Offensiv 1127

Posttidning A

27 november 2014 / # 1 127 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Välfärdspirater sänker vården och skolan

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Rusta Upp Jordbro

16 3

Rädda baden och trygga jobb

7

Blir det satsningar i Husby nu?

12-13

Syrien: Från uppror till blodigt krig

N

u kommer den ena rapporten efter den andra som redovisar hur privatiseringarna plundrar välfärden, ökar klassklyftorna och berikar några få. Den senaste rapporten visar att de privata bolagen som driver HVB-hemmen toppar kapitalets vinstliga.

– läs mer på sid 5 och 6

Slut upp ett år efter Kärrtorp För snart ett år sedan, söndagen den 15 december 2013, utförde nazistsekten SMR ett överfall på en antirasistisk manifestation i Kärrtorp. Svaret blev en våg av antirasistiska demonstrationer landet runt och historiens största på Kärrtorps idrottsplats en vecka

senare. På årsdagen av den första demonstrationen arrangerar Linje 17 mot rasism en ny manifestation i Kärrtorp: Ett år av antirasism. Ta ställning för en solidarisk framtid. Måndag den 15 december kl 18.00, Kärrtorps torg.

– läs mer sidorna 4, 14

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

2

MODERATERNA I SD:S FOTSPÅR?

I

skånska Svalöv har Sverigedemokraterna fått posten som kommunens enda oppositionsråd. Detta sedan SD:s kandidat fått stöd av Moderaterna. Är detta början på en ny kurs från M? Moderaterna tappade många väljare till Sverigedemokraterna och flera M-politiker vill desperat vinna tillbaka dessa. Länsordföranden i Skåne, Lars-Ingvar Ljungman, öppnade tidigare för samarbete med SD. Han fick backa efter kritik, men i flera kommuner finns ett öppet eller dolt samarbete. ”Vi bjuder in SD till beredningar där vi diskuterar olika frågor”, säger det moderata kommunalrådet i Örkelljunga, Carina Zachau, till Helsingborgs Dagblad. Också längre norrut finns det informella överenskommelser. I exempelvis Gävle sitter alliansen kvar vid makten med stöd av SD.

Det finns också fler vägar att närma sig SD utan öppet samarbete.

Förändring av Moderaternas flyktingpolitik och integrationspolitik är det viktigaste kravet från lokala M-politiker, som Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter ringde runt till i förra veckan.

Henrik Sundström, M-ordförande i Bohuslän, är en av många som enligt DN vill diskutera ”volymer”. ”Så fort man har tagit upp frågan så har man kallats för rasist”, suckar hans motsvarighet i Södermanland, Björn Andersson, och låter som en sverigedemokrat. Moderate ordföranden i Norrköping, Ljusnarsberg, Falköping med flera kommuner för fram liknande tongångar.

Betyder detta att Moderaternas kurs verkligen kommer att ändras?

”Anna Kinberg Batra måste som trolig ny Moderatledare lyfta partiets ’tabu’ att diskutera flyktingströmmen”, var en slutsats i SvD den 22 november.

Steg i denna riktning har redan tagits. I riksdagen lade Moderaterna i förra veckan en motion om höjda krav på att släktingar ska försörja anhöriga som kommer till Sverige. Än så länge hålls anpassningen tillbaka av en stark opinion mot rasism och för rätten till asyl. Det är inte heller säkert att M skulle tjäna på en vändning. I andra länder har rasist- och populistpartier gynnats av de traditionella partiernas anpassning.

I Danmark leder Dansk folkeparti enligt opinionsundersökning-

arna och i Norge är Fremskrittspartiet med i regeringen.

Tal om ”volymer” kommer alltid hand i hand med traditionell högerpolitik. Flera borgerliga ledarskribenter, som PM Nilsson i Dagens Industri och Tove Lifvendahl i SvD, använder den höjda prognosen av antalet flyktingar som väntas komma till Sverige för att driva på för avregleringar: Lägre löner, marknadshyror och nedskärningar i offentlig service. För antirasister gäller det omvända – försvar av rätten till asyl hänger ihop med krav på massiva offentliga investeringar i bostäder, skola och trygga jobb.

Det behövs massiv kamp underifrån, inte minst från facken, för att stoppa högerpolitiken och rasismen. ■

U

ÄR CIRKELN SLUTEN NU?

tnämningar av fotbollstränare och myndighetschefer har en sak gemensamt. Det brukar vara samma gubbar som flyttas runt, skriver Expressen med anledning av att den tidigare generaldirektören för Försäkringskassan, Dan Eliasson, har blivit utnämnd till ny polischef. Som chef för Försäkringskassan var Dan Eliasson Sverige högst betalde myndighetschef, med en månadslön på 147 000 kronor.

Innan Eliasson kom till Försäkringskassan var han Migrationsverkets generaldirektör, ett jobb han fick av Alliansregeringen efter att han hade visat hårda nypor som hög SÄPO-chef.

Det bästa man kan säga om Dan Eliasson är att han säger sig ogilla Sverigedemokraterna. ”Jag ’kräks’ på SD:s partiledare Jimmie Åkesson”, twittrade han tidigare i år, vilket fick den för dagen sjukskrivne (avpolletterade?) Jimmie Åkesson att kräva Eliassons avgång.

Men trots sitt uttalande mot SD är Dan Eliasson beredd att bli chef för en poliskår där nästan en av fem (18 procent) stödjer Sverigedemokraterna, enligt en enkätundersökning som blev offentlig i maj.

Under våren och sommaren rapporterades det om att chefer på Försäkringskassan kunde misstänkas för jäv efter att ha anställt sina respektive och att det istället för att utreda misstankarna om jäv och granska andra uppenbara missförhållanden som de anställda larmade om påbörjades en klappjakt på den eller de som misstänktes ha ”läckt till pressen”. ”Aldrig varit med om liknande”, sa företrädare för facket ST inom Försäkringskassan och i april var det bara 26 procent av de anställda som hade något förtroende för sin generaldirektör. Året innan var det 68 procent. Mattan höll på dras undan för den välavlönde FK-bossen.

Vill man vara illasinnad skulle man kunna säga att Dan Eliasson praktiserat som polischef långt innan han fick jobbet. Från Säpo via Migrationsverket och Försäkringskassan till polischef – nu måste väl cirkeln ändå sägas vara sluten.

F

ör de med tjocka aktieportföljer är det alltid julafton. Aktieägarna i de amerikanska storbolagen kan nästa år se fram emot hisnande 1 100 miljarder dollar (nästan 7 900 miljarder kronor) i aktieutdelning eller återköp av aktier. Summan är till exempel mer än dubbelt så stor som Nigerias BNP, fördelad på 120 miljoner människor. Det ägarna till storbolagen listade på New York-börsen får i tidig julklapp 2015 ska jämföras med att det endast skulle kosta 66 miljarder dollar per år att eliminera världsfattigdomen. ■

Antalet slavar i världen ökar. 35,8 miljoner människor är slavar, och ett av de största slavländerna är Qatar som arrangerar fotbolls-VM år 2022. Antalet slavar har enligt stiftelsen Walk Free ökat med 20 procent jämfört med förra året (Arbetet den 21 november).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki, Natalia Medina och Ammar Khorshed • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

3

Baden kvar och trygga jobb 22 anställda från alla tre simhallar i Angered (Angered Arena, Hammarbadet och Rannebergsbadet) samlades när medlemmar i Kommunal idrott och park höll en manifestation i Angered centrum den 25 november. Kraven var för trygga och fasta jobb med god arbetsmiljö. Manifestationen hölls mitt på dagen.

De anställda hade sökt ledigt och tagit ut komptimmar för att kunna genomföra protesten.

Många kommunalare slöt upp för rätten till trygga och fasta jobb samt för att baden ska få vara kvar.

MINELA MAHMUTOVIC

rs.goteborg@socialisterna.org

Ayub Yassin.

Rannebergsbadet eller Hammarbadet stängs då det finns många barn som har simskola där. Hammarbadet har dessutom en dag då bara kvinnor får gå och bada, säger Hali Aljabbari, vikarie på Angered Arena och Hammarbadet: – För att dessa områden behöver

Hali Aljabbari.

det. Vi har fått ett uppdrag från politikerna att göra Göteborg starkare och friskare, vi kan inte göra det hemifrån, säger Daniel Sherafat, Rannebergsbadet.

– För att kunna behålla mitt jobb och för att visa att det inte är trygga anställning vi har, säger

Daniel Sherafat.

Foto: Minela Mahmutovic

Varför tycker du det är viktigt att delta i dagens manifestation?

– Jag är här för att ha kvar Rannebergsbadet och Hammarbadet, och för att fler ska få fast anställning, säger Petra Möller, Angered Arena: – Det är viktigt att vara här för rätten till ett tryggt jobb, eftersom vissa har en barnfamilj och då behövs en säker inkomst. Det rör många i Angered, säger Alija Osmanovic, Angered Arena.

– Det är viktigt att varken

Foto: Minela Mahmutovic

När Johannes Lundberg hade avslutat manifestationen efter att deltagarna antagit ett uttalande och allt packats ihop, stannade många kvar och det utbröt spontana talkörer bland de anställda. ”Rädda Hammarbadet” och ”Rädda Rannebergsbadet” skanderades det.

Offensiv passade på att göra intervjuer med flera av de anställda som deltog i manifestationen.

Foto: Minela Mahmutovic

Joel Eriksson, badvärd på Angered Arena, var manifestationens andra talare. Han berättade hur anställningssituationen har förändrats för personalen på Angered Arena sedan den öppnade 2013.

– Vi kräver fasta och trygga jobb, avslutade Joel sitt tal.

Samuel Bolander, representant för Kommunal sektion idrott och

park, var manifestationens siste talare.

– Möjligheterna att leva ett drägligt liv försämras om man som timvikarie inte vet dag för dag om man ska jobba. Schemaläggningar blir tajtare, och man anställer inte fler utan drar tvärtom ner på personal för att istället anställa timvikarier.

Foto: Minela Mahmutovic

T

orget lystes upp av de fackliga fanorna och plakaten medan kommunalarna delade ut flygblad och pratade med förbipasserande under tiden som talen pågick.

Johannes Lundberg, arbetsplatsoch skyddsombud på Angered Arena, var första talare och öppnade manifestationen.

– De senaste fem åren har antalet visstidsanställda ökat med fem procentenheter. För varje siffra finns en person med sämre arbetsvillkor och som tjänar mindre i lön än tillsvidareanställda. På Angered Arena har två tredjedelar av personalen en allmän visstidsanställning eller ett vikariat. Nu hotar en ny omorganisation om en stängning av Rannebergsbadet och Hammarbadet drivs igenom, vilket leder in de anställda i en ständig orosprocess. Därför manifesterar vi för trygga anställningar och en trygg arbetsmiljö.

Ayub Yassin, visstidsanställd på Angered Arena.

– Min man jobbar på Angered Arena. Det är vår framtid, att ha en ekonomi så att man kan leva. Min man är utbildad livräddare och det är det han ska jobba med, säger Nesma Maruwge. ■

Demonstration utanför Sudans ambassad mot övergrepp på kvinnor – Sudans armé våldtog 203 kvinnor i byn Tabit i Darfur i oktober. Vår demonstration handlar om alla kvinnor i Sudan.

Det säger Sara Osman Ahmed när hon står med ett plakat utanför Sudans ambassad, tisdagen den 25 november.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

Foto: Per-Åke Westerlund

H Många sudaneser i Sverige deltog i protesten.

on är en del i en demonstration mot Bashirdiktaturen, arrangerad av Darfurföreningen i Sverige och en allians av sudanesiska politiska organisationer i Sverige.

– Vi fördömer situationen vad gäller mänskliga rättigheter och den roll FN-organet UNMID har haft i att dölja information efter våldtäkterna i Tabit, säger Ayman Amin i Sudanese Front for Change, en av arrangörerna.

Många sudaneser i Sverige deltar i protesten:

– I Sudan pågår folkmord, våldtäkter och mord på barn. De stora demonstrationerna mot regimen i september i fjol fick inget stöd internationellt, säger Abdulkarim Mohamed Hamid från Sudan Liberation Front.

– Tusentals greps och torterades under protesterna ifjol, berättar Saif Obeid, politisk aktivist och före detta officer i Sudan.

– Alla måste veta att det är försvarsministeriet som praktiserar våldtäkter, underströk Abdalrahim Moussa Hassan. ■

INRIKES

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

4

Slut upp ett år efter Kärrtorp lidarisk framtid”, med anspelning till den brännande antirasistiska kampen för EU-migranternas rättigheter. Flera rasistiska attacker har utförts på migranternas läger i Stockholm och Malmö och vintern närmar sig med stormsteg, vilket kommer att göra det outhärdligt att sova utomhus i tält eller bilar.

Den 15 december ifjol attackerade nazister från våldssekten Svenska motståndsrörelsen en fredlig antirasistisk demonstration. På årsdagen samlas vi igen mot rasism, nazism och dess tillhörande våld.

Foto: Offensiv

För snart ett år sedan, söndagen den 15 december 2013, utförde nazistiska Svenska motståndsrörelsen ett överfall på en antirasistisk manifestation i Kärrtorp. Svaret blev en våg av antirasistiska demonstrationer landet runt och historiens största på Kärrtorps idrottsplats en vecka senare.

Nu planeras en ny manifestation i Kärrtorp.

AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

H

ändelserna i Kärrtorp – nazistattacken men framför allt gräsrotsaktivismen och att nazisterna trycktes tillbaka – blev starten på en våg av

antirasistiska protester som pågick under hela 2014.

Det nazistiska mordförsöket på feminister i Malmö natten mot den 9 mars möttes av upprörda demon-

strationer på flera orter, Sverigedemokraternas torgmöten under supervalåret buades ut på ungefär 60 orter och SD:s kampanjbesök på skolor och arbetsplatser möttes av protester och blockader av elever och anställda.

Linje 17 mot rasism uppstod som ett svar på den då ökande nynazistiska närvaron i områdena Björkhagen, Kärrtorp och Bagarmossen längs tunnelbanelinje 17. Under ett års tid har möten hållits varje månad och nätverket har arrangerat demonstrationer, kultur- och

diskussionskvällar med jämna mellanrum.

Under förra veckan har nazister, i skydd av natten, åter klottrat ner Kärrtorps gymnasium med hetspropaganda.

På årsdagen av nazistattacken, måndagen den 15 december klockan 18.00, kommer en manifestation att hållas på det symboliskt laddade torget i Kärrtorp. Flera tal av lokala aktivister kommer att varvas med uppträdanden.

Parollen för manifestationen blir ”Linje 17 för alla: Ett år av antirasism, ta ställning för en so-

Det praktiska solidaritetsarbetet måste följas av kamp för politiska förändringar. Därför kommer Linje 17 mot rasism att utmana politikerna, som gärna stoltserar över att de är antirasister och som inte tvekade att sola sig i glansen av den historiska demonstrationen i fjol, med konkreta krav.

Till en början kräver nätverket stopp för alla avhysningar, men även grundläggande sociala rättigheter för EU-migranter liksom för alla andra grupper som är i behov av till exempel bostad och försörjning. ■

Manifestation Linje 17 för alla: Ett år av antirasism Ta ställning för en solidarisk framtid Måndagen den 15 december klockan 18.00 Kärrtorps torg Arrangör: Linje 17 mot rasism

”Ingen som flyr från krig borde behöva bli utvisad” För tre veckor sedan fick eleverna på Kulturama gymnasium besked om att deras skolkamrat Raduan ska utvisas till Ukraina.

På tisdag planerar de en protest vid Migrationsverket i Hallonbergen. Offensiv träffar Raduan och hans vänner på Kulturama gymnasium.

–N

är vi fick beskedet om utvisningen frågade vi Raduan om vi fick hjälpa honom. Vi har samlat in mer än 1 000 namn under de här veckorna och skapat en gilla-sida på Facebook med lika många följare, säger Raduans kompis Kajsa, som tillsammans med sina skolkamrater Camilla och Amina har tagit initiativ till kampanjen.

– Vi kommer att lämna in namnen till Migrationsverket i samband med en protest [tisdagen den 2 de-

Raduan berättar att han har varit i Sverige i ett år. Innan dess bodde han mitt i krigets Syrien. Genom ett intagningsprov kom han in på teaterlinjen. Hans kompisar tycker att han har goda chanser att bli skådespelare, vilket är Raduans dröm.

– Kulturama är det bästa som har hänt i mitt liv, detta är min dröm. Men jag förstår inte vad som händer. Min pappa bor i Sverige och han får stanna, men inte jag. Ingen som flyr från krig borde behöva bli utvisad, säger Raduan.

Camilla förklarar att utvisningar skapar stress och ångest. Raduan håller tårögt med. Samtidigt ler han och säger:

Elever på Kulturama gymnasium kämpar för Raduans rätt till asyl.

Foto: Enzo Costa

ENZO COSTA enzo.costa@socialisterna.org

cember klockan 14.00 utanför Migrationsverket på Rissneleden 6]. Vi gör detta för att visa hur många som tycker att det är fel och omänskligt med dessa utvisningar. Vi vill visa att Raduan inte står ensam och få andra elever och unga att engagerad sig i frågan, säger Amin.

– Vi vill inte förlora vår vän, fyller Kajsa i.

– Om vi inte kämpar nu är chansen borta. Vad kan vi göra?

Migrationsverket vill utvisa Raduan till Ukraina då han är född där, trots att han varken har uppehållstillstånd eller någon nära anhörig i landet.

– Om jag skickas till Ukraina kommer jag att tvingas gå med i

armén och kriga. Jag har bott mitt i krigets Syrien. Jag gillar inte krig.

Jag vill inte se hur människor dör.

Det handlar om barn, unga och kompisar, berättar Raduan.

Camilla, Amina och Kajsa har inte varit engagerade i politiska frågor tidigare, men är nu fast beslutna

om att fortsätta att kämpa för asylrätten.

– Nu förstår vi vilken skillnad en person som har skrivit på en namnlista gör. Genom protester vill vi väcka uppmärksamhet i medierna och få människor att engagera sig mot utvisningar. Det handlar om solidaritet, avslutar Camilla. ■

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

5

I korthet

För en verklig förändring krävs det en massiv mobilisering underifrån.

Poliser plankar i kollektivtrafiken

P

lankning Många poliser använder sina tjänstekort, polislegitimationer, för att kunna åka gratis i kollektivtrafiken när de inte är i tjänst, vilket under en tioårsperiod kan ha kostat skattebetalarna en kvarts miljard kronor – bara i Stockholm. Det är inte tillåtet att utanför arbetstiden åka i kollektivtrafiken med tjänstekorten, men enligt uppgifter är det något som en majoritet av poliserna ändå gör. Det skriver Aftonbladet den 19 november.

– Vi gör inga kontroller på om de reser i tjänsten eller inte.

Det vore helt orimligt att be vår personal att ifrågasätta om en polis är i tjänst. Det finns inget sätt för oss att veta det, säger Jesper Pettersson, pressansvarig på SL, till DN den 18 november.

Foto: Arne Johansson

Alliansen skär ner på SL-trafiken

K

ollektivtrafik Den borgerliga alliansen i Stockholms län kommer att ”banta” SL:s budget med 250 miljoner kronor. Det kommer att innebära glesare tunnelbanetrafik och 1 000 indragna bussturer om dagen. Det rapporterar DN den 18 november.

Om nedskärningen blir verklighet kommer det bland annat innebära att 15 till 20 tunnelbaneturer kommer att dras in dagligen och att 15 busslinjer ändras från att gå varje kvart till att gå varje halvtimme.

Rödgröna till svars om vinsterna R

Sjuksköterskebrist stänger vårdplatser

Utfrågningen om uppgörelsen mellan regeringen och Vänsterpartiet om vinster i välfärden, arrangerad av Folkkampanjen för gemensam välfärd, var utan tvekan höjdpunkten under årets upplaga av Socialistiskt forum i Stockholm, inför en fullsatt Z-sal.

Kent Werne, författare till boken Den stora omvandlingen, inledde med en kort, slagkraftig och pedagogisk presentation, följt av smarta frågor till V:s partiledare Jonas Sjöstedt, S-riksdagsledamoten Veronica Palm och Miljöpartiets nya ekonomisk-politiska talesperson Janine Alm Ericsson.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

P

olitikertrion gjorde sitt bästa för att förmedla det budskap om enig uppslutning kring en förträfflig uppgörelse, som publiken ville höra. Även miljöpartisten Janine Alm Ericsson, som medgav att hennes parti bytt fot i frågan, ansåg kompromissen vara bra. Särskilt som MP lyckats krydda den med en strategi för att öka de icke kommersiella alternativens andel.

Jonas Sjöstedt hoppades att resultatet ska bli en större andel i offentlig regi och med mer av personal- och brukarinflytande än förr i tiden. Han förklarade att uppgörelsen knappast hade varit möjlig om inte Vänsterpartiet krävt den som ett villkor för sitt stöd till regeringens budget, men att den heller inte varit möjlig utan ett 80-procentigt stöd i den allmänna opinionen och långt in i både Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Enligt Sjöstedt innebär uppgörelsen, om den leder ända fram till riksdagsbeslut, världens största av-

kommersialisering, samtidigt som han menade att ”valfriheten” kommit för att stanna.

Om Riksdagen som ett första steg skulle godkänna regeringens förslag att upphäva tvångs-LOV i primärvården får landstingen snabbt tillbaka ett inflytande över var vårdcentralerna ska ligga. Men merparten av uppgörelsens innehåll ska nu utredas med sikte på att vara klar till i mars 2016.

Utredningen är enligt Sjöstedt nödvändig, för att till exempel avstämma förslagen mot både svensk grundlag och EU-rätt. För en utredning om så stora frågor ansåg han också att tiden var föredömligt kort. Han var heller inte orolig för vilka direktiv som ges, då dessa ska utformas gemensamt i enlighet med överenskommelsen.

En effekt som redan uppnåtts är att riskkapitalisterna inte har kunnat gå vidare med sina planer på att sälja vidare eller börsintroducera sina välfärdsföretag, på grund av den politiska osäkerheten.

Veronica Palm menade också att de kommuner som styrs av de rödgröna, och som i Stockholm av de rödgrönrosa, redan nu har fått en signal om att göra vad de kan för att driva igenom det som inte behöver vänta på riksdagsbeslut, som krav på kollektivavtal och öppen redovisning av vart pengarna tar vägen.

Men ingen kan blunda för den ekonomiska makt som riskkapitalisterna och deras lobbyorganisationer nu kommer att använda för att skjuta allt i sank. Och civilminister Ardalan Shekarabi, som hittills har uttryckt sig betydligt försiktigare än Palm, kommer redan samma tisdag som denna tidning går i tryck att grillas av kapitalisterna i frågan på ett seminarium med Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.

Allt lät ändå överraskande radikalt, samspelt och kontrollerat ända fram till att Veronica Palm talade om vad som händer efter att utredningen är klar och ett antal propositioner ska läggas fram 2016 till en riksdag där regeringen och V är i minoritet.

Då väntar nämligen förhandlingar med andra riksdagspartier om vilka blocköverskridande kompromisser som kan gå igenom riksdagen.

Bättre att få igenom något än inget menade hon.

Med mindre än att S, MP och V löper linan ut och är beredda att ta nyval på frågan är risken stor att det inte blir mycket kvar av det omvända systemskiftet i vinstfrågan. Det gäller därför redan nu att förhindra att initiativet går över till riskkapitalisternas lobbyister genom fortsatt gräsrotskamp för en välfärd utan vinst. ■

ädda vården Åtta av de 16 vårdplatser på onkologiska avdelningen i Malmö (som mestadels har hand om cancerpatienter) hålls stängda på grund av den rådande sjuksköterskebristen. Patienter får istället vårdas på andra avdelningar där personalen inte har den kompetens som krävs. Även i Lund hålls ett antal vårdplatser på onkologiska avdelningen stängda. Det skriver Sydsvenskan den 19 november.

– Patienten kan vara sjuk av sin sjukdom eller få biverkningar av sin behandling. När vårdplatser stänger kan de behöva ligga på andra avdelningar där personalen inte är vana vid deras problem, säger Kerstin Flyrén Pålsson, kvalitetssamordnare på onkologen, till Sydsvenskan.

Utbredd vrede över SAS nedskärningar

V

arsel Flygbolaget SAS håller för fullt på att säga upp mekaniker som arbetar med flygplansunderhållet på Arlanda. 80 procent av mekanikerkåren kommer att vara borta i maj nästa år. Det löpande underhållet för flygplansflottan kommer istället att förläggas i andra länder, bland annat i Bulgarien, vilket innebär att 82 tjänster kommer att försvinna i Sverige. 40 av dem är kollektivare som får sparken utan kompensation. Det skriver Transportarbetaren den 19 november.

– Stämningen är i botten. Många anställda kontaktar mig för att få prata. Nästan alla tycker att cheferna beter sig illa, säger Transports huvudskyddsombud Marie-Louise Rindå till Transportarbetaren.

– Det är bara två år sedan SAS gjorde sig av med 42 mekaniker. Nu försvinner ytterligare 32. Hela kåren är i princip utraderad, säger en mekaniker, som har jobbat över 25 år på Arlanda för SAS, till Transportarbetaren.

Bild över risker på spåren saknas

T

ågkaos Statens haverikommission konstaterar i sin rapport, publicerad den 20 november, att det inte går att sammanställa en bild över antalet olyckor och olyckstillbud vid spårarbeten.

Bland annat anges att Trafikverkets bristande tillsyn, upphandlingskriterier och kompetens ökar risken för att entreprenörerna försummar säkerhetsarbetet och dokumentationen.

Dessutom konstateras det att Arbetsmiljöverkets inspektioner i spårmiljöerna är för begränsade. SVT avslöjade den 24 november att Trafikverket vid minst sju tillfällen har undvikit att stoppa eller släppt på tågtrafiken under pågående utryckningar av polis och räddningstjänst i spårmiljöer. ■

INRIKES

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

6

Välfärdspiraterna gör miljonvinster på HVB-hemmen

Mellan 5 000 och 7 000 demonstrerade mot trängselskatten i Göteborg.

Kreditupplysningsföretaget UC fick i uppdrag av Dagens Industri att utreda lönsamheten i de privata HVB-hemmen – en kassako med ojämförbara vinstnivåer skulle det visa sig.

STEFAN LUNDQVIST, behandlingsassistent på kommunalt HVB-hem

rs.sundsvall@socialisterna.org

Mellan 5 000 och 7 000 demonstranter marscherade genom Göteborg på lördagen. När fronten nådde Brunnsparken hade de sista deltagarna inte lämnat Götaplatsen. Budskapet var tydligt: Respektera folkomröstningen.

IRMA MAHMUTOVIC rs.goteborg@socialisterna.org

–V

ad vi ser är ett folkuppror och en framväxande rörelse. Att flera tusen demonstrerade handlar bara delvis om en protest mot trängselskatten. Det handlar lika mycket om att vi har tröttnat på maktfullkomliga politiker, säger Amer Mohammed Ali, Rättvisepartiet Socialisterna.

– Detta är ingen skatt, det är en avgift som slår hårdast mot de fattiga. Det är synd att klassorätt-

visan inte diskuteras mer. Det är i förorter och arbetarstadsdelar som motståndet är störst. I Angered och Backa säger 89 procent nej till trängselskatt.

Det råder ingen tvekan om var opinionen står i frågan om trängselskatt i Göteborg. Folkomröstningen som ägde rum den 14 september visade att 57 procent är emot trängselskatten. Trots detta har de ansvariga politikerna inte några planer på att förändra sin hållning, varken angående trängselskatten eller bygget av Västlänken.

– Jag tycker naturligtvis att det är bra att medborgarna går ut och visar sina åsikter. Men jag har hela tiden varit tydlig med att Göteborg inte äger frågan om trängselskatt.

Jag har hela tiden sagt att folkomröstningen var meningslös, säger Johan Nyhus (S), kommunalråd med ansvar för trafikfrågor i Göteborg, till Göteborgs-Posten den 23 november.

Rättvisepartiet Socialisterna deltog på lördagens demonstration med namninsamlingen Respektera folkomröstningen och lyfte fram klassperspektivet i frågan, om hur trängselskatten är ytterligare ett beslut som slår hårdast mot låginkomsttagare och att alternativet för att minska bilismen är avgiftsfri och utbyggd kollektivtrafik.

Kravet på en utbyggd och avgiftsfri kollektivtrafik skulle, till skillnad från trängselskatten, vara ett verkligt alternativ i syfte att minska bilismen och satsa på miljön.

Det är också viktigt att inte låta Vägvalet och andra borgerliga partier bromsa en framväxande rörelse genom att patentera frågan. Vissa tendenser till det såg vi i lördags.

Nu krävs fortsatta demonstrationer och ökad press på politikerna, kanske i form av vägblockader. ■

Foto: Marouf Aziznejad

Göteborg: Massprotest mot trängselskatten

H

VB står för Hem för Vård och Boende. Tidigare var detta i första hand kommunernas olika gruppboenden med stöd- och vårdinsatser för barn, ungdomar och föräldrar som för tillfället inte kunde bo hemma av orsaker som sociala problem eller olika funktionshinder.

Sedan några årtionden har HVB-hem blivit intressanta att driva för privata bolag. Kommunerna efterapade näringslivets produktivitetsstrategier som ”lean production” och ”just in time”, skalade ned sin egen verksamhet för att istället vid behov anlita privata HVB-hem. Efterfrågan på platser blev stor och många HVB-entreprenörer dök upp, några seriösa men också många lycksökare utan utbildad personal och plan för verksamheten. Gemensamt för alla är ett vinstintresse.

De privata HVB-hemmen kunde nu fakturera skyhögt för varje plats till desperata socialnämnder utan alternativ. Sedan några år tillbaka har detta till viss del vänt då många sparkravstyngda socialnämnder ”tar hem sina ungdomar” och undviker att placera ut dem. Idag har flera privata HVBhem köpts upp av större vårdkoncerner styrda av riskkapitalister.

Anledningen till detta är lätt att förstå – sju av tio av landets mest lönsamma vårdbolag är HVB-hem.

– De är betydligt mer lönsamma än andra vårdbolag och kan ha vinstmarginaler på mellan 30

och 60 procent, säger UC:s marknadschef Roland Sigbladh till Sveriges Radio.

Vinstrikast är Attendo Individ och Familj, dotterbolag till Attendo vars ägare är riskkapitalbolaget IK Investment Partners.

Aftonbladet avslöjade i år att Attendos HVB- och asylboenden de senaste tre åren har redovisat 200 miljoner kronor i vinst, men inte betalat en enda krona i bolagsskatt. Vinsttoppens andraplats innehas av socialdemokraten Jan Emanuel Johanssons HVB-bolag, som enligt Dagens Industri såldes till vårdbolaget Frösunda med hjälp av förre finansministern Pär Nuder (S).

I Dagens Arena kommenterar civilminister Ardalan Shekarabi (S) rapportens avslöjanden oroväckande tamt med att skattepengar måste användas på ett bättre sätt och att det ska göras omöjligt att dra ner på kvaliteten för att höja vinsten. Han hänvisar till den kommande utredningen om vinster i välfärden som har målet att ta fram ett regelverk som kan garantera kvaliteten.

Välfärdspiraterna kommer nu att göra allt för att om inte skjuta ett kommande regelverk i sank i alla fall peppra det fullt med kryphål för fortsatt plundring. För att sätta press på politikerna och stoppa plundrarna krävs fortsatt kamp underifrån, organiserad av fackföreningar och gräsrots­ kampanjer. ■

Det råder fullt kaos i Norrbottens landsting Efter många turer och hårda påtryckningar från distriktsstyrelsen beslöt sig Vänsterpartiets landstingsgrupp slutligen för att göra upp med S och MP istället för med de borgerliga partierna (där Norrbottens sjukvårdsparti ingår). Tvärt­ emot vad många trodde var detta inte slutet på dramatiken utan bara början.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

P

å landstingsfullmäktige förra torsdagen valdes nämligen Norrbottens Sjukvårdspartis Kenneth Backgård till landstingsstyrelsens ordförande, trots att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har majoriteten i fullmäktige!

När mötet efter ajournering fortsatte på tisdagen den 25 november valdes även moderaten Mattias Karlsson till vice ordförande som den enda nominerade till posten.

Det innebär att oppositionen har både ordförande- och vice ordförandeposten i lanstingsstyrelsen.

Orsaken till att Socialdemokraternas ordförande-kandidat Kent Ögren förlorade valet var att två S-ledamöter lämnade in blanka röstsedlar.

Sedan dess har två S-ledamöter från Östra Norrbotten mot sitt nekande pekats ut som ”förrädarna”, med resultatet att de nu har hoppat av Socialdemokraternas landstingsgrupp ”så länge Kent Ögren är gruppledare”.

Det innebär att S-gruppen tillsammans med V och MP inte längre har egen majoritet i fullmäktige,

även om de två avhoppade S-ledamöterna förmodligen kommer att stödja S, V och MP vad gäller till exempel budgeten.

Nu är frågan om Ögren kan sitta kvar? För att inte förlora de fortsatta omröstningarna om ordförandeposter i landstinget byttes Ögren ut mot andra S-kandidater efter valet till landstingsstyrelse.

– På ytan handlar allt om Kent Ögren, som blivit nedskärningspolitikens ansikte utåt och som med sitt auktoritära sätt gjort sig själv

till paria både inom och utanför partiet. Grunden är dock djupare än så: Det handlar om en landstingspolitik där nedskärningarna begravt alla ideologiska skillnader och skapat en avgrund mellan politikerna och norrbottningarna, säger Jonas Brännberg från Rättvisepartiet Socialisternas distriktsstyrelse och fortsätter: – ”Politiken” har reducerats till individuella maktbegär och regional splittring, Nu är det hög tid att bygga ett vårdalternativ i Norrbotten baserat på vårdbehoven och folkets vilja. ■

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

7

Omkring 120 personer deltog på politikerutfrågningen i Husby.

Allt fler otrygga jobb Visstidsanställningar har ökat markant de senaste åren och är ojämnt fördelade på arbetsmarknaden beroende på den anställdes klass, kön och ålder. Det visar en ny rapport från LO, Anställningsformer år 2014.

Uppemot 620 000 personer i Sverige har idag tillfälliga anställningar. Det motsvarar runt 15 procent av alla anställda, vilket närmar sig rekordhöga siffror.

THERESE SVENSSON rs.haninge@socialisterna.org

Foto: Sebastian Olsson

R

”Kommer ni att börja leverera nu?”

Rödgrönrosa majoriteten mötte Husbys frågor Emilia Bjuggren (S), Olle Burell (S), Ann-Margarethe Livh (V) och Awad Hersi (MP) svarade på frågor om jobb, skola, bostäder och demokrati på ett stormöte med uppemot 120 deltagare i Husby Träff den 20 november. Norra Järva Stadsdelsråd, som arrangerade utfrågningen, hade förberett ett stort antal frågor på dessa teman.

SEBASTIAN OLSSON

offensiv@socialisterna.org

K

ommunvalet i Stockholm resulterade i en ny rödgrönrosa majoritet. Stormötet i Husby anordnades för att få svar på vad det nya styret ska göra i förorterna.

– Har ni någon målsättning om hur många nya jobb er budget kommer att ge? frågade Dayana Gorgees.

– Vår målsättning är att ingen som vill och kan arbeta ska gå på försörjningsstöd och att ingen ung ska gå utan arbete eller utbildning i mer än 90 dagar. Vi har inget exakt siffersatt mål, svarade Emilia Bjuggren, arbetsmarknadsborgarråd.

– Hur många visstidstjänster planerar det nya rödgrönrosa styret i Stockholm, vad kan det betyda för Husby och Järvas arbetslösa och

hur ska det organiseras så att de inte tränger ut de hundratals eller tusentals fasta jobb som det måste satsas på inom välfärden?, frågade Veronica Stiernborg.

– Vi ska få till 200 nya visstidsanställningsplatser i staden som inte konkurrerar ut ordinarie arbetsplatstillfällen, svarade Bjuggren och tillade att traineetjänster och utfasningen av Fas 3 hänger på att regeringens budget går igenom.

– Vi ska fördubbla byggandet av bostäder. Det kommer också att ge en massa nya jobb. Vi har också satsat mycket på äldreomsorgen och om den statliga budgeten går igenom kommer vi att anställa mycket personal inom hemtjänst och äldreomsorg, fortsatte Ann-Margrarethe Livh, bostadsoch demokratiborgarråd.

– Hur ska ni garantera att barns möjligheter i skolan inte ska vara beroende av språksvårigheter eller föräldrarnas utbildning? Vad är de konkreta åtgärderna? frågade Enzo Costa och Andrzej Duracz, som presenterade ett förslag om utvecklade modersmålsenheter.

– Det skulle vara oseriöst att efter fyra veckor säga någonting exakt om varje åtgärd, sa Olle Burell, skolborgarråd, som ändå lovade att ta fasta på de resurser alla elever har inom sig för att kunna plugga matte, naturkunskap och samhällskunskap redan innan de har hunnit lära sig svenska.

Han höll med om att det fria skolvalet skapat starka negativa effekter, men sade sig inte ha hört att Husbygårdsskolan får konkurrens av den nya högstadieskola Fryshuset planerar för i Husby i stället för de kompletterande utbildningar för de unga som har missat skolan som stadsdelsrådet vill se.

– Hur många av de nya bostäder som ni har beslutat att bygga blir hyresrätter? Kommer vi att få flera små student- och ungdomsbostäder och stora lägenheter som 5:or, 6:or och 7:or, då vi har en omfat-

tande trångboddhet i Järva?, frågade Abdullahi Yusuf.

I sitt svar tog Livh upp bland annat stoppet av ombildningar till bostadsrätter, lägre krav på inkomstnivå för att få hyra samt nya sätt att bygga billigare.

– Vi fick flera positiva besked som vi nu måste ta fasta på, även om mycket är vagt, säger stadsdelsrådets ordförande Arne Johansson, som ledde utfrågningen.

Särskilt viktiga var Ann-Margrethe Livhs löften om en omvänd planprocess där byggplaner först diskuteras med de boende och en stor satsning på det lokala demokratiarbetet. Även rådets förslag om fler mötesplatser och lokala utvecklingsråd, där rådets aktiva kan bidra till Husbys och Järvas utvecklingsarbete, föll i god jord.

Ann-Margrethe Livh instämde också i Kerstin ”Piglet” Wikströms kritiska fråga om planeringen för en begravningsplats på Järvafältets viktiga friluftsområde, och presenterade ett förslag om ett samråd för hela Järvafältets utveckling.

– Sen måste vi vara medvetna om att en begravningsplats behövs, sa Livh. ■

apporten visar att denna otrygga anställningsform är vanligare för arbetare än för tjänstemän, vanligare för kvinnor än för män, och mycket vanligare för ungdomar än för äldre. Hela 52 procent av alla anställda mellan 16-25 år är idag visstidsanställda.

Visstidsanställning förekommer framförallt inom hotell- och restaurangbranschen, hemtjänsten, fastighetsservice, utbildningssektorn och inom detaljhandeln.

Alliansen införde år 2007 en lagändring som förenklade för arbetsgivare att anställa på visstid. Tillfälliga arbeten har därmed ökat, men även ändrat karaktär.

Det är allmän visstidsanställning, vilket är en underkategori till visstidsanställning, som står för den stora uppgången av de tidsbegränsade anställningarna. Detta innebär i praktiken att man blir behovsanställd eller timanställd istället för att få ett vikariat eller projektanställning.

Som visstidsanställd kan du när som helst bli utan arbete. Arbetsgivaren behöver inte motivera varför en anställning ska vara tidsbegränsad och det finns heller ingen begränsning för hur många på en arbetsplats som får vara anställda på allmän visstid.

För den som arbetar under dessa förhållanden innebär det ofta en konstant stress och otrygghet att aldrig veta om man får arbeta, eller vilken lön man kan räkna med i månadsslutet. Flera vittnar om hur de är livrädda för att missa ett samtal gällande ett arbetspass eller hur de måste sova med mobilen bredvid sig, då man i vissa fall måste svara inom 15 sekunder för att inte jobbet ska gå till någon annan.

Vi måste ta kamp mot arbetsgivarnas utnyttjande av anställda.

Fackföreningen är den motkraft vi arbetare har gentemot arbetsgivare. Men räcker inte med att bara gå med i facket – vi måste även skapa gräsrotsrörelser och initiativ underifrån för att sätta press på den allt mer priviligerade fackledningen. ■

ANALYS

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

8

Nordirland 20 år ef

Bara arbetarklassens enhet och kamp ka År 1994 utlyste IRA och de protestantiska miliserna en vapenvila. Fyra år senare slöts långfredagsavtalet (Good Friday Agreement), som skulle markera ett slut på ”The Troubles” (uttryck som används i Nordirland för att benämna den våldsamma perioden sedan slutet av 1960-talet).

Den utlovade freden och välståndet har aldrig infunnit sig och de sekteristiska spänningarna har på nytt börjat växa.

CIARAN MULHOLLAND

socialistpartyni.net (CWI Irland)

F

ör 20 år sedan utlyste provisoriska IRA en vapenvila, som några veckor senare följdes av ett motsvarande steg från de viktigaste protestantiska paramilitära grupperna. Efter decennier av blodig konflikt, då tusentals hade dödats, sårats eller satts i fängelse, kom detta som en lättnad för arbetarklassen.

De viktigaste orsakerna till vapenvilan 1994 var en krigströtthet bland alla delar av befolkningen, ett militärt läge där ingen sida kunde vinna och att Sinn Féins ledare, som Gerry Adams och Martin McGuiness, hade kommit till slutsatsen att partiet inte kunde nå några politiska framgångar så länge IRA:s väpnade aktioner fortsatte. (Sinn Féin: Irländskt-republikanskt parti i Irland och Nordirland. Sinn Féin, som främst har stöd bland katolikerna, är Nordirlands största republikanska parti och vill att Nordirland förenas med södra Irland).

Detta var en viktig milstolpe i det som kom att bli känt som ”fredsprocessen”, vilket ledde fram till långfredagsavtalet 1998.

En stor del av den brittiska statens repressiva apparat ”demilitariserades”. Hundratals fångar som tillhörde olika paramilitära grupper släpptes ut från fängelserna. IRA lämnade in sina vapen. Ett till viss del självständigt nordirländskt styre bildades, som byggde på en maktdelning mellan katoliker och protestanter. ”Fredsprocessen” har lyfts fram som ett föredöme för andra till synes låsta konflikter runt om i världen. Men går det att efter två årtionden säga att den fört med sig den stabilitet, fred och det välstånd som lokala politiker, de brittiska, irländska och amerikanska regeringarna utlovade?

Nordirlands samlingsregering, som ska administrera regionstyret i enlighet med långfredagsavtalet, har befunnit sig i en ständig kris under de senaste två åren. Den ena frågan efter den andra hotar regeringens och det nordirländska parlamentet Stormonts grundvalar.

I mitten av oktober inleddes samtal mellan de fem partier som

sitter i regeringen i syfte att lösa ”de olösta frågorna”. I ett tidigare försök att nå enighet mellan Democratic Unionist Party (DUP, det största av unionistpartierna, som vill att Nordirland ska fortsätta vara en del av Storbritannien och vars stöd kommer från den protestantiska befolkningen) och Sinn Féin samlades alla större partier till samtal under ledning av den amerikanske diplomaten Richard Haas. Samtalen som gällde flaggor, symboler, parader och det förflutna avslutades i slutet av 2013 med ett fiasko.

Den här gången är det samma konfliktfyllda frågor som ligger på bordet. Dessutom tillkommer förhandlingarna om statsbudgeten, det vill säga om hur nedskärningarna ska fördelas.

Fredsprocessen har inte lett till riktiga, varaktiga jobb eller välstånd för vare sig katoliker eller protestanter. En undersökning som gjorts av University of Ulster, som publicerades i augusti, visade att det är de områden som drabbades hårdast av våldet under ”The Troubles” som också har varit de största förlorarna under fredsprocessen. Studien drog slutsatsen att ”freden inte har givit någon utdelning till Nordirlands mest utsatta områdena”.

Nedskärningarna som genomförs av både den brittiska regeringen och Stormont fördjupar den desperation och den sociala utslagning som föder sekterism – splittringen mellan katoliker och protestanter. Samtliga partier i den nordirländska saml i ng s re ge r i ng en gick med på att genomföra de nedskärningar som den styrande brittiska koalitionsregeringen, bestående av Tories (motsvarande Moderaterna) och Liberaldemokraterna, krävde.

DUP ger öppet sitt stöd för drastiska nedskärningar i välfärden.

Med tanke på väljarstödet, särskilt

Sedan långfredagsavtalet slöts 1994 har den utl de freden och välståndet aldrig infunnit sig. Sekt tiska spänningar växer ånyo fram. i rebubliken Irland, gör att Sinn Féin tvingas framställa sig som motståndare till ”välfärdsreformer” (dvs kontrareformer).

Men i själva verket stödde Sinn Féin, tillsammans med de andra partierna i det nordirländska styret, en höjning av pensionsåldern för offentliganställda, höjda pensionsavgifter och säkta pensioner. Trots det motstånd som Sinn Féin försöker ge sken av har mer än hälften av nedskärningarna i välfärden redan genomförts med partiets stöd.

Dagens kris ska ses mot bakgrund av att de stora partierna aldrig har känt sig bekväma med den koalition som de har ingått i. Oron och gatuvåldet som bröt ut i samband med protesterna mot beslutet om hur ofta den brittiska flaggan skulle hissas på Belfasts stadshus i december 2012 gjorde att stämningen blev än mer frostig.

Numera genomförs bara en mindre protestaktion i Belfasts centrum varje vecka, men bitterheten kring flaggfrågan kvarstår bland delar av den protestantiska arbetarklassen.

Fredsprocessen har inte lett till riktiga, varaktiga jobb eller välstånd för vare sig katoliker eller protestanter.

Mer än 800 protestanter, till stor del yngre personer, har gripits under protesterna. Många av dem sitter fortfarande i fängelse.

I juli 2013 hindrades den protestantiska Orangeordens marsch att passera affärsområdet Ardoyne i norra Belfast och ett spänt läge har rått i området sedan dess. Politiken domineras ofta av den här typen av frågor. Det handlar om ”det förflutna” och rättvisa för konfliktens offer och överlevande. Det finns skarpa motsättningar mellan partierna och alla försök att nå en överenskommelse mellan partierna har misslyckats.

I februari i år var en regeringskollaps nära. Regeringskrisen utlöstes av att åtalet lagts ned mot John Downey, en republikan som misstänkts för att ha genomfört ett bombattentat i Hyde Park i London, där fyra soldater dödades. Det hade framkommit att Downey fått ett brev från myndigheterna som försäkrade honom att han inte längre var misstänkt.

Senare visade det sig att omkring 200 personer under årens lopp hade fått likadana ”fribrev” från myndigheterna.

Så fort det stod klart att Downey friats utbröt en proteststorm.

DUP:s försteminister i det nordirländska styret, Peter Robinson, hotade med att avgå och sa att han

inte vetat något om det han kallade ”slippa fängelse-fribreven”. Efter 36 timmar hade Robinson ändrat sig.

En andra djupare kris bröt ut på kvällen den 30 april när Sinn Féins ordförande, Gerry Adams, infann sig hos polisen för att förhöras om mordet på Jean McConville 1972.

Nu är Adams på nytt föremål för en intensiv granskning efter anklagelser om att ha försökt dölja misstankarna om att en ledande IRA-medlem ska ha begått övergrepp mot barn.

Jean McConvilles brutala död och den attityd som Sinn Fein har intagit när det gäller övergrepp mot barn har väckt avsky hos många.

Det finns en växande opinion för att dessa frågor ska tas upp i samtalen mellan partierna. Sannolikheten för att detta kommer att ske är förstås liten, och det finns ingen chans att detta skulle leda till en tillfredsställande lösning. Det enda sättet att säkra att rättvisa skipas är att vi inte återvänder till det mörka förflutna. Arbetarklassen drabbades värst under ”The Troubles”.

Arbetarrörelsen har ett ansvar för att avslöja de brott som har begåtts av de politiska krafter som piskade upp sekterismen, något de i många fall fortsätter att göra, och samtidigt ställa krav på rättvisa för offren. Arbetarrörelsen måste också avslöja de brott som har begåtts

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

9

fter vapenvilan

an skapa fred, jobb och välstånd hängare och se till att det går fredligt till. När polisen visar sig är det närmast oundvikligt att spänningen tilltar och att risken för våld ökar.

Martin McGuiness (Sinn Féin), drottning Elizabet II och Peter Robinson (DUP, Democratic Unionist Party) har alla egna intressen som står i bjärt kontrast till arbetarklassens behov och intressen.

lovateris-

av staten. Etablissemanget får inte slippa undan ansvar för det våld som statens styrkor har utövat. Att dra lärdomar av det förflutna skulle vara ett bra sätt att hedra minnet av de som har dödats.

Skarpa motsättningar kring marschvägar och utformningen av protestantiska Orangeordens och liknande organisationers marscher fortsätter att skapa spänningar på gatorna. I växande grad utmanas de Sinn Féin-influerade grupperna i katolska områden av andra republikanska grupper.

De förstnämnda har i vissa fall öppnat för kompromisser, samtidigt som deras inställning bygger på att underblåsa motsättningarna. De sistnämnda har definitivt dragit slutsatsen att det är fel att kompromissa och att det är konfrontation och konflikt som är det som fungerar.

Det nuvarande utnötningskriget leder inte till något annat än fördjupade konflikter. Den utdragna striden, under vintern och våren 2012-13, om hissandet av unionsflaggan är en allvarlig varning för framtiden. ”Freden” upprätthålls för närvarande av ett dussintal ”fredslinjer” – murar och barriärer som skiljer bostadsområden åt – och med tusentals beväpnade poliser samt av aktiviteter från paramilitära grupper som i första hand är intresserade av

att behålla kontrollen över ”sina” områden. När allt detta visat sig vara otillräckligt har ”fredslinjer av stål” satts upp och hundratals extra poliser har kallats in från England, Skottland och Wales.

Socialist Party (CWI i såväl republiken Irland som Nordirland) har länge hävdat att konkurrerande rättigheter står på spel i exempelvis striderna om paraderna. Lokalbefolkningen har rätt att säga nej till provocerande parader. Men de som bor i området måste även erkänna rätten att ”dela” huvudgatorna, som är artärer för båda delarna av befolkningen. Den hårda linje som företräds av en del grupper, att inga orangea fötter borde få trampa på den ena eller andra gatan, är ingen utgångspunkt för förhandlingar. Ännu viktigare än de båda gruppernas rättigheter är den rättighet som arbetarklassen som helhet har att inte dras in i allvarliga konflikter runt frågan om paraderna. Detta är ingen abstrakt fråga.

Det är uttryck för de önskningar och förhoppningar som flertalet av arbetarklassen och ungdomen har.

Det finns en längtan efter en bättre framtid, men det är många gånger svårt att se hur den ska uppnås. Under vissa perioder har Socialist Party varit ensamma om vår syn på paraderna, men denna hållning

är idag accepterad av breda skikt av befolkningen. Förklaringen till detta är att den är ett uttryck för fortsatt enhet inom arbetarklassen. Arbetarnas enhet har inte brutits trots årtionden av våldsamheter och förräderiet från de fackliga ledarna.

Orangeordens inställning, att den kan marschera var den vill utan förhandlingar, är oacceptabel. Det måste träffas överenskommelser om hur ofta och på vilket sätt paraderna ska genomföras. De olika sidorna borde övervaka sina egna an-

Den avgörande anledningen till att kampen mot nedskärningarna inte har varit mer omfattande under den senaste tiden är att de flesta fackliga ledarna i Nordirland medvetet har rustat ned den rörelse som utvecklades under hösten 2011. Den endagsstrejk som facken genomfördes inom den offentliga sektorn, den 30 november 2011, var ett lysande framsteg.

Men bara några dagar senare följdes den av ett organiserat förräderi när det gäller pensionerna. Sedan dess har det varit mycket svårt att övertyga den arbetande befolkningen, inklusive aktivisterna, att ett framgångsrikt motstånd är möjligt.

Offentliganställda har förlorat 10-15 procent eller mer av sina reallöner. Storbritanniens högerregering och Nordirlands regering har gjort klart att den nuvarande ekonomiska ”återhämtningen” inte innebär ett slut för nedskärningarna och lönesänkningarna.

Omfattningen av nedskärningarna som hotar arbetarklassen bäddar på nytt för enad kamp. Det första steget borde vara en endagsstrejk inom den offentliga sektorn mot uppsägningar, attacker på välfärden och lönestopp.

Lokalvalen och valen till Europaparlamentet visade tydligt bristen på ett trovärdigt politiskt alternativ för de flesta människorna i Nordirland.

Bara en handfull kandidater stod för någon form av alternativ. Det finns idag inget parti med brett stöd i både protestantiska och katolska områden, som kan tala för både medlemmar i fackföreningarna och arbetarna i allmänhet.

Trots detta argumenterar Socialist Party för att det är möjligt att bygga upp ett massparti med förankring inom båda befolkningsgrupperna. Detta kan göras med hjälp av en politik för att ena arbetarklassen och ungdomarna genom kamp. Att säga att det är möjligt är inte detsamma som att säga att det är lätt. Det finns många hinder i vägen. Även de skikt bland befolkningen som ”har fått nog” ser för tillfället inget alternativ till den nuvarande situationen.

Fackföreningarna måste aktivt bekämpa sekteristiska hot och attacker på arbetsplatserna och i samhället genom gemensamma protester och strejker vid behov.

Det var just den fackliga kampen som tidigare framgångsrikt kunde förhindra att den sekteristiska splittringen fördjupades. Men idag har ledningen för fackföreningarna abdikerat och avsvurit sig allt sitt ansvar för arbetarnas situation i Nordirland. Istället för att samla till kamp och enade aktioner sluter fackledningarna upp bakom samlingsregeringen.

Arbetarklassen förtjänar fackliga ledare som är beredda att ta kampen.

Arbetare och ungdomar kan inte lita på att de regerande partierna ska leverera varaktig fred, jobb och förbättrad levnadsstandard, utan måste förlita sig på sin egen styrka. Endast arbetarrörelsen, främst genom fackföreningarna, kan erbjuda ett verkligt och hållbart alternativ till sekterism och nya konflikter. ■

INTERNATIONELLT

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

10

Netanyahus ”järnnäve” sätter Den dödliga attacken mot synagogan i västra Jerusalem den 18 november, som dödade fem personer, hade föregåtts av ett upptrappat våld från den israeliska staten och högerextrema bosättare samt terrordåd som dödat både palestinier och israeler. Men också av växande protester, inte minst på Västbanken och i östra Jerusalem, mot såväl ockupationsmakten som den palestinska myndigheten.

YASHA MARMER

cwi@worldsoc.co.uk

E

fter attacken mot synagogan har den israeliska regeringen, under premiärminister Benjamin Netanyahus ledning, trappat upp det redan hårda förtrycket, vilket har eskalerat krisen. Netanyahus brutala ”järnnäve” ökar risken för nya dödliga våldsamheter.

Sedan sommarens brutala krig i Gaza, som skördade 2 200 dödsoffer, har de palestinska lokalsamhällena i det ockuperade Västbanken och framför allt i det annekterade östra Jerusalem vägrat att återgå till det så kallade ”normala” livet under ockupationen.

Under de senaste månaderna har hundratals och ibland tusentals unga palestinier näst intill dagligen tagit till gatorna i östra Jerusalem för att protestera mot den koloniala expansionen av bosättningar och mot repressionen.

Protesterna är också en reaktion på en rad nationalistiska och religiösa provokationer på Tempelberget/ Haram al-Sharaf-området, utförda av regeringen och israeliska högerextremister.

Samtidigt finns det en betydande ökning av nationalistisk polarisering i Jerusalem, med en tilltagande spiral av repression och terrorattacker. Nästan dagligen skördas nya offer från båda sidor av den nationella skiljelinjen.

Under året har åtminstone 50 palestinier dödats av israelisk militär och bosättare i det ockuperade Västbanken.

Lördagen den 16 november hittades den 32-åriga palestinske busschauffören Yousuf Hasan al-Ramouni hängd i en bussterminal i Jerusalem. Hans familj hävdar bestämt att han blev offer för en nationalistisk attack, medan israelisk polis menar att det var ett självmord.

Två dagar senare attackerade två unga palestinier från östra Jerusalem judar i en synagoga i västra Jerusalem och dödade fem, för att sedan själva bli ihjälskjutna av polis på platsen.

Mot bakgrund av de fasansfulla dödstalen under sommarens krig samt expansionen av bosättningarna och markkonfiskeringarna sedan dess, hade det redan innan attacken i synagogan förekommit en rad tragiska och desperata aktioner utförda av enskilda palestinier. Knivhuggningar och bilar som körts in i folkmassor har krävt tio israeliska liv.

Den senaste veckans fortsatta protester och sammandrabbningar i östra Jerusalem har sammanfallit med den våg av ilska och protester i de palestinska lokalsamhällena i Israel, som utbröt efter att polisen kallblodigt hade skjutit ihjäl Khayr Hamdan, 22 år gammal, den 7 november.

Följande dag demonstrerade tusentals palestinier och tiotusentals deltog i en endags folklig generalstrejk.

Många småföretag hade stängt, skolelever strejkade – 2 000 av dem

Netanyahu har kommenderat ut tusentals poliser för att ”återställa lugnet”.

Palestinier i Jerusalem protesterar mot den israeliska statens och de högerextrema bosättarnas attacker och kollektiva bestraffningar. demonstrerade i Sakhnin och Kfar Kanne dagen efter.

Medan Netanyahus regering har gett order om att rasera de palestinska terrormisstänkta familjernas hem utan rättegång och domar, har inga sådana åtgärder vidtagits mot judiska terrorister.

Dessa handlingar är ännu ett försök från den israeliska regimen att konsolidera en bild av militär överlägsenhet mot det växande missnöjet. De nya besluten om ytterligare utökningar av bosättningarna och bygget av hundratals nya bostäder i östra Jerusalem har i grunden samma mål.

Målet med de nya bosättningarna är att ytterligare konsolidera annekteringen av östra Jerusalem och att blockera alla utsikter för en palestinsk stat med huvudstad i östra Jerusalem.

Provokationerna går hand i hand med andra former av kollektiv bestraffning mot palestinska stadsdelar, byar och flyktingläger i Jerusalemområdet under de senaste veckorna. Bland bestraffningarna ingår nya reserestriktioner och hinder, husrivningar och drakoniska bötesbelopp utfärdade av kommunala myndigheter till den utblottade befolkningen.

Detta efter nästan fem årtionden av systematisk diskriminering och olaglig försummelse av

infrastrukturen, bristen på skolor, arbetsplatser och bostäder. Sedan Israels annektering 1967 har östra Jerusalems ekonomi krympt med hälften. 78 procent av de palestinska hushållen lever idag under fattigdomsgränsen och arbetslösheten har nått en ny svart toppnotering; 40 procent för män och 85 procent för kvinnor.

Dessutom avtar inte de högerextremas fysiska attacker mot och terrorisering av palestinier, som den fasansfulla kidnappningen av och mordet på 16-årige Mohammed Abu Khdeir utförd av judiska terrorister i somras. Under de senaste veckorna har två moskéer satts i brand på Västbanken.

Netanyahus regering spelar cyniskt på den israeliska befolkningens längtan efter säkerhet och stabilitet i Jerusalem, samtidigt som mer bränsle hälls på den brand som regeringen själv har anstiftat.

Med löften om att ”återställa lugnet” har regeringen nu kommenderat ut ytterligare 1 000 poliser till det annekterade östra Jerusalem, 2 500 till det ockuperade Västbanken och ökat polisnärvaron runt palestinska lokalsamhällen i Israel. Dessutom har Netanyahu gett order om fler husrivningar, böter till föräldrar vars barn deltagit i stenkastning och förbud av organisationer i Jerusalem som

uppmuntrar till ”olydnad”, det vill säga någon form av kamp mot ockupationen.

Mot bakgrund av de hårresande förhållandena i samhället och Netanyahu-regeringens arroganta vägran till några som helst betydelsefulla eftergifter tycks det som att ett nytt uppror i masskala – en tredje intifada – bara är en tidsfråga.

Men bland hindren för detta finns gripanden och försök till avskräckning som syftar till att upplösa all form av lokalt ledarskap som skulle kunna leda kampen i och bortom de palestinska områdena i östra Jerusalem.

Den Fatah-ledda Palestinska myndigheten gör inga ansträngningar för att överbrygga hindret.

Dess politik om ”säkerhetssamarbete” med den israeliska armén hämmar och trycker ner protesterna. Hamas å andra sidan utlyste ett fåtal symboliska dagar av ilska i Västbanken men har varken förmåga eller vilja att mobilisera bredare skikt till en aktiv och ihållande kamp.

Den senaste tidens symboliska erkännanden av en palestinsk stat från olika europeiska regeringar kan möjligen avslöja den israeliska regimens politik men de förändrar ingenting på marken.

Dödläget kan leda till mer kontraproduktiva, desperata hand-

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

11

Jerusalem i brand i hela regionens arbetande befolknings intresse.

Det nuvarande läget i kampen innebär ett akut behov av att forma demokratiskt valda folkkommittéer i de palestinska samhällena för att planera kommande aktioner, mobilisera ett bredare skikt av arbetare och unga och för att organisera ett effektivt självförsvar, inklusive beväpning mot den israeliska armens dödliga repression och attacker från bosättare. Dessa kommittéer skulle kunna generera diskussioner i alla delar av samhället om hur kampen för nationell och social frigörelse kan föras framåt.

lingar men också till ökad öppenhet för nya kampmetoder och nya politiska krafter som potentiellt kan uppstå till vänster.

Massdemonstrationer tillsammans med mindre protester i de ockuperade palestinska områdena kan vinna omedelbar solidaritet globalt, och potentiellt återuppväcka den revolutionära kampen i regionen, främst i Jordanien och Egypten.

De kan också förändra utsikterna

och vinna stöd från betydande delar av det israeliska samhället.

Den socialistiska vänstern i Israel borde sträva efter att ytterligare vidga sprickorna i stödet för regeringen, som återuppstod efter slutet av Gazakriget inte minst till följd av försämrade ekonomiska utsikter, och förklara behovet av att bygga en arbetarledd rörelse i Israel, som kan staka ut en socialistisk väg ur denna ständiga kris

Maavak Sotzyalisti/Nidal Eshteraki (Socialistiska kamprörelsen, CWI i Israel och Palestina) säger: • S tärk protesterna mot extremhögern och mot kapitalets och bosättarnas Netanyahu-regering. För gemensamma judiska och arabiska demonstrationer – mot våldsattacker och terror.

• För en oberoende utredning med valda representanter från lokalsamhället, arbetarorganisationer och allmänheten kring Khayr Hamdans död.

Demokratisk kontroll av polisen. Lokalpolisen ska styras demokratiskt av lokala folkkommittéer.

• Bort med armén från de palestinska områdena. Ett slut på ockupationen och bosättningarna. Upphäv blockaden av Gaza.

• För en oberoende, demokratisk socialistisk palestinsk stat, sida vid sida med ett demokratiskt socialistiskt Israel, med två huvudstäder i Jerusalem och lika rättigheter för minoriteter, som en del i kampen för ett socialistiskt Mellanöstern och regional fred. ■

Hemlösheten bland barn i USA ökar samtidigt som de rika får allt mer.

USA: Vart tredje barn lever i fattigdom USA brukar toppa listan över världens rikaste länder och här bor nära hälften av världens alla dollarmiljonärer. Men USA är också ett av världens mest ojämlika länder.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

I

USA är barnfattigdomen mer utbredd än i något annat västland. I världens rikaste land lever ett av tre barn i fattigdom, larmade UNICEF, FN:s barnfond, tidigare i år.

Sedan 2008 har antalet fattiga barn ökat med 2 miljoner. Under samma tid har antalet hemlösa barn blivit nära 1 miljon fler.

Idag finns 2,5 miljoner barn (var trettionde) som helt eller delvis saknar bostad.

I Kalifornien, världens åttonde största ekonomi, har hemlösheten bland barn nått epidemiska proportioner. Över en halv miljon barn tvingas leva på gatan, i bilar och/eller tillfälligt inneboende i redan trångbodda hem.

Siffran – 2,5 miljoner hemlösa barn – är ett dystert historiskt rekord. Den ökande hemlösheten drabbar betydligt oftare barn

som tillhör etniska minoriteter i det USA där klyftorna mellan svarta och vita nu är större än vad de var mellan motsvarande grupper i Sydafrika under apart­ heidtiden, kommenterade radions Ekot den 18 november.

Nära 15 procent av USA:s befolkning, 45 miljoner människor, lever i fattigdom.

Det har talats och skrivits mycket om att den amerikanska kapitalismen, till skillnad från den europeiska, återhämtat sig efter krisen 2008-2009. Men den ”återhämtningen” har helt gått arbetare och fattiga förbi.

Enligt Emmanuel Saez, forskare på Berkeley, har 99 procent av amerikanerna inte fått ut något, medan USA:s 1 procent rikaste har kunnat öka sina inkomster med dryga 30 procent sedan ekonomin officiellt vände uppåt igen sommaren 2009 till 2012.

Kapitalismens försvarsadvokater har alltid hävdat att de fattiga i alla fall kan räkna med att få smulor från de rikas bord. Men inte ens det gäller längre, vilket med all tydlighet visas av det dystra faktumet att hemlösheten bland USA:s barn steg med närmare 10 procent bara mellan 2012 och 2013. ■

Stöd kampen för socialism: Ge ett bidrag till CWI och RS Insamlat: 20 800 kronor Mål: 70 000 kronor

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

Foto: Natalia Medina

Vår kamp mot högerpolitik och för rättvisa behöver ekonomiskt stöd. Ännu mer gäller det för socialister som tar kamp i Nigeria, Sri Lanka och andra länder i Asien, Afrika och Latinamerika.

Stöd den internationella kampen för socialism! Sätt in ditt bidrag på Plusgiro: 87 96 49-2, märk insättningen ”CWI” för CWI-insamlingen.

Märk insättningen ”RS” för ett bidrag till den svenska sektionen av CWI. Tack!

INTERNATIONELLT

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

12

Syrien – från revolution t Hälften av Syriens befolkning, över elva miljoner människor, är på flykt undan kriget, enligt en ny rapport. Det finns 3,3 miljoner registrerade flyktingar utomlands – de flesta i Libanon, Turkiet och Jordanien – och minst en miljon oregistrerade, plus över sju miljoner på flykt inom landet.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

B

efolkningen bombarderas och jagas av två totalitära krafter, regimen i Damaskus på ena sidan och rebellstyrkor, som allt mer domineras av den Islamiska staten (IS), på den andra. Över 200 000 har dödats sedan 2011.

Aron Lunds bok Syrien brinner (Silc förlag, 2014) handlar om hur det som startade som en revolution 2011 övergick i ett blodigt krig. I detta krig får Assadregimen stöd av Ryssland, Iran och Irak medan Gulfstaterna, med Saudiarabien och Qatar i spetsen, Turkiet och Västimperialismen backat upp rebellerna.

Revolten i Syrien följde på revolutionerna som störtat Ben Ali i Tunisien och Mubarak i Egypten.

Proteströrelser skakade även de styrande i Jemen, Bahrain, Oman och flera andra länder i regionen.

I Syrien greps 15 skolbarn i staden Deraa, misstänkta för att ha skrivit regimkritiska slagord. Fredagen den 18 mars genomfördes den första demonstrationen, med krav på att barnen skulle friges, men också med krav på jobb för arbetslösa och rätt för lärare att bära niqab.

När de som protesterade stannade kvar på torget angreps de dagen efter av regimens säkerhetsstyrkor och flera dödades. På söndagen vällde ilskan fram – det styrande Baathpartiets lokaler brändes ner och lokala makthavare flydde.

Demonstrationerna spreds nu till fler städer och riktades direkt mot regimen. Aron Lund, som följt utvecklingen i Syrien och skrivit en mängd artiklar, beskriver hur samhället politiserades och nya krav formulerades under de växande demonstrationerna.

kommittéerna, LCC, med sekulära unga aktivister. Men Aron Lund visar också på dess begränsningar.

LCC hade sommaren 2011 bara 100-200 aktivister. Tansiqiatgrupperna fokuserade på media och information, inte på organisering.

Den ledande sidan på Facebook – The Syrian Revolution 2011, som snabbt gillades av 860 000 personer – startades i Sverige.

Rörelsen växte, men saknade ”en gemensam ledning som kunde representera demonstranterna, föra revolutionens talan, kontrollera protesternas takt och budskap, och utveckla en strategi för Bashar al-Assads störtande – eller för tiden därefter”, skriver Lund.

De objektiva faktorer som skapar en revolution hade mognat i Syrien, liksom i andra länder i Mellanöstern.

Bashar al-Assad, som år 2000 efterträdde sin far, drev en hård nyliberal politik med privatiseringar av den tidigare stora statliga sektorn, nedskurna subventioner och försök att locka till sig multinationella företag.

Den hårda diktatur hans far hade upprättat bestod medan klyftorna ökade snabbt. Ett 10-tal familjer gynnades medan uppåt tre miljoner levde i extrem fattigdom.

Oppositionen var mycket svag.

Ett islamistiskt uppror 1979-82 krossades av Hafez al-Assad. Tusentals dödades i staden Hama, Muslimska brödraskapet förbjöds och de ledare som kunde flydde utomlands. Men under 2000-talet var det mer hårdföra salafister som fick ökat stöd, dels på grund av USA:s krig i Irak, dels på grund av den ökade sociala nöden.

Salafisterna anser att Muslimska brödraskapet är alltför världsliga, Det var ett ”ledarlöst uppror” skri- inriktade på ”vanlig politik”, medver Lund: ”Det var inte den tra- an salafisterna står för oförsonlig ditionella politiska oppositionen strid, jihad, för att upprätta ett kalifat. I Syrien som starImperialismen drog har Qatar tade, ledde backat upp eller spelade gränser som aldrig tidiBrödraskanågon viktig gare funnits och skapade pet medan roll i protesterna. Den Syrien, Libanon och Irak kapital och ledde dem efter första världskriget. vapen från Saudiarainte heller och har inte spelat någon viktig bien har gått till salafisterna. I omroll för att stödja dem. Den äldre gångar har dock de två rivaliserangenerationen dissidenter har sna- de staterna, som båda har rötter i rare sprungit efter revolutionståget wahhabismen, samarbetat, till exempel när de tillsammans krossade och försökt klättra ombord.”

Hundratals nya tansiqiat-grup- revolten i Bahrain. per (samordningar) bildades, bland Imperialismen drog gränser som dem de lokala koordinations­ aldrig tidigare funnits och skapade

Syrien, Libanon och Irak efter första världskriget. I Syrien var sunnimuslimerna i stor majoritet, men den franska kolonialmakten uppmuntrade medvetet religiösa spänningar, liksom de etniska mellan araber och kurder. Detta fortsatte under självständigheten. Assadregimerna hade visserligen ministrar från alla grupper, men den verkliga makten, särskilt inom militären, fanns hos ledande alawiter, en religiös riktning med rötterna i shiaislam.

Den religiösa splittringen blev snart den möjliga revolutionens största hinder. Regimen svarade den växande rörelsen på våren 2011 med vaga löften om ”refomer”, men framför allt med brutalt våld. Redan i maj hade över tusen personer dödats och många fler gripits och torterats.

Vintern 2011-12 trängdes de sekulära definitivt undan och ett religiöst-sekteristiskt krig utvecklades.

Detta gällde särskilt i landets tredje största stad, strategiskt viktiga Homs. Här använde regimen granatkastare, stridsvagnar och artilleri för att krossa rebellerna i den sunnimuslimska stadsdelen Baba Amr i mars 2012. Homs blev en vändpunkt. ”Sunniter och alawiter, kristna, druser och ismailiter, araber och kurder – sakta men säkert väcktes alla gamla slumrande fördomar till liv, blev till ammunition i kriget”, skriver Lund.

Sommaren samma år inleddes det blodiga slaget om Aleppo. Nu

hade milisgrupperna, med islamistiska Ahrar al-Sham i ledningen, tyngre vapen än tidigare. Regimen satte in stridsflyg och -helikoptrar med klusterbomber, samt använde scudmissiler. Regimen och rika företagare finansierade ”folkkommittéer”, och så kallades shabbiha, civilklädda våldsgrupper som oftast bestod av alawiter och andra minoriteter. Shiamiliser från Irak och libanesiska Hizbollah deltog också på regimens sida.

Rebeller gjorde sig skyldiga till omfattande plundring i vad Lund kallar ”statslöst land”, med ett ”gytter av miliser, revolutionsråd och islamiska domstolar [...] opolitiska konflikter, klanfejder och vendettor”.

Obama hade lovat att dra tillbaka trupperna från Afghanistan och Irak, och har sedan kriget bröt ut i Syrien försökt att undvika att bli direkt indragna. Istället har USA-imperialismen agerat genom ombud, samt övervakat när vapen och kapital från dess allierade skeppats till rebellerna. Saudiarabien sände dagliga transporter via Turkiet, med CIA som ”rådgivare”. Vapen kom också från Kroatien, via Jordanien.

Islamisterna blev allt mer dominerande bland rebelltrupperna och ju mer de försäkrade att de står för jihad och sharia, desto mer vapen och pengar fick de.

Assadregimen fick stöd av Putins Ryssland, som efter att ha gett stöd till Natos ingripande i Libyen nu sa nej till FN-sanktionerade ingripanden i Syrien. I Syrien fanns Ryss-

lands medelhavshamn och en viktig handelspartner (vapenköpare). Men ännu viktigare: en möjlighet för Ryssland att återta en del av sin förlorade roll som stormakt. Detta blev extra tydligt på hösten 2013, när ett ryskt erbjudande om att assistera i nedmonteringen av Syriens kemiska vapen räddade Obama från att fullfölja de bombningar han hotade med men egentligen inte ville göra.

Imperialismen har gjort flera försök att skapa ett alternativ till Assads regim, utan att lyckas. Syriens nationella råd, där även tansiqiatgrupper ingick, bildades i Turkiet i oktober 2011, men saknade verkligt inflytande på marken. Detsamma gällde de avhoppade militärer som bildade Fria Syriska Armén (FSA), en generalstab utan trupper.

Rådet skakades av ständiga maktstrider, inte minst mellan Qatar och Saudiarabien. Att rådet i november 2012 avlöstes av Nationella koalitionen innebar ingen verklig förändring, annat än att Saudi­ arabien stärkte sitt inflytande. Den viktigaste frågan för både rådet och koalitionen har varit att driva på för en USA-ledd militär intervention.

Deras roll i praktiken har varit att distribuera vapen och pengar.

Salafisterna, som tidigare saknade starka organisationer, har under krigen i Irak och Syrien kunnat bilda statsliknande militärapparater. al-Nusrafronten och Ahrar alSham bildades båda i januari 2012 och började omedelbart vinna ter-

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

13

till blodigt krig Det syriska upproret, inspirerat av revolutionerna i Tunisien och Egypten, har förvandlats till ett brutalt och sekteristiskt inbördeskrig, som tvingat halva befolkningen på flykt.

Foto: Sebastian Olsson

Internationell dag mot våld mot kvinnor

K

vinnor gör motstånd – från Shengal till Kobane. Nej till Kvinnomord!

Bakom dessa paroller genomfördes en manifestation på Medbor-

garplatsen i Stockholm den 25 november – den internationella dagen mot våld mot kvinnor.

Initiativtagare var Kurdiska Kvinnoföreningen AMARA. ■

Den rödgröna regeringen tar en femtedel av biståndet för att betala inhemska kostnader.

Under de första 15 åren av sin väpnade kamp i Turkiet hade PKK sina träningsläger i den av Syrien kontrollerade Bekaadalen i Libanon. al-Assad använde PKK som en del av sitt maktspel i regionen.

Flera tusen av PKK:s trupper kom från den del av Kurdistan som ligger i Syrien.

M

en för de flesta kurder innebar Assadregimen ett hårt förtryck. Språk och kultur var förbjudna, och 300 000 kurder räknades inte som syriska medborgare.

PKK-ledningens beroende av Assad var både en politisk och en strategisk svaghet. Tätare band mellan al-Assad och Turkiet innebar att baserna i Libanon stängdes.

Ett kurdiskt uppror i staden Qamishli 2004 slogs blodigt ner.

Från 2004 har staten ständigt attackerat PKK och dess anhängare, som i Syrien bildade partiet PYD år 2003. PYD har sedan dess varit den överlägset starkaste kraften bland kurderna i Rojava (västra Kurdistan).

Efter revolten 2011 och i det följande kriget ville Assadregimen

undvika ett tvåfrontskrig. Dess trupper drogs bort från Rojava för att kunna sättas in i Aleppo. PYD:s nybildade väpnade gren, YPG, kunde därmed helt fredligt ta makten den 19 juli 2012.

Aron Lund visar hur PYD:s stöd har flera källor: Det militära försvaret och disciplinen, den kurdiska kulturen samt utdelning av bränsle och mat. I praktiken har PYD byggt upp sin egen statsapparat, med formella regler om rättigheter för minoriteter och kvinnor.

Turkiets president Erdogan har som alternativ ytterligare odlat sina relationer med den reaktionära kurdiska regimen i södra Kurdistan (norra Irak) under Barzani.

Både Erdogan och al-Assad hoppades dessutom att islamistiska styrkor skulle besegra kurderna.

Men PYD/YPG har hittills kunnat hålla Kobanê, inte minst på grund av den dragningskraft staden har som symbol för kurdisk frihet. RS och CWI betonar att försvaret av Kobanê handlar om en kamp mot imperialism och kapitalism, och varnar för USA-imperialismens och Turkiets försök att ta kontrollen. ■

Biståndet urholkas allt mer

H

ela 5 miljarder kronor, eller nära 13 procent av Sveriges hela bistånd, används i år till att betala kostnader för inhemsk flyktingmottagning. Det är mest i hela EU. Det visar 2014 års AidWatch-rapport.

Den nya rödgröna regeringen fortsätter att göra stora avräkningar och i nästa års budget är

det 8,3 miljarder kronor (21 procent av biståndsbudgeten) som går till flyktingmottagning.

Den urholkning av biståndet som detta innebär får som följd att exempelvis Västra Götaland får mer bisåndspengar nästa år än Moçambique, det land som idag tar emot mest svenskt bistånd. ■

Foto: Jonny Dickens

Aron Lunds bok visar hur kriget i Syrien, kanske mer än någon annan process, understryker imperialismens och kapitalismens misslyckande, samt det extrema politiska vakuum som existerar, särskilt i Mellanöstern. Att besegra IS och fälla regionens reaktionära regimer kommer inte att ske med hjälp av de imperialistiska krafter som skapat och understött dem. Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna/CWI betonar att det som behövs är en massrörelse av arbetare och fattiga, över etniska och religiösa gränser, med ett revolutionärt socialistiskt program. ■

Syrien och Kurdistan

Foto: Victor Brott

ritorium. Nusrafronten tog makten i den östliga provinshuvudstaden Raqqa i mars 2013. Men tre månader senare togs styret över av IS. De islamistiska krigarna upprättade sin makt med hjälp av brutalt våld och högerextrema regler mot demokratiska rättigheter, men också med hjälp av bistånd till fattiga och genom att framstå som omutbara. al-Qaidas ”världsledare”, Ayman al-Zawahiri, fortsatte att stödja al-Nusra, men frontens utländska jihadister gick över till IS. Den senaste veckan, i november 2014, kom rapporter om att al-Nusra och IS enats om att samarbeta. IS har helt enkelt vuxit sig för stark för att ignoreras av al-Qaida.

Motsvarande gäller för USAimperialismen, som tvingats till ett militärt ingripande, om än begränsat till flygbombning och en klart uttalad målsättning.

5 000 demonstrerade i London för gratis utbildning

D

en 19 november tågade över 5 000 studenter på Londons gator för rätten till kostnadsfri utbildning.

Demonstrationen gav besked om såväl den ilska som den vilja

till att ta strid som finns bland studenterna. Socialist Students (bilden), som bildats av unga medlemmar i Socialist Party (CWI i England och Waless), utgjorde en livlig del av tåget. ■

KULTUR

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

14

Sånger för Norden i Kärrtorp En storslagen högerextremistisk kabaré som jag älskade.

En starkt antirasistisk och feministisk föreställning som bör visas i varje skola, varje sjukhus, varje kontor, varje busshytt! Man kan göra så mycket med två timmar av människors liv och Turteatern förtjänade varje minut av uppmärksamhet. En föreställning som visar rasism och nazism i sin renaste form, vilket i sin tur självklart gör en så pass förskräckt att den uppmanar till att agera.

ANNA BELSTOCK rs.sthlm@socialisterna.org

F

öreställningen var obehag­ lig men otroligt komisk, och oavsett om det var satirisk humor eller skrämmande körsång­ er var den intressant. Det är lika mycket en antirasistisk föreställning som en feministisk. Det finns ingen anledning till att de ska vara isole­ rade från varandra, som det tyvärr ofta är. Den här kvällen kombinerar alldeles utmärkt kritik mot all form av norm, rasism och sexism. De går hand i hand och skådespelarna och alla involverade visar det klockrent!

inte minst det nazistiska tankesättet.

Samtidigt glöms det inte bort hur skadlig den nazistiska ideologin är.

Slående monologer dyker upp mellan gruppscenerna och musi­ kalnumren. Det blir tydligt med problematiken av att ”vara stolt för sitt land”. De bedrövliga psykiska konsekvenserna av att falla utanför normen. Fruktansvärt påtagligt var vissa tal (som det av Hitler) och konversationerna tagna från dis­ kussionsforumet Flashback. Ändå gick allt så fort att nästa scen istället kunde få publiken skratta eller bara göra publiken lätt obekväm.

Foto: Jonas Jörneberg

Det första som händer i föreställ­ ningen är att en person som deltog på den antirasistiska demonstra­ Danskompaniet ”Motpol” framför tionen den 15 december berättar ett järnrörsmusikalnummer, där de om sin upplevelse från början till direkt citerar nynazisters ord med slut. Han skulle precis hålla tal när fart och rytm likt trumvirvlar i en nazisterna kom. När vi drivit bort hårdrockskonsert. dem en bit kom plötsligt, istället Det blir upplyftande men för glasflaskor och stenar, bana­ hemskt och självklart absurt. Vi ner, mandariner och annan frukt får en bild av den kultur som rå­ flygandes. Det här der inom grupper Ett fantastiskt verkade vara ett som nazistsekten stycke som föruppvaknande för Svenska mot­ tjänade applåder, ståndsrörelsen och den som berättar.

Därefter intro­ men klumpen i hal- blir lika chockad duceras tre per­ sen satte stopp för som äcklad. Ett soner iklädda sådana impulser. fantastiskt stycke som förtjänade fruktkostymer på scenen. De ska dansa, men var­ applåder, men klumpen i halsen je gång de dyker upp och ska sätta satte stopp för sådana impulser igång avbryter de varandra med och showen fortsatte med nästa en klok fundering. De här frukter­ framträdande.

Det blir tydligt att som nynazist na är en av de moment som bidrar till hur galen föreställningen är och hatar du socialister, judar, romer,

Sånger för Norden är både en politiskt och konstnärligt stark föreställning. ”blattar”, ”besudlade svenska kvin­ nor”, hbtq-personer, ”svenskhatare” och feminister.

Varje sång och dans är trovär­ dig och det känns helt logiskt att nazisterna sjunger. De får tydligt fram hur normer fräter och förstör människor via hudfärg, kön, sexua­ litet och språk/dialekt. Majoriteten faller utanför på något sätt och det är därför svårt för nazismen att få ihop det.

Många teaterproduktioner får skick­ ligt fram en politisk ståndpunkt men saknar det konstnärliga och blir mer av en föreläsning. Det konstnärliga som gör att folk får den där föräls­ kelsen och beröringen saknas ofta. Ännu fler produktioner lyckas, tvärtom, att visa ett konstnärligt verk men missar att nå publiken med samhällskritiken och det poli­ tiska budskapet kommer inte fram.

Sånger för Norden lyckas stilfullt

undvika de här fällorna och är både politiskt och konstnärligt stark.

Sånger för Norden är välarbetad och genomtänkt. Det är det skönas­ te och häftigaste bidraget jag har sett till den antirasistiska kampen.

Det blir också ett bevis för hur vik­ tig kultur är. De nedläggningshot som finns mot kultur- och fören­ ingslokaler, framförallt i våra föror­ ter, måste få ett slut. Vi får se till att alla har ett Kärrtorp i sin närhet. ■

Premiär av Laleh-dokumentär på Mixgården Den internationellt kända artisten Laleh växte upp i Hammarkullen, där fritidsgården Mixgården blev en viktig del av hennes liv.

Offensiv var på plats på Mixgården när den nya dokumentären om Laleh hade smygpremiär fredagen den 21 november.

Laleh växte upp i Hammarkullen och fritidsgården Mixgården spelade en viktig roll under hennes uppväxt.

MINELA MAHMUTOVIC

rs.goteborg@socialisterna.org

Foto: Pressbild

J

ag är inte beredd att dö än är namnet på dokumentärfilmen om Laleh Pourkarim, som har världspremiär den 28 november.

Laleh själv ville att Mixgården skulle få visa den före andra. På

plats under filmvisningen var re­ gissörerna Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm. Efter två års arbete med dokumentären syntes entusiasmen över att äntli­ gen få visa upp den.

Innan filmen började visades en film med Laleh där hon framför­ de en personlig hälsning till Mix­ gården och dess besökare. Under filmens gång beskriver Laleh sin resa till den hon är idag, med start i när familjen flydde från Iran där föräldrarna var förföljda på grund av att de var politiskt aktiva. I Sveri­ ge bodde familjen i Hammarkullen och i filmen visar hon upp gatan där hon bodde.

Filmen visar hur Laleh envist har kämpat inom musikindustrin,

en bransch som hon själv beskriver som hård för den som vill gå sin egen väg. Hon skriver, spelar in och producerar sin musik själv.

Under filmens gång visades till­ bakablickar från uppträdanden, bland annat ftån galan i Norge efter morden på Utøya där Laleh fram­ förde låten Some die young.

Det var nog ingen som lämna­ de Mixgården oinspirerad. Trots motstånd i livet, att bland annat som barn ha fått fly från land till land, har Laleh ur detta kunnat växa och arbeta med musiken som har varit ett intresse sedan barnsben.

Dokumentären Jag är inte be­ redd att dö än har premiär den 28 november och visas i flera städer. ■

PARTI

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

15

Procent av mål

Norrbotten

2 699 kr

Västerbotten

Totalt

68% 54 667 kr

500 kr

Mellannorrland

2 220 kr

Stockholm

23 616 kr

Mellansverige

2 680 kr

Västsverige

17 914 kr

Sydsverige

5 038 kr

Dags för ekonomisk slutspurt!

D

et är mindre än en vecka kvar av november och Ekonomikampanjen ligger på 54 667 kronor. Det är fullt möjligt att nå målet på 80 000 kronor om vi gör en extra satsning med fler och längre aktiviteter denna helg samt insamlingar på veckans partiföreningsmöten.

I Syd beror det höga resultatet bland annat på ett bidrag från en RS-medlem i Skåne.

Norrbotten har haft en högre takt den här veckan än exempelvis Mellannorrland och Västsverige, och de behöver fortsätta att hålla den även den kommande veckan. För partiföreningarna i Stockholm och Haninge ser det ut att bli ett ganska normalt resultat – vilket innebär höga ekonomiresultat.

Hittills i november har vi sålt 716 lösnummer och 87 prenumerationer på Offensiv, varav 46 prenumerationer via autogiro. Vi behöver få in fler prenumerationer via autogiro då det är vår stabilaste inkomstkälla. Om du vill teckna en prenumeration, e-posta till offensiv@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00. Man kan också ge bort prenumerationer – den perfekta julklappen. ■

SEBASTIAN OLSSON

offensiv@socialisterna.org Mellansverige och Sydsverige, två distrikt som redan förra veckan var långt över sina målsättningar, har gått framåt även den här veckan. I Eskilstuna såldes under helgen åtta exemplar av Per-Åke Westerlunds bok från Kungsan till Kärrtorp och sju Offensiv.

Haninge / Stockholm Varför är vi socialister?

Vad innebär den nya statsbudgeten?

RS Haninge Norra, torsdag den 4 december kl 18.30.

Plats: Handen.

För mer info: 073-918 42 81.

RS Farsta, RS Stockholm Södra, onsdag den 3 december kl 18.30.

Plats: Bagarmossen.

För mer info: 073-387 65 77.

25 år sedan Berlinmurens fall

Socialisters roll i fackföreningar

RS Haninge Södra, onsdag den 3 december kl 18.30.

Plats: Träffen, Moränvägen 3 i Jordbro.

För mer info: 072-524 42 95.

RS Tensta-Husby, torsdag den 4 december kl 18.00.

Plats: Husby Träff.

För mer info: 076-870 98 84.

Göteborg

Irland – kampen mot vattenavgifter

RS Hjällbo, torsdag den 4 december kl 18.00.

Plats: Bunkern.

För mer info om plats: 076-094 63 91.

Lärdomar från Teamsterrevolten

RS Hammarkullen, RS Sandeslätt, torsdag den 4 december kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 073-501 21 37.

RS Majorna, RS Biskopsgården, RS Kortedala, för mer info: 070-298 78 72.

RS bloggar Besök våra lokala bloggar för uppdateringar angående kampanjer, protester, demonstrationer och händelser som Rättvisepartiet Socialisterna deltar i och tar initiativ till.

RS Haninge: http://rshaninge.blogspot.se/ RS Stockholm: http://rssthlm.wordpress.com/ RS Göteborg: http://rsgoteborg.wordpress.com/ RS Luleå: http://rslulea.wordpress.com/ RS Sundsvall: http://rssundsvall.wordpress.com/ RS Malmö/Lund: http://rsmalmo.wordpress.com/

Luleå

Malmö

Sundsvall

RS Luleå, torsdag den 4 december kl 18.30.

Plats: Partilokalen i Luleå.

För mer info: 0920-22 08 74.

onsdag den 3 december kl 18.00.

För mer info om mötestema och plats: 070-829 61 10.

RS Sundsvall, onsdag den 3 december kl 18.00.

Rasistiska partier i Europa

RS Malmö/Lund,

För mer info om plats: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

• Riv upp högeralliansens försämringar.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror och kamp mot förtryck, terror och krig.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Klimat- och miljöhot

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

Umeå

Eskilstuna

för mer info: 076‑259 84 23.

för mer info: 073-373 33 61.

RS Umeå,

Arbetarkampen i Nigeria

Socialistiskt program 2014

RS Eskilstuna,

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Återinför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fackföreningar

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

27 NOVEMBER 2014 # 1 127

Rusta Upp Jordbro Nätverket Rusta Upp Jordbro bildades på ett möte i förra veckan med 50 deltagare och har fått en flygande start.

Fyra arbetsgrupper är sjösatta, vilket det går att läsa mer om på bloggen rustauppjordbro.wordpress.com.

Prenkampanjen Mål: 250 nya

autogiro­prenumerationer

Hittills 25/11: 137

Källarförråden har sannerligen sett bättre dagar.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

M

est att göra för närvarande har de som jobbar för tvångsförvaltning av de skandalförvaltade fastigheterna på Sandstensvägen och Blockstensvägen, samt de som jobbar för att stoppa ombildningen av Haninge Bostäders lägenheter på Södra Jordbrovägen 19-25.

– Vi har varit ute och knackat dörr för att samla underskrifter för tvångsförvaltning av Patrizia Immobilien KAG:s 800 lägenheter på Sandstensvägen och Blockstensvägen.Vi har fått bra respons och uppbackning. Grannarna har inte varit förvånade över att vi kommer och de har lätt kunnat ge många exempel på fel i lägenheterna och dåligt bemötande från förvaltaren, berättar Nadja Villareal.

– Mitt tvättrum är som en ångbastu. Det kommer illaluktande ånga från avloppet som sipprar ut i hela lägenheten. Det rinner vatten utanför rören, och rören är så gamla att de är nära att gå sönder. Vissa golvmattor är 50 år gamla. Jag har bott här i 20 år och inte fått någonting fixat, säger Ulrika Akbar.

Redan har pressen blivit så stor, efter en rad TV-inslag på SVT:s ABC-nytt, att Newsec, som är förvaltaren åt Patrizia, meddelade att de säger upp kontraktet. Detta i sig visar att något står mycket fel till.

Den 25 november träffade nätverket Rusta Upp Jordbro Hyresgästföreningens jurister för att diskutera en tvångsförvaltning av fastigheterna. En tvångsförvaltning innebär att antingen Hyres-

gästföreningen eller kommunen vänder sig till Hyresnämnden med begäran om en tvångsförvaltning.

Om nämnden efter förhandlingar kommer fram till att fastigheterna ska tvångsförvaltas utses en seriös fastighetsskötare som får tillgång till ägarens medel för att genomföra nödvändiga upprustningar.

Hyresgästföreningens jurister och förhandlare (fem till antalet) betonade att det är ovanligt med tvångsförvaltningar och att det kommer att vara ett maratonlopp.

Först och främst måste alla brister felanmälas och felanmälningarna dokumenteras. Det krävs också att det byggs upp en lokal hyresgästförening. Rusta Upp Jordbro är varken oroade för att det skulle vara brist på engagemang eller uthållighet, bara vi fortsätter att jobba kollektivt med ett helhetsgrepp. Från mötet framkom att kampanjens arbete har fått Haninge kommun att bestämma sig för att låta miljöförvaltningen granska Patrizia.

– Det är ganska tufft att få nej-röster mot ombildning, säger Lina Rigney Thörnblom från Rättvisepartiet Socialisterna, som har hjälpt nej-sidan på Södra Jordbrovägen 19-25, och fortsätter: – Detta beror på att Haninge Bostäder har misskött lägenheterna under en lång tid. Vi har dock genom en titt på mäklarnas kalkyler sett att bostadsrättsföreningen inte har tänkt åtgärda så värst mycket mer de heller. När amorteringskraven börjar gälla nästa år blir det dyrare att ta banklån.

125

Det ser ut som något taget från en skräckfilm.

Dessutom måste man tänka på vart ens barn ska flytta i framtiden om allt blir bostadsrätter. Nu uppmanar vi dem som har ångrat

sig att skriva på en Återkallelse av fullmakt och lämna in till kontaktpersonen Mpara Ruchogeza på Södra Jordbrovägen 23. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: prenumerant@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

Foto: Natalia Medina

Gå med i

137