Posttidning A
8 maj 2014 / # 1 099 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr
Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning
socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna
KAMPANJ
Vänstervindar och antirasism på årets 1 maj
10 maj: En dag för välfärden
16 5
Chefer attackerar yttrandefriheten
7
RS och EU-valet
CWI firar 40 år I år är det precis 40 år sedan bildandet av den internationella socialistiska organisationen CWI (Kommittén för en arbetarinter-
national), som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och dess föregångare varit med i sedan starten.
– läs mer på s 7-10
13
Foto: Natalia Medina
Å
rets 1 maj-tåg var större än på många år. Stämningen var helt klart till vänster – mot högerpolitik och rasism. I Jönköping var det över 1 000 personer som gick ut på gatorna mot nazistmarschen. – läs mer på s 3 och 4
Ukraina efter massakern i Odessa
SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr). T ex: offensiv 50
OFFENSIVS STÅNDPUNKT
8 MAJ 2014 # 1 099
2
PÅ ARBETET MED FARA FÖR LIVET
K
V
Alliansregeringen har med sina neddragningar i anslagen till Arbetsmiljöverket, indragna medel till kvalificerad skyddsombudsutbildning samt nedläggning av Arbetslivsinstitutet kraftigt försvagat arbetarskyddet. Högerns minskade anslag till Arbetsmiljöverket innebar att under åren 2007 till 2012 steg antalet löntagare per inspektör från 11 000 till knappt 17 000. FN:s arbetslivsorganisation rekommenderar en inspektör per 10 000 löntagare. Detta tillsammans med det uppskruvade tempot på arbetsplatserna, bossväldet och otryggheten förklarar varför anmälda arbetssjukdomar och arbetsskador ökar.
Foto: Elias Theodorsson
arje dag dör fyra personer på grund av arbetet och 82 skadas. Årligen är det 1 400 personer i Sverige som förlorar livet på grund av arbetet. ”500 av dessa personer dör i cancer på grund av sitt arbete, och 400 avlider i hjärtinfarkt på grund av alltför uppskruvad arbetstakt och andra höga krav på jobbet”, skriver LO:s Christina Järnstedt på den internationella minnesdagen för skadade och döda på jobbet (den 28 april). Dödsolyckorna på jobbet var färre 2013 än året innan. Men antalet skadade och sjuka fortsätter trendmässigt att öka. Förra året anmälde drygt 30 000 personer att de skadats på jobbet. Samma år anmäldes nästan 11 000 arbetssjukdomar till Arbetsmiljöverket, 25 procent fler än under 2009. Trots att det är fler kvinnor som anmäler arbetssjukdomar är det färre kvinnor än män som får dem godkända.
I Sverige har de tidsbegränsade anställningarna ökat kraftigt under de senaste 20 åren. Under första kvartalet 2013 utgjorde de tidsbegränsade anställningarna 25 procent hos kvinnor i arbetaryrken och 15 procent hos män. ”2000-talets svenska arbetsmarknad har blivit mer polariserad där lågkvalificerade och lågavlönade arbeten inte försvinner utan tvärtom ökar i antal samtidigt som även arbeten med höga kvalifikationskrav ökar men i mindre omfattning. En tydlig trend på arbetsmarknaden, som i allra högsta grad påverkar arbetsmiljön, är att många enklare arbeten utarmas på innehåll. Detta ger enformiga arbetsuppgifter som ofta leder till arbetsskador. Allra mest utsatta för dålig arbetsmiljö är kvinnor inom LO-yrkena”,
skriver LO i sin nya arbetsmiljörapport. RS / Offensiv säger: • Höj omedelbart anslagen till Arbetsmiljöverket, arbetslivsforskning och företagshälsovården. •F ör ett demokratiskt kontrollerat rättväsende och polis med resurser att ställa arbetsmiljöbrottslingar till svars. • Stoppa villkorsdumpning, ökad stress via privatiseringar, bemanningsföretag och outsourcing med underentreprenörer. Svenska kollektivavtal ska gälla. Fasta jobb och heltid till den som vill. •K amp för facklig vetorätt mot omorganisationer inklusive outsourcing, bemanning, uppsägningar och nedläggningar. • Demokratiska och kämpande fackföreningar. ■
BADAR I MILJARDER
lassklyftorna ökar numera i en takt och omfattning som saknar motsvarighet. Bara i fjol fick Sverige 17 nya miljardärer. På listan över antalet miljardärer i landet finns idag 136 individer. Tillsammans har Sveriges 136 rikaste en förmögenhet som motsvarar 45 procent av BNP. I pengar räknat sitter de rikaste på den hisnande summan av 1 600 miljarder kronor, vilket ska jämföras med att statsbudgetens utgifter i år räknas till totalt 855 miljarder kronor. Ingvar Kamprad är ohotad etta på listan över Sveriges rikaste. ”Och med total kontroll över sitt livsverk Ikea är han inte bara Sveriges utan världens rikaste man. Sverige har inte haft så många miljardärer sen rekordåret 2007. Dessutom är de rikare än någonsin. Att miljardärerna ökar i antal och att deras förmögenheter sväller kan fogas in i en större betraktelse över ekonomins globalisering och digitalisering – och en ökande ojämlikhet”, måste även affärstidningen Veckans Affärer erkänna. Ojämlikheten i världen har nått groteska nivåer och Sverige är det land där ojämlikheten växer snabbare än någon annanstans i västvärlden, enligt en rapport från OECD i fjol. Ingvar Kamprad har samlat på sig en så stor förmögenhet att han ensam skulle kunna finansiera både vård och skola. Men medan några få bara blivit rikare har allt fler fått det betydligt sämre. Högerpolitik är egentligen inget annat än medvetet skapad fattigdom. Andelen fattiga bland Sveriges arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade har mer än tredubblats under de senaste tio åren. Bakom denna utveckling bakåt står Alliansregeringen, som kraftigt försämrat arbetslöshets- och sjukförsäkringen. ”Det ska löna sig att arbeta” har borgarna mässat sedan urminnes tider. Men andelen arbetande fattiga har närapå fördubblats sedan 2005, som en följd av den låglönemarknad som Reinfeldt & Co har börjat genomföra.
O
ch många av de arbetare som idag är pensionärer har en så mager inkomststandard (pension) att de hamnar under fattigdomsgränsen. Varannan kvinna som går i pension idag får garantipension och nästan hälften av alla kvinnliga pensionärer är fattiga, enligt Arbetet den 18 oktober i fjol. Hälften av alla kvinnor som går i pension nu får ut mellan 5 000 och 8 000 kronor i månaden att leva på. Det ska jämföras med att exempelvis Medicinteknikbolaget Getinges vd Johan Malmqvist kan se fram mot en årlig pension på drygt 1 miljon kronor i månaden när han drar sig tillbaka efter att ha firat sin 60-årsdag. ■
Förra sommaren var brutal för de anställda inom vården. Den här sommaren spås bli ännu värre, menar Vårdförbundet (Metro den 5 maj). Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447
KAMPANJ
8 MAJ 2014 # 1 099
3
Rejäla vänstervindar på 1 maj Opinionen mot regeringen, privatiseringar och rasism var tydliga på årets första maj. Demonstrationerna var som regel större än på flera år, särskilt V-tågen. Men, ”en delförklaring i att V inte är ensamma. Här återfinns alla möjliga rörelser, inklusive trotskister” som Dagens Nyheters Viktor Barth-Kron kommenterade om V-tåget i Stockholm. RÄTTVISEPARTIET SOCIALISTERNA
rs@socialisterna.org
T
Dagens Nyheter rapporterar om hur ”SVP-medlemmar slog och tryckte bort motdemonsranter med hjälp av plexiglassköldar. De svartklädda motdemonstranterna slet flaggorna från nazisterna och möttes av kraftiga knynätsslag och sparkar. När en SVP-medlem vid upprepade tillfällen med våld gett sig på motdemonstranter sade personer som stod längs gatorna ifrån och bad polisen att agera. ’Men det var nog inte han som började’, löd svaret från en av polismännen.” Läs mer på nästa sida. Rättvisepartiet Socialisterna känner av vänstervindarna, med flera deltagare i RS avdelningar i tågen på flera orter, rekordförsäljning i Göteborg och flera nya medlemmar. Lokala rapporter finns på socialisterna.org samt RS bloggar. ■
Lina Westerlund, RS, höll talkörerna igång i Stockholm.
Jonas Brännberg var en av RS talare på 1 maj i Luleå.
Foto: Yonggang Cui
Kampanjen för trygga jobb i Haninge kommer den 12 maj att arrangera en demonstration kl 18.00 på Poseidons torg i Handen, för att kl 18.30 tåga mot kommunhuset.
1 maj i Göteborg blev rekordbra för RS del.
Foto: Natalia Medina
I detta finns både en vilja att byta regering och en skepsis mot en ny S-ledd regering. Socialdemokraternas tåg var mindre än vänstertågen i flera städer, särskilt tydligt i Göteborg och Stockholm. S-ledningen har också motsvarat denna misstro med utspel den 2 maj om möjligheten till samarbete med Folkpartiet och Centern. Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt valde dock att bortse från detta i sitt 1 maj-tal. Han betonade istället det nära samarbetet med Socialdemokraterna i till exempel Göteborgs kommun, som han sa ”styrs av vänstern”. I Göteborg självt är samtidigt missnöjet stort med kommunstyrets nedskärningar in-om exempelvis skolan.
I Jönköping sattes 450 poliser in för att nazistiska Svenskarnas Parti skulle kunna marschera. 200 nazister möttes av minst tusen motdemonstranter. I flera gathörn satte sig antirasister och jönköpingsbor i vägen för nazisttåget. Expo rapporterar från nazisternas samling: ”På Västra Torget där aktivisterna i Svenskarnas parti samlades trakasserades journalister. Bland annat gav sig partisekreterare Jonas Andersson och Ludvig Delin, SvP:s kandidat i Vänersborg, på en fotograf på plats. Flera journalister vittnar till Expo Idag om hotfulla nazister och en frustration över att polisen inte agerat för att stävja deras aggressiva beteende.”
Foto: Elias Theodorsson
vå frågor dominerade första maj: antirasismen och motståndet mot vinster i välfärden. Även feminism och jämställdhet var en stor fråga för både talare och demonstranter. Det stora missnöjet med regeringen, och särskilt privatiseringarna, markerar tillsammans med den nya vågen av antirasism mot nazistvåldet en tydlig vändning i opinionen. Fler identifierar sig med vänsterpolitik och är även beredda att demonstrera. Det visades också av att Feministiskt Initiativ samlade stora egna demonstrationer i både Stockholm och Göteborg. I Stockholm deltog också ett par tusen i det fristående eventet Stockholm May Day.
INRIKES
8 MAJ 2014 # 1 099
4
Nazister ej välkomna i Jönköping Den 30 april åkte jag och två andra kamrater till Jönköping. Tanken med resan var att vi skulle visa vår solidaritet med Jönköpingsborna mot att nazistiska Svenskarnas parti (Svp) skulle marschera på våra gator. ANTIRASIST rs@socialisterna.org
N
är vi steg av tåget presenterade sig två civilpoliser och bad om legitimation samt visiterade oss och tittade på väskorna. De frågade vad vi skulle göra, var vi kom ifrån, hur länge vi skulle stanna med mera. Efter att de ringt och kollat om våra leg stämde och om vi hade begått tidigare brott,fick vi gå vidare. Nästa morgon gick vi tillsammans med andra kamrater mot Västra torget. Vi kom inte långt innan polisen stoppade oss och ville visitera oss. De letade efter vapen eller andra föremål som anses vara olagliga. De hittade inget på oss och vi kunde fortsätta vår väg.
Vi kom till Sofiakyrkan där det fanns en 1 maj-manifestation där det var fullt med människor. Jag glömde nästan att det var 1 maj, en dag som ska firas av alla arbetare. Det var vackert att sedan höra hur kyrkklockorna vid Sofiakyrkan hördes under nästan hela Svp:s marsch, som inte hade ringt sedan 1939 då de användes för att varna för fara. Allt runt omkring Västra torget var avstängd med poliser, hästar, hundar, helikopter med mera. Vid varje avspärrning nära Västra torget fanns nazister som tog både kort och filmade demonstranterna, vilket kändes väldigt obehagligt. När vi gick mot Västra torget hade vi hört att nazister hade fått gå förbi avspärrningarna och fått ”mingla” med ”vanligt folk”. Vi
Skärmavbild 2014-05-06: http://expo.se/2014/kyrkklockorna-varnade-nar-nazister-marscherade_6494.html såg flera bilar med nazister som körde omkring och ”bevakade” människor. Man var nästan rädd att något skulle hända. Det kändes hela tiden som att polisen hade nazisternas intresse i första hand och att det var motdemonstranterna som orsakade alla problem. Polisen var väldigt aggressiv mot demonstranter när Svenskarnas parti började hålla sina tal. Vi frågade flera gånger om varför de låter nazisterna sprida sin nazistiska budskap, något som vi inte fick svar på. Under hela deras tal hördes det vuvuzuelor, visselpippor, folk som skrek och buade, slog på containrar som placerats av polisen, allt för att störa talet samt att nazisterna skulle veta om att de inte var välkomna på Jönköpings eller Sverige gator. Det fanns folk från alla åldrar, olika nationaliteter, kön, sexuell läggning och så vidare, det vill säga det som
representerar dagens Sverige, där mångfald är något positivt. När nazisterna skulle börja sin marsch rörde sig en större del av folkmassan för att försöka följa marschen vid vägen. Vi såg att folkmassan delade på sig mellan gatorna och plötsligt insåg vi att vi hamnade precis framför Svenskarnas partis marsch. Ingenting var avspärrat, så vi blev förvånade över att vi kom så nära marschen. Polishästarna som eskorterade marschen signalerade att vi skulle flytta på oss och att vi skulle gå bakåt för att inte stå i vägen. När vi sa och visade demonstrativt att vi inte ville flytta oss kom hästar mot oss. Läget var låst för polisen eftersom även om vi hade fått hästar mot oss skulle vi ej flytta oss en enda meter. När vi såg att polisen fortsatte att ”kasta” hästar mot oss valde en större del av människorna
att först sitta ner och sedan lägga sig ner mot marken. Polishästarna hade inget annat val än att gå bakåt. Efter cirka 10 minuter med folk som hade lagt sig på marken och folk som stod omkring och skrek att de inte ville ha nazister på gatorna, byttes hästarna mot kravallpoliser. Dödläge. Man kunde höra trumman som kom från Svenskarnas parti, vars marsch hade stannat i väntan på att vi skulle flytta på oss. I ett desperat försök sa polisen med megafon att vi skulle flytta på oss (tror jag i alla fall att polisen sa eftersom man inte hörde på grund av alla burop, visselpippor, trumman från Svp och andra ljud) för att annars skulle vi bli misstänkta för ohörsamhet mot ordningsmakten. Medan allt detta pågick fanns det flera journalister på plats som filmade och tog kort, men också nazister som filmade oss. Polisen sa
inget till dem även om flera påpekade detta flera gånger. Då ingen flyttade på sig efter cirka 40 minuter valde polisen att omringa oss mellan gatorna. Svenskarnas partis marsch fick ändra väg och folk jublade av glädje. När vi väl skulle röra oss därifrån var det låst. Poliserna hade stängt in oss och ingen fick gå därirån Det var i alla fall tanken. De som fick gå var mest de som såg ut att vara välklädda ”svenssonmänniskor”. Vi fick vänta där i cirka en timme innan vi fick veta att bussar skulle komma och hämta oss. Polisen började hämta människor en och en. Det fanns ingen logik i hur de tog människor till bussen. När bussen fyllts med aktivister åkte den iväg och resten av oss trodde att en annan buss skulle komma. Men ingen buss kom, utan polisen hämtade folk två och två och frågade vad våra namn var. Vi sa våra namn och de sa att de skulle släppa oss ”denna gången” och inte ta in oss för ohörsamhet mot ordningsmakten. Skulle vi dock befinna oss i närheten av Västra torget eller där marschen gick skulle de ta in oss. Vi försäkrade att vi inte skulle infinna oss i närheten av marschen, varpå vi släpptes. Vi var glada över att vi släppts och var glada över att vi lyckats störa Svp:s marsch samt att de fick ändra marschväg. Nazisterna kommer att fortsätta med att provocera och be om tillstånd till fler 1 majdemonstrationer i Jönköping eller andra städer och det är då vi måste vara närvarande varje gång. Vi får inte låta nazisterna ta ett enda steg framåt. Nazisterna får inte skrämma oss till tystnad och ju fler vi blir, desto mer kan vi tillsammans bekämpa dessa nazistiska och högerpolitiska vindar som drabbats oss de senaste åren. Tillsammans är vi starka! ■
Stort polispådrag mötte Första maj-demonstranter i Helsingfors Cirka 4 000 personer deltog i SAK:s (Finska LO) demonstrationståg från Järnvägstorget till Hagnäs i centrala Helsingfors. HEIKKI MOISIO heikki.moisio@comhem.com
D
et mesta av vänstern i Finland var representerat med organisationer från riksdagspartierna SDP (Socialdemokraterna) och VAS (Vänsterförbundet) till ett flertal betydligt mer radikala grupper och partier. Med andra ord var det en brokig skara som samlades för marchen. CWI representerades av medlemmar och sympatisörer till Sosialistinen Vaihtoehto (SV) och Rättvisepartiet Socialisterna från
Helsingfors, Åbo, Uleåborg och Stockholm. SDP sitter med som näst största parti i den borgerliga regering som leds av statsminister Jyrki Katainens Samlingsparti (motsvarande Moderaterna), vars 3 år vid makten hittills har kännetecknats av dess sätt att bemöta kapitalismens kris med massiva nedskärningar i välfärden och kommunerna, och en ökande osäkerhet på arbetsmarknaden med stora privatiseringar och nedläggningar. Fram tills i april i år satt även Vänsterförbundet med i denna regering. Även partier som SKP (Finlands Kommunistiska Parti), Hekmatisterna och ett relativt stort anarkistiskt svart block fanns på plats. Det fanns även ett feminis-
tiskt block och ett som organiserats ter demonstrationerna hade avsluav den obundna vänstern. tats. Flera stannade på plats för att Redan en timme innan mar- visa sin solidaritet och i efterhand schen gick av stapeln var polisen på har stora delar av vänstern i landet plats med ett massivt pådrag. Rader kraftigt fördömt polisens agerande av poliser med ett tiotal piketbussar och övervåld under dagen. kantade torget. När marschen precis börjat omringade polisen det Sosialistinen vaihotehto fördömer och ifrågasätter anarkistiska blockpolisens ageet och hindrade dem att lämna tor- Stora delar av rande. Det är skandalöst att get samtidigt som vänstern har delar av vändet övriga demon- kraftigt fördömt strationståget. Som stern stoppas av skäl till nyfikna polisens agepolisen på föruppgav polisen att rande och översta maj, medan dessa inte ville res- våld. nazister samtipektera arrangödigt tillåts marrens önskemål om schera Läs hela under inmarschordning. Ett tiotal aktivis- polisbeskydd tervjun på rsgoteborg.wordpress. och störa vänstereveter blev även omhändertagna och com. nemang ■ på många orter. Efter en kvarhållna av polisen ända tills ef- längre fördröjning tilläts sedan även
det anarkistiska blocket, minus de omhändertagna, att marschera av Järnvägstorget mot Hagnäs och spänningen avtog något. På plats sålde SV 26 tidningar, flera böcker samt pins för ett totalt värde av 70 euro. Flera nya intresserade lämnade sina kontaktuppgifter till SV, bland annat en grupp skolungdomar som bad om hjälp för att ordna en socialistisk grupp på deras skola. Grannskolan har nämligen en och de ville inte vara sämre! Efteråt samlades ett tiotal personer för ett möte med temat CWI:s arbete i Finland och internationellt. Det märktes att det fanns en stämning av en gryende radikalisering bland förstamajdemonstranterna i Helsingfors. ■
8 MAJ 2014 # 1 099
5
Tjänstemän ifrågasätter felaktigt personalens rätt att uttala sig till medier som exempelvis Offensiv.
I korthet Psykisk ohälsa vanligt bland lärare
A
rbetsmiljö En sammanställning som Lärarförbundet har gjort baserat på siffror från Försäkringskassan visar att lärare oftare sjukskrivs med en psykisk diagnos jämfört med andra yrkesgrupper. Det skriver Lärarnas Tidning den 30 april. De aktuella siffrorna gäller lärare i grundskola och gymnasiet. Risken för grundskolelärare att sjukskrivas med en psykisk diagnos, som till exempel depression och utmattning, är hela 50 procent högre än för arbetsmarknaden i stort. Samma siffra för gymnasielärare är 25 procent. Sammanställningen visar vidare att risken ökat kraftigt sedan 2005, särskilt i samband med de utbildningspolitiska reformerna som har drivits igenom.
Foto: Elias Theodorsson
Romer inte välkomna på Max
Yttrandefrihet på jobbet en rättighet
Efter att Offensiv uppmärksammat den nya utredningen gällande Hammarbadet och Rannebergsbadet, de två nedläggningshotade baden med gym i Angered i nordöstra Göteborg, har fler anställa inom Angereds badhus uttalat sig i Offensiv. Detta har lett till att tjänstemän från idrott- och föreningsförvaltningen kommit ut på arbetsplatserna och ifrågasatt personalens medverkande i tidningen. RS GÖTEBORG
rs.goteborg@socialisterna.org
D
å detta är ett allvarligt brott vill Rättvisepartiet Socialisterna reda ut vad som gäller på kommunala arbetsplatser gällande yttrandefriheten. Informationen har även vidarebefordrats till personalen ifall fler arbetsplatser skulle få besök av sina chefer. E. Ström vid Institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet skriver: ”Yttrandefriheten innebär att varje medborgare är tillförsäkrad frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Detta innebär att offentligt anställda som har rätt att fritt berätta om sådana arbetsplatsförhållanden som de anser bör komma till allmänhetens kännedom.” Detta gäller inte bara på de anställdas fritid. E Ström konstaterar: ”Offentliganställda har i sin tjänsteutövning rätt att skriva debattartiklar och uttala sig för massmedierna. De har också rätt att göra detta som privatpersoner. De får uttala sig både på och efter arbetstid.” ”En offentlig arbetsgivare får inte försöka motarbeta att de anställda använder sig av sin rätt att yttra sig. Om arbetsgivaren anser att informationen som den anställde lämnat till media är felaktig är arbetsgivaren hänvisad till att själv dementera sakuppgifterna, genom
att bemöta debattinlägg som gjorts. Han får inte vidta sådana åtgärder mot den anställde vilka kan uppfattas som repressalier.” ”I enlighet med detta resonemang blir även arbetsrättsliga sanktioner, som exempelvis utdelande av varning eller omplacering, naturligtvis otillåtet.” Men det behöver inte vara direkt uttalade hot från en chef eller arbetsgivare. E Ström skriver vidare: ”Andra åtgärder som JO traditionellt sett ansett vara olämpliga har varit så kallade ’enskilda möten’ där chefer kallat till sig personal i underordnad ställning. Även om syftet bara varit att ’reda ut missförstånd’ eller liknande när en anställd varit kritisk har mötena av de anställda lätt kunnat uppfattas som repressalier och därför inte varit godtagbara.”
”Det är inte endast fullbordade repressalier som är förbjudna. Även hot om repressalier mot eventuella framtida kritiker är olagligt.” Kan en personal då bli av med jobbet eller omplaceras för att ha uttalat sig i media? Nej, så är det inte. E Ström fortsätter: ”En offentliganställds rätt att kritisera sin arbetsgivare är däremot inte begränsad tills dess att arbetsgivaren fattat ett beslut i en viss fråga utan kvarstår även efter det att ett beslut fattats och genomförts. Offentligt anställda kan heller inte omplaceras eller liknande enbart på grund av att han uttryckt vissa åsikter”. ”Det är inte tillåtet för offentliga arbetsgivare att i olika sammanhang göra uttalanden om att problem, konflikter och kritik skall lösas internt i stället för i massmedia. Sådana föreskrifter kan felaktigt ge arbetstagarna uppfattningen att man inte bara kan utan i första hand måste söka lösa kritik internt.” Rättvisepartiet Socialisterna har en ständig dialog med de anställda i olika verksamheter och kommer att förmedla vidare vilka lagar och regler som gäller på arbetsplatserna och förutsätter att idrott- och föreningsförvaltningen och andra förvaltningar respekterar dessa. ■
Inga svar från V om baden Hur ställer sig Vänsterpartiet till badens framtid? Offensiv talar med Bettan Andersson från Vänsterpartiet. – Det går inte att svara på, vi har diskuterat det i nämnden och vi har diskuterat det i partiet och vi har inte en linje om att vi ska ha kvar baden till varje pris. – Vi måste fatta ett beslut som utgår från hela Göteborgs budget,
därför kan jag inte ge dig något rakt svar till hur Vänsterpartiet ställer sig till badhusen. Med en simkunnighet på en femtedel av alla femteklassare och fyra procent av de nyanlända anser RS att det vore oansvarigt att stänga två badhus i Angered. Läs hela intervjun på rsgoteborg.wordpress.com. ■
S
toppa rasismen När fyra romska män den 1 maj skulle handla kaffe och läsk på Max i Kista, Stockholm blev de nekade att göra detta. Max bekräftar händelsen. Det kan tidningen Metro avslöja den 2 maj. – Mannen i kassan var mycket trevlig, men sedan kom en kvinna och sa ”De är romer. Vi serverar inte romer” säger Thomas Karemfilis, som såg det inträffade, till metro.se. Företagets pr-chef, Alexandra William-Olsson, hävdar att beteendet inte är något företaget står bakom utan är ett resultat av enskilda beslut av personer.
Kyrkklockor ringde mot nazistfaran..
S
toppa nazistvåldet När nazistiska Svenskarnas Parti demonstrerade i Jönköping den 1 maj ljöd kyrkklockorna i staden för att varna för fara. Det har inte hänt sedan 1939, då kyrkklockorna ringde mot det nazistiska hotet när andra världskriget bröt ut. Det skriver DN den 2 maj. – Vi ville varna för det som hotar vårt öppna samhälle och döda deras slagord, säger prästen Fredrik Hollertz, och fortsätter: – Vi ville varna för det som gör att vårt samhälle stängs när det gäller demokrati och yttrandefrihet. Vi vill att människor som behöver komma hit ska kunna göra det och att varje människa som kommer till detta land ska mötas av en utsträckt hand i stället för en knuten näve.
..men i Lund stormade polisen antirasister
P
olisrepression Demonstrationståget Revolutionär 1 maj, som tågade i Lund, blev våldsamt överfallet av polisen sedan en man tänt en bengal. Det rapporterar Sydsvenskan den 1 maj. Extra anmärkningsvärt är att flera av demonstrationsdeltagarna var barnfamiljer med barnen med sig i tåget. – De säger i efterhand att det beror på att folk har tänt pyroteknik, vilket inte har varit problem innan, säger Malin som Sydsvenskan har talat med, och fortsätter: – De bara slår rakt in i demonstrationen med batonger och pepparsprej. Det var barnvagnar i demonstrationen. Jag blev slagen flera gånger och jag blev pepparsprejad. Nu är jag på väg till akuten för jag fick höra att en kompis till mig är där. Han fick slag mot huvudet av polisen. Vittnen som inte deltog i själva demonstrationståget bekräftar polisens övervåld. – Folk stod och höll armkedjor och tog emot batongslag efter batongslag och får pepparsprej mot sig, allt för att en person tänt en bengaleld. Jag har aldrig sett en så stor polisinsats för en så relativt liten demonstration, säger Victor som Sydsvenskan har talat med.
Kollektivavtal efter blockadvarsel
K
ollektivavtal IF Metall hade varslat om en blockad mot Svensk Dos i Uppsala, som nu är avblåst efter att företaget teckat kollektivavtal några få timmar innan blockaden skulle träda i kraft. Det skriver Arbetet den 2 maj. Medlemmarna får nu bland annat rätt till semesterersättning, omställningsstöd och arbetstidsförkortning. – Det är väldigt glädjande att de anställda på företaget äntligen kan få arbeta under de trygga villkor som ett kollektivavtal ger, säger Peter Lydell, ombudsman på IF Metall Uppland, i ett pressmeddelande. ■
INRIKES
8 MAJ 2014 # 1 099
6
6,5 år – en politisk dom Domen på 6,5 års fängelse för Joel Bjurströmer Almgren för knivhuggen i Kärrtorp är en skandal. Tingsrätten har inte vägt in den konkreta situationen. Våldsamma nazister anföll en fredlig demonstration och demonstranterna försvarade sig. RS STOCKHOLM rs.stockholm@socialisterna.org
T
I den grupp som först ställde sig i vägen för nazisterna fanns både de demonstrationsvakter som utsetts på planeringsmötena innan demon-
Foto: Offensiv
ingsrätten ger sken av att vara neutral men misslyckas. Nazistledaren Emil Hagberg i Svenska Motståndsrörelsen, som ledde angreppet den 15 december med flaskor, bengaler och käppar, dömdes till åtta månaders fängelse. De båda ”gruppchefer” som tillsammans med Hagberg förberett attacken fick sex månader. Detta för en överlagd, våldsam handling som noggrant planlagts, där nazisterna också ropade hyllningar till Hitler. För mordet på Joakim Karlsson i Vallentuna, ett synnerligen rått överfall, dömdes en medlem i Svenska Motståndsrörelsen till tre års sluten ungdomsvård. De nazister som utförde mordförsöket på Fidel Ogu i Hökarängen i november har inte fällts, trots att alla fyra finns med på de övervakningsfilmer som Uppdrag Granskning visade. Åsa Linderborg i Aftonbladet hade rätt när hon innan domen mot Joel Bjurströmer Almgren skrev att ”Om inte antirasisterna i Kärrtorp försvarat sig den 15 december förra året, och om inte några hade ställt sig i fronten och tagit stryk för att skydda alla andra, hade den dagen kunnat sluta i en katastrof. Nu jagades istället nazisterna i väg och barnfamiljerna kunde oskadda gå hem till sig.” Utan tvekan skulle många ha skadats och kanske även dödats om inte nazisterna hade stoppats.
Nazisternas överfall av den fredliga antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp är vad som borde straffas hårt. strationen och aktivister som Joel Bjurströmer Almgren. Poliserna var få och agerade tveksamt. Efter ett tag var de främst inriktade på att skydda nazisterna när dessa drevs bort från torget. Till och med tingsrätten medger i domen att ”deltagarna i demonstrationen har haft rätt till nödvärn i förhållande till angriparna från SMR-gruppen”. Rätten anser därför inte heller att de antirasistiska demonstranterna är skyldiga till ”våldsamt upplopp” på torget, en makaber anklagelse där Joel Bjurströmer Almgren av åklagaren påstods vara ”anstiftare”. Däremot menar tingsrätten att det var våldsamt upplopp att driva nazisterna längre bort och upp i skogen.
Rätten struntar i det konkreta läget. Under några minuter rådde panik på torget, demonstranter sprang därifrån samtidigt som det haglade tomglas över dem. Uppdrag Granskning spelade upp hur Emil Hagberg själv medgav att flaskorna var vapen för att träffa människor. Funktionärsstyrkan hade som uppdrag att försvara demonstrationen. I detta ingick främst att bilda armkrokskedjor och möjligen i sista hand att försvara sig med käppar. Högtalaranläggningen och megafoner var också en viktig del av självförsvaret, för att uppmana demonstranterna att inte gripas av panik utan att stå kvar. I varje diskussion i den antirasistiska rörelsen under de senaste de-
cennierna har vi från Rättvisepartiet Socialisterna betonat behovet av ett självförsvar mot nazistvåldet. I detta ingår att aktivt blockera eller driva bort nazisterna. Kollektivt självförsvar ska organiseras demokratiskt, inklusive diskussioner om vilka metoder som ska användas. Vi har varnat för enskilda aktioner. Individuellt våld mot enskilda nazister ger dem martyrer samtidigsom det spär på polisens och medias hets att nazister och antirasister liknar varandra. Individuella dåd försvårar möjligheterna att få ett folkligt stöd. Joel Bjurströmer Almgren hade kniv och använde den i en direkt närstrid med en nazist. Utgången hade kunnat bli värre, med ett dödsfall som tagit all uppmärk-
samhet bort från nazistangreppet. Samtidigt måste också handlingen värderas utifrån situationen – mitt under en våldsam attack från nazister. Syftet var att stoppa ett angrepp. Den mycket stränga domen är framför allt en politisk dom. Staten och makthavarna oroas av den starka antirasistiska rörelsen och vill peka ut ”vänsterextremister” som lika farliga som nazister. Antirasism är i första hand en politisk kamp – mot rasism, nazism och mot den högerpolitik som ger dem grogrund. Under våren har manifestationerna mot nazistvåldet fortsatt. Denna rörelse föddes när nazisterna drevs bort från torget i Kärrtorp. ■
400 slöt upp i protest mot utvisning av 2-åring i Piteå Svenska staten slår nya bottenrekord i inhumanitet. Migrationsverkets plan på att utvisa 2-åriga Maria Gevokiyan möter proteststormar. Den 1 Maj slöt 400 personer upp i en manifestation för att Maria ska få stanna. RAYMOND OHLSON rs.lulea@socialisterna.org
E
n apatisk mamma och en väldigt sjuk pappa ledde till att dottern Maria sedan strax efter födseln bor hos en fosterfamilj i Byske. Marias biologiska föräldrar flydde, tillsammans med Marias bror, undan hot och tortyr i hemlandet Armenien. Nu ska Maria slitas ifrån den familj hon vuxit upp i, för att utvisas med de föräldrar som fortfarande är för sjuka för att ta hand om sina
barn. Framtiden för Maria och hennes biologiska bror är sannolikt att hamna på barnhem i Armenien efter utvisningen. Proteststormen ökar mot beslutet om att utvisa Maria och hennes familj. Facebookgruppen ”Låt Maria stanna i Sverige” har över 9 500 medlemmar och över 8 000 har skrivit under namninsamlingen på internet. Den första maj samlades 400
personer i Piteå för att protestera mot utvisningsbeslutet. Under protesten tackade Marias fosterföräldrar för allt stöd och att se familjen hålla tal med tvååriga Maria i famnen var minst sagt tårdrypande. Nya regler kommer att gälla utvisningar av barn från och med första juli i år, rapporterar SVT. De nya reglerna innebär att staten inte ska kunna utvisa familjer vars barn är omhändertagna av sociala myn-
digheter. En regel som införs efter att domstolarna beslutat att utvisa Maria och hennes familj. Dock oavsett nya regler eller ej för svenska staten på uppdrag av högerregeringen en inhuman flyktingpolitik. En stenhård linje mot dem som flyr undan krig, tortyr och förföljelse. En linje där FN:s konventioner inte följs, vare sig om mänskliga rättigheter eller vad gäller barns rättigheter. ■
8 MAJ 2014 # 1 099
Tre veckor innan EU-valet är valtemperaturen i Sverige under noll. Den enda fråga som engagerar på ort efter ort är att protestera mot Sverigedemokraternas besök och torgmöten.
7
Över 300 demonstrerade mot SD:s Jimmie Åkesson, något som sker överallt där han dyker upp.
PER-ÅKE WESTERLUND
paw@socialisterna.org
N
Precis som i resten av Europa måste Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) anstränga sig för att blåsa upp några skillnader. Deras broderpartier sitter ju i regeringar tillsammans i bland annat Finland, Tyskland och Grekland. I partiledardebatten ville Stefan Löfven göra upp med högerpartierna om militären och kärnkraften. Inför hösten siktar han på att bilda en regering med egen majoritet, kanske med hjälp av Folkpartiet, uppgav han i en intervju med Dagens Industri. Även borgerliga kommentatorer erkänner likheterna mellan S och M. Moderaternas politik gör att de ”sakpolitiska skillnaderna mot Socialdemokraterna har gång på gång suddats bort”, skriver Peter Wolodarski i DN. ”Men den hårda retoriken döljer bara hjälpligt att det i praktiken är små skillnader mellan alliansen och Socialdemokraterna”, konstaterade Expressens ledarsida. ”Om man enbart skulle se till landets intressen vid en regeringsbildning är en M-S-regering att föredra”, blev slutsatsen från PM Nilsson på Dagens Industris ledarsida. En sådan regering skulle enligt honom kunna göra upp om ”energin, skattesystemet, välfärdsföretagen, arbetsmarknaden, skolan och försvaret”.
EU-valet: Antirasism och jobbvillkor heta frågor EU-valet sker i skymundan av höstens val och har lägre valdeltagande. 2009 röstade 45,5 procent i Sverige och i valet 2004 bara 37,8 procent. Det öppnar för proteströster, vilket gav mandat till Junilistan 2004 och Piratpartiet 2009. I opinionsmätningarna inför årets val är Miljöpartiet på kraftig uppgång, med över 16 procent i SVT/Sifo:s mätning. Både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har också ökat en del, och Feministiskt Initiativ ligger på 3,2 procent. Detta är utan tvekan ett resultat av det stora missnöjet med regeringen, plus de två stora frågorna inför valet i höst – antirasismen och motståndet mot vinster i välfärden. Men fortfarande kommer många att avstå från att rösta. EU-parlamentets begränsade betydelse – det är ändå kapitalet och regeringarna som styr – spelar förstås in. Rättvisepartiet Socialisterna, med systerpartier runt om i Europa, betonar behovet av gemensam internationell kamp mot kapitalets EU. Hela EU-projektet har sin grund i storföretagens och bankernas behov av ännu större vinster och makt. Deras kapital och varor ska färdas ”fritt” medan arbetarnas
villkor och den offentliga sektorn attackeras och undermineras. I Sverige är situationen inom kollektivtrafiken och elmarknaden tydliga exempel på extrem EU-anpassning. Jobbvillkoren är en akut fråga. Fackföreningarna måste ta strid för att arbetare oavsett ursprungsland ska ha avtalsenliga villkor, det vill säga svenska avtal i Sverige. Det är vad Byggnads varslade om strejk för tidigare i år. Idag utnyttjas tusentals arbetare från andra länder på den svenska arbetsmarknaden. Muren mot flyktingar är en annan viktig fråga. Medan EU:s politik av krig, vapenexport och ekonomisk utsugning tvingar människor på flykt används militära medel även för att hindra dem att nå Europa. Att EU-länder som Frankrike och Italien tvångsutvisar romer visar EU:s verkliga ansikte. Medan stor kraft läggs ner på att tvinga fram privatiseringar och bättre villkor för företagen kastas miljontals människor ut i arbetslöshet och fattigdom. Hårdast har denna marknadsanpassning slagit mot romerna i Rumänien, Bulgarien, Ungern, Tjeckien och forna Jugoslavien. Det sker både direkt genom arbetslöshet och därför att
politiken har banat väg för rasister som vill attackera syndabockar. De som tvingas resa hundratals mil för att tigga angrips sedan. Rättvisepartiet Socialisterna står för gemensam kamp över gränserna och deltog tillsammans med nätverket Välfärd utan Vinst och Folkrörelsen Nej till EU i aktioner på Europafackets gemensamma protestdag i november 2013. Rättvisepartiet Socialisterna har deltagit i EU-valen 1995, 1999, 2004 och 2009. Två gånger i samarbeten med andra – 1995 i Rättviselistan och 2009 i Arbetar Initiativet – och två gånger i egen regi. Men eftersom EU-valet nu för första gången äger rum samma år som allmänna val beslutade RS att inte ställa upp i EU-valet. Kampanjen i september måste prioriteras. Kongressmaterialet (mars 2014) visar att RS ”kommer att i EU-valskampanjen lyfta fram behovet av bygget av ett nytt socialistiskt arbetarparti. Vi visar hur vi redan idag bygger nätverk där vi kämpar tillsammans med antirasister, studenter, förortskämpar, kämpande feminister, fackliga aktivister med flera. Idag står vi långt från bildandet av ett nytt arbetarparti och i valkampanjen försöker vi övertyga
Foto: Per-Olov Eklund
är Jimmie Åkesson skulle tala i Norrköping klockan 10 på måndagsmorgonen den 5 maj möttes han av över 300 demonstranter. Ett stort polispådrag vaktade de fåtaliga SD:arna. Den nya antirasistiska vågen efter Kärrtorp har också haft en effekt på SD:s opinionssiffror. I den senaste mätningen från SVT/Sifo ligger SD på 4,2 procent i EU-valet, vilket inte skulle ge något mandat. Det är förstås för tidigt att säga hur resultatet blir, men det är ingen tvekan om att antirasismen drar mest folk. Riksdagspartiernas kampanjer är pliktskyldiga insatser med sikte på valet i september. Moderaternas valupptakt på Norrmalmstorg i Stockholm, som blåstes upp stort i Rapport den 3 maj, lockade väldigt små skaror. I partiledardebatten i söndags, den 4 maj, var EU-valet långt borta. EU:s roll i de extrema nedskärningar i Grekland, frågan om militär upprustning och Ukraina, muren mot flyktingar, hotet från rasistpartierna och frågan om arbetarnas löner och villkor saknades helt i debatten.
alla som vill kämpa att gå med i vårt parti och bygga RS.” Materialet betonar också den viktiga roll som Paul Murphy från RS systerparti Socialist Party på Irland spelar som socialist i EU-parlamentet. Eftersom RS inte ställer upp med egen valsedel har vi fått frågan från prenumeranter och medlemmar hur man ska rösta – inte alls, blankt eller på något av de partier som ställer upp? RS-kongressen i mars antog en text som argumenterar för att en blankröst eller att inte rösta alls skulle uppfattas som att vi ställer oss vid sidan av kampen mot rasist- och högerpartierna. Detta till skillnad från när vi ställt upp själva med egen valsedel och socialistisk politik. Svaret på frågan blev därför ”en mycket kritisk röst på Vänsterpartiet”. Detta utan att tona ner RS kritik av V: anpassning till Socialdemokraterna, nedtoning av EU-kritiken och att partiet inte för fram ett klart socialistiskt program. Som svar till SD och andra rasistpartier skulle en framgång för vänsterpartier i EU-valet vara det gynnsammaste resultatet för en radikal antikapitalistisk opinion samt för kampinitiativ. ■
ANALYS
8 MAJ 2014 # 1 099
8
CWI: 40 år av kamp för i Internationell solidaritet är en avgörande del av kampen för socialism. Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för en värld fri från fattigdom, krig och ojämlikhet. Men för detta krävs mer än att bara stödja arbetarkamp i andra länder. Det som också behövs är bygget av en kraftfull internationell organisation som är kapabel att hjälpa arbetarklassen att byta ut det kapitalistiska systemet och ersätta det med demokratisk socialism.
CWI har i 40 år kämpat för frihet, jämlikhet och socialism.
ROBERT BECHERT
cwi@worldsoc.co.uk
C
WI, Kommitten för en arbetarinternational, grundades med den målsättningen på ett möte med 46 kamrater från 12 länder den 21 april 1974. Idag finns CWI i 48 länder, på varenda kontinent. Sedan början av 1900-talet har varje årtionde bevittnat revolutioner då de arbetande och fattiga massorna har försökt att få slut på det förtryck och den utsugning de drabbas av under kapitalismen. Det har också ägt rum masskamp, kontrarevolutioner och mäktiga världsförändrande händelseutvecklingar. De senaste 40 åren har inte varit något undantag. Bara fyra dagar efter bildandet av CWI upphörde 48 år av diktatur i Portugal. Några få månader därefter kollapsade den grekiska militärjuntan. Historien utvecklas dock inte rätlinjigt. Den härskande klassen lyckades i båda länderna överleva för att försvara sitt system, huvudsakligen för att den massrörelse som hotade dem saknade ett konkret program för kapitalismens avskaffande, samt ett ledarskap berett att leda den kampen. De senaste 25 åren har komplicerats av Sovjetunionens och de andra stalinistiska staternas kollaps. Att de styrdes av en privilegierad totalitär elit innebar att dessa stater inte kunde betraktas som socialistiska. Faktumet att dessa stater hade en grundval av förstatligade ickekapitalistiska ekonomier innebar emellertid att deras existens i sig självt visade att kapitalismen inte var det enda möjliga systemet. Dessa länders kollaps tillbaka till kapitalism efter 1989 användes av de härskande klasserna i deras motoffensiv efter radikaliseringen under 1960-talet fram till 1980-talet till att ideologiskt hävda att det inte finns något alternativ till kapitalismen. Detta hjälpte till med att accelerera den prokapitalistiska högervridningen av arbetarrörelsen. Men sedan 2008 års utbrott av den senaste globala kapitalistiska krisen har världen gått in i en ny era av kris och masskamp, revolution och kontrarevolution. Ett viktigt särdrag idag är dock att kombinationen av globalisering och kommunkationsinnovationer har stärkt den intemationella medvetenheten.
Ett växande antal människor ser frågorna om ekonomin, krig och fred samt miljön som internationella och som knutna till kapitalismen, eller åtminstone kopplade till de jättelika finans-, tillverknings- och handelsbolagens dominans. Samtidigt är fler människor än tidigare också medvetna om de inneboende möjligheterna i vetenskapliga och teknologiska framsteg, om de används i befolkningens och miljöns istället för företagsvinsternas intresse. Det viktigaste är dock att erfarenheterna av åtstramningar och kampen emot dem håller på att skapa en förståelse för behovet av att i grunden ändra på hela samhället. Händelser som störtandet av Egyptens diktator Mubarak år 2011 fick på så vis en världsomfattande inverkan. Dessa händelser har tillhandahållit en viktig potentiell grundval för en internationell socialistisk organisation som länkar ihop rörelser globalt. Detta århundrade har redan blivit vittne till rörelser och kamp i internationell skala, som oppositionen mot den USA-ledda invasionen av Irak, effekterna av den tunisiska och den egyptiska revolutionen under år 2011 och den nyligen bedrivna internationella hamnarbetarkampen. Men om arbetarrörelsen inte kan tillhandahålla ett konkret svar på dagens frågeställningar finns risken för att reaktionärt nationalistiska ”svar” kan få stöd och lägga grunden för framtida chauvinistiska eller etniska konflikter inom och mellan länder. En av de målsättningar som CWI har tagit på sig är att hjälpa till med att beväpna arbetarrörelsen med ett program och en strategi för att både vinna vår omedelbara kamp och för att få bort kapitalismens förgiftande grepp över världen, vilket börjar med förklarandet av arbetarklassens centrala roll i detta. Det var ingen tillfällighet att bildandet av CWI ägde rum i en väldigt turbulent tid. Kapitalismens långa efterkrigsuppsving gick mot sitt slut. Men redan innan dess, innan 1973 års oljekris som kom att
symbolisera den förändrade ekonomiska situationen, hade Europa och därefter Latinamerika skakats av revolutionära rörelser och kriser. I Vietnam stod USA-imperialismen inför sitt första militära nederlag någonsin. Med början i den franska majrevolten 1968 svepte en mäktig våg av arbetar- och studentprotester genom Europa. De stalinistiska regimerna hade skakats av ”Pragvåren” 1968 i det dåvarande Tjeckoslovakien och den arbetarstrejkvåg som ägde rum 1969/71 i Polen, rörelser som inte var prokapitalistiska utan i allt väsentligt strävade efter en arbetardemokrati. Den bittra erfarenheten av det blodiga störtandet av Allende regeringen i Chile 1973 provocerade till en bred diskussion om hur socialismen skulle kunna uppnås och också om hur man skulle förhindra att en kontrarevolution ställer sig ivägen för arbetarrörelsen. Det var sannerligen en period av internationell kamp.
Den kapitalistisk krisen 1974-75 bidrog till att utvecklingen i många länder vreds åt vänster. Under år 1974 började den spanska diktaturen under Franco, ställd inför en begynnande revolution, att falla sönder. Men den härskande klassen sökte och fick hjälp av arbetarledarna med att hålla den revolutionära rörelsen tillbaka och var därför kapabla att upprätta en kapitalistisk demokrati. Mot denna bakgrund började marxister nå ut till en mycket bredare publik. Framgångarna var heller inte begränsade till Europa. På Sri Lanka bidrog landets historia av en trotskistisk rörelse med masstöd, vilket innebar att våra idéer fick ett tidigt eko. Efter erfarenheterna av de socialistiska och kommunistiska internationalerna kom dock idén om en internationell arbetarorganisation som kämpar, som går bortom solidaritet, att bli mindre central i arbetarrörelsen. Men under 2000-talet har alla dessa frågeställningar återigen ställts på sin spets. Erfarenheterna har emellertid
visat att med enbart protester kan man få igenom enskilda krav, men inte på ett grundläggande sätt förändra situationen. För något sådant krävs ett konkret handlingsprogram och en klarsynt ledning. Systemets kris återspeglas av att kapitalisterna inte är särskilt hoppfulla om framtiden. Dessa förhållanden röjer väg för nya perioder av kamp och revolution. Det mesta av kampen har generellt sett under denna krisperiod varit av defensiv karaktär, riktad emot de härskande klassernas attacker, men i länder som upplevt ekonomisk tillväxt, som Kina och Brasilien, har det förekommit offensiv kamp för att få igenom förbättringar. I Grekland har arbetarna genomfört otroliga 36 generalstrejker sedan 2010, utan framgångar i fråga om att stoppa den härskande klassens angrepp. Detta utesluter dock inte ny radikalisering, kanske till att börja med på det politiska planet. Rörelsens olika skikt drar hela tiden lärdomar av sina erfarenheter.
8 MAJ 2014 # 1 099
9
internationell socialism Historiens röda tråd
Revolutionerna och masskampen under de senaste åren har återigen rest den urgamla frågan om hur framgångar kan säkras och den gamla ordningen avskaffas på riktigt. Egypten utgör det senaste exemplet, då de arbetande massorna i februari 2011 hade den potentiella makten i sina händer men inte fullt ut insåg detta eller såg vad som behövde göras. Mäktiga revolutioner kan nästan helt och hållet sopa bort den gamla ordningen, men den kan som i Portugal efter 1975 komma tillbaka om inte arbetarklassen säkrar sin nya maktställning. Varenda revolution och kamp har uppenbarligen sina egna särskilda kännetecken, men i fråga om revolutioner i allmänhet är den generella lärdomen om hur arbetarklassen och de fattiga lyckades komma till makten 1917 och behålla den fortfarande avgörande. Dagens situationer liknar på vissa sätt läget i slutet av 1800-talet, då massarbetarrörelsen utvecklades. Det är nu en fråga om att återuppbygga eller bygga helt
nya arbetarorganisationer från grunden. En komplikation är att i många länder har arbetarna bittra erfarenheter av de gamla arbetarorganisationernas förfall eller kollaps, där särskilt de tidigare socialdemokratiska, socialistiska och kommunistiska partierna numera mestadels har omvandlats till prokapitalistiska eller helt igenom kapitalistiska organisationer. CWI spelar i många länder en nyckelroll i detta återuppbyggande och argumenterar där så är lämpligt för att en början måste vara att skapa nya politiska partier av och för arbetarklassen som ett steg i riktningen mot bygget av massbaserade socialistiska arbetarrörelser. Men det är inte enbart en fråga om propaganda. Vi har i Storbritannien, Sydafrika och Nigeria haft nyckelpositioner i fråga om att steget tas till att bilda nya partier. I Irland, USA och Sverige ställer CWI-kamrater för närvarande upp i val under sitt eget banér. I de fall vänsterpartier existerar, som i fallet med PSoL i Brasili-
en och Die Linke i Tyskland, är CWI-medlemmar aktiva inom dem samtidigt som de argumenterar för de steg som behöver tas för det fortsatta bygget av dem som socialistiska organisationer. Detta är en del av vår CWI-tradition. Vi har från första början varit aktiva, inte passiva – vi har deltagit i och tagit inititativ till liten såväl som omfattande kamp. På många sätt är dock dessa CWI:s första fyra årtionden faktiskt bara en förhistoria. Vi befinner oss redan i en tumultartad period där allt antingen ifrågasätts eller snart kommer att ifrågasättas. Erfarenheterna av denna period av kapitalism, den växande miljökrisen, som inte har några framtidsutsikter att erbjuda den breda massan av unga människor, kommer att producera revolutionära stormar. CWI kommer att delta fullt ut i dessa händelser, inklusive i fråga om bygget av en rörelse som en gång för alla kan få slut på detta brutala, kaotiska och orättvisa kapitalistiska system och göra livet till något njutbart för alla. Arbetare i alla länder, förena er! ■
Kapitalismen är global. Därför manade redan Karl Marx och Fredrich Engels i Kommunistiska manifestet; ”Arbetare i alla länder, förena er!” Marx och Engels var sedan med om att bilda Första internationalen 1864. Det var en internationell organisation som förde samman olika grupperingar inom den arbetarrörelse som börjat sin framväxt. Efter krossandet av Pariskommunen 1871 kollapsade den Första Internationalen. Men en ny international bildades 1889, som blivit känd som Andra internationalen och som symboliserade den europeiska arbetarrörelsens växande styrka. De flesta av Andra internationalens partier accepterade marxismen, den revolutionära socialismen, som sin politiska grundval. Men när första världskriget bröt ut 1914 rasade den Andra internationalen samman när ledarna för de flesta socialdemokratiska/socialistiska partier slöt upp bakom ”sin” härskande klass. Detta utgjorde ett fundamentalt brott mot internationalens principer och beslut att opponera sig emot ett krig mellan konkurrerande imperialistiska makter. Medan socialistpartier i Ryssland och några få andra länder gick emot kriget gick i de flesta krigförande länder bara små minoriteter emot kriget under år 1914. Mot denna bakgrund argumenterade de socialister som vägrade att anpassa sig till kapitalismen för att det var nödvändigt att kämpa för att frigöra arbetarrörelsen ifrån kapitalismens inflytande. Oktoberrevolutionens seger i Ryssland 1917 förändrade situationen och satte ett exempel för världens arbetare. Exemplet var både politiskt – program, strategi och taktik – och organisatoriskt, i meningen byg-
get av arbetarorganisationer som var villiga till och kapabla att kämpa för att få slut på kapitalismen. År 1919 bildades den nya Kommunistiska internationalen, beslutsam i sin uppgift att störta kapitalismen. Den fick en massbas i många länder. Nederlaget för den revolutionära våg som svepte över Europa 1917-23 ledde dock till Oktoberrevolutionens isolering och urartning i form av en stalinistisk diktatur. År 1943 beslöt Stalin att låta upplösa Kommunistiska internationalen som ett sätt att visa att hans regim inte försökte störta den internationella kapitalismen, utan snarare eftersträvade en överenskommelse med de kapitalistiska stormakterna.
Trotskij, tillsammans med Lenin ledare för den ryska revolutionen, som under 1920-talet ledde oppositionen mot det framväxande stalinistiska systemet, hade redan 1933 dragit slutsatsen att Kommunistiska internationalen inte längre var kapabel att leda kampen mot kapitalismen. Detta var i samband med att nazisterna kom till makten 1933 troligen det värsta nederlag som arbetarrörelsen någonsin lidit. På detta sätt kom återigen frågan om bygget av en genuin international att ställas. Även om Trotskij reste banéret och programmet för en fjärde international på 1930-talet var det dock endast på Ceylon/Sri Lanka, i Vietnam och Bolivia som den till en början kom att attrahera stora grupper, även om dess aktivister under 1930- och 1940-talen kom att spela viktiga roller också i kamp i andra länder. Under den mer besvärliga perioden efter andra världskriget ledde politiska och organisatoriska meningsmotsättningar till splittringar inom den trotskistiska rörelsen. Det var ur denna utveckling som CWI bildades. ■
USP (CWI på Sri Lanka) ser till att landets trotskistiska tradition lever kvar. Foto: USP
INTERNATIONELLT
8 MAJ 2014 # 1 099
10
Genombrott för $15 now
Kravet på en minimilön på 15 dollar i timmen vinner mark.
Kampanjen för en minimilön på 15 dollar i timmen höll på lördagen den 26 april sin första nationella konferens i Portland i USA. Konferensen blev en stor succé, med runt 500 deltagare från hela landet och även några internationella gäster. Kampanjen 15 now har blivit en landsomfattande rörelse, och finns nu i 15 delstater. LOUISE STRÖMBÄCK louise.strömbäck@socialisterna.org
U
nder konferensen röstades resolutionen om organisationens vision och strategi igenom. Det beslutades också att det skulle startas en namninsamling i Seattle för att ändra stadgarna och göra en minimilön på 15 dollar till en lag inom kommunen. Kraven som ställs är en minimilön på 15 dollar i timmen, ingen minskad grundlön på
grund av dricks, samma lön för tonåringar och inskolningar, ingen infasning för stora företag och en treårig infasningsperiod för mindre företag. Nu ser det ut som att kampen i Seattle börjar vinna mark. Borgmästaren har insett att han måste göra någonting i frågan, och har kommit med ett nytt förslag. Det låter som att det innebär en ny minimilön på 15 dollar i timmen, men det är inte så enkelt. Det han egentligen föreslår är en infasningsperiod för storföretag på fyra år, en fördröjning av införandet av lagen på elva år, avdrag på lönen vid dricks och en minskad sjukersättning. Det skulle i praktiken innebära en försämring och arbetarna kan inte vänta i elva år. Kshama Sawant har sagt att hon röstar nej till förslaget, då det är en dold attack på arbetarna i Seattle. Kraven som kampanjen 15 now ställer måste gå igenom och därför behöver kampen drivas ännu hårdare. Den nya namninsamlingen
med ett mål på 50 000 namn är ett viktigt steg. Den första maj deltog nätverket i ett antal demonstrationer. En av de viktigaste frågorna, utöver 15 dollar, var kampen mot utvisningarna. Obama har nu utvisat över två miljoner människor under sina år som president. Jakten på papperslösa i USA är kopplad till det nyliberaliserade fängelsesystemet, där papperslösa hamnar i väntan på utvisning vilket ägarna av de privata fängelserna tjänar pengar på. Kampanjen 15 now stödjer de papperslösas kamp och kopplar samman den med kampen för höjd minimilön, då papperslösa utnyttjas hårt på arbetsmarknaden vilket även leder till lönedumpning. Generellt sett tjänar invandrare mer på en höjd minimilön då de ofta befinner sig lägst på löneskalan. Faktum är att över 46 miljoner människor lever i fattigdom i USA. Det Demokratiska partiet i USA har börjat diskutera en nationell höjning av minimilönen
till 10,10 dollar (cirka 66 kronor) i timmen. De har insett att fattiga amerikaner konsumerar mindre och att en höjning av minimilönen skulle öka konsumtionen. Mångmiljonären Nick Hanauer har skrivit: ”Att höja minimilönen till 15 dollar i timmen skulle tillföra cirka 450 miljarder dollar i ekonomin varje år. Det skulle ge mer köpkraft för miljontals fattiga och lägre medelklass-amerikaner och skulle stimulera inköp, produktion och uthyrning.” Robert Reich, tidigare arbetsmarknadsminister under president Bill Clinton, har skrivit att ”reform är mindre riskfyllt än revolution, men ju längre vi väntar desto mer
sannolikt blir det senare”. Han uppmanar Obama att stödja en höjning av minimilönen till 15 dollar i timmen. När kapitalisterna inser att de står inför ett val mellan reformer och revolution har de alltid valt reformer, vilket vi har sett i Sverige under hela 1900-talet. Det är en hård kamp som leder till dessa reformer, men den behöver tas ett steg längre. Att dessa kapitalister vill höja minimilönen kommer inte att vara det som leder till en höjning, utan det är arbetarkampen som har lett till deras förslag. Läs mer om kampanjen på 15now.org och socialistalternative. org. ■
Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net
8 MAJ 2014 # 1 099
11
50 000 i historisk strejk i Kina Den två veckor långa strejken vid Yue Yuen Industrial Holdings skofabrik i Dongguans kåkstad Gaobu var en av de största i Kina på flera årtionden. Strejken, som väckt stor global uppmärksamhet, har redan skrivit in sig i historieböckerna. CHINAWORKER.INFO
cwi@worldsoc.co.uk
D
ongguan är belägen i Guangdongprovinsen, som står för mer än en femtedel av Kinas export. Denna massiva protest och risken för en dominoeffekt spred nervositet och oro inom det styrande ”kommunist”-partiet (KKP). De strejkande krävde att få tillbaka de miljoner yuan (lika mycket i kronor) som inte har betalats till arbetarnas socialförsäkring och pension. Efter strejken kommer företagets kostnader för arbetarnas socialförsäkringar och pensioner öka med 31 miljoner dollar (196,5 miljoner kronor), vilket är en blygsam summa i jämförelse med att Yue Yuens i fjol redovisade en vinst på 435 miljoner dollar (2 757,5 miljoner kronor). Kinas snåriga och icke transparenta välfärdssystem ger bolag landet runt en möjlighet att kringgå lagstiftningen och lura arbetarna. För en månad sedan upptäckte arbetarna vid Yue Yuen att bolagets betalningar till socialförsäkringsfonder hade baserats på grundlönen och inte den faktiska lönen, vilket i Kina inkluderar många timmars övertid. Bolagets agerande var lagstridigt. Arbetare upptäckte också att anställningskontrakten vid Yue Yuen saknade juridisk giltighet. De strejkande krävde att dessa missförhållanden skulle åtgärdas, men de reste också de viktiga kraven på att få bilda en egen självständig fackförening och ingen bestraffning av strejkande. Yue Yuen tillverkar en femtedel av världens alla sportskor och uppdragsgivarna är globala varumärken som Adidas, Nike och Timberland. En strejk av denna storlek och varaktighet – som varar mer än två veckor – är exceptionell och blir desto mer anmärkningsvärt i ett land och politiskt system där strejker är olagliga och ständigt besvaras med repression. Strejken vid Yue Yuen var inget undantag. Strejkande har vittnat om den brutala taktik som cheferna, med hjälp av flera hundra poliser och kravallpoliser, använde för att knäcka strejken. Den kinesiska regimen har genom åren utvecklat en avancerad ”morot och piska”-taktik för att desarmera massprotester. ”Efter att myndigheterna beordrat [Yue Yuen] att ’anpassa sig till situationen’ och göra små eftergifter har mängder av strejkande gripits
av polisen”, berättar arbetare och tillägger att viktiga krav förblivit ouppfyllda och de bara återvände till arbetet på grund av de hot de utsatts för, rapporterade nyhetsbyrån AFP den 29 april. Bland arbetarna finns en stor ilska mot att den fredliga och ansvarsfulla strejken från första stund möttes av förtryck. Polisen gjorde gripanden och flera arbetare skadades i sammandrabbningar redan vid strejkens början. (Strejken inleddes den 5 april och växte den 14 april efter att bolaget presenterat ett bud som var långtifrån arbetarnas krav). Under hela strejken fanns en ständig omfattade närvaro av polis- och kravallpolisstyrkor. ”De som skriker slagord blir bortförda och vi vågar inte tänka på banderoller”, berättade en arbetar för BBC. Vid en demonstration den 15 april blev de strejkande som bar banderoller måltavla för polisens våld och arresteringar. ”Polisen har gripit arbetare på fabriksgolvet som inte arbetade, fler än 60 greps. Just nu kontrolleras fabriken av polisen, säger en arbetare som inte ville bli namngiven av rädsla för repressalier” (AFP den 28 april). KKP-diktaturen framträder alltid med två ansikten när man ställs inför stora utmaningar i allmänhet och massrörelser i synnerhet. För två veckor sedan uttalade ministeriet för mänskliga resurser och social trygghet i Peking att Yue Yuen gjort sig skyldig till ”förseelser” genom att inte betala de lagfästa summorna till arbetarnas socialförsäkrings- och pensionskonton. Men som arbetarna påpekat har de lokala statsorganen i flera år samarbetat med företaget, vilket är normalt i Kina, och blundat för övergreppen i utbyte mot skatteintäkter och mutor. Under hela strejken hävdade Yue Yuens verkställande direktör George Hong-Chih Liu att man hade de lokala styrets ”fulla stöd”. Polisens – statsmaktens kärna – agerande lämnar heller inget tvivel om på vilken sida statsmakten stod och ingen från bolagets ledning har gripits, trots att man gjort sig skyldig till lagbrott. Strejken vid Yue Yuens fabriker skriver ett nytt kapitel i historien om den senaste tidens arbetarkamp i Kina. Till en början var det 1 000 arbetare som gick i strejk den 5 april, påföljande vecka var
Bilden är från en protest i Hongkong med krav på att den 27-årige NGO-aktivisten Lin Dong ska släppas fri. Lin Dong är en av de som arresterats när polisen slagit till mot Yue Yuen-strejken. 50 000 ute i strejk. Den 18 april spreds strejken till Yue Yuen fabrik i den närliggande Jiangxiprovinsen. Yue Yuen-arbetarna gav regimens marionettfackförening ACFTU kalla handen och krävde rätten att bilda en egen fackförening. The Economist rapporterade om att arbetare vid fabriksgrindarna rev sönder kopior av ett brev från det officiella facket, som krävde att arbetarna skulle avsluta strejken och erkänna företagets ”uppriktighet”. ”Arbetarna ska ha sin egen fackförening eftersom [det statligt styrda] facket inte agerar på uppdrag av arbetarna”, sa en arbetare. Enpartidiktaturen och Xi Jinping-regimens skärpta förtryck innebär att strejker i Kina inte utvecklas på samma sätt som i de
kapitalistiska länderna där arbetarna har vunnit fackliga och demokratiska rättigheter (även om dessa tillkämpade rättigheter i många fall nu attackeras). I Kina finns inga genuina fackföreningar, inga fackliga möten där förslag och krav kan diskuteras och beslutas om, utan arbetarkampen, som i Dongguan, utvecklas till stor del spontant och kantas av ständiga improvisationer. Eftersom de första tecknen på organiserad handling sannolikt kan avslöjas och knäckas av regimens och företagen spioner tenderar arbetarkampen att bryta ut spontant för att sedan ta sig en mer organiserad form. Men organiseringen är mycket svår att upprätthålla på grund av det ständigt närvarande förtrycket.
Strejken vid Yue Yuen kommer att ha en enorm inverkan på arbetarnas medvetande och framtida kamp. ”Oavsett om vi kommer att lyckas eller inte, har strejken fått en plats i historien”, som en arbetare sa. Yue Yuen-arbetarna skulle inte ha uppnått någonting utan strejk. Det gäller även om man kan lita på att bolaget och de styrande till fullo kommer att uppfylla sina rättsliga skyldigheter gentemot de anställda. Att arbetarna lyckades organisera en så kraftfull strejk som bröt de multinationella företagen produktionskedja, trots förtrycket och repressionen, har etablerat en ny plattform för den fortsatta arbetarkampen i Kina. Under de kommande åren kommer inte minst kravet på oberoende och demokratiska fackföreningar att bli en framtida ostoppbar kraft. ■
INTERNATIONELLT
8 MAJ 2014 # 1 099
12
Ingen barriär finns som hindrar det förorenade vattnet att forsa ut i finska Talvivaara.
RS-valfond
Finansiera gräsrötterna! 62
stödjare
55 328 kr insamlat av 200 000 kr
28%
– Inget i Talvivaara har fungerat som planerat, vilket har lett till en katastrof. Dammarna blev snabbt överfyllda och de har tvingats släppa ut förorenat vatten i naturen. Hela tiden dyker nya problem upp som ska prövas av myndigheterna. JONAS BRÄNNBERG
jonas.brannberg@socialisterna.org
S
å inledde Pertti Sundqvist från finska Naturskydds föreningen sin rapport på Helsingfors Social Forum om de sociala rörelsernas protester mot gruvan nära Sotkamo i finska Kaja naland, vars utsläpp har lett till vad som kan beskrivas som en ekolo gisk katastrof. Före Talvivaara har mest små skalig gruvdrift funnits i Finland. Med Talvivaara öppnades en ny epok där viktiga frågor har kom mit upp till ytan.
– Vem ska äga mineralerna i mar ken? Hur ska en mineralstrategi se ut? I Talvivaara är mineralhalten låg, vilket leder till enorma mäng der överskottsmaterial. Dessutom begränsar miljövillkoret till exem pel inte utsläppen av sulfider. Lan det blir förstört. Idag finns ingen mineralskatt – de enda skattein täkter som staten får är från lands försäljning och anställda i gruvor na, berättade Tuomo Tormulainen från Norra Karelens förening mot uranbrytning, som också berättade om hur folk i omgivningen reage rat. – För tio år sedan var människor positiva. Nu är det tvärtom – man
är rädd om sin närmiljö. Dessut om etableras bara gruvor i om råden med en liten befolkning. Människor som bor där känner det som att två olika Finland håller på att utvecklas, på grund av ett slags kolonialt agerande. I Talvivaara har dammar brustit och hundratusentals kubikmeter förorenat vatten med tungmetaller har läckt ut vid flera tillfällen. – Nu har stora områden i Talvi vaara förorenats och ingen barri är finns som stoppar det smutsiga vattnet. Till exempel har utsläp pen av sulfat (SO4) och mangan varit enorma. De förorenade om rådena är fulla, så nytt avfallsvat ten måste släppas ut i naturen, berättade Pertti Sundqvist och fortsatte: – Effekten av dessa stora mäng der utsläpp av mineralsalter är att säsongscirkulationen som syresät ter bottnarna i sjöarna uteblir och utan syre dör allt liv. Större och större områden förstörs – det är som i Östersjön fast ännu värre ef tersom det handlar om insjöar. Precis som i Sverige är det många nya gruvor som har startats eller är på gång att startas upp.
Foto: Antti Lankinen / stoptalvivaara.org
”Landet blir förstört”
– Nyligen gjorde myndigheterna ett stresstest på alla gruvor i Finland, och enligt det fungerade inte en enda gruva som planerat. Andra katastrofer har redan inträffat: I Pyhäsalmi förstördes grundvattnet när det berikades med radioaktivi tet, berättade Pertti Sundqvist. Angi Mauranen från finska Mil jöförbundet Jordens Vänner tog upp om det verkligen behövs nya gruvor och tog australiska Dragon Mining som exempel (som äger gruvprojekt både i Finland och i Sverige). – Dragon Mining planerar en guldgruva i Orivesi. Men ingen ifrågasätter det faktum att vi inte behöver mer guld. Det handlar om ren spekulation i ett högt guldpris på grund av finanskrisen. Redan nu har det avslöjats om utsläpp av uran från den gruvan till sjöar. Även vid anrikningsansläggningen i Sastamala har vi i Jordens Vänner hittat tungmetaller i närliggande sjöar. – Vi släpper snart en ny rapport om Dragon Mining och försöker samla all fakta om dessa gruvpro jekt i en enda databas, för idag är det svårt att få en överblick. På seminariet gav också under tecknad en rapport om motstån det mot gruvor i Sverige, framför allt om kampen i Kallak. Mötet beslutade om att det behövs mer samordning, även internationellt, kring gemensamma aktioner mot rovdriften på miljön som dagens gruvpolitik innebär. ■
Alla Offensivläsare, sympatisörer och vänner kan bidra till valfonden! Den 1 maj lanserades Rättvisepartiet Socialisternas valfondssida, där alla som vill stödja RS i valet kan bidra både ekonomiskt och som valarbetare. För dagliga uppdateringar, gå in på:
socialisterna.org/valfonden
8 MAJ 2014 # 1 099
13
Odessa: 40 mördas av fascister Bildt och landets högerregering skyller på massakerns offer Ett inbördeskrigsliknande tillstånd råder i Ukraina efter fascisternas massaker i Odessa, södra Ukraina, under den blodiga fredagen den 2 maj och regeringstruppernas upptrappade offensiv i östra Ukraina.
per som formades på Maidantorget och som till stor del stod under högerextremisternas befäl. Med dessa ”specialstyrkor” i Odessa legitimerar regimen och Väst fascisternas våld och terror. Det är en provokation som riskerar att påskynda Ukrainas blodiga delning och ökar risken för att dagens inbördesstrider blir inledningen till ett storskaligt krig. Massakern i Odessa har ställt uppgiften att bygga demokratiska försvarskommittéer för att organisera arbetarnas väpnade motstånd högst på dagordningen. Regeringsoffensiven i östra Ukraina tycks ha som sitt främsta syfte att förhindra genomförandet av de folkomröstningar som de proryska grupperna i Donetsk och andra städer i östra Ukraina utlyst till den 11 maj. Men det är knappast troligt att regimen lyckas i sitt uppsåt och om man skulle lyckas skulle det ske till stor blodsspillan och till ett oerhört politiskt pris. De närmaste dagarna kan i mångt och mycket komma att bestämma framtidsutsikterna för dagens Ukraina.
PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org
F
redagen den 2 maj blev den blodigaste hittills i Ukraina sedan den förre presidenten Viktor Janukovytj tvingades på flykt i februari. Minst 46 personer dödades och merparten, 40 personer, brändes inne efter att Fackföreningarnas hus satts i brand av fascistiska våldsgrupper. Över 200 har tvingats söka läkarvård och för 17 rapporteras tillståndet vara kritiskt. Fascisterna, däribland medlemmar i Högra sektorn, hade åkt till Odessa för att försöka slå ner de lokala protesterna och demonstrationerna, bland annat på 1 maj, som har genomförts mot högerregeringen i Kiev. Fascisterna mobiliserade i kamouflage av att man var fotbollssupportrar som tänkte passa på att tåga för ”Ukrainas enhet” på matchdagen. När fascistmarschen inleddes möttes den av motdemonstranter, men de var för få för att stoppa fascisterna och tvingades retirera till torget där Fackföreningarnas hus är beläget. Vänstergruppen Borotba, som intervjuades i förra veckans Offensiv, säger i ett uttalande som finns på marxistarkiv.se: ”Ända från början – redan när de började samlas på Sobornajtorget – kunde väl utrustade paramilitärer ses bland vanliga ultrahögerfans. De hade sköldar, hjälmar, slagträn, vapen med gummikulor såväl som riktiga skjutvapen. Det var huvudsakligen män mellan 30 och 40 års ålder som uppenbarligen inte var fotbollsfans. En del av dem hade sköldar där det stod skrivet: ’Maidans självförsvarsgrupp 1400’. Dessa nationalistiska paramilitärer blev den främsta angreppsstyrkan under den blodiga massakern på Odessainvånare på Kulikovo Pole-torget… där Fackföreningarnas hus ligger och där det fanns ett tältläger med motståndare till juntan i Kiev. Aktivister från Borotba tjänstgjorde denna dag i protestlägret tillsammans med andra aktivister och vanliga invånare från Odessa. Totalt befann sig omkring 200 personer i tältlägret, varav häften kvinnor och äldre män. Nynazisterna började bombardera tältlägret med molotovcocktailar och
Nazister från Högra sektorn som brände ned Fackföreningarnas hus. satte eld på det. Aktivister från protestlägret tvingades fly till den närbelägna byggnaden Fackföreningarnas hus. Fascisterna satte eld på bottenvåningen av Fackföreningarnas hus för att försöka döda dessa Odessabor. Elden spred sig ganska snabbt i byggnaden. I ett försök att undkomma elden började folk hoppa ut från fönstren på de övre våningarna. Men på marken väntade nationalistiska paramilitärer”. Bland de som dödades eller skadades fanns medlemmar i och sympatisörer till Borotba. ”Vi ville ge fienden en näsbränna en gång för alla”, erkände en av Högra sektorns ledare i Odessa efteråt till Svenska Dagbladet den 5 maj. En annan medlem av Högra sektorn sa till brittiska Guardian att ”Målet är att rensa Odessa från oppositionella”. Men utrikesminister Carl Bildts kommentar efteråt var att ”det verkar ha börjat med pro-ryska försök att få kontroll över byggnader”, när de i själva verket var motståndare till högerregeringen i Kiev som flytt in i Fackföreningarnas hus efter att deras tältläger utanför bränts ner. Efter att de flytt kastade fascisterna molotovcocktailar mot fackföreningsbyggnaden. Polis och
myndigheter ingrep inte mot mördarna utan lät de fascistiska stormtrupperna ta över Odessa. Samtidigt med fascisternas massaker i Odessa och att regeringstrupperna gick till anfall i östra Ukraina höll USA:s president Barack Obama och Tysklands förbundskansler Angela Merkel en gemensam presskonferens där man uttryckte förståelse för regimens agerande. Inte ett ord sades om Odessa, en tystnad som var talande. Lika talande är Västmedias, den svenska inget undantag, medvetna försök att dölja vad som hände i Odessa eller bara återge regeringens lögner om att branden startades av oppositionella. USA och EU skjuter den ukrainska högerregimen framför sig. Västimperialismens agerande bidrar till att våldsspiralen vrids ytterligare några varv mot en hotande avgrund. Det var ingen tillfällighet att den blodiga fredagen i Odessa ägde rum samtidigt som regeringstrupper inledde en ny offensiv för att om möjligt återta östra Ukraina, den tätbefolkade, industrialiserade och i huvudsak ryskspråkiga delen av landet som regimen förlorat kontrollen över.
Striderna kring Slovjansk den 2 maj skördade minst nio dödsoffer och sedan dess har nya offer skördats i det krigsläge som utvecklas i östra Ukraina. Minst 34 dödades och 30 skadades i de häftiga strider som rasade i och kring Slovjansk i måndags och tidigt på tisdagen (den 5-6 maj). Stängningen av Donetsk flygplats i tisdags, ”på order av regeringen” [Kiev], enligt engelskspråkiga regeringsvänliga KyivPost, kan förebåda en stor truppinsats i denna miljonstad. Regimens försök att återta kontrollen över åtminstone delar av östra Ukraina har ytterligare försvagat en statsapparat som redan innan var svag och splittrad. Den lokala polisen och kravallpolisen har antingen gått över eller håller sig helt passiva till de proryska gruppernas aktioner. Många av de soldater som regeringen har skickat vill inte heller bli indragna i några strider. Det i sin tur gör att regeringen blir allt mer tvungen att luta sig mot beväpnade fascistiska ultranationalistiska grupper. De specialstyrkor som regimen nu ämnar sända till Odessa, för att ersätta de lokala polisstyrkorna, ska exempelvis baseras på de försvarsgrup-
Efter Odessa och mot bakgrund av fortsatta strider i östra Ukraina har regeringen i än högre grad avskiljt sig från den ryskspråkiga befolkningen. Repressionen och den nationalistiska högerpolitiken har gett upphov till att kravet på separation eller långtgående självstyre (federalism) är på uppåtgående, vilket stärker de förhållandevis små proryska grupper som har ockuperat myndighetsbyggnader och som allt mer kommit att ta över det lokala styret. Tyvärr finns inga starka socialistiska arbetarorganisationer som kan mobilisera arbetarna och omvandla den utbredda stämningen som finns och som formuleras i ”Varken Kiev eller Moskva” till enad kamp och försvar. Gruvarbetarna i östra Ukraina har visserligen genomfört strejker under de senaste veckorna för höjda löner. Men arbetarklassen saknar en självständig organisering samt en politik som kan utgöra en annan attraktionspol och samla klassen till ett förenat motstånd mot såväl kapitalism, fascism och etnisk splittring som EU, USA och rysk imperialism. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Offensiv är i full solidaritet med de ukrainska antifascister och socialister, som exempelvis Borotba, som under extremt svåra omständigheter arbetar för att organisera en massrörelse som kan vända utvecklingen och skapa förutsättningar för en enad kamp för ett demokratiskt och socialistiskt Ukraina. ■
INRIKES / KULTUR
8 MAJ 2014 # 1 099
14
Speak your mind i Angered Speak your mind-festivalen arrangerades för tredje året i rad, denna gången i Angered Centrum i den nya stadsdelsparken utanför Angered Arena. Festivalen visar tydligt att politisk hiphop är på frammarch.
– Det är bland det bästa event som varit i Angered på många år. Jag älskar mångfalden i publiken. Extra stort är det för oss att uppträda på hemmaplan. När vi stod på scenen och tittade ned mot publikmassan möttes vi av ett hav av kärlek. Det var fullt av ungdomar från områdets lokala föreningar och kommunala verksamheter, säger Karwan.
Fullt ös i Angered på Speak your mind-festivalen.
KRISTOFER LUNDBERG kristofer.lundberg@socialisterna.org
F
– Jag önskar mig en sommar i Göteborg utan skottlossningar, sa han till publikens jubel. När Svarta duvor, vita liljor spelades lyfte hela Angered och gungade med. Sebbe Staxx avslutade som han börjat: ”Så slänger vi upp ett
Foto: Enver Ramirez
estivalen samlade några tusen besökare under dagen med dragplåster som Brooklyns Talib Kweli. Men mest folk drog den svenska hiphopeliten med grupper som Looptroop, Kartellen och Labyrint, men även de lokala artisterna i Hammer Hill Click, Maktskiftet, Lani Mo och Vic Vem. Kartellens spelning var en antirasistisk manifestation från början till slut. Med en låt där de samplat Nationalteatern fick det hela en göteborgsk känsla och hela publiken sjöng med i allsång: ”Om man redan en gång är straffad, är det lätt att man blir haffad”. Aje är en man som hjälpte Sebbe Staxx ur droger och kriminalitet och han höll ett kort tal till publiken om att tro på sig själv och lämna kriminalitet bakom sig.
stort ’fuck you’ till rasismen i detta land” och hela Angered sträckte upp sitt långfinger. – Det var en mäktig känsla att så många människor, med så många olika nationaliteter samlades på en och samma plats och slog fast att var vi än kommer från är vi alla
svenskar och vi bor alla i Sverige! Det var en dag jag kommer bära med mig i hjärtat så länge jag lever! Viva Angered! berättar Sebbe Staxx för Offensiv. När Hammer Hill Click gick upp på scenen var det ingen som kunde
märka att det var tolv år sedan som de uppträdde tillsammans. Att beskriva dem som lokala legender är ingen överdrift. Dessa 88 soldiers fick Angereds knutna nävar att gunga. Karwan Faraj från Maktskiftet beskriver känslan från scenen:
Speak your mind-festivalen hölls på Första maj, arbetarklassens egen högtidsdag, lanserad av den socialistiska internationalen som en kampdag för 128 år sedan. Detta var något poeten och rapparen Vic Vem tog tillvara på. Såväl hans låtar som mellansnack var en politisk slägga som måste ha fått det att vända sig i magen på festivalens finansiärer Göteborg Stad. Vic Vem tog varje chans han kunde till att föra ut ett budskap. – Göteborg, lägg ned era vapen, stoppa våldet. Låt inte fler bröder dö. Detta med anledning av att ytterligare en 19-årig man skjutits till döds i Biskopsgården tidigare samma morgon. Och det var den nyheten som fick prägla medias förortsrapportering på Första maj, inte de tusentals unga som med kärlek och glädje i positiv anda samlades i Angered Centrum. – Jag gissar att det beror på att det var folk från förorten som organiserade festivalen, i förorten dessutom. De vill inte förknippa oss med positiva sammanhang, säger Karwan från Maktskiftet. ■
Sundsvall: Inspirerande antirasistisk dag Nazistattacken i Kärrtorp blev till ett larm som snabbt mobiliserat till antirasistiska aktiviteter över hela landet.
ben för föreläsningar, vittnesmål och musik som tog ställning. Muhamed Reza, asylsökande, inledde med att vittna om situationen i Iran och vikten av möjlighet till asyl.
STEFAN LUNDQVIST rs.sundsvall@socialisterna.org
Anna Belstock från Linje 17 berättade om upprinnelsen till händelserna i Kärrtorp, hur nazistiskt våld och klotter längs tunnelbanelinjen gjorde att folk i stadsdelen slog sig samman för att i slutändan driva ut nazisterna och samla 20 000 demonstranter mot rasism på Kärrtorps idrottsplats, samma plats där nazisterna i Svenska motståndrörelsen tidigare övat heilhälsningar inför 10-åringar på fotbollsträning. – Det är en fantastisk känsla att se att hur antirasismen växer, det går! Vanligt folk sluter sig samman och vill kämpa mot rasism. Anna slog ett slag för att använda kulturen i att nå, samla och förena människor i antirasistiska
I
december organiserade nätverket Sundsvall mot rasism en demonstration i solidaritet med antirasismen i Kärrtorp. På Pipeline, Sundsvalls klassiska musikforum/rockklubb, ville Theresa Bystedt och hennes kompisar göra en heldag med musik och föreläsningar mot rasism. I lördags blev idén verklighet. I samarbete med Sundsvall mot rasism arrangerade Pipeline en gratis heldagsmanifestation mot rasism och främlingsfientlighet. Från klockan 12 till 24 samlades människor tillsammans på klub-
aktiviteter. Hon poängterade också behovet av att det tas internationella initiativ med samordnad, antirasistisk kamp i flera länder mot det högerextremistiska hot som alltmer tornar upp runt om i Europa. Masoud Vatankhan från Göteborg mot rasism och Ingen människa är illegal vittnade om sina upplevelser av att fly till ett land där han plötsligt upptäckte att han blivit ett villebråd igen (Lasermannen etc.) och hur han blev organiserad antirasist. Asylkommittén i Sundsvall var välrepresenterade och genomförde ett rikt program från scenen. Birgitta Krona presenterade organisationens arbete för asylsökande, vi fick höra vittnesmål från bland andra Charles från Sudan och Reza från Afghanistan, ett filosofiskt inlägg från Eva Mjönäs om vad vi behöver för att inte möta våra medmänniskor med misstro och allt mixat med
Saron uppträdde på Pipeline i Sundsvall. fantastisk soul och dancehallsång från Saron. Föreläsningsdelen avslutades av Johnny ”Puma” Höglin, som hoppade av naziströrelsen för nio år sedan. Höglin sa att det som fick honom att hoppa av var dels att han för sig själv började ifrågasätta na-
ziströrelsen och att priset för utanförskapet blev för högt då han fick barn. Dagen avslutades med svängande solidarisk musik med bett mot rasismen från Trio Total, kC Roots rockers, Vincent Jedselius, Kitok och stockholmspunkarna The Baboon Show. ■
PARTI
8 MAJ 2014 # 1 099
15
Procent av mål
Totalt
42% 33 993 kr
Norrbotten
496 kr
Västerbotten
471 kr
Mellannorrland
690 kr
Stockholm
13 827 kr
Mellansverige
0 kr
Västsverige
17 479 kr
Sydsverige
1 030 kr
Toppenstart på maj månad
E
konomikampanjen för april månad slutade på 39 231 kronor, nästan hälften av målet. Maj har dock börjat bra och vi har hittills fått in 33 993 kronor. SEBASTIAN OLSSON
offensiv@socialisterna.org 31 952 kronor kom in på arbetarrörelsens demonstrationsdag Första maj och det bästa partidistriktet var denna gång Västsverige med 16 679 kronor och 303 sålda Offensiv. I Stockholm såldes 207 Offensiv och 12 258 kronor samlades in. Vad gäller antalet sålda prenumerationer är dock
Stockholm fortfarande bättre, med 33 stycken mot Göteborgs fyra. 1 368 kronor, 33 tidningar och en prenumeration var förstamajresultatet i Malmö. Vi hade även Offensivförsäljare på Första maj i Umeå (471 kronor, 20 tidningar), Luleå (496 kronor, 15 tidningar och två prenumerationer) och Sundsvall (680 kronor, 14 tidningar). Dagarna efter 1 maj har vi alltså fått in ytterligare 2 041 kronor och sålt 43 tidningar, mest i Stockholm där RS Farsta och RS Jordbro sålt 18 tidningar vardera. Även denna helg väntas höga försäljningsresultat från demonstrationerna runtom i landet på lördag den 10 maj mot vinster i vård, skola och omsorg. ■
• Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.
Systemskiftet i välfärden
• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken. • Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.
Klimat- och miljöhot
Haninge / Stockholm
RS Haninges socialistiska valkampanj
Alla Haninges och Stockholms partiföreningar har gemensamt möte, torsdag den 15 maj klockan 19.00. Plats: Hyresgästföreningslokalen i Brandbergen. För mer info: 072‑524 42 95.
Socialistiskt program 2014
Gå med i
• Massiva, offentliga klimatinveste ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi. • Avveckla kärnkraften. • Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. Offentligt ägande av naturresurserna. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.
Trygga jobb
Göteborg
En socialistisk kommunpolitik
RS Sandeslätt, RS Hammarkullen, torsdag den 15 maj kl 18.00. Plats: RS Bokcafé. För mer info: 072-307 81 43.
CWI 40 år
RS Hjällbo, tisdag den 13 maj kl 18.00.
Plats: Röda stugan i Sandeslätt. För mer info: 073-501 21 37.
CWI 40 år
RS Kortedala, RS Biskopsgården, RS Majorna, tisdag den 13 maj kl 18.00. Plats: Partilokalen i Göteborg. För mer info: 070‑606 59 81.
Luleå
Malmö
RS Luleå, tisdag den 13 maj kl 18.30. Plats: Partilokalen För mer info: 0920-22 08 74.
RS Malmö, onsdag den 14 maj kl 18.00. Plats: Studiefrämjandet. För mer info: 070-829 61 10.
EU-valet
Umeå EU-valet
RS Umeå. För info om tid och plats: 076‑259 84 23.
EU-valet
Den 8 maj fyller vår kamrat
Maj-Britt Berntsson 85 år. MajBritt står ofta i främsta ledet på demonstrationer mot rasism, vilket är hennes hjärtefråga. Nu senast gick hon i RS tåg på 1 maj. RS Göteborgs medlemmar gratulerar därför henne stort på hennes 85-årsdag.
Sundsvall
RS Sundsvall, för mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.
Eskilstuna
RS Eskilstuna, för mer info: 073-373 33 61.
• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. Nej till låglönemarknad! • Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ a-kassan och sjukförsäk ringen. Stoppa jakten på arbetslösa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
En skola för alla
• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Mindre klasser och ökad lärartäthet. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.
Likaberättigande
• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd. • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.
Bostadskrisen
• Nej till utförsäljning av allmännyt tan, ombildningar och marknads hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten. Kamp för
jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.
Antirasism & asyl
• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl. • Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.
Jobben, krisen och pensionerna
• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplatsen om så krävs. Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre. • För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföreningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.
Nej till militarismen
• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten. • Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.
Demokratiska kämpande fack
• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. • Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre; valda representanter på arbetarlön.
Nytt arbetarparti & socialism
• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi. • För en demokratisk och socialistisk värld. ■
BRÄNNANDE
8 MAJ 2014 # 1 099
Stå upp för välfärden den 10 maj Den 10 maj genomför Folkkampanj för Gemensam Välfärd en ny landsomfattande protestdag mot nedskärningar, privatiseringar och de enorma vinstuttag som privata bolag gör på den skattefinansierade välfärden.
I Luleå är det en antirasistisk välfärdsfestival den 10 maj. Tal, musik, utställning kombineras med stand up och poesi. En av de som uppträder är artisten Ronny Eriksson, som har turnerat runt med sin show Vad skådar mitt norra öga?
ROBERT BIELECKI
offensiv@socialisterna.org RS LULEÅ
S
I Stockholm kommer det att anordnas en Välfärdsfestival mellan klockan 13-16 på Medborgarplatsen. Förutom tal och olika uppträdanden från artister kommer det finnas tält och bokbord från en rad olika organisationer och grupper, bland annat Studenter mot Rasism, Doroteaupproret, Linje 17 Mot Rasism med flera. I Göteborg samlas vi klockan 13.00 på Gustaf Adolfs torg för en manifestation, med tal och berättelser om situationen inom vård, skola och omsorg. Dessutom bjuds det på musikuppträdanden. Ett torgmöte hålls i Helsingborg
rs.lulea@socialisterna.org
Foto: Natalia Medina
enast det begav sig var den 21 september i fjol, då uppemot 10 000 personer gick ut på gator och torg för att protestera mot den extremt nyliberala politiska agendan, vilken har utarmat välfärden på en rad olika sätt. Då opinionen mot vinster i välfärden är massiv, samtidigt som kampen från till exempel fackföreningar lyser med sin frånvaro, blir landsomfattande protestdagar ett sätt att lyfta behovet av fortsatt kamp och mobilisering underifrån. Det var just trycket underifrån som fick LO-kongressen att ta ett beslut mot vinster i välfärden, ett beslut ledningen sedan backade ifrån.
Slut upp den 10 maj – säg nej till vinster i välfärden. klockan 13.00 på Birger Sjöbergs plats, med tal och musik. Luleå bjuder på en antirasistisk välfärdsdag mot vinster i välfärden – för en massiv upprustning. Den börjar klockan 13.00 utanför Smedjan, där det förutom tal kommer att bjudas på musik, bland annat med Ronny Eriksson.
tall, Jordens Vänner och sjukvården. Manifestationen i Uppsala samlas klockan 13.00 på Celsiustorget. Det kommer att finnas talare från skola, vård, omsorg med mera, utöver livemusik. I Alingsås är det ett torgmöte klockan 13.00 på Stora torget.
Malmös aktionsdag för välfärden börjar klockan 14-16 på Gustav Adolfs torg, med kraven: Utveckla välfärden, stoppa vinsterna samt nej till nedskärningar. I Umeå hålls en manifestation på Renmarkstorget klockan 12.30, med talare från bland annat IF Me-
Så många som möjligt behöver sluta upp till dessa platser för att visa sitt missnöje med den rådande politiken som tillåter att riskkapitalister plundrar vår gemensamma välfärd, och än fler behöver organisera sig i kampen mot högerpolitiken. Tillsammans är vi starka. ■
Tar du upp om om privatiseringarna av välfärden i din show? – Jo, det handlar mycket om det. Jag blir upprörd över den här enfalden som råder – att leka affär med välfärden är så jävla korkat. Och privatiseringarna av apoteken är ju en flopp, utförsäljningen av bilbesiktningen ren idioti. Man blir ju tokig som skattebetalare. Jag har inget emot att betala skatt, men inte vill jag att pengarna ska gå till den där Borelius (Attendos VD). Märker du av motståndet mot privatiseringarna när du åker runt? – Helt klart gör man det. Folk i allmänhet tycker ju att det är åt helvete, till och med en majoritet av moderaterna! – Man häpnar över att Socialdemokraterna inte kan sätta ned foten i den här frågan, de har ju ett smash-läge. – Det är märkligt att de kan försätta ett sånt länge.
Affischen för Välfärdsfestivalen i Stockholm.
Vill du sätta ned foten mot vinsterna i välfärden? Kom med den 10 maj! I Luleå samlas vi klockan 13 utanför Smedjan. ■
Vad tycker partiernas väljare om vinstförbud i välfärden? Källa: SOM-INSTITUTET
Bra förslag
90 % 78 % 72 % 62 % 61 %
Dåligt förslag 4 %
8%
PRENUMERERA PÅ
8%
19 % 23 %
51 %
62 %
16 %
19 %
Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro. E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta