Offensiv 1090

Posttidning A

6 mars 2014 / # 1 090 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

8 mars: Mot högerpolitik och sexism

Nej till sänkt studiebidrag

5

3

Kamp för trygga jobb i Haninge

6

Svenska vapen i diktaturens tjänst

– läs mer på sidorna 2,4, 8-11 och sista sidan

Vad händer i Ukraina?

Krisen i Ukraina har tagit en ny farlig vändning.

Ryssland har tagit över Krimhalvön och den nya regeringen står beredd att införa det brutala

åtstramningsprogram som EU och USA kräver. Och i Sverige försöker hela etablissemanget utnyttja krisen för att rusta militären.

– sidan 12-13

7

Foto: Elias Theodorsson

D

e senaste årens backlash mot kvinnorna och den kvinnofientliga högerpolitik som regeringen fört håller på att föda sin egen motreaktion. Demonstrera på Internationella kvinnodagen den 8 mars.

Inbjudan till RSkongress 22-23 mars

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

6 MARS 2014 # 1 090

2

nkomst- och förmögenhetsklyftorna har sannolikt aldrig varit större än idag. Högavlönade har dragit ifrån och de redan superrika har blivit ännu rikare.

Sveriges 136 miljardärer hade i fjol en sammanlagd förmögenhet på 1 600 miljarder kronor, vilket är nästan lika mycket som 45 procent av Sveriges BNP. Året innan fanns det 119 miljardärer med en sammanlagd förmögenhet på motsvarande 40 procent av BNP. Överhuvudtaget är det få länder som har så stora förmögenhetsskillnader som Sverige. Den rikaste femtedelen äger 87 procent av nettoförmögenheten. Den fattigaste femtedelen äger ingenting. Även vad gäller inkomster och levnadsstandard glider landet totalt isär.

Högerpolitik och kapitalism har tvingat allt fler att leva på eller under marginalen. Resultatet av denna medvetet skapade nyfattigdom är skrämmande.

Inte minst regeringens många orättvisa skattesänkningar, som har gett mest i kassan till välavlönade män och minst till lågavlönade kvinnor, har fått klyftorna att växa snabbt. Det handlar om ett politiskt motiverat rån av lågavlönade.

Skillnaden i nettoinkomst per år mellan en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna är i dag nästan 63 000 kronor. Det är en ökning med hela 18 241 kronor – eller 41 procent – sedan Alliansregeringen tillträdde år 2006. Trenden pekar mot att inkomstklyftan ökar till 43 procent nästa år.

Arbetslösa, sjuk- och förtidspensionärer har fått betala regeringens gåvor till rika och företag.

Landets pensionärer har inte heller

fått några skattesänkningar att tala om. Andelen fattiga bland arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer trefaldigas mellan 2004 och 2012, enligt nya siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). Under samma tid har antalet fattiga studenter ökat med tio procentenheter.

Dessa siffror presenterades samtidigt som regeringen föreslog att bidragsdelen i studiemedlet ska sänkas med 300 kronor i månaden.

Under de senaste nio åren har det sket en dramatisk ökning av antalet fattiga pensionärer.

Antalet pensionärer som lever i fattigdom enligt EU:s definition har nästan fördubblats sedan 2005.

Varannan kvinnlig pensionär lever under fattigdomsgränsen. ”Och framtiden ser inte ljusare ut. Hälften av kvinnorna som går i pension i dag får garantipension – mellan 5 000 och 8 000 kronor i månaden netto – vilket är under EU:s definition för fattigdom. Det visar siff-

NÄR SKULDER BLIR TILL GULD

Foto: Foreign and Commonwealth Office / Flickr CC

REINFELDTS RÅN AV LÅGAVLÖNADE I

ror från Pensionsmyndigheten och SCB. Samma siffror visar också att en genomsnittlig kvinnlig pensionär får ut 65 procent i pension av vad en genomsnittlig manlig får”, rapporterade Aftonbladet i september ifjol.

Det är inte så att landet som helhet har blivit fattigare. Tvärtom.

Sverige har aldrig varit så rikt på resurser och möjligheter. Bara en bråkdel av de superrikas inkomster och förmögenheter skulle räcka till att garantera alla en dräglig levnadsstandard, såväl som till att skapa hundratusentals nya fasta jobb samt finansiera ett program för verkliga stasningar på vård, skola och omsorg.

Men för att nå en rättvis fördelning krävs att kampen mot högerpolitik och orättvisor förenas med kampen för att riva ner de kapitalistiska klassamhällets pyramider och maktstrukturer och därmed skapa möjligheter att forma ett socialistiskt jämlikt samhälle. ■

T

änk att kamma hem 3,5 miljoner kronor för att sitta av några möten varje år. Det är få förunnat. Men det är i alla fall vad Marcus Wallenberg får som styrelseordförande i storbanken SEB. Det är ett lyft på 22 procent jämfört med det arvode som han kvitterade ut i fjol.

Totalt får styrelseledamöterna i SEB, det handlar om en handfull, dela på dryga 11,6 miljoner kronor nästa år. Det måste handla om timpenning som kan skrivas med sexsiffriga belopp. Även andra storbanker aviserar höjda styrelsearvoden.

Swedbanks statsgaranterade lån löper snart ut. Då vill bankens valberedning passa på att höja styrelsearvodena rejält.

Inför årsstämman i mars föreslås att styrelseordförande Anders Sundströms fasta arvode ska höjas med hela 74 procent från 1,35 miljoner kronor till 2,35 miljoner, rapporterade affärspressen i början av februari.

Swedbank är en bank som inte skulle finnas utan statens räddningsinsatser, läs mångmiljardbelopp från skattebetalarna, under krisåren 2008-2010.

Med regering och Riksbank i ryggen har Swedbank kunnat låna billigt för att sedan själv låna ut dyrt. Häri finns förklaringen till varför Swedbank kunnat gå från ett finansiellt korthus till att redovisa rekordvinster och varför bankens aktieägare i år får dela på otroliga 11,1 miljarder kronor.

S

om Offensiv skriver i ledarkommentaren här bredvid finns det många som inget har förutom stora skulder och en rad inkassokrav.

Och eftersom kapitalismen rymmer många parasiter blir de mångas nöd och ibland även död till den rikes bröd.

I fjol fanns det 434 627 personer i Kronofogdens register.

Sammanlagt uppgick skulderna till drygt 70 miljarder kronor. Samtidigt blomstrar inkassobranschen. Under 2012 drog inkassobolagen in drygt 24 miljarder kronor, vilket är en ökning med 44 procent sedan 2009, berättade dagensPS.se i måndags.

Ett av landets större inkassobolag, Intrum Justitia, ökade sin vinst med hela 43 procent i fjol – till 1 046 miljoner kronor.

– Vi har haft en marknadssituation som gynnar oss och samtidigt har vi blivit duktigare på att hitta rätt aktiviteter i varje enskilt ärende, säger en representant för Intrum Justitia till SVT. Det ska väl uttydas som att det finns många skuldsatta fattiga som Intrum Justitia lyckas klämma åt likt maffians ”vi gav dom ett erbjudande som dom bara inte kunde säga nej till”. ■

Skolan är i akut behov av mer resurser, fler personal och så vidare.

Men i Stockholm fortsätter skolslakten (Dagens Nyheter den 4 mars).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ 3

Protester mot bidragssänkning På torsdagskvällen den 27 februari samlades runt 120 studenter och stödjande på mälartorget i Gamla stan.

VICTORIA THIMANDER menkomigen@hotmail.com

V

Regeringen försvarar sänkningen av bidraget genom påståendet att det är en nödvändig besparing för samhället. Anders Borg går ut i SVT och menar att sänkt bidrag är befogat, då lånedelen ökar och att studenter får privilegiet att arbeta mer utan att studiemedlet sänks.

Det regeringen inte verkar förstå är att heltidsstudier innebär just hundra procent studerande. Om vi blir tvungna att arbeta mer än vad vi antagligen redan gör, så blir inte enbart studierna eller vår kunskapsinsamling lidande, vi blir även ut­ mattade och utbrända.

Det handlar inte enbart om stu­ diestödet, utan om hur ungas vill­ kor i samhället bryts ner allt dju­ pare. Det handlar om segregation och ökade klassklyftor, då unga som inte har förutsättningarna att

Efter talen tågade vi demonstranter till Finansdepartementet och vrå­ lade tillsammans så att det ekade mellan husfasaderna: ”Anders Borg ditt jävla fån, vi vill ha bidrag inte lån” och ”Anders Borg, vi kommer för att slåss, ta från de rika och ge till oss”.

Väl utanför Finansdepartemen­ tet stod vakter, vi gjorde upp eld i en tunna och knycklade ihop våra skuldebrev där en och en fick gå fram för att kasta i. ■

Studentprotesterna mot sänkta studiebidrag fortsätter. I Luleå samlades ett 80-tal studenter.

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org

M Johan Jirlén.

Foto: Jonas Brännberg

Från vänster: Martin Wander och Niklas Briden.

oderata Studenter och Centerstudenter var för­ stås inte med, men kräv­ de däremot att demonstrationen skulle ställas in eftersom ”det råder ett förbud mot politisk aktivitet på universitetsområdet”! Det är alltså inte bara studiebidraget som är ho­ tat utan även yttrandefriheten.

Här är några röster av de som tog tillvara sin rätt att demonstrera.

Varför protesterar du?

Symbolisk bränning av skuldsedlar från CSN utanför Finansdepartementet i Stockholm.

– Jag tycker det är viktigt att en­ gagera sig, att värna om sina rättig­ heter. Man måste framhålla att man måste få ha en viss levnadsstandard som student också och kunna välja den framtid man vill, säger Johan Jirlén, som studerar teknisk fysik och elektroteknik.

Hur tror du att detta kommer att påverka utbildningen?

– Med mer lån tar man en större risk, det är inte så roligt att skuld­ sätta sig. Speciellt svårt kommer det bli att få studenter tilll yrken där lönen inte är så bra, som lärare och bibliotikarie.

Varför protesterar du?

– Ekonomin är redan väldigt tight. 300 kronor i månaden gör

Foto: Robert Bielecki

i gick samman för att ska­ pa en motkraft till reger­ ingens beslut om att sän­ ka studenters studiebidrag med 300 kronor och samtidigt höja studielånet med 1 000 kronor i månaden. Organisationen som stod bakom manifestationen är Ockupera universitet Stockholm och Södertörn.

Ockupera universitet och vi som stödjer organisationen vill snarare att det ska vara gratis att studera, och att studiestödet därför bör hö­ jas och lånet sänkas. Studiestödet har minskat för varje år som Alli­ ansen suttit i regeringen, samtidigt som lånedelen ökat. Studenters oro över framtiden med växande CSN-skulder och hur en ska ha råd att betala tillbaka lånebeloppet bre­ der ut sig alltmer.

leva på rika föräldrar inte har råd att köpa bostad eller betala tillbaka lån. Det handlar om att vara fast i moment 22, då en blir tvungen att studera för att få bostad (student­ bostad), blir tvungen att ta studie­ lån och vikariat, där en blir fast i en otrygg anställning där lönen inte är hög nog för att kunna betala av lånen. Därför kommer denna hö­ gerpolitik resultera i att akademis­ ka studier blir en fråga om klass, där endast de som har råd kommer kunna utbilda sig.

stor skillnad. Om man ska spara borde man göra det på områden som inte påverkar Sveriges fram­ tid, säger Niklas Briden, lärar­ student.

Hur kommer det att påverka er?

– Jag har inget deltidsjobb så jag måste spara varje krona. Man får kompromissa ännu mer. Helt klart blir det mer nudlar. Redan nu går det mesta av pengarna till mat. Jag har inte råd alls att köpa studentlit­ teratur längre, säger Niklas Briden.

– En annan effekt blir ju att ut­ bildningar där lönerna är låga, till exempel lärare som vi går, kommer att bli ännu mer opopulära. Även om man kommer få låna mer peng­ ar istället så ska ju det betalas tillba­ ka senare, fyller Martin Wander i. ■

Nya antirasistiska grupper på gång i Norrbotten I Luleå och Boden höll Rättvisepartiet Socialisterna och Asylrörelsen under förra veckan öppna möten med antirasistiskt tema. Talade gjorde bland andra Enzo Nahuel, inbjuden från Studenter mot Rasism (Stockholm).

RAYMOND OHLSON raydoe@gmail.com

N

azistattacken i Kärrtorp och folkets svar med den största antirasistiska pro­ testen diskuterades tillsammans med hotet från rasistiska Sverige­ demokraterna samt hur rasismen kan stoppas.

Mellan 20-30 deltagare i såväl Luleå som Boden tog del av lärdo­ mar från Kärrtorp och Linje 17:s arbete mot nazisterna, hur nazis­

terna kördes bort från demon­ strationen samt hur antiraster kan mobiliseras till försvar av gator, torg och skolor. Diskussioner hölls om vad som har gjorts och hur kampanjer mot rasism kan fortsät­ ta i Norrbotten.

En grupp har efter mötet startats i Luleå för fortsatt antirasistiskt arbete, med diskussioner och ak­ tioner inplanerade den närmsta tiden. Bland annat diskuterades ett gemensamt arbete inför EU-valet, med kampanjer mot SD, under mötet. Att lära sig argumentera och ingripa mot rasism, oavsett om det är på stan, på jobbet eller på skolan var en annan viktig punkt som togs upp av deltagarna.

Antirasism på skolor diskute­ rades på båda mötena och i Boden har några elever tagit första steget

i att försöka lansera Studenter mot Rasism på gymnasiet.

– Det är en enorm segregation bland eleverna och det måste vi förändra, berättar en av eleverna.

I Boden diskuterades även Asylrörelsens arbete och vinster, nu finns redan planer på framtida kampanjer mot Migrationsverkets statliga rasism.

Med flera intresserade och nya pre­ numeranter når vi ut till genuina antirasister som vill vara med och kämpa mot rasism. Att fler möten om antirasism och ett politiskt al­ ternativ efterfrågas till såväl det borgerliga etablissemanget, med S och M i ledningen, som SD-ra­ sisterna, visar på rättvisare vindar i samhället. Efter veckans öppna möten fortsätter vi att bygga antira­ sistiska plattformer i Norrbotten. ■

Intresset för att organisera sig mot rasism och nazism var stort på mötena i Norrbotten.

INRIKES

6 MARS 2014 # 1 090

4

Ilskan växer mot sexismen Fler och fler fall uppdagas i media om kvinnor som blivit våldtagna av män. Men trots uppenbara bevis har männen friats i domstol. Enligt svensk lagstiftning blir det upp till offret att göra ett så stort verbalt och fysiskt motstånd som möjligt för att få sin förövare dömd i rätten, men det sker inget ifrågasättande av våldsutövaren. Men ilskan och frustrationen över det sexistiska rättssystemet har börjat formas till protester.

CAROLINE HOLMGREN

caroline_holmgren@live.se

I en helt ny rapport, Våld och Hälsa från Uppsala universitet, sägs att drygt en av tio kvinnor och en av hundra män efter sin 18-årsdag hade utsatts för allvarligare sexuellt våld, till exempel påtvingat samlag. Nästan hälften av kvinnorna och 15 procent av männen hade erfarenheter av att efter sin 18-årsdag ha blivit utsatta för någon form av sexuellt våld i enlighet med WHO:s definition: sexuellt övergrepp, sexuell förnedring eller sexuella trakasserier.

I Stockholm demonstrerade 3 000 för en ny samtyckeslag i Sverige. Att det tagits initiativ till protester är något som vi stödjer och tycker är bra, men vi får inte glömma att det fortfarande inte löser problemet. För när en ny lag är införd, finns fortfarande klassamhällets patriarkala maktstrukturer kvar. Kampen mot mäns våld mot kvinnor är så mycket mer än juridik, det handlar om ett avsättande av hela det sexistiska rättssystemet som bärs upp av kapitalismen.

Det är anmärkningsvärt att vi kastas tillbaka i tiden istället för att gå framåt, att vi måste strida för något så självklart.

I nyliberalismens spår har vi också kunnat se en individualisering av feminismen. Istället för att prata om den kollektiva kvinnokampen ur ett internationellt perspektiv, handlar det mer och mer om enskilda individers egna projekt för att nå en jämställdhet.

Men det är inte bara kränkta vita män som ifrågasätter och attackerar feminismen. De senare årens backlash för kvinnor och den kvinnofientliga politik som regeringen för håller på att föda sin egen motreaktion.

Barnmorskornas kamp, sjuksköterskornas kamp för 25 000 kronor i ingångslön och de strider som

lia Medina o: Nata Fot

I

Sverige förs idag en debatt om huruvida vi bör föra in ett tydligare samtyckeskrav i brottsbalkens våldtäktskapitel. Budskapet är tydligt: ett nej är alltid ett nej. Under en sådan lag skulle inte en förövare kunna påstå att han inte förstod, eller att han trodde att hon var med på det. I debatten brukar kritiker hävda att en lag om samtycke sätter offret i ännu större fokus.

I Kanada har de försökt att komma runt den problematiken, där rättsprocessen vid en våldtäkt kretsar kring vad den anklagade gjort för att försäkra sig om att det verkligen funnits ett samtycke.

Norge nämns också som ett föregångsland i frågan, där de sedan år 2000 kan döma någon för grov oaktsam våldtäkt. I fall där försvararen menar att den åtalade trodde att det fanns ett samtycke, kan rätten döma för oaktsamhet, om de bedömer att personen borde ha insett att det inte fanns något samtycke.

Däremot lämnar lagen, precis som i Sverige, öppet för tolkning i många fall. Vi utelämnas helt enkelt till det svenska rättsväsendet att göra sina egna tolkningar.

arbetarkvinnor för varje dag, visar får ungefär 85 procent av mänpå att det finns en vilja till kollek- nens löner och när snittlönen för tiv kamp mot den en man ligger på kvinnoförtryck31 500 kronor, får ande könsmakts- De senaste kvinnan nöja sig ordningen. I dessa årens backlash med 4 800 kronor uppror vilar också mindre i snittlön. möjligheter att för kvinnor Trettiofyra probygga en ny kvin- håller på att cent av kvinnorna norörelse underi- föda sin egen i Sverige jobbar från som kan drideltid och har en motreaktion. va kampen vidare. bruttomånadsinFe m i n i s t i s kt komst som ligger initiativ har fått ett rejält upp­sving i på 11 000 kronor. Med de otrygga medlems­antal sedan feminism som anställningarna kommer också timord kommit tillbaka på agendan. anställningar, delade turer och Främst är det många unga kvin- udda arbetstider som också ökar nor som söker ett svar på den rå- risken för att bli utsatt för våld. dande sexismen som finns i samhället. Men även om F! är bra på så Stressen ökar och sjukfrånvaro vis att de tar upp vissa feministiska och depression blir allt vanligare frågor på agendan och in i mak- hos kvinnor. För de kvinnor som tens korridorer, så har de inget som lyckas bryta sig loss från ett dehelst klassperspektiv. struktivt förhållande, finns det inte tillräckliga resurser i samhället för Attackerna mot den offentliga sek- att kvinnan ska kunna få den hjälp torn har inneburit ett hon behöver. allt hårdare klimat På kvinnojourför kvinnor, som erna i Göteborg otrygga anställ- råder det akut ningar och p l a t s b r i s t sämre löner. och av 40 Sanningen är platser i att kvinnor Göteborgs

kommun finns det i snitt bara en plats ledig. På Kriscentrum för kvinnor i Göteborg tvingades de säga nej till 200 kvinnor under 2013. Det blir tydligt att behovet överstiger kapaciteten. Och detta sker, samtidigt som de fyra svenska storbankerna delar ut mångmiljardbelopp till sina aktieägare – en summa som motsvarar den totala årskostnaden för löner, ob-tillägg och sociala avgifter för 130 000 undersköterskor.

Det är ute på gatorna, på arbetsplatserna och i skolorna som den feministiska kampen bör växa sig starkare. Vi i Rättvisepartiet Socialisterna menar att kampen mot våldtäkterna går hand i hand med kampen mot nedskärningarna, privatiseringarna och en utbyggd välfärd i offentlig regi.

Den måste tas i samband med att vi kräver lika lön för lika arbete och rätt till heltid.

Vi måste tala om den samtidigt som vi talar om ett avsättande av sexistiska domare, mer resurser till kvinnojourer och för rätten till feministiskt självförsvar på skolorna.

I slutändan så handlar det om att kampen för kvinnors rättigheter också är en kamp mot kapitalismen som bär på det förtryck mot kvinnor som vi måste ta som vår roll att bekämpa. ■

5

I korthet

Rättvisepartiet Socialisterna Haninge tar kamp för bemanningsanställda och papperslösa arbetare, vilka utnyttjas på arbetsmarknaden.

Var tredje arbetslös fattig

Ö

kade klyftor Mellan 2004 och 2012 tredubblades andelen fattiga bland arbetslösa, förtidspensionärer och sjuka, enligt siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB). Begreppet fattig innebär i detta fall att hushållets disponibla inkomst, justerad med hänsyn till försörjningsbördan, är lägre än 60 procent av befolkningens medianvärde. 2012 var inkomsternas medianvärde 213 700 kronor. 2004 var 10,3 procent fattiga, medan siffran idag är 30,2 procent.

– Det är ett resultat framför allt av att de offentliga ekonomiska skydden när man är arbetslös, sjuk eller i åtgärder har förändrats så till den grad att allt fler faller under den här relativa fattigdomsgränsen, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö Högskola, till DN den 26 februari.

Inom SCB:s statistik innefattas personer mellan 20 och 64 år, där deras summerade inkomst av pension, arbetsmarknadsstöd och sjukpenning utgör mer än hälften av den sammanräknade förvärvsinkomsten.

Foto: RS Haninge

Initiativ för trygga jobb i Haninge R Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Mattias Bernhardsson siktar på att träffa bemanningsanställda och papperslösa arbetare under den närmsta tiden.

RS HANINGE rs.haninge@socialisterna.org

E

fter samtal med flera fackliga aktivister, om situationen för bemanningsanställda och lönedumpade papperslösa arbetare utan skydd, tog Mattias Bernhardsson initiativ till facebooksidan Kontakt med arbetare som jobbar till dumpade löner eller villkor i Haninge (facebook.com/Trygga.Jobb). ”Jag vill med denna sida få hjälp att få kontakt med arbetare som utnyttjas. Jag söker kontakt med bemanningsanställda, före detta bemanningsanställda och de som jobbar eller har jobbat helt utan papper/anställning ­främst på Jordbro företagspark eller andra arbetsplatser i Haninge ­som upplever att de utnyttjas eller som farit illa på jobbet på grund av bristande säkerhet eller av arbetsbelastning, brist på vila etc. Speciellt intresse finns att träffa de som jobbar eller har jobbat för Green Cargo/PostNord”, skriver Mattias Bernhardsson på sidan. ­– Bemanningsanställda riskerar att bli svartlistade och arbetslösa om de pratar om sina villkor med facket eller media. Är de dessutom här på arbetstillstånd förlorar de uppehållstillståndet. Det finns papperslösa flyktingar som jobbar för slavlöner och sover i cykelrum men som blir utvisade om polisen gör

razzia. Med andra ord är det är inte lätt att få kontakt med de mest utsatta, säger Mattias Bernhardsson.

– Att ringa till polisen, som ­ många göra idag, hjälper inte arbetarna som blir utnyttjade och det räddar heller inte de fasta jobben. Det behövs gemensam facklig kamp av både fastanställda och bemanningsanställda, oavsett varifrån man kommer eller om man har papper eller inte, för att få till verklig förändring. Det händer inte av sig själv och det händer inte i första taget. Steg ett är att träffa dem som utnyttjas och sätta sig in i deras situation grundligt. ­– Jag har redan en träff bokad med en bemanningsanställd utan papper, som fick reda om initiativet via en vän. De kan träffa mig utan att någon får reda på det, avslutar Mattias.

Sidan har på några dagar fått bra genomslag bland fackliga i Haninge. Under våren siktar Rättvisepartiet Socialisterna Haninge på att ordna ett större fackligt möte om kampen för lika villkor, med talare från olika arbetsplatser och fack.

Nedan följer röster om initiativet.

Vad kan åstakommas genom initiativet för kontakt med utnyttjade arbetare? Vilka rättigheter tycker du är viktigast att slå vakt om på arbetsmarknaden?

– Jag hoppas att initiativet leder till att nå ut till alla medborgare av detta avlånga land och gärna att det även sprids ut till resten av världen också. Alla är vi lika inför livet. Vi har endast ett liv och det ska vara så bra som möjligt för alla. Den viktigaste rättigheten anser jag är rätten till en trygg anställning med

schyssta villkor. Självfallet ska det även finnas kollektivavtal, säger Pia Nevalainen, lagerarbetare på DHL i Jordbro.

– Initiativet kan förhoppningsvis leda till att hitta likasinnade som hjälper till att driva frågorna.

Rätten till ett fast jobb med anständiga jobbförhållanden är viktigast, säger Johnny Ahlsén, klubbordförande på Dagabs lager i Jordbro.

– Jag hoppas att sidan kommer att leda till djupare kunskap om problemen på arbetsmarknaden just nu. Speciellt angående inhyrningsföretag. Djupare kunskap både för arbetstagarna samt även för folk i en maktposition som kanske kan göra något åt dessa problem, säger Kristin Frögren, sparkad Lagena­ arbetare.

– Sidan kan ge stöd till arbetare och få upp ögonen för vilka problem som existerar för anställda och bemanningspersonal. ”Oengagerade” anställda som läser sidan kanske söker medlemskap i facket.

Det finns många viktiga rättigheter att slå vakt om på arbetsmarknaden, och många olika situationer för många olika människor på varierande stadier i arbetslivet/arbetslösheten. Men jag tycker att det är viktigt att slå vakt om att alla ska kunna ansluta sig till lokala fackklubben, och att det finns en seriös dialog mellan arbetsgivare och anställda. Att arbetslösa och deltidsanställda kan få en chans att komma in på arbetsmarknaden och få heltidsanställning om de vill, med jämställda löner oavsett nationalitet, kön, ålder, anställningsform och så vidare, säger Malin Mikaelsson, distributionschaufför på PostNord Logistics AB. ■

30 vårdplatser ska bort från Helsingborgs lasarett

ädda vården 30 av 420 vårdplatser på Helsingborgs lasarett kommer att försvinna, enligt ett förslag från Sjukvårdsförvaltningen i nordvästra Skåne. Detta efter att de måste spara, läs skära ned, med 140 miljoner kronor. 100 vårdtjänster kommer dessutom att försvinna, via naturliga avgångar samt att vikariat inte förlängs. Det skriver Vårdfokus den 26 februari.

Under flera år har Helsingborgs lasarett haft väldiga problem med överbeläggningar och har därför dömts till miljonvite flera gånger om. Av någon outgrundlig anledning tror ändå förvaltningschefen Per-Olof Sjöblom att de ska klara av att minska antalet vårdplatser än mer, trots den redan prekära situationen.

Behovet av ett vårduppror börjar bli akut.

”Vi jobbar ihjäl oss!” ...

B

arnmorskornas kamp Barnmorskorna i Stockholm skriver i ett pressmeddelande den 27 februari att: ”För-

lossningsvården i storstadsregionerna är ytterst ansträngd. Vi har under lång tid påtalat brister vad gäller den medicinska säkerheten. (...) Nu är vi där. Mitt i kaos och en ohållbar situation. Var ska vi göra av alla som behöver oss?

4 000 nya förlossningsplatser per år är ett tacksamt tillskott, men vi är alldeles för få barnmorskor för att hantera övergången. Just nu saknas drygt 60 förlossningsbarnmorskor i aktiv tjänst i en vård som redan innan var hårt ansträngd.

• Vi måste få mer resurser nu.

• Vi behöver fler barnmorskor.

• Vi kräver en barnmorska per kvinna i aktiv förlossning.

• Vi kräver att politikerna tar ett långsiktigt ansvar för planeringen av förlossningsvården.

Pengar som utlovats av politiker måste gå till barnmorskor och födande kvinnor. Inte rakt ner i förlossningsklinikernas svarta hål.”

På grund av det hårda trycket på barnmorskorna i och med att BB Sophia öppnar i Stockholm kommer de ta en paus i sin kamp. Men, tillägger dem, ”Vi återkommer. Var så säkra”.

...och 28 barnmorskor säger upp sig i protest från Akademiska sjukhuset

B

arnmorskornas kamp Efter att deras chef vägrat att gå

med på en lönehöjning på 5 000 kronor och istället erbjudit hälften, sa 28 barnmorskor upp sig i protest.

Det skriver Arbetet den 28 februari.

– Det är väldigt viktigt att attrahera och behålla erfaren personal. Då är skälig ersättning och löneutveckling viktiga faktorer. Det har vi inte i dagsläget, säger Jenny Kihlström Larsson, barnmorska på Akademiska sjukhuset, enligt Arbetet. ■

INRIKES

6 MARS 2014 # 1 090

6

Vapenexporten till diktaturer slår rekord Sverige befäster sin roll som en av världens främsta vapen­ exportörer i förhållande till befolkningsmängd. 2013 expor­ terades vapen för en kostnad på 11,9 miljarder kronor. Det är en ökning med 22 procent från föregående år. Det visar siffror från Inspektionen för strategiska produkter (ISP).

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

U

Siemon Wezeman, vid fredsforskningsinstitutet Sipri, menar dock att det mest häpnadsväckande är att Sverige har exporterat just pansarplåt till Egypten.

– Det väcker frågan hos mig vad Egypten använder den till. Vi vet att Egypten tillverkar och moderniserar lättbepansrade fordon. Är det då den typen av fordon som vi har sett användas på Tahrirtorget i Kairo och andra ställen när polis och militär slagit ner protester och kränkt mänskliga rättigheter? Ja, troligen.

Och då skulle det strida mot EU:s linje att man ska vara försiktig med export till Egypten av varor som kan användas till människorätts­ kränkningar, säger han till Svenska Dagbladet den 25 februari.

Som en följd av att Sverige förser sina imperialistiska fränder med vapen som används i krig, tvingas miljontals till flykt årligen. Den senaste rapporten från UNHCR (FN:s flykting-

Vapenhandel och krig är en del av det kapitalistiska systemet. Det är massornas enade kamp som kan störta diktaturer och få till stånd ett stopp på vapenhandel och krig.

Antikrigsrörelser måste erbjuda ett alternativ till dagens rådande utsugande högerpolitik – ett demokratiskt socialistiskt samhälle, som skulle ge mat, bostad, utbildning och jobb åt alla. ■

Rättvisepartiet Socialisterna säger: • Nej till EU- & Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring och krig.

• Demokratiska massarbetarorganisationer måste ta kontroll över världens vapen.

• Förstatliga vapenindustrin under demokratisk kontroll. Omställning till civil och klimatsmart produktion.

Politisk dom mot RS och Asylrörelsen Göteborgs tingsrätt döm­ de den 27 februari Stefan Berg för ohörsamhet mot ordningsmakten.

Domslutet är en oemot­ svarad uppvisning i hämnd­ begär och är tveklöst poli­ tiskt motiverad.

RS GOTEBORG rs.goteborg@socialisterna.org

I

Foto: Ofog direktaktion för fred / Flickr CC

Sverige bidrar till imperialismen och dess krig med en vapenexport på hela 11,9 miljarder kronor för 2013.

Stefan Berg, RS och Asylrörelsen, döms till dagsböter för att ha blivit påkörd av en bil.

Foto: Elias Theodorsson

nder 2013 var de fem största mottagarna av vapen och krigsmateriel Thailand (3 319 mnkr), USA (1 206 mnkr), Norge (962 mnkr), Saudiarabien (750 mnkr) och Indien (709 mnkr). Värdet för vapen­exporterna har sedan 2001 ökat med 289 procent, enligt Svenska Freds.

54 procent såldes till EU-länder och resterande 46 procent såldes till länder utanför EU, varav många använder våld mot politiska oppositionella och/eller är djupt odemokratiska, såsom Thailand, Pakistan och Saudiarabien. Sverige har även exporterat vapen till Ukraina, som just nu genomgår en djup kris med våldsamma attacker mot civila.

Förutom exporten till diktatoriska regimer à la militärjuntan i Burma, som Sverige tidigare försett med vapen, exporteras det också vapen till krigförande imperialistiska makter som exempelvis USA. Även pansarplåt exporteras till en rad länder.

organ) angående antal människor på flykt utkom den 19 juni 2013, och visar att hela 45,2 miljoner människor var på flykt under 2012 – 23 000 varje dag. Den främsta orsaken till det är de krig, konflikter och förföljelser som pågår, som Sverige stödjer och bidrar till. Samtidigt för Sverige en fruktansvärt inhuman flyktingpoli­ tik, där endast 34 procent beviljas asyl (av 36 526 människor som sökte asyl under 2012), enligt Migrationsverkets egna siffror.

I Sverige finns det dessutom mellan 20 000 och 40 000 papperslösa flyktingar som lever i rädsla för att utvisas till det förtryck de flytt ifrån, människor som hellre lever gömda utan rättigheter än återvänder.

domen lägger tingsrätten all vikt på de tre poliser som färdades i bilen, och deras vittnesmål väger uttalat tyngre än de andra vittnenas. Polisen som vittnade på försvarets sida kommenteras inte, hans vittnesmål avfärdas istället helt. ”Då brottet är fullbordat i samma stund som Stefan Berg valde att lägga sig på motorhuven och ej åtlyda befallningen att flytta sig kan det efter­ följande förloppet inte påverka bedömningen av om Stefan Berg gjort sig skyldig till brott.”

Rätten låter faktumet att alla tre poliser i bilen försäkrar att föraren Stefan Meijerborg, som dömdes för framkallande av fara i våras, med gester utförde den ”ordningshållande befallningen” stå för faktum. Man försöker även motivera detta genom att skriva ”Det är också klart att flera personer lämnat bilen fri väg och även två av de personer som till en början befann sig tillsammans med Stefan Berg uppe på motorhuven lämnat bilen innan färden fortsatt ut från Migrationsverkets område.”

Faktumet att de som deltog i aktionen kastade sig ur bilens framfart, och att de två övriga kastades av bilen när den krängde, är vittnesmål som man inte har varit villiga att lyssna på.

Asylrörelsens version av händelseförloppet beskrivs som en ”efterhandskonstruktion”, trots att vittnesmålen, till skillnad från polisernas, varit konsekventa genom hela utredningen mot Stefan Meijerborg.

– Det här är en skandaldom, säger Staffan Sörenson, som försvarat Stefan Berg, och även företrädde honom i rättegången där Meijerborg fanns vara skyldig.

– I domslutet tar rätten i så att man ramlar. Det är en iögonenfallande korkad dom som utan tvekan är politiskt motiverad.

När Stefan Meijerborg dömdes för sitt agerande under utvisningen så var det första gången en polis har fått stå till svars för sitt övervåld mot asylaktivister.

Naturligtvis var detta ett hårt slag, inte bara mot polisväsendet, utan mot hela det rasistiska system som ligger bakom Sveriges utvisningspolitik. Däri ligger förklaringen till den enorma motivation att till varje pris fälla någon från Asylrörelsen för händelsen.

Man vill skapa ett exempel som visar dels att kampen straffar sig för de som väljer organisering, dels visa att staten står bakom dem som utför deras smutsiga arbete. ■

7

Inbjudan till RS-kongress Anmäl dig till kongressen Alla RS-medlemmar kan delta på kongressen.

Kostnaden är 700 för arbetande och 350 för övriga.

Då ingår resekostnad, mat, förläggning och dokument.

Anmäl dig redan nu till din partiförening eller till particentrum. rs@socialisterna.org

22-23 mars i Stockholm

R

ättvisepartiet Socialisternas (RS) kongress helgen den 22-23 mars ska dra upp planer för 2014. På kongressen får vi också rapporter från CWI:s arbete världen runt, av Tony Saunois från CWI:s ledning.

Valåret har börjat med fortsatta ras för höger­alliansen, men också nya högersvängar från S och LO. De fortsatta kampanjerna mot vinster i välfärden – och mot nedskärningar – representerar en bred opinion mot högerpolitiken.

RS är en viktig faktor i nätverk och kampanjer i alla viktiga frågor.

Vår veckotidning Offensiv har tagit stora steg framåt de senaste

två åren. Unga RS:are har lanserat ­Studenter mot Rasism.

Våra ledamöter i kommunfullmäktige i Luleå och Haninge är arbetarnas röst och verktyg för kamp. Ett huvudmål för partiet i valet är att behålla mandaten. Vi ställer samtidigt siktet högt när det gäller medlemsvärvning, partibygge och att nå ut till nya orter och kämpande grupper. År 2014 är början på en vändpunkt till mer kamp och vänster­ stämningar. Men hoten från rasismen och från högerns och arbetsgivarnas attacker är inte över.

Allt detta understryker hur viktig RS-kongressen är. ■

Kongressinsamlingen Valår, nya möjligheter och framgångar för CWI gör att vi siktar på en rekordinsamling på kongressen. Du som inte kan delta kan bidra redan nu. E-posta om du vill dela upp ditt bidrag på flera månader: rs@socialisterna.org Plusgiro: 87 96 49-2, skriv Kongressinsamling

Vägra Kallas Hora – för ungdomars kamp mot kvinnoförtrycket Kampanjen Vägra Kallas Hora (VKH) fick en återuppstart i Göteborg i december 2012. Den första Vägra Kallas Hora-handboken gavs ut 1999 och på den tiden hölls hundratals VKH-lektioner och studiedagar. Aktiva ungdomar i kampanjen anordnade egna aktioner för kvinnors rättigheter och var exempelvis med i blockader och demonstrationer mot strippklubbar i Umeå och Stockholm.

IRMA MAHMUTOVIC

m__irma@hotmail.org

E

Genom Vägra Kallas Hora kan frågan om sexuella trakasserier uppmärksammas i skolorna och göra fler medvetna om problematiken och hur man kan bekämpa förtrycket. I mars 2013 inleddes även bygget av VKH i Luleå med bland annat besök på skolor.

Med demonstrationen i Göteborg fick kampanjen stor uppmärksamhet, både av media och av lokala organisationer. Vägra Kallas Hora var den 22-24 april 2013 inbjudna till Rädda Barnens projekt ”Ja till nätet – nej till mobbning” i Falköping.

Under dessa dagar föreläste vi inför lärare, föräldrar och elever från Falköpings skolor. Även i Göteborg var VKH med och höll en lek-

Det viktigaste arbetet vi har gjort under det senaste året är skolbesök. I bland annat Plusgymnasiet, Angeredsgymnasiet och Burgårdens utbildningscentrum har vi tillsammans med elever diskuterat situationen i skolorna och framfört våra krav. Vi besöker skolorna med målsättningen att få eleverna engagerade och därefter bilda Vägra Kallas Hora-grupper.

Det är ett viktigt steg i arbetet att eleverna tillsammans organiserar sig och på så sätt får en starkare röst när de tar ställning mot sexismen. ■

Emma Öman, RS, talar på manifestationen den 20 december 2012 i Göteborg mot sexuella kränkningar på internet.

Foto: Elias Theodorsson

fter att elever från bland annat Plusgymnasiet i Göteborg reagerade kraftigt mot de uthängningar av tjejer som ägde rum på Instagram under december 2012, var det viktigt för oss att agera och ta ställning i frågan.

Den 20 december 2012 anordnade vi en demonstration med just parollen ”Vägra Kallas Hora” som samlande uppemot 200 personer.

Initiativet till demonstrationen syftade till att kanalisera det stora motståndet ungdomarna visade mot sexuella trakasserier och mot kränkningar på nätet till något konstruktivt. Vi betonade hur striden mot sexism är en samhällsfråga som har bakgrund i de rådande patriarkala strukturerna.

tion på Rädda Barnens nätverksträff den 1 juni.

Förutom ett deltagande på demonstrationen i Göteborg på Inter­ nationella kvinnodagen den 8 mars, var vi nästkommande dag inbjudna på en ”Tjejdag” på Frilagret i samband med kvinnodagen.

Arrangörerna var GUTS, som är en fritidsgård för tjejer i Angered, Modiga tjejer, Mötesplats Simone och United Sisters. Vägra Kallas Hora var med och diskuterade med ungdomarna på plats och sålde våra handböcker.

ANALYS

6 MARS 2014 #1 090

8

Socialistisk feminism Som teoretisk utgångspunkt ser marxismen att klassamhället har en könsmässig dimension som är helt invävd i den ekonomiska, den rasifierade och så vidare. Från början fanns basen för kvinnoförtrycket i familjen – dess ekonomi, arbete och sexuella maktordning. Även om familjens betydelse i den moderna kapitalismen – som maktstruktur – minskar, tar staten och ekonomin över vissa av dessa genusstrukturer.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

D

en rådande maktordningen tjänar på att kvinnor och män utgör två tydliga separata grupper där män står över kvinnor. Kvinnor objektifieras – görs till ett objekt/till en vara – där män har kunnat ”äga” kvinnor och att kvinnor inte tillåtits att agera som subjekt politisk eller kulturellt.

Det finns ett hårdare socialt och kulturellt tryck på kvinnor att förställa sin kropp än vad det finns på män. Skönhetsideal syftar ofta till att minska kvinnors rörelse och frihet, kvinnor som bryter normen stämplas oftare som smutsiga/dåliga.

Könsmaktsordningen är inte ”naturlig” och den har inte heller alltid funnits. Tvärtom visar historien att urtidens kvinnor och män – även om de kanske hade olika arbetsuppgifter – behövde samarbeta jämlikt för att kunna över­leva.

Kvinnoförtrycket uppstod först när människan blev bosatt, och i samma process som just klassamhällets uppkomst.

på att den ryska revolutionen 1917 startade på denna dag med textilarbeterskornas arbetsnedläggelse.

Innan dess förlades kvinnodagen (av den socialistiska arbetarrörelsen) på olika datum varje år. 1917 blev datumet just den 8 mars och för att påminna om kvinnornas roll i revolutionen behölls sedan detta.

Som materialister förminskar vi inte det sexuella förtrycket – som enligt Friedrich Engels vid tiden för kvinnoförtryckets uppkomst hade en materiell grund där det gällde för mannen i familjen att kontrollera kvinnors sexualitet för att barn sågs som egendom. Den sexuella frigörelsen är dock inte helt bunden till exempelvis den ekonomiska utvecklingen. Det senaste 20 åren i Sverige har till exempel klassklyftorna ökat och välfärden på många sätt nedmonterats. Ändå har en del av det sexuella förtrycket belysts och ifrågasatts.

Priderörelsen kan trots sin politiska urvattning betecknas som en Det har alltid funnits en motrörelse. riktig rörelse där lagar och attityKvinnor har förstås inte bara varit der har förbättrats, vilket i sig har objekt utan enormt starka barnafö- utmanat heteronormen och öppnat derskor, arbeterskor, bondmoror, upp för fler möjligheter. En annan rösträttskämpar, äktenskapsbry- trend som långsamt har förbättrats tare, normbrytare, sexnjutare och är jämställdheten inom familjen.

Medan bara fyra procent av lönerevolutionärer.

I och med industrialismen steg arbetande heteropar delade lika på kvinnor ur hemmens vrå och in hushållsarbetet 1974 så gjorde 20 procent det 2010 på arbetsplatser ( Levnadsnivåsom visserligen var fördjävliga RUT är signumet endersökningen över högerns men som ändå 2010). Även om innebar möjligdet går långsamt antifeminism. het till en egen så har män koninkomst, att slita stant även ökat sig ur en makes eller föräldrarnas sitt uttag av föräldraledighet. En grepp och förenas med andra i del talar för att denna utveckling samma situation. Alla de avgöran- nu har avstannat och att jämställdde lagliga rättigheter som kvinnor heten trampar vatten (Boye/Evertsvunnit de senaste 150 åren har skett son – jämlikhetens dimensioner). på basis av kollektiv kamp eller potentiella hot om kollektiv kamp. Hade det inte varit för den här starOftast har denna kamp varit ba- ka mottrenden hade situationen serad på arbetarklassens ageran- sett betydligt värre ut. Högerrede eller – om det varit en specifik geringen har, utan att egentligen kvinnorörelse – med arbetarklass- ställas till svars för sitt krig mot metoder (demonstrationer, strej- sjuka och arbetslösa, med skatteker, revolutioner). Den här proces- sänkningar för de rika, med sina sen fortgår i global skala. gåvor till rikskapitalister och priAtt själva Internationella kvin- vatiseringar undergrävt välfärnodagen firas just den 8 mars beror den, ökat klassklyftorna och gjort

Den ryska revolutionen 1917 började den 8 mars, med textilarbeterskornas arbetsnedläggelse. Då som i nutida kamputbrott var det kvinnor som gick i fronten för den revolutionära kampen. anställningarna otryggare vilket sammantaget innebär en kvinnofientlig politik.

Den relativt väl utbyggda välfärden i Sverige har, trots att den under många år urholkats, utgjort en materiell grund för jämställdhetskampen. Fortfarande har högern inte vågat att på ett avgörande sätt ge sig på barnomsorgen och föräldraförsäkringen – den spelar fortfarande en väldigt viktig roll både materiellt och ideologiskt.

Däremot ökar det obetalda anhörigvårdandet från framförallt kvinnor som ett resultat av den allt snålare äldreomsorgen (På tal om kvinnor och män 2012).

Idag är klassklyftorna inom gruppen kvinnor troligtvis större än på mycket länge. LO presenterade den 4 mars sin jämställdhetsbarometer som räknar om löneskillnaderna i faktisk löneinkomst (alltså inte omräknat deltid till heltid som SCB alltid gör).

Arbetarkvinnor har då en faktisk månadslön på 17 000 kronor, män i arbetaryrken 23 000 kronor, tjänstemannakvinnor 27 400 kronor och tjänstemän 36 700 kronor.

Skillnaden mellan en arbetarkvinna och en tjänsteman är alltså 20 000 kronor i faktisk lön per månad (och 10 000 kronor om en jämför kvinnor sinsemellan).

RUT är signumet för högerns antifeminism. Dels har det ökat klassklyftorna: för det första genom att ”fina, rika” kvinnor och män inte behöver städa sin egen skit och därmed alieneras från kroppsarbete.

Detta står istället ofta migrantarbeterskor som tvingats lämna sina barn och hem i en annan del av världen för. För det andra för att ”lösningen” på livsstressen blir individuell och privat istället för kollektiv och gemensam (gemensamt finansierad välfärd fördelad efter principen mest till de med störst behov).

Under Reinfeldts tid vid makten har det dessutom frodats ett näthat mot feminister, hand i hand med rasismen och Sverigedemokraternas utbredning. En orsak till att detta kunnat vara möjligt är att högerns och sexisternas agenda inte har ifrågasatts. Fackföreningsrörelsens ledning är ideologiskt helt amputerad som en följd av socialdemokratins förborgerligande och har passivt låtit högern härja på arbetsgivarnas uppdrag. Det har heller inte funnits någon utbredd kvinnokampsrörelse. En orsak är den ideologiska inriktningen på genusvetenskapen som så länge har varit väldigt individualistiskt inriktad.

Redan 2008 gjorde Kajsa Ekis Ekman en riktigt intressant spaning och konstaterade att ”alla” vill vara i minoritet, ingen vill befatta sig med den så kallade majoritetsfeminismen som i sig klassas som dominant.

9

m utmanar systemet

Foto: Elias Theodorsson

Foto: Public domain

Det börjar bli hög tid för en kollektiv och enad kamp mot högerns kvinnofientliga politik, vilket i grunden är en kamp mot kapitalismen med dess inneboende sexism, patriarkat och objektifiering av kvinnor.

”Det här beror på att analysen talism gör att inte alla feminister av samhället har förändrats. Från håller med. Och varför måste alla att tala om makt och förtryck har göra det?

Både den enskilda och den kolman börjat tala om normer och avvikande. Majoritet har blivit ett lektiva kampen är nödvändig, som ord med konservativ laddning, socialist hävdar jag att kamp är det gemensamma renär det egentliceptet. gen bara betyder att det är många Hur mycket Både den ensom har det som än ”alla” vill vara skilda kampen en själv” (den 7 i minoritet så mars 2008, Dahar uppenbarlioch den kollekgens Nyheter). gen inte alla den tiva kampen är Ekman forttydliga minorinödvändig, som teten transpersätter med att konstatera att soners erfarensocialist hävdar det inte rör sig heter. Därför är jag att kamp är om identitet utan dessa erfarendet gemensamom ideologi, två heter värdefulverklighetsuppla. Men istället ma receptet. fattningar: den för att föra fram materialistiska sina ståndpunkoch den postmoderna. ter och bidrag till debatten har Det här, tillsammans med hen- några debattörer i denna frånes motstånd mot prostitution, ga med lösryckta citat och med surrogatmödraskap och mot kapi- oschyssta metoder hetsat just mot

Kajsa Ekis Ekman under de senaste veckorna.

Identitetseran som förhärskande idévärld kanske går mot sitt slut.

Queerteorierna som ifrågasätter indelningen i grupper som kön och sexualiteter har öppnat möjligheter på det individuella planet, men sätter begränsningar på det kollektiva planet. I den mening att de avleder från kollektiv kamp har de varit ett hinder (se recensionen av boken Skamgrepp på sid 14).

Just uppsamling bakom gemensamma nämnare – en sorts grupp­indelning – behövs när genomgripande strukturer ska ifrågasättas. Vi som är lönediskriminerade, vi som är bostadslösa, vi som är sexuellt förtryckta, vi som förnekas vår könsidentitet, vi som står för det mesta av gratisarbetet, vi som inte har kontroll över våra kroppar, vi som är emot fascismen – hur kan vi enas och få en

gemensam motkraft mot en fiende som genom att vara så fundamental överbryggar allas våra motsättningar? En fiende som får allt annat att skaka – den materiella grunden. När ekonomin kraschar och fascismen marscherar på samma kontinent som vi bebor, så växer insikten om att det kanske behövs en annan bas än den till sin natur hierarkiska kapitalismen för att möjliggöra vars och ens frihetskamp.

Socialistisk feminism pekar på att kapitalismen som system tjänar på att upprätthålla och odla kvinnoförtrycket. Förtingligandet av kvinnor är användbart när allt ska göras till varor som det går att tjäna pengar på. Så splittring mellan könen – som när staten och kyrkan nu i vissa länder, som Spanien, inskränker aborträtten och utmålar kvinnor som ej myndiga att besluta över sin egen kropp – är

ett sätt för härskare att avleda missnöjet med dem själva och få arbetarklassen och folket att vända sig emot varandra istället.

Det säger sig självt att kapitalismen tjänar pengar på lönediskriminering. Systemet tjänar också på att kvinnor utför så mycket gratisarbete (hushållsarbete, omvårdnad med mera) att samhället slipper bekosta detta.

Det finns många exempel, det är ett sammansatt system. Förhoppningsvis kan en ny feministisk rörelse födas som ser behovet av ett klassperspektiv. Då betyder klass kollektiv och inte karriär­ stege, som har som mål att alla hierarkier inte bara ska besättas med lika andel kvinnor som män som etniciteter som sexuella minoriteter och läggningar, utan som med antikapitalistiska och socialistiska idéer ifrågasätter förekomsten av och vill avskaffa maktordningarna i sig. ■

INTERNATIONELLT

6 MARS 2014 # 1 090

10

Kamp för 15 dollar i timmen En kampanj för en minimilön på 15 dollar i timmen i USA har dragits igång, sedan Kshama Sawant från Socialist Alternative valdes in i Seattles kommunfullmäktige. Ett av hennes viktigaste krav är just en minimilön på 15 dollar, vilket fått ett enormt gehör bland amerikanska arbetare.

louise.strömbäck@socialisterna.org

U

nder förra året skedde en rad strejker och protester bland snabbmatsarbetare och detaljhandelsarbetare med krav på högre löner och bättre arbetsvillkor. Under ”Black Friday”, dagen efter Thanksgiving då shop­ pingsäsongen börjar och enormt många är ute och handlar, gick arbetare på runt 1 500 Walmart­ butiker ut i strejk. Deras krav var bland annat fler heltidsjobb och en minimilön på 25 000 dollar årligen för heltidsarbetande (ca 13 dollar i timmen). Strejkerna ägde rum runt om i hela USA och även i Kanada.

Kravet på en höjd minimilön har funnits länge bland arbetare i alla sektorer runt om i hela USA. Det handlar även om företag som anställer personal som får ta emot dricks. Enligt lagen behöver inte de företagen betala ut hela mi­ nimilöner. Den federala standar­ den på minsta lön för de arbetare som tar emot dricks är 2,13 dollar (knappt 14 kronor!) i timmen, vil­ ket innebär att de helt måste förlita sig på kundernas generositet för att överleva.

Kampanjen för en minimilön på 15 dollar i timmen lanserades i Seattle i januari under namnet ”15 now”. Den 15 februari hölls en or­ ganiseringsdag med 400 deltagare.

Kravet på 15 dollar i timmen är ett viktigt krav för arbetarklassen att ställa. För många amerikanska ar­ betare låter det som mycket peng­ ar, då många arbetare bara tjänar hälften av det idag, men 15 dollar är inte ens 100 kronor.

Kampanjen 15 now ställer ut­ över 15 dollar i timmen även kra­ ven: • Att dricks går direkt till arbeta­ ren och är utöver minimilönen på 15 dollar.

• Att alla arbetare oavsett om de är kommunalt eller privat anställda ska få samma minimilön. Om ett företag inte har råd att betala ut den lönen ska de få skattefinan­ sierat stöd för det.

• Att lagstiftningen om den går igenom ska träda i kraft direkt.

Läs mer om kampanjen på www.15now.org och www.socia­ listalternative.org. ■

Kampen för en höjd minimilön i USA växer för varje dag.

Global inskränkning av aborträtten

Varje dag dör 800 kvinnor på grund av graviditet.

Varje år genomförs nästan 20 miljoner osäkra aborter och av dem dör runt 47 000 kvinnor. I många europeiska länder har fri abort varit tillåtet i decennier. Men nu växer motståndet.

EMMA ÖMAN mink_80@hotmail.com

D

Foto: Michael Fleshman / Flickr CC

e allra flesta dödsfallen sker i utvecklingsländer i Asien och Afrika. Ofta är det också där abortlagstiftningen är som hårdast. Kopplingen mellan legal och säker abort är stark, enligt amerikanska Guttmacher Institute.

I Sydafrika minskade till exempel infektionerna efter aborter med 52 procent när lagstiftningen liberali­ serades.

Varje dag dör 800 kvinnor för att de har blivit gravida. De senaste siffrorna kommer från 2010 och då gick 287 000 kvinnor förlorade. 22 miljoner osäkra aborter utförs varje år. En osäker abort innebär att den utförts av någon som inte har den kunskap som krävs. 47 000 av kvin­ norna dör. Det utgör 13 procent av mödradödligheten årligen. Mörker­ talet för hur många osäkra aborter som genomförs antas vara mycket större eftersom statistik saknas.

Bland kvinnor som inte får göra abort på en klinik och tvingas att ta saken i egna händer förekommer rent desperata metoder. Att använ­ da innanmätet i en bläckpenna, äta krossat glas eller äta stora mängder klorokin (malariamedicin) är sätt som används.

Enligt Guttmachers nya rapport Adding it Up utförs mer än 95 pro­ cent av alla osäkra aborter i utveck­ lingsländer. Det är ungefär hälften av alla aborter i världen. 14 procent av dem genomförs av kvinnor mel­ lan 15 och 19 år. I södra Afrika är den siffran 25 procent.

Internationellt sett är abort ing­ en mänsklig rättighet. 26 procent av världens länder – 68 stycken – har ett totalförbud mot abort.

Oftast gör de undantag om gravidi­ teten innebär att kvinnan kommer att dö. Men det går inte att räkna med det eftersom abort inte är en rättighet ens i detta extrema fall.

Trots lagförbud sjunker inte an­ talet aborter – kvinnor gör det ändå och riskerar sina liv. I Kenya är aborter förbjudet och en studie som regeringen gjorde 2004 visar att cir­ ka 300 000 aborter genomförs varje år. Det leder till att 200 000 kvinnor och flickor skadas och hamnar på sjukhus. I Portugal, Malta, Irland och Polen tvingas kvinnor som vill göra abort iväg till andra europeis­ ka länder. Frågan är kontroversiell, och flera länder som har eller har haft fri abort har de senaste åren in­ skränkt sina abortlagar.

Motståndet från olika intresse­ grupper i både Europa och USA har ökat på senare tid. Den ameri­ kanska lagen om fri abort från 1973 har varit utsatt för hård press av abortmotståndare och kritiken har bitvis lett till både omfattande de­ monstrationer och våldsamheter.

I dag har bara en minoritet av USA:s 50 stater kvar fri abort i dess egentliga mening. Läkare och skö­ terskor vid federalt finansierade kliniker får inte upplysa gravida kvinnor om att de kan få abort. Den lagen, kallad “munkavellagen”, upp­ hävdes av den förre presidenten Bill Clinton, men återinfördes 2001 av president George W Bush.

Den 22 oktober skulle det röstas inom Europaparlamentet om den så kallade Estrelarapporten, som innehåller rapporter om situatio­ nen för sexuella och reproduktiva rättigheter. Den innehåller dess­ utom en rad rekommendationer kring EU:s utvecklingsbistånd gäl­ lande sexuell och reproduktiv hälsa.

Foto: William Murphy / Flickr CC

LOUISE STRÖMBÄCK

Aktionsgrupper skapades för alla distrikt i Seattle. Dagen gick ut på att ge deltagarna de politiska red­ skapen som krävs för att föra kam­ panjen framåt.

Den 5 mars kommer kommun­ fullmäktige i Seattle bjuda in all­ mänheten till ett möte för att höra vad folk har att säga om en even­ tuell höjning av minimilönen i Seattle. Det är första gången nå­ gonsin som ett liknande möte om frågan hållits, och det kan bli ett viktigt steg för att föra frågan vida­ re till högre instanser.

Frågan om en höjd minimilön tas upp överallt; från arbetsplatser till lokal media. En opinionsun­ dersökning visade nyligen att 68 % i Seattle stöder frågan om 15 dollar i timmen, utan dröjsmål och utan undantag. De etablerade politiker­ na kan inte ignorera frågan utan kommer att behöva ge efter om kampen fortsätter på hög nivå.

Rapporten är uppkallad efter och skriven av Edite Estrela, en portu­ gisisk ledamot i den socialdemo­ kratiska gruppen i EU-parlamentet och är en så kallad initiativrap­ port, vilket innebär att den inte är juridiskt bindande utan uttryck­ er rekommendationer och EU-­ parlamentets position i frågan. Den försvarar kvinnors rätt att bestäm­ ma över sina egna kroppar och för säkra aborter, att sexuell och repro­ duktiv hälsa är en mänsklig rättig­ het och borde gälla överallt.

Som förväntat uppskattas detta inte av högern. De konservativa lade fram en motion för att ären­ det skulle gå tillbaka till kommit­ tén för Kvinnors Rättigheter och Jämställdhet (FEMM). De konser­ vativas (högerns) motion röstades igenom, med 359 röster för, 319 emot och 18 som avstod. FEMM har redan röstat om rapporten, med 18 röster för och 6 emot. De konservativa lade fram sin motion framförallt för att få tid att försöka vinna en majoritet i parlamentet innan det röstas om rapporten.

En ny omröstning kommer förmodligen att hållas inom någ­ ra månader. Men kampen måste fortsätta underifrån för rätten till fri och säker abort för alla kvinnor och rätten för varje kvinna att själv bestämma över sin egen kropp.

Kvinnor själv måste ha rätten att bestämma över sin egen kropp.

Ingen annan får bestämma vad som skall hända med henne och hennes liv. Kamp för kvinnors rät­ tigheter har många gånger vunnits och vore det inte för det hårda ar­ bete kvinnor genomfört skulle det inte finnas några rättigheter alls.

Men i ett kapitalistiskt samhälle får inga rättigheter tas för givna.

Kampen måste fortsätta för att bevara den tillfälliga vinst som aborträtten innebär, och för kvin­ nors rätt till sina egna kroppar. ■

11

”Återuppbygg vänsterns feminism” Massrörelsen under juni ifjol visade vägen framåt för vår kamp – inta gatorna! Kvinnorna var i majoritet under pro­ testerna och det understryker behovet att också lägga fram våra krav och kämpa för våra rättigheter och våra liv. Vål­ det mot kvinnor är fortfarande en trist verklighet och var­ annan timme mördas en kvinna i Brasilien.

LSR kämpar för att bygga en rörelse som kan utmana mans­ väldet, högern och regering­ arna. Över 2 300 samlades på MML:s (Rörelsen Kvinnor i Kamp) konferens i oktober 2013, vilket visar att många är beredda för att ta den kampen.

JANE BARROS

LSR och med i PSOL:s kvinnokommission

T

rots att vi har en kvinna i presidentposten så är åtgärderna mot kvinnovåld helt otillräckliga för att sätta stopp för barbariet som vi drabbas av dagligen. Bara 400 av landets 5 570 kommuner har polisstationer som är specialiserade på våld mot kvinnor. Det är ännu svårare att söka stöd och skydd. Det finns bara 70 skyddsbostäder i hela landet. Trots att det antogs en ny och bättre lag mot våld mot kvinnor, saknas resurser för att förbättra situationen.

Enligt en årlig rapport om våldsbrott, våldtas en kvinna var 11 minut i Brasilien. Antalet våldtäktsfall ökade med 18 procent bara ifjol. I Rio de Janeiro våldtas 16 kvinnor varje dag. Allt detta är officiella siffror. Vi vet att det finns är stort mörkertal, då det är svårt i dagens mansdominerade samhälle för kvinnor att göra anmälan.

Men de offentliga finanserna avslöjar hur regeringarna inte prioriterar detta problem. Under mars i fjol utlovade president Dilma i ett tv-uttalande att ett nytt program mot våld mot kvinnor skulle lanseras.

Det främsta förslaget var att bygga ”Brasilianska kvinnors hus”, där det skulle finnas allt möjligt, som specialiserade poliser, domstolar, psykologer, sjukvårdare, skyddsbostäder, dagis etcetera, för att ta hand om kvinnor som utsatts för våld.

27 sådana hus skulle byggas på två år. Men första året användes bara hälften av den tillsatta budgeten på 265 miljoner realer. Under samma period användes 700 miljarder för att betala statsskulden och drygt 30 miljarder realer spenderas på fotbolls-VM. Både PSOL:s kvinnor (PSOL är det breda vänsterparti som LSR, CWI i Brasilien, är med och bygger) och kvinnorörelsen MML (Rörelsen Kvinnor i Kamp) har beslutat att i år ha kampen mot våld mot kvinnor som huvudkampanj.

Brasilien är värd för fotbolls-VM i år. Detta evenemang bara förvärrar situationen för kvinnor, speciellt arbetarkvinnor. Handeln med kvinnors kroppar ökar med sex­ turismen. Vi ser hur staten spelar en roll i detta. I Tyskland reglerades prostitutionen inför fotbolls-VM. I Sydafrika såg regeringen mellan fingrarna på den enorma ökningen av trafficking av kvinnor. Det handlar om fattiga och unga kvinnor som luras till att bli sexslavar.

I Brasilien finns ett förslag om att reglera prostitutionen, som tillåter hallickar att agera legalt.

Tyvärr kommer förslaget från en av PSOL:s parlamentsledamöter, Jean Wyllys, som kört över partiets kvinnokommission.

Det är våra kvinnor som det handlas med. Vi måste kämpa för att inte Brasilien förvandlas till en

marknad där det kvinnliga köttet är överst på menyn.

Inför förberedelserna inför Internationella kvinnodagen har det överallt varit debatter mellan vänstern och de kvinnoorganisationer som stödjer regeringen.

Vi inom vänstern menar att det centrala är att ta upp teman som våld mot kvinnor, fotbolls-VM och det statliga förtrycket mot protester och

rörelser, inklusive kvinno­rörelser. De kvinnoorganisationer som stödjer regeringen vill undvika allt som kan gå mot regeringen och dess främsta propagandanummer, fotbolls-VM. Vår uppgift är att återuppbygga en feminism från vänstern, baserad på arbetarklassens kvinnor och oberoende från regeringarna.

Under oktober i fjol samlades 2 300 arbetarkvinnor på MML:s konferens, vilket visar på spräng-

kraften i kvinnokampen. Vi måste bygga vidare på det och organisera de mer kämpande skikten och bygga en rörelse som kan utmana mansväldet, högern och regeringarna.

Kampen mot patriarkatet rör inte bara kvinnor, utan alla kämpande arbetare och socialister, som försvarar bygget av ett nytt samhälle – utan kvinnokamp, ingen socialism! ■

Textilarbetare i fronten för bättre arbetsvillkor i Kambodja Ryska revolutionen 1917 startade med textilarbetan­ de kvinnor som gick ut i strejk den 8 mars det året. År 2014 började med strejk av textilarbetare i Kambodja som kämpar för högre lön.

MINELA MAHMUTOVIC

minelam.92@gmail.com

Fyra personer har dött i protesterna och 23 har arresterats av polis och militär. IF Metall deltog i februari i en global aktion till stöd för textilarbetarna i Kambodja och för ett frisläppande av de arresterade.

Internationell solidaritet bland arbetare och kvinnor är av stor vikt,

att genom strejker och protester strida mot den globala kapitalismen som slår mot arbetare och särskilt arbetande kvinnor världen över.

När textilarbetande kvinnor gick ut i strejk i Ryssland 1917 utvecklades det till en revolution som ledde till att arbetare för första gången tog den politiska, ekonomiska och sociala makten. Det ledde också till att kvinnor fick rättigheter de inte hade sett innan, som till exempel rätten till abort och rätten till att få skilja sig. För detta krävs en stark organisering bland arbetare.

Fackföreningar bör ta strid för sina medlemmar och ett socialistiskt massarbetarparti måste byggas för att nå en verklig förändring och få slut på kapitalismens och patriarkatets ständiga attacker på arbetare, fattiga och kvinnor. ■

Textilarbetare i Kambodja lever och arbetar under extremt svåra förhållanden. Rorm Ravy, 18 år, som syns på bilden, lever tillsam­ mans med 4 andra i ett litet rum som arbetar på samma fabrik.

Foto: ILO/ Livingston Armytage

3

50 000 arbetare i Kambodjas textilfabriker gick ut i strejk i januari. Flera hundra fabriker stängdes och flera dagar långa demonstrationer hölls igång. Kraven på högre lön har växt till att nu också handla om ett krav på premiärministern Hun Sens avgång.

Arbetsvillkoren i det kvinnodominerade yrket är förödande.

Det har bland annat rapporterats

om massvimningar av arbetare på grund av utmattning, det råder en utbredd ohälsa på grund av kemikalierna som används och mer än 80 procent av arbetarna har enbart en tidsbegränsad anställning på mellan tre till sex månader.

Dessa textilfabriker är bland annat underleverantörer åt klädjätten H&M. Minimilönen för textilarbetarna är idag 61 dollar i månaden (ungefär 390 kronor), och deras krav är att höja den till 93 dollar i månaden (ungefär 595 kronor).

r a a h a r

INTERNATIONELLT

6 MARS 2014 #1 090

12

Farlig vändning i Ukraina Varken EU, USA eller Putin: Enad kamp mot krigshot, splittring och kapitalism Bildandet av en ny provästlig regering i Ukraina och det ryska militära maktövertagandet på Krimhalvön har resulterat i att en redan ytterst laddad situation blivit än mer riskfylld.

Ukrainas nya regering har besvarat det ryska maktövertagandet på Krim med en total mobilisering av armén och kallat in landets alla militära reservförband. Samtidigt rapporteras det om allt fler protester mot samma regering i de rysktalande östra och södra delarna av Ukraina.

Krisen i Ukraina får långtgående globala effekter och skulle kunna utvecklas till den blodigaste konflik­ ten i Europa sedan Jugoslaviens sönderfall under 1990talets första hälft.

Krisen i Ukraina kan utvecklas till den blodigaste konflikten sedan Jugoslaviens sönderfall under 1990-talet. Arbetarklassen behöver sina egna, självständiga organisationer för att kunna bemöta den sociala katastrofen.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

N

är Offensiv går i i tryck (på tisdag den 4 mars) har ryska trupper tagit kontroll över Krimhalvön, som till ytan är lika stor som Belgien med en befolkning på dryga 2 miljoner. Nära 60 procent av Krims befolkning är ryssar, en fjärdedel är ukrainare och dryga en tiondel är krimtartarer, en folkgrupp som fördrevs av Stalin och som fick återvända till Krim först i början av 1990-talet.

Den ryska intåget med 16 000 tungt beväpnade soldater som backas upp av de närmare 25 000 man som finns på den ryska Svarta havsflottans bas i Sevastopol på Krim och lokala ryska medborgargarden, har Kreml ursäktat med att det var en ”humanitär insats” för att skydda ryska människors liv. Men det militära ingripandet är en maktdemonstration från den ryska imperialismen och ska ses som ett direkt svar på att Västimperialismen håller på att ta ett allt hårdare grepp om Ukraina. Övertagandet av Krim syftar till i första hand till att varna EU, USA och Ukrainas nya regering samt ge Ryssland en starkare ställning i de imperialistiska makternas kamp om makt och inflytande i Ukraina samt Svarta havsregionen.

Varken EU, USA eller Putins Ryssland har något att erbjuda Uk­ rainas arbetare, unga och fattiga.

Som socialister kräver vi att de ryska trupperna lämnar Krim. Men inte för att ersättas av Västimperialismen och trupper trogna Ukrainas nya regering, som lika lite som den ryska imperialismen har demokratiska rättigheter och folkets rätt till nationellt självbestämmande på sin dagordning.

Ukrainas resurser och möjliga rikedomar samt dess geopolitiska

läge – mellan ”väst och öst” – gör att de imperialistiska makterna ser erövringen av Ukraina som en avgörande strategisk framgång i striden om vilken som ska få en dominerande ställning i östra Europa och Eurasien. I första hand utkämpas kriget med ekonomiska och politiska medel, men risken för militära konflikter finns ständigt.

Hotet om att rivaliteten eskalerar till ett storskaligt krig mellan kärnvapenbestyckade makter sätter en avskräckande och begränsande spärr på hur långt regeringarna kan gå i sina krigshandlingar. Även de täta ekonomiska banden och utbytet håller tillbaka krigshökarna.

Men terrorbalans och ekonomiska band i sig är ingen försäkring mot krig och våldshandlingar, vilket det spända läget i Asien/Stilla havsområdet är ett exempel på.

Men om kriget är fortsättning på politiken, fast med andra våldsamma medel så är diplomatin är en fortsättning på kriget vid förhandlingsbordet.

Efter Rysslands övertagande av Krim och de nu avslutade ryska militära övningarna vid gränsen till Ukraina och Västimperialismens respons (hot om sanktioner och bojkott) har såväl Kreml som EU och USA motiv att försöka dämpa motsättningarna och om möjligt inleda förhandlingar. Men imperialismen har ingen varaktig lösning.

Trots att man förenas i en gemensam fruktan för ett fortsatt sönderfall i Ukraina, underblåser imperialismens politik och strävanden de sociala, nationella och etniska motsättningar som kan resultera i att landet våldsamt slits sönder.

Den nya regeringen som bildats efter att president Janukovytj drivits på flykten är en reaktionär regering.

Det är en regering som förenar drömmar om ett bättre liv med EU med ukrainsk nationalism, högerextremism samt åtstramningspolitik och som åtnjuter litet eller inget stöd i östra och södra Ukraina.

Snart kommer den också att förlora stöd i Kiev och västra Ukraina på grund av det kapitalistiska stålbad som väntar. Dess politik, tillsammans med Västimperialismens maktarrogans, ger också Putin en chans att såväl vinna stöd i Ukraina samt piska upp storryska stämningar på hemmaplan. ”Den nya Kievregeringen annullerade i stället [för att garantera minoriteternas rättigheter] språklagen som gav utvidgade regionala rättigheter till minoritetsspråk. Ett mer lysande exempel på kortsiktig dumhet kan man knappast tänka sig”, skrev Svenska Dagbladets AnnaLena Laurén och likställde den nya regeringen med den nationalistiska regeringen i Georgien vars ”uttalat aggressiva politik gentemot

både Sydossetien och Abchazien” blev ”Putins bäste medhjälpare”. År 2008 utbröt krig mellan Georgien och Ryssland, som slutade i att Ryssland tog kontroll över Sydosse­ tien och Abchazien – en femtedel av Georgiens territorium.

Attackerna mot det ryska språkets ställning i kombination med antiryska uttalanden har snabbt resulterat i en delvis nationalistiskt färgad reaktion i de ryskspråkiga delarna av Ukraina. ”Många rysktalande i östra Ukraina är arga över att den nya regeringen domineras av ukrainsktalande från landets västra del och vill ha större självständighet, men de känner också en oro inför möjliga provokationer från Moskva”, rapporterade Reuters från Donetsk den 4 mars.

I den nya regeringen finns tre medlemmar från det nyfascistiska och antisemitiska partiet Svoboda.

En av Svobodas ledare, Oleksandr Sych, har utsetts till vice premiärminister. Han är ökänd för bland annat sitt rabiata abortmot-

stånd och sina hyllningar till Stepan Bandera, som under andra världskriget var nazikollaboratör. Han har också sagt att ukrainsk nationalism hotas från två håll: ”kommunismen i Ryssland och Europas liberalism”.

En annan av Svobodas medlemmar har vidare utsetts till ny riksåklagare.

Det finns även andra högerextrema i regeringen som Andrivy Parubiy som leder det nya säkerhetsrådet samt en rad politiker med anknytning till ”näringslivet”.

Vidare finns vid sidan av Svoboda andra ultranationalistiska och nyfascistiska grupperingar som den ”Högra sektorn”, en sammanslutninav nazister och våldsverkare som nu ska formera sig till ett parti.

Arsenij Jatsenjuk, från den tidigare premiärministern Julia Tymosjenkos parti Fosterlandet, är ny premiärminister. Jatsenjuk är USA:s man och en varm anhängare av nyliberalismen.

13

Jatsensjuk förutsåg i ett av sina första tal att han kommer ”att sluta som den impopuläraste premiärministern i Ukrainas historia” på grund av alla ”impopulära beslut” som regeringen står i tur att fatta.

Den nya regeringens primära uppgift är att försöka genomföra den svältkur som Internationella valutafonden (IMF) ordinerar. Ingen regeringen i Ukraina har hittills vågat sig på att fullt ut genomföra vad som kan benämnas som IMF:s och Västs ”chockterapi 2.0”.

De ”marknadsreformer” och indragna subventioner, bland annat på gas, i kombination med privatiseringar (den nya premiärministern överväger att sälja ut landets gas- och tillgångar) samt en devalvering kommer snabbt att fördyra levnadskostnaderna samt innebära en enorm utslagning av jobb, vilket riskerar att påskynda landets sönderfall om inte arbetarklassen kan förenas i en gemensam rörelse mot nationalism, imperialism och kapitalistisk krispolitik. Även kapitalistiska kommentatorer i Väst, liksom landets egna korrupta kapitalister och politiker, hyser farhågor för att Ukraina ska skakas av massprotester riktade mot den nya regeringens politik. ”Företagare i Kiev varnar för [åtstramningens] politiska risker. Även om konflikten med Ryssland kan desarmeras återstår för det nya ukrainska styret att vinna det inhemska stöd som behövs för att genomföra de nyliberala reformerna, särskilt de föreslagna nedskärningarna i energisubventionerna. Stålbadet kan kosta röster i valet [i maj]”, skrev Financial Times i tisdags.

Det är i frånvaro av genuina arbetarklassorganisationer – arbetarpar­ tier och fackföreningar som inte bär med sig samma stalinistiska barlast som Ukrainas kommunistparti– som borgerliga och nationalistiska partier har kunnat dra vinning av det missnöje som finns runt om i Ukraina mot fattigdom, korruption och samhällets förfall.

Men som CWI i Ryssland, som deltog i de modiga antikrigsprotster som hölls i Moskva under helgen och som då fick medlemmar arresterade, skriver i ett uttalande: ”Arbetare i Ukraina och Ryssland har gemensamma intressen. Vi drabbas alla av den fattigdom, arbetslöshet och förtryck som följer av den kapitalistiska politik som bedrivs i Kiev och av den ryska regeringen. Den styrande eliten i de båda länderna är beredda att använda etniska skillnader för att vända arbetarna bort från en enad kamp för sina rättigheter. Nu verkar det som att de är beredda att gå i krig för att försvara sina intressen. Det är nödvändigt att arbetarklassen i hela Ukraina organiserar sig för att ta upp kampen mot de ekonomiska och sociala attacker som den nya regeringen förbereder. Och en sådan kamp kan bara lyckas om arbetarna förenas mot oligarkerna och deras högerextrema vänner i regeringen.” ■

Det svenska etablissemanget, med major Jan Björklund i spetsen, anser att robotvapen på Gotland samt ett närmande till NATO vore en god idé. RS säger självklart nej till både NATO och till svensk militär upprustning.

”Inte en krona till militarismen” Krisen i Ukraina och Rysslands militära maktövertagande av Krimhalvön får de flesta av Sveriges riksdagspartier att ropa i höga skyn på svensk militär upprustning och återmilitarisering av Gotland.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

A

llra längst går Folkpartiet, som också skärper sina krav på en fullbordad svensk anslutning till NATO. – Det krävs ett doktrinskifte där försvaret av Sveriges gränser och Östersjön ska stå i centrum, säger folkpartiedaren Jan Björklund och betonar att detta kan kräva höjda militära anslag i ”miljardstorlek”.

Enligt Björklunds sätt att se kan det ryska hotet att agera till försvar för den ryska minoriteten i Ukraina också komma att ske i Baltikum.

– Den som vill hjälpa Baltikum kommer att behöva Gotland och den som vill stoppa hjälp till Baltikum kommer att vilja sitta på Gotland. Vi behöver förband med sina tunga utgångsmateriel utgångsgrupperad på Gotland och jag bedömer att vi behöver förband som med precision och lång räckvidd kan ingripa mot fienden på Östersjöns yta. Med det menar jag robotvapen, säger Allan Widman, som är Folkpartiets representant i Försvarsberedningen.

Inte långt efter de värsta hökarna ropar även Socialdemokraterna och Kristdemokraterna på upprustning, utan att närmare reflektera över hur detta ska finansieras.

– Det går att rusta upp försvaret av Gotland utan att investera i stora fasta anläggningar, hoppas Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S).

Delar av Alliansen kan hysa förhoppningar om att krisen i Ukraina kan överskugga de sociala frågorna i valet. Moderaterna och Centern, som hittills under Reinfeldts och Borgs tid vid makten har velat spara mer på militära utgifter än både de andra i högeralliansen och Socialdemokraterna, ser också ut att böja sig för hökarna. Även Fredrik Reinfeldt har trappat upp tonläget, efter att först ha blivit tillrättavisad av Carl Bildt och rejält utskälld för sitt uttalande om att: ”Det är i någon mån förståeligt att Ryssland agerar på en rysk minoritets oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar”.

Frågan är nu om krisen i Ukraina är tillräckligt dramatisk för att Försvarsberedningen, som beräknas bli klar till slutet av mars, ska ändra den bedömning som innan dessa händelser har fått FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) att klassa Östersjöområdet som stabilt. Även Reinfeldt menar nu att Rysslands ”nyckfulla agerande i Ukraina” kommer att påskynda tempot i en förstärkning av de insatsberedda styrkorna.

Även om Vänsterpartiet och Miljöpartiet hittills intar en mer avvaktande vänta och se-attityd, vill inte ens V-ledaren Jonas Sjöstedt utesluta att man kan komma att stödja höjda militära anslag.

– Inte omedelbart, men om utvecklingen fortsätter och blir ännu allvarligare och om det skulle sprida sig, då kan det påverka. Det är självklart något vi måste följa, säger Jonas Sjöstedt till SVT:s Aktuellt och tillägger att det inte är möjligt att skära ner mer på försvaret.

Sveriges militära nedrustning har gått hand i hand med en allt närmare anknytning till NATO, som sedan Sovjetunionens fall har trängt in Ryssland i ett allt snävare hörn med ett nätverk av flygbaser som NATO och USA kan använda i inte mindre än åtta fd sovjetrepubliker: i såväl alla de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen som i Kirgizistan, Tadjikistan, Uzbekistan, Georgien och Azerbajdjan.

Norra Sverige och Östersjön har också inom ramen för partnerskapet med NATO blivit en arena för stora och allt tätare flygstridsövningar. En svensk återmilitarisering av Gotland betyder med all säkerhet att även NATO inbjuds till en ökad användning av svenska flygplatser och vatten.

Medan USA, EU och NATO med stöd av Sverige och svenska politiker som Carl Bildt och Urban Ahlin i dag läxar upp Putin om internationell rätt och principer om andra staters icke-inblandning i andra länders

inre konflikter, har de själva utan att blinka satt exemplet genom att flygbomba Serbien, ockupera Afghanistan och Irak, flygbomba Libyen och med ekonomisk, politisk och militär hjälp underblåsa regimförändringar i en lång rad länder. Med stöd av en makalöst ensidig mediabevakning har de också varit villiga att överse med det västukrainska maktövertagandets alla mörkbruna brott mot borgerligt demokratiska och parlamentariska spelregler, som de om det skedde i till exempel Sverige eller något annat EU-land skulle försöka slå ned med all nödvändig statlig repression.

Den upprustning som nu föreslås från alla håll kan också bara ske på bekostnad av ytterligare försämrad välfärd. Sveriges närmande till NATO har dessutom som redan visats i Afghanistan och Libyen ökat, inte minskat, risken för att Sverige kan dras med i militära konlikter som går stick i stäv med arbetares, ungdomars och ”vanligt folks” intressen av fred och välfärd både där och här hemma. Rättvisepartiet Socialisterna säger självklart nej till både NATO och svensk militär upprustning: Inte en man eller kvinna och inte en krona till militarism och imperialism. Vårt försvar av arbetares intressen i Sverige, liksom i Ryssland, Ukraina och Baltikum, börjar med stöd till kampen för oberoende, demokratiska och socialistiska massrörelser mot kapitalistisk plundring och reaktionär nationalism även i dessa länder. ■

KULTUR

6 MARS 2014 # 1 090

14

Skamgrepp exkluderar, men utmanar samtidigt tänkandet För mig fungerade en läsning av Skamgrepp först efter att jag släppt kontrollen och driften av att förstå allt och mer lät mig invaggas i poesin. Då kunde jag, inbillade jag mig, skönja Ulrika Dahls budskap. Essäer är ju vetenskap och inte prosa så inuti alla omslagspapper finns queerfeminismen.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

N

är detta skrivs har jag hunnit igenom halva boken.

För att ta fasta på det där Dahl mest lyckades nå fram till mig var det redan i första kapitlet som handlar om att bli feminist. Artikeln skrevs redan 2004 (för tidskriften Bang) och behandlar en del av vad som kallas tredje vågens kvinnorörelse, kring sekelskiftet. Det som känns igen är hur unga tjejer som kommer till feministiska slutsatser först känner sig så underbart starka i insikten och i gemenskapen.

Efter ett tag kan perspektivet fördjupas och insikterna bli mer av bojor än befrielse. Insikten om hur vanligt våldtäkt är skapar rädsla, insikten om hur långsam löneutvecklingen är hopplöshet, eller att den nyfunna systergemenskapen hela tiden utgår från att målet är en relation med en man och så vidare.

Dahl studerade sina hemtrakter i Jämtland och att den feminism som växte fram där i slutet på 1990-talet var ”ofta samstämmig med en heteronormativ jämställdhetspolitik som utmålat unga kvinnor som särskilt utsatta och i behov av stöd, men som aldrig egentligen kunde utmana den heteronormativa ordningen”.

Sen blir det så svepande när hon påstår att strategier som feministiskt självförsvar, Ta natten tillbakademonstrationer och Vägra Kallas Hora med mera utgår från vissa erfarenheter och utesluter andra och upprätthåller vissa normer och utesluter andra.

Eftersom jag kan Vägra Kallas Hora-kampanjen mot sexuella trakasserier i skolan, utgår jag från den. Budskapet var ”Var dig själv och låt ingen trycka ner dig för det”. Detta kopplades alltid till behovet av att kämpa gemensamt.

Att en person inte kan stoppa den mobbning som alla drabbas av.

VKH visade också hur hierarkier i samhället och vilka konkreta rörelser som för närvarande ifrågasätter dem (till exempel 2003 visade vi alltid upp tidningsklipp

från de stora antikrigsdemonstrationerna på lektionerna).

Vet inte hur många gånger som Vägra Kallas Hora-aktivister konkret kopplade ihop feminismen med antirasismen, med motstånd mot nedskärningar i förorten, med försvar av personer som hotades av utvisning och allianser med systrar som kämpade mot hedersförtryck och så vidare.

Det var en schysst blandning av ungdomar med olika kön, sexuell läggning, klassbakgrund, etnicitet och stil som genom diskussion, agerande och kamp gjorde sitt bästa, så att höra det här tjatet om att feminismen vid den här tiden skulle varit så vit och exkluderande – den erfarenheten delar inte jag. Vägra Kal�las Horas mest framgångsrika kampanjer var i Bagarmossen och i Storvreten (Tumba) med invandrartjejer i ledningen.

För att göra Ulrika Dahl rättvisa är hennes kritik fram­för allt riktad mot generationen dessförinnan, som kom från Grupp 8. Den mångåriga, slitsamma och sårade debatten mellan företrädare som litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström och vad Dahl menar är hela genusvetenskapen.

Jag håller med Dahl när hon svarar Witt-Brattström med att problemet med Grupp 8:s visioner var att de saknade plan och strategi för hur visionerna skulle uppnås.

Vet inte vad den senare svarat, men åtminstone den unga Ebba skulle kunnat svara att det har inte queerfeminismen heller och vad Grupp 8 åtminstone gjorde var till

exempel att, tillsammans med andra socialister, bedriva ett omfattande stödarbete för städerskornas massiva vilda strejker som skakade landet. Vilken kamp för exempelvis papperslösa eller EU-migranter har queerfeminismen engagerat sig i?

Vad som sägs i en teoretisk tidskrift eller i föreläsningssalen är inte nödvändigtvis det som inkluderar. Den gemensamma handlingen kan säga så mycket mer än tusen ord. Med förbehållet att jag bara har läst halva boken måste jag säga att boken i sig är väldigt exkluderande. Språket och formen

sätter definitivt upp klassmässiga spärrar. Jag får nästan klaustrofobi av så många sidor som handlar om ”inomfeministiska” frågor utan att en enda gång nämna strukturerna i samhället och hur de påverkar olika sorters kvinnor. Speciellt så många sidor om vithet utan att någon gång nämna klass eller ekonomi. Som om rasismen enbart satt i färgen.

Vill ändå inte släppa Ulrika Dahl som onekligen utmanar mitt tänkande. Som att hennes feminism hela tiden glider över i att handla

om feminitet. Ur essän om blondiner: ”Solen går både upp och ner över en värld där blondhet långt överskrider ett parodierat sinnes­ tillstånd och där blondinrepresentationerna vida överskrider den blonda populationen. Blondinen återföds ständigt, till synes utan moder eller modersinstinkt, hennes historia är en teknologisk, kemisk, hormonell, visuell och mytisk historia, en hypersexualiserad och oskuldsfull historia, en sorgsen historia om ständigt solskenstillstånd”. ■

PARTI 15

Procent av mål

Totalt

63% 50 235 kr

Norrbotten

2 439 kr

Västerbotten

1 200 kr

Mellannorrland

1 527 kr

Stockholm

23 379 kr

Mellansverige

316 kr

Västsverige

19 163 kr

Sydsverige

2 211 kr

Kvinnokamp i fokus till helgen

N

u är februari slut och mars har inletts. Vi nådde tyvärr inte upp till målet för februari, men det ser bättre ut för mars månad.

SEBASTIAN OLSSON

Ekonomikampanjen i mars ligger efter de första fyra dagarna på 1 845 kronor. Av det har Stockholm 1 093, Västsverige 632 och Norrbotten 120.

På lördag är det 8 mars, Internationella kvinnodagen. Jag tror att den här tidningen kommer att vara väldigt populär på demonstrationerna. ■

sebastian.olsson@socialisterna.org I Stockholm såldes den gångna helgen 206 Offensiv och 25 prenumerationer. 7 078 kronor samlades in.

RS Norrbotten har sålt tidningar och prenumerationer i samband med mötena i Luleå och Boden om den antirasistiska kampen efter nazistattacken i Kärrtorp. De har även sålt t-shirtar.

I torsdags (den 27 februari) sålde RS Malmö 15 Offensiv och fick ihop 313 kronor.

Gå med i

Haninge

Stockholm

RS Jordbro, RS Brandbergen, ondag den 12 mars kl 19.00.

Plats: Träffen i Jordbro.

För mer info: 072‑524 42 95.

RS Farsta, torsdag den 13 mars kl 18.30.

Plats: samling Högdalens T-bana.

För mer info: 08-605 94 03.

För en upprustning av förorten

Kongressdokument 1 & 4: Valåret respektive Norden

Kongressmaterial: Partibygget

RS Husby/Tensta, torsdag den 13 mars kl 18.30.

Plats: Tensta träff.

För mer info: 076-141 62 93.

RS Sandeslätt, RS Hammarkullen, torsdag den 13 mars kl 18.00.

Plats: RS Bokcafé.

För mer info: 072-307 81 43.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 073-501 21 37.

Inför kongressen

Inför kongressen

RS Majorna, onsdag den 12 mars kl 18.00.

Plats: Fjällgatan.

För mer info: 070-298 78 72.

Luleå

Malmö

RS Luleå, onsdag den 12 mars kl 18.30.

Plats: Partilokalen För mer info: 0920-22 08 74.

RS Malmö. För mer info: 070-829 61 10.

RS Hjällbo, tisdag den 11 mars kl 18.00.

Inför kongressen

Umeå

RS Umeå. För mer info: 076‑259 84 23.

Sundsvall Inför kongressen

RS Sundsvall, torsdag den 13 mars kl 18.00.

För mer info om plats: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

RS Södra, onsdag den 12 mars kl 18.00.

Plats: Dalen, Åsgärdevägen 75.

För mer info: 070‑354 33 16.

Inför kongressen

• Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.

Klimat- och miljöhot

Kvinnokamp mot högern

Göteborg

Socialistiskt program 2014

Inför kongressen

RS Kortedala, RS Biskopsgården, tisdag den 11 mars kl 18.00.

Plats: Partilokalen i Göteborg.

För mer info: 070‑606 59 81.

8 mars

Demonstrera på Internationella kvinnodagen!

Stockholm: kl 18.00 Mariatorget Göteborg: kl 13.30 Gustaf Adolfs torg Malmö: kl 13.00 Folkets park Lund: kl 12.00 Stortorget

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fack

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

6 MARS 2014 # 1 090

Kortare arbetstid – nu Det är ingen slump att Miljöpartiets kongress körde över sin partiledning och röstade för 35 timmars arbetsvecka. Även Vänsterpartiets ledning fick backa när de ville tona ned kravet på kortare arbetstid inför valet 2014.

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org

D

Innebörden av detta är att den relativa utsugningen av de som arbetar har ökat. Det vill säga: vi arbetar kortare och kortare tid av dagen för att försörja oss själva, medan en allt större del av arbetstiden är gratisarbete för att någon annan ska berika sig. Ett sätt att mäta detta är att se hur stor del av det värde som produceras som går till löner. SVT:s dokumentär Lönesänkarna visade 2013 hur lönernas andel av BNP nu

Foto: Bhernandez /Flickr CC

et betyder inte att dessa partier kommer att göra det som krävs för en arbetstidsförkortning, det vill säga utmana det kapital som tjänar på långa arbetsdagar och dåliga arbetsvillkor. Men det visar att det finns en växande ilska i samhället över hur politiker och chefer allt mer behandlar löntagare som maskiner, vars enda uppgift är att arbeta, under allt värre villkor.

Lågavlönade, kvinnor och offentliganställda är de som drabbats värst. ”En människa, som inte har någon fritid till sitt förfogande, vars hela livstid, frånsett de fysiskt nödvändiga avbrotten för sömn, måltider och så vidare tages i anspråk av arbete för kapitalisten, har det sämre än ett lastdjur. Hon är endast en maskin för att producera rikedom åt andra, kroppsligt bruten och andligt förfäad”.

Citatet, som är 150 år gammalt och taget ur Karl Marx skrift Lön, pris och profit känns, med tanke på all annan utveckling som skett sedan dess, skrämmande aktuellt.

Trots den extrema utveckling med vilken effektivitet vi kan framställa varor och tjänster idag har arbetstiden inte förkortats på något avgörande sätt på decennier i Sverige.

Istället pratar högeralliansen och Socialdemokraterna om att vi ska arbeta mer, samtidigt som arbetsvillkoren blir sämre och otryggare och jobben stressigare. Längst ned i hierarkin står en allt större grupp ”daglönare” och långtidsarbetslösa vars bistra ekonomiska situation utgör en press nedåt på lönerna.

Kortare arbetstid och ett stopp på otrygga anställningar och delade turer skulle ge ett lägre sjuktal samt högre effektivitet. är nere på samma nivåer som innan den allmänna rösträtten infördes, samtidigt som vinsternas andel av BNP har fördubblats på 30 år.

Istället för en diskussion om hur vi skulle kunna dela på jobben, 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön, vill politikerna höja pensionsåldern och tvinga sjuka att arbeta.

Till och med Vänsterpartiet ser 6 timmars arbetsdag som en ”kostnad” på 11-12 miljarder kronor, när förkortad arbetstid egentligen handlar om en omfördelning av samhällets resurser – från storföretag och direktörer – till löntagare.

Priset för den ökade utsugningen ses i form av ohälsa, ofrivillig deltid, delade turer och andra försämringar i arbetsvillkoren. I den krisande förlossningsvården i Stockholm jobbar till exempel bara hälften av barnmorskorna heltid, de flesta helt enkelt

PRENUMERERA PÅ

för att de inte orkar mer. Samtidigt finns 193 000 deltidsanställda som vill jobba mer. Bland kvinnor är det tre gånger så vanligt med deltid som bland män (36,4 procent jämfört med 12,9 procent). Även sjukskrivningar drabbar kvinnor värst. Försäkringskassan har nyligen rapporterat om att kort utbildning och lägre lön ger större risk för sjukskrivning. En tredjedel av alla kvinnor på arbetsmarknaden arbetar inom kommun eller landsting, där risken att bli sjukskriven är högre än inom alla andra sektorer. Män anställda inom landstinget löper också en större risk för sjukskrivning.

Sjukskrivningarna är tydligt kopp­ lade till nedskärningar och stress, även ekonomisk stress i form av låg lön, tillfälliga anställningar, ingen egen bostad och så vidare. Inom vården och omsorgen har dela-

de turer blivit vanligare när bemanningen har fallit, medan de anställda får allt fler arbetsuppgifter.

Den privatiserade välfärden gör att politikerna kan skära ned utan att behöva ta ansvar för försämrad kvalitet eller arbetsvillkor. I Linköping är 80 procent av äldreboendena i privat regi. Kommunen upphandlar till lägsta pris utan några krav till exempel vad gäller delade turer: – När det gäller dom måste de själva ta ansvar för hur de hanterar sin arbetsmiljö. Börjar vi lägga oss i om de har delade turer eller inte är jag rädd för konsekvenserna... sa till exempel Christian Gustavsson (M), personalansvarigt kommunalråd i Linköping till SVT den 14 november 2013.

Vad han är rädd för är förstås att kommunen ska få betala för drägliga arbetsvillkor för de till största del kvinnor som arbetar i äldreom-

sorgen. Och att de privata vårdbolagens vinster hotas.

Redan idag skulle arbetstiden och arbetstempot kunna sänkas drastiskt utan någon sänkt levnadsstandard. Fler skulle få möjlighet till en meningsfull fritid medan arbetslösa skulle få jobb. Försök som har gjorts med 6 timmars arbetsdag utan sänkt lön visar också på lägre sjuktal och högre effektivitet.

Kapitalismens kris och högerpolitiken gör dock att utvecklingen går åt andra hållet. En strid för kortare arbetstid och bättre arbetsvillkor är därför en kamp mot högerpolitik och för att ta tillbaka de resurser som kapitalet har roffat åt sig på löntagarnas bekostnad. I slutändan handlar det om en socialistisk politik, där kapitalets makt över arbetsplatser och samhällets resurser ersätts med folkflertalets makt. ■

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta