Offensiv 1095

Posttidning A

10 april 2014 / # 1 095 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Äldreomsorgen skjuts i sank av riskkapitalister

Stoppa rasistiska SD

6 4

Skolan plundras

7

Miljöboven Vattenfall

1

980 fick 62 procent av befolkningen över 80 år någon form av offentligt finansierad äldreomsorg i Sverige. 2012 var siffran 37 procent. Mer än en femtedel av äldreomsorgen i Sverige drivs idag av privata vinstdrivande företag. – läs mer på mitten och s 16

Välfärd utan vinst LO-toppen gör nu en ny omsvängning och säger sig vara för en lagstiftning som begränsar möjligheterna till vinstuttag.

Men ännu är det är långt till den

non-profitprincip som LO-kongressen beslutat om och som har ett kompakt stöd från en majoritet av befolkningen.

– läs mer på sidorna 2, 3 och 14

12

Slavlönerna kvar i Bangladesh

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

10 APRIL 2014 # 1 095

2

UPP TILL BEVIS, LO L

Först omtolkade Baudin & Co LO-kongressens krav på non profit i välfärden till en ”some profit”-linje i en ny och för kommuner och landsting frivillig bolagsform (vinstdrift kunde fortsätta bara kommuner och landsting motiverade det) för privata välfärdsbolag där vinstuttagen begränsas till en procent utöver statsskuldsräntan. De bolag med likadan särskild vinstbegränsning som redan finns har aldrig intresserat några kapitalister. Sedan inbjöd de till och med välfärdskapitalisterna att förhandla om saken, vilket rimligen bara skulle leda till ytterligare eftergifter från LO-toppen och underminera trycket för lagstiftning under valrörelsen och därefter.

Till och med kapitalisterna själva avspisade utspelet med det upp­ enbart orimliga i att regelverket för den skattefinansierade välfärden skulle avgöras av något annat än politiska beslut. ”Valfrihetsideologerna och vinstivrarna har blivit sina egna värsta fiender”, skriver Baudin efter den stängda dörren. Kan detta tolkas som något annat än att han sä-

U Foto: Holger Ellgaard / Wikipedia CC

O:s förste vice ordförande Tobias Baudin har i en debattartikel i Aftonbladet kastat in handduken när det gäller LO:s malplacerade inbjudan till förhandlingar med de riskkapitalägda välfärdsbolagens intresseorganisationer Almega och Svenskt Näringsliv om kraftigt begränsade vinster i välfärden. ”Därmed återstår bara att lagstifta”, skriver Baudin och lovar att LO nu ska ”höja tonläget i valrörelsen” i denna fråga.

Det vore lätt att raljera över LO-ledningens lika märkliga som odemokratiska turer i fråga om vinster i välfärden, högt över medlemmarnas huvuden.

INTE ETT M-SAMTAL TILL

ger att vinstivrarna inte insett att de egentligen har förstående vänner av måttliga vinster även på LO-ledningens sida av bordet?

Självklart välkomnar Offensiv att utspelet misslyckats och att LO-ledningen nu i varje fall pressats att tala om höjt tonläge i vinstkritiken inför höstens val. Detta är en överlevnadsfråga för svensk fackföreningsrörelse där ledningarnas passivitet och bristen på politiska alternativ till det nyliberala systemskiftet fått solidariteten att förtvina till den grad att Sverigedemokraterna seglat upp som näst största parti bland LO:s minst klassmedvetna medlemmar.

Det finns flera chanser att bevisa att man menar allvar utöver 1 maj-talen.

En viktig signal från såväl LO:s ledning som lokala fackföreningar vore att stödja de landsomfattande manifestationer som planeras av Folkkampanj för Gemensam Välfärd lördagen den 10 maj, liksom det förslag som lanserats av Linje 17 mot rasism om landsomfattande manifestationer den 6 september mot den rasism som är en konsekvens av raserad välfärd och social trygghet.

Detta skulle också kunna kombineras med att LO självt tar initiativ till en landsomfattande kampanj som kulminerar med manifestationer och marscher i hela landet strax innan valet där alla som vill kämpa för en gemensam och upprustad välfärd utan vinstintressen och rasistisk splittring bjuds in. ■

nder den gångna helgen höll Moderaterna sina årliga partidagar – kallade Sverigedagarna – i Göteborg. Den var en ganska moloken församling som skulle peppas av Reinfeldt, Borg & Co inför det stundande valet. Opinionsmässigt har de så kal�lade Nya Moderaterna rasat ned till de gamla Moderaternas nivåer och avståndet mellan blocken är rekordstort.

Inte heller vill stämningen lyfta. Inte ens när Reinfeldt uppmanade de sina att hoppa för en Moderat valseger i september lyfte det riktigt.

Dessutom var det nog tur att de nästan 2 800 moderater som deltog på mötet hann åka hem innan Aftonbladet/United mind hunnit presentera sin nya mätning: Reinfeldt och regeringen fortsätter att tappa mark. Regeringspartierna fick i mätningen endast stöd av 36,6 procent av väljarna mot 49,9 procent för den så kallade rödgröna oppositionen. Och Moderaterna fick 22,4 procent, långt sämre än i valet 2010.

Hur som helst. På M-mötet var det ”don’t mention the polls” (nämn inte opinionssiffrorna) som gällde. M:s partisekreterare Kent Persson slog an tonen när han sa att vi kan vinna om vi ”bara har ett samtal till”. För säkerhets skull bar han även en tröja med samma budskap. Dörrknackning ska vinna valet åt Moderaterna, tror dom.

För att ytterligare understryka att det är dörrknackning som gäller i årets val var Norges statsminister och ledaren för norska Høyres Erna Solberg inbjuden. Høyre, Moderaternas norska systerparti, påstås ha vunnit norska valet i fjol på sina direktsamtal med väljarna. Men det var missnöjet med den rödgröna regeringen som värvade röster till Høyre. Det är också värt att påminna om att efter valet bildade Höyre en blå-blå regering tillsammans med Fremskrittspartiet, som närmast kan beskrivas som de norska Sverigedemokraterna. Denna regering har bland annat hunnit med att inskränka aborträtten, privatisera och skärpa asylpolitiken. Men om detta inte ord på M-mötet.

Tysklands regeringschef Angela Merkel var inte med på själva mötet utan framförde en hälsning via storskärm. Precis som kollegan Merkel försöker Reinfeldt vinna val på att lova ingenting. ”Merkel lyckades få valrörelsen att handla om ingenting. Moderaternas plan är att göra om tricket”, som tidningen Fokus uttryckte det.

Moderaterna är dock inte moderater om de inte lovar mer pengar till försvaret. Dagarna innan M-mötet hade försvarsminister Karin Enström (M) lovat ett nytt modernt robotluftvärn, fler u-båtar och sagt att det behövs 70, inte bara 60, svindyra nya superJAS-plan. ”Ubåtar och flygplan är guldägg, inte minst för försvarsindustrin med Saab i spetsen”, anmärkte det moderata husorganet Svenska Dagbladet och reste frågan om det kanske ”handlade om valtaktik”. Ja vad f-n skulle det annars handla om? ■

Göran Greiders fina dikt som notis. Vänstern är inne igen (Dala-­ demokraten den 4 april).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

10 APRIL 2014 # 1 095

3

RS kämpar för trygga jobb Rättvisepartiet Socialisterna tar strid för svenska kollektivavtal och lika rättigheter. Onsdagen den 16 april, klockan 19.00 på Jordbro träff, arrangerar Rättvisepartiet Socialisterna ett öppet fackligt möte med talare från olika fackföreningar.

E

fter samtal med fackliga aktivister om situationen för bemanningsanställda och papperslösa arbetare, tog Mattias Bernhardsson (RS) initiativ till sidan ”Kontakt med arbetare som jobbar till dumpade löner eller villkor i Haninge” på Facebook.

– Alla kan träffa mig anonymt.

Med kontakter inom Handels, Transport, Seko, Kommunal och andra fack samt inom Asylrörelsen finns det också möjlighet att göra

något åt problemen, säger Mattias Bernhardsson, som den senaste tiden träffat både taxichaufförer och väktare om deras villkor.

I kommunfullmäktige argumenterade Rättvisepartiet Socialisterna för att kommunen skulle kräva huvudentreprenörsskap (att alla byggnadsarbetare oavsett arbetsgivare ska ha kollektivavtal och lika villkor) av det företag som bygger nya bussterminalen och nya bostäder i Handen. Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet röstade emot.

– Vi är en megafon för en riktig arbetarpolitik i fullmäktige. Sossarna och Vänsterpartiet går åt höger och är själva en del av nedskärningar och privatiseringar. Behovet av ett klart socialistiskt alternativ som utmanar marknadsdiktaturen och klassorättvisorna har aldrig varit större. Men det behövs stora rörelser, protester och facklig kamp, säger Mattias Bernhardsson. ■

StMR höll årsmöte Det årsmöte som Studenter mot rasism (StMR) i Stockholm höll den 5 april blev ett riktigt maratonmöte som pågick i sex timmar.

De 18 deltagarna hade gjort ett rigoröst förarbete, vilket avspeglades i diskussionerna.

Det förtydligades i stadgarna att StMR ska vara en socialistisk, partipolitiskt obunden organisation, där alla antirasister är välkomna att delta. Vi ska sträva efter att bli så självständiga som möjligt, organisatoriskt och ekonomiskt, och välkomnar de som vill stå i politisk solidaritet med oss.

EDVIN EDENHAGE rs@socialisterna.org

StMR ska nu ta steget till att bli en förening även på pappret. Det kommer göra det lättare att nätverka, att söka ekonomiskt stöd och lokaler.

Självklart ska StMR dock fortsätta vara en direktdemokratisk organisation, med frihet i diskussion – enighet i handling.

Vi var ense om att många samordningsproblem kan lösas genom att ha ett kort förmöte innan varje demonstration eller aktivitet, så att arbetet fördelas jämt över deltagarna.

S

om inledning berättades det om vad StMR ägnat sig åt under det senaste året. Som REVA-blockaden, antisexistiska aktioner mot American Apparel, Laziz-kampanjen, demonstrationer på Kärrtorps gymnasium och Vasa Real, samt engagemanget i Folkkampanj för Gemensam Välfärd, för att nämna några exempel.

Foto: Therese Svensson

RS HANINGE rs.haninge@socialisterna.org

Studenter mot rasism höll ett lyckat årsmöte.

Vi diskuterade vikten av att föreläsa på skolor, och att vi ska utveckla undervisningsmaterial i form av powerpointpresentationer med tillhörande pamfletter, för att informera om vad elever kan göra på just sin skola för att bidra till kampen.

Café Revolt ska lanseras och bli en fast mötesplats, den andra tisdagen varje månad, där nya medlemmar och intresserade kan delta och få inblick i vårt arbete.

Det var härligt att se medlemmarnas engagemang. De allra flesta ville delta i olika arbetsgrupper och ta ansvar. Nu väntar en intensiv period av att strukturera organisationen; att cementera roller och arbetsgrupper, så att arbetet kan flyta på obehindrat. Vår förhoppning är att StMR ska sprida sig och bli en rikstäckande organisation, mot rasism, sexism, och hbtq-förtryck. ■

Samling mot det rasistiska våldet mot tiggare och immigranter De romska tiggarna hör till de allra värst drabbade av Europas massarbetslöshet och växande sociala kris i spåren av nedskärningar och nyliberala systemskiften i kombination med rasism och diskriminering.

De har nu också färska erfarenheter av att vräkas och skyfflas runt här i Sverige.

Att ett gäng ungdomar i Kista nu också gått till fysisk attack mot den 60-åriga rumänskan Ileana Stanescu och andra romska tigga-

re på tisdag kväll den 1 april var en ny chock. Att det troligen utfördes av en grupp lokala tonåringar som har egna erfarenheter av rasism och diskriminering gör ont värre.

måste gå samman och visa solidaritet med varandra – i gemensam kamp för en gemensam välfärd med fördelning efter behov och inte plånbokens tjocklek.

Vi som demonstrerade mot nazisternas attack i till exempel Kärrtorp förra året måste också stå upp och demonstrera emot allt rasistiskt våld.

Vi som reagerar mot hur samhällets ökade orättvisor slår mot oss själva och våra nära och kära

Demonstrationen kommer vara på Kista torg, lördag den 12 april klockan 14.00, arrangerat av Rättvisepartiet Socialisterna. Vi inbjuder alla lokala krafter, organisationer och individer som vill sluta upp som medarrangörer. Rasism och våld får aldrig normaliseras! ■

150 besökte Folkkampanj för Gemensam Välfärds möte i Göteborg Folkkampanj för Gemensam Välfärd Göteborg bjöd lördagen den 5 april in till möte på Folkets Hus på Järntorget. Drygt 150 personer kom för att delta och lyssna på föreläsarna.

EMMA ÖMAN rs.goteborg@socialisterna.org

F

örst ut var Sven-Eric Liedman som berättade om nyliberalismen och dess effekter på offentlig sektor. Efter honom tog läkaren Maria Sundvall vid. Maria har varit aktiv mot vinster i välfärden under flera år, och som förutom att dela med sig av fördjupande fakta om vården också berättade om kampen.

Hon tog upp om fackförbundens

kapitulation inför politikernas agenda, och pekade ut reträtten kring individuella löner som en viktig faktor och påtalade att det är gräsrotsrörelsernas uppgift att driva frågan om en vinstfri välfärd, eftersom ingen organisation gör det.

Stefan Berg, Rättvisepartiet Socialisterna, kom in i diskussionen efter föredragen:

– Folkkampanjen måste ut på arbetsplatserna! Det var på grund av bristen på facklig opposition som nätverket Välfärd utan Vinst startade för flera år sedan, och nu har man gått vidare och grundat Folkkampanjen. Pressen underifrån måste rikta sig mot fackföreningarna också och vi får inte vara rädda för att ställa politiska krav. Efter

diskussionen berättades det om att Transports avdelning 3 i Göteborg anslutit sig till Folkkampanjen, en nyhet som möttes av applåder av deltagarna.

Nu fortsätter arbetet med sikte på den rikstäckande protestdagen den 10 maj. Folkkampanjen i Göteborg samlar då till ett möte på Gustaf Adolfs torg. ■

INRIKES

10 APRIL 2014 # 1 095

4

Friskolerånet fortsätter Explosionen av riskkapitalbolagägda friskolor i Stockholm går inte att ta miste på. Hela 26,4 procent av alla friskoleelever i Stockholms län går i en grundskola som ägs av ett riskkapitalbolag.

Främst handlar det om EQT (som äger Academedia) och Amerikanska TA Associates.

Samtidigt avslöjas hur Academedia hittat nya sätt att skattefuska.

Enligt Skatteverket handlar det om en ren skatteplanering och att det är ett nytt knep efter att det 2013 blev förbjudet för koncerner att ha lån i skatteparadis. Björn Noring på Skatteverket fortsätter med att säga att det är ”ett hot mot svenskt skatteunderlag” till Aftonbladet.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

V

Riskkapitalbolag har som affärsidé att köpa upp en verksamhet (oftast för en spottstyver i sammanhanget), göra en gedigen vinst under de få år som de äger verksamheten och sedan sälja vidare för en ansenlig hacka.

Problemen med detta är flera. Dels reducerar det skolan och eleverna till slit-och-slängvaror i en alltmer parasitär och utsugande kapitalistisk marknad. Dels borde välfärden inte vara en marknad överhuvudtaget, då det är grund-

Foto: skärmdump Aftonbladet.se den 7 april

ittra och Pysslingen, som ägs av Academedia, samt Internationella engelska skolan, som ägs av Amerikanska TA Associates, är de tre riskkapitalbolagägda friskolor som har allra flest elever i fristående grundskolor inom Stockholms län – hela 12 323 elever av totalt 46 750 friskoleelever. Det visar Skolverkets statistik för läsåret 2013/2014.

Att allt fler elever går i friskolor, och en än större del av dem i riskkapitalbolagsägda friskolor, kommer fortsatt bidra till att skapa en segregering mellan den kommunala skolan och friskolan.

Exempel på det är att friskolor väljer bort ”besvärliga” barn och barn med särskilda behov, eftersom de ”kostar för mycket pengar”. Det medför att likvärdigheten i skolan går förlorad. Dessutom dränerar vinstdrivande skolor den kommunala skolan på pengar, vilket ytterligare vidgar klyftorna mellan de olika skolorna.

Aftonbladets granskning visar att den svenska skolan är extrem. läggande behov såsom vård, skola och omsorg det handlar om.

Allra mest skandalöst torde faktumet vara att skolpengen, finansierad av våra skattepengar, och övriga skattemedel till skolan går till ren vinst för riskkapitalbolagen, som inte väljer att investera vinsten i skolan utan istället delar ut vinsten till sig själva och övriga aktieägare. Enligt boken Den stora omvandlingen går dessutom var femte välfärdskrona, betalad av vår skatt (104 miljarder kronor 2012), till privata företag. Hela 83 procent av dessa är aktiebolag.

En granskning av Aftonbladet som publicerades den 3 april visar dessutom hur Academedia hittat nya sätt att råna skattebetalarna på pengar: via intrikat skatteplanering har de undvikit att skolpengen beskattas. Det handlar om flera hundra miljoner kronor varje år.

I fjol planerades 333 miljoner kronor bort från beskattning, vilket innebär ungefär 6 200 kronor per elev i de dryga 30 skolbolagen inom Academedia. Systemet går ut på att vinsten från skolorna går till Academedias tre holdingbolag.

Skolbolagen för över sina vinster

till Academedia support AB, ett aktiebolag inom koncernen.

Av de 380 miljoner kronor som fördes över i fjol lämnades 333 miljoner i koncernbidrag. Men bara en bråkdel, 816 000 kronor, gick tillbaka till verksamheten. Resten av pengarna har Academedia använt för att betala av ränta på lån hos tre holdingbolag högre upp i bolagsstrukturen: ACM 2010, ACM 2001 och Svensk Utbildning Intressenter Final Holding AB. Därmed skattar de inte på de vinster som bland annat plockas ut från skolpengen.

När sådana otroliga summor går till vinst åt de redan välbeställda istället för till de behov som finns inom välfärden, är det inte konstigt att nya larmrapporter om skolpersonalens arbetsmiljö och elevers sjunkande resultat och välmående kommer som på löpande band.

I slutändan är det trots allt personalen och eleverna som får betala priset för högerpolitikens privatiseringshets, vars syfte är att maximera vinsten för privata företag.

I Haninge kommun i Stockholms län finns det tre skolor som ägs av Academedia: Rudanskolan, Söderby skola och Vendelsö hage.

Att kommunens skattepengar går till vinst åt dessa skolors ägare tycker Robert Noord, Socialdemokratiskt oppositionsråd i Haninge kommun, inte är särskilt allvarligt.

Han säger bland annat att man inte ”kategoriskt ska stänga dörren” för riskkapitalbolag i skolan till DN den 2 april.

– Robert Noord har konsekvent drivit samma linje som sossarnas ledning, som försvarar riskkapitalisterna i välfärden, så hans uttalande är inte särskilt förvånande.

Med tanke på alla skandaler och rapporter som kommit de senaste åren är det inte svårt att se vems intressen den linjen försvarar, säger Sanna Tefke, ersättare för Rättvisepartiet Socialisterna i kommunfullmäktige i Haninge.

Rättvisepartiet Socialisterna står för att all privatiserad välfärdsverksamhet ska återtas i offentlig ägo och dessutom stå under demokratisk kontroll underifrån av de verkliga experterna, vilket är personalen.

Vi kräver ett stopp på den enorma välfärdsplundring som riskkapitalbolagen utför. För att åstadkomma det behövs det en enad kamp mot högerpolitikens nedskärningar och privatiseringar. ■

Nya PISA-rapporten lika dyster läsning som förra rapporten Även i den PISA-undersökning som mäter elevers problemlösningsförmåga hamnar Sverige under snittet. Sverige får 491 poäng, jämfört med snittet inom OECD-länderna på 500 poäng.

Studiens syfte är att mäta elevernas förmåga vad gäller att lösa komplexa problem som mer har med verkliga livet att göra, snarare

än tradionell skolkunskap. Det har hävdats att detta skulle vara svenska elevers styrka, något som alltså inte stämmer.

– Vi hade hoppats och trott att svenska elever skulle vara bättre på interaktiva problem än på statiska. Men tyvärr var det inte så. Snarare är det tvärtom, säger Magnus Oscarsson, projektledare

för Pisa i Sverige, som är väldigt besviken över resultaten.

Precis som när den stora PISA-undersökningen i december 2013 presenterades kastar nu de olika högerpartiernas politiker paj på varandra. Major Björklund skyller på ”flumskolan”, ”den gamla grundskolan där man knappt

hade betyg, där man inte hade tidigare nationella prov och där lärarledd katederundervisning var tabubelagt”, medan socialdemokraternas utbildningspolitiske talesperson Ibrahim Baylan skyller på regeringens förda skolpolitik.

Faktum är att högerpartierna och S alla är skyldiga till det svenska skolhaveriet. Dock vill de inte

kännas vid de stora problem som införandet av det fria skolvalet, friskolereformen, kommunaliseringen av skolan, oavbrutna nedskärningar och privatiseringar av skolan, ökad byråkratisering av läraryrket med mera inneburit.

För en verklig förändring krävs en brytning med högerpolitik och kapitalism. ■

10 APRIL 2014 # 1 095

5

I korthet

Rektorer på Karl Johanskolan, Nordhemsskolan samt Oscar Fredriksskolan (bilden) har sagt upp sig i protest då sparkraven gör att de tvingas bryta mot skollagen.

Läkare i Gävle slår larm

R

ädda vården Uppemot 60 läkare hotar med att avsäga sig det medicinska ansvaret på akutmottagningen i Gävle. Detta på grund av den patientosäkra situationen som uppstått sedan 30 sjuksköterskor sagt upp sig under det senaste året. Det skriver Läkartidningen den 2 april.

Anledningen till att sjuksköterskorna har sagt upp sig sägs vara bristande stöd och gehör från ledningen vad gäller den pressade situationen på arbetet.

– Sedan årsskiftet har problemen eskalerat, det har blivit många fler incidenter, tillfällen då allvarliga fel har gjorts som kunde ha slutat illa. Man kunde ha satt liv i fara. Det har varit en anhopning av händelser, så man kan inte längre skylla på att det är enstaka fall, säger Verena Voss, specialistläkare inom allmänkirurgi, och en av dem som skrivit under protestbrevet till sjukhusledningen i slutet på mars där många brister tas upp.

Vårdförbundet nobbar SD

A

Efter att föräldranätverket i Majorna-Linné i Göteborg samlat till stormöte den 18 februari har arbetet fortsatt med politikermöten och diskussioner mellan föräldrarna. Tre rektorer har också sagt upp sig från sina tjänster i stadsdelen.

STEFAN BERG stefan.berg@socialisterna.org

D

et är rektorerna på Nordhemsskolan, Oscar Fredriksskolan och Karl Johansskolan som slutat och alla har lämnat sina poster med samma motivation.

– Om de ska uppfylla skollagen måste de bryta mot budgeten och då begår de tjänstefel. Följer det budgeten bryter de mot skollagen, säger Mats Hagervik som representerat Majorna-Linnés Föräldranätverk på flera möten med politikerna.

– En av rektorerna, Kerstin Karlsson som är rektor på Kungsladugårdsskolan, konstaterade att hon bröt mot skollagen 10-15 gånger i veckan, och det är naturligtvis ohållbart, beräätar Mats Hagervik vidare.

Päivi Oliv, tidigare rektor på Nordhemsskolan, gjorde en riskbedömning tillsammans med fackförbunden och skyddsombudet, och kunde konstatera att hon inte kunde garantera elevernas säkerhet under rådande omständigheter. När Kerstin Karlsson, rektor på Kungsladugårdsskolan, framförde liknande problematik till politikerna på ett möte den 1 april reagerade dessa med förvåning. På mötet deltog bland annat Anna Johansson (S) och Helen Odenljung (FP).

– Detta är märkligt eftersom detta är allmänt känt. Personal, fackförbund och Skolinspektionen har påtalat detta och det har skrivits om det i tidningarna. Politikerna ger oss inget annat än ickesvar och leder diskussionen i en annan riktning. De skyller ifrån sig nedåt i organisationen och påstår att det är Stadsdelsförvaltningen som inte kan hushålla med pengarna, säger Mats.

Arbetet fortsätter nu med fler diskussioner. Målet är att framförallt att pressa politikerna på riktiga svar.

– Vi kan komma med förslag till politikerna och de kan gärna ta åt sig äran för dem. Vi ser ingen prestige i det, vi gör det här för barnens skull, säger Mats.

Foto: Wikipedia Commons, bild ”Historiker”

Rektorer säger upp sig i protest

Skolornas situation är liknande i de flesta av Göteborgs stadsdelar.

Rättvisepartiet Socialisterna menar att det är genom en sammanlänkad kamp mellan de olika föräldraoch lärarnätverk som har uppstått under de gångna årens kamp som framgång kan nås.

Den gemensamma styrkan måste visas genom protester mot nedskärningarna, omorganiseringarna och friskoleeländet, som dränerar den kommunala skolan på resurser.

Göteborgs stad har gjort stora vinster de senaste åren. Under 2013 gjordes närmare 900 miljoner kronor i vinst. Ett nödvändigt politiskt krav är att dessa pengar ska användas för en upprustning och en återställning av de nedskärningar som den rödgröna majoriteten gjort sig skyldig till, framförallt inom skolan men också vården och äldreomsorgen.

För att kunna genomföra detta krävs en demokratiskt förankrad kamp ute på arbetsplatserna, kopplade till varandra genom ett stadstäckande nätverk. Stadsdelarnas kämpande föräldrar får inte acceptera att ställas mot varandra, lika lite som olika yrkesgrupper får göra det. ■

ntirasism Vårdförbundet tar tydligt ställning mot rasistiska Sverigedemokraterna. De kommer inte delta i arrangemang med partiet, ej heller bjuda in rasisterna till förbundets möten med riksdagspartierna om vårdpolitik. Det skriver Vårdfokus den 27 mars.

– Vi är en idéburen organisation och vi behöver inte prata med alla. SD:s politik bygger på en helt annan mänsklig värdegrund än vår. Dessutom är deras värderingar oförenliga med vår yrkesetik, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

Hon fortsätter med att rada upp ett par exempel på frågor där SD skär sig med Vårdförbundets linje: •V ård av papperslösa. SD vill tvinga sjuksköterskor och läkare att polisanmäla papperslösa människor som söker vård.

SD vill också göra det olagligt att hjälpa de människor som vistas i Sverige utan tillstånd.

•S amvetsklausul. SD är enda parti som vill ha en lagstiftning som innebär att vårdpersonal skulle kunna vägra medverkan i vissa typer av vård.

•A borter. SD vill sänka den fria aborträtten från vecka 18 till vecka 12.

Stora brister vid asbestsanering

O

trygghet En granskning av Arbetsmiljöverket visar att de flesta arbetsgivare inte klarar av kraven som ställs på arbetet. Det skriver Arbetet den 3 april. Av de 134 företag med fokus på asbest som Arbetsmiljöverket granskade förra året fick 78 krav på förändringar. Sju av företagen fick omedelbara förbud för fortsatt arbete.

Bristerna är främst för dålig arbetsledning, och därmed bristande kontroll. Dessutom upptäckte Arbetsmiljöverket att 27 företag hade rivit asbest utan tillstånd, och flera tillstånd drogs in på grund av säkerhetsbrister.

Sjuksköterskor flyr SÖS

R

ädda vården I år har hela 30 sjuksköterskor slutat på internmedicin på Södersjukhuset (SÖS) i Stockholm, och minst lika många var det förra året. Det skriver Vårdfokus den 3 april. Oron är nu stor inför sommaren.

– Arbetsmiljön är under all kritik nu. Kollegerna tar extrapass för att täcka upp. Bristen på erfarna sjuksköterskor äventyrar patientsäkerheten och det finns risk för felbehandlingar, säger Urban Sjögren, förtroendevald för Vårdförbundet på avdelning 37.

Enligt Sjögren beror uppsägningarna på bristande kompetensutveckling, uppskattning samt dåliga löner.

Nordea skär ner i Finland

N

edskärningar Vinstmaskinen Nordea sparkar 300 anställda i Finland. Anledningen sägs vara att de ska spara 900 miljoner euro från 2013 till 2015, och dessa nedskärningar är ett led i besparningarna. Det skriver Arbetet den 3 april. ”I samtal med fackförbunden har personalnedskärningarna beräknats till omkring 250-300 personer mellan 2014-2015,” skriver Nordea i pressmeddelandet. ■

INRIKES

10 APRIL 2014 # 1 095

6

Svar till DN om ”kommunismen” Borgarnas svar på den nya vågen av antinazism är att driva kampanj om att vänstern, socialister och kommunister är lika farliga som nazisterna.

“Nazismen flyttar just nu fram sina positioner i Sverige”, konstaterar Erik Helmerson i en ledare över en helsida i Dagens Nyheter den 4 april.

Men hans ledare handlar inte om nazismen – utan om “kommunismens brott” och dagens “revolutionsromantiker”. Till de sistnämnda räknar han även Rättvisepartiet Socialisterna, som han vill att Vänsterpartiet ska sluta demonstrera tillsammans med.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

E

rik Helmerssons borgerliga oro är inte gripen ur luften.

10 000-tals har demonstrerat mot nazisternas våldsattack i Kärrtorp den 15 december och deras knivdåd i Malmö den 8 mars.

Demonstrationerna har organiserats underifrån och haft en tydlig vänsterkaraktär. Stödet har varit starkt för kritik mot den högerpolitik och nyliberalism som gett grogrund för Sverigedemokraterna och nazisterna.

Erik Helmerson försöker hävda att demonstrera tillsammans med RS och andra vänstergrupper är som att manifestera tillsammans med nazistiska Svenskarnas Parti. Ett parti som hyllar Gyllene Gryning

Erik Helmerson på DN använder stora svep för att slå mot vänstern. Han använder därför en ny bok av Kjell Albin Abrahamsson, tidigare korrespondent för Sveriges Radio i Warszawa och rabiat anti-socialist.

Vi i Rättvisepartiet Socialisterna har inget emot en debatt om historien.

Vi har aldrig försvarat stalinismens brott, tvärtom understött arbetarkampen för att störta diktaturerna och upprätta verklig demokratisk socialism. ■

i Grekland och vars medlemmar är anhållna för mordförsöket i Malmö.

Nazister har mördat 30 personer i Sverige sedan början av 1980-talet. När Helmerson ska försöka stämpla vänsterpartier som RS, SP, KP och Vänsterpartiet finns det inga våldsdåd att hänvisa till.

Faktum är att toppar som Moderaternas partisekreterare Kent Persson kom till den stora demonstrationen i Kärrtorp den 22 december. Inte för att kräva att vänstern inte skulle få delta – utan för att sola i glansen av den manifestation som organiserats av gräsrötter och vänsteraktivister. Expressens Britta Svensson klagade särskilt på att nätverkets talare är medlem i Rättvisepartiet Socialisterna.

Brandmännens protestbrev mot SD-ledarens besök

”V

20 på After Work mot rasism i Luleå

R

asismfritt Luleå samlade den 4 april ett tjugotal personer på Nordansmak i Luleå för att diskutera om hur Sverigedemokraterna ska bemötas och om hotet från nazistpartierna.

Dessutom såldes god mat som

gav välkommet bidrag till kampanjkassan.

Många deltog i diskussionerna om hur vi bemöter rasistiska påstående och var Sverigedemokraternas möjligheter att få stöd kommer ifrån.

SD stoppades i Haparanda

högskolan sade upp bokningen när de förstod vilket parti det handlade om, med hänvisning till att de hade olika värdegrund.

I mitten av april ska SD besö-

SD genomför just nu en valturné i Norrbotten. När partiet kom till Haparanda blev de dock stoppade. Sverigefinska folk-

Diskussionen om nazistvåldet handlade mer om deras metoder och om hur man kan skydda sig och protestera mot dem.

På mötet beslutades om fortsatta träffar och att planera för att delta på välfärdsdagen den 10 maj. ■ ka Jokkmokk igen efter Jimmy Åkesssons besök och påhopp på samerna i samband med vintermarknaden. Förhoppningsvis blir det protester då också. ■

i som skriver är män och kvinnor på räddningstjänsten i Malmö. Vi vill börja med att ge vårt stöd till Vårdpersonal mot rasism på Skånes universitetssjukhus. Våra tankar går till de modiga vårdarbetare som mordhotats.

Förra veckan besökte Jimmie Åkesson Botkyrka brandstation.

Då visade våra kollegor i Stockholm att Sverigedemokraternas politik inte var välkommen. Den 9 april är det vår tur här på brandstation Centrum i Malmö att mot vår vilja tvingas in i SD:s valturné när Åkesson bestämt sig för att komma hit.

legan intill dig i brandbilen betyder allt när larmet går. Det får aldrig spela någon roll vem det är bakom rökdykarmasken. Och det spelar aldrig någon roll vem det är som behöver vår undsättning.

I vårt arbete möter vi dagligen Malmös fantastiska invånare, med ett gemensamt ursprung på 178 olika nationaliteter. Vi kommer alltid göra vårt yttersta för er säkerhet utan undantag, oavsett vilka ni är.

Den 16 mars demonstrerade 10 000 personer och visade att Malmö fått nog av nazism, rasism, våld och hot. Det samma gäller för vår brandstation.

Vi är många i räddningsförbundet som känner stort obehag inför besöket. Många känner sig också oroliga för att de ska drabbas av hot om de uttrycker sin mening.

Alla människors lika och okränkbara värde är en viktig grund för vår yrkesutövning i räddningstjänsten. En grund som är oförenlig med rasistisk politik.

Tilliten och förtroendet till kol-

28 brandmän på Räddningstjänstens station centrum i Malmö.”

Offensiv vill tacka för att vi fått publicera brevet från brandmännen vars protest mot SD-ledaren Jimmie Åkessons besök på onsdag den 9 april måste ges allt stöd.

Brandmännen och de vårdanställda på SUS i Malmös har satt ett exempel som manar till efterföljd . ■

Nedskärningar på miljontals kronor stundar i Sundsvall Vid senaste kommunfullmäktige (31 mars) i Sundsvall klubbades sparförslag för flera nämnder igenom.

PER JOHANSSON rs.sundsvall@socialisterna.org

S

ocialnämnden behöver 65 miljoner kronor ytterligare i årets budget för att klara sina

kostnader. Detta var samtliga partier eniga om.

Däremot blev det diskussion om den besparing på en procent som skulle läggas generellt på övriga nämnder.

Kommunalrådet Jörgen Berg­ lund (M) hänvisade till de olika nämnderna att lösa det.

– Jag litar på den kompetens som finns i dessa nämnder, sade han.

– Redan har vi ett förväntat underskott på 18 miljoner. Vi måste göra den här besparingen, menade han vidare.

Socialdemokraterna med Peder Björk i spetsen kritiserade koalitionen för hur ekonomin sköts. Jörgen Berglund och koalitionen kunde dock påpeka att de ekonomiskt styrs de av en socialdemokratisk budget (Som ni kanske minns

vann S striden om budgeten i kommunfullmäktige tidigare, trots att den borgerliga koalitionen sitter kvar. Det var bland annat efter den situationen som förre M-ledaren Magnus Sjödin valde att avgå).

I media framställdes det lite som att det blev debatt och att S gick emot, men att koalitionen vann striden. Den ”opposition” som S

möjligen kom med var av karaktären att det var dåligt på grund av att det kom sent på budgetåret.

De tyckte också att finansieringen av budgetunderskotten skulle ha gjorts på andra sätt.

Sparförslaget på sammanlagt 8 miljoner kronor på nämnderna gick, som sagt, igenom. Detaljerna kring hur sparbesluten ska se ut tas senare i april eller maj. ■

10 APRIL 2014 # 1 095

7

Vattenfall – europeisk miljöbov I mitten av mars, bara två veckor innan FN:s klimatpanel (IPCC) varnat för att klimat- och miljökrisen är på väg att utvecklas till en global katastrof av krigiska mått, meddelade Vattenfalls styrelse att man nästan halverar satsningarna på att bygga vindkraftverk.

Istället ska Vattenfall främst satsa på sina nuvarande kol- och kärnkraftverk eftersom det anses ”lönsamt”.

Vattenfalls ökade utsläpp i fjol var nästan dubbelt så mycket som Sveriges utsläpp 2013. Vattenfalls många smutsiga affärer visar att kapitalismen vinstjakt är oförenlig med en hållbar utveckling.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

B

I fjol steg Vattenfalls totala utsläpp till 88,4 miljoner ton koldioxid.

Huvudförklaringen till ökningen var den fortsatta satsningen på framför allt brunkols­eldade kraftverk. ”Under 2013 tog Vattenfall den nya R-enheten vid det brunkolseldade kraftverket Boxberg i Tyskland i kommersiellt bruk. Enligt Vattenfall är koleldade kraftverk idag lönsammare än gaseldade kraftverk. Speciellt brunkolseldade kraftverk är mycket lönsamma till följd av de låga kostnaderna för brunkolsbrytningen och de låga priserna på utsläppsrätter för koldioxid” (energinyheter.se den 21 mars).

Vattenfall är i högsta grad ansvarig till varför produktion av el från tyska kolkraftverk under året nådde sin högsta nivå sedan 1990 och varför Tysklands utsläpp ökade i fjol.

Vattenfalls och de övriga energijättarnas kortsiktiga jakt på vinster är att likna vid organiserad brottslighet riktad mot miljö och människor. Över hela Europa ökar användandet av kol för att producera el. Av olika skäl har priset på kol sjunkit och eftersom marknadspriset på el också minskat – inte det pris som hushållen får betala – har energi­ jättarna i allt högre grad börja ersätta el från gaskraftverk med el från sten- och brunkolskraftverk.

Detta efter att samma bolag bara för några år sedan storsatsade på gaskraftverk och kärnkraft. Men efter katastrofen i Fukushima finns det få regeringar som är beredd att fortsätta att bygga ut kärnkraften.

Samtidigt har kolpriset halverats, vilket fått de vinstjagande energi-

jättarna att släcka ned gaskraftverk eller lägga dem i malpåse.

Europas tio största energijättar, Vattenfall är det femte största, står för en blygsam del av den förnybara energin som i en alltför långsam takt börjar ersätta fossila bränslen och kärnkraft. Det är skälet till varför Vattenfall och andra energijättar kombinerar satsningen på kol med en enorm lobbyverksamhet för fortsatt beroendet av fossila bränslen och för att bromsa avvecklingen av kärnkraften.

Den ökade användningen av kol för att producera el reducerar EU:s påstådda klimatsatsningar ”till ett hånfullt nonsens. EU-politikerna hade lovat att kolet skulle fasas ut ur elproduktionen. Istället växer dess andel”, anmärkte brittiska Economist den 5 januari 2013.

Kolanvändningen i EU är idag den högsta på 40 år.

I sin jakt på brunkol har Vattenfall mer eller mindre koloniserat delar av östra Tyskland. Bolaget har de lokala politikerna i sin ficka och inte minst de tyska socialdemokraterna har omfamnat Vattenfalls och den inhemska energijätten RWE:s kolsatsningar. Och i Tyskland ämnar Vattenfall öppna ytterligare fem gruvor – alla dagbrott – för brytning av brunkol, ”som kommer att generera ofattbara 1,2 miljarder ton koldioxid i atmosfären”, enligt Greenpeace.

Energijättarnas lobby tycks också ha betalat sig. Det första den nya tyska regeringen gjorde – en koalition mellan Kristdemokraterna (CDU) och Socialdemokraterna (SPD) – var att ge sitt gillande till mer kolkraft.

Alliansregeringen gav i höstas sitt fulla stöd till Vattenfalls skövling och har inte gett upp hoppet om att sälja ut Vattenfall. Den uppstyckning av Vattenfall – i en nordisk och europeisk del – som blev verklighet vid årsskiftet skedde med sikte på en kommande utförsäljning.

Vattenfall var länge en statlig guldkalv. Under 2000-talets första tio år slog Vattenfall stadigt vinstrekord och pytsade årligen ut dryga fem miljarder kronor i utdelning till

Foto: Dergenaue /de.wikipedia CC

run- och stenkol är den energikälla som släpper ut mest koldioxid och bidrar mest till den globala uppvärmningen. Vattenfalls kolkraftverk, de flesta finns i Tyskland, släpper ut mer koldioxid än de årliga utsläppen från Sverige. Två av Vattenfalls brunkolkraftverk finns på EU-kommissionens lista över Europas tio största koldioxidbovar.

Vattenfall är en av Europas största miljöbovar.

I fjol släppte Vattenfall ut 88,4 miljoner ton koldioxid. huvudägaren – svenska staten.

Det var avregleringen av elmarknaden 1996, vilken skedde i samförstånd mellan den dåvarande socialdemokratiska regeringen och Allianspartierna, som blev till ett avstamp för Vattenfalls alla svindlande och smutsiga affärer i Sverige och utomlands. Politikerna eldade sedan på brasan med krav på att Vattenfalls årligen skulle ha en avkastning (vinst) på 15 procent på eget kapital. En vinst som låg betydligt högre än snittet för det övriga ”näringslivet”. Det var i skydd av politiska beslut som Vattenfalls direktörer inledde bolagets europeiska expansion, som framför allt inkluderade köp av gas- och kolkraftverk samt gamla kärnkraftsanläggningar. ”Den ekonomiska boomen på 2000-talet gjorde att energipriserna steg och gav stora inkomster till energibolagen. Handeln med utsläppsrätter fick elpriset att stiga ytterligare. Vid finanskrisen hösten 2008 rasade dock energipriserna och dessutom sjönk elförbrukningen i Europa med tio procent.

Det var första gången på många decennier som elkonsumtionen minskade och det innebar radikalt nya förutsättningar för energi­ branschen. Vattenfall fortsatte ändå sin tillväxtstrategi. Hösten 2008 köptes 18 procent i den polska kolkraftproducenten Enea, och

några månader senare köptes alltså holländska Nuon”, skrev tidningen Fokus 2011.

Köpet av holländska Nuon var den största kontantaffären i den svenska kapitalismens historia. Köpesumman var enorm och Vattenfall betalade 89 miljarder kronor netto för det helt fossildominerade (mest gas) bolaget. För att klara affären blev Vattenfall tvungen att fördubbla sin skuldsättning.

Köpet av Nuon var miljömässigt en katastrofaffär, ett led i att Vattenfall ämnade trappa upp sina satsningar på gas och kol, som sänkte Vattenfall ekonomiskt och politiskt. Noun-affären förföljer regeringen och särskilt Centern (Maud Olofsson var ansvarig minister 2009).

Sedan 2009 har Vattenfall gjort stora avskrivningar och tvingats stänga anläggningar samt avskeda tusentals anställda.

Bara en bråkdel av de mångmiljardvinster som Vattenfall drog in gick till investeringar i förnybar energi under 2013. Den andel av investeringarna som gick till förnybar elproduktion minskade från 29 procent 2006 till 18 procent 2011.

Under samma tid ökade andelen investeringar i fossilbaserad elproduktion från 31 till 52 procent.

Under åren 2014-2018 kommer den andelen att öka enligt Vatten-

falls planer. De framtida investeringar som Vattenfall ämnar göra handlar främst om underhåll av befintliga anläggningar.

Länge påstod Vattenfalls ledning att man var på väg att finna en metod för avskilja koldioxid från gas- och kolkraftverk och lagra utsläppen under jorden.

Men den tekniken, den så kallade CCS-tekniken (Carbon Capture and Storage-tekniken), har hittills visat sig vara en dyr flopp och kommer sannolikt aldrig att kunna tas i bruk.

Den ödesdigra fossil- och kärnkraftsmiljard­rullning som Vatten­ fall med politikernas stöd ägnat sig åt blev bolagets fall. ”Resultatet är att Vattenfall nu inte bara sett till att slarva bort våra gemensamma tillgångar, utan även satt Europa och de politiska beslutsfattarna i en långt svårare situation när det gäller att klara klimatutmaningen”, konstaterade Greenpeace i fjol.

Inom Vattenfall och andra energibolag finns det en enorm kompetens och tillgångar som kunde användas för en grön omställning.

Men det förutsätter att energibolagen samlas i ett statligt bolag som styrs demokratiskt av de anställda tillsammans med representanter från miljöorganisationer, för en socialistisk, grön politik – som syftar till en planerad klimatomställningen av hela samhällsekonomin. ■

ANALYS

10 APRIL 2014 # 1 095

8

Äldreomsorgen skjuts i

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

M

ed tanke på att nedmonteringen skett under båda blockens styre och att vinster i välfärden försvaras av nästan hela det politiska etablissemanget är det uppenbart att höstens val inte räcker för att ändra kurs. Ett äldreuppror behövs och måste flätas samman med övriga protester mot högerpolitiken.

Under 1990-talet minskade kommunerna sina kostnader för äldreomsorg med 15 procent (per invånare över 80 år). På drygt tio år, mellan 2001 och 2012, har 31 000 platser i särskilt boende (ofta kallat ”äldreboende”, ”servicehus”, ”vård & omsorgsboende eller förr ”ålderdomshem”) för äldre försvunnit.

Detta samtidigt som en allt större del av befolkningen är äldre.

Under samma tid har visserligen fler fått hemtjänst men den hjälpen ges i mycket mindre omfattning.

16 000 färre hade plats på särskilt boende eller mer än 50 timmar per månad i hemtjänst 2012 jämfört med 2001.

Till detta ska läggas stora förändringarna i sjukhusvården som innebär ännu större behov av hemtjänst och boenden, när patienter allt snabbare blir ”medicinskt färdigbehandlade” och utskrivna från sjukhus. Även om äldre idag är något friskare och lever längre än för 30 år sedan kan det inte kompensera för de neddragningar som gjorts.

Fakta: Delade turer Arbetsdagen delas in i två (eller fler) delar med flera timmars paus emellan. På så sätt får personalen bara betalt när de ”behövs som mest”. För den anställde innebär det hela dagen från morgon till kväll bokas upp för arbete – utan någon extra betalning. Alla arbetstimmar blir dessutom med tyngsta belastning.

Som fackförbundet Kommunal visar i rapporten ”Åtstramningens pris” har det inneburit att de äldres behov inte längre alls täcks upp av den offentligt finansierade äldreomsorgen. Resultatet är framförallt en sämre livskvalitet för de äldre och en stor ökning av anhörigvården, men även en viss ökning av privat service och omsorg, och då framförallt hos de med högre inkomst.

Kommunal visar att mellan 2002/2003 och 2009/2010 ökade de äldre med hjälpbehov som får hjälp av anhöriga från 48 till 63 procent. 2010 var det bara 12 procent av de äldre med hjälpbehov som fick den hjälpen fullt ut via hemtjänst. Under samma tid ökade de som fick ”annan hjälp” (oftast privat) från 10 till 15 procent.

Till detta ska läggas alla de äldre som nekas hjälp över huvud taget. Socialtjänstlagen använder det mycket allmänna begreppet ”skälig levnadsnivå” för att avgöra hjälpbehov, vilket gjort att kommunerna kunnat göra allt hårdare biståndsbedömningar och därmed neka äldre med behov hjälp.

– När lagen infördes 1982 var begreppet skälig levnadsnivå tänkt att vara ett golv – sämre än så här ska du inte behöva ha det om du är beroende av det allmänna. Men nu har begreppet istället blivit ett tak – bättre än så här behöver du inte ha det, sade Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet (som skrivit mängder av rapporter om äldreomsorgen i Sverige) i en artikel i NSD den 4 april 2014, som berättade om dementa Kerstin Stenfelt som vägrades plats på ett äldreboende.

Att äldre, i många fall uppemot hundra år gamla, nekas plats på särskilt boende har blivit vardagsrubriker i tidningarna. Enligt ”Åtstramningen pris” innebär åtstramningarna att 360 000 personer mellan 18 och 64 år hjälper en äldre, sjuk eller

funktionshindrad närstående dagligen eller flera gånger i veckan.

Samtidigt har 80-100 000 personer gått ned i arbetstid eller slutat arbeta för att vårda – främst kvinnor med lägre utbildning.

Rapporten visar också att anhörigvården är ”påtvingad”. ”De flesta vill mycket hellre ta emot hjälp från hemtjänsten än att få hjälp av barnen eller andra släktingar. Framför allt när det gäller omfattande eller intima omsorgsuppgifter”.

För personalen har nedskärningar och privatiseringar haft kanske ännu större negativa effekter än för de äldre. Färre platser och hemtjänsttimmar i förhållande till antalet äldre innebär att de som får hjälp har större vård­och omsorgsbehov. Samtidigt har personalbemanningen dragits ned genom otaliga omorganisationer, och nya arbetsuppgifter lagts till.

– Idag har vi mycket fler dementa än förr. Det innebär att jobbet blir mer psykiskt påfrestande. Man måste tänka på hur man ska bemöta de som kan vara aggressiva eller oroliga. Det blir mer viktigt att sitta och hålla dem i handen. Sen är brukarna mindre rörliga – de är mycket mer beroende av oss för hela sitt liv. Gå ned till samlingssalen, göra aktiviteter och utflykter kan vi inte göra som förr, berättar Anna Eriksson, undersköterska vid ett äldreboende i Luleå.

Till detta kommer effekterna av de extrema privatiseringarna, där de privata äldreomsorgsföretagen generellt har lägre bemanning, mer visstids- och timanställda och mer deltid.

1993 var 2,5 procent av äldreomsorgen privat. 2007 var 13 procent av hemtjänsten och 14 procent av äldreboendena privata. Sedan

De tre saker som enligt forskningen äldre vill ha är det privatiseringar inte kan ge: flexibilitet, kontinuitet samt att personalen kan ta sig tid för de äldre. dess har siffrorna stigit dramatiskt till 24 respektive 21 procent. I en bransch där i princip alla förr omfattades av kollektivavtal är det nu en kamp för de mest grundläggande rättigher – som att få ut full lön.

Kommunalaren och RS-medlemmen Sanna Tefke var en av de som avslöjade att bara 9 av 32 hemtjänstföretag i Haninge hade kollektivavtal. Sanna har drivit frågan i kommunfullmäktige och även varit med och avslöjat

missförhållanden på hemtjänstföretag efter att ha träffat personal som sedan uppmärksammades i media.

Skandalerna och påtryckningar från Kommunal ledde till att kommunen rev upp avtalen för att kräva kollektivavtal av hemtjänstutförarna.

För den rika eliten av kapitalister har dock privatiseringarna varit jackpot. Vinsterna har varit skyhöga och säkra i och med att inkomsterna garanterats av oss skattebetalare. Ett exempel är Attendo (som med Vardaga, före detta Carema, dominerar den privata äldreomsorgs-”marknaden”) som nyligen delade ut 1 miljard skattekronor till sina ägare.

Privatiseringsidealet drabbar även äldreomsorgen som fortfarande drivs i offentlig regi. I linje med den nyliberala teorin ”New Public Management” delas organisationerna upp i ”beställare” och ”utförare” för att ”öka kontrollen” och därmed minska omsorgsinsatsen och ”spara”. Resultatet är mer skriftliga kontrakt, styr- och mätinstrument och en detaljstyrning och fragmentering, samtidigt som personalens handlingsutrymme att möta brukarens individuella behov begränsas.

I en forskarrapport från hösten 2013, som visar att kvaliteten inom äldreomsorg inte blivit bättre av privatiseringar, beskrivs också de långsiktiga effekterna. ”Vad rapporten konstaterar är

port

1980 fick fick 62 procent av befolkningen över 80 år någon form av offentligt finansierad äldreomsorg i Sverige. 2012 var siffran 37 procent. Samtidigt har Sverige gått från en i princip helt offentlig omsorg till att privata vinstdrivande företag idag tagit över mer än en femtedel av äldreomsorgen i Sverige.

Omvandlingen har inte bromsats upp av den utbredda folkliga ilskan mot nedskärningar, vårdskandaler och miljardutdelningar av skattepengar till riskkapitalister. Med en åldrande befolkning är striden för en äldreomsorg värd namnet akut. Inte bara för de äldre utan också för anhöriga och personal samt som ett rättesnöre för vilka principer som ska gälla för välfärden.

10 APRIL 2014 # 1 095

9

sank av riskkapitalister Att en ny regering efter valet i september inte skulle ändra utveck­ lingen för äldreomsorgen blir tyd­ ligt om man ser på vad som händer i kommunerna. Ytterst få kommuner som infört LOV under borgerligt styre har rivit upp beslutet efter att de ”röd-gröna” tagit över. Ett exem­ pel är Boden där nya företag, som till exempel Vardaga kommit in un­ der S och V:s styre. I Södertälje har visserligen S,V och MP-majoriteten rivit upp LOV till Alliansens och Sverigedemokraternas förtret, men bara för att istället upp­ handla hemtjänst via 6­7 privata företag istället.

als ra mun pris m o :K ns Källa mninge a r t Åts

att i USA och Kanada har kontroll­ apparaten vuxit till byråkratiska monster med hundratals standar­ diserade regler som ska följas”, skrev SVT den 21 oktober 2013 när de refererade rappor­ ten.

– Problemet med en sådan de­ taljrikedom är att missa det som är viktigt i omsorgen – mötet mellan personal och äldre, kommenterade Marta Szebehely.

Samma rapport slår också hål på myten om ”valfrihe­ ten”. Bara fyra procent av de äldre gör aktiva val.

Sköra människor som klagar får ingen för­ bättring utan bara ”byt utförare” som svar. De tre saker som enligt forskningen äldre vill ha är det som privati­ seringarna inte kan ge: Flexibilitet - att få påver­ ka innehållet i omsorgen, kontinuitet – att få omges med samma personer samt att personalen kan ta sig tid för de äldre.

I storstäderna är fragmen­ teringen av hemtjänsten total.

I Stockholm finns hundrals olika företag som utför hem­ tjänst enligt LOV, ”Lagen om valfrihet”, helt utan samordning och helhetssyn.

Enligt en enkät av Kommunal hade bara hälften kollektivavtal.

Södertälje beslutade nyligen att riva upp LOV efter att kommunen totalt tappat kontrollen över de 230 företagen och avslöjanden av omfattande fusk och organiserad brottslighet.

I hela landet, även i kommu­ ner nästan helt utan priva­ tiseringar i äldreomsorgen (till exempel i S-domi­ nerade Norrbotten) har nedskärningarna gått mycket långt.

Ett tecken på detta är att en fjärdedel av de anställda inom äld­ reomsorgen vill byta jobb – värst är det i Norrbot­ ten där nästan en tredjedel av de anställda

Resultatet av vårdskandalerna i spåren av privatiseringar och ned­ skärningar är en massiv opinion mot vinstintressen inom välfärden och för en upprustning. En ny un­ dersökning från Sifo bekräftar de siffror som SOM-institutet redovisade redan 2012: att en klar majoritet - cirka sex av tio – vill förbjuda vinster i välfärden.

Svenska folket har alltså inte förstånd att ”trampa i takt” med sina politiker, som inte har en tan­ ke på att ändra sin vinstkramarfilo­ sofi ”bara” därför att folket har en annan åsikt. Till exempel tycker 51 procent av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna att det är en ”dålig idé” att stoppa vinsterna. Det är dock inte så konstigt med dessa partiers nära koppling till det ”välfärdsindustriella” komplexet och dess lobbyverksamhet.

Ett färskt exempel är Hälsans förskola, som för att kunna göra 8 miljoner i vinst gav barnen vatten och knäckebröd till mellanmål och frukost, och där hela matbud­ geten var på runt 10 kronor per dag. Förskolan ägs av Bijan Fahi­ mi, tidigare ersättare till riksdagen och Europaparlamentet för Folk­ partiet samt suttit i partiets styrel­ se. Dessutom sitter han idag i både arbetsköparorganisationerna Al­

megas och Svenskt Näringslivs styrelse.

Han är till och med vice ordförande för Almega.

skulle vilja göra nå­ got annat. På sikt riskeras en enorm personalbrist.

SCB tror att det kan bli en brist på 65 000 årsarbetare i äldreomsorgen år 2030, motsvarande 1,5 procent av den arbetsföra befolkningen. Utan ett mas­

sivt tillskjutande av resurser är äldreomsorgen en tickande bomb.

Antalet och andelen äldre stiger för varje år samtidigt som ned­ skärningarna stryper välfärden på resurser och vinstintresset dräne­ rar den ”påse pengar” som redan är för liten. Dessutom segregeras omsorgen allt mer – resursstarka har kontakter och kan ”välja rätt” verksamhet – och samtidigt betala mer för extra omsorg och service.

Det är den uppdelningen kapitalet och högerpolitiker vill ha, samti­ digt som allt färre behov ska om­ fattas av begreppet ”välfärd” och istället bli ytterligare en marknad för kapitalet.

En dräglig äldreomsorg är dock långt ifrån någon omöjlighet. Med nuvarande ”ambitionsnivå” för äldreomsorgen stiger kostnaderna med cirka en procent av BNP fram till 2050 på grund av den öka­ de andelen äldre i befolkningen. Även om man dubblar det till två procent av BNP är det fortfaran­

de bara en fjärdedel av den ökning på åtta procent som vinsternas andel av BNP ökat sedan 1985.

Frågan om en äld­ reomsorg som verkligen uppfyller äldres behov är alltså inte en fråga om att nya resurser måste tillska­ pas utan om att föredela de befintliga resurser­ na på ett annat sätt och sätta den äld­ re i centrum istället för vinst­ instresset.

För att det ska bli möj­ ligt behövs ett äldre­ omsorgs­ uppror som kopplar sig samman med den växande protestvil­ jan angående hela välfärden och samhällsutvecklingen.

Idag är kapitalets grepp över välfärden så stort att en utmaning av dess makt där också utmanar hela den kapitalistiska samhälls­ ordning som sätter vinsten före behoven inom varje sektor i vårt samhälle. ■

INTERNATIONELLT

10 APRIL 2014 # 1 095

10

Ingen ljusning med Renzi vid makten.

Matteo Renzi har tillkännagivit sina planer på att ”rädda” den italienska ekonomin från dess långvariga recession. ”Repomannen” tar under en tunn slöja av ”rättvisa” tillbaka med den högra handen vad han ger med den vänstra. Artikeln nedan ger bakgrunden till hans väg uppåt till makten – den tredje icke valda italianska premiärministern på tre år.

MARCO VERUGGIO

cwi@worldsoc.co.uk

”H

åll dig lugn, Enrico!”, lyder det twittrande som Matteo Renzi, den nyvalde sekretaren för Demokratiska partiet och Florens borgmästare gjorde i sin uppmaning till premiärminister Enrico Letto en vecka innan partistyrelsemötet och hans framtvingade avgång för att Renzo skulle ta över hans post.

Varför beslöt sig denna oupphörliga kritiker av palatsmanövrer, när han hade svurit på att bara ville få en regeringspost efter att ha valts in, för att sänka en partikollega genom en åtgärd värdig den gamla kristdemokratiska byråkratin på 1980-talet? Därför att alternativet skulle ha varit ett långvarigt söndervittrande av hans ledarskap, med risk för nyval efter ett eller två år, som sekreterare för Lettas parti och bestraffad för vad hans mediokra regering gjort (eller inte gjort).

Detta skulle ha inneburit att segern

hade lämnats över till Grillo eller än en gång till en Berlusconi som framstår som död men som alltid är redo att återuppstå till livet igen.

I valet mellan att garanterat hamna i regeringsställning utan val och rädslan för risken av att inte komma in efter inväntandet av folkets godkännande, valde Renzi, den italienska politikens pojken med guldbyxorna, den förstnämnda vägen. Med det tillvägagångssättet fick han en dålig start på sin karriär; han gjorde de många som sett honom som den enda politikern kapabel att ”avbyråkratisera” italiensk politik besvikna.

Det blev värre då han upprättade ministerlistan tillsammans med ”byråkraternas byråkrat” – republikens president, Giorgio Napolitano, som fick honom att ta in den forna Internationella Valutafonden-företrädaren Padoan som ekonomiminister (istället för Graziano Del Rio, Renzos högra hand) och inlade veto mot utnämnandet av magistratären Gratti (ogillad av Berlusconi) som justieminister.

Renzi tillkännagav omedelbart efter sitt makttillträde en rekordsättande ”vägkarta”: En vallagsreform i februari, arbetsmarknadsfrågor i mars, beskattning och institutionella reformer i april. Regeringen riskerar att behöva avgå till sommaren då den inte har något mer att göra.

Men detta är helt klart mer fråga om en drömbok än om en vägkarta.

Man kan faktiskt säga att Renzi dagen innan han högg Letta i ryggen stod på höjdpunkten av sin

framgång. Dagen efter påbörjades hans nedåtgående spiral. Varför?

Därför att de gamla ”PD-topparna” är besegrade men inte döda; de väntar på att den nya premiärministern ska trampa ner sig i den parlamentariska kvicksanden.

Detta därför att majoriteten är exakt densamma som den som stödde Letta och också därför att Renzis närmaste allierade, Alfano, är Berlusconis tidigare högra hand.

Därför att Berlusconi uttrycker stöd för Renzi, men efter brytningen med Alfano förblir i opposition och är kapabel till inflytande i Renzis regering och samtidigt kan profitera på dess misslyckanden. Det är dock mest på grund av att den italienska borgarklassen, som stödjer honom helhjärtat och presenterar honom som ”det enda alternativet till att trojkan tar över” (vilket faktiskt redan har hänt med Montiregeringen, vilket inte fungerade).

Renzis första kliv ut på det internationella fältet bekräftar att inte ens hans rykte om sig som en politiker som talar ”klarspråk” håller för verklighetens test: ”Den ryska invasionen av Krim är fel, men Ukraina måste säkerställa att den ryska minoritetens rättigheter garanteras (grovt översatt: ”Italien gör affärer med både Ryssland och Ukraina, så vi måste vänta och se vad som händer!”).

Problemet är att det idag finns stora förhoppningar på Renzi, både från de härskande klasserna (privatiseringar, avregleringar, skattesänkningar) och från delar av den intellektuella medelklas-

sen och även en del arbetare och unga (kampen mot arbetslösheten, begränsningar av politikerprivilegierna). Men bortsett ifrån hans karisma har han inte den materiella styrkan att kunna ingripa effektivt i någon av dessa frågor.

För några månader sedan, under de vilda transportstrejkerna i Genua, ställde Renzi in sitt besök i staden av rädsla för protester. Och en riksdagstidning kommenterade efter ett mötet organiserat av ControCorrente (CWI i Italien) i Genua mellan Naninni, ledaren för transportarbetarna i Florens, och kollegorna i Genua: ”Renzi, som var inbjuden till Genua för att förklara sig, valde att inte visa sig. Istället kom transportarbetarfackets ledare i Florens, Alessandro Naninini, för att samtala med arbetarna.” Renzi kan emellertid inte längre komma undan.

De vilda strejkerna i Genua och Florens i slutet av förra året visade vad som kan hända när arbetarnas ilska exploderar och en fackförening inte är kapabel att kontrollera den. Sammanstötningen mellan ledningarna för CGIL och FIOM bekräftar att det pågår ett öppet krig även inom den fackliga byråkratin.

För några månader sedan beslutade sig Landini, ledaren för metallarbetarfacket FIOM, för att inte producera ett alternativt dokument inför CGIL-kongressen. Detta överlämnade oppositionens banér till FIOM:s förre sekretare, Cremaschi – som står till vänster men som är helt utan stöd på arbetsplatserna.

Detta var ett korrekt beslut med

Foto: Il Fatto Quotidiano / Flickr CC

Renzis nedgång har redan börjat

tanke bristen på intresse från arbetarnas sida för en debatt före kongressen (deltagandet i den är väldigt lågt). Det fanns ingen grund för att öppna upp en intern konflikt inom CGIL. Det är dock sant att Landini påbörjade en diskussion innan kongressen, med illusionen om att det skulle kunna få en effekt på CGIL-byråkratin. Han har efter valet av Renzi som ledare för Demokratiska partiet på ett liknande sätt lurat sig själv till att tro att han skulle kunna ha ett inflytande på honom [Renzi] och utöva påtryckningar på honom i en del av FIOM:s hjärtefrågor (facklig demokrati, arbetsmarknaden).

ControCorrente finns och verkar som en liten organisation som ännu inte har en möjlighet att kunna påverka italiensk politik i någon avgörande grad. Samtidigt har vi dock ett handlingsprogram för de kommande månaderna.

Dagen efter Lettaregeringens fall skrev vi en ledare publicerad på vår hemsida: ”Välkommen Renzi!

Vi väntar på dig på de arbetsplatser du vill privatisera, på de skolor för vilka du skär ner anslagen, på stadstorgen som du försöker sälja ut till dina sponsorer, framför ditt högkvarter för ditt parti av lobbyister och karriärister. För två månader sedan, när du befann dig i Genua och tusentals arbetare gick ut i strejk och ockuperade gatorna för att försvara sina jobb, beslöt du dig för att det var bättre att inte synas.

Det är ett tecken på din svaghet och för oss en vägvisare till framtiden”. ■

10 APRIL 2014 # 1 095

11

Våldsam splittring hotar Ukraina Läget i Ukraina skärptes ytterligare när pro-ryska separatister tog över byggnader i tre stora städer – Donetsk, Charkiv och Lugansk – i landets östra del. I Donetsk har ockupanterna proklamerat suveränitet och kräver att en folkomröstning ska hållas den 11 maj för att utropa ”Donetsks folkrepublik”.

Den väststödda regeringen i Kiev har mobiliserat säkerhetstrupper och hävdade i tisdags att man återtagit flera av de byggnader om ockuperats.

Det skärpta läget riskerar att snabbt följas av fler väpnade inbördesstrider som tar landet ytterligare steg mot blodigt sönderfall.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

N

är detta skrivs på kvällen den 8 april har ockupanterna drivits ut från några av de byggnader man intagit, men många myndighetsbyggnader är fortfarande ockuperade och regeringsstyrkorna tycks förbereda en storskalig attack. Regeringen har även passat på att införa en ny lag som förbjuder grupper och enskilda att propagera för separatism, vilket bidrar till att öka de redan starka etniska och nationella motsättningarna.

När Ukrainas parlament diskuterade den nya lagen gick en av nyfascistiska Svobodas ledamöter till brutalt angrepp mot en av de proryska Kommunistpartiets ledamöter för att denne sagt ”att man borde lyssna till kraven från östra Ukraina”. Övergreppet i parlamentet och den nya repressiva lagen säger mycket om dagens Ukraina.

Faran för att den tilltagande rivaliteten mellan de imperialistiska

makterna och den militära uppladdningen som sker i och kring Ukraina ska övergå i krigshandlingar kastar en mörk skugga över Europa.

Uppgifter gör gällande att uppemot 50 000 ryska soldater finns vid Ukrainas östra gräns. NATO har nyligen fått den ukrainska regeringens tillåtelse att öva på landets territorium. NATO står samtidigt på tur att öka sin militära närvaro i de NATO-länder som gränsar till Ukraina och Ryssland, som till exempel de baltiska staterna och Polen.

Enligt den ukrainska regeringen, med instämmande från Väst, är det allvarliga läget i Ukraina ett uttryck för ”den andra vågen” av rysk expansionism. Men det går inte att göra direkta paralleller med vad som hänt på Krimhalvön och det som nu utspelar sig i östra Ukraina.

En majoritet på Krimhalvön identifierade sig som ryssar och åtnjöt en viss grad av självstyre i Ukraina efter stalinismen kollaps

1991. Redan innan det ryska militära övertagandet i februari fanns det en önskan om att tillhöra Ryssland och som dessutom tilltog på grund av den nya ukrainska regeringens pro-västliga och nationalistiska hållning. Detta använde den ryska imperialismen i sin tur som en ursäkt för sitt militära övertagande av Krim, som snabbt följdes av att Krimhalvön blev en del av Ryssland.

Putins agerade också i vetskap om att Väst inte skulle gå i krig över Krim. En rysk invasion av östra Ukraina däremot kan bara likställas med en krigsförklaring mot Ukrainas regering eller Väst.

I östra Ukraina, vars befolkningsmajoritet är rysktalande, har det inte funnits samma krav på självständighet och samgående med Ryssland som på Krim. Banden till Ryssland är visserligen starka, men även den rysktalande befolkningen har sett sig som ukrainare.

Det var i Donbass gruvor, i östra Ukraina med Donetsk som huvudort, som arbetarna 1989-90 började bygga de första självständiga fackföreningarna i det dåvarande stalinistiska Sovjet.

Tyvärr kom dessa självständiga fack aldrig att utvecklas till oberoende massorganisationer, utan föll offer för kapitalismens återupp­ rättande.

Det är avsaknaden av självständiga arbetarorganisationer som lagt grunden till att oligarker, kapitalistiska politiker av olika kulörer och ultranationalister har kunnat få en dominerande ställning.

Utvecklingen i Ukraina är fortsatt orolig.

Häri finns också förklaringen till varför det som började som en spontan folklig revolt mot den dåvarande korrupte presidenten Janukovitj kunde kidnappas av pro-västliga grupper i samarbete med nyfascister, och varför samma högerkrafter med stöd av EU och USA sedan kunde bilda ny regering. Det var en regering som för första gången saknade representation från östra Ukraina och vars politiska kurs spred berättigad oro bland den rysktalande befolkningen.

Attacker mot det ryska språkets ställning och ett stålbad som hårdast drabbar industri- och gruvområden i östra Ukraina i kombina-

tion med Västs omfamning har understött proryska separatistiska stämningar, vilket Putin försöker använda för att flytta fram den ryska imperialismens positioner i Ukraina och gentemot Väst.

De kommande dagarna och veckorna kan bli avgörande för Ukrainas närmaste framtid.

I frånvaro av arbetarorganisationer – fackföreningar och socialistiska masspartier – som kan förena arbetarna i ett gemensamt motstånd mot oligarker, nationalistisk och etnisk splittring samt kapitalism och imperialism, är risken stor för att Ukraina styckas upp på ett våldsamt sätt. ■

50 000 demonstrerade mot åtstramningspolitiken

Foto: Sebastiaan ter Burg / Flickr CC

Över 50 000 demonstrerade mot åtstramningar och nedskärningspolitik i Bryssel, lördagen den 5 april.

Det var europafacket ETUC som anordnade demonstrationen.

INTERNATIONELLT

10 APRIL 2014 # 1 095

12

Kampanjen har vind i seglen.

RS-valfond

Finansiera gräsrötterna!

$15 i timmen nu Kampen för en minimilön på 15 dollar i timmen i Seattle fortsätter och stödet ökar snabbt.

LOUISE STRÖMBÄCK louise.strömbäck@socialisterna.org

D

en 15 mars marscherade runt 750 personer för en minimilön på 15 dollar i timmen – ”March for $15 on March 15”. Den 26 april kommer det att hållas en konferens med kampanjen 15 Now. Det blir en avspark på en masskampanj i Seattle för att samla ihop 50 000 namn för att få igenom en omröstning om en höjd minimilön.

Att det finns en chans att få igenom en omröstning är ett stort hot mot högern och de stora företagen.

Med en mycket svag fackföreningsrörelse är det just nu den bästa chansen arbetare har att få igenom sina krav. Storföretagen kommer att kämpa hårt för att det inte ska få äga rum en omröstning, och därför siktar stormötet den 26 april på att starta upp många nya lokalgrupper

för kampanjen 15 Now, som blir en bas för en massrörelse som kan bekämpa storföretagens inflytande.

När en opinionsundersökning i februari visade att 68 procent i Seattle stöder en minimilön på 15 dollar i timmen började företagen inse att det är ett verkligt hot. En del företagare klagar högljutt över att kommunfullmäktige i Seattle låter sig styras av en socialist. Däremot har de flesta företag taktiken att i teorin stödja en höjning av minimilönen medan de menar att det måste göras ”på rätt sätt” och med ”kreativa lösningar”. I praktiken innebär det att de kan komma att höja minimilönen till 15 dollar genom att istället skära ner på bland annat pensioner, semester och betald sjukskrivning. Detta skulle göra vissa arbetare ännu fattigare än de är idag.

Vissa argumenterar för att vissa småföretag inte har råd att betala ut en högre minimilön och att deras service därför skulle försämras.

Därför ställer kampanjen 15 Now kravet att de mindre företag som inte kan betala ut 15 dollar i tim-

men ska få skattefinansierat stöd för att kunna göra det.

Storföretagen har miljontals dollar att spendera på en motkampanj, med media på sin sida, och det kommer de att göra för att stoppa en omröstning om en höjd minimilön. Därför behöver det byggas en massrörelse som kan ta sig an utmaningen. Det behöver beslutas redan i juni om det ska bli en omröstning i höst, och till det krävs 20 000 namnunderskrifter.

Därför är det brådskande att få igång kampanjen och namninsamlingen. Kampanjen, som kommer startas upp den 26 april och pågå till juni, kommer att innebära en dialog med tiotusentals människor i Seattle för att vinna stöd.

Socialist Alternative (CWI i USA) satsar på att sprida kampanjen om en minilön på 15 dollar i timmen utanför Seattle till resten av landet under 2014. Den kampen handlar om att bygga en kämpande, demokratisk arbetarrörelse som kan ta striden mot storföretagens och högerpolitikernas attacker mot arbetarklassen och dess intressen. ■

Socialistiska WASP laddar för valet i maj På ett stormöte i Katletong, en township (kåkstad) utanför Johannesburg, presenterade WASP (Sydafrikas Arbetar- och socialistparti) sitt valmanifest.

Spännande val stundar.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

S

tormötet inleddes med att WASP:s generalsekreterare Weizmann Hamilton berättade om varför det nybildade partiets valmanifest bär rubriken ”Endast socialismen betyder frihet”.

Namnet på valmanifestet anspelar på att COSATU (Sydafrikas LO) bildades 1987 under parollen ”Socialism betyder frihet”.

– Efter tjugo år med ANC vid makten och fortsatt kapitalism står det klart att COSATU:s gamla paroll behöver uppdateras. Kapitalismen betyder, oavsett vem som rege-

rar, fattigdom, arbetslöshet och djupa klassklyftor. För miljontals människor står det nu klart att endast socialismen betyder frihet!, sa Weizmann Hamilton på stormötet där WASP:s vice generalsekreterare Liv Shange satt ordförande.

Andra som talade på mötet var WASP:s toppkandidat Moses Mayekiso, som var med och grundade

det stridbara metallfacket NUMSA, samt Lever Mngomezulu, vice generalsekreterare i National Transport Movement, ett transportfack med 50 000 medlemmar.

Bidrag till WASP:s valfond kan sättas in på Offensivs PlusGirokonto 87 96 49-2, märk talongen ”WASP”. ■

54

stödjare

47 178 kr insamlat av 200 000 kr

24% Kamp mot högerpolitik och rasism, för gräsrotskandidater och ett socialistiskt alternativ!

Rättvisepartiet socialisternas valfond har sedan förra veckan ökat med 4 550 kronor från 6 nya givare. Den första insamlingen hölls på RS kongress den 22-23 mars.

Veckans stora utgift är beställningen av valsedlar som kostar ca 40 000 kronor. (Riksdagspartierna får sina valsedlar gratis...)

Alla Offensivläsare, sympatisörer och vänner kan bidra.

Inom kort kommer vår crowdfundingsida upp på nätet (se bilden).

Gör en SMS-do nation: SMS:a texten offensiv valfon den100 eller offensiv valfon den200 till 72550 för att donera 100 eller 200 kron or

10 APRIL 2014 # 1 095

13

Bangladesh: Stöd textilarbetarnas kamp För nästan ett år sedan, den 24 april 2013, skedde en av de värsta arbetsplatsolyckorna i modern historia då fabriks­ byggnaden Rana Plaza i industriområdet Dhaka kollapsa­ de och krävde minst 1 132 arbetarnas liv. 2 500 arbetare skadades och otaliga familjer förlorade inte bara en famil­ jemedlem utan även sin ekonomiska inkomst och kastades in i en fruktansvärd situation.

Den katastrofala dödsolyckan satte stråklkastarljuset på textilarbetarnas omänskliga arbetsvillkor. Men vad har hänt sedan dess?

KATJA RAETZ rs@socialisterna.org

I

en rapport av Clean Clothes Campaign/CCC (Kampanjen för Rena Kläder) från oktober 2013 uppskattas att åtminstone

23 000 flyktingar har dött på väg till Europa: • Drygt 23 000 männskor har dött i sina försök att fly till Europa mellan 2000 och 2013.

• I oktober i fjol dödades minst 360 flyktingar när de försökte nå ön Lampedusa sydväst om Sicilien, Italien.

• 6 500 människor har dödats

2 200 arbetare dödats i mer än 300 fabriksolyckor och tusentals blivit skadade sedan 1990. Samtidigt varnas det för att de här siffrorna

eller rapporterats som saknade efter att försökt nå Lampedusa mellan 2000 och 2013.

Källa: Migrants’ File project – Vi har idag ett ”Fästning Europa” och det finns inga legala vägar att ta sig till EU för människor i behov av skydd, säger svenska Amnestys jurist Madelaine Seidlitz till Sydsvenskan den 2 april. ■

mest sannolikt är för lågt räknade då långt ifrån alla olyckor rapporteras officiellt.

Bangladesh är ett av världens fattigaste länder där nästan hälften av befolkningen lever på mindre än 1 USA-dollar per dag (ca 6:30 kr).

Klädesproduktionen tillhör landets viktigaste inkomstkällor och står för 80 procent av exporten. I Bangladesh produceras kläder för västvärldens stora varumärken och detaljhandelskedjor som WalMart, H&M, Lidl, KiK, Primark, Lindex, C&A, Children’s Place, Cato Fashions och Benetton.

Av de cirka 3,6 miljoner människor som jobbar i denna industri är drygt 80 procent kvinnor.

Många tjänar inte mer än minimilönen på 38 USA-dollar per månad, drygt 250 kronor.

Fabrikerna ägs inte av företagen utan produktionen läggs ut på lokala entreprenörer som i sin tur anlitar underleverantörer.

Klädkedjorna kan med andra ord förneka direkt ansvar för arbetsvillkoren men samtidigt tjäna stora pengar på det.

Hur stor utsugningen av textilarbetarna i Asien är visar en beräkning av Fairwear Foundation. Enligt den går 59 procent av inkomsten från försäljningen till detaljhandelskedjan, medan cirka fyra procent går till fabriken och endast 0,6 procent går till arbetaren. Ändå vägras arbetarna varje krav på en lön som räcker till ett värdigt liv.

I november i fjol gick textilarbetarna i Bangladesh åter ut i strejk och protester. Uppåt 40 000 deltog i en manifestation den 12 november som blev brutal attackerat av kravallpolis med bland annat tårgas. Protesterna fortsatte dock och tvingade regeringen att

tillkännage en höjning av minimilönerna till 68 USA-dollar (ca 430 kr) från och med december.

Nyhetsbyrån AFP rapporterar dock att en undersökning gjord av Bangladesh Garment Manufacturers and Exporters Association, det vill säga arbetsgivarförbundet, visar att 40 procent av fabrikerna i Dhaka-området, där olyckan skedde, inte betalade de nya minimilönerna.

Påståendet att fabrikerna inte har råd att betala då produktionen har gått tillbaka på grund av protesterna motsägs dock av exportsiffrorna som visar att exporten det andra halvåret fram till december 2013 ökat med 20 procent jämfört med samma tidsperiod året innan. Oberoende undersökningar av fackföreningar visar dessutom att endast 20 procent av företagen betalar de nya lönerna.

Efter katastrofen sattes press från många håll på att de stora varumärken som tjänar på arbetarnas utsugning inte längre ska få avsäga sig ansvaret för arbetsvillkoren.

I maj 2013 undertecknade drygt 150 företag ett brand- och byggnadssäkerhetsavtal med de globala fackliga organisationerna IndustriALL Global Union och UNI Global Union. Sedan dess har cirka 250 oberoende inspektioner av fabriker genomförts.

Klädeskedjorna pressades också att betala ekonomisk ersättning för de skadade och de familjer som förlorat en nära anhörig i kollapsen. Detta har dock hela tiden förhalats och först nu kan det rapporteras av CCC, som är en av samordnarna för ersättningsfonden, att de första utbetalningarna ska äga rum.

I efterdyningarna av olyckan

kände landets regering sig tvungen att genomföra lagändringar som gör det lättare att bilda fackföreningar.

Bland annat infördes förbud mot att arbetare får sägas upp på grund av aktivitet i en fackförening.

Facket IndustryAll uppger att det de senaste 12 månaderna börjat organisera fackklubbar på mer än 100 fabriker, för mer än 40 000 arbetare.

Det finns dock varningstecken. I februari i år avslöjade Human Rights Watch i en rapport att fabriksägare hotar och misshandlar aktivister för att stoppa bildandet av fackföreningar. Författarna till rapporten har intervjuat arbetare på 21 olika fabriker i Dhaka-området.

Aktivisterna berättar till exempel att de attackeras och blir slagna av kriminella gäng som hyrs in av fabriksägarna eller hotas med våld för att tvingas säga upp sig. Andra berättar att de får större arbetsbörda och på så sätt hindras från att kunna tala med andra arbetare.

Kvinnliga arbetare uppger också att de får hot och trakasserier med sexuellt innehåll.

Bildandet av oberoende fackföreningar är ett viktigt steg i kampen för bättre arbetsförhållanden och för en lön som går att leva på.

Detta illustrerades brutalt av en inspektion i mars i år, där 3 500 arbetare varslades om sina jobb då inspektionen hittade brister i konstruktionen som behöver åtgärdas.

För att kunna bryta marknadens diktatur och kapplöpningen mot ständigt ökande profiter krävs gemensam kamp och internationell solidaritet, inte bara bland textilarbetare i Asien utan världen över. ■

INRIKES / INSÄNT

10 APRIL 2014 # 1 095

14

Nej och nja till vinst i välfärden Nej från V och i skolans fall även från MP, men från S mest nja. Så kan svaren sammanfattas när tunga riks- och landstingspolitiker från de rödgröna partierna ställdes mot väggen av Folkkampanj för Gemensam Välfärd i ABF-huset i Stockholm den 2 april. Den mycket informativa utfrågningen kan ses på You-tube (http://www.abfplay.se/Video/ Player/2563).

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

K

ören ”Trots allt” inledde med utomordentliga texter i ämnet, som kan höras igen under Välfärdsfestivalen på Medborgarplatsen den 10 maj.

Men såväl utfrågarna som politikerna var överlag så informativa eller i S fall mest tydligt otydliga, att de egentligen borde ges ut som pamflett.

Frågorna, som utarbetats av en arbetsgrupp inom folkkampanjen och ställdes av utvalda personal och brukare, handlade om allt från skola-vård-omsorg till järnvägen, bostäder och sjukförsäkringen.

Mest applåder från de över hundra som tagit sig till ABF-huset i Stockholm för att lyssna till utfrågningen av de ”rödgröna” drog som väntat kören, utfrågarna och Vänsterpartiet ned. Men även MP och S-politikerna fick så klart in en

och annan poäng. Landstingspolitikern Dag Larsson (S) ville i sina svar till Anna Tuvestad från ”Sjuksköterskor ryter ifrån” ta professionen till hjälp för att efter valet den 16 september utreda ett alternativ till eller förändring av New Public Managment.

Men några löften på mötets kardinalfråga om att återta verksamheter ville han inte ge. Veronica Palm ville för sin del ”lura bort” vinstintressena med strikta kvalitetskrav.

– Det är behoven som ska styra i ett nytt system, så att resurserna går till de som är sjukast, svarade Vänsterpartiets landstingspolitiker Håkan Jörnehed.

Pensionären Ingegerd Paulsson talade i sin motivation till frågorna om äldreomsorgen om hur ett av hemtjänstens alla utmattade vård-

biträden suttit vid hennes köksbord och gråtit över sin hopplösa arbetssituation. Följden menade Ingegerd blir att de äldre och erfarna inom personalen inte längre orkar med sitt jobb, ”den enda som är frisk är ju jag” inflikade hon, och ersätts av 20-åriga timanställda som inget kan.

På frågan om hon är beredd att riva upp LOV svarade Veronica Palm att varje kommun ska bestämma själv.

Seko Stockholms vice ordförande Johnny Nadérus gjorde i sin frågeintroduktion klart att de senaste fyra åren har varit ”de värsta i svensk järnvägshistoria” med ett utsålt järnvägsunderhåll som är näst sämst i Europa och att svenska politiker inte kan gömma sig bakom EU:s fyra järnvägspaket, där Sveriges idag extremt nyliberala ”kapitalistiska skitsystem” gjorts till en modell, som man vägrar implementera i till exempel Tyskland, Frankrike och Finland.

Nadérus partivän Dag Larsson berättade att S vill återta underhållet och inspektionen i statlig regi, men inte riskera att dras inför EU-domstolen.

Annika Alm, som själv står inför en massiv hyreshöjning efter en

lyxrenovering av sin hyresrätt, varnade i samband med sina bostadsfrågor för den fattigdomsfälla som i liknande situationer kommer att drabba de 70 procent kvinnor som väntas bli fattigpensionärer. Även här gavs de radikalaste svaren av V. – Vi har de som inte kommer in på bostadsmarknaden, som bor i andra hand i ettor för tio tusen kronor i månaden. Det är ett verkligt utanförskap, menade Annika Hirvonen (MP).

– Återta makten över bostadspolitiken och bygg billiga, schyssta bostäder!, tyckte Karin Rågsjö (V).

Veronica Palm ville se ett ROT-program även för hyresrätter, men varnade att ”ingen av oss här” (det vill säga av politikerna i panelen) kan säga att vi kan fördubbla bostadsbyggandet.

På Per-Åke Westerlunds frågor om partiernas beredskap att återta privatiserade verksamheter blev svaren få från S och MP. Dag Larsson ville i sitt svar ”lägga sordin på stämningarna”, och menade att ett budskap om att ”allt ska återsocialiseras” i en region som privatiserat mest av allt bara leder till att moderaterna Sten Nordin och Fillippa Reinfeldt får sitta kvar vid makten. Ett enda ex-

empel på vad som kan återtas gavs av Larsson, städningen av sjukhusen.

Som utfrågningens konferencier Maria Sundvall påpekade hade S samma argument i förra valet, att motstånd mot privatiseringar inte går hem i val i Stockholm. Och då förlorade S! Den fråga som aldrig hanns med till V är var smärtgränsen går i deras försäkran att inte delta i en regering som inte byter politik om vinster i välfärden och om även återtagande i offentlig regi ingår i deras krav på en rödgrön regering. ■

Hammarkullen: Graflunds struntar i mögel – Det kliar i ögonen, barnen är förkylda hela tiden och man är ständigt trött och har huvudvärk, berättar Coral Fernandes när Offensiv möter henne i köket på Bredfjällsgatan i Hammarkullen, Göteborg.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

C

oral visar lägenheten. Det droppar vatten från taket i skrubben, och under står en hink som succesivt får tömmas.

I rummet brevid växer en svart fläck av mögel i taket och på väggen sprider sig bubblor av fukt under tapeten.

När vi öppnade dörren till rummet möts man av en örfil av mögellukt och fukt som om man befinner sig i en jordkällare.

– Läget har förvärrats de senaste tre veckorna. Jag har ringt Graflunds, varit upp på kontoret och skrivit

brev, men inget har hänt, berättar Coral.

Offensiv har tidigare uppmärksammat mögel och eftersatt underhåll i lägenheterna på Bredfjällsgatan vars olika privata ägare avlöst varandra. Graflunds är den nuvarande ägaren.

Boende berättar alla om samma sak: nonchalanta fastighetsägare som struntar i vad de boenden säger.

Offensiv följer därför med Coral till det privata bolaget Graflunds kontor på Bredfjällsgatan. Vi ringer på och dörren öppnas.

– Är det du igen, vi har telefon-

tider, säger Sven Christer på Graflunds och tänker stänga dörren.

Vi insisterar på att han ska komma upp i lägenheten och han lovar att återkomma. 30 minuter senare anländer en arrogant Sven Christer och tittar på lägenheten.

Han hinner knappt in i lägenheten innan han vänder, och några löften på åtgärder vill han inte ge.

– Ni vill pressa mig på svar jag inte kan ge, svarar han på Offensivs frågor.

På frågor som varför han inte antecknar de fel som måste åtgärdas svarar han: – Du kan följa med mig upp på

kontoret och se att jag för in detta, men du får vänta på att jag dricker mitt morgonkaffe först.

– Så här trevliga är de alltid, berättar Coral, när dörren stängs.

– De tror att de kan behandla oss hur som helst bara för att vi bor i Hammarkullen, men jag accepterar det inte. De får åtgärda lägenheten eller erbjuda mig en ny.

Offensiv försökte sedan nå Graflunds under dagen, men utan framgång.

Rättvisepartiet Socialisterna kommer att följa upp situationen på Bredfjällsgatan. Har du liknande problem, kontakta RS i Hammarkullen. ■

Upprop: Pressoffensiv för medieutveckling och människorätt

I

år går 442 346 röstberättigade förstagångsväljare till val.

I en tid då demokrati och människorätt utmanas av en växande fascistisk rörelse i Sverige och Europa bör medierna sätta särskilt ljus på de antirasistiska, feministiska och klimatradikala rörelserna, som inte sällan agerar utanför politikens mittfåra och mainstreammedias synfält.

Pressen kan och bör inta en frontposition i försvaret av det öppna, solidariska samhället och allas rätt till liv, hälsa, säkerhet och frihet.

Det menar mediekooperativet Fria Tidningar, som i förra veckan lanserade kampanjen #pressoffensiven. #pressoffensivens budskap är att: •Ä garkoncentrationen inom massmedia har ökat. I kombination med nedskärningar och andra besparingar ger det färre nyhetsoch opinionskällor och medför likriktning och brist på mångfald.

•B risten på mångfald är ett demokratiproblem - opinionens chanser att driva frågor och beskriva verkligheten minskar.

• Rörelser som är engagerade för

att lösa samtidens ödesfrågor klimatkrisen, urholkningen av arbetsrätten, de växande inkomstklyftorna, jämställdhetsfrågan, vissa samhällsgruppers bristande tillgång till de mänskliga rättigheterna, den växande extremhögerns attacker på demokratin - får otillräcklig bevakning.

• I ntresset för den mångfald av aktiva, demokratiska krafter som verkar utanför politikens mittfåra och mainstreammedias synfält måste öka - där finns en positiv motkraft

som erbjuder alternativa analyser och svar på samtidens ödesfrågor.

•D jupgående diskussioner krävs i branschorganisationer, hos medieägare och på redaktioner om det publicistiska uppdraget och redaktionella prioriteringar givet nämnda problem.

•P ressen bör inta en frontposition i försvaret av det öppna, solidariska samhället och varje människas okränkbara rätt till liv, hälsa, säkerhet och frihet.

•S må, oberoende pressaktörer som Fria Tidningar, som särskilt har

bevakat de feministiska, antirasistiska och klimatradikala rörelserna sedan starten 2001, har en oumbärlig roll att fylla under supervalåret 2014. Mediekonsumenter bör därför med förnyad kraft stödja sådana pressröster.

Slut upp i kampanjen! På www.fria. nu/pressoffensiven finns tips på vad du kan göra.

Victoria Rixer Föreningskoordinator Mediekooperativet Fria Tidningar ■

PARTI

10 APRIL 2014 # 1 095

15

Procent av mål

Norrbotten

759 kr

Västerbotten

Totalt

14% 11 706 kr

0 kr

Mellannorrland

89 kr

Stockholm

4 607 kr

Mellansverige

821 kr

Västsverige

5 280 kr

Sydsverige

150 kr

29 Offensiv såldes i Borlänge

”

Va bra! Vi är många i Dalarna som vill stoppa nazismen”, sa en av de 29 personer som köpte Offensiv av mig i Borlänge i fredags.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

Särskilt intresse väckte artikeln om de milda domarna mot nazisterna efter attacken i Kärrtorp. Att flera ledande nazister flyttat till Dalarna har upprört många.

Tillsammans med nio prenumerationer och pengar från namnlistor gav några timmars aktivitet 810 kronor.

Haninge

Öppet fackligt möte: Ta strid för trygga jobb!

RS Jordbro, RS Brandbergen, ondag den 16 april kl 19.00.

Plats: Träffen i Jordbro.

För mer info: 072‑524 42 95.

I söndags genomfördes också en försäljning vid Coop Forum i Östersund. I Malmö har det varit flera extra aktiviteter den här veckan, mot Sverigedemokraternas turné på arbetsplatser.

Ett annat bra resultat från förra veckan var RS Husby-Tenstas rundringning som gav 4 nya Offensivprenumeranter på autogiro.

Offensivförsäljning och utåtriktade aktiviteter ger bra resultat. Det som nu behövs är fler som kan vara med.

Den som vill sälja Offensiv kan maila och beställa tidningar – offensiv@socialisterna.org.

Bästa hittills i april är Västsverige med 5 280 kronor av landets 11 706 kronor efter första veckan i april. ■

Stockholm

Öppet fackligt möte: Ta strid för trygga jobb!

RS Farsta, ondag den 16 april kl 19.00.

Plats: Träffen i Jordbro.

För mer info: 072‑524 42 95.

Socialism och miljö

RS Husby/Tensta, torsdag den 17 april kl 18.30.

Plats: Husby träff.

För mer info: 076-141 62 93.

Göteborg

Gå med i

Luleå

Malmö

RS Luleå, onsdag den 16 april kl 18.30.

Plats: Partilokalen För mer info: 0920-22 08 74.

RS Malmö, onsdag den 16 april kl 18.00.

Plats: Studiefrämjandet.

För mer info: 070-829 61 10.

Valmanifestet: Kampen för trygga jobb

Umeå

RS Umeå, för mer info: 076‑259 84 23.

Feministiska kämpar i historien

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

RS Södra, onsdag den 16 april kl 18.00.

Plats: Dalen, Åsgärdevägen 75.

För mer info: 070‑354 33 16.

RS Göteborgs partiföreningar, torsdag den 17 april kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 072-307 81 43.

• Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.

Klimat- och miljöhot

Antifascismen i Grekland och övriga Europa

1 maj-upptakt

Socialistiskt program 2014

Sundsvall

RS Sundsvall, för mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fack

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

10 APRIL 2014 # 1 095

Inga subventioner en klassfråga Nya riktlinjer från SKL har genomförts som innebär att de flesta preventivmedel inte längre ingår i högkostnadsskyddet. Detta attackerar fattiga och utsatta unga kvinnor och försämrar deras välmående och ökar antalet oönskade aborter.

CAROLINE HOLMGREN

caroline_holmgren@live.se

N

är p-pillersubventionen infördes 1998 fick den ett enormt genomslag och användningen ökade med 30 procent under det första året, samtidigt som antalet tonårsaborter minskade i samma takt. Men 16 år senare har det ekonomiska intresset åter satts före människovärdet.

Flera landsting håller nu på att se över sina regler för p-piller. Detta efter att SKL (Sveriges kommuner och landsting) den 1 mars i år genomförde gemensamma riktlinjer för alla landsting, gällande subventioner för preventivmedel. Åldersgränsen har höjts till 25 år och årskostnaden ska som mest vara 100 kronor. Men detta innebär också att utbudet av subventionerade p-piller har minskat avse-

värt och att pris­erna ökat markant.

Detta är en direkt följd av klassamhällets sura uppstötningar och det drabbar unga och utsatta kvinnor.

Flera av de mest populära preparaten kommer inte längre att ingå i subventionerna, vilket gör att alternativet för unga kvinnor blir att de får byta till något sämre som påverkar deras psykiska och/eller fysiska välmående. Eller att inte skydda sig alls.

Det är däremot upp till varje landsting att besluta om hur de vill göra, men i Västra Götaland har de valt att följa riktlinjerna till punkt och pricka. I Göteborg är barnmorskor förtvivlade över att inte kunna erbjuda rätt preventivmedel.

– Det är ett orättvist system som påverkar kvinnors val av preventivmedel, berättar Ingela Lindh, verksamhetschef på Närhälsan i Biskopsgården och Västra Göteborg.

Hon är också forskare inom preventivmedel på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och menar att möjligheterna att påverka besluten är mi-

nimala, då apoteken inte lämnar ut till annat pris än det som lagen säger.

Både Barnmorskeförbundet och barnmorskemottagningar i Västra Götaland sätter sig emot de beslut som fattas och menar att det är ett fullständigt ojämlikt system.

Barnmorskor har gått från ett brett spektrum av preventivmedel till att bara kunna erbjuda en handfull olika till sin målgrupp. Nu kan de bara erbjuda några sorters p-piller, en p-spruta, en spiral och en p-stav. Det har framtagits en ny mindre och lättare spiral med mindre hormoner, särskilt anpassad för unga tjejer, men som inte ingår i högkostnadsskyddet.

Det innebär att den, tillsammans med andra preventivmedel, kostar mellan 3001 300 kr

per år för de som behöver andra preparat än de som erbjuds med rabatterat pris. En helt oöverkomlig summa för den som är ung och saknar inkomst eller lever på studiemedel. Många unga kvinnor pratar inte om sitt sexualliv hemma och har kanske inte heller föräldrar som kan bistå med pengar, vilket gör att de anting­en använder preventivmedel som inte är bra för deras kroppar eller låter bli att skydda sig.

Många unga kvinnor lider av enorma humörsvängningar och

blödningar och för dem finns det knappt några alternativ

att välja mellan längre. Även minipiller, som används av tjejer som inte bör äta östrogen på grund av ärftlighet för blodproppar inom familjen, har tagits ur sortimentet.

– De som har råd kan välja, men de som inte har råd bli förpassade till det som finns att tillgå, säger Ingela Lindh.

– Får de inte den hjälp som de behöver kan det leda till ofrivilliga och oplanerade graviditeter. Vi måste successivt jobba med våra politiker och få dem att förstå att det inte är alla kvinnors val att betala för d e preventivmedel som passar. Vi har redan höga abortsiffror och vi vill inte öka dem ännu mer på grund av tillgången av rätt preventivmedel, avslutar Ingela.

I Stockholm har de valt att låta den nya hormonspiralen ingå i de subventionerade alternativen av den anledningen att det är ett orimligt pris för unga kvinnor att behöva betala. I Norrbotten har politikerna beslutat att inte följa de riktlinjer som SKL har satt upp.

Det är viktigt att alla landsting går ut och kräver att alla preventivmedel ska vara subventionerade och att Barnmorskeförbundet går ut och tar kamp för alla kvinnors rätt att ha tillgång till preventivmedel.

Rättvisepartiet Socialisterna kräver gratis preventivmedel för alla, mer resurser till ungdomsmottagningar och ett stopp för privatiseringar och nedskärningar – för en välfärd åt alla. ■

Delade turer – en symbolfråga för utnyttjad äldreomsorgspersonal Över hela landet växer ilskan över arbetsvillkoren inom äldreomsorgen.

nier i tiden. Senast den 1 april demonstrerade äldreomsorgspersonal i Borlänge mot delade turer, som enligt Kommunal nu berör 100 000 av deras medlemmar.

JONAS BRÄNNBERG

I Luleå blev frågan akut efter att antalet delade turer för många ökat dramatiskt när kommunen lovade de anställda heltid: en förbättring på ett håll skulle betalas med en försämring på ett annat.

RS har tillsammans med personalen

jonas.brannberg@socialisterna.org

E

tt ökat antal delade turer har blivit en symbol för hur villkoren för de som arbetar kastats tillbaka decen-

PRENUMERERA PÅ

drivit frågan under flera år och pressat fram löften och till viss del extra resurser.

S-ledningen försöker dock hela tiden få personalen att själva hitta en ”lösning” – som innebär någon annan försämring.

Det senaste försöket handlar om att skapa kombinationstjänster med både dag- och nattpass.

Erfarenheten av kampen är att de mest drivande inom personalen måste samlas

över arbetsplatsgränserna för att diskutera hur kampen ska drivas.

Alla beslut behöver också förankras bland så många anställda som möjligt med stormöten och diskussioner på arbetsplatserna.

Om kampen kan föras genom de fackliga kanalerna är det en styrka men går det inte kan en kampanj organiseras även utanför. ■

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta