Offensiv 1126

Posttidning A

20 november 2014 / # 1 126 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

”Rusta upp bostäderna på våra villkor”

Upptrappad badkamp

16 4

Högerns vårdval gynnar bara rika

8-9

Vad hände med den arabiska våren?

– läs på sid 3

Ubåtsjakt med sikte på Nato-medlemskap När försvarsmakten, med stark uppbackning av media, politiker och den vinstrika försvarsindustrin, jagar ubåtar är det med sikte mot högre försvarsanslag

och för Nato-medlemskap. Varje påstående om bevisad ubåts­ kränkning ska ses mot bakgrund av detta.

– läs mer i ledaren på sid 2

13

Foto: Elin Gauffin

Jordbro: Nu krävs kommunal tvångsförvaltning av alla misskötta fastigheter!

Husby synar rödgrönrosa styret

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

2

JAGAR UBÅTAR OCH NATO-MEDLEMSKAP E fter en resultatlös ubåtsjakt till en kostnad på minst 20 miljoner kronor hävdar nu försvarsmakten och regeringen att bevisen är ”solklara”; en utländsk miniubåt befann sig i Stockholms skärgård i oktober.

Med ”utländsk” åsyftas en rysk ubåt. Det påminner om 1980-talets ubåtshysteri men mot en helt annan bakgrund. Denna gång är etablissemangets kampanj för ett svenskt Nato-medlemskap än mer oblyg.

Det var en närmast krigisk Stefan Löfven som uttalade sitt fulla stöd till försvarsmaktens bedömning. ”Inte sedan kalla krigets höjdpunkt, för 31 år sedan, har sådana allvars­ ord hörts i regeringshögkvarteret Rosenbad”, kommenterade moderata Svenska Dagbladets säkerhetspolitiska reporter Mikael Holmström nöjt den 14 november.

Dagens Nyheter erkände visserligen i en ledarkommentar den 15 november att även efter försvarsmaktens och regeringens presskonferens fanns ”utrymme för tvivel”, men ”vi måste lita på den expertis som finns: försvarsmakten”. Är det något som de senaste årtiondenas ubåtsjakt har tydliggjort är det att det inte går att lita på försvarsmakten. Under 1980-talets ubåtsjakt lät sig politikerna föras bakom ljuset av försvarsmakten, som då envist hävdade att dåvarande Sovjetunionen stod bakom kränkningarna. Även då sade sig försvarsmakten ha ovedersägliga bevis. Det fanns inget utrymme för alternativa förklaringar eller tvivel. Uppenbara oklarheter i försvarsmaktens så kallade beviskedja fick inte utredas. Det var försvarsmakten, särskilt marinledningen, och deras

politiska vänner som tilläts att sätta dagordningen.

Mathias Mossberg, som var huvudsekreterare i 2001 års ubåtsutredning, vittnar i sin bok Mörka vatten om att det fanns fakta ”som försvarsmakten ville dölja” och att det ”inte gick att utesluta ubåtar från väst och att motiven var tämligen jämt fördelade på båda sidor”.

Han påminner också om att det är försvarsmakten som sitter på informationsmonopolet och att ”detta gäller särskilt vid ubåtsfrågan”.

Det kan inte uteslutas att det var en rysk undervattensfarkost som befann sig i den stockholmska skärgården i mitten av oktober. Närvaro på svenskt territorium från Ryssland såväl som från Natoländer är en i det närmaste oundviklig följd av de ökade spän-

ningarna och den tilltagande militariseringen av Östersjöområdet.

Försvarsmakten och den svenska regeringen, den nya liksom alliansregeringen, bidrar aktivt till denna militarisering och till att de nya kalla krigsvindarna blåser allt starkare.

När försvarsmakten, politikerna och försvarsindustrin jagar ubåtar är det med sikte mot högre försvarsanslag och för Nato-medlemskap. Varje påstående om bevisad ubåtskränkning ska ses mot bakgrund av detta.

Rättvisepartiet Socialisterna säger nej till svenskt Natosamarbete och medlemskap samt militär upprustning. Rusta istället upp välfärden och bekämpa det verkliga överhängande hotet som klimat- och miljökrisen innebär. ■

BLOD OCH OLJA I SPÅREN AV BILDT

N

umera vill den förre moderate utrikesministern Carl Bildt kalla sig ”entreprenör i framtid och fred”. Skulle krigshöken ha muterat till en vit fredsduva? Naturligtvis inte. Blod- och oljepengar är liksom ett med Carl Bildt.

Carl Bildt blev tidigt ett levande högerspöke. När den förra ubåtshysterin rasade som värst i början av 1980-talet stod Bildt beredd att dra ut i krig mot Sovjetunionen/Ryssland. Sedan blev han statsminister 1991. Efter att han fick sparken 1994 tog han tjänst hos den amerikanska krigsindustrin och Washington. Som sådan lobbade han i Europa under 2000-talets första år för USA:s Irakkrig.

Irakkriget, som inleddes 2003, blev en personlig angelägenhet för Bildt. Det var Iraks oljekällor som Väst var tvungna att säkra och därför krävdes krig, menade Carl Bildt och lovade att USA:s invasion skulle ”bli början till slutet på årtionden av krig för folken i Irak och för regionen”. Han kunde inte ha haft mer fel. USA:s krig och invasion kom att döda minst en halv miljon irakier från 2003 till mitten av 2011. Sedan dess har dödssiffran stigit. USA:s krig blev inledningen till dagens inbördeskrig, terror och landets blodiga sönderfall.

Där det finns spår av blod och olja hittar man också spår av Carl Bildt. I början av 2000-talet satt Carl Bildt i Lundin Oils styrelse (Lundin Oil blev Lundin Petroleum 2001).

I sin jakt på Sudans olja allierade sig Lundin Oil/Petroleum med krigsherrar, understödde folkförvisningar och försökte dra största möjliga vinning av det inbördeskrig som rådde.

Samtidigt som Carl Bildt satt i Lundin Oil/Petroleums styrelse släppte Läkare Utan Gränser en rapport som larmade om att ”området där Lundin är verksam har blivit ett inferno för lokalbefolkningen”. Ungefär samtidigt, under oktober 2002, hamnade Lundin Group på FN:s svarta lista över företag som plundrar Kongo på sina naturtillgångar.

Det var först när han blev utrikesminister hösten 2006 som Carl Bildt lämnade Lundin Petroleums styrelse. Under hans tid som styrelseledamot hade Lundin Petroleum också börjat göra affärer i Etiopien, vilket Carl Bildt helt förnekade. Men som Sveriges Radio Ekot kunde avslöja var denna en av Carls Bildts första lögner som statsminister.

N

är de båda journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye beslöt sig för att göra ett reportage om hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i Ogadenregionen arresterades de av den etiopiska diktaturen den 1 juli 2011. Först efter 438 dagar släpptes de. ”Vi verkar vara ett större problem för Bildt och den svenska regeringen än vi är för Etiopien”, konstaterade Martin Schibbye från fängelset.

Carl Bildt – en entreprenör i krig och diktatur. ■

Svenskan Liv Shange, aktiv i DSM (RS systerparti i Sydafrika), uppmärksammas på nytt i svenska medier efter hennes aktiva roll i gruvarbetarnas kamp i Sydafrika (Skärmdump SvD den 16 november).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki, Natalia Medina och Ammar Khorshed • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

3

Rusta upp Jordbros bostäder Det är inte mycket färg kvar på väggarna i trapphusen på Sandstensvägens låga lägenhetshus i Jordbro. Problemen rör inte bara fasaden, utan hyresgäster tvingas leva med mögel och vattenskador. Det handlar om fastigheter som sålts ut och sedan valsat runt mellan den ena ägaren efter den andra, utan att ägarna har brytt sig om skötsel och service. Nu mobiliserar Rättvisepartiet Socialisterna hyresgästerna som en del av bostadskampanjen Rusta upp Jordbro.

Färgen flagnar från väggarna.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org varmt eller för kallt – både vattnet och i elementen. Newsec och Patrizia lät en källare stå fylld med bajsvatten från ett trasigt avlopp i två veckor innan det åtgärdades.

Foto: Elin Gauffin

R

edan har trycket på Newsec, som förvaltar bostäderna åt det tyska fondbolaget Patrizia Immobilien KAG, blivit så hårt efter att SVT:s ABC-nytt gjort flera reportage om de miserabla levnadsförhållandena, att de har sagt upp avtalet med fastighetsägaren.

– Nu är läget öppet för hyresgästerna att få sina röster hörda. Vi ordnar ett större möte imorgon [onsdagen den 19 november, dagen efter att tidningen trycks] där vi kommer att föreslå kravet på att kommunen genom Haninge Bostäder går in och tar över fastigheterna. Kommunen har ett ansvar. Det är boende i Haninges fattigaste stadsdel som har misshandlats av hyresvärdar under en lång tid, säger Mattias Bernhardsson, boende i Jordbro och kommunfullmäktigeledamot för Rätttvisepartiet Socialisterna.

bildningen för att det skulle innebära en ny förvaltare. Men med tanke på att det är fuktskador på båda toaletterna och att jag måste stå för så mycket själv insåg jag att det inte är värt det, berättar Helen Moberg, boende i Jordbro.

Rättvisepartiet Socialisterna blev andra största parti i kommunalvalet i västra och nordöstra Jord-

bro. I valkampanjen påmindes vi om hur viktig bostadsfrågan är, vilket gjorde att det var givet att dra igång bostadskampanjen igen efter valet.

Den 19 november hölls ett stormöte på temat Rusta upp Jordbro för att hyresgäster, föreningar och boende ska kunna gå samman (läs mer om detta i nästa nummer av Offensiv). Vi hoppas kunna sätta

Smutsiga och nedklottrade fasader är en vanlig syn på Sandstensvägen.

Den här porten har sett bättre dagar.

Foto: Elin Gauffin

2008 köpte Patrizia 800 lägenheter på Sandstensvägen och Blockstensvägen i Jordbro. Innan dess ägdes husen i ett år av M2 Gruppen, dessförinnan HSB och så vidare. Man De andra stora värdarna i Jordbro får gå tillbaka ytterligare två-tre är Haninge Bostäder och Graf­ ägare för att hitta den ursprungliga lunds. Tvättstugorna hos Graflunds ägaren, Familjebostäder, som sålde är en historia för sig. När gamla fastigheterna för cirka 15 år sedan. tvättmaskiner nu har bytts ut höDet var ett ödestigert misstag som jer Graflunds hyran med 60 krovisar vilken misär som privatise- nor, trots att det självklart ska ingå. ringarna leder till.

Hyresgäster hos Haninge Bostäder – Patrizia har skott sig på både kan ha bott i 20 år utan att någon hyresgästernas pengar och hälsa. gång ha fått underhåll, som nya taTillsammans kan vi nu sätta dit dem, peter, skåpsluckor eller golv. Efter säger Mattias. mycket tjat får 2011 och 2012 Patrizia har skott de svar att de kan har Patrizia haft själva. sig på både hyres- tapetsera mycket stora Nu försöker Havinstmarginaler gästernas pengar ninge Bostäder på 20 och 13 profå hyresgästerna och hälsa. Tillombilda till cent. Det är disammans kan vi att b o s t a d s r ät t e r, rekt frånstötande när man ser hur nu sätta dit dem. något som både Socialdemokrahusen ser ut.

Att färgen flagnar är det mest terna och Moderaterna i Haninge påtagliga utifrån. När vi från Rätt- Bostäders styrelse är överens om. visepartiet Socialisterna blir inTillbaka till Patrizia och dess bjudna till några av de boende visar förvaltare Newsec. Även här förde upp stora sprickor i väggarna. söker ägarna att sälja ut SandstensEn lägenhet har sju sådana stora vägens lägenheter med ojämna sprickor. Även om de spacklar och nummer till bostadsrättsföreningmålar om själva kommer sprickor- ar. I två år har processen hållit på. na fram, troligen orsakade av fukt I våras röstade 75 procent av hyi väggarna. En del lägenheter står resgästerna för en ombildning på helt tomma på grund av vatten- stämman. Ombildningen kan ändå skadorna. Det är fukt i golvplat- inte bli av eftersom inte tillräckligt torna och avloppen stinker. Husen många av de boende får ihop till ett måste stambytas. Problemen med banklån. En del har inte ens sökt. rören gör att det antingen är för – Först var jag positiv till om-

Foto: Elin Gauffin

– Patrizia är ute efter att få in en massa pengar utan att göra någon upprustning. Att ha ett fondbolag som hyresvärd rimmar illa, säger Lena Johansson.

Hamid Taha låter inte barnen gå på den ena toaletten i lägenheten på grund av mögel.

– De har inte gjort någonting på 10 år!, berättar han.

Sedan ett år tillbaka är det ingen elektricitet i garagen. Tvättstugan är gammal. Vissa lägenheter har problem med gamla proppskåp.

Det här är lägenheter som ändå har hyror på 8 700 kronor per månad för en fyra (vilket blir 10 000 kronor per månad med el och garage).

På Blockstensvägen finns problem med mögel och skadedjur. Patrizia vägrar att betala för sanering.

igång arbetsgrupper som kan jobba vidare med detta.

– Vi nöjer oss inte med att Newsec tar sina händer ifrån Patrizia.

Vi skulle inte ens nöja oss om Haninge Bostäder tar över. Haninge Bostäder måste bli ett verkligt allmännyttigt bostadsbolag som agerar föredömligt och styrs av och för hyresgästernas intressen, avslutar Bernhardsson. ■

INRIKES

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

4

Högerns vårdval gynnar rika Skrota LOV • Stoppa marknadsanpassningen • Behoven ska styra Riksrevisionens granskning av det så kallade fria vårdvalet blir till en förödande kritik mot primärvårdens marknadsanpassning. Vårdvalets vinnare är ”relativt friska från gynnande samhällsgrupper”.

na från förorten till mer välbärgade områden. ”Faktum är att alla inkomstgrupper sedan vårdvalet infördes relativt sett fått minskade vårdresurser, förutom den rikaste och friskaste fjärdedelen som sett en dramatisk ökning”, konstaterades i boken Den stora omvandlingen (Leopard Förlag, 2014) avslöjande reportage om Vårdval Stockholm.

Innan vårdvalet infördes i primärvården fanns sex vårdcentraler på Östermalm och lika många i Botkyrka. Efter fem år med vårdvalet har Östermalm nu 13 vårdcentraler medan Botkyrka fortfarande bara har sex stycken, trots en ökad befolkningsmängd.

Offentliga vårdcentraler som den som tidigare fanns i Husby har lagts ned och ersatts av mindre privata vårdcentraler. Stockholms låginkomsttagare hänvisas i allt större utsträckning till akutsjukhusens redan överfulla mottagningar.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

V

S-MP-regeringen vill efter en överenskommelse med V avskaffa den obligatoriska LOV i primärvården. Men då allianspartierna med stöd av det rasistiska högerpartiet SD deklarerat att de röstar emot, innebär detta att tvångs-LOV blir kvar. De nya vårdcentralerna har inte etablerats där behoven är som störst och det är främst i förorterna som vårdcentralerna försvinner. ”Nya vårdcentraler har i större utsträckning etablerats i befolkningstäta områden samt i områden där vårdbehoven är lägre och invånarna är socioekonomiskt starkare än genomsnittet. Nedläggning av vårdcentraler har främst drabbat områden där vårdbehovet är större

Foto: Ulf Johansson / Wikimedia Commons

årdvalet, som har varit ett av högerns nyliberala flaggskepp, har resulterat i en mer ojämlik vård.

Vården har blivit mindre tillgänglig för de som har de största vårdbehoven samt för de som bor i områden där medelinkomsten är låg.

På punkt efter punkt skjuter Riksrevisionens granskning Primärvårdens styrning – efter behov eller efterfrågan högerns och Vårdföretagarnas argument och påståenden i sank.

Bara dagarna innan granskningen publicerades skrev den förre socialministern Göran Hägglund (KD) en debattartikel där han å allianspartiernas vägnar hävdade att: ”Under alliansens åtta år har även sjukvården förbättrats. Patienterna är nöjdare med bemötandet, i synnerhet inom primärvården. Antalet vårdcentraler har ökat med 17 procent tack vare det obligatoriska vårdvalet” (Expressen den 5 november). Men ingen lögn blir mer sann bara för att den upprepas.

Sant är att antalet vårdcentraler har ökat. Men antalet vårdcentraler ökade även innan det obligatoriska vårdvalet med den påtvingade fria etableringsrätten inom primärvården som började gälla från den 1 januari 2010.

Det ökade antalet vårdcentraler sedan 2007 förklaras helt av att antalet privata vårdcentraler har ökat, samtidigt som antalet offentliga vårdcentraler har blivit färre för varje år.

Riksrevisionen dömer ut vårdvalet och ger svidande kritik mot primärvårdens marknadsanpassning. och där behovet av en vårdcentral i närheten av hemmet kan antas vara större”, konstaterar Riksrevisionen och fortsätter: ”Vårdutnyttjandet verkar ha blivit mer ojämlikt. Många besökare med lätta och lindriga symptom har tillkommit efter reformen [”vårdvalsreformen” 2010]. Denna grupp patienter gör också fler läkarbesök. Det omvända förhållandet gäller för de sjukaste patienterna, som gör färre läkarbesök.”

Marknadens och högerpolitikens misslyckande kan inte bli tydligare – klass och ort bestämmer i allt högre grad tillgången till vård.

Riksrevisionens granskning visar att de etiska principerna som ska styra vården står i direkt konflikt med de marknadskrafter som alliansens ”valfrihetssystem” har släppt lös.

– Det är allvarligt att prioriteringarna inom primärvården idag i större utsträckning görs efter patienternas efterfrågan och inte efter vem som är i störst behov av vård.

Detta är inte i enlighet med de etiska principer som ska styra vården, säger riksrevisor Jan Landahl.

En vårdföretagare säger till

och med rakt ut i granskningen att ”hen helst undviker att etablera sig i områden med en åldrande befolkning där vårdbehoven kan förväntas vara stora”.

– Dessa effekter av vårdvalet har vi känt till länge, de är en av anledningarna till att Socialistiska Läkare står för en offentligt styrd vård under demokratisk kontroll.

De fackliga organisationerna bör mobilisera för ett slopande av LOV vars konsekvenser strider mot såväl yrkesetik som hälso- och sjukvårdslagen, kommenterar Sten Axelson Fisk, ordförande för Socialistiska Läkare, för Offensiv.

Landstingens ersättningssystem till vårdcentralerna varierar, i en del landsting som till exempel Västra Götalandsregionen och Region Skåne utgår en viss kompensation baserad på socioekonomiska faktorer, men ändå tenderar skillnaderna och ojämlikheten att öka. I Skåne var det 1 700 allvarligt sjuka som inte träffade läkare under en tvåårsperiod. Under samma tid tillkom 47 000 nya besökare med lindriga eller självläkande symptom, enligt Riksrevisionen.

I Stockholms län, där två av tre vårdcentraler i landstinget drivs i privat regi, är det kanske än värre.

I Vårdval Stockholm, som infördes redan 2008 av den styrande nyliberala M-klicken, finns inga ersättningar baserade på socioekonomiska faktorer och vårdtyngd, utan ersättningen till vårdcentralernas baseras i huvudsak på antalet läkarbesök och listade patienter.

Korta, okomplicerade besök ger mest pengar och prioriteras därför av ägarna. Det säger sig självt att ”vårdcentralerna i Stockholm därför måste producera fler besök för att öka sina intäkter”. Antalet besök har också ökat, men det är innehållet och resultat som borde vara den verkliga måttstocken.

Riksrevisionens granskning bekräftar den bild som har återgetts i tidigare undersökningar: besöken tenderar att bli kortare och patienterna i Stockholms län upplever att ”det efter vårdvalsreformen krävs fler besök än tidigare för att tillgodose samma vårdbehov”.

Tillgängligheten har ökat, men på bekostnad av de som har mest behov av vård. Inom ramen för Vårdval Stockholm flyttas pengar-

Ett talande exempel på Vårdvalets följder är att en verksamhetschef på en vårdcentral i Malmö har uppmanat personalen att inte lista patienter med besvärliga åkommor, men att patienter som sökte för något enklare, som exempelvis halsfluss, däremot var välkomna att lista sig. Var det inte vårdbehovet som skulle styra?

Det så kallade vårdvalet har kort sagt inneburit att vården blivit än mer ojämlik och mindre likvärdig.

• S krota LOV – stoppa privatiseringarna och vårdens marknadsanpassning. Behoven ska styra.

• I nga vinster i välfärden. Vård, skola och omsorg ska drivas i offentlig regi under demokratiskt styre av anställda och brukare. ■

Stockholm: Kom till Socialistiskt Forum lördag 22 november Utfrågning om regeringens och Vänsterpartiets uppgörelse om vinster i välfärden: 22/11 kl 11.30-12.30 i Z-salen, 1 tr I panelen som utfrågas: Jonas Sjöstedt (V), Veronica Palm (S) och Janine Alm Ericson (MP).

Moderator: Kent Werne Arrangör: Folkkampanj för Gemensam Välfärd

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

5

I korthet

S-MP-regeringen har inte siktet inställt på en miljövänlig omställning av transportsektorn.

Många lärare kan tänka sig att byta yrke

R

Borgerliga politiker och debattörer har anklagat den nya S-MP-regeringen för att vilja lägga om transportpolitiken.

Under trycket från en opinion som oroas över miljöförstöring och klimathotet har regeringen tvingats att återuppta diskussionerna om bygget av Förbifart Stockholm och framtiden för Bromma flygplats. Men i själva verket har inte regeringen några planer på konkreta förändringar för en klimatomställning av transportsektorn.

AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

M

iljöpartiet har profilerat sig i frågan om en omställning av transportsektorn bort från bilismen, men klargör i regeringsuppgörelsen att de ansluter sig till Socialdemokraternas gröna ljus för bygget av det gigantiska motorvägsprojektet Förbifart Stockholm. För att vilseleda väljarna har regeringen beslutat att frysa bygget fram till den 1 maj 2015 under tiden som finansieringen ska omförhandlas.

Om ingen ny uppgörelse nås till dess kommer dock Förbifarten att byggas och finansieras helt i enlighet med den förra regeringens plan. Men ingen rimlig alternativ finansieringslösning finns på bordet. Förbifarten beräknas kosta uppåt 45 miljarder kronor och frågan är var regeringen vill att pengarna ska tas ifrån istället. ”Problemet är dock att det inte finns något att förhandla om. Vägen kostar vad den kostar”, som journalisten Viktor Barth-Kron skrev i DN Stockholm den 29 oktober.

Miljöpartiets förhoppning är att den nyvalda rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stad (S, MP, V och FI), som har beslutanderätt över intäkterna från trängselskat-

ten, ska sätta stopp för finansieringen av Förbifarten och istället investera i kollektivtrafiken.

Miljöpartiet har fått igenom oerhört lite av sin politik vid regeringsbildningen och har satsat mycket prestige i kravet på att skrota Förbifarten. Även diskussionen om en avveckling av Bromma flygplats har fått det borgerliga etablissemanget att gå i taket. Miljöpartiet har även här, dock endast i ord, drivit frågan om en nedläggning för att frigöra utrymme i staden för bostadsbyggande. Efter valet deklarerade den rödgrönrosa majoriteten i Stockholm att den vill stänga flygplatsen till år 2022.

En avveckling skulle minska bullernivåerna i tätbefolkade delar av Stockholm och bidra till att reducera utsläppen av växthusgaser. Det finns inga rationella argument för att behålla en flygplats mitt i staden, framför allt inte då resan till Arlanda från centrala Stockholm tar ungefär lika lång tid med kollektivtrafiken. Det subventionerade inrikesflyget (flygbränsle är skattebefriat) är dessutom ohållbart och det måste tas steg mot en utfasning av behovet i första hand i södra Sverige.

Inte heller i denna fråga har Miljöpartiet någon som helst politik för att minska den miljöförstörande flygtrafiken. Regeringssamarbetet med Socialdemokraterna innebär att Bromma flygplats liksom inrikesflyget kommer att bestå även på längre sikt.

– Det är ett missförstånd att tro att Bromma flygplats ska stängas, något sådant beslut har inte fattats, fastslog statsminister Stefan Löfven i riksdagen torsdagen den 13 november.

Avvecklingen av Bromma flygplats och skrotandet av Förbifart Stockholm måste med nödvändighet kompletteras med att resurserna investeras på spårbunden trafik istället. Inrikesflyget kan successivt ersättas av tåg. Men det skulle utöver nyinvesteringar i utökad spårkapacitet även krävas en statlig samordning och ägande av trafik och spår för att få bort vinstintresset och göra järnvägen till ett samhällsnyttigt transportmedel. I större städer som Stockholm, Göteborg och Malmö finns ingen rimlig anledning till att satsa på bilismen. Även om borgerliga politiker och debattörer har försökt att attackera regeringen på frågorna om transportinfrastrukturen, finns det egentligen ingen anledning för dem att oroa sig. S-MP-regeringen tycks inte ha några ambitioner om att ställa om transportsektorn i miljövänlig riktning inom en överskådlig framtid.

Istället måste nya proteströrelser och nätverk byggas, som i sin tur måste utgöra fröet till ett socialistiskt politiskt alternativ som kan utmana den miljöförstörande kapitalismen och dess politiska företrädare. ■

Foto: Tomas er / Wikimedia Commons

Havererad trafikpolitik

ädda skolan En Novusundersökning, beställd av Lärarförbundet som presenterades den 12 november, visar att så många som en tredjedel av de tillfrågade lärarna troligtvis inte, eller absolut inte, fortsätter i sitt yrke fram till pensionen. Hela 45 procent av lärare under 40 år säger sig att de kan tänka sig att byta yrke. Över 1 000 lärare tillfrågades i undersökningen. Dock var det en låg svarsfrekvens på drygt 50 procent.

– Det är mycket man inte blir varse på lärarutbildningen. Jag blev väldigt förvånad över allt pappersarbete. Det är dokumentation över barn i behov av särskilt stöd, omdömen, enkäter och papper från kommunen. /.../ Det är världens roligaste jobb att undervisa i klassrum. Men jag känner ofta att jag inte har möjlighet att ge eleverna den tid de behöver få. Det är det som gör mig mest stressad, jag vet inte hur länge jag orkar känna så, säger läraren Andreas Björkman till DN den 12 november.

Volvo fortsätter att skära ned

J

obbslakt Volvo har under årets tre första kvartal gjort en vinst på 8 miljarder kronor – en ökning med 32 procent jämfört med samma period i fjol. Ändå fortsätter nedskärningarna på personalen. Så många som 3 000 anställda inom Volvo kommer att tvingas lämna sina jobb. Det rapporterar Dagens Industri den 12 november och hänvisar till ”initierade uppgifter”.

Nedskärningarna är ett led i de enorma besparningar på 3,5 miljarder kronor som Volvos koncernchef, Olof Persson, aviserade i samband med Volvos delårsrapport. Flera delar av koncernen berörs, däribland Volvo IT, lastbilsverksamheten (LV) och Volvo anläggningsmaskiner (CE).

”Invandrare ska svära ed till kungen”

S

toppa rasismen Sverigedemokraterna kommer med ännu en rasistisk motion. Det är riksdagsledamöterna Mikael Jansson och David Lång som bland annat föreslår att ”En utländsk medborgare som önskar få ett svenskt medborgarskap bör avkrävas en ed om att han eller hon svär trohet och lojalitet till Sveriges Konung, svenska staten och den svenska nationen”. Det skriver DN den 12 november.

De föreslår vidare att utländska medborgare inte ska få rösta alls i kommunala och regionala val, då de oroas av att personer ”utan känsla för svenskt samhällsliv” ska få bestämma. De fortsätter med att hävda att dubbelt medborgarskap ska vara förbjudet och att personer som vill bli svenska medborgare ska genomgå såväl språktest som kunskapsprov i det svenska språket, historien och kulturen ”samt bedömas bli en tillgång för Sverige”.

Huruvida svenskafödda också måste svära trohetsed till kungen, staten och nationen, eller hur medborgarskapstesterna ska gå till, framgår inte av motionen.

Vattenfall bommar miljömålen

R

ädda klimatet Vattenfall är i ekonomisk knipa på grund av fallande energipriser och usla affärer. De kommer nu att få svårt att leva upp till sina egna (redan ganska låga) miljömål, enligt Riksrevisionen. Det rapporterar flera medier den 13 november.

– I vår förstudie har vi granskat ett antal dokument som tyder på att Vattenfall kan få vissa problem att uppnå de miljömål som företaget satte upp 2012, säger Monica Rupp­recht Hjort, projektledare på Riksrevisionen, till DN den 13 november.

Många sjuka har utförsäkrats

S

jukdom En studie från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), på uppdrag av regeringen, visar att antalet personer som är sjukskrivna på grund av psykisk sjukdom och får ersättning har minskat med 16 procent sedan 2007. Dessutom har antalet med kroppslig sjukdom minskat än mer. Detta beror enligt ISF på de senaste årens hårdare sjukregler, framförallt de utförsäkringar som har drabbat många.

Det rapporterar Västerbottens-Kuriren den 13 november. ■

INRIKES

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

6

Hemlöshet är ett växande problem i landet till följd av en icke fungerande bostadspolitik. De som drabbas hårdast är unga, pensionärer och flyktingar, som enligt boverkets bostadsmarknadsrapport från 2013 är de som har svårast att få bostäder.

Många är hemlösa och det byggs alldeles för få bostäder.

LINA LARSSON rs.lulea@socialisterna.org

E

I samtid med att lagförslagen var aktuella pågick hjälparbete till förmån för hemlösa EU-migranter.

Bland andra hjälporganisationen Crossroads erbjöd mat, dusch, tvätt och samtal till de utsatta. De anordnade även kurser, exempelvis i svenska, datorkunskap och hur man söker jobb i Sverige. Organisationens hemsida kunde läsas på flera språk och där fanns länkar till andra organisationer, aktuella myndigheter samt information om rättigheter och vart man kunde vända sig.

Det är dessa och liknande organisationer som tagit det största ansvaret. Idag tar sex av de tio största kommunerna i landet litet eller inget ansvar alls för de utsat-

EU-migranter drabbas hårt av bostadsbrist tas situation. Politiker förlitar sig helt enkelt på frivilliga organisationers arbete.

Många hjälpcenter har blivit överbelastade, bland annat Stadsmissionen i Västerås som har upplevt problem till följd av det växande antalet hemlösa. Hjälpen räcker inte till, vilket har ökat frustrationen hos utsatta och även lett till konflikter mellan olika grupper. Därför har grupperna separerats, något som har resulterat i att verksamheten nu endast finns öppen för EU-migranter under

vissa tidpunkter på dygnet. Liknande situationer har förekommit på flera verksamheter runtom i landet, och det har gått så långt att personalen inte orkar längre.

Fattigdom, arbetslöshet och hemlöshet blir allt vanligare, både inrikes och globalt. Röda korset har beskrivit södra Europa som en ”humanitär krissituation”. En grundläggande orsak är den nyliberalism som råder i EU där bankernas vinster prioriteras högre än människors behov. Detta får

till följd att de offentliga resurserna begränsas markant och att människor lider av den förda nedskärningspolitiken.

Det har alltså gått såpass långt i vissa länder att utsatta människor tvingas att lämna landet för att försöka hitta försörjning på annat håll. I just Rumänien använder sig högerpartierna ofta av romer som en syndabock för den rådande situationen, vilket förvärrar deras ställning och är en bidragande orsak till att romer lämnar landet i större utsträckning.

Foto: Enzo Costa

n relativt ny utsatt grupp är EU-migranter. Majoriteten kommer ifrån Rumänien, ett land där var femte människa lever på gränsen till fattigdom enligt Landguiden. Landet beskrivs som mycket korrumperat.

Människohandeln, våldet och diskrimineringen är utbrett och de som drabbas hårdast är olika minoriteter.

I början av året lade Moderaterna fram ett förslag om ett förbud av ”organiserat tiggeri”. I en marknadsundersökning från Novus var 56 procent av de tillfrågade positiva till ett sådant förslag.

Aaron Israelsson, chefredaktör på Faktum, de hemlösas tidning i Göteborg, kommenterade förslaget i en intervju i Sveriges Radio med orden: ”Ett förbud mot tiggeri skulle kriminalisera fattigdom”. Även sverigedemokraten Kent Ekeroth skrev en motion om att förbjuda tiggeri, med livstids avvisning som föreslagen påföljd.

Antalet hemlösa ökar i Sverige och i dagsläget ges långt ifrån tillräckligt med resurser för att verksamheterna ska ha möjlighet till att ge det stöd som människor är i behov av.

Ansvaret kan inte ligga hos ideella organisationer. Det är en politisk fråga och det krävs akuta lösningar för de drabbade, men också långsiktigt hållbara lösningar som fler bostäder och en totalförändring av det system som försatt människor i den här situationen. Ekonomiska intressen ska inte få gå före människors rätt till ett drägligt liv. ■

Polisen återupptar utredning om brandattack mot romskt tältläger Polisen återupptar utredningen av brandattacken mot den romska tältplatsen i Malmö.

mattias.bernhardsson@socialisterna.org

D

et var under tisdagen den 11 november som en tältplats för romska EU-migranter nära Dalaplan i Malmö eldhärjades.

Trots att det snabbt visade sig att branden hade startat på två olika platser lade polisen ned

Kritiken mot polisen och deras sätt att ignorera hatbrott mot romer var ett tema i samtliga tal. Som ett resultat av pressen underifrån beslutade sig polisen i måndags för att återuppta utredningen.

På demonstrationen intervjuade Offensiv Johanna och Rodney, som var där för att visa sin solidaritet.

Varför är ni här idag?

– För att stödja den här saken.

I värsta fall är detta den första av många attacker, och vi är här för att förhoppningsvis bidra till att hatbrott som detta leder till fällande domar. Om rättssystemet fortsätter att ignorera brott som dessa lär hatbrotten öka framöver.

Vad behöver göras för att förbättra situationen för EU-migranter?

– Kommunen måste göra mer för de här människorna. Sen krävs såväl nationell som europeisk samordning för att pressa de länder som migranterna flyr ifrån. Men vi kan inte vänta på det – hjälpen behövs nu. ■

Efter protester återupptog polisen utredningen.

Foto: DagensArena / Flickr CC

MATTIAS BERNHARDSSON

utredningen efter bara tre timmar. Redan dagen efter samlades hundratals i en demonstration i solidaritet med de drabbade.

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

7

Strejken fortsätter – varsel om sympatiåtgärder Strejken på Svea Exchanges elva lokalkontor i Stockholm, där Finansförbundet kräver kollektivavtal åt växlingskontorens anställda, fortsätter då ingen uppgörelse har nåtts mellan parterna.

att hoten fortsätter. Det handlar inte så mycket om kostnaden för ett kollektivavtal, utan det är en principiell fråga för arbetsgivaren.

Men vi vet att vi har ett starkt stöd från allmänheten och från våra kolleger, säger Ulrika Jansson.

Transport kommer att stoppa alla valutaleveranser till Svea Exchange, något som kan komma att lamslå deras verksamhet och sätta ytterligare press på arbetsgivaren att teckna kollektivavtal.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

E

När Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv återigen besöker de strejkande medlemmarna i Finansförbundet utanför växlingskontoret i Handen är de väldigt nöjda med Transports sympativarsel.

– Det här kommer att stoppa deras viktigaste verksamhet, det vill säga valutaväxling. Vi kommer självfallet att hålla ut tills sympatiåtgärderna träder i kraft, och förhoppningsvis leder det till att Svea Exchange sluter ett kollektivavtal med oss och de anställda, säger Henrik Cronier, Finansförbundet.

Foto: Ben Andreas Harding / Flickr CC

fter en snart två veckor lång strejk har fortfarande inget kollektivavtal slutits med Finansförbundet, varför strejken fortsätter. Positivt är att Transportarbetarförbundet varslat om sympatiåtgärder som stoppar valutaleveranserna till Svea Exchange, vilka träder i kraft den 24 november.

– Det tillhör inte vanligheterna att vi lägger ett sympativarsel för ett tjänstemannaförbund. Men frågan om kollektivavtal är så oerhört viktig att vi gärna vill hjälpa till i det här fallet, säger Lars Lindgren, ordförande för Transport, till Transportarbetaren den 12 november.

– Vi märker att vi har ett väldigt stort stöd. Folk blir alldeles häpna när de får höra att vi inte har kollektivavtal. ”Det är ju helt sjukt att ni inte har kollektivavtal!” är en vanlig kommentar, säger Ulrika Jansson, fackligt aktiv i Finansförbundet, och fortsätter:

– Kollektivavtal handlar om en grundläggande trygghet för de anställda. Vi vet att det är många som är rädda för att bli av med jobben efter Svea Exchanges mejlhot, men vi måste lyfta upp frågan till en helhetssyn. Kollektivavtal borde vara en självklarhet inom alla yrken.

Hon berättar vidare om hur arbetsgivaren har skickat ut e-post till sina anställda där de frågat om man är medlem i Finansförbundet, förmodligen med syftet att undersöka vilka som stödjer strejken.

– Det har ju också gjort folk lite oroliga, att folk upplever det som

Finansförbundet har en nätkampanj, #schystfinans, där de radar upp olika banker och finansföretag som har tecknat kollektivavtal med förbundet. Svea Exchange verkar dock inte ha några planer på att ingå i det, då de har startat upp en egen motkampanj, #SchystaSvea, vilken har som idé att visa hur bra Svea Exchange är. Detta trots att de har sämre löner och villkor än andra banker och finansföretag.

Efter att förra veckans artikel om strejken hade publicerats fick Offensiv ett upprört mejl från den vikarierande kontorschefen på växlingskontoret i Handen, som var rosenrasande över intervjuerna med de strejkande arbetarna. Meningar som ”största möjliga tistel” och ”fruktansvärt oproffsigt” yttrades om min journalistiska förmåga, men även att hon ”har SJÄLV VALT att jobba, UTAN att vara rädd! #SchystSvea! Jag litar på min arbetsgivare, men jag litar INTE inte [sic!] på Finansförbundet!”.

Det är tydligt att vissa inom Svea Exchange är väldigt oroade över att Offensiv väljer att skriva om och stödja Finansförbundets strejk. Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna kommer fortsätta att skriva om, bevaka och stödja strejken på alla möjliga sätt. Kollektivavtal borde vara en rättighet inom alla yrken. ■

Stöd höstinsamlingen till RS och CWI Insamlat: 20 800 kronor Mål: 70 000 kronor

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

Foto: Natalia Medina

Vår kamp mot högerpolitik och för rättvisa behöver ekonomiskt stöd. Ännu mer gäller det för socialister som tar kamp i Nigeria, Sri Lanka och andra länder i Asien, Afrika och Latinamerika.

Stöd den internationella kampen för socialism! Sätt in ditt bidrag på Plusgiro: 87 96 49-2, märk insättningen ”CWI” för CWI-insamlingen.

Märk insättningen ”RS” för ett bidrag till den svenska sektionen av CWI. Tack!

DEN ARABISKA VÅREN

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

8

Vad hände med de Ingen kan ha undgått den totala scenförändring som har skett i Mellanöstern sedan massprotesterna på Tahrirtorget under den arabiska våren 2011. Istället för förhoppningarna om demokrati, arbete och ett slut på fattigdomen och korruptionen har flera länder kastats tillbaka till förtryck eller än värre; sönderfall och inbördeskrig som i Syrien, Libyen och Jemen.

Samtidigt ritas den geopolitiska kartan om med en rasande fart. Framför allt ritas bilden av en amerikansk imperialism som har gjort ett fiasko och allt mer försvagat sin dominerande ställning. Tillsammans med kapitalismens knappa styrfart har detta gjort instabiliteten kronisk. Det är lätt att se mörka perspektiv för framtiden, men både gamla och nya frihetstorg väntar på nya utbrott, som kan ge ny vägledning för en massrörelse bort från krig, diktatur och kapitalistisk utsugning.

Nya folkliga revolter mot diktaturer och kapitalistisk utsugning är oundvikliga i Mellanöstern.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

I

nyhetsflödet om det brutala krigets Syrien, milisgruppernas Libyen eller militärens maktåtertagande i Egypten är det lätt att både förlora hoppet och orienteringen kring vad som ligger bakom dagens konflikter. För den som vill få en bred bild av Mellanösterns nuvarande kittel av motsättningar är Bitte Hammargrens nya bok Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag, 2014) mycket nyttig läsning. Även om boken är lite pratig och upprepar sig ibland ges en mycket bra bild över hur ekonomiska, politiska och religiösa intressen sammanflätats under historiens gång.

De flesta konfliktpunkter har sitt ursprung i stormakternas kolonisering och utsugning av Mellanöstern. Mest uppenbart är Västimperialismens stöd till staten Israels bildande, som en allierad och som ett styrkefäste i regionen.

De senaste årens imperialistiska interventioner har gjort situationen än värre. Mellanösternkommentatorn Patrick Cockburn summerade i boken Jihadismens återkomst: ”De fyra krigen i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien under de senaste tolv åren har alla haft öppen eller dold utländsk intervention i djupt splittrade länder. I varje krig

förstärkte Västs medverkan de befintliga motsättningarna och drog länderna närmare inbördeskrig.”

Men konflikterna handlar också om regionala stormakters makt­ intressen, framför allt mellan den absoluta monarkin Saudiarabien (styrd av kungafamiljen al-Saud) och den teokratiska diktaturen Iran. Båda baserar sitt styre på religiös fundamentalism (i Saudiarabien en sunnitisk wahhabism där religiösa ledare och kungahuset backar upp varandra och i Iran ett shiitiskt styre under den högste ledaren ayatollah Ali Khamenei).

Under det Kalla kriget (194891) backade USA upp de diktatoriska monarkierna på den arabiska halvön (de så kallade Gulfstaterna) medan Sovjet backade upp militärstyrda republiker såsom Syrien, Irak, Sydjemen och Egypten (som senare bytte sida).

Under den antikoloniala frihetskampen radikaliserades arbetare och fattiga i regionen och flera av Sovjets allierade använde sig av en socialistisk retorik och genomförde också förstatliganden och vissa välfärdsreformer.

Revolutionen i Iran 1979 blev en vändpunkt. Tills dess hade shahens (monarken) Iran varit USA:s trogna allierade sedan en CIAledd kupp 1953. Istället kunde de islamiska prästerna kidnappa den iranska revolutionen och införa en teokratisk diktatur i deras eget intresse där USA pekades ut som ”den store satan”. För Saudiarabien, som tillsammans med resten av Gulfstaterna stod för ett stort förtryck av sin shiitiska befolkning och andra shiiter i regionen, var det nya styret i Iran ett allvarligt hot.

I Gulfen – en framtida krutdurk beskrivs hur ett av Saudiarabiens mest strategiska vapen, både mot vänstersinnade rörelser i Mellanöstern och mot shiitiskt inflytande, var spridandet av wahhabismen.

Tack vare de enorma oljeinkom-

sterna kunde miljarder USA-dollar användas för att bygga moskéer och islamiska universitet där den wahhabistiska tolkningen av islam förkunnades. Där fördöms alla sedvänjor som sågs som avvikelser från den ”ursprungliga rena läran”.

Kvinnans ställning är obetydlig.

Det är dessa idéer som är grunden för det som präglar dagens salafister (Salaf = förfader).

Wahhabismen blev ett utmärkt medel både mot ökat shiitiskt inflytande och möjligheterna för socialistiska idéer att få fotfäste bland miljoner troende muslimer i Mellanöstern. Senare användes wahhabismen också för att motivera ett ”heligt krig”, först i Jemen och sedan mot Sovjetunionen, som hade invaderat Afghanistan 1979, vilka också backades upp av USA. al-Qaidas tidigare ledare Usama bin Laden var en huvudperson i detta projekt – men hamnade senare i onåd hos det saudiska kungahuset när han kritiserade samarbetet med USA. Det är från denna religiösa offensiv (som helt och hållet hade politiska och ekonomiska motiv), med Saudiarabien som centrum, som da-

gens al-Qaida, Islamiska staten (IS), al-Nusra (Nusrafronten) med flera har sitt ideologiska ursprung. Även om Saudiarabien officiellt inte längre stödjer någon av dessa grupper är det allmänt känt att de får massivt stöd från ”privata sponsorer” i Saudiarabien och andra Gulfstater.

USA:s Irakkrig 2003 gav sedan grogrunden för dessa gruppers ökade inflytande. När USA störtade Saddam Hussein och hans sunnibaserade styrande Baath-parti ställde de samtidigt hela den sunnitiska befolkningen i landets centrala delar utan politisk representation. Detta lade grunden för det missnöje som först al-Qaida och nu den Islamiska staten har kunnat utnyttja.

Militären i Egypten har också gett jihadisterna nya argument, när den avsatte Muslimska brödraskapets hatade president Muhammed Mursi 2013. Det som var en folklig revolt mot Mursis oförmåga att förbättra för vanligt folk och islamisering av landet, till och med större än protesterna mot Mubarak, kidnappades av militären för att återupprätta sin forna maktposition.

Med militärens krossande av brödraskapet kan IS och andra jihadis-

ter argumentera för att det inte går att störta de korrupta härskarna på demokratisk väg, utan att det krävs vapen för att upprätta ett muslimskt kalifat. Risken finns att Egypten får en liknande utveckling som Algeriet på 1990-talet, där kväsandet av en islamisitisk rörelse ledde till en vålds- och terrorvåg som kostade 200 000 människor livet.

Det är inte bara USA och Saudiarabien som har fått skörda vad de själva har sått vad gäller islamistiska grupper. Bitte Hammargren berättar att när USA invaderade Irak 2003 uppmanade Bashar al-Assad syrier att åka till Irak för att kämpa i ett heligt krig mot USA. Många av dessa är de som nu har kommit tillbaka och anslutit sig till IS. Även om det är våldet och grupper som IS som har dominerat utvecklingen under de senaste månaderna vore det förhastat att påstå att det har skett ett avgörande skifte hos befolkningen mot en mer sekteristisk hållning.

Att IS och andra liknande grupper har kunnat avancera handlar mer om bristen på alternativ, maktvakuum och hur de har backats upp av olika imperialistiska mak-

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

9

en arabiska våren? umbärandena var en av grunderna för Mubaraks fall 2011. Det är också en orsak till att regimen har släppt fram den mer kompromissinriktade presidenten Hassan Rohani.

Det är förklaringen till det tillfälliga avtal om Irans kärnenergiprogram som träffats och förhandlingar som skett de senaste året mellan USA och Iran. Än är det fortfarande osäkert om det blir något förlängt avtal som ska hindra utvecklandet av iranska kärnvapen, men av flera skäl har båda parter mer att tjäna på ett sådant än på länge.

Ett tecken på den nya samarbetsviljan är USA:s mycket försiktiga kritik mot Irans allierade Houthi-milisen, som tagit över stora delar av Jemen. Om USA gör upp med Iran riskerar de dock att driva fler sunniter i Irak och Syrien i famnen på IS och liknande grupper.

Tidningen The Economist, ett husorgan för Västimperialismen, propagerar öppet för att USA borde försöka bryta dödläget och att det finns pengar att tjäna i Iran.

I sitt senaste specialnummer om Iran, The revolution is over, pekar de på att Irans islamistiska fernissa flagnar och att det finns en stor marknad för ”konsumentvaror och västerländsk teknik”. Iran är Mellanösterns tredje största ekonomi.

ter för deras egna intressens skull.

Tvärtom visade revolutionerna 2011 på en vilja till enighet över olika etniska och religiösa gränser.

Den arabiska våren har tillsammans med krigen i Libyen och Syrien totalt ritat om den geopolitiska kartan i Mellanöstern. Först förlorade USA, tack vare folkets massprotester, sina trogna allierade i dikatorerna Ben Ali i Tunisien, Mubarak i Egypten och Ali Abdullah Saleh i Jemen. I Egypten har visserligen militären genom en kupp mot dåvarande president Mursi återtagit kontrollen under general, numera president, Sisi, men samarbetet med USA har fått sig en rejäl knäck efter att USA försökte få till en kompromiss mellan militären och muslimska brödraskapets Mursi.

I Libyen har Gaddafi, som under åren etablerade allt bättre relationer med Väst, ersatts av ett totalt kaos, där olika milisgrupper dominerar och två regeringar/parlament säger sig företräda landet. Den ena kontrollerar oljekällorna i öster medan den andra kontrollerar oljebolagets huvudkontor och centralbanken i huvudstaden Tripoli. Samtidigt har de av USA tillsatta regeringarna i

Irak och Afghanistan allt mer distanserat sig från Washington.

Hammargrens bok berättar om Qatar, som tidigare alltid har agerat lillebror åt Saudiarabien, men som efter att de hittat enorma gasfyndigheter i landet har börjat agera mer på egen hand. De startade tv-nätverket Al Jazeera och satsade stort på att stödja Muslimska brödraskapet i Egypten, till saudiernas stora ilska. I Syrien stödjer de den salafistiska milisen Islamiska fronten.

Relationerna mellan USA och Saudiarabien är också ansträngda efter händelserna i Egypten (där de saudiska härskarna gjorde allt för att underminera Mursi och stödja militären) och efter att USA vägrat att ingripa militärt i Syrien mot Bashar al-Assad. USA är också allt mer irriterat på Turkiet som både har backat upp Muslimska brödraskapet i Egypten och hjälpt IS och andra islamister i Syrien.

Allt detta har inneburit att USA:s ärkefiende i regionen, Iran, helt plötsligt står som en av de möjliga allierade. För Iran har sanktionerna tillsammans med fallande oljepriser gjort regimen allt mer desperat. Den vet mycket väl att de ekonomiska

Vad var det som hände under den arabiska våren? Var det ens en revolution, med tanke på vad som hänt sedan dess? Revolutionernas belackare finns på alla sidor i konflikterna. Propagandan från diktatorer som Syriens Bashar al-Assad menar att uppror alltid leder till ”extremism” medan jihadister som IS menar att folkligt uppror och krav på demokrati inte fungerar mot Mellanösterns korrupta, USA-allierade envåldshärskare.

Till och med vissa av de som själva var med och ledde protesterna på till exempel Tahrirtorget i Kairo hävdar idag att det inte var någon revolution. I ”Gulfen” återges artiklar ur New York Times som hävdar att Sisi planerat alltsammans bara för att Mubarak inte skulle kunna lämna över makten till sin son Gamal.

Men faktum var att det som hände på Egyptens gator var en revolution – även om den aldrig fullbordades. Under många månader var den gamla makten – militären – trots sina vapen och sin ekonomiska makt (den kontrollerar cirka 40 procent av Egyptens ekonomi) helt ur stånd att slå ned det folkliga upproret på gatorna. På alla sätt försökte militären att skapa kaos för att återta kontrollen men under tiden bildades tusentals nya fackföreningar, partier, kvinnoorganisationer, tidningar och så vidare.

En revolution är en process, ofta över många månader eller fle-

ra år, där den gamla och nya makten strider om utgången. Under en strid mellan revolution och kontrarevolution utkristalliserar sig en dubbelmakt, där den gamla makten utmanas av en ny – i Egypten var det torgen som var basen för den nya alternativa makten.

Men precis som CWI förklarade då krävs en revolutionär organisering för att få till stånd en seger för revolutionen. Arbetarklassen och de fattiga, som stod i täten, behöver organisationer för att kunna försvara sig men också för att demokratiskt kunna besluta om vilken som är vägen framåt.

I Egypten bildades många nya fackföreningar men tyvärr inget arbetarparti. Istället fanns liberala borgerliga ledare, som visserligen lovade demokrati men som inte kunde ge några lösningar eftersom de inte var beredda att gå utanför det kapitalistiska systemets ramar.

I avsaknad av en demokratiskt organiserad arbetarrörelse som kunde mobilisera och ena massorna kunde det Muslimska brödraskapet med sitt sociala välfärdsarbete delvis fylla det vakuum som uppstod, men på sekteristisk och inomkapitalistisk basis.

Resultatet har vi idag. Brödraskapets Mursi valdes till president i brist på bättre alternativ och inom några månader hade han provocerat fram större protester än vad Mubarak klarade av. Men återigen ledde avsaknaden av arbetarnas självständiga politiska organisering till att massrevolten avleddes.

mer Nidaa Tounes misslyckande att öppna upp för diktatur på nytt – antingen något som liknar Ben Alis regim eller en ny diktatur lik den som salafisterna vill skapa.

Situationen är dock långt ifrån nattsvart. I Tunisien är många arbetare organiserade i fackföreningsfederationen UGTT, som skulle kunna bli basen för bildantet av ett nytt arbetarparti och en rörelse för socialism. Och även om militärerna i Egypten för tillfället har kommandot finns det fortfarande kamprörelser, strejker och fackföreningar. Och framför allt finns minnet och erfarenheterna av 2011 kvar.

Turkiet är en kokande kittel av motsättningar, vilket inte minst visades av förra årets massiva protester som startade vid Ghezi-parken i Istanbul.

I år har spänningarna stigit ännu mer sedan den kurdiska befolkningen reagerat med enorma protester mot president Erdoğans stöd till IS och vägran att tillåta kurder att ta sig till det kurdiska självstyret i norra Syrien för att hjälpa till att stå emot IS attacker på Kobanê och andra städer.

Det finns i princip ingen regim i regionen som kan kallas stabil. Nya revolter kan uppstå på de mest oväntade ställen. Bitte Hammargrens bok har undertiteln En framtida krutdurk och pekar bland annat ut Saudiarabien som en ”tryckkokare” där motsättningarna mellan de medeltida levnadsreglerna som kungahuset påtvingar människor och ungdoI Tunisien har brödraskapets ”kusi- mars vilja till förändring närmar sig ner” i Ennahda-partiet nyligen för- kokpunkten. lorat makten till en borgerlig ”sekuTrots landets enorma oljerikelär” koalition kallad Nidaa Tounes, domar är statsbudgeten allt mer anefter att totalt ha misslyckats med strängd och det finns många fattiatt ge fattiga några förbättringar. ga. I de östra delarna av landet I bogerlig mefinns en starkt dia lyfts detta Precis som CWI d i s k r i m i n e r a d som ett hopp för shiitisk befolkförklarade då framtiden, men ning. Inga Gulfkrävs en revolu- stater har heller socialister måste varna för situationär organise- några fackliga tionen. Lika lite ring för att få till rättigheter. som Ennahda Tvärtom är de stånd en seger för många kommer Nidaa migrant­revolutionen.

Tounes att hitta arbetarna närnågon lösning på mast livegna. fattigdomen, arbetslösheten och Nya folkliga revolter mot dikkorruptionen – eftersom allt är taturer och kapitalistisk utsugning kopplat till det ekonomiska system är oundvikliga i Mellanöstern. Det som de försvarar. Nidaa Tounes vill är socialisters uppgift att ge dessa höja pensionsåldern, ta bort sub- rörelser idéer och initiativ för orventioner på basvaror och privatise- ganisering baserad på klass samt att överbrygga eventuella motsättra energi- och telekomsektorn.

Ett verkligt arbetaralternativ, ningar utifrån religion och etnicimed ett socialistiskt program, mås- tet. Då är också vägen öppen för att te byggas upp som bryter med ka- göra slut på krig och misär genom pitalismen, som förstatligar natur- att kasta ut imperialismen, avskaffa resurser, stora företag och banker kapitalismen och bygga en framtid och använder resurserna i dessa på gemensamt ägande av resurser för att investera i infrastruktur och med rättvis fördelning i en demovälfärd. Om inte det sker kom- kratiskt planerad ekonomi. ■

INTERNATIONELLT

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

10

Det andra Nigeria – en historia av arbetarkamp När Nigeria omnämns i media är det vanligen rap­ porter om Boko Harams senaste fasansfulla terror­ attacker eller den fram­ gångsrika kamp som landet hittills har kunnat bedriva mot ebolan.

Vid sidan av den mar­ drömssituation som har ut­ vecklats i landets nordöstra del, där uppskattningsvis 13 000 personer har dödats av Boko Haram och de stat­ liga styrkorna under de se­ naste fem åren, finns också en sida av Nigeria som säl­ lan eller aldrig omnämns – arbetarnas och de fattigas historiska kamp.

som en plattform för arbetare som vill ha en egen röst i valet. SPN har framgångsrikt klarat av att nå upp till de hårda och odemokratiska kriterierna för registreringen av ett politiskt parti, inklusive samlat in till den ”registreringsavgift” på 1 miljon naira (cirka 42 000 kr) som motsvarande Valmyndigheten (INEC) godtyckligt tillkännagav efter att SPN lanserade sin valregistreringskampanj.

Trots att SNP lever upp till alla kriterierna har INEC vägrat att registrera partiet, vilket utan tvekan återspeglar rädslan inom den kapitalistiska eliten för potentialen hos ett parti som SPN. DSM har nu också tagit striden för att få registrera SPN till domstol. (En första förhandling hölls onsdagen den 19 november/ Offensivs red.)

Troligen vinner den sittande presidenten, Goodluck Jonathan, valet i februari nästa år. Detta återspeglar inte något utbrett stöd för honom eller hans parti – PDP – utan snarare att partiet har fått mest pengar från kapitalisterna och har ett större inflytande inom statsapparaten än huvudrivalen APC, som i grunden har samma politik som PDP. Det som nigerianer kallar ”maginfrastruktur” (röstköp med hjälp av gratis mat och andra basvaror) praktiseras av alla de kapitalistiska partierna i landet, men mest framgångsrikt av PDP. Men givet det instabila läget som råder är det inte helt säkert att Jonathan vinner.

Segun Sango är ordförande i DSM, som nu kämpar för rätten att få registrera det nya partiet, Socialist Party of Nigeria (SPN).

SOPHIE SIMCOX

cwi@worldsoc.co.uk

Å

r 2012 inleddes med den största generalstrejken i Nigerias historia, som lamslog landet i en vecka. Generalstrejken, som var den åttonde under 2000-talet, riktades mot regeringens avskaffande av de statliga bränslesubventionerna och den påföljande dramatiska ökningen av bränslepriset – från 65 till 141 naira (från cirka 2,80 till 6 kronor) per liter. Nigerias ekonomi drivs bokstavligt talat av oljan.

Under detta års sex första månader var landets råoljeintäkter de fjärde högsta i världen. Men på grund av underutvecklingen och korruption samt det skick landets raffinaderier befinner sig i är landet starkt beroende av bränsleimport.

Den notoriskt opålitliga, i praktiken nätt och jämnt existerande, tillgången på el innebär att bränslepriset inte bara handlar om hur mycket det kostar att tanka bilen, utan också om hur mycket det kostar att hålla eltillförseln och belysningen i hemmen igång med hjälp av bränsledrivna generatorer. Elnätet producerar bara en tiondel så mycket el som Sydafrikas elnät gör, trots att befolkningen är tre gånger större.

De dominerande multinationella bolagen gör enorma vinster på nigeriansk olja. Under 2010 gjorde till exempel brittisk-holländsk­ägda Shell enbart i Nigeria en vinst på över 90 miljarder kronor, mer än nog för att täcka kostnaderna för fortsatta bränslesubventioner.

Oljetillgångarna har också möjliggjort anhopandet av enorma rikedomar för en liten elit i toppen av det nigerianska samhället, men

har hittills haft föga betydelse för utvecklingen av samhället.

Mer än 68 miljoner unga vuxna är arbetslösa och över hälften av befolkningen lever under den internationella fattigdomsgränsen på cirka 10 kronor om dagen. Den förväntade medellivslängden är bara 52,6 år (68,4 år för hela världen). Endast drygt hälften av den vuxna befolkningen är läs- och skrivkunnig och bara 60 procent av barnen går ut grundskolan. Även för de miljontals unga nigerianer som kämpar för att fullfölja sina utbildningar är framtidsutsikterna osäkra. Under år 2013 fanns det bara en halv miljon universitetsplatser tillgängliga, samtidigt som 1,7 miljoner gymnasiestudenter hade avslutat sina utbildningar. Arbetslösheten bland utexaminerade universitetsstuderande ligger på 40 procent.

Generalstrejken 2012 enade och elektrifierade landet. Inga terroristattacker ägde rum under

den vecka som den pågick, och det var vanligt förekommande – inklusive i de nordöstra delarna av landet, där Boko Haram har sin bas – att kristna strejkande omringade muslimska strejkande för att skydda dem medan de bad och vice versa. Under strejkens gång utvecklades inslag av arbetarstyre och man slöt en överenskommelse med småbutiksägarna om att de kunde öppna sina butiker efter klockan 16 för att arbetarna skulle kunna köpa dagligvaror. Ledarna för de två dominerande fackliga centralorganisationerna – NLC och TUC – avblåste dock generalstrejken efter att regeringen hade begränsat bränsleprishöjningen.

Flera av arbetarna såg detta som ett nederlag – bränsleprishöjningen uppgick fortfarande till förödande höga 30 naira (1,30 kronor) per liter.

I spåren på generalstrejkens nederlag är det föga förvånande att klasskampen har fallit tillbaka.

Mindre men viktiga strejker har

dock ägt rum sedan dess. Bland annat har längre strejker genomförts av universitetslektorerna.

Under mitt senaste besök i Nigeria gavs flera vittnesmål om de vedervärdiga förhållanden som råder på arbetsplatserna. Vid en fabrik gick dryga tusen arbetare ut i strejk efter en döds­olycka.

Fabriksledningen tillämpade ett anmärkningssystem och anställda som fick 27 anmärkningar fick automatiskt sparken. Den anställde som dog hade fått 24 anmärkningar och hade därför släpat sig till jobbet trots en allvarlig sjukdom. När han dog såg ledningen till att hans kropp slängdes ut på gatan utanför arbetsplatsen i förhoppningen om att slippa få skulden för hans död.

Democratic Socialist Movement (DSM, CWI i Nigeria) har en lång och stolt historia av kamp för etablerandet av ett genuint massparti av och för arbetarna och de fattiga. DSM har varit med och bildat Socialist Party of Nigeria (SPN)

Efter valet kommer alla sociala klassmotsättningar i det nigerianska samhället att skärpas. Nya attacker är att vänta.

Arbetarklassen är potentiellt den mäktigaste kraften i Nigeria. Socialistiska idéer, som för närvarande är i minoritet, kan få masstöd på grundval av arbetarnas erfarenheter av kapitalismens brutalitet, kombinerat med socialisters kampanjanda.

Endast om arbetarna och de fattiga tar över landets enorma rikedomar och naturresurser i sina egna händer kommer det att bli möjligt att tillgodose allas behov. ■

”SPN måste få ställa upp i valet” Den 19 november arrangerade RS en protest utanför Nigerias ambassad i Stockholm mot regimens och Valmyndighetens försök att stoppa Socialist Party of Nigerias valkandidatur. ■

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

11

Indonesien: Socialism2014 Inga illusioner samlade tusentals om Jokowi

Den 20 oktober installerades Indonesiens nya president Jokowi Widowo. Han är den förste av Indonesiens presidenter som inte kommer från den gamla politiska eller militära eliten. Jokowi har en bakgrund av att ha vuxit upp i slummen utanför staden Surakarta (ibland kort kallat Solo). Idag har han dock flera år som politiker bakom sig.

Foto: Natalia Medina

PER JOHANSSON rs@socialisterna.org

Kshama Sawant var ett av de stora dragplåstren.

Bokborden lockade många.

Smockfullt!

Två dagar med sammanlagt 33 seminarier och två massmöten samlade i London över 1 000 deltagare i vad som hittills är den största socialistiska träffen som Socialist Party, Rättvisepartiet Socialisternas (RS) systerparti i England och Wales, någonsin har organiserat.

NATALIA MEDINA

nataliamedina@socialisterna.org

K

ön ringlade sig lång till registreringsdiskarna. När seminarierna började blev en del av salarna så överfulla att besökare fick stå längs med väggarna och sitta på golvet utanför för att ta del av diskussionerna.

Teori, historia och praktiska exempel blandades med debatter.

Víctor Egio från Izquierda Unida, Spanien och sympatisör till Socialismo Revolucionario (SR), RS systerparti i Spanien, Laura Gutierrez från vänsterrörelsen Podemos i Spanien och Joe Higgins från Socialist Party Irland (SP) gav i seminariet med titeln ”En politisk röst för de 99 procenten” kampexempel från olika delar av Europa.

Higgins delade med sig av CWI:s lärdomar under de senaste två åren, orsakerna till de traditionella partiernas förfall och hur SP på Irland vunnit segrar mot åtstramningspolitiken.

Gutierrez redogjorde för vad den uppblossade gräsrotsrörelsen Podemos står för, medan Egio i stora drag berättade om SR:s syn på Pode-

mos men även vänsterns kommande möjligheter och tänkbara fallgropar.

Spanien går nu in i en kritisk period där en ny kraft för en arbetarregering skulle kunna utvecklas.

Två av talarna under stormötena var Kshama Sawant, fullmäktigeledamot för Socialist Alternative i Seattle, USA, och Paul Murphy, parlamentsledamot för Socialist Party Irland.

Både på Irland och i USA har CWI den senaste tiden haft valframgångar och varit ledande i växande massrörelser: I USA i kampen för 15 dollar (110 kronor) i timmen i minimilön och på Irland mot vattenavgifterna.

Striden slutar dock inte efter valframgångarna. I USA fortsätter kampen mot de växande studieskulderna som tynger ner USA:s ungdomar – mot höjda hyror och för höjda löner och bättre arbetsvillkor åt USA:s lågavlönade.

I Ferguson bröt ett urbant klasskrig ut efter att Michael Brown, en ung obeväpnad afroamerikan, blev ihjälskjuten av polisen. De som protesterar är ungdomar utan tidigare kamperfarenheter, men många av

dem drar ändå antikapitalistiska slutsatser. De ser sin egen situation som ett systemfel och inser att ingen kommer att rätta till det systemet utan att de tar till gatan och begär makten. Progressiva vågor sköljer över USA när amerikaner inser att deras barn kommer att ha en lägre levnadsstandard än vad de själva har haft. Det som skiljer oss från andra aktiva i USA är att vi är marxister. Vi tror på arbetarklassens styrka, vi har en analys och ett program.

På Irland blev Paul Murphy i oktober invald i parlamentet för Anti Austerity Alliance. Han blev vald på valfrågan om att stoppa vatten­ avgifterna. Efter valsegern är det den alla plötsligt pratar om. Samtidigt gör etablissemanget allt för att kväva rörelsen. De vet att en seger mot vattenavgifterna kommer att leda till nya kampanjer. När ekonomin börjar återhämta sig frågar sig folk ”varför får vi det inte bättre? Varför fortsätter åtstramningarna?” Uppgivenhet byts till ilska som byts till en vilja att förändra. Veckan innan Socialism2014 demonstrerade 200 000 personer på 100 olika platser på Irland mot vattenavgiften.

Lokalen fullständigt vibrerade av hopp och politisk styrka när kvällens stormöten avslutades med Internationalen. Känslan jag bär med mig efter Socialism2014 är att det i detta nu pågår stora omvälvningar i samhället och att CWI är en vital del av dessa rörelser. ■

J

2016. Nästa års budget är baserad på en tillväxt på 5,8 procent.

okowi var innan presidentvalet huvudstaden Jakartas guvernör. Han har haft en annan framtoning än andra politiker och drivit populära frågor, vilket såklart har legat till grund för den knappa segern i presidentvalet.

Parlamentariskt är hans läge besvärligt. Han vann visserligen presidentvalet, men majoriteten i parlamentet kontrolleras av motståndarsidans koalition.

Jokowi har också försökt ha en mer försonande inriktning till de förtryckta regionerna i Indonesien, som till exempel Västpapua.

Under valrörelsen besökte han Västpapua två gånger, trots att det är en glesbefolkad provins och inte är effektivt ur en röstfiskesynpunkt. Han lovade Västpapua en ny politik med en dialog mellan Jakarta och Jayapura (Västpapuas provinshuvudstad).

Han talade bland annat om att häva förbudet mot journalister i Västpapua. Många reagerade därför med oro då han nyligen utnämnde den gamle generalen Ryamizard Ryacudu till ny försvarsminister.

Ryacudu har en historia av att försvara övergrepp på demokratioch människorättskämpar på Västpapua och även i Aceh.

En stor fråga i Indonesien har varit bränslesubventionerna som är en stor utgift i statsbudgeten. För att få pengar till offentliga investeringar har Joko planerat att i november skära ned på subventionerna på bensin och diesel.

Senaste veckorna har det varit demonstrationer både bland arbetare och studenter mot de kommande bränslekostnaderna. Arbetare har krävt ökade löner som kompensation.

Regeringen genomförde i måndags (den 17 november) den planerade sänkningen av bränslesubventionerna och därigenom höjning av bensinpriset med 2 000 rupiah (1,20 kronor) per liter. Höjningen innebär att literpriset på bensin stiger från 6 500 rupiah (3,95 kronor) till 8 500 (5,17 kronor).

Bränslesubventionerna har varit en stor del i statsbudgeten. Regeringen hävdar att prishöjningen ska ge pengar till investeringar i infrastruktur, skola m m. Förutom dessa investeringar, som kan vara nödvändiga, planerar den nya presidenten en ökning av försvarsbudgeten.

Presidentens bakgrund, en sympatisk framtoning med mera kan inte ändra den ekonomiska verkligheten i Indonesien och den sätter direkt gränser för vad en politik som bygger på kapitalismen kan åstadkomma.

Jokowi har uttalat målsättningen om att ha en BNP-tillväxt på sju procent årligen. Ekonomiskt fortsätter trenden av att tillväxten avtar i den indonesiska ekonomin.

Indonesiens BNP-tillväxt under det tredje kvartalet i år var den lägsta på fem år.

Lägre världsmarknadspriser för palmolja, gummi och andra indonesiska produkter är förklaringen som ges indonesiska ekonomianalyser.

Direktinvesteringarna växte med 4 procent, vilket är det lägsta sedan 2009. Även Indonesiens export minskar på grund av avmattningen i Kina och stagnationen i Japan och Europa. Nya finansministern sade nyligen att tillväxten kommer att nå 7 procent senast

Indonesiens arbetare ska inte ha några illusioner om nya presidenten eller om det nya styret. Jakowi är inte beredd att bryta med storföretagen. Att han utnämnt en general som tjänat diktatorn Suharto till försvarsminister visar också att han inte planerar att bryta med den gamla regimen.

Indonesien har en historia av starka arbetarorganisationer och socialistiska rörelser innan diktaturen utplånade dem (flera miljoner socialister och fackligt aktiva mördades på 1960-talet av efterkrigstidens blodigaste diktatur). Under de senaste åren har vi sett en stor arbetarkamp för höjda löner och bättre arbetsvillkor. I bygget av en ny socialistisk arbetarrörelse måste även krav på rättigheter för de förtryckta regionerna inkluderas. Sympatiaktionerna i Jakarta under gruvstrejken på Västpapua för några år sedan visar också på att en sådan klas�solidaritet mellan regionerna kan skapas. ■

INTERNATIONELLT

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

12

Gräsrotsalternativ gick framåt i USA-valen

Liv Shange har tillsammans med DSM tagit ett steg mot bildandet av ett nytt arbetarparti genom lanseringen av WASP. Nu utesluts metallfacket ur ANC-lojala Cosatu efter att NUMSA också har dragit slutsatsen om behovet av ett nytt arbetarparti.

Den 4 november hölls det så kallade mellanårsvalet i USA. För första gången sedan 2007 har nu Republikanerna majoritet i senaten. Valet blev det dyraste mellanårsvalet i USA:s historia, nästan 30 miljarder svenska kronor spenderades av staten, storföretag och rika privatpersoner.

LOUISE STRÖMBÄCK offensiv@socialisterna.org

Efter NUMSA:s uteslutning – för ett nytt arbetarparti På ett särskilt inkallat styrelsemöte den 7 november beslöt Cosatu (Sydafrikas kraftigt försvagade LO) att utesluta det stridbara metallfacket NUMSA. Den politiskt motiverade uteslutningen sätter fokus på uppgiften att bygga ett nytt arbetarparti.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

S

kälen till varför Cosatu-toppen uteslöt NUMSA är politiska. NUMSA, Cosatus största fackförbund, har brutit banden till det styrande ANC och uttalat sig för bygget av ett nytt arbetarparti.

– Uteslutningen har spelat rollen som ”kontrarevolutionens piska”.

Den har klargjort, inte bara för många inom NUMSA utan också utanför dess led, att det är dags för beslutsamma steg framåt mot det

nya arbetarparti som NUMSA har satt på dagordningen. De andra fackförbund, som tidigare uttalat ett modest och formellt stöd för NUMSA, har nu tvingats att ge ett klart stöd till metallfackets radikala resolutioner. ANC har å andra sidan blivit än mer försvagat, berättar Liv Shange, Democratic Socialist Movement (CWI i Sydafrika) och vice ordförande i WASP (Arbetar- och socialistpartiet), och fortsätter: – NUMSA:s uteslutning har skärpt motsättningarna mellan försvararna av den gamla ordning

som gällt under ANC – formell ”frihet” men ingen avgörande förändring av livsvillkoren för arbetare och fattiga – och de som allt mer målmedvetet vill få till stånd en verklig förändring.

– Det i sin tur skapar utmärkta förhållanden för oss i Democratic Socialist Movement att bygga WASP samtidigt som vi deltar i vad NUMSA döpt till enhetsfronten, vilken har potentialen att bli till en förberedelsekampanj för en ny partibildning, konstaterar Liv Shange. ■

R

epublikanerna fick kontroll över senaten och stärkte sin makt i representanthuset.

Men i praktiken har inte stödet för Republikanerna ökat utan det handlar snarare om ett minskat stöd för Demokraterna.

På delstats- och lokal nivå ställde vänsteralternativ upp i valen, med goda resultat. I delstaten Washington ställde Jess Spear från Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer i USA) upp mot demokraternas företagspolitiker Frank Chopp och fick 17 procent av rösterna.

I delstaten New York fick Howie Hawkins som ställde upp på Green Partys lista med bland annat krav på en minimilön på 15 dollar (110 kronor) i timmen 175 000 röster, 5 procent av rösterna. Det är det högsta antalet röster en vänsterkandidat har fått i New York sedan år 1920. I Milwaukee fick socialisten Angela Walker 21 procent av rösterna, 61 000 röster, när hon kandiderade till sheriff. ■

H&M tjänar storkovan på att exploatera Etiopiens lokalbefolkning Klädjätten H&M använder bomull från områden i Etiopien där staten har fördrivit lokalbefolkningen för att hyra ut marken till företag, det vill säga landgrabbing. Det avslöjade TV4:s Kalla Fakta i förra veckan. Flera människorättsorganisationer menar att mord, tortyr och våldtäkter förekommer i samband med tvångsförflyttningarna.

THERESE SVENSSON rs.haninge@socialisterna.org

F

ör ett år sedan etablerade H&M klädproduktion i Etiopien, som är ett av världens fattigaste länder. Human Rights Watch och andra människorättsorganisationer har länge riktat stark kritik mot landets auktoritära regim. Etiopien anses som ett av de minst fria länderna i världen. De som uttrycker minsta lilla missnöje med regeringen kan utsättas för tortyr och fängelse.

Det bor cirka 90 miljoner

människor i Etiopien och 80 procent av dessa livnär sig på jordbruk.

Många ursprungsbefolkningar lever också här.

Landgrabbing innebär att staten, som äger all mark i Etiopien, tar över ett område och hyr ut eller säljer den till företag för storskalig produktion av exempelvis ris och bomull.

Syftet med övertagandet sägs vara att utveckla landet ekonomiskt, men mer och mer jordbruks-

mark säljs ut och hundratusentals människor som är beroende av jordbruksmarken tvångsförflyttas.

Lokalbefolkningen fördrivs med hjälp av militären och många vittnar om tortyr och våldtäkter.

Kalla Fakta påvisar i granskningen att H&M:s bomull bland annat kommer från områden där lokalbefolkningen har tvångsförflyttas.

H&M har i Etiopien hittat en marknad där de kan producera kläder otroligt billigt. Med arbetare som har världens lägsta löner, i snitt 370 kronor i månaden, kan H&M göra stora vinster. H&M menar att de ska arbeta för att höja lönerna på sina textilfabriker och på så vis bidra till landets ekonomiska utveckling. Men storföretagen som kommer till Etiopien måste tvingas ta ett större ansvar än så.

FN ställer krav på företag att

Etiopier i Sverige demonstrerade utanför H&M:s huvudkontor i lördags.

de ska göra gedigna riskanalyser när de etablerar verksamhet i länder där det finns risk för brott mot mänskligheten. H&M vill inte visa upp dessa riskanalyser utan hävdar att det inte går att få reda på varifrån deras bomull kommer, trots att Kalla Fakta fick fram denna information på några veckor.

För att slippa ta ansvar lägger H&M över ansvaret på underleverantörer. Detta är inget ovan-

ligt, utan ett sätt för storföretag att komma undan ansvar för missförhållanden i syfte att göra så mycket vinst som möjligt.

Exploatering av natur och människor är en del av det kapitalistiska konsumtionssamhället.

Som enskild konsument är det i många fall omöjligt att veta om man handlar etiskt och därför måste storföretagens hänsynslöshet uppmärksammas och bekämpas. ■

INRIKES

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

13 Husbykravallerna var ett utlopp av frustration över bristen på satsningar i området och en konstant dränering av resurser från förorten. Verkliga åtgärder krävs.

Husby synar rödgrönrosa styret Medan riksdagsvalet resulterade i en svag S-MP-regering är förhoppningarna om den nya “rödgrönrosa” majoriteten i Stockholms stad större.

Nu på torsdag den 20 november har de boende och aktiva i Norra Järva Stadsdelsråd bjudit in tre av de nya S- och V-borgarråden och en MP-politiker till en utfrågning i Husby träff för att syna vad det nya styret kan innebära för till exempel Husby som i maj förra året skakades av kravaller.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

I

den rödgrönrosa plattformen, ”Stockholm – en jämlik och hållbar stad”, och den budget som föreslagits för 2015 finns en hel del vällovliga målsättningar, samtidigt som de nyliberala marknadsmodellerna av allt att döma består.

En av de viktigaste uppgifter som först slås fast är att bryta utvecklingen där en allt lägre andel av eleverna klarar grundskolan och blir behöriga till gymnasiet. Det ska främst ske med ökade resurser till mindre förskolegrupper och klasser samt fler förskolepedagoger och lärare. Även högre ambitioner för vuxenutbildningen utlovas.

Men hur stor är satsningen? ”Skolsvek” kallas den av det förra skolborgarrådet Lotta Edholm (FP), som inte har varit sen att gissla de rödgrönrosa för att de utökade resurserna till både lågstadiet (3,1 procent) och skolan är en mindre ökning än Alliansens under valåret 2014, om pengarna till ökade lärarlöner räknas. Efter alla valtal om behovet av att också höja lärarnas löner innehåller de rödgrönrosas ökade resurser till skolan inga nya medel till detta för 2015.

Husbygårdsskolan hör till de 17 fokusskolor i Stockholms stad, som även Alliansen sett sig pressade att

öka den socioekonomiska kompensationen till efter en långvarig och nedåtgående spiral, där det fria skolvalet har skingrat hälften av Husbyskolans lokala elevunderlag.

Att skolan trots detta har lyckats bäst av alla skolor i Stockholm med att vända de extremt svaga resultaten från 55 till 73 procent behöriga till gymnasiet gläder Husbys elever och föräldrar.

Om grundproblemet med den kraftigt segregerade skolan i det ”fria skolvalets” huvudstad Stockholm har de rödgrönrosa i stadshuset ingenting att säga. Ett omvänt systemskifte lyser med sin frånvaro.

Problemet kan illustreras med att Fryshuset nu, utan att någon har funderat på konsekvenserna för den kommunala skolan, planerar att öppna en konkurrerande högstadieskola i Husby nästa höst.

Bättre vore det, som stadsdelsrådet argumenterat för, att stärka den befintliga skolan parallellt med en satsning av Fryshuset, i samarbete med Komvux eller någon folkhögskola, på kompletterande utbildningar för de cirka 2 000 arbetslösa unga i Järvaområdet som missat gymnasiet eller inte ens klarat behörighetskraven till gymnasiet.

I ett område där många föräld-

rar har problem med svenska språ- ter kravallerna började planera för ket är det också särskilt viktigt med uppbygget av stadsdelsrådet som ett bra samarbete mellan förskolor, ett proaktivt förortsråd, parallellt skolan och Kulturskolan. Även det med en kampanj för att öppna den försvåras av alla privatiserade för- stängda Dalhagsskolan som ett all­ skolor med pendlande elever och aktivitetshus. Med det avsågs ett centrum för demokratiska möteskonkurrens om skolpengar. Ändå finns det flera positiva sig- platser, kultur, idrott och meningsnaler. Fler lärare och vuxna i sko- full fritid, liksom för lokalt utvecklan och fler socialsekreterare som lingsarbete och kompletterande kan möta krisen inom socialtjäns- utbildningar. ten är två. Och Clara Lindblom (V) som nytt borgarråd för äldre- För Husbyborna, som sedan 2007 och personalfrågor utlovar både tvingats till omfattande strider en översyn av LOV (Lagen Om för att besegra idiotiska planer på Va l f r i h e t s s y s rivningar och tem), generösare lyxrenoveringar Ett omvänt biståndsbedöm- systemskifte lyser och en strukturningar, 70 milmed rivna med sin frånvaro. plan joner kronor för gångbroar och höjda löner till uppbruten tralågavlönade barnskötare och uskor fikseparering med mera, är den samt en personalpolitik för rätt rödgrönrosa plattformens hänvistill heltid, fasta anställningar som ning till de ”starka krafter för att utnorm och borttagande av delade veckla staden som finns i lokalsamturer. hället” en mycket positiv signal.

Däremot blir det hårt kritiseraVänsterpartiets nya Bostads- och de övervakningssystemet Paragå, demokratiborgarråd, Ann-Marsom det finns ett hemtjänstuppror grethe Livh, som också blir ordföemot, kvar under överskådlig tid. rande i såväl Svenska Bostäder och Familjehem som i BostadsnämnEfter 15-20 år av otillräckliga sats- den, lovar nu att starta en mängd ningar behöver Stockholm tusen- processer och samtal. tals fler anställda i förskolor och ”Hur visar vi att det nya styret är skolor, vård och omsorg, kollektiv- på plats för människor som känt sig trafiken och byggsektorn. överkörda i 8 år? Hur kan vi hjälpa När så många unga runt Järva till att stärka det lokala föreningsidag går utan både gymnasiekom- livet? Hur kan vi ge stöd åt lokala petens eller ens behörighet till rörelser och initiativ? Hur renovegymnasiet och med små chanser rar vi allmännyttan utan att de som till jobb, och därför saknar både bor där idag tvingas flytta?”, frågar pengar och bostad, skapas den hon och säger: ”Personalen ska få sorts frustration som bidrog till mer att säga till om, hyresgästerna, förra årets kravaller i Husby. spontanidrottarna, gatukonstnärer Och det var i frustrationen över och lokala rörelser”. detta läge som Rättvisepartiet SoÄven i stadsbyggnadsfrågor cialisterna (RS) och andra aktiva i utlovas en utökad och tidig medNätverket Järvas Framtid direkt ef- borgardialog. Kanske rentav för-

sök med omvända planprocesser?

Nya metoder ska testas i syfte att öka inflytandet och inkludera fler i processen.

Det är besked som omedelbart kan testas i till exempel den pågående Centrumförnyelsen i Husby och samrådet om de upprörande planerna på en ny stor begravningsplats på Järvafältets viktigaste friluftsområde.

Mot bakgrund av Stockholms bostadskris är också löftet om ett stärkt boendeinflytande och fördubblat byggande till 2017 med 40 000 nya bostäder till 2020 tydliga framsteg. Minst hälften ska vara hyresrätter och prioritet ges för bostäder till unga, studenter och personer med svag ställning på bostadsmarknaden.

Det första positiva beslutet som redan har fattats var att stoppa ombildningar av allmännyttan.

Sänkta inkomstkrav och möjlighet till kompiskontrakt ska också öka möjligheten för låginkomsttagare att få en bostad.

Men i Stockholms nya bostadspolitik saknas i grunden ett antikapitalistiskt och socialistiskt perspektiv. Även med Vänsterpartiets mest sympatiska politiker i spetsen kommer allmännyttan i Stockholm att beskatta hyresgästerna bakvägen genom alltför höga hyror och stora aktieutdelningar till Stockholms stadshus AB. Inte heller finns det några förslag som syftar till att bryta beroendet av byggföretagens groteska vinstintressen.

För ett Stockholm som verkligen bryter upp från det nyliberala systemskiftet och återtar en demokratiskt utvecklad välfärdspolitik i egen regi krävs en massiv och socialistisk rörelse underifrån. ■

KULTUR / INSÄNT

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

14

Basket med fokus på Hammarkullen Det är en mörk novemberkväll och jag rör mig längs Bredfjällsgatan i Hammarkullen. Från den lokala Hyresgästföreningens lokal lyser ljuset i den annars mörka längan av föreningslokaler. Inne sitter ett 20-tal unga tjejer uppdelade i tre rum och studerar. Det är ingen vanlig läxhjälp utan Hammarkullens Basketklubbs, HKBK, obligatoriska läxläsning. Vi möter tre av föreningens ledare: Ari Amin, Mikaela Aronsen och Rocio Falcon samt föreningens ordförande Mirko Olmos Torrico.

– Målet med föreningen är att ge barnen i Hammarkullen samma förutsättningar som i rikare delar av Göteborg, säger Mirko Olmas Torrico.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

H

utav de största cuperna för ungdomar i Europa, var de rädda för att de inte skulle kunna vara med.

– Vi sökte pengar men fick inget. Vi tänkte då minska antalet deltagare och låta de ungdomar som själva kunde betala avgifterna åka. Men en spelarförälder med ett företag ställde upp med sponsring, berättar Mirko.

– Sedan hade de lokala hyresgästföreningarna hört om våra problem och erbjöd sig att hjälpa till.

De betalade avgiften för cupen och vi kunde ställa upp med två lag.

Sedan dess har samarbetet med Hyresgästföreningen fortsatt, till exempel med projektet Tänk Stort.

Det är genom detta som läxhjälpen startade. Alfredo Torrez från Hyresgästföreningen presenterade idén om inspirationsmöten och läxhjälp för HKBK och fick gehör.

– I början möttes det av motstånd av barnen och välkomnades av föräldrarna, men snabbt började barnen att gilla det och efterfrågar nu läxhjälpen, säger Ari. – Kravet är att de ska komma minst en gång i veckan på läxhjälp, annars får de varken träna eller spela matcher. Men många kommer två gånger i veckan och de gillar det, säger Mikaela.

Genom projektet Tänk Stort får de också hjälp av Chalmersstudenter med läxorna.

Foto: Kristofer Lundberg

ammarkullens Basketklubb bildades i mars 2014.

– Det var Mirkos initiativ tillsammans med de äldsta spelarna i HKBK, säger Rocio och Mirko fyller genast i.

– Vi var medlemmar i en kulturförening som också hade basket, men fokuset låg på kulturen. Medan vi ville satsa på basketen, ville de satsa på kulturen. Det kom många spelare och vi såg ett behov av att växa. Det blev då naturligt att bilda en egen förening. Vi var 70 spelare redan vid starten, berättar Mirko.

– Idag har vi 110 medlemmar varav 10 är ledare, där vissa av de äldre spelarna också är ledare för de yngre. Mikaela är en av dem och 70 procent av medlemmarna består av just tjejer, berättar Ari. – Det var en förutsättning för att få spela, skrattar Mikaela, som reser sig upp för att springa ut ur rummet och hjälpa ett av barnen med läxan och kommer sedan tillbaka.

– Jag har spelat sedan jag var 13 år med ett kort uppehåll. Jag var en utav spelarna som var med och bildade den nya basketklubben och det kändes naturligt att gå med eftersom jag coachade ett av lagen i föreningen, berättar hon.

Som för alla nystartade föreningar hade HKBK svårt med det ekonomiska till en början. Det var svårt att få bidrag. När de fick ett erbjudande att vara med på Basketfestivalen, en

– På första läxhjälpen skickade projektet med ett formulär med varje spelare till skolan. Läraren fick svara på vad eleven behövde öva mer på och då kan vi följa upp om de har förbättrats, berättar Ari. Tänk Stort har med detta kunnat kombinera HKBK:s visioner. Med stora namn och förebilder har de lockat till föreläsningar om vikten av att kämpa för att lyckas. Förra träffen samlades cirka 70 ungdomar i Hammarkullehallen för att spela med och lyssna på Helen Findley som spelat i basketlandslaget, Norrköping Dolphins och Eos Lund.

– Helen var inbjuden att spela i USA men hade inte betygen för att klara det, varför hon talade såpass inspirerande till barn och unga om

behovet av att klara skolan och att kämpa för att lyckas, säger Rocio.

– Målet med föreningen är att ge barnen i Hammarkullen samma förutsättningar som i rikare delar av Göteborg, berättar Mirko. Ari fortsätter på samma spår: – Det handlar om att ge barn och unga redskap för att klara sig socialt, att prata bra och inte svära.

Möjligheter att klara sig i livet. Vi ger dem den möjligheten genom något de älskar, basketen.

– Det handlar också om att skapa relationer, bygga förtroende och bryta fördomar, säger Mirko. Även inom idrotten finns fördomar mot området och vissa lag har inte velat spela i Hammarkullen. Idag är

situationen inte densamma. Hammarkullen har ett gott rykte och lagen likaså. På kort tid har HKBK blivit ett av de mest lovande lagen med spelare från varje världsdel.

Det är uppenbart att föreningen handlar om så mycket mer än bara basket. Det handlar om att göra något för barnen, för ungdomarna och för området.

– Vi vill visa att vi kan, visa barnen att man inte behöver åka långt för att vara med i ett bra lag och vi växer hela tiden, säger Rocio.

– Vår vision är att bli en av Göteborgs största basketklubbar, avslutar Mirko innan de alla måste springa ned till matchen i Hammarkullehallen. ■

Insänt: Ett land utan civilkurage?

O

m du bevittnar ett brott, hur agerar du då? Väljer du att agera eller att ignorera? Sthlm Panda började i mars 2014 att göra videoklipp där de gör sociala experiment för att testa vårt civilkurage. Deras videor har fått stor uppmärksamhet, speciellt då det många gånger är färre som väljer att agera.

Ett videoklipp som nu har cirkulerat kring olika sociala medier är ett som utspelar sig i en hiss där en kille är våldsam mot sin tjej både verbalt och fysiskt. Av 53 personer som under dagen använde hissen var det en person som reagerade och sade ifrån. Det jag undrar är varför man väljer att inte hjälpa sin medmänniska i nöd? Är det rädsla som spelar in eller finns det någon annan bakomliggande orsak?

Kvinnomisshandel är ett av Sveriges vanligaste brott och ju mer vi blundar för det desto vanligare blir det. När det gäller denna typ av brott händer det ofta i det tysta, bakom stängda dörrar – därav är det många som inte vågar anmäla och som inte vågar att prata om det. Men om du bevittnar ett brott och väljer att anmäla och visar mod och nolltolerans emot våld kommer även andra att göra det. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Dessa situationer är väldigt svåra då man oftast inte vill riskera sitt eget liv, men du måste inte själv kliva emellan.

Sverige har anställda för detta, som gör det åt dig, men hur ska de kunna ingripa om de inget vet?

Att larma polisen är det minsta du kan göra! Om man då vänder på situationen, att du är den utsatta kvinnan i den där hissen, där du är i ett trångt utrymme och precis jämte dig står en annan person som lyssnar och bevittnar men inte hjälper, hur hade du mått då? Du hade säkerligen känt dig aningen hjälplös och undrat varför ingen ställer upp, varför hör ingen ditt nödrop?

Jag kan tänka mig att du som många andra använder dig utav frasen ”man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad”. Den frasen kan användas även i denna situation. Du hade väl också velat få hjälp? Men om du själv inte gör något, varför skulle du då förtjäna den hjälpen om situationen var omvänd? Om du ingen hjälp ger, varför ska du då hjälp få?

Många tänker ”sköt du ditt så sköter jag mitt”, många tänker ”nej men usch, så kan man inte tänka”. Men det är precis det tankesätt du har om du ingenting gör i en

situation där din medmänniska blir utsatt för brott. Du blir inte bara vittne utan även automatiskt en medbrottsling, då du genom att inget göra accepterar våldet. Om våld ska fortsätta att accepteras kommer våldet även att fortsätta eskalera.

Hur ska vi då göra för att bygga upp vårt civilkurage?

Kanske man kan börja med något litet för att hjälpa? Din granne kanske behöver hjälp att bära in något, tanten som alltid sitter vid affären och hoppas på några mynt kanske skulle bli jätteglad om du gav en tjugolapp. Då bygger du sakta men säkert upp en vana vid att hjälpa. Detta är någonting vi i Sverige måste bli bättre på då det handlar om att ta sitt eget ansvar.

Ska regeringen behöva införa strängare straff för att vi ska börja hjälpa eller ska vi börja se våra medmänniskor för att själva göra en påverkan? Jag skulle önska större och fler proteströrelser i vårt samhälle mot våld mot kvinnor och att fler sade ifrån. Ju mer man pratar om det, desto mer förstår vi allvaret, vilket kanske inte bara kan leda till att fler anmäler brott som de bevittnar utan också till att fler kvinnor i destruktiva förhållanden vågar anmäla.

Natalie Nordén

PARTI

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

15

Procent av mål

Norrbotten

1 588 kr

Västerbotten

Totalt

52% 42 141 kr

500 kr

Mellannorrland

1 920 kr

Stockholm

17 359 kr

Mellansverige

1 680 kr

Västsverige

14 456 kr

Sydsverige

4 638 kr

Bra ekonomitakt i november

I

ranter, varav 24 i Stockholm, fem i Norrbotten, tre i Västsverige och en i Sydsverige. Se även stapeln på nästa sida. Målet fram till årsskiftet är 250 nya autogiroprenumeranter.

Vi fortsätter kampanjen för att öka antalet autogiroprenumerationer. Offensiv har den här veckan fler än 2 000 prenumeranter som betalar via autogiro.

I november har Offensiv 33 nya autogiroprenume-

Det fortsätter att komma in bidrag till Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och till den internationella organisation som vi är en del av, CWI, i höstinsamlingen. Igår fick vi in 900 kronor till RS och 300 kronor till CWI, och i tisdags kom det in 1 000 kronor till CWI och 500 kronor till RS. Om du också vill stödja den socialistiska kampen och de gräsrotsrörelser vi är med och bygger såväl i Sverige som internationellt, sätt in ditt bidrag på PG 87 96 49-2. Märk insättningen ”RS” eller ”CWI” beroende på vart du vill att pengarna ska gå.

Ekonomikampanjen hittills i november ligger Mellannorrland och Västsverige bra till och både Mellansverige och Sydsverige har redan slagit sina målsättningar. Däremot går det sämre för Norrbotten, vilket är överraskande med tanke på det höga oktoberresultatet. Det är dock två helger kvar tills månadsskiftet. Vad gäller den senaste veckans resultat ligger Västsverige i topp.

SEBASTIAN OLSSON

offensiv@socialisterna.org

Haninge / Stockholm Varför är vi socialister?

Socialisters roll i fackföreningar

RS Haninge Norra, torsdag den 27 november kl 18.30.

Plats: Handen.

För mer info: 073-918 42 81.

RS Farsta, RS Stockholm Södra, onsdag den 26 november kl 18.30.

Plats: Bagarmossen.

För mer info om mötestema: 073-387 65 77.

25 år sedan Berlinmurens fall

Stoppa Förbifart Stockholm

RS Haninge Södra, onsdag den 26 november kl 18.30.

Plats: Träffen, Moränvägen 3 i Jordbro.

För mer info: 072-524 42 95.

RS Tensta-Husby, torsdag den 27 november kl 18.00.

Plats: Husby Träff.

För mer info om tema: 076-870 98 84.

Socialistiskt program 2014 • Riv upp högeralliansens försämringar.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror och kamp mot förtryck, terror och krig.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Klimat- och miljöhot

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Göteborg

Öppet möte: Politikerutfrågning; vad händer med bad och gym i Angered?

Göteborgs partiföreningar, torsdag den 27 november kl 18.00.

Plats: Angered Arena.

För mer info om plats: 073-501 21 37.

En skola för alla

Luleå

Malmö

Sundsvall

RS Luleå, torsdag den 27 november kl 18.30.

Plats: Partilokalen i Luleå.

För mer info: 0920-22 08 74.

onsdag den 26 november kl 18.00.

För mer info om mötestema och plats: 070-829 61 10.

RS Sundsvall, onsdag den 26 november kl 18.00.

Rasistiska partier i Europa

RS Malmö,

Umeå

Eskilstuna

för mer info: 076‑259 84 23.

för mer info: 073-373 33 61.

RS Umeå,

RS Eskilstuna,

Politisk rasism och fascism i Sverige idag För mer info om plats: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Återinför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fackföreningar

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

20 NOVEMBER 2014 # 1 126

Upptrappad badkamp Det rör på sig i Angered kring frågan om bad- och gymverksamheternas överlevnad i Rannebergen och Hammarkullen. Förra veckan hölls det demonstrationer i Hammarkullen och i måndags var det en demonstration i Rannebergen.

Prenkampanjen Mål: 250 nya

autogiro­prenumerationer

Hittills 18/11: 123

Angeredsborna rustar för en upptrappad kamp för baden.

KRISTOFER LUNDBERG kristofer.lundberg@socialisterna.org

I

Kampen för bad och gym i Rannebergen och Hammarkullen går nu vidare. I måndags demonstrerade personal, bad- och gymgäster utanför Rannebergsbadet med krav på bevarande, renovering och utvecklande av bad- och gymverksamheten. Initiativet kom från Rättvisepartiet Socialisterna (RS). Ilskan mot att badet på nytt är hotat var påtaglig. Folk är förbannade.

– De sa inte ett ljud om detta i valet. Jag skulle ta tillbaka min röst om jag fick möjlighet. Förbannade socialdemokrater!, uttrycker en äldre dam som var märkbart irriterad.

Foto: Marouf Aziznejad

helgen samlades 46 personer från 11 lokala Hyresgästföreningar från Angered på en konferens. Där antog de ett uttalande mot en stängning av anläggningarna. Samma helg samlades också medlemmar i Kommunals sektion Idrott & Park vid de tre simhallarna och lade grunden för en egen manifestation.

– Vi värnar om trygga anställningar och en god arbetsmiljö.

Förvaltningen har nu utnyttjat situationen till att inte anställa tillsvidaretjänster, utan istället tillsatt vikariat och allmänna visstidsanställningar. Självklart kommer en eventuell stängning av de två anläggningarna också att påverka vår arbetsmiljö, varför manifestationen blir viktig för oss, säger Johannes Lundberg, arbetsplats- och skyddsombud på Angered Arena.

Efter demonstrationen tog 26 personer plats inne i badet där diskussionen fortsatte om hur protesterna kan gå vidare.

Att Tidningen Nordost på lördagen hade ett reportage om att baden på nytt är hotade, med rubriken ”Nedläggningsbeslut kan leda till ockupation”, har höjt temperaturen och fler har fått veta om situationen som politikerna annars har försökt att tala så lite som möjligt om.

Att trycket växer på politikerna ses också i att Vänsterpartiets medlemmar i Angered vill ansluta sig till protesterna, trots att V inte har gått ut med hur deras representant i Idrotts- och föreningsnämnden kommer att rösta.

I Göteborgs kommun finns det riktlinjer om öppenhet till såväl anställda som brukare, men med den nya turen om bad och gym i Hammarkullen och Rannebergen har de lagt locket på. Politiker i

Gå med i

nämnden är inte intresserade av att svara på frågor.

Anna Johansson, nämndens socialdemokratiska ordförande, har inte svarat i telefon och har heller inte svarat på upprepade lämnade meddelanden och sms. Diako Sheikh från Socialdemokraterna säger inte mycket till Offensiv: – Vi diskuterar frågan, mer kan jag inte säga. Vi kommer med besked.

Stefan Yanelli, också han från Socialdemokraterna, var än mindre talför när Offensiv ringde upp: – Jag har inget att säga över telefon, du kan skicka mig ett mejl om du har frågor.

Borgarna svarar på samma sätt.

David Lega (KD), vice ordförande i nämnden, har i två veckor bara kommunicerat via sms och meddelar där att han bara vill ha kommunikation via e-post. Hampus Magnusson, Moderaterna, säger å sin sida till Offensiv att borgarna har

kommit överens om att inte delta på politikerutfrågningen och att alla andra frågor får tas med David Lega.

125 123

Rättvisepartiet Socialisterna, personal och brukare vid bad- och gymverksamheterna i Angered, Hammarkullen och Rannebergen har kämpat för badens bevarande, renovering och utvecklande sedan i oktober 2013, då anläggningarna tillfälligt räddades av protester underifrån.

Politikerna var tysta under hela valrörelsen trots frågor från allmänheten och inte minst från Rättvisepartiet Socialisterna som krävde svar. Då politikerna inte vill svara på frågor över telefon, trots att beslutet som ska upp i december närmar sig, får de nu möjlighet att göra det på ett öppet möte på Angered Arena den 26 november klockan 18.00 då Rätt att simma bjuder in till politikerutfrågning.

Kommer de inte får vi gå till dem. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: prenumerant@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta