Offensiv 1100

Posttidning A

15 maj 2014 / # 1 100 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Tusentals stoppade SD i Göteborg

RS i kamp för trygga jobb

3 4-5 En dag för välfärd utan vinst

8-9

Valet i Sydafrika

Husby åter i blickfånget Ett år efter polisens dödsskjutning av en 69-årig man och de våldsamma oroligheter som bör­ jade i Husby den 19 maj förra året riktas åter medias blickar mot Husby. Samtidigt laddar lo-

kalt aktiva upp för att, under En dag för Husby och Järva den 24 maj – ett år efter kravallerna, manifestera det starka engagemang som finns för en annan samhällsutveckling. – läs mer på s 6-7

Foto: Elias Theodorsson

T

usentals antirasister slöt upp för att protestera mot Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson när han anlände till Göteborg. Efter två timmars protest gav Åkesson upp och lämnade Götaplatsen.

– läs mer på s 16

13

Luleå: ”S ljuger om hamnen”

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

15 MAJ 2014 # 1 100

2

SLÅR REKORD I KLASSKLYFTOR

I

S

Foto: Flickr CC / Pieter Morlion

verige glider allt mer isär.

Idag är det tre gånger fler som lever i relativ fattigdom än för tio år sedan, enligt SVT. Precis som i andra länder lägger den rikaste tiondelen och hundradelen av befolkningen beslag på en allt större del av inkomsterna.

– Topprocenten, den rikaste hundradelen, tjänar ungefär en tiondel av alla inkomster som tjänas av den vuxna befolkningen, säger Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet till SVT med anledning av nya färska siffror från Statistiska centralbyrån (SCB).

Skillnaderna och klyftorna är särskilt skriande i landets storstäder.

Medelinkomsten i rikemansområdet Långedrag, Göteborg har ökat med 314 000 kronor mellan 1992 och 2011, medan den minskat med 10 000 kronor i Bergsjön i Göteborg under samma period, enligt kommunens egen rapport ”Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg” som publicerades i april.

Samma rapport konstaterade också att medellivslängden i välmående områden har ökat med 1,8 år för kvinnor och 1,5 år för män mellan 2002 och 2012. I områdena med den kortaste medellivslängden är utvecklingen nästan den motsatta. ”De rikare blir allt rikare och de fattiga fattigare. I Malmö ökar fattigdomen i både absolut- och i relativ mening. Det betyder att allt fler människor inte klarar av att försörja sig själva, och allt fler tjänar mindre än 60 procent av medianlönen”, löd SVT:s sammanfattning av Malmö 2013.

I Stockholm är klasskillnaderna som störst. Medelinkomsten i överklassområdena är uppemot fem gånger så stor som i exempelvis Rinkeby. Och skillnaden i förväntad livslängd mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd är idag 18 år.

Den ökade relativa fattigdomen sker samtidigt som landet som helhet bara blir rikare. Om man delar värdet på allt som produceras med antalet invånare i Sverige – BNP per capita – skulle var och en av oss ha fått 378 600 kronor i fjol, jämfört med 342 700 kronor (fasta priser) för tio år sedan.

Det må låta absurt, men faktum är attt det aldrig saknats så mycket pengar inom en rad samhällsområden och hushåll samtidigt som det aldrig funnits så mycket pengar hos rika, storbolag och banker.

Lågt räknat får landets aktieäga-

re dela på i runda tal 170 miljarder kronor. Det motsvarar ett lönelyft på tio procent till Sveriges alla miljoner anställda. Årets aktieutdelning är betydligt större än vad grund- och gymnasieskolan årligen kostar.

Det skulle kosta ungefär 15 miljarder kronor att eliminera barnfattigdomen i Sverige, vilket är ungefär lika mycket som storbanken Nordea delat ut till sina aktieägare i år. Så visst finns det pengar.

Hur samhällets resurser ska fördelas är ytterst en kampfråga. Det är i avsaknad av en levande, kämpande och socialistisk arbetarrörelse som de rika kunnat dra ifrån och kapitalisterna kunnat öka vinsterna på bekostnad av löner och välfärd.

En annan fördelning kräver att kampen för omedelbar förbättring av livsvillkoren kopplas till kampen för socialism och en demokratisk planerad ekonomi. ■

RYANAIR ÄR EU:S FÖREBILD

Sverige har EU-valet varit ett riktigt sömnpiller. På de etablerade partiernas valaffischer syns en eller flera kandidater bakom sällsynt innehållslösa valparoller. ”Jag tror på Europa”, står det exempelvis på den moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellners valaffisch.

Det är inte precis glasklart vad Fjellner vill säga mer än att han tror på en kontinent. När Fjellner ska fylla sin tro med innehåll brukar det sluta i hyllningar till Ryanair och Norwegian. I say no more…

Efter att i mars i år röstat för EU:s fjärde nyliberala järnvägspaket som packats med nya destruktiva avregleringar skrev Fjellner på sin blogg: ”Avregleringen av flyget är verkligen EU när det är som bäst. Jag brukar säga att Ryanair har g jort mer för europeisk integration än alla EU-kommissionens kulturutbytesprogram tillsammans. Men Ryanair, Norwegian och alla andra så kallade lågprisbolag hade aldrig sett dagens ljus om det inte var för att europeiska politiker vågade ifrågasätta nationella monopol och regleringar. I grunden är det vad järnvägspaketen handlar om också. Europas järnvägar måste göra samma resa som flyget redan har g jort.”

Fjellner är med andra ord ett riktigt moderat stolpskott.

EU:s järnväg ska bli som Ryanair. Det vill säga: köp en tågbiljett till Stockholm och hamna utanför Nyköping där du sedan får köpa en dyr bussbiljett för att komma till Stockholm. Lägg därtill att såväl Ryanair som Norwegian är ökända för sina låga löner, vidriga anställningsvillkor och antifackliga hållning.

Av den anledningen kan Norwegians plan bli kvar på marken om de flyganställdas fack inleder den storstrejk man säger sig vara beredd att genomföra från den 26 maj.

EU:s fjärde järnvägspaket hade Sveriges avreglerade järnväg som förebild. Och vi vet vad som hänt med järnvägen sedan dess (läs mer på s 3).

Enligt radions Kaliber har olyckor och tillbud ökat med omkring 300 procent sedan avregleringen. Sverige har numera en av de allra lägsta underhållskostnaderna per mil järnväg i internationella jämförelser. Att den svenska järnvägen hålls uppe som en förebild av EU:s pampar säger allt om rikemansklubben EU.

F

olkpartiets Jasenko Selimovic går till val på parollen ”Aldrig mer krig – därför EU”. Det är den gamla lögnen om EU som ett fredsprojekt som går i repris. EU:s intåg i Ukraina kan knappast liknas vid att fredaposteln har landat. Det är snarare nyliberalismens knölpåk i kombination med NATO:s stridskrafter som gått in. När EU ingriper är freden långt borta, vilket Jugoslaviens blodiga sönderfall 1991-95 visade och som Ukraina idag så tragiskt vittnar om. ■

Vinster inom vården innebär en sämre arbetsmiljö för undersköterskor (skärmdump Arbetet den 13 maj).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

15 MAJ 2014 # 1 100

3

Kamp för trygga jobb i Haninge Kampanjen för trygga jobb i Haninge hade den 12 maj sin första demonstration för rätten till kollektivavtal och trygga jobb i just Haninge.

Socialisterna i Haninge, öppnade demonstrationen med att säga just det, och fortsatte:

RS HANINGE rs.haninge@socialisterna.org

K

Dock återremitterades frågan av allianspartierna, och har sedan inte släppts tillbaka förrän nu. Under den tiden har Miljöpartiet uppenbarligen bearbetats av de övriga borgerliga partierna, då de nu inte stödjer rätten till kollektivavtal vid offentlig upphandling. Detta kom fram i ljuset bara fem dagar innan kommunfullmäktigemötet skulle äga rum.

Därför mobiliserade kampanjen till att redan inför kommun-

Upp till kamp för trygga jobb och kollektivavtal i Haninge. fullmäktigemötet ställa sig utanför med plakat som det till exempel stod ”Sviker Miljöpartiet frågan om kollektivavtal idag?” på.

Trots påtryckningar och argument även inifrån kommunfullmäktigemötet från bland annat Rättvisepartiet Socialisterna rös-

tades förslaget om kollektivavtal i offentliga upphandlingar ned med stöd av Miljöpartiet.

Demonstrationen, som slöt upp på Poseidons torg i Handen och sedan gick till kommunhuset, samlade bland annat Transport avdelning 5. Det är också viktigt

Foto: Edvin Edenhage

ampanjen, som är ett tvärfackligt nätverk, har samlat taxichaufförer, lagerarbetare, lastbilschaufförer och fler yrkesgrupper samt aktivister för att sätta frågan om trygga jobb och kollektivavtal i lyset. Samma dag som demonstrationen ägde rum var det kommunfullmäktigemöte i Haninge, där den kidnappade frågan om kollektivavtal i offentliga upphandlingar skulle röstas om.

Redan i december fanns det en majoritet för den frågan då Miljöpartiet, som styr tillsammans med Alliansen i Haninge, ställde sig på oppositionens sida vilket innebar att förslaget hade majoritet med en röst.

att komma ihåg att många som arbetar med dumpade löner eller under osäkra anställningar inte vågade komma till demonstrationen av rädsla för att bli av med jobbet.

Mattias Bernhardsson, en av initiativtagarna till kampanjen och fullmäktigeledamot för Rättvisepartiet

– Det här är bara början. Kampanjen samlar fler och fler för varje dag, och vi kommer att fortsätta kampen för trygga anställningar och kollektivavtal.

När demonstrationen kom fram till kommunhuset hade fullmäktigemötet precis avslutats. Allonias Sebatu, en av initiativtagarna till kampanjen och taxichaufför som fått sparken då han hade försökt organisera taxichaufförerna fackligt, talade just när Miljöpartiet kom ut från mötet.

– Här kommer Miljöpartiet. ”Tack” för att ni svek oss idag! Vi kommer inte att glömma ert svek, sa han, märkbart upprörd över beslutet samtidigt som Anna Ragnar för Miljöpartiet gick därifrån utan att se särskilt berörd ut.

Demonstrationen fortsatte dock med att fråga ut politikerna som kom ut. Däremot ville väldigt få svara på frågor, och ingen representant från de borgerliga partierna stannade.

Men kampen är inte över. Allt fler människor har en desperat arbetssituation och kampanjen når allt fler utsatta arbetare. Kampanjen har precis satts i rullning, och nya stormöten och demonstrationer kommer utan tvekan samla fler och bredare skikt. Flera som passerade förbi och stannade till vid demonstrationen skrev också under kampanjens intresseanmälning. ■

”Det finns idag noll koll på vart pengarna tar vägen” Efter Folkkampanjens torgmöte på protestdagen den 10 maj arrangerade Folkkampanjen i Sundsvall även ett offentligt möte med Åke Johansson från Tågupproret på temat: Dags att byta spår!

Å

ke är studieansvarig i SEKO Mellannorrland och även med i Tågupproret, som består av v SEKO-facket, Järnvägsfrämjandet och Miljöförbundet Jordens vänner. Tågupproret kräver bland annat att vinstkravet ska bort på järnvägen, att avregleringarna ska stoppas och flera andra krav för en bättre järnväg.

Han berättar att fackets historia i frågan om avregleringarna inte är fläckfri. Dåvarande Statsanställdas Förbund var med och påbörjade avregleringen.

– Det var väldigt träffande då Ulf Adelsohn kallade järnvägen för en ”lekstuga”. Adelsohn är inte ensam om att ha fått sparken. Flera fackligt aktiva har fått det.

– Sverige är det land som satsar minst på järnvägsunderhåll i hela EU. Nu finns också planer på att lägga ned regionala järnvägar. Åke går igenom avregleringarnas och privatiseringarnas historia: 1988 separeras banverket från SJ, 1990 avregleras regiontrafiken, 1996 utsätts godstrafiken för konkurrens och så vidare.

– Sverige var först med att anta EU:s politik på det här området.

Detta trots att vi inte ens var medlemmar, berättar Åke.

Idag är det riskkapitalister som äger många verksamheter. År 2010 blev det full konkurrens. Sverige har Europas mest avreglerade järnväg.

Ett resultat av detta är att det sker ett ökat behov av administration.

Sverige satsar minst pengar i Europa på järnvägen och av de pengar

Avregleringar i kombination med minimala satsningar har gjort Sveriges spårväg till en av de mest eftersatta i hela EU. som satsas hamnar allt mer i administration och allt mindre kommer ut till själva järnvägsarbetet.

– Det finns noll koll på var pengarna tar vägen! säger Åke.

Det finns idag minimal tid för reparationsarbetet längs järnvägarna.

Det får inte störa trafiken. Stress och stora risker i arbetet längs järnvägarna är vanligt. Ett år dog 7

anställda. Orsaken är att säkerheten offras då de stressas att försöka göra reparationer medan tågen är i trafik på banorna.

Problemen under vintertid är kanske mest uppenbara. Till exempel hade Infranord ett 20-tal plogmaskiner, men när de blev av med sträckor i upphandlingar skrotades dessa plogar. De nya bolagen hade inga. Det är en anledning till pro-

Foto: Flickr CC / peters452002

PER JOHANSSON rs.sundsvall@socialisterna.org

Under föredraget visar Åke hur resandet ökar i landet idag men att andelen resande på järnväg inte har ökat i någon nämnvärd takt.

När det gäller godstransporter har de mest ökat på vägarna. Det sker också fler offentliga investeringar i bilvägar än på järnvägar.

blemen och vid ett tillfälle har man plockat ut och använt plogar från järnvägsmuseum.

Problemen som skapats på järnvägen har lett till att allt mer gods transporteras på väg. Transporternas andel av koldioxidutsläppen är större i Sverige än i övriga OECD-länder. Klimatpolitiken borde därför vara en stor anledning att satsa på järnvägen. ■

INRIKES

15 MAJ 2014 # 1 100

4

10 maj – en dag för välfärden I Stockholm kunde man få sitt blodtryck kollat utan vinstintressen.

Foto: Natalia Medina

En rad olika organisationer, personer och aktivister samlades landet runt den 10 maj för att ryta ifrån mot de fortsatta nedskärningarna, privatiseringarna och vinsterna på och inom välfärden.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

T

ill Välfärdsfestivalen i Stockholm, vilken är en del av den landsomfattande protestdagen mot vinster

i välfärden arrangerad av Folkkampanj för Gemensam Välfärd, dök uppskattningsvis 400 personer upp specifikt för Välfärdsfestivalen. Däremot slöt många fler spontant upp då det hela ägde rum på Medborgarplatsen, en plats med ett stort genomflöde av personer.

Flera organisationer hade informationstält, bland andra Rättvisepartiet Socialisterna, Lärarnas Riksförbund och Studenter mot Rasism.

De timmar festivalen höll på bjöds det på musik, tal och framträdanden.

Förste talare för dagen var Johnny Naderus, vice ordförande för Seko i Stockholm, som berättade om hur den totalt avreglerade spårtrafiken innebär en livsfara för både passagerare och förare.

Efter honom talade Sanna Tefke, regionalt skyddsombud för Kommunal i Stockholms stad, vars tal var mycket bejublat och kan läsas bredvid på sidan 5.

Ola Hakefelt från Linje 17 Mot Rasism pratade om hur vardagens fördomar finns överallt, vilket bottnar i okunskap och myter. Myten som rasister hävdar om att det är

invandrarnas fel att välfärden raseras har gjort vissa passiva rasister mer aktiva. Kampen mot rasism måste föras på många plan, för mer trygghet, mångfald, resurser, jämlikhet och en rad andra områden.

Vidare berättade Margareta Dahlqvist från Doroteaupproret om deras kamp för att få behålla sjukstugan i Dorotea, som landstingspolitikerna i Västerbottens län ville lägga ned för att hålla en ”budget i balans”.

De har nu ockuperat sjukstugan i 830 dagar (den 10 maj), och de kommer att fortsätta den kampen så länge det behövs.

Lina Westerlund, ordförande för Lärarnas Riksförbunds studerandeförening i Stockholm och aktiv i Rättvisepartiet Socialisterna, talade om hur lite tid lärare idag har till att utföra sitt pedagogiska uppdrag.

Dessutom har friskolor, som ofta ägs av riskkapitalbolag, färre behöriga lärare med lägre löner som samtidigt låter miljarder kronor försvinna ut i skatteparadis. Lärarnas Riksförbund driver nu en kampanj för att återförstatliga skolan, och hon berättade om två enkla saker som hade behövts för att förbättra situationen för alla lärare: högre löner och en minskad arbetsbörda.

Det hölls också tal av Hemtjänstupproret, Studenter mot Rasism, Artister för fred, Nej till EU, dagstidningen Etc och socialarbetarnas nätverk Nu bryter vi tystnaden.

Anmärkningsvärt är att vårdföretagen har startat ett upprop för sin fortsatta existens, kallat ”vi gör skillnad”, som hade en gemensam ”manifestation” på samma dag som Folkkampanj för Gemensam Välfärd hade sin landsomfattande protestdag. ”Moderna välfärdens dag” kallade de det.

Utan tvekan känner de sig hotande av den växande gräsrotsrörelsen och enorma opinionen mot vinster inom välfärden. De kan vara säkra på att kampen mot högerpolitikens härjningar på offentlig sektor, vilket inneburit de enorma vinster i välfärden som idag råder, kommer att fortsätta även efter den 10 maj. Den kommer att fortsätta fram tills att det stora skatterånet har stoppats och privata företag inom vård, skola och omsorg inte längre tillåts. ■

Välfärdsfestival mot vinster och rasism

I Luleå slöt 120 personer upp.

Norrbottningar samlades i Luleå den 10 maj där välfärdsfestivalen var tydligt antirasistisk. Musik, tal, poesi och komedi varvades för de cirka 120 deltagarna.

RAYMOND OHLSON

rs.lulea@socialisterna.org

N Foto: Matilda Eriksson

ätverket Folkkampanj för Gemensam Välfärd stod för arrangemanget som tydligt stod i kontrast till det gråa vädret och den lika gråa vinstkramarpolitiken som höll till i valstugorna som slagits upp i närheten.

Budskapet från såväl artister som talare var tydligt: Sveriges avregleringar och privatiseringar har drivit välfärden till kanten av ett stup.

Skrämmande exempel gavs av talare som är verksamma inom skola och vård om hur verksamheterna drabbas negativt och katastrofalt av borgarnas avregleringar och nedskärningar. Verksamhe-

ter som ska representera Sveriges välfärd representerar idag snarare sjukliga symptom på kapitalism, där personal, brukare, elever och patienter är de största förlorarna.

Ronny Eriksson bidrog till festivalen med sin välkänt vassa ståuppkomik. Han sjöng och kåserade om allt ifrån avregleringen av bilbesiktningen till Stefan Löfvens ovilja till ett tydligt nej till vinster i välfärden. Eriksson jämförde exempelvis avregleringarna med hur en lekte affär som liten, en slående jämförelse som bidrog till en skrattsalva från publiken.

Andra artister som bidrog var Lydia Granbacke som läste antirasistisk poesi, Kornelia Waller som sjöng sånger om att att vara arbetarklass samt Josh och Elisabeth Armfield som spelade solidaritetsoch kampsånger. Josh som kommer från USA ifrågasatte mellan låtarna hur Sverige kan vilja gå i samma riktning som USA i fråga om vinstbaserad hälso- och sjukvård.

Socialistiska läkare representerades av Oskar Sköld som arbetar vid Sunderby sjukhus och talade om hur sjukdom idag är en klassfråga.

Det finns tydliga siffror som visar på hälsoskillnader mellan överklassområden och områden med arbetare och låginkomsttagare.

Jonas Brännberg som talade för Rättvisepartiet Socialisterna påpekade att välfärden är i kris och att det behövs rejäla upprustningar med mer pengar och fler anställda.

Han talade om hur nyliberalismen syns i Luleå där exempelvis hamn och bostäder säljs ut, men det viktigaste var svaret på vad som bör göras. Det räcker inte att rösta, vi måste bygga en gräsrotsrörelse för välfärden och mot privatiseringar.

Många anmälde sig till att vilja delta och hjälpa till i kampanjen mot vinster i välfärden. Nu fortsätter arbetet mot regeringens privatiseringar och avregleringar, vilket även innebär en kamp mot rasismen som går hand i hand med nedmonteringen av vårt välfärdssamhälle. ■

15 MAJ 2014 # 1 100

5

I korthet Slitsammare för kvinnor än för män inom kommunala arbeten

Foto: Natalia Medina

A

rbetsmiljö En rapport från Arbetsmiljöverket visar att kvinnor inom hemtjänsten har en mycket sämre arbetsmiljö än vad män som sköter gator och fastigheter i kommunens ägo har. Målet för granskningen var att ta reda på varför kvinnor oftare är sjukskrivna än män. Det är snarlikt Kommunals stora undersökning i höstas, som bland annat visar att mer än en femtedel av av personalen inom hemtjänsten inte vill jobba kvar där inom tre år. Det skriver Arbetet den 7 maj.

– Stressen är högre, man har inte en närvarande chef, plus att man har det här emotionella arbetet. Det är lättare att starta eller stoppa en maskin klockan fyra och gå hem, och ta sina pauser och så vidare. Det är betydligt svårare att säga, klockan fyra, ”nu slutar jag” och så har man en gammal tant eller farbror framför sig som fortfarande behöver omvårdnad utöver den tiden som man har beräknat, säger Mats Ryderheim, programkoordinator på Arbetsmiljöverket till SR Ekot.

Kommunal kommenterar undersökningen som en bekräftelse på det de länge vetat. ”Den prispress och underbemanning som vård och omsorg varit utsatt för i åratal, har drastiskt försämrat kvinnors arbetsförhållanden. Bristen på organisation i verksamheten, för få anställda, ökat antal visstidsanställda, fler delade turer och pressade scheman ökar stressen för de anställda”, skriver Lenita Granlund, avtalssekreterare på Kommunal.

Sanna Tefke höll ett bejublat tal på Välfärdsfestivalen den 10 maj.

Ohållbar situation inom hemtjänsten S

Moderat anser tiggare lever gott

På välfärdsfestivalen den 10 maj i Stockholm var en av talarna Sanna Tefke, regionalt skyddsombud för Kommunal i Stockholms stad. Nedan följer hennes tal.

SANNA TEFKE rs.stockholm@socialisterna.org

”H

ej vänner! I snart 7,5 år har jag varit anställd i hemtjänsten här i Stockholms innerstad. Och under dessa år ar det hunnit hända otroligt mycket.

De äldres och personalens behov har inte förändrats. Däremot förutsättningar och villkor.

Välfärden och äldreomsorgen har, oavsett vem som haft makten, drabbats av nedskärningar och minskade resurser i tre decennier.

Hela tiden har vi fått höra att färre ska göra mer på mindre tid och till lägre kostnad.

Det är ingen slump att sjukfrånvaron inom äldreomsorgen är mycket högre än i andra branscher.

Det som har skett det senaste åren är något annat än nedskärningar. Högern har förvandlat Sverige, i synnerhet Stockholm, till en nyliberal experimentverkstad i en takt som endast matchats av det som hände i Chile under Pinochet.

Vår välfärd som en gång var vår stolthet har blivit riskkapitalisternas nya kassako. Det handlar inte längre om att hålla en för snävt tilltagen budget, utan om att leverera en vinst till aktieägare och ägare.

När jag började jobba var min arbetsplats kommunal. År 2008 knoppades den av utav min chef i en utav de första avknoppningsvågorna, för mindre än 300 000 kronor.

Vi vet alla att det är personalen som kostar pengar i välfärdssektorn och det är på oss som vinsten skapas. Vi betalar med underbemanning, sämre hälsa, löner och villkor när miljarder av våra skattepengar skickas till skatteparadis. Äldre och sjuka betalar i form av sämre omvårdnad och de anhöriga med ökad belastning.

I just min bransch, hemtjänsten, är effekterna av privatiseringshetsen och avregleringarna extra tydliga. Sedan införandet av LOV har antalet hemtjänstföretag i Stockholm nästan tredubblats och är nu uppe i cirka 250. Hälften av dem saknar kollektivavtal.

Möjligheten att tjäna extra stora pengar har lett till en rad oseriösa företag. Vi har läst om hur maffian drev hemtjänst i Södertälje, Om arbetsgivare som medvetet lägger ut för lite tid för att tjäna mer och som utnyttjar det till max.

Jag har träffat anställda som jobbat från klockan åtta på morgonen till tio på kvällen, sex dagar i veckan för en månadslön på 16 500 kronor före skatt. Exemplen är många. Men är det inte bara företagen. Kommunal har i en rapport visat att det saknas 168 miljoner kronor i resurser till hemtjänsten om alla insatser som beviljats i Stockholm ska kunna utföras.

Ekvationen är omöjlig och situationen är ohållbar.

Majoriteten i Stockholm stad menar skulle kunna lösa med det nya ersättnings- och tidsregistreringsssytemet.

Det har visserligen resulterat i att del utövare valt att lämna, men också till en minutjakt där personalen känner sig övervakade och ännu mer pressade.

Igår hörde jag ett om ett företag som använt tidsregistreringen som lönesystem, det vill säga endast ge lön för de registrerade minuterna hos pensionärerna och det företaget hade kollektivatvtal.

Den här utvecklingen har så klart inte gått obesvarad. Mängder av protester har genomförts sedan skandalerna börjad hagla. Fackförbunden har tagit ställning och en majoritet av väljarna, till och med de borgerliga, vill få ett slut på vinstuttagen i välfärden.

Kommunal anordnade så sent som i måndags en protest utanför stadshuset med hemtjänstpersonal där man krävde mer resurser till hemtjänsten. Den borgerliga majoriteten vägrade att komma ut och möta oss samt ta emot våra krav.

Men trots den folkliga opinionen är det få politiker som vill sätta stopp för vinstuttagen.

Det betyder dock inte att vårdföretagen inte förstår att deras vinster är i fara. Arbetsgivarorganisationen vårdföretagarna har till exempel lanserat en kampanj med manifestationer idag till försvar för vinsterna..

Det krävs ett fortsatt tryck underifrån inför valet och efter valet för att få den förändring som är nödvändig.” ■

toppa rasismen Först var det Lennart Holmlund i Umeå som ansåg att romska tiggare åkte lyxbil och levde ett liv i överflöd. Nu skriver Thomas Werthén, moderat kommunalråd i Habo, i kommunens chattforum att tiggare lever gott och uppmanar invånarna att inte skänka pengar till dem. Det skriver GP den 8 maj. ”Man drar in mycket pengar och har lägenhet, mobiltelefoner m.m. Jag tror tyvärr att det bästa är om de får uppleva att det inte lönar sig att tigga”, skriver han bland annat. Men en man från Rumänien som P4 Jönköping talat med ger en helt annan bild av situationen.

– Vi har det jättesvårt och behöver tigga om pengar för att vi är fattiga och inte har några egna, säger han till radions reporter.

Werthén står dock kvar vid sitt uttalande, även efter att kritik har riktats mot honom.

60 varslas av krosstillverkare

N

edskärning Det är Sandvik SRP som varslar 60 av närmare 500 anställda i Svedala om uppsägning. Orsaken sägs vara en försvagning på gruvmarknaden. Det skriver Arbetet den 8 maj.

– Det är försäljningen som inte levererar det vi har budgeterat. Vi måste justera våra kostnader efter marknadsläget, säger Jonas Olsson, vd för Sandvik SRP.

Antibiotika till djur i profitsyfte

K

apitalism Två tredjedelar av antibiotikan som används i världen varje år, omkring 300-500 tusen ton antibiotika, ges till djur i jakten på billigt kött. Detta hotar människors hälsa, då det bidrar till att öka de resistenta bakterierna. Det rapporterar DN den 8 maj.

– Det är ett övergrepp på medicinens framsteg att använda antibiotika på kyckling och andra köttdjur för att de ska växa lite snabbare och någon ska tjäna pengar. Det är ­fruktansvärt, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet till DN. Enligt Björn har de resistenta bakterierna ökat lavinartat den senaste tiden. Varannan patient på en infektionsklinik kan vara bärare av resistenta bakterier som var mycket ovanliga för bara tio år sedan.

– Det är redan en katastrof på flera platser på jorden.

Människor dör av de här bakterierna, även i Sverige, säger Björn.

I EU använder Sverige minst antibiotika till djur. Tyskland använder 16 gånger så mycket som Sverige, och Cypern 30 gånger så mycket. ■

INRIKES

15 MAJ 2014 # 1 100

6

Husby åter i blick Ett år efter polisens dödsskjutning av en 69-årig man och de våldsamma oroligheter som började i Husby några dagar efteråt den 19 maj förra året riktas åter medias blickar mot Husby, samtidigt som en grupp forskare vid Stockholms universitet publicerat en tolkning av ett 30-tal intervjuer de gjort med människor i Husby under rubriken Bilen brinner men problemen finns kvar.

Under tiden laddar lokalt aktiva i alla åldrar upp för att, under En dag för Husby och Järva den 24 maj – ett år efter kravallerna, manifestera det starka lokala engagemang som finns för en annan samhällsutveckling.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

D

agens Nyheter ger i en stort uppslagen artikel av Ulrika By återigen en skev beskrivning av oroligheterna som utgår från polisens och myndigheternas version.

Visserligen erkänns den ödesdigra roll som polisens skandalösa dödsskjutning av en 69-årig man spelade. Ändå är det i DN:s artikel återigen mera ungdomsföreningen Megafonens berättigade protester mot polisens brutalitet, som på ett försåtligt sätt utpekas som en triggande faktor, än polisens skandalösa agerande både under insatsen mot 69-åringen och tystnaden efteråt. ”Ingen säger sig veta om det påverkade utvecklingen, men såväl polis som socialtjänst och brottsförebyggare i området tror att Megafonens inblandning fick vissa att både inspireras och låta sig övertygas om att det var rätt att vandalisera”, skriver Ulrika By.

Att upploppen startades av ungdomar i Husby, för att sedan under ett par dagar bli en magnet för kravallsugna från andra delar av Stockholm, stämmer. Bilbränderna spred sig också till en lång rad andra förorter och orter.

Men att, som DN skriver, ”de ’lokala gräsrötter’ som sedan försökte stoppa den skenande utvecklingen var ungefär samma individer som startade det hela”, är en absurd beskrivning. DN fortsätter liksom andra media att förtiga den roll som husbyborna själva spelade genom att i stor skala gå ut på gatorna för att förmå dem att stoppa vandaliseringen. Det var de och inte polisen som stoppade vandaliseringen.

Vändningen blev väldigt tydlig från och med det massmöte på torget som hölls på kravallernas tredje dag den 22 maj med uppåt 4-500 husbybor, och som arrangerades av Nätverket Järvas Framtid med Inget alls får den som läser DN stöd av RS. Under detta möte, där heller veta om att vandalisering- många i alla åldrar tog chansen ens omfattning antagligen förvär- att uttrycka sin mening, var enigheten stor både rades av den nya om en stark kribrutala polisinDen samhörigtik av polisens satsen mot det agerande och första upplopp het som finns om nödvändigsom inledes natt- över både geheten att stoppa en mot måndag nerationer och vandaliseringden 20 maj, efter en av våra egna VM-finalen i is- etniska och rebostadsområhockey, då även ligiösa gränser den. Det tydliga oskyldiga åskåhar skapats av alternativet var dare berättar att nödvändighetde blev utsatta en ibland unikt en av en mer proför polishundar, framgångsrik aktiv gemensam kränkande tillkamp mot stora kamp uppåt för mälen och slagområdets krav på na, inklusive två och hotande arbete, likvärdig medborgar vär- försämringar. skola, bostäder vi dar. En av dessa värdar har vittnat om att även de har råd med, mötesplatser och en blev utsatta för rasistiska tillmälen deltagande demokrati.

Från detta massmöte utgick som ”negrer”, ”apor” och ”luffare”, incidenter som bekräftar bilden också det demonstrationståg på från till exempel de så kallade RE- initiativ av tjejgruppen StreetGäris, VA-kontrollerna av rasism inom som fick deltagarnas stöd. Nattvandrare aktiverades och mångpolisen.

Det massmöte på torget som hölls på kravallernas tredje dag den 22 maj möjliggjorde en vändning på situationen. dubblades, inklusive av en hel del från moskén. Under fredag och särskilt lördag kväll övergick detta i en slags folkfest med musik i bergssprängare långt in på natten, där inte minst StreetGäris och Payam ”Peppe” Boroodjeni, som då tog initiativ till att byta sten mot korv och nu anställts som platschef för Fryshuset, spelade en viktig roll.

DN:s artikel hävdar nu att inte så mycket har hänt i Husby sedan förra årets kravaller, annat än att polis, socialtjänst, brandförsvar, fältare och civila krafter (nattvandrare, medborgarvärdar och ungdomsvärdar) träffas inför varje helg för att kolla av läget, om det har kastats sten eller går några rykten.

– Vi är mer på tå nu, och det gäller alla inblandade. Men i övrigt har inte särskilt mycket förändrats, citeras den före detta närpolischefen i Rinkeby Johnny Lind, som utarbetat en checklista mot social oro.

Det är också i DN:s artikel typiskt nog denne före detta polis som tillåts säga något vettigt om problemens orsaker.

– Om vi på riktigt vill förändra så finns det bara en väg att gå: göra något åt den segregerande bostadspolitiken, se till att skolorna lyckas och lösa arbetslösheten. Ändå skickar regeringen ut integrationsministern så fort det har hänt någonting. Det är obegripligt.

Att inget hänt är en förenkling.

En hel del i och för sig vällovliga punktinsatser görs som sommarjobb till skolungdomar och stöd till lovaktiviteter som fotbollsskolor och sommarläger.

Antalet medborgar- och ungdomsvärdar har utökats och ett antal arbetslösa har fått servicejobb i Svenska Bostäder. Jobbtorget berömmer sig också för vissa framsteg.

Men i grunden kvarstår alla de problem i form av arbetslöshet, undersysselsättning, raserade skolresultat, fattigdom och trångboddhet som förvärrats av de klassklyftor och den segregering som har ökat mer i den nyliberala experimentverkstad som Sverige har blivit än i något annat OECD-land under de senaste 20 åren – och allra mest i Stockholm.

I den nämnda forskarrapporten som några ekonomihistoriker, kriminologer och statsvetare vid Stockholms Universitet också presenterade i Husby träff på årsdagen i måndags av dödsskjutningen, presenteras fem teman om drivkrafterna bakom upploppen med bra rubriker, men vars innehåll ändå behöver nyanseras.

Rapporten presenterar på ett bra sätt den utbredda kritiken av polisens roll, misstron mot mediabilden av Husby och den frustration som råder över ett samhälle med alltmer ojämlika livschanser.

Men där talas också under ”Demokratiskt underskott” om en känsla av att ”Husbybornas försök att påverka det egna området ständigt körs över av politiker”. Under ”Plats, gemenskap och motstånd” talas det vidare om ”en påfallande stark känsla av gemenskap och samhörighet, som formats genom platsens historia av krympande välfärd och upplevelser att vara utestängd från det omgivande samhället” som påminner en del om den kritiserade mediabilden av en hunsad periferi.

Det är en känsla av vanmakt som utan tvekan finns hos ett stort skikt men som ändå underskattar det organiserade motståndet, som också inkasserat viktiga segrar. Till den ”Husbyanda” av stolthet över orten som också finns, och som även förklarar mångas förvåning över att det var just i Husby som kravallerna fick så stor omfattning, bidrar den samhörighet över både generationer och etniska och religiösa gränser som skapats av en ibland unikt framgångsrik kamp mot stora försämringar.

Så har Nätverket Järvas Framtid, som bildades i het strid mot Järvalyftets första extrema planer på omfattande rivningar och ombyggnationer till nyproduktionspriser 2007-2008, vid flera tillfällen lyckats ta initiativ till en bred folklig mobilisering, som också har tvingat makthavarna att backa.

15 MAJ 2014 # 1 100

7

kfånget

Några av arrangörerna bakom En dag för Husby och Järva.

Slut upp den 24 maj!

de boende ska bli en respekterad part i regelbunden dialog om alla sociala problem och lokal stadsplanering som berör våra stadsdelar.

Vi förlorade visserligen den rapporten nämnda striden om Husby träffs flytt till mindre lokaler och utflyttningen av landstingets vårdcentral (som dock snabbt ersattes av en mindre privat).

Men vi stoppade privatiseringen av Husbybadet och vi vann inte bara den enorma striden om rivningar och lyxrenoveringar utan också året innan kravallerna det viktiga slaget om de gångbroar och den trygga trafikseparering som makthavarna i stadshuset och stadsbyggnadskontoret ville riva.

Det var en seger som också gett oss chansen att vinna kampanjen för att öppna den annars rivningshotade och tomma Dalhagsskolan som en filial av Fryshuset.

Men dessa segrar har så klart inte stoppat den sociala nedrustning, arbetslöshet och försämrade skola som följt av tidigare nedlagda kvartersgårdar, utflyttad service och ständiga nedskärningar och privatiseringar. När media, forskare och andra talar om att inte så mycket annat än punktinsatser har hänt stämmer detta i de stora olösta sociala frågorna. Ändå håller något potentiellt viktigt på att hända, som bottnar i den envisa kamp som eldsjälar från Nätverket Järvas Framtid och en rad andra lokala föreningar fört för att bilda Norra Järva Stadsdelsråd.

Ett råd som idag insisterar på att

Media har i allmänhet beskrivit etableringen av Fryshuset i Husby som en skänk från stadshuset. Men det hade aldrig hänt utan den lika intensiva som framgångsrika kampanjen för att öppna Dalhagsskolan för ett allaktivitetshus i stil med Fryshuset, som Järvas Framtid och arbetsgruppen för ett stadsdelsråd drog igång direkt efter kravallerna.

Fryshuset kan i framtiden bli ett viktigt stöd för ungdomar i hela Järvaområdet. Och de aktiva i stadsdelsrådet applåderar idén om att den nödvändiga renoveringen av Dalhagsskolan ska göras tillsammans med arbetslösa ungdomar i området – ett krav som det också ställer på Svenska Bostäder och andra aktörer när de bygger om eller bygger nytt i våra stadsdelar.

Dessvärre vill Fryshuset även öppna en högstadieskola i Dalhagsskolan, som riskerar att än mer underminera den kommunala Husbygårdsskolan. Fokus bör i stället riktas in på en andra chans till kompletterande utbildning och praktik till de cirka 2 000 ungdomar runt Järva som står utan både utbildning och ingångar till arbetsmarknaden.

När stadsdelsrådet tillsammans med RATS Teater och Husby Kulturkvarter ett år efter kravallerna nu samlar till En dag för Husby och Järva lördagen den 24 maj för att visa vad Husby och Järva vill och kan hoppas också stadsdelsrådet kunna lyfta en rad viktiga frågor om nya initiativ för arbete åt alla, likvärdig skola, en bostad vi har råd med och mötesplatser, forum för kultur och offentliga rum för en deltagande demokrati.

För ett fundamentalt brott med dagens allt hårdare nyliberala politik till förmån för jobb åt alla, likvärdig skola och en upprustad välfärd enligt behov och utan vinstintressen räcker det givetvis inte vare sig med lokal kamp eller med att byta regering.

Nya mäktiga allianser för ett helt annat och socialistiskt systemskifte måste smidas mellan förorternas kamp, de fackliga organisationerna och de växande sociala rörelserna mot rasism och för en upprustad välfärd utan vinstintressen.

Men husbyborna kan den 24 maj ändå visa flera exempel på att kamp lönar sig och bidra till att tända en ny sorts brandfackla för en sådan utveckling än den vi såg under förra årets vandalisering. ■

En dag för Husby och Järva Unga och gamla eldsjälar i Norra Järva Stadsdelsråd, RATS Teater och Husby Kulturkvarter arbetar just nu febrilt för att ett år efter kravallerna förbereda ett minst sagt digert program för En dag för Husby och Järva den 24 maj – en dag om vad Husby och Järva vill och kan. Planeringsmöten och repititioner avlöser varandra.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

D

en som inte vill missa en unik dag i Husbys historia bör redan nu boka in lördagen den 24 maj.

Detta händer: Klockan 12: Allmän samling på Husby torg vid ICA, där Rrriot Samba dunkar samman folket.

Där ska också husbyborna och andra intresserade tillsammans med StreetGäris talkör möta den filmpublik som klockan 12.30 kommer med en tunnelbanevagn från Kungsträdgården, arrangerat av den minst sagt kreativa RATS Teater.

Sen blir det en rundvandring i Husby med premiären för ett mobilfilmsdrama, kallat Antigones dagbok, som startar utanför biblioteket, i regi av RATS Teater.

Under hela eftermiddagen blir det knattebio i biblioteket varje halvtimme och ute på torget informations- och matbord av lokala föreningar och partier, liksom framträdanden av två körer, pensionärerna i PROtonen och El Sistema barnkör.

Klockan 14: Inne i Husby träff arrangerar Norra Järva Stadsdelsråd Spaning Vårt Husby – med utställning, mingel och öppen mic.

Klockan 15-16.30: Detta följs efter att RATS mobilfim visats på storskärm av en utfrågning av Stockholms stads politiker, arrangerad av stadsdelsrådets unga och äldre aktivister.

Klockan 16.30: Efter att barnkören därefter uppträtt på torget inleds av Reactor ungdomsgård en ungdomsfilmfestival i Kulturskolan, arrangerad av Husby kulturkvarter.

Klockan 18: Teaterpremiär i Husby träff för RATS Teaters På min gata, om kravallerna utifrån en orolig mors perspektiv, med bland annat Gunilla Röhr och Stockholmssymfoniker. Teatern visas samtidigt med LED-skärm och högtalare på torget.

Klockan 20-24: En helkväll i Husby träff med unga musiktalanger och poeter, arrangerad av stadsdelsrådet.

Där kommer även Stefan Sundström att uppträda med sin förorts­turné. ■

ANALYS

15 MAJ 2014 # 1 100

8

ANC:s valseger innebär ANC har återvalts med 62 procent av rösterna. Detta representerar en marginell nedgång med förlusten av några hundratusen röster i absoluta tal och en relativ nedgång med 3,5 procent. ANC-strategerna måste inte desto mindre, med tanke på president Zumas skandalfyllda femåriga mandatperiod, inte minst med Marikanamassakern och Nkandla-gate, dra en lättnadens suck.

Valdeltagandet var lägre detta valet än de två föregående åren – 16 miljoner röstberättigade gick inte till valurnorna.

WEIZMAN HAMILTON

Generalsekreterare för WASP

D

enna ”goda historia” rymmer dock verkligheten att ANC har fortsatt att tappa ett betydande stöd. Över tio miljoner röstberättigade väljare valde att inte röstregistrera sig och ytterligare sex miljoner som var registerade gick inte och röstade. Med andra ord deltog 16 miljoner inte i detta val. Motsvarande siffror för 2004 och 2009 var 12 miljoner respektive 12,4 miljoner. ANC är i verkligheten en minoritetsregering som återkommit till makten på grundval av rösterna ifrån bara elva miljoner människor, knappt 32 procent.

ANC gick inte till val denna gång med samma lugn som de visade 2004 och 2009. De har sent omsider insett att deras dominans – i synnerhet bland arbetarklassen och de fattiga – inte kan tas för given.

ANC:s valmaskin oljades och sattes i rullning. Även om det inte har förekommit någon utredd eller påtaglig korruption innebär det inte att ANC har bedrivit ”rent spel” under denna valkampanj. ANC blandar medvetet ihop sin roll som politiskt parti med sin kontroll över regeringens sociala serviceapparat. Det genomfördes en stor ökning av budgeten för matpaket till de fattigaste under månaderna innan valet, där mottagarna av biståndet naturligtvis fick höra att det var en gåva från ANC, inte att det betalades med skattebetalarnas pengar.

De 12 miljoner personer som tar emot socialt bistånd – pensioner, ersättning för funktionshinder och barnomsorg – får med jämna mellanrum veta att det betalas ut till dem ”av ANC”. Än mer upprörande är lögnen som sprids om att det hatade rasistiska segregeringssystemet apartheid skulle komma tillbaka om ANC skulle ha förlorat valet.

Ovanpå detta tillkommer att ANC:s klientnätverk användes fullt ut.

Det statliga TV- och radiobolaget SABC drog i sista stund tillbaka två TV-reklamsinslag av oppositionspartierna Democratic Alliance (DA) och Economic Freedom Fighters (EFF) med den skumma motiveringen att de skulle kunna ”leda till våld”.

Det rapporterades på valdagen från vallokalerna om att ANC distribuerade gratis mat och t-tröjor

som en sista minuten-muta till de fattiga och desperata. Stora summor pengar spenderas på valen i Sydafrika utan att det finns några regler för redovisning av partiers finansering. Vi kan lugnt anta att betydande delar av kapitalistklassen hällde in stora summor pengar i ANC:s valkampanj.

ANC-ledningen är i verkligheten den nya svarta kapitalistklassens verkställande utskott. Över 50 procent av medlemmarna i ANC:s nationella verkställande utskott utgörs av företagsledare och en tredjedel är direktörer för mer än ett företag, där knappt var tionde av dem innehar fem eller fler direktörsposter. Utöver detta tillkommer att 72 procent av medlemmarna i ANC:s nationella verktällande utskott är aktieägare, 50 procent äger aktier i mer än ett företag och 18 procent äger aktier i mer än fem företag.

Femton medlemmar i Zumas familj är inblandade i hela 134 företag, varav 83 etablerades efter att Jacob Zuma blev president. ANC:s vice ordförande, Cyril Ramaphosa, har en förmögenhet som uppskattas uppgå till över 6 miljarder rand (3,8 miljarder kronor).

Mot denna jätte tog sig Workers and Socialist Party sig an den blem. Kampen för att få ihop de enorma utmaningen att organisera pengar som krävdes för att betala en valkampanj innan vi ens hade den enorma valdeltagaravgiften hunnit fylla ett år. Vi är naturligtvis innebar att vi spenderade över en besvikna på det låga valresultatet, månad utan så mycket som en cent som låg under våra förväntningar. på fickan med att lansera den anVi fick lite drygt 8 000 röster (0,05 dra valmaterial- och valfondkampanjfasen. Det råder inget tvivel procent).

Det låga valresultatet kan ändå om att vi hade nått ut till fler och inte radera ut de enorma steg fram- därför kunnat få fler röster om vi åt som WASP har tagit under sin hade haft resurserna till det.

Dessutom beslöt sig media i kortvariga existens med att etablera nyckelpositioner av stöd inom ar- början av året för att köra på sitt spår – att betarklassen.

Vårt röstetal Pressen noterade detta val var en tävling må ha varit lågt, men det inte ens lanseringen mellan ANC, re pre s e nte - av vårt valmanifest. DA och EFF. WASP var rade de mest klassmedvetna av arbetarna. Vi har i praktiken utelsutet från seriös redan fått telefonpåringningar från pressbevakning. Pressen noterade fackligt förtroendevalda gruvarbe- inte ens lanseringen av vårt valmatare och från fabriksarbetare som nifest. De bevakade däremot lansehar försäkrat WASP-ledningen om ringen av det lilla religiösa ”Kingderas stöd och uppmuntrat dem att dom Governance Movement”, som fortsätta med uppgiften att bygga fick färre röster än WASP. Men det finns andra viktiga ”vårt” parti. politiska faktorer att ta med i beBristen på resurser för valkam- räkningen. WASP har olyckligtvis panjen var ett grundläggande pro- inte kunnat säkra vår position

bland gruvarbetarna. Trots den avgörande roll som grundarna av WASP har spelat i att majoriteten av gruvarbetarna har rört sig bort ifrån det mer förrädiska ANC-lierade National Union of Mineworkers (NUM) till det tidigare marginella Association of Mining and Construction Workers (AMCU), har AMCU-ledningen gjort allt för att få bort vårt inflytande bland gruvarbetarna.

DSM- och WASP-medlemmar och -anhängare har förföljts och uteslutits från fackföreningen, vilket ofta har lett till att de mist sina jobb. AMCU-ledningen har, på ett avskyvärt sätt uppmuntrad av de små och avundsjuka ”vänster”-krafterna, spritt lögnen om att WASP står bakom det nya strejkbrytarfacket Workers Association Union (WAU), som har försökt dra fördel av demoraliseringen bland grupper av gruvarbetare under den nu tre månader långvariga lönestrejken.

Därigenom har WASP, tillsammans med fientligheten från AMCU-ledningen och det begripliga ”slutandet av leden” bland gruvarbetarna

mitt uppe i en strejk som handlar om liv och död, funnit det väldigt svårt att ens driva kampanj i platinabältet, där några kamrater till och med har hotats till livet.

Ställningstagandet från National Union of Metalworkers of South Africa (NUMSA) ledde också till en komplicerad situation. Efter att ha tagit det djärva och historiska beslutet på en särskild kongress i december förra året om att inte driva valkampanj för ANC, misslyckades NUMSA:s ledning dessvärre med att utveckla detta ställningstagande till ett positivt alternativ bortom löftet om att bilda ett arbetarparti år 2016. Även om detta öppnade upp ett betydande utrymme för WASP att vinna över NUMSA-aktivister, fackliga förtroendevalda och klubb- och regionsföreträdare – bland de mest valkampanjaktiva – hade bristen på ledningen en effekt på den bredare medlems­ basen.

Många har skjutit upp sina förväntningar på ett arbetar-

15 MAJ 2014 # 1 100

9

nya nyliberala attacker Workers and Socialist Party har på kort tid spelat en pionjärsroll och lagt en viktig grundval för bygget av ett massarbetarparti på ett socialistiskt program.

klassalternativ till efter detta val.

NUMSA-ledningen kom olyckligt­ vis inte med någon rekommendation till medlemmarna om vilka de borde stödja i detta val.

WASP drev under flera månaders tid kampanj för att NUMSA inte skulle missa det historiska tillfälle som valet 2014 gav för upprättandet av ett brohuvud för genuin socialism genom att försöka säkra en handfull parlamentsmandat. Vi bjöd in NUMSA till att vara med och ta plats i ledningen för WASP och för NUMSA att föra fram sina egna valkandidater. NUMSA:s ledning antog tyvärr inte vårt erbjudandet. WASP har dock etablerat en viktig bas bland NUMSA:s medlemmar.

NUMSA-ledningens tvekan tillhandahöll också en ursäkt för resten av den sydafrikanska vänstern att inte backa upp WASP och ge det beslutet täckmanteln av att ”stödja NUMSA”. Democratic Left Front – en akademikerbaserad medelklass-”rörelse” – gav eko till NUMSA och avstod på ett liknande sätt från att ge några klara anvisning-

ar till väljarna, genom beslutet att ”stödja de som vill förstöra sina valsedlar, spara sina röster till ett framtida massarbetarparti och/eller rösta för antikapitalistiska krafter som ett första steg mot bygget av en antikapitalistisk valplattform inför valet 2016”. Denna gruppering talar om ”antikapitalism” istället för socialism och om ”plattformar” istället för partier.

En del smågrupper har tagit tillfället i akt att använda det låga valresultatet för WASP till att attackera oss och CWI. Dessa smågrupper har avstått ifrån kampen för att bygga ett nytt arbetarparti och många av dem har inte kommit med någon klar uppmaning till vem man skulle ha stött i detta val.

WASP hade slutligen också allvarlig konkurrens i form av Economic Freedom Fighters. EFF gjorde ganska bra ifrån sig och fick över en miljon röster som kommer att innebära knappt 30 mandat, för att inte nämna ett liknande antal mandat på provinsnivå. Detta vänsterpopulistiska parti ställde upp

på ett vänsterprogram med förstatliganden och jordkonfiskation som appellerade till de unga och fattiga.

I augusti förra året pågick det diskussioner mellan WASP och EFF där vi föreslog bildandet av ett valblock och upprättandet av en gemensam valkandidatlista för en enad röst mot ANC, ett strategiskt nyckelmål.

Hur viktigt detta än var så nödvändiggjorde de betydelsefulla skillnaderna mellan WASP och EFF i fråga om förstatliganden, socialism och andra frågor att vi upprätthöll rätten att debattera dessa frågor inför arbetarklassen och de fattiga.

Det var i spåren av Marikana grundläggande att assistera arbetarklassen i uppnåendet av politisk klarhet i fråga om de uppgifter som är nödvändiga för den socialistiska samhällsomvandlingen.

EFF förkastade tyvärr vårt förslag om ett valblock/allians och krävde i praktiken upplösandet av WASP och avslutandet av diskussioner om programmatiska och politiska frågor. WASP hade inget annat val än att ställa upp själva

efter denna respons från EFF-ledningen. Om WASP och EFF hade kunna komma till en princiell överenskommelse skulle ett sådant valblock kunna ha fungerat som en brygga till arbetarklassen att förena sig med EFF:s styrkor, åtminstone i syfte att ge ANC en näsbränna i valet 2014. Det blev dessvärre istället ytterligare ett tillfälle som gick förlorat i detta val. Även om vi var oförmögna att fylla ut vakuumet till vänster om ANC, vidhåller Workers and Socialist Party att vi gjorde rätt i att ställa upp i detta val. Vi har spelat en pionjärsroll och vi har lagt en viktig grundval för utvecklandet av ett massarbetarparti på ett socialistiskt program. Denna process kommer att fortsätta och ta fart under den nästkommande perioden.

Vi har vunnit avgörande stödjepunkter för revolutionärt socialistiska idéer inom arbetarklassen, i bostadsområdena och bland de unga; vi kommer att säkra dessa positioner under perioden efter valet. Vi har alltid sagt att WASP först och främst

är ett kampparti och ett steg i riktningen mot bygget av ett massarbetarparti. Vi kommer nu att rikta vår uppmärksamhet till kampanjandet för ett arbetarparti, enandet av tjänstesektorprotesterna och bygget av en mäktig socialistisk ungdomsrörelse.

WASP kommer att engagera sig i debatter och kamp med NUMSA och andra krafter i kampen för att nästa steg ska bli i riktning mot bygget av ett nytt massarbetarparti under den kommande perioden.

ANC-majoriteten i detta val är inte slutet på processen. Den nya regeringen kommer att stå inför samma sociala kris som den föregående.

BBC:s korrespondent skrev: ”ANC kommer troligen att använda sitt imponerande valresultat till att försöka driva igenom sin Nationella utvecklingsplan – med förkastandet av förstatliganden och framhävandet av investeringar och infrastruktur”. Detta innebär fler nyliberala attacker och mer klasskamp, i vilken WASP kommer att ingripa för att assistera i bygget av ett massocialistiskt alternativ. ■

INTERNATIONELLT

15 MAJ 2014 # 1 100

10

Bara arbetarklassens och kamp kan rädda Med början den blodiga fredagen i Odessa den 2 maj har Ukrainakrisen i maj stadigt förvärrats.

De upptrappade striderna i östra Ukraina och den gångna helgens folkomröstning följt av EU-ministrarnas nya sanktioner i måndags bidrar till en fortsatt eskalering av den konfliktfyllda krisen. Risken är stor för att maj blir inledningen till en kedja av våldsamma händelser bortom all kontroll.

geringen skulle ha förhandlat med öst när den kom till makten. Men nu efter all blodspillan finns inte längre någon väg tillbaka’”.

Den uppfattningen delas nog av många. Men utvecklingen är inte given. I östra Ukraina liksom på andra håll i landet har den stora massan av arbetarna än så länge förhållit sig avvaktande i hopp om att läget ska bedarra.

Det har dock funnits inslag av självständig arbetarkamp i form av strejker i gruvor ägda av Ukrainas rikaste oligark Rinat Achmetov.

Och från de båda städerna Kryvyj Rih och Krasnodon kommer rapporter om att arbetarklassen har börjat agera som en självständig kraft – mot såväl regimen i Kiev som proryska grupper.

Men än så länge handlar det om mindre motståndsfickor samtidigt som klockan tickar allt snabbare.

Bara en organiserad självständig arbetarrörelse kan stoppa utvecklingen mot inbördeskrig och sönderfall. Det är genom att förenas i en gemensam kamp och organisering som Ukrainas arbetare kan slå tillbaka nyliberalismen, slå tillbaka hotet från fascister, högerextrema och ultranationalister.

Gruvarbetare i Ukraina har gått ut i strejk, men det handlar om mindre motståndsfickor samtidigt som klockan tickar allt snabbare.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

F

öga förvånande hävdar de grupper som arrangerade folkomröstningarna i Donetsk och andra städer i östra Ukraina att en överväldigande majoritet deltagit och att 90 procent (ibland mer) ska ha röstat ja till självständighet för de tidigare proklamerade folkrepublikerna Donetsk och Luhansk.

Folkomröstningarna har emellertid inte ägt rum mot en bakgrund som gett utrymme för olika åsikter/ grupperingar att kampanja fritt för sin uppfattning. Samma invändning kan också riktas mot det val som ska hållas den 25 maj, samma dag som EU-valet, vilket inte är en tillfällighet. Valet den 25 maj kan liknas vid regimens folkomröstning med syftet att ge de styrande någon slags demokratisk legitimitet och mandat.

Vad som nu händer efter folkomröstningarna i östra Ukraina beror i hög grad på Kievregimens reaktion.

Fortsatta väpnade försök att återta kontrollen över östra Ukraina och nya våldsamma sammandrabbningar på andra håll i Ukraina kommer att ge näring till de grupper som vill att självständighetsförklaringen bara ska vare ett steg på vägen till en anslutning till Ryssland. (Vissa av de självutnämnda ledarna i Donetsk och Luhansk har aviserat en ny folkomröstning, efter den 25 maj, som ska svara ja eller nej på frågan om anslutning till Ryssland.)

I väntan på en eventuell ny omröstning/begäran om anslutning till Ryssland kommer söndagens folkomröstning att användas för att om möjligt pressa regimen i Kiev till att ge långtgående eftergif-

ter vad gäller graden av självstyre.

Eftergifter som den reaktionära regimen i Ukraina än så länge inte visat några tecken på att vilja ge. Det i sin tur ökar risken för en våldsam och total brytning mellan östra Ukraina och Kiev.

Som väntat genomfördes folkomröstningarna trots att den ryske presidenten Putin manat Donetsk och Luhansk att skjuta upp omröstningen och sagt att valen den 25 maj erbjöd en möjlig framkomlig väg. Med sitt utspel önskade Putin dels kunna två sina händer inför den fortsatta utvecklingen och dels dämpa Västs reaktion. Även Kremls värsta hökar fruktar att det laddade läget ska övergå i kaos och krig, och de senaste dagarnas förhandlingstrevare kan följas av flera.

Den sviktande ryska kapitalismen börjar redan känna av Västs relativt begränsade sanktioner. Enligt Europeiska centralbankens (ECB) chef Mario Draghi den 12 maj har kapitalflykten från Ryssland varit 220 miljarder dollar den senaste tiden, vilket är i samma storleksordning som när Ryssland drabbades av en finansiell härdsmälta 2008.

Moskvas oro inför ett hotande handelskrig delas också av exempelvis företrädare för den tyska kapitalismen. ”Högt uppsatta tyska företagsledare vallfärdar nu till Vladimir Putins ekonomiska toppmöte [i Sankt Petersburg den 22-24 maj]. Allt detta visar på svårigheterna att hålla en enad front bland västländerna mot Putin när det gäller sanktioner (ekonomiska straffåtgärder)” (SVT den 13 maj).

Till skillnad från USA har EU ett stort handelsutbyte med Ryssland och ytterligare sanktioner riskerar att knäcka den svaga ekonomiska uppgången i EU. Kievregimens nyliberala och provästliga politik i kombination med att dess väpnade styrkor i allt högre grad reduceras till det nya nationalgardet som befolkas av nyfascister, högerextremister och ukrainska nationalister leder oundvikligen till en tilltagande splittring. ”Ilskan, som bara har vuxit efter säkerhetsstyrkornas [Kievs] attacker mot separatisterna [i öst], blev ett crescendo efter Odessa”, skriver Financial Times den 11 maj och fortsätter: ”För den pensionerade gruvarbetaren Alexander Uvarov i Donetsk var Odessa droppen: ’Re-

Varje rörelse i riktning mot en enad kamp och försvar måste ges stöd. Den mest brännande uppgiften är att försöka få till stånd bildandet av demokratiska aktionsoch försvarskommittéer som kan utgöra grunden för en arbetarmilis. Men framför allt kan bildandet av sådana kommittéer utgöra ett stort steg mot bygget av ett arbetarparti och kämpande demokratiska fackföreningar som står upp för alla ukrainska arbetare, oavsett etnisk bakgrund, inkluderat rätten till ökat ekonomiskt och politiskt självstyre i de regioner som så önskar.

Försvaret av arbetarklassens enhet kräver ett program för att bryta kapitalismens, oligarkernas och de imperialistiska makternas strypgrepp om Ukraina. För att trygga jobb, garantera alla en dräglig levnadsstandard, fri sjuk- och hälsovård, utbildning och så vidare krävs att landets tillgångar och rikedomar överförs i offentlig ägo och ställs under demokratisk kontroll och förvaltning av arbetarklassen.

Vägen till arbetarklassens enhet och kamp kan tyckas alltför lång.

Men det finns inget annat hållbart alternativ till dagens kris och våldsspiral. ■

15 MAJ 2014 # 1 100

11

s enhet a Ukraina Maj Wechselmann var en av talarna.

RS-valfond

Bli valarbetare!

Delta i gräsrotskampen!

73

stödjare

67 928 kr insamlat av 200 000 kr

34% Alla Offensivläsare, sympatisörer och vänner kan bidra till valfonden!

Den 1 maj lanserades Rättvisepartiet Socialisternas valfondssida, där alla som vill stödja RS i valet kan bidra både ekonomiskt och som valarbetare För att se valfilmen och ge ditt bidrag gå in på:

socialisterna.org/valfonden

Solidaritet med offren i Odessa Den 9 maj anordnade Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Arbetarmakt en demonstration på Sergels torg i Stockholm för att visa solidaritet med offren för Odessamassakern den 2 maj. Då minst 46 människor, varav flera aktiva antirasister och socialister, dödades av fascister och huliganer.

EDVIN EDENHAGE edvinedenhage@socialisterna.org

Det var cirka 70 deltagare på demonstrationen under den mulna majhimlen. Det fanns ett mått av både vemod och indignation i talen som hölls.

Sigrid Arbman, från Studenter

Elin Gauffin, från Rättvisepartiet Socialisterna sa i sitt tal bland annat: – Det vi vanliga arbetare och unga över hela Europa måste inse idag är att fascistiska grupper åter är på frammarsch. Ukraina har nu den mest högervridna regimen i något europeiskt land sedan andra världskriget.

Talade gjorde även Aleksej Sakhnin från Left Front Ryssland, Jens-Hugo Nyberg från Arbetarmakt, Mattias Bernhardsson, RS och Maj Wechselmann, filmskapare.

En enad, internationell antifascistisk rörelse behövs nu, mer än någonsin. ■

Foto: Edvin Edenhage

R

ättvisepartiet Socialisterna sände parallellt med demonstrationen en delegation till Utrikesdepartementet för att överlämna en protestskrivelse mot högerregeringens fascistsympatier. Även på torget kritiserades Carl Bildts osmakliga uttalanden om massakern, där han skyllde dådet på proryska fotbollshuliganer.

mot Rasism, kommenterade den svala mediebevakningen och det bristande politiska engagemanget.

– Verkligheten är inte Paradise Hotel – den är en brinnande fackföreningsbyggnad i Odessa.

På talarlistan stod även Mathias Wåg från Allt åt Alla, som bland annat talade om det tvåfaldiga hotet som fascismen utgör: Det fysiska hotet, när arbetarnas kampstrukturer attackeras, och det sociala, som uppstår när fascismen samarbetar med nyliberalismen.

I valkampanjen behöver vi valarbetare. Ett frivilligt, klassiskt gräsrots- och arbetarrörelsearbete. Dela flygblad, sätta upp affischer, sälja valmanifest, övertyga folk på torg, vid arbetsplatser, i dörrknackning eller per telefon.

Anmäl dig nu! Skicka ett mejl till val2014@socialisterna.org.

INRIKES

15 MAJ 2014 # 1 100

12

Hammarkulle­ karnevalen firar 40 år

För Maj-Britt är antirasismen en väldigt viktig fråga.

Hammarkullekarnevalen är Sveriges och en av Europas största karnevaler.

Karnevalen startades av Latinamerikanska flyktingar 1974 och fyller nu 40 år.

RS GÖTEBORG rs.goteborg@socialisterna.org

D

Den 8 maj fyllde Maj-Britt Berntsson 85 år. Maj-Britt är en hängiven medlem i Rättvisepartiet Socialisternas partiförening i Biskopsgården i Göteborg.

KRISTOFER LUNDBERG kristofer.lundberg@socialisterna.org

O

– Barnen var små och man jobbade hårt. För att få ekonomi att gå ihop arbetade jag och min man i skift, vi

Personligt och politiskt berättar hon om sitt 85-åriga liv. Enda gången hon ilsknar till är när man talar om högerregeringen, annars är det med ett ständigt leende.

Maj-Britt är trots sin ålder med på större aktiviteter, manifestationer och demonstrationer. På första maj var hon besviken över att vara kvar i Göteborg.

– Jag var inne på att åka till Jönköping, inga nazister ska ta över denna dag.

Däremot var Maj-Britt med på 1 maj i Göteborg.

– I Jönköping gjorde de rätt ändå, alla gick ut mot nazisterna.

Prästen varnade i kyrkklockorna, protester och demonstrationer mötte nazisterna. Det är viktigt, det var ett helvete med Hitler.

– Jag kommer ihåg att vi på den tiden var livrädda, vi skolbarn. Även om Sverige inte var i krig var vi rädda. Jag kommer ihåg militärerna på gatan när vi gick till skolan. Hemma hade pappa gjort i ordning ett av rummen. Det var tvångsinkvartering av militären. Så fort det knackade på dörren blev man rädd, säger Maj-Britt och går snabbt över till protesterna mot

nazisterna i Göteborg vid Kvilletorget 2011.

– Om jag var rädd det var en fråga jag fick av en journalist när nazisterna marscherade mot moskén. ”Nä du” svarade jag honom, ”mellan mig och nazisterna står en massa medlemmar i RS och vi är många fler”, så snopen han blev.

Att det är antirasismen som är en brinnande fråga för Maj-Britt hör man tydligt. En annan fråga som gör henne upprörd är våldet i Göteborg.

– Årets tema för Rättvisepartiet Socialisterna kommer vara att skapa opinion för att rädda Hammarbadet från nedläggning. I september, lagom till efter valet, kommer politikerna att besluta om badets framtid. RS kommer att ha en protestlista man kan skriva under i tältet, säger Johannes Lundberg, RS. För de som har frågor till Rättvisepartiet Socialisterna inför kommunvalet är det också ett fantastiskt tillfälle att komma och ställa frågor eller hämta material. ■ Snart dags för Hammarkullekarnevalen, en riktig folkfest.

– Men visst är det hemskt, ungdomar med hela livet framför sig som skjuter ihjäl varandra. Titta på Biskopsgården, jag blir så upprörd att inget händer mot skottlossningarna. Tänk om dessa ungdomar hade något att göra. Den här politiken skapar ett trasigt folk, säger MajBritt.

På frågan vad Maj-Britt tror om kommande valet svarar hon ilsket.

– Borgarna ska ut, jag svär inte, men fy vad fräcka de är. De bara fyller sina fickor och vi pensionärer får ingenting. De är så orättvisa dessa herrar.

Maj-Britt reser sig upp och häller upp mer kaffe och tar fram tårtan ur kylen.

– Oj, denna hade jag ju glömt.

Så mycket jag berättar, nu får jag sluta annars blir ju detta en hel bok. ■

Foto: Flickr CC / Danko Durbic

ffensiv träffar henne i hennes kök inför 85-årsdagen.

– 85, är du inte klok. 25 fyller jag, säger Maj-Britt och skrattar.

– Jag har varit Göteborgare sedan 53 år tillbaka, jag har uppfostrat fem barn och arbetat hårt. Visst har det varit tufft, säger hon och lutar sig tillbaka.

– Jag har arbetat sönder min kropp. Jag är ett enda lapptäcke säger min läkare. Jag har räknat ut att jag legat på sjukhus i tre år av mitt liv totalt.

Maj-Britt skadade ryggen allvarligt 1972 och har sedan dess inte kunnat jobba som hon velat men hela tiden ville hon tillbaka till arbetslivet.

– I två år besökte jag min arbetsplats dagligen trots att jag förbjöds att arbeta av läkare.

möttes bara i dörren många gånger. Han kom hem från industrin och jag var på väg till Sahlgrenska, berättar Maj-Britt.

Foto: Kristofer Lundberg

”Den här politiken skapar ett trasigt folk”

etta firas med att Hammarkullekarnevalen kommer bli den största någonsin. I månader har grupper tränat, sytt kläder och samlat sig och nu är 1 200 dansare anmälda till karnevalståget.

Det kommer att bli det längsta karnevalståg Hammarkullen haft genom tiden.

Karnevalen dansar fram mellan husen i miljonprogramsområdet från Bredfjällsgatan och genom Hammarkulletorget. På karnevalsområdet kommer fören-

ingar att grilla mat från världens alla hörn och i föreningslokalerna pågår fest till sent inpå kvällen.

Rättvisepartiet Socialisterna kommer traditionsenligt att finnas på Karnevalsområdet med tält utanför Hammarbadet, ovanför Mixgården mellan klockan 10.00 och 20.00 under karnevalens tre dagar den 30 maj till den 1 juni.

”Ska det aldrig ta slut?” efter nya skottlossningar i Biskopsgården Under årets fem första månader har 21 skottlossningar ägt rum i Göteborg, lika många som vid samma tidpunkt förra året.

RS GÖTEBORG rs.goteborg@socialisterna.org

A

v de 21 skottlossningarna har 12 skett i Biskopsgården, där en ung man sköts till döds den 1 maj. Söndagen den 11 maj sköts det på nytt i Norra Biskopsgården, i närheten av Svarte Mosse där tusentals samlats dagen innan på Biskopsgårdens dag.

Boende i Biskopsgården uppger

att stämningen varierar. Man är ledsna, rädda och uppgivna men mest förbannade. ”Ska det aldrig ta slut?” är den vanligaste kommentaren på gatan.

Rättvisepartiet Socialisterna har länge kämpat för trygghet och välfärd. Vi har på otaliga trygghetsmöten, manifestationer och

demonstrationer talat om att det är där det sociala skyddsnätet havererat och nedskärningar på skola och fritid är som störst som våld, droger och kriminalitet brer ut sig.

Våldet är en direkt följd av arbetslöshet, fattigdom och psykisk ohälsa som följer i dess spår. Nu får den analysen stöd från fler.

2013 slutade med 56 rapporterade skottlossningar och åtta döda. Vi vill inte se lika dystra siffror 2014, men då behövs ett förebyggande arbete.

Rättvisepartiet Socialisterna är det enda partiet i Göteborg som på allvar tagit kamp i denna viktiga fråga. ■

15 MAJ 2014 # 1 100

13

Rättvisepartiet Socialisterna kommer fortsätta strida mot privatiseringar och försämringar.

Offensiv har tidigare skrivit om Socialdemokraterna i Luleås planer på att privatisera stora delar av Luleå Hamn.

Efter debatten i kommunfullmäktige i frågan är känslorna starka hos den personal som berörs.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

B

akgrunden är att kommunalrådet Niklas Nordström hävdade att det bara är en

femtedel av hamnen som privatiseras.

– Vi är väldigt upprörda över

att de ljuger i kommunfullmäktige.

De säger ”en femtedel av hamnen”.

Men de säger inte att i en annan ”femtedel” jobbar bara två personer, och i en annan fyra personer, säger Sven-Erik Westman, fackligt förtroendevald för Transportarbetarförbundet i Luleå Hamn.

På senaste kommunfullmäktigemötet försvarade Niklas Nordström (S) beslutet med att en entreprenör följer kollektivavtal och

att risken för sämre villkor är ”spekulation”.

– På vilken planet har Niklas Nordström befunnit sig under de senaste årens privatiseringar? Hela tiden kommer nya avslöjanden om dumpade villkor. Senast från Veolia i Skåne som varslat sin personal för att återanställa dem på deltid, sade Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna (RS) i debatten och fortsatte:

Foto: Jonas Brännberg

Luleå: ”S ljuger om hamnen”

– RS har sagt att vi kommer överklaga beslutet om privatisering när det tas av det kommunala bolaget – om det inte kommer upp i kommunfullmäktige. Detta på grund av att alla principiella frågor eller annat av större vikt ska behandlas i kommunfullmäktige. Detta kan dock bara sätta formella käppar i hjulet. Ska beslutet rivas upp måste det bli protester från de anställda, facket och andra som solidariserar sig med dem. ■

Kärrtorp: Polisen visste om nazistattacken i förväg

Två dagar efter demonstrationen som nazisterna attackerade i Kärrtorp den 15 december gjordes en polisanmälan av polisens agerande från Linje 17 mot rasism.

Nu visar internutredningen att säkerhetspolisen och polisen hade detaljerad information om vad som skulle hända god tid i förväg men valde att strunta i det. Trots detta är internutredningen nedlagd.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org som nazisterna utgör utsatte de oss och kollegor för livsfara. Detta förstod vi direkt. Vi fick dagarna efter den 15 december veta att polisen på alla nivåer visste att nazisterna planerade en attack. Vi ansåg också i anmälan att polisen skyddade brottslingar genom att stå med ryggen mot nazisterna och rikta sig mot oss, säger Ammar Khorshed.

Polisen ska enligt internutredningen ha vetat om att 30-40

– Polisen måste ställas till svars för det här. De har kommit fram till att polisen har gjort fel, men ändå kommer polisen undan.

Jämför detta med hur de behandlar oss antirasister som försvarade oss mot det våldsamma angreppet.

Flera av oss har delgivits misstanke för bland annat våldsamt upplopp och anförande.

– Nazisterna däremot blev bara dömda till några månaders fängelse och bara för våldsamt upplopp. Inte ens anstiftan, än mindre mordförsök. Viktiga bevis så som ett 40-tal sms har inte använts eller

Polisen stod med ryggen mot nazisterna, batonger dragna mot antirasister. tagits på allvar i polisutredningen mot nazisterna, fortsätter Ammar.

Rättvisepartiet Socialisterna har sedan Kärrtorp den 15 december pekat på behovet av en massrörelse underifrån mot nazism och rasism.

Foto: Offensiv

D

en som tog initiativ till och gjorde anmälan var RS-medlemmen Ammar Khorshed den 17 december. Den 24 februari lades utredningen ner och ingen polis står åtalad. Det som hänt nu är att internutredningen har blivit offentlig.

– Attacken från nazisterna orsakade trauman för oss som var där.

När polisen undvek att mobilisera styrkor i proportion till det hotet

nazister ur bland annat Svenska Motståndsrörelsen planerade att beväpna sig och angripa demonstrationen. Denna information ska minst två dagar innan ha nått ut till 30 personer på olika nivåer, bland annat till Söderortspolisen.

Ständigt kommer nya exempel på att staten och polisen inte kommer att stoppa nazismen. Trots all snedvriden propaganda mot antirasister har de dock inte lyckats. Nu går det inte en dag utan stora och folkliga protester mot rasism och nazism. ■

INTERNATIONELLT

15 MAJ 2014 # 1 100

14

Hur kan Boko Haram bekämpas?

Terrorgruppen Boko Harams kidnappning av fler än 270 skolflickor i Chibok, en liten stad i nordöstra Nigeria den 14 april, har väckt global avsky. Kidnappningen och den fortsatta fasansfulla utvecklingen då de vill sälja flickorna har följts av en hel värld. Demonstrationer för att alla ska släppas har hållits i Nigeria och utanför landets ambassader. På sociala medier (#BringBackOurGirls) drivs en omfattande kampanj för samma krav.

HASSAN TAIWO SOWETO

Democratic Socialist Movement (CWI Nigeria)

D

emocratic Socialist Movement (DSM, CWI i Nigeria) stödjer helhjärtat kravet på att de bortrövade flickorna ska frisläppas. Det går inte att föreställa sig den smärta och ångest som de bortförda och deras familjer känner. Inte heller kan de finna tröst i förvissningen om att regeringen gör tillräckligt för att komma till deras undsättning.

Den kris som kidnappningen har skapat har återigen visat den svaghet och oduglighet som präglar president Jonathans regering.

Regeringens svaghet och misslyckande speglar Nigerias bräckliga nykoloniala kapitalism.

De flesta nigerianer blev medvetna om Boko Harams existens år 2009, då dess ledare, Yusuf Mohammed, infångades av armén och överlämnades till polisen för att sedan avrättas utan rättegång.

Innan dess var det nästan bara i de nordöstra delarna som denna fundamentalistiska sekt var känd.

Precis som andra fundamentalistiska grupper erbjöd Boko Haram mycket mer än en trosuppfattning.

Gruppen fördömde också sociala och ekonomiska orättvisor och den korrupta härskande oligarkin i nordost, som Boko Haram ofta kallar ”otrogna”.

Bakom Nigerias korrupta kapitalistiska och härskande elit står imperialistiska länder, som USA och europeiska makter. Nu är dessa västmakter oroliga för att kombinationen av social kris och en korrupt, inkompetent regering kommer att destabilisera hela Västafrika. Därför använder man kidnappningen i Chibok som en ursäkt för att ingripa militärt. Redan nu finns det uppgifter om att amerikanska specialstyrkor har börjat operera i Nigeria.

Vissa kanske välkomnar dem som mer effektiva än Nigerias styrkor, men trots propagandan är de inte här på något humanitärt uppdrag.

Sedan flera år tillbaka har läget i Nigeria varit en källa till oro för de styrande i USA. Enligt brittiska Guardian den 9 maj ska den amerikanska armén till och med ha genomfört ett krigsspel där Nigeria invaderats för att skydda oljeförsörjningen i ett läge där landets regim hotas av kollaps. Detta är anledningen till att landets press nu skriver att ”amerikanska och andra utländska trupper förväntas stan-

na i landet tills efter valen 2015” (Punch, Lagos den 10 maj). År 2009 försökte landets regim krossa sekten militärt. Inte bara ledare arresterades utan även släktingar till Bako Haram-medlemmar sattes i fängelse. Repressionen och avrättningen av Yusuf Mohammed blev startskottet för Boko Harams väpnade uppror som nu leddes av betydligt mer hårdföra fundamentalister.

Utan ett arbetarklassalternativ kunde Boko Harams religiösa fundamentalism, i kombination med en påklistrad radikalism, vinna stöd bland de många fattiga och marginaliserade ungdomarna i landets norra del.

Dessutom erbjöd sekten också tak över huvudet och mat till de fattiga och unga som strömmade till.

Trots att Nigeria innehar stora naturliga och mänskliga resurser lever över 100 miljoner av landets invånare (70 procent) i svår fattigdom. Enligt färska uppgifter har Nigerias ekonomi vuxit till att bli Afrikas största, men 50 miljoner ungdomar saknar jobb och antalet hemlösa är okänt.

Jobbkrisen kan beskrivas med vad som hände den 15 mars när en halv miljon utexaminerade studenter köade utanför Nigeria Immigration Service för att söka de nära 5 000 platser som utannonserats.

Tragiskt nog dog över 20 personer i det kaos och trängsel som kön skapade.

Det är förståeligt att många nigerianer och människor världen över hoppas på att ett militärt ingripande ska rädda de kidnappade och göra slut på våldet. Men ökad militarisering kommer inte att skapa förutsättningar för en lösning.

Trots undantagstillstånd i tre delstater i nordost och trots alla miljarder som spenderats på att militärt krossa Boko Haram har de vuxit i styrka. Sektens våld och attacker har inte bara fortsatt i nordost utan även spridits till andra delar av landet.

Militära aktioner utan stöd från befolkningen kan inte slå tillbaka organisationer som Boko Haram.

På grund av den nigerianska arméns brutalitet och grymheter i de nordöstra delstaterna kan regeringen inte hoppas på att få den information och stöd som krävs för att

Boko Harams kidnappning har väckt enorm avsky runtom i Nigeria och resten av världen. lokalisera och isolera Boko Haram.

Många människor i nordöstra Nigeria känner sig nu fångade mellan å ena sidan arméns våld och å den andra Boko Harams våld.

Istället för att besegra Boko Haram har militariseringen inneburit nya attacker mot de arbetande massornas demokratiska rättigheter. Med terroristbekämpning som ursäkt förbjuder den federala regeringen rutinmässigt protester.

USA, Storbritannien, Frankrike och andra imperialistiska länder är också ansvariga för spridningen av terrorism och religiös fundamentalism. Om de imperialistiska länderna i USA, Storbritannien och Frankrike är en del av problemet är det ologiskt att förvänta sig att de ska vara en del av lösningen.

I kampen mot Boko Haram kan det arbetande folket i Nigeria bara sätta sin tillit till den internationella arbetarklassens solidaritet. Även om en stor militärinsats och utländska trupper lyckas driva Boko Haram under jorden eller rent av krossa dess uppror kommer kapitalismens barbari att föda nya dödliga attacker från religiöst sekteristiska grupper och ge upphov till fortsatt etnisk splittring och oförsonliga motsättningar mellan olika befolkningsgrupper.

Vi ser tyvärr redan tecken på detta. I början av april mördades minst 200 människor i delstaten Zamfara (norra Nigeria) i strider

mellan nomadiserande boskapsskötande stammar och bofasta jordbrukare. I sydvästra Nigeria tilltar våldet.

Nästan dagligen rapporterar media om mord och kidnappningar, som blivit ett barbariskt medel för att få pengar.

Det enda som kan börja vända utvecklingen är att arbetarna och de förtryckta massorna mobiliseras och organiseras. Ingen besitter en större kraft än den organiserade arbetarklassen. Till att börja med kan en endags generalstrejk och samtidiga massdemonstrationer skicka meddelandet till både den korrupta kapitalistiska härskande eliten och Boko Haram om att det organiserade, arbetande folket är beredda att försvara sig mot angrepp från alla håll.

Genom en generalstrejk och via massprotester kan arbetarnas organisationer visa att de är i stånd att bekämpa den fattigdom, korruption, arbetslöshet och hemlöshet som fått ungdomar att ansluta sig till Boko Haram och andra reaktionära krafter.

I de nordöstra delstaterna där hotet från Boko Harams räder är ständigt förekommande kan fackliga aktiva, gräsrotsaktivister och socialister ta ledningen i att mobilisera arbetare och ungdomar till att säkra sina stadsdelar och samhällen.

Detta kan endast vara möjligt genom att inrätta demokratiska och multireligiösa självförsvars­ kommittéer, som tar ansvaret för försvar och säkerhet. Dessa kommittéer måste kopplas till kampen för att störta kapitalismen.

Det krävs en social revolution för att avskaffa Nigerias korrupta kapitalism. DSM anser att bara en regering bildad av arbetarklassen och beväpnad med en socialistisk politik möjliggör att landets rikedomar används i folkmajoritetens intressen.

För att uppnå detta reser DSM uppgiften att bygga ett socialistiskt massparti.

Som ett steg mot detta har vi påbörjat arbetet med att registrera det nybildade Nigerias socialistparti (SPN). ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

PARTI

15 MAJ 2014 # 1 100

15

Procent av mål

Norrbotten

Totalt

49% 39 212 kr

1 464 kr

Västerbotten

471 kr

Mellannorrland

980 kr

Stockholm

16 797 kr

Mellansverige

183 kr

Västsverige

18 177 kr

Sydsverige

1 140 kr

Protester mot SD störst i EU-valet

P

rotesterna mot Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson är de överlägset största evenemangen under den nästan osynliga EU-valrörelsen. Tusentals har demonstrerat, buat och aktivt vänt ryggen till SD. PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

I veckans Offensiv rapporterar vi från den största protesten hittills, med tusentals ute i Göteborg i måndags.

Offensiv berättar också resultatet av polisanmälan mot polisens agerande i Kärrtorp.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv deltar också fullt ut i kampanjen mot vinster i välfärden.

Haninge

Kampen för trygga jobb och kollektivavtal

RS Jordbro, RS Brandbergen, torsdag den 22 maj kl 19.00.

Plats: Hgf-lokalen på Skorpionens gata 522.

För mer info: 072‑524 42 95.

På den mycket lyckade välfärdsfestivalen i Stockholm i lördags såldes 55 Offensiv.

Ekonomikampanjen – som avgör vad Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna har råd att göra – har ökat med nära 5 000 kronor den senaste veckan.

Det betyder att vi nu kommit halvvägs till målet för maj – 39 212 kronor av målet på 80 000 kronor.

Det är ett bra läge eftersom tre lördagar, som är vår bästa försäljningsdag, återstår den här månaden. Vi har redan passerat resultatet för april.

Att Offensiv behövs märks när vi får telefonsamtal och e-post från prenumeranter som inte har fått tidningen och vill att vi skickar den på nytt.

På demonstrationen för trygga jobb i Haninge i måndags träffade jag själv en prenumerant som gav 100 kronor i bidrag. Det är sådana bidrag som finansierar Offensiv. ■

Stockholm

$15 now – lågavlönades revolt i USA

RS Farsta-Vantör, torsdag den 22 maj kl 18.30.

Plats: samling Högdalens T-bana.

För mer info: 08-605 94 03.

Ett år efter kravallerna i Husby

RS Tensta-Husby, torsdag den 22 maj kl 18.30.

Plats: Husby träff.

För mer info: 076-141 62 93.

Gå med i

Alla Göteborgs partiföreningar, torsdag den 22 maj kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 072-307 81 43.

Luleå

Malmö

RS Luleå, tisdag den 20 maj kl 18.30.

Plats: Partilokalen För mer info: 0920-22 08 74.

RS Malmö, onsdag den 21 maj kl 18.00.

Plats: Studiefrämjandet.

För mer info: 070-829 61 10.

Årsmöte

Umeå

RS Umeå, för mer info: 076‑259 84 23.

CWI 40 år

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

RS Stockholm Södra, onsdag den 21 maj kl 18.00.

Plats: Dalen, Åsgärdevägen 75.

För mer info: 070‑354 33 16.

Inför Hammarkullekarnevalen

• Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.

Klimat- och miljöhot

Ukraina efter Odessa

Göteborg

Socialistiskt program 2014

Sundsvall

RS Sundsvall, för mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Eskilstuna

RS Eskilstuna, för mer info: 073-373 33 61.

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fack

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

15 MAJ 2014 # 1 100

SD stoppades i Göteborg Tusentals antirasister slöt upp för att protestera mot Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson när hans EU-valturné anlände till Göteborg.

RS GÖTEBORG rs.goteborg@socialisterna.org

E

Polisen spärrade av Götaplatsen och försökte tömma den på folk.

Men antirasisterna pressade tillbaka på ena sidan för att återta nästa.

Inför nästa framryckning tömde polisen först platsen från press och fotografer.

Fem till sex poliser gav sig på personer en och en, framförallt unga tjejer med invandrarbakgrund som fördes undan och sattes på den regniga asfalten. Det var helt godtyckliga gripanden.

Vad som förenade dem är att de har invandrarbakgrund. Polisen var extremt hårdhänta när de fördes bort och folk protesterade högljutt.

De slumpmässiga omhändertagandena kan inte ses som något annat än att polisen vill skrämma dem inför kommande demonstrationer och öka statistiken i gripanden. I takt med att de grep folk slet de sönder plakat och banderoller.

Trots polisens våld besvarades det aldrig av antirasisterna som höll sig disciplinerade och tryckte tillbaka polisen, som fick upprätta en ny avspärrning. Bit för bit togs Götaplatsen tillbaka.

Klockan 13.00 gav SD upp. De plockade ihop sin fana, sitt tält och en besviken Jimmie Åkesson lämnade Götaplatsen med ett sänkt huvud utan att han fått säga ett ord. Partifunktionärerna lämnade därefter torget.

Detta var en antirasistisk seger som visar att Göteborg står upp mot rasism och för solidaritet. ■

PRENUMERERA PÅ

Götaplatsen fylldes av antirasister som stoppade SD:s torgmöte.

Trots polisens gripanden och våldsamma försök att stoppa antirasismen kördes SD bort från Göteborg.

Foto: Elias Theodorsson

Talkörer fortsatte hela tiden. ”Fuck SD ni kan dra, gatan tillhör oss idag”.

20 minuter efter att Jimmie Åkesson anlänt började polisen bli otåliga. Från sidan körde de in med tre polisbussar rakt in i demonstrationen och från andra sidan attackerade de genom att rida in med polishästar rakt in i den fredliga demonstrationen. Antirasisterna förblev disciplinerade och besvarade polisprovokationen med talkörer och armkrokskedjor.

Polisen slet våldsamt iväg antirasister.

Foto: Elias Theodorsson

Redan innan klockan 11.00 hade torget börjat fyllas med antirasister, plakat och banderoller. Sverigedemokraterna hade ett tält på torget där antirasisterna debatterade mot dem.

– Ni är inga sverigevänner, ni vill ställa svenskar mot varandra beroende på varifrån man kommer, sa Rozbeh.

När Jimmie Åkesson anlände möttes han av massiva burop och talkörer som ”Inga gator, inga torg, åt rasister i Göteborg” och ”Inga rasister på våra gator”.

Polisen slog snabbt en ring runt Rättvisepartiet Socialisternas medlemmar för att beslagta dess megafon. Medlemmar skyddade megafonbäraren som fortsatte ropa talkörer.

När polisen lyckades ta sig igenom medlemsleden skickades megafonen runt vilket försvårade att den beslagtogs.

I demonstrationen fanns ungdomar, barnfamiljer, arbetare som tagit lunch och anställda på konserthuset som kommit ut. Polisen gjorde en ny framryckning, där en polis red omkull en barnvagn och en chockad mamma skällde på polisen som bara avancerade framåt. ”Ta inte med dina barn på sånt här” var den enda kommentaren hon fick höra.

En sambaorkester vände sig mot polisens våld genom att spela, dansa och sjunga ”Den som flyr har inget val, ingen människa är illegal”.

Foto: Elias Theodorsson

fter två timmars protester gav rasisterna upp och en besviken Jimmie Åkesson lämnade Götaplatsen till folkets jubel och applåder, tätt följt av sina partifunktionärer.

– Så här är det alltid i Göteborg, kommenterade Jimmie Åkesson till GP. Så snart det stod klart att SD skulle anlända till Göteborg började antirasister att mobilisera.

Studenter mot Rasism, Ung vänster och ”Vänd rasismen ryggen” mobiliserade på sina håll, alla till Götaplatsen.

Polisen blev allt våldsammare och ryckte och slet för att få loss antirasisterna som aldrig besvarade polisens våld.

Polisen backade med full fart in med en polisbil i demonstrationen.

Folk hoppade undan, men en person hann inte med utan blev påkörd. Han haltade sedan åt sidan.

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta