Offensiv 1104

Posttidning A

12 juni 2014 / # 1 104 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Tågstrejken gäller alla arbetare

Välfärd utan vinst

5 3 RS på årets Luleå Pride

8-9

VM på arbetarnas bekostnad

– läs mer på s 7

Seger i Seattle Kamp lönar sig. Kampanjen för kampenjen för en minimilön på 15 dollar i timmen har segrat i Seattle.

– Segern i Seattle inspirerar

andra och ger ett exempel, säger Kshama Sawant (bilden), socialistisk fullmäktigeledamot i Seattle, till Offensiv,

– läs mer på sid 10

Foto: News Øresund - Johan Wessman CC BY 3.0

S

EKO:s strejk mot Veolias villkorsdumpning gäller alla arbetare. Upptrappad strejk och aktiv solidaritet kan få arbetsgivarna ner på knä.

16

RS är Haninges verkliga opposition

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

12 JUNI 2014 # 1 104

2

VAR FJÄRDE EUINVÅNARE FATTIG Å

A Foto: Dennis Jarvis / Flickr CC

r av nedskärningar, mass­ arbetslöshet och sänkta löner har resulterat i att 123 miljoner människor i EU – var fjärde invånare – har sjunkit ned i fattigdom enligt FN:s arbetslivsorganisation ILO. År 2008 uppskattade ILO att 116 miljoner EU-invånare var fattiga. Som fattig räknas de vars inkomster understiger 60 procent av medianinkomsten (den inkomst som ligger i mitten av skalan).

ILO slår också fast att åtstramningspolitiken varken har lett till fler jobb eller ökad ekonomisk tillväxt, utan bara gjort det värre. Återkommande stålbad har rivit upp stora och under kapitalismen irreparabla hål i det sociala skyddsnät som skulle lindra den ekonomiska krisens verkningar. ”Fattigdomen i Grekland steg till en historiskt hög nivå 2013.

Mer än 35 procent av befolkning är fattig. Många familjer befinner sig en situation där de helt saknar tillgång till det absolut nödvändiga.

Fackliga aktivister menar att befolkningen är drabbad av en medveten skapad fattigdom”, skriver ILO. Ingen statistik eller siffror kan fullt ut beskriva den sociala krisens djup och omfattning. I Spanien finns det idag två miljoner hushåll där ingen har ett jobb. Spanien har sedan den globala kapitalistiska krisen slog till 2008 blivit det land med den näst högsta barnfattigdomen i EU (i Rumänien är den högst). Nära ett av tre spanska barn är fattiga eller löper stor risk att bli fattiga, enligt hjälporganisationen Caritas. Samtidigt med att barnfattigdomen ökat har den spanska regeringen skurit ned familjestödet

I SYLTBURKEN OCH (M)AGPLASK

(inklusive motsvarande barnbidrag) med nästan en femtedel.

Sedan 2008 har antalet arbetslösa i EU blivit 10 miljoner fler.

Jobbkrisen kan beskrivas i att antalet arbetslösa är nära 26 miljoner och antalet lediga jobb drygt 2 miljoner.

De jobb som tillkommer är i regel osäkra, lågavlönade jobb samt sällan på heltid. Fler osäkra jobb istället för heltidsjobb med en lön som det går att leva på betyder att den nuvarande ekonomiska uppgången förblir svag.

Det senaste EU-valet blev till ett protestval mot det etablissemang som förenas i EU och dess högerpolitik.

Utan tydliga vänsteralternativ blev EU-valet i flera länder en framgång för högerextrema parti-

er som förenar rasism med antiEU-retorik. EU-valet var en varning som måste följas upp av upptrappad kamp mot rasism, högerpolik och den marknadens diktatur som härskar i EU. Det är endast genom beslutsam organiserad masskamp på såväl nationell som alleuropeisk nivå som arbetarna och de unga kan vinna framgångar. Den kampen blir i sin förlängning till en utmaning av kapitalets EU och EMU. En ny politisk kurs kräver nya regeringar som är beredda att slita sönder EU:s och eurons tvångströja och som står upp för ett socialistiskt svar på krisen i form av bankförstatligande, kapitalkontroll och vägran att betala skulden, vilket inte är möjligt utan nya socialistiska arbetarpartier och stöd från en alleuropeisk kamp. ■

llt medan diktaturen i Kina pratar om social harmoni och jämlikhet håller landet på att slå rekord i inkomst- och förmögenhetsklyftor. I slutet av april rapporterade media om att inkomstklyftorna i Kina numera är större än i kapitalismens högborg USA. Kina ligger idag i toppen av listan över länder som upplevt den snabbaste ökningen av antalet dollarmiljardärer. ”Antalet miljardärer i Kina ökar i oemotsvarad omfattning”, skrev Forbes i mars i år efter att Kina fått 37 nya individer på tidningens årliga lista över världens rikaste.

Kinas 20 rikaste individer förfogar över en samlad förmögenhet som är större än bruttonationalprodukten (BNP) i Ungern som har nära 10 miljoner invånare.

Kinas så kallade kommunistparti är världens största rikemansklubb. Det är en ”regim som hela tiden vill visa att den är redo att föra krig mot befolkningen, alternativt fruktar att befolkningen ska starta krig mot den. Klasskamp är det sista miljardärer vill ha.” Denna träffande beskrivning av diktaturen i Kina gör Svenska Dagbladets korrespondent Ola Wong i sin nya bok Pekingsyndromet.

Som Offensiv skriver på sidorna 12-13 i veckans nummer lever härskarna i Peking i ständig skräck för att de skriande klassklyftorna ska ge upphov till en växande våg av masskamp och organisering. Regimens nya ”antikorruptionskampanj” är dels en del i president Xi Jinpings strävan att stärka sin makt och dels ett desperat försök att ta udden ur det sociala missnöjet. Men korruptionen är inte en del av systemet, det är systemet. Till och med en officiell undersökning kom fram till att nästan en tredjedel av funktionärerna i stat, parti och militären satt med alla fingrarna i korruptionsburken.

Och tror någon att Xi Jinping och hans familj har blivit miljardärer utan korruption och mygel? Xi Jinping härskar för övrigt över en maffia liknande kleptokrati som blivit ofattbart rik på plundring och slavarbete.

I toppen på diktaturens parti och bland de som befolkar folkkongressen och folkets rådgivande konferens hittar man några av Kinas rikaste.

Ingen församling hyser så många superrika som Kinas påstådda parlament – folkkongressen – och folkets rådgivande konferens. Och det lönar sig att vara diktaturens kreatur. De rikaste medlemmarna av folkkongressen – där folket lyser med sin frånvaro – har fyrdubblat sina förmögenheter underde senaste åtta åren.

T

ill sist. Högeralliansen hade sin valkickoff i förra veckan. Det var dans, handklapp, jubelrop, musik och hallelujastämning. ”Morgondisco på jobbet”, sa en salig Reinfeldt och log i takt med alla pinsamheterna. Alliansen sjunger verkligen på sista versen.

Riskkapitalisterna i välfärden gör miljardvinster men betalar knappt någon skatt i Sverige. Ur Dagens Nyheter den 9 juni.

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki, Ammar Khorshed och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

12 JUNI 2014 # 1 104

3

Svartöstaden reser motstånd År 2006 ägde den senaste striden mot husrivningar i Svartöstaden i Luleå rum. Trots den extrema bostadsbristen i Luleå hotas nu åtta kommunalt ägda fastigheter igen.

Kommunen planerar att riva bostäder i Svartöstaden. Boende i området tar nu strid för sina bostäder och närmiljöer.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

F

Redan när vi tog striden 2006 gjorde vi fullkomligt klart att en detaljplan som inte överenstämmer med användningsområdet inte är något problem för att husen ska stå kvar.

Dessutom har man inte ens försökt ändra detaljplanen trots att man har haft många år på sig.

– Att närliggande SSAB skulle motsätta sig en ny plan vet man inte, de har tvärtom varit ganska positiva när boende hört av sig till dem, sade Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna och boende i Svartöstaden på stormötet.

Den här gången är kanske argumenten ännu starkare för att stoppa rivningen, vilket Svartöstadens intresseförening redogjorde för väl-

Foto: Jonas Brännberg

örra veckans stormöte i stadsdelens Folkets Hus Blackis var dock Svartöstadens intresseförenings startsignal för en försvarskampanj: Riv inte våra hus!

Redan i juli kan en barnfamilj stå bostadslösa när kommunen sagt upp deras kontrakt. De har under flera år bott i andra hand eftersom kommunen vägrat att hyra ut lägenheter som har blivit tomma.

Orsaken till att husen har hamnat på en ”regleringslista” (fastigheter som man ska göra sig av med, riva eller sälja) är olika. Sex av husen är direkt hotade av rivning med argumentet att detaljplanen inte anger bostadsändamål för marken de står på.

digt tydligt under stormötet. Svartö­staden är utsett som riksintresse för kulturmiljö.

Under senare år har det blivit allt tydligare att riksintresset, där det sociala livet mellan husen är en viktig del, är hotat när vissa grupper stängs ute ur stadsdelen på grund av höjda bostadspriser, ombildningar till bostadsrätter med mera. De kommunala fastigheterna är efter ombildningar snart en stor del av de få hyresrätter som finns kvar och dessutom till en rimlig hyra. Kommunens hus gör att det fortfarande

finns plats för konstnärer, de som vill lägga sin tid på annat än bara jobb och för låginkomsttagare. Det finns även ett stort behov av bostäder för de som inte kan få en bostad på något annat sätt än genom kommunen.

– I kommunens plan för att växa sägs att Svartöstaden kommer att ha 150 fler invånare om fem år. Hur ska det gå till om man river? Husen borde rustas upp utan lyxrenoveringar. Dessutom kan planen ändras för att få in fler nya hus, helst hyreslägenheter för äldre och unga – det är det som saknas, sa Matilda

Eriksson, ordförande för Svartö­stadens intresseförening.

– Alla hus behövs! Det är en enorm bostadsbrist i Luleå, sa Anna Widén, själv boende i ett av de rivningshotade husen och som var med i den förra striden 2006.

På mötet rapporterade också forskare från Luleå tekniska universitet om det unika med Svartöstaden, som trots sin ålder är en mycket modern stadsdel som främjar det sociala livet mellan husen.

Argumenten för att bevara husen är superstarka, men nu behövs det

en lika stark kampanj där hela Svartöstaden mobiliseras för att försvara människors hem och den unika miljön.

– Vi behöver argumenten för att få förståelse men vi behöver också lite jävlar anamma! Demokrati är inget man får. Det är något man måste erövra, avslutade Boris Ersson.

Nästa steg i kampanjen kommer att vara ett möte med kommunledningen i början av augusti. Där måste det göras klart: Husen kommer inte att rivas, oavsett vad ni tror eller beslutar! ■

RS manar till enad kamp på Luleå Pride Till helgen går Luleå Pride av stapeln med den passande undertiteln ”mot rasism”. Tusentals människor kommer att gästa gratisfestivalen i Stadsparken för att umgås, festa men också diskutera hbt-strategier. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) deltar hela hela helgen och arrangerar på fredag ett seminarium om behovet av enad kamp mot homofobi, sexism och rasism.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

–E

U-valet var ett varningstecken. Homofoba, kvinnofientliga och rasistiska partier gick framåt. Det visade med all tydlighet att vi som kämpar mot detta har en gemensam fiende i den reaktionära högerpolitiken och rasismen, säger Raymond Ohlson, planeringsansvarig för RS aktiviteter under Pride.

Förutom informationsbord och ett eget seminarium deltar en RS-representant i den ”politikerquiz” på stora scenen som RFSL ordnar med alla partier i kommunfullmäktige.

Programmet är för övrigt fullspäckat med uppträdanden och föreläsningar. Queering Sapmi, Genusfotografen, om flersamhet och våld i samkönade relationer är någ-

ra av massor av intressanta föreläsningar. Magnus Carlsson, Nina Ramsby och Frida Selander är exempel på de som står på scen.

I ambitionen att erbjuda ett späckat program av framförallt artister är trenden att RFSL alltmer använder sig av kommersiella sponsorer. Det är verkligen bra att Pride fortfarande är utan inträde, men risken finns för att ”obekväma” ämnen inte tas upp för att inte stöta sig med sponsorer.

Ett exempel är hur den nedmonterade och privatiserade vården drabbar till exempel transpersoner med långa köer och alla hbt-personer när resurser och tid inte kan avsättas till utbildningar och hbt-certifiering. Detta är direkt kopplat till ansamling av resurser i andra änden i samhället, hos storföretag och

banker, som till exempel Swedbank (som sponsrar festivalen).

– RS styrka och de vi vill bidra med till Pride är att vi kopplar ihop frågor: Hbt-frågorna med andra frågor och resten av samhället. Vi kopp-

lar ihop dagens kamp med historien och vi argumenterar för att olika nedtryckta grupper måste kämpas tillsammans, säger Ulrica Hermsansson, en av de som håller i RS seminarium under Luleå Pride. ■

INRIKES

12 JUNI 2014 # 1 104

4

Sämre äldreomsorg i privat regi Privata aktörers vara eller icke vara inom välfärden får sig ännu en ”icke vara”-­ rapport slängd på sig. Denna gången är det fackförbundet Kommunal som i sin rapport Så mycket bättre? påvisar att anställda inom privat äldreomsorg har lägre löner, sämre arbetsvillkor samt är mer missnöjda över sin arbetssituation.

betsmarknaden ligger på 21 procent (32 procent av kvinnorna jobbar deltid kontra 12 procent av männen). Det leder förutom till mindre pengar i plånboken även till en mindre pension och en lägre ersättning i andra socialförsäkringssystem.

– Man blir inte förvånad, vi som jobbar i privat verksamhet har hela tiden vetat det här. Det är bra att det nu finns i en rapport. En bild som är i kontrast till de privata vårdgivarnas perspektiv, som ständigt pumpas ut, säger Sanna Tefke, fackligt skyddsombud för Kommunal i Stockholms stad.

Rätten till heltid behöver vara ett av huvudkraven i en rörelse mot den högerpolitik, innefattande nedskärningar och privatiseringar, som har inneburit enorma försämringar inom välfärden under de senaste 30 åren.

Krav måste också ställas på att återkommunalisera privatiserad verksamhet och ställa den under demokratisk kontroll underifrån, 6 timmars arbetsdag samt på mer resurser till hela välfärdssektorn.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

S

Dessutom slår rapporten fast att privata aktörer inom äldreomsorgen inte har lett till högre löner för de anställda, utan snarare tvärtom.

I snitt tjänar heltidsanställda inom privat äldreomsorg 900 kronor mindre än de inom kommunal hemtjänst.

De deltidsanställdas löner har inte undersökts då rapporten kom fram till att lönestatistiken för deltidsanställda är mycket osäker och i vissa fall missvisande.

Den visar också på att lönespridningen är större inom privat äldreomsorg, men att den spridningen riktar sig nedåt snarare än uppåt. Vidare är den totala nöjdheten med arbetet högre i kommunal jämfört med privat äldreomsorg. Privatiseringsanhängar-

Privatiseringarna har inte lett till en bättre situation för brukarna och personalen inom äldreomsorgen, utan tvärtom till en förvärrad situation. nas påstå­ ende om att privatiseringarna skulle leda till ökat inflytande och högre delaktighet i verksamheten stämmer inte heller. Det finns enligt rapporten ingen märkbar skillnad på det området mellan privat och kommunal verksamhet. Även om situationen är värre inom den privata äldreomsorgen konstaterar rapporten att det inte är en särskilt bra situation inom den kommunala verksamheten heller.

Den höga andelen tidsbegränsat anställda inom både privat och kommunal äldreomsorg (32 kontra 28 procent) leder till en osäker livssituation för de anställda.

Osäkerheten beror framförallt på att aldrig veta när (och i vissa fall var) man kommer att jobba,

Foto: Horia Varlan / Flickr CC

lutsatsen i Rapporten kommer inte direkt som någon chock. Anställda inom hela den privata välfärdssektorn har länge påtalat de många brister som finns i deras arbetsförhållanden.

Detta är heller inte den första rapporten som slår fast att privatanställda inom välfärdsyrken har det sämre på sitt arbete än kommunalt anställda. Dock är Kommunals rapport viktig och det finns flera intressanta poänger i rapporten.

Argumenten mot privata aktörer inom välfärden hopar sig likt myror till en sockerbit. Huvudargumenten som den härskande klassen brukar slänga sig med när de försöker argumentera för behovet av privata aktörer inom välfärden är att det kommer att driva upp lönerna för de anställda samt ge brukarna en större valfrihet att själva välja den vård, skola eller omsorg de vill ha.

I realiteten är valfriheten till för de privata bolagen, allt som oftast riskkapitalbolag, som alltmer parasiterar på välfärden då de under en lång tid har startat upp och/eller köpt vårdcentraler, skolor, sjukhus med mera för en spottstyver för att sedan banta verksamheten på resurser för att maximera vinsten.

Det säger sig självt att personal och brukare får betala kostnaden för de privatas vinster med brutna ryggar, lägre löner och sämre kvalité på verksamheten.

en lägre lön samt att själva anställningsformen är otrygg då risken att inte bli erbjuden mer arbete om man kommer med klagomål eller dylikt är hög. Dessutom visar Kommunals rapport Visstid på livstid att hälften av alla som an-

ställts på en tidsbegränsad anställning fortfarande är det efter tre år.

Rapporten i siffror

för att de inte hittat eller fått en heltidsanställning är 45 procent inom privat äldreomsorg och 34 procent inom kommunal äldreomsorg.

Heltidsanställda inom privat äldreomsorg har i snitt 900 kronor lägre lön än kommunalt anställda.

Andelen tidsbegränsat anställda är 32 procent inom privat äldreomsorg och 28 procent inom kommunal äldreomsorg.

Snittet inom alla yrken är 17 procent.

Andelen deltidsanställda är 69 procent inom privat äldreomsorg och 63 procent inom kommunal äldreomsorg.

Andelen som arbetar deltid

Vidare arbetar över 60 procent inom både privat och kommunal äldreomsorg (63 kontra 69 procent) deltid, medan genomsnittet på ar-

Av de 220 000 personer som hade hemtjänst i oktober 2013 hade 82 procent en kommunal

Etablissemangets favoritundanflykt är att ”det inte finns några pengar”, men det är helt enkelt inte sant. Sveriges 136 rikaste har en sammanlagd förmögenhet motsvarande 45 procent av Sveriges BNP. I pengar räknat är det 1 600 miljarder kronor enligt Veckans Affärer i december 2013. För att inte tala om de enorma vinster som riskkapitalbolag gör på välfärden, de flerfaldiga aktieutdelningarna till de redan rika och de hisnande summorna som bankerna roffar åt sig i ren vinst (över 250 miljoner kronor om dagen!).

Detta kan jämföras med den totala kostnaden för äldreomsorg, särskilt boende och hemtjänst, som enligt rapporten uppgick till 101,8 miljarder kronor för äldreomsorgen, 60,5 miljarder kronor för särskilt boende och 39,8 miljarder kronor för hemtjänsten år 2012.

Det är dags att vi tillsammans organiserar oss i en gemensam kamp mot den högerpolitik och kapitalism som enbart försöker splittra och parasitera på den överväldigande stora majoriteten av befolkningen. ■

utförare och 18 procent en privat utförare. 90 000 bodde i särskilt boende: 79 procent i kommunalt drivna och 21 procent i privat drivna boenden.

Av de 176 000 undersköterskor och vårdbiträden som arbetar inom äldreomsorgen arbetar 82 procent (143 000) inom kommunal äldreomsorg och 18 procent (31 000) inom privat äldreomsorg.

12 JUNI 2014 # 1 104

5

I korthet

Hög tid att kasta ut gamarna som kallas riskkapitalister från välfärdssektorn.

Inga åtgärder åt ungas bostadsbrist

B

ostad Trots att 62 procent av landets 290 kommuner har för få bostäder för ungdomar, det vill säga på små och billiga bostäder, uppger få kommuner att de vidtar speciella åtgärder för att få till stånd en förändring. Detta enligt en enkät som Boverket har låtit göra som publicerades den 4 juni.

Hans-Åke Palmgren från Boverket menar också på att bostadsbristen bland unga är extra påtaglig nu då det finns en stor årskull mellan 20 och 24 år i Sverige.

En av sex är utmattade

A

rbetsmiljö Hela en av sex offentligt anställda känner att de lider av utmattningssyndrom och att de för att kunna tillfriskna snabbare omgående måste få hjälp. Det skriver Arbetet den 4 juni.

2 687 offentligt anställda i Västra Götalandsregionen fyllde i ett självuppskattningsformulär för en avhandling där detta framkom. Främst anställda inom sjukvården och Försäkringskassan medverkade i studien.

– Det är en hög siffra kan man tycka. Det är anmärkningsvärt att 16 procent av personer som faktiskt går till jobbet och arbetar uppfattar att de själva mår så dåligt att de sannolikt lider av utmattningssyndrom, säger Kristina Glise, överläkare vid Institutet för stressmedicin vid Göteborgs universitet till Arbetet, som disputerade med avhandlingen om utmattningssyndrom häromveckan. Hon fortsätter: – Det här är ett mycket stort problem både för individen, för arbetsgivarna och för samhället. Och det kostar hur mycket som helst, om man ska räkna på det.

Foto: Natalia Medina

Skattesmitning ger välfärdens plundrare mångmiljardvinster V

Tre av fyra vill höja skatten för mer välfärd

I spåren av en stadigt växande och massiv opinion emot vinsterna i välfärden har regeringen försökt ge sken av att man nu minsann tänker ta krafttag mot riskkapitalisternas systematiska skattesmitande. Föga förvånande har välfärdsprofitörerna fortsatt sin vinstfest och betalar i sammanhanget kaffepengar i skatt.

AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

R

egeringens privatiseringspolitik möter en växande proteststorm, i takt med att allt fler skandaler rullas upp som en logisk följd av riskkapitalisternas eviga jakt på vinstklipp i de olika välfärdssektorerna. Ställda mot en massiv opinion tvingades regeringen att införa en lag som på pappret avser att stoppa riskkapitalisternas omfattande skattesmitningar via så kallade räntesnurror.

DN kan i en artikel den 9 juni avslöja att lagen som infördes 2013 är totalt verkningslös. Räntesnurror har bytts ut mot banklånekaruseller. Via avancerade banklåneupplägg upplånar koncernen peng-

ar som omedelbart slussas till ägarna utan att registreras av Skatteverket. Räntekostnaden i sin tur betalas av koncernen, det vill säga av de skattefinansierade verksamheterna, som då kan redovisa förluster eller vinster långt under de reella.

Dessutom är räntekostnaderna subventionerade via rätten till skatteavdrag på lånekostnader. På så sätt fortsätter välfärdsprofitörerna att obehindrat omvandla skattemedel avsedda för välfärden till vinster för aktieägarna, med verksamheterna som pant.

– Som vi ser det kan det vara ett allvarligt hot mot den svenska bolagsskattebasen, säger Skatteverkets Börje Noring till DN. Under taxeringsåret 2012 gjorde de fem stora riskkapitalägda välfärdskoncernerna rörelsevinster på totalt 1,2 miljarder kronor, men betalade endast 2 procent i skatt.

Ambea, som äger Vardaga, före detta Carema, är värst i klassen med uppskattningsvis 0,2 procent i vinstskatt. Detta kan jämföras med den lagstadgade bolagsskatten på 22 procent av vinsten. Enligt DN:s granskning kan alltså denna skattesmitning och plundring av välfärden fortsätta obehindrat trots den nya lagen.

Det blir dessutom tydligt hur privatiseringen av välfärden utrade-

rar all form av demokratiskt ansvarsutkrävande. När DN kontaktar ledningarna för de olika riskkapitalbolagen för att ställa dem till svars, väljer de antingen att inte svara eller att försöka slingra sig med intetsägande resonemang.

Både högeralliansen och de rödgröna partierna behandlar välfärdsprofiterna och skattesmitningen som tekniskt-juridiska problem, när de i själva verket är politiska frågor som i grunden handlar om ägandeförhållandena. Inte heller Vänsterpartiet, som har profilerat sig i och gynnats av vinstmotståndet, vill utmana ägandet. Istället vill Vänsterpartiet erbjuda riskkapitalisterna möjligheten att omvandla sina bolag till så kallade samhällsbolag, som inte har vinst som främsta intresse.

DN:s granskning visar tydligt att riskkapitalisterna inte låter sig tämjas med regleringar. Det finns inga genvägar, kapitalet kommer alltid att hitta en utväg. Bara genom att kasta ut riskkapitalisterna ur välfärden och återta samt utveckla välfärdsverksamheterna i offentlig regi, kan plundringen och den destruktiva vinsthetsen stoppas.

För detta krävs en socialistisk politik som utmanar kapitalisternas järngrepp om den skattefinansierade välfärden. ■

älfärd 76 procent av svenskarna tycker enligt en undersökning som opinionsinstitutet Novus gjort på uppdrag av LO att vi borde satsa mer på välfärden, även om det skulle innebära höjda skatter. Även moderata väljare, 54 procent av dem, håller med om detta. Det skriver Arbetet den 3 juni.

En majoritet av befolkningen, 56 procent, anser också att regeringen har genomfört nedskärningar inom välfärden under de senaste åren. Detta jämfört med de 18 procent som anser att det har gjorts satsningar på välfärden. Tre av fyra tycker utvecklingen har gått åt fel håll inom skola, vård och omsorg de senaste fem åren, kontra de 8 procent som inte tycker det.

Undersökningen visar också att fler kvinnor är oroade över tillståndet inom välfärden än män och de är också mer villiga till att betala mer i skatt om det går till välfärden.

Personal inom vården tröttkörd

R

ädda vården I en enkät som Vårdfokus skickade ut till 142 huvudskyddsombud, där 102 svarade, uppger alla utom tre att det finns psykosociala arbetsmiljöproblem på de arbetsplatser de har ansvar över. Dessutom anser många att problemen har ökat de senaste åren. Det skriver Vårdfokus den 4 juni.

Ett av huvudskyddsombuden berättar i enkäten att ”De dåliga arbetsvillkoren skapar konflikter och leder till att folk tappar orken att kämpa. Tidigare hade vi framtidsplaner – nu känner sig alla överkörda av arbetsgivaren. Det är sorgligt.”

Orsaken till den dåliga arbetsmiljön är enligt de allra flesta, 87 procent, en för hög arbetsbelastning. 77 procent uppger också att brist på återhämtning samt ledningsproblem också är osaker till detta.

89 procent säger att problemen märks genom att personalen är tröttkörd, och 61 procent svarar att personal sjukskrivs på grund av utmattning, och lika många att det leder till konflikter på arbetet. 22 procent uppger att den dåliga arbetsmiljön leder till mobbning.

Färre ersätts för arbetsplatsskador

A

rbetsmiljö De senaste 8 åren har 80 procent mindre livräntor beviljats. Det beror inte på att antalet arbetsrelaterade skador och sjukdomar blivit färre, utan på grund av ändringar i sjukförsäkringsregler. Det skriver Arbetet den 5 juni. ■

INRIKES

12 JUNI 2014 # 1 104

6

Stoppa nedläggningen av Välkomsten i Luleå Offensiv har tidigare uppmärksammat nedläggningshotet för Luleås förberedelseklasser Välkomsten, som undervisar nyanlända barn och ungdomar. Förra veckan beslutade barn- och utbildningsnämndens arbetsutskott att gå efter tjänstemännens linje om nedläggningsförslaget.

någon lärare kanske omplaceras, men i övrigt ska Välkomsten användas som konsultfirma.

Ansökningar och organisering av modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk är vad personalen förväntas arbeta med. Lärarna ifrågasätter starkt beslutet och förslaget såväl i sin helhet som bakgrunden: – Vi ska arbeta som konsulter, så ser det ut. Men vi har fortfarande inte fått veta vad som ligger till grund för förslaget, den utredning som gjorts, den forskning som påstås ligga till grund, vilka är grunderna, vi får inga svar, säger en ur personalen vid Välkomsten.

RAYMOND OHLSON

rs.lulea@socialisterna.org

Foto: Jonas Brännberg

Lärarna på Välkomsten har lång och erkänd erfarenhet av att förbereda nyanlända elever inför skolan bland annat med hjälp av modersmålsstöd. Personalen är internationellt erkända då de har besökts från Australien, Finland, med flera för att få delge sin kompetens.

Nu ska kompetensen användas till att vända papper istället för att undervisa, enligt förslaget om nedläggning. Modersmålslärarna lär få fortsätta att ge stöd till olika skolor, med förmodad större utsträckning,

Bakgrunden till förslaget är en luddig massa av byråkratiskt dravel,

Eleverna ska således direkt ut i skolor, som inte kan möta deras behov och samtidigt splittra möjligheten till stöd, istället för att som tidigare ha ett språkcentra som kan samla och ge stöd direkt och efter behov. ■

I upprinnelsen till årets Pridefestival i Stockholm, som äger rum den 27 juli till den 2 augusti, har starka reaktioner väckts mot den reklamkampanj som har lanserats.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

RS/Offensiv säger: • Skrota nedläggningsförslaget – stoppa nedskärningarna.

• Följ medbestämmandelagen och ta med personalen i viktiga förändringar – för demokratiskt styrda arbetsplatser.

Arbetsskadorna fortsätter att öka för fjärde året i rad – kvinnor hårt drabbade Den största ökningen av anmälda arbetsskador sker bland kvinnor. Det visar Arbetsmiljöverkets rapport ”Arbetsskador 2013”.

Anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro och arbetssjukdomar per 1000 förvärvsarbetande. Preliminär statistik. Arbetstagare och egenföretagare.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

apporten som nu släpps omfattar anmälda arbetsskador – olyckor och sjukdomar – fram till slutet av 2013 och täcker hela arbetsmarknaden.

Från 2012-2013 ökade antalet anmälda arbetssjukdomar med 9 procent – en ökning upp till drygt 11 000 stycken. Antalet anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro ökade med 3 procent, upp till 32 000. Sysselsättningen har under samma period bara ökat med 1 procent.

Det är främst kvinnor som drabbas. Bakom ökningen döljer sig bland annat tunga lyft, obekväma arbetsställningar samt stress, hög arbetsbelastning och uppskruvat arbetstempo.

Källa: Arbetsmiljöverket

R

Stockholm Pride: Supa och glömma eller stolt kamp?

– Att de anmälda arbetsskadorna ökar för fjärde året i rad bådar illa inför framtiden, säger Håkan Olsson, avdelningschef på Arbetsmiljöverket I ett pressmeddelande. ■

”A

ntigaylagarna i Uganda.

En god anledning att festa”, ”Bli kallad jävla flata. En god anledning att festa”, ”Bögstryk i tunnelbanan. En god anledning att festa”... Denna högst osmakliga reklamkampanj för årets Pridefestival i Stockholm väcker med rätta en oerhörd ilska.

Att som hbtq-person behöva få det slängt i ansiktet att man borde supa bort de hemska överfall, övergrepp och upplevelser man har utsatts för är rakt igenom en skandal.

Ledningen för Pridefestivalen borde omedelbart dra in reklamkampanjen och be alla om ursäkt för denna osmakliga kampanj. Det verkar man dock inte ha för avsikt att göra. Ordföranden för Stockholm Pride, Sandra Ehne, anser att kampanjen behövs.

– Den är nödvändig. Vi väljer att göra den här typen av kampanj för att skapa en reaktion, och debatt och samtal kring varför Pride fortfarande behövs. Vi vill att folk ska dela med sig av sina egna vardagsberättelser och reflektioner för att sätta strålkastarljuset på den diskriminering och de fördomar som vi lever med varje dag, säger hon till Aftonbladet den 29 maj.

Om man ville ha en diskussion om den diskriminering hbtq-personer

Foto: Natalia Medina

F

örslaget om nedläggning går nu vidare till beslutsfattarna i nämnden, som sammanträder den 19 Juni. Utifrån förvaltningens plan ska Välkomsten utfasas under ett år för de barn och ungdomar som redan är inskrivna, men nya elever ska direkt slussas till reguljär skola. Det vill säga en skola där de idag inte får det stöd de behöver och inte heller kommer att få möjligheten till det, enligt personalen på Välkomsten.

som delvis grundar sig på en promemoria av Utbildningsdepartementet. Alltså ett förslag om en förändring som barn- och utbildningsförvaltningen menar ska verka som gällande trots att förslaget inte är gällande.

Politiker och tjänstemän planerar att ”tvinga” skolorna att göra bättre ifrån sig, efter kritik från Skolinspektionen om brister i uppfyllandet av elevers rätt till bland annat modersmålsundervisning. Men allt enligt nedskärningspolitikers agenda, utan att skjuta till mer pengar.

utsätts för på en daglig basis, varför uppmana folk att festa? Kampanjen får det att låta som att problemen försvinner om vi tillsammans festar och har kul, vilket de såklart inte gör. Det är när vi tillsammans går samman i en gemensam kamp mot alla förtryck som en förändring kan ske, som normer kan brytas och som bojor kan brytas.

Sara Fritzon, som själv är bisexuell, är en av dem som har reagerat mot kampanjen.

– Jag blev jätteförvånad över att dom använder skällsord på det här sättet och uttryck. Dom använder sig av förövarens språk.

Men sedan blev jag mest besviken. Genom att göra det så ställer man sig lite på förövararnas sida.

All debatt är inte bra. Speciellt inte om det sker på brottsoffrens bekostnad och deras hälsa. Det är ju många som jag pratat med och jag själv som har blivit triggade av minnen på grund av reklamen och det skulle jag inte säga vara en bra debatt, säger Sara Fritzon till Sveriges Radio den 30 maj.

För att avskaffa det sexistiska, kapitalistiska samhälle vi lever i och dess heteronorm krävs en massrörelse baserad på klass, som tar kamp mot alla sociala orättvisor där hbtq-personers krav innefattas. Den rörelsen behöver formas från gräsrotsnivå och enas under gemensamma paroller mot det rådande förtrycket, som tar strid för alla människors lika värde, oavsett kön, läggning eller etnicitet. Rättvisepartiet Socialisterna arbetar för att bygga upp kämpande rörelser underifrån där även arbetar-, fack- och ungdomsorganisationer måste ingå. ■

12 JUNI 2014 # 1 104

7

SEKO-strejken trappas upp Den redan historiska strejken vid Veolia Öresundståg och Snälltåget har gått in på sin andra vecka. Kampviljan växer samtidigt som SEKO trappar upp med att varsel om strejk mot pendeltågtrafiken i Stockholm och Krösatågen i Småland från natten mot midsommarafton den 20 juni.

Vi ger inte vika och inga halvmesyrer, är budskapet från de SEKO-medlemmar i Skåne som har strejkat sedan den 2 juni.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

–S

Manifestation i Malmö till stöd för de strejkande. SEKO:s strejk har stort stöd bland allmänheten. ”Facket vill ta över rätten att bestämma i företaget”, säger Almegas förhandlingschef Beata Hammarskiöld i en avslöjande kommentar.

För Svenskt Näringliv och Almega är strejken en ovälkommen utmaning av arbetsgivarnas exklusiva ”rätt att leda och fördela arbetet”, vilket inkluderar att efter en upphandling gå in och ändra avtalen.

– Almega använder Veolia

som ett instrument för att försöka knäcka facket, säger Jens Kvist Christensen och tillägger att: – Det finns inget idag som pekar mot att arbetsgivarna är beredd att backa. Och vi backar inte. Vi känner starkt stöd och det är många inom järnvägen som vill att de ska tas ut om strejken trappas upp.

SEKO:s har varslat om strejk på Kustpilen, som trafikerar sträckor-

na Linköping-Kalmar samt Linköping-Västervik och som också körs av Veolia, från den 17 juni.

Veolias förslag till ny organisation för Kustpilen är ännu sämre än planerna för Öresundståg, enligt SEKO. Men strejkvarslet på Kustpilen var en liten upptrappning.

Det senaste varslet mot pendeltågtrafiken i Stockholm och Krösatågen är därför välkommet. Det

är början till en verklig upptrappning.

Med upptrappning och massivt stöd för strejken i ryggen bör SEKO ta initiativ till stödmanifestationer för de strejkande runt om i landet. Det skulle ytterligare stärka strejken och sätta ytterligare press på Veolia och en provokativ arbetsgivarkår.

Allt stöd till SEKO-strejken. ■

Privatiseringarna pressar ner villkoren – Det är en viktig strejk för alla. Det är bara att hoppas att SEKO inte backar. Det säger lokföraren Per Johansson i en kommentar till den pågående tågstrejken.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

Å

r 2005 sparkades Per Johansson av Connex (idag Veolia), som då körde Stockholms tunnelbana, efter att han som fackklubbsordförande tagit strid mot bolagets bristande sä-

kerhet och underhåll.

Hela upphand-

sonalkostnaderna och försöker skjuta gällande avtal i sank.

– Det försökte Veolia också göra när jag var klubbordförande. Genom att omvandla heltidstjänster till deltid eller timanställningar vill Veolia sänka sina personal-

– Hela upphand- lingssystemet är lingssystemet är åt h-e. Ständigt åt h-e. Ständigt går bolag in med går bolag in underbud för att med underbud sedan skjuta avför att sedan talen i sank. Beställarna ser bara skjuta avtalen i till pengar, inte sank. till kvalitet. Den korta tidsperiod som upphandlingen gäller gör att kostnader.

– Marginalerna inom spårtrainget bolag är intresserat av att investera. Istället ger man sig på per- fiken är ytterst små och ständigt

följer nya upphandlingar efter att bolagen misslyckats med att driva verksamheten med vinst, säger Per Johansson.

Vidare påminner han om att Beata Hammarskiöld, som idag är arbetsgivarorganisationen Almegas chefsförhandlare för spårtrafiken, var personalchef för Connex/Veolia när han sparkades. Bakom Veolia står Almega.

Den privatiserade uppsplittrade spårtrafiken har skapat en situation där hela järnvägen är i trångmål.

Persontrafiken utarmas och

godstrafiken konkurreras ut av lönedumpade lastbilstransporter.

– Det går inte att konkurrera med lastbilarna, vars extremt lågavlönade chaufförer är livegna Miljöpolitiken görs värdelös. Men järnvägens potential är enorm.

Det finns inget kapacitetstak inom järnvägen om man ser till helheten. Men under senare år har transporter av gods på järnväg minskat, samtidigt som lastbilstransporterna har ökade. Trenden pekar mot mycket större ökningar av lastbilstransporter framöver.

– Privatiseringsmodellen håller inte, avslutar Per Johansson. ■

Foto: Camilo Flores

tämningen är god och vi har fått ett mycket stort stöd från andra fack och allmänhet. Även fack från Norge och Danmark har uttalat sitt stöd, säger Jens Kvist Christensen, klubbordförande SEKO Öresundståg.

Utgången av strejken kan bli banbrytande. En seger för facket skulle innebära en kraftigt stärkt front mot arbetsgivarnas systematiska vilkorsdumpning.

Strejken är en följd av att Veolia har varslat 250 anställda om uppsägning. En del av de varslade skulle få återanställning på deltid eller som timanställda. Veolia vill ha färre fast anställda och fler timanställda för att om möjligt minska sina personalkostnader.

Facket krävet ett tak för hur många produktionstimmar timanställd personal får arbeta under ett år samt att timanställningar efter ett år ska bli tillsvidareanställningar, vilket arbetsgivarorganisationen och Veolia säger blankt nej till. ”Arbetsgivarna kan inte ge bort rätten att bestämma över andelen visstids- och timanställda”, säger Christer Ågren, vice vd i Svenskt Näringsliv, den 3 juni.

ANALYS

12 JUNI 2014 # 1 104

8

Fotbolls-VM på arbeta Fotbolls-VM går av stapeln den 12 juni i fotbollstokiga Brasilien – landet där sporten är religion, vinnare av 5 VM-titlar. Allt borde tala för århundradets folkfest, eller? Faktum är att VM-stämningen inte har infunnit sig.

Till skillnad mot tidigare VM, på bortaplan, ser man inte den brasilianska flaggan målad på asfalt och murar, inte samma gul-gröna pynt överallt, trots att TV bara pumpar ut VM-propaganda. Ju närmare VM har kommit, desto lägre har stödet för evenemanget blivit.

20 000 gick u tion utlyst a De har bland jer tak över h

MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

I

slutet av 2008 var 79 procent för att landet skulle vara VMvärd. I den senaste mätningen var bara 48 procent för och 43 procent mot. Samtidigt tycker en majoritet, 55 procent, att VM innebär fler nackdelar än fördelar för landet.

Så i stället för folkfest präglas landet av protester och strejker både mot det enorma pengarullningen som präglar VM-byggena, men också för högre löner, bostäder, kollektivtrafik, sjukvård och utbildning. ”Ge oss våra bostäder eller så blir det inget VM i Brasilien”, ropade 25 000 ”taklösa” på demonstrationen den 4 juni i São Paulo, där öppningsmatchen äger rum.

Just frågan om bostäder kanske är det tydligaste exemplet på hur VM innebär en omvänd Robin Hood-politik. Byggföretagen är de stora vinnarna, med mångmiljardbyggen. Samtidigt har tusentals familjer fått sina skjul rivna för att ge plats åt nya arenor och andra projekt. I området runt den nya arenan i São Paulo har hyrorna gått upp med 140 procent under de senaste åren, vilket har tvingat många att flytta ännu längre ut i förorterna och som därmed innebär ännu längre resor i knökfulla bussar för att ta sig till jobbet varje dag. För de som spekulerar i fastigheter och tomter innebär det ännu mer vinster.

MTST, de Taklösa Arbetarnas Rörelse, är den viktigaste organisationen som kämpar för bostäder i ett land där det enligt beräkningar saknas sju miljoner bostäder, samtidigt som det finns minst lika många outnyttjade hus och lägenheter. De bestämde sig för att ingripa i området där den nya arenan har byggts. Mindre än tre kilometer från arenan hittade man en tomt på 150 000 kvadratmeter som ägs av en firma som har specialiserat sig på markspekulation. Firman äger tomter till ett värde av 12 miljarder kronor. Just den här tomten var klassad som ”jordbruksareal”, trots det urbana läget, och därför behövde de bara betala cirka 180 kronor i skatt per år!

Under maj gick MTST in på tomten och ockuperade den. Ock-

upationen fick namnet ”Folkets VM”. Efter en vecka hade 4 000 familjer satt upp enkla baracker och man fick sätta stopp för att det blev fullt. Det är ett hav av enkla skjul byggda av bambu och svart plast. Organisationen är exemplarisk. Familjerna delas in i grupper om hundra och varje grupp har en samordningsgrupp, bygger sitt eget kollektiva kök och torrdass.

Vid varje aktivitet gör man upp närvarolistor. Bara de som aktivt deltar i kampen kan räkna med att få tillgång till bostäder om kampen är framgångsrik. På andra sidan São Paulo, i förorten Taboão da Serra, byggs det hundratals lägenheter åt de taklösa, efter åratal av kamp. Det visar att kampen lönar sig.

En så stor ockupation så nära VM-arenan väckte uppmärksamhet ända upp på regeringsnivå.

President Dilma träffade ledningen för MTST och lovade att utreda om regeringen kan köpa loss tomten för att bygga bostäder åt de taklösa.

Sammanlagt har landet lagt ut 24 miljarder kronor på VM-arenorna, lika mycket som de två senaste VM:n i Tyskland och Sydafrika tillsammans. Totalt beräknas VM gå loss på 90 miljarder kronor.

De flesta nya arenorna blev färdiga i sista stund. Nio byggarbetare fick sätta livet till i byggolyckor.

Den nya arenan i huvudstaden Brasilia har kostat mer än dubbelt så mycket mot vad man beräknat.

FIFA godkände inte den ursprungliga planen för arenan i São Paulo, som byggs trots att det redan finns flera andra, vilket medförde att budgeten utökades med en miljard kronor. Detta för att hålla standarden för invigninsmatchen, då flera statsöverhuvuden och dignitärer väntas delta. En miljard kronor i merkostnad – för en match!

Det klassiska Maracanã i Rio de Janeiro, där finalen ska spelas, har byggts om för tre miljarder kronor, trots att den byggdes om så sent som 2007 inför de Panamerikanska spelen.

Fyra av de nya arenorna byggs i delstatshuvudstäder där det inte finns stora fotbollslag. I Manaus, i delstaten Amazonas, brukar de

lokala lagen dra cirka 1 500 åskådare. Nu har man fått en arena som rymmer 44 500 personer. Vad ska man med arenan till efter VM? I Sydafrika kallas de arenor som står oanvända efter VM 2010 för ”vita elefanter”.

Dessutom är biljettpriserna väldigt höga och oåtkomliga för de flesta brasilianare. En biljett till det klassiska derbyt Flamengo-Fluminense på Maracanã har gått upp från 90 till 300 kronor under det senaste året!

De infrastrukturprojekt som utlovats – tunnelbanor, snabbussar, utbyggnad av flygplatser – har blivit försenade eller helt enkelt övergivits. Allt detta har blivit tydligare för allt fler ju närmare vi har kommit VM. Därför har också motståndet ökat.

VM har gett ett fokus för kampen ur flera aspekter och förstärkt känslan av att landet inte går i rätt riktning, trots all nationalistisk propaganda.

Massprotesterna under juni i fjol, då två miljoner gick ut på gatorna i 500 städer, trasade samman bilden av det nya framgångsrika Brasilien man har försökt att bygga upp.

Protesterna handlade om så

mycket mer än höjningen av kollektivtrafikpriserna. De var ett uttryck för en krock mellan de förväntningar om en bättre tillvaro som har byggts upp under tillväxtåren och den kaosartade sociala verkligheten.

Brasiliens tillväxt sedan Lula och Arbetarpartiet (PT) kom till makten 2003 byggde på två ben. Det första var tillväxten i världsekonomin, främst Kinas tillväxt, som ledde till en stor efterfrågan på råvaror och jordbruksprodukter som järnmalm och soja. Det andra var en ökad inhemsk konsumtion, grundad på ökad tillgång till krediter och en begränsad omfördelningspolitik, som gjorde att miljoner fattiga familjer kunde komma in på konsumentmarknaden. Lägre arbetslöshet och frånvaron av finansiella kriser (tack vare en tillströmning av dollar som drogs till världens högsta räntor) bidrog till känslan att allt var på rätt väg.

I och med krisen i världsekonomin har den brasilianska tillväxtmodellen tappat sin kraft. Kinas avmattning har lett till mindre fart i råvaruexporten. Industrin har tappat mark, speciellt under åren av hög realkurs, som gjorde brasili-

anska industrivaror dyrare än utländska. Många familjer är överbelånade och detta har tillsammans med en ökad inflation lett till att konsumtionen fallit.

Sedan Dilma efterträdde Lula 2011 har BNP-tillväxten varit låg och snittillväxten under hennes fyra år kommer att hamna på runt två procent, den lägsta nivån sedan början på 1990-talet. Tillväxten under första kvartalet i år hamnade på magra 0,2 procent.

För många har den personliga situationen tagit några steg framåt.

Många har kunnat köpa sitt första kylskåp, eller även en bil. Men detta står i skarp kontrast till den kaosartade situationen inom sjukvården, utbildningen, trafiken, bostadsbristen etcetera. När inflationen i fjol steg över 6 procent, ännu mer för matvaror, blev höjningen av kollektivtrafikpriserna droppen för många. Men det som fick rörelsen att explodera var den enorma polisbrutaliteten mot demonstranterna. Det var samma polisbrutalitet som utövas ostraffat dagligen i de fattiga förorterna, men nu var det mitt i stan och drabbade även medelklassens ungdomar och journalister.

12 JUNI 2014 # 1 104

9

arklassens bekostnad

ut på gatorna den 22 maj i en demonstraav MTST, De Taklösa Arbetarnas Rörelse. d annat ockuperat tomter för att ge familhuvudet.

Junirörelsen var en historisk vändpunkt. Det var första gången som den nya generationen fick en känsla för riktig masskamp och att det är möjligt att segra, då prishöjningarna på kollektivtrafiken drogs tillbaka. Men utan ett nytt gemensamt mål för kampen var det oundvikligt att kampen tog ett steg tillbaka, dock utan att gå tillbaka till ruta ett. Kampen fortsatte, om än i en mer uppsplittrad form.

Ockupationer av oanvända tomter ökade dramatiskt. Det genomfördes också många viktiga strejker.

Ett viktigt särdrag i strejkerna är att en ny generation av unga arbetare, som deltagit eller inspirerats av junirörelsen, nu var beredda att köra över den byråkrati som härskar i de flesta facken.

Det viktigaste exemplet var renhållningsarbetarna i Rio de Janeiro, som gick ut i strejk mitt under karnevalen mot fackledningens vilja och lyckades vinna en stor seger, bland annat 37 procent i höjd grundlön. Denna seger inspirerade en mängd andra grupper till att gå ut i strejk. Dessutom finns det en känsla att man nu har ett gyllene tillfälle, då alla delstatsparlament kommer att göra allt för att undvika kaos under VM.

”Strejk!” säger tunnelbanearbetarna i São Paulo, som den 5 juni också gick ut i strejk. Effekten kommer bli enorm då 4-5 miljoner människor använder sig av tunnelbanan dagligen.

Under maj gick bussförarna i Rio de Janeiro ut i strejk mot ledningen. I São Paulo gjorde de samma sak, trots att fackledningen redan skrivit på ett avtal. Hundratals bussar ställdes upp och blockerade trafiken på bussterminalerna. I flera andra huvudstäder har bussförarna gått ut i strejk.

Den 5 juni gick tunnelbanearbetarna ut i strejk i São Paulo.

Fyra-fem miljoner använder sig av tunnelbanan varje dag. Effekten är enorm och är i skrivande stund fortfarande pågående.

Vi får se hur protesterna kommer att se ut under själva VM. Under för-VM i fjol hölls stora demonstrationer vid nästan varje fotbollsmatch. Under karnevalen i Rio i år strejkade renhållningsarbetarna.

Men fotbolls-VM är ju fotbollsVM och kampen kan gå tillbaka tillfälligt. Men en sak är klar: Alla de faktorer som ledde till junirörelsen finns fortfarande kvar och har även förstärkts. Regeringen har gjort allt för att försäkra sig om att inget ska få störa VM. Armén är redo att rycka in om det skulle behövas. En specialstyrka på 10 000 soldater inom den nationella insatsstyrkan har tränats inför VM.

Dessutom har man i São Paulo tillsatt speciella snabbdomstolar för att snabbt döma demonstranter och arbetsdomstolen kommer att kunna döma strejker som olagliga till och med på söndagar under VM. Men i vilket fall som helst står det klart att VM inte kommer att vara den PR-succé som regeringen hade räknat med. Alla reportage som utländska journalister dagligen skickar hem är fulla med vittnesmål om försenade byggen, kaos, demonstrationer, anklagelser om korruption och hur många som tycker att VM är ett slöseri med pengar som borde gå till nödvändiga saker.

CWI:s sektion, LSR (Frihet, Socialism och Revolution), har betonat behovet av att ena all den kamp som pågår. Målet är att börja bygga en generalstrejk underifrån, genom att samla de grupper som kämpar på lokal och nationell nivå och arbeta fram en gemensam kampplan. Men det är också viktigt att bygga ett politiskt alternativ.

I oktober går Brasilien till val för att välja delstatsparlament och guvernörer, samt nationell kongress och president. För ett år sedan såg det ut som om valet var avgjort i förväg. Dilma hade ett starkt stöd i

opinionen och högeroppositionen var kraftigt försvagad. Under juniprotesterna föll dock Dilmas popularitet från 65 till 30 procent och har inte återhämtat sig sedan dess.

I opinionsundersökningarna har Dilma gått från 44 procent i februari till 34 procent i den senaste undersökningen från den 5 juni.

Hon kan fortfarande vinna i första valomgången, då stödet till hennes motståndare inom högern inte har ökat särskilt mycket. Istället är det rekordmånga 30 procent som anger att de inte har någon att rösta på.

Det här borde vara ett guldläge för PSOL, det breda vänsterpartiet som CWI:s sektion LSR är med i, att ta nya kliv framåt. Partiet kommer också att gå framåt på många ställen, framförallt i landets andra största stad Rio de Janeiro, där partiets borgmästarkandidat fick 28 procent. Partiet kommer att få nya ledamöter i delstatsparlamenten och den nationella kongressen.

Men i presidentvalet har partiets majoritet valt den unga senatorn, Randolfe Rodrigues, som står för den mest nedtonade profilen.

Dessutom misslyckades försöken att ha en valallians med de andra

vänsterpartierna, PSTU och PCB på nationell nivå, även om det kommer att ske i vissa delstater.

Det finns utan tvekan ett utrymme för ett tredje vänsteralternativ.

I valet 2006 fick PSOL:s kandidat strax under 7 procent. I förra valet, 2010, kanaliserade Marina Silva, som avgick från Lulas regering, viljan till förändring och landade på 19 procent. Hon misslyckades med att registrera ett nytt parti till det här valet och ställer nu upp som vice president åt Eduardo Campos från det Brasilianska ”Socialist”partiet (ännu ett högerparti), som ligger på 7 procent i mätningarna. Tyvärr kommer inte Randolfes ”light”-vänster att inspirera det nya skikt av kämpar som söker ett alternativ.

LSR kommer i valet att ha en kandidat till guvernör i Rio Grande do Norte, en fattig delstat i landets nordöstra spets. Det blir en chans att föra ut en socialistisk politik till miljoner människor och tillsammans med andra kandidater från PSOL:s vänsterfalang en chans att visa hur en tydlig vänsterpolitik kan få ett gehör hos de som söker ett alternativ till dagens kapitalistiska kaos. ■

INTERNATIONELLT

12 JUNI 2014 # 1 104

10

Strejk mot Amazons usla villkor

400 Amazon-anställda i Tyskland strejkar för bättre löner och villkor. Facket Verdi kräver att den amerikanska online-handelsjätten tecknar kollektivavtal.

Sedan mer än ett år tillbaka befinner sig arbetare i Tyskland i konflikt med online-handlaren Amazon. Sedan påsken 2013 har regelbundna strejkaktioner genomförts för att tvinga företaget att teckna kollektivavtal för att skapa bättre arbetsvillkor samt högre löner.

KATJA RAETZ rs.haninge@socialisterna.org

T

isdagen den 3 juni strejkade bland annat anställda vid Amazon Rheinberg i delstaten Nordrhein-Westfalen. Omkring 400 anställda deltog i strejken. Samma dag strejkade Amazonanställda på den bayerska orten Graben ut i strejk Sammanlagt har Amazon enligt fackförbundet Verdi cirka 2 000 anställda i Rheinberg, varav en tredjedel har visstidsanställning. Ingångslönen för Amazon i Rheinberg ligger på cirka 1 696 euro brutto per månad (15 400 kronor, vilket enligt facket

är 300-600 euro (2 700-­5 400 kronor) lägre än kollektivavtalet. Helgen och måndagen innan strejken i Rheinberg hade anställda också varit i strejk i Leipzig och Bad Hersfeld.

Vad de anställda och facket anklagar Amazon för är godtyckliga löner och arbetsvillkor. Hittills har företaget vägrat att teckna ett kollektivavtal för sina anställda. Amazon försöker kontra med att de anställda under det första året åtminstone (!) får en timlön på 9,55

euro (87 kronor) och 10,47 euro (95 kronor) under det andra året.

Företaget påstår att de här lönerna orienterar sig mot de vanliga lönerna inom logistiskbranschen.

Facket Verdi anser dock att Amazon som onlineåterförsäljare borde omfattas av kollektivavtal som gäller för detaljhandeln i Tyskland.

Det USA-ägda bolaget Amazon har nio olika distributionscentraler i Tyskland med sammanlagt 9 000 anställda plus 14 000 inhyrda säsongsarbetare, den näst största marknaden utanför USA enligt Reuters. I USA hör Amazon till de företagen som aktiv motarbetar att anställda organiserar sig. I Tyskland har de anställda på en del distributionscentraler börjat utse sina fackliga representanter (Betriebsrat).

Den utsatta arbetssituationen för säsongsarbetare uppmärksam-

mades i fjol av en dokumentär av tyska tv:s ARD. Där visades det hur säsongsarbetare med falska löften hämtas från bland annat Östeuropa och Spanien för att jobba för låga löner under horribla arbetsvillkor. Samtidigt sätts de under press av privata väktarbolag. Även om inget kollektivavtal än så länge har tecknats har kampanjen haft vissa framgångar. I fjol fick de Amazonanställda för första gången en löneökning och kring jul utbetalades för första gången en julbonus på 400 euro (3 600 kronor). I Tyskland var det tidigare vanligt att en del av lönen utbetalade som en ”tredje månadslön” till jul, men det har blivit allt mindre vanligt under de senaste åren. Än så länge har Verdi avstått från att ta ut anställda i en stortrejk som omfattar alla orter. ”Nålsticks-

politiken” kallas detta i tysk press.

Verdi säger att de ska hålla ut hela året till julsäsongen börjar. Kampen har stor betydelse då det finns flera internetbaserade företag där arbetare saknar kollektivavtal, som till exempel Zalando. En framgång på Amazon skulle ha mycket stor betydelse för alla som arbetar under osäkra arbetsvillkor, även utanför Tysklands gränser.

Detta vet säkert Amazon med vd Jeff Bezos i spetsen, som för övrigt nyligen har blivit korad till den sämsta bossen i världen av det internationella fackförbundet ILO. Därför gäller det för facket att ta tillvara den styrka som finns hos de 9 000 anställda i Tyskland.

Samtidigt behövs internationell solidaritet med stöduttalanden, solidaritetsaktioner med mera för att kampen ska fortsätter och sprider sig även till andra länder. ■

Seger i Seattle – höjd minimilön till 15 dollar i timmen I Seattle har den gräsrotskamp som förts de senaste månaderna nått sitt viktiga mål – ett införande av en minimilön på 15 dollar i timmen! Det är en otroligt viktig seger för Seattles arbetare och visar att kamp verkligen lönar sig. Nu måste kampanjen spridas vidare över hela USA. LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

U

nder helgen den 30 maj till 1 juni hölls Vänsterforum i New York, den största sammankomsten vänstergrupper emellan i USA under de senaste åren. I år deltog runt 6 000 personer, vilket är det högsta någonsin. Under forumet togs frågor

om vänsterns chanser i valen upp i många olika diskussioner, där medlemmar från Socialist Alternative kunde dela med sig av sina erfarenheter i Seattle och Minneapolis.

Sedan Kshama Sawant valdes in i Seattles kommunfullmäktige har

partiets medlemskap fördubblats, och nu diskuteras det inom hela vänstern i USA om behovet av ett massarbetarparti.

Kshama Sawant talade på ett möte under forumet och sa bland annat: – Vår främsta uppgift är att utmana kapitalismen. Vi måste skapa ett alternativ. För att göra det behöver vi massrörelser som kan utmana staten och starka organisationer som kan ställa upp i val. Socialist Alternative efterlyser ett oberoende vänsterarbetarparti i USA. Sawant talade också om segern i Seattle och sa att den möjliggjordes genom kombinerad kamp inom

och utanför fullmäktige. Platsen i fullmäktige är inte bara symbolisk utan ger också folket en insyn i vad de valda politikerna gör och gör det därmed betydligt lättare att förändra saker.

Enligt en undersökning kommer den höjda minimilönen att minska fattigdomen i Seattle med 25 procent på tio år.

Socialist Alternative och kampanjen ”15 now” kommer nu att kämpa hårt för att sprida kampanjen till resten av landet. Det finns redan aktiva kampanjgrupper över hela landet som får inspiration av den historiska segern i Seattle. Det har

startats en insamling till kampanjen som behöver nå 150 000 dollar (närmare en miljon kronor), lika mycket som kampanjen kostade i Seattle.

Den viktiga segern i Seattle hade inte varit möjlig utan det aktiva bygget av en masskampanj med protestmöten, demonstrationer, namninsamlingar, strejker och flygbladsutdelningar där tusentals aktivt har deltagit. Segern i Seattle är bara början – nu är turen kommen till resten av USA! Lär mer om kampanjen på www.

15now.org och www.socialistalternative.org. ■

12 JUNI 2014 # 1 104

11

Porosjenko utan alternativ för Ukraina Rysslands president Putin har, inför risken av ett upptrappat inbördeskrig i östra Ukraina som inte längre går att kontrollera, sagt sig vara beredd att förhandla med Ukrainas nye president, chokladkungen Petro Porosjenko, som bland mycket annat även har sagt att “striderna måste ta slut denna vecka”.

Parallellt med detta har förhandlingar inletts om de ryska kraven på obetalda gasräkningar till Gazprom som villkor för återupptagna gasleveranser. Återstår att se om något kan stoppa den stigande våldsspiralen, med mindre än en folklig resning av arbetare, soldater och deras familjer.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

G

oda råd är dyra sedan läget i det kalla krigets dagar mellan Ryssstora delar av östra Ukraina land, EU och USA. Porosjenko gav under sitt inunder våren och försommaren har utvecklats till ett lågskaligt in- stallationstal som president prov bördeskrig, som efter det ukrainska på minst sagt dubbla budskap. presidentvalet har visat tecken på att – Jag vill inte ha krig, jag vill inte eskaleras bortom all kontroll. ha hämnd, jag vill ha fred, var den typ Som den brittiske reportern Da- av fraser som Putin sa sig uppskatta, vid Blair skriver i The Telegraph men som gick hand i hand med behar Ukrainas militär lyckats vinna tydligt mer oförsonliga budskap. några små segrar, som att återta den ockuperade flygplatsen i Do- Porosjenko lovade ökat lokalt självnetsk för två veckor sedan. ”Men styre för landets regioner i en ny priset har blivit en djupgående alie- grundlag, men sa defintivt nej till nering av många i lokalbefolkning- en federal lösning eller ifrågasäten”, som uppfattar de skrämmande tande av ”det europeiska vägval”, styrkor som slåss på Kievregering- som redan nu drastiskt fördjupar ens sida som ockupanter. den ekonomiska och sociala krisen.

Och fortfarande kontrolleras Han lovade också att ”respektera” större delen av de upproriska regio- det ryska språket, men vägrar att nerna av beväpnade separatister, in- ge det status som ett officiellt språk klusive ett dussintal städer och stör- vid sidan av det ukrainska.

De nyvalde presidenten sa sig re delen av gränsen mot Ryssland. också vilja förMedan hundPorosjenko gav handla med föratals har dödats för på båda sidor, in- under sitt instal- reträdare landets östliga klusive allt fler lationstal som regioner, men civila, och terrorn och förö- president prov på sa sig inte ha delsen har ökat minst sagt dubb- hittat några som det går att tala i tätt bebyggda la budskap. med. områden, har re– Vi behöver dan tusentals civila sett sig tvungna att lämna sina en legitim partner för dialog. Men hem för att sätta sig själva och sina vi talar inte med banditer och de som tidigare valts representerar barn i säkerhet.

Ryska uppgifter över hur många inte längre någon. flyktingar som har tagit sig över Men de nyval i det sydöstliga gränsen till Ryssland varierar mel- Donbassområdet som Porosjenko lan 800 och 4 000. vill ha går inte att genomföra med Samtidigt som det finns upp- mindre än att upproret i de så kallagifter om att en del av rebellerna de folkrepublikerna i Donets- och är frivilliga från Ryssland och även Luganskregionerna slås ner eller avTjetjenien har vare sig Putin eller slutas frivilligt, vilket knappast kan Porosjenko full kontroll över de stri- ske utan förhandlingar med de uppdande parterna i konflikterna. roriska separatister regimen i Kiev Under tiden trappas spänning- kallar banditer, kriminella, terrorisarna upp ytterligare genom en stor- ter och ibland även ryska legoknekskalig krigsövning av NATO i Li- tar. tauen och de andra baltiska länder– Vi måste vänja oss vid konna, som understryker hur kampen stant stridsberedskap och hålla kruom Ukrainas framtid har utveck- tet torrt. Armén och dess återupplats till den djupaste krisen sedan rustning genom ett nationellt mili-

Våldet i Ukraina skördar allt fler offer. tärt-industriellt komplex är vår topprioritet...Vår armé måste bli en sann elit av det ukrainska samhället ... och vår mest pålitliga allierade och bästa garant för fred är vår armé, flotta, nationalgarde och professionella specialstyrkor, förklarade Porosjenko i sitt installationstal.

Till detta kommer att NATO och USA lovar att utbilda både Ukrainas militära styrkor och poliskår.

Frågorna är nu dels om Putin är beredd att tillåta Ukraina att försöka genomdriva en militär lösning på konflikten, och dels om detta över huvud taget är möjligt och i så fall till vilket pris?

Att ett 30-tal av kropparna efter de separatister som dödades i striden om flygplatsen i Donetsk har förts till Ryssland är det hittills enskilt tydligaste tecknet på att åtskilliga av de beväpnade separatisterna i Donetsk och Lugansk troligen kommer från Ryssland, även om separatisterna försäkrar att de är frivilliga och att deras ofta avancerade vapen erövrats av den ukrainska militären.

Putin har som ett svar på anklagelserna om materiellt och personellt stöd till separatisterna gett order om en skärpt gränskontroll för att hindra ett sådant flöde från den ryska sidan av gränsen. Inget talar för att Ryssland kommer att ingripa direkt militärt, men inte heller att Ryssland lär neka ett visst inflöde av stöd till separatisterna så länge som regeringen i Kiev inte visar beredskap till stora eftergifter.

Sociala media uppvisar videoklipp på sönderbombade bilvrak och omfattande skador på bostadshus i Slovjansk, samtidigt som folk söker skydd från bomber och granater i källarlokalerna. Frågan är om den väststödda Kievregeringen i likhet med de högerextrema paramilitärer och fascister som den fortfarande samarbetar med är beredda att vada i blod för att i likhet med Assad i Syrien slå ned de rebeller som har sina baser i offentliga byggnader och bostadsområden.

En annan fråga är i så fall om den allmänna opinionen i västra Ukraina är beredd att låta sina söner riskera livet i ett inbördeskrig som knappast kan vinnas utan enorma blodbad, vilket redan har orsakat öppna protester från soldaternas mödrar och familjer?

Smekmånaden lär även bli kort för Porosjenko och premiärministern Jatsenjuk i ett läge där den åtstramning som krävs enligt avtalet med EU och IMF snart slår igenom med full kraft. Läget förvärras även av att Ryssland knappast lär förlänga den 45-procentiga rabatt på Ukrainas gas jämfört med vad som övriga Europa får betala som erbjöds Janukovitj innan dennes fall.

De viktiga energisubventionerna har redan avskaffats och valutan släppts fri, vilket har fått den att rasa med 35 procent gentemot dollarn och priserna att stiga. Bland de detaljer som hittills blivit kän-

da är planerade höjningar av inkomstskatterna med mellan 47 och 66 procent, en 50-procentig ökning av priset för hushållsgas och en 40-procentig ökning av gaspriset till företag. Allt detta kommer att slå stenhårt mot de lågavlönade – liksom de frysta löner, stoppade höjningar av pensionerna och massuppsägningar av offentligt anställda som väntar i nästa steg.

– En Kamikazemission, har premiärministern Jatsenjuk kallat detta, som enligt den Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken EBRD bedöms bidra till att sänka Ukrainas redan svaga BNP med ytterligare 7 procent i år.

– Om vi inte levererar en vändning innan hösten är vi borta, säger den tillfälliga ministern Pavla Sjeretma för de ekonomiska reformerna.

Mot en sådan bakgrund är det troligt att entusiasmen för närmandet till EU kan dämpas mycket snabbt även i Västra Ukraina.

Därmed finns objektiva förutsättningar för nya politiska stämningar, som kan ge upphov till såväl sociala protester mot den nyliberala chockterapin som en aktivering av ett redan gryende klassbaserat motstånd mot inbördeskriget. Men utan en vänster som kan ge vägledning i en sådan situation riskerar besvikelsen också att leda till nya uppsving för de fascister och högerextrema rörelser som i varje fall för tillfället pressades tillbaka i presidentvalet. ■

INTERNATIONELLT

12 JUNI 2014 # 1 104

12

Kinas diktatur räds nya masspro Den 4 juni markerade 25årsdagen av den blodiga massakern i Beijing som fick slut på den studentledda massdemokratirörelsen som var nära att störta den kinesiska diktaturen. I år var det 180 000 som fyllde Victoriaparken i Hongkong på kvällen och natten den 4 juni under stadens årliga minne av massakern.

Kamputbrotten växer allt mer i Kina, som här under strejken vid skofabriken i Dongguan då 40 000 arbetare gick ut i strejk.

VINCENT KOLO

cwi@worldsoc.co.uk

P

å fastlands-Kina, som ligger mindre än en timmes järnvägsresa bort, kommer dock inga protester att tolereras och alla omnämnanden av 1989 års rörelse har raderats ut från media och internet. Det är som Chen Mo förklarade i vår bok Seven Weeks That Shook the World (Sju veckor som skakade världen, chinaworker.info 2009): ”Det är nästan som om 1989, den 4 juni och massakerna vid Himmelska Fridens torg aldrig ägde rum och de efterföljande generationerna har dessvärre fått minnesförlust vid födelsen.”

Xi Jinping, den ”starke man” som för närvarande är överhuvud för Kinas felaktigt benämnda ”kommunist”-parti (KKP) har klargjort att det inte kommer att bli några politiska uppmjukningar eller ”demokratiska reformer” under hans tid, utan snarare en förstärkning av enpartistyret. Samtidigt kommer den prokapitalistiska politiken, vars tidiga effekter var viktiga bidragande utlösande orsaker till 1989 års protester, att fortsätta samt accelereras för att ge marknaden en ”avgörande” roll.

Under de senaste tre veckorna har det genomförts ytterligare ett nedslag på framträdande dissidenter i Kina då regimen i förebyggande syfte driver ut spökena från rörelsen 1989. ”Bredden och djupet på nedslaget är oroväckande och utgör definitivt en ökning jämfört med tidigare år”, noterade en talesperson för Amnesty International i Hongkong. Advokaten Pu Zhiqiang, som har representerat andra dissidenter, inklusive konstnären Ai Weiwei, arresterades efter ett möte i Beijing för att diskutera rörelsen 1989. Veteranjournalisten Gao Yu fick paradera i fängelse­uniform i en tv-sändning från det statliga kinesiska tv-bolaget CCTV, anklagad för att ha avslöjat statshemligheter, vilket är en väldigt allvarlig anklagelse.

Den senaste repressionsomgången riktar sig både höger- och vänsterut. Promaoistiska hemsidor finns exempelvis med bland de som har stängts ner under de senaste veckorna.

Under det kvartssekel som har förflutit sedan 4 juni-massakern uppnådde Kinas ekonomiska tillväxt en ”mirakulös” status och den kinesiska ekonomin förväntas trots den nuvarande inbromsningen gå förbi USA som världens största ekonomi innan detta årtiondes slut. KKP:s modell med en ”statskapitalistisk” utveckling har skapat fler dollarmiljardärer än någon annanstans utanför USA, av vilka de flesta har starka band till diktaturen och till och med sitter med i dess styrande organ.

De framgångar som KKP-regimen till synes har haft efter att ha vadat i de regeringsfientliga protesterandes blod 1989 har mötts av beundran från världens kapitalister (även om många regeringar i allt högre grad betraktar Kina som ett militärt och ekonomiskt hot).

Detta har också frambringat teorin om ett ”uthålligt auktoritärt styre” – en regim som har anpassat sig, tagit till sig och imiterat, i syfte att hålla sig kvar vid makten.

Under de månader och år som följde omedelbart efter Beijingmassakern trodde många kinesiska dissi-

denter och demokratiaktivister att regimen var dömd till en nära förestående kollaps, i likhet med Sovjetunionen och andra stalinistiska enpartistater. När detta sedan inte inträffade började förkämparna för ”borgerlig demokrati” i Kina anpassa sig politiskt till KKP och betrakta ”kompromisser” och ”gradvisa förändringar” som den enda realistiska strategin, med betraktande av en revolution som något farligt, ett hot mot kapitalistiska intressen och ”stabilitet”.

Detta beskriver också den felaktiga inställning som Hongkongs prodemokratiledare har. Dessa skikt har med detta tillvägagångssätt avlägsnat sig längre och längre bort ifrån den faktiska kamptradition som etablerades av rörelsen 1989, vilken, som vi socialister förklarade, utgjorde ett revolutionärt hot mot diktaturen, om än utan den avgörande ingrediensen av ett klart program och en tydlig ledning.

Under åren som har gått mellan då och nu har kapitalisterna internationellt också skyndat sig för att göra affärer med den kinesiska diktaturen (trots de kortvariga och skenbara

sanktioner som infördes efter massakern) då den öppnade för en utsugning- och låglöneproduktion i en omfattning som inte har någon motsvarighet i historien. Pengarna rullade in till KKP under den accelererade globaliseringsvågen på 1990och 2000-talet, vilket placerade den i centrum för den världsomfattande ”kapplöpningen mot botten” i fråga om löner, pensioner, socialförsäkringar och miljöstandard.

Detta åtföljdes av åtgärder för att separera sig ifrån och bryta upp den gamla planeringsmodellen, i vilken de strategiskt viktiga företagen förblev under statlig kontroll. Världskapitalismen har belönat denna politik med över 1 biljon USA-dollar i utländska direktinvesteringar under det senaste kvartsseklet.

Snarare än att försvaga diktaturens repressiva grepp har den motsatta processen ägt rum under denna kapitalistiska politik. Det är som Wall Street Journal påpekade, att ”Spenderandet på inrikes säkerhet – från polislöner till övervakningsutrustning – steg med nästan 90 procent till 769,1 miljarder yuan [825,8 miljarder kronor] under sex år fram till år 2013, vilket överskred den summa som spenderades på det nationella försvaret”. Den kinesiska statens budget för inrikes säkerhet ligger nu på ungefär samma storlek som Vietnams BNP. Landet har nästan 30 miljoner säkerhetsövervakningskameror och 2 miljoner internetpoliser. ”Den repressiva apparaten i Kina är mycket mer utvecklad än den

180 000 mindes massakerns offer Rekordmånga deltog i den manifestation hölls i Hongkong på årsdagen av massakern i Peking. På kvällen tände omkring 180 000 personer ett ljus i Victoriaparken för att hedra och minnas massakerns offer. ”Glöm aldrig den 4 juni!” har blivit ett stridsrop som uppmuntrat Hongkongs invånare att fortsätta kampen mot det kinesiska ”kommunist”-partiets (KKP) diktatur. ■

12 JUNI 2014 # 1 104

13

otester

Ingen ljusning i Finland, som nu är inne i en ekonomisk depression.

i Egypten eller Tunisien”, säger Perry Link, den Kinaexpert som med-redigerade Himmelska Fridens torg-papperen. ”Den är sofistikerad, mångbottnad och omfattande, så det är svårt för något liknande en ’jasminrevolution’ att komma igång.”

Pel tror i likhet med ett växande antal kommentatorer att KKP-regimen troligen inte kommer att överleva i ytterligare 25 år. Den ökande statliga repressionen och övervakningen samtidigt som massprotester också ökar i omfattning är ett recept för explosiva sociala rörelser under de kommande åren.

Samtidigt kan de skärpta internationella spänningarna och de djup-nande militära antagonismerna i Östasien komma att producera nya hot mot KKP:s grepp om makten.

Det är emellertid inte tillräckligt att önska sig eller förutspå undergången för KKP-diktaturen; vi måste bygga ett massocialistiskt alternativ som kan få inflytande på och gjuta samman kommande masskamp för demokrati och mot kapitalism.

Detta är vad CWI i Kina, som också finns som organiserad kraft i Hongkong och på Taiwan, försöker göra idag. ■

Finland i ekonomisk depression Finlands ekonomi är i en depression. Den bedömningen gör storbanken Nordea i sin färskaste prognos Ekonomiska utsikter Norden, juni 2014.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

D

en finska kapitalismen krymper i år för tredje året i rad och under valåret 2015 kommer ekonomin fortfarande att vara fem procent mindre än 2007. Även den kände ekonomen Paul Krugman menade i början av året att ”Finlands ekonomi liknar depression”. ”En av huvudorsakerna är inbromsningen i den ryska ekonomin [Ryssland är Finlands tredje största handelspartner] och dess kraftiga påverkan på exporten och gränshandeln. Det finns ingen officiell definition av depression, men alla dess beståndsdelar börjar nu finnas på plats i Finland”, skriver Nordeaekonomerna.

Allt sedan Karl Marx och Friedrich Engels dagar har socialister definierat en ekonomisk depression som en utdragen stagnationskris – en nedgångsperiod för kapitalismen.

Den finländska kapitalismen är

sedan 2008 fast i en stagnationskris som kan beskrivas som en ekonomisk depression. BNP rasade med över 8 procent 2009, det största fallet sedan 1938. Sedan följde en svag ekonomisk återhämtning följt av en ny nedgång 2012.

Till skillnad från krisen under 1990-talet – då BNP sjönk med sammanlagt 10 procent 1990-92 och arbetslösheten steg till över 20 procent – utvecklas dagens kris mot bakgrund mot en global kris för kapitalismen.

Den finländska kapitalismens återvändsgränd uttrycks framför allt i en drastiskt minskad export.

Efter krisen 1990-92 var exporten den verkliga tillväxtmotorn, men efter 2008 har den motorn helt stannat av. Exporten är fortfarande cirka en femtedel lägre än före krisen (exporten i förhållande till BNP är åtta procentenheter lägre än 2008) och industriinvesteringarna, som har varit fallande i flera år, minskar med ytterligare fyra procent i år. Den finländska kapitalismen ”slår igen fabriker i exportindustrin, ekonomins ryggrad, i en betydligt snabbare takt än man investerar i nya fabriker, vilket starkt undergräver möjligheten till tillväxt”, skrev bloomberg.com i mars.

Den redan höga arbetslösheten

fortsätter att öka. Enligt Statistikcentralens arbetskraftsundersökning (Finlands SCB) uppgick antalet arbetslösa i april 2014 till 241 000, eller 9,0 procent, mot 8,8 procent i april året innan.

Den sittande högerkoalitionens åtstramningar har förvärrat krisen och bakom regeringens tal om åtgärder för att ”öka exporten” döljer sig nya attacker mot arbetarnas löner och välfärd.

De urusla treåriga avtal som facktopparna slutit är en direkt gåva till bolagen som kraftigt sänker löntagarnas reallöner under de kommande åren.

Avtalet ger i år knappt några euro mer, samtidigt som inflationen, depressionen till trots, är den näst högsta i EU och matpriserna i Finland har stigit dubbelt så mycket som EU-länderna i snitt.

Facktopparnas ensidiga sociala kontrakt med regering och kapitalister måste brytas och ersättas av en mobilisering av fackens medlemmar mot högerpolitiken.

Oavsett vem och vilka som bildar regering efter nästa val hotar en drastisk skärpning av åtstramningspolitiken, vilket bara understryker behovet av kamp och arbetarpolitik.

Arbetare och ungdomar behöver en egen politisk röst – ett nytt kämpande socialistiskt arbetarparti.

Sosialistinen Vaihtoehto (CWI:s sympatisörer i Finland) stödjer alla initiativ som kan bidra till bygget av såväl en bred motståndsrörelse mot högerpolitiken som en ny socialistisk vänster.

Kapitalismen måste avskaffas och ersättas av ett system där jakten på vinster ersätts av ett system där resurserna fördelas efter behov, enligt en demokratiskt beslutad plan.

I praktiken innebär denna demokratiska, socialistiska politik krav på förstatligande av banker och storföretag under demokratisk kontroll och styre underifrån av arbetare, fackföreningar, folkvalda och konsumenter. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

Foto: Tomisti, CC BY-SA 3.0

Det råder ingen tvekan om att statens repressionsarsenal, dess censur av sociala media och dess tekniker för att demobilisera opposition tillhör de mest sofistikerade i världen, men i slutändan kommer inte ens detta att kunna rädda regimen.

En växande kommentatorskår ser framför sig en allvarlig politisk turbulens då Kinas ekonomi går mot en dramatisk inbromsning, sida vid sida med mångbottnade risker för fastighetskrascher och skuggbankshärdsmältor.

Som något långt bort ifrån de tidigare ledarnas ekonomiska triumfalism tillkännagav Xi Jinping nyligen att den lägre BNP-tillväxten var det ”nya normala”, vilket spädde på oron för att även det officiella 7,5-procentiga tillväxtmålet kan komma att missas. En talesperson för regeringens ekonomiska topptankesmedja, Development Research Centre (DCR, Utvecklingsforskningscentret) varnade nyligen för att BNP-tillväxten kan komma att minska till omkring 5 procent under de nästkommande två till tre åren. ”Då återstår endast repression och nationalism i partiets postHimmelska Fridens torg-verktygslåda”, noterade kolumnisten Minxin Pel i South China Morning Post den 29 maj. ”Och bägge fortsätter faktiskt att spela en central roll i president Xi Jinpings strategi för att säkra partiets överlevnad.”

KULTUR

12 JUNI 2014 # 1 104

14

Gripande dokumentär om asylsökandes situation

Foto: Raymond Ohlson

Amer Ali har regisserat dokumentären Barndomsminnen, som skildrar den svåra situation som asylsökande barn får utstå på asylförläggningen i Boden.

Den nya dokumentären Barndomsminnen, som handlar om barnen på asylförläggningen i Boden, hade premiär förra veckan på Sagabiografen i Boden. Bodenbaserade Amer Ali som står bakom dokumentären ville visa den situation han själv upplevt men ur barnens perspektiv. I och med premiären visades även hans förra dokumentär om livet som asylsökande.

RAYMOND OHLSON

rs.lulea@socialisterna.org

F

ör två år sedan då kriget började rasa i Syrien valde Amer Ali att skapa sin första dokumentär i Sverige. Amer, som själv har flytt från Syrien, bodde på asylförläggningen i Boden när han nekades asyl. Som tidigare verksam dokumentärfilmare valde han att göra en film om sin egen och andras situation som asylsökande. Filmen kunde han samtidigt använda som bevisning för att han var den han

påstod sig vara, något som Migrationsverket vägrade att tro på.

Från döden till livet blev titeln för dokumentären som delvis skulle bevisa Amers rätt till asyl, en film som inte lämnar ett öga torrt.

Beskrivningarna av livet i limbo, ovissheten och minnena människor har flytt ifrån var olika från person till person, men alla historier gav samma uttryck. En sekvens där skaparen Amer berättar på kur-

diska är slående för svensk asylpolitik: – I Syrien skjuter de med kulor som dödar, i Sverige har de ett annat namn; ”vänta”. För många asylsökande verkar limbo, ovissheten och just ordet de så ofta får höra, ”vänta”, vara nästan värre än en dödsdom.

– Avslag och överklaganden i väntan på att skickas tillbaka till helvetet är precis vad som får föräldrar att bli oförmögna att ta hand om sina barn, vad som försätter personer i apatiska tillstånd och får några att begå självmord eller bara försvinna.

Efter en sådan tung film, som Från döden till livet är, passade det bra med lite mingel som följdes av en inte alltför lika tung film. Den nya dokumentären Barndomsmin-

nen pendlade mellan olika känslor, från skratt till tårar och tillbaka igen. Kanske säger Amer Alis egen beskrivning det bäst: – Jag tillbringade ett år, sju månader och 25 dagar av mitt liv i flyktingförläggningen i Boden. Alla som bodde där var som min familj.

Barnen fanns alltid där – deras skratt, glädje, buller och känslor.

Som alla vet har barnen en underbar egenskap att inte göra skillnad – religion och hudfärg är aldrig ett problem för dem. Barnen har ett gemensamt språk. Det språket kallas barndomens språk. Många av barnen vet inte varför de kom till det här landet. De har blivit offer för sina föräldrars och regeringars beslut.

Klokare än hela riksdagen ställde sig ett barn som är 10 år gammal

upp och ställde en fråga efter filmen, då en kort diskussion hölls: – Det är år av våra liv som försvinner. Jag kom hit när jag var sex år, vi har bott här i fyra år utan att få ett positivt besked. Vi väntar bara, min bror vill gå på universitetet, men han får inte för han har inte uppehållstillstånd, hans år rinner bara bort. Varför är det så här?

När filmvisningen var slut tyckte många som blivit berörda att filmerna, som är gjorda på amatörnivå, borde visas på SVT för att fler ska få upp ögonen för asylsökandes verklighet. Det är något som verkar behövas, då SD kan fiska röster och andra borgare kan peka finger och skylla på invandringen när de själva har stoppat fickorna fulla med pengar. ■

RS-valf ond

RS = verklig opposition mot högern 91

stödjare

84 503 kr

insamlat av 200 000 kr

42%

Rättvisepartiet Socialisterna ställer upp i valet den 14 september.

Du kan bidra till valfonden: socialisterna.org/valfonden

Ge ett bidrag till socialistiska valsedlar.

Hundra kronor ger 2 000 valsedlar.

Du kan bli valarbetare: val2014@socialisterna.org

PARTI

12 JUNI 2014 # 1 104

15

Procent av mål

Norrbotten

526 kr

Västerbotten

Totalt

6% 4 986 kr

0 kr

Mellannorrland

100 kr

Stockholm

425 kr

Mellansverige

240 kr

Västsverige

3 246 kr

Sydsverige

449 kr

Socialistisk tidning i strejktider

D

et är uppfriskande att se vilket starkt stöd Sekostrejken har. Alla som säljer Offensiv borde gå ut till de strejkande eller andra järnvägsarbetare och sälja prenumerationer. Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv stödjer Sekos strejk. Offensivs artiklar och intervjuer speglar händelserna på ett annat sätt än borgerliga media.

och Boden. 1 646 kronor har samlats in, varav 715 i Västsverige, 526 i Norrbotten och 405 i Stockholm.

Under sommarmånaderna brukar försäljningsresultaten alltid bli lite lägre på grund av semestrar och lov. Utgifterna följer dock inte med neråt, så om du som läser detta har möjlighet att ge ett extra bidrag till våra kampanjer får du jättegärna sätta in det på PlusGiro 87 96 49‑2. ■

SEBASTIAN OLSSON

offensiv@socialisterna.org Ekonomikampanjen för juni ligger hittills på 4 986 kronor. Sydsverige ligger bäst till men även Mellansverige och Västsverige har bra resultat.

Den senaste veckan har vi sålt 23 tidningar i Göteborg, 16 i Stockholm och 11 i Norrbotten. Det har även sålts en prenumeration vardera i Stockholm

Haninge

RS Jordbro, RS Brandbergen, onsdag

den 18 juni kl 19.00.

Plats: Träffen i Jordbro på Moränvägen 3.

För mer info: 072‑524 42 95.

Gå med i

Stockholm

RS Farsta-Vantör, RS Södra, för mer info om nästa veckas möte: 08-605 94 03.

Socialistiskt program 2014 • Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Klimat- och miljöhot SEKO:s strejk i tågtrafiken RS Tensta-Husby, torsdag den 12 juni kl 18.30.

Plats: Tensta Träff.

För mer info: 076-141 62 93.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Göteborg

Bygget av RS under sommaren

RS Sandeslätt, RS Hammarkullen, RS Hjällbo, RS Kortedala, RS Biskopsgården, RS Majorna, tisdag den 17 juni kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 072-307 81 43.

Luleå

Avslutningsmöte: Inför valet

RS Luleå, onsdag den 18 juni kl 18.30.

Plats: Partilokalen i Luleå.

För mer info: 0920-22 08 74.

En skola för alla

Malmö

RS Malmö, onsdag

den 18 juni kl 18.00.

Plats: Studiefrämjandet.

För mer info om mötestema: 070-829 61 10.

Sundsvall

RS Sundsvall, torsdag den 12 juni. För mer info om mötet: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

Umeå

Eskilstuna

om nästa veckas möte: 076‑259 84 23.

om nästa veckas möte: 073-373 33 61.

RS Umeå, för mer info

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

RS Eskilstuna, för mer info

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fack

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

12 JUNI 2014 # 1 104

RS står för en genuin opposition Måndagen den 9 juni beslöt Haninge kommunfullmäktige om kommunens budget för 2015-2016. Det är ingen överraskning att den borgerliga majoriteten (Moderaterna, Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna och Miljöpartiet) föreslog nedskärningar i skola och omsorg på cirka 97 miljoner kronor.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) tar initiativ till kamp och proteströrelser. RS Haninges budgetförslag till kommunfullmäktige är också ett dokument som har kamp och rörelser som utgångspunkt.

RS HANINGE rs.haninge@socialisterna.org

D

Rättvisepartiet Socialisternas budgetförslag är unikt. Förslaget skulle innebära att alla borgarnas nedskärningar på 97 miljoner kronor stoppas och ovanpå detta ge 170 miljoner kronor extra till öronmärkta satsningar på nya jobb, höjda lägstalöner och utbyggd välfärd.

Nämnderna ska enligt Rättvisepartiet Socialisternas förslag kompenseras för alla volymökningar samt löne- och prisuppräkningar med 99 miljoner kronor, vilket skulle stoppa alla nedskärningar.

Foto: Edvin Edenhage

et var också den borgerliga majoritetens budgetförslag som gick igenom, vilket kommer att innebära drakoniska nedskärningar.

Sverigedemokraterna gick i sitt budgetförslag ännu längre och la ett förslag som skär ned 126 miljoner kronor: 58 miljoner kronor i Socialnämnden och 27 miljoner kronor i äldre­omsorgen. De mest utsatta – funktionshindrade, barn som far illa i hemmet, kvinnor som flyr män som slår – samt kommunens äldre skulle drabbas hårdast av SD:s budgetförslag.

– Högerns förberedelse för ännu mer välfärdsslakt hade förtjänat en enad stark opposition som lägger fram ett budgetförslag utefter behoven. Men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet visar ännu en gång hur de tänker prioritera om de kommer i styrande ställning. Deras budgetar skiljer sig inte nämnvärt åt, båda partier la fram budgetförslag som innebär att 38 miljoner kronor måste sparas in på de äldre och de anställda inom äldreomsorgen, konstaterar Lina Rigney Thörnblom, Rättvisepartiet Socialisterna (RS), som tillsammans med Mattias Bernhardsson och Sanna Tefke debatterade för RS på kommunfullmäktige.

Pengarna finns i kommunens samlade överskott.

RS öronmärkta satsningar ovanpå detta ska bekostas genom en total omprioritering av kommunens resursfördelning; till exempel slopas det vinstmål på 78 miljoner kronor som idag finns på skola, omsorg, kultur och fritid och 42 miljoner kronor sparas in på partistöd, politikernas löner och arvoden, konsulter, representation och presenter samt marknadsföring.

Den extra elevpeng på 3 000 kronor per elev och år som idag ges till nyetablerade friskolor tas bort.

– Minst hälften av konsultutgifterna är onödiga med Rättvisepartiet Socialisternas politik. Personalen – de verkliga experterna på arbetsplatserna – får större inflytande att utveckla verksamheterna. Strukturer för demokratiska samråd för anställda och brukare kan ersätta externa konsulters fakta- och un-

PRENUMERERA PÅ

derlagsinhämtning såväl som utvärd­eringar och granskningar, säger Mattias Bernhardsson (RS).

– Satsningarna skapar också nya resurser som ligger till grund för finansieringen. Med Rättvisepartiet Socialisternas satsningar på extra rehabilitering och friskvård, högre personaltäthet med minskad arbetsbelastning och mindre klasser/ barngrupper kan sjukskrivningarna minska från 7,5 till beräkningsvis 5,0 procent. Socialnämnden, som ska hjälpa barnfamiljer som riskerar att hamna på gatan, får ett nytt uppdrag; Genom att ordna fram fler genomgångslägenheter kan kommunen helt sluta betala för mycket dyrare, mer trångbodda och för barn väldigt opassande tillfälliga boenden som vandrarhem, hotellhem och pensionat, berättar Mattias Bernhardsson (RS).

Men Rättvisepartiet Socialisternas budgetförslag handlar inte bara om kronor och ören. Det är ett poli-

tiskt dokument som går igenom de största utmaningarna och riskerna i kommunens framtida utveckling och som förklarar kommunens tillstånd utifrån en omvärldsanalys av den globala kapitalistiska krisen och dess effekter.

Budgetförslaget är också ett dokument som har kamp och rörelser som utgångspunkt: ”Rättvisepartiet Socialisternas alternativa budget syftar till att visa vad som är möjligt att genomföra i Haninge med en socialistisk politik. Vår politik bygger på kampen på arbetsplatser och i hela samhället för att fördela samhällets rikedomar. Tillsammans med elever och föräldrar har Rättvisepartiet Socialisterna visat att egen organisering lönar sig. 2005 avskaffades skollunchavgiften på gymnasiet efter vår ’vägra betala’-kampanj med två skolstrejker. 2007 stoppades nedskärningar i skolan på 54 miljo-

ner kronor, också efter elevstrejker och föräldraprotester. Vi tar strid för arbetsvillkor och arbetsmiljö.

Under förra året rev äldreförvaltningen upp alla avtal med de privata hemtjänstföretagen och ställde krav på kollektivavtal i de nya avtalen. Detta är en stor framgång som möjliggjordes av Rättvisepartiet Socialisterna, Kommunal sektion Sydost och modiga anställda.”

I budgetförslaget föreslås också att ”Haninge kommun startar ett upprop mot regeringens kommunpolitik med krav på att nedskurna statsbidrag betalas tillbaka, att samtliga löne- och prisökningar kompenseras samt att alla nya uppgifter som staten/regeringen ålagt kommunerna de senaste 20 åren ska finansieras fullt ut, även i efterhand”.

För att läsa hela Rättvisepartiet Socialisternas budgetförslag samt om de öronmärkta satsningarna vi gör, gå in på rshaninge.blogspot.se. ■

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta