Offensiv 1130 31

Posttidning A

18 december 2014 / # 1 130-31 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Seger för bad & gym i Angered

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Kärrtorp reser politiska krav

3 4

Generalstrejk stannade Belgien

5

RS kommunbudget utgår från behoven

11-13

Offensiv speglar Sverige 2014

– läs mer på sista sidan

God jul och gott nytt år Vi vill önska alla prenumeranter och läsare en god röd jul och ett gott nytt år – framåt mot ett kampfyllt 2015.

Nästa Offensiv, årets sista nummer, blir ett specialnummer om den politiska utvecklingen i världen 2014. Den kommer i brevlå-

dan efter nyår. Varför inte ge bort en prenumeration på Offensiv i julklapp? Ett konkret stöd för den socialistiska kampen inför 2015.

Eller stöd RS och Offensiv genom att sätta in ett bidrag på PlusGiro 87 96 49-2.

Offensivs redaktion

Foto: Elias Theodorsson

I

måndags (den 15 december) kom en viktig seger för badoch gymverksamheterna i Angered, Göteborg, när Idrottsoch föreningsnämnden beslutade att bevara och renovera baden och gymmen i Rannebergen och Hammarkullen.

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

2

(S)ÅGAR GRENEN MAN SITTER PÅ

S

Foto: Phil Jamieson

ocialdemokraternas ständiga reträtter i kombination med det fortsatta allt mer desperata sökandet efter samarbetspartners bland högeralliansens partier gör nyvalet i mars till en osäker affär.

Till borgarpressens och Alliansens stora förtjusning är S-ledningen med Stefan Löfven i spetsen på väg att göra det egna partiet till regeringskrisens främsta offer.

Sedan nyvalet aviserades i början av december har Socialdemokraterna hunnit med flera helomvändningar till höger i syfte att visa Alliansen och kapitalisterna att man är beredd att ”bjussa på makten”, för att citera LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Till Dagens Nyheter den 11 december säger LO:s ordförande, som också sitter i Socialdemokraternas högsta ledning, att han hoppas att nyvalet ska leda till ett samarbete mellan S och de så kallade mittenpartierna – Centern och Folkpartiet, som är högeralliansens mest uttalade antifackliga partier.

Ett första villkor för att nå ett sådant samarbete är att S, enligt Karl-Petter Thorwaldsson, visar sig vara beredda på att bryta upp från regeringssamarbetet med Miljöpartiet och, skulle han kunna ha tillagt, att dumpa de uppgörelser som regeringen har slutit med Vänsterpartiet. Det har Socialdemokraterna nu gjort och S ämnar inte att gå till nyval med S-MP-regeringens budget som grund. Vad som kommer istället är än så länge skrivet i stjärnorna. Även om Stefan Löfven har sagt att partiet står fast vid den uppgörelse som S-MP-regeringen slöt med Vänsterpartiet om vinster i välfärden är den utfästelsen lite värd med

tanke på att S först och främst vill ha ”samarbete över blockgränserna”.

Vad S-topparna mest diskuterar är vem och vilka de ska samarbeta med. Den nuvarande S-toppen flirtar ogenerat med C och FP medan den förre statsministern Göran Persson önskar ett samarbete med Moderaterna.

Socialdemokraterna tycks ha tappat ”självförtroende” i sin iver att undvika konflikter, skriver Aftonbladet i en ledare den 12 december under rubriken ”Rädda sossar vinner inga val”. Men detta tillstånd inom S är en oundviklig följd av den högerkurs som partiet har slagit in på sedan mitten av 1980-talet. Det som började med avregleringen av kreditmarknaderna för nära 30 år sedan och därefter följdes av regeringen Perssons världsrekord i budgetåt-

stramning under 1990-talet blev till dagens socialdemokratiska förtroendekris. Inom S yttras ingen som helst opposition mot högervridningen.

Djupet i förtroendekrisen visas av att Socialdemokraterna till och med efter åtta år med Reinfeldt & Co gjorde sitt näst sämsta val någonsin. Vänstervindarna under 2014 gick S helt förbi och årets valresultat var betydligt sämre än 2006 då Alliansen tog över.

Tiden i regeringsställning mildrade inte Socialdemokraternas förtroendekris. Tvärtom.

På tröskeln till 2015 har det blivit än mer tydligt att kampen mot rasism och all högerpolitik också måste bli till en kamp för arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse – för ett nytt socialistiskt arbetarparti och för demokratiska kämpande fack. ■

SOM 1800-TALETS BRUKSPATRONER

I

marginalen har tidigare skrivit om direktörerna som åker privatjet så fort de ska ut och resa. Helst ska direktören också vara ensam passagerare ombord. Men smakar det så kostar det. När SCA-chefen Jan Johansson tog företagets privatjet till New York slutade notan på 1,6 miljoner kronor. Till det ska läggas att en sådan flygresa släpper ut lika mycket avgaser som en genomsnittlig EU-medborgare gör genom att värma sin bostad i ett år. ”De beter sig som 1800-talets brukspatroner”. Så löd rubriken i flera tidningar under den gångna helgen. Återigen handlade det om skogsjätten SCA och flyg. Denna gång kunde det avslöjas att SCA:s ordförande Sverker Martin-Löf ”använt företagets tre flygplan för jaktresor, ibland ensam och ibland med sina hundar som enda medresenärer”, enligt en granskning som Svenska Dagbladet och analyssajten N360 har g jort.

Granskningen visar vidare att planen vid ett flertal tillfällen ska ha flugits tomma från Bromma upp till Östersund för att hämta Sverker Martin-Löf. Inklusive tomflygningar kan kostnaden bli 150 000 kronor för att flyga Martin-Löf mellan Stockholm och Östersund. Allt för att han och andra toppar, givetvis finns kungen med på ett hörn, vill ut och jaga vilt. ”Flygplan i skytteltrafik. Helikoptrar som flyger hundar och sprit. Så går det till när SCA jagar på exklusiva anläggningar som rustats för över hundra miljoner [kronor]”, sammanfattar Svenska Dagbladet.

Samtidigt som SCA satsade hundratals miljoner kronor på att bygga en lyxanläggning – Henvålen i Härjedalen – och ett modernt jaktslott i dess närhet till Sverker Martin-Löf, avskedade man flera tusen anställda.

Tidigare, under en lång rad av år, jagade ortsbefolkningen och SCA-anställda ”av lägre rang” på markerna. När Sverker Martin-Löf fick rätten till anläggningen i present kördes dessa bort. ”Flera lokala jaktlag har kastats ut”, skriver Svenska Dagbladet vidare och påpekar att den mark som beskrivs som direktörernas lekstuga är ett område som är dubbelt så stort som Stockholms kommun.

Ute i det fria skulle man kunna tro att direktörerna går. Men så är inte fallet. Både jägare och hundar med helikopter för transport ut på pass. När direktörerna vid ett tillfälle lyckades tömma vinkällaren beordrades helikoptern och dess förare att åka iväg efter mer. Skjutgalna fyllisar på jakt; svinpälsar är väl bara förnamnet.

När det inte är helikopter som agerar som luftburen limousine är det förstås privatjet som gäller. En gång skickades ett plan till Stockholm för att hämta en glömd plånbok.

Det är alltså ingen överdrift att de flygande direktörerna är miljöbovar i dubbel bemärkelse. ■

Polisen i Södertörn, Stockholm, har fört ett olagligt och integritetskränkande register över kvinnor som har anmält hot och misshandel. Över 2 000 kvinnor ska ha registrerats, även släktingar och barn till kvinnorna (Skärmdump sverigesradio.se den 16 december).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki, Natalia Medina och Ammar Khorshed • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

3

Antirasismen blickar mot 2015 På årsdagen av den uppmärksammade nazistattacken i Kärrtorp, den 15 december, demonstrerade 1 500 antirasister på torget. Arrangören Linje 17 mot rasism lyfter nu sociala krav riktade till politikerna som ett led i att bekämpa rasismen.

AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

Under lördagen den 13 december höll Stockholm mot rasism den årliga antirasistiska demonstra­ tionen, som startades som ett svar på de nu upphörda nazistmar­ scherna i Salem. Enligt arrang­ ören gick 1 300 personer i fack­ eltåget från Södermalmstorg till Medborgarplatsen.

LO:s vice ordförande Tobias Baudin avslutade talen med att ”det är dags att ta kampen mot rasismen

Låt oss se till att den antirasistiska rörelsen också blir en rörelse mot högerpolitiken.

2014 var ett år smockfyllt med antirasism. Inför nyvalet 2015 behöver den kampen trappas upp än mer.

Foto: Natalia Medina

Följande konkreta krav har presen­ terats av nätverket:

• Skapa ett oberoende resurs­ centrum i Skarpnäcks stads­ del, där det ska finnas mötes­ platser för kulturella möten och för lokalt engagemang.

• Gör bostad till en rättighet för alla. Detta ska inkludera EU-migranter.

• Skapa en meningsfull och trygg fritid för unga med öka­ de resurser till fritidsgårds­ verksamhet.

• Kraftfulla åtgärder för att säk­ ra ett fungerande likabehand­ lingsarbete i skolor och för­ skolor.

• Motverka rasistisk splittring på arbetsmarknaden.

• Ta fram en strategi mot rasism, diskriminering och hatbrott och synliggör den.

och högerpolitiken”, vilket inte alls stämmer överens med hans partis, Socialdemokraterna, strategi att gå till nyval med en stående invit till allianspartierna.

Den närmaste perioden inför valet är det viktigt att bilda nya

Felanmälningsaktion i Jordbro Kampanjen för upprustning av slumvärden Patrizia Immobilien KAG:s lägenheter i Jordbro håller pressen uppe. Igår köade hyresgäster utanför förvaltaren Newsecs kontor för att felanmäla på uppmaning av nätverket Rusta upp Jordbro.

RS HANINGE

rs.haninge@socialisterna.org

–V

i har gått ut till alla boende på Sand­ stensvägen och Blockstensvägen och uppmanat dem att felanmäla alla fel och bris­

Pressen ökar på slumvärden.

ter i sina lägenheter. Många har inte känt till sina rättigheter eller har inte vågat att felanmäla då de har blivit utskällda av Newsec tidi­ gare. Nu gör vi detta tillsammans,

Foto: Natalia Medina

S

ambaorkestern Riotsamba trummade in måndagskväl­ lens manifestation, som sam­ lade en salig blandning av boende och aktivister. Tal hölls av Linje 17 mot rasism, RFSU (vars abort­ rättsfestival blev angripen med en rökgranat den 7 december), rom­ ska aktivister och migranter och en latinamerikansk aktivist. Talen varvades med uppläsning av vitt­ nesmål från förra årets attack och musikuppträdanden av Vagina Dentata samt av Nike Markelius och Röda Orkestern.

Johanna från Linje 17 mot ra­ sism betonade att gräsrotskampen måste fortsätta, inte minst mot bakgrund av att Sverigedemokra­ terna skördar valframgångar och har trappat upp sin rasism inför nyvalet i mars. Därför behöver rö­ relsen blicka framåt och ställa krav på politikerna.

I pressmeddelandet inför mani­ festationen skrev nätverket: ”Det handlar om att skapa ett rättvist och solidariskt samhälle där alla har bostad, inkomst och där det satsas på unga både i skolan och på fritiden.”

vilket genererar en kollektiv styrka.

Många felanmäler nu dessutom för andra eller tredje gången då det inte hänt någonting tidigare, säger Mat­ tias Bernhardsson, kommunfull­ mäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna och aktiv i nätverket Rusta upp Jordbro, och fortsätter: – 35 hyresgäster har nu felanmält som ett resultat av uppmaningen och det kommer in fler hela tiden.

Nu begär hyresgästerna kopior av sina felanmälningar och skickar till oss. Då kan vi följa upp dem. ■

allianser bland aktivister och or­ ganisera fler i den antirasistiska gräsrotsrörelsen för att driva på för de politiska förändringar som är helt nödvändiga för att bemöta rasismen och den orättvisa höger­ politiken.

I förlängningen måste de eta­ blerade partierna, varav ingen är beredd att bryta med kapitalis­ men, utmanas av ett socialistiskt gräsrots­ alternativ för att svepa bort de sociala orättvisor som ra­ sismen gror ur. ■

Salih Muslim till PKK:s årsdag i Göteborg Lördagen den 20 december firar Kurdiska arbetarpartiet, PKK, sin årsdag med fest, artister, tal och kurdisk dans i Göteborg. Över tusen personer förväntas delta.

Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna har pratat med Dennis Uzuner, en av arrangörerna.

– Varje år firar vi bildandet av PKK. I år är detta extra viktigt med tanke på kriget i Rojava, inte minst i Kobanê, säger Dennis och fortsätter: – Kvällen bjuder på artister, dans och tal från politiker direkt från PYD i Rojava, västra Kurdistan. Det kommer att finnas mat och informationsbord med traditionella saker till salu, där alla intäkter går till Kobanê.

– PKK och dess systerpartier spelar idag en viktig roll för

hela Kurdistans utveckling. Vi är en självförsvarsrörelse och för inget krig annat än ett försvarskrig som skyddar civilbefolkningen och de kurdiska områdena. På lördag uppmärksammar vi detta, avslutar Dennis Uzuner. Årsfesten hålls i gamla Klädkällaren i Hjällbo på Agnesbergsvägen 2, med insläpp från klockan 17.00. ■

INRIKES

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

4

Ett hål i hjärtat av Pajala fler arbetslösa. I Norrbotten har arbetslösheten generellt sjunkit jämfört med förra året, förutom i gruvstäderna Kiruna och Pajala.

Foto: Paavo Pokkine / Flickr CC

Pajala får ta en hård smäll på grund av Northlands konkurs.

Northlands konkurs lämnar ett hål i Pajalas samhälle och nu räds folk för att orten kommer att dö ut. Samtidigt finns det ett hål kvar i naturen, och Muonio sameby, som samarbetade med gruvföretaget, blir utan ersättning och varnar för att gruvföretaget inte kommer att täcka kostnaderna för återställandet av marken.

rs.lulea@socialisterna.org

på projektet. I oktober 2012 starta­ des gruvan upp, men tre månader senare insåg man att det behövdes ännu mer pengar. Efter rekon­ struktioner och avgångar från den välavlönade ledningen slutade det hela förra veckan i konkurs för bo­ laget. Nu är även dotterbolagen i Norge och Finland satta i konkurs.

edan 1970 spekulerades det om gruvdrift i Kaunisvaara, Pajala, men då lade LKAB ner projektet på grund av svårhan­ terlig svavelgas. Årtionden senare intresserade sig ett kanadensiskt

I glesbygden, som har lovats guld ur de gröna skogarna, slår gruv­ konkursen hårt. Som vanligt när marknadens spekulanter får härja fritt är det arbetare och skattebeta­ lare som får ta smällen när den väl kommer. Efter konkursbeskedet

RAYMOND OHLSON

R

prospekteringsföretag för fyndig­ heterna. Företaget bytte senare namn till Northland Resources.

Första biten malm plockades upp 2007, varpå företaget pratade om att satsa åtta miljarder kronor

har lokalmedia den senaste veckan kantats av historier om småföre­ tagare, familjer och arbetare som vittnar om hur tillvaron slits isär.

De jobbtillfällen som skulle kom­ ma, de jobbtillfällen som redan hade kommit, familjer som har flyttat till orten – många är de som nu flyttar upp till bar backe.

Arbetslösheten växer i Pajala.

Arbetslösheten har ökat med 37 procent på ett år. Det är länets största ökning. I ett litet samhälle innebär den siffran 75 personer, men samma procentsats skulle i exempelvis Luleå innebära 1 000 personer eller i Stockholm 11 500

Muonio sameby valde att samar­ beta med gruvföretaget och bjöd in spekulanterna från Kanada till renmärkning. Då ansåg samebyn att gruvan var viktig för Pajala och valde att flytta betesmarker. Nu står de utan ersättning för förlorat ren­ bete och flaggar för att de 18 mil­ joner kronorna som företaget har avsatt för återställning av marken inte kommer att räcka, något som kan resultera i en miljökatastrof.

Tomas Sevä, före detta ordfö­ rande för Muonio sameby, höjer i Norrbottens-Kuriren ett varnande finger till andra samebyar som käm­ par mot gruvföretag och menar att gruvan i Kaunisvaara är ett bra ex­ empel på hur det kan gå. Sevä til�­ lägger även att minerallagen måste ändras för att samebyar ska få större rätt gentemot gruvetableringar.

Idag är mineralskatten nästintill obefintlig, vilket betyder att knappt ens smulor från gruvbolagens bord går tillbaka till staten, som trots detta satsar på infrastruktur för gruvorna. Samernas rättigheter åsidosätts, lokalbefolkningen får inget inflytande över gruvetable­ ringar, naturreservat, framförallt i Sápmi, plundras med mera.

Djupa sår lämnas i naturen med långsiktiga konsekvenser, som förorenat vatten. Alltsam­ mans för att den anarkistiska fria marknaden får härja med sina spekulationer istället för att pro­ ducera efter de verkliga behoven.

Gruvboomens uppgång och fall är det tydligaste exemplet på varför gruvindustrin behöver förstatligas under kontroll av arbetare och lo­ kalbefolkning, för att också kunna säkerställa en grön omvandling av produktionen. ■

Fackens generalstrejker stannade Italien och Belgien

M

åndagens generalstrejk i Belgien fick landet att stanna. General­ strejken hade föregåtts av en serie strejker och demonstrationer mot landets nytillträdda högerkoali­ tion. Om inte regeringen drar till­ baka sitt arbetarfientliga krispaket krävs en ny facklig handlingsplan med sikte mot en 48 timmar lång generalstrejk.

Dagarna innan (fredagen den 12 december) stod stora delar av Italien stilla på grund av den gene­ ralstrejk som CGIL, landets största fackliga centralorganisation, hade utlyst mot regeringens attacker på anställningstryggheten. I 50 städer genomförde facken demonstratio­ ner under strejkdagen. ■

Belgien och Italien stannade av generalstrejkerna.

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

5

I korthet

Pengar finns för att tillgodose behoven, men etablissemangets intressen står i bjärt kontrast mot folkflertalets behov.

Allt mer trångbott i storstäderna

B

oende Nya siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB), som Sveriges Radio Ekot rapporterade om den 10 december, visar att över var tionde person mellan 16-34 år är trångbodd i storstadsregionerna. Trångboddhet räknas som minst tre personer på varje sovrum.

Trångboddheten är som mest utbredd i Stockholmsområdet, där åtta kommuner av tio med minst boendeutrymme per person finns. Några av de kommunerna är Botkyrka, Sundbyberg och Solna.

– Vi har en trångboddhet i stadens centrala delar som är en vald trångboddhet och vi har en trångboddhet i förortsområdena där vi har många flyktingar och det är människor som har svårt att hitta något på marknaden och det byggs ju inte direkt för den gruppen heller, säger bostadsforskaren Hans Lind på Kungliga tekniska högskolan (KTH) i Stockholm till Ekot.

20 får gå från Sundsvalls centrum

U

ppsägningar Hemköp stänger butiken i centrala Sundsvall, vilket medför att alla anställda sägs upp.

Samtidigt stänger Akademibokhandeln en butik och fem personer tvingas sluta. Det skriver Handelsnytt den 10 december.

– Vi kommer att gå ut i arbetslöshet. Det finns ingen annan Hemköpsbutik i Sundsvall som vi kan få jobb på. Jag har varit här i 37 år så det känns inte jättekul, säger Ann-Sofie Berggren, Handelsombud på Hemköp i In-gallerian i Sundsvall, till Handelsnytt.

Usel arbetsmiljö för privata tjänstemän

RS kommunbudget A utgår från behoven Efter en lång avvaktan på beslut om statsbudgeten beslutade Luleå kommun i förra veckan om budgeten för kommande år. S och MP:s gemensamma budgetbeslut innebär nedskärningar, framförallt på skolan, förskolan och inom Socialnämndens områden (som till exempel äldre-, handikapp- och individomsorg). Rättvisepartiet Socialisternas (RS) budgetförslag utgår från behoven och visar hur det behövs kamp för en annan fördelning.

för budgetarbetet hade Barn- och utbildningsnämnden och Socialnämnden pekat på ökade kostnader med totalt 185 miljoner kronor utöver den årliga uppräkningen fram till 2017. I S och MP:s budget skjuts det bara till 19 miljoner kronor för 2015 och inget därefter.

skrytprojekt som ”Kuststaden” och ett nytt hamnmagasin.

– De viktigaste jämställdhetssatsningarna är höjda lägstalöner, högre personaltäthet i vården och bättre arbetsvillkor. Utöver det vill vi satsa resurser på jämställdhetsoch hbtq-utbildningar och certifieringar samt att hjälpa kvinnor som lämnar skyddat boende att hitta en lägenhet, säger Jonas Brännberg.

Satsningarna finansieras genom nedskurna politikerlöner och partistöd, minskade sjukskrivningar på grund av personalsatsningar, färre konsulter och entreprenader samt mer verksamhet i egen regi, mindre stöd till det så kallade ”näringslivet” och ökad utdelning från de samlade resurserna i de kommunala bolagen.

RS budgetförslag tillgodoser behoven fullt ut och satsar dessutom på höjd personaltäthet i vården och skolan – för att avskaffa delade turer och minska stressen för lärarna.

Pengar avsätts för att höja lägstalönerna för kommunanställda till 22 000 kronor. Fler satsningar görs på hållbarhet, till exempel cykelvägar och kollektivtrafik, men budgetförslaget stryker också uppenbart ohållbara projekt, som stora villakvarter långt från centrum och

– Men det räcker inte att fördela om pengar inom kommunen. RS budget förutsätter en massiv kampanj för att pressa de etablerade partierna att via riksdagen skjuta till mer pengar till kommunerna.

Det handlar om en omfördelning av hela samhällets resurser, från bankernas och storföretagens rekordvinster, till välfärd och löner, avslutar Jonas Brännberg.

Hela budgeten finns att läsa på rslulea.wordpress.com. ■

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

–A

tt avvakta statsbudgeten var egentligen meningslöst.

När Alliansens statsbudget, med stöd av SD, antogs i riksdagen innebar det liten skillnad vad gäller generella statsbidrag till kommunerna.

Det om något visar tydligt hur liten skillnad det i praktiken är mellan blocken, förutom de få återställare de rödgröna har lovat vad gäller a-kassan, underhållsstöd etcetera, säger Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna (RS).

Det är framförallt ökningen av antalet äldre och barn som innebär ökade utgifter för kommunen.

Det beror både på förändringar i demografin (andelen äldre och barn ökar) och att Luleå växer med cirka 500 personer per år. In-

rbetsmiljö Fackföreningen Unionens årliga arbetsmiljöbarometer ger sämsta betyg åt den psykosociala arbetsmiljön för de privata tjänstemännen. Drygt hälften av de 2 300 tillfrågade arbetsmiljöombuden uppger att deras arbetsgivare inte alls eller bara delvis arbetar med någon form av systematiskt arbetsmiljöarbete. Detta trots att det bryter mot arbetsmiljölagen. Det skriver Arbetet den 10 december.

– Hårt slimmade organisationer och ökade krav på effektivitet och tillgänglighet leder till att pressen och stressen ökar. Resultatet visar att krafttag måste tas för att vända denna utveckling så att medarbetarnas hälsa inte riskeras, säger Unionens ordförande Cecilia Fahlberg i en kommentar till barometern.

Vidare visar siffror från Arbetsmiljöverket att sex av tio företag inte aktivt jobbar för att motverka stress. Det bekräftas av Unionens barometer där den psykosociala arbetsmiljön konsekvent är mycket sämre än den fysiska.

Ko(M)munpolitiker emot flyktingar

R

asism En majoritet, 52 procent, av de moderata kommunpolitikerna som har svarat på SVT:s enkät vill minska flyktingmottagandet genom att exempelvis införa en större andel tidsbegränsade uppehållstillstånd och åtstramningar av reglerna för familjeåterförening (anhöriginvandring). Detta går i bjärt kontrast till Reinfeldts tal om att ”öppna era hjärtan” under valrörelsen.

Dessutom är fler än en tredjedel (36,6 procent) av M-politikerna positiva till samarbeten med Sverigedemokraterna.

Tidigare har förre migrationsministern Tobias Billström talat om att minska ”volymerna” (februari 2013) och Reinfeldt har skyllt försämrade skolresultat på flyktingbarn (oktober 2012). ”Vi kan inte ta in hur många som helst”, ”många gånger är det för lätt att komma in i Sverige […] de kanske egentligen inte behöver hjälp” och ”Det har varit lågt i tak […] Säger vi inte att det är stora bekymmer så kommer vi inte ta fram de svar som krävs” är några av kommentarerna från M-politiker till SVT i samband med undersökningen. Kommentarer som ligger mycket nära Sverigedemokraternas.

2013 fick 24 498 flyktingar och 10 673 anhöriga till flyktingar uppehållstillstånd i Sverige. Det är mindre än 0,05 procent av världens flyktingar. ■

DEBATT

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

6

Identitetspolitiken leder Den antirasistiska rörelsen har mobiliserat flest människor det senaste året. Demonstrationer över hela landet mot SD och nazister har avlöst varandra. Fler inser vikten av att själva ta kampen till gatorna. Samtidigt fick SD 13 procent i riksdagsvalet och tog två mandat i EU-valet. Hur ska antirasismen organiseras och vad krävs för en verklig frigörelse för rasifierade, flyktingar och andra utsatta grupper?

En debatt har blossat upp mellan i första hand vänster­ intellektuella, som inleddes med Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborgs kritik mot ”identitetspolitiken”. Även om debatten ofta blir akademisk är det viktigt att reda ut vad den egentligen handlar om. Det är viktigt för socialister att kunna navigera i debatten, eftersom den får återverkningar i vilka politiska krav som bör lyftas samt hur politiska rörelser ska organiseras.

En arbetarklass som är medveten om sin styrka har den verkliga makten i samhället. Det var när arbetarklassen äntrade scenen i masskala som diktaturer störtades i Nordafrika.

AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

Å

sa Linderborgs kritik mot identitetspolitiken handlar kortfattat om dess begränsade fokus på enskildheter istället för strukturer. Om att utgå från individer istället för att se det gemensamma intresset i att bekämpa den förtryckande, rasistiska och patriarkala kapitalismen. Identitetspolitiken ”skuldbelägger och splittrar. Man ska känna skuld för att man inte deltar i kampen, samtidigt som man inte får vara med för att man inte fattar hur det är att vara svart”, skriver hon.

Jason ”Timbuktu” Diakité höll ett känsloladdat tal med passet i sin hand, när han mottog fem-itolv-rörelsens antirasistiska pris i riksdagen. Artisten Tomas Ledin deltog solidaritetskampanjen ”Jag är Jason”. En del skribenter, som Judith Kiros, kritiserade Ledin och andra för att de upptog utrymme i ”en kamp de inte naturligt ingår i”. Istället ska Ledin, som vit, inse sina privilegier och hålla sig i bakgrunden.

na, fattigdomen och hemlösheten når nya rekordnoteringar främst bland fattiga afroamerikaner? Det idag pågående massiva upproret – under Obamas presidentskap – till följd av att poliser har sluppit åtal efter att ha skjutit ihjäl afroamerikaner började bland de svarta i Ferguson. Protesterna har spridit sig som en löpeld och demonstrationer har hållits på 170 platser med deltagande från alla etniska grupper inklusive vita. ”Solidaritet slår identitet”, som Linderborg skriver.

Enligt forskarna Bernstein och Taylor (Identity Politics, 2013) används begreppet identitetspolitik för att beteckna organisering efter kategorier, eller identiteter, som genus, etnicitet, sexuell orientering med flera, snarare än efter klass.

Identitetspolitiken har vunnit gehör bland aktivister i samband med framväxten av den postmodernistiska idétraditionen (från 1980-talet), delvis som en kritik av att delar av vänstern och arbetarrörelsen har nonchalerat eller till och med motarbetat kampen mot Kritikerna aktualiserar vilka som rasism, kvinno- och hbtq-förtryck. får ingå i den antirasistiska rörelFör tio år sedan stod Socialdesen. Utan tvekan behöver förtryck- mokraterna i fronten för att utvisa ta grupper organisera sig för att apatiska flyktingbarn och har sevinna gehör och erkännande för dan dess varit eniga med Moderasina respektive rättigheter samt terna om en inhuman flyktingpolirepresentation tik. Stalinistiska i samhället och KPML(r) (idag Solidariteten inom arbetaroch enigheten i Kommunistiska rörelsen. Men Partiet, KP) ankampen, oavsett såg på 1970-tadet kan aldrig vara målet, identitet, är helt let att ”homoutan endast ett nödvändig mot sexualiteten är medel i kampen en produkt av den rasistiska för verklig friklassamhället – görelse för alla. ett av dess sjukkapitalismen.

Men frågan domssymptom”. är, ingår den mörkhyade överklassmannen mer ”naturligt” i den anti- Identitetspolitiker, som Kiros och Fi:s rasistiska kampen än den ljushyade riksdagskandidat Foujan Rouzbeh, undersköterskan Anna? hävdar att det endast är rasifierade Vem som kan representera ra- (personer med attribut, som utsesifierade är villkorat. På vilket sätt ende och namn, som leder till att de skulle Barack Obama, som svart, utsätts för rasistisk diskriminering) vara en bra representant för afro­ som har förmågan och intresset av amerikaners intressen när hans po- att bekämpa rasismen. Alla andra litik har inneburit att klassklyftor- grupper i normsam­hället anses vara

förtryckare av den från normen avvikande identiteten och är därmed en del av problemet. Rouzbeh avfärdar Ledins med fleras solidaritetsgester med ”Ni är vita, män, medelklass och cis-personer. Ni är normen och ni är i majoritet”.

Kampen förs ofta på en individuell nivå och handlar om att medvetandegöra individer som tillhör mer ”privilegierade” grupper för att de ska hållas tillbaka och inte utnyttja sitt ”oförtjänta övertag” (övertag på grund av exempelvis kön, hudfärg eller sexuell orientering). Normkritiken blir överordnad enigheten i kampen.

Begreppet ”vita män”, en strukturellt privilegierad grupp, har en teoretisk relevans men blir ofta missriktat i den politiska debatten.

Det är sant att vita män är kraftigt överrepresenterade i maktpositioner i Sverige och i det skikt av arbetarklassen, eller medelklassen, som har heltidsanställningar och anständiga levnadsvillkor.

Men när den separatistiska debattsajten Rummets påstår att ”gruppen som klassas som vita generellt [har] makt över den egna representationen, ekonomisk makt, och politisk makt och inflytande” är de fel ute. Den överväldigande majoriteten män och vita tillhör arbetarklassen och befinner sig under kapitalistisk exploatering, precis som majoriteten av rasifierade och kvinnor.

Endast ett perspektiv som separerar den antirasistiska och feministiska kampen från den socialistiska kan avfärda ljushyades och männens roll i kampen samt vikten av enighet i kamp oavsett grad av förtryck.

Konfliktlinjerna är i grunden ideologiska. Marxismen vilar på en materialistisk samhällsanalys som skiljer den subjektiva upplevelsen av förtrycket från den objektiva förklaringen av förtryckets grund.

Därför kan även den som inte är rasifierad förstå och bekämpa ra-

sismen även om denne inte utsätts för rasismen själv. Identitetspolitiken har däremot ett idealistiskt och subjektivt synsätt, att det inte kan existera någon objektiv verklighet och ingen övergripande samhällsteori. Istället är det de förtrycktas individuella erfarenheter som står i centrum för maktanalysen.

Rummet förklarar i Aftonbladet behovet av separatistisk organisering för rasifierade med att ”när vi som delar erfarenhet av att vara rasifierade […] pratar med varandra […] kan [vi] ta in och omfatta andra typer av politik, andra analyser”.

Självfallet är en separatistisk plattform viktig för de rasifierade som känner sig marginaliserade från det offentliga samtalet om exempelvis rasism. Men vilka ”andra analyser” och vilken annan politik förutsätter personlig erfarenhet av rasism?

Visst är erfarenheterna viktiga att ta tillvara, men det identitetspolitiska projektet är dessvärre oförmöget att formulera ett pro-

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

7

r in i en återvändsgränd tiska kapitulation har tyvärr kastat tillbaka klassmedvetenheten. Arbetarrörelsens organisationer fungerar inte längre i samma utsträckning som en naturlig referenspunkt för kämpande skikt i samhället.

Med med ett program som betonar rättigheter för alla förtyckta och behovet av gemensam kamp kan ett demokratiskt socialistiskt parti och kämpande organisationer samlas till en massrörelse som kan avskaffa roten till förtryck och exploatering, det kapitalistiska systemet.

Efter polisens dödsskjutningar av unga, svarta män har protester spridits som en löpeld över hela USA. Alla olika etniciteter och grupper har deltagit – solidaritet slår identitet.

Foto: Neil Cooler / Flickr C

gram för frigörelse. Detta gäller även för intersektionella teorier, som dock i många fall kan vara analytiskt användbara då de pekar på de överlappande och sammanvävda maktstrukturerna som var och en intensifierar förtrycket av individen. En svart arbetarkvinna är förtryckt av tre olika samspelande maktstrukturer: Rasism, patriarkat och kapitalism. Däremot reduceras klass till en identitet bland andra och kapitalismen blir en maktstruktur likvärdig med rasismen.

Det blir tydligt i Feministiskt Initiativs program, som vill ”säkra människors lika möjligheter och utfall oavsett kön, hudfärg, etnicitet, klasstillhörighet, sexualitet, funktionsförmåga eller könsidentitet”. Men förtrycket av arbetarklassen beror primärt inte på social diskriminering.

Marxismen visar hur arbetarklassen per definition är den grupp som exploateras och förtrycks i

den kapitalistiska ekonomin när ägaren av produktionsmedlen ska utvinna profit. Klass är den övergripande sociala kategorin och arbetarklassen är unik då den är den mäktigaste kraften i samhället, förutsatt att den är enad och medveten om sin styrka. Den har nämligen makten över den samhälleliga produktionen och kan på eget bevåg stanna och driva ekonomin.

Det var först när arbetarklassen handlade i masskala, via generalstrejk, som Egyptens och Tunisiens diktatorer Mubarak respektive Ben Ali kunde störtas 2011.

Identitetspolitiken underskattar fatalt den inbördes solidaritet som finns mellan förtryckta grupper inom arbetarklassen. I Sverige har tiotusentals demonstrerat mot rasism under det senaste året och 78 procent oroas över främlingsfientlighet. En stor del av dessa är inte rasifierade och utsätts själva inte för rasistisk diskriminering. Soli-

dariteten och enigheten i kampen, oavsett identitet, är helt nödvändig mot den rasistiska kapitalismen.

Identitetspolitikens förnekande av övergripande samhällsförklaringar gör den oförmögen att förklara hur förtrycket ska brytas.

Marxismen är unik när det gäller att förklara förtryckets materiella grund. Rasismen är ett arv från kolonialismen och än idag en grundbult för att legitimera imperialismens erövringståg. Den islamofobi som används av SD och andra högerextremister i Europa har exploderat i samband med imperialismens ”kriget mot terrorismen”, med syftet att tjäna kapitalismen och geopolitiska maktintressen.

Rasismen används av kapitalisterna för att upprätthålla låga löner för arbetare i fattiga länder och av borgerliga politiker i Sverige som ett argument för lägre löner för invandrare eftersom de i högre utsträckning är arbetslösa. Den härskande klassen har ett objektivt intresse av

att splittra den exploaterade klassen och så inbördes motsättningar för att förhindra enad kamp mot kapitalismen. Genom olika grader av materiell exploatering inom arbetarklassen, utefter exempelvis hudfärg, kan motsättningarna förstärkas och arbetarklassens enighet försvagas.

Avskaffandet av kapitalismen och en socialistisk utveckling betyder inte att rasism och andra förtrycksordningar automatiskt försvinner.

Däremot skulle upplösandet av klassamhället svepa bort den materiella grunden för förtrycket och öppna möjligheterna för en fullständig och varaktig frigörelse för alla. Redan efter den socialistiska ryska revolutionen 1917, avkriminaliserads homosexualitet för första gången, aborträtt infördes och rätten till nationellt självbestämmande infördes. Framstegen rullades dock tillbaka med den stalinistiska kontrarevolutionen.

När arbetarklassen reser sig i masskala överbryggas de förtryckande och splittrande attityderna till förmån för klassmedvetenhet och klassenighet. Antirasism är en oumbärlig förutsättning för att motverka splittringen inom klasskampen och för att inspirera och ge impulser till andra delar av arbetarklassen att gå ut i kamp.

Rasismen, sexismen och heteronormen utgör tillsammans med den ekonomiska exploateringen en helhet – klassamhället – vilken endast kan rubbas av en bred, mångfaldig och enad klasskamp.

En enhetsfront mellan alla delar av arbetarklassen hade varit nödvändig för att slå tillbaka fascismen på 1930-talet. Detsamma gäller idag.

Kapitalismen är beroende av splittring utefter etniska linjer och vilar på den extrema materiella ojämlikheten som drabbar hela arbetarklassen, men särskilt rasifierade. För att bryta Förtryck kan inte avskaffas genom med det rasistiska förtrycket behövs en enad rörelatt omfördela Förtryck kan inte se bestående av privilegier från avskaffas genom arbetarklassens en grupp till en annan medan att omfördela privi- alla delar, för en k l ass am h ä l l e t legier från en grupp grundläggande består. Det är socialistisk uttill en annan medan maning av kapisamma ägande klassamhället klass som tjätalismen. Bara genom demonar på att uppbestår. rätthålla förkratisk planering trycket av kvinnor, rasifierade och över samhällets resurser för att tillhbtq-personer, liksom på kapitalis- godose de sociala behoven kan gromens exploatering av alla arbetare. grunden för rasistiska attityder och Konsolideringen av den nylibe- motsättningar utraderas. Därmed rala samhällsordningen efter stali- går kampen för förtryckta gruppers nismens kollaps tillsammans med frigörelse hand i hand med kampen arbetarrörelsens ledarskaps poli- för ett socialistiskt samhälle. ■

INRIKES

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

8

Mat finns för att mätta hela världens befolkning. Ändå svälter stora delar av jordens befolkning.

Näst intill varje år slår julhandeln alla tidigare försäljningsrekord. I snitt spenderar vi över 1 400 kronor mer i december än under övriga månader. I år förväntas framför allt klädförsäljningen och maten att stå för den ökande handeln.

NATALIA MEDINA

nataliamedina@socialisterna.org

E

nligt FN slängs en tredjedel av all den mat som produceras och matsvinnet finns i alla led; vid produktionen, försäljningen och i hushållen.

Livsmedelsproduktionen kräver enorma resurser och i Sverige står den för ungefär 50 procent av övergödningen och 20-25 procent av klimatpåverkan.

I Sverige kasseras 400 000 ton mat varje år innan den ens når

butiken. Koldioxidutsläppen för produktionen av den mat som slängs beräknas i Sverige vara 2 miljoner ton per år.

Matsvinnet ser olika ut i olika delar av världen. I fattigare länder är det framför allt i produktionsledet som matsvinnet uppstår, i brist på utbyggd infrastruktur och möjligheter till kylning.

I Sverige är det dock främst

hushållen som är den stora boven i dramat. 107 kilo mat slängs per person och år i avlopp och sopor.

Av det som hamnar i våra avlopp är 40 procent kaffe eller te och 25 procent mejeriprodukter. Alla tre är resurskrävande livsmedel att producera. 900 liter vatten går åt för att få fram en enda liter mjölk och 140 liter för en kopp kaffe.

De tre viktigaste anledningarna till att maten skrapas från tallrikarna ner i soporna eller rinner ner i vasken är att det har blivit över, är gammalt eller har passerat bäst före-datumet.

En högre levnadstandard i kombination med hög stress i vardagen och minskad kunskap inom livsmedelshantering gör att mat som fortfarande skulle vara tjän-

lig som föda istället blir avfall. Att återvinna maten som till exempel biogas istället för att äta den tillvaratar bara en liten del av de resurser som krävts vid produktionen.

Samtidigt som mycket av den producerade maten slängs tar delar av världens majs, soja och veteproduktion en omväg via djuren i form av foder. Det krävs 10 kilo foder för att producera ett kilo kött och jordbruksmark som skulle kunna användas till att odla matgrödor används istället till djurfoder.

Det krävs mellan 20 till 50 gånger mer vatten för att producera ett kilo kött som för att producera ett kilo grönsaker. Kött är den livsmedelsgrupp som står för den största andelen växthusgaser, två

Insamlat: 22 300 kronor Mål: 70 000 kronor

Vi kan lukta och smaka. Vi kan ignorera bäst före-datum och äta våra rester, men vi kommer inte ifrån att den verkliga förändringen kommer att ske när vi ställer om matproduktionen till en efter våra behov miljövänlig och planerad industri. ■

Demonstration mot Förbifarten

Ge ett bidrag till CWI-insamlingen!

Committee for a Workers’ International, CWI, kämpar i över 40 länder runtom i hela världen mot det kapitalistiska systemet och dess medföljande förtryck – för en socialistisk värld.

Rättvisepartiet Socialisterna har som mål att samla in 70 000 kronor i årets insamling – pengar som går direkt till kampen i länder som exempelvis Nigeria, Pakistan, Chile, Sydafrika med flera.

Stöd den internationella kampen för socialism! Sätt in ditt bidrag på PlusGiro: 87 96 49-2, märk insättningen ”CWI”.

till åtta ton per person och år i Sverige. Idag är en av nio människor undernärda.

Globalt är undernäring en större hälsorisk än vad AIDS, turberkulos och malaria är sammantaget. 3,1 miljoner barn under fem år dör årligen på grund av undernäring och samtidigt produceras det mer mat än vad som skulle behövas för att mätta hela världens befolkning. Detta gör livsmedelsproduktionen till en planerings- och fördelningsfråga.

Cirka 250 personer demonstrerade mot Förbifart Stockholm utanför Landstingshuset.

PER T ERIKSSON rs.sthlm@socialisterna.org

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

L

andstinget hade möte den 16 december och skulle besluta om man ville ha mer pengar från trängselskatten till kollektivtrafiken, som behöver byggas ut.

Men Alliansen röstade som väntat emot, eftersom de vill att alla intäkter från trängselskatten ska finansiera Förbifart Stockholm.

Förbifarten är ett otroligt dyrt projekt som kommer att bli en motorvägstunnel under Mälaren. Den skulle bli världens tredje längsta vägtunnel om den byggs. ■

Foto: hupdiggs / Flickr CC

Det stora matsvinnet

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

9

Bygg rörelse mot trängselskatten Det finns en massiv ilska mot trängselskatten. Men hur kan kampen mot avgiften segra?

Efter demonstrationen den 22 november, som samlade mellan 5 000 och 7 000 personer, måste rörelsen diskutera vad som krävs för att stoppa trängselskatten.

En arbetarbaserad rörelse underifrån är nödvändig för att riva upp trängselskatten.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

F

olkomröstningen visade tydligt vad Göteborgarna tycker. 57 procent röstade emot trängselskatten. Det hand­ lar om över 175 000 av dryga 300 000 röstande. Det är alltså ing­ en ”liten grupp motståndare”, som Anneli Hultén (S) vill ge sken av. I arbetarområden och förorter var motståndet uppemot 89 procent, vilket innebär att en massiv majori­ tet av arbetarklassen är motståndare till denna klassorättvisa avgift.

Den styrande majoriteten S, V, MP och nu också FI, tillsammans med de borgerliga allianspartierna, har försökt att begrava frågan i tystnad efter valet. Men nya korruptions­ skandaler sätter nytt ljus på frågan.

Trafiknämndens ordförande Jo­ han Nyhus (S) är polisanmäld för mutor efter att ha erbjudit Väg­ valets Theo Papaioannou en plats i Överförmyndarnämnden om han röstade på den rödgrönrosa bud­ geten. En plats i Överförmyndar­ nämnden ger ett arvode på hisnan­ de 57 000 kronor i månaden för ett arbete som tar en dags jobb.

Ilskan mot Trängselskatten är lika mycket en ilska riktad mot ”Gö­ teborgsandans” maktfullkomlighet, mutor och mygel. Men en avgöran­ de fråga är hur den kan bekämpas.

På demonstrationen den 22 no­ vember hade arrangörerna beslutat att förbjuda partipolitiska budskap, samtidigt som de själva lyfte fram det borgerliga Vägvalets ledare Theo

Papaioannou och det tidigare mode­ rata kommunalrådet Martin Wann­ holt, som uteslöts ur M efter att ha gjort upp med Vägvalet, vilket i sin tur Papaioannou polisanmälts för på samma premisser som Nyhus.

Arrangörernas och Vägvalets beslut att förbjuda partipolitiska budskap handlade egentligen om att begränsa Rättvisepartiet Socia­ listerna och Kommunistiska Partiet

Beställ från Kungsan till Kärrtorp Per-Åke Westerlunds nya bok om den antirasistiska kampen från Kungsan 1991 till Kärrtorp 2013 och framåt är ett måste för socialister, antirasister och rättvisekämpar.

Beställ den redan idag!

E-posta: rs@socialisterna.org eller ring: 08-605 94 00 för att köpa årets viktigaste antirasistiska bok. Priset är endast 99 kronor plus porto. ■

från att lyfta klassparoller och sät­ ta fokus på klassorättvisorna med trängselskatten. Det handlar om att möjliggöra för sig själva att kont­ rollera en framväxande rörelse.

Samtidigt som nejsidan var starkast i arbetarområdena och förorterna präglades demonstrationen fram­ för allt av svenska medelålders män från övre medelklassen. Inga

försök har gjorts för att mobilisera förortens arbetarbefolkning.

Men vad som behövs är att byg­ ga en massiv arbetarbaserad rörel­ se mot trängselskatten och att inte låta de borgerliga intressena bak­ binda rörelsen genom att förbjuda vissa från att delta. 2015 bör inle­ das med att samla till stormöten i förorter och arbetarområden för att bygga motståndet underifrån. ■

INTERNATIONELLT

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

10

”Folkomröstningen – en revolt mot åtstramningen” jämte alla utspel i syfte att lugna kapitalisterna samt de nedskärningar de själva hade genomfört i Skottland spelade nej-sidan i händerna.

– Socialdemokratiska Labour, ­ Tories och Liberaldemokraterna kampanjade gemensamt för ett nej under parollen ”Better Together” (Bättre tillsammans). Men trots att det blev ett nej till självständighet är dessa partier svagare än någonsin. Förtroendet för Labour är kört i botten. Det är fler som tror att Loch Ness-odjuret finns än som hyser förtroende för Labours ledning. Tories och Liberaldemokraterna är utrotningshotade arter i Skottland.

– Kampen för självständighet kan inte avskiljas från kampen för socialism, säger Philip Stott från Socialist Party Scotland.

– Vi förutsåg att folkomröstningen skulle bli till en revolt mot åtstramningspolitiken. Men revolten blev ännu större och mer djupgående än vi kunde föreställa oss. En klar majoritet av arbetarna röstade ja till självständighet och bland de unga som röstade för första gången var det mer än två tredjedelar som röstade ja. Totalt var det 1,6 miljoner som röstade ja till självständighet och valdeltagandet var det högsta någonsin, berättar Philip Stott, Socialist Party Scotland (CWI i Skottland) för Offensiv.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

D

et var för drygt två år sedan som den brittiska högerregeringen (en koalition mellan Tories, de brittiska Moderaterna, och Liberaldemokraterna, ungefär Folkpartiet) beslöt sig för att utlysa en folkomröstning om Skottland skulle bli självständigt eller inte. Regeringen räknade med att det skulle bli ett kraftigt nej till självständighet och att frågan därmed för evigt skulle kunna begravas. Vidare räknade regeringen med att den skulle gå stärkt ur folkomröstningen.

Men bara en massiv och dyr skrämselkampanj från etablissemangets sida kunde säkra en nej-seger. 55,3 procent röstade nej, mot 44,7 procent för ja till självständighet.

– Folkomröstningen blev till ­ en arbetarklassrevolt mot åtstramningen. I arbetarstaden Dundee vann ja-sidan, och Glasgows arbetarförorter röstade ja till självständighet. Mot ett ja stod hela etablissemanget. Även USA:s president uttalade sig för ett nej och det gjorde även Kinas härskare Xi

Jinping samt såväl påven som den protestantiska Orangeorden, säger Philip Stott och fortsätter: – Vi stod för ett socialistiskt ja till skillnad från ja-sidans ledande parti, Scottish Nationalist Party (SNP), som styr Skottland. Vi menade att självständigheten skulle användas för att omedelbart höja minimilönen till dryga 100 kronor i timmen, stoppa privatiseringar och nedskärningar för att istället genomföra offentliga satsningar för att skapa, jobb, välfärd och bygga nya bostäder, vilket krävde ett förstatligande av ekonomins nyckelsektorer och en planerad ekonomi. Vårt program sammanfattades i parollen ”För ett självständigt socialistiskt Skottland i en konfederation med ett socialistiskt England och Wales och ett socialistiskt Irland, som ett steg mot ett socialistiskt Europa”.

– SNP var för ett självständigt kapitalistiskt Skottland som skulle bli kvar i EU och att bolagsskatterna skulle sänkas. SNP:s prokapitalism

I maj nästa år är det parlamentsval i Storbritannien. Enligt de senaste opinionsundersökningarna skulle 36 av totalt 41 Labourledamöter från Skottland förlora sina platser i Westminster (brittiska parlamentet) om det vore val idag. Labourmandaten skulle istället gå till SNP. Flera fackförbund i Skottland står också på tur att bryta sina band till Labour efter att högerfalangens kandidat Jim Murphy blivit skotska Labours nye ledare.

– Efter folkomröstningen följde en våg av organisering och radikalisering. SNP gick från 26 000 medlemmar till 100 000. Vårt parti gick också starkt framåt. De flesta av SNP:s nya medlemmar kommer att lämna partiet i besvikelse över att SNP fortsätter att genomföra nedskärningar. Men just nu ses SNP som det verktyg som kan göra Skottland självständigt.

Detta trots att SNP-ledaren Alex Salmond avgick efter folkomröstningen med hänvisning till att ”en sådan här möjlighet får man bara en gång i livet”.

– SNP har egen majoritet i det skotska parlamentet, men de har i stort sett genomfört de nedskärningar som Westminster har krävt. Det har i sin tur lett till att 60 000 offentliga jobb har försvunnit i Skottland och till nya kommunala nedskärningar. En månad efter folkomröstningen beslutade sig det SNP-styrda skotska parlamentet för att anta en ny budget som innehåller ytterligare nedskärningar på omkring 5 miljarder kronor under 2015.

Men samtidigt som de står bakom åtstramningspolitiken har SNP pressats till att ta avstånd från privatiseringar, dock utan att kräva att verksamheter som har privatiserats ska övergå i offentlig regi. Partiet

har också vunnit popularitet genom att vara emot den brittiska imperialismens krig i Irak och för att man inte har infört studentavgifter.

– Omedelbart efter folkomröstningen fanns en möjlighet att ta nya konkreta steg för att bilda ett nytt arbetarparti. Vi uppmanade till detta, men den övriga vänstern och de Gröna valde istället att mana till en samling bakom SNP i hopp om att kunna förena alla som var för självständighet och få plats på SNP:s vallistor, vilket inte kommer att ske. Förväntningarna om en SNP-ledd allians för självständighet och mot nedskärningar är illusioner. Den övriga vänstern gör om tidigare misstag när de tror att kampen för självständighet kan avskiljas från kampen för socialism.

– Men att vi blev ensamma om denna linje innebar att möjligheten till att bygga ett nytt arbetarparti tillfälligt gick förlorad. Vi kommer dock att ställa upp i valet som en del av TUSC (ett valsamarbete mellan Socialist Party Scotland och fackföreningar som exempelvis RMT).

– Fackligt aktiva Socialist Party-medlemmar har tagit initiativ till en kampanj för att pressa kommunpolitikerna till att vägra genomföra nedskärningar och istället lägga en budget baserad på behoven. Vi har exempelvis en ledande ställning inom offentligfacket Unison i Glasgow, som är Skottlands största fackavdelning med 11 000 medlemmar. I Glasgow har Unison tillsammans med en rad andra fackföreningar som Unite, GMG och lärarfacket EIS skrivit ett brev till varje kommunfullmäktigeledamot och krävt en budget utan nedskärningar.

Det är bara en fråga om när åtstramningspolitiken föder nya revolter.

– Efter folkomröstningen har den brittiska högerregeringen tvingats lova ytterligare självstyre till Skottland. En del av skatteinkomsterna ska bli kvar i Skottland. Sedan tidigare har det också stått klart att om lite drygt ett år kommer det skotska parlamentet ha rätt till att självt ta lån. Detta gör det allt svårare för SNP att försvara nedskärningarna med hänvisning till att ”London ger oss inget val”. Tvärtemot vad SNP-ledningen tror kan en ny folkomröstning snart bli aktuell. I vilket fall: Det är bara en fråga om när åtstramningspolitiken föder nya revolter, avslutar Philip Stott. ■

OFFENSIVS ÅRSKRÖNIKA SVERIGE 2014

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

11 1

I Sverige blev 2014 ett år fyllt av tvära kast i såväl opinion som samhällsutvecklingen. Vem hade exempelvis kunnat ana att supervalåret skulle sluta i att den nyvalda regeringen efter 60 dagar vid makten fann sig tvingad att utlysa ännu ett val – nyvalet till riksdagen den 22 mars.

Den politiska krisen satte onekligen sin prägel på året.

Ytterst är denna kris ett uttryck för att det inte finns någon inomkapitalistisk väg ut ur kapitalismens stagnation och utdragna kris.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

Å

r 2014 blev ett år då landet gled ännu mer isär – politiskt och socialt. Vindarna blåste till vänster. Under årets lopp stärktes såväl det folkliga motståndet mot högerpolitiken och effekterna av det nyliberala systemskiftet, som viljan att aktivt bekämpa rasismen. Men i avsaknad av ett starkt socialistiskt arbetarparti och kämpande demokratiska fackföreningar – en levande arbetarrörelse – blev inte vänstervindarna ihållande. Till följd av den ojämna medvetenheten, brist på kamperfarenheter och politisk förvirring kring frågan om vad alternativet är, skiftade opinionsvindarna och kamviljan snabbt i styrka.

På våren gav SOM-institutets årliga opinionsundersökning besked om att kritiken mot vinster i välfärden hade vuxit. Sju av tio ville stoppa vinstuttagen ur vård, skola och omsorg. För två år sedan var det sex av tio. Sammantaget visade SOM-institutet på ett rekordstöd för den offentliga sektorn och välfärdsstaten.

Det var de stora, riksomfattande demonstrationerna, som svar på nazistsekten SMR:s attack mot en antirasistisk demonstration i Kärrtorp den 15 december 2013,

som kom att färga årets första månader. Under december-januari genomfördes demonstrationer mot nazistvåldet på över 30 orter, med ett sammanlagt deltagande på över 40 000 personer – den största gräsrotsmobiliseringen sedan början av 1990-talet. Det var heller ingen tillfällighet att denna folkrörelse mot nazistvåldet sammanföll med ett ökat motstånd mot högerpolitiken. I början av året stod det klart att Alliansen hade nått vägs ände.

Läget på våren 2014 var lite som 2006, då väljarna hade fått nog av socialdemokratisk högerpolitik och Göran Persson och det spelade inte någon roll vad S-regeringen lovade. Den var körd.

Det var inte den så kallade rödgröna oppositionen som låg bakom den markanta opinionsförändringen, utan den var snarare ett uttryck för en folklig reaktion underifrån, allt medan inte minst Socialdemokraterna bara fortsatte att gå i otakt med opinionen.

Oppositionens politiska tillkortakommanden, tillsammans med facktopparnas fortsatta passivitet, medförde att det in i det sista var oklart om det i höst skulle bli ett regeringsskifte. Men allt pekade

mot att det äntligen var dags att sätta punkt för Reinfeldt & Co.

SD och rasistisk splittring. Kampen mot rasismen behöver kopplas till en kamp mot högerpolitik och kapiEU-valet den 25 maj gav besked om talism, som göder rasismen. hur impopulär högerregeringen Även under 2014 fortsatte anhade blivit. ”Vänstervind i svenska talet strejker och arbetsmarknadsEU-valet, men varning för rasistis- konflikter att ligga på en rekordlåg ka SD”, skrev Offensiv då. Visserli- nivå. Men det var ytterst nära bygggen har EU-valet alltid en karaktär nadsstrejk. Strejkhotet tvingade av protestval mot de styrande, men arbetsgivarna till en eftergift i elfte denna gång var det ett protestval timmen. Byggnads fick igenom en fastare plattform för ”ordning och med vänsterförtecken.

Moderaterna blev EU-valets sto- reda” – kollektivavtal ska gälla – på ra förlorare. Sammantaget fick de byggarbetsplatserna.

Arbets- och anställningsvillkofyra allianspartierna bara 36 procent av rösterna mot över 50 procent för ren stod också i förgrunden i Sekos de rödgröna och Feministiskt Initi- tågstrejk i juni. Strejken satte foativ, som för första gången fick plats kus på avregleringarnas förödande i EU-parlamentet. I EU-valet 2009 följder och inför hotet om upptrapvar det jämnt mellan de rödgröna pad tågstrejk innan midsommar backade arbetsgivarna. Det blev och högeralliansen.

Det rasistiska högerpartiet en klar begränsning av antalet tiSverigedemokraterna gick också manställda och deltidsanställda på Veolia, som fram och fick två mandat i Kampen mot rasismen körde ÖreEU-parlamen- behöver kopplas till en su ndst åge n var Veotet. Valresulkamp mot högerpolitik (det lias villkorstatet var såväl och kapitalism, som dumpning på en fingervisÖresundståning om hur göder rasismen. gen som ordet skulle gå i höstens val som en varning om att sakade strejken).

Sverigedemokraterna, i brist på ett Privatiseringar och avregleringtydligt arbetarklassbaserat vänster­ ar har försvagat anställningsvillalternativ, skulle kunna parasitera koren och ytterligare bidragit till på det rådande missnöjet. en allt otryggare arbetsmarknad.

Men utan de stora antirasistiska En av fem arbetare har idag en mobiliseringarna på gator och torg, otrygg, tillfällig anställning. Bland arbetsplatser och skolor, som omgav unga arbetare är det mer än hälften.

EU-valet, skulle SD ha vunnit ett Otrygga jobb och ökad stress på arännu större väljarstöd. Dessa mani- betsplatserna har också lett till att festationer visade den potential som sjukskrivningarna ökar igen och att finns för att bygga en riksomfattan- arbetsplatsolyckorna blir fler. de antirasistisk rörelse som också har förankring på arbetsplatserna Internationella händelser satte ockoch i fackföreningarna. Demonstra- så sin prägel på Sverige 2014. Tiotutioner kan dock inte ensamt stoppa sentals människor demonstrerade

Foto: Natalia Medina

Ett supervalår präglat av kampen mot rasism

under sommaren-hösten mot Israels terrorkrig i Gaza och till stöd för de kämpande kurderna i Kobanê.

För att om möjligt blidka opinionen och försöka skyla över S-ledaren Stefan Löfvens försvar av Israels bombkrig i juli utlovade Socialdemokraterna några månader senare, då i regeringsställning, ett symboliskt erkännande av Palestina.

Valet den 14 september blev ytterligare ett rejält nederlag för högeralliansen. Men inte heller de rödgröna gjorde något bra val. Socialdemokraterna gjorde sitt näst sämsta val i historien. De rödgröna var dock större än högeralliansen och därför kunde en ny regering formas av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med Stefan Löfven som statsminister.

Denna minoritetsregering ämnade att styra i samarbete med ett eller flera allianspartier. Men allianspartierna var kallsinniga och efter bara 60 dagar utlyste S-MP-regeringen ett nyval.

Den politiska krisen hade därmed nått en ny nivå, och det enda som är säkert är att efter nyvalet är läget i Sverige än mer likt den kroniska instablitet som präglar resten av Europa.

Nyvalets bakgrund, SD:s höjda rasistiska profil och uttalande om att göra nyvalet till ”en folkomröstning om massinvandringen”, jämte risken för att en ny högerregering bildas efter den 22 mars, har redan fött en motreaktion och höjt den politiska temperaturen. Det polariserade valet och ”kontrarevolutionens piska” kan ge vänstervindarna ny styrka och nya uttryck. Låt oss göra 2015 till ett år av kamp mot rasism och all högerpolitik och för nya steg i bygget av ett socialistiskt massalternativ. ■

12

”K

ampen mot rasism fö­ der ny folkrörelse” löd rubriken på Offensivs förstasida den 22 maj.

Detta med anledning av att tio­ tusentals människor runt om i lan­ det aktivt har protesterat mot rasis­

OFFENSIVS ÅRSKRÖNIKA: SVERIGE 2014

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

ungdomliga prägel bidrog starkt till att Vänsterpartiet, Miljöpar­ tiet och Feministiskt Initiativ gick framåt i EU-valet.

Men som Rättvisepartiet Soci­ alisterna (RS) och Offensiv påpe­ kade i en kommentar till EU-va­

let behöver den växande kampen mot rasismen även utvecklas till en rörelse mot rasismens gro­ grund: Mot högerpolitiken och kapitalismen som ger ökade klassklyftor, arbetslöshet, ned­ skärningar och nyfattigdom.

ing (bilden). Det enda parti som egentligen gick framåt i valet var Sverigedemokraterna, som fick nästan 13 procent av rösterna och fler platser i riksdagen än vad Mil­ jöpartiet och Vänsterpartiet till­ sammans erövrade.

Utgången av valet förvandlade det politiska landskapet i Sverige och markerade en ny vändning i landets politiska kris.

Omedelbart efter valet följde ett strömavhopp från Moderaterna. Re­ dan på valnatten aviserade Fredrik

Reinfeldt sin avgång, sedan flydde en efter en det sjunkande M-skeppet.

Den nya koalitionsregeringen hade ambitionen att bryta block­ politiken, men misslyckades. Istäl­ let kommer nyvalet i mars att bli ett ”blockval”. ■

Även i höstens val och dagarna efter valet genomfördes manifesta­ tioner mot rasistiska SD. Det var SD:s upptrappade rasism som låg bakom partiets stöd till högeralliansens budget, som ledde fram till nyvalet i mars nästa år.

Foto: Miljöpartiet de gröna / Flickr CC

tiska Sverigedemokraterna under EU-valet. Det var en proteströrelse som inte hade kunnat bli av utan de stora och många demonstratio­ nerna mot nazistvåldet månaderna innan.

De antirasistiska protesternas

V

alet blev till ett nederlag för de fyra Allianspartier­ na, som för första gången hamnade under 40 procent. Det blev äntligen ett regeringsskifte.

Socialdemokraterna och Miljö­ partiet bildade en minoritetsreger­

I

början av juni inledde fack­ förbundet Seko sin strejk på Veolia Öresundståg och Veolia Snälltåg. Strejken var en följd av att Veolia dumpade löner och villkor.

De strejkandes kampvilja, det stora stödet och Seko:s upptrapp­

OFFENSIVS ÅRSKRÖNIKA: SVERIGE 2014

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

13 13

Foto: Mattias Berhardsson

Foto: Natalia Medina

I

valet satsade Rättvisepartiet Socialisterna (RS) framför allt på att försvara partiets kommunfullmäktigeplatser i Haninge respektive Luleå. Det lyckades vi med. RS höll ställningarna och tog två mandat i vardera fullmäktige.

I Göteborg blev RS näst största parti i arbetarklassområdet Sandeslätt i Hammarkullen. Till skillnad från alla andra partier bedrev RS en gräsrotsvalrörelse med dagliga aktiviteter på gator och torg, dörrknackning och kampanjmöten.

Vår valkampanj var också helt finansierad av medlemmar, sympatisörer och väljare.

Som enda parti ställde vi upp med kandidater på arbetarlön.

För socialister är valrörelsen en plattform som ger möjlighet att nå

ut med ett socialististiskt budskap till flera. Ett huvudtema i vår valkampanj var att det krävs en organiserad kamp för att nå förändringar för att stoppa nedskärningspolitikerna och få till stånd en upprustning av välfärd och bostäder. ■

platsen den 18 januari (bilden) för att manifestera mot sexuellt våld – för en samtyckeslag.

Inför den Internationella kvinnodagen den 8 mars i år skrev Offensiv: ”Förhoppningsvis kan en ny feministisk rörelse födas som

ser behovet av klassperspektiv som med antikapitalistiska och socialistiska idéer ifrågasätter förekomsten av och vill avskaffa maktordningarna i sig.”

I Göteborg blev årets 8 marsdemonstration rekordstor, drygt

5 000 deltog. När Ta Natten Tillbaka hade avslutat sin demonstration i Malmö på kvällen den 8 mars gick nazister till angrepp mot en grupp aktivister. Nazistattacken i Malmö följdes av nya stora protester mot nazistvåldet runt om i landet. ■

Det är ett nyval som SD vill göra till en ”folkomröstning om massinvandringen”.

Det behövs därför en ny rörelse underifrån, som med tidigare protester i ryggen samlar till kamp mot rasism och all högerpolitik. ■

Foto: Natalia Medina

Foto: News Oresund / Flickr CC ning tvingade till sist arbetsgivarorganisationen Almega och Veolia att backa. Tågstrejken gav nya förutsättningar för en politisk offensiv mot den växande otryggheten på arbetsmarknaden och nyliberalismens avregleringar. ■

U

nder 2014 växte motståndet mot sexismen och de senaste årens backlash mot kvinnor samt regeringens kvinnofientliga politik.

I Stockholm samlades över 3 000 personer på Medborgar-

IRLAND: MASSRÖRELSE MOT VATTENAVGIFTER 14

Över 100 000 på Dublins gator mot vattenavgifter

Irlands arbetare intar gatorna i vrede över den orättvisa vattenavgiften.

All trafik stod helt stilla i centrala Dublin mitt på dagen onsdagen den 10 december när 100 000 samlades i en ny jättedemonstration mot vattenavgifter.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

–A

tt så många samlades mitt på en arbetsdag är viktigt, något vi inte har sett tidigare. Kollektivtrafiken kom inte igång förrän sent på kvällen. Tågen var fullpackade.

Många tog ledigt, här fanns både privat- och offentliganställda, elever, arbetslösa och pensionärer. Det kom bussar från städer runt om i landet.

O

m sex års kris har lett till en förbättring – varför ska levnadsstandarden sänkas ytterligare? Nej, nu fick det vara nog, ansåg både aktivister från tidigare kampanjer och stora grupper

Det här var den första demonstrationen sedan regeringen annonserade flera stora eftergifter. Vatten­ avgiften ska halveras jämfört med det första förslaget (som var motsvarande 4 000 kronor per år) och vara lika för alla.

– Försöket att dämpa rörelsen misslyckades. Ilskan mot regeringsom aldrig tidigare har varit aktiva.

Lördag den 11 oktober flödade ilskan när 100 000 demonstrerade i Dublin – samma dag kom valresultatet att Paul Murphy tog den parlamentsplats som stod på spel i ett fyllnadsval.

Den 1 november demonstrerade 200 000 i städer runt om i landet. 10 000 deltog i en demonstration på initiativ av Anti Austerity Alliance och Socialist Party i Limerick.

Lokala kommittéer har bildats runt om i landet, till exempel för att stoppa att vattenmätare installe-

en var lika stor nu som vid de två tidigare stora demonstrationerna, den 11 oktober och den 1 november. I oktober var etablissemanget chockat över motståndet. Men den här gången försökte media och polis tona ner hur många vi var. En tidning skrev att vi var 5 000 och polisen uppgav 30 000!

Socialist Party driver linjen att vägra betala avgiften. Flera andra partier som säger sig vara emot avgiften förespråkar inte bojkott, utan uppmanar folk att vänta till nästa val. Ledare för partiet Sinn Féin, som är i opposition och har gått framåt starkt i opinionsmätningarna, har till och med sagt att de själva kommer att betala avgiften.

– Paul Murphy, som talade för ras. Enbart i en del av norra Dublin med 45 000 hushåll finns 12 kommittéer och 250 mycket aktiva i kampanjen. Polisen har ingripit allt hårdare mot lokala protester. Omkring 40 personer har arresterats och några har ställts inför domstol, men ingen har dömts till fängelse.

Paul Murphy blev angripen i media och av andra politiker för att organisera en ”gatumobb” efter en protest när vice premiärminister Joan Burton besökte stadsdelen Jobstown. Men när Paul kunde förklara hur det är politikernas svek

Socialist Party på demonstrationen, drev hårt att det gäller att vägra betala avgiften, och han fick ett enormt bra gensvar från demonstranterna. Känslan ökar om att det är möjligt att vinna och att fälla regeringen. Vi fick väldigt bra gehör vid våra bokbord och på tidningsförsäljningen.

En opinionsmätning nyligen visade att 33 procent bestämt sig för att inte betala, vilket är en mycket hög siffra. Aktivisterna i kampanjen tror att det kan öka efter demonstrationen. De första räkningarna anländer i april.

– Nu siktar vi på en konferens för Vägra Betala i februari, för att samla tusentals nya aktivister i de lokala grupperna, säger Laura Fitzgerald. ■ (Joan Burton gick till val på att inte införa vattenavgifter) som har lett till ilskan slogs attacken tillbaka.

Stödet till att inte betala ökade med Socialist Party som katalysator.

Rörelsen mot vattenavgifterna, som ännu inte är en enhetlig rörelse, har stark arbetarklassprägel.

Fler kvinnor och unga är aktiva än i tidigare kampanjer.

– Stämningen mot regeringen och hela åtstramningspolitiken är mycket stark. Vi träffar många som vill bli aktiva i Socialist Party och vara med i att bygga en ny politisk kraft, säger Laura Fitzgerald. ■

De 10 oktober valdes Paul Murphy från Anti Austerity Alliance (anti-åtstramningsalliansen) och Socialist Party i ett fyllnadsval i Dublin Southwest och kunde ta plats i parlamentet.

P

aul Murphy valdes med motståndet mot vattenavgifterna som sin profilfråga och besegrade kandidaterna från Sinn Féin, just nu största parti i opinionen, och regeringspartierna. Han har snabbt blivit en av ledarna för kampanjen mot vattenavgifterna, påhoppad i borgerliga media och hyllad av aktivisterna.

På demonstrationen den 10 december höll Paul Murphy ett bejublat tal: – När vi har besegrat vatten­ avgifterna kommer vi inte att gå hem. Låt oss inte glömma vad vi har lärt oss – att människor har makt när vi mobiliseras. Låt oss använda denna makt för att ta itu med bostadsbristen, åtstramningspolitiken och de rikas utsugning.

– Låt oss använda de metoder vi har lärt oss för att bygga en ny politisk rörelse i detta land för de 99 procenten, för dem som inte företräds av den isolerade och illvilliga regeringen.

Denna rörelse består av många individer och kampanjgrupper över hela landet. Anti-Åtstramningsalliansen lanserar en uppmaning till människor och grupper att komma samman för att bygga en ny kraft för att representera majoriteten.

– Låt oss sitta ner och diskutera demokratiskt byggande av ett paraply av anti-åtstramning, anti-vattenavgift och vänsterkandidater i varje valkrets i landet vid nästa parlamentsval. Så stor är den politiska förändring som denna rörelse har uppnått att dussintals seriösa, engagerade aktivister kan bli valda. Tillsammans kan vi förändra politiken i detta land, tillsammans kan vi revolutionera samhället.

– Tillsammans kan vi slutföra det som James Connolly kallade pöbelns uppåtgående marsch till makt för de 99 procenten och ett slut på makten hos de en procenten. Låt oss komma sammans, låt oss diskutera, och låt oss bygga en politisk del av denna massrörelse. ■

Paul Murphy.

Foto: We Won’t Pay the Water Charge

Den irländska regeringen ångrar antagligen bittert sitt skryt om ekonomin, att återhämtningen har börjat.

Att de samtidigt ville införa ännu en straffavgift på vanligt folk blev droppen som fick bägaren att rinna över.

Det säger Laura Fitzgerald från Socialist Party (CWI Irland), som är mycket nöjd när jag talar med henne dagen efter demonstrationen.

– Jag talade med arbetarfamiljer där mödrarna sett till att tonåringarna demonstrerade istället för att gå till skolan. Och jag mötte många arbetare som var arga på fackledningen, som har gett stöd till vattenavgiften.

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

INTERNATIONELLT

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

15

”Jag är inte ’Seattle nice’” Seattle beskrivs som lika ojämlik som vacker. Och då är staden väldigt vacker – sägs det. Omringad av hav, sjö, berg och vulkaner.

Nuförtiden är det trevliga Seattle synonymt med kamp och socialism.

I Seattle har gräsrotskampen vunnit 15 dollar i timmen i minimilön, vilket har inspirerat andra städer att följa efter.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

D

et var i november förra året som Socialist Alternatives (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i USA) kandidat Kshama Sawant blev vald till kommunfullmäktige i Seattle, med 93 000 röster. Posten motsvarar snarare våra kommunalråd då det bara finns nio invalda – arbetet i fullmäktige är ett heltidsjobb där varje invald ansvarar för stora förvaltningar.

Valsegern var spektakulär, både för Socialist Alternative och för arbetarkampen över hela USA. I Seattle var det första gången på 100 år som en socialist blev invald. På CWI:s internationella styrelsemöte i början av december träffar jag för första gången Kshama Sawant. Det är lätt att förstå att hon går hem i stugorna med sina rappa och slagkraftiga svar på allt.

När San Fransisco nyligen införde 15 dollar i minimilön sades det rakt ut att Seattle hade banat vägen. I april kommer den första lönen på minst 15 dollar i alla kommunalt och statligt anställda i Seattles fickor.

Andra frågor som Kshama har jobbat med är till exempel kampen mot lyxrenoveringar som leder till 400 procents höjd hyra (ovanpå de senaste årens 29-procentiga höjningar). Framöver kommer ”skatt på de rika” att tas upp. Kshamas position ger räckvidd. Hennes tal delas i hela världen, bland annat hennes alternativa tal till Obamas årliga tal till nationen, talet vid den historiska klimatmarschen, fördömandet av

Jag är ute i kampen, inte för min egen räkning, utan för att ge arbetarklassen en röst.

kriget mot Gaza, på ursprungsbefolkningens dag med flera.

Det finns en öppenhet i USA. På grund av att det aldrig har funnits arbetarpartier, inte ens en motsvarighet till Socialdemokraterna, är många mer nyfikna på ”socialismen” – begreppet är inte nedfläckat. Å andra sidan är medvetenheten om den egna klassen lägre än i Europa. Att Republikanerna vann mellanårsvalet i höstas är inte liktydigt med en genomgripande högervridning av opinionen utan berodde mycket på det låga valdeltagandet. Tvärtom pågår rörelser som låglönekampen, de svartas revolt mot den statliga rasismen, kamp mot sexism på universiteten och lokala folkomröstningar i många radikala frågor.

– Alla 93 000 som röstade på mig identifierar sig inte som socialister,

Foto: Natalia Medina

Direkt efter valsegern sattes planen i verket, där det första steget var att samla in namn för att få till stånd en folkomröstning om frågan. Detta satte en enorm press på borgmästaren som för att undvika att bli överkörd försökte hoppa på tåget och tillsatte en utredning. Även fackföreningarna deltog. Borgmästaren kunde sedan inte bromsa bollens rullning och i april var paketet klart. Även om det innehöll vissa brister, som att småföretagare får tre år på sig att införa 15 dollar (114 kronor) i timmen, innebär det en viktig sporre över hela landet.

Kshama Sawant.

Foto: Shannon Kringen / Flickr CC

Hur har det senaste året varit?

– Det har varit ett historiskt år i en historisk period som började med occupy-rörelsen. Det finns en brinnande vrede över ojämlikheten som har undertryckts under så många årtionden. Nu har vi inte bara visat att det är möjligt att sätta agendan för arbetarkampen utan också att det är möjligt att vinna, säger Kshama.

Det har verkligen gått snabbt.

Parollen ”15 NOW” var avgörande för valsegern – 15 dollar lokalt beslutad och lagstadgad minimilön.

Det pågick redan en rörelse för lågavlönade över hela landet.

Rörelsen för 15 dollar i minimilön har fått en parlamentarisk röst via Kshama Sawant, som valdes in i fullmäktige med 93 000 röster.

utan det var arbetarklass­karaktären som attraherade, som att vi bara tog emot bidrag från arbetare och lovade att jag skulle leva på arbetarlön om jag blev vald. Jag är ute i kampen, inte för min egen räkning, utan för att ge arbetarklassen en röst. Detta är ovanligt. En kvinna kom fram nyligen och frågade om jag är på riktigt, skrattar Kshama.

2015 blir en riktigt stor utmaning då det är dags för omval. Den 4 augusti börjar den första valomgången, och de två som går vidare ställs sedan mot varandra i början av november. Nu har etablissemanget fått upp ögonen för vilket hot Socialist Alternative utgör. Tidigare ansågs hotet som litet. Redan när Jess Spear, Kshamas partikamrat, kandiderade i höstas möttes hon av betydligt hårdare motstånd än vad Kshama gjorde ett år tidigare.

Men socialisterna har stora chanser i Seattle. Segern med 15 dollar i timmen är förstås populär och helt och hållet förknippad med Kshama. I en opinionsundersökning nyligen hade hon 50 procents stöd, näst bäst av alla nio och bara en procentenhet efter den politiker som ledde. I sin egen valkrets hade Kshama 60 procents stöd. Hon utmärker sig också med att ha flest motståndare, då de rika i Seattle ogillar henne starkt.

– Omvalet är viktigt för hela vänstern. Vi kommer att slåss. Jag är inte alls ”Seattle nice” (att alla kommer överens), utan retar gallfeber på de andra i kommunfullmäktige.

Men det är inte därför de vill ha bort mig, utan de ser det som ett medel att tysta arbetarklassen som just har vågat ta ton. ■

INTERNATIONELLT

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

16

Latinamerika i en brytningstid Offensiv har talat med Johan Rivas från CIT/CWI i Venezuela, som inledde diskussionen om Latinamerika på CWI:s internationella styrelsemöte i Belgien i månadsskiftet november-december.

– Ett drygt årtionde av relativ stabilitet i Latinamerika, på basis av höga råvarupriser och vissa välfärdsreformer, är nu över, slår han fast.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

Mexiko i uppror

M

en den ökande sociala oron orsakas inte bara av en stagnerande ekonomi. Vi talar efter diskussionen om klasskampens utveckling i Latinamerika särskilt om de massiva protester som de senaste månaderna har skakat Mexiko, som med sina 118 miljoner invånare är den spansktalande världens folkrikaste land. Där har de senaste månadernas protester, efter 43 lärarstudenters försvinnande, riktat strålkastarljuset mot hur den våldsamma maffian och korruptionen i dess spår genomsyrar samhället.

– I Centralamerikas norra triangel, som Mexiko, Honduras, Guatemala och El Salvador utgör, kan vi idag praktiskt taget tala om ”misslyckade stater”, säger Johan Rivas.

Han beskriver en region som utvecklats till en av världens mest ojämlika och våldsamma. Enligt officiella siffror har 155 000

människor mördats sedan det så kallade kriget mot drogkartellerna inleddes 2006. Under samma tid har 26 000 personer, eller mer än 50 per vecka, försvunnit.

frihandelsavtalet NAFTA med USA från 1994 och mot PRI-regeringens planer på att privatisera det statliga oljebolaget PEMEX. Mer än halva befolkningen klassas som fattig.

Men det är den makabra kidnappningen av 43 lärarstudenter den 26 september som har fått missnöjet att koka över, med krav på president Peña Nietos avgång.

Enligt Mexikos riksåklagare har gripna medlemmar av det lokala brottssyndikatet Guerrero Unidas, med nära band till den nu avsatte borgmästaren och dennes fru, erkänt att de mördat, bränt och dumpat kvarlevorna efter de försvunna studenterna vid en soptipp, där det också har hittats flera massgravar.

Detta sedan en grupp lärarstudenter som kommit till staden Iguala, i delstaten Guerrero, i tre bussar för att protestera mot diskrimineringen av landsbygdens nya lärare först beskjutits av stadens lokala polis, vilket direkt dödade tre studenter och tre andra i omgivande fordon. De 43 studenter som försökte fly från platsen fångades därefter in och överlämnades av polisen till brottssyndikatet, vars ledare beordrade att de skulle ”försvinna”.

Presidenten Peña Nieto, som representerar det gamla maktpartiet PRI (Institutionaliserade Revolutionspartiet), har sedan han tillträdde för två år sedan glatt internationella investerare genom att lansera ett nyliberalt program som inte bara påbörjar en privatisering av PEMEX utan också av telekommunikationer, utbildning och banker. Men detta har samtidigt hällt ytterligare bensin på den pyrande sociala krutdurken.

Allt detta har lett till en massiv och landsomfattande radikalisering som skulle kunna utvecklas till en generalstrejk underifrån, där studenter allt mer gör gemensam sak med lärare, fattiga bönder och arbetare.

– Att denna rörelse skyr inblandning av alla de etablerade partierna, som PRI, PRD och PAN, betyder inte att den är opolitisk, säger Johan Rivas.

– Protesterna har redan lyckats framtvinga avsättandet av en borgmästare och en delstatsguvernör och kan komma att hota även regeringen. En social explosion i Mexiko skulle inte bara påverka hela Centralamerika utan också USA och Sydamerika. Samtidigt saknas det en revolutionär ledning. Därför är det troligt att regeringen på kort sikt kan stabilisera läget en aning, men sociala krafter har satts i rörelse som blir mycket svåra att stoppa. ■

– De 43 försvunna studenterna var droppen som fick missnöjet och ilskan över den korrupta eliten och dess band till den organiserade kriminaliteten att rinna över och sprida sig från delstaten Guerrero till hela landet, säger Johan.

Men det massiva sociala missnöjet riktas också mot konsekvenserna för Mexikos fattiga bönder och superexploaterade arbetare av

Enorm strejkrörelse växte fram i Colombia förra året som förändrar det politiska landsskapet.

Colombia: Största strejkrörelsen på årtionden

J

ohan Rivas pekar också på en mycket intressant utveckling i Colombia, som förra året skakades av den största strejkrörelsen på årtionden.

Denna utlöstes av omfattande strejker och blockader från Colombias små jordbrukare mot regeringens frihandelsavtal med USA och EU, där 300 000 fattiga bönder och deras sympatisörer paralyserade 19 städer och blockerade huvudgatorna i nio av landets 32 departement (län).

Det var en rörelse som fick starkt stöd av städernas arbetare och studenter, som både deltog i solidaritet och i protester mot alla otrygga anställningar och för mänskliga rättigheter.

– De här strejkrörelserna förändrar det politiska landskapet i Colombia och det är därför ingen tillfällighet att regeringen, efter 50 år av inbördeskrig med gerillagrupperna FARC och ELN, nu tvingas till att förhandla om en politisk lösning. ■

Venezuela: ”Bolivariska revolutionen” stagnerar – växande högerhot

Foto: Arne Johansson

Johan Rivas.

J

ohan Rivas varnar för den politiska utvecklingen i Venezuela, där Chavez efterträdare Nicolás Maduro är inställd på eftergifter till den ”ärliga borgarklassen”. Detta efter den militanta högerns försök under fem månaders konfrontatio-

ner med 45 döda och 2 000 gripna tidigare i år, att mobilisera medelklassens unga till en våldsam anstormning mot den stagnerande ”bolivariska revolutionen”. Detta parallellt med organiserad spekulation och ekonomiskt sabotage.

De våldsamma demonstrationerna tillsammans med en månads belägring från högerextrema studenter och paramilitärer i delstaten Tachira, på gränsen till Colombia, misslyckades med att göra inbrytningar i chavismens styrkefästen. Ändå fick de regeringen att sätta sig vid förhandlingsbordet och öppna upp för eftergifter till arbetsgivar­ organisationerna och ”demokratiska” borgerliga politiker.

Samtidigt hotas chavismens reformprogram av det dramatiska fallet för oljepriserna.

Nya kuppförsök kan inte uteslutas, även om större delen av borgarklassen hoppas på att kunna besegra chavismen i valet nästa år.

Enligt Johan styrs chavismen idag av två block, varav det ena har sin bas i militären och det an-

dra i 1980- och 1990-talets reformistiska vänster. Dessa block ser gemensamma fiender i de radikala kritikerna såväl till höger som till vänster både utanför och inom chavismen eller dess periferi.

Maduros svar på de ekonomiska sabotagen och spekulationen har varit allt mer absurda nivåer av kontroll och byråkrati, samtidigt som intitiativ underifrån som ockupationer av stängda företag och distribution av mat isoleras eller militariseras och förtrycks, vilket leder till misslyckanden och frustration bland arbetarna. Även om vänsteroppositionen i dag är svag och starkt fragmenterad, kan man ändå, enligt Johan Rivas och CIT/CWI i Venezuela, inte utesluta nya sprickor inom chavismen och nya formationer som

ändå försöker ta fasta på Chavez positiva arv och tal om en socialistisk väg framåt. Små steg i denna riktning har också tagits, samtidigt som det är nödvändigt att förbereda sig för att chavismens stagnation också kan bädda för svåra bakslag – även om de inte behöver bli lika dramatiska som i Nicaragua på 1990-talet eller i Chile 1973.

Men ett nederlag för chavismen kan ändå få många negativa effekter, inte minst i form av en påskyndad övergång till kapitalism på Kuba.

Samtidigt öppnar ett nytt skede av stagnerande kapitalism, med intensifierad klasskamp och minskat utrymme för reformer inom det rådande systemets ramar, också upp fler dörrar för en ny och revolutionär socialistisk vänster i Latinamerika. ■

INTERNATIONELLT

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

17

Vart går Brasilien efter Dilmas knappa valseger?

Med den knappaste marginalen i Brasiliens historia lyckades Dilma Rousseff från det socialdemokratiska Arbetarpartiet (PT) bli återvald som president i oktober. Hon fick 51,6 procent av rösterna mot 46,4 procent för högerns kandidat Aécio Neves.

PT:s ställning har underminerats efter 12 år vid makten och en stagnerande ekonomi. Den relativa stabiliteten bröts redan ifjol med massprotesterna i juni och allt pekar på att Dilmas andra mandatperiod kommer att utmärkas av en större polarisering och ökade klassmotsättningar.

Brasiliens rikaste region, som innefattar delstaten São Paulo, har också drabbats av en kris i vattenför­ sörjningen. Bakom krisen står priva­ tiseringspolitiken. Delstaten privati­ serade delvis vatten och avloppsverk, vilket har resulterat i att det senaste årtiondet riktat in sig på att göra mil­ jardvinster åt aktie­ägarna på bekost­ nad av nödvändiga investeringar.

Vattenreservoarerna står rekord­ låga och kommer inte att återhämta sig om det inte regnar mycket mer än det normala under de regniga sommarmånaderna som inleds nu.

Det innebär också att krisen kom­ mer att förvärras när regnperioden är över i april. Elförsörjningen ho­ tas också när vattenkraftverkens dammar sinar. Elbolagen har fått ta stora lån för att köpa el från värme­ kraftverk, vilket kommer att leda till höjda elräkningar.

Under 2015 kommer vi att se nya attacker från regeringen och arbets­ givare mot arbetare och unga, vilket kommer att innebära nya kamp­ utbrott.

MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

F

Det fanns utrymme för ett tredje alternativ i valet. Ett tag såg det ut som om Marina Silva, som tog över som presidentkandidat efter att PS­ B:s Eduardo Campos omkom i en flygkrasch mitt under valkampan­ jen, till och med skulle kunna vin­ na valet. Men hon, som försöker ge sken av att stå för en ”ny typ av politiker”, serverade bara gammal skåpmat under förevändningen att vilja plocka ”det bästa” från PT och PSDB. Till slut kom hon på tredje plats, men hennes stöd till Aécio

Foto: Roberto Stuckert Filho / PR / Flickr

ör att vinna valet spelade den sittande presidentens kampanjmakare på den be­ rättigade rädslan för att högern skulle komma tillbaka, med en råare nyliberal politik. Men trots en rekorddyr kampanjbudget (Dil­ mas valkampanj kostade närmare en miljard svenska kronor) var utgången osäker inför den andra valomgången.

Kampanjen mot högerpartiet PSDB lyckades mobilisera ett skikt av aktivister som man inte har sett på länge och bland vissa grupper återuppväcktes hoppet om att den nya regeringen skulle gå åt vänster.

Dessa förhoppningar grusades dock snabbt. Bara tre dagar efter valet höjde centralbanken överras­ kande styrräntan till 11,25 procent, vilket följdes av ny höjning till 11,75 procent en månad senare.

Dilma gav snabbt signaler om behovet av ”nationell försoning”.

Hon, som anklagade både Aé­ cio Neves och den andra huvud­ motståndaren Marina Silva (från ”social­ istpartiet” PSB) för att gå bankernas ärenden, utsåg en bank­ direktör till finansminister.

Neves i andra valomgången visade att hon inte stod för något nytt.

PSOL, det breda vänsterparti som LSR (CWI i Brasilien) är med och bygger, gick framåt i valet. PSOL:s presidentkandidat Luciana Genro lyckades fördubbla röstantalet från 2010 och fick 1,6 miljoner röster (1,6 procent).

Partiet gick från tre till fem le­ damöter i det federala parlamentet och från sex till tolv ledamöter i delstatsparlamenten. Bäst gick det i delstaten Rio de Janeiro, där partiet gick från två till tre ledamöter i det federala parlamentet och från två till fem i delstatsparlamentet. I Rio de Janeiro fick PSOL:s guvernörs­ kandidat 8,9 procent av rösterna.

I Rio Grande do Norte fick PSOL-kandidaten och tillika CWI-medlemmen Robério Pau­ lino 8,7 procent av rösterna som guvernörskandidat.

Men PSOL:s framtid hotas av den höger som utgör ledningens majoritet och av att många av par­ tiets parlamentsledamöter vill att PSOL ska bli ett stödparti till PT. PT har lyckats hålla sig vid makten under tolv år tack vare en relativt stabil ekonomi och ett gynnsamt ekonomiskt klimat fram till världs­ krisens utbrott 2008. Grundpelarna för landets ekonomiska tillväxt har varit råvaruexport (främst järnmalm och jordbruksprodukter till Kina) och ökad inhemsk konsumtion ba­ serat på en viss omfördelningspoli­ tik (som införandet av ett ”familje­ bidrag” och höjd minimilön) och att det har blivit lättare att ta lån.

Men nu mattas tillväxttakten i Kina av, samtidigt som den in­ hemska konsumtionen stagnerar och hushållen är överbelånade. I år kommer BNP-tillväxten att hamna på nära noll procent.

Trots regeringens propaganda om att statsskulden inte är ett pro­ blem längre beräknas summan av kostnaderna för skulden att sluka svindlande 47 procent av den fede­ rala budgeten nästa år.

Efter segern som stoppade höjning­ en av kollektivtrafikpriserna under juni 2013 fortsatte kampen i mer fragmenterad form, eftersom rörel­ sen saknade strukturer för att bilda en gemensam kampplattform.

I år har vi dock sett flera exem­ pel på hur strejkande medlemmar kört över byråkratiska fackledning­ ar och lyckats nå betydande segrar.

Exempevis vann renhållningsarbe­ tarna i Rio de Janeiro en 37-pro­ centig höjning av grundlönen.

Men i avsaknad av samordning för kampen och med en ökad re­ pression mot all slags kamp har regeringen och arbetsgivarna i viss mån kunnat slå tillbaka.

Makteliten utnyttjade exempelvis de oansvariga aktionerna från det så kallade ”svarta blocket”, spe­ ciellt efter att tv-fotografen Santiago Andrade dödades av en fyrverke­ ripjäs, för att attackera och begränsa protesterna mot sommarens fot­ bolls-VM. En del strejker och fack har också attackerats, som när 42 tunnelbanearbetare i São Paulo av­ skedades efter en strejk.

Det är inte bara ekonomin som Mest framgångsrik har de taklösas oroar. Landets delvis statliga olje­ kamp varit. De Taklösa arbetarnas jätte, Petrobras, skakas av en histo­ rörelse (MTST), som LSR har ett risk korruptionsskandal. Nyligen bra samarbete med, har genomfört häktades styrelseordförandena för ett flertal lyckade ockupationer och flera av landets största byggföretag lyckats vinna flera viktiga segrar. misstänkta Under för inbland­ 2015 väntar I år kommer BNPning i kor­ flera nya at­ tillväxten att hamna tacker från ruptions­ härvan, som på nära noll procent. regering och omfattar 30 arbetsgiva­ miljarder kronor. Skandalen inne­ re, vilket talar för ett nytt år fyllt av fattar mutor som har gått till flera kamp. En utmaning för den socia­ stora partier, inklusive PT. Än så listiska vänstern är att skapa de de­ länge har inte Dilma själv dragits mokratiska strukturer som är nöd­ in i skandalen, men det är inte ute­ vändiga för att forma en gemensam slutet med nya avslöjanden. plattform för kamp. ■

INTERNATIONELLT

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

18

Marikana:

Arbetarna samlades till stormöten utanför gruvorna för att organisera strejkaktionerna.

Massakerns efterskalv

Massakern i Marikana i augusti 2012, då 34 arbetare sköts till döds och 78 skadades, fortsätter att skaka Sydafrika. Massakern var ANC-regeringens, gruvbolagens och storkapitalets svar på gruvarbetarnas självständigt organiserade ”vilda” strejk för en lön som går att leva på (12 500 rand, 8 100 kronor, i månaden).

LIV SHANGE

cwi@worldsoc.co.uk

M

arikanamassakern var ett politiskt jordskalv.

Till och med borgerliga kommentatorer erkänner numera att ett nytt politiskt alternativ för arbetare och fattiga kommer att växa fram. Miljoner människor i Sydafrika följer nu vad som händer efter att metallfacket Numsa har brutit med ANC och tagit ställning för ett nytt arbetarparti.

Den gångna helgen (den 13-14 december) samlades över tvåhundra fackliga och gräsrotsaktivister på en konferens för att diskutera program och uppgifter för den nya ”enhetsfront” (the United Front) som Numsa har startat. Många, både inom och utanför Numsa, hoppas att denna front ska leda till bildandet av ett nytt kämpande arbetarparti. Men även inom Numsa-ledningen finns en viss tvekan och splittring kring frågan om att bilda ett nytt parti.

Med hänvisning till Marikanamassakern beslöt sig Numsa på en

extrakongress i december 2013 för att inte längre stödja det styrande African National Congress (ANC) och att bilda ”enhetsfronten”. Dessutom beslöt sig Numsa för att starta en ”rörelse för socialism” (Movement for Socialism) samt att ”utreda” huruvida det var möjligt att bilda ett nytt arbetarparti eller ej.

Numsa:s extrakongress antog även en resolution som uppmanade Cosatu (landets största fackliga centralorganisation) att bryta med den så kallade trepartsalliansen mellan ANC, ”kommunist”-partiet SACP och Cosatu.

Att Cosatu sedan slutet av 1980-talet har underordnat sig ANC:s kapitalistiska politik har sakta men säkert undergrävt Cosatu:s ställning inom arbetarklassen.

Dörren har öppnats upp för svek och korruption.

Det finns inte ett enda av Cosatus 21 medlemsförbund som inte hotas av splittring. Sedan 2012 har Cosatu varit förlamat av strider i toppen och diktatoriska försök att hänga fast vid ANC. För många arbetare har Cosatu blivit en allt mer irrelevant organisation till följd av ledningens politiska och ibland direkt öppna fientlighet mot kampen.

Det avgörande slaget mot Cosatu utdelade ledningen själv när de i mitten av november i år beslöt sig för att utesluta Numsa eftersom de hade brutit med ANC. Numsa kämpar nu för att få återinträde i Cosatu. Sju andra fackförbund, som är med i Cosatu, stödjer metallarbetarnas kampanj

för återinträde. Vinner Numsa med flera den striden skulle det vara början till Cosatu:s återfödelse. Om inte kommer Cosatu:s utveckling mot en strejkbrytarorganisation, likt gruvarbetarfacket NUM, att befästas.

Uteslutningen av Numsa har belyst de politiska skiljelinjerna i fackets splittring och tvingat de fackledare som länge höll sig avvaktande till att ta ställning och säga rakt ut på vilken sida de står.

Men i år har det också framkommit att det finns en otydlighet kring hur besluten från 2013 ska omsättas till handling. Efter att ha tagit ställning mot ANC i december 2013 och avvisat stöd till det nya partiet Economic Freedom Fighters (EFF) med motiveringen att det ”‘inte är socialistiskt, har bristande förankring i arbetarklassen, inte är demokratiskt nog och inte har prövats i kamp” sa

Numsa-ledningen att de inte skulle stödja något parti i valet i maj.

Några i Numsa-ledningen försökte till och med göra gällande att man egentligen inte har fattat något beslut vad gäller förhållandet till ANC. Numsa-ledningen har rätt när de säger att ett nytt arbetarparti måste födas ur kampen. Men det blev fel när Numsa-ledningen påtog sig uppgiften att ”schemalägga” denna kamp genom att självmant utlysa en serie aktionsdagar som skulle kulminera i juni med bildandet av ”enhetsfronten”.

Attacken från Cosatu-ledningen gav dock Numsa:s projekt ny fart.

Lokala United Front-föreningar har bildats och i flera provinser har man lanseringsmöten. Helgens rikssamling förvandlades dock hastigt från en lanseringskongress till ett mindre ”‘konsultativt möte” med ytterligare förseningar som följd och en

fortsatt oklarhet om hur och när ett nytt parti ska formas.

Det kan inte uteslutas att detta i sin tur innebär att ett gyllene tillfälle går förlorat. ”Numsa-ögonblicket”, som fackledningens akademiska supporterklubb kallar det, kan inte vara för evigt, och en viss skepsis har redan börjat skönjas hos många medlemmar och andra som hade hoppats på beslutsamma steg framåt.

Numsa har visserligen sagt att ett nytt arbetarparti ska bildas nästa år.

Men att döma av vad som händer idag är det knappast sannolikt, vilket är synd med tanke på den plattform som detta parti skulle få genom att ställa upp i lokalvalen 2016.

Genom Workers and Socialist Party (WASP, som Democratic Socialist Movement, CWI i Sydafrika, varit med att bilda) ingriper vi både i Numsa:s United Front och i de många strider som ropar på en enande kraft. ■

Valets största väljargrupp var de som inte röstade När Numsa:s utlovade parti inte såg dagens ljus på grund av ledningens vacklan och brist på tillit till de egna medlemmarna, uttrycktes en längtan efter ett nytt parti på andra sätt i valet i maj i år.

Det vänsterpopulistiska EFF, lett av den tidigare ordföranden för ANC:s ungdomsförbund, Julius Malema, fick över en miljon röster och vann 25 platser i parlamentet efter sin kampanj för att förstatliga delar av gruv­industrin, jordreformer och trots mot ANC och etablissemanget.

I parlamentet har EFF:s ledamöter ställt krav på att President Zuma ska ”betala tillbaka pengarna” – de många skattemiljoner som bekostat Zumas lyxbostad i Nkandla – och lyckats så bra med att genera ANC och påvisa demokratins begränsningar att ANC kallat in piketpolis för att föra bort dem med våld!

Idag plågas EFF av inre slitningar och avhopp, vilket tillsammans med att de organiserade arbetarna och andra aktivister hela tiden har haft en tvivlande hållning gente-

mot partiet reser allt större hinder för EFF:s möjligheter att kapitalisera på missnöjet.

Valets största väljargrupp var de 14,3 miljoner som inte röstade. Det vara bara 35 procent av de röstberättigade som lade sin röst på ANC. Valet visade på ANC:s försvagning, framförallt i städerna. Sedan valet har regeringen tagit ytterligare kliv högerut och till Cosatu:s kris ska läggas att ANC misslyckats med att återuppliva sitt ungdomsförbund. ■

HISTORIA

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

19

Teamster 1934: En historisk seger Efter ett årtionde av motgångar och nederlag i USA under 1920-talet och början av 1930-talet nådde den fackliga anslutningsgraden ett lågvattenmärke. Den svåra situationen förvärrades av den stora depressionen, som orsakade mass­arbetslöshet och kraftiga lönesänkningar.

1933 utlöstes den uppdämda ilskan bland arbetarna och en våg av facklig kamp spred sig över hela landet.

Men nästan alla strider slutade i nederlag, när konservativa fackliga ledningar var oförmögna att försvara arbetare mot våldsamma polisaktioner och angrepp från arbetsgivarna och deras inhyrda hejdukar.

ALAN JONES / TY MOORE

cwi@worldsoc.co.uk

S

egern för transportarbetarstrejken i Minneapolis 1934 visade att klasskamp och en massförankrad demokratisk ”industrifackförening” [fackföreningarna i USA var vid den tiden indelade efter snäva yrkesgrupper, ö a] kunde besegra storföretagen och dess allierade i regeringen. Detta stod i skarp kontrast till de metoder som ledarna för de konservativa ”skråfackföreningarna” stod för.

De begränsade striderna till mindre delkrav för sin specifika yrkesgrupp, snarare än att kämpa för hela arbetarklassen.

Den kampinriktade fackliga traditionen i Minneapolis kan spåras tillbaka till tidigt 1900-tal. De mest hängivna och respekterade arbetarna inom Transportarbetarförbundets lokalavdelning 574, som ledde strejkerna, var principfasta socialister och veteraner i klasskampen. De hade uteslutits från kommunistpartiet 1928 för att ha vägrat att fördöma Leo Trotskij.

De var internationalister som försvarade den ryska revolutionens demokratiska ideal, vilka hade övergetts av Stalin och hans följeslagare inom kommunistpartierna runt om i världen. Efter att de hade uteslutits grundade de som stödde den internationella ”trotskistiska” rörelsen i USA Communist League of America (CLA).

pade den under våren och sommaren 1934. De gav vägledning åt en av kämparna inom transportfacket, som vanns för trotskismen under dessa strider och som tacksam för vad som uppnåtts för arbetarklassen i Minneapolis deklarerade att: ’Vi kunde inte ha gjort detta utan ett disciplinerat revolutionärt parti.’”

I början av 1934 gick den lilla lokalavdelningen 574, som bara hade 120 medlemmar, ut i strejk vid kollagren. Ledda av en liten grupp av socialister lyckades fackföreningarna överraska arbetsgivarna. Strejkens startpunkt lades mitt under en köldknäpp i Minnesota, vilket effektivt störde kolförsörjningen som behövdes för att värma företag och bostäder. Lokalavdelning 574 lyckades genom strejken snabbt vinna officiellt erkännande av arbetsgivarna.

Men företagarna inom åkeribranschen, tillsammans med Medborgaralliansen, den starka företagarorganisation som i praktiken styrde Minneapolis, hade länge haft målet att krossa den fackliga aktiviteten.

När facket inte lyckades få till stånd ett avtal genom riktade strejkaktioner under april organiserade lokalavdelning 574 ett massmöte den 12 maj för att genomföra en omröstning om strejk i hela åkeribranschen.

I sin nya bok Revolutionary TeamsBeslutet på massmötet blev att ters – The Minneapolis Truck- gå ut i strejk för krav på 40 timers Strikes om händelserna 1934 mars arbetsvecka, övertidsersätt(Haymarket Press, 2014) skriver ning, löneökningar och rätten för fackföreningen att företräda alla Bryan D Palmer: ”Trotskisterna i Minneapolis /.../ arbetare inom branschen.

Lokalavdelning 574 tillämpavisade en skarp förståelse av hur de de ”industrimånga politiska, ekonomiska, Den stora strejken fack”-modellen, och inte organisatoriska inleddes den 16 den ”skråoch ideologiska maj och berörde fack”-modell motsättningarna i stort sett alla före- som domineskulle hanteras tag i Minneapolis, rade vid den i den komplialltifrån varuhus, här tiden. Det cerade väv av till fabriker, livsmöjliggjorde samband som medelsaffärer och för tusentals påverkade den lastbilsförare, lokala klasskambagerier. hjälpredor, lapen 1934. Detta organisatoriska skarpsinne utgick gerarbetare och andra arbetare att från Communist League of Ame- ansluta sig till facket. Alla arbetare rica. De ledande medlemmarna i som jobbade med transporter var organisationen och det skiktet av välkomna. På det här sättet kunde kadrer vid sidan av dessa utecklade lokalavdelning 574 växa till 3 000 en strategi för strejkerna och tilläm- medlemmar under maj.

Lokalavdelning 574, med socialister i spetsen, lyckades leda kampen, få ett massivt stöd och vinna avgörande segrar.

Den stora strejken inleddes den 16 maj och berörde i stort sett alla företag i Minneapolis, allt från varuhus till fabriker, livsmedelsaffärer och bagerier.

En avgörande del i taktiken för att stänga ned staden var de ”flygande grupperna”. Det var mobila strejkvakter som fanns överallt i staden och som kunde skickas ut av strejkhögkvarteret närhelst en lastbil som försökte bryta strejken upptäcktes. Strejkvakter vaktade också alla större vägar och stoppade alla lastbilar som inte kördes av fackligt organiserade förare.

Den kraft som organiserade strejken var den strejkkommitté med 100 förare som valts av medlemmarna. Den träffades regelbundet och tog alla de avgörande besluten. De avlade rapporter för de strejkande och deras anhängare på massmöten som hölls varje kväll.

Den här inställningen till facklig demokrati och massdeltagande lade grunden för den fackliga styrkan i Minneapolis.

Efter flera dagars förhandlingar gick fackföreningen med på en kompromiss som innebar att strejken tillfälligt avslutades. De vann

ett erkännande för lokalavdelning 574 och löneökningar för lastbilschaufförerna. De övriga frågorna hänsköts till Labor Board (ett lokalt medlingsorgan).

Men när arbetsgivarna vägrade att erkänna lokalavdelning 574:s rätt att företräda alla arbetare i branschen inleddes förberedelserna för en ny strejk. När strejken startade på nytt den 16 juli inledde ledningen för facket utgivningen av The Organizer, en dagstidning med en upplaga på 10 000 exemplar.

Den 20 juli öppnade beväpnad polis eld mot de strejkande i ett försök att knäcka strejken. 67 personer skadades. Två av de strejkande dog av sina skador. Ledarna för Medborgaralliansen var säkra på att detta skulle leda till att strejken skulle knäckas, men i själva verket blev resultatet det omvända. Polisens brutalitet stärkte solidariteten, beslutsamheten och sammanhållningen bland arbetarna.

och de strejkande. Till slut nåddes en uppgörelse som avslutade strejken den 21 augusti.

Uppgörelsen innebar en stor seger för fackföreningen. Det viktigaste var att lokalavdelning 574 fick rätten att företräda alla arbetare. Därmed bröts arbetsgivarnas envisa strid för att kunna sluta överenskommelser med oorganiserad arbetskraft. Över hela Mellanvästern och runt om i landet blev arbetare inspirerade av Minneapolis och började organisera sig fackligt. Under de kommande åren organiserades en stor del av arbetarna som skötte de långväga transporterna under den socialistiska ledningen från lokalavdelningen 574. Denna kampanj omvandlade Transportarbetarförbundet från en svag organisation med 75 000 medlemmar i hela landet 1934 till en bastion för fackföreningsrörelsen, som hade 400 000 medlemmar 1939.

Arbetsgivarna inom åkeribranschen höll ut i ytterligare två veckor, med stöd av Medborgaralliansen. Strejken blev till ett utdraget utnötningskrig, som orsakade stora umbäranden för fackföreningen

Transportarbetarnas kamp i Minneapolis 1934 visade att en stark fackförening, kontrollerad av medlemmarna och som har en socialistisk ledning, kan få ett brett massstöd och vinna avgörande segrar. ■

KULTUR

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

20

Kapitalism, kultur och den re Konst och kultur är inte en medelklassdrömmares menlösa svärmerier eller svamlerier av en galleriägare från överklassen. Konst är inte något ouppnåeligt eller något som alltid är för dyrt för arbetarklassen, som kapitalismen så gärna vill få oss att tro. Konst är det sammanfattade uttrycket av mänskligheten, med alla dess sjukdomar och all dess sundhet.

Kultur och konstnärliga uttrycksformer är viktigt för den socialistiska kampen och för att sprida socialistiska idéer.

ROB MCDONALD

cwi@worldsoc.co.uk

F

ör revolutionära socialister som åtar sig livsuppgiften att förändra hela samhället är konsten därför inte en sekundär uppgift. Att kunna förstå, och sedan nyttja, konst, kultur och konstnärer i kampen mot det kapitalistiska systemet är en nyckel för att inspirera nya generationer. Kampen för konst tar sig idag många olika uttryck.

Strider för ungdomslokaler, krav på en fritid åt alla och för arbetares grundläggande rättigheter inom de kreativa yrkesgrenarna, då många konstnärer och artister arbetar under osäkra anställningsformer.

För att undersöka kapitalismens roll och konstnären inom den, behöver vi också ha ett bredare perspektiv kring var vi har kommit ifrån. Som en målare behöver sina penslar, eller en fotograf sin kamera, behöver även vi verktyg i form av ett historiskt perspektiv och en politisk metod. Om vi undersöker kapitalismen är de marxistiska verktygen av yttersta vikt.

Marxister ser inte på den mänskliga utvecklingens historia som något statiskt – den rör sig tvärtom från en plats till en annan. Precis som en bil behöver en motor behöver människan också en slags motor för att kunna förflytta sig. Motorn i det här fallet är hur människan skapar och distribuerar rikedom och resurser – dess ekonomi. Detta är grunden för hur samhället styrs och vilka intressen som premieras, från tidig civilisation till nutid.

I toppen av den ekonomiska basen finns ”överbyggnaden” av vårt samhälle – våra regeringar, lagar, traditioner och så vidare. Kittet som håller samman allt detta är vår kultur; hur vi agerar tillsammans och hur vi reagerar i relation till vår historia.

Kultur är egentligen summan av den mänskliga erfarenheten i rörelse. På ett sätt är konsten det fysiska uttrycket för kulturens position i samhället.

Konst i dess bredare mening spelar inte bara rollen av att hålla samman samhället, utan den påverkar också den samhälleliga utvecklingen. Men den kan bara göra det om samhället vi lever i tillåter konsten att frodas, om människans frihet till att skapa inte hindras.

Det marxistiska tillvägagångssättet hjälper oss också att förstå den konstnärliga processen. Det kan finnas ett fokus på ”Eureka”-tillfällena när en skapar konst. Det kan vara enkla kreativa lösningar, eller en plötslig

klarhet som uttrycks i ett konstverk.

Problemlösandet bör inte ses som något separerat från konstnären som skapar, då de är sammanlänkade. På det sättet är vi alla konstnärer.

Men konst är ett mycket mer komplext och mångfacetterat fenomen.

Stora konstverk hålls ofta upp som något skapat av ett geni, vilket är en falsk och känslomässig respons. Stora konstverk är bara höjdpunkten av den givna perioden. Det är skapat av en talangfull person, men det har bara varit möjligt på grund av de händelser som inträffade innan och vid sidan av.

Hur långvarig effekten av ett konstverk är beror på dess sociala betydelse och om det fortfarande har någon relevans i olika perioder av historien. Vissa konstverk har mer långvariga effekter och kan tilltala och påverka genom epoker.

Andra är blott en påminnelse om var vi har varit. Därför är historien om konsten också historien om de samhällen och kulturer som skapade den. Oavsett om det är en grottmålning, en klassisk romersk mosaik, religiösa målningar eller till och med Banksys gatukonst, representerar de alla de samhällen de kommer ifrån. Även om de kan ha gemensamma konstnärliga trådar är de roller som dessa konstformer spelade och spelar väldigt olika.

Grottmålningar går tillbaka åtminstone 40 000 år. Nya upptäckter pekar dock på att de kan ha skapats ännu tidigare och i ett bredare geografiskt område än vad man tidigare har trott. De var eleganta och spelade en klar och tydlig roll i dessa tidiga samhällen.

Djur och händer är centrala i målningarna vilket återspeglar det dagliga livet för dessa människor och de metoder de använde sig av för att leva, till exempel vikten av djur och händer som den produktiva kraften.

Det är sannolikt att den här konsten till viss del formade de mytiska troendeformer och ritualer som organiserade de tidiga samhällena.

Romerska konstnärer skapade bland annat komplexa och vackra mosaikgolv. De var hantverkare som använde matematik och vetenskap i sina verk. De förlitade sig på geometriska former och teknologiska inno­ vationer, som till exempel cement.

Utvecklingen i slavekonomierna och de feodala samhällena skapade enorma innovativa underverk och skönhet, särskilt inom arkitekturen.

Men en stor del av den konsten

gäckade fortsatt det stora folkflertalet, och användes till största del för att ikonisera ledare och upprätthålla den härskande klassens makt. Därmed inte sagt att folklig konst och protestkonst inte existerade.

Det är begränsningarna i en civilisations ekonomi och samhälle som skapar den elitistiska tendensen inom konsten. Banksys verk är likaså en reflektion av samhället, men ganska annorlunda i sitt budskap och tillvägagångssätt jämfört med de trender som nämndes tidigare. Varför?

Utvecklingen av kapitalismen förändrade konsten fullständigt och bidrog till en explosion av konst samt förändrade fundamentalt hur man ser på konst.

Kapitalismen utvecklade massivt samhällets produktivkraft. Detta ledde till en explosion av ny teknik, särskilt i reproduktionen av bilder.

Ny teknologi vände upp och ner på tidigare uppfattningar om konst, kultur och samhället i stort. Dessa utvecklingar ökade konstens tillgänglighet och gav upphov till en ny förståelse för konsten. Konst blev något mer familjärt. Parallellt exploderade spektrat av olika genrer och konstnärliga rörelser, många i stark opposition till kapitalismen. Detta bände bort konsten från eliten och breddade dess mening och betydelse i samhället. Kapitalism och masskampen den frambringar skapade också en del ”fritid” till större delar av samhället än vad som tidigare hade varit möjligt.

Betänk utvecklingen av målningar och teater till fotografier och film – och vidare till att nå massorna via TV och internet. Idag kan en person själv producera animerade filmer på sin dator. Vi kan hämta inspiration från en encyklopedi av konstnärlig och historisk kunskap genom några enkla knapptryck. På bara några sekunder kan vi skicka något vart som helst över hela världen. Med detta i åtanke måste vi acceptera att konst är en annorlunda sak idag än vad det var i tidigare civilisationer. Dessa element av massdeltagande och masskultur i konsten har viktiga konsekvenser för konstens framtid.

Genom att erkänna de positiva aspekterna av kapitalismen – dess utveckling av den samtida konsten

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

21

evolutionära konstnärens roll för den sociala kampen under den givna perioden. Även om man bortser från faktumet att konst är en naturlig aktivitet för alla människor, identifierar sig miljontals idag som konstnärer. Man kan verka inom de kreativa yrkesgrenarna, skapa egna konstverk, stödja konsten eller till och med dedikera sina liv åt en konstnärlig hobby.

Dagens masskultur bjuder in alla till att vara konstnärer. Men klassamhällets splittring och vinstbegärets trångsynthet nekar oss möjligheten att till fullo delta. Förmågan att på djupet engagera oss i konst tas ifrån den stora majoriteten av arbetarklassen. Detta gäller också medelklassen. Även om den generellt är mer förmögna till att delta i konstnärliga strävanden, blir den i allt högre grad nekad dessa möjligheter på grund av den pågående ekonomiska krisen.

För att överhuvudtaget ha en chans att försörja sig tvingas därför konstnärer i allt högre grad till yrken med otrygga anställningsformer då det sällan finns arbeten inom den egna yrkeskategorin. Konstnärer får även ofta ”betala för att spela” – det vill säga, de betalar för att framföra sin konst istället för att få betalt för den. Särskilt för musikframträdanden, stand-up och kulturen inom konstgallerier, men även inom andra konstgrenar. Detta betyder dock inte att konsten från den stora massan avstannar. Konstnären dras ofta långt bort från vinstbehovet när den skapar. En del gör det som en hobby, andra ägnar sitt liv åt att kommunicera genom sitt skapande.

Illustration: Juan Pedro Flores González

– kan vi samtidigt inte ignorera de klassbaserade konflikterna som är en naturlig del av det kapitalistiska samhället. Resultatet blir att kapitalismen visar oss konstens möjligheter, för att sedan trycka in den i en tvångströja av sociala ramar.

Kapitalismen reducerar konstens värde till en handelsvara.

Vinst dikterar vilken konst som är framgångsrik. Viss finkonst är skyddad som en statussymbol för de rika, men som helhet är konsten begränsad av den kapitalistiska filosofin – behovet av vinster.

Kreativitet är användbart för den kapitalistiska ekonomin. Men den fungerar på basis av klassexploatering. Konstnärer och kreatörer kommer på idéer, men dessa ägs

och kontrolleras av de förmögna parasiter som tjänar pengar på dem.

Därför är personer som är verksamma inom de kreativa yrkesgrenarna i konflikt med kapitalismen inte bara ekonomiskt, utan också vad gäller förmågan att verkligen kunna uttrycka sig själva. Kapitalismens dominerande ideologi tuktar den konstnärliga potential som mänskligheten besitter till en ”marknadsförbar” produkt. Även om bra konst fortfarande skapas har kapitalismen nått vägs ände vad gäller dess historiska och progressiva roll – ekonomiskt och konstnärligt. Det kan vi se på de ledande verken inom ”modern” konst.

Många kostar miljontals kronor, förlitar sig på ett tomt chockvärde

och verkar som bäst predika förtvivlan. Eller, det oändliga antal kopior som ompaketerats tills dess att allt liv har dränerats från det, vilket vi kan se i den kommersiella populärmusiken. Det mänskliga uttrycket reduceras till en klibbig gegga.

Många konstnärliga rörelser det senaste århundradet har varit inspirerade av kampen mot kapitalismen, och återspeglar den sociala kamp som pågår inom samhället.

Stora historiska händelser som till exempel den ryska revolutionen har också förändrat förhållandet till konst. Många underbara verk skapades under sådana perioder. Det finns också värdefulla lärdomar att dra från dessa rörelser och hur de agerade i samklang med eller utan-

turarbetare lämnas utanför på grund av arbetsbristen. De tvingas ofta till lågavlönade brödjobb, utanför sitt yrkesområde med otrygga anställningar – och ofta är de inte organiserade i något fack. Men med ett kämpande ledarskap inom facken i stort skulle detta kunna förändras. Det finns också många konstnärskollektiv och politiska projekt med potentialen att organisera försvaret av konst, men dessa är ofta urvattnade och agerar ensamma. Det finns lokala kampanjer som kämpar för att försvara lokaler i närområden, ofta sammankopplade med ungdomars behov.

Alla dessa grupper agerar till viss del till försvar av konst och kultur, men för att få genomslagskraft behöver vi bygga en större rörelse som kan föra samman dem alla bakom ett begripligt och kampinriktat program.

Kampen för att försvara kulturen går hand i hand med kampen för ett socialistiskt samhälle. De nuvarande omständigheterna bidrar till att fler och fler drar radikala politiska slutsatser.

Många kommer att välja konsten som sin uttrycksform, vilket är viktigt.

För socialister kan inte konst reduceras till en abstrakt eller filosofisk fråga. Kapitalismen är en mästare på propaganda och använder konstnärliga metoder för att upprätthålla lögnen om att kapitalismen är den enda modellen för den fortsatta mänskliga existensen. I en tid där nästan alla kan producera material av hög kvalité vore det fel att inte använda alla medel till hands. Vi måste ha siktet inställt på att vara i förgrunden av den mänskliga kommunikationen för att sprida våra Bra konst behöver inte ha ett tyd- idéer. Varför ha socialism i svart och ligt socialistiskt budskap, eller ens ett vitt när vi kan ha socialism i färg? politiskt tema. Många konstnärliga Leo Trotskij var ledare för den rörelser idag använder det socia- socialistiska ryska revolutionen, förla och urbana förfallet som tema. fattare och livslång kämpe mot staAndra fantiserar om en bättre värld. linismen och dess idéer. Mitt under Konstnären behöver kommentera en av de svåraste tiderna för revolusamhället, och framför allt annat ut- tionärer förstod han behovet av att trycka hur hen ser på världen via sin organisera konstnärer. Han försökte konst. Men att vara en konstnär och detta via pamfletten Manifesto: Mot försöka att uttrycka sig själv försätter en fri, revolutionär konst, skriven tillen i konflikt med den alienerande sammans med konstnärerna Anton kapitalismen. Revolutionärer behö- Breton och Diego Rivera. Detta tidiga ver bemöta denna alienation och or- försök blomstrade aldrig, men har nu ganisera motståndet mot den. Och en större chans till framgång. Idag det finns är en rörelmycket se kanske Kultur är egentligen att kämpa mer trolig summan av den mänskliga att komför. Idag erfarenheten i rörelse. är konst ma ifrån och kultur kämpande ständigt utsatta för allvarliga at- artister underifrån snarare än från tacker, då det alltid är det första att namnkunniga i toppen, vilka länkar bortprioriteras under en kapitalistisk samman kampen för konst med arkris. Det finns ett antal organisatio- betarrörelsens kamp i stort. ner som skulle kunna organisera konstnärer och försvaret av konst.

Vi behöver förstå konstens roll i det Många kulturarbetare är redan mänskliga livet, både politiskt och till viss del organiserade i specialise- icke-politiskt. Genuina socialister rade eller generella fackföreningar. söker aldrig att ha kontroll över konDäremot är de flesta facken extremt sten eller konstnärer; vi söker att lära begränsade när det kommer till pro- oss från konsten och att organisera blem som inte direkt påverkar det sto- konstnärer. Kampen för socialism är ra flertalet medlemmar. Många kul- en kamp som behöver konsten. ■

KULTUR

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

22

: a k i n ö r K

En sevärd film som lämnar många frågor obesvarade, men den sår också ett frö till ifrågasättande av samhället.

JOHANSSON et! PER THERESE LINDBERG

lk o f t å t l a Julp

rs.sundsvall@socialisterna.org

I

nte medlemmar i Svenska kyrkan. Barn som vägrar att bänka sig framför Kalle och hans vänner. Inte ens när de målar med den rutiga färgen i tomteverkstan?! Ingen släkt som ska komma och ställa till det. Å så jobb julaftnar och juldagar. Det här med traditioner är ett fenomen vi har funderat lite extra på under de senaste åren. Kan det bero på att vi är en egen familj som har flyttat till en ort mitt emellan allt och alla? Kan det bero på den lätt zombifierade och digitaliserade åldern barnen är i? Det allmänna världsläget? Ska man bevara traditionerna och till vilket pris? Ska vi skapa nya, för att vi inte orkar med barndomens jul-måsten med matlagning, städning och tvagning? Vi har valt, för välja måste man ju i alla lägen, som många andra, att vi tar lite av varje och gör som vi vill. Så här resonerar vi: Kapitlet julpynt: Ryms det inte i en blå Ikea-kasse så ryms det inte i vårt pynt-koncept. Får aldrig överstiga tvåsiffrigt är en god regel. Lite att ta fram blir lite att ta bort, gammalt Fantomenordspråk. Gran införskaffas från granntomt, alternativt en kraftledningsgata inte långt hemifrån.

Kapitlet mat: Vi har bara skaffat den mat vi vet att barnen äter. Förr var det våra egna ägg med räksallad, köpes-köttbullar, prinskorvar och lite sånt, samt tradtitionsenlig, egenkokad fudge efter mors recept. I år är båda våra barn vegetarianer så lite nya grepp får vi ta där. I fjol kokade vi palt och serverade på jul. Tidigare i höst kokade vi också palt till middag. Då påpekade vår son att det ”kändes som jul”. Hoppsan, så snabbt har man skapat en jultradition! Så palt blir det! Less is more!

Kapitlet julklappsutdelning: Eftersom faderskapet ofta jobbar göms en av barnens julklappar på morgonen och lappar göms som ger ledtrådar. Tips: Välj en julklapp som innebär sysselsättning hela dagen (i brist på annat att göra), exempelvis ett gigantiskt legobygge. Resten av julklapparna delas ut av mor eller far, beroende på om far jobbar eller inte. Tidpunkt är inte så noga tydligen, fungerar när som helst efter klockan 12.00.

Att vi inte benhårt håller fast vid gamla traditioner innebär inte att vi har något emot dem. Faktum är att vi i år har firat Lucia på rekordnivå! Den 13 december var vi med och försökte slå rekord med världens största Luciatåg. Cirka 15 000 deltog med varsitt ljus och gick flera kilometer över nya Sundsvallsbron och troligen hamnar vi nu i Guiness rekordbok!

Om vi får skicka med Er läsare något kring detta med hur vi ska göra med jultraditionerna citerar vi en gul ynglig från andra sidan Atlanten, ”It´s a do-as-you-feel-like-festival”! (Bart Simpson). Behåll det som funkar och var inte rädd för att sätta palt eller nån annan favoriträtt på julbordet. Vem vet, det kanske är början på något alldeles, alldeles underbart? (Och det förstod alla som har sett Kalle och hans vänner!).

God Jul önskar Per och Therese! ■

Insänt: Hur fördela trängselskattens pengar?

R

egeringen har öppnat för en möjlighet att omförhandla användningen av trängselskattens inkomster. Hittills har dessa nästan enbart gått till projektet Förbifart Stockholm som – om den byggs – motverkar syftet med trängselskatten genom att den ökar bilanvändningen och trängseln i hela regionen.

Stockholms stad har svarat positivt på denna inbjudan med förslaget att omdestinera inkomsterna från trängselskatten så att de delas lika mellan motorväg och kollektivtrafik. Det innebär att inkomsterna helt skulle gå till kollektivtrafiken de närmaste sju åren.

Landstingets huvuduppgift är att se till att länets befolkning får en god hälsovård och kollektivtrafik. Tillgångarna är knappa och varken sjukvården eller trafiken får de resurser som en högklassig verksamhet kräver. Men det finns nu en möjlighet till att öka resurserna till kollektivtrafiken med cirka 1 miljard kronor per år. /.../ Vi hoppas nu att landstinget kommer överens med regeringen och staden om en omfördelning av trängselskatteinkomsterna så att de gör nytta för landstingets kärnverksamhet. Det kan också ge utrymme för en välbehövlig översyn av i vilken utsträckning förbifartsprojektet överensstämmer med klimatmål, hälsomål och en hållbar stadsregion.

Stockholm den 15 december 2014 Nätverket Stoppa Förbifart Stockholm

En duva för förändring?

Filmen En duva satt på en gren och funderade på tillvaron får en att skratta, känna obehag och samtidigt bli ledsen, men kanske också att tänka efter. Kanske inte direkt på politik, men på ett sätt ändå: På världen vi lever i. Vilka formas den av? Människorna på gatan eller människorna med makten?

Och vad har egentligen hänt sedan Karl den tolfte?

glada – det tycker vi är viktigt”.

Men knappt någon tycker om dem eller deras saker och snart kommer deras underleverantörer och hotar med kronofogden.

En dag kliver de in på en restaurang i ett industriområde och frågar om en adress till en skämtaffär som RUBEN DERKERT har köpt deras saker, men som har rs.sthlm@socialisterna.org vägrat att betala. Ingen på restaurangen känner till affären. Plötsligt om alltid är Roy Anderssons hans fru diskar i rummet intill och rider en här av svenska krigare från filmer gjorda med en extrem nynnar på en låt av Berthold Brecht. 1600-talet på gatan i industriområskicklighet och estetisk vari- När han kvidande och flämtande det. Det är Karl den tolfte som rider ation med alltifrån gubbar iklädda ramlar ihop fortsätter hans fru att in på restaurangen och som nu är på 1950-talskläder vid ett funkiscen- laga mat och nynna på melodin. väg till Poltava. Kungens män ryter trum väntandes på bussen, till en till kvinnorna på restaurangen att nutida medelåders kvinna som hör Som i Roy Anderssons tidigare de inte är tillåtna att vara där, varen duva medan hon nattar sitt barn filmer är de alla ett virrvarr och efter de absurt nog stormar ut. Karl i en park. Alltid i ett grått lager som ett myller av möten mellan olika vill släcka törsten och stöta på bargör en deprimerad. människor där vi tendern lite. Jag får Även om vi inte inte alltid fattar en vibb av kappalltid förstår Roy rustning, Ryssland, Filmen börjar med tre korta historier kopplingen, vilket som kallas Tre möten med döden. inte alltid behövs. Andersson har han USA och Ukraina. och Där brottas vi med dödsögonblicket. Men i denna film kanske sått ett frö Nationalism Tre syskon träffar sin mamma som saknas tråden ännu till ifrågasättande aktuella frågor som drar tiden bakåt och ligger för döden och vill ta med sig mer mellan de oliav samhället. strimlar viktiga och hela hennes förmögenhet, varpå den ka mötena. Förena sonen utbrister att ”Man kan inte utom en sak. Gång på gång får vi för oss annars självklara rättigheter. ta med sig det till himlen, mamma!”. följa människor som någon gång i Hon vägrar släppa väskan. ”Jo”, sva- filmen säger: ”Vad roligt att höra Frågetecknen som filmen reser och rar hon, och sonen säger ”Nej mam- att du mår bra”. Kanske symboliser- dess många scener är bra. Speciellt ma, det går inte”. Någonting scener- ar det en sorts trygghetsnarkoma- då så pass bra och påkostade svensna förmedlar till mig är samvetskval, ni, som många i Sverige lider av? ka filmer idag i regel saknar ett uns gamla oförrätter och kanske att man Filmen väcker många frågor, men av ifrågasättande av samhällsdebatten och den politiska utvecklingen. sitter ihop med människor som man knappast alla besvaras.

Bland de enda vi får följa mer än Även om vi inte alltid förstår Roy ändå inte tycker om.

I en annan är det en man som får en gång är två kumpaner som säl- Andersson har han kanske sått ett en hjärtinfarkt när han försöker dra jer skämtartiklar till olika skämt­ frö till ifrågasättande av samhället korken ur en vinflaska, allt medan affärer. ”Vi vill göra människor och till förändring av något slag. ■

S

PARTI

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

23

Procent av mål

Norrbotten

2 343 kr

Västerbotten

Totalt

36% 28 662 kr

0 kr

Mellannorrland

763 kr

Stockholm

22 303 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

3 253 kr

Sydsverige

0 kr

Ge en julklapp till Offensiv

R

ättvisepartiet Socialisterna (RS) är inte som andra partier. Och vi behöver ditt stöd för att kunna fortsätta kämpa för en rättvisare och miljövänligare värld.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org RS mobiliserar till kamp tillsammans med andra rättvisekämpar, gräsrotsaktivister, antirasister och asylaktivister, mot rasism, nedskärningar, privatiseringar, otrygga anställningar, vinster i välfärden med mera. Vi står för bygget av ett nytt, socialistiskt arbetarparti som på allvar kan utgöra ett kämpande alternativ till etablissemangets partier – mot bankernas och storföretagens makt över samhällets resruser.

Vi står för demokratisk socialism, vilket bland annat innebär att ekonomin behöver planeras demokratiskt underifrån för att tillgodose behoven i samhället, snarare än jakten på profit vilken i dagsläget styr.

Kampen för socialism, att avskaffa kapitalismen på världsskala, är också en nödvändighet för frigörelse och lika rättigheter för alla av klassamhället förtryckta grupper. Därför står vi för sexuellt likaberättigande, jämställdhet, antirasism och internationalism och betonar energiskt behovet av en enad kamprörelse underifrån. Vi ger vårt fulla stöd till alla kämpande rörelser.

Visst vill du stödja kampen för ett mer rättvist, miljövänligt och tryggt samhälle? Det bästa sättet att stödja RS är genom att teckna en prenumeration via autogiro: E-posta dina uppgifter till prenumerant@socialisterna.org.

Om du redan har en prenumeration kan du ge bort en till en bekant – e-posta in namn och adress till den du vill ge gåvoprenumerationen till, så drar vi 40 kronor i månaden från ditt konto.

Vill du ge RS och Offensiv en julklapp kan du sätta in valfri summa på PlusGiro 87 96 49-2. Tack för ditt stöd, och vi vill passa på att önska en god röd jul till er alla – kampen fortsätter år 2015! ■

Kom på socialistiskt vinterläger i Luleå

Foto: Petr Cervinka / Flickr CC

Söndag:

Frukost Öppning: 9.00-9.30 Seminarium I, tema feminism: 9.30-11.30 •V ad är socialistisk feminism?

• ROSA och global kamp för kvinnors rätt till sina kroppar •K amp mot sexism idag.

Annorlunda från när Vägra Kallas Hora lanserades 1999?

Lunch 12.00-13.00 Workshopar: 13.00-14.30 • Att skapa videor från demonstrationer, möten etcetera • Att fota och skriva för Offensiv

Seminarium II, tema ideologi: 14.30-17.00 • Första världskriget 100 år kontra dagens imperialistiska motsättningar • Demokrati och debatt i rörelser och partier – Anar­ kism kontra marxism • Revolutionernas historia och arbetarklassens ställning idag Middag 17.00-18.30 Stormöte: 18.30-20.30 Sverige efter valet

Måndag:

Frukost Seminarium III, tema antirasism: 9.00-11.00 • Rasismens koppling till kolonialism & imperialism

Studenter mot Rasism i Luleå håller tillsammans med Rättvisepartiet Socialisterna ett vinterläger i Luleå den 3-6 januari (inklusive resdagar). Det kommer att bli inspirerande och lärorika dagar (se nedan), och tid kommer att finnas för sociala aktiviteter som till exempel snö­rugby, sällskapsspel, film, bastu och annat.

Anmäl dig genom e-posta rs@socialisterna.org eller ring 0920‑22 08 74. Priset (inkluderat mat, logi och resekostnad) är 800 kronor för heltidsarbetande och 400 kronor för övriga.

• Fascism & antifascism i Europa • Identitetspolitik: synliggör eller splittrar?

Lunch 12.00-14.30 Seminarium IV, tema internationellt: 14.30-17.00 • Mellanöstern: Syrien, Irak och Kurdistan, arabisk vår till vinter • Lärdomar av CWI-kamp 2014: Irland, Hongkong, USA med mera • Miljökampen, gruvorna och klimattoppmötet i Paris 2015 Middag 17.00-18.30 Stormöte: 18.30-20.30 Partibygget i ett revolutionärt parti för 2015 och framåt. ■

Socialistiskt program 2014 • Riv upp högeralliansens försämringar.

• Internationell solidaritet med ar­ betare och fattigas uppror och kamp mot förtryck, terror och krig.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kol­ lektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentli­ ga välfärdsjobb.

Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Klimat- och miljöhot

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektivise­ ringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföre­ tags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

• Stoppa lönedumpning via pri­ vatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• Skrota det segregerade skolsyste­ met. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartät­ het.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstat­ liga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimine­ ringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter­ inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostä­ der, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom masspro­ tester, inklusive de anställdas ocku­ pation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensi­ onärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensioner­ na – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialis­ mens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fackföreningar

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fack­ föreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarpar­ ti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokra­ tiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialis­ tisk värld. ■

BRÄNNANDE

18 DECEMBER 2014 # 1 130-31

Badseger i Angered I måndags kom en viktig seger för bad- och gymverksamheterna i Angered på Idrotts- och föreningsnämndens sista möte för året och mandatperioden. Den rödgröna majoriteten har på Vänsterpartiets initiativ tagit till sig Rättvisepartiet Socialisternas och de protesterandes alla krav. Nämnden beslutade med sex röster mot fem att bevara och renovera baden och gymmen i Rannebergen och Hammarkullen. Nu kräver nämnden att kommunstyrelsen skjuter till pengar.

Prenkampanjen Mål: 250 nya

autogiro­prenumerationer

Hittills 16/12: 200

Baden är räddade för den här gången.

200

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

–D

I sitt yrkande skriver de: ”Vi har i våra mål att öka simkunnigheten och att hitta former för att fler barn och unga ska kunna få simundervisning kostnadsfritt. Vi ser idag att Angered Arena har väldigt många besökare och vi bedömer att betydligt fler barn och unga från Angered och Östra Göteborg kommer att besöka baden om vi ska nå målen med ökad simkunnighet. Det är då inte läge att minska antalet simhallar, särskilt inte i Angered.

De mindre simhallarna är för den delen bättre ställen att träna simundervisning i än de större baden”.

De fortsätter: ”Vi har i vårt arbete att jobba med folkhälsan i

Göteborg. Idag är det stor skillnad i hälsa för människor i Nordost jämfört med andra delar av staden /.../ Dessutom har de tre aktuella gymmen många besökare.

Idag ökar klassklyftorna och vi har stora socioekonomiska skillnader i staden. /.../ Idag är baden och gymmen viktiga sociala samlingsplatser. Hammarkullen och Rannebergen är områden med behov av lokal service och lokala mötesplatser. Här spelar våra bad och gym en viktig roll. Vi vill inte utarma stadsdelarna i nordost, vi vill satsa på dem /.../ Utgångspunkten för det ska vara att Hammarbadet och Rannebergsbadet rustas upp”.

Beslutet och beskrivningen i yrkandet är ett direkt resultat av protesterna, opinionsbildningen och det noga framtagandet av fakta från badpersonal, simlärare och gyminstruktörer. Nämndens beslut tar upp samtliga frågor som Rättvisepartiet Socialisterna och andra lyft upp, som simkunnigheten, friskvården, tryggheten, behovet av samlingsplatser, social service samt klassklyftorna.

Beslutet innebär att nämnden har tagit ett beslut om att mer pengar måste skjutas till för att klara budgeten med ökade utgifter.

Det gör att kommunstyrelsen nu äger frågan om att skjuta till pengar för att möjliggöra bevarandet av bad och gym.

– Det är tydligt att kamp lönar sig. Det har varit en lång process, speciellt för oss vikarier. Nu hoppas vi på ett snabbt beslut i kommunstyrelsen och att de följer nämndens uppmaning för att slippa fortsatt ovisshet över jul och nyår, säger Tania Machicado, vikarie på Rannebergsbadet.

Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar därför alla att nu sätta samma press på kommunstyrelsen för en fullständig seger. ■

Det var intensiva protester som gav resultat. Rättvisepartiet Socialisterna har under hela hösten kampanjat tillsammans med badpersonal, boende i området och andra aktivister.

Namninsamlingar, stormöten, demonstrationer och aktiv press på nämnden är några av de många saker som har gjorts.

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: prenumerant@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

Foto: Natalia Medina

Gå med i

125 Foto: Elias Theodorsson

etta visar att kamp lönar sig och jag vill tacka för Rättvisepartiet Socialisternas underbara jobb i frågan, säger Alija Osmanovic, vikarie på Angered Arena.

Till beslut fanns två yrkanden där de rödgrönas stod mot Alliansens. KD, M och FP föreslog att båda baden stängs. I sitt yrkande argumenterade de för att följa kommunfullmäktiges ekonomiska ramar. Deras förslag var privatisering av verksamheterna. ”I första hand ser vi helst att någon annan än kommunen tar över driften”, skriver de i sitt yrkande.

V, S och MP hade tagit till sig samtliga punkter som hade lyfts vid demonstrationer, stormöten, upprop och namninsamlingar.