Offensiv 1103

Posttidning A

5 juni 2014 / # 1 102 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Allt stöd till SEKO:s strejk

Seger: Laziz är tillbaka!

3 4 Tyst om vinster i välfärden

8-9

Varje dag sker 100 våldtäkter i Sverige

Regeringarnas passivitet förvärrade katastrofen Översvämningskatastrofen på Balkan är den värsta som någonsin har drabbat denna del av Europa. Men de de drabbades

solidaridet, handlingskraft och vilja att hjälpa varandra står i bjärt kontrast till regeringarnas passivitet. – läs mer på sid 12

Foto: News Oresund / Flickr CC

S

trejken på Veolia Öresundståg och Veolia Snälltåg har ett massivt stöd. Strejken är en följd av att Veolia vill dumpa både löner och arbets– läs mer på s 3 och 16 villkor.

13

Inbördeskrig hotar i Libyen

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

5 JUNI 2014 # 1 103

2

RIDÅN DRAS NED FÖR REINFELDT

MUTKOLVAR OCH SLAVERI

S

B

”Alliansens sorgebarn är till skillnad mot tidigare just nu Moderaterna. EU-valet var en ren katastrof och opinionssiffrorna ser inte bra ut”, kommenterade SVT. ” I vad som kan tyckas som ett sista desperat försök att vända opinionen aviserade statsminister Reinfeldt i SVT:s Agenda i söndags att regeringen förbereder nya förslag för att ”få bättre skolresultat, fler jobb, och att vi ska få fler bostäder byggda”.

Men tiden har runnit ut för Alliansen och vem tror att mer av samma högerpolitik ger en bättre skola eller fler jobb?

Nio år efter att Reinfeldt lanserade de Nya Moderaterna är partiet åter på väg mot samma kris

Foto: Martina Huber/Regeringskansliet

ara någon dag efter att Moderaterna blivit EU-valets stora förlorare kom nästa smäll för Reinfeldt & Co. Denna gång i form av en ny bottennotering för Allianspartierna i Statistiska centralbyråns (SCB) stora partisympatiundersökning. Om det vore val i maj skulle de fyra regeringspartierna bara få 36,8 procent av rösterna och Kristdemokraterna skulle hamna utanför riksdagen.

Raset för Moderaterna är slående. I SCB:s partisympatiundersökning får M 22,7 procent, vilket är en minskning med 2,8 procentenheter sedan november 2013. I jämförelse med valresultatet 2010 handlar det om en minskning på mer än 7 procentenheter. Och i tisdags kom nya SCB-siffror som visade ”att inte sedan 2003–2004 har Moderaterna varit så litet som det är idag i storstäderna” (Dagens Industri den 3 juni). som Moderaterna hamnade i efter katastrofvalet 2002, som var anledningen till att att M fick en ny ledning och födde projektet Nya Moderaterna. ”Den interna kritiken är bred och hård efter Moderaternas fiaskoval. Nu krävs en ny Europapolitik, nya företrädare – och en avancerad intern krishantering för att klara riksdagsvalet, menar en rad tunga partiföreträdare”, skriver det moderata husorganet Svenska Dagbladet.

Om den nuvarande opinionstrenden håller i sig kommer Moderaternas resultat i höstens val att ligga närmare tio procentenheter under 2010 års valresultat, vilket betyder att Alliansen förlorar re-

geringsmakten samt att Reinfeldt troligen avgår alternativt får sparken som M-ledare. Även om det blåser en tydlig antialliansvind är det inte medvind för Socialdemokraterna, som fortfarande hoppas på opinionssiffror en bra bit över 2010 års valresultat, vilka var partiets sämsta riksdagsval sedan 1914. Det i sin tur indikerar att en ny S-ledd regeringskoalition, istället för en längre tids smekmånad, mycket snabbt kommer att hamna på kollisionskurs med de vänstervindar som har börjat blåsa upp och som är ett uttryck för en djup folklig reaktion mot högerpolitikens borgerliga systemskifte. ■

amtidigt som det drar ihop sig till fotbolls-VM i Brasilien kommer nya anklagelser om att Qatar ska ha mutat till sig fotbolls-VM 2022. Enligt brittiska Sunday Times i helgen har över 30 miljoner kronor betalats ut inför Fifas (Internationella fotbollsförbundet) omröstning som gav landet värdskapet.

Det är inte första gången som denna anklagelse riktas emot dem. Fifas ledamöter är ökända mutkolvar.

I fjol rapporterade exempelvis en fransk sporttidning om att Frankrikes förre president Nicolas Sarkozy bett Uefas (europeiska fotbollsförbundet) president Michel Platini att rösta på Qatar av ”geopolitiska skäl”. Ett annat skäl var att Sakorzy kampanjade för att Qatar skulle köpa PSG, den klubb där bland annat Zlatan Ibrahimovic spelar. Sarkozys kampanj tycks för övrigt ha gett resultat; sedan våren 2011 ägs PSG av miljardstinna Qatar Investment Authority.

Men tillbaka till fotbolls-VM. Det var år 2010 som Qatar fick uppdraget av Fifa att arrangera fotbolls-VM 2022. ”Politiska skäl” spelade in erkände Platini senare. Men det var nog främst miljonmutorna som fällde avgörandet.

Korruption och mygel har länge varit ett med Fifa. ”Fifa är till och med värre än IOK (internationella olympiska kommittén)”, enligt journalisten Andrew Jennings, som har skrivit flera böcker om dessa två korrupta institutioner. ”Fifa stinker”. Med dessa två ord sammanfattade Jennings sin utförliga granskning av Fifa.

Och visst stinker beslutet att ge Qatar fotbolls-VM. ”Från första stund framstod Qatar som en osannolik VM-arrangör. Landet är mindre än Yorkshire, temperaturen kan stiga till över 50 grader Celsius i juni och juli och har ingen fotbollstradition att tala om”, skrev brittiska Guardian. Men Qatar betalade mer än konkurrenterna.

Sommarens fotbolls-VM i Brasilien har redan gått till historien som det dyraste hittills. Minst 82 miljarder kronor, en del uppgifter säger närmare 90 miljarder kronor, har spenderats på att göra Brasilien redo för en turnering som varar några veckor och där matcherna kommer att spelas under diktatoriska förhållanden.

H

ur mycket härskarna i diktaturen Qatar kommer att spendera på fotbolls-VM 2022 är inte klart. Klart är dock att inget fotbolls-VM kommer att skörda så många arbetares liv som det i Qatar om åtta år. Hittills har minst 1 200 byggarbetare dött på grund av de slavliknande arbetsförhållanden som råder. Världsfacket ITUC betecknar arbetsvillkoren på VM-byggena som bland världens värsta och ytterligare 3 000 arbetare beräknas dö innan första matchen spelas i Qatar. Fifa stinker, som sagt. ■

Trots militärkuppen i Thailand fortsätter Sverige att förse landet med vapen, framförallt nya Gripenplan (Metro den 2 juni).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki, Ammar Khorshed och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

5 JUNI 2014 # 1 103

3

Seger: Välkommen hem Laziz!

– Det är så fint att se er alla, sa en glad och tagen Laziz Sharifov på Arlanda när han möttes upp av vänner och kamrater som har kämpat i kampanjen Låt Laziz stanna i Sverige.

cialisternas kommunfullmäktigeledamöter Lina Rigney Thörnblom och Mattias Bernhardsson in namnunderskrifter från en tredjedel av kommunfullmäktige med krav på uppehållstillstånd.

Laziz Sharifov (längst till höger) är nu åter hemma i Sverige efter enträget arbete.

RS HANINGE rs.haninge@socialisterna.org

F

– Nu är han hemma igen, med arbetstillstånd som professionell idrottare. Det tog 6 månader, vilket i sammanhanget är en väldigt kort tid. Det var viktigt att arbeta på skyndsamt då vi var oroliga över hans situation i Kazakstan, säger Lina Rigney Thörnblom, aktiv i kampanjen Låt Laziz Sharifov stanna i Sverige och kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Haninge.

Foto: RS Haninge

amiljen Sharifov tillhör minioriteten uzbeker som i diktaturens Kazakstan ofta utsätts för trakasserier, hot och våld. Den 18-årige boxningstalangen och SM-mästaren Laziz från Haninge har vänner och grannar som har dödats och har själv misshandlats, innan han som barn lyckades fly till Sverige med sin familj.

Trots detta tvångsutvisades Laziz på ett rättsvidrigt sätt den 26 november förra året. Advokatens överklagan med nya bevis på hot mot familjen ignorerades och svensk polis lämnade över Laziz till de kazakstanska myndigheterna.

Han släpptes först efter 37 timmars inlåsning på flygplatsen i Almaty.

Det finns många lärdomar att dra av kampanjen för Laziz och hans familj. När klasskamrater, vänner och lärare bestämmer sig för att själva agera skapar det en starkare press på myndigheterna.

Utan den massiva kampanj (med över 6 200 i facebookgruppen) som byggdes upp, med inmarscher och ockupationer av Migrationsverkets lokaler, hade förvarstagandet

och utvisningen skett utan medial granskning. Istället hamnade allt i blickfånget och utlöste en folkstorm.

– Laziz har fått tillbaka sin framtid.

Det här känns hur skönt som helst, speciellt för hans familj. Det har inte varit lätt att få hem honom, vi har haft en stor och fantastisk kampanj som gjorde hans öde rikskänt,

säger Erik Forsberg från kampanjen Låt Laziz Sharifov stanna i Sverige.

Komikern Özz Nujen, rapparen Ken Ring, boxaren Frida Wallberg, Lärarnas Riksförbund och Haninges kommunledning uttalade sitt stöd för Laziz rätt att stanna.

Laziz fall var känt sedan tidigare bland politikerna. Redan 2010, då det första utvisningsförsöket stoppades, samlade Rättvisepartiet So-

Den viktigaste lärdomen är att inte ge upp när allt känns förlorat eller hopplöst, som när Laziz utvisades i november.

– Redan dagen efter utvisningen inledde vi diskussioner om vilka möjliga vägar som fanns kvar. Hur små chanserna än framstod tog vi de rätta initiativen och började dra i trådar. Jag vill här rikta ett tack till boxningstränaren Vido Ratkovic och Mikael Fridebäck (M) för att de tog på sig konkreta arbetsuppgifter som vi i kampanjen diskuterat fram. Framför allt ska alla elever, lärare och vänner i kampanjen som efter utvisningen – då allt kändes svårt – outtröttligt fortsatte att samla in pengar för hans sak, ha ett stort tack, säger Mattias Bernhardsson.

Mattias Bernhardsson och Rättvisepartiet Socialisterna är även aktiva i Asylrörelsen Stockholm och har stor erfarenhet av asylfrågor.

Samtidigt fortsätter arbetet för att resten av Laziz familj ska få uppehållstillstånd: – Att leva gömd är ingen lätt sak.

Då är det extra viktigt att hålla kontakt och ordna saker som underlättar att leva. När vi hade chansen såg vi till att ordna advokat och nu har de fått en ny prövning, säger Lina Rigney Thörnblom, som har varit kampanjens kontaktperson med familjen och advokaten. ■

Hammarkullekarnevalen – glädje och dans Hammarkullekarnevalen bjöd på glädje, dans och mat från världens alla hörn och inte ens regnet kunde sänka stämningen.

RS GÖTEBORG rs.goteborg@socialisterna.org

N

Årets tåg dominerades tydligt av de bolivianska dansgrupperna som har varit med sedan starten och som utgjorde en tredjedel av tåget.

Men på scenen var det de kurdiska grupperna som drog den mest hängivna publiken.

Medan Hammarkullekarnevalen är en folkfest byggd av de lokala föreningarna som brukar vara förskonad från incidenter, lämnade årets karneval en bitter eftersmak på grund av polisens agerande.

Lokala föreningar utsattes för upprepade trakasserier av ordningsmakten. Polisen stövlade in i den bolivianska föreningen CD Libertads lokal inte mindre än 10 gånger under lördagen, vilket sedan fortsatte under söndagen.

Offensiv har varit i kontakt

med polisen, som inte har kunnat ge svar på varför de agerat som de gjorde eller vem som tog beslutet.

Rättvisepartiet Socialisterna, vars styrkefäste är just i Hammarkullen i Göteborg, hade ett välbesökt tält.

RS kampanj för att rädda Hammarbadet och Rannebergsbadet fick ett stort stöd. 1 587 personer har hittills skrivit på namninsamlingen.

– Tänk så många ungdomar det här gymmet har fångat upp och skapat förutsättningar till en aktiv fritid för, sa en man som skrev på.

– Men hur tänker politikerna?!

Självklart skriver jag på, jag har lärt mig simma på Hammarbadet, mina barn likaså och det ska Hammarkullens barn få fortsätta med, sa en upprörd mamma.

Under karnevalens tre dagar köpte 485 personer Offensiv, bara 15 tidningar ifrån det uppsatta målet på 500 sålda. 22 personer tecknade en prenumeration på Offensiv och politiskt material såldes för totalt 15 182 kronor. ■

1 300 dansare från 27 dansgrupper ställde upp i karnevalståget.

Foto: Kristofer Lundberg

är karnevalen slingrade sig fram genom bostadsområdets höghus längs med Bredfjällsgatan och sedan vidare genom Hammarkulletorget var det till applåder och jubel.

1 300 dansare från 27 dansgrupper ställde upp i karnevalståget med candombe, flamenco, reaggesamba, caporales och kurdisk folkdans.

– Det ligger så mycket tid och kärlek bakom allt. Från när jag skapade koreografin till den allra sista träningen med gruppen visste vi att publiken skulle älska det! Vi älskar det. Det var lycka och stolthet vi kände när vi lyfte flaggan till publikens jubel som avslutning, säger Asa Kizho Hasttyar från den kurdiska gruppen Sköna konster, och fortsätter: – Det allra bästa var nog att våra anhöriga berättade att de hade sett folk få glädjetårar i ögonen.

INRIKES

5 JUNI 2014 # 1 103

4

Tyst om vinster i välfärden Har Svenskt Näringsliv och de stora kapitalägarna accepterat att det inte längre av taktiska skäl lönar sig att försöka motarbeta opinionen mot vinster i välfärden?

något som även Kommunals ord­ förande Annelie Nordström kallar ”integritetskränkande och i högsta grad politiskt”.

Men om Attendo och Välfärdsföre­ tagarna har hoppats på att kunna mobilisera ett stöd för sina vinstin­ tressen bland de anställda, är detta något som hittills har misslyckats att döma av den svaga uppslut­ ningen bakom uppropet ”Vi gör skillnad”. Ändå fortsätter detta upprop som en lågintensiv kampanj under sommaren, parallellt med fortsatta Öppet Hus-evenemang landet runt, i stil med: ”I Umeå har At­ tendo ordnat en egen motionsdag för de äldre. Se hur Attendo gör skillnad!” och ”Äldre trivs på sitt Spaboende i Rimbo!”.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

I

När vinden på allvar kantrade mot vinster i välfärden efter mediastor­ men runt Carema-affären, bildan­ det av Nätverket Välfärd utan vinst och LO-kongressens non-profit­ beslut drog Svenskt Näringsliv, Almega, Friskolornas Riksförbund och Vårdföretagarna igång en in­ tensiv lobbykampanj med särskild inriktning på att förmå de fackliga ledningarna och socialdemokratin att stå emot opinionen underifrån.

Med hopp om att begränsa de ne­ gativa effekterna till S-linjen om skärpta kvalitetskrav, har Vårdfö­ retagarna och stora vårdföretag som Attendo också satsat hårt på att utforma kvalitetsmätningar och kundenkäter som de kan leva med.

Men ju närmare valet man kommit, ju mer har genomslaget avtagit.

– Det vi har sett är att det just nu inte går att ha en bra dialog med politikerna, för alla är påverkade av hur man uppfattar opinionen och

Foto: Natalia Medina

varje fall gissade tidningen Fo­ kus redan i mars, efter nyheten om att små barn serverats vat­ ten och bröd till frukost på Hälsans förskola, att Svenskt Näringslivs nya vd Carola Lemne skulle hålla en låg profil i frågan under valrö­ relsen: ”Svenskt Näringsliv ser inte vinst i välfärden som en priori­ terad fråga i valet, förstår man i bakgrundssamtal. Vårdföretagarna talar uppgivet om att politikerna inte pratar med dem längre, Friskolornas Riksförbund om att eleverna inte väljer dem mer. Oav­ sett vad de gör, lyckas de inte bryta igenom uppfattningen om vinster i välfärdssektorn. Det är som att de inte ser någon annan utväg än att lämna walkover till vinstmotstån­ darna.”

Vissa inom Svenskt Näringsliv befarar till och med en risk för att den negativa opinionen mot vins­ ter i välfärden spiller över på andra sektorer och ger en negativ bild av företagande som helhet.

Enligt en opinionsundersök­ ning av SN:s tidning Entreprenör var bara 60 procent av tillfrågade företagare positiva till vinster i väl­ färden. Och av dem svarade bara hälften ”ja, absolut”, medan hälften sa ”ja, kanske”, medan alltså en inte obetydlig minoritet till och med av dem motsatte sig vinster i väl­ färden.

Opinionen mot vinster i välfärden gör att riskkapitalisterna just nu håller tyst. vågar inte göra någonting, sade Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Håkan Tenelius i Fokus.

Resultatet av EU-valet och den senaste tidens opinionsmätningar tvingar även Socialdemokraterna att skärpa tonen en aning mot främst friskolornas vinstjakt.

Att många privata företag är under press är en bild som även Dagens Industri noterade den 25 maj: ”Tillväxten sjunker, flera bolag har problem med lönsamheten och re­ dovisar förluster. Samtidigt gör den politiska opinionen mot vinster i välfärden att många kommuner drar ned på privatiseringstakten...”

Mycket tyder också på att lob­ bymaskinen just nu går på lägre varv i ett läge där ett höjt tonläge antagligen skulle bli direkt kontra­ produktivt, men hålls beredd att dras igång på allvar igen så snart valet är över.

Ändå är inte propagandakam­ panjen helt avslagen. Trots att fler­ talet media valde att ignorera den senaste omgången av landsomfat­ tande manifestationer av Folkkam­ panj för Gemensam Välfärd den 10 maj är denna gryende folkrörelse mot vinster i välfärden något som inte lämnar Vårdföretagarna nå­ gon ro.

Detta blev uppenbart när Vård­ företagarna som en direkt motak­ tion under samma dag höll öppet hus i en lång rad privata vårdbolag för att lansera ett landsomfattande upprop för sina vinstintressen med rubriken ”Vi gör skillnad”.

“Flera vårdföretag har på lördag den 10 maj Öppet Hus, samtidigt kommer demonstrationer från vinstmotståndarna i nätverket Ge­ mensam välfärd ske på flera platser runt om i landet. Som motaktion visar vi upp vår goda kvalitet och de goda verksamheter som vinst­

motståndarna vill stänga”, hette det på facebooksidan för “Vi gör skillnad”.

Försök görs att skjuta sina anställ­ da framför sig. “Varje dag bidrar 160 000 medarbetare på 11 000 fö­ retag i den privat drivna vården och omsorgen till högre kvalitet, ökad tillgänglighet och större mångfald.

Vi kallar det modern välfärd. Men nu är hela vår bransch hotad – och du berörs”, heter det i uppropet, som trots alla ekonomiska resurser bakom det ännu inte har samlat mer än drygt hälften så många gilla på Facebook som Folkkampanj för Gemensam Välfärd.

Dagens ETC avslöjade redan i februari att Attendo, som är ett av de största privata vårdbolagen, i en vårdarbetarundersökning ställt frågor till sina 16 000 anställda i Sverige om hur de ser på privata aktörer och vinster i välfärden –

Ett tema som Vårdföretagarna sat­ sar på att få mer genomslag för i valdebatten är att hårddra resulta­ tet av kund-, patient- och medar­ betarundersökningar som påstås tyda på att dessa är nöjda med den privata vården.

Men som Vänsterpartiets lands­ tingsråd Håkan Jörnehed i Stock­ holms län har påpekat i Dagens Arena är Vårdföretagarnas sätt att tolka den nöjdhetsundersökning kallad Patienttoppen som Sveriges Kommuner och Landsting gör av Sveriges alla vårdcentraler i grunden falskvinklat.

Enligt Vårdföretagarna visar Patienttoppen att fler tillfrågade är nöjda med de privata vårdcen­ tralerna, vilket inte är så konstigt i till exempel Stockholms län där 65 procent av alla vårdcentraler redan idag är privata och medvetet gyn­ nade.

Vårdföretagarna ignorerar en­ ligt Jörnehed var de högst rankade ligger. ”Äppelvikens läkarmottag­ ning i Bromma toppar – också den nationella listan – med en skär­ gårdsö på andra plats, följt av Täby, Djursholm och Mörby. Det är alla områden med mycket god hälsa och där är man väldigt nöjd med vården.

I botten på plats 208 har vi Rin­ keby vårdcentral, följt av Tensta på plats 209. Sedan kommer Hallun­ da, Rågsved, Väsby och Bro. Det är ett stort misslyckande av alliansen att de som bor i områden med sto­ ra vårdbehov är minst nöjd med vården.”

Men ingen ska tro att riskkapita­ listerna eller de kapitalistiska ägar­ na av de vinstdrivande aktiebolag som har slagit klorna i stora delar av den skattefinansierade välfärden kommer att ge sig utan en strid på kniven, även om de av taktiska skäl väljer att dämpa tonläget en aning just i valet i den fråga där opinio­ nen idag går dem emot i alla parti­ ers väljargrupper. ■

5 JUNI 2014 # 1 103

5

I korthet SEKO: Järnvägsunderhållet har blivit ännu sämre

Stor sjuksköterskebrist i Stockholm

R

ädda vården Hundra pass är inte täckta på thoraxintensiven på Karolinska universitetssjukhuset i sommar, och den sjuksköterskebrist som är, och kommer att bli värre till sommaren, skapar en stor oro hos personalen på sjukhuset.

Det skriver Vårdfokus den 28 maj.

– Det känns väldigt upprörande med omkring hundra obemannade arbetspass. Vi vet ju att det innebär övertid. Det är det enda sättet att försöka täcka de luckor som finns, säger sjuksköterskan Victoria Vestin till Vårdfokus.

Sjuksköterskorna har blivit erbjudna 5 000 kronor för varje semestervecka de skjuter upp i ett försök att täcka de hål i schemat som finns. Men personalen på thoraxintensiven uppger att personalen inte orkar ta extrapass, att det är tufft nog som det är samt att det blir ett sätt att skuldbelägga personalen med dåligt samvete om man skulle tacka nej till extra pass.

Totalt saknas 300 sjuksköterskor på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, 60 på Danderyds sjukhus samt 30 på Södersjukhuset samt Capio S:t Göransjukhuset.

Präster vill ”korrigera homosexuella lustar”

H

omofobi Tv-programmet Uppdrag Granskning har med hjälp av dold kamera avlöjat att flera präster inom Svenska kyrkan anser att homosexualitet är något som kan botas eller korrigeras. De erbjuder bland annat förbön för att ”korrigera homosexuella lustar”, och vissa anser att homosexualitet är ”något man vill bli fri ifrån”. När prästerna sedan konfronteras om sina homofobiska åsikter vill de inte kommentera vad de har sagt, utan hänvisar till tystnadsplikten.

Många industriarbetare sjuka av jobbet

A

Att inga dödsfall har skett än till följd av tågurspårningar är ren och skär tur.

I förra veckan gick fackförbundet SEKO ut med resultatet av en medlemsundersökning där de frågat 1 000 järnvägsarbetare om underhållet av järnvägstrafiken.

Undersökningens alarmerande svar bekräftades några dagar senare då veckan avslutades med nya stora tågstopp som igen orsakats av havererade kontaktledningar.

STEFAN LUNDQVIST rs.sundsvall@socialisterna.org

I

undersökningen svarar 55 pro­ cent av arbetarna att det blivit fler brister på järnvägen under de senaste två-tre åren.

Hela 66 procent säger att före­ byggande underhållsarbete görs i mindre omfattning än tidigare, tvärtemot vad Trafikverket påstår.

Underhållet verkar allt mindre vara förebyggande utan gå mot allt mer ”just in time”-insatser.

SEKO:s ordförande Janne Rudén säger till Svenska Dagbladet att det förebyggande underhållet har

minskat medan det akuta, avhjälp­ ande underhållet som görs när nå­ got gått fel har ökat.

När det till exempel gäller de numera vanliga tågstoppen på grund av nedrivna kontaktled­ ningar handlar det både om gamla ledningar men också om oservade fordon som sliter hårdare på led­ ningarna. Men Rudén vill ändå lägga huvudansvaret på Trafikver­ ket och inte operatörerna då han menar att det i huvudsak gäller att ta ansvar för infrastrukturen.

I en Offensivartikel den 15 maj i år refererade vi från ett offentligt möte i Sundsvall den 10 maj där Åke Johansson från SEKO och Tåg­ upproret berättade att Trafikverket har noll koll på var pengarna tar vägen samtidigt som det i och med avregleringen läggs alltmer pengar på administration och allt mindre resurser på själva järnvägsarbetet.

Och så rätt den uppfattningen tycks vara.

Några veckor efter att Trafik­ verket i våras presenterade sin Nationella transportplan kunde SVT avslöja att det fanns ett hål på 20 miljarder kronor i verkets beräkningar. Det visade sig att

Trafikverket hade glömt att räkna in halva landets kontaktledningar (12 miljarder kronor) och behovet av underhåll av växlar och spår (8 miljarder kronor).

SEKO ville få koll, ställde frågorna och fick svar av 1 000 medlemmar.

– Vi talar om att det är rälsbe­ fästningar som gått sönder. Vi har koll på läget säger de då. Men det är ju ingen som fixar till det, och hur kan man ha koll på läget då, det förstår jag inte, säger Roger Sennebäck, banarbetare i Solna i SVT. Svaren är en allvarlig varnings­ signal som borde bli till ett start­ skott för regeringen och Trafikver­ ket.

SEKO måste kräva att att de tar tillvara på järnvägsarbetarnas un­ dersökningssvar, kunskaper och erfarenheter och göra dem delakti­ ga i en omedelbar massiv upprust­ ning av järnvägstrafiken.

Tåg är det miljövänligaste mo­ derna kommunikations- och frakt­ sättet. Nu måste bommarna fällas ner för en trafik där kortsiktiga vinster går före säkerhet och där stora dödsolyckor kan vänta bak­ om kröken. ■

rbetsmiljö En undersökning genomförd av IF Metall, med hjälp av Statistiska sentralbyrån (SCB), visar att var tredje industriarbetare drabbas av belastningsskador. Två av tre får besvär av jobbet, där kvinnor drabbas hårdare än män.

Det gäller framförallt belastnings-, skär-, kläm-, vibrations- och hörselskador. Det skriver ttela den 30 maj.

– Det finns alldeles för många monotona jobb som gör att våra medlemmar far illa. Resultaten bekräftar mycket av det vi ser i vardagen, säger Jan Thorsell, regionalt huvudskyddsombud för IF Metall Norra Älvsborg, till ttela.

För tio år sedan genomfördes en liknande undersökning av IF Metall. Då var resultatet bättre än idag.

Stora nedskärningar väntar Metro

N

edskärning Gratistidningen Metro står inför stora neddragningar. Så många som två tredjedelar av personalen kan nu få lämna sina tjänster. Framförallt Stockholmsredaktionen kommer att drabbas hårt, då både Göteborgs och Malmös redaktioner redan har drabbats av nedskärningar. Det rapporterar Svenska Dagbladet (SvD) den 28 maj.

Allt inom papper läggs ut på entreprenad, där TT tar över produktionen av pappers-Metro. Fackliga förhandlingar har inletts och det exakta antalet tjänster som försvinner är inte klart.

Metro vill istället satsa på den digitala distributionen, exempelvis via internet och smartphones.

– Vi är en lönsam tidning. Detta är vägen framåt för nya Metro, säger Metros vd Andreas Ohlson till SvD.

Får vänta i åratal på psykiatrisk utredning

R

ädda vården Barn får i snitt vänta i flera år innan de får börja en neuropsykiatrisk utredning, enligt en studie utförd av Karolinska institutet. Enligt landstinget i Stockholm får sex av tio barn vänta i en månad på en utvärdering, men detta stämmer alltså inte. Det skriver DN den 2 juni.

– Den formella kötiden säger väldigt lite om hur snabbt man får hjälp. Det är allvarligt och ett gigantiskt problem eftersom utredningen är helt avgörande för att barnen ska få hjälp över huvud taget, säger Martin Forster, doktor i psykologi vid Karolinska Institutet.

Utredningen är enligt studien nyckeln till att få den hjälp barnen är i behov av. ■

INRIKES

5 JUNI 2014 # 1 103

6

Fryshusets renovering av Dalhagsskolan påbörjas nu i sommar.

Foto: Arne Johansson

Fryshuset får nej till skola i Husby Skolinspektionen har under­ känt Fryshusets ansökan om att öppna en högstadie­ skola för drygt 200 elever i Husby i augusti nästa år.

Enligt Skolinspektionen saknas både en realistisk budget och tillräcklig kassa­ likviditet.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

M

yndigheten efterlyser också ett intyg som visar att Fryshuset, som man

har sagt i ansökan, kan använda sig av det lokala biblioteket till dess att man byggt upp ett eget skolbibliotek. Vidare sågas otillräckliga tim­ planer för bild och slöjd.

Inget sägs dock ännu i den lokala nyckelfråga, som flera gånger har ställts av Norra Järva Stadsdelsråd, om den stora risken för att en ny högstadieskola undergräver den kommunala Husbygårdsskola som i stället behöver stärkas.

Enligt Fryshuset kommer beslutet att överklagas.

– Vi kommer att titta igenom kraven och komplettera där det be-

hövs. Jag är inte särskilt bekymrad i det här läget, säger Fryshusets vd Johan Oljeqvist till Metro.

Frågan om utbildningen kan få ”påtagligt negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av Stockholms kommun” har Skolinspektionen inte prövat, med hänvisning till att Fryshuset ändå inte har fått sina förutsättningar godkända.

Den frågan kan enligt uppgift till Offensiv prövas om Fryshuset godkänns efter att ha överklagat till Förvaltningsdomstolen, vilket

måste göras inom tre veckor från att de fick del av beslutet.

Utbildningsnämnden i Stockholm har i ett generellt svar till Skolinspektionens frågor angående 20 nya friskolor och förskolor sagt att förutsättningarna när det gäller elevunderlaget är gynnsamma både i innerstaden och ”i förortsområden med en omfattande nybyggnation”.

Enligt Skolinspektionens handläggare har det hittills aldrig hänt att Stockholm sagt nej på grund av negativa konsekvenser för de kommunala skolorna. Ändå borde

det vara uppenbart att en ny högstadieskola med 200 elever i Husby innebär en allvarlig risk för att Husbygårdsskolan undermineras.

Vad Husby och Järva framför­ allt behöver i skolväg är att stärka den befintliga kommunala skolan och därutöver en andra chans till kompletterande utbildningar till de många unga som skolan har misslyckats med att ge en likvärdig chans att klara gymnasiet och gå vidare till yrkesutbildningar och högre studier. Det är också viktigt att Fryshusets satsning i Husby verkligen byggs upp i samklang med ortens behov. ■

Rekordstort deltagande på årets West Pride i Göteborg

Den rekordstora Regnbågs­ paraden, där enligt arrangö­ rerna hela 20 000 gick med eller tittade på, tågade genom Göteborgs gator den 1 juni som avslutning på årets West Pride.

IRMA MAHMUTOVIC rs.goteborg@socialisterna.org

Behovet av en kämpande hbtq-rörelse blir allt mer aktuellt när rasister fortsätter att ta plats i parlament runt om i Europa och i Sverige.

Som en konsekvens ökar den rasistiska, sexistiska och homofobiska retoriken inom etablissemanget och situationen försvåras därmed för hbtq-personer.

Den repression som hbtq-personer bemöts av i många länder är politiska attacker, som bör kopplas samman med den rådande heteronormen. Detta är något som en antikapitalistisk hbtq-rörelse måste ta strid mot i kontrast till samhällets högervindar. ■

Behovet av en kämpande hbtq-­rörelse är högaktuell då det sexistiska och homofobiska våldet ökar runtom i Europa.

Foto: RS Göteborg

D

et råder inga tvivel om att det finns ett utbrett engagemang inom hbtq-rörelsen, något som bland annat den stora uppslutningen tyder på. Men bakom de hundratals prideflaggorna, musiken och glittret som en dag per år tillåts fylla gatorna måste en politisk analys lyftas fram.

Bland de 94 anmälda ekipagen

på paraden deltog Rättvisepartiet Socialisterna bakom parollen ”Kamp mot rasistiskt & homofobiskt våld”.

5 JUNI 2014 # 1 103

7

Vem tänker på fritids?

Fritidsverksamheten är något som de styrande politikerna struntar i. Sedan år 2006 har grupperna i Stockholm i snitt ökat med 14 barn, samtidigt som både personaltätheten och antalet högskoleutbildade pedagoger har minskat. I hela landet är situationen enligt flera rapporter likartad.

Situationen inom fritids börjar bli ohållbar.

Under många år har barngrupperna ökat medan personaltätheten minskat på fritids.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

D

et är i tidningen DN som de alarmerande siffrorna angående Stockholms fritidshem presenterades den 28 maj.

I Stockholm är det 29 000 barn mellan 6-9 år som går på fritids. I snitt är det 50 stycken per avdelning, vilket är tio fler än riksgenomsnittet.

Samtidigt visar det sig att andelen pedagogiskt högskoleutbildad personal har minskat från 40 till 32 procent, medan riksgenomsnittet ligger på 53 procent. Vidare har antalet elever per årsarbetare ökat från 14,5 elever år 2006 till 18,2 elever år 2013. Och Skolinspektionen har tidigare i år riktat kritik mot Stockholms stad, där de om fritidshemmen skriver att det ”saknas kunskap och resultat för att kunna analysera och utveckla verksamheten”.

Även Lärarförbundets rapport från i maj 2013, Det går inte att blunda längre – fritidshemmens villkor måste bli bättre, visar hur allvarlig situationen är inom fritids över hela landet. De största problemen som nämns är för låg personaltäthet, stora barngrupper, för lite tid för planering samt att lokalerna inte är ända-

Larmrapporter kommer mest hela tiden om hur ansträngande situationen är inom skolan och fritids. Jag har själv upplevt stressen och arbetsbördan under alla de år jag jobbade i olika skolverksamheter, däribland på fritids. Att satsningarna på fritids och för den delen hela skolsektorn har uteblivit är en total skandal.

Många barn i framförallt lågstadiet spenderar halva sin dag på fritids, som har försummats under en väldigt lång tid av såväl allianspartier som de så kallade rödgröna.

Allra värst drabbas de barn som har behov av särskilt stöd, dels eftersom stödpersonal ofta är bland de första som får gå när nedskärningar aviseras och dels på grund av de stora barngrupperna, i kombination med låg personaltäthet, gör att de inte får det stöd de är i behov av.

Därför ska man inte tro på etablissemangets politiker när de lovar mer resurser till skola och fritidsverksamhet när de vinner valet. I kommentarer till DN:s siffror angående de alarmerande siffrorna säger både skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) och utbildningsnämndens Per Olsson (MP) att de ska öka personaltätheten framöver. Men detta är partier som har suttit med och beslutat om drakoniska nedskärningar i år-

Foto: Danieldnm / Wikimedia Commons CC

Minskad personaltäthet i kombination med större barngrupper är något man kan se runtom i hela landet, och det märks på personalens psykiska välmående. I Arbetsmiljöverkets senaste rapport om arbetsorsakade besvär i landet, Arbetsmiljöstatistik Rapport 2012:5, Arbetsorsakade besvär 2012, sticker arbetsgrupper inom skola men även vård och omsorg ut extra mycket när det kommer till arbetsorsakade besvär utöver arbetsplatsolyckor.

Den slår fast att stress och psykiska påfrestningar är den vanligaste orsaken till arbetsrelaterade besvär hos kvinnor. Inom välfärdsyrken som skola, vård, omsorg och fritidsverksamhet är den överväldigande majoriteten av personalen kvinnor.

Vidare är andelen personal inom yrkesgruppen ”Förskolelärare och fritidspedagoger” som har varit borta från yrket mellan 2011-2012 på grund av besvär relaterade till arbetet 22,6 procent. Hos yrkesgruppen ”Barnskötare” (många barnskötare jobbar på fritids) är samma siffra 18,3 procent. Försäkringskassans rapport från den 2 juni i år visar även att sjukfrånvaron var 152 sjukfall per 1 000 anställda år 2013 bland fritidspedagoger/förskolelärare, nästan flest av alla yrkesgrupper.

målsenliga. 81 procent av lärarna i fritidshemmen anser att arbetsbelastningen har ökat de senaste åren och att 70 procent inte hinner att planera sin verksamhet. 85 procent anser att verksamheten skulle bli avsevärt mycket bättre om de fick tid för planering. En fjärdedel lider dessutom dagligen av stress, trötthet och/eller huvudvärk på grund av den höga ljudnivån på fritids.

Vidare visas det att antalet barn inom fritidshemmen nästan har fyrfaldigats sedan 1990, från strax över 100 000 barn till strax under 400 000 barn, eller från 17,8 elever per barngrupp till 40,1 elever per barngrupp. Detta har heller inte följts upp av nödvändiga resurser som exempelvis mer personal för en högre personaltäthet. År 2012-2013 ökade antalet elever med 4 procent men antalet anställda bara med 2 procent. Från år 2003 till år 2013 har antalet fritidshem minskat med 9 procent och antalet avdelningar med 10 procent, och samtidigt har antalet elever ökat med hela 20 procent och antalet anställda med blott 7 procent. Trenden är tydlig.

tionden på skolverksamheten, såväl på riks­nivå som på kommunal nivå.

Rättvisepartiet Socialisterna har aldrig gått med på en enda nedskärning och har aktivt drivit kampanjer och tagit initiativ till proteströrelser tillsammans med personal och elever för att förhindra etablissemangets attacker. Det är inte genom att välja in kapitalismens representanter vi förändrar någonting, utan för att åstadkomma en verklig förändring behövs en massiv rörelse underifrån från elever, personal och alla som är beredda att kämpa med krav på ökade resurser, högre personaltäthet och mindre barngrupper. ■

RS/Offensiv säger: • Förstatliga skolan och höj lärarlönerna – mer inflytande av lärare, elever och föräldrar.

• Avskaffa skolvalet och skolpengssystemet – resurser efter elevernas behov.

• Nej till religiösa och vinstdrivande friskolor.

• Nej till nedskärningar, stordrift och skolsammanslagningar – inför flexibla skolhyror.

• Max 20 elever per klass – satsa på fler och utbildade lärare, specialpedagoger, elevvård och hemspråk.

• Ersätt kunskapskontroller och betyg med pedagogisk dokumentation och individuell handledning.

• Mer resurser till fritidshemmen – mer personal på mindre barngrupper.

• 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

ANALYS

5 JUNI 2014 # 1 103

8

Varje dag sker 100 v Det är de mest brutala våldtäkterna som väcker störst uppmärksamhet. Nu senast är det en ny våg av protester i Indien efter nya avskyvärda övergrepp. Samtidigt pågår en myllrande process av motstånd även här i Sverige.

Det kan verka simpelt men det är samtidigt så revolutionerande, som det uppmärksammade twittersamtalet 2010 slog fast i #prataomdet. Att sätta ord på det en varit med om och förhoppningsvis ta steget till att börja prata med andra. Då finns möjlighet att lämna föreställningen att övergreppet berodde på en själv och att få stöd i att det är en del av en samhällelig könsmaktstruktur som det kollektivt går att kämpa emot.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

#

prataomdet, var en uppmaning på twitter som Johanna Koljonen lanserade i samband med Julian Assange-fallet och som sedan spred sig som en löpeld. Hundratals kvinnor och män satt på historier som behövde komma ut. Koljonen skrev själv om hur hon vaknat upp av att en man som hon kvällen innan hade haft sex med, skön sex, nu medan hon sov återupptagit sexakten och penetrerade henne. Men hade han kondom? Det var det som var överenskommet från kvällen innan. Det hade han inte. Saken var den att hon där på morgonen, överrumplad, inte sa ifrån fast hon hela tiden tänkte på det där med kondomen. För hon ville inte vara till besvär. Hon hade inte för vana att sätta ord på en sådan situation.

Därför uppmaningen att prata om gråzoner.

Samtalen har fortsatt. I höstas publicerade FATTA-kampanjen ett stort antal texter om personliga erfarenheter av sexuella övergrepp.

Detta gav ny eld åt rörelsen för en samtyckeslag. I slutet av 2013 växte ett ny twitterdiskussion fram under hashtagen mörkertalet. På bara ett dygn hade 9 500 twittrat om erfarenhet av våldtäkt som aldrig polisanmälts – det så kal�lade mörkertalet. Nelly skrev: ”Har suttit i6 timmar och läst varenda tweet om #mörkertalet, känner för första gången på 568 dagar mig inte ensam längre”.

Mörkertalet är väldigt, väldigt stort. När det i den globala debatten i samband med massprotesterna mot våldtäkter i Indien sägs att Sverige har många fler våldtäkter per invånare än Indien så syftas det ju på antalet anmälda våldtäkter.

Mörkertalet är alltså ännu större i Indien. En av förklaringarna är att det kan hända att kvinnor som kommer och anmäler våldtäkt i Indien blir hånade av och tafsade på av polismännen. En annan är att det krävs en kvinnofrigörelse för att kunna se att det en själv utsätts för är övergrepp. En sådan rörelse är på tillväxt de senaste årtiondena

i Indien, med sin bas i proletariseringen – att allt fler blir lönearbetare och börjar organisera sig. Även i Sverige är mörkertalet gigantiskt. Brottsförebyggande rådet uppskattar, baserat på 13 000 svarande i Nationella trygghetsundersökningen, att det sker hisnande 36 000 våldtäkter per år – 100 om dagen. Av dem så polisanmäls bara en sjättedel: 6 000. Av de våldtäkter som anmäls leder i sin tur i snitt enbart var femte till åtal och det är ännu färre som leder till en fällande dom.

Det här pågår år efter år tills omfattningen blir massiv och påverkar det allmänna hälsotillståndet. I rapporten Våld och Hälsa från Uppsala universitet sägs att drygt en av tio kvinnor och en av hundra män efter sin 18-årsdag har utsatts för allvarligare sexuellt våld, till exempel påtvingat samlag.

Den ökning av polisanmälda våldtäkter som har skett konstant under de senaste tio åren (med en liten dipp förra året) beror enligt Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige framförallt på en ökande benägenhet att anmäla samt en förändrad sexlagstiftning. Det finns alltså något positivt i ökningen av det polisanmälda våldet. Fler handlingar klassas idag som våldtäkt. Från och med sommaren 2013 klassas det även som våldtäkt när offret reagerar med passivitet. Tyvärr har det inte stoppat för många friande domar.

Josefin Grände har mött många kvinnor i sitt arbete med Team för våldtagna kvinnor och har sammanfattat sina erfarenheter i boken Utsatt för våldtäkt?. ”Bara var femte kvinna som kommer till oss gör en polisanmälan,” skriver Grände, ”åttio procent gör det inte. För de flesta är det ett självklart val att inte anmäla. Det kan handla om att det har gått för lång tid eller att de inte vågar av rädsla för man-

nen. Det är vanligt att man upplever att det ändå inte är någon idé.

Kvinnor är rädda för att inte bli trodda eller för att själva bli ifrågasatta eller smutskastade under själva rättsprocessen.

Dessutom vet många kvinnor att det är få polisanmälda våldtäkter som leder till en rättegång och ännu färre som leder till en fällande dom” Grände menar att det oftast inte krävs något våld för att våldta. Den vanmakt som inträffar vid en traumatisk situation slår lätt ut kroppens normala skyddsmekanismer så som att slåss eller fly. Att reagera med en paralysering blir istället ett sätt att stänga av och på så sätt härda ut den overklighetskänsla som uppstår. Följden kan bli att en inte minns delar eller något av övergreppet. En annan följd kan bli att en splittrar upp kropp och själ eller förnekar för sig själv vad som hänt för att det är för hemskt för att ta in. En annan strategi – att lägga skulden på sig själv – är inte bara att styras av fördomar. Det kan också vara ett sätt att försöka få kontroll över situationen, något som det går att göra något åt.

Att den vanligaste våldtäkten sker i fall där förövare och offer känner varandra och i många fall älskar varandra går på tvärs mot den bild i samhället som ännu är helt dominerande: bilden av det enstöriga avskummet till våldtäktsman. Samhället tar så starkt avstånd från våldtäkt att det nästan är tabu att prata om det.

Frågan är om detta hjälper kvinnor och män att se vad som verkligen är våldtäkt.

I en av texterna i boken Prata om det (baserad på

twitter­flödet) skriver Sonja: ”Det är det sorgligaste med hela historien, att det är jag som skäms över vad min pojkvän gör med min kropp. Jag känner ilska och rädsla, men samtidigt en inre förmaning att inte konfrontera honom.

För vad ska jag säga? Ursäkta men håller du på att våldta mig nu? Efteråt visste jag inte vad jag skulle kalla det som hänt. Eftersom jag inte skrikit, slagits eller sagt ifrån tänkte jag att det definitivt inte var tillräckligt illa för att anmäla”.

Bland kvinnor finns åtminstone en diskussion, men vad händer bland

männen? Det är nu tio år sedan Katarina Wennstam kom ut med boken En riktig våldtäktsman. Hon intervjuade dömda unga våldtäktsmän.

Trots domen hade de flesta svårt att förstå vad de hade gjort för fel och ingen ville betrakta sig själv som en våldtäktsman. Wennstam menade då att den mediabild som ges får män att tro att våldtäkt inom en relation är okej. Nu tio år senare är det få män som deltar i twitterdiskussionerna med egna erfarenheter. De flesta som gör det berättar om sexuellt våld som de utsatts för av andra män. De historier jag hittar som berättar ur en förövares synvinkel är det kvinnor som står för. Däremot är det så klart positivt med män som tar ställning mot

5 JUNI 2014 # 1 103

9

våldtäkter i Sverige våldet. För tio år sedan svepte stora protester från män över landet mot mäns våld mot kvinnor. Idag röstas det på Feministiskt initiativ. Det behöver bli mer personligt, om de egna manliga erfarenheterna, i diskussion med andra.

Det finns väl knappast något tydligare uttryck för genusordningen än just våldtäkter. Det är i stort sett män som våldtar kvinnor och inte tvärtom. Beror våldet på genusordningen eller är genusordningen orsakad av våldet? Det sexuella förtrycket är en kärna i patriarkatet – det vill säga att gruppen män står över gruppen kvinnor.

När kvinnoförtrycket/klas�samhället uppstod i historien var mannens kontroll över kvinnans sexualitet en central del. ”Att äga en kvinna” var bokstavligt både sexuellt och kopplat till egendomsförhållanden. Ägande av kvinnans kropp och privat egendom var ett och samma. En kvinna kunde köpas för ett antal boskap, våldtäkt sågs inte som ett kvinnofridsbrott utan som egendomsstöld. Än idag handlar kvinnokampen mycket om rätten till sin

egen kropp. Det handlar om ett brett spektum. I den ena polen undanhållen sexuell njutning, vilket förtjänstfullt beskrevs i Susanna Alakoski och Amanda Mogensens bok Fejkad Orgasm. Hur ofta har du fejkat orgasm? Frågan blev en inkörsport till diskussion om hur vanligt det är att män ohörsammar/struntar i kvinnors sexuella tillfredställelse och hur seglivad myten om sex för befruktningens skull fortfarande är – det vill säga penetreringssex. I andra polen alltså våldtäkt. Det ska inte ses som extremt tillspetsat utan att från den relativt vanliga förekomsten av våldtäkter strålar ut den ännu mer förhärskande rädslan för våldtäkt, något som i princip alla kvinnor skolas in i.

1970-talets feminister slog fast att våldtäkt handlar om makt. Det är inte hur kvinnor uppträder utan det är en manlig maktdemonstration. Våldtäkt handlar även om sexualitet, sexualiteten är medlet för att bruka våld. Trots att femi-

nister tagit kamp mot att kvinnor sexualiseras i dagens samhälle, reduceras till sina kroppar, måste vi också kunna se kroppens betydelse. Att våldtäkt skakar den egna jaguppfattningen i grunden, för att kroppen är den plats där integriteten börjar (Katrine Kielos bland andra skriver om det här). Kvinnoförtrycket är extra raffinerat på det sättet, att det går ända in i märgen.

Fortfarande formas tjejer och killar – under rådande heteronorm – in i skilda sexualiteter. Att män i princip är män för att de alltid vill ha sex. Att kvinnor skulle ha en sorts speciell ära att beskydda, som att det vore av den anledningen våra gränsdragningar är viktiga. Att enbart kvinnor är de som kopplar sex till känslor. Och underliggande finns det någonstans kvar föreställningen om att män har rätt till kvinnor.

Kvinnokampen de senaste dryga 40 åren har haft stor betydelse, det har alltid handlat om att prata om det.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Vägra Kallas Hora höll flera hundra lektioner mot sexuella trakasserier som ledde fram till djupare samtal i mindre grupper. Samtalet som ska ge styrka med insikten av att vi är många med likartade erfarenheter får inte i sig skapa murar och exkludera. Har du sex med någon med samma kön kan det vara ännu svårare att veta var gränserna ska dras, för detta pratas det ännu mindre om bland kompisar, hemma eller i skolan. Eller om en växer upp i familjer där det inte alls talas om sexualitet och där tabu och förbud är ledord. Ändå går utvecklingen framåt, vilket visar att det går att förändra.

Katarina Wennstam ger bilden: – Jag har ägnat de senaste femton åren åt att följa olika sexu-

albrottsmål och har sett hur samhället på många sätt har utvecklats och blivit mindre fördomsfullt.

Våldtagna tjejer får idag ett helt annat stöd och bemötande från sjukvård, polis och rättsväsende än vad som var fallet för ett decennium sedan (Aftonbladet den 2 oktober 2013).

talan gentemot arbetsgivare som inte förstår till exempel behovet av sjukskrivningar och stöd. Kamp för höjda löner och billiga bostäder är viktigt. Ekonomiskt är i det idag ofta svårt för en kvinna att lämna en våldsam man.

Det krävs enormt mycket mer resurser till vård och skola. Om De senaste årens skandaldomar vården återtogs i offentlig regi så visar dock på synen att det är okej att vinstintresset därmed avskaffaför mannen des och det att utgå ifrån Rättsväsendet har ovanpå detta att kvinnan gjordes gefått sin chans, nu är till för honusutbildkräver vi istället nom, vilket ningar med backas upp specialdomstolar för b e t y d l i g t av delar av resursex- och kvinnofrids- mer r ätt s v ä s e n ser än idag brott och att män skulle tid det. Hur annars ska vi som döms får vård för riktiga tolka domsamtal med för sitt beteende. slut som konpatienterna staterar att göra att offer förövaren hörde att hon ropade nej för våldtäkt skulle upptäckas långt men inte förstod nejets innebörd, tidigare. När ett offer för (Josefin eller att sex män mot en tjej inlåst i Grände och även andra peppar ett rum kan komma undan med ett utsatta att också betrakta sig som ”vi trodde att hon var med på det”. överlevare av) sexuellt våld börjar Vi kan inte nöja oss med de små tala måste det tas på största allvar, framsteg som har gjorts. Samtalen ges det stöd och den tid som krävs. är bara början på den massrörelse I skolan skulle motsvarande satssom krävs. Lagstiftningen kan all- ningar leda till genusmedvetenhet tid bli bättre, en samtyckeslag vore och en icke heteronormativ sexunästa steg. Men vi kan inte överlåta alundervisning. till polis och rättsväsende att lösa Ett annat krav är mer resurser problemen. och utbildningar i FörsäkringskasI grund och botten har staten san, Socialtjänst och polisen samt en funktion av att upprätthålla ökat istället för minskat stöd till ordningen som råder, och den här landets kvinnojourer. Rättsväsenmaktordningen bygger på klass, det har fått sin chans, nu kräver vi kön och rasism. Därför krävs det istället specialdomstolar för sexen massrörelsen underifrån för att och kvinnofridsbrott och att män störta ordningen, med arbetarklas- som döms får vård för sitt beteende. sen som huvudkraft.

I ett samhälle utan förtryckande Rättvisepartiet Socialisterna står strukturer skulle våldtäkterna för- för en daglig politisk kamp utifrån svinna. Rättvisepartiet Socialister- dessa riktlinjer. Det gäller även na kämpar för socialism. Genom inom arbetarrörelsen. Som paratt gemensamt äga ekonomi och ti, fackförening eller person är det kollektivt styra samhället skulle omöjligt att vara helt immun mot grunden läggas för allas lika värde det könsförtryck som genomsyrar och gemensamma intressen istället samhället, det handlar om ständig för dagens splittringar och skillna- uppmärksamhet och ifrågasättande. der.

Mot förtrycket sätter vi en politisk plattform som utgår från att varKamp mot våldtäkter är förstås en je framgångsrik socialistisk kamp dagsfråga och nej, feministernas måste sätta kvinnors frågor främst. revolution ska inte behöva vänta Rättvisepartiet Socialisterpå allas revolution. Det gör den na jobbar för att hela tiden knyta inte heller. Den pågår. Några red- erfarenheter av verkliga rörelser skap som skulle ta kampen framåt till plattformen – från förrförra är kämpande och demokratiska sekelskiftets kamp för rösträtt, orfackföreningar. Grunden i all kamp ganisationsrätt, kortare arbetsdag är organisering. På arbetsplatser och preventivmedel till 1900-talets behövs organisering mot den lö- kamp för aborträtt, förskolor, lågnediskriminering som företag och lönerevolter till våra egna kampanarbetsgivare står för, likväl som jer mot mäns våld mot kvinnor, skärskådande av och motstånd mot porrmotstånd, Vägra kallas Hora, sexism bland arbetskamrater, inom stoppa näthatet, HBT-socialisterna, kamp mot våld i hederns facket, från kunder och chefer.

Genom en höjd medvetenhet namn, antirasism samt otaliga om våld mot kvinnor kan fackliga kampanjer mot nedskärningar och ombud bättre föra våldtäktsoffers mycket annat. ■

INTERNATIONELLT

5 JUNI 2014 # 1 103

10

Östersjön lider av övergödning och höga utsläpp av föroreningar. Trots kunskap om situationen gör makthavarna ingenting för att vända processen.

– Gemensam kamp underifrån nödvändig för en förändring Fisk från Östersjön innehåller så mycket skadliga ämnen att den är farlig att äta, stora mängder giftiga alger fyller haven och sälar och andra arter är oroväckande magra. Östersjön är idag ett mycket sjukt hav. Tusentals skadliga kemiska ämnen spolas ut i havet och problemen med övergödning och döda havsbottnar ökar.

THERESE SVENSSON rs.haninge@socialisterna.org

R

edan på 1970-talet uppmärksammades den allvarliga situationen för Östersjön. Industri- och jordbrukskemikalier som DDT, PCB och dioxiner höll på att utrota både havsörnen och gråsälen. Dioxiner tillhör världens giftigaste ämnen och kan leda till en förhöjd risk för cancer, inlärningsproblematik, diabetes och benskörhet. Dessa gifter påverkar alla levande organismer kraftigt även i låga halter. Gifterna förs vidare upp i näringskedjan även till människan. De fastnar i blodomloppet och förs vidare via fostret till nästkommande generation.

Den 20 maj släppte Havsmiljöinstitutet rapporten Havet 2013/2014, som är en årlig redovisning av den nationella miljöövervakningen.

Den visar bland annat att DDT och PCB har minskat i Östersjön sedan de förbjudits inom många industrier och att både havsörnen och sälen har börjat återhämta sig. Halterna av de extremt giftiga ämnena dioxiner är dessvärre fortfarande så höga

i Östersjöfisken att den är förbjuden att säljas inom alla EU-länder förutom i Sverige och Finland, som har särskilda försäljningstillstånd.

Rapporten visar också att nya miljöfarliga ämnen ökar i havet. Silikonoljor, perflourerade ämnen och flamskyddsmedel är exempel på gifter som har ökat de senaste åren och hur det kommer att påverka djur och växter i havet är svårt att förutse.

Många av de ämnen som är giftiga för miljön kommer från mediciner och hygienprodukter. Den tidigare generaldirektören för kemikalieinspektionen, Ethel Forsberg, sa till Sveriges Radio den 22 maj att konsumenterna bör minska sin användning av miljögiftiga produkter.

Detta uttalande visar på ett synsätt som är alltför vanligt när det handlar om miljö och klimat, att man lägger ansvaret på den enskilde konsumenten istället för att ställa krav på storföretag och poli-

tiker som har makten att skapa den verkliga skillnaden.

Det lever cirka 90 miljoner människor i länderna kring Östersjön.

De föroreningar som rinner ner i vattnet kommer i första hand från högt industrialiserade områden, intensivt jordbruk och avlopp. En extrem ökning av näringsämnena kväve och fosfor inom jordbruket har resulterat i övergödningen av Östersjön. Det innebär att ekosystemet förändras och att många djur och växter inte överlever. Andra organismer gynnas av förändringarna. Det ser vi genom en kraftig ökning av kvävefixerande cyanobakterier. Dessa giftiga alger är en av flera faktorer som orsakar syrebrist i havet och att stora områden av havsbottnarna dör. Utbredningen av döda havsbottnar är idag rekordstor i Östersjön. Östersjön är ett unikt och mycket känsligt havsområde som är nästan helt omringat av land. Den lilla förbindelsen med världshaven går via de danska sunden och Västerhavet, vilket gör att vattnet i Östersjön tar en hel generation på sig för att bytas ut. Detta innebär att de föroreningar som släpps ut blir kvar under en väldigt lång tid. Östersjön är även utsatt för ett hårt överfiske, vilket inte bara utrotar fiskbeståndet utan även påverkar hela det redan känsliga ekosystemet. Torsken är en av ett 30-tal

arter som är akut hotade, men trots att det internationella havsforskningsrådet (ICES) rekommenderar totalt fiskestopp tillåts fortfarande intensivt fiske på torsk.

Fiskeförbud råder inte någonstans i Östersjön, inte ens i miljöskyddsområden. Forskarna har även upptäckt att många arter i Östersjön, däribland sälar, sjöfåglar, musslor och en del fiskar, är oroväckande magra och misstänker att detta beror på miljögifter, brist på föda och förändrad näringsbalans i havet.

En del försök har gjorts för att komma till rätta med den komplexa problematiken i Östersjön.

EU:s Östersjöstrategi är ett exempel på mobilisering av resurser för att möta de utmaningar Östersjön står inför. Det forskas och läggs fokus på övergödning, miljöfarliga ämnen, sjöfarten och biologisk mångfald. Men trots stor kunskap om den allvarliga situationen är övergödningen och utbredningen av de syrefattiga bottnarna större än någonsin och halterna av nya miljögifter bara ökar. Endast 12 procent av Östersjön är idag miljöskyddsklassat och rapporter visar att av dessa 12 procent är det bara en liten del som i praktiken skyddas.

Det finns två typer av miljöskyddsområden i Östersjön: En del områden ingår i EU-nätverket Natura 2000 och en del områden

ingår i ett östersjöinitiativ kallat Helcom.

Miljöskyddsorganisationen Oceana påvisar i en rapport att en tredjedel av de områden som ska vara skyddade i Östersjön endast skyddas på papperet. Enligt Oceanarapporten saknar 31 procent av Natura 2000-områdena konkreta skyddsåtgärder. Motsvarande siffra för Helcomområdena är 35 procent. Dessa områden är således inte skyddade i praktiken. Östersjön är ett av världens mest förorenade hav och det kommer att behövas drastiska åtgärder för att förbättra situationen. Många organisationer lägger fokus på Östersjön, men trots detta går processen inte framåt. Utöver EU:s och FN:s olika institut och forskningscentra finns även ideella föreningar som Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen, vilka är exempel på gräsrotsrörelser vars arbete berör Östersjön. Miljörörelsen måste gå samman och bilda en kamp underifrån för att kräva att makthavare tar krafttag inom alla områden som påverkar livet i Östersjön.

De åtgärder och skyddade områden som införts är ett skämt i jämförelse med den kunskap som finns om problemen i Östersjön. Medan politiker fortsätter att blunda för problemet dör havet framför ögonen på oss. ■

Foto: Chiva Congelado / Flickr CC

Allvarlig situation för Östersjön

5 JUNI 2014 # 1 103

11

Militärkupp i Thailand Den 22 maj tog militären slutgiltigt makten i Thailand genom en kupp efter månader av manövrerande mot den folkvalda sittande regeringen. I den 19:e kuppen sedan 1932 – den tolfte som har lyckats – har konstitutionen upplöst, media censureras och aktivister och oppositionella grips och hotas. Ändå fortsätter protesterna mot militärjuntan – om än i begränsad skala.

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org

N

u pekar det mest på att militären – och den ekonomiska elit den konspirerat tillsammans med – planerar för att inte tillåta val på lång tid, åtminstone inte på 15 månader.

Armechefen Prayut Chan-OCha som har tagit makten genom det militärstyrda ”Nationella rådet för fred och stabilitet” har redan sagt att det nu väntar 15 månader av ”reformer” innan något val kan bli aktuellt. Höken Prayut har också hotat att om protester ”utan förståelse för verklig demokrati” äger rum kommer valet att skjutas upp ytterligare.

I praktiken har militären och delar av den ekonomiska eliten aktivt försökt störta premiärminister Yingluck Shinawatras regering ända sedan slutet av förra året, då hon utlyste nyval. Hennes parti ”För Thailand”, som hon leder efter hennes brors Thaksin Shinwatras exil, och som backas upp av den så kallade ”rödskjorterörelsen” har vunnit varje val sedan 2001 och skulle med all sannolikhet ha vunnit detta val också.

Valet stoppades dock av oppositionen ”Demokratiska partiet” och deras ”gulskjortor” som bojkottade valet och blockerade vallokalerna.

Polis och militär stödde valsabotaget genom att inte ingripa och nyhetsbyrån Reuters har också avslöjat att Prayut har gett direkt stöd till antiregeringsprotesterna.

Gulskjortorna har hela tiden krävt att ett icke folkvalt ”råd” ska ta över styret av landet, det vill säga det som militären nu har genomfört.

Efter valet användes också domstolsväsendet för att attackera regeringen genom att Yingluck avsattes av konstitutionsdomstolen på den svepande anklagelsen om ”maktmissbruk”. Kuppen den 22 maj var ”nådastöten” där militären slutgiltigt tog makten, stängde 14 TV-kanaler, blockerade BBC, CNN och så vidare.

I grunden finns konflikten mellan två rivaliserande delar av den härskande klassen, som centreras

Soldater patrullerar gatorna efter militärkuppens genomförande. Media censureras och oppositionella grips och hotas.

Trots detta fortsätter protesterna i begränsad skala. kring telekom-miljardären Thaksin Shinawatra på den ena sidan och militären och kungen (som har godkänt kuppen) på den andra. Bristen på politiska alternativ för arbetarna, den fattiga landsbygdsbefolkningen och städernas medelklas har gjort att de härskande eliterna kunnat samla dem bakom sig.

Thaksin Shinawatra och hans efterföljare Yingluck har med ett populistiskt program med en något utbyggd välfärd på landsbygden och billiga lån till bönder kunnat vinna landsbygdsbefolkningens stöd trots en nyliberal avregleringspolitik.

Den ekonomiska eliten kring militären och kungen har med hjälp av det demokratiska partiet samlat missnöjet hos den urbana medelklassen – som har drabbats av korruption, nyliberalism och oligarker som Thaksin Shinwatra.

Båda grupperna drabbas av Thailands vacklande ekonomi, där BNP minskade med 2,1 procent första kvartalet i år. Investeringarna har fallit och spekulativt finanskapital har lämnat landet.

Redan år 2006 avsattes Thaksin Shinawatra av en militärkupp och

åtalades och dömdes i sin frånvaro.

Under militärstyret gjordes valsystemet om för att hindra Thaksins rörelse från att återkomma till makten, men det misslyckades. Den här gången är signalerna tydliga: Militären kommer att göra vad de kan för att inte tillåta val förrän dem är helt säkra på att rätt kandidat vinner valet. Till ekvationen hör också ett allt intensivare muslimskt självständighetsuppror i söder och vad som händer när den 86-åriga sjuka men respekterade kungen dör.

Trots att juntan har lovat att fortsätta med Yinglucks stöd till landsbygdsbefolkningen är det tydligt att juntan planerar att kapa de mycket begränsade anslag som idag går till fattiga bönder. Förutom att förändra valsystemet har de också planer på att införa ”speciella ekonomiska zoner” på gränsen till Laos, Myanmar och Malaysia för att locka till sig internationella spekulanter. Vad som lockar är låga eller inga skatter, slavlika arbetsförhållanden och extremt låga löner.

Protesterna mot kuppen i storstäderna har än så länge varit begränsade. Militären har också arresterat potentiella protestledare och översvämmat Bangkoks gator med

soldater. De protester som utlysts har stoppats genom att mötesplatser utrymts, snabbtåg inte stannat på stationerna i närheten och hot om långa fängelsestraff. Men tysta protester i form av ”read-ins” av George Orwells 1984 och trefingershälsningar (från filmerna The Hunger Games) har fått stor uppmärksamhet. Vad som händer i mer perifera regioner där rödskjortorna har massivt stöd är mer oklart.

Bland kapitalisterna är mungiporna mest dragna uppåt. ”Jag känner inte rädsla, jag känner lättnad”, kommenterade Victor Chu, vd för en av Thailands största riskkapitalbolag.

Omvärldens reaktioner på kuppen har varit mycket begränsade.

USA har kritiserat kuppen och avbrutit ett symboliskt militärt stöd på 3,5 miljoner dollar. Men Thailand är en av USAs närmaste allierade i det som Obama kallat ”sväng till Asien”, där mer militära resurser flyttas till Asien för att trappa upp kampen om inflytande i regionen med främst Kina. EU påstår sig vara ”extremt oroade”, men har inte avbrutit något samarbete. Detsamma gäller för Sverige som fortsätter sina följdleveranser efter att ha sålt tolv JAS-plan till Thailand.

Vad militären vill och vad som kommer att hända behöver emellertid inte alls överensstämma.

Hittills har rödskjortornas ledare inte uppmanat till protester mot kuppen. En trolig orsak är att de själva inser att situationen är nära kokpunkten och att en proteströrelse snabbt skulle kunna utvecklas helt utom deras kontroll. Med ökade konflikter och kaos finns risken för en ännu större uppdelning och en utveckling mot inbördeskrig.

Genom socialisters glasögon är det uppenbart att varken kapitalisterna kring familjen Shinawatra eller de kring militären och det kungliga etablissemanget har någon omtanke eller lösning för arbetare, medelklass eller fattiga bönder. Det som kan ge en lösning för dessa grupper är en enad kamprörelse mot kapitalets styre över ekonomin.

En sådan rörelse kan samlas i en revolutionär konstituerande församling med demokratiskt valda representanter från arbetare, bönder och andra grupper från både städer och landsbygd. Bara så kan en verklig politisk lösning nås där också den ekonomiska makten läggs i folkets händer. ■

INTERNATIONELLT

5 JUNI 2014 # 1 103

12

Katastrofen på Balkan – ilska mot passiva regeringar Balkan, mestadels Serbien och Bosnien, men också en mindre del av Kroatien, har drabbats av de värsta översvämningarna sedan mätningarna började för 120 år sedan.

Länderna drabbades under bara tre dagar av regn motsvarande en nederbördsmängd under en tremånadersperiod. Skyfallsregn fyllde snabbt floder och vattendrag till bräddarna, till rekordnivåer som fick dem att svämma över. Den av vårsnösmältningen redan genomdränkta jorden kunde inte ta emot miljontals liter överskottsvatten.

Detta resulterade i översvämningar som många beskriver som katastrofala och även kataklysmiska. Det utlöstes också hundratals jordskred. Omkring 22 900 kvadratkilometer mark sattes under vatten, en yta större än Israel eller Kuwait. Det översvämmade området i enbart Serbien omfattade nästan Cyperns storlek.

MIRA GLAVARDANOV

cwi@worldsoc.co.uk

D

et råder ingen tvekan om att översvämningarna är resultatet av klimatförändringar som blir alltmer märkbara i regionen. Översvämningar omväxlande med torkor håller på att bli vanligare. Sommartemperaturen överskrider numera ofta 40 grader Celsius och extrema torkor har blivit norm. Vad som brukade vara en region med fyra distinkta årstider har nu ett klimat som är väldigt oförutsägbart, föränderligt och näst intill kaotiskt.

Stora översvämningar har tidigare drabbat området under 2006 och 2010, men dessa våröversvämningar saknar motstycke. Mer än 2,5 miljoner människor har drabbats. Nästan en miljon människor har mist sina bostäder och saknar tillgång till rent vatten. Dödssiffrorna är väldigt varierande och sträcker sig ifrån hundratals till tusentals. För närvarande, nu när vattnet börjar dra sig tillbaka, är de mest pressande bekymren döda djurkroppar och avfall, samt möjliga sjukdomsutbrott. Även om sannolikt inget kunde ha stoppat att vattnet svämmade över med tanke på den enorma mängd nederbörd som vräkte ner från skyn, finns det gott om kritik av hur de hanterades av myndigheterna. Det mesta av kritiken rör klientelism, privatiseringar av offentliga tjänster och generell avsaknad av en organiserad undsättning av offren. En del av kritiken handlar om rent ut sagt kriminellt negligerande.

Det sägs att de första översvämningsvarningarna tillkännagavs i mitten av april och även att en del mindre översvämningar ägde rum senare under den månaden. Ändå gjordes så gott som ingenting för att förbereda för den annalkande katastrofen.

Det första man ska hålla i minnet är att alla de tre drabbade länderna även i ”normala” tider har till större delen dysfunktionella, korrupta, maffialiknande politiska system till följd av uppbrytningen av det forna Jugoslavien för tjugo år sedan och det påföljande inbördeskriget. En liten elit (i regionen känd som ”bossarna”) berikade sig själva, först genom svartabörshandel och -marknader under kriget och till slut genom hårdföra privatiseringar med introduktionen av en särskilt elakartad och laglös nyliberal kapitalism. Även om det förekom en del lyckade evakueringar i Serbiens översvämmade städer, var åtgärderna i de flesta fall totalt desorganiserade trots att översvämningsfaran var känd flera dagar i förväg. Det har rapporterats om att städer som styrs av oppositionen ignorerades och lämnades åt sitt öde av regeringen.

Det värsta exemplet är utan tvekan vad som hände i Obrenovac, en småstad precis utanför den serbiska huvudstaden Belgrad. Trots att skyfallsregnen och de stigande flodvattennivåerna fanns i prognoserna tre dagar före katastrofen gjordes ingenting för att informera invånarna om farorna och än mindre evakuera dem. Staden översvämmades på natten den 14 maj och larmet gick först klockan 5 följande morgon när det redan var försent och många hade dött.

Det finns rapporter om att Obrenovacs borgmästare insåg vad som var på väg att hända natten innan och uppmanades att starta larmet och påbörja evakueringen. Borgmästaren uppges ha svarat att larmet skulle orsaka panik och att det var tillräckligt att av och till sända

Att regeringen knappt har gjort något för att varken varna om översvämmningen eller ge stöd efter katastrofen har lett till en enorm ilska från folket.

information via lokal-tv. Samtidigt gav Belgrads borgmästare Obrenovacs invånare rådet att stanna kvar i sina hem, i vilka många till följd av detta mötte döden. Än så länge har ingen förklaring till borgmästarens uppmaning kommit. Det är svårt att veta exakt vad som hände därför att media är inbäddade i sekretess. Några dagar efter att de överlevande invånarna till slut hade evakuerats och vattnet började sjunka undan tilläts ingen att ta sig tillbaka till staden – skälet som uppgavs var behovet av desinfektering. Många undrar dock om det också kan finnas andra skäl; att ett mycket större antal döda än vad som officiellt hade uppgetts skulle avslöjas.

Vad de regeringskontrollerade media i Serbien faktiskt visar, är att premiärminister Aleksandar Vučić paraderar i sin favoritroll som frälsare. Vučić är också känd för sin intolerans mot oppositionen. Hans arga ansikte fyller tv-rutorna, där han skäller ut alla lokala myndigheter som inte tillhör det styrande partiet för vanskötsel av översvämningarna. Han attackerar de som kritiserar regeringen för att den agerar emot de nationella intressena i dessa besvärliga tider.

Samtidigt som Vučić försökte dra fördel av tragedin för att få tillfällen att låta sig fotas och knipa politiska poäng, är den person som inte har varit synlig på tv den serbiska presidenten, Tomislav Nikolić. Detta i så hög grad att folk ett tag undrade om han kände till översvämningarna! Det visade sig senare att Nikolić var fullt upptagen med att tillverka rakia (en populär konjak i regionen) under den värsta översvämningen av Obrenovac.

Det finns även positiva inslag mitt i denna tragedi, som direkt berör de arbetande människorna i regionen. Många människor som var vana vid att klara sig själva utan att förlita sig på hjälp från regeringen organiserade på egen hand räddningsoperationer för sina medmänniskor och djur. De visade att när det verkligen gäller är de kapabla till omfattande solidaritet och medmänsklighet – exakt det som deras regeringar inte visade. Och inte bara det. Folken i hela regionen, som bara för ett par årtionden sedan var indragna i ett bittert ”uråldrigt” hat och krig, var snabba med att ge bistånd till varandra i form av utrustning, mediciner, ekonomiska donationer och arbetskraft.

Denna solidaritet berörde mångas hjärtan och tände åter den broderskapskänsla som en gång var.

Solidariteten bland arbetande människor beskrevs väldigt väl i en serbisk blogg med titeln Vi kommer inte längre att hålla er under armarna, regeringen: ”Låt oss omedelbart klargöra följande: allt prisande ska gå till det här landets folk. Om vi inte hade oss själva att förlita oss på skulle det ha varit ute med oss för länge sedan. Genom att observera den självorganisering och den solidaritetskraft som har vuxit fram på mycket kort tid, kan man inte undgå att känna sig stolt och omedelbart förstå varför vi har kunnat överleva allt möjligt genom historien.

För när allt kommer omkring finns vi där för varandra i de värsta av situationer. Vi föreställer oss att vi är utelämnade åt oss själva, att alla bara bryr sig om sig själva,

men detta, vad vi ser i dessa dagar, visar att det inte är riktigt så. Regeringen har å andra sidan visat prov på en oemotsvarad lathet, att vara oförberedd och på en komplett avsaknad av organisation. Och vem behöver en sådan regering?”

De finns de som säger att om de länder som drabbades av över­ svämningarna om några månader fortfarande leds av samma giriga, själviska, värdelösa regeringar för­ tjänar folket inget bättre. Detta visar på en frustration som många i regionen känner ifråga om bristen på politisk medvetenhet och handling bland arbetande människor.

Detta kan bara rättas till genom (åter)uppbyggandet av arbetarklassorganisationer och genom populariseringen av socialistiska idéer i regionen. Den nyfunna solidaritet som växer fram ur de fruktansvärda översvämningarna är en bra utgångspunkt för detta. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

5 JUNI 2014 # 1 103

13

Inbördeskrig hotar i Libyen I skuggan av Ukrainakrisen har läget i Libyen stadigt förvärrats under de senaste månaderna. Under maj månad har landet skakats av de våldsammaste stridigheterna sedan Libyens diktator Muammar Gaddafi störtades och dödades 2011. Libyen är idag ett laglöst land som kontrolleras av rivaliserande miliser som slåss om makt, olje- och gasrikedomar samt territorier.

1 700 olika milisgrupper finns i Lybien.

Hotet växer att Lybien kastas in i ett utdraget inbördeskrig som i Libanon 1975-90.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

D

et redan allvarliga läget i Libyen har drastiskt försämrats efter striderna i Benghazi, landets näst största stad, med början i mitten av maj, och nya väpnade attacker mot Tripoli.

Samtidigt som det råder en inbördeskrigsliknande situation i många områden håller den redan knappt existerande statsmakten på att rasa samman. ”Libyen tog ett nytt steg mot djupare kaos i torsdags [den 29 maj] och det råder total osäkerhet om vem som egentligen är landets premiärminister. Det politiska dödläget är en del i en djupare och potentiellt mycket explosiv konfrontation mellan islamistiska, antiislamistiska och lokala grupper som sinsemellan slåss om att få forma Libyens framtid”, rapporterade nyhetsbyrån Reuters den 29 maj.

Under den gångna veckan har USA styrt hangarfartyget USS Bataan, med 1 000 marinkårssoldater ombord, mot Libyen. Officiellt är orsaken att hangarfartyget ska vara berett att bistå med evakuering av amerikanska medborgare ut ur Libyen. Men det är knappast en tillfällighet att den amerikanska mobiliseringen sammanfaller med den offensiv mot rivaliserande miliser, som den USA-stödda förre libyske armégeneralen Khalifa Haftar bedriver sedan två veckor tillbaka.

Haftar, som tidigare var Gaddafis generalstabschef, flydde Libyen i slutet av 1980-talet och bosatte sig i USA där han omfamnades av CIA. År 2011 återvände Haftar till Libyen i egenskap av CIA-utnämnd befälhavare för de grupper som med stöd av NATO:s bombkrig bekämpade Gaddafi. Efter att Gadaffi störtats blev Haftar utmanövrerad.

Det finns skäl att misstänka att Haftar fortfarande står i CIA:s tjänst och att det bidragit till att han relativt snabbt har kunnat bygga upp en välbeväpnad styrka – den så kallade Libyens nationella armé – på uppemot 6 000 man.

I mitten av maj inledde Haftars styrkor sin offensiv mot islamistiska miliser i Benghazi. I de häftiga strider som rasat sedan dess har minst ett hundratal personer dödats. Ungefär samtidigt med offensiven mot Benghazi attackerade miliser, som allierat sig med Haftar, parlamentsbyggnaden i Tripoli, vilket regeringen besvarade genom att kalla in islamistiska miliser till huvudstadens försvar. Det

var samma regeringsvänliga milis som bar ansvaret för massakern på den demonstration mot milisernas våld och terror som hölls i Tripoli i november i fjol, då 51 personer dödades och 500 sårades.

Bakom Libyens rakt igenom reaktionära regim står bland annat det inhemska Muslimska brödraskapet och dess politiska gren, Rättvise- och uppbyggnadspartiet. Det var bland annat med stöd från Muslimska brödraskapet som affärsmannen Ahmed Maiteeq under kaotiska förhållanden utsågs till ny premiärminister tidigt i maj, landets tredje sedan i mars.

Utnämningen av Maiteeq erkänns inte av anhängarna till den förre premiärministern Abdullah alThani, som fortfarande hävdar att han är regeringschef. Utgången av maktstriderna i parlamentet avgörs i första hand på slagfältet.

Det finns nära 1 700 olika milisgrupper i Libyen. De största finns i hamnstaden Misrata och Zintan i västra Libyen, där den sistnämnda nu tycks vara allierad med Haftar.

Regeringen, som säger sig vilja avväpna miliserna, ger samtidigt statsunderstöd till islamistiska milisgrupper som Ansar al Sharia, vilket är den grupp som har pekats ut som skyldig till den dödliga attacken mot USA:s konsulat i Benghazi i fjol och som följdes av att tiotusentals gick ut på gatorna i Benghazi för att demonstrera mot våldet och miliserna.

Efter NATO:s bombkrig och Gaddafis fall låg den gamla statsmakten i ruiner. Eftersom ingen av de olika miliserna, som endast förenats av motståndet mot Gaddafi, var stark nog att träda in i det maktvakuum som uppstod har tillståndet av icke existerande statsmakt permanentats, samtidigt som miliserna har befäst sitt grepp över ”sina” städer och områden.

NATO:s ingripande i Libyen, främst i form av bombkrig, tillsammans med de reaktionära gulfstaternas stöd till de högerinriktade delarna av rebellrörelsen, bär ett direkt ansvar för dagens allvarliga läge. Imperialismens ingripande var en kontrarevolutionär handling som syftade till att förhindra en fortsatt revolution, självorganisering och massornas beväpning.

Skamligt nog fanns det till och med de på vänsterkanten som välkomnade NATO:s ingripande och

påstod att det var till revolutionens fördel när det i själva verket var precis tvärtom.

Eller för att citera brittiska Independents Patrick Cockburn: ”Det är absurt att ens föreställa sig att Väst i samarbete med teokratiska absoluta kungadömen som Saudiarabien och gulfstaterna hade målet att skapa en sekulär demokrati i Libyen… Landet håller på att rasa samman. Oljeexporten har fallit från 1,4 miljoner fat per dag 2011 till 235 000. Och tyvärr har miliserna inte försvagats, utan blivit starkare. Och ingen går säker idag” (Independent den 16 mars i år).

Sedan dess har oljeproduktionen fallit till mindre än 200 000 fat per dag, en tiondel av vad som skulle kunna produceras.

Dramatiskt sjunkande olje- och gasproduktion (olja och gas står för 65 procent av landets BNP, 96 procent av exportinkomsterna och svarar nästan ensamt för hela statsinkomsten) har inneburit en

ny ekonomisk kollaps. Oljan och hamnarna är i händerna på skilda milisgrupper och krigsherrar som i vissa fall även har separatistiska strävanden.

I knappt något annat land finns det ett sådant överflöd av vapen som i dagens Libyen. Det anses finnas närmare 100 gånger fler vapen i Libyen i dag än det fanns i Irak efter Saddam Husseins fall, enligt radions Ekot. Regeringen har bara kontroll över en bråkdel av vapendepåerna.

Mängden vapen är i sig en våldsamt destabiliserande faktor och ökar faran för att dagens myriad av motsättningar ska utmynna i ett blodigt inbördeskrig.

Haftar försöker appellera till det utbredda missnöje som finns mot regeringen och miliserna. Men än så länge är hans nationella armé inte mer än en av flera större miliser. Haftar har långt ifrån den maktposition och stöd som general al-Sisi hade i Egypten när han grep

makten efter de jättelika protesterna mot Muhammad Mursi och Muslimska brödraskapet i fjol.

Det växande hotet om att Libyen kan kastas in i ett långt och utdraget inbördeskrig, som i Libanon 197590, kan följas av nya militära ingripanden från angränsande makter, som Egypten och Västländer.

Haftar, med sina CIA-kopplingar, stöds också av exempelvis Saudiarabien och Förenade arabemiraten, som nu oroas över att de islamistiska grupper man tidigare stödde håller på att konsolidera sin makt i det oljerika Libyen. Även al-Sisi stödjer Haftar och i Egypten cirkulerar rykten om att armén står beredd att gripa in i Libyen.

Massorna i Libyen kan endast lita till sin egen styrka och solidaritet, inte till Haftar och hans allierade i den svåra kampen för att driva ut miliserna. I vilken mån massorna kan organisera sig och forma sina oberoende försvarsstyrkor kommer att avgöra Libyens framtid. ■

KULTUR

5 JUNI 2014 # 1 103

14

Dans på en matta av könsroller Till skillnad från hur ofta, eller rättare sagt sällan, jag går på gymnasiets slutproduktioner eller recenserar dem är det oftare vi ser kulturella inslag som utmanar könsroller eller maktstrukturer. Nu fick jag tillfället att se en dansföreställning av två elever som tar studenten från Luleås gymnasium.

Let’s talk about gender lyfte den feministiska kampen till att handla om kampen för lika rättigheter, så som den borde.

RAYMOND OHLSON

rs.lulea@socialisterna.org

A

lba Rask från estetiska programmet dans och Sam Huczkowskis från estetiska programmet media stod bakom succén som heter Let’s talk about gender.

Trots att jag inte skulle kalla mig själv för någon danskännare alls kan jag påstå att dansen stampade in satiriska bilder av könsroller hela vägen från scenen in i samhällsdebatten.

Produktionen lyfte den feministiska debatten från ”manshat” eller ”vänsterextremism” till att stå för kamp för lika rättigheter, så som den borde.

Bortsett från ett intro med dansare iklädda strap-ons (löspenisar) till avslutet med samma dansare avklädda på scen var inte bilderna av könsroller upphängda på scenografi eller kostym. Dansarna lyfte hela föreställningen genom att med enbart kroppsspråk och det estetiska uttrycket gestalta, utmana och slänga en känga till könsmaktssamhället.

Ord som genialt, underbart och efterlängtat kommer upp i mitt huvud direkt efter att föreställ-

ningen avslutats, ett intressant och spot-on-framställande som befäster estetikens viktiga plats i samhällsdebatten.

Förutom dansen innehöll föreställningen ett tal om varför femi-

nismen är viktig och vilken plats kampen för jämställdhet kan ha i en människas liv. Därtill visas en svartvit film med ett tydligt normkritiskt budskap, en film som påminner mig om musikvideor innan

RS-v alfond

RS antirasistiska valkampanj!

91

stödjare

81 703 kr insamlat av 200 000 kr

41%

Rättvisepartiet Socialisterna ställer upp i valet den 14 september.

Vår veckotidning Offensiv är antirasismens tidning.

Du kan bidra till valfonden:

socialisterna.org/valfonden Du kan bli valarbetare: val2014@socialisterna.org

2000-talet, då budskapet i videon hade samma vikt som musiken.

Att föreställningen verkar ha varit fullsatt under alla föreställningar är fullt förståeligt då den inte bara

spränger gränser, är provokativ eller väcker debatt utan även är ett konstnärligt mästerverk. Hade jag kunnat se den igen hade jag gjort så, utan tvekan – och även släpat med mig alla jag känner. ■

PARTI

5 JUNI 2014 # 1 103

15

Procent av mål

Totalt

87% 70 004 kr

Norrbotten

3 348 kr

Västerbotten

1 171 kr

Mellannorrland

1 955 kr

Stockholm

28 816 kr

Mellansverige

183 kr

Västsverige

32 222 kr

Sydsverige

2 309 kr

Bra karnevalresultat i Göteborg

D

en stora grejen den här veckan var Hammarkullekarnevalen i Göteborg. Tillsammans med RS Göteborg deltog, på lördagen, medlemmar från Stockholm och Malmö (Malmö även söndag).

SEBASTIAN OLSSON

offensiv@socialisterna.org Det samlades in sammanlagt 15 185 kronor på tre dagar under Hammarkullekarnevalen och det såldes 22 prenumerationer och 485 lösnummer av Offensiv. Läs mer om Hammarkullekarnevalen på sidan 3.

Utöver aktiviteterna i Göteborg har RS Stockholm fått in 3 432 kronor och sålt 104 tidningar och 11 prenumerationer under den gångna veckan.

Haninge

EU som kapitalistiskt projekt – en marxistisk analys RS Jordbro, RS Brandbergen, onsdag den 11 juni kl 19.00.

Plats: Träffen i Jordbro på Moränvägen 3.

För mer info: 072‑524 42 95.

RS Norrbottens resultat denna vecka var 685 kronor och 14 sålda Offensiv.

Ekonomikampanjen i juni ligger hittills på 3 100 kronor, varav 2 531 kronor i Västsverige och hela 449 kronor i Sydsverige.

Månaden maj slutade på 70 004 kronor. Det är 87 procent av målet på 80 000 kronor. De distrikt som nådde sina mål var Västerbotten, Västsverige och Sydsverige.

Om du vill stödja RS kampanjer, sätt in ett bidrag på Plusgiro 87 96 49-2. ■

Gå med i

Stockholm

RS Farsta-Vantör, RS Södra, onsdag den 11 juni

kl 18.30.

Plats: Partilokalen i Stockholm.

För info om mötestema: 08-605 94 03.

Socialistiskt program 2014 • Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Klimat- och miljöhot RS Tensta-Husby, för mer

info om tid och plats: 076-141 62 93.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

Göteborg

Kontrarevolutionen i Egypten

RS Sandeslätt, RS Hammarkullen, RS Hjällbo torsdag den 12 juni kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 072-307 81 43.

Luleå

Ett socialistiskt svar på hbtq-förtrycket

RS Luleå, onsdag den 11 juni kl 18.30.

Plats: Partilokalen i Luleå.

För mer info: 0920-22 08 74.

Umeå

RS Umeå, för mer info om nästa veckas möte: 076‑259 84 23.

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

RS Kortedala, RS Biskopsgården, RS Majorna,

onsdag den 11 juni kl 18.00.

Plats: Partilokalen i Göteborg.

För mer info: 070‑606 59 81.

Malmö

RS Malmö, onsdag den

11 juni kl 18.00.

Plats: Studiefrämjandet.

För mer info om mötestema: 070-829 61 10.

En skola för alla

Sundsvall

RS Sundsvall, för mer info om nästa veckas möte: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Eskilstuna

RS Eskilstuna, för mer info om nästa veckas möte: 073-373 33 61.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fack

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

5 JUNI 2014 # 1 103

Allt stöd till SEKO:s strejk Tidigt på måndagmorgonen inleddes den av fackförbundet SEKO varslade strejken inom spårtrafiken. Omkring 300 SEKO-medlemmar vid Veolia Öresundståg och Veolia Snälltåget, som trafikerar Stockholm-Malmö, tas ut i strejk. Strejken har ett starkt stöd. Trots envisa försök har media inte kunnat hittat någon som inte ger sitt stöd till strejken.

Tågen står stilla då Veolia vill avskeda heltidsanställda för att sedan återanställa dem på deltid. Personalen vittnar dessutom om fruktansvärda arbetsförhållanden.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

S

– Det är så typiskt den tid vi lever i. Vår arbetsgivare vill ge uppköparen ett så lågt bud som möjligt och då är det vi som får betala med

sämre arbetsförhållanden, som en av Veolias anställda sa till Kvällsposten i mars efter uppsägningsvarslet. ”Agerar inte vi i de här frågorna så öppnas slussen. Då kommer alla att göra så här och då blir det bara deltidare och timanställda kvar”, sa SEKO:s ordförande Janne Rudén på första strejkdagen den 2 juni.

Nu gäller det att facket är berett att trappa upp, för att ge ett effektivt svar på Veolias försök till strejbryteri och arbetsgivarnas lockout som inleddes den 4 juni.

Veolia är ökänt för sin antifackliga hållning och ständiga försök att pressa ned löner och villkor. Som SEKO vittnar om på sin hemsida: ”Företaget kräver nu att kollektivavtalet skall försämras. Heltidsanställda skall sägas upp och återanställas på timbasis. Den gamla tidens förhatliga daglöneslaveri har nu ersatts av den moderna tidens timlöneslaveri. De timlöne­ anställda på Veolia vittnar om fruktansvärda arbetsförhållanden där man förväntas vara tillgänglig dygnet runt. Man måste omedelbart ringa upp arbetsgivaren om man har missat ett telefonsamtal.

Foto: mikemccaffrey / Flickr CC

trejken är en följd av att Veolia och arbetsgivarorganisationen Almega kategoriskt har avvisat fackets krav vad gäller användandet av deltids- och visstidsanställningar. Arbetsgivarna krävde total underkastelse och det fanns ingen möjlighet att undvika konflikt. Medlarna såg heller inga förutsättningar för en uppgörelse och la inget bud.

Upprinnelsen till strejken är att Veolia vill omvandla heltidsanställningar till deltids- och visstidsanställningar. Tidigare i år varslade Veolia 254 anställda – tågvärdar och lokförare – om uppsägning. En del av de varslade sa sig Veolia vara beredda att återanställa, men bara om de accepterade att bli deltidsanställda eller timanställda.

På så sätt skulle Veolia skära i sina kostnader efter att vunnit upphandlingen med ett bud som låg 50 miljoner under närmaste konkurrent. Först dumpade Veolia upphandlingen för att sedan dumpa löner och villkor.

Detta framgår av arbetsgivarens ’rutin 118’. Man kan som timlöneanställd i Veolia hamna på ’svarta listan’. De timanställda vittnar om att den som ej lagt sig tillgänglig för arbete på helgerna drabbas av

”Ni tar striden för oss alla” Det var en mycket god stämning vid den manifestation som anordnades på Malmö Centralstation i måndags till stöd för de strejkande.

“Ni tar striden för oss alla!” och “Vi står bakom er till 100 procent!” var några av hälsningarna från de hundratals personer som samlades.

CAMILO MAUREIRA FLORES

rs.malmo@socialisterna.org

O

ffensiv träffade några av de strejkande som alla uttryckte stor glädje över allt

det stöd man fått av allmänheten. En av de strejkande, Sabit Pacolli (bilden), skickade en hälsning från SEKO Malmö till alla resenärer: – Det är för dem vi gör det, vi vill visa på det omöjliga i vår arbetssituation och att vi tänker på deras säkerhet och den service vi vill ge dem. Vi kommer att kämpa till slutet, vi säger att Veolia har gått för långt, nu är det nog!

Tågvärden Samir Pacolli säger att det viktigaste kravet är att alla ska ha rätt till en heltidstjänst. Som fackligt aktiv har han bland annat besökt Elgigantens affär i Stora Bernstorp utanför Malmö och där mötts av samma situation – alla

PRENUMERERA PÅ

anställda på golvet är deltids- eller visstidsanställda och de enda som har heltidsanställning är cheferna.

– Vi tar kampen för allas rätt till heltidstjänst, inte bara hos oss utan för alla på arbetsmarknaden. ■

repressalier. Lägger man sig inte tillgänglig för arbete varannan helg blir man avslutad”.

Veolia är ännu ett skräckexempel på en urspårad tågtrafik som dum-

par villkor och försämrar service.

All spårtrafik måste omedelbart återgå i offentlig drift, samordnas och styras demokratiskt av de anställda och brukarna. Rädda järnvägen – kasta ut vinstintresset. ■

Veolia – en antifacklig historia År 2005 sparkade Connex (som 2006 bytte namn till Veolia) Per Johansson, som då var ordförande i Seko klubb 119, facket för 700 tunneltågförare och konduk­ törer vid tunnelbanan och två andra banor i Stockholm, efter att han och fackklubben riktat hård kritik mot bolagets bristande underhåll och säkerhet. Innan Per Johansson ens fått beskedet om att han sparkats, hade Connex skickat ut information om att han avskedats till arbetsplatserna.

Det var en länge förberedd attack mot fackklubben och dess ordförande. Beslutet att sparka

Per Johansson möttes av hundratals protestuttalanden och två historiska ”vilda strejker” i tunnelbanan, den 6 oktober och den 18 november 2005.

SEKO:s förbundsledning nöjde sig med att ge sitt stöd i ord istället för i handling, samtidigt som LO-ledningen intog en svekfull tystnad och valde att göra absolut ingenting.

I juli 2006 gick Arbetsdomstolen helt på Connex/Veolias linje och menade att det bolaget hade laglig grund för avskedandet av Per Johansson. Det var en politisk klassdom mot facket. ■

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta