Offensiv 1142

Posttidning A

12 mars 2015 / # 1 142 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Slutstrid om vinster i välfärden?

Rädda husen i Svartöstaden

3 4

Vilka lever på ”andras arbete”?

6

Saudiavtalet sägs upp

– sista sidan

Foto: Natalia Medina

• Ut med riskkapitalisterna och profitörerna • Vård, skola och omsorg i offentlig regi

Rekordstort 8 mars delningspolitik och kvinnors rätt till sina egen kroppar genomsyrade årets demonstrationer.

Nu gäller det att bygga vidare på 8 mars och se till att kampen för kvinnors rättigheter sätter sin prägel på årets alla dagar.

– läs mer på sid 7 och 13

Foto: Natalia Medina

Uppemot 5 000 marscherade i Stockholm på Internationella kvinnodagen, i Göteborg 4 000 och i Malmö samlades 2 300 personer på Gustav Adolfs torg för att demonstrera.

Kraven på en feministisk omför-

8-9

Extrem fattigdom i EU-politikens spår

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

12 MARS 2015 # 1 142

2

REGERINGEN I HÖGERBUREN

PLATT FALL FÖR BANKHÖJDARE

H

R

”Vi har ju kritiserat regeringen för att man bryter mot budgetreglerna.

Jag är lite gammaldags, jag tycker att man ska hålla sig till regler.

Självklart är det rimligt att nå överskottsmålet”, var exempelvis det budskap som den nuvarande finansministern Magdalena Andersson (S) gav i fjolårets valdebatter.

Samtidigt som S svor sin trohet till det nyliberala överskottsmålet hade Alliansregeringen i praktiken tvingats att överge detta mål efter att de offentliga finanserna brandskattats av högerns alla skattesänkningar.

Sommaren år 2014 larmade det statliga Konjunkturinstitutet om att det skulle krävas skattehöjningar och nedskärningar på uppemot 120 miljarder kronor fram till år 2018 för att klara överskottsmålet och samtidigt bibehålla dagens offentliga åtaganden. Enligt regeringen handlar det i dagsläget om sammanlagda nedskärningar och skat-

Foto: Frankie Fouganthin / Flickr CC

egeringen vill överge det godtyckliga så kallade överskottsmålet, som säger att den offentliga sektorns finansiella sparande ska vara 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Överskottsmålet, tillsammans med utgiftstaket och det kommunala balanskravet, ingår i det finadspolitiska ramverk som infördes i slutet av 1990-talet för att i det närmaste grundslagsfästa åtstramningspolitiken.

Sedan dess har Socialdemokraterna varit de som hårdast har försvarat dessa så kallade budgetregler. Det i sin tur fick som följd att S kritiserade Alliansregeringen för att inte strama åt tillräckligt.

tehöjningar på cirka 75 miljarder kronor för att nå överskottsmålet.

För att klara detta borgerliga mål skulle dagens svaga S-MP-regering allt mer reduceras till en kopia av den S-regering som under åren 1994-98 slog ”världsrekord i budgetsanering”, vilket skulle bädda för nya regeringskriser.

S-MP-regeringen har helt enkelt inget annat val än att överge överskottsmålet. Men det nya ”balansmålet”, som regeringen hoppas att ett eller flera Allianspartier ska ställa sig bakom, flaggas det för fortsatt åtstramning. ”Även med en förändrad målnivå skulle reformer i närtid behöva finansieras krona för krona. En lägre målnivå är alltså inget ymnighetshorn som det ibland har låtit som i debatten. På lite längre

sikt frigörs dock ett utrymme för angelägna offentliga investeringar i infrastruktur, bostäder, klimat­ omställning, forskning och utbildning”, skrev statsminister Stefan Löfven (S), finansminister Magdalena Andersson (S) och biträdande finansminister Per Bolund (MP) på DN Debatt i förra veckan.

De nödvändiga satsningarna på välfärd, infrastruktur, bostäder och förnybar energi låter alltså vänta på sig. Försvarsmakten däremot kan se fram mot nya miljarder.

Medan behovet av offentliga satsningar blir allt mer akuta, samtidigt som bankernas och storföretagens kassakistor svämmar över, aviserar regeringen fortsatt åtstramning med hänvisning till icke existerande ”tomma lador”. Regeringen håller på att låsa in sig i högerburen. ■

andelsbankens vd Pär Boman har, enligt bankens ledning, formellt fått sparken från sin post för att istället bli som det heter arbetande ordförande – vad gör en icke-arbetande ordförande? – i samma bank. Att Pär Boman formellt fick sparken innebar inte någon lönesänkning. Som ordförande skulle han få behålla sin vd-lön på omkring 11,2 miljoner kronor om året.

11,2 miljoner för fyra styrelsesammanträden om året. Det är en timpenning som motsvarar flera arbetares månadslöner.

När denna skandal avslöjades sa Handelsbanken att Pär Boman inte alls har fått sparken. ”Handelsbankens styrelse har träffat en överenskommelse med den avgående vd:n Pär Boman om två års fortsatt anställning i banken med bibehållen lön”, skrev avgående styrelseordförande Anders Nyrén i ett pressmeddelande i måndags. Oavsett vad som gäller får Pär Boman 11,2 miljoner kronor om året och kan se fram emot en mångmiljonpension.

Pär Boman är för övrigt också föreslagen till ny styrelseordförande i skogsjätten SCA, det storbolag som avslöjats smörja sina högsta chefer och bolagsstyrelsen med jaktresor, jaktslott och privata resor i lyxjetflygplan. I egenskap av styrelsemedlem, då Handelsbanken är en av SCA:s två största ägare, satt Pär Boman i bolagsstyrelsen och lät sig väl smörjas. Ett tiotal jaktresor hann han med innan han kom på att det inte var så bra att låta sig bjudas. Att denna insikt råkade sammanfalla med att jaktresorna avslöjades var förstås bara en tillfällighet.

I

nte bara Handelsbankens höjdare utan även andra storbankers höjdare åkte gratis med SCA:s lyxjet: Swedbanks vd Michael Wolf och bankens styrelseordförande Anders Sundström var exempelvis flitiga resenärer. Nordeas vd Christian Clausen är en annan som flög och jagade med SCA. Swedbanks styrelseordförande Anders Sundström, som får 2,3 miljoner kronor i arvode för en handfull sammanträden om året, sa i en radiointervju i februari att han inte kände någon ånger för att han hade åkt med på SCA:s mutresor. Inte heller kände han någon ånger över att det var han som såg till att Swedbanks vd Michael Wolf numera har en årsinkomst på dryga 13 miljoner kronor efter en lönehöjning på 60 procent i fjol.

Men det hindrar honom inte från att samtidigt hävda att: ”Det är jobbigt att se hur klyftorna växer. Men jag är inte en del av det.” Ett uttalande som är kemiskt fritt på sanning.

Anders Sundström var tänkt att bli Socialdemokraternas nye ledare när Håkan Juholt fick sparken. Men han tog inte jobbet. Det var väl för dåligt betalt. Det säger dock en hel del om vad för sorts parti Socialdemokraterna har blivit – ett rakt igenom borgerligt parti. ■

Regeringens jämställdhetsutredare Cecilia Schelin Siedergårds beskriver sin delrapport som ”sannerligen ingen munter läsning”. Sverige har fallit från första till fjärde plats på Globel Gender Gaps jämställdhetsrankning sedan år 2006 och ”utvecklingen i Sverige står mer eller mindre still” (DN Debatt den 8 mars).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki, Natalia Medina och Ammar Khorshed • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2015 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

12 MARS 2015 # 1 142

3

Husen i Svartöstaden ska vara kvar I tisdags den 9 mars hölls den andra medborgardialogen för att rädda husen i Svartöstaden, Luleå. Ett 30-tal personer samlades på Folkets hus Blackis i Svartöstaden för att diskutera nya argument och hur man ska gå vidare i kampanjen.

Boende i Svartöstaden samlades till dialogmöte för att stoppa rivningarna av husen.

ANTON LINDBÄCK rs.lulea@socialisterna.org

M

Detta tryckte Jonas Brännberg (RS) på när han sa att strategierna man lägger upp inte kan utgå från vad kommunen säger sig vilja, utan att husen måste och ska renoveras nu.

Flera lade fram argumentet om att det är normalt att ändra en gällande detaljplan eftersom samhäl-

let förändras och att man i flera andra fall har gjort det i Luleå. Som exempel gavs den gamla kyrkan i Svartöstaden.

Matilda Eriksson från husgruppen menade att få av de boende kommer att kunna köpa loss husen vid en eventuell privatisering och att det är bäst om husen är kvar i kommunens eller Lulebos ägo.

– De flesta vill ha det som det är, vi vill att det ska finnas hyresrätter i Svartöstaden, sa Anna Widén, boende i stadsdelen, när hon förde fram de boende i de rivningshotade husens åsikter.

– Det är viktigt att vi har fortsatta sådana här dialoger för att förankra de beslut som husgruppen tar, avslutade Annie Arnqvist, också boende.

Husgruppen har planerat fler medborgardialoger, men inga datum är satta ännu. Efter medborgar-

Foto: Anton Lindbäck

ötet började med att husgruppen berättade om vad om har hänt sedan förra mötet. Bland annat har husgruppen och boende träffat en jurist från hyresgästföreningen och diskuterat rättsliga frågor och blev uppmanade att gå med i hyresgästföreningen för att stärka sin position innan man går in i en evenuell konflikt med kommunen.

Det kom även upp att hyresvärden har skyldighet att underhålla hus, oavsett om en rivning är planerad eller ej.

dialogen fortsatte Svartöstadens intresseförening tillsammans med de boende att diskutera om hur

kampanjen ska gå vidare. Det beslutades om en rad aktioner som kommer att genomföras under vå-

ren för att stärka kampanjen, få fler att engagera sig och öka trycket än mer på kommunledningen. ■

Göteborg: Stoppa Demonstrera för Lakeside trängselskatten Kulturlivet i Haninge är utsatt för hot om nedläggningar och uppsplittringar.

På ungdomshuset Lakeside fortsätter kampen.

Nyligen demonstrerade kulturaktiva utanför kommunhuset. Den 25 mars är det åter dags att ställa politikerna mot väggen.

RS HANINGE rs.haninge@socialisterna.org

AMER MOHAMMED ALI amer.mohammed.ali@socialisterna.org

D

et fanns en viss besvikelse bland demonstranterna över att lördagens demonstration blev mindre än den i höstas som samlade 7 000 personer, trots att mer har gjorts inför helgens protest.

Det är dock bra att så många dök upp igen trots kommunfullmäktiges beslut att gå emot folkomröstningen.

Risken med att bara ha protester är känslan av att det inte hjälper och till viss del är det sant. För att på allvar kunna utmana i frågan behövs mer organisering, program och aktionsplaner med sikte på upptrappning av kampanjen.

Istället för att lansera en ny protestlista om folkomröstning, som det har gjorts nu, behövs det krav på facklig kamp, att fackföreningarna mobiliserar för att försvara medlemmarnas intressen. Trängselskatten innebär mer eller mindre att medlemmarna tvingas att gå ner i lön på grund av ökade kostnader för att ta sig till jobbet. ■

Offensiv har tidigare skrivit om att ett beslut angående Lakeside inte finns, men också att det visst finns pengar samt att den ungdomsdialog som ska äga rum vid beslut som rör ungdomar på Lakeside inte har genomförts. Att politikerna verkar backa vad gäller Åbygården och Folkparken är ett steg framåt och ett resultat av kampen, men nu behöver kampanjen fortsätta att hålla pressen uppe för att dels se till att politikernas ord inte bara blir ord på ett papper och dels för att också rädda kvar verksamheterna på Lakeside.

Som ett steg i att hålla pressen

Foto: Anna Belstock

Foto: Elias Theodorsson

5 000 demonstrerade på nytt i Göteborg mot trängselskatten och Västlänken den 7 mars.

E

fter den senaste demonstrationen för att stoppa kulturslakten, den 25 februari, uttalade sig Pia Lublin (FP), andre vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden, i Mitt i Haninge att förslagen om att riva fritidsgården Åbygården och Folkparken inte bör genomföras. Däremot hävdar hon fortfarande att pengar inte finns och att en uppsplittring och flytt av Lakeside ändå måste genomföras. uppe kommer en ny demonstration att äga rum vid nästa kultur- och fritidsnämndsmöte den 25 mars, med start klockan 16.00 på Poseidons torg för avmarsch mot kommunhuset. Det är också viktigt att fortsätta nå ut till alla de verksamheter och människor som håller till på Lakeside, som dansgrupperna och de olika spelföreningarna, men också till det övriga kultur- och föreningslivet i Haninge.

Alla verksamma inom kulturlivet som vi har talat med, men även privatpersoner och vissa tjänste-

män, anser att hela processen vad gäller Lakesides vara eller icke vara är en total fars på demokrati och inflytande samt ett slag i ansiktet på allt vad kultur heter. Det är bara att instämma.

Politikernas lögner och fulspel har avslöjats av kampanjen som har blottlagt hur de styrandes beslut står i motsats till den stora majoritetens intressen.

Istället för att beröva oss på det så nödvändiga kultur- och föreningslivet borde verkliga satsningar göras för att bevara och utveckla det. ■

INRIKES

12 MARS 2015 # 1 142

4

Vilka lever på ”andras arbete”?

DN:s svar: ”Försörjningsstöd till flyktingar” • Socialisters svar: Aktieutdelningar till miljardärer ”Det är provocerande att vi i praktiken har ett system som ger individen möjligheten att själv bestämma om han eller hon ska leva på andras eller eget arbete.”

Så låter det när Dagens Nyheters ledarsida pekar ut flyktingar som en grupp som lever ”på andras arbete”.

Men vilka är det egentligen som lever på andras arbete?

DN anklagar flyktingar för att leva på ”andras arbete”. Men det är direktörer och aktiägare som lägger beslag på många miljarder av det som de anställda har arbetat ihop.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

D

Vad DN inte säger är att 228 056 hushåll fick försörjningsstöd år 2013, en ökning till 5,3 procent av alla hushåll. Bland annat behövde 22 procent av alla ensamstående mödrar bistånd. I genomsnitt varade stödet i drygt sex månader och det genomsnittliga beloppet

Foto: European Commission DG ECHO

N:s ledarsida anser att de som tvingas söka försörjningsstöd ”lever på andras arbete”. Tidningen har räknat ut att 31 procent av de flyktingar som fick uppehållstillstånd i Sverige år 2004 bor i ett hushåll som någon gång under år 2013 fick försörjningsstöd. Det är 31 procent av 3 928 personer – 1 217 personer – som pekas ut.

DN:s artikelserie om integration bekräftar att flyktingar och invandrare har högre arbetslöshet och lägre löner. Men ledarkommentaren som säger att flyktingar ”lämpar över ansvaret för sin egen försörjning på det allmänna” ingår i högerns och borgarnas nya linje i invandringspolitiken som närmar sig SD:s.

var 47 369 kronor per år. Totalt betalade kommunerna ut 10,8 miljarder kronor.

Att tvingas fly, vara arbetslös eller behöva försörjningsstöd är lika lite som att vara sjuk ett frivilligt val för att någon annan ska betala. I verkligheten ligger ansvaret hos direktörer, aktieägare, politiker och andra som har makt över

det världsläge som tvingar folk att fly, liksom över jobb och välfärd.

Redan under 1800-talet visade Karl Marx hur kapitalister och överklass är de som verkligen lever och berikar sig på andras arbete. Löntagare betalas med en lön som är mindre än värdet på vad de producerar. När kaptialis-

ten sedan säljer produkten uppstår en vinst.

Aktieutdelningarna i Sverige den här våren blir 217 miljarder kronor, enligt SEB. Det är produkter av arbete eller affärer som aktieägarna inte har varit i närheten av. 217 miljarder kronor i aktieutdelning kan jämföras med de 10,8 miljarder kronor som delades ut i

socialbidrag 2013, det som DN refererar till.

Stefan Persson, H&M:s ägare, får 5,7 miljarder kronor i aktieutdelning. Det är lika mycket som årslöner för 23 750 lågavlönade arbetare som tjänar 20 000 kronor i månaden.

Det är de rika som ”lämpar över ansvaret på det allmänna” genom att med alla möjliga medel komma undan att betala skatt, inklusive skattefusk och -planering. De smiter därmed undan från att delta i att betala sjukvård, äldreomsorg, pensioner och annat som i varje demokratiskt samhälle är kostnader som ska delas gemensamt efter bärkraft.

Det är detta system som är provocerande – att några få kan leva på alla andras arbete. Mindre än en procent står mot 99 procent av världens befolkning.

Rättvisepartiet Socialisterna säger: •A rbete åt alla, med avtalsenliga löner och villkor. Minst 22 000 konor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• S toppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal”, papperslösa med mera. Nej till låglönemarknad.

•R iv upp privatiseringar och avregleringar. Kasta ut riskkapitalisterna ur välfärden och kollektivtrafiken.

•R ättvis fördelning av samhällets resurser utifrån de verkliga behoven. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska kontroll och styre. ■

500 kronor för att åka ambulans i Norrbotten

rs.lulea@socialisterna.org

bland annat höjs avgiften för besök hos sjukgymnast med 60 procent.

Det är inte bara patienter som är sjuka utan även avgifterna som dessutom är regressiva, vilket innebär att låginkomsttagare betalar en större del av sin inkomst i avgift än vad en höginkomsttagare gör. Samma avgift för alla är inte rättvisa, det är ett straff utifrån vilken klass du tillhör.

nförandet av ambulansavgifter har fått hård kritik bland allmänheten och i media där den uttalade rädslan är att fattigare personer kan komma att avstå.

Kostnaden för själva ambulansfärden blir 200 kronor, men på det tillkommer den vanliga patientavgiften för att träffa en läkare på 300 kronor. Samtidigt höjs alla patientavgifter till ett minimum på 200 kronor,

Chefer och politiker påpekar att högkostnadsskyddet på 1 100 kronor ska gälla även ambulanserna.

Men idag fungerar inte högkostnadsskyddet automatiskt. Folk vet inte om eller när deras utgifter täcks av högkostnadsskyddet.

Som en följd av högerpolitikens härjningar är det nu nio regioner i landet som infört ambulansavgifter på mellan 150 och 500 kronor.

Rapporterna haglar om vad som

RAYMOND OHLSON

I

Dyrare ambulans- och patientavgifter slår hårdast mot låginkomsttagare.

Foto: Hospital/ Wikimedia Commons

Norrbottens läns landsting inför nu avgift för att få åka ambulans samtidigt som patientavgifterna höjs.

Som vanligt är det de fattigaste och sjukaste som får betala vårdkrisen, en landstingspolitik som slår neråt.

händer i vårdkrisens spår, med personal som går på knäna, överbelagda sjukhus och nedlagda vårdplatser på grund av personalbrist.

Allt detta sker i ett land som ligger i bottenskiktet bland de rika länderna i OECD när det handlar om antalet vårdplatser i förhållan-

de till befolkningsmängden. Frågan är om politikerna har tänkt spara in pengar genom att flytta överbeläggningarna till bårhuset? ■

12 MARS 2015 # 1 142

5

I korthet

Skillnaden i månadslön mellan en arbetarkvinna och en tjänsteman är 20 000 kronor.

Massuppsägningar vanliga inom vården

V

årdkrisen En granskning som Vårdförbundet har utfört och som publicerades den 6 mars visar att antalet massuppsägningar inom vården i landet blir allt vanligare. Ofta beror det på den ohållbara arbetssituationen för landets vårdpersonal.

– Jag har ingen statistik att luta mig mot, men bara här i Uppsala hade vi förra året två massuppsägningar. Och var och varannan dag rapporteras från hela landet om sjuksköterskor som lämnar sina arbetsplatser för att de inte längre står ut, säger Madeleine Grenå, vice ordförande i Vårdförbundets avdelning i Uppsala, till Vårdfokus den 6 mars.

Färre elever väljer yrkesprogram

S

kolan Enligt siffror från Skolverket, som publicerades den 6 mars, väljer allt färre elever ett yrkesförberedande program i gymnasiet. Läsåret 2014/2015 valde 34 procent ett yrkesförberedande program, vilket är en procentenhet mindre än läsåret innan. År 2008 valde 44 procent av eleverna en yrkeslinje. Barn- och fritidsprogrammet tappar mest och noterar ett fall på tio procent.

Sedan Alliansregeringens förödande skolreformer, vilka bland annat gjorde att yrkesförberedande program inte längre ger högskolebehörighet, har allt färre valt ett yrkesförberedande program.

Foto: Natalia Medina

Inkomstklyftan växer S mellan män och kvinnor LO har nyligen kommit ut med sin årliga jämställdhetsbarometer, vilken bland annat visar skillnaden mellan kvinnors och mäns löner. Nytt för i år är att den visar faktiska löner i kronor, och inte en uträkning av vad deltidsarbetande kvinnor skulle tjäna om de arbetade heltid.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

M

Störst andel deltidsanställningar ånga kvinnor arbetar ofrivilligt deltid och och tidsbegränsade anställningar skulle hellre arbeta hel­ finner vi bland kvinnor i arbetar­ tid om det fanns möjlighet till det. yrken, och lägst andel bland män i Därför ger LO:s nya jämställd­ tjänstemannayrken. hetsbarometer en mer rättvis bild av skillnaderna mellan kvinnors Både ekonomin och andra fakto­ och mäns löner, och därmed ökar rer som tidsbegränsade anställ­ skillnaderna i kronor. Mätningen ningar och dåliga arbetsvillkor visar på både löneskillnader, skill­ påverkar hälsan hos arbetstagare. nader i tidsbegränsade anställ­ LO:s rapport visar att de som har ningar, deltidsanställningar och sämst fysisk och psykisk hälsa är skillnader i fysisk trötthet mellan arbetarkvinnor, följda av arbetarmän, tjänstemannakvinnor och anställda kvinnor och män.

I arbetaryrken tjänar kvinnor tjänstemannamän. Samma ord­ ning gäller för i snitt 17 538 kronor i mån­ som har Den ”jämställd- de aden och män mest värk i het” som Sverige kroppen på 23 436 kro­ nor. I tjänste­ har skrutit om i år- grund av arbe­ mannayrken Sömnpro­ tionden finns inte tet. blem är vanär skillnaden längre. ligare bland ännu större; kvinnor tjänar kvinnor över­ i snitt 28 612 kronor i månaden lag, men främst bland arbe­ och män 37 539 kronor. Det inne­ tarkvinnor. Sämre ekonomiska bär en skillnad på 20 000 kronor villkor bidrar starkt till psykisk i månadslön mellan kvinnor i ar­ ohälsa och sömnproblem. betaryrken och män i tjänsteman­ En del högerpolitiker menar att nayrken, högre än arbetarkvinnor­ det är kvinnornas eget fel att de har nas månadslön. låga löner, vilket de menar beror på

brist på utbildning, och antyder att deltidsarbete är ett aktivt val. Ebba Busch Thor, kommunalråd för Kristdemokraterna (KD) i Uppsa­ la och en av kandidaterna till att bli ny partiledare för KD, skrev på Twitter förra året: ”Låg pension ef­ ter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställdhet?

Gör andra val, få annat resultat.”

Majoriteten av deltidsarbetande kvinnor vill hellre arbeta hel­ tid, men då många arbetsgivare tjänar på att ha deltidsanställda tvingas många till det. Detta sän­ ker inkomsterna ännu mer för de redan lågavlönade arbetarkvin­ norna. Den ”jämställdhet” som Sverige har skrutit om i årtionden finns inte längre.

Det som krävs för att kvinnor ska få en bättre livssituation är rätt till heltidsarbete, högre löner och bättre arbetsvillkor. Heltidsarbete måste bli en självklarhet, och rätt­ en till fast anställning måste införa.

Det finns inte någon anledning till tidsbegränsade anställningar då det bara ökar stressen och oron hos de anställda.

Kvinnor har idag generellt sett färre rättigheter på arbetsmarkna­ den, och allra värst är det för kvin­ nor i arbetaryrken. Strävan efter billig arbetskraft och höga vinster leder fram till en ökad försämring av arbetsvillkor och jämställdhet, vilket i slutändan helt måste elimi­ neras för att ett jämställt samhälle ska kunna växa fram. ■

7 av 10 socialsekreterare vill byta jobb

ocialtjänst Så många som 7 av 10 socialsekreterare vill byta jobb i Västra Götalands län. Orsakerna är fler sjukskrivningar som ett resultat av den ökade stressen och en växande personalomsättning för Sveriges socialsekreterare. Över hälften anser att det inte går att klara av rättssäkerheten och kvalitén i jobbet. Detta visar en undersökning som Novus har gjort bland socialsekreterare som är medlemmar i Akademikerförbundet SSR, vilket flera medier rapporterar om den 6 mars.

64 procent av de tillfrågade anser att arbetsbelastningen har ökat och hela 86 procent att de har för mycket att göra. Dessutom har upptrappade administrativa krav medfört att socialsekreterarna får en minskad tid för direkt klientarbete.

– Utsatta grupper, barn och unga, riskerar att hamna i kläm. Maskorna är så stora att människor kan falla emellan i det som ska vara samhällets sista skyddsnät, säger förbundsordförande Heike Erker till tidningen ttela den 6 mars.

– Många mår dåligt och sover illa i perioder. Jag har själv sett folk sitta på kontoren och gråta. Det finns de som upplever att det är svårt att göra ett bra jobb, samtidigt som ärendena har blivit mer komplexa och personalomsättningen hög, säger Robert Wendel, ordförande i SSR Trollhättans stad, till ttela.

1 000 varslas från Sony i Lund

V

arsel Hälften av elektronik- och mobilföretaget Sonys personalstyrka i Lund varslas. Av de 2 000 anställda varslas 1 000. Det rapporterar SVT den 9 mars.

– Det kommer att kännas här i Lund, det kan vi väl konstatera, säger Ulf Bengtsson, klubbordförande på Sony Mobile för Sveriges ingenjörer, till TT.

Kvinnors arbetsskador godkänns inte

A

rbetsskador Kvinnor har svårare att få sina arbetsrelaterade skador godkända som arbetsskador. Det är även dubbelt så svårt för kvinnor som för män att få ersättning för arbetsskador. Detta är en tydlig trend som har pågått i flera år, enligt Arbetaren den 9 mars.

– Det här problemet har man sett under många år och tittar jag på de senaste siffrorna så kan man absolut inte se någon förbättring. Det anses helt enkelt farligare att lyfta tunga föremål än att lyfta tunga människor. Men även när man tittar på män och kvinnor inom samma område är det lättare för männen att få godkänt, säger Claes Jansson, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd, till Arbetaren. ■

INRIKES

12 MARS 2015 # 1 142

6

Saudiavtalet sägs upp På tisdagkväll kom uppgifter om att Saudiavtalet sägs upp.

Den massiva kritiken mot avtalet och rädslan för en ny regeringskris fick till sist statsminister Stefan Löfven och andra Sministrar att ge upp sitt försvar av avtalet. Detta är en viktig framgång mot toppdirektörerna och storföretagen som har drivit en intensiv lobby för att värna sina affärer och förbindelser med diktaturens Saudiarabien.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

D

et numera ökända vapenavtalet med Saudiarabien, som skrevs under 2005 och som förlängdes av Alliansregeringen 2010, var en följd av att regeringarna ville underlätta för svenska företag att handla med och etablera sig i landet.

Med hjälp av högteknologiska vapenleveranser och bygget av en vapenfabrik med svenskt bistånd skulle det bli ännu lättare för exportindustrin som helhet att vinna nya marknader i Saudarabien, Mellanösterns största ekonomi. Sedan vapenavtalet slöts har den svenska exporten till Saudarabien varit stadigt stigande.

Saudiarabien är numera en av Sveriges största exportmarknader. och det finns drygt fyrtio svenska företag på plats i landet.

Vapenavtalet var centralt för att vinna diktaturens gunst. I ett brev till regeringen 2008 menade Marcus Wallenberg, vapensmedjan Saabs

styrelseordförande, att utan vapenavtalet var det ”forget the Swedes”, det vill säga att diktaturkrameri var en förutsättning för ett handelsutbyte med Saudiarabien.

Bara dagarna innan regeringen meddelade att man inte förlänger vapenavtalet skrev 31 vd:ar och storkapitalister, däribland Jacob Wallenberg och H&M:s storägare Stefan Persson en debattartikel med budskapet: ”skall Sverige utvecklas som exportnation måste respekten för ingångna avtal värnas”.

Ett fortsatt vapenavtal var enligt kapitalisterna en absolut nödvändighet för att hålla diktaturen på gott humör och ge svenska storföretag nya ordrar. Inte minst hägrar det att den svenska kapitalismen får del av de infrastruktursatsningar på närmare 8 000 miljarder kronor som Saudiarabiens härskare planerar att genomföra under de kommande 1015 åren.

För ett år sedan besökte flera av

Mänskliga rättigheter kommer inte på tal när den svenska kapitalistiska eliten jagar marknader i diktaturens Saudiarabien. de 31 som undertecknade debattartikeln ännu en gång Saudiarabien.

Det var som ett statsbesök och direktörerna togs emot med öppna armar av bland annat den superrike prins Alwaleed bin Talal, som tillhör den saudiska kungafamiljen.

Samtalen med prinsen handlade om framtida investeringar och samarbeten enligt tidningsreferaten som också upplyser om att den svenske kungen år 2013 delade ut den internationella scoutrörelsens förnämsta orden till prinsen.

Sveriges ambassad i Saudiarabi-

en skrev lyriskt efter besöket: ”Delegationen träffade också planeringsoch ekonomiministern Dr Mohammad Al-Jasser och vice finansministern Dr Hamad Al Bazaee. Näringslivsdelegationens besök bekräftade det starka intresse som finns på bägge sidor för att fortsätta att utveckla de kommersiella och ekonomiska förbindelserna”.

Mänskliga rättigheter fanns definitivt inte med på dagordningen.

Saudiarabiens härskare är så rädda för mänskliga rättigheter att de inte ens ville låta utrikesminister Mar-

got Wallström tala på Arabförbundets möte, trots att hon och statsministern ville förlänga vapenavtalet och inget hellre önskar än att Saudiarabien ska bli en ännu större svensk exportmarknad.

Men pressen på regeringen blev till sist för stor. Vapenavtalet förlängs inte.

Det i sin tur stärker kampen för att stoppa såväl den svenska vapenexporten som de inhemska kapitalisternas och politikernas fortsatta affärer med Saudiarabiens diktatur. ■

Efter strejken – förbered för ny strid mot Norwegian Norwegianstrejken, där 700 piloter har strejkat och 800 kabinanställda i praktiken har varit lockoutade, avslutades på sin elfte dag den 10 mars. Offensiv återkommer i nästa nummer om innehållet i uppgörelsen.

En sak står dock klart. Det kommer att behövas nya och större strejker för att stoppa Norwegians försök att knäcka facken.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

K

onflikten handlade om att Norwegian vill hacka sönder piloternas sammanhållning och tvinga dem att bli kontraktsanställda och därmed krossa facket och kollektivavtalen.

På den kapitalistiska flygmarknaden är konkurrensen knivskarp och bemanningsföretag är vanligt, som när Norwegian öppnade en bas i Finland 2011 men skrev avtal med ett estniskt bemanningsföretag med betydligt sämre villkor, eller som i Ryanairs fall med inhyrda frilanspiloter.

– Norwegians linje har skrämmande konsekvenser. I grund och

botten angriper Kjos [Norwegians vd] hela det organiserade arbetslivet, säger Halvor Vatnar, en av pilotfacket Parats ledare till FriFagbevegelse.

Norwegian slog fackföreningsrörelsen med häpnad genom att mitt i konflikten lansera tre dotterbolag som de försöker föra över piloternas anställningar till.

Det har funnits en kritik inom fackföreningsrörelsen mot att strejkbryteriet inte har besvarats.

Finsk fackföreningsrörelse genomförde dock en sympatistrejk den 8 mars och danska Serviceförbundet har varslat om sympatiåt-

gärder. Men de fackliga centralorganisationerna LO och YS i Norge lät arbetare som sköter catering och bränsle arbeta.

För sent, samma dag som strejken avslutades, manade Nordiska Transportarbetarfederationen sina medlemsförbund, med 360 000 medlemmar, att varsla om sympatistrejker för att besvara strejkbryteriet.

Tidningen Klassekampen noterar att till och med den svenske statsministern Stefan Löfven fördömer strejkbryteriet, samtidigt som socialdemokratiska AP:s ledare Dag Terje säger att man inte kommenterar pågående förhandlingar. Självklart är frågan politisk.

Att Norwegian tog sig denna ton beror säkert på att företaget är understött just av den mörkblå FrPHøyreregeringen som bland många attacker har lanserat en plan för att ändra arbetsmiljölagen, vilket även det skulle osäkra arbetsmarknaden, precis vad piloterna nu strejkar emot.

Den 28 januari strejkade 1,5 miljoner arbetare emot försämringar

i arbetsmiljölagen, har AP glömt det?

Det finns även paralleller till konflikten i norska hamnar.

På Risavikaterminalen utanför Stavanger har norska Transportarbetarförbundet haft blockad och strejk sedan hösten 2013 för att stoppa arbetsgivarnas planer på att låta sjömännen ta över stuveriarbetet från hamnarbetarna.

Arbetsgivarna vägrar att teckna kollektivavtal som garanterar hamnarbetarna arbete och i över ett år har hamnarna i Tromsø och Mosjøen varit ute i sympatiåtgärder.

Ett problem har varit att strejkbrytare inte har stoppats. Nu ser det ut att kunna tecknas ett ramavtal.

Häromdagen avslöjade The Sunday Times att Norwegian ligger bakom det nya brittiska flygbolaget Westforce Aviation och det spekuleras nu om att Norwegians plan är att flyga under brittisk flagg och då kunna använda sig av de sämre brittiska arbetsvilkoren.

De norska piloterna har fått stöduttalanden från hela världen. En av dem som aktivt stödjer strejken är trubaduren Mikael Wiehe. Han pekar på att Bjørn Kjos har en förmögenhet på tre miljarder kronor, som nu minskar då Norwegian går dåligt. Men har är fortfarande miljardär.

– Jag tror att denna kamp mellan fackföreningskrossaren Bjørn Kjos och piloterna är viktig för hela Europas framtid. Om piloterna förlorar denna kamp så förlorar alla arbetande människor i Europa mot den framstormande kapitalismen, säger Mikael Wiehe i FriFagbevegelse.

Dagens Nyheter skrev den 10 mars ”Med blickarna fastnaglade vid varandras kostnader flyger Rickard Gustafson och Bjørn Kjos just nu vinge vid vinge i en spiral mot marken”, syftande på SAS och Norwegians kapplöpning mot botten.

SAS-chefen Rickard Gustafson har sagt upp piloternas avtal för att få dem att jobba mer ”flexibelt”. ■

8 MARS

12 MARS 2015 # 1 142

7

Rekordstor 8 mars i Stockholm

Foto: Natalia Medina

Uppemot 5 000 marscherade i Stockholm på Internationella kvinnodagen.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

F

örvisso fanns det gynnsamma objektiva förutsättningar, som att det var den första riktiga vårdagen samt att den 8

mars i år inträffade på en söndag, men det var ändock en imponerande uppslutning. Det är också kul att det var många yngre som

demonstrerade. Årets paroll i Stockholm var ”Organisera dig – kräv din rätt”. Det håller Rättvisepartiet Socialisterna (RS) med om – att organisera sig i kampen är en av de absoluta nödvändigheterna för att bekämpa kvinnoförtrycket. Många visade också ett intresse för RS bokbord under demonstrationen, där flera köpte knappar och Offensiv.

När demonstrationen sedan tå-

gade från Södermalmstorg till Medborgarplatsen skanderades det talkörer som ”Vad ska vi göra? Krossa sexismen”, ”Halva makten, hela lönen! Hela lönen, hela tiden!” och ”Kampen fortsätter – sexismen ska krossas!”. RS organiserar kamp mot kvinnoförtryck, sexism och könsmaktsordningen året om.

Kampen mot nedskärningar och privatiseringar är i allra högsta

grad en viktig del av kvinnokamp, eftersom det främst är kvinnor som drabbas av den nyliberala politiken.

Vårdkrisen är blott ett av flera exempel på detta.

Nu krävs det att årets paroll verkställs i praktiken – att kamp organiseras för rättvisa och socialism. Kampen för kvinnors rättigheter måste föras varje dag och inte bara pratas om en gång om året. ■

”Otrolig uppslutning” i Malmö Internationella kvinnodagen i Malmö fick en otrolig uppslutning. Trots fler än en demonstration att välja på samlades omkring 2 300 personer på Gustav Adolfs torg denna soliga söndag.

JOHANNA ANDERSSON

rs.malmo@socialisterna.org

4 000 demonstrerade i Göteborg.

Ingen kvinnokamp utan klasskamp 4 000 personer samlades på Götaplatsen i Göteborg på 8 mars.

MINELA MAHMUTOVIC

rs.gbg@socialisterna.org

D

et var 8 marskommittén, som Rättvisepartiet Socialisterna är en del av, som återigen arrangerade en lyckad demonstration. Med talkörer för bland annat sex timmars arbetsdag och ”Ingen kvinnokamp utan

klasskamp” gick demonstrationen från Götaplatsen till Gustav Adolfs torg.

Demonstrationen innehöll därefter tal, slagverksorkester, körer och spoken words. Ett uttalande från 8 mars-kommittén mot ett förlängt avtal med Saudiarabien antogs av deltagarna.

Det var tydligt hur 8 mars inte är en dag för firande. Istället uppmanades det till fortsatt kamp och internationell solidaritet med de utmaningar som vi står inför idag. ■

T

usentals hade samlats för att fira segrarna i den feministiska kampen, men även för att demonstrera mot de orättvisor och förtryck som fortgår.

Manifestationen startade på Gustav Adolfs torg med tal, för att sedan tåga genom Malmös gator till Folkets park för ytterligare tal, musik och avslutning.

Demonstrationen och talarna hade, fokus på en feministisk omfördelningspolitik och kvinnors rätt till sina egna kroppar.

Nazistattacken för ett år sedan i samband med Internationella kvinnodagen när Showan Shattak var nära att mördas har inte tystat Malmö. Parollen ”Kämpa Malmö” är viktigare nu än någonsin och förra årets händelser var en viktig anledning till den stora uppslutningen. ■

Demo och fest i Borås I Borås samlade RS tillsammans med flera andra organisationer till aktiviteter under lördagen den 7 mars.

Först hölls en demonstration på Stora torget och senare en stadsdelsfest med 150 deltagare. RS:aren Minela Mahmutovic (bilden) talade på båda tillställningarna och betonade bland annat behovet av en klassmedveten feminism. ■

”Det handlar om pengar och makt” I Luleå anordnade Rättvisepartiet Socialisterna och Studenter mot rasism, tillsammans med FI, V, MP och Djurens rätt, en manifestation den 7 mars.

ANTON LINDBÄCK rs.lulea@socialisterna.org

D

eltagarna samlades framför Gula paviljongen på Storgatan i Luleå för att lyssna på talare från de olika organisationerna.

Marielle Alvdal från Feministiskt initiativ talade om hur kvinnor värderas lägre i samhället och att kvinnor har ett sämre utgångsläge än männen.

– Alla säger sig vara för jämställdhet. Men men när det kommer till det konkreta då är inte alla för det, för då handlar jämställdhet om makt och pengar sa Jonas Brännberg från Rättvisepartiet Socialisterna och betonade vikten av kamp och organisering för kvinnors rättigheter. ■

ANALYS

12 MARS 2015 # 1 142

8

EU och högerpolitiken bä när migranter ”behandla Ingen vet hur många fattiga och arbetslösa EU-migranter som har kommit till Sverige de senaste åren. Tusentals med utbildningar i yrken med arbetskraftsbrist har fått jobb på till exempel vårdcentraler, sjukhus och vård- och omsorgsboenden.

En del utnyttjas till slavlöner på byggarbetsplatser och andra utan chans att få ett jobb tvingas att tigga där det passerar människor. ”Vi är som råttor”, säger Constantine Saban, en av hundratals EU-migranter som sover utomhus i centrala Stockholm, till SVT den 12 februari.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

B

åde den nuvarande och förra regeringen vägrar att ta ansvar och lägger skulden på hemländerna, till exempel Rumänien. Men hur är situationen i dessa länder och vem bär egentligen ansvaret för den djupaste sociala krisen i Europa sedan andra världskriget?

Enligt en undersökning genomförd av Malmö stad fördubblades antalet ”utsatta EU-medborgare” som besökte Stadsmissionen under 2014.

I storstäderna har antalet som tigger ökat dramatiskt och nu tvingas EU-migranter att sova i bilar och tigga även vintertid.

Många som tvingas tigga är romer, men långt ifrån alla – det som förenar dem är istället fattigdomen och utanförskapet. Ofta lämnas barnen i hemlandet i månader utan sina föräldrar. ”Det går inte en dag utan att vi gråter. Ibland går det 2-3 veckor utan att vi har råd att ringa barnen”, berättar en 25-årig kvinna i rapporten Socialt utsatta EU-medborgare i Malmö.

Idag finns det 24 miljoner arbetslösa inom EU. Det är en ökning med 50 procent, eller 8 miljoner människor, sedan krisen bröt ut 2007-2008. De flesta som tvingas emigrera kommer från länder med sönderslaget socialt skyddsnät och/ eller utbredd diskriminering mot olika grupper, till exempel romer.

Värst är situationen i Öst- och Sydeuropa, framförallt i de länder som via olika ”krispaket” lever under diktat från Internationella valutafonden (IMF), EU och Europeiska centralbanken (ECB).

I Östeuropa var situationen vid krisens utbrott år 2007 redan prekär. Kapitalismens återinförande hade inte lett till de ”guld och gröna skogar” som utlovats. Istället försvann miljontals jobb när många länder avindustrialiserades samtidigt som den offentliga sektorn skars ned och sociala skyddsnät försvagades. Ett fåtal berikade sig

på de privatiserade företag som hade klarat konkurrensen med storföretag från väst, eller köpts upp av desamma. I till exempel Ungern ägs 75 procent av storföretagen och 90 procent av bankerna av utländska kapitalister.

De arbetare och fattiga som kämpade mot de stalinistiska diktaturerna blev förlorare. Inte konstigt då att det finns en nostalgi om tiden före år 1989, då människor åtminstone hade ett säkert jobb, bostäder, sjukvård och utbildning.

I Rumänien har arbetares och fattigas villkor varit under konstant attack under de senaste fem åren, vilket också resulterar i stora massprotester och strejker. År 2010 genomfördes de största protesterna sedan Ceauseșcudiktaturen störtades 1989, i protest mot EU:s och IMF:s krav på massiva nedskärningar i utbyte mot ett lån på 20 miljarder euro.

De redan låga lönerna skulle sänkas med 25 procent, pensionerna försämras, arbetslöshetsersättning skäras ned med 15 procent och hundratusentals offentliga jobb skäras bort.

Då ropade demonstranterna ”Ni pantsätter vår framtid” – i efterhand är det lätt att se att de hade alldeles rätt. År 2012 bröt nya massprotester ut, då mot en ny ”hälsoreform” som skulle ha inneburit omfattande privatiseringar av sjukvårdssystemet. År 2013 stoppade massprotester en ny giftig guldgruva i Transsylvanien.

Trots att protester både år 2010 och 2012 tvingade den rumänska regeringen att avgå och sjukvårdsprivatseringarna stoppades, har nedskärningspolitiken fortsatt.

Utan ett verkligt politiskt alternativ ersätts bara en nedskärningsreger-

ing med en annan – som fortsätter att sitta i knäet på EU och IMF och genomför massiva åtstramningar. År 2015 innebär den av IMF, EU-kommissionen och ”utländska investerare” (läs kapitalistiska lånehajar) godkända statsbudgeten mindre offentliga utgifter och frysta löner för offentliganställda, med undantag för lärare och sjukvårdspersonal. EU-kommissionen uppmanar till ytterligare nedskärningar eller skattehöjningar (dock inte höjda skatter för de rika).

Situationen inom sjukvården i Rumänien är nu akut. Även svårt sjuka såsom cancerpatienter måste själva betala för allt kopplat till behandlingen inklusive mediciner, sprutor, kateter, bandage med mera.

Lönerna för de flesta ligger på drygt 200 euro (1 800 kronor) i månaden och priserna är inte mycket lägre än i Sverige. Under de senaste fem åren har 14 000 läkare lämnat landet och inget tyder på att flykten avtar.

Att tänka på patientens bästa är svårt när man samtidigt måste tänka på att strömmen kan slås av därhemma, att man borde äta mer när man är gravid men varken har tid eller pengar, berättade Andreea, när hon protesterade mot situationen i vården, i tidningen VICE den 3 februari.

Till det kommer en massiv korruption – läkare måste muta sig till jobb, vilket i sin tur leder till att de tvingas ta mutor för att betala sina skulder.

Situationen är liknande i de flesta länderna i Östeuropa. I Bulgarien lever hälften av befokningen under eller på fatt igdoms gränsen. Mer än en miljon av landets 7,2 miljoner invånare, mest unga, har lämnat landet. Även där tvingade en massrörelse regeringen att avgå år 2013, efter att de stora privatiserade energibolagen kraftigt höjde el-priserna.

Regeringarna i Väst gör allt för att romer inte ska komma hit.

I Ungern har det högerextrema nationalistiska partiet Fidesz fått framgångar delvis tack vare att de ”stått upp” mot IMF i några symbolfrågor. Några nedskärningar mildrades samtidigt som en låg bankskatt infördes. Men nedskärningarna fortsätter, i år sänks barnbidrag, föräldrapenning och förtidspensioner medan flera skatter höjs.

Romer tvingas ofta leva under miserabla förhållanden.

Situationen i Ungern är ett typexempel på den andra huvudanledningen till att EU-migranter flyr sina hemländer, nämligen den extrema diskrimineringen av framförallt romer och resandefolk.

Enligt EU finns det 10-12 miljoner romer i Europa. Av dem bor ungefär 4 miljoner i Turkiet och en miljon på västra Balkan, medan resten finns i EU-länder (andra siffror är betydligt högre). Diskrimineringen är omfattande i hela Europa men i Östeuropa, i kombination med fattigdom och socialt sönderfall, är situationen fruktansvärd.

Enligt EU bor 42 procent av romerna, som lever i 16 EU-länder, i bostäder utan rinnande vatten, avlopp eller elektricitet.

I Rumänien pågår en etnisk rensning där romska samhällen vräks från bostäder de bebott i decennier till i bästa fall ruckel utanför städerna eller i värsta fall till gatan. I huvudstaden Bukarest har romer tagit strid med stöd av andra och vägrat lämna gatan efter att ha vräkts från ett hus där en del bott i upp till 40 år.

I staden Cluj-Napoca vräktes cirka 300 romer och deporterades till en gammal giftig soptipp.

I Ungern hetsar både regeringspartiet Fidesz och fascistiska Jobbik mot romer som ”arbetsskygga”

(80 procent av romerna uppskattas vara arbetslösa) och ”kriminella”, vilket av Fidesz används som argument för nya slavarbeten för arbetslösa oavsett ursprung. Jobbik kallar romer för ”parasiter” som ska ”utrotas”, förespråkar taggtrådsinhägnade läger för romer och attackerar också romska samhällen med våld genom den våldsamma gruppen Nya ungerska gardet.

Diskrimineringen börjar redan i skolan. Romer tvingas att gå i segregerade klasser eller till och med segregerade skolor med undermålig utbildning. Det gäller framförallt i Östeuropa men även i Frankrike, Spanien och Italien. Värst är situationen i Slovakien, där 7 av 10 romska barn går i segregerade klasser eller skolor.

I Sverige har EU-migranters barn rätt till utbildning som alla andra, men först efter tre månader i landet. I praktiken är det tveksamt om denna ”rättighet” verkligen upprätthålls, eftersom barnen åker fram och tlllbaka till hemlandet och eftersom föräldrarna är rädda för myndigheterna då deras barn kan tas ifrån dem om de lever i hemlöshet eller ”ovärdiga förhållanden”.

Romer diskrimineras systematiskt när de söker arbete. Den höga arbetslösheten gör att rätten till sjukvård också drabbas. Till exem-

12 MARS 2015 # 1 142

9

är ansvaret as som råttor”

Flera europeiska länder använder polis för att vräka romer från sina bostäder.

Den militanta fascistgruppen Nya ungerska gardet utför våldsdåd mot romer.

pel saknar 59 procent av romska kvinnor i Bulgarien, 47 procent i Rumänien och 38 procent i Grekland sjukförsäkring.

Romska kvinnor och barn utsätts för trafficking. I januari skrev Offensiv om en familj från Rumänien vars dotter hade blivit överkörd i Italien efter att ha sålts. Nu var de i Sverige för att tigga ihop till skulden de drog på sig för att transporterna dotterns kropp till Rumänien för att begravas där.

Regeringarna i Väst gör allt för att romer inte ska kunna komma hit.

Bara de senaste fyra åren har Frankrike deporterat 10 000 romer tillbaka till framförallt Rumänien och ännu fler har blivit vräkta från sina läger. I Norge har regeringen tillåtit lokala förbud mot tiggeri och i Danmark finns en lag som förbjuder hjälp till personer som befinner sig i landet utan danskt personnummer.

Förtrycket och rasismen mot romer har rötter i historien men späs också på av dagens makthavare.

I många europeiska länder har mord på romer varit lagligt och i Rumänien blev det olagligt att ha romska slavar först 1856. Medan nazisternas massmord på judar har uppmärksammats stort är det mindre känt att nazisterna utrotade mellan 220 000 och 1,5 miljoner romer. Även efter andra världskriget

fortsatte till exempel tvångssteriliseringar av romska kvinnor i många länder. I Sverige skedde tvångssteriliseringar av romer ”i samhällets intresse” fram till 1974.

Rasismen mot romer är inte bara ett historiskt arv utan upprätthålls av dagens makthavare, som ett sätt att söndra och härska. Det var uppenbart att när Frankrikes dåvarande president, Nicolas Sarkozy, började hetsa mot romer för att deportera dem under år 2010, var det ett försök att avleda och distrahera den strejkrörelse som växte mot hans attacker på pensionerna.

I Ungern har attacker på ”arbetsskygga romer” använts som argument för att försämra arbetsrätten.

EU:s generaladvokat, Melchior Wathelet, har å sin sida försvarat Tysklands vägran att hjälpa en fattig rumänsk kvinna med hänvisning till ”social turism”.

Mot bakgrund av läget i Östoch Sydeuropa är det inte svårt att förstå att människor söker sig vart som helst för att undkomma misären. I rapporten Socialt utsatta EU-medborgare i Malmö säger en romsk kvinna: ”Vi kom hit med hopp om att kunna stå på egna ben. I Rumänien kan man dö av hunger utan att någon frågar.”

I Sverige får fattiga EU-migranter mycket begränsad hjälp, även

om lagens ”tak över huvudet”-garanti formellt även gäller dem.

Många vågar inte ta kontakt med myndigheterna och om de gör det är risken stor att de nekas i alla fall.

Vissa kommuner har startat härbärgen men antalet platser är långt ifrån tillräckliga.

Samtidigt river polisen regelbundet EU-migranternas läger och risken för rasistattacker finns hela tiden. I september dödades en man av vad som troligen var en anlagd brand i ett läger i Högdalen, södra Stockholm.

I praktiken har EU-migranter sämre tillgång till sjukvård än papperslösa. Enligt EU-regler ska deras sjukvård i Sverige betalas av hemlandet genom ett system med ett europeiskt blått sjukförsäkringskort. ”Om vi har det blå kortet går räkningen till Rumänien, då får vi räkningen att betala när vi kommer hem. Vi har ingen försäkring och då får vi betala allt” (Socialt utsatta EU-medborgare i Malmö).

Utan kortet ställs EU-migranter utanför systemet. Enda sättet blir då att säga att man är papperslös och då i alla fall få tillgång till akut sjukvård.

Uttalandena från den svenska regeringen (både från S-MP och högeralliansen) om att det är Rumäniens med flera länders ansvar att ta hand

om sina medborgare är ett hyckleri på hög nivå. Svenska politiker oavsett partifärg har varit drivande inom EU i att påtvinga länder i Öst- och Sydeuropa drakoniska nedskärningar och privatiseringar i utbyte mot nödlån, vars huvudsyfte har varit att rädda de rika ländernas banker som spekulerat i öst och syd.

Denna nedskärningstvångströja har inte på något sätt löst krisen.

Tvärtom har den lett till dagens deflationskris med fallande efterfrågan och priser, samtidigt som stater har slumpat ut sina tillgångar till giriga spekulanter.

Det är effekterna av detta krig mot fattiga, pådrivet av EU och IMF, som tvingar människor på flykt och, som de själva säger, att ”leva som råttor” under broar, i bilar och på industriområden.

Trots rasistiska splittringsförsök från både Sverigedemokraterna och andra finns en stark medkänsla och solidaritet med fattiga EU-migranter, vilket syns i insamlingar och organisering för att hjälpa.

Vad som också behövs är ett politiskt svar: Att bekämpa den kapitalistiska högerpolitik som genomsyrar både Sverige, Rumänien och EU och som är orsaken till massarbetslöshet, dramatiskt växande klyftor och fattigdom. Medan miljoner i Europa lider av arbetslöshet

och fattigdom passerade Europa USA som världsdelen med flest dollarmiljardärer under år 2014.

För att utmana deras makt krävs nya massrörelser som enar olika förtryckta grupper och som också mynnar ut i nya socialistiska arbetarpartier för att ge ett alternativ till de etablerade partiernas högerpolitik, antiziganism och rasism.

Bara arbetarregeringar som bryter med EU, IMF och det globala finanskapitalet kan vrida om ekonomin till en återuppbyggnad som ger jobb, bostäder och en välfärd för alla. ■

RS/Offensiv står för: •O medelbar tak över huvu-

det-garanti och rätt till vård och utbildning för alla EUmigranter.

• Gräsrotskamp mot rasism och antiziganism var det än dyker upp.

• För en europeisk massrörelse mot EU och kapitalets högerpolitik.

•U t med EU och IMF ur Östoch Sydeuropa.

• Riv upp krispaketen. Vägra betala den illegitima skulden.

•R ätt till bostad, jobb och välfärd till alla.

• S krota kapitalets EU – för ett socialistiskt Europa.

INTERNATIONELLT

12 MARS 2015 # 1 142

10

Knappt hade det grekiska folket hunnit rösta för ett slut på åtstramningspolitiken innan det europeiska etablissemanget gick in för att upphäva valresultatet. De nyckelkrav som Syriza valdes på – att sparka ut Trojkan, att minska skuldbördan och att få bort åtstramningspolitiken – avfärdades.

100 pre mot

PAUL MURPHY

Socialist Party Irland

F

olkets förhoppingar om att den grekiska regeringen skulle finna allierade i den italienska och franska regering­ en visade sig vara missledande.

De rika tog ut sina pengar ur de grekiska bankerna i en allt snabb­ are takt. Den europeiska kapita­ lismens kamphund, Europeiska centralbanken (ECB), visade sina tänder. Den hotade med att störta det grekiska banksystemet genom att dra tillbaka likviditetsstödet.

I dramatiska eurogrupps­ möten krävde Tysklands förbundskansler Angela Merkel och hennes alliera­ de en fullständig reträtt från den grekiska regeringen.

Den grekiska regeringen tvinga­ des att teckna en förlängning av av­ betalningsprogrammet – där Troj­ kan byter namn till ”institutionerna”.

Vad gäller skulden var den grekiska regeringen tvingad till att ”återuppta sina tydliga åtaganden för att hedra sina ekonomiska skyldigheter till alla borgenärer till fullo och i tid.”

Inga ”unilaterala förändringar” till åtstramningspolitiken skulle tillå­ tas av den grekiska regeringen. Den enda betydelsefulla eftergiften som gavs var ett visst svängrum vad gäl­ ler överskottsmålet.

skulle vara ovilliga att riskera att Grekland lämnar euron på grund av den skada som detta skulle orsaka för hela eurozonprojektet.

Dessa bedömningar har vi­ sat sig vara felaktiga. Hotet av en politisk smitta, alltså av att vän­ sterregeringar framgångsrikt kan utmana den avskyvärda åtstram­ ningspolitiken och skulden, har visat sig vara mer betydelsefull för den kapitalistiska klassen i Europa än vad någon ekonomisk smitta skulle vara. Det är ingen tvekan om att de är villiga att förgöra ett nationellt banksystem och tvinga ett land ut ur eurozonen för att på så sätt skicka ett isande meddelan­ de till andra i Europa som tänker rösta för en vänsterregering.

Erfarenheterna från de senaste må­ naderna borde definitivt ge svar på frågan om huruvida en ”bra euro­ strategi” är möjlig – huruvida det är möjligt att bryta med åtstramnings­ politiken samtidigt som man håller fast vid euron till vilket pris som helst och inte beslutsamt utmanar kapitalismen. Det är inte möjligt.

EMU:s och EU:s regler är i sig själva en nyliberal tvångströja ut­ formad för att försäkra åtlydnad till en ekonomisk högerpolitik, ge­ Det blev ett betydande nederlag nom den makt som delegerats till och hoppet hos den grekiska arbe­ det ovalda ECB och genom eko­ tarklassen grusades av den europe­ nomiska restriktioner som stabili­ iska kapitalismens samlade styrka. tets- och tillväxtsmål, fördraget om Men det behöver inte bli ett slutgil­ stabilitet, samordning och styrning tigt nederlag – det ska snarare ses samt sex- och tvåpacken.

Därför måste varje genuin vän­ som en förlorad strid i ett pågåen­ de klasskrig som spänner över hela sterregering vara förberedd på att Europa. En nödvändig förutsätt­ fullfölja kraven på skuldavskriv­ ning är att erkänna att detta är ett ning och ett slut på åtstramnings­ nederlag, analysera varför det ägde politiken hela vägen, även om det skulle innebära att man sparkas ut rum och förbereda för en ny strid.

Nederlaget i denna första strid ur eurozonen. Den måste förbe­ mellan en vänsterledd regering reda folket för behovet av en kon­ och den europeiska kapitalismen frontation med kapitalets intressen är rik på lärdomar för socialister i Europa, för att börja omstruktu­ över hela Europa. Nederlaget har rera ekonomin och hela samhället rötter i den reformistiska strategis­ på en demokratisk socialistisk ba­ ka linjen hos Syrizas ledarskap, vil­ sis, organiserad i folkets intressen ken delas av många vänsterpartier snarare än för vinstmaximering. runtom i Europa, som underskat­ Att förkasta skulden är fortfa­ tade kampens rande en nyck­ styrka.

Utan Det behöver inte eluppgift. betydande skuld­ Syrizas ledning bli ett slutgiltigt n e d s k r i v n i n g ­ trodde att mer på­ tagliga eftergifter nederlag – det ska ar eller en total skulle göras av de snarare ses som en skuldavskrivning europeiska insti­ kommer vilken tutionerna och av förlorad strid i ett vänsterregering den tyska reger­ pågående klass- som helst att vara redan ingen. Den trod­ krig som spänner bakbunden från början på de att ECB skulle tveka att förstö­ över hela Europa. grund av mas­ ra det grekiska siva ränteavbe­ banksystemet av rädsla för att bank­ talningar. Snarare än att tamt appkrisen skulle smitta av sig till andra ellera för ett avtal i hela Europas in­ europeiska länder. Den trodde ock­ tresse behöver man argumentera för så att de europeiska myndigheterna ett ”avtal” i arbetarklassens intressen

Det är genom masskamp som Trojkan här företrädd av från vänster IMF-chefen Christine Lagarde, EU:s ekonomikommissionär Pierre Moscovici och Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem kan besegras.

Grekland: Hur Trojkan beseg över hela Europa och för en strategi för hur man ska avskriva skulden på bekostnad av de rika obligations­ innehavarna och bankirerna.

Vi vet efter de senaste veckorna att svaret från ECB troligtvis skulle bli att försöka sänka banksystemet och tvinga ut landet ur eurozonen. En vänsterregering skulle därför snabbt behöva säkra demokratisk kontroll över den nationella centralbanken och förbereda sig för ett utträde ur eurozonen. Även om det skulle innebära en oundviklig devalvering av valutan och att ekonomin sätts ur led skulle det inte vara värre än fort­ satt åtstramningspolitik.

Demokratisk kontroll över cen­ tralbanken borde kombineras med offentligt ägande och demokratisk kontroll av hela banksystemet. På så sätt skulle bankerna transforme­ ras till offentliga verktyg, i samhäl­ lets och ekonomins intresse. Billiga krediter skulle snabbt kunna erbju­ das till småföretagare och bönder.

Den oundvikliga flykten av ka­ pital, med stora uttag ur banker­ na, kan kontras med en effektiv kapitalkontroll som införs ome­ delbart för att förhindra att den rika procenten förgör ekonomin.

En vänsterregering skulle säga att människors rätt till ett jobb och ett anständigt liv kommer före ”rätt­ en” för kapital att röra sig fritt.

Pengarna som sparas genom en förlängd betalningsfrist på ränte­ avbetalningar borde omdirigeras till massiva offentliga investering­ ar, vilka skulle skapa jobb, exem­ pelvis inom ramen för projekt som utveckling av förnyelsebar energi och nödvändiga infrastruktur- och bostadssatsningar.

En vänsterregering skulle sätta nyckelsektorerna av ekonomin un­ der offentlig demokratisk kontroll och styre, till exempel olje- och gasproduktionen, energisektorn, telekommunikation och större af­ färskedjor. På så sätt skulle nyckelsektorerna av ekonomin bli hjärtat

i en planering för att omvandla ekonomin efter de 99 procentens intresse.

Händelserna i Grekland de senaste månaderna har visat hur folkligt stöd kan vinnas för en sådan politik, med mobilisering underifrån för att sätta press för kraven. 100 000 per­ soner demonstrerade på kort varsel till stöd för den grekiska regeringen och för kravet att den erbjuder mot­ stånd mot eurogruppen.

Brytningsprocessen från ka­ pitalismen och att med framgång genomföra en socialistisk omvand­ ling kan inte göras från ovan, inte ens med den mest välvilliga vän­ sterregering. En radikal vänsterre­ gering skulle medvetet förespråka gräsrotskamp, men också att den ges struktur genom etableringen av folkliga församlingar på arbets­ platser och i bostadsomården, med valda delegater. På så sätt skulle ett vapen för att ta över och byta ut det gamla statsmaskineriet med en

12 MARS 2015 # 1 142

11

0 000 demonstrerade i Aten för att sätta ess på den nya regeringen att sätta hårt t hårt i förhandlingarna med Trojkan.

För folkets demokrati Läkaren Tabare Vázquez har installerats som ny president i Uruguay. Det blev den tredje valsegern för den förenade vänstern Frente Amplio (FA).

Uruguays nye president Tabare Vázquez (Förenade vänstern) under hans installation. Senare skakade han hand med representanter från förtryckarregimer som Iran, Kina, Saudiarabien med flera, vilka inget har gemensamt med folkets önskan på fördjupad demokrati och sociala reformer.

KRISTOFER LUNDBERG kristofer.lundberg@socialisterna.org

Ö

demokratisk och socialistisk stat kunna formeras.

Eftersom det är omöjligt att genomföra en sådan fundamental förändring i ett land allena är det av yttersta vikt att appellera till människor över hela Europa att genomföra samma uppbrott från kapitalismen och samtidigt utveckla starka band och samarbeten med andra vänsterregeringar runt om i Europa, som ett steg mot en socialistisk omvandling över hela Europa.

Trots att den senaste tidens händelseutveckling i Grekland är ett bakslag förändras inte de grundläggande förhållandena. Valet av en vänsterregering i Europa är historisk. Det öppnar dörren för ytterligare utmaningar i såväl Grekland som i resten av Europa.

Socialister måste noggrant studera händelserna i Grekland och övriga Europa och förbereda sig för en fundamental kraftmätning med den europeiska kapitalismen. ■

Men trots MPP:s tal om ”bygget av socialismen” har de inte utmanat nyliberalerna inom Frente Amplio eller brutit med den kapitalistiska politiken. Istället för att ändra konstitutionen och sitta kvar en mandatperiod till lämnade han över till Tabare som frontens segrande kandidat.

Under Tabares installation syntes tydligt den avgrundsdju-

Foto: Kristofer Lundberg

kan gras?

Mujica var gerillaledaren från Tupamaros/MPP som blev president efter att ha suttit fängslad en stor del av sitt liv. Han blev snabbt världskänd som ”världens fattigaste president” och populär på hemmaplan för sin folkliga framtoning. Under sin tid som president har ”Pepe” donerat 90 procent av sin lön till välgörenhet.

Han vägrade att bosätta sig i presidentpalatset i Montevideo, utan fortsatte istället att bo kvar hemma i sin 60 kvadratmeter stora stuga på landsbygden. ”Om majoriteten av mitt folk bor på detta sätt, varför skulle jag bo annorlunda?”, var hans svar på medias frågor.

Mujicas popularitet var stor då han tillträdde och troligen är han än mer populär nu efter fem år vid makten. Under Mujica som president har Uruguay förvandlats till ett av Sydamerikas mest progressiva länder, där kvinnor har fått aborträtt och homosexuella nu har möjlighet att gifta sig. Arbetslösheten har sjunkit med sex procent.

Foto: Kristofer Lundberg

ver hela huvudstaden Montevideo såldes FA:s flagga och de ingående partiernas symboler.

10 000-tals fyllde gatorna, från presidentpalatset till Självständighetstorget, i en folkfest med krav på fördjupad förändring, talkörer för socialism och ett enat Latinamerika.

Här fanns Kommunistiska och Socialistiska partiet, vänsterpartiet Tupamaros/MPP och trotskisterna i POR, alla de som förkroppsligar fronten.

Det var lika mycket ett avtackande av den avgående presidenten ”Pepe” Mujica som ett firande av Tabares installation.

Runtom i hela Montevideo finns det muralmålningar som hyllar Mujica med texten ”Gracias Pepe”.

Frente Amplio (förenade vänstern, FA) under en marsch. FA innehåller en rad olika vänsterpartier. pa politiska klyfta som finns mellan frontens gräsrötter och dess ledare och nya president.

Medans befolkningen ropade på socialism och fördjupad demokrati skakade Tabare hand med den inbjudne spanske kungen och Världsbankens president till publikens burop. Samma bemötande möttes regeringsföreträdarna från Colombia och Mexiko av när de skakade Tabares hand.

Sedan följde handkramande med en rad diktaturstater och förtryckarregimer, som den islamiska republiken Iran, Kina, Saudiarabien, Turkiet, Pakistan och så vidare. Vad har dessa gemensamt med de folkliga kraven i Uruguay på fördjupad demokrati och sociala reformer?

Vid flera tillfällen ropades spontant ”democracia” (demokrati) från

publiken. Till och med FA:s egna ministrar buades ut, som försvarsministern från Tupamaros Vidobro, som har lett diskussionerna med och överenskommelsen om amnesti åt den tidigare militärdiktaturen.

Det är inte fel av små länder, även med arbetarregeringar, att ha handelsutbyten och ekonomiska överenskommelser med dessa stater om man är beroende av det, men då måste detta kombineras med politiskt avståndstagande och öppen kritik och att det förklaras tydligt för befolkningen. Detta var dock något annat, snarare ett politiskt utbyte, och måste därför kritiseras.

De få ledare som välkomnades med jubel och applåder var Correa från Ecuador, Castro från Kuba

och representanter från bolivias regering.

Politiskt står Tabare långt till höger om Mujica. Inför makttillträdet mötte Tabare företrädare för de två oppositionspartierna från högern.

Syftet sades vara att upprätthålla en dialog. Han erbjöd dem sedan 25 platser i styrelser för statliga bolag och institutioner. Högern accepterade givetvis erbjudandet.

Frente Amplio har tagit på sig uppgiften att administrera kapitalismen medan revolutionärers uppgift är att bygga socialismen.

Behovet av en ny vänster i Uruguay, som är beredd att bryta med kapitalismen och stå upp för den internationella solidariteten riktad till världens alla förtryckta folk istället för deras regeringar, är akut. ■

INTERNATIONELLT

12 MARS 2015 # 1 142

12

Libyen i spillror efter Natofiasko fraktioner i Libyen har nyligen tillkännagivit sin lojalitet med IS. Landets katastrofala läge, en levnadsstandard i fritt fall, den omfattande avskyn mot Västimperialismens agerande och den massiva tillgången till vapen har skapat en bördig jordmån för jihadister.

Det är ingen slump att kuststaden Sirte har blivit ett styrkefäste för IS. Sirte, Gaddafis födelseort och en gång en relativt välmående stad, bombades till ruiner av Nato.

Staden Sirte i Libyen bombades till ruiner av Nato, och är ett styrkefäste för Islamiska staten (IS).

Den 15 februari släppte en grupp som uppgav att man agerade på Islamiska statens (IS) uppdrag ett fasansfullt filmklipp, som visade halshuggningar av 21 egyptiska koptiska (kristna) arbetare. Filmklippet följdes av en omedelbar vedergällning från den egyptiska militärregimen. Jaktplan genomförde en rad bombräder över den IS-kontrollerade staden Darna i Tunisien. Efter detta dödade en militant grupp lojal med IS ytterligare 42 personer.

Flera egyptier har också tagits som gisslan sedan dess.

Omkring 15 000 arbetare rapporteras ha flytt från Libyen tillbaka till Egypten av rädsla för ytterligare hämndaktioner.

SERGE JORDAN

cwi@worldsoc.co.uk

D

e egyptiska härskarnas förevändning för att utkräva hämnd för dödandet av de koptiska arbetarna är farsartad.

Den koptiska minoriteten i Egypten har under årtionden fått utstå otaliga övergrepp och repression, och de har gjorts till syndabockar av den härskande klassen.

Den egyptiska staten är dessutom förvaltare av det ekonomiska system som driver hundratusentals egyptier till att söka jobb utomlands för att försöka undkomma fattigdomen. Trots att många har lämnat landet uppskattas det att över 700 000 egyptiska arbetare fortfarande uppehåller sig i Libyen.

Egyptens president Abdel Fatah al-Sisi försöker exportera sin brutala diktaturs kampanj mot religiös extremism till libysk mark, för att avleda uppmärksamheten bort från regimens växande kris samt för att piska upp sin armés krackelerande prestige – som är ansvarig för massmord, tortyr och annan brutal re-

pression mot politiska motståndare. el-Sisi hoppas också kunna använda flygräderna för att på sikt installera en likasinnad auktoritär regim i grannlandet Libyen.

Egyptiska generaler har, tillsammans med Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, satsat på den libyske generalen Khalifa Haftar, som tidigare var officer i Gaddafis armé. Haftars armé, sammansatt av rester från den gamla regimens militär, befinner sig i en bekymmersam allians med Libyens så kallade ”officiella” regering.

Denna regering, välsignad av Västimperialismen, är nu baserad i staden Tobruk, nära den egyptiska gränsen, efter att ha kastats ut ur huvudstaden Tripoli i augusti år 2014 av Libysk gryning, ett löst nätverk av islamistiskt influerade miliser.

Libysk gryning har sedan dess upprättat en konkurrerande regering och ett parlament med upp-

Det libyska folket, de fattiga, de förtryckta och arbetarna behöver bygga oberoende organisationer styrda underifrån som kan hjälpa dem att återupprätta den kollektiva kampen för de mest livsavgörande och pressande behoven på dagordningen. Folket kommer att tvingas konfrontera alla de krafter som lever på plundringen, korruptionen och det våldsamma förtryckandet av folket.

En sådan kamp måste vara utrustad med ett program som står för fullständiga och lika demokratiska och sociala rättigheter för alla, som förkastar all form av diskriminering av kön, etnicitet, religion, stam-, regional eller stadstillhörighet.

Det har trummats för en ny internationell militär intervention backning från de qatariska och tur- detta syfte tillhandahålla träning, från europeiskt håll, även om det kiska regimerna. Idag kontrollerar utbildning, vapen och pengar i dagsläget är osannolikt. Men det nätverket staden Tripoli och några till ökända jihadister med al-­ libyska folket måste besluta om sin områden i västra Libyen.

Qaidakopplingar. egen framtid. Varje slags inblandDessa båda ”regeringar” är i själÄven om Gaddafis fall välkomna- ning och militär intervention av va verket knappt kapabla att upprätt- des av betydande skikt av den libys- regionala och Västmakter måste hålla lag och ordning kring de städer ka befolkningen avsattes han genom mötas av en kraftfull opposition. där de är baserade. Landet håller på en intensiv bombningskampanj som Massaktioner från gräsrötterna att bryta samman till ett söndertra- dödade civila i stor skala och förstör- är nödvändiga för att stå upp mot sat lapptäcke kontrollerat av lokala de landets infrastruktur. Det skedde jihadisternas grymheter, korrupmiliser, ofta baserade på regionala också genom främjandet av en my- ta miliser och landets våldsamma eller stamtillhörigheter, som strider riad av illegitima miliser, imperia- sönderfall. om territorier och inflytande. listvänliga anhängare av ”den fria marknaden” angelägna om att göra Det är av stor vikt att kamp för För tre år sedan hyllade Obama­ affärer med Väst och religiösa fun- riktiga jobb, en bättre levnadsstanadministrationen och dess franska damentalister som var redo att bita dard samt tillräcklig och fungeranoch brittiska motsvarigheter stör- den hand som hade fött dem. CWI de infrastruktur och service får en tandet av Gaddafi som en humani- kommenterade störtandet av Gad- central plats för att svepa undan tär triumf och en ny modell för väst- dafi i oktober 2011: ”Om detta ute- den sociala grundvalen som stölig intervention. Natoföreträdare slutande hade varit resultatet av de det till religiös extremism vilar på. libyska arbetande Oberoende fackföreningar måste tillkännagav att inmassornas kamp byggas på arbetsplatserna för att gripandet i Libyen skulle det ha blivit försvara alla arbetares rättigheter hade varit ”en av de Imperialismens mest framgångsridirekta inbland- mycket hyllat, men samt för att kämpa för bättre löner imperialismens di- och arbetsvillkor, vilka kan spela ka i Nato:s historia”. ning kastar en rekta inblandning en central roll i motståndet mot raNatostyrkormörk skugga kastar en mörk sism och religiös sekterism. na intervenerade över revolution- skugga över revoI slutänden bör det libyska foldock aldrig, som ens framtid. ket sträva efter en regering baserad lutionens framtid.”

CWI framhöll då, på representanter för arbetarna med målet att rädda det libyska folket. Syftet var att Libyen har nu blivit en källa för och de fattiga, valda via demokravända vågen av massrevolutionära regional instabilitet, ett tillhåll för tiska strukturer på arbetsplatserna resningar över regionen (som hade jihadistiska miliser likaväl som en och i lokalsamhällena.

Genom att vägra alla former av tagit dem på sängen), att åsidosätta blomstrande marknad för vapen, de populäraste gräsrötterna bland droger och människohandel. En- överenskommelser med storföreupprorsmakarna mot Gaddafi och ligt FN har åtminstone 400 000 tagen, motsätta sig privatiseringar att installera en regim som var mer människor blivit internflyktingar av offentliga tillgångar samt återta följsam gentemot Väst. Detta trots på grund av stridigheterna i Liby- de massiva gas- och oljereserverna att Gaddafis regim hade täta band en. Över en miljon libyska flyk- och andra resurser under offentlig ägo och demokratisk kontroll kan med de västliga regeringarna och tingar har flytt till Tunisien.

Landet står inför en oemot- en plan dras upp för landets återgenomförde nyliberala reformer unsvarad nivå av våldsamheter. Åt- uppbyggnad vilken skulle erbjuda der det sista årtiondet av hans styre.

Västmakterna tvekade inte att i skilliga beväpnade islamistiska en ljusare framtid för alla libyer. ■

12 MARS 2015 # 1 142

13

polisens repression och att politikerna måste ta frågan på allvar.

Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation i Pakistan arrangerar en demonstration på Internationella kvinnodagen.

8 mars världen runt: Tillsammans reser vi krav Trots företagens och mediernas försök att kommersialisera den Internationella kvinnodagen, den 8 mars, är den fortfarande en dag för kvinnors kamp runt om i världen. Årets kvinnodag präglades av kamp mot mäns våld mot kvinnor.

LINA RIGNEY THÖRNBLOM

rs@socialisterna.org

F

ör många kvinnor innebär kampen för sina rättigheter en risk att utsättas för våld eller polisens repression.

I Gaza möttes 1 500 kvinnor

dagen innan den Internationella kvinnodagen på varsin sida om gränskontrollen som avgränsar Ramallah och Jerusalem i en demonstration för jämlikhet och mot

rasism. Den israeliska militären använde sig av chockgranater och tårgas för att upplösa protesten.

I Kina har fem kvinnorättsaktivister gripits för att ha planerat demonstrationer i fler städer mot sexuellt ofredande på bussar, skriver Reuters.

I Turkiet, där en proteströrelse mot mord på kvinnor har brutit ut efter att Özgecan Aslan knivhöggs till döds efter ett våldtäktsförsök, demonstrerade tusentals över hela landet.

Tre dagar innan den Internationella kvinnodagen släppte The Human Rights Association en rapport om kränkningar mot de mänskliga rättigheterna i Turkiet under år 2014. Förra året dog 296 kvinnor på grund av våldtäkt, sexuella övergrepp eller våld i hemmet. Hittills i år har hela 56 kvinnor mördats av män.

Statistiken visar tydligt att våldet och antalet mord ökar i Turkiet. Demonstrationerna krävde ett slut på våldet men även ett slut på

Efter den brutala gruppvåldtäkten och mordet på Jyoti Singh i Indien år 2012 gick både kvinnor och män ut och protesterade vilt i en månads tid.

Fruktansvärda uttalanden har gjorts av bland andra en advokat till en av förövarna som visar att det inte handlar om enskilda förvridna individer. Advokaten förklarar till försvar av mördarna att om hans dotter hade vanärat familjen genom att vara ute efter halv nio på kvällen skulle han ha bränt upp henne på gården för alla att se.

Leslee Udwin, regissör av dokumentärfilmen India’s Daughter, förklarar i Agenda den 8 mars: – Det här är män som har blivit lärda av sitt samhälle och sin kultur att ha den här attityden gentemot kvinnor.

Udwins film har förbjudits i Indien och landets inrikesminister har hotat att sätta press på BBC efter att de har visat den. Att Indiens regering är rädd för folkets vrede är uppenbart.

Starkt lyser den röda tråden genom världens protester av kamp mot mäns våld mot kvinnor och även kravet på rätten till våra egna kroppar och liv. Självklart anordnade och deltog även Rättvisepartiet Socialisternas systerpartier i demonstrationer världen över, som i Pakistan, Österrike, Hongkong, Brasilien, Tyskland, England, Irland, Nordirland, Sverige, Belgien, USA med flera.

Internationella (tidigare arbetar-) kvinnodagen lanserades av socialistiska kvinnor i Andra internationalen med framförallt parollen ”Rösträtt för kvinnor ska ena oss i kampen för socialism!”. Det arvet är avgörande för inte bara kvinnans utan även människans frigörelse.

Tillsammans reser vi krav och tar kamp för kvinnors lika rättigheter och för klassamhällets avskaffande. ■

Vänsteralternativ saknas i det finska valet I Finland är det riksdagsval den 19 april. Efter förra valet år 2011 bildade sex partier en höger-vänster­ regering, ”sexpacket”, som leddes av Samlingspartiet (motsvarande Moderaterna) och drev en hård högerpolitik. Den finska högern är nu starkare och vänstern svagare än någonsin.

JUHA TAPIO

I

riksdagsvalet år 2011 fick Socialdemokraterna (S) och Vänsterförbundet (VF) sammanlagt endast 27 procent av rösterna. Deltagandet i högerregeringen visar att Socialdemokraterna och Vänsterförbundet

har gett upp och samtidigt har integrerat arbetarrörelsen i högerpolitiken.

Regeringen har gjort nedskärningar på många miljarder euro inom den offentliga sektorn, sänkt skatten för företagen, godkänt EU:s finanspolitik, gjort stora inköp av vapen och fört Finland allt närmare Nato.

Oppositionspartierna Centern och Sannfinländarna har inte bjudit på något alternativ. Sannfinländarna ger sitt stöd åt den rådande högerpolitiken och håller även på att ge upp sin populistiska EU-kritik som har bidragit starkt till partiets väljarstöd. De står även för en rasistisk retorik.

Sannfinländarna var valvinnarna år 2011. Partiets röstandel gick upp från 4 till 19 procent. Alla

andra partier backade. Före detta statsministerpartiet Centern mötte det största nederlaget och förlorade 7,4 procentenheter.

Enligt de senaste opinionsundersökningarna skulle Centern nu få 26 procent av rösterna och bli största parti. Samlingspartiet skulle endast få 16 procent av rösterna, mot 20,4 procent i valet år 2011.

Också Sannfinländarna skulle backa och få drygt 15 procent.

Enligt samma undersökningar skulle ”vänsterpartierna” inte lyfta. Socialdemokraterna skulle förlora två procentenheter, till cirka 17 procent, och Vänsterförbundet få cirka åtta procent. I valet år 2011 sjönk VF:s röstandel från 8,8 till 8,1 procent. VF förlorade tre mandat och fick 14 platser.

Vänsterförbundet, som efter tre års deltagande lämnade regeringen, har inte gjort någon kritisk utvärdering av sin politik. Tvärtom har partiet antingen varit tyst eller försvarat sin regeringspolitik. VF, som inte kan se någon utomparlamentarisk väg, förbereder sig redan för att ingå i en kommande höger­ regering ledd av Centern. Även om den största delen av partiets anhängare och medlemmar är kritiska eller motståndare till regeringspolitiken är vänstern

inom Vänsterförbundet oförmögen att organisera sig och utmana partiledningen.

Samhället kan inte ändras genom att folk bara röstar vart fjärde år. Politikens kurs kan ändras om socialister och annan radikal vänster kämpar tillsammans med massorna och organiserar sig.

Tyvärr utgör varken Socialdemokraterna eller Vänsterförbundet några vänsteralternativ som skulle kunna utmana högern och högerpopulisterna. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

KULTUR / KRÖNIKA

12 MARS 2015 # 1 142

14

: a k i n ö Kr aden Markn sänkergden glesby

SIGBRITT HERBERT

L

änstidningen Östersund hade den 23 februari en artikel om byn där företagare inte kan ta betalt. Det handlar om byn Yxskafttjälen, 2,7 km sydväst om Strömsund. Där driver Ann-Christin Tängmark en handelsträdgård, men mobiltäckningen är så dålig att kunderna inte kan betala med kort. Hon får lita till folks ärlighet, att de överför pengar när de kommer hem.

Det är inte bara kortbetalning som krånglar, samtal med kunder eller leverantörer kan brytas när som helst.

Det är inte bara Ann-Christin som drabbas utan även andra näringsidkare i byn.

Post och Telestyrelsen (PTS) konstaterar att glesbygden inte är lönsam för teleoperatörerna. Deras lösning är att kommunerna bygger egna master. För en kommun som Strömsund skulle det innebära många master för att täcka alla byar i den vidsträckta men glest befolkade kommunen.

Kommunalrådet Gudrun Hansson (S) anser att PTS gör det lätt för sig genom att kasta över ansvaret på kommunerna. Det är inte bara bygget av masterna som i så fall faller under kommunernas ansvar utan även underhåll och reparationer.

Där marknadsekonomins lagar om högsta möjliga profit inte klarar av vad de allra flesta i Sverige tar för givet ska alltså fattiga kommuner som redan kämpar med utflyttning och en stor andel äldre, tillsammans med hög kommunalskatt, även ta sig an ett ansvar som inte åligger andra, tätbefolkade kommuner. Tydligare än så här kan inte marknadsekonomins tillkortakommande visas.

Samma vecka som Länstidningens artikel publicerade konkurrenten Östersunds-Posten en undersökning som Motormännen hade genomfört över vägstandarden i Sverige.

Sämst vägar har, enligt undersökningen, Jämtland, följt av Västernorrland och Västerbotten. Gemensamt för dessa län är att de är län med långa avstånd och gles befolkning.

(Norrbotten var inte med i undersökningen.)

Anslaget till vägunderhåll i vårt land fördelas efter antal folkbokförda personer. På så sätt får Blekinge med 165 mils länsvägar 10 miljoner kronor mer i anslag än Jämtland med 604 mils länsvägar.

Avlyssnat på ett fik i Stockholm: ”Det är bara Stockholm som växer [i landet]. Folk vill inte bo på landsbygden.”

Folk vill bo här, men marknadstänkandet gör det svårare och svårare.

Posten har en princip som säger att en lantbrevbärare inte kör en sträcka om det finns mindre än två postmottagare per kilometer.

Alltså blir det som i fallet Härbergsdalen, också i Strömsunds kommun, där de boende får köra fyra mil för att hämta sin post. I samma by måste man åka fem mil för mobiltäckning. Den fasta telefonin i området fungerar sämre och sämre. Enligt de boende har den fasta telefonin aldrig fungerat så dåligt som nu.

Sverige håller på att rämna, geografiskt och socialt. Det är ingen betjänt av. Om marknadsekonomin inte klarar av att garantera alla i det här landet, oberoende av bostadsort, rimliga levnadsvillkor är det hög tid att avskaffa marknadsekonomin. ■

Cirkeln har goda förutsättningar och en bra grund, men är till slut otillfredsställande och intetsägande.

Cirkeln: Tårta med sur grädde Sju ungdomar. Ett litet samhälle. En skola. En natt. Ett möte.

Magi är omkring dem. Och de är häxor. Jag tror att den här filmen hade kunnat bli så mycket bättre. Det finns bra förutsättningar här. Jag börjar med det jag tyckte om.

ANNA BELSTOCK

offensiv@socialisterna.org

C

irkeln visar trovärdigt hur ungas känslor och vardag förminskas. Ofta är reaktionen mindre när det är en tonåring som har tunga tankar eller bråk med en närstående. Ofta är bemötandet i stil med ”det är många som mådde dåligt i tonåren, det är så att vara tonåring” eller ”det är så mycket humörsvängningar med alla hormoner som kutar omkring”.

De här sättet att ge respons på en annan människas liv hjälper inte. Tänk efter nu. Skulle faktumet att många har det svårt eller att man har mycket hormoner göra situationen mindre frätande och förgörande för personen?

Filmen visar också hur mobbning är psykisk misshandel med ofta bestående men och hur polis

och skola i många fall kan bete sig otroligt otillräckligt. Ännu värre är det när personens mentala hälsa nedvärderas på grund av dennes ålder, vilket också ger en bild av hur fast man kan vara innan man har fyllt 18 år. Lägg därtill tvånget att behöva gå i skolan, instängd i fällan att oftast inte kunna ha ett eget hem och fast i facken som de lite äldre sätter en i.

Fördelningen av huvudrollerna är skickligt gjord. Det varierar mellan ett flertal karaktärer under filmens gång. Magin i filmen framställs väldigt vackert och stilfullt, så även sättet de pratar om den.

I övrigt var Cirkeln en aning larvig och förutsägbar. Det kändes dessutom som att man bara fick

första kapitlet ur en bra bok, vilket kändes otillfredsställande och intetsägande.

Tre lager tårta. Botten är bra.

Förutsättningarna för filmen tycks bra. Begåvade skådespelare, kanske en bra budget och vad jag tror är en bra grundstory. Sen kommer det sur grädde på tårtan. Pampig musik som känns som om den har hamnat lite fel ibland.

Avslutningen är som att strö vetemjöl på med tre sockerkorn. Antiklimax!

Självklart kan du lägga upp en film för att det senare kan bli en uppföljare. Men du har inte rätt att i 2,5 timme ha konstant stämningsfull musik som inte passar och bygga upp till en slutscen som inte håller. Annat än om du möjligtvis blundar och bara lyssnar på den väldiga musiken.

Det blev ingen riktig present.

Relationerna var nästan nästan där, men inte där. Slutscenen var på väg att bli något när den trist nog var över. Låt oss hoppas att de går ihop igen och gör uppföljaren till en film som både kan stå på sina egna ben och ge ett slut med mer raketer. ■

PARTI

12 MARS 2015 # 1 142

15

Procent av mål

Norrbotten

377 kr

Västerbotten

Totalt

16 % 13 061 kr

0 kr

Mellannorrland

260 kr

Stockholm

6 062 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

5 049 kr

Sydsverige

1 313 kr

272 Offensiv på 8 mars

D

et distrikt som ligger bäst till i Ekonomikampanjen är återigen Sydsverige. Även Västsverige och Stockholm har haft en bra takt i början på mars. Hittills i mars har vi fått ihop 13 061 kronor, vilket är 16 procent av målet på 80 000 kronor.

der lördag den 7 mars, då vi fick in 2 925 kronor.

272 Offensiv såldes under dessa två dagar, vilket innebär att totalt 342 tidningar har sålts hittills i mars.

Några tidigare år har Rättvisepartiet Socialisternas partikongress varit i februari eller mars, men i år kommer den, och därmed även kongressinsamlingen, att vara i månaden maj.

Det ger oss dock mer tid till utåtriktade aktiviteter i mars och ekonomiresultatet borde därför inte påverkas så mycket av det.

Hittills i mars har 18 nya prenumerationer tecknats, varav två via autogiro. I dagsläget har 2 152 personer en prenumeration på Offensiv varav 1 997 betalar via autogiro. ■

SEBASTIAN OLSSON

offensiv@socialisterna.org En stor del av detta samlades in i söndags i samband med demonstrationerna på Internationella kvinnodagen, närmare bestämt 7 329 kronor. På några orter uppmärksammades dagen redan un-

Haninge / Stockholm RS Haninge Norra,

Torsdag den 19 mars kl 18.30.

Plats: Brandbergen.

För mer info: 073-918 42 81.

RS Stockholm Södra,

Onsdag den 18 mars kl 18.00.

Plats: Bagarmossen.

För mer info: 073-387 65 77.

Pay back time för bankerna

RS Haninge Södra, onsdag den 18 mars kl 18.30.

Plats: Föreningen Träffen, Moränvägen 3.

För mer info om mötestema: 072-524 42 95.

Inför bankprotestveckan

RS Stockholm Norra, torsdag den 19 mars kl 18.30.

Plats: Husby Träff För mer info: 073-567 47 06.

Göteborg

Kampen mot diktaturen i Iran

RS Hjällbo, tisdag den 17 mars kl 18.00.

Plats: Hjällbo.

För mer info: 072-307 81 43.

RS Göteborg Södra,

Onsdag den 18 mars kl 18.00.

Plats: Fjällgatan.

För mer info: 070-298 78 72.

Rapport från Latinamerika

RS Sandeslätt-Hammarkullen, torsdag den 19 mars kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 073-501 21 37.

Luleå

75 år sedan attentatet mot Norrskensflamman RS Luleå, torsdag den 19 mars kl 18.30.

Plats: Partilokalen i Luleå.

För info om mötestema: 0920-22 08 74.

Umeå RS Umeå,

För mer info: 076‑259 84 23.

RS bloggar Besök våra lokala bloggar för uppdateringar angående kampanjer, protester, demonstrationer och händelser som Rättvisepartiet Socialisterna deltar i och tar initiativ till.

RS Haninge: rshaninge.blogspot.se RS Stockholm: rssthlm.wordpress.com RS Göteborg: rsgoteborg.wordpress.com RS Borås: socialistboras.wordpress.com RS Luleå: rslulea.wordpress.com RS Sundsvall: rssundsvall.wordpress.com RS Malmö/Lund: rsmalmo.wordpress.com

Malmö

Sundsvall

Onsdag den 18 mars kl 18.00.

Plats: ABF, Spånehusvägen 47 För info om mötestema: 073-561 91 98.

RS Sundsvall, onsdag den 18 mars kl 18.00.

För mer info om plats:

RS Malmö-Lund,

Grekland, Syriza & Trojkan

070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Socialistiskt program 2015 • Riv upp högeralliansens försämringar.

• Internationell solidaritet med ar­ betare och fattigas uppror och kamp mot förtryck, terror och krig.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kol­ lektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentli­ ga välfärdsjobb.

Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Klimat- och miljöhot

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektivise­ ringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföre­ tags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

• Stoppa lönedumpning via pri­ vatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• Skrota det segregerade skolsyste­ met. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartät­ het.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstat­ liga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

Eskilstuna

Borås

För mer info: 073-373 33 61.

För mer info: 070-396 47 83

RS Eskilstuna,

RS Borås,

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimine­ ringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter­ inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostä­ der, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom masspro­ tester, inklusive de anställdas ocku­ pation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensi­ onärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensioner­ na – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialis­ mens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fackföreningar

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fack­ föreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarpar­ ti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokra­ tiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialis­ tisk värld. ■

BRÄNNANDE

12 MARS 2015 # 1 142

Foto: Socialdemokraterna / Flickr CC

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

K

ollektivtrafiken, som har drabbats hårt av privatiseringarna, lämnas utanför, liksom raka förslag om att privatiseringarna ska rivas upp.

Flera formuleringar känns igen från höstens överenskommelse. ”Eventuella överskott ska som huvudregel återinvesteras i den verksamhet där de har uppstått. Nya regler bör starkt begränsa möjligheterna att dela ut vinst eller på annat sätt föra ut medel från verksamheten, även i samband med försäljning”, skriver Shekarabi och Sjöstedt.

– Det har gått väldigt bra att samarbeta med regeringen om den här frågan. Det här håller verkligen

vad vi sa i valrörelsen, att vinstjakten ska bort ur välfärden, citeras Jonas Sjöstedt efteråt av Aftonbladet.

Detta motsägs dock direkt av att Shekarabi i en uppföljande DN-intervju säger att regeringen kan tänka sig att välfärdsföretag får göra en vinst på cirka sex procent.

– Jag kan bara konstatera att vi pratar om ungefär sex procents vinstmarginal för tjänstesektorn i stort. Det är den siffran som gäller för den här delen av näringslivet om man också tittar på den privatfinansierade delen. Det är inte orimligt att utgå från vad som är vinstmarginal i den övriga ekonomin, säger civilministern.

Därmed reduceras i ett slag talet

Det kan också noteras att Moderaterna enligt DN inte alls är lika avvisande till en uppgörelse med regeringen som FP, KD eller allra mest hysteriskt Annie Lööf (C), som tycker att ”det här andas statssocialism och doft av 1970-talet”.

– Vi har en samsyn på en rad punkter. Men vi är samtidigt oroliga för vilka konsekvenser det blir om företagen inte får göra vinst, säger Peter Danielsson, förste vice ordförande i Moderaterna.

Precis som direktiven till utredningen och Shekarabi i sina kommentarer betonar Moderaterna vikten av kvalitet och fortsatt ”valfrihet”.

Vissa formuleringar i Shekarabis och Sjöstedts DN-artikel bagatelliserar på ett häpnadsväckande sätt den nyliberala kontrarevolution som har skett inom välfärden.

Det tycks som om de inte hört talas om den svenska skolans extrema resultatras och segregering enligt PISA-undersökningarna. Inte heller Riksrevisionens färska sågning strax innan jul av det fria vårdvalets konsekvenser, stick i stäv mot den etiska plattform för vården som ska garantera vård efter behov. ”De senaste tjugofem åren har stora förändringar skett på välfärdens område. Mycket har blivit bättre. Det är värdefullt att det i välfärden i dag finns valfrihet för individen”, skriver de, innan vissa brister kritiseras: ”Men de marknadsinspirerade reformerna har också lett fel. Det är dags att utvärdera misstagen och förbättra regelverken.” Intrycket

Reepalu har tidigare inte precis gjort sig känd som en motståndare till privatiseringar eller vinster i välfärden. Det kommer också att dröja till 2017 innan några förslag läggs i riksdagen. ”I bästa fall blir vinstutredningen ett slag i luften”, hoppas Vårdföretagarna i sin kommentar. ”I sämsta fall rämnar stora delar av vår välfärd, vårdens entreprenörer tackar för sig, och vi lämnas med enbart det offentliga alternativet”, skriver de.

Och risken för att vinstutredningen verkligen blir ett slag i luften är ännu mer uppenbar efter Shekarabis intervju i Dagens Nyheter om att regeringen kan tolerera en vinst i välfärden som motsvarar den genomsnittliga inom tjänstesektorn på sex procent och tydligt deklarerade målsättning om en långsiktig överenskommelse över blockgränsen. Direkt anmärkningsvärt är också att varken detta eller Shekarabis och Sjöstedts tal om att ”mycket har blivit bättre” inom välfärden de senaste 25 åren ännu inte har väckt några hörbara protester inom vare sig V eller S. Det är uppenbart att Välfärdslobbyisternas bastanta grepp bara kan rubbas av en ny massiv rörelse för en upprustad och gemensam välfärd utan vinstintressen underifrån. Låt oss hoppas att bankprotestveckan den 19-26 mars kan bli ett första litet steg i den riktningen. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rätvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: prenumerant@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

Foto: Natalia Medina

Gå med i

om ”starkt begränsade vinstuttag” till en tolerans av vad som idag är genomsnittliga vinstuttag ”i den övriga ekonomin”. Och det ger onekligen en ”välkomnande och öppen attityd”, som Shekarabi signalerar, till de ”demokratiska partier som vill vara med och ta ansvar”.

Målet är att hitta ”en långsiktig lösning för de privata välfärdsföretagen” och samtidigt att mer än idag stötta idéburna utförare (att till exempel religiösa skolor skulle vara ett problem nämns aldrig), inte att återta verksamheten i offentlig regi.

Foto: GUE/NGL / Flickr CC

Shekarabi: ”Ok med 6 procents vinst i välfärden”

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) och Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt har i ett gemensamt inlägg på DN Debatt redogjort för direktiven till enmansutredningen om vinster i välfärden. Uppdraget omfattar förutom vård, skola, omsorg också socialtjänst även asylboenden och personlig assistans.

blir att ett antal misstag ska rättas till, men att helheten blivit bättre.

Redan till i slutet av detta år ska ett stopp för tvånget av fria vårdval inom primärvården (tvångs-LOV) utredas. Resten lämnas till ensamutredaren, det tidigare kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu (S).

Han får 15 månader på sig att utreda samma frågor som det talades om i höstens överenskommelse: En syftesparagraf i bolagsordningen om att god kvalitet i verksamheten är målet, hur de befintliga aktiebolagen med särskild vinstbegränsning (SVB-bolag) eller andra bolagsformer kan användas, samt öppen redovisning av ekonomin och kvalitetskrav som ska försvåra en lägre personaltäthet.

Sjöstedt (V) tycker att ”mycket har blivit bättre” under perioden som nyliberalismen har härjat inom välfärden.

Shekarabi (S) tycker att välfärdskapitalisterna ska få fortsätta att göra vinster, på sex procent.