Offensiv 1136

Posttidning A

29 januari 2015 / # 1 136 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Vänsterseger i Grekland

Syrizas valvinst en historisk chans till uppbrott från EU:s högerpolitik

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Rädda husen i Svartöstaden

3 5

KD forsätter sin rasistiska flirt

10

Kobanê befriat – kampen fortsätter

12

Tyskland: Stoppa Pegida!

– läs mer på sid 2, 8 och 9 Pensionen – en kvinnofälla Trots många år i välfärdens tjänst kan en majoritet av Kommunals kvinnliga pensionärer ändå inte försörja sig på sin pension.

Sju av tio är beroende av garantipension.

I genomsnitt får kvinnorna nästan 4 000 kronor mindre i månaden

än de pensionerade Kommunalmännen. Pensionen är en kvinnofälla, vilket också är namnet på den rapport som fackförbundet Kommunal och SKPF (Svenska KommunalPensionärers Förbund) presenterade i tisdags.

– läs mer på sid 16

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

29 JANUARI 2015 # 1 136

2

FÅR ECB HJULEN ATT SNURRA?

I

förra veckan lanserade Europeiska centralbanken (ECB) ett nytt stödprogram för att om möjligt bryta Europas ekonomiska stagnation och hejda deflationen (en spiral av sjunkande priser och löner samtidigt som skulderna ökar i värde). Denna gång ämnar ECB att släppa sedelpressarna fria och köpa statspapper för 60 miljarder euro (558 miljarder kronor) i månaden fram tills åtminstone september nästa år. Totalt ämnar ECB att öka tillgången på likvida medel med minst 1 100 miljarder euro (cirka 10 000 miljarder kronor). En hisnande summa som är tre gånger så stor som Sveriges BNP. Men ändå är ECB:s program av kvantitativa lättnader (från engelskan Quantitative Easing, QE) avsevärt mindre än de som genomförts i USA, Storbritannien och Japan.

Kvantitativa lättnader är en modern version av att öka penningmängden genom att låta sedelpressarna rulla. Men idag handlar det inte om tryckta pengar utan elektroniska sådana.

Från ECB ska de nationella centralbankerna få medel till att köpa statspapper från regeringar och finanssektorn som på så sätt ska få nya billiga pengar att spendera eller låna ut. Detta upplägg återspeglar dels att nationalstaten fortfarande utgör ett kapitalistiskt fundament och dels den fragmentering som äger rum inom EU. Ingen regering vill köpa andra länders statspapper och bidra till ”riskspridning”, det vill säga att ta del av andras skulder och riskera att sitta med ”svarte Petter”.

Den ökade tillgången på billiga pengar ska i sin tur få hjulen att rulla

igen, ge inflation (ökade priser när penningvärdet sjunker till skillnad från det motsatta – deflation), hålla räntorna nere och sänka eurokursen. Om så sker är en annan sak.

I USA kom de 4 000 miljarder dollar (33 000 miljarder kronor) som den amerikanska centralbanken Federal Reserve mobiliserade till sina kvantitativa lättnader fram tills ifjol att främst fungera som en väldig kapitalinjektion till Wall Street och bankerna.

Kvantitativa lättnader i Japan och USA blev också inledningen till det globala valuta- och räntekrig som nu utkämpas och som kan skärpas om eurokursen fortsätter nedåt.

ECB:s kvantitativa lättnader har även en politisk udd. I utbyte mot stödprogrammet ska regeringarna

förpliktiga sig att genomföra nya försämringar och nyliberala så kallade strukturreformer.

ECB aviserar till skillnad från USA sitt stödprogram i ett läge när räntenivåerna i Europa har fallit ned till rekordlåga nivåer och till och med är negativa – den som exempelvis lånar ut sina pengar till den tyska staten i fem år får numera betala för det. Samtidigt rasar euro­kursen utan att det gett någon märkbar draghjälp till den europeiska exportindustrin.

ECB:s stödprogram får därför långt ifrån de ekonomiska och politiska effekter som EU-regeringarna hoppats utan blir snarare ännu ett uttryck för den europeiska kapitalismens desperata sökande efter ljuset i tunneln. ■

I

TOKHÖGERNS MEGAFON

nför och efter det grekiska valet har borgarpressen varit fylld av hets och okvädningsord mot vänstern i allmänhet och Syriza i synnerhet.

Ett par riktiga bottennapp har Expressen stått för. Två dagar innan det grekiska valet skrev Expressens huvudledare följande: ”Syriza har formats av grekiska ekosocialister, revolutionära marxister, anhängare till Rosa Luxemburg, den internationella arbetarvänstern, trotskister och maoister. Det är som om Jonas Sjöstedt skulle leda ett fusionerat vänsterparti med den svenska tokvänstern: Kommunistiska partiet – före detta KPML(R), Rättvisepartiet Socialisterna och SKP.” Tomma tunnor skramlar mest. För Expressen, som är en av tokhögerns megafoner, är försvaret av välfärd och jobb ”tokvänster”. I ledaren ondgör man sig över att Syriza har lovat ”att pensionerna ska höjas. Sjukhusvård och mediciner ska bli fria. Dessutom ska de 300 000 fattigaste hushållen få sina elräkningar betalda av staten”. För Expressen är dessa löften att likna vid majestätsbrott. Krav på bättre villkor för de sämst ställda får alltid tokhögern att gå i taket. ”Syriza måste svika sina dyra löften”, skrev Expressen dagen efter valet och visade åter prov på förakt för demokrati (ett grekiskt ord som betyder folkstyre eller folkmakt).

Att demokratin sitter löst när Expressen avlossar sina borgarsalvor åskådliggörs av att man i en ledare den 24 januari, under rubriken ”Pruta inte på försvaret”, skrev: ”Kanske historien går igen: När den liberala Karl Staaff-regeringen skar ner på försvarsanslagen 1911 bildades i protest Svenska pansarbåtsföreningen med uppgift att samla in pengar till byggandet av en pansarbåt. I juni 1917 överlämnades sedan HMS Sverige till den kungliga flottan.”

Vad tidningen inte skrev var att den folkvalda Staaff-regeringen avsattes efter en kupp iscensatt av kungen, generalerna och högerpolitikerna (borggårdskuppen 1914).

Varje regering som inte höjer försvarsanslagen kan gå samma öde till mötes, varnar Expressen. Syriza har lovat att också sänka försvarsanslagen, så vad blir tokhögerns svar – en kupp?

M

en tillbaka till Sverige. Enligt Expressen är försvaret som den grekiska ekonomin. Och ska man ta borgarna på orden är det bara att kalla in Trojkan, sätta försvaret under tvångsförvaltning och skära ned på allt. Men med en logisk kullerbytta som bara tokhögern är mäktig är det upprustning som gäller. Minst 35 till 40 miljarder kronor behöver försvaret för att militären ska vara nöjda och för att historien med Staaff-regeringen inte ska gå igen.

Får tokhögern råda blir det kanoner och stridsplan istället för välfärd och demokrati. ■

Papperslösa Moira jobbar sju dagar i veckan inom hemtjänsten för en usel lön och lika usla arbetsvillkor. Dessutom har hon inte några som helst rättigheter. ”Jag jobbar som en slav”, säger hon i reportaget (Kommunal-Arbetaren nr 1 2015, 21 jan-3 feb).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki, Natalia Medina och Ammar Khorshed • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ/AKTUELLT

29 JANUARI 2015 # 1 136

3

Kamp för Svartöstaden – Onsdag den 4 februari klockan 19 är det dags. Hela Svartöstaden och alla som vill rädda billiga hyresrätter borde komma till stormötet på Folkets Hus Blackis i Svartöstaden.

Vi ska rädda husen från rivning, om det så krävs en ockupation, säger Jonas Brännberg, boende i Svartöstaden och kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna.

Anna Widén (t.v) och Linnea Henriksson (t.h) är två av dem som kämpar för att bevara husen i Svartöstaden och för att ha någonstans att bo.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

S

Foto: RS Luleå

om Offensiv tidigare har skrivit om hotas åtta kommunala hyresfastigheter i Svartöstaden i Luleå av rivning av den socialdemokratiska kommunledningen.

Svartöstadens Intresseförening kallar nu till medborgardialog med alla politiker i kommunfullmäktige för att få en långsiktig lösning, där husen får vara kvar och Svartöstadens unika kulturmiljö får utvecklas istället för att rivas.

– Om inte kommunledningen backar måste stormötet vara starten på en massiv kampanj med demonstrationer, direkta aktioner etcetera för att husen ska få vara kvar. Det handlar om Svartöstadens framtid men också om en bredare kamp för en stad där även låginkomsttagare ska ha möjlighet att bo, säger Jonas Brännberg och fortsätter: – Rättvisepartiet Socialisterna kräver att husen ska få vara kvar som hyresrätter och att Lulebo bygger

billiga hyresrätter både i Svartöstaden och i andra bostadsområden.

Precis som innan miljonprogrammet för 40 år sedan har frågan om rätten till en bostad till ett rimligt pris blivit en viktig kampfråga, speciellt för unga.

– Vi behöver återuppväcka erfarenheterna från den kamp som förts förr, med ockupationer, hyresstrejker och så vidare för rätt till bostad för alla, avslutar Jonas Brännberg. ■

Möte: Rädda husen i Svartöstaden Onsdag den 4 februari klockan 19.00.

Plats: Folkets hus Blackis, Svartöstaden

Kiruna ödeläggs när gruvan går framför allt På grund av malmbrytningen i Kiirunavaaragruvan måste Kirunas stadskärna flytta österut. Malmådern som LKAB följer går under staden och markdeformationerna som följer gruvbrytningen hotar att ödelägga staden.

ULRICA HERMANSSON rs.lulea@socialisterna.org

R

De människor som berörs av flytten är oroliga och undrar hur de ska ha råd att lämna sina lägenheter, med låga hyror, till de nyproducerade lägenheter som följer svensk standard.

En kvinna berättar: – Jag och min man är båda pensionärer och har en trea som vi betalar 4 000 kronor i månaden för, och då är allt inkluderat. En ny lägenhet i samma storlek kostar över 10 000 kronor och då ingår inte ens värme och el. Hur ska vi ha råd? Och med alla nya arbetare som gruvan behövde finns det inget överskott på bostäder som vi kan fylla. Ingen vill flytta in i vår lägenhet när huset ska rivas om två år.

I en normal stad byter människor boende med varandra. Här finns inga byten, bara människor som snart blir hemlösa då gruvan går framför allt.

Infrastrukturen för den nya stadskärnan börjar växa fram. El och avlopp är framdraget. Järnvägen dras om. Arkitekttävlingar är vunna

och planerna är beslutade men ändå är ovissheten stor. Rivningskontrakten för visstidsanställda blir fler och fler, och när nya lägenheter släpps blir de bokade på minuter. Kötiderna växer sig längre och längre.

Senaste beskedet från LKAB är att läget inte längre är akut och att markdeformationen går långsammare än beräknat. Samtidigt har LKAB drabbats av sparkrav då malmpriserna har sjunkit. Det spekuleras om att LKAB förminskar faran för att spara pengar då de inte behöver lösa ut lika mycket mark.

Denna ovisshet har resulterat i bland annat en barnbok, På natten mullrar berget, skriven och publicerad av Carina Kero Esberg i ett försök att förklara för barn varför staden skakar om natten och varför vissa måste lämna sina hem.

Det måste bli ett stopp på gruvbolagens vansinniga exploatering av naturen. Gruvor bör endast vara verksamma utifrån behov och i samklang med lokalbefolkningen och naturen. Då krävs det att gruvbolagen ställs under demokratisk kontroll underifrån för att säkerställa att behoven går före profit och vinstmaximering. ■

Kiruna har bokstavligt talat underminerats av LKAB:s profitjakt.

Foto: Andriy Baranskyy / Flickr CC

edan under 1970-talet var man tvungen att spärra av stadsdelen Ön på grund av sprickorna som uppstod i marken. Husen revs och människorna tvingades att flytta. LKAB har även torrlagt södra Luossajärvi under 1990-talet för att undvika att vattnet skulle forsa ner i gruvan på grund av markdeformationerna.

Hur Kiruna ska flyttas, vad som kommer att bevaras och hur människorna ska kunna lämna sina hem är något som de flesta kirunabor inte har en aning om. Det spekuleras mycket, men ingen vet med säkerhet eftersom kommunens beslut och LKAB:s besked ändras från år till år. Ibland måste flytten skyndas på för att läget är akut och månader

senare är läget inte längre akut utan flytten kan flyttas fram med flera år. Läget är oklart och förvirringen bland invånarna ökar.

INRIKES

29 JANUARI 2015 # 1 136

4

Nedskärningar skördar liv De konstanta nedskärningarna inom psykiatrin leder till en snabbt förvärrad situation för såväl anställda som brukare.

Sjukvården i Borås uppfyller inte de behov som finns.

På ett flertal avdelningar leder otillräckliga resurser till att anställda, patienter och anhöriga råkar ut för saker som inte skulle behöva hända.

RS BORÅS

rs.gbg@socialisterna.org

A

tt Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) i Borås drabbas av överbeläggningar och inställda operationer är inget nytt.

För det första finns det en ständig brist på sjuksköterskor – både på medicinavdelningarna, på kirurgin och inom psykiatriverksamheten.

Detta ställer till problem året runt för personalen och för patienterna.

Och varje jul/nyår samt sommar blir denna brist ännu större.

Detta drabbar förstås både personalen och patienterna. Många sköterskor drabbas av fysiska och psykiska stressjukdomar. De tvingas jobba övertid och de känner starka olustkänslor av att inte kunna finnas till så mycket som de skulle vilja för patienterna. De får för lite sömn och toalettpauser hinns inte med. Även kost och motion blir underprioriterade områden samtidigt som stressen ökar

– vilket i sin tur ökar risken för att de blir sjuka.

talskötare på en av de låsta avdelningarna.

I takt med att personalbristen har ökat har även bältesläggningarna kommit tillbaka. De var bannlysta ett tag, men i takt med att resurserna minskat har de blivit vanligare.

Att patienter utsätts för onödigt lidande, vårdskador och i vissa fall till och med dör som en följd av resursbristen är oacceptabelt. Det är något som återkommer varje jul/nyår och varje sommar. Det är alltså inget oväntat problem. Men På Island är bältesläggning föreftersom inga pengar skjuts till är bjudet. Istället finns ett så kallat indetta någonting som regionled- satsteam som består av en grupp på ningen iskallt räknar med. En an- fyra fysiskt starka sköterskor med nan följd är överbeläggningar. specialistkompetens inom krishan– Våra 254 vårdplatser för de tering, vilket innebär att de kan hålkroppsligt sjuka skulle behöva vara la en våldsam eller självskadande person utan att bruka våld.

290, säger Lars Rex, chefsläkare.

Att brotta ner en psykiskt skör, På de psykiatriska avdelningarna är läget ännu värre. Tvåbädds- skrikande och protesterande patient rum har blivit på golvet, spänna fyrbäddsrum. henom med Att patienter ut- fast Och inte gebälten över hela nom att bygga sätts för onödigt kroppen, på en ut tvåplatsrum- lidande, vårdska- brits i ett stort, men, utan gerum är djupt dor och i vissa kalt nom att helt entraumatiserande, fall till och med och är inte något kelt köra in två extra sängar i dör som en följd som för läkningsprocessen åt rätt ett tvåbäddsrum av resursbristen håll. Även för de och måla extra är oacceptabelt. vårdarbetare som siffror på väggarna. spänner fast den – Människor som befinner sig i maktlösa och förtvivlade patienten en krissituation ska verkligen inte blir upplevelsen ett trauma.

– Det är ingen uppgift för oss behöva dela rum med en annan vanliga skötare. Jag trodde att det person. De behöver lugn och ro för sitt tillfrisknande, säger en men- skulle kännas mindre obehagligt

efter första gången, men varje patient är en ny människa. Det är obeskrivligt hemskt, säger en mentalskötare på sjukhuset.

Patienter skrivs ut för tidigt, vilket i bästa fall leder till att de tvingas tillbaka efter en kort tid. I sämsta fall leder det till att de avlider redan i hemmet – eller innan de ens kommer dit. Detta gäller såväl patienter från somatiska som psykiatriska avdelningar.

En ung kvinna som hade tvångsvårdats inneliggande på psykiatrisk avdelning – men lyckades rymma – befann sig i bara strumplästen ute i decemberslasket, lutandes över räcket till en av broarna över Riksväg 40 i Borås, inte långt ifrån sjukhuset. Hon hindrades från att hoppa av en förbipasserande person, som tog tag i henne, höll fast henne och pratade med henne tills polis kunde tillkallas av ytterligare en förbipasserande.

– Ja, detta var ju inte direkt den första i år, om man säger så.

Men det var ju tur att idag var en sån dag vi hann fram innan hon hoppade. Annars får vi skrapa upp dem från asfalten. Det är ju själva fan att de inte kan hålla koll på sina patienter däruppe, säger en av poliserna och nickar bort mot Brämhultsvägen, där Barn- och ungdomspsykiatrin ligger.

Polisens syn på saken lämnar en del i övrigt att önska. Istället för att skuldbelägga personalen menar Rättvisepartiet Socialisterna att felet ligger högre upp. Vi tycker att en på allvar bör ställa sig frågan om varför folk med självskadebeteende lyckas ta sig ut.

Hade läkaren tid att sätta sig in i fallet, när flickan blev inskriven?

Hade hen fått tid att sätta sig in i flickans situation – eller hade hen på grund av alltför stor arbetsbelastning tvingats hasta igenom fallet?

Hade hen av stress missat viktiga tecken på hur dåligt flickan mådde?

Och hur såg det ut bland personalen som fick ta hand om flickan när hon blivit inskriven? Fanns det tillräckligt med personal för att kunna ge extravak till alla som behövde – eller var de underbemannade, precis som på resten av sjukhuset?

När en person bedöms vara en risk för sig själv ska hen ha extravak – det betyder tillsyn dygnet runt, att hela tiden ha en personal på högst två meters avstånd, vare sig patienten sover eller gör toalettbesök. Varför just den här flickan inte hade satts på extravak kan ingen veta utom de ansvariga själva, och de har tystnadsplikt gällande alla sina patienter.

– Av hänsyn till sekretesskäl och den personliga integriteten uttalar vi oss inte i enskilda fall, förklaras det från sjukhusledningens sida.

Oavsett vad som orsakade just den här rymningen – undermålig bedömning på grund av att inskrivningen sköttes av en en stressad stafettläkare eller bristande uppsyn på grund av underbemanning på avdelningen – handlar det till syvende och sist om bristen på ekonomiska resurser. En brist som gör att polisen får ”skrapa upp resterna” av människor från den motorväg som går rakt igenom Borås.

Varför är det såpass dåligt, när det bevisligen finns pengar i Sverige – trots att nedskärningspolitikerna hävdar motsatsen? Problemet är att storföretagens och bankernas enorma vinster inte gör någon som helst nytta för vanligt folk. För ett rättvist samhälle krävs en satsning på det som gynnar oss alla – inte bara de redan rika.

Kampen för en säker och lika vård för alla behöver organiseras underifrån av de anställda och drabbade.

Om arbetssituationen förbättrades för de anställda och de nödvändiga resurserna sköts till skulle vården av patienterna bli bättre. Även de patienter som är starka nog att aktivera sig borde erbjudas möjlighet att organisera sig i patientfack, tillsammans med närstående. På så vis skulle kamp kunna utgå från två punkter, som gör gemensam sak för gemensamt intresse – det som brukar kallas solidaritet. ■

29 JANUARI 2015 # 1 136

5

I korthet

Göran Hägglund och KD börjar mer och mer att låta som ett eko av rasistiska Sverigedemokraterna.

Hot mot fackligt aktiva allt vanligare

F

ackligt Flera LO-förbund varnar för att antalet hot blir fler och vanligare. Förtroendevalda från såväl Fastighets som Transport och Byggnads vittnar om detta i reportage i Arbetet den 23 januari.

– Vid ett tillfälle slog en arbetsgivare ovanför mitt huvud och kallade mig hora och bad mig gå och dö någonstans, säger Christel Niby, ombudsman i Fastighets, till Arbetet.

Arbetets undersökning visar också att det är vanligt att bli utsatt för hot om man uttalar sig negativt om det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna.

Sjuksköterskor orkar inte heltid

R

”Så kan vi minska kostnaden för flyktingmottagandet”, skrev Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund strax innan han gick på julledighet. Även i år fortsätter han i Sverigedemokraternas hjulspår och kräver i en ny debattartikel att asylsökande ska tränga ihop sig på flyktingförläggningar.

AMMAR KHORSHED

ammar.khorshed@socialisterna.org

K

ristdemokraterna (KD) utgör spjutspetsen i Alliansens flirt med Sverigedemokraterna och deras väljare. Inom loppet av en månad har partiledare Göran Hägglund slagit på den stora trumman vid två tillfällen på DN Debatt om hur kostsamt och problematiskt det är med flyktingar. Det är ett sätt att avleda uppmärksamheten från högerpolitikens verkningar, med ökad ojämlikhet, otryggare bostadsoch arbetsmarknad, privatiseringar och nedskärningar som ett direkt resultat.

Men vad är det som egentligen kostar och var finns pengarna?

Veckans Affärer rapporterade den 8 december 2014 att Sveriges 147 rikaste individer har en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder kronor. Den rikaste av dem alla, Ikeas grundare Ingvar Kamprad, har 550 miljarder kronor på kontot. De fyra storbankerna gör årliga vinster på över 100 miljarder kronor.

Statens utgifter för migration i år är budgeterade till 17,4 miljarder kronor, fördelade på de knappt 80 000 personer som är inskrivna i Migrationsverkets mottagnings­

system (år 2014) och knappt 3 000 anställda på Migrationsverket (år 2013). Här ingår utgifter för ”verkställande” av utvisningar och rejält ökade kostnader för privata tillfälliga boenden.

Hägglund låtsas att han är ”bekymrad” över flyktingarnas boendesituation. Men istället för att sätta åt flyktingprofitörer som Bert Karlsson med flera, som årligen får sjusiffriga belopp av Migrationsverket, varav uppåt varannan krona blir till vinst (se Offensiv # 1119), eller att bygga anständiga bostäder, ger sig KD på flyktingarna.

I sin senaste debattartikel den 21 januari vill Hägglund att asylsökande ska bli av med sin dagersättning om de väljer egen bostad. Syftet är att få fler att bo på flyktingförläggningar.

Men på vilket sätt ska integrationen, som Hägglund talar sig varm om, bli bättre av att flyktingar tvingas att söka sig bort från samhället till ofta isolerade boenden med låg standard där enbart andra flyktingar bor?

Ett annat förslag är att nyanlända ska betala lägre skatt för att därmed ta arbeten med lägre löner.

Det är inget nytt att borgerlighe-

Foto: Janwikifoto / Wikimedia Commons

KD fortsätter sin rasistiska flirt

ten använder arbetslösheten bland flyktingar, men även bland ungdomar och andra grupper, som ett politiskt slagträ för att försöka skapa en låglönemarknad och pressa ner villkoren för alla arbetare.

– Jag är glad att Hägglund tar upp problemet, kommenterade det socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö, Katrin Stjärnfeldt Jammeh, i Sydsvenskan den 21 januari och hoppades att avskaffandet av ebo-lagen (rätt till dagersättning även om de asylsökande väljer eget boende) ska minska antalet flyktingar som bosätter sig i Malmö. Hon är högst ansvarig för att Malmö inte bygger bostäder efter behov, men det är bekvämare för makthavarna att skjuta över ansvaret på dem som drabbas värst av politiken.

Det är viktigt att inte låta högerpolitiker splittra arbetare över etniska skiljelinjer genom sina illa dolda uppmaningar om att sparka nedåt.

Attacker på en grupp kommer aldrig ensamma. I Norge har den nya regeringen, bestående av Moderaternas motsvarighet Høyre och rasistiska Fremskrittspartiet, intensifierat jakten på flyktingar och kriminaliserat EU-migranters försörjning parallellt med dramatiska attacker på alla arbetares villkor.

Kampen för anständiga boende­ förhållanden och en inkomst som går att leva på för flyktingar går hand i hand med krav på trygga anställningar, höjda löner, investeringar i bostäder och en upprustningen av välfärden i offentlig regi. ■

ädda vården Att vården lider i Sverige börjar bli ökänt. En undersökning utförd av Vårdförbundet som publicerades den 22 januari visar att hela 41 procent av alla anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor inte orkar jobba heltid, utan väljer istället att jobba på deltid. Dessutom är förtroendet för såväl närmaste chefen som sjukhusledningen lågt.

– Ungefär hälften av de deltidsarbetande uppger att orsaken är att de inte orkar jobba heltid. Det har en stark koppling till arbetstider och arbetsvillkor. Det är värst för intensivvårdssjuksköterskorna som arbetar treskift och natt. De har en fullständigt ohållbar situation, säger David Liljequist, som är ansvarig för undersökningen, till Vårdförbundet.

Av de som har deltagit i undersökningen tycker 45 procent att det inte finns nog med sjuksköterskor på arbetsplatsen, 40 procent anser att de ofta tvingas prioritera bort viktiga arbetsuppgifter på grund av tidsbrist, 24 procent känner inget stöd från sin närmaste chef och hela 50 procent känner inget stöd från den högsta ledningen.

1 av 6 jobb är otrygga

A

rbetsmarknad Det är Statistiska Centralbyråns (SCB) siffror över arbetslösheten, vilka publicerades den 22 januari, som visar att de nya jobb som skapas i allt större utsträckning är tidsbegränsade och otrygga anställningar.

Totalt var 404 000 personer arbetslösa i december 2014.

En undersökning av SVT i höstas visade dessutom att fler än varannan person under 25 år, 52 procent, arbetade under otrygga anställningsformer.

Många skoltoaletter i uselt skick

S

kolmiljö En enkätundersökning som SVT:s Lilla Aktuellt har gjort tillsammans med programmet REA visar att sju av tio elever ibland eller ofta håller sig under skoltid. Det beror på att låsen inte fungerar, äcklig luft, kiss på ringen samt klotter. Över hälften av de över 15 000 elever som svarade i undersökningen tycker att toaletterna är äckliga eller ofräscha.

En av kommentarerna från eleverna var bland annat att ”Låsen krånglar och det är flera barn som blivit instängda. Jag går bara om jag verkligen måste”.

Att hålla sig under en hel dag kan leda till såväl koncentrationssvårigheter som till urinvägsproblem.

M-politiker föreslår förbud mot tiggeri

R

asism Flera moderata riksdagsledamoter ställer sig bakom en motion om att införa ett tiggeriförbud, liknande det som är på väg att klubbas igenom i Norge.

Detta är förslag som även väcktes av vissa moderater under valrörelsen. Bland annat skrev riksdagsledamot Cecilia Magnusson i en debattartikel att hon ställde sig bakom ett sådant förbud. Det är nu hennes riksdagskollega Jan Ericson som lägger fram motionen om en utredning som ska ”se över möjligheter och problem med ett tiggeriförbud i Sverige”. Det skriver DN den 25 januari.

– Det här är ett stort samhällsproblem. Kommunpolitiker är ganska uppgivna. De vet inte vad de ska göra, säger Jan Ericson till DN i ett uttalande som är slående likt Sverigedemokraternas retorik. ■

INRIKES

29 JANUARI 2015 # 1 136

6

Shekarabis (S) dolkstöt mot vinstuppgörelsen

Dags att begrava nyliberalismen en gång för alla.

Det är den så kallat rödgröna regeringens civilminister Ardalan Shekarabi (S) som har huvudansvaret för att vinstuppgörelsen mellan regeringen och Vänsterpartiet följs upp med en omfattande utredning och hur frågan sedan ska hanteras. Allt tyder dock på att samme Shekarabi redan håller på att slukas med hull och hår av riskkapitalisternas och de vinstdrivande bolagens lobby­organisationer.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

I

en mycket avslöjande DN-intervju den 25 januari tydliggörs det hur regeringen har tänkt sig att smita ut ur den redan från början tämligen luddiga vinstuppgörelsen.

I intervjun, som görs med anledning av att regeringen och Vänsterpartiet denna månad ska vara klara med direktiven till den omfattande utredning som i sin tur ska vara klar i mars 2016, gör Shekarabi klart att regeringen då inte längre är bunden av vinstuppgörelsen med Vänsterpartiet. Hans uttalanden i DN tyder på att han redan svär sig fri.

Regeringens ambition är enligt DN-artikeln att en hitta en blocköverskridande uppgörelse med de borgerliga partierna. Och detta kryddas med uppseendeväckande citat av den socialdemokratiske civilministern som uppvisar ett häpnadsväckande avståndstagande från efterkrigstidens socialdemokratiska välfärdsreformer, som han kallar extremt statssocialistiska.

– På 1950-, 60- och 70-talen var det vänstern som krossade civilsamhället med en statssocialistisk hållning. Sen kunde borgarna med marknadsliberal ingång skada den offentliga sektorn på 80- och 90talen. Så båda sidor har ett ansvar för att vi i praktiken har varit ett extremt land, säger Ardalan Shekarabi.

Enligt DN är civilministern särskilt intresserad av en dansk lösning, där vinstdrivande aktörer inte tillåts inom skolan, men väl in-

Foto: Martina Huber / regeringskansliet

Ardalan Shekarabi (S).

om andra områden som hemtjänsten.

– När vi har utredningens analyser på bordet är min tanke att sätta mig med de demokratiska partier som är intresserade av att ta ett ansvar för att pragmatiskt hitta en lösning, säger Shekarabi.

Vänsterpartiets kommentarer till detta är också anmärkningsvärt svaga. Partiets ekonomiskpolitiska talesperson Ulla Andersson säger sig vara skeptisk till att samtal med de borgerliga partierna kan leda fram till en gemensam överenskommelse, men inser att en uppgörelse som stoppar vinsterna i välfärden blir svår att få igenom riksdagen.

– Så ser det ut och det är vi fullt medvetna om. Men om det blir på det sättet så får väl nästa valrörelse handla om det, säger hon.

Att ett stopp för vinstdrivande bolag bakas in i en kommande statsbudget är uppenbarligen inte något som ens V vågar kräva gentemot S och MP i regeringen. Och visst är sannolikheten mycket stor att detta, om S och MP mot förmodan skulle gå med på det, skulle leda till att Allianspartierna säger upp Decemberöverenskommelsen.

Mot detta står att en långsiktig uppgörelse om vinsterna mellan regeringen och Allianspartierna både skulle befästa det nyliberala systemskiftet på ett sätt som nästa valrörelse inte kan riva upp och även bädda för en ny högerseger i nästa val.

Slutsatsen måste bli att det nu krävs en ny och massiv rörelse utanför riksdagen.

Bara så kan initiativet återtas från riskkapitalisterna och den svaga S-ledda minoritetsregering, som idag gör sitt bästa för att underkasta sig och sänka alla förväntningar om att den ska stödja en strid för att återupprätta en gemensam välfärd med en fördelning efter behov och utan vinstintressen. Dessbättre klarnar insikten om vad som bör göras.■

Riskkapitalister och storbanker utmanas Stämningen på måndagens upptaktsmöte för Folkkampanj för Gemensam Välfärd i Stockholm var beslutsam och klart inspirerad av Syrizas valseger i Grekland. Även civilministern Shekarabis ord i DN (se artikel t v)var en omskakande och provocerande tändvätska.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

T

ill kampviljan bidrog även finansministern Magdalena Anderssons nedreviderade tillväxtprognos och tal om ”tomma lador” inför vårens tilläggsbudget och den kommande höstbudgeten.

Likaså att riksdagspartierna tycks vara överens om att en stor del av det lilla utrymme som finns ska gå till militär upprustning, enligt Försvarsmaktens förslag med totalt 35 miljarder kronor extra fördelat på 4 miljarder kronor om året i flera år.

Allt detta ska nu besvaras av nya initiativ från Folkkampanj för Gemensam Välfärd som tar sikte på att utmana de snäva budgetramarna och visa var det finns resurser att hämta.

Det ska till att börja med ske ge-

nom en intensiv kampanjvecka i slutet av mars för att begära skattebetalarnas pengar tillbaka från de fyra storbankerna (Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank) som under vårens bolagsstämmor planerar att dela ut 55 av de 105 miljarder kronor i nya rekordvinster som de håvade in förra året.

Storbankernas bolagsstämmor kan därför räkna med livlig uppvaktning under denna vecka.

Till och med Andreas Cervenka har i SvD Näringsliv ansett att det vore ”klädsamt om staten och finansminister Magdalena Andersson såg till att svenska folket fick tillbaka sina 34 miljarder kronor”.

Summan är lika med de 70 procent av bankernas stabilitetsfond som staten har bidragit med under finanskrisen, dels genom ett engångstillskott på 15 miljarder kronor och dels genom de 19 miljarder kronor som staten fick för de Nordeaaktier den sålde förra året.

Beloppet är nästan på kronan lika mycket som det mångåriga program kostar som Försvarsmakten och Nato vill ha, men som i stället måste satsas på en upprustad välfärd utan vinstintressen och början på en grön omställning.

Kämpande personalgrupper, brukare och elever inom skola,

vård och omsorg ska självklart inbjudas att delta, liksom en del av de arbetslösa, sjuka och pensionärer som drabbats allra hårdast av den omvända Robin Hood-politiken. Även konstnärer och skådespelare ska bjudas in för att ge en färgstark inramning.

Mötet beslutade även att uttala sitt stöd till det grekiska folkets förkastelsedom över den nyliberala åtstramningspolitiken.

Kampinitiativet kommer också i en tid när aktivister i olika miljöer dels provoceras av såväl de ökade klyftorna som av Sverigedemokraternas uppsving och den kvävande situationen i den etablerade riksdagspolitiken och dels inspireras av Syrizas valseger och den politiska radikalisering som har följt i spåren av de sydeuropeiska torgprotesterna och generalstrejkerna.

Det är något som nu på lördag även kommer att märkas under det öppna Rött Forum i ABF-huset, som Socialistiska Partiet har inbjudit till och där även medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna deltar bland de hundratals som har anmält sitt intresse för att diskutera förutsättningarna för hur en ny och bredare antikapitalistisk och socialistisk vänster ska kunna ta form även här. ■

29 JANUARI 2015 # 1 136

7

Varför ansluter unga till IS? Mellan 250 till 300 svenskar befinner sig enligt Säpo i Syrien och Irak, där de strider för terrororganisationer som Islamiska staten (IS).

Mellan 40 och 80 personer ska ha återvänt till Sverige.

Dessa är nu hårt bevakade och Säpo hävdar att det finns en hotbild mot Sverige.

Mellan 250-300 svenska ungdomar har åkt till Syrien och Irak för att strida för IS. Bakomliggande orsaker är att många ungdomar känner ett stort utanförskap och saknar framtidstro.

AMER MOHAMMED ALI amer.mohammed.ali@socialisterna.org

D

en senaste tidens debatter kring IS och unga svenska muslimer som åker för att ansluta sig till denna högerextrema organisation, har kommit alldeles för sent och förs av fel personer.

Kommunalrådet Rasmus Persson (C) i Örebro gjorde nyligen ett uttalande om att IS-krigare som återvänder bör få jobb och terapi.

Detta är ett utspel i ett läge när många i Örebro är oroade över de senaste årens utveckling och diskuterar om hur de ska kunna hindra fler från att åka, samt de som är oroliga efter att ha fått hot riktade mot sig efter att ha visat sitt motstånd mot IS. Perssons parti har legat bakom de senaste åtta årens hårda attacker både på arbetsmarknaden och i ¨välfärden, vilket visar på hans hyckleri.

Kritiken mot hans uttalande har inte låtit vänta på sig. Vissa inom etablissemanget menar att detta kommer att få konsekvensen att fler ansluter sig till IS, medan andra menar att jobben borde gå till de laglydiga. Det första argumentet är inte sant – att påstå att människor skulle åka och begå krigsförbrytelser för att få jobb är verklighetsfrånvänt, men även de som menar att jobben ska gå till ”skötsamma” personer gör populistiska poänger, vilket visar på viljan till att splittra arbetare utefter religiösa och etniska skiljelinjer.

Framförallt kommer kritiken mot förslaget från dem vars vänner och släkt befinner sig i de områden som hotas av IS. Jobb och utbildning ska vara i förebyggande syfte.

Det konkreta förslag som regeringens projekt mot extremism, under ledning av Mona Sahlin, har lagt fram är nödtelefoner för föräldrar som är oroliga över att deras barn ska ansluta sig till terrororganisationer.

Andra förslag är mer resurser till polisen och stöd till avhoppare.

Men faktum är att de föräldrar som inte vill att deras barn åker och krigar ofta blandar in imamer och representanter från de muslimska samfunden.

Om vänner, familj och muslimska auktoriteter inte kan övertala unga från att ansluta sig till IS, hur ska då Mona Sahlin kunna göra det?

Hon är representant för det etablis-

semang som har svikit ungdomen islam med de europeiska rasistpartioch som nu dras in i kriminalitet erna i spetsen, vilket underlättar för och religiös extremism eftersom de jihadister att vinna sympatier. har tappat framtidshoppet. En viktig grogrund för att IS kan rekrytera i Diskussionen i media och bland Sverige utgörs av den hopplöshet politiker handlar om individen: som har skapats av högerpolitiken, Föräldern som tillät eller inte kunde med privatiseringar, nedskärning- förhindra sitt barn från att åka och kriga, eller förar, bostadsbrist, trångb o ddhet En grogrund för att brytaren som och arbetslösoch IS kan rekrytera i återvänder är farlig. Men het.

Sverige utgörs av lite sägs om hur Från polidessa 300 kunde tiskt håll talas den hopplöshet det ofta om ”utsom har skapats hamna hos IS. anförskap”, och Frågan är när det gäller av högerpolitiken, också hur dessa rekr yteringen med privatisering- debattörer komtill IS stämmer ar, nedskärningar, mer att påverka det in väl. I förde som funderar bostadsbrist, på att ansluta orterna råder det en betydligt trångboddhet och sig. Vilken effekt har det när borhögre arbetslösarbetslöshet. het jämfört med gerliga tyckare den generella arbetslösheten. I vissa som journalisten Per Gudmundson områden kan så många som 87 pro- eller terrorforskaren Magnus Norell, cent inte klara kunskapsmålen i de som båda får en stor plats i debatten, kommunala grundskolorna. Samti- manar till hårdare tag från statens digt pågår en hets mot muslimer och sida? Dessa förslag kommer att slå

mot fler än de debatten riktas mot – till exempel de kurder som idag ansluter sig till motståndskampen mot IS. Vad händer när exempelvis de kurdiska massornas kamp för bättre liv riktas mot oljebolag och storföretag? Risken blir då att terrorstämpeln mot kurderna dammas av.

I Danmark vill den danska regeringen och högerpartierna ändra lagen för att de som åker och ansluter sig till IS och liknande grupper i Irak och Syrien ska kunna åtalas för landsförräderi. Detta i samma land som har fängslat kurder som har samlat in pengar till den kurdiska motståndskampen.

Rättvisepartiet Socialisterna har sedan tidigare drivit frågan om trygghet och mot gängkriminalitet. Både kring den problematiken och i diskussionen om IS-rekrytering är den viktigaste orsaken till den att ungdomar har tappat tron på framtiden. Det finns även en ekonomisk aspekt i varför unga ansluter sig till IS eller kriminella gäng i Sverige. De som strider för

IS får 4 000 kronor i månaden som de kan skicka till familjen i Sverige (vissa legosoldater för IS kan få tio gånger så mycket betalt). Med den höga ungdomsarbetslösheten, särskilt i förorterna, och många familjer som lever på låga inkomster kan ungdomar i dessa jihadistgrupper se en chans till att ta sig ur hopplösheten med en förhoppning om ett bättre liv även ekonomiskt.

Behovet av en kämpande arbetarrörelse är slående. Fackföreningsrörelsen skulle kunna driva kampanjer mot all form av högerextremism, för rätten till bland annat jobb samt att erbjuda hjälp till de familjer som behöver stöd om deras unga överväger att ansluta sig till terrorister.

Stödet till IS kommer också ur imperialismens krig och förtryck.

Till och med Göteborgs-Postens liberala ledarsida pekar ut ”västerländska bomber” och stöd till diktaturer som viktiga orsaker. Att kämpa mot IS rekrytering är att också ta strid mot högerpolitik, kapitalism och imperialism. ■

ANALYS

29 JANUARI 2015 # 1 136

8

Syrizas seger en histor Söndagens parlamentsval i Grekland blev till en revolt mot åtstramningspolitiken där vänsterpartiet Syriza vann en historisk valseger. Syriza fick mer än 36 procent av rösterna och fick nästan egen majoritet – 149 platser av totalt 300 – i parlamentet. Syriza blev större än Ny Demokrati och Pasok tillsammans, som fram till nu, var för sig eller tillsammans, har regerat i Grekland sedan 1974.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

S

yrizas valseger markerar ett politiskt genombrott vars följder kommer att märkas långt utanför landets gränser. Det var förhoppningen om bestående förändringar till det bättre som bar fram Syriza. Bland arbetare och unga runt om i Europa har valsegern väckt hopp om en ny politik, trots svartmålningen av partiet i media och från etablerade politiker.

En ny politisk karta har ritats som en följd av ett val som sa klart nej till fortsatt åtstramning. Nu finns det en historisk chans att bryta med Trojkans – EU, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF) – svältkurer och de facto-styre av landet sedan 2010.

– I dag skrev det grekiska folket historia. Grekland vänder blad och lämnar bakom sig åtstramningspolitikens katastrof. Grekland lämnar bakom sig fem år av förödmjukelse och smärta. Trojkan är historia, sa Syrizas ledare Alexis Tsipras på valnatten till de många som gick ut på Atens gator för att fira valtriumfen.

– Det har varit hemskt. Jag är arbetslös, nu hoppas jag på en förändring, sa en av de många som har kastats ut i arbetslöshet till SVT:s reporter efter valet.

mentsvalet 2009 hade Pasok 44 procent och egen majoritet.

På måndagsmorgonen aviserade Syriza att man bildar en koalitionsregering med det högerpopulistiska partiet Oberoende greker, ett parti som likt andra högerpopulistiska partier förenar nationalism och rasism med utfall mot åtstramningen och Trojkan. Oberoende greker formades efter att parlamentsledamöter uteslöts från Ny demokrati efter att ha röstat emot Trojkans diktat 2012.

Med Oberoende greker som regeringspartner har Syrizaledningen skaffat sig ett farligt högeralibi som varslar om att partiets toppar inte står beredda att driva den kamp som behövs för att genomföra den politik som valsegern har gett mandat för.

Tragiskt nog har det grekiska kommunistpartiet KKE sagt nej till samarbete med Syriza och inte ens sagt sig vara beredda att rösta för en Syrizaregering. KKE:s sekteristiska och oansvariga hållning bidrar inte till att skapa den kamp­enhet som behövs för att stå upp mot ”marknadens” och Trojkans alla försök att ”tämja” regeringen. Tvärtom, KKE:s sekterism blir en ursäkt för Syriza att söka en samarbetspartner högerut.

Men Greklands framtid kommer att avgöras av den levande Syrizas valseger blev betydligt stör- kampen och i vilken mån massorre än vad opinionsundersökningar- na kan pressa regeringen åt vänster. na indikerade. Partiet fördubblade Den nya koalitionen kan mycket sina mandat i parlamentet jämfört väl visa sig bli ett mellanspel inför med 2012 (största parti får automa- nya regeringsombildningar eller till tiskt 50 extra mandat). Syriza fick och med nyval om Syriza blir ännu 36,3 procent, nästan nio procenten- ett av åtstramningspolitikens offer. heter mer än högerpartiet Ny demoRädslan för att Syrizas valseger krati (27,8 procent) som kom på an- ska följas av att massorna ger sig ut dra plats. på gatorna för att börja ta igen vad Nazistiska Gyllene gryning blev man förlorat under de senaste sex tredje största åren sänder parti med För att genomföra val­ skräck utefnära 6,3 proryggraprogrammet krävs en ter cent, vilket den på såväl massmobilisering för ”marknaden” dock är en minskning att kasta av sig EU:s och EU-etajämfört med blissemanget och eurons tvångs­ valet 2012. som den intröja samt att avskaffa hemska kapiPå fjärde kapitalismen. plats kom talistklassen. det nybildaTrots en de borgerliga partiet Potami (Flo- enorm kapitalistisk skrämselkamden) följt av Kommunistpartiet panj fylld med varningar om att en (KKE) som fick dryga 5 procent. Syrizaseger betyder kaos, fördjupad Det regerande socialdemokratiska kris och att Grekland hamnar utanPasok rasade ned till dryga 4,6 pro- för euroområdet (”Grexit”) blev recent av rösterna. Så sent som i parla- sultatet ett kraftigt bakslag för Troj-

Greklands arbetare har gång på gång gått ut i generalstrejker och protester mot åtstramningspolitiken. Trycket underifrån på Syriza är nu av yttersta vikt för att pressa partiet till att genomföra de nödvändiga förbättringarna.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel i fasa över Syrizas valseger. kan och dess inhemska bundsförvanter. ”Värre än väntat”, var finansmarknadens replik på valresultatet enligt nyhetssajten MarketWatch.

Redan innan valet plockade de inhemska kapitalisterna ut sina medel från de grekiska bankerna och orsakade en ny bankkris. Börsen rasade och räntan på de grekiska statsobligationerna steg samtidigt som landets skatteinkomster kollapsade. Detta, tillsammans med EU-topparnas skrämselkampanj och hot om vad som väntar om en ny regering försöker utmana Trojkan, ger besked om vad som nu stundar. ”Det är absolut klart att vi inte kan gå med på några skuldlättnader som involverar grekiska obligationer som hålls av ECB”, sa en representant för ECB dagen efter valet. Dessförinnan hade ECB beslutat att villkoren för att Grekland skulle få ta del av det program av kvantitativa lättnader som ska sjösättas nästa månad (se ledaren sid 2) skulle vara mycket hårdare än för andra EU-länder.

Men samtidigt som hoten utslungas hävdar åtminstone delar av det kapitalistiska etablissemanget i Europa att man är beredd att förhandla om lånevillkoren och eventuell skuldavskrivning. Men bara under förutsättning av att en Syrizaregering rättar in sig i ledet och i huvudsak fortsätter att genomföra de åtstramningar som Trojkan och ”marknaden” kräver.

Sedan valgenombrottet 2012 har Syrizas ledning tagit stora steg högerut. Det är stor skillnad mellan det Syriza som för några år sedan krävde bankförstatligande och ett skuldmoratorium (att avskriva skulderna) och dagens parti. Även internt har det blivit allt lägre i tak inom partiet och vänsterkritiska röster har tystats alternativt valt att ligga lågt av rädsla för repressalier.

Men i ljuset av den politik som förts sedan krisen slog till 2008 och i jämförelse med andra partier i Europa blir Syrizas krav och valprogram ändå till en utmaning av den nyli-

berala konsensus som härskar. Syrizas vallöften om höjda minimilöner, pensioner, beskattning av rika och företag, offentliga satsningar för att skapa 300 000 nya jobb, gratis el till dem vars el stängts av när de inte haft råd att betala, bostäder till hemlösa, extra stöd till fattiga barnfamiljer, utbyggd sjuk- och hälsovård, lägre försvarsutgifter och skuld- avskrivning med 50 procent likt den som dåvarande Västtyskland erhöll 1953 blir sammantaget till en väldig konfrontation med kapitalismens krav på fortsatta nedskärningar och privatiseringar. För att genomföra valprogrammet krävs en massmobilisering för att kasta av sig EU:s och eurons tvångströja samt att avskaffa kapitalismen.

– Vi säger inte bara rösta på Syriza.

Vi poängterar också att Syrizaregeringen behöver ett revolutionärt socialistiskt program för att kunna visa en väg framåt. Omedelbart gäller det att vägra betala skulden och bryta med Trojkan. Det är en förut-

29 JANUARI 2015 # 1 136

9

risk chans till uppbrott Nato samt att bryta med kapitalismen och bygga socialism. Men efter några år av sociala förbättringar och ökade offentliga satsningar gjorde Pasok en u-sväng när underskotten ökade, eftersom man lät bli att vidta de beslutsamma åtgärder som krävdes för att bryta med kapitalismen. Att banker och bolag fick sitta i orubbat bo gav dem möjlighet att underminera regeringens ansträngningar och till sist sänka den. Grekland blev kvar i EU och Nato. 1980-tales svek blev början på den urartning som ledde till att Pasok till sist blev ett politiskt verktyg för Trojkan. Även erfarenheterna från Frankrike 1981 är värda att studera. I Frankrike valdes en vänster­regering ledd av François Mitterrand (Socialistpartiet) våren 1981 som utlovade betydligt mer långtgående åtgärder än Syriza. Regeringen förstatligade banker och företag, höjde minimilönerna och ökade de offentliga utgifterna för att få bukt med arbetslösheten, men möttes av investeringsstrejk, kapitalflykt och att finansmarknaden tvingade fram högre räntor på franska statspapper – ökade lånekostnader. Ekonomin kördes i sank och inom mindre än ett år hade vänsterregeringen blivit en regering som bedrev åtstramningspolitik. Socialistpartiet och dess allierade kommunistpartiet reste sig aldrig efter detta nederlag. Sveken 1981-82 banade väg för Front Nationals framväxt.

Alexis Tsipras, partiledare för Syriza. Trots partiets högersväng under de senaste åren innebär valsegern en historisk chans till ett uppbrott med åtstramningspolitiken.

sättning för att bekämpa den misär som har påtvingats det grekiska folket. Vidare krävs det att regeringen omedelbart river upp försämringarna i arbetsrätten, öppnar upp och demokratiserar utbildningen, höjer minimilönen till de 6 980 kronor i månaden som den låg på innan Trojkan tog över samt stoppar alla privatiseringar. Stäng privatiseringsmyndigheten TAIPED och stoppa miljöfarliga gruvprojekt som exempelvis guldrushen i Halkidiki, sa Andros Payiatsos från Xekinima (CWI i Grekland) till socialistworld.net (CWI:s webbplats) dagarna innan valet och fortsatte: – Ett genomförande av dessa krav skulle följas av en omedelbar kapitalistisk motreaktion från såväl inhemska som utländska kapitalister. Svaret på kapitalets motåtgärder måste bli djärvt antikapitalistiskt och internationalistiskt; förstatligande av banker och storföretag under arbetarnas demokratiska kontroll och styre för att lägga grunden för en demokratisk planerad ekono-

mi för behov – inte profit. Om Syriza var berett att genomföra ett sådant djärvt program och samtidigt vädja om stöd från Europas arbetarklass, inte minst Sydeuropas arbetare och unga, skulle förutsättningar skapas för framväxten av ett alleuropeiskt socialistiskt alternativ till kapitalets EU och Trojkan.

Utan en socialistisk politik och ett förtroende för masskampen i Grekland och andra länder kommer Syrizaregeringen inte att kunna uppfylla sina vallöften, utan tvingas att till sist underordna sig kapitalets och Trojkans diktat. Xekinima utgör en revolutionär socialistisk del av Syriza, men bedriver också ett självständigt arbete utanför Syrizas snäva strukturer inom bland annat de antifascistiska grupper som har formats för att stoppa Gyllene gryning, samt med det så kallade 1 000-initiativet som har fått sitt namn från de 1 000 socialister som undertecknat ett upprop för en vänsterenhet bakom ett program för att störta kapitalismen.

Pressen underifrån, att det politiska genombrottet som valet innebär följs av massmobiliseringar tillsammans med att den revolutionära socialistiska oppositionen inom och utanför Syriza stärker sin ställning, kan tvinga den nya regeringen vänsterut. Hur framtiden utvecklas beror också på marknadens, EU-etablissemangets och Trojkans fortsatta reaktion.

För tidiga provokationer och långtgående krav på att regeringen ska fortsätta samma katastrofala politik som tidigare kan tvinga Syriza att gå betydligt längre än partiledningen tänkt sig – och lämna eurozonen efter en statsbankrutt. Även om EU-regeringarna inte vill att Grekland överger euron kan deras handlingar leda till att så sker.

Det finns absolut ingen möjlighet att Grekland kan betala skulden.

Statsskulden är nu uppe i motsvarande 176 procent av BNP – störst i Europa – trots en begränsad skuldavskrivning för några år sedan. Den

skenande skuldbördan beror på att ekonomin har kollapsat som en följd av alla svältkurer. Greklands ekonomi har krympt med en fjärdedel sedan 2008 och arbetslösheten har femdubblats.

Men även om skulden aldrig kommer att kunna betalas är det inte säkert att långivarna, främst ECB, EUinstitutioner och IMF (privata långivare står för 10 procent) är beredda att acceptera detta på grund av det exempel som det skulle sätta. Dessutom skulle en skuldavskrivning sannolikt följas av än hårdare åtstramningsvillkor, vilket skulle vara ytterst svårt för Syriza att acceptera. Priset skulle kunna bli att man förgör sig själv, begår politisk harakiri. Det vill säga att under en betydligt kortare tidsrymd gå samma öde till mötes som Pasok.

Pasok bildades efter att kuppgeneralerna hade tvingats bort 1974. Sju år senare (1981) vann Pasok en jordskredsseger och lovade bland annat att Grekland skulle lämna EU och

Lärdomen är inte att det är omöjligt att bedriva vänsterpolitik, utan att det inte går att stanna på halva vägen. En utmaning av kapitalet kräver en beredskap till drastiska åtgärder med stöd av massmobiliseringar, det vill säga ett socialistiskt aktionsprogram för att snabbt bryta med kapitalismen. Den uppgiften kan inte vänta.

– Om vi vill ha socialism ska vi göra det när vi kan stå på egna ben.

När vi är redo. Först måste vi komma över krisen, få förtroende på marknaderna, få budgetbalans och det tar fyra-fem år, menade Syrizaledaren Tsipras när han intervjuades av Dagens ETC:s ledarskribent Kajsa Ekis Ekman inför valet.

Men kapitalismen kommer inte att ge Syriza fyra-fem år och dess kris kan inte lösas med inomkapitalistiska åtgärder. Först lösa krisen, sedan socialism, är en väg som leder Syriza in i en återvändsgränd.

Det finns nu en historisk chans i Grekland att bryta upp från åtstramningspolitiken och sätta ett exempel att följa för andra arbetare i Europa. Men om inte den historiska chansen ska gå till spillo krävs en revolutionär socialistisk politik samt organisering och en tillit till arbetarklassens internationella solidaritet och vilja att kämpa. ■

INTERNATIONELLT

29 JANUARI 2015 # 1 136

10

Kobanê befriat – kampen fortsätter

Kshama svarar Obama

IS belägring av Kobanê är bruten. De kurdiska försvarsstyrkorna drev i måndags ut de sista terroristerna ur staden.

Flyktingar har redan börjat återvända till den sönderbombade staden som har börjat kallas Kurdistans Stalingrad, med anspelning på vändningen under andra världskriget.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

Det finns nu två separata sanningar om vad som har utspelat sig, en av de som formar historien och en av de som vill skriva om den. De som betalade med sitt blod för Kobanês befrielse var det kurdiska folket. 600 kurder har fallit i försvaret av staden.

Imperialismen kommer att försöka överdriva den USA-ledda koYPG hissar sin fana efter att ha drivit ut IS ur Kobanê.

alitionens roll och betydelsen av att ha bombat IS, men det som avgjorde slaget var att befolkningen anslöt sig till de kurdiska försvarsstyrkorna YPG och YPJ. Militärt avgörande var också den uppbackning de fick av HPG (PKK:s väpnade gren) och Peshmerga (Iraks autonoma kurdiska regions väpnade styrkor).

När IS attackerade Kobanê uppmanade vänsterpartiet PYD till beväpning av folket. Närmare 10 000 anslöt sig till YPG och nästan lika många till den kvinnliga delen av försvarsstyrkorna, YPJ. Kobanê har efter detta kallats Kurdistans Pariskommun.

Kobanê är befriat men kampen fortsätter. Stadens framtid kommer att avgöras av utvecklingen i övriga Rojava och resterande Kurdistan.

Avgörandet kommer att bero på i vilken mån de kurdiska massorna själva agerar.

Kobanês seger är en viktig inspiration och många lärdomar kan dras av dess politiska utveckling.

Men historiska erfarenheter lär oss också att utan en revolutionär socialistisk politik, att de fattiga massorna och arbetarklassen tar makten, kommer kapitalet att tvinga dem till underkastelse. Som socialister firar vi med att uppmana till att fördjupa och sprida revolutionen och inleda bygget av socialismen. ■

Socialist Alternatives Khsama Sawant uppmanar till arbetarklassens självständiga organisering i sitt alternativa ”tal till nationen”.

Precis som i fjol kommenterade Kshama Sawant (Socialist Alternative, Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i USA) president Barack Obamas årliga tal till nationen.

Nedan följer en nedkortad version.

KSHAMA SAWANT

cwi@worldsoc.co.uk

S

ystrar och bröder, för sex år sedan blev Obama vald med förhoppningen om att han skulle representera miljonerna, inte miljonärerna. När Obama höll sitt första tal till nationen hade Demokraterna majoritet i såväl överhuset som i senaten.

Idag, efter en massiv besvikelse och krossade förhoppningar bland det amerikanska folket, står han inför en omvänd situation, där Republikanerna har majoritet i båda kongressens delar.

Kommer de miljontals amerikanerna att efter sex år slutligen få den president de röstade på?

Några av förslagen Obama uttryckte i natt är åt rätt håll: Att beskatta de rika, erbjuda gratis högskoleutbildning, betald sjuk- och föräldraledighet samt kommunala bredband. Men hur tänker Obama övervinna det oundvikliga republikanska motståndet? Hur kommer Obama att kunna genomföra några seriösa åtgärder för att beskatta de rika eller för att motverka klimatförändringarna i opposition mot den odemokratiska makten som ligger hos Wall Street och storföretagen? På detta finns det inga svar att hämta från Obama.

Han pratade om den ekonomiska återhämtningen. Men sanningen är att för det stora folkflertalet har det varit en glädjelös återhämtning. Amerikaner står inför de största ojämlikhetsklyftorna på nästan ett århundrade.

Under Obamas tid vid makten har gapet mellan de rika och de fattiga bara vidgats. Men de senaste två åren har vi sett hur de slags krafter som kan förändra

utvecklingen har börjat formeras – den historiska gräsrotsrörelsen för en minimilön på 15 dollar [123 kronor] i timmen, driven av heroiska lågavlönade arbetare som har gått ut i strejk. Och vi vann 15 dollar i minimilön i Seattle – den första stora staden att införa det – genom att bygga en rörelse bestående av lågavlönade arbetare tillsammans med fackföreningar, lokala organisationer, kampanjen 15 Now och andra.

Vår uppgift är tydlig – vi måste fortsätta att bygga den här rörelsen och att bygga demokratiska organisationer såsom 15 Now för att göra 2015 till året då vi vinner 15 dollar över hela landet.

Socialist Alternative, hyresgäster och jag själv kampanjar för omedelbara åtgärder som hyrestak för att möta bostadskrisen som är utom kontroll. Men dessa omedelbara åtgärder kommer i sig inte att vara nog. Den så kallade ”fria” marknaden har misslyckats fatalt med att erbjuda bostäder som folk har råd att bo i. Vi behöver akuta offentliga investeringar för att bygga bostäder som arbetarfamiljer har råd att bo i.

Obamas löfte om att säga nej till Keystone XL [en lång gasledning som kommer att korsa hela USA] och att sätta ett tak på metanutsläppen är nödvändiga första steg. Men vi måste vara tydliga: Han har totalt misslyckats med att ta makten från de 90 företag som är ansvariga för nästan två tredjedelar av koldioxidutsläppen.

Istället skryter han om att vara ”frackingpresidenten” [hydraulisk

Foto: Natalia Medina

I

slamiska staten (IS) har drivits ut ur Kobanê efter fyra månaders intensiva strider och så snabbt som nyheten kom började flyktingar att återvända.

Sedan i september har striden mellan revolution och kontrarevolution pågått, efter att IS hade belägrat den symboliskt och strategiskt viktiga staden. Kurderna har fått försvara sig i ett trefrontskrig. Anfallen mot staden har skett från tre håll utan möjlighet att retirera på grund av de turkiska soldaterna i ryggen.

IS tog över omkring 300 byar i regionen och i staden är stora delar av bebyggelsen nu helt raserad. Över 200 000 människor lämnade sina hem strax innan de värsta striderna bröt ut. De flesta har sedan dess levt under svåra förhållanden i läger vid gränsen och har på håll kunnat se de pågående striderna.

Men under måndagen kom beskedet om segern. Islamisternas svarta flagga som har synts på berget Mistenur sedan i oktober har ersatts av en 85 meter lång Rojavaflagga.

spräckning, en miljöfarlig metod för att utvinna olja och naturgas].

Som Naomi Klein sa är det här en fråga om kapitalismen mot klimatet. Vi behöver agera här och nu.

Men vi kan bara hantera klimatförändringen om vi bryter oljejättarnas och fordonstillverkarnas makt, vilka är fast beslutna om att utvinna varje droppe olja ur marken. För att ta itu med klimatkrisen måste vi organisera samhället i de 99 procentens intresse snarare än för vinstintressen och nationalstaternas konkurrens med varandra.

Förra året såg vi början på den viktigaste rörelsen mot etnisk orättvisa på årtionden. Var 28:e timme mördas en svart person i USA av antingen polis eller personer som tar lagen i egna händer. Vi lever under en tid av massfångenskap av svarta människor. I en tid där polisbrutalitet mot svarta personer passerar utan åtal eller åtgärder. Det är en tid av ekonomisk rasism, där den genomsnittliga inkomsten för en svart person är en tredjedel lägre än vad den är för en vit person.

Varför kan inte Obama säga att ”svarta liv spelar roll” [Black Lives Matter är en populär slogan för den rättviserörelse för svarta som spreds i USA under förra året]?

Personer av alla olika etniciteter förtjänar en bättre situation. De förtjänar åtgärder nu.

Vi behöver bygga en egen politisk röst, ett massarbetarparti. Trots Obamas tal har bittra erfarenheter visat oss att vi inte kan lita på att han levererar. Vi måste kämpa för att bygga självständiga rörelser baserade på arbetare, unga, kvinnor, färgade och hbtq-personer. För att ta kampen för städer vi har råd att bo i, hälso- och sjukvård samt utbildning tillgänglig för alla – för ett samhälle baserat på ekonomisk rättvisa, lika rättigheter, solidaritet och ett slut på rasismen, för att på allvar kunna utmana den rika procentens makt. Solidaritet! ■

29 JANUARI 2015 # 1 136

11

”Finns inget enat Jemen idag” – Det var fullt krig i Sana’a förra veckan när Houthimilisen tvingade premiärminister Hadi att avgå. Men deras kupp har, trots stenhård repression, mötts av allt större protester under de senaste dagarna, berättar socialisten Ali Omar direkt från Jemen för Offensiv.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

R

edan i slutet av september förra året intog den shiitiska Houthimilisen stora delar av huvudstaden Sana’a, efter att de lierat sig med den forna diktatorn Ali Abdullah Saleh. Under sommaren hade de tagit över den relativt sekulära Amranprovinsen i norr där de förbjöd musik, tog över skolor och där barnen nu får lära sig att varje dag ropa ”Död åt USA, död åt Israel, förbanna judarna, seger för islam”. Flickor får bara gå i skolan till årskurs sex.

– Ledningen för Houthi vill i praktiken skapa en fortsättning på det amanat [provins] som störtades av revolutionen 1962, berättar Ali Omar.

– Efter kuppen förra veckan har oppositionsledare dödats och deras kontor förstörts. Många ur den gamla regeringen har flytt till stamområden i Mareb i centrala Jemen, där också de mesta av olje­ tillgångarna finns. Det är troligt att Houthimilisen tillsammans med Saleh nu kommer att försöka ta över det distriktet också. Salehs plan är att låta sin son ta över.

Men Ali Omar berättar att makt­ övertagande har mötts av protester.

– Redan i fredags började protesterna, som är väldigt ungdomliga, både utanför presidentpalatset och universitet – som var centrum för den arabiska våren 2011. Men förtycket har varit mycket hårt.

Många av demonstranterna knivhöggs av milisgrupper och i lördags kidnappades och misshandlades 24

demonstranter av milisen. Men de flesta verkar nu vara släppta.

Det är inte bara i Sana’a som det har varit protester. De kanske största protesterna har varit i Taiz, Jemens tredje största stad. I Taiz och Ibb, som är relativt utvecklade städer, vägrar befolkningen att acceptera det medeltida styre som Houthimilisen representerar.

– I verkligheten finns inget enat Jemen idag, utan det är delat i huvudsakligen fem delar. I norr, ner till Taiz, styr Houthimilisen. Taiz har förklarat sig ”oberoende” och accepterar inte Houthis maktövertagande i Sana’a. Den har dock ingen militärmakt men är en viktig ekonomisk region. I Mareb styr lokala stammar, med egna styrkor, oberoende av Houthi. Samma sak gäller Hadhramuth i öster, där de upprättat checkpoints vid gränserna. I söder finns området kring Aden, som vill bryta sig loss.

– Dessutom har al-Qaida kunnat expandera i det maktvakuum som har uppstått, framför allt i de östra delarna av landet. Stammar har slutit upp på al-Qaidas sida eftersom de har vapen och tränade soldater.

Strax innan denna tidning gick i tryck rapporterades det i media om att en ny nationell samlingsregering skall ha bildats. Samtidigt genomfördes nya protester i Sana’a.

– Problemet är att protesterna inte är organiserade. Det behövs organisering, strategi och ett tydligt budskap. Protesterna mot Houthi och

Protester har brutit ut mot Houthimilisens kupp, trots en brutal repression. krav på demokrati måste kombineras med kritik av den gamla regimen och sociala krav; för distribution av billig gas och olja, ett pristak på mat och organisering underifrån för säkerhet i våra bostadsområden.

Religiösa eller stambaserade lojaliteter måste ersättas med en enighet bland de fattiga.

– Arbetarklassen är nedtryckt. Ännu värre är situationen för de svarta och i Jemen finns fortfaran-

de slavar – både i hemmen och på arbetsplatser. Det här är en stor del av folket som idag känner sig maktlösa men kan bli otroligt mäktiga om man inte låter sig splittras, avslutar Ali Omar. ■

Lyx i överflöd och klimatförstöring i Davos I helgen avverkades den 45:e upplagan av World Economic Forum i Davos, en liten bergsby i Schweiz. Fackpampar, statschefer och näringslivstoppar var alla samlade för att diskutera den globala ekonomin, geopolitiska konflikter, klimatkrisen och annat. Men att tro att de samlades med planetens och det stora folkflertalets bästa i åtanke är lätt att genomskåda.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

T

oppmötet i Davos hålls mot bakgrund av en ekonomisk kris som inte har skådats sedan 1930-talets depression. Trojkans (EU, Europeiska Centralbanken och Internationella valutafonden) åtstramningspolitik, där de har räddat banker och låtit arbetare, pensionärer och unga be-

tala krisen, har lett till en utbredd arbetslöshet och fattigdom. En av nio personer i världen svälter, samtidigt som de rika blir allt rikare.

Klimatkrisen var en av de frågor som skulle diskuteras, men hyckleriet började redan innan mötet ens hade dragits igång då 1 700 av de 2 500 personerna som närvarade

på mötet flög dit i egna privata jetflygplan. Flyget är det klimatsmutsigaste transportmedlet som finns, men den allra rikaste eliten åker ändå med privata jetplan kors och tvärs. De struntar som bekant i allt annat än profit och vinstmaximering – vilket leder till utsugning, ekonomiska kriser och krig samt terror och en snabbt förvärrad klimatkris. Det är naturen och vanligt folk som drabbas – arbetare, ungdomar, pensionärer, flyktingar och alla av klassamhället förtryckta grupper.

De fallande oljepriserna var något som eliten i Davos hyllade som något som, tillsammans med Europeiska Centralbankens (ECB) planera-

de stimulanspaket på över en biljard euro, kanske kan sätta fart på ekonomin igen. Men ECB:s Benoit Coeure varnar för att deras stimulanspaket i sig inte är nog, utan kräver dessutom att arbetsmarknaden görs ”mer flexibel” för att ”uppmuntra företagen att investera”.

Det skulle i praktiken innebära än mer osäkra anställningar, dumpade löner och försämrade arbetsvillkor. Etablissemanget pratar om demokrati, medan eliten sitter och fattar odemokratiska beslut över huvudet på det stora folkflertalet i flådiga konferenssalar och lyxhotell.

Trojkans och näringslivets intressen kommer aldrig att vara i samklang med arbetarklassens in-

tressen. Vad som verkligen hade behövts är en politik för folket, inte för de rika – det vill säga ett uppbrott med det parasitära, kapitalistiska systemet med sikte på en socialistisk samhällsomvandling.

Det skulle krävas att storföretag och banker förstatligandes under demokratisk kontroll och styre för att kunna fördela samhällets resurser utifrån de behov som finns.

Men för att bryta kapitalets makt behövs det en massiv enad kraft underifrån.

För verklig demokrati – demokratisk socialism – krävs det en demokratiskt vald ledning i ett nytt, socialistiskt arbetarparti, som kan leda arbetarklassen med ett program för att störta kapitalismen. ■

INTERNATIONELLT

29 JANUARI 2015 # 1 136

12

Kampen mot rasism behöver kopplas till kampen mot nedskärningar och social dumpning.

Stoppa Pegida – kamp mot rasism och sociala orättvisor Söndagen den 25 januari demonstrerade återigen tusentals i Dresden i östra Tyskland med Pegida (Patriotiska européer mot islamisering av västvärlden). Även om det var färre som demonstrerade denna gång, omkring 17 000 personer, jämfört med demonstrationen innan utgör Pegida en varning till aktivister världen över.

KATJA RAETZ

offensiv@socialisterna.org

S

edan i oktober förra året har Pegida organiserat demonstrationer i Dresden varje måndag. Dessa demonstrationer är en karikatyr av de måndagsdemonstrationer som fällde den stalinistiska DDR-regimen i Östtyskland för 25 år sedan. Den hittills sorgligaste höjdpunkten var när 25 000 deltog i Pegidas marsch den 12 januari.

Bakom Pegida står en liten krets småföretagare med fram tills i förra veckan en viss Lutz Bachmann som ledare. Han hetsar mot påstått kriminella invandrare men har själv ett långt brottsregister, från misshandel, inbrott och stöld till droginnehav. I veckan lämnade han sin post efter att bilder har dykt upp där han porträtterat sig själv som Hitler.

Det skulle framstå som ett skämt men visar på allvaret bakom denna rörelse. Även om Bachmann har fått gå finns det ingen anledning för antirasister att andas ut. På demonstrationerna hetsas alltjämt mot den ”hotande” islamiseringen, mot ”ekonomiska flyktingar” och för ”rätten att säga som det är”. Förutom muslimer har

även media och journalister blivit en fiende som även angrips fysiskt.

På Pegidademonstrationerna målas det upp en bild av att det är tabu att tala om invandring. Ingenting kan vara längre ifrån sanningen. Media, från tidskriften Der Spiegel till kvällspressen Bild-zeitung, göder fördomar mot invandrare i allmänhet och mot muslimer och sydeuropéer i synnerhet. Att Pegida skanderar ”Lügenpresse” (den lögnaktiga pressen) är bisarrt men visar på dess rötter. Lügenpresse är nämligen ett begrepp som användes av Hitlers nazister för att hetsa mot marxistisk och judisk press.

Sedan i januari har det gjorts flera försök till att sprida Pegida till andra städer, till exempel under namn som Kögida i Köln, Kagida i Kassel och så vidare. I alla andra städer har dock de antirasistiska motprotesterna varit överlägsna i antal, som till exempel 4 000 mot 400 Pegidaanhängare den 12 januari i Berlin och 6 000 mot 150 i Köln den 15 januari. I Leipzig, som precis som Dresden också ligger i delstaten Sachsen, hade Legida aviserat att det skulle komma mellan

60 000 och 100 000 sympatiörer.

Det blev till slut cirka 5 000 som slöt upp och som möttes av uppemot 15 000 motdemonstranter.

Till skillnad från Dresden var det i de flesta andra städerna sedan tidigare existerande högerextrema och nazistiska krafter som stod för organiseringen av demonstrationerna. I Leipzig gick huliganer öppet till attack mot journalister och meningsmotståndare.

Personer med invandrarbakgrund möts ständigt av rasism i vardagen och från staten. Till exempel betecknas invandrare konsekvent som utlänningar i officiellt språkbruk, även barn och barnbarn till invandrare.

Framför allt muslimska kvinnor med slöja är utsatta. I skolan rapporteras det om att barn till invandrare får sämre betyg eller måste prestera mer. I ett land som Tyskland med segregerade skolor i tidig ålder innebär det för många barn att de inte får tillgång till gymnasium och högre utbildning.

Särskilt i östra Tyskland, framför allt i delstaten Sachsen, har rasism och rasistiska fördomar fått ett fast grepp.

I en intervju med tidskriften Leipziger Zustände berättar flyktingar från Tunisien hur de blir isolerade från samhället. De har som asylsökande inte rätt att lämna kommunen Leipzig, får inte tillgång till jobb, fritidssysselsättningar som fotboll eller bibliotek och får inga pengar utan endast kuponger till att handla mat och kläder för. Amal upplever hur andra föräldrar hin-

drar sina barn från att leka med hennes dotter på lekplatsen.

För två år sedan bildades ett nytt högerpopulistiskt och nationalistiskt parti, AfD (Alternativ för Tyskland). AfD varvar krav på att Tyskland ska överge euron och återinföra D-marken med krav på minskad invandring samt hets mot framförallt Grekland. I riksdagsvalet 2013 hamnade AfD under femprocentspärren men har sedan dess blivit valda till Europaparlamentet och tre delstatsparlament i östra Tyskland, inklusive Sachsen.

I spåren på rasismen och de styrandes politik har nazistiska våldsdåd följt. För inte så länge sedan avslöjades det att det nazistiska nätverket NSU ostört har kunnat begå flera mord och bombattentat, medan polisen letade efter förövarna bland offren.

Att känna sig hotad är vardag för många invandrare, särskilt bland de mörkhyade. Fjolårets rapport om det högerextrema våldet visar att nazistiska våldsbrott ökade med 18 procent från 2012 till 2013 i östra Tyskland. Flest våldsbrott, från tvång till mord och mordförsök, skedde i Sachsen.

Rättvisepartiet Socialisternas

tyska systerorganisation SAV (Sozialistische Alternative) deltar i anti-Pegidaprotesterna landet runt och bygger motståndet både i Dresden och i Leipzig.

SAV:s medlemmar kämpar för att protesterna mot Pegida knyts samman med protester mot sociala orättvisor och arbetslöshet.

En orsak till varför rasismen har kunnat gro i östra Tyskland är den gigantiska avindustrialiseringen efter stalinismens kollaps 1989 och den våg av hets mot invandrare som bröt ut i början av 1990-talet.

Bland de som nu går i Pegidas tåg är de flesta medelålders män, det vill säga de som var unga vuxna när avindustrialiseringen och den sociala nedrustningen ägde rum.

Rasism tjänar till att splittra.

Gemensam kamp kan övervinna denna splittring. Därför uppmanar SAV framför allt fackföreningarna att bli aktiva i rörelsen mot Pegida, men även Die Linke (tyska Vänsterpartiet) som fram tills nu knappt har varit engagerade.

SAV arbetar nu för att samla de 10 000-tals motståndarna till rasism i en rikstäckande demonstration som även riktar in sig mot den nyliberala politiken som gynnar bankerna och storföretagen. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

29 JANUARI 2015 # 1 136

13

Nigeria: Socialism eller barbari Efter massakern i Baga har den islamistiska terrorarmén Boko Haram riktat in sig på attacker mot staden Maiduguri. Boko Haram har lagt under sig ett område i Nigeria som bebos av tio miljoner människor och har även börjat att etablera sig i grannländer som Tchad. Hur kan Boko Haram och det blodiga kriget i nordöstra Nigeria stoppas?

För att råda bot på den brutala situationen i Nigeria krävs det kamp för social och ekonomisk rättvisa.

HASSAN TAIWO SOWETO

cwi@worldsoc.co.uk

D

en blodiga, fyra dagar långa massakern i Baga och grannstaden Doro Baga i det extremt fattiga nordöstra Nigeria är en isande påminnelse om att hur blodbesudlat Nigeria än må vara, finns det faktiskt ingen gräns för hur långt förfallet kan gå. Amnesty International anger dödssiffran till omkring 2 000, med 35 000 fördrivna.

Den nigerianska armén har emellertid avfärdat denna siffra som överdriven. I ett officiellt uttalande uppgav arméns talesperson att antalet dödade inkluderat Boko Haramkrigare ”än så länge inte har överskridit omkring 150”. Men oavsett om det är fråga om 2 000 eller 150 är detta en ofattbart stor förlust av människoliv på en enda dag.

Amnesty International beskrev, utifrån de senaste satellitbilderna, attacken på Baga som en ”ödeläggelse av katastrofala proportioner i två städer, varav en nästan helt suddades ut från kartan inom loppet av fyra dagar”. Av alla de angrepp som har begåtts av sekten var detta den största och mest destruktiva hittills.

Att beskriva de under sex år pågående angreppen från Boko Haram som terroristattacker är med alla mått mätt en grov underdrift.

Detta är ett pågående krig på ett självständigt lands territorium. I delar av de tre nordöstliga provinserna har myndighetsutövningen brutit samman till följd av sektmedlemmarnas grepp. Sekten kontrollerar nu stora delar av gränsen mellan Nigeria och Tchad samt Nigeria och Kamerun, vilket ger den kontroll över handelsvägar och varutransporter.

tionell styrka från Nigeria, Niger och Tchad som upprättades 1994 i syfte att handskas med gränsöverskridande säkerhetsfrågor samt nyligen med Boko Haram.

När Boko Haramkrigarna anlände överföll de först MNJTF:s militärbaracker. Det finns rapporter om att soldaterna var tvungna att fly efter att ha stått emot sektmedlemmarnas angrepp i nio timmar utan förstärkningar.

Inom den nigerianska armén minskar förtroendet för regimen och systemet. Åratal av korruption har lett till arméns förfall, inkluderat brist på adekvat utrustning och beväpning samt en levnadsstandard för soldaterna som är lika låg som för resten av arbetarklassen. Till följd av det är soldaterna inte beredda att riskera sina liv för den korrupta styrande elitens skull. Myterier har inträffat och en rad krigsrättsmål har drivits i militärdomstolar.

Utöver detta har det uppdagats att soldater, poliser och annan säkerhetspersonal ofta är tvungna att själva köpa sina egna uniformer, utrustning och även i vissa fall egna kulor när de sätts in i oroshärdar med bristfällig tillgång till ammunition. De ömkansvärda förhållandena inom armén, polisen och bland annan säkerhetspersonal, trots alla de miljarder naira som har röstats igenom i budgetar för ”kriget mot terrorn” sedan 2009, vilket Boko Harams angrepp har bidragit till att avslöja, förtjänar en rejäl kampanj av fackföreningsrörelsen. Vanliga soldater utgör en del av arbetarklassen. Att de skickas ut till slakt kräver fördömanden och vår broderliga solidaritet.

Detta är inte detsamma som att Denna sekts häpnadsväckande stödja regeringens ”krig mot terförmåga att begå våldsdåd är så rorn”, det handlar snarare om att solidarisera sig alarmerande Det är den med arméns fotatt allmänheten folk och ena dem knappt har hämkapitalistiska tat sig ifrån ett styrande elitens med deras klass. våldsdåd förrän monumentala Frågan om hur ett nytt inträffar.

Lika alarmeranBoko Harams misslyckande blodbad ska stopde är militärens som har gett för- pas har dominehjälplöshet. Under attacken på delaktiga villkor rat presidentvalsBaga rapporteraför Boko Haram kampanjerna indes soldaterna ha det val som att massrekryte- för ”anslutit sig till äger rum fredagcivila som flydde ra ungdomar och en den 14 februain i bushen”. ri 2015. President fattiga.

Jonathan från PeBaga är högkvarteret för Multinational Joint oples’ Democratic Party (PDP), som Task Force (MNJTF) – en interna- under sex år har lett en borgerlig

regering som allmänt anses ha underpresterat till och med mätt med nigeriansk standard, står i samband med detta val inför uppgiften att i uppförsbacke upprätthålla traditionen att de befintliga makthavarna oftast vinner valen.

Huvudoppositionens representant från All Progressive Congress (APC), den pensionerade generalen Muhammadu Buhuri, har svurit på att få slut på terrorn om han blir vald.

Det finns dock ingen enkel militär ”lösning” på Boko Haram. Det är den kapitalistiska styrande elitens monumentala misslyckanden som har gett fördelaktiga villkor för Boko Haram att massrekrytera ungdomar och fattiga.

Grundaren av Boko Haram, Muhammed Yusuf, har på senare tid kunnat attrahera rekryter i nordöstra Nigeria, som anses vara den fattigaste delen av landet, med sina predikningar och gudstjänster som genom att dundra mot samhällets ojämlikhet och den styrande elitens korruption har kunnat vinna gehör bland arbetslösa ungdomar och fattiga.

Det är viktigt att inte glömma att det var den utomrättsliga avrättningen av Muhammed Yusuf, som befann sig i polisförvar under 2009, som gjorde Boko Haram till den terrororganisation som den är idag.

Det enda trovärdiga och hållbara sättet att få ett permanent slut på Boko Haram och etnoreligiösa kriser är att garantera att Nigerias enorma olje- och mineralrikedomar, som under det rådande kapitalistiska systemet går till att främja endast en rik minoritet, fortsättningsvis används förmån för den massiva befolkningsmajoriteten. Detta är det enda sättet att börja undanröja religiös och etnisk splittring.

För detta krävs att staten tar sig an ett massivt offentligt finansierat socialt program som för med sig storskalig utveckling av Nigerias infrastruktur och socioekonomiska förhållanden, tillhandahållande av kostnadsfri utbildning och hälso- och sjukvård, jobbskapande i massiv skala och omfördelning av rikedomarna.

För att dessa sociala program

ska kunna lyckas krävs dock att arbetarklassen byter ut det utsugande och orättfärdiga kapitalistiska systemet mot ett demokratiskt socialistiskt system.

Boko Haram upprätthåller sin auktoritet över sin armé av tidigare gatubarn och alienerade ungdomar delvis därför att rörelsen tillhandahåller mat, pengar och en i viss mån garanterad levnadsstandard, något som till alla delar egentligen är regeringens konstitutionella ansvar men som kapitalismen har omöjliggjort.

Vi behöver ett politiskt och revolutionärt alternativ för att bygga en enad rörelse som, istället för den av etnisk och religiös splittring indränkta kapitalistiska ordningen, kan erbjuda en framtid av genuin enighet, solidaritet och syskonskap mellan alla arbetare, oberoende av etnisk eller religiös tillhörighet. Ett sådant samhälle är inte möjligt på en kapitalistisk grundval. Det är som den tyska socialisten och revolutionären Rosa Luxemburg en gång sa, en fråga om antingen socialism eller barbari. ■

KULTUR

29 JANUARI 2015 # 1 136

14

: a k i n ö r K

Önnevalls reportageresor framkallar både frustration och sympati.

och y e k c o h t i El r – frampenga eller konkurs? gång

STEFAN LUNDQVIST stefan.lundqvist@yahoo.se

T

orget i Timrå är fyllt med folk i alla åldrar. De har samlats till en manifestation för sitt hockeylag, klassiska Timrå IK. Klubben som genom åren har fostrat världsstjärnor som ”Lill-Strimma” Svedberg, Henrik ”Zäta” Zetterberg och en drös andra lirare i Tre Kronor riskerar nämligen att gå i graven.

Pengarna räcker inte till och konkursen är kanske ett faktum när ni läser detta.

Demonstranterna vädjar och ställer krav på politikerna i kommunhuset att de ska gå in och rädda klubben genom att köpa ishallen Eon Arena för 25 miljoner kronor. Budskapet är att utan affischnamnet Timrå IK är kommunen ingenting. Tusentals av ortens barn och ungdomar har genom åren erbjudits en vettig fritidssysselsättning av hundratals ideellt arbetande ledare. Tusentals supporters går under en stor del av året varje vecka och tittar på matcherna. Speciellt under den mörka delen av året är att följa sitt lag ett stort nöje för folk på orter med en stark hockeytradition som Timrå.

Hur hamnade Timrå IK i detta? Jo, en elitsatsning kräver mycket stora pengar och därför sponsring från näringslivet. Det rödvita laget återkom, efter lång frånvaro, till högsta serien år 2000. Efter bara några år var de ett topplag. Nu stod sponsorerna i kö, den gamla hockeyhallen byggdes om till en större, modern hockeyarena och energijätten Eon köpte till sig arenanamnet. Publik från Timrå, Sundsvall och Härnösand fyllde arenan på varje hemma­ match och det var en vinstaffär att äga arenan. Laget döptes om till Red Eagles och sportchefen kunde värva nya stjärnor, med månadslöner på hundratusen kronor och mer, till laget varje säsong.

Men en sådan kommersialisering krävde ständig framgång eller åtminstone att man inte åkte ur Elitserien, dagens SHL. Timrå IK åkte ur Elitserien säsongen 2012/2013. Kostymen blev nu för stor, spelare såldes eller försvann, sponsorernas intresse svalnade, laget blev sämre, det bjöds på sämre hockeyunderhållning och två tredjedelar av publiken försvann. Kvar i Timrå är idag hockeyintresset, barn och ungdomshockeyn samt ett hockey­ gymnasium som försvinner om klubben konkar.

På Offensivs tryckdag tisdag avgörs det hela. Ett möte ska då hållas mellan Timrå IK, kommunledningen och banken där ett sista försök görs för att sluta en uppgörelse. Kommunledningen har hittills erbjudit 15 miljoner kronor för Eon Arena. Budet är förankrat i sex av fullmäktiges partier. Klubben kallade detta för ett skambud. Men stora resurser finns i privata fickor. Runt hörnet finns SCA:s pappersfabriker, där många Timråsupporters arbetar fram miljardvinster. Inget initiativ till att rädda klubben har kommit därifrån. Direktörernas bonusar, privatplan, jakthelikoptrar, stjärnkockar och aktieägare tycks vara viktigare än ett sketet lag i hockeyallsvenskan som man inte kan tjäna pengar på längre. ■

Flykt och rasism i SVT:s Fosterland Sveriges television visar just nu dokumentärserien Fosterland som hittills har gått i tre delar av fyra.

SVT:s reporter Fredrik Önnevall reser till olika europeiska länder där han träffar personer som är aktiva i olika så kallade nationalistiska partier, bland annat Gyllene gryning i Grekland. Han träffar också flera personer som utsätts för den växande rasismen i Europa.

LOUISE STRÖMBÄCK louise.strömbäck@socialisterna.org

I

det första avsnittet får vi följa med Önnevall på besök hos Gyllene grynings ledare Nikolaos Michaloliakos dotter, Ourania. Hon blir förolämpad när partiets symbol jämförs med hakkorset, men hon förnekar inte att hon är rasist och försvarar sin pappa som sedan ett år tillbaka har suttit fängslad och styr partiet inifrån fängelset.

Vidare åker Önnevall till Frankrike där han träffar valarbetare för Front National, ett högerextremt parti som har vunnit stort stöd de senaste åren. En av deras valarbetare är Christopher Pecoul, en homosexuell man som stödjer sitt parti till fullo, trots att partiet är öppet hbtq-fientligt.

I Grekland träffar Önnevall

även en grupp syriska flyktingar som nyligen har anlänt till Grekland, men som vill resa vidare till andra europeiska länder då det inte finns arbete i Grekland. Bland dem finns en femtonårig pojke, Abed, som har sett krigets hemskheter på nära håll och som har flytt helt ensam, utan sin familj, för att finna trygghet i Europa.

När han plötsligt framför kameran ber Önnevall och hans filmteam att ta med honom till Sverige blir Önnevall först helt ställd, men av medmänsklighet känner han att han ändå vill hjälpa honom. Inför kameran argumenterar han med sina kollegor och med sig själv över om och hur det skulle kunna ske.

Till slut beslutar de sig för att ta med honom på resan tillbaka till Sverige. De andra syriska flyktingarna planerade det farliga uppdraget att hoppa på en lastbil från en bro för att ta sig ut ur landet och vidare till Italien.

Under ett besök i Ungern träffar Önnevall en av de som drabbas av den växande fascismen där, Zsolt Virág, som är talesperson inom hbtq-rörelsen i Ungern. Han berättar sin historia, som handlar om förföljelser, hot och attacker. Situationen för hbtq-personer i Ungern blir allt hårdare när extremhögern växer och högerregeringen anpassar sin politik därefter. Även en sverigedemokrat blir intervjuad under dokumentärens

Foto: SVT

Politikerna i Timrå fattar detta. Genom åren har de subventionerat hockeyklubben med miljoner och avskrivit skulder, senast 24 miljoner kronor 2013. Detta har de fått kritik för, säkert av många av människorna som nu demonstrerade på torget.

Medan skola, vård och omsorg drabbats av nedskärningar med drastiska konsekvenser för personaltäthet, kvalitet och skolresultat har Timrå IK oftast blivit bönhörda. I höstens val tog ett nytt parti – Nätverk Timrå – flera mandat i kommunfullmäktige på just kritiken av detta. Många Timråbor har det kämpigt i denna intressekonflikt då Timrå IK ställs mot skola och omsorg.

De hoppas på underverk, en lösning från skyn eller kanske rättare sagt från NHL-guden Zäta.

gång, Maya Markiewicz, som kandiderade till kommunfullmäktige i Kungsbacka. Hennes föräldrar invandrade till Sverige från Polen innan hon föddes, men både Maya och hennes pappa uttrycker ändå rasistiska åsikter om just invandrare.

Dokumentären visar människorna bakom rasisterna, samtidigt som den också bekräftar de nationalistiska partiernas rasism och fördomar. Tittaren inser också hur många likheter det faktiskt finns mellan de europeiska högerextrema partierna. Skildringen av den kamp som vi får ta del av och som förs av de syriska flyktingarna under sin flykt till Europa är stark och det blir en klar kontrast från rasisternas hets och hat. Det väcker istället en känsla av sympati och medmänsklighet.

Dokumentärserien har påverkat mig känslomässigt. Den väcker en frustration och ilska över rasistpartiernas åsikter och handlingar, samtidigt som den framkallar sympati och medmänsklighet då vi får följa de syriska flyktingarna och inte minst den ensamma, femtonårige Abed.

Fredrik Önnevall är en skicklig reporter som har lyckats måla ett utmärkt porträtt av den nuvarande situationen i Europa. Han vinner genast stor sympati när han fattar beslutet att hjälpa Abed. Den fjärde och sista delen av dokumentärserien sänds i SVT 2 den 1 februari klockan 20.00. ■

PARTI

29 JANUARI 2015 # 1 136

15

Procent av mål

Norrbotten

Totalt

44% 35 823 kr

490 kr

Västerbotten

1 200 kr

Mellannorrland

1 960 kr

Stockholm

14 462 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

16 935 kr

Sydsverige

776 kr

När strejkar de svenska facken?

N

är tidningen går i tryck är flera kamrater på väg till Norge för att delta under den politiska generalstrejken som äger rum den 28 januari.

bland den svenska vänsterpressen om att uppmärksamma den politiska strejken.

Generalstrejken i Norge är viktig, då den riktar sig mot den nya högerregeringen bestående av rasistiska Fremskrittspartiet och Høyre (motsvarande Moderaterna).

Viktigt är också att vi samlar in mycket pengar den sista veckan i januari, då vi ligger något lägre än önskat. Vi behöver pengar för att kunna bidra till och bygga rörelser mot rasism, för välfärd utan vinst, för rätten till asyl och mycket mer. Dessutom behöver vi täcka utgifterna för våra besök i Norge.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org Rättvisepartiet Socialisterna bidrar politiskt i kamputbrott som äger rum såväl i Sverige som internationellt. Att delta under generalstrejken är för oss en självklarhet, dels för att kunna diskutera med arbetare och de av klassamhället förtryckta om behovet av ett politiskt alternativ, men också för att sprida vår politik och upprätta nya kontakter med socialister och aktivister i Norge. Offensiv är också ensam

Haninge / Stockholm Djurrätt och socialism

RS Haninge Norra, torsdag den 5 februari kl 18.30.

Plats: Brandbergen.

För mer info: 073-918 42 81.

Du kan hjälpa till ekonomiskt genom att sätta in ett bidrag på PlusGiro 87 96 49-2. Du kan också teckna en autogiroprenumeration om du inte redan har en, eller ge bort en prenumeration till en bekant. ■

Generalstrejken i Norge

RS Stockholm Södra, onsdag den 4 februari kl 18.30.

Plats: Bagarmossen.

För mer info: 073-387 65 77.

Högerextremismen i Europa

RS Haninge Södra, onsdag den 4 februari kl 18.30.

Plats: Träffen, Moränvägen 3 i Jordbro.

För mer info: 072-524 42 95.

Syrizas seger och grekisk vänsterhistoria RS Husby-Tensta-Västerort, torsdag den 5 februari kl 18.00.

Plats: Husby träff.

För mer info: 073-567 47 06.

Göteborg

Annons: Stoppa Förbifarten

Situationen i Nigeria

RS Hjällbo, tisdag den 3 februari kl 18.00.

Plats: Hjällbo.

För mer info: 072-307 81 43.

Arbetarkampen i Norge

RS Majorna, onsdag den 4 februari kl 18.00.

Plats: Fjällgatan.

För mer info: 070-298 78 72.

Stormöte med Norra Järva Stadsdelsråd och Grannskapsföreningen: Ny strid om Förbifarten - vart tog miljörättvisan för Akalla, Hjulsta, Husby och Järva vägen? Måndag den 2 februari klockan 18.00 i Husby träff.

RS Sandeslätt-Hammarkullen, torsdag den 5 februari kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 073-501 21 37.

Luleå

Malmö

Sundsvall

RS Luleå, torsdag den 5 februari kl 18.00.

Plats: Partilokalen i Luleå.

För mer info: 0920-22 08 74.

onsdag den 4 februari kl 18.00.

För mer info om mötestema och plats: 073-561 91 98.

RS Sundsvall, tisdag den 3 februari kl 18.00.

För mer info om plats:

RS Malmö-Lund,

Global världsoordning

070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kol­ lektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentli­ ga välfärdsjobb.

Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Klimat- och miljöhot

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektivise­ ringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföre­ tags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

• Stoppa lönedumpning via pri­ vatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

• Skrota det segregerade skolsyste­ met. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartät­ het.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstat­ liga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

Umeå

Eskilstuna

Borås

för mer info: 076‑259 84 23.

för mer info: 073-373 33 61.

för mer info: 070-396 47 83

RS Umeå,

• Riv upp högeralliansens försämringar.

• Internationell solidaritet med ar­ betare och fattigas uppror och kamp mot förtryck, terror och krig.

En skola för alla

Valet i Grekland

Grekiska valet

Socialistiskt program 2015

RS Eskilstuna,

RS Borås,

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimine­ ringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter­ inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostä­ der, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom masspro­ tester, inklusive de anställdas ocku­ pation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensi­ onärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensioner­ na – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialis­ mens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fackföreningar

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fack­ föreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarpar­ ti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokra­ tiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialis­ tisk värld. ■

BRÄNNANDE

29 JANUARI 2015 # 1 136

Pensionen – en kvinnofälla Trots många år i välfärdens tjänst kan en majoritet av Kommunals kvinnliga pensionärer ändå inte försörja sig på sin pension.

Sju av tio är beroende av garantipension. I genomsnitt får kvinnorna nästan 4 000 kronor mindre i månaden än de pensionerade Kommunalmännen. Pensionen är en kvinnofälla, vilket också är namnet på den rapport som fackförbundet Kommunal och SKPF (Svenska KommunalPensionärers Förbund) presenterade i tisdags.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

I

rapporten Pensionen – en kvinnofälla! avslöjas det svart på vitt att det nya pensionssystemet är ett hån mot arbetarkvinnorna.

– Löner och arbetsvillkor måste bli sådana att de ger god pension.

Dessutom är det nödvändigt med förändringar för nuvarande pensionärer. Pensionen är ibland på gränsen till ovärdig, sa SKPF:s förbundsordförande Monica Bäckman när rapporten presenterades.

De otrygga jobben måste bort och det krävs rätt till heltid samt kraftigt höjda löner till välfärdens arbetare. Rapporten visar också att dagens pensionssystem i grunden måste ändras.

Rapportens viktigaste slutsatser är: Kvinnor som är medlemmar i SKPF får i genomsnitt ut 11 500 kronor i månaden före skatt i total pension, det vill säga allmän pension, tjänstepension och privat pensionssparande sammantaget. Motsvarande siffra för män som är medlemmar i SKPF är 15 400 kronor i månaden.

På riksnivå, för alla som är 65 år och äldre i Sverige, är motsvarande siffror 12 500 kronor i månaden för kvinnor och 18 900 kronor i måna-

I genomsnitt får kvinnorna nära 4 000 kronor mindre än de pensionerade Kommunalmännen. den för män. Den stora skillnaden i inkomst från pension finns framförallt mellan kvinnor och män.

Mer än var tionde kvinna mellan 65 och 69 år som är medlem i SKPF har en total pension på 100 000 kronor eller mindre per år. Detta motsvarar cirka 8 350 kronor i månaden före skatt. Nästan var fjärde man i Sverige mellan 65 och 69 års ålder har en total pension på 300 000 kronor eller mer per år, vilket motsvarar minst 25 000 kronor i månaden före skatt.

Trots att många av de kvinnor som är medlemmar i SKPF har ett långt arbetsliv bakom sig är hela sju av tio beroende av garantipension.

Garantipension finns som ett komplement till den allmänna pensionen för dem som har arbetat lite eller inte alls.

Pensionen är en återspegling av ett ojämställt yrkes- och familjeliv. Den

I fjol larmade PRO (Pensionärernas riksorganisation, landets största pensionärsorganisation) om att pensionen har blivit en ny fattigdomsfälla. Av landets drygt 1,8 miljoner pensionärer har männen en snittinkomst på 18 750 kronor per månad och kvinnorna har 12 700 kronor – det vill säga hela 6 000 kronor lägre per månad än männen. ”Stora grupper kvinnor runt om i landet lever på mycket knappa re-

surser. I Sverige finns 205 000 pensionärer som hamnar under EU:s fattigdomsgräns för Sverige som ligger på 10 800 kronor före skatt.

70 procent av dessa är kvinnor – det vill säga 140 000 kvinnor”, skrev PRO:s ordförande Curt Persson i dagens Arena den 25 juni i fjol.

Det var beräkningar om att hälften av alla kvinnor kommer att få en pension på mellan 4 000 och 8 000 kronor per månad efter skatt – en summa som för många knappt räcker till att betala hyran – som ligger till grund för Pensionen – en kvinnofälla!.

I rapporten reses bland annat dessa viktiga krav: • Inför rätt till heltid.

• Arbeta för jämställda löner.

• Förebygg ohälsosam arbetsbelastning.

• Kräv kollektivavtal vid upphandling.

• Stärk finansieringen av den allmänna pensionen.

• Inkomstindexera garantipensionen.

• Lön och pension ska beskattas lika.

– Det är hemska men inte förvånande fakta som rapporten innehåller. Jag håller med om alla de krav som Kommunal ställer. För dem som fortfarande arbetar behöver fokus ligga på rätt till heltid och trygga anställningar, krav på kollektivavtal för att inte missa lön, avtalspension och framför allt ökade krav på satsningar på arbetsmiljön så att vi faktiskt orkar jobba heltid och till 65, säger Sanna Tefke, aktiv i Kommunal och som jobbar inom hemtjänsten i Stockholm i en kommentar till Offensiv. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: prenumerant@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

Foto: Elias Theodorsson

Gå med i

stora ekonomiska skillnaden mellan kvinnor och män i pensionsåldern är en konsekvens av att kvinnor generellt sett har haft lägre löner än män och att de i mycket större utsträckning har arbetat deltid. Kvinnor har också tagit, och tar än idag, ett betydligt större ansvar för barn och hem än vad männen gör. Obetalt hemarbete är inte pensionsgrundande.