Offensiv 1096

Posttidning A

17 april 2014 / # 1 096 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Alliansens serverar bara bränt valfläsk

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Inga nazister på våra gator

3 4

Romer vill ha tak över huvudet

12

Skarpt läge i Ukraina

I

det som sannolikt är Alliansens sista budget är en påstådd satsning på skolan bara valfläsk. Den åtstramningspolitik som Alliansen aviserar för 2014-2016 betyder färre lärare och vårdpersonal.

– läs mer i ledaren på s 2

Ghader Ghalamere måste få stanna I tisdags genomfördes det demon­ strationer i Stockholm (bilden)

och Gävle mot att Ghader Gha­ lamere ska utvisas.

16

Fler slår larm om Graflunds

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

17 APRIL 2014 # 1 096

2

ALLIANSENS SISTA BUDGET? I

Det regeringen kallar satsningar på skola och vård är emellertid det motsatta, eftersom man samtidigt har som övergripande mål att minska den offentliga konsumtionen – fortsätta minska de offentliga utgifternas andel av BNP. ”Pengarna [regeringens] kommer inte att räcka till för att upprätthålla personaltätheten i offentlig sektor. Då kommer det att bli fler elever per lärare och färre läkare per vårdbehövande”, anmärker Konjunkturinstitutets prognoschef Jesper Hansson i Dagens Industri den 9 april.

D Foto: Regeringskansliet

vad som sannolikt blir finansminister Anders Borgs sista budget har regeringen satt fokus på skolan. Men de föreslagna åtgärderna är långt ifrån någon satsning. Det anslås inga pengar till höjda lärarlöner och systemfelen – det så kallade fria skolvalet och vinstintresset – kvarstår.

Talande är att statsminister Fredrik Reinfeldt under den gångna helgen helt förnekade att det fria skolvalet bidragit till att göra skolan allt minde likvärdig. Reinfeldts påstående om att skolvalet och fria skolor inte har ökat segregrationen och utarmat den kommunala skolan är som att förneka att jorden är rund.

Pressade av ständiga påminnelser om krisen i skolan och med fem månader kvar till valet måste regeringen se ut som att man är beredd att agera. Längre fram, under sommaren, väntas ytterligare valfläsk till en kostnad av två miljarder kronor. Troligen rör det sig om mer pengar till försvaret i kombination med löften om lite mer till vården.

Efter ha genomfört historiskt stora skattesänkningar på i runda tal 140 miljarder kronor är budskapet nu att det ”ska sparas i ladorna” i väntan på nästa kapitalistiska kris.

Under de kommande åren är det ”budgetdisciplin” som gäller, mäs�sar finansminister Borg och låter som ett eko av Socialdemokraterna som främst anklagar regeringen för att ”bryta överskottsmålet” (Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson den 11 april).

Det är tydligt att även en S-ledd regering kommer att fortsätta att minska de offentliga utgifternas andel av ekonomin med hänvisning till bland annat högerpolitikens godtyckliga överskottsmål som säger att de offentliga finanserna måste visa ett överskott på motsvarande 1 procent av BNP över en konjunkturcykel.

Det betyder nya nedskärningar och att många av de försämringar som Alliansregeringen har genomfört i arbetslöshets- och sjukförsäkringen blir kvar samt att landets pensionärer får vänta på kompensation. Till det ska läggas att Socialdemokraternas ledning fortsätter att vara för vinster i välfärden.

I ett läge när motståndet mot högerpolitiken bäddar för regeringsskifte i höst lovar Socialdemokraterna att högerpolitiken blir kvar om än i modifierad version. Det visar på behovet av en socialistisk opposition och fortsatta gräsrotsprotester även efter valet.

En röst på Rättvisepartiet Socialisterna är en röst för ett klart socialistiskt alternativ som säger: Låt storbolag och rika betala för verkliga jobbsatsningar, kortare arbetsdag, utbyggd välfärd utan vinstintresse i offentlig regi och en grön omställning av hela samhällsekonomin. ■

RASISTISKA LÖGNER

en moderate migrationsministern Tobias Billström har på nytt avslöjats som en rasistisk lögnare. Denna gång efter att han påstått att det ”finns klasser i Malmö där så många som 25 procent av eleverna är undantagna från simundervisningen”.

Enligt Sydsvenskan som kontrollerat ministerns uttalande handlar det om två flickor på en skola i Malmö som är undantagna från simundervisningen av religiösa eller kulturella skäl. ”Ministern ljuger” konstaterar Sydsvenskan och spårar Billströms uttalande till en moderat arbetsgrupp om integration vars rapport Ett öppet Sverige presenterades i februari.

I rapporten finns inte Billströms lögn med, men ministerns pressekreterare Anna Erhardt, som får träda in i ministerns ställe, säger att uttalandet baseras på de besök som arbetsgruppen har g jort på Malmös skolor. ”Det är ett exempel, ett nedslag i verkligheten”, säger hon och det är väl så nära ett erkännande man kan komma. Det är långt ifrån första gången som Billström låter som Jimmie Åkesson.

För drygt ett år sedan, i februari, sa Billström att Sverige tar emot ”för många flyktingar” och sedan i mars samma år att det är ”inga trevliga, blonda svenskar” som gömmer några flyktingar. Sedan kom en ursäkt och statsminister Reinfeldt kände sig tvungen att säga: ”Jag har g jort klart för Tobias Billström att vägen för att återvinna förtroendet går via att han håller sig till den humana inriktning vi har på politiken”. Men eftersom det inte finns någon ”human inriktning” i Moderaternas politik var det bara en tidsfråga innan Billström på nytt skulle säga vad partiet egentligen anser.

Billström erkände själv i en tv-intervju ifjol att anledningen till hans rasistiska utspel mot invandrare och flyktingar var att: – Jag och andra partiföreträdare har rest mycket i landet under hösten. De är väldigt tydliga med att de vill ha förändringar i migrations- och integrationspolitiken.

Var tredje moderat ordförande i kommunstyrelser vill att kommunerna ska ta emot färre flyktingar, enligt Dagens Samhälle. ”Det beror på att vi moderater lyssnar på folket”, säger en av dem, Bo Frank (M), kommunstyrelsens ordförande i Växjö, till tidningen.

Vellinge är en moderatstyrd kommun som gränsar till Malmö. I Vellinge sa Moderaterna i december nej till att ta emot tio nyanlända flyktingar.

Det behöver väl knappast sägas att även Sverigedemokraterna i Vellinge röstade nej. Efter omröstningen hyllade SD Vellingemoderaterna, vars ledare Lars Ingvar Ljungman också är ordförande i Skånemoderaterna.

Och enligt Moderaternas partisekreterare Kent Persson har Sverigedemokraterna ”nått framgångar för att de pekat på problemen [invandringen]”. M kopierar SD. Det är skälet till Moderaternas och Billströms rasistiska lögner. ■

Friskolor har få behöriga lärare, framkommer det i en ny undersökning. Särskilt i Stockholms län, där de 19 grundskolor med lägst andel behöriga lärare alla är friskolor (Metro den 11 april).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

17 APRIL 2014 # 1 096

3

Åkesson är inte välkommen På onsdagen den 10 april var det Malmös tur att få ta del av SD-ledaren Jimmie Åkessons ”(S)verigeturné” med arbetsplatsbesök i S-ledda kommuner. Men redan innan han ens var på plats stod det klart att han inte var särskilt välkommen. 258 anställda på Malmö Universitetssjukhus och 27 anställda på Brandstation Centrum hade skrivit under varsitt öppet brev där de protesterade mot Åkessons besök på deras arbetsplatser.

RS MALMÖ/LUND

rs.malmo@socialisterna.org

N

är Åkesson anlände vid sjukhuset vid halv 10-tiden på morgonen möttes han av ett 60-tal demonstranter utanför sjukhuset och personal med antirasistiska pins där inne. Under de cirka två timmar som besöket pågick möttes demonstranterna vid flera tillfällen av glada tillrop från personal som stod och tittade på från fönstren.

Efter sjukhusbesöket stod polisstationen i Rosengård på tur. Där hade ingen protest planerats, utan det var endast de medlemmar ur Rättvisepartiet Socialisterna (RS) som var på plats som fick stå för den antirasistiska oppositionen. Camilo Flores, ordförande för RS Malmö, intervjuades av flera tidningar och citerades, om än väldigt kort, i både Sydsvenskan och Expressen.

Sista besöket gick till en brandstation där det väntade desto fler demonstranter än brandmän. De senare hade nämligen i protest åkt iväg med brandbilarna för att jobba från annan plats under tiden för besöket. Istället var det 200 personer, främst skolungdomar, som mötte upp med tal, burop och hejaramsor.

Åkessons Malmöfiasko visar på vikten av solidaritet och antirasistisk organisering på arbetsplatserna. Att den 10 000 personer starka protesten mot nazism och rasism som ägde rum på Möllan för en knapp månad sedan har letat sig in på arbetsplatserna är fantastiskt och gör det så mycket svårare för Sverigedemokraterna att få partiet och dess rasistiska politik normaliserat. Bara på några få dagar har exempelvis facebooksidan Brandmän Mot Rasism fått över 15 000 anhängare och solidaritetshälsningar har vällt in från olika yrkesgrupper över hela landet.

Men dessa protester gör det också oerhört tydligt varför Sverigedemokraterna inte ska normaliseras. Flera av de som skrev under sjukhuspersonalens upprop har mordhotats av SD-anhängare, och faktum är att mordhot är en så vanlig konsekvens av att protestera mot partiet att brandmännen helt och hållet lät bli att gå ut med sina namn.

Det finns också konkreta bevis på hur en rasistisk politik står i motsättning till de tankar om alla män-

Protester möter SD och Åkesson överallt, denna gången i Malmö. niskors lika värde som är grunden för all vårdpersonal. År 2010 röstade SD i Region Skåne nej till ett förslag om 600 000 kronor i ökat anslag till diabetesvård i Rosengård.

Partiet vill också tvinga läkare och sjuksköterskor att ange papperslösa patienter till polisen.

Åkessons valturné är ett försök att stjäla åt sig socialdemokratiska väljare ur LO-kollektivet. Därför är det viktigt med kämpande och ickebyråkratiska fackföreningar som dels stödjer personalen i den här typen av initiativ men framförallt som på riktigt drivs av och tar tillvara på

medlemmarnas intressen. Det är då man verkligen kan slå undan benet för SD:s mytbildning om att försämringar på arbetsplatsen, nedskärningar och ökad arbetslöshet är en konsekvens av invandringen och inte av dagens rådande högerpolitik. ■

Stoppa nazisternas planerade marsch i Jönköping den 1 maj För tredje året i rad planerar nazisterna en marsch på arbetarklassens högtidsdag.

Det är Svenskarnas parti, SvP, som för andra året i rad demonstrerar i centrala Jönköping. Nazisternas marschparoll är ”Ett fritt Sverige”.

Stora protester och demonstrationer kan stoppa och pressa tillbaka nazisterna, som i Kärrtorp.

RS GÖTEBORG rs.goteborg@socialisterna.org

T

rots att nazisternas marsch 2013 följdes av kravaller valde polisen på nytt att ge SvP tillstånd.

Våldet är en självklar del i SvP:s politiska praktik och det är detta parti som ligger bakom det grova knivöverfallet i Malmö på Internationella kvinnodagen den 8 mars.

SvP är således inte vilken organisation som helst.

Att nazisterna valt första maj är en ren provokation mot arbetarrörelsen och ilskan mot såväl nazisterna som polisens beslut att låta

dem marschera kunde ses i förra veckans demonstration som samlade 1 300 personer i Jönköping på initiativ av ABF. Polisens svar på de antirasistiska mobiliseringarna har varit att uppmana allmänheten i Jönköping att

”hålla sig borta från de delar av staden där nazistiska Svenskarnas parti kommer att demonstrera”.

350 poliser ska se till att SvP kan marschera ostört. Den svenska statens väpnade gren ska alltså återigen agera som nazisternas skydd när de kunde ha valt att neka dem marschen.

– Vi kan inte neka någon demonstrationstillstånd på grund av risken för att det ska bli stökigt. Det är vår uppgift att se till att ordningen upprätthålls, säger Mats Rosenqvist, chef vid brottsförebyggande sektionen på Jönköpingspolisen, till SVT:s Smålandsnytt.

Men 1998 nekades Ny demokrati och det konservativa partiet att demonstrera i Stockholm på första maj. Att nazisterna valt Jönköping handlar också om att de har nekats tillstånd i Eskilstuna, där de marscherade 2012.

Då blockerades deras väg till slutmålet Smörparken av över tusen personer. Nazisterna kastade tomflaskor och gatsten, men fick ge upp.

– Antinazismen är ingen teknisk fråga om tillstånd, säger Per-Åke Westerlund, ordförande för Rättvisepartiet Socialisterna.

– Arbetarkassens organisationer, partier och fackföreningar kan stoppa nazisternas marsch genom

att mobilisera tillsammans. Det är ingen fråga vi kan lämna över till polis och rättsväsende, säger Per-Åke Westerlund.

Massmobiliseringarna som följt efter Kärrtorp och Malmö visar vägen för vilken rörelse som kan stoppa nazisterna: välorganiserade, disciplinerade massprotester som också kopplas samman med kampen mot de klassklyftor och högerpolitik som nazisterna hämtar sin näring ur.

Jönköping mot rasism mobiliserar brett för att stoppa nazisternas marsch. Bakom detta bör hela arbetarrörelsen sluta upp, såväl den reformistiska och revolutionära vänstern som fackföreningarna.

Huruvida det kommer att lyckas stoppa nazisterna handlar om hur många antifascisterna lyckas samla, samt vilken förankring och stöd som finns för en blockad bland demonstranterna.

Stora och väldisciplinerade protester kan stoppa SvP. ■

INRIKES

17 APRIL 2014 # 1 096

4

Romer vill ha tak över huvudet De romska tiggare och EUmigranter från staden Roman i Rumänien och som Rättvisepartiet Socialisterna träffar i Kista innan, under och efter vår lördagsmanifestation för nej till våld mot tiggare och immigranter har lågt ställda önskemål.

– Det viktigaste är sovplatser så att i alla fall de äldre kan få sova inomhus och någonstans där vi kan tvätta oss, säger de.

också stenhårt mot Rumänien och andra länder i regionen.

Birgitta Ohlsson och den svenska regeringen rasar mot Rumäniens ovilja att ta sitt ansvar för romerna. Men då är det bra att veta att den svenska regeringen aldrig haft några invändningar mot det stålbad för Rumäniens sociala trygghetssystem som EU, IMF och Världsbanken har tvingat igenom som villkor för ett nödlån på 20 miljarder euro. Något som framför allt syftat till att rädda Rumäniens utlandsägda banker – och som de senaste åren har fått Rumänien att koka av sociala protester.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

D

Foto: Ada Salomon

e berättar om en väldigt svår situation och om en stor hotbild, där två stycken alltid måste hålla vakt medan de andra sover.

Efter den grova attacken i Kista häromveckan, där 60-åriga Ileana Stanescu blev slagen med sin egen käpp och fick flaskor och stenar kastade mot sig av ett gäng unga tonåringar från området stannade visserligen polisen kvar hos romerna fram till klockan fyra på morgonen.

Men trakasserierna har inte upphört och efter lördagens manifestation berättades det om att Ileana hade attackerats på nytt så sent som kvällen innan, denna gång av en man som slagit henne i ansiktet.

Det finns också uppgifter om att ett par av väktarna uppträtt illa, även om de flesta uppträtt schysst och även hjälpte tiggarna att ta skydd inne i gallerian efter den värsta attacken.

Romerna vill bara ha ett drägligt liv, men får istället utstå ett samhälle som vänder dem ryggen samt nästintill oavbruten rasism och misstro.

Till protestmötet slöt också en grupp kvinnor i gula jackor från Kista upp som deltagit i nattvandringar till romernas skydd. En och annan privatperson har också hjälpt romerna med dusch och klädtvätt. Inom den närbelägna kyrkan förs också en diskussion om möjligheten att erbjuda soppkök och en viss dagverksamhet. Men det är en mycket begränsad hjälp.

Närpolischefen Jörgen Karlsson uppger att polisen även har frågat romer om de velat ha sovplats på härbärgen, något som romerna själ-

va skakar på huvudet åt. Det är något som de antingen inte har uppfattat på grund av språkförbistring och hur som helst anser att det handlar om för få platser. För att slippa sova under gångbroarna har några av dem sovit på Kistas Pplatser i inköpta skrotbilar, bara för att gång på gång bli lappade med parkeringsböter de inte kan betala.

Självklart vill de rumänska romerna ha riktiga jobb och göra något helt annat än att tigga eller i bästa fall panta burkar. De drömmer om en

annan framtid för sina barn. Flertalet av Europas romer lever i östra Europa under eländiga levnadsvillkor. 80 procent av Rumäniens och Bulgariens romer uppges ha en inkomst på under 25 kronor om dagen.

Innan den kapitalistiska finanskrisen skapade en massarbetslöshet i Sydeuropa kunde många av romerna få lågavlönade säsongsjobb som byggnadsarbetare, trädgårdsarbetare eller lantarbetare i till exempel Italien och Spanien.

Samma kapitalistiska kris slog

Det ökade antalet romska tiggare, som nu bara i Stockholm uppskattas vara 1 000, är en direkt följd av den ökade fattigdom, repression och rasistiska förföljelse som drabbar romerna i östra och södra Europa som en direkt och indirekt följd av den kapitaliska krisens svångremspolitik. Även i västeuropeiska länder som Italien och Frankrike har detta lett till pogromer och massutvisningar. Romerna är idag i akut behov av solidariskt stöd och vi har skäl att tacka tiggarna för att de har satt fokus på detta problem.

Det krävs idag nya politiska initiativ som reagerar mot alla tendenser till att sparka nedåt och som förmår att korsbefrukta den uppåtstigande antirasistiska rörelsen i landet med en förståelse om att denna måste utmynna i en gemensam front och gemensam kamp för en gemensam välfärd utan vinstintressen och rasistisk splittring.

I denna måste även solidariteten med de allra mest förföljda romerna ha en viktig plats. ■

Manifestation i Kista mot det rasistiska våldet mot tiggare och immigranter

GUSTAV NYBORG gustav.nyborg88@gmail.com

E

tt 50-tal demonstranter samlades under lördagen för att delta i manifestationen och visa sin solidaritet med romerna.

Bakgrunden till initiativet är händelsen den 1 april, då en romsk kvinna blev attackerad av ett ungdomsgäng som skrek glåpord och kastade stenar efter henne utanför Kista galleria.

Medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna (RS) tog efter händelsen kontakt med den grupp hemlösa romer som befinner sig i Kista, och tillsammans kom man överens om en manifestation där deras röster kan göra sig hörda. Manifestationen hölls samman av en rad talare från RS, Den Gulliga Folkrörelsen, Studenter mot Rasism och romerna själva.

Enzo Costa från RS inledde med att hålla ett kort tal om vikten av att stå enade och inte låta rasism splittra oss inifrån. Costas tal satte tonen för resten av manifestationen och avslutades med en uppmaning om att vi måste vända ilskan åt rätt håll, och inte sparka på varandra.

Den kanske viktigaste delen av manifestationen bestod av romernas egna vittnesbörd om de orättvisor och trakasserier de utsätts för på daglig basis i Kista.

En romsk man kunde med hjälp

av tolk berätta om gruppens vardag.

– De vill inte vara på gatan, de vill arbeta, göra rätt för sig. De har fått flaskor kastade på sig och folk har kommit med kamphundar och jagat dem.

Den cirka 60 människor stora gruppen av romer har varit i Sverige mellan ett och två år och lever under förhållanden där grundläggande mänskliga rättigheter förvägras dem.

Man tvingas anordna vaktpass på kvällarna för att känna sig trygga nog att kunna sova.

Frågan om bostad eller sovplats återkom flera gånger, och lyftes som det mest akuta behovet. Flera av romerna vittnade om förföljelse och våld.

– Väktarna jagar dem ibland och slår dem. De får inte ens köpa mat i mataffären i Kista, då kommer väktarna och jagar bort dem. De känner sig som djur.

Romer talade om sin situation på manifestationen.

Trots den lilla uppslutningen gjorde ändå manifestationen ett positivt avtryck hos deltagarna och visade att det finns vilja till förändring.

Stephanie Klosinska från Kista stod i publiken under manifestationen och var positiv till att frågan diskuteras. Hon kan själv vittna om

Foto: Sebastian Olsson

Den 12 april samlades en liten skara demonstranter i Kista för att manifestera till stöd för de romska tiggare och immigranter som under den senaste tiden har utsatts för våld och trakasserier i Kista.

Trots den lilla uppslutningen blev det ett viktigt ställningstagande för en av Europas allra mest utsatta grupper.

hur rasism och antiziganism har påverkat henne.

– Jag uppskattar initiativet, det känns positivt att någon tar upp det.

Jag är själv halvrom, och har under nästan hela mitt liv inte vågat berätta det för människor eftersom jag är rädd att bli dömd. ■

17 APRIL 2014 # 1 096

5

I korthet

6-timmars arbetsdag behöver kombineras med satsningar på fler jobb.

TV4:s lokalredaktioner läggs ner

N

edskärning Ledningen för TV4 vill lägga ner alla kanalens lokala nyhetsstationer. Det innebär att 140 tjänster kan försvinna. Det skriver Journalisten.se den 9 april. Enligt TV4 beror det på att de vill förstärka riksredaktionen istället.

– Beskedet kommer som en chock. Det är sorgligt att en så stor och viktig del av TV4 försvinner. Speciellt eftersom det handlar om den lokala bevakningen som är oerhört uppskattad. Det här innebär att det blir färre som bevakar den lokala demokratin och känns som ett nederlag för journalistiken som kan få stora konsekvenser på sikt, säger Jonas Nordling, ordförande för journalistförbundet, till DN den 9 april.

Facklig kritik mot regeringens vårbudget

Foto: kenny_lex / Flickr CC

S

”6-timmarsdag på alla arbetsplatser”

Den rödgröna majoriteten i Göteborg har beslutat att på prov införa sex timmars arbetsdag på ett fåtal kommunala arbetsplatser. Den borgerliga oppositionen kallar förslaget för populism och tillsammans med media har man svarat med ett indignerat ramaskri.

STEFAN BERG

stefan.berg@socialisterna.org

I

GP:s ledarkrönika den 14 april skriver Malin Lernfelt ner Göteborgs politiska majoritet bredvid en artikel som sågar Miljöpartiets arbetstidslinje vid fotknölarna.

På Debattsidan kan man läsa en artikel av sjuksköterskan Mariette Risberg, som på några dagar har blivit de borgerliga partiernas expertkommentator i kampen mot arbetstidssänkningar. Hon beskriver förslaget som en utopi och har själv beräknat att det kommer att kosta 28 miljoner kronor per år att bedriva projektet på fem äldreboenden.

Att Risberg är medlem i Moderaterna framgår inte av debattartikeln. Det får man veta i hennes chattduell med Mats Pilhem, kommunalråd för Vänsterpartiet, under eftermiddagen den 14 april.

Förslaget om att genomföra ett försök med arbetstidsförkortning klubbades igenom av Kommunstyrelsen den 9 april, efter ett förslag från de rödgröna. Efter beslutet ska stadsledningskontoret göra en projektbeskrivning som i detalj beskriver hur det ska genomföras och på

vilka arbetsplatser. Avsikten är att man vill utreda huruvida en arbetstidsförkortning leder till fler jobb och bättre psykisk och fysisk hälsa hos arbetsstyrkan. Mats Pilhem lyfter fram att en arbetstidsförkortning är nödvändig för att få bättre arbetsförhållanden i kommunen.

Kritiken från borgarna formuleras genom Maria Rydén (M), som säger att eftersom projektet ska finansieras med befintliga medel riskerar den att leda till sämre bemanning på äldreboendena. Pilhem säger att eventuella merkostnader ska täckas upp av medel från personalutskottets budget.

En arbetstidsförkortning vore naturligtvis en progressiv reform som skulle kunna gynna arbetarklassen, både ekonomiskt och i form av bättre hälsa. Den skulle kunna bidra till möjligheter att engagera sig politiskt i samhället eller kunna ge mer tid till en meningsfull fritid.

Men för att ha dessa effekter måste den genomföras korrekt och man måste förbereda ett politiskt försvar mot borgarna, som nu riskerar att plocka enkla poäng med

anklagelser om populism och oansvarig ekonomisk politik.

Mariette Risberg skriver i sin debattartikel att många av Göteborgs stadsdelar redan redovisar minusresultat. ”Om det finns pengar till detta: Varför har man inte satsat pengar inom vård och omsorg tidigare?”

Frågan blir svår för den rödgröna majoriteten att besvara eftersom de är skyldiga till enorma nedskärningar på Göteborgs välfärd.

Rättvisepartiet Socialisterna stödjer kravet på arbetstidsförkortning, och menar att det måste kombineras med satsningar på fler arbeten.

Att lika många anställda på kortare tid ska sköta samma arbete är inte hållbart och därför måste det kombineras med satsningar på fler jobb.

RS menar att arbetstidsförkortningen borde omfatta alla kommunala arbetsplatser och varnar för att utspelet är valfläsk, som kan komma att dras tillbaka när det visat sig ”vara misslyckat”.

Kampen för bättre villkor måste drivas underifrån och innefatta allt från rätten till kollektivavtal och trygga jobb, till krav på ett arbete åt alla och en lön att leva på. Med en förkortad arbetstid, förenad med satsningar på fler jobb, skulle arbetslösheten minska, arbetsmiljön skulle förbättras och kvaliteten öka inom den offentliga sektorn.

Pressen måste upprätthållas även efter valet för att politikerna inte ska vända i frågan. ■

toppa högerpolitiken IF Metall skickade den 9 april ut ett pressmeddelande med anledning av finansminister Anders Borgs vårbudget.

– Regeringen är tondöv för arbetskraftens behov. Budgeten är innehållslös både när det gäller att förbättra arbetsmiljön och utveckla arbetsmarknaden, säger IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe.

– Vi har uppmärksammat arbetsmarknadsministern på den försämrade arbetsmiljön och lämnat konkreta förslag. Min upplevelse var att det fanns förståelse, men tji fick vi och hundratusentals arbetstagare runt om i landet. Budgeten är tom på insatser, säger IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe.

– Arbetsplatserna har svårt att rekrytera och samtidigt ges arbetslösa ingen möjlig utveckling för att få jobb. Tryggheten i omställning har upphört. Arbetslöshetsförsäkringen är helt urholkad och parkerad i nivå med försörjningsstödet. Ändå är arbetsmarknadspolitiken ställd i paus och Svantesson verkar ha tagit ledigt, säger IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe.

Ohälsan stor inom barnomsorgen

S

jukskrivningar Statistik från Försäkringskassan visar att det är nästintill dubbelt så vanligt med sjukskrivningar bland fritidspedagoger och förskolelärare jämfört med arbetsmarknaden i helhet. På fem år har det skett en ökning med 27 procent. Dessutom har sjukskrivningar för 14 dagar och längre för psykiska diagnoser pekat rakt uppåt de senaste fyra åren.

Skolverkets rapport för två veckor sedan visar dessutom att barngrupperna på fritids är större än någonsin.

– Här får vi svart på vitt en situation som vi larmat om länge.

Det är en väldigt allvarlig situation. Man går på knäna och jag är orolig, säger Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet till TT.

Sjuksköterskor säger upp sig i Umeå

R

ädda vården Flera sjuksköterskor, hela åtta stycken, har på kort tid sagt upp sig från infektionskliniken vid Norrbottens universitetssjukhus. Anledningen är den tunga arbetsbelastningen, det säger både personal, facket och chefer.

Vidare hinner sjuksköterskorna inte med att ta rast och känner oro över att inte kunna utföra sitt uppdrag. Det skriver Vårdfokus den 11 april. Flera sjuksköterskor uppger att de inte slutar i protest, utan i ren uppgivenhet över situationen.

– Det handlar dels om tryggheten i det egna yrkesutövandet, dels om patientsäkerheten, säger verksamhetschefen Carolina Lundberg till Västerbottens-Kuriren.

Svenska hamnarbetare i solidaritetsstrejk

S

olidaritet Fackförbundet Transport varslar om sympatiåtgärder för norska Transport. Hantering av gods till eller från Risavika-terminalen, vid Stavanger, stoppas från och med den 20 april. Det skriver Transportarbetaren den 10 april.

Norska Transport har sedan den 1 november utfärdat blockad och arbetsnedläggelse vid Risavika. Konflikten trappas nu upp i form av sympatiåtgärder runtom i Europa. Konflikten i Norge handlar om att arbetsgivaren vill att sjömännen, snarare än hamnarbetarna, ska sköta lastning och lossning av varor. ■

INRIKES

17 APRIL 2014 # 1 096

6

Svångremmen dras åt ytterligare av de styrande och den så kallade ”oppositionen”. Bara RS röstade emot nedskärningarna.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ville ”bara” ta 7,5 miljoner kronor från Socialnämnden samt gymnasie- och vuxenutbildningen och röstade därmed emot Rättvisepartiet Socialisternas förslag om att stoppa alla nedskärningar.

RS HANINGE rs.haninge@socialisterna.org

U

– Äldrenämndens underskott baseras både på volymökningar och att budgeten utöver volymökningar långt ifrån motsvarar behoven. Detta har vi i Rättvisepartiet Socialisterna varnat för i flera år och därför föreslagit budgetar som motsvarar behoven. Istället har den borgerliga majoriteten lagt budgetar som innebär nedskärningar. Det är en skandal att Äldrenämnden inte har fått kompensation för lön- och prisökningar på fyra år. Att ersättningsnivån till verksamheten på Haninges äldreboenden är 6 procent lägre än i Stockholm är inte acceptabelt. Svältkuren manifesteras i de höga och växande ohälsotalen. Där-

Fortsatt svältkur i Haninge för föreslår vi att hela Äldrenämndens underskott på 9,9 miljoner kronor skrivs av samt även 2012 års kvarvarande underskott på 2,6 miljoner kronor, sa Sanna.

Rättvisepartiet Socialisternas förslag hade inneburit att kommunens överskott från 2013 justerats ned till 33,6 miljoner kronor.

Men istället för att stödja Rättvisepartiet Socialisternas förslag, att alla nedskärningar stoppas, föreslog Socialdemokraterna med Vänsterpartiets stöd att nämnderna skulle få 7,5 miljoner kronor mindre; ett rent sabotage mot möj-

ligheten att eventuellt stoppa länsningen av nämnderna.

Borgarnas förslag var ändå det som gick igenom. Men när de två största förslagen ställs mot varandra brukar det ofta handla om små marginaler.

Miljöpartiet, vars representant i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden där har förslagit en överskottsöverföring i linje med Rättvisepartiet Socialisterna, valde ändå att rösta med borgarna som ett lydigt alliansparti.

S och V ville alltså med sitt för-

slag ta 1,1 miljoner kronor från Socialnämnden och hela 6,4 miljoner kronor från Gymnasie- och Vuxenutbildningsnämnden – som alltså inte skulle få ta med sig en krona av sitt överskott. En effekt blir att Centrum Vux inte kan använda de 4,4 miljoner de hade behövt bara för att behålla dagens omfattning av verksamhet under 2014.

Antingen fattar den så kallade ”oppositionen” inte att kostnader som löner och priser ökar på bekostnad av utbildning när de lägger sina förslag, men mest troligt är att de faktiskt anser att en så hög

Foto: kenny_lex / Flickr CC

nder det senaste kommunfullmäktigemötet den 7 april föreslog den moderatledda kommunledningen (M, FP, KD, C och MP) nedskärningar på 20 miljoner kronor. Nämnderna skulle inte få ta med sig hela sina överskott från förra året till årets budget. Äldrenämnden, som hade underskott, skulle inte få skriva av hela underskottet trots ett stort överskott i kommunens bokslut.

Sanna Tefke föredrog Rättvisepartiet Socialisternas egna motförslag:

överskottssiffra i kommunens bokslut som möjligt är viktigare än att klara verksamheten.

Sett till de tidigare nedskärningar S och V röstat för i Haninge bekräftar det bara bilden som allt fler förstår: De är ingen opposition.

Med ett ökat röststöd i september kommer Rättvisepartiet Socialisterna att få en starkare plattform, både för en verklig vänsterpolitik i kommunfullmäktige och för byggandet av de proteströrelser som vi behöver för att stoppa plundringen av kommunens skola, service och omsorg. ■

Vad händer med simhallarna i Angered?

I september ska en utredning vara klar gällande framtiden för de två sedan tidigare räddade baden i Nordöstra Göteborg.

JOHANNES LUNDBERG johannes.lundberg@socialisterna.org

–A Foto: Elias Theodorsson

Simprojektet Rätt att Simma ger barn möjlighet till gratis simundervisning.

tt man sköt till mer pengar så att båda baden med tillhörande gym nu står öppna visar att protester lönar sig, säger Suad Radoncic (RS) som boende i stadsdelen.

– Jag tror de har lyssnat ordentligt då den utredning som nu görs även lyfter bredare än bara den ekonomiska aspekten, säger Kristofer Lundberg (RS) och en av initiativtagarna till Rätt att Simma, som bedrivs på Hammarbadet varje helg.

Att man lyssnat på de boende och politiskt aktiva i området är positivt, men det finns för den skull

inga garantier för att nödvändiga investeringar görs efter valet, för en ordentlig upprustning av anläggningarna så de därmed kan vara i fortsatt drift.

Anna Johansson (S), ordförande i idrott- och föreningsnämnden, har tidigare sagt att hon ser det som orimligt att ha tre simhallar i Angered. Men det enda orimliga är att Angereds befolkning med närmare 50 000 invånare alla skulle ha samma tillgång till och förutsättningar för att motionera och simma, om bara Angered Arena var i drift.

En stängning av Hammarbadet och Rannebergsbadet går i strid mot kommunens mål gällande en ökad simkunnighet i området och idrott- och föreningsförvaltningens vision om ”ett friskare Göteborg”.

Piteå, en egen kommun men storleksmässigt i befolkningsantal jämförbar med Angered, har en befolkning på dryga 40 000 personer och fyra simhallar med kommunal

drift. Dessutom driver kommunen en utomhuspool under sommarperioden.

Det är fortsatta påtryckningar genom boende, aktiva i föreningslivet och personal från andra arbetsplatser i området som måste komma in med konsekvenser om vad en stängning skulle innebära.

Det är dessa som har den verkliga analysen, i alla fall ur den sociala aspekten. Kampen för baden kommer helt klart att bli en lokal valfråga i Angered.

Rättvisepartiet Socialisterna står för en ordentlig renovering av Hammarbadet och Rannebergsbadet med dess tillhörande gym för att på ett effektivt sätt kunna komplettera den nya och välkomnade Angered Arena. Då kan dagens barn i området lära sig simma i lika stor utsträckning som i de västra delarna av staden och samtidigt få en bra introduktion i fysisk hälsa och kan leva lika länge som dem i de västra delarna av staden. ■

17 APRIL 2014 # 1 096

7

Behövs mer motorväg?

I veckan presenterade regeringen sin tioårsplan (20152025) för tåg, vägar och övrig infrastruktur. 522 miljarder kronor ska satsas, men den största delen av den summan ska gå till vägunderhåll. Vidare satsas det på nya motorvägar.

IPCC:s senaste rapport visar att 80 procent av koldioxidutsläppen kommer från fossila bränslen. Då väljer regeringen att satsa på motorväg, det vill säga mer utsläpp av fossila bränslen.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

V

Man måste ställa sig frågan om det verkligen är mer motorvägar vi behöver? När larmrapporter om klimatkrisen duggar tätt väljer borgarna att återigen sparka på det redan

sargade klimatet. En klimatsatsning hade krävt massiva satsningar på kollektivtrafiken, järnväg, klimatsmarta transporter och bostadsbyggen samt investeringar i grön teknik och förnyelsebar energi. Istället får vi ytterligare motorvägsbyggen – först Förbifart Stockholm, nu Österleden.

– Österleden är ett otidsenligt dinosaurieprojekt som hör till en annan tid. Det är sorgligt att regeringen vill satsa miljarder på att göra det svårare att lösa klimatfrågan.

De pengarna behövs för att hålla nere utsläppen, säger Mårten Wallberg, ordförande i Naturskyddsföreningen i Stockholms län, i ett pressmeddelande.

Tidigare har Trafikverket fått kritik för underlaget till planen för Österleden, då den missar klimat­ aspekten, rapporterar SR den 8 april. Trafik och transport står för cirka en tredjedel av växthusgasutsläppen av de 48 miljoner ton koldioxid som Sverige släpper ut årligen, enligt SCB:s siffror för 2012.

Detta är exklusive klimatsmutsiga företag som statliga Vattenfall, som spyr ut omkring 90 miljoner ton koldioxid årligen.

Det är extra anmärkningsvärt att satsningen kommer i en tid då bilåkandet inte ökar. Enligt SCB:s siffror fram till 2012 ökar inte bilåkandet, trots en växande befolkning. Men annat är inte att vänta av högerpolitiken.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd (M) hävdar att de fokuserat på det som leder till jobb

Foto: Tage Olsin / Wikipedia commons

ad som verkligen hade behövt satsas på är en kraftig utbyggnad av kollektivtrafik och en rejäl satsning på järnvägsunderhåll, men pengarna som läggs på det är mindre än på vägbygge- och underhåll: 86 miljarder kronor läggs på underhåll av järnvägen den kommande tioårsperioden, medan 155 miljarder kronor läggs på vägunderhåll. Ett nytt dubbelspår mellan Borås och Göteborg, 3,5 miljarder kronor till vägar för gruvnäringen i Malmfälten och Bergslagen (gruvnäringen som redan är en fruktansvärt smutsig industri) och första delen av järnvägsprojektet Ostlänken mellan Stockholm och Linköping är några av de andra satsningarna.

Rättvisepartiet Socialisterna är inte emot att eftersatta vägar får ett nödvändigt underhåll. Däremot är vi motståndare till de enorma motorvägsbyggen som aviseras på löpande band.

Regeringen har nu dubblat anslaget till en östlig förbindelse i Stockholm, det som tidigare kallades för Österleden, vilket är en massiv trafikled. 2 miljarder kronor ska utredningen gå på, medan själva bygget uppskattningsvis kommer att kosta minst 15 miljarder kronor (troligen än mer, då de flesta infrastrukturprojekt drar ut på tiden och kostar mer pengar än beräknat).

och stärkt konkurrenskraft. Man vill göra en satsning på ”de stora lederna genom och ut ur Sverige för näringslivets godstransporter”, säger hon till SvD, och vidare att ”Trängseln och luften får inte hindra huvudstaden från att utvecklas” till DN. Detta säger hon trots att Trafikverket slagit fast att luftkvalitén försämras i och med tunneln. I klarspråk: marknaden kommer före klimatet. Som sig bör i ett kapitalistiskt, parasitärt system. Även om regeringen hävdar att dessa satsningar ger jobb, hade satsningar på klimatsmarta jobb och en grön omställning skapat många fler jobb. En storskalig satsning på förnyelsebar energi och energieffekti-

viseringar skulle enligt Greenpeace leverera 60 000 nya jobb. Men i Sveriges och hela världens marknadsdiktatur kommer klimataspekten alltid att komma i fjärde hand.

Rättvisepartiet Socialisterna står för ett socialistiskt program för miljön, vilket innefattar massiva satsningar på gröna jobb, gratis och utbyggd kollektivtrafik, en grön omställning av bilproduktionen, klimatsmarta byggen och transporter, energieffektiviseringar och en snabb omläggning till användningen av förnyelsebara energikällor. Dessutom måste mer resurser läggas på forskning och satsningar på förnyelsebara energikällor.

Men eftersom en miniklick superrika äger och kontrollerar världens resurser, produktion och distribution av varor och tjänster blir det omöjligt att planera för en hållbar utveckling, då den stora majoriteten inget har att säga till om. Därför måste det till stånd en massiv omfördelning av världens resurser för att möjliggöra ett socialistiskt miljöprogram, vilket innebär att de stora ekonomiska sektorerna, som storföretagen och bankerna, måste förstatligas och ställas under arbetarnas demokratiska kontroll och styre.

Det blir allt mer tydligt att demokratisk socialism är absolut nödvändigt för att förhindra en kommande klimatkatastrof. ■

Luleå: Hertsön är inte till salu I Luleå har hyresgästerna på Hertsön börjat organisera sig mot en utförsäljning av det kommunala bostadsbolaget Lulebos lägenheter.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

–V Ej till salu.

i gör det här i förebyggande syfte. I andra områden har hyresgästerna bara fått ett brev där det stått ”Ni är sålda”. Det är förjäkligt, säger Jan Englund, en av de aktiva i nybildade ”Hertsön inte till Salu”.

Lulebo har under de senaste åren

sålt ut över 1 000 lägenheter. Till exempel såldes flera hundra lägenheter till Akelius. Enligt S-majoriteteten ”en långsiktig ägare”.

På senaste mötet för Hertsön inte till salu enades man om kravet på ett stopp för utförsäljning och större inflytande över boendet. Aktivister har också börjat samla in namn.

– På någon timme i Hertsö centrum fick vi ihop 150 namn, berättar Jan Englund.

– Rättvisepartiet Socialisterna stödjer protesterna och kräver ett stopp för all utförsäljning av allmännyttan, som måste rustas upp på hyresgästernas villkor, säger Jonas Brännberg, RS. ■

REVOLUTIONEN I PORTUGAL 40 ÅR

17 APRIL 2014 # 1 096

8

40 år sedan militärdiktatu För fyrtio år sedan kollapsade diktaturen i Portugal när en militärkupp släppte loss en revolutionär tidvattenvåg av masskamp bland arbetarna.

Efter 50 års brutalt förtryck strömmade det portugisiska folket ut på gatorna. Kapitalismens framtid stod på spel då arbetarna tog över fabrikerna och jorden. Med anledning av att det är 40 år sedan revolutionen startades, publiceras åter denna artikel från Offensiv # 596, 29 april 2004.

MANNY THAIN

cwi@worldsoc.co.uk

D

et tog en dag att störta ett halvsekel långvarigt fascistiskt styre i Portugal, torsdagen den 25 april 1974. Tidigt på morgonen gavs signalen: upprorssången Grandola Vila Morena, av Zeca Alfonso, spelades på Rádio Renascena. Kapten Salgueira da Maia lämnade Santarém (80 km nordost om huvudstaden Lissabon) med åtta bepansrade bilar och tio lastbilar och åkte till Lissabon. Andra avdelningar under ledning av Movimento das Forças Armadas (MFA – De väpnade styrkornas rörelse, radikaliserade officerare på mellannivå, för det mesta kaptener) mobiliserades.

Nyckelpunkter säkrades: militära högkvarter ockuperades, ledande ministrar greps. Trupper blockerade in- och utfarter till Lissabon och säkrade Portugals näst största stad Porto. Det enda motståndet kom från den hatade hemliga polisen, Direcção Geral de Seguranca (DGS, fortfarande känt under sitt ursprungliga namn PIDE), som belägrades av uppretade folkmassor vid dess högkvarter.

På kvällen meddelade MFA att regimen, ledd av Marcello Caetano, var avsatt. En ny provisorisk regering bildades under ledning av general António de Spínola.

Människor trängdes på gatorna.

Det var tid för att festa. En i stort sett oblodig kupp hade störtat Europas äldsta diktatur. MFA:s pansarbilar omringades av beundrande skaror. Tusentals elever marscherade till Lissabons centrum ropandes ”Ner med fascismen”.

Röda nejlikor, vilket kom att bli den pågående revolutionens symbol, blommade i gevärspiporna och spreds på gatorna av glada folkmassor.

Portugal var på den tiden en kolonialmakt och en av Västimperialismens underlydande. De höll strategiskt viktiga områden, framförallt i Afrika (Angola, Moçam­bique, Guinea-Bissau, São Tomée Principe och Kap Verde). Gruvorna och plantagerna skapade enorma vinster för en del av den härskande klassen. Portugals kapitalism var dock svag och underutvecklad.

Krigen mot befrielserörelserna i kolonierna (befrielsekampen hade inletts under 1960-talet) innebar en enorm åderlåtning av Portu-

gals ansträngda ekonomi och åt upp över 40 procent av statsbudgeten. Vid tiden för kuppen var 160 000 av totalt 220 000 man i Portugals armé fast i den afrikanska kvicksanden. Deserteringar och värnpliktsvägran ökade allt mer.

Massemigrering från Portugal till Västeuropa och Brasilien ledde till en minskning av befolkningen från 1960 till 1970.

Samtidigt som individer inom den härskande klassen blev allt rikare genom kolonierna blev de stora godsen i södra Portugal försummade. De småskaliga jordbruken, som fanns i landets norra del, var ineffektiva. I april 1974 var produktiviteten inom jordbruket en tredjedel av genomsnittet i Västeuropa och Portugal var dess fattigaste land. Den ekonomiska krisen förvärrades av oljekrisen 1973, vilket hjälpte till att utlösa en världsomfattande konjunkturnedgång.

I slutändan var det dock krigen i Afrika och armén som utdelade det avgörande slaget mot militärRöda nejlikor blev en symbol för diktaturen. Både soldater och offirevolutionen i Portugal 1974. cerare hade dragit slutsatsen att det koloniala kriget inte kunde vinnas.

MFA växte fram ur den demo- men också av stalinistiska idéer, ralisering och besvikelse som de såg Östeuropa och Kuba som möjliga modeller. hopplösa krigen födde.

Den 26 april meddelade MFA att en ”junta för nationens rädd- Arbetarna hade många räkningar ning” skulle styra till dess att en att göra upp. Efter att ha lidit unprovisorisk civil regering kunde der kapitalisterna och godsägarna bildas och med allmänna val inom tog de chansen och drev bort dem ett år. ANP, DGS och andra repres- från fabrikerna och från jorden. siva organ skulle upplösas. Mötes-, Bilarbetare vann 40 timmars arbetsvecka. Lisförenings- och Hemlösa sabons tunnelyttrandefrihet proklamerades människor ock- b a n e a r b e t a r e ett 50-proockså, liksom uperade tomma vann centigt lönelyft. amnesti för polifastigheter.

Bagerioch tiska fångar och tex t i l arb et are oberoende för gick ut i strejk. Järnvägs- och spårrättsväsendet.

Spínola hade emellertid lyckats vägskonduktörer använde sig av tysta allt tal om koloniernas rätt kampmetoder som hade utvecklats till nationellt självbestämmande. under fascistregimen. Istället för Detta avslöjade skillnaden mellan att strejka vägrade de ta betalt.

Studenter vid universitetet i honom och de yngre officerarna inom MFA, som insåg att massor- Lissabon vägrade att göra inträdesna i Afrika, vilka slogs för sin fri- prov, som de ansåg vara en fascistisk urvalsmetod. Ett möte med het, inte kunde besegras.

Inom MFA fanns flera olika po- 500 katoliker i Porto fördömde litiska riktningar. Vänstern, som kyrkans samarbete med den gamla inkluderade dess ledare Otelo de regimen och krävde att alla biskoCarvalho och Vasco Gonçalves, vil- par skulle avgå.

Hemlösa människor ockuperaka var påverkade av socialistiska,

de tomma fastigheter. Kontor användes till arbetarkampanjer. All­ aktivitetshus och skolor startades.

Spínola utsågs till president den 15 maj 1974 i ledningen för en koalition där politiker med kopplingar till den gamla regimen ingick – med det nybildade konservativa Partido Popular Democrático (PPD), tillsammans med medlemmar i kommunistpartiet PCP, Partido Socialista (PS) och Movimento Democrático Portugués (MDP/CDE med band till PCP).

Kapitalister såg med fasa på utvecklingen i Portugal. Situationen med PCP i regeringen i ett Natoland lamslog de imperialistiska länderna med skräck. De fruktade att de åsåg bildandet av en ”kommunistisk” stat – i Västeuropa.

I ett försök att vända den revolutionära vågen förlitade sig Spínola på PS och PCP och utsåg Avelino Gonçalves till arbetsminister. Att ta med pålitliga partier som antingen trädde i dagen efter årtionden av underjordisk verksamhet eller helt nybildade lade en helt ny aspekt till revolutionen och de ofta laddade

relationerna mellan MFA-juntan och själva partierna.

Mário Soares, ledare för PS, återvände från sin exil i Paris den 28 april 1974. Han var advokat och finansierad av den socialdemokratiska Socia­listinternationalen (och CIA). Álvaro Cunhal, ledare för PCP, återvände den 30 april efter 14 år i exil i Östeuropa. Båda partierna upplevde en explosiv tillväxt efter kuppen precis som ett antal grupper på den yttersta vänsterkanten.

PS medlemsantal ökade från endast 200 i april 1974 till 20 000 i september och 60 000 i början av 1975.

PCP dominerade i fackförbundsfederationen Intersindical, vilket gav dem en stark bas bland industriarbetarna. Dess andra styrkefäste var bland lantarbetarna i södern. PS:s stöd fanns övervägande bland kontorsarbetare, yrkesutbildade och inom intelligentian.

Fastän de hade en idealisk position använde inte PCP sitt inflytande till att utveckla oberoende massaktioner av arbetarklassen för socia-

17 APRIL 2014 # 1 096

9

uren störtades i Portugal

Hundratusentals har de senaste åren demonstrerat mot regeringens brutala åtstramningspaket i Portugal. lism. PCP-ledare som Cunhal baserade sig på de metoder han hade lärt sig av Sovjetunionens härskande byråkrati, inte på masskamp av arbetarna.

Den helt genomstalinistiska ledningen för PCP hade aldrig några avsikter att förespråka arbetarkontroll och styre över ekonomin på basis av en demokratisk, socialistisk planering av ekonomin.

Ett internationellt upprop för solidaritet från en arbetarstat i Portugal skulle ha inneburit en enorm hjälp för revolutionärer som kämpade mot diktaturerna i Spanien och Grekland vid den tiden. Det kunde ha varit första steget i riktning mot bildandet av en frivillig federation av socialistiska stater.

Massrörelsens tryck gjorde att revolutionen tog flera radikala steg framåt.

Minimilönerna höjdes. Hyresoch prisstopp infördes. Skatter höjdes på höga inkomster, underutnyttjad jordbruksmark (speciellt på storgods i södern) och lyxvaror.

Tusen ledande företagsledare med kopplingar till den gamla regimen avskedades.

30 000 anställda på posten gick ut i aspekterna av den portugisiska restrejk den 17-21 juni 1974. Strejker volutionen var hur arbetarklassen skakade järnvägar, elförsörjningen, konsekvent mobiliserade för att försjöfart och storindustrier. PCP-led- svara MFA och de uppnådda vinsningen gjorde vad stalinistiska ”kom- terna. munister” alltid gör när de sitter vid I avsaknad av en revolutionär somakten – de försökte hålla tillbaka cialistisk ledning som kunde agera arbetarklassen. De fördömde ”orea- beslutsamt för att säkra en verklig demokratisk arbelistiska lönekrav” och ”oroselement tarstat drevs utsom spelar rakt i Arbetarna satte vecklingen i stället händerna på de upp vägspärrar, framåt genom rereaktionära krafaktioner mot konmed vapen i terna”. trarevolutionära gruppers angrepp.

Den 27 juli händerna, för För att testa maktsamma år med- att stoppa reakdelade Spínola utlyste tionära grupper balansen motvilligt ett Spínola en de”omedelbart er- på väg mot Lismonstration för kännande” av de sabon. den ”tysta majoriafrikanska koloteten” den 28 sepniernas rätt till tember. Arbetarsjälvständighet. Han krävde mer na satte upp vägspärrar, med vapen i makt. När MFA vägrade föll den händerna, för att stoppa reaktionära förs­ta provisoriska regeringen. grupper på väg mot Lissabon. Vid En ny premiärminister utsågs, middagstid samma dag gav Spínola brigadgeneral Vasco Gonçalves upp. Hans stöd i armén och bland ar(en av PCP:s allierade). Ett revo- betare höll snabbt på att dunsta bort. lutionärt garde, Copcon, bildades Officerare och civila som befann sig under MFA-ledaren Carvalho. En på högerkanten greps och rensades av de många anmärkningsvärda ut.

Den 21 februari 1975 lades ett förslag på en treårsplan med ett 51-procentigt statligt ägande av alla stora olje- och naturgas-, gruv-, el-, tobaks- och vapenföretag samt expropriation av stora landinnehav.

Planen rörde dock inte bankerna, nyckeln till att bryta företagsjättarnas makt. Arbetare tog initiativ till att undersöka familjen Espírito Santos kopplingar till fascistregimen. De upptäckte att pengar som var avsedda att ge arbete till soldater som återvände från Afrika hade slussats bort som en del i en raffinerad plan för att säkerställa familjens förmögenhet ifall den skulle förstatligas.

Spínola skulle göra ytterligare ett misslyckat försök att ta makten.

Den 11 mars gick fallskärmsjägare från flygbasen Tancos i regionen Tomar mot RAL-1 (en av de radikalaste arméförbanden som spelade en stor roll i bildandet av MFA och i själva kuppen).

Trupperna i Tancos gjorde dock myteri när de upptäckte att de användes mot andra förband.

Spínola flydde. Omedelbart efter detta upplöstes MFA:s struktur

och ett högsta revolutionärsråd bildades (SRC), med långtgående maktbefogenheter.

Det faktum att sex medlemar i familjen Espírito Santo fanns med bland de många ledande företagsledare som var delaktiga i kuppförsöket retade upp bankanställda. De ockuperade bankerna och förhindrade cheferna att föra bort några komprometterande dokument eller att föra över pengar utomlands. De vägrade att arbeta förrän bankerna förts över till arbetarkommittéer. Den 14 mars meddelades det att alla banker (utom jordbruks­kassorna) verkligen skulle förstatligas. Dagen därpå förstatligades försäkringsbolagen.

Valet i april 1975 blev det första valet med allmän rösträtt i Portugals historia. Mer än sex miljoner människor var röstberättigade. Sju av de tolv partierna som deltog ansågs stå till vänster om PCP. Bara tre av partierna kunde klart beskrivas som högerpartier: PPD, CDS och det rojalistiska PPM.

Forts på nästa sida

REVOLUTIONEN I PORTUGAL 40 ÅR

17 APRIL 2014 # 1 096

10

Valet hölls den 25 april och de som haft någon form av befattning under den förra regimen fick inte rösta. Under valkampanjen närmade sig relationerna mellan MFA och de politiska partierna bristningsgränsen. MFA utnyttjade ofta den bittra rivaliteten mellan de olika partierna, speciellt den mellan PCP och PS, som ett rättfärdigande för att stärka sin egen politiska roll.

Ett annat slagfält rörde frågan om fackföreningsrepresentation. Alltsedan kuppen fanns de flesta fackföreningarna inom den PCP-dominerade Intersindical­ federationen med två miljoner medlemmar. PCP och MFA ville göra Intersindical till den enda, obligatoriska, federationen.

PS, PPD och katolska kyrkan ville ha en mer ”pluralistisk” rörelse, som de hade chans att påverka och kanske styra.

I ett försök att undergräva stödet till PCP och den yttersta vänstern beslutade biskoparna att förbjuda katoliker att rösta på partier vars ideologi var oförenlig med ”kristna värderingar”.

Mer än 5,5 miljoner människor röstade (91,73 procent). PS fick 37,87 procent och 115 mandat; PPD 26,38 procent, 80 mandat; PCP 12,53 procent, 30 mandat; CDS 7,65 procent, 16 mandat; MDPCDE 4,12 procent, 5 mandat.

Totalt sett hade 58,5 procent röstat på vänsterns partier.

En del av ledningen i MFA kring Carvalho rörde sig helt klart mot en vänstermilitärdiktatur. Före en representantförsamling för MFA den 26-27 maj 1975 sa Carvalho: ”Antingen bygger vi en verkligt stabil socialism i Portugal med hjälp av MFA och de politiska partierna, så länge de politiska partierna kan mobilisera massorna, eller så avskaffar vi partiledning­ arna och kopplar oss själva till folket”.

Ledare i PCP pekade på behovet av ”revolutionära försvarskommittéer” med Östeuropa som sin förebild. Carvalho tycktes föredra ”arbetarnas revolutionära råd”, som bildats på Kuba under Fidel Castro.

Inget av förslagen syftade till verklig arbetardemokrati. De var menade att mobilisera stöd, hejaklackar för en militärledd stalinistisk regim.

Det fanns ett utbrett stöd för socialistiska idéer i allmänhet som valresultatet visade. Det fanns även en djup misstänksamhet mot stalinism. Den modell som det gamla Sovjetunionen erbjöd attraherade inte arbetarklassen, som nyligen hade begravt ett totalitärt system.

Detta gällde trots att diktaturen vilade på en annan ekonomisk-social grund än stalinismen i Öst. PS utnyttjade denna genuina rädsla till att undergräva PCP. Den 11 juli meddelade Soares att PS skulle avgå ur regeringen på grund av att SRC gett sitt godkännande till att kommunistiska tryckeriarbetare tagit över den PS-orienterade tidningen República. Soares anklagade försvarsmakten för att försöka införa en ”kommunistlik

Amerikanska Time varnade 1975 för att Portugal kunde bli Västeuropas första kommunistiska stat.

Vad hände när: 1974 April: Natten mot den 25 april störtas militärdiktaturen av en grupp officerare.

Maj: Hundratusentals demonstrerar i huvudstaden Lissabon den 1 maj. Strejker sveper över hela landet. Den nye presidenten, general António de Spínola, attackerar de strejkande. Även det så kallade kommunistpartiet och dess fackliga organisation angriper de strejkande.

Juni: Regeringen återinför censuren. Trupper tar över den statliga radion och TV. Den samlingsregering som bildats, med både socialistpartiet och kommunistpartiet, försöker återta initiativet från massorna. Bland annat försöker regeringen förbjuda strejker och ”olagliga demonstrationer”.

Juli: Stora demonstrationer genomförs mot regeringens antistrejklag.

Augusti: Spínola meddelar att kolonierna i Afrika får sin självständighet.

September: Spínola försöker organisera en högerkupp med hjälp av den ”tysta majoriteten”. Kuppförsöket misslyckas. I Lissabon bygger beväpnade arbetare tillsammans med vanliga soldater blockader. Spínola avgår den 30 september. Även landsbygden dras in i den snabba radikaliseringsprocessen. I slutet av 1974 är hälften av alla gods ockuperade i vissa distrikt. Jord­ockupationerna sker samtidigt som arbetarna och tjänstemännen tar över sina arbetsplatser.

1975 polisstat”. Den 17 juli avgick även från armén till vänstermiliser. Två PPD. Den fjärde koalitionsregering- kompanier militärpoliser vägrade en var upplöst. att åka till Angola.

Ett tillfälligt triumvirat (tremanEn portugisisk ”befrielsearmé” nastyre) bildades med presidenten på yttersta högerkanten placeraFrancisco de Costa Gomes, premiär- de ut bomber runt om i Lissabon. minister Vasco Gonçalves och le- Kupprykten cirkulerade. Den 27 daren för Copcon, Carvalho. september stod Copcon bara och Men högerpartiernas självför- såg på då demonstranter, i protest troende växte och regionala politis- mot Francoregimens stöd till den ka skillnader utnyttjades. Angrepp yttersta högerns styrkor i Portugal, mot PCP och MDP-CDE-kontor satte eld på Spaniens ambassad. och medlemmar Den 13 nointensifierades i vember 1975 Polariseringen de nordliga stäomringade ökade allt mer 30 000 byggderna Porto och inom försvars- nadsarbetare reBragança och i Leiria. Den del av geringsbyggnamakten.

MFA kring Anden med krav på tunes som stödde Soares blev även högre löner och att alla byggen skulle den djärvare med krav på att ”ord- förstatligas. Återigen vägrade Copningen” skulle återställas, vilket ska- contrupper att ingripa. Efter att ha pade spänningar. Den 29 augusti varit instängda en dag vek sig regetvingades Vasco Gonçalves att avgå ringen för arbetarnas krav. som premiärminister och ersattes av amiralen José Azevedo.

Högern och reaktionen kände att tiden nu var mogen för att slå till mot Polariseringen ökade allt mer inom revolutionen.

SRC avskedade Carvalho och försvarsmakten. Vänstergrupper inom armén bildade organisatio- stängde av Copcon. Regeringen renner som till exempel Soldados sade ut PCP-medlemmar och -symUnidos Vencerão (Enade solda- patisörer från ministerierna. Högerter kommer att vinna). Omkring grupper mobiliserade bönder som 1 500 automatvapen fördes över byggde barrikader den 24 novem-

ber i syfte att isolera det ”röda Lissabon”. Dagen därpå ockuperade trupper, ledda av högermannen och överstelöjtnanten António Eanes, olika militärbaser. Undantagstillstånd utlystes.

Tidvattnet hade vänt. Efter 18 månader av intensiva revolutionära strider var ”ordningen” återställd.

Men till följd av den revolutionära rörelsen, reaktionens begränsade sociala reserver och att kapitalismens ställning hade underminerats – tre fjärdedelar av ekonomin var förstatligad och arbetarklassen hade visat en nästintill omänsklig förmåga att ta kamp – måste kontrarevolutionen agera försiktigt. Reaktionens svaghet innebar att kontrarevolutionen inte kunde dränka arbetarrörelsen i blod som i Chile 1973.

Revolutionen gjorde slut på 50 år av brutal diktatur. Det är i sig självt en enorm bedrift, ett historiskt rättfärdigande. Massrörelsens styrka och omfång innebar emellertid att den kunde ha uppnått mycket mer. Om det hade funnits ett revolutionärt parti utrustat med arbetarnas förtroende och ett socialistiskt program hade en socialistisk revolution varit möjlig. ■

Februari: Regeringen beslutar om en ekonomisk treårsplan, som innehåller såväl förslag på ett större statligt inflytande över industrin som en vädjan om utländska investeringar.

Mars: En avgörande månad. Den 11 mars iscensatte Spínola ett nytt kuppförsök. Ännu en gång misslyckas kuppförsöket till följd av arbetarnas, soldaternas och landsbygdsbefolkningens motstånd. Spínola tvingas fly till Spanien. Revolutionen tar ett jättekliv vänsterut, även borgerliga partier talar om socialism. Socialistpartiets ledare Mário Soares säger att ”kapitalismen måste krossas”.

Större delen av industrin förstatligas. Även banker och försäkringsbolag förstatligas.

April: Val hålls. Partier som säger sig vara klart socialistiska får nära 60 procent av rösterna.

Maj: USA-imperialismen inleder en kampanj mot vad man kallar ”kommunismen i Portugal”.

Juli: De väpnade styrkornas rörelse (MFA) antar ett dokument med titeln ”Riktlinjer för folkmakt”.

Socialistpartiet lämnar regeringen.

Augusti: MFA splittras.

17 APRIL 2014 # 1 096

11 Dave Nellist, Socialist Party och med i TUSC, är en av kandidaterna i valet.

Trade Union and Socialist Coalition (TUSC) kommer att ställa upp med 476 kandidater i de engelska kommunvalen i maj i år. I var tionde valkrets kandiderar TUSC, det är den största utmaningen till vänster om socialdemokratiska Labour i modern tid. TUSC är en valallians som involverar transportarbetarfacket RMT, ledande medlemmar i andra fackföreningar och socialister, inklusive Socialist Party (CWI i England och Wales).

Det är viktigt att ta strid i dessa val.

Bevis kommer fram dagligen på att kommuner – vare sig de styrs av socialdemokratiska Labour-, Toryeller LibDem-fullmäktigen – agerar som lokala agenter för åtstramning.

TUSC innebär ett motstånd både mot etablissemangets partier och mot det högerpopulistiska United Kingdom Party (Ukip).

SOCIALIST PARTY Kommunala nedskärningar cwi@worldsoc.co.uk med 770 miljoner pund på den sociala välfärden för vuxna under et finns nu tre kommu- munala företrädare och otaliga de tre senaste åren innbär att 168 ner (Coventry, Bristol och avdelningsföreträdare och -repre- 000 äldre inte längre får hjälp med livsviktiga saker som att äta, tvätta Portsmouth) där TUSC sentanter. sig och klä på sig. ställer upp i varenda valkrets. I ytterligare nio kommuner kommer Bland de fackliga kandidaterna TUSC har vänt sig till andra anåtminstone hälften av valkretsarna finns förbundstyrelsemedlemmar tiåtstramningskampanjer och -paratt ha en TUSC-kandidat och i yt- från statstjänstemannafacket PCS, tier för att fråga dem om deltagande terligare femton kommer en tred- National Unipå TUSC-kandidatjedel av valkretsarna att ha det. on of Teachers listorna – med fullDet kommer att finnas en (NUT), Prison TUSC kommer ständiga rättigheter TUSC-kandidat i minst 76 av Officers Assoom så bara i samatt innebära ett –band de 160 kommunfullmäktigen ciation (POA) med dessa val. till vilka val äger rum i maj. Ett och offentligan- motstånd mot Den 2 mars rekordstort antal fackliga akti- ställdas fackför- etablisseman2014 skrev TUSC vister på riks-, regional och lo- bund UNISON. till Left Unity (Vängets partier kal nivå ställer i år upp som 109 UNIsterenhet) rörande TUSC-kandidater.

T E - m e d l e m - samt mot det hö- samarbete i lokalvalen.

Detta inkluderar naturligtvis mar ställer upp, gerpopulistiska många medlemmar i transportar- 19 medlemmar förklarade United Kingdom att Brevet ”TUSC baseras betarfacket RMT, som är en del från Communipå en överenskomav TUSC. Fjorton medlemmar i cation Workers’ Party (Ukip). melse om en grundFinsbury Parks (London) RMT- Union (CWU), läggande politik avdelning har gått med på att inklusive fyra ställa upp och nio RMT-med- avdelningsföreträdare, en regio- som varje kandidat tillfrågas om lemmar ställer upp i Portsmouth. nal sekreterare från Fire Brigades att stödja” (Left Unity bildades i RMT-kandidaterna inkluderar ti- Union (FBU) samt fem ledande mars förra året efter att 10 000 digare medlemmar i de verk- medlemmar från University and personer klickat på en onlineställande utskotten, en regional College Union (UCU, universitets- deklaration till stöd för den kände regissören Ken Loachs ”appell för organisatör, regionala och kom- lärare).

D

diskussion om bildandet av ett nytt parti”. Appellen började spridas i samband med premiären av Loachs film The Spirit of ’45 i fjol).

De tio politiska grundfrågorna inkluderar: opposition mot alla nedskärningar av kommunala jobb, kommunal service, löner och arbetsvillkor; vägran att införa sovrumsskatten; stöd till all arbetarkamp mot nedskärningarna, privatiseringarna och regeringspolitiken att låta vanligt folk betala den kris som orsakats av bankirerna och topparna samt att rösta för en vägran att genomföra nedskärningarna.

Left Unity ”kunde delta i valet som autonomt parti. Frånsett stödjandet av de politiska grundfrågorna är kandidaterna ansvariga för sina egna kampanjer. Rätten för Left Unity-medlemmar som är auktoriserade som kandidater att producera sitt eget material, att främja Left Unity som en del av sin kampanj, skulle vara helt och fullt säkrad”, skrev TUSCC vidare.

Den 23 mars svarade Left Unitys nationella sekreterare Kate Hudson på samarbetserbjudandet med att säga: ”Jag tror inte att det, i linje med vår inställning och våra

Foto: TUSC

Socialister i engelska lokalval

policydiskussioner om valarbete så här långt, är sannolikt att vi antar ert erbjudande”.

TUSC:s valorgan kommenterade ett uttalande av Loach själv den 28 mars så här: ”Ken Loach har absolut rätt i att ’Labour är en del av problemet, inte en del av lösningen’ som svar på frågan ’varifrån ska vår politiska motståndskamp mot åtstramningar komma? I kommunalvalen i maj kommer TUSC, grundat av bland annat Bob Crow och med uppbackning av RMT, att utgöra den största utmaningen till vänster om Labour i sedan tiden omedelbart efter andra världskrigets slut”. Även om det skulle visa sig vara omöjligt att nå en formell överenskommelse på riksplanet under den tid som finns kvar kan individer fortfarande ansöka om att ställa upp på valsedlar under TUSC:s namn, samtidigt som de främjar andra kompatibla kandidater och organisationer i enlighet med sina önskemål. Det måste vara en verklig prioritet att bygga upp den effektivaste möjliga kampanjen mot nedskärningssamförståndet den 22 maj.■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

17 APRIL 2014 # 1 096

12

Skarpt läge i Ukraina I drygt tio städer i östra Ukraina, där de flesta är rysktalande, har proryska separatister tagit över myndighetsbyggnader och lagt beslag på vapen tillhörande de lokala polis- och säkerhetsstyrkorna. Hur starkt folkligt stöd separatisterna har är svårbedömt, men den nya regeringen är på väg att tappa kontrollen över östra Ukraina. Risken är stor för att den snabbt eskalerade krisen ska bli inledningen till ett inbördeskrig.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

U

nder tisdagen den 15 april (när Offensiv går i tryck) kommer rapporter om att regeringsstyrkor ska ha återtagit kontrollen av flygplatsen i Kramatorsk i östra Ukraina samt förbereder ett nytt försök att återta kontrollen över Slovjansk. Det tidigare försöket, dagarna innan, blev ett misslyckande.

En storskalig militärinsats medför en dramatiskt ökad risk för att landet kastas in i ett inbördeskrig.

Ockupanterna och de som befinner sig vid de vägspärrar och barrikader som byggs upp är beväpnade och stridsberedda. Lokala polisoch säkerhetsstyrkor har antingen gått över till eller förhåller sig passiva till de proryska separatisterna.

ner tagits över i ännu fler städer.

I ett försök att framstå som kompromissvillig har Ukrainas tillförordnade president Oleksandr Turtjynov sagt sig vara beredd att gå med på en folkomröstning om landet ska bli en federation eller inte.

Regeringens löfte ges i vetskap om att det skulle bli ett nej om en sådan folkomröstning hålls i hela Ukraina, vilket regeringen åsyftar, och inte bara i östra Ukraina som separatisterna har krävt.

Men ingen kompromisslösning är möjlig utan att östra Ukraina får ett ökat självstyre, och skulle regeringstrupperna slå till med ett stort antal dödsoffer som följd kan krav på separation få ett snabbt genomslag.

I Kiev och i västra Ukraina växer kraven på att regeringen måste ”slå till” för att förhindra ”att östra Ukraina förloras liksom Krim”.

Men missnöjet och misstron riktas också mot att allt tycks förbli vid det gamla. ”I går hölls demonstrationer utanför inrikesministeriet i protest mot Avakov [inrikesministern]. Gräsrotsrörelsen som drev protesterna i mer än tre månader anser att de sviks av samma gamla politiker som satt vid makten förut”, rapporterar radions Ekot i tisdags. I avsaknad av en organiserad arbetarrörelse, ger detta tyvärr en ny jordmån för extremhögern och ukrainska nationalister. Inte minst fascistiska Högra sektorn försöker parasitera på det nya gryende missnöjet, enligt en artikel i tisdagens Kijv Post (en engelskspråkig tidning som ges ut i Kiev).

Regeringens tidsfrist till ockupanterna gick ut i måndags klockan 08.00. Men sedan dess har myndighetsbyggnader och polisstatio-

Carl Bildts hökaktiga hållning och maning till regeringen att gå in våldsamt ökar faran för ett inbördeskrig. Bildt likställer stormning med pansarfordon och specialstyrkor – det som regeringen benämner som ”antiterroristoperationer i östra Ukraina” – med en ordinär polisoperation när han arrogant säger att ”polis använder alltid våld för att upprätthålla rättsordningen”.

Bildts uttalande skulle varje diktator kunna göra till sitt och den störtade Janukovijtregimen motiverade sitt våld i samma ordalag.

En anledning till splittringen i Ukraina är den nya regeringens provästliga och nationalistiska politik. ”Att det gått så långt beror inte enbart på skickliga ryska manipulationer av ett folkligt missnöje bland de ryskspråkiga och det ojämna styrkeförhållandet mellan Ukraina och Ryssland. Regeringen i Kiev

har hanterat östra Ukraina valhänt. Inga verkliga ansträngningar har gjorts för att få till stånd en dialog med de proryska krafter som ville stärka banden med Ryssland genom ett kraftigt utökat självstyre. För regeringen betydde federation enbart förstärkt inflytande för Ryssland och försvagande av Ukrainas självständighet. Kiev var kallsinnigt”, skriver Hans-Henrik Rönnow, tidigare Utrikespolitiska institutet, i Dagens Nyheter den 15 april.

Den provästliga regeringens politik och knäfall inför Internationella valutafondens (IMF) och EU:s ekonomiska och politiska diktat jämte det allt tätare samarbetet med NATO (det vill säga Washington) har spelat den ryska imperialismen och Putin i händerna. I Ryssland rider Putin nu på en våg av chauvinism som gör det oerhört svårt att organisera protester mot regimen i Kreml.

Nya sanktioner och försök från Väst att politiskt/diplomatiskt isolera Ryssland när den ryska nationalismen gror bidrar till att Putins grepp stärks.

Rädslan för eskalering och ett ekonomiskt krig som tar udden ur den svaga europeiska återhämtningen har hittills hållit EU tillbaka. De ekonomiska sanktionerna som införts har riktats mot individer – inte handeln.

Det finns ett ömsesidigt ekonomiskt beroende Ryssland och EU emellan. ”Enligt EU-kommissionen är Ryssland EU:s tredje största handelspartner. Samtidigt är EU Rysslands största handels- och investeringspartner.

Eventuella handelssanktioner skulle slå mot både Ryssland och EU. EU-kommissionens medlemmar är övertygade om att handelssanktioner mot Ryssland kommer att följas av ryska handelssanktioner mot EU”, skriver tyska Deutsche Welle den 3 mars.

I dag står Ryssland för en tredjedel av EU:s gasbehov. När det gäller Tyskland handlar det om 40 procent, och minst 300 000 tyska jobb är direkt beroende av handeln med Ryssland.

Beväpnade proryska seperatister har tagit över flera städer i östra Ukraina.

Vid sidan av den militära och politiska uppladdningen tilltar den ekonomiska krigföringen mellan Ryssland och Ukraina. Priset på rysk gas till Ukraina har ökat kraftigt i april och handeln länderna emellan fylls med restriktioner, vilket hårdast drabbar Ukrainas kollapsande ekonomi.

Tilltagande inbördesstrider i Ukraina innebär en dramatiskt ökad risk för att de imperialistiska makternas militära uppladdning övergår i stridshandlingar på ukrainsk mark. Detta skräckscenario kan bidra till gemensamma försök att

dämpa motsättningarna och hitta en väg till förhandlingsbordet. Om det är möjligt eller inte är i högsta grad osäkert.

Faran är överhängande för att den tilltagande splittringen blir inledningen till en våldsam utveckling med sin egen brutala logik och bortom all kontroll. Särskilt mot bakgrund av att det inte finns några socialistiska massorganisationer som har styrka nog att påverka den fortsatta händelseutvecklingen och skapa en grund för enad kamp mot imperialism, kapitalism och chauvinism – för ett demokratiskt och socialistiskt Ukraina. ■

Vänsterförbundet lämnar den finska regeringen Efter att ha märkt att man har backat hela vägen in i väggen, meddelade Vänsterförbundet (VF) i Finland den 25 mars att partiet lämnar landets högerregering.

SOSIALISTINEN VAIHTOEHTO

cwi@worldsoc.co.uk

B

udgetförhandlingarna, som fördes inom den av Samlingspartiet (motsvarande Moderaterna) ledda regeringen, ansågs till slut alltför skadliga för VF- ledningens trovärdighet och ett godkännande av de senaste nedskärningarna ansågs hota partiets resultat i nästa års val för mycket.

Politiskt hade VF-ledaren Paavo Arhinmäki & Co knappast sett ytterligare nedskärningar på 1,6 miljarder euro som ett problem – de har ju trots allt under sin tid i regeringen redan godkänt nedskärningar på 5 miljarder euro.

Arhinmäki lär också ha varit rädd för att motsättningarna inom partiet skulle skärpas ytterligare.

Partiet har fullständigt låst fast sig i en uteslutande parlamentarisk miljö.

Ordföranden för partiets riksdagsgrupp, Annika Lapintie, skyndade sig efter regeringsavhoppet att förklara att Jyrki Yrttiaho och Markus Mustajärvi, duon som uteslöts ur riksdagsgruppen för att de motsatte sig medverkandet i reger-

ingen och bildade en egen Vänstergrupp, troligtvis inte kommer att välkomnas tillbaka i nuläget.

Utan att sätta någon som helst tilltro till VF:s ledning, är högerregeringens försvagning ett positivt tecken för dem som vill bygga upp ett motstånd till åtstramningspolitiken, vilket Sosialistinen Vaihtoehto kämpar för. ■

17 APRIL 2014 # 1 096

13

Vänsterkrafter krävs i Ungern Tre dagar innan det nyligen genomförda valet i Ukraina var Budapest värd för Altertoppmötet [den 3 april, ett alleuropeiskt möte som samlar sociala rörelser och en del fackföreningar] som diskuterade det högerextrema hotet i Europa. Själva mötet i sig reflekterar klart och tydligt hur inkapabel den ungerska vänstern är vad gäller att föra fram ett alternativ till Fidesz högerpolitik och nyfascistiska Jobbik.

Nyfascistiska Jobbik fick hela 20,5 procent i valet. Nu behövs det byggas kämpande arbetar­ organisationer mot högerpolitik och fascism.

SONJA GRUSCH

cwi@worldsoc.co.uk

D

Valresultatet var mot den bakgrunden inte häpnadsväckande: Orbáns Fidesz-parti kommer allra troligast att få två tredjedelars majoritet i parlamentet med 44,5 procent av rösterna, det nyfascistiska partiet Jobbik får omkring 20,5 procent av rösterna, Kormanyvaltas kring 26 procent av rösterna och det gröna LMP kommer in i parlamentet med 5 procent av rösterna.

På ytan är det inget positivt valresultat, men det finns viktiga detaljer att studera mer noggrant.

Fidész förlorade omkring en fjärdedel av rösterna (600 000 stycken) jämfört med förra valet. De tappade rösterna är ännu värre för dem när man har i åtanke att Fidész vann 95 procent av rösterna från de ungerska minoritetsgrupper som bor i närliggande länder, vilka fick rösta för första gången.

Utan dessa nya väljare hade Fidész tappat ännu fler röster.

En rad åtstramningspaket och utbredd korruption är huvudorsakerna till det dalande stödet till Fidész.

En liten grupp omkring Orbán bygger upp en ny oligarki: hans gamla universitetsvänner får alla lukrativa regeringskontrakt och de tjänar miljoner tack vare dem.

Orbán själv, som aldrig har haft ett annat arbete än politiker, håller nu på att bygga en fotbollsarena som rymmer 35 000 åskådare samt en liten flygplats i sin hemby (vars invånarantal är omkring 3 000).

Orbán fick 44,5 procent av rösterna, men bara 61 procent av de röstberättigade röstade överhuvudtaget. Med alla förändringar som gjorts av valsystemet är det sannolikt att man får två tredjedelars majoritet i parlamentet om endast en tredjedel av de röstberättigade röstar på det partiet. Det återspeglar att en stor grupp människor inte vill rösta på något av de nu existerande partierna.

En annan aspekt av valet är de 20,5 procent som nyfascistiska Jobbik fick. Jobbik är ett antisemitiskt, rasistiskt parti som organiserar det ”nya ungerska gardet”, en slags paramilitär organisation. Jobbik har ett starkt stöd bland unga, utbildade personer. Jobbik ställde medvetet upp med en kvinnlig kandidat i Budapest och framhöll sig självt som mindre aggressivt i storstadsområden än på landsbygden. Även om Jobbik är nyfascistiska betyder inte det att alla deras väljare är det. De lyckas framhäva sig själva som det enda verkliga alternativet som tar upp sociala problem, inte bara i parlamentet utan också ute på gatorna. Så länge det inte finns något vänsteralternativ kommer de att komma undan med detta.

Orbán har inte bara ändrat valsystemet för att vara kvar vid makten, utan också attackerat arbetare och fackliga rättigheter. Han försöker skyla över sin företagsvänliga politik (som införande av en platt skatt) med en antiutländsk affärsretorik. Precis som alla regeringar är hans arbetslöshetsstatistik ”kreativ” för att hålla nere siffrorna.

Men faktum är att de rika blir än rikare, medan arbetslösheten, inflationen och skulderna ökar. Ungdomar söker sin framtid utomlands i allt större utsträckning.

Foto: Leigh Phillips / Flickr CC

et var en samling av mestadels äldre män som talade i ganska generella termer angående faran från den växande extremhögern, men som inte lade fram någon konkret strategi för hur man ska bekämpa den. Bland fåtalet ungerska deltagare fanns det personer som stödjer Kormanyvaltas (Regeringsskifte – ett valblock innehållande fem partier eller listor som är resultatet av splittringar och sammanslagningar av olika organisationer). Deras enda argument var om behovet av att få bort högerpremiärministern Orbán.

Samtidigt som det utan tvekan är viktigt är Kormanyvaltas en koalition som domineras av MSzP, det socialdemokratiska partiet, vilket styrs av några av de mest hatade före detta premiärministrarna. Det partiet har ingen attraktionskraft alls för de i samhället som verkligen vill kämpa mot farorna från de högerextrema och nyfascistiska styrkorna, liksaså i kampen mot den förvärrade sociala situationen i Ungern.

Under valkampanjen var MSzP insyltat i en enorm korruptionsskandal, och det var MSzP-regeringen som tog Trojkan till Ukraina. Åtgärderna som utfördes av MSzP och av Trojkan var huvudorsakerna till att Orbán kom tillbaka till makten under 2010, och Trojkan blev följaktligen utsparkad av honom.

Orbáns policy att attackera fackliga rättigheter är, i viss mån, en experimentverkstad för andra borgerliga politiker. I efterskalven efter det senaste EU-valet firades hans valseger av partierna inom EU:s högerblock European People’s Party (EPP). De lovordade honom för att han ”berättar sanningen” och säger att han är ”den ende politikern som kan styra Ungern och fatta de rätta besluten”.

Valen bidrar inte till någon fundamental förändring i Ungern.

Huvudproblemet fortsätter att vara bristen på en organiserad socialistisk kraft som kan ta ilskan från arbetare och fattiga åt ett positivt håll.

Tidigare vänsterprojekt har mer eller mindre misslyckats, som de av Milla eller det mer arbetarklassbaserade Szolidaritas – vilka båda medverkade i Kormanyvaltas. Under en period kunde Szolidaritas ha spelat en roll i att tända gnistan till ett nytt arbetar-

parti. Men dess ledare föredrog att istället gå i koalition med den tidigare premiärministern för MSzP, Bajnai, och hans allians ”Tillsammans 2014”, vilka nu är en del av Kormanyvaltas.

Olyckligtvis har vänsterkrafterna i Ungern inget program, strategi eller perspektiv just nu. Det gör att de är svaga och ineffektiva, och också oförmögna att bygga en ny rörelse som kan vara en kraft för riktig förändring. Eftersom tiden efter valet är det mest troliga för nya åtstramningspaket måste denna svaghet snabbt övervinnas.

En förvärrad inflation med stigande olje- och energipriser är de största problem som den ungerska ekonomin står inför. Redan nu lever en tredjedel av ungrarna under fattigdomsgränsen och de unga, särskilt de med utbildning, lämnar landet för att söka jobb någon annanstans.

Men det är inte tid för frustration. Händelserna i Ukraina och

Bosnien visar hur snabbt en situation kan förändras. Frågan är då vilket håll den går åt. De miljontals människor som inte röstade i valet – det starkaste ”partiet” av alla – representerar en massiv potentiell kraft i den kommande perioden.

Arbetare som är arga över de slavarbetsprinciper som Orbán har infört, de unga som kämpar för en framtid, de romer som vill ha lika rättigheter och stå upp mot den våldsamma rasismen från Jobbik och Fidész – alla dessa kommer att vara en del av de framtida protester, som kan svepa undan högerpartierna och nyfascisterna.

Dock måste framtida rörelser också ta upp de brännande sociala frågorna och tydligt stå på arbetarklassens sida. Det andra sättet – en i teorin bred koalition av ”progressiva” krafter – har prövats, och misslyckats.

Detta misstag får inte och borde inte upprepas av nya socialistiska krafter i framtiden. ■

KULTUR

17 APRIL 2014 # 1 096

14

Lärdomar sporrar till mer läsning Lärdomar (Norstedts, 2014) är titeln på Ingvar Carlssons nya bok. Ingvar Carlsson, som fyller 80 år i år, blev statsminister och Socialdemokraternas partiledare efter mordet på Olof Palme 1986. Sin tid som statsminister 1986-91 och 1994-96 har han utförligt skildrat i boken Så tänkte jag, som gavs ut 2003. Även i denna bok återkommer han till den tiden, men som titeln anger handlar det om mycket mer.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

H

är blandas kommentarer till dagens regeringspolitik med tillbakablickar och reflektioner. Mycket handlar förstås om Ingvar Carlssons tid som statsminister. Det är en bit nutidshistoria skriven ur ett personligt och socialdemokratiskt perspektiv, men utan att bli alltför tillrättalagt och tråkigt, som det så ofta blir när det handlar om memoarer och hågkomster. En genomläsning av Lärdomar sporrar till ytterligare läsning av de skeenden som beskrivs, och det är ett gott betyg.

Nästan 30 år innan han blev statsminister hade Ingvar Carlsson börjat jobba som en av statsminister Tage Erlanders två politiska sekreterare, där den andre var Olof Palme. Därefter följde en rad ministerposter.

När Olof Palme sköts ihjäl på öppen gata på kvällen den 28 februari 1986 var Ingvar Carlsson vice statsminister och miljöminister och den givne efterträdaren.

Det brutala mordet på Olof Palme, som ännu inte är uppklarat, var ett politiskt attentat oavsett vem som höll i revolvern denna ödesdigra natt.

Ingvar Carlsson skriver att han aldrig tänkte tanken på att bli statsminister utan ämnade avgå när Olof Palme avgick, men mordet ändrade allt.

Efter att under decennier varit delaktig i det socialdemokratiska välfärdsbygget blev Ingvar Carlsson statsminister i en historisk brytningstid för socialdemokratin.

politiken under 1990-talet, vilken även inkluderade det intima samarbetet med Carl Bildts högerregering 1991-94, slog in en kil mellan S och arbetarna. Den förtroendekris som följde har partiet aldrig återhämtat sig ifrån. Och kapitalismens stagnation ger inte utrymme för någon ny socialdemokratisk ”skördetid”.

På en presskonferens i augusti 1995 meddelade Ingvar Carlsson plötsligt att han ämnade avgå nästkommande år. Hans efterträddes av Göran Persson som mer än någon annan skulle komma att personifiera den nya borgerliga socialdemokratin.

Ingvar Carlsson hävdar, föga förvånande, att nedskärningarna var nödvändiga. ”Det var inte socialdemokratin som förändrats, utan verkligheten”, skriver han, vilket inte är mycket till försvar. Samtidigt erkänner han självkritiskt att socialdemokratins kanske största misstag i modern tid var att man inte tog mer strid mot den globala nyliberala offensiv som inleddes under 1980-talet. ”Underskattningen av nyliberalismen är ett av mitt livs största politiska misstag” och ett ”allvarligt personligt misslyckande”. I väldigt försiktiga ordalag medger Ingvar Carlsson att de nyliberala idéerna börjat märkas inom det socialdemokratiska partiet under 1980-talet.

Men han gör inga kommentarer om dagens socialdemokrati och dess nyliberala politik. Den slagkraftiga kritik han riktar mot Alliansregeringens nyliberalism, skattesänkningar och ”utförsäljning ”När jag godtog uppdraget är den av folkhemmet” kan i mångt och mycket också socialdemokratisriktas mot Steka skördetiden tillfan Löfvens sofälligt över… Un- Regeringen som cialdemokrater der åren 1990- helhet, inklude­ varken är 1996 är jag som rat Ingvar Carls­ som beredda att riva statsminister och upp regeringens oppositionsledare son, gjorde ing­ skattesänkningmed om att fatta et för att stoppa ar eller ”stoppa en rad smärtsamde nyliberala utförsäljningen ma beslut: Jag är av folkhemmet”. med om att driva avreglerings­ igenom stora skat- ivrarna.

Socialdemo­ tehöjningar och kratins kapitul­amassiva nedskärtion för nylibeningar av statsutgifterna”, skriver ralismen började redan när Ingvar Ingvar Carlsson som medger att be- Carlsson satt vid rodret. I denna sluten var impopulära och kritiken bok liksom i Så tänkte jag menar Inhård. gvar Carlsson att han själv inte hade Den socialdemokratiska kris- möjlighet och tid att sätta sig in i

alla de förslag som låg till grund för den avreglering av kredit- och kapitalmarknaden som inleddes 1985.

Det är sant att det var en liten klick – dåvarande riksbankchef Bengt Dennis tillsammans med finansminister Kjell Olof Feldt och dennes närmaste medarbetare – som drev på och utarbetade förslagen i det som har kommit att kallas ”Novemberrevolutionen” efter att de sista resterna av kreditregleringar avskaffades i november 1985.

Men regeringen som helhet, inkluderat Ingvar Carlsson, gjorde inget för att stoppa de nyliberala avregleringsivrarna. Beslutet om att avskaffa valutaregleringen, som fattades i slutet av 1986 när Ingvar Carlsson var statsminister, motiverades med att ”regleringarna överlevt sig själva. Även Sverige måste

leva med de villkor som nu gäller internationellt”, skrev Ingvar Carlsson i sin tidigare bok Så tänkte jag.

Först flera år senare bekände Ingvar Carlsson att han och övriga i regeringen inte förstod vidden och följderna av det olycksbringande systemskifte man genomfört.

När 1980-talet gick mot sitt slut var kredit- och kapitalmarknaderna helt avreglerade och det nyliberala experimentet skapade en kreditexpansion och en börs- och fastighetsbubbla som landet aldrig hade sett maken till. Bankernas utlåningsvolymer fördubblades och med lånade pengar skapades ett finansimperium vars enda tillgångar var dyrt belånade fastigheter. Knappt hade det nya decenniet börjat innan bubblorna sprack. Un-

der 1990-talet började fastighetspriserna att falla och bankerna drogs med i fallet.

Den finansiella krisen spred sig snabbt till resten av ekonomin.

1990-talets kris var en kapitalistisk härdsmälta. Under 1990-talets första år steg arbetslösheten i Sverige från knappt 2 procent till 12 procent. Mellan 1990 och 1994 försvann nästan en halv miljon jobb och många tvingades bort från sina hem eftersom lånen inte längre kunde betalas. Det var ett stålbad som samhällsekonomin aldrig har hämtat sig ifrån. Och när sedan S-regeringen 1994-98 ”slog världsrekord i budgetsanering”, enligt Göran Persson, föll den ”gamla” socialdemokratin, som Ingvar Carlsson ändå representerade, offer för sin egen krispolitik. ■

PARTI

17 APRIL 2014 # 1 096

15

Procent av mål

Norrbotten

1 363 kr

Västerbotten

Totalt

22% 17 726 kr

0 kr

Mellannorrland

319 kr

Stockholm

7 553 kr

Mellansverige

821 kr

Västsverige

7 500 kr

Sydsverige

170 kr

”Lilla valrörelsen” i Göteborg

R

ättvisepartiet Socialisterna i Göteborg är just nu mitt i ”lilla valrörelsen”, där partiet trimmas inför den intensiva valkampanjen i höst. Det betyder torgmöten, affischering, dörrknack med mera.

SEBASTIAN OLSSON

offensiv@socialisterna.org Förra fredagen deltog 20 valarbetare med bra resultat i Göteborg. Men totalt ligger ekonomikampanjen inte så bra till. Partiföreningarna behöver redan nu planera extra aktiviteter för att nå upp till de ekonomiska målsättningarna. Det är extra viktigt i Stockholm och Göteborg eftersom dessa orter står för en väldigt stor andel av Ekonomikampanjen.

De regionala målen är dessutom för lågt satta i förhållande till målet på 80 000 kronor för hela landet.

Någon eller några regioner kommer att behöva höja sina målsättningar framöver, annars kommer vi att få svårt att täcka alla utgifter.

I fredags fick vi in 1 008 kronor i Göteborg och 1 295 kronor i Stockholm, i lördags 712 kronor i Göteborg, 604 kronor i Luleå och 1 621 kronor i Stockholm.

Det har även varit försäljningar i Sundsvall och Malmö. Det såldes 68 tidningar i fredags och 90 i lördags.

18 prenumerationer har sålts den här veckan. Det kan jämföras med 38 veckan före och 32 veckan dessförinnan.

Det här numret av Offensiv har 2 178 prenumeranter. ■

Haninge

Stockholm

RS Jordbro, RS Brandbergen, onsdag den 23 april kl 19.00.

Plats: Träffen i Jordbro.

För mer info: 072‑524 42 95.

den 24 april kl 18.30.

Plats: samling Högdalens T-bana.

För info om veckans möte: 073-740 39 54.

Nationella frågan

RS Farsta-Vantör, torsdag

Inför 1 maj

RS Husby/Tensta, torsdag den 24 april kl 18.30.

Plats: Tensta träff.

För mer info: 076-141 62 93.

RS Södra, onsdag den 23 april kl 18.00.

Plats: Dalen, Åsgärdevägen 75.

För mer info: 070‑354 33 16.

Mobilisering inför 1 maj

RS Göteborgs partiföreningar kommer nästa vecka att mobilisera inför 1 maj. Uppställning den 1 maj i Göteborg är kl 13.45 på Landvägsgata, Järntorget.

Om du vill hjälpa till inför 1 maj, eller för mer info: 072-307 81 43.

Luleå

RS Luleå, tisdag den 22 april kl 18.30.

Plats: Partilokalen För mer info: 0920-22 08 74.

Umeå

RS Umeå, för mer info: 076‑259 84 23.

Tala oly n Ste re Brunnspar ken fan Ber g, Minela : Mahmut

Karim

Nouri

Malmö

Vårt svar på medias tolkning av Ryska revolutionen RS Malmö, onsdag den 23 april kl 18.00.

Plats: Studiefrämjandet.

För mer info: 070-829 61 10.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

En skola för alla

13:45

ovic &

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

SOCIALI STISKT JÄR FÖRSTA RGET MAJ 2014 LANDSVNTO ÄGSGAT UPPSTÄ AN LLNING vin Kab

Systemskiftet i välfärden

Trygga jobb

Första maj_Layout 1 2014-04-04 14:02 Sida 1

Talare Järntorg Kristofe et: r Lundbe rg & Par

• Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.

Klimat- och miljöhot

Klassamhället

Göteborg

Socialistiskt program 2014

Sundsvall

RS Sundsvall, för mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Gå med i

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fack

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

17 APRIL 2014 # 1 096

Mögel i lägenheten rör inte Graflunds om ryggen.

RS-valkampanj

Bli valarbetare!

– Delta i gräsrotskampen

I Coral Fernandez lägenhet, som Offensiv uppmärksammade förra veckan, droppar det fortfarande vatten från taket. Hon är inne på fjärde veckan utan att något har åtgärdats.

KRISTOFER LUNDBERG kristofer.lundberg@socialisterna.org

C

– Vi arbetar och betalar hyra, men vi behandlas värre än grisar. De är bra på att ta in pengar, men att förvalta ett bra boende åt oss klarar de inte av. De behandlar oss verkligen som skit, säger hon.

– Att behöva bo i en sån här miljö gör det lätt att bli deprimerad.

I trappuppgången har de också problem med äldre ungdomar som står och röker och skräpar ned. In-

PRENUMERERA PÅ

Karina kom till Hammarkullen som 14-åring och bodde hemma hos sin mamma i Sandeslätt hos det kommunala Bostadsbolaget.

Men sedan hon fick barn och egen lägenhet har hon bott på Bredfjällsgatan hos olika privata värdar.

– Det är som natt och dag, det var mycket bättre hos Bostadsbolaget. Under mina åtta år har det varit två olika privata ägare, Newsec och nu Graflunds, och ingen av dem bryr sig om något annat än att ta in hyrorna. Området förfaller, säger Karina.

Och visst är det en stor skillnad om man tar en promenad genom Hammarkullen. Skillnaden mellan kommunal och privat förvaltning är stor i såväl innemiljön som utemiljön.

Rättvisepartiet Socialisterna menar att de privata värdar som inte sköter sig borde tvångsförvaltas.

Hela Bredfjällsgatan och Gropens gård är i stort behov av upprustning. ■

Riksdagspartiernas valkampanjer liknar vanlig reklam.

Dyra reklambyråer får i uppdrag att skapa affischer och broschyrer med retuscherade foton och intetsägande budskap. Privata bolag får distribuera ”budskapet” till hushåll och reklampelare.

Rättvisepartiet Socialisternas valkampanj inför 14 september är helt annorlunda.

RS börjar med budskapet: Stoppa högerpolitik och rasism!

RS betonar vad vi gjort: vi är en del av den nya antirasistiska rörelsen, vi har lyckats stoppa nedskärningar och försämringar, vi ger stöd till arbetare som kämpar.

I valkampanjen behöver vi valarbetare. Ett frivilligt, klassiskt gräsrots- och arbetarrörelsearbete.

Dela flygblad, sätta upp affischer, sälja valmanifest, övertyga folk på torg, vid arbetsplatser, i dörrknackning eller per telefon.

Coral Fernandez med barn.

Anmäl dig nu!

Ta en veckas semester för socialistiskt pionjärarbete!

Skicka ett mejl till val2014@socialisterna.org Foto: RS Göteborg

oral berättar att dagen efter artikeln publicerades kom Sven Christer från fastighetsbolaget Graflunds och bad om ursäkt för sitt otrevliga uppförande. Hyresgästföreningen har också lovat att gå vidare med ärendet.

Karina Navarette bor också i lägenheter som ägs av Graflunds.

När hon läste artikeln om Coral Fernandez valde hon också att kontakta Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna.

Karina bor med sina fyra barn i lägenheten på Bredfjällsgatan, området som förvaltas av det privata bolaget Graflunds. Hennes lägenhet är ständigt kall och trots upprepade kontakter med Graflunds har de ännu inte varit och mätt värmen. Barnen är ständigt sjuka och förkylda, om det beror på kylan eller något annat i lägenheten vet inte Karina.

– Men barnen får vid upprepade tillfällen ögoninflammation och det retar i halsen på dem när de vistas i lägenheten, säger hon.

te heller där upplever Karina att hon får något stöd av förvaltaren.

– Man ska inte behöva vara otrygg i sitt boende eller känna obehag när man släpper ut barnen.

Röken går rakt in i lägenheten vilket inte heller känns bra, berättar hon.

Karina har bott i Hammarkullen i större delen av sitt liv, men upplever att hon aldrig behandlats så illa som hos den privata värden.

– Vi som bor i trappuppgången städar själva efter ungdomarna som hänger där för att barnen inte ska få i sig vad de lämnar efter sig.

Graflunds städar i bästa fall trappuppgången en gång i veckan och här är det alltid smutsigt.

Foto: RS Göteborg

Fler slår larm om Graflunds

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta