Offensiv 1145

Posttidning A

2 april 2015 / # 1 145 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Akutsjukhus hotas av privatisering

Lakeside har inte gett upp

3 7

Stoppa mäns våld mot kvinnor

8-9

Påskuppropet för rätten till asyl

– sid 7 och 16

Lyckad bankprotestvecka Manifestationen på Hötorget i Stockholm den 25 mars blev finalen på Folkkampanj för Gemensam Välfärds bankprotestvecka.

När aktieägarna frossade i de fyra storbankernas (Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank) rekordvinst på sammanlagt 104,5

miljarder kronor – den totala vinsten uppgår till 57,3 miljarder kronor – var Folkkampanjens aktivister närvarande utanför stämmorna för att överlämna Folkets inkassobrev med krav på pengarna till välfärden.

– läs mer på sid 6

Foto: Therese Göterheim / Flickr CC

Högerstyret i Stockholms landsting höjer SL-kortet och vill sälja ännu ett akutsjukus

16

Stoppa Förbifartens miljödiskriminering

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr).

T ex: offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

2 APRIL 2015 # 1 145

2

MP LIKA MED MILJÖSVEK

I

Men det var då det. Idag är Fridolin utbildningsminister och i regeringsställning har Miljöpartiet gjort det till en vana att göra tvärt­emot vad man har sagt och lovat.

Efter det första sveken följer nu ett andra miljösvek: Miljöpartiet kan tänka sig en försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet.

Innan man kom med i regeringen var som sagt MP en stark motståndare till att Vattenfall skulle öppna nya kolgruvor i Tyskland. Partiet skulle ”verka för att Vattenfall tar fram en plan för en fullständig avveckling av såväl kolbrytning som kolkraftsproduktion”, som Miljöpartiets Per Bolund (idag finansmarknadsminister) sa i en riksdagsdebatt.

Men när partiet bildade regering med Socialdemokraterna slöts en vänta och se-uppgörelse. Detta samtidigt som den nya S-MP-regeringen, i hemlighet, inledde arbetet med att genomföra den försäljning av Vattenfalls kolkraftverk och gruvor som Alliansregeringen redan hade planerat.

Vattenfall är en Europas störs-

Foto: Miljöpartiet de gröna / Flickr CC

valet hade Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ofta med sig en liten kolbit för att illustrera partiets motstånd mot bland annat Vattenfalls brunkolssatsning.

På en direkt fråga om vad han skulle göra med Vattenfalls tyska brunkolssatsning svarade Fridolin: – Stoppa gruvorna. Så att man inte kan ladda de här kraftverken och se till att de överlever. Vi är beredda att förhandla om olika lösningar för det. Men att bara sälja så att någon annan driver det vidare, det är ju ingen lösning.

ta miljöbovar och de kolkraftverk som Vattenfall äger i Tyskland släpper ut mer koldioxid än hela Sverige. Vattenfalls kol- och kärnkraftsatsning har kantats av miljöbrott och skandalaffärer.

För Miljöpartiet är det regeringsposter som gäller – inte miljön, vilket på nytt illustreras av att partiet öppnar för att sälja ut Vattenfalls tyska brunkolsverksamhet. ”En köpare av kraftverken kommer förstås inte gå in i verksamheten med avsikt att avveckla den. I marken runt kraftverken ligger en av Europas största fyndigheter av brunkol, och den som äger kraftverken har rätt att använda kolet utan kostnad.

En ny ägare kommer därför säkerligen att hålla igång kraftverken så länge som möjligt och kanske även ersätta dem med nya kolkraftverk på sikt”, skrev Greenpeace chef Annika

Jacobson den 9 mars och varnade för att ”en försäljning med all sannolikhet skulle innebära att utsläppen från anläggningarna ökar”.

S-MP-regeringens försäljning av Vattenfalls kolkraftverk och gruvor eldar på energijättarnas förödande satsning på kol i ett läge där det brådskar med att avveckla beroendet av fossila bränslen och kärnkraft för att satsa på förnybar energi.

Inom Vattenfall och andra energibolag finns det kompetens och tillgångar som kunde användas för en grön omställning. Men det förutsätter att energibolagen samlas i ett statligt bolag som styrs demokratiskt av de anställda tillsammans med representanter från miljöorganisationer för en socialistisk, grön politik som syftar till en planerad samhällsekonomi för att kunna genomföra en klimatomställning. ■

KNÄFALL FÖR DIKTATUREN

E

fter att ha sagt upp vapenavtalet med Saudiarabien har regeringen g jort allt för att förbättra relationerna med såväl den saudiska diktaturen som det så kallade näringslivet.

Så fort direktörerna höjde tonen efter att vapenavtalet hade sagts upp bjöd regeringen in ett 40-tal toppdirektörer till kris­ möte för att ”rätta ut de eventuella missförstånd som hade uppstått”, som Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne sa efteråt.

Regeringen tog även hjälp av kungen för att få de saudiska härskarna på bättre humör. Det är inte första gången som kungahuset har ställt upp för att vinna dikaturens gunst. Det var med hjälp av kungahuset, som fungerar som en ambassadör för svensk kapitalism, som vapenaffären med Saudiarabien roddes i hamn av Göran Perssons S-regering.

Det är mot den bakgrunden inte förvånande att det svenska kungahuset på nytt kallas in för att värna marknader och förbindelser i Saudiarabien. Så fort det saudiska kungahuset höjde tonen skickade kungen ett brev till sin vän kung Salman i Saudiarabien och bad å regeringens vägnar om ursäkt. Detsamma g jorde även statsminister Stefan Löfven. ”Kung Carl XVI Gustaf betonade [i sitt brev] djupet av de bilaterala förbindelserna och sin iver att de fortsätter. Premiärminister Stefan Löfven uttryckte också att han djupt beklagade den kris som har uppstått och betygade starkt att hans regering önskade upprätthålla de bilaterala förbindelserna”, skrev arabianbusiness.com den 29 mars.

Dagen innan hade den saudiska tidningen Arab News en bild där Sverige speciella sändebud till Saudiarabien, den förre försvarsministern Björn von Sydow (S), ses skaka hand med Saudiarabiens försvarsminister, prins Mohammed bin Salman. Rubriken på Arab News artikel lyder: ”Diplomatisk träta: Sverige säger förlåt”. Knäfallet kan inte bli tydligare. Att det kom samtidigt som Saudiarabien, med svenska vapen, gick i krig mot Jemen gör det hela än mer osmakligt. ”Statsministerns och den svenske kungens liksom sändebudet von Sydows insatser har varit mycket värdefulla. Jag tror att dialog och närvaro är vägen framåt”, skrev en helnöjd Jacob Wallenberg, ordförande i Wallenbergfamiljens investmentbolag Investor, efteråt.

D

et var för övrigt samme Jacob Wallenberg som för några år sedan lät yttra att ”kungen är väldigt engagerad i vad företagen gör. Det har stor betydelse för svenska företag, så är det!”

Med god förtjänst agerar kungen som storkapitalets högst avlönade dräng. Regeringsledamöterna å sin sida får mindre betalt för sitt stöd och fjäsk för storföretagen. Men det är också den enda skillnaden. Det om något visar Saudiaaffären och dess efterspel. ■

Friskolor som utbildar elever till att arbeta på hunddagis eller med äventyrssport kallar sig för natubruksgymnasium med inriktning skog. Därmed får de uppåt 229 100 kronor per elev och år, en ersättning som är avsedd för skogsbruksutbildningar som behöver dyra skogsmaskiner (DN den 29 mars).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki, Natalia Medina och Ammar Khorshed • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2015 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

2 APRIL 2015 # 1 145

3

Fortsatt kamp för Lakeside Kampen för att rädda Ungdomens hus Lakeside fortsätter.

Den 25 mars ägde den andra demonstrationen för att stoppa uppslittringen av verksamheterna rum, som tågade från Poseidons torg till kommunhuset där kultur- och fritidsnämnden hade sammanträde. Den styrande koalitionen S, MP och C försöker att mot de aktivas vilja flytta verksamheten till Jordbro, trots att bara 30 av över 200 dansare får plats där.

Linnea Bergmark från Haninges Ungdomsråd och aktiv i kampanjen Rädda Lakeside var en av talarna.

RS HANINGE

rs.haninge@socialisterna.org

– Jag tycker det är vedervärdigt hur politikerna har agerat i processen. Lyssna på oss, backa tillbaka bandet och ge oss en chans, sa Cassandra Bergström, en av initiativtagarna till kampanjen Rädda Lakeside.

Flera andra tal hölls också av bland andra Linnea Bergmark från Haninges Ungdomsråd, Linnea Björnberg, Kristian Borelius och Thomas Hansen från Ormprojektet som är några av initiativtagarna till kampanjen Rädda Lakeside samt Anna Belstock från RoJ-teatern.

Lina Rigney Thörnblom och Mattias Bernhardsson, som båda sitter i kommunfullmäktige för Rättvisepartiet Socialisterna och är aktiva i kampanjen, talade också.

Alla var eniga – lyssna på de verksamma och aktiva inom kulturoch fritidslivet, stoppa uppsplittringsprocessen och satsa på kultur och fritiden i Haninge.

Nämndledningen befarade att Förvaltningsrätten skulle komma att riva upp beslutet om flytt från decembersammanträdet, efter att Mattias Bernhardsson hade överklagat beslutet. Därför hade frågan förts upp även på nämdens möte, men utan att frågan stått med i föredragningslistorna (som reviderades först på sittande möte) och precis som i december utan några som helst handlingar eller underlag.

Nämnden beslöt också att enas kring ett svar till Förvaltningsrätten som andas desperation: Mattias överklagande skulle avslås, då det inte fanns något beslut att överklaga(!). ”Vid tidpunkten av överklagandet fanns inte något sådant beslut gällande flytt av ungdomsverksamheten Lakeside som får överklagas enligt kommunallagen...

Därmed finns heller inget formellt beslut om flytt av Lakeside”, skriver nämnden.

Lina Rigney Thörnblom, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna, blev intervjuad av Haninge Info.

Foto:Mattias Bernhardsson

Likt den senaste demonstrationen var det ingen av de mest drivande nämndepolitkerna för att stänga ned Lakeside som vågade komma ut och möta demonstrationen. Däremot stannade Kent ”Renen” Johansson (S) till och appellerade till demonstrationen att ockupera huset för att förhindra en flytt – för att sedan gå in till nämndmötet och rösta FÖR en flytt av verksamheterna.

Foto:Mattias Bernhardsson

–V

i demonstrerar återigen emot politikernas vanvettiga ”beslut,” för det finns ju inget riktigt beslut, om att splittra upp och i praktiken lägga ned verksamheterna på Lakeside, öppnade Robert Bielecki från Rättvisepartiet Socialisterna (RS) demonstrationen. Robert blev senare även intervjuad i direktsändning av radio P4 Stockholm.

– Detta är deras svar trots att de i flera veckor hävdat att det visst finns ett beslut. Bara för några dagar sedan stod Christer Erlandsson (S) inför 60 ungdomar på Lakeside och sa: ”Den som hävdar att det inte finns ett beslut, den ljuger!” Det är

minst sagt makabert. Om det inte finns ett beslut att överklaga, varför har då nämnden försökt verkställa en flytt genom en uppsägning av hyresavtalet och inbokning av flyttfirma? Överklagan handlade om att det inte fanns ett ”laga beslut”, det

vill säga ett beslut som har gått rätt till. Detta försöker de slingra sig ur genom att fatta ett nytt likadant beslut med samma fel och brister som i det förra, säger Mattias Bernhardsson, som kommer att ge repliksvar till Förvaltningsrätten i veckan. ■

Demonstrera mot hatgruppen Pegida den 18 april i Göteborg Sympatisörer till rasistiska Pegida, som startade i tyska Dresden, försöker nu etablera rörelsen i Sverige. De är idag en handfull personer med blandad bakgrund från antimuslimer till nazister.

ANTIFASCISTER rs@socialisterna.org

”P I februari demonstrerade 5 000 mot Pegida i Malmö.

rojektet” startades i Tyskland och lyckades först samla till stora demonstrationer, men är nu på väg att falla sönder på grund av inre stridigheter. Pegidas tillbakagång i Tyskland kan till stor del tillskrivas de massprotester och den massiva opinion som har mött den rasistiska rörelsen med motdemonstrationer och blockader.

Detta visar hur viktigt det är att bemöta rasisterna på plats för att hindra dem att växa. Pegida har inte lyckats etablera sig i Sverige trots upprepade försök att lansera ”rörelsen”.

Arrangörerna hade hoppats på 200 deltagare den 9 februari i Malmö och att detta skulle fortsätta med demonstrationer i en ny svensk stad varje måndag. Men planerna grusades snabbt.

I Malmö samlade Pegida Sveriges frontfigurer endast 20 sympatisörer och möttes av 5 000 antirasister. Uppföljningen i Linköping den 2 mars föregicks av att lokala sympatisörer hoppade av. Expo rapporterade att ”Endast fyra demonstrerade med Pegida i Linköping”, som möttes av 400 antirasister. Deras två försök till samling i Stockholm har ställts in och nu återstår det att se om de fak-

tiskt kommer att samlas i Göteborg den 18 april som de har planerat.

Detta visar på nytt det som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) hela tiden har pekat på, att stora, välorganiserade antirasistiska mobiliseringar orsakar motsättningar och moraliska bakslag bland rasisterna, vilket hindrar deras framgångar. Samtidigt måste detta användas som en plattform för att lägga grunden för en antirasistisk motståndsrörelse som kopplar samman kampen mot rasism med dess grogrund, högerpolitik och klassorättvisor.

Därför samlar RS, tillsammans med andra inom vänstern som Kommunistiska Partiet, Hekmatisterna och Svensk-Kubanska Föreningen med flera, till motdemonstration klockan 14.00 på Götaplatsen lördagen den 18 april. ■

INRIKES

2 APRIL 2015 # 1 145

4

Slopa otrygga anställningar Under de senaste decenni­ erna har arbetsgivare, upp­ backade av högerpolitiker, bedrivit ett framgångsrikt korståg mot arbetsvillkoren och anställningstryggheten.

Inte minst har arbetsgivar­ na fått blodad tand under de åtta år som Alliansreger­ ingen har suttit vid makten.

AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

F

SCB:s senaste Arbetskraftsundersökning (AKU), publicerad den 24 februari, visar att andelen otrygga anställningar är högre bland kvinnor än bland män och att de har ökat mer bland utrikes födda än bland resten av befolkningen sedan år 2005.

AKU visar också att 7,2 procent av de visstidsanställda har arbetat i fem år eller längre på samma arbetsplats. Det är alltså 39 000 arbetare som har utnyttjas systematiskt genom missbruket med otrygga anställningar, helt lagligt.

Konsekvensen är att det blir svårt att ställa krav och organisera sig fackligt, eftersom arbetsgivaren

Foto: Udo Schröter / Flickr CC

örutom att försämra arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen införde Alliansen ”allmän visstidsanställning” år 2007 med syftet att osäkra arbetsmarknaden. Allmän visstid innebär att arbetsgivare inte behöver ange några skäl till varför anställningen är tidsbegränsad och att visstidsanställningen kan gälla i två år och följas av ytterligare två års vikariat.

Resultatet är att arbetsgivare helt lagligt har kunnat stapla visstidsanställningar och vikariat på varandra i all oändlighet och att arbetare har tvingats att jobba permanent med otrygga anställningar.

En av tre anställda inom Handels avtalsområde har en otrygg anställning.

när som helst och utan motivering kan avsluta anställningen.

Den nya svenska modellen med oändliga otrygga anställningar strider mot EU-rätten.

Till och med kapitalisternas bästa vän EU-kommissionen har vid två tillfällen kritiserat Sverige för att sakna regler mot missbruket av otrygga anställningar och har krävt omedelbara åtgärder av regeringen.

Sedan förbudet mot uthyrning av personal avskaffades av Carl Bildts (M) regering år 1993 har bemanningsbranschen exploderat i omfattning. Bortsett från en dipp under finanskrisen har antalet årsanställda i bemanningsbranschen ökat till nästan 70 000 årsarbetare

år 2013. Branschens penetrationsgrad, andelen av det totala antalet sysselsatta på hela arbetsmarknaden, har ständigt ökat till uppemot 1,5 procent (år 2013).

Nyligen uppmärksammade Dagens Arbete att industriföretaget Element Six i Robertsfors säger upp alla sina 173 anställda i slutet av juli. De arbetare som företaget önskar ha kvar kommer att handplockas och jobba ha kvar via bemanningsföretag under det sista halvåret innan fabriken läggs ner.

Därmed försvinner all form av anställningstrygghet och alla får en uppsägningstid på 14 dagar. Om detta tillåts fortgå finns det inget som förhindrar att fler arbetsgivare

tar tillfället i akt och genomför en rockad med sina arbetare genom att förflytta anställningarna till bemanningsföretag.

Den 27 februari strejkade 1 300 kabinanställda på SAS i Danmark mot att 147 av dem har fått sina anställningar förflyttade till det SAS-ägda lågprisbolaget Cimber med sämre anställningsvillkor.

I juni år 2014 strejkade tågpersonal i Skåne mot tågoperatören Veolias försök att montera ner anställningstryggheten genom att göra om fasta anställningar till otrygga.

Fackförbundet Sekos utdragna och upptrappade strejk, med varsel om sympatistrejker från en mängd fack i olika sektorer, tvingade till slut arbetsgivarna till reträtt.

Efter tågpersonalens seger föreslog Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt en Lex Veolia, ”en arbetsrättslig offensiv”, av den nya regering efter valet. Men någon sådan har vi inte sett skymten av. Det vore ett viktigt steg framåt, men V:s vädjan är långt ifrån tillräcklig för att få igenom verkliga och varaktiga förbättringar.

Det är kanske inte särskilt förvånande eftersom det var under 1990-talet, då bland annat Göran Persons (S) regering hade makten, som de tidsbegränsade anställningarna ökade som mest, från knappt 10 procent av de anställda år 1991 till 16 procent år 1999. Förra året var andelen 16,7 procent.

Flera fackförbund kräver att allmän visstid tas bort ur Lagen om anställningsskydd (Las). Handels ordförande Susanna Gideonsson skrev i SvD Opinion den 9 februari att visstidsanställningar inte leder till fasta jobb, men underlättar för arbetsgivare att missbruka otrygga anställningar.

Inom Handels avtalsområde har var tredje en otrygg anställning.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons (S) svar under interpellationsdebatten om allmän visstid i början av februari var intetsägande och allt annat än en ”arbetsrättslig offensiv”. Det är kanske inte särskilt förvånande eftersom det var den socialdemokratiska regeringen som först föreslog denna permanent osäkra anställningsform år 2006, då kallad ”fri visstidsanställning” (Prop. 2005/06:185).

Fackföreningsrörelsen måste kasta av sig sin tvångströja genom att bryta med den förborgerligade socialdemokratin. Istället måste facken tillbaka till sina rötter och åter bli till demokratiska och kämpande kamporganisationer för att avskaffa daglöneriet för trygga anställningar. ■

Intressant möte om gruvbolagens exploatering av natur och miljö Omkring 20 personer sam­ lades på café Nordansmak i Luleå på torsdagskvällen den 26 mars för att delta i det öppna mötet om Norr­ landsparadoxen, journalis­ ten Arne Müllers nya bok.

ANTON LINDBÄCK rs.lulea@socialisterna.org

Som Arne tog upp, när han svarade på frågan ”Kan inte LKAB gå in och köpa upp gruvan i Pajala?”, har

frågan om förstatligande fått oväntat positiv respons bland dem som han mötte under sin resa genom landet när han skrev boken. Dock tror han inte att det är hela lösningen eftersom LKAB är lika vinstjagande som andra gruvbolag.

– Det är ett globalt fenomen [...] där råvarorna finns får man inte ta del av vinsten. De som sitter längst upp har fått ut sina pengar, och ingenting har gått tillbaka till samhället, sa en person som ville trycka på den utsugning som gruvbolagen står för.

– Det här är frågor som har släppts lös i och med att Thatcher och Bush släppte lös riskkapitalismen [...] det kommer inte att ta slut, sa en man som efterfrågade en kontrollerad gruvsektor. ■

Arne Müller, längst till vänster, berättade om sin nya bok Norrlandsparadoxen.

Foto: Anton Lindbäck

A

rne Müller fanns på plats och öppnade mötet med att berätta om sin bok, som handlar om gruv- och vindkraftssatsningarna som har gjorts i Norrland. Trots alla satsningar har det inte genererat några vinster för samhället eller lika många jobb som det borde i regionen, utan de

har hamnat någon annanstans. Efter öppningen släpptes ordet fritt och Arne fick svara på frågor.

– Pajala är ett av de stora miljö- och samhällsekonomiska misslyckandena i det här landet, sa Arne när han tillfrågades om företag har laglig rätt att bete sig hur de vill. Han berättade om de stora kostnader som uppstädningen efter gruvor kostar samhället.

Transporten av malmen står utanför det miljöavtal som man har anslutit sig till, när han pekade på den ineffektiva transporten från gruvan.

2 APRIL 2015 # 1 145

5

I korthet

Svenska skolan är alldeles för ojämlik slår OECD återigen fast.

Rasism från S i Danmark...

R

asism ”Kommer du till Danmark skal du arbejde” och ”Stramme asylregler og fler krav til invandrere” är danska Socialdemokraternas budskap inför valet den 15 september i år. När svenska socialdemokrater kritiserade sina danska syskons valparoll på Facebook raderades deras inlägg.

Det rapporteras i flera medier den 25 mars. Detta rasistiska och populistiska utspel är en varning om vad som sker när rasistiska partier såsom Dansk Folkeparti normaliseras.

...och rasism från M och KD i Sverige

R Foto: Anders Löwdin / Flickr CC

Svenska skolan för ojämlik larmar OECD I OECD:s nya Sverigerapport, den första sedan år 2012, konstaterar västvärldens ekonomiska samarbetsorganisation att Sverige hittills har klarat sig bättre än de flesta andra länder i Europa genom den finansiella och ekonomiska kris som skakat världen sedan år 2008. Men varningarna är flera och i fokus står skolans kris.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

I

rapporten konstaterar OECD att produktiviteten avtar, liksom att arbetslösheten biter sig fast på en hög nivå och att stora insatser krävs för att vända det mest dramatiska raset av alla medlemsländer för 15-åringarnas skolresultat enligt PISA-mätningarna.

Vidare noteras i rapporten att det finns övervägande negativa risker framöver, samtidigt som strukturella faktorer som en ökad roll för servicesektorn försvårar en förbättring av ekonomins produktivitet (effektivitet). Även de växande flaskhalsarna i form av bostadsbrist och trafikstockningar i både väg- och spårtrafiken uppmärksammas.

Exporten hämmas av en skärpt konkurrens, som drivs på av såväl fortsatt stagnation i Europa som av

en försvagad euro när Europeiska centralbanken (ECB) fortsätter sin monetära expansion. Även en inbromsad efterfrågan från de asiatiska exportmarknaderna förutses.

Därutöver påtalas de systematiska riskerna av en svällande svensk banksektor, vars tillgångar är fyra gånger så stora som BNP, tillsammans med höga hushållsskulder och allt högre bostadspriser.

Skolans kris blir även för en kapitalistisk världsorganisation som OECD central när de dramatiskt försämrade skolresultaten anses utgöra ett växande hot mot både den framtida tillväxten och konkurrenskraften.

– Det är befolkningens kunskaper som är den viktigaste motorn för levnadsstandarden, citerar Lärarnas Nyheter ett uttalande av OECD:s generalsekreterare Angel Gurria, som också poängterade den stora roll som skillnader i kunskaper spelar för ekonomiska och sociala skillnader.

I centrum för OECD:s uppmärksamhet står lärarkåren som nyckel­ personer för en vändning. Och för lärarfacken är så klart uppmaningarna om att höja lärarlönerna, skapa karriärmöjligheter, vässa lärarutbildningen och minska på lärarnas administrativa arbete ytterst välkomna budskap.

OECD kommenterar också de växande skillnaderna mellan

skolor och elever. Organisationen uppmanar därför svensk skola att försäkra sig om att alla elever, även de svagaste och de med annat modersmål, får tillräckligt stöd – ett stöd som måste sättas in tidigt och fördelas efter varje skolas behov. Även om detta inte sägs rakt ut, pekar den svenska skolans nyliberala systemskiften alltifrån kommunaliseringen och snäva budgetregler till skolpeng, fritt skolval och vinstdrivande skolor käpprätt åt skogen. Mot detta saknar såväl OECD:s rapport som den rödgröna regeringen några som helst recept.

OECD är en samarbetsorganisation mellan kapitalistiska regeringar, som i allt väsentligt ännu står för en lätt maskerad nyliberal politik, om än med en överbyggnad av regleringar som bara riskerar att lägga sten på börda.

Den reaktionära bockfoten lyser allra tydligast igenom i dess fortsatta mantra om att öppna arbetsmarknaden för unga och nyanlända genom att sänka ingångslönerna och försvaga anställningsskyddet ytterligare för de så kallade fasta anställda. Likaså i uppmaningen till regeringen att tackla bokrisen genom att öppna ännu mer för marknadshyror. ”Minska skillnaderna”, heter det om skolan, men en stor del av recepten pekar bara mot ökade skillnader. ■

asism Regelverket måste ses över och polisen måste få utökade befogenheter att avhysa personer. ”Vi kan inte längre blunda för problemen.” Detta anser M-politikerna Jessika Roswall och Maria Melmer Stenergard i SvD Brännpunkt den 26 mars.

Vidare svarar Erik Slottner, gruppledare för KD i Stockholms stad, i Metro den 26 mars på frågan ”Hur vill ni förbättra situationen för EU-migranter?” att ”Avhysning av olagliga bosättningar behöver effektiviseras”.

Rasistiska utspel följer i spåren av Sverigedemokraternas valframgångar och av att SD allt mer normaliseras i media.

Sömnproblem har fördubblats på 30 år

S

tress En sammanställning som har gjorts på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet visar att sömnproblemen har fördubblats de senaste 30 åren.

Sömnproblemen har ökat bland såväl män som kvinnor, men ökningen bland kvinnorna är större.

Bland männen har sömnproblemen ökat från 10 till 20 procent och bland kvinnor från 15 till 30 procent. Sömnproblemen har ökat mest för unga kvinnor mellan 16-24 år.

– De som har sömnproblem som är med i våra studier här på Stressforskningsinstitutet beskriver ofta en situation där de sover dåligt och att det leder till problem under dagtid. De känner sig ständigt trötta, de känner sig deprimerade, stressade och de får svårare att koncentrera sig på arbetet, säger Helena Schiller, doktorand på Stressforskningsinstitutet, till SVT den 26 mars, och fortsätter: – Jag tror att det ställs väldigt hårda krav i dag på yngre tjejer. Man ska lyckas. Man ska vara duktig i skolan, man ska se ut på ett visst sätt, man ska hitta ett jobb vilket kanske är svårt att hitta. Det här är krav som bidrar till ökad stress och därmed till sömnproblem. Och utmattningssyndrom eller utbrändhet är ett problem som vi ser ökar just i den här åldersgruppen [16-24 år]. Och det är inget bra sätt att börja sitt liv på.

110 sägs upp från Telia i Karlstad

V

arsel Telia Sonera säger upp 110 av sina totalt 340 anställda i Karlstad. Anledningen är att man lägger ner kundtjänsten för privatpersoner och vill samla den på färre orter. Seko reserverar sig mot beslutet och menar att det är en styrka för Telia att ha representation över hela landet. Facket motsätter sig också att företaget i samband med nedskärningen kraftigt ökar andelen bemanningsanställda och tillfälligt anställda. Det skriver Sekotidningen den 24 mars.

– Dagens teknik gör dessutom att det inte spelar någon roll var i landet personalen arbetar, säger Helene Bohné Strauss, förhandlingsansvarig för Seko klubb Telia Sonera på Customer Channels, till Sekotidningen.

Deltidsanställda diskrimineras på MTR

D

iskriminering Deltidsanställda på MTR, tunnelbanan i Stockholm, får inte så många timmar som deras kontrakt föreskriver. De får dessutom en lägre timlön än de heltidsanställda. Det skriver Sekotidningen den 30 mars.

– I mitt kontrakt står det att jag har 35 procents syssel­sättnings­grad. Problemet är att MTR räknar 35 procent av antal arbetsdagar för en heltid, inte timmar. Eftersom en arbetsdag kan vara ett fyra­timmarspass så slår det väldigt olika. Och lagen säger att arbets­givaren inte får missgynna deltidsanställda, säger Simon Eng­lund, spärrexpeditör, till Sekotidningen. ■

INRIKES

2 APRIL 2015 # 1 145

6

Lyckad bankprotestvecka Bankprotestveckan belyste bankernas ofantliga vinster och utdelningar och krävde pengarna tillbaka till välfärden.

Foto: Luis Felipe Salas / Flickr CC

Manifestationen på Hötorget i Stockholm den 25 mars blev finalen på Folkkampanj för Gemensam Välfärds bankprotestvecka. Tidigare under veckan hade symboliska protestaktioner hållits utanför storbankernas årsstämmor.

Var tredje sjuk eller arbetslös är idag fattig i Sverige.

AMMAR KHORSHED

Fattigdom ökar bland arbetslösa och sjuka

ammar.khorshed@socialisterna.org

N

är aktieägarna frossade i storbankernas rekordvinster på sammanlagt 104,5 miljarder kronor – den totala utdelningen uppgår till 57,3 miljarder kronor – var Folkkampanjens aktivister närvarande utanför stämmorna för att överlämna Folkets inkassobrev.

Offensiv rapporterade i förra numret om den lyckade protesten utanför Nordeas bolagsstämma. På onsdagsmorgonen den 25 mars stod en dryg handfull aktivister utanför Handelsbankens stämma, även den i Grand Hotells vinterträdgård, och överräckte inkassokravet till bankens högsta ledning.

Handelsbankens vd Pär Boman lämnade med ett besvärat leende, inför SVT:s kameror, stämman och kom ut för att ta emot Folkets inkassobrev. Tyvärr sändes aldrig inslaget i TV.

Foto: Sebastian Olsson

På eftermiddagen hölls en manifestation på Hötorget för att avrunda veckan. I Konserthuset intill minglade SEB:s aktieägare på sin stämma. Flera av dem höll med om att storbankerna ”borde sättas åt” medan andra provocerades av protesten och vräkte ur sig både det ena och det andra.

Exempelvis gapade storägaren i Industrivärden, finanshöjdaren

V

Fredrik Lundberg, åt en av talarna, Dror Feiler (V), om att vi minsann vill lägga beslag på ”andras pengar”.

Inte undra på att han känner sig träffad av allmänhetens upprördhet mot de växande orättvisorna och att de rika drar ifrån, vilken Folkkampanjen försöker ge uttryck för.

Arne Johansson (RS) berättade om sin polemik med Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos

på bankens bolagsstämma och om bankernas svindlande vinster och utdelningsfest på samhällets bekostnad.

Statens garantier har gjort att bankerna gör rekordvinster och att ägarna badar i pengar. Finansministern säger att ladorna är tomma, men vi visar att pengar finns och var de finns. Det är till välfärden

som pengarna behövs, inte i fickorna på de redan rika ägarna.

Andra talare var bland andra JanErik Gustavsson från Folkrörelsen Nej till EU, som berättade om hur kapitalets EU har förpassat grekerna till misär, och den facklige aktivisten Gunnar Westin, som gav en ögonvittnesskildring av massprotesten mot Europeiska centralbanken i den tyska staden Frankfurt. ■

ar tredje arbetslös eller sjuk är idag fattig. Det är en dramatisk ökning sedan år 2003.

Då var drygt 9 procent av de arbetslösa och sjuka fattiga – det vill säga hade en inkomst under 60 procent av medianinkomsten. Tio år senare, år 2013, var motsvarande andel drygt 33 procent, skriver Arbetet med hänvisning till ny statistik från Statistiska centralbyrån (SCB).

Bakom den kraftiga försämringen ligger högerpolitikens sabotage av socialförsäkringarna och de ökade inkomstklyftorna. Även studenternas situation har försämrats dramatiskt. År 2003 räknades drygt 26 procent av de studerande som fattiga, tio år senare drygt 42 procent.

FAKTA: År 2013 var medianinkomsten i Sverige 18 800 kronor. Den som hade en inkomst under 11 300 kronor i månaden hamnade därmed under fattigdomsstrecket (källa: Arbetet). ■

Kristofer Lundberg ny ordförande för Angereds Hyresgästförening Kristofer Lundberg från Rättvisepartiet Socialisterna valdes i förra veckan till ordförande för Hyresgästföreningen i Angered (nordnöstra Göteborg). Mötet samlade 100 personer, varav 75 röstberättigade.

Hyresgästföreningen i Angered representerar 13 lokala hyresgästföreningar och över 3 000 medlemmar.

K

ristofer hade föreslagits som ny ordförande av tre lokalföreningar, men valberedningens förslag var socialdemokraten Anton Palfi.

Vilka är de viktigaste frågorna för Hyresgästföreningen i Angered?

– Det är nog olika i olika områden, men i det stora hela är det trygghetsfrågan och vem som ska betala renoveringarna av miljonprogrammet.

Varför är bostadsfrågan viktig att driva idag?

– Bostadsbristen och trångboddheten i Göteborg blir mer akut. På 10 år har Göteborg ökat med 150 000 personer. I snitt ökar Göteborg med 200 personer per vecka. Trots detta ökar antalet bostäder med blott 3 000 per år i snitt i Storgöteborg. Det är självklart att detta är ohållbart.

– I landet i stort behövs 190 000 nya bostäder för att råda bot på bostadsbristen. Det byggs för lite och det som byggs är för dyrt för lågavlönade. I 56 procent av landets kommuner saknas det bostäder. Det finns idag 25 000 vuxna med barn som själva bor hemma hos föräldrarna. Därför är det viktigt att lyfta upp bostadsfrågan på den politiska dagordningen. ■

Kristofer Lundberg, RS, är ny ordförande för Hyresgästföreningen i Angered.

Foto: Elias Theodorsson

MINELA MAHMUTOVIC rs.gbg@socialisterna.org

Från golvet argumenterade förtroendevalda från fem lokalföreningar för Kristofer som ny ordförande som efter sluten omröstning valdes. Kristofer har en lång meritlista vad gäller lokalt engagemang och är välkänd i hyresrättskampen som ordförande i Sandeslätts lokala hyresgästförening.

– Jag hoppas kunna bidra med att få en mer synlig och aktiv Hyresgästförening i hela Angered, där lokala föreningar arbetar tillsammans, säger Kristofer Lundberg.

2 APRIL 2015 # 1 145

7

Stoppa mäns våld mot kvinnor Ungefär 20 kvinnor mördas varje år i Sverige av en närstående man. Senast var det mordförsöket på en kvinna i Gårda i Göteborg.

När ska alla dessa kvinnor sluta vara enbart statistik och istället visa på ett akut behov av förändring?

MINELA MAHMUTOVIC rs.gbg@socialisterna.org

Det här är tyvärr ett av många fruktansvärda exempel på hur långt mäns våld mot kvinnor kan gå,

Samtidigt är det viktigt att lyfta fram krav som mer resurser till kvinnojourer, för höjda löner i kvinnodominerade yrken, vilka är de mest lågavlönade, för rätten till gratis utbildning i feministiskt självförsvar och mot sexismen inom rättsväsendet.

Den hemska sanningen idag är att det inte finns någon fristad

Mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem. Det är patriarkatets och kvinnoförtryckets brutala ansikte.

Foto: The Advocacy Projekt / Flickr CC

D

et var en tidig eftermiddag tisdagen den 24 mars som en kvinna sköts på öppen gata i Gårda. Mannen som utförde mordförsöket kunde hittas och tas av polisen. Denna man var inte okänd för kvinnan. Tvärtom började våldet långt innan denna eftermiddag. Under en lång tids relation har kvinnan och hennes barn fått utstå både fysiskt och psykiskt våld.

När mordförsöket inträffade levde kvinnan med skyddad identitet på grund av mannen. Kvinnan har upprättat ett flertal polisanmälningar mot mannen de senaste åren, senast för olaga hot.

men även hur statens skydd inte alltid är tillräckligt. Att överhuvudtaget få en skyddsåtgärd i form av skyddad identitet eller kontaktförbud är en strid i sig.

En kvinna i Västra Frölunda i Göteborg blev skjuten till döds av sin före detta man år 2013. Kvinnan hade bara en månad innan händelsen ansökt om kontaktförbud, men fått avslag. Detta visar på det kvinnoförtryck som även avspeglas inom rättsväsendet.

Det här fruktansvärda våldet får inte ses som ett individuellt problem eller som ett problem inom familjen utan måste lyftas som ett ansvar för hela samhället. Våldet mot kvinnor är patriarkatets och kvinnoförtryckets brutala ansikte.

I ett hårdare samhällsklimat med en ökad ekonomisk brutalitet ökar våldet. Det krävs en större förändring och rörelse i samhället mot sexism för att uppnå en skillnad.

för kvinnor där de inte riskerar att utsättas för våld. Samtidigt är det kvinnan som tvingas ta ansvar om hon blir utsatt – det är hon som bland annat måste leva med skyddad identitet och

ansöka om kontaktförbud. Behovet av förändring är akut och en förändring kommer inte av sig själv. Patriarkatet har dödat och det dödar.

Det krävs en bred massrörel-

se underifrån som ställer krav på förbättring. Denna rörelse behöver gå ut på gator och torg, på skolor och arbetsplatser, för en enad kamp mot kvinnoförtryck och för förbättrade levnadsvillkor. ■

Inga fler privatiseringar av våra sjukhus Privatiseringar av sjukhus har återigen blivit en stridsfråga. Alliansen, som styr Stockholms läns landsting, vill återigen privatisera ett helt akutsjukhus och även de facto-privatisera sjukvård genom fler vårdval.

Regeringen förbereder för en ny stopplag.

Alliansstyrda landstinget i Stockholms län vill privatisera akutsjukhuset i Danderyd.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

Foto: Holger.Ellgaard / Wikimedia Commons

D

et blir en utredning om utförsäljning av ett akutsjukhus i Stockholm och Danderyd är det sjukhus som Allianspartierna, som har sin bas i de norra delarna av länet, mest verkar dräggla över. Sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink (FP) vill ha ännu mer privat vård säger hon i Svenska Dagbladet den 29 mars.

Till exempel borde det nya sjukhus som behövs i söderort (som kanske byggs på Årstafältet) privatiseras, anser hon. År 2001 genomförde S-regeringen en stopplag som förhindrade utförsäljning av universitetsoch regionsjukhus. Alliansen tog bort lagen år 2007, men vågade aldrig skrida till verket på grund av opinionen. Nu använder de Ca-

pioägda S:t Görans sjukhus som exempel och påstår att S:t Göran har ”bäst resultat”.

Nätverket Välfärd utan Vinst ordnade protester år 2012 när lands-

tinget genomförde en upphandling av S:t Görans sjukhus, som redan var Capioägt sedan år 1999.

Huvudsyftet med konkurrensutsättningen verkar ha varit att få igång en prispresspiral som har

varit förödande för alla sjukhusen i Stockholm.

Regeringen, med stöd av Vänsterpartiet, har sagt att de vill införa en ny stopplag mot utförsäljningar, ett vallöfte från Stefan

Löfven. Erika Ullberg, socialdemokrat i landstinget, säger till Svenska Dagbladet: – Vi behöver stopplagen, men jag hoppas också att kunna sätta stopp för Alliansens planer på att rulla ut fler vårdval, exempelvis när det gäller kardiologin. Det vore väldigt olyckligt om Danderyds sjukhus inte fick fortsätta vara bäst i landet inom hjärtsjukvården, vilket det har visat gång på gång. Slår Alliansen sönder möjligheten för Danderyd att ta emot hjärtpatienter kan det bli lika lilla som för sjukhusets stressmottagning. Den tvingas stänga när de borgerliga privatiserar genom vårdvalet.

Att bara överlåta till regeringen att införa en stopplag är väldigt vanskligt. Regeringen är svag och har redan urholkat direktiven till utredningen om vinster i välfärden till en mycket tunn soppa. Sjukvårdspersonalen i Stockholms läns landsting är en av landets största löntagargrupper.

Vad som verkligen kan stoppa en utförsäljning vore ett samlat och aktivt motstånd från vårdens alla fackföreningar och patientföreningar, en enighet kring bra vård och arbetsmiljö istället för att som så många gånger förut luras in i fällan att konkurrera mot varandra. ■

ANALYS

2 APRIL 2015 # 1 145

8

Påskuppropet blev folk Det är i år tio år sedan Påskuppropet samlade 162 000 människor i en mäktig namninsamling som engagerade till kamp mot en asylpolitik som snabbt hade blivit allt mer omänsklig och repressiv.

Den allt omänskligare flyktingpolitiken var en del av den dåvarande S-regeringens högerkurs.

STEFAN LUNDQVIST

rs.sundsvall@socialisterna.org

Å

r 2005 leddes Sverige av Göran Perssons socialdemokratiska regering. Regeringen hade varit pådrivande till EU:s Schengenavtal och anslöt sig till det år 2001. På alla sätt ville de vara bäst i klassen i att värna ”Fort Europa”. Det yttre gränsskyddet skulle vara så tätt som möjligt och ”illegala invandrare” skulle letas upp och utvisas.

Göran Persson satte också en restriktiv politisk ton för Migrationsverkets och Utlänningsnämndens asylprövningar när han år 2003 sådde misstroende mot flyktingarnas asylskäl. ”Fri rörlighet på arbetskraft vill vi ha, men ingen social turism. Där får vi inte vara naiva”, sa han bland annat. År 2004 hade den mer kallhamrade asylpolitiken börjat slå igenom på allvar. Asylsökande, stödpersoner och advokater ställdes inför en ny verklighet där tidigare asylskäl inte längre tycktes gälla.

Alla argument nagelfors nu och misstroddes. ”Den sökande har inte trovärdigt kunnat belägga sina asylskäl och har inte kunnat visa en sammanhängande historia...” Varianter på dessa motiveringar fick de flesta asylsökande vänja sig vid att läsa i avslagbeslut som damp ner på dörrmattan.

den asylsökande. Asylsökande som flytt från förföljelse på grund av sexuell läggning eller av religiös eller politisk övertygelse nekades nu också ofta asyl.

I Uppsala satt ärkebiskop K-G Hammar i början av december år 2004 och filade på sin julpredikan.

Han var skakad av sina möten med människorna inom kyrkan som arbetar med asylsökande och gömda.

Dessa engagerade människor hade under det senaste halvåret förmedlat en frustration och vanmakt. Allt fler förtvivlade flyktingar sökte upp kyrkan med sina avvisningsbrev i händerna och eldsjälarna kunde inte längre ge dem något hopp. Ingen verkade längre få stanna, oavsett asylskäl.

K-G Hammars julpredikan handlade om de gömda barnen. ”Vad händer med oss om vi stänger ute barns behov och solidariteten med den som är utsatt? Vad händer med vårt Sverige? Kollapsar inte det utan medkänsla?”

Dagen efter skickade han ett julbrev till regeringen där ärkebiskopen krävde en asylrätt värdig namnet, men även amnesti för tiotusen människor som levde i Sverige utan tillstånd, varav tretusen barn. Regeringen tog inte någon större notis till brevet, men den missbedömde den proteststorm Tidigare hade många flyktinggrup- som var i vardande mot deras allt per från olika oroshärdar i världen brutalare utvisningspolitik. Exemefter några år i Sverige fått perma- plen var många och media började nenta uppehållstillstånd (PUT) av ta upp olika flyktingfall. humanitära skäl. Humanitära skäl Det som speciellt berörde och upphörde nu, skakade om var mer eller mindMinnet av Påsk­ hänsynslöshere, att gälla. Nu mot de så uppropet för tio ten gällde en annan kallade ”apaordning. Irak- år sedan inspire­ tiska barnen”. kriget sades till rar då det visar Före år 2004 var ett okänt exempel vara avpå breda solida­ detta begrepp för de slutat. Trots att landet fortfaran- riska stämningar flesta.

Men på Eude befann sig i och kamp istället ett inferno av geniahemmets för tystnad och sjukhus i Stockvåld och kaos stigande opini­ holm hade läkaansåg Migrationverket att onssiffror för SD. ren Göran Boflyktingar däridegård år 2003 från nu kunde återvända. Likadant behandlat en grupp barn med detför dem som lyckats fly från dikta- ta symtom. Även i England och Auturer i forna Sovjetrepubliker. stralien hade uppgivenhetssynAv människor som hade utsatts drom hos flyktingbarn uppmärkför tortyr och förföljelse krävde nu sammats.

Migrationverket att de skulle anskaffa intyg från diktaturen att man Barn som drabbas av detta har i verkligen hade förföljts och torterat regel bevittnat traumatiska scener i

Dåvarande S-regeringen och migrationsminister Barbro Holmberg (S) vägrade att tro på att det fanns barn som har bevittnat sådana fasor att de har blivit apatiska och spred myter om att barnen bluffade. hemlandet och under flykten, som våld och hot mot föräldrarna och dem själva. Barnet bär med sig minnen och stark ångest. När det tredje avslaget kommer och föräldrarna bryter ihop i skräck och förtvivlan försvinner all trygghet och allt hopp. Barnet – som ofta har burit ett stort vuxenansvar för sina syskon – kollapsar i uppgivenhet till ett Törnrosatillstånd där hen inte svarar på tilltal, inte kan sköta sin hygien och måste sondmatas.

Den dåvarande migrationsministern Barbro Holmberg (S) och regeringen avfärdade de vetenskapliga rönen om uppgivenhetssyndrom och menade att barnen simulerade då de användes som vertyg av föräldrarna för att få stanna.

Psykologen Marie Hessle, tidigare chef för flyktingenheten inom Stockholms barnpsykiatri, var ökänd för att ha anammat denna konspirationsteori och anställdes av Holmberg för att, som det hette, ”objektivt granska de apatiska barnen”. Resul-

tatet var väntat då hon inte lade någon vikt vid Göran Bodegårds och andra barnläkares erfarenheter av barnen, utan skrämmande nog inte drog sig för att istället använda sig av den rasistiske läkaren Thomas Jackson, som bland annat på den nazistiska hemsidan nationell.nu år 2009 skrev att barnen simulerade.

Skrönor om att de apatiska barnen var uppe på natten och åt spriddes av Holmberg och Hessle, men visade sig vara just skrönor.

Samma sak var det med lögnerna som spreds om att barnen var drogade eller förgiftade av föräldrarna. Alla dessa anklagelser är mycket avslöjande och grundligt bevisade som ogrundade falsarier i Uppdrag granskning-journalisten och författaren Gellert Tamas bok De apatiska (Natur & kultur, 2010).

Migrationsministern och Migrationsverket vägrade att ta någon hänsyn till de hundratals barn som dukade under för deras hänsynslö-

sare asylpolitik som inte gav hopp, bara avslag. Den socialdemokratiska regeringen såg till att miljontals kronor fanns till chartrade flygplan i syfte att utvisa människor och skröt om hur många avvisningar man hade lyckats verkställa.

I juni 2004 sände SVT Aktuellt ett inslag som blev droppen för många.

Aktuellt hade filmat hur en apatisk flicka, till synes livlöst liggandes på en bår, rullades ombord på ett flygplan för att avvisas till Makedonien.

Protesterna och kampen för de apatiska barnen växte nu i media, i debatter och i demonstrationer på gator och torg.

En rysk apatisk pojke, Vlad, avslöjades ha blivit dumpad på en flygplats i St Petersburg och hade sex månader senare inte fått någon vård utan låg i ett slitet rum utan toalett som han delade med fem andra familjemedlemmar. Sverige blev även vid denna tidpunkt obestridd världsmästare i antal fällningar hos FN:s

2 APRIL 2015 # 1 145

9

krörelse för asylrätten En mäktig folkrörelse för rätten till asyl ledde till att tiotusentals flyktingar fick uppehållstillstånd. En liknande rörelse krävs även idag, eftersom den inhumana flyktingpolitiken inte har upphört.

Foto: Offensiv

Foto: Offensiv tortyrkommitté för avvisningar i strid med tortyrkonventionen.

Sverige kristna råd (SKR) är ett forum för ekumenisk dialog mellan olika religioner, kyrkor och trosuppfattningar. De beslutade sig i början av år 2005 för att göra K-G Hammars julbrev till en kraftfull kampanj med nationell namninsamling bakom kraven: • Vi sörjer över att barns bästa inte ges prioritet vid beslut om uppehållstillstånd i vårt land.

• Vi välkomnar ett domstolsförfarande som ger asylsökande ökad rättssäkerhet.

• Vi uppmanar den svenska regeringen att inför ett nytt domstolsförfarande ge amnesti åt alla dem som har vägrats asyl i vårt land.

• Vi kräver att rätten till asyl återupprättas och utvidgas på ett sätt som är värdigt ett humant rättssamhälle.

Den 17 februari fattade majoriteten i riksdagens socialförsäk-

ringsutskott, bestående av socialdemokrater och moderater, beslutet att säga nej till att ge de apatiska flyktingbarnen och deras familjer asyl av humanitära skäl.

Regeringen och Moderaterna stod fast vid att varje individ skulle prövas individuellt. Att ge de apatiska barnen en kollektiv amnesti skulle bli till en humanitär katastrof, enligt minister Holmberg. Beslutet och Migrationsministerns uttalande gav inget hopp, men blåste upp till en opinionsstorm av en styrka som regeringen inte hade räknat med.

Påskuppropet som släpptes i mars nådde på några månader upp till 162 000 namnunderskrifter (landets största namninsamling sedan Vietnamkriget). En rad organisationer anslöt sig, bland annat fackförbundet SKTF (idag Vision).

Parallellt med Påskuppropet kampanjade nätverket Flyktingamnesti 2005 och mobiliserade den 7 maj landsomfattande demonstra-

tioner i nio städer från Luleå i norr till Malmö i söder. För Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Elevkampanjen var kampen för asyl lika viktig då som nu. Åren 2004-2005 spelade organisationerna en viktig roll för Flyktingamnesti 2005:s demonstrationer och kämpade lokalt för att de apatiska barnen Niada i Luleå och Shahida i Härnösand skulle få stanna. Bland annat ordnades demonstrationer som satte press på Göran Persson vid hans besök i både Piteå och Härnösand.

En annan organisation som spelade en stor roll i denna folkrörelse för rätten till asyl var Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd (FARR). I riksdagen drev Miljöpartiet och Vänsterpartiet delvis Påskuppropets krav.

I september demonstrerade tio­ tusentals i 30 städer för flyktingamnesti. Denna starka opinion som Påskuppropet och asylrörelsen hade väckt gjorde att framför allt

Miljöpartiet under höstens budgetförhandlingar lyckades pressa regeringen till att skriva en tillfällig asyllag som i praktiken gav de apatiska barnen och många andra som hade fått avslag ”en slags amnesti”.

Den 22 december år 2005 hade nämligen den nya tillfälliga lagen beviljat permanent uppehållstillstånd till 85 procent av 900 behandlade ansökningar. Av 30 000 sökande fick 18 300 uppehållstillstånd.

Påskuppropet år 2005 slutade med en stor seger och visade att en massrörelse som tar kamp för sina krav kan vinna. Rörelsen blev också till ett bålverk mot rasismen som marginaliserades under detta år. Men kamp och segrar är en färskvara.

Asyl och permanent uppehållstillstånd är det även idag mycket svårt att få i Sverige. Asylsökande misstros och Migrationsverket lägger ner stor möda på att hitta svagheter i den sökandes historia.

SVT:s Uppdrag granskning visa-

de till exempel nyligen hur Migrationsverket använder sig av mycket oprofessionella språktester – innehållandes fatala misstag – för att kunna underkänna trovärdigheten i flyktingens ursprung och verkställa utvisningar. Apatiska flyktingbarn kan få avslag även idag och riksdagspartier som Kristdemokraterna, som år 2005 ställde sig bakom Påskuppropet, konkurrerar idag med varandra om att vara först med nya flyktingfientlliga förslag.

Till helgen är det påsk. Minnet av Påskuppropet för tio år sedan inspirerar då det visar på breda solidariska stämningar och kamp istället för tystnad och stigande opinionssiffror för SD. Fler tvingas idag fly från krig och barbari och asylrätten behöver forfarande återupprättas och försvaras. Till det krävs initiativ och en landsomfattande kämpande asylrörelse likt Påskuppropet och Flyktingamnesti 2005. ■

INTERNATIONELLT

2 APRIL 2015 # 1 145

10

Kinesiska kvinnorättsaktivister har färgat bröllopsklänningar röda för att illustrera mäns våld mot kvinnor. Flera har nu fängslats av den kinesiska regimen.

Alcero måste hittas vid liv Sedan den 27 februari är en ledande venezolansk politisk aktivist, Alcedo Mora. försvunnen. Han är en revolutionär militant på 55 år med en lång politisk historia.

Många människorätts- och vänsterorganisationer likaväl som många andra har fördömt hans försvinnande. Hans familjemedlemmar har även startat en solidaritetskampanj på sociala medier och har fått stöd av höga regeringstjänstemän. Ingen vet dock var han befinner sig.

SOCIALISMO REVOLUCIONARIO Familjen svävar i ovisshet, trots CWI Venezuela ett relativt bra tillmötesgående från statligt håll. De är rädda för nder 1980-talet var han i att han ska mista livet. likhet med många andra fängslad för ”brottet” att Vi manar till största möjliga akförsvara revolutionära idéer. Han tiva solidaritet med familj och kamrater till Alcedo. Alcedo är utsattes också för tortyr.

I delstaten Merida är hans his- inte den enda som har råkat ut toria som en ledare som har för- för detta. Att med tvång få folk svarat rättvisa och stått för en ra- att ”försvinna” har använts av tidikal förändring vida känd. Han digare militärdiktaturer som utöhar också varit en militant försva- vade repression mot, och även rare av den bolivariska processen, lönnmördade, oliktänkande. likväl som en kritiker av dess missVi manar till internationell solitag och motsägelser. daritet och vi kommer de närmasDe senaste åren har han un- te dagarna att organisera ett möte i dersökt bränslesmugglingen Merida för att starta en kommitté mellan Venezula och Colombia. för nationell och internationell soHans utredning avslöjade att lidaritet med Alcedo och alla andstatliga representanter kan vara ra liknande fall. Han togs vid liv involverade i smugglingen, likväl och måste återvända vid liv! som personer ur det statliga oljeGå in på socialistworld.net och skriv under protestbrevet. ■ bolaget PDSVA.

U

Frige de kinesiska fem Den kinesiska diktaturen firade Internationella kvinnodagen (den 8 mars) med att arrestera kvinnorättsaktivister, ett drag som har väckt vrede runt om i världen. Arresteringarna visar på den ökade repressionen under Xi Jinpings styre och även på hur kvinnors rättigheter idag kvävs i Kina.

SALLY TANG MEI-CHING

cwi@worldsoc.co.uk

D

en 6 och 7 mars, dagarna innan Internationella kvinnodagen och även dagarna innan regimens årliga National Peoples Congress-möte skulle dra igång i Peking, arresterade säkerhetsstyrkor åtminstone tio kvinnor för att ha förberett protester mot könsförtrycket.

Detta var en transprovinsionell (i princip landsomfattande) aktion av den kinesiska polisen. Aktivister arresterades på olika platser – i Peking, Hangzhou och Guangzhou.

Några av aktivisterna har släppts, men fem välkända feministiska aktivister är fortfarande omhändertagna. Deras namn är Wu Rongrong, 30 år, Zheng Churan ”Da Tu”, 26 år, Li Tingting ”Li Maizi”, 26 år, Wang Man, 32 år och Wei Tingting, 26 år.

Li Tingting arresterades i Peking, Zheng Churan i Guangzhou och Wu Rongrong i Hangzhou.

Kvinnorna hade planer på att organisera protester i olika städer den 8 mars, en marsch i en park i Peking och att sätta upp klistermärken i kollektivtrafiken för att sprida ett budskap mot sexuella trakasserier.

De senaste åren har dessa aktivister blivit välkända för sina performance art som har väckt den offentliga medvetenheten kring

kvinnors rättigheter i Kina. Detta inkluderar kampanjen ”Ockupera mäns toaletter” som krävde fler kvinnliga toafaciliteter på offentliga platser samt en aktion där de klädde sig i vita bröllopsklänningar täckta med röd färg för att protestera mot mäns våld mot kvinnor. De är medlemmar i Kvinnliga rättigheters aktionsgrupp, som bland annat kämpar mot könsdiskriminering.

Som tidningsmagasinet Time påpekade den 19 mars har de fem aktivisterna ”inte förespråkat att det kommunistiska partiet [som är ett monolitiskt diktatoriskt parti, reds anm] ska störtas”. Inte heller har de ”organiserat politiska stormöten, utan snarare använt performance art som ett sätt att utmana samhällets normer”. Återigen har Xi Jingpings ultrarepressiva maskin slagit ned även mot en måttlig kritik inom systemet, som de har gjort mot visselblåsare mot korruptionen och människor som har kampanjat för etniska minoriteters rättigheter.

Den 12 mars rapporterades det att de fem officiellt har åtalats för att ha ”stört ordningen, startat bråk och provocerat fram problem”. Detta är en bred åtalspunkt som används flitigt av diktaturen för att tysta och

fängsla regimkritiker – inklusive arbetar- och fackliga representanter samt ”politiska reform”-aktivister.

Vid en fällande dom kan straffet bli så högt som fem års fängelse.

De fem kan hållas i förvar i upp till 37 dagar innan myndigheterna beslutar om de ska gå vidare med formella åtal eller inte.

Efter att de fem har fängslats har det pågått namninsamlingar över hela Kina för deras frisläppande, men på många skolor och universitet har dessa aktioner stoppats av de lokala myndigheterna, där skolledningen har hotat med repressalier mot studenterna. Relaterade webbsidor och sociala medier har blockerats i Kina.

Internationella solidaritetsaktioner behövs omgående. CWI (Committee for a Workers’ International som Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av), som har en exemplarisk meritlista när det kommer till kampanjer mot sexism och diskriminering såväl som mot statlig repression, kan spela en nyckelroll i att initiera protester då vi har ett omfattande globalt nätverk och aktiva organisationer i över 40 länder.

Socialist Action, sympatisörer till CWI i Kina och Hongkong, appellerar till socialister och kvinnorättsaktivister internationellt att organisera protester genom att skriva till kinesiska myndigheter och anordna demonstrationer för att kräva frisläppandet av de ”kinesiska fem”.

Skicka protestbrev till den kinesiska ambassaden och anordna demonstrationer samt skicka kopior och foton av era protester till cwi. china@gmail.com. ■

TUSC – ett socialistiskt alternativ i det brittiska valet.

TUSC - ett socialistiskt valalternativ

D

en 7 maj går Storbritannien till val. Ett nytt parlament ska väljas samtidigt om det är val i nästan alla kommuner.

TUSC (The Trade Unionist and Socialist Coalition), där bland annat järnvägsfacket RMT och Socialist Party (CWI i England och Wales) ingår, ställer upp med socialistiska kandidater i nästan en fjärdedel av parlamentsvalets valkretsar och siktar mot att ställa upp med 1 000 kandidater i kommunvalen. Det är den största

socialistiska valutmaningen i den brittiska efterkrigshistorien.

Den sittande regeringskoalitionen mellan Tories (motsvarande Moderaterna) och LibDem, som kan liknas vid Folkpartiet/ Centern, ser ut att förlora regeringsmakten. Men det är oklart vilka som bildar nästa regering.

I opinionsundersökningarna ligger Tories och socialdemokratiska Labour, det största oppositionspartiet, båda strax över 30 procent och i Skottland väntas SNP vinna en storseger. ■

2 APRIL 2015 # 1 145

11

Bombningarna av Jemen är ett högt spel av Saudiarabien, som har beväpnats till tänderna av USA, Sverige och andra vapenexportörer. (Bilden är ett montage)

Saudiska bomber över Jemen Den 26 mars inledde en allians ledd av Saudiarabien bombningar av de växande delar av Jemen som kontrolleras av den shiitiska houtimilisen. Det upptrappade kriget är del av ett cyniskt maktspel där oskyldiga civila får sätta livet till. Redan har ett flyktingläger blivit måltavla med 40 döda och över 200 skadade och landet hotas nu av en total kollaps i krig och motsättningar.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

O

ffensiv har löpande rapporterat om den förvärrade situationen i Jemen sedan den korrupta och handlingsförlamade USA- och GCC-stödda (Gulfstaternas samarbetsråd) Hadiregeringen slutligen störtades i februari av den shiitiska houthimilisen.

Redan innan hade milisen tagit kontroll över den norra delen av landet och huvudstaden Sanaa.

Sedan dess har den fortsatt sin offensiv söder- och österut, med stöd av och i samarbete med de delar av armén som var lojala med den förre diktatorn Ali Abdullah Saleh som tvingades avgå år 2011.

Dagarna innan bombningarna började intog houtimilisen den tredje största staden Taiz och närmade sig den strategiskt viktiga hamn- och affärsstaden Aden. Även om hamnen bara är en spillra av sin forntida storhet, passerar 20 000 fraktfartyg varje år och 3,8 miljoner fat olja varje dag utanför stadens kust.

Den allians som stödjer bombningar består av tio länder: Gulfstaterna Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Qatar och Bahrain samt Marocko, Sudan, Jordanien, Turkiet, Pakistan och Egypten, med ”informations- och logistikstöd” från USA. Saudiarabiens direkta militära attack har flera orsaker. Ända sedan revolutionen år 2011 i Jemen har Saudiarabien gjort allt för att stoppa en utveckling i Jemen som skulle kunna ge hopp åt de förtryckta massorna som lider under det medeltida förtrycket under Saudiarabiens kungahus. Istället har kungahuset försökt att återupprätta saudisk kontroll i Jemen. Den förra presidenten Hadi var till stor del Saudiarabiens man.

Det är osannolikt att endast flyganfall i grunden kan ändra maktförhållandena på marken. Hittills har bombningarna inriktat sig på

huvudstaden Sanaa och de framryckande styrkorna i söder.

Houthimilisen har de senaste dagarna fortsatt sin marsch mot Aden och intagit den viktiga staden Zinjibar, huvudstad i Abyanprovinsen öster om Aden. Inuti Aden har vapenförråd plundrats av styrkor lojala med Hadi – men också av aktivister i den sekulära södra självständighetsrörelsen. Det finns alltså inget enat försvar av staden.

Saudiarabien hävdar att det ännu inte finns något beslut om att sätta in marktrupper. Ett sådant beslut skulle innebära en massiv upptrappning och skulle mycket snabbt kunna utveckla situationen till ett ”militärt träsk”, som skulle bli mycket svårt att ta sig ur med stora risker för regional spridning.

Houthimilisen har med rätta hotat med att Jemen historiskt sett har varit ”en kyrkogård för utländska erövrare”. Arabförbundet har visserligen enats om att sätta upp en gemensam militär styrka för att hantera situationer lik den i Jemen, men den lär ta månader att upprätta och det är inte alls säkert att länderna kan enas om hur en sådan styrka ska användas.

Attacken i Jemen är också en del av ett stormaktsspel där Saudiarabien, Iran, USA med flera slåss om inflytande i regionen. Saudiarabien hävdar att houthimilisen

endast är ”springpojke” åt Iran och hoppas att konflikten i Jemen ska sätta käppar i hjulet för de så kal�lade P5+1-förhandlingarna – där FN:s säkerhetsråds fem permanenta medlemmar plus Tyskland förhandlar om att lyfta sanktionerna mot Iran i utbyte mot att Iran begränsar sitt kärnenergiprogram.

I grunden handlar förhandlingarna om att Iran i praktiken har blivit en viktig stabilitetsfaktor och allierad till USA och Väst i till exempel striderna mot IS i Irak.

Konflikten i Jemen komplicerar saker ytterligare för USA. Till exempel planerar shiitiska milismän från Irak – som nu strider tillsammans med USA mot IS – att resa till Jemen för att slåss mot en USAstödd allians ledd av Saudiarabien. ”Vi har till slut lyckats komma på ett sätt att föra ett krig via ombud mot oss själva”, som komikern Jon Stewart så pricksäkert formulerade den uppkomna situationen. Även om houthimilisen skulle kunna slås tillbaka är frågan vad som kommer i deras ställe. En annan kraft som slåss mot houthierna och som har marktrupper på plats är nämligen AQAP – al-Qaida på den Arabiska halvön.

Houthimilisens styrka är dock inte beroende av Iran, vars stöd hittills mest har varit i ord. De har istället kunnat utnyttja en situation där

den gamla regimen varit totalt diskrediterad utan några lojala styrkor.

När Houtimilisen intog huvudstaden Sanaa kom den också över vapen och annan militärutrustning värd en halv miljard USA-dollar, som USA-regimen hade utrustat Saleh och senare Hadi med. Med tanke på detta – och att Jemen redan innan revolutionen år 2011 var det land i världen med flest vapen per invånare – lär den Saudiarabienledda alliansens blockad mot jemenitiska hamnar inte leda till mindre strider, utan endast ytterligare till humanitära umbäranden för den plågade befolkningen.

Enligt Amnesty International är mänskliga rättigheter i ”fritt fall”. och ”fredliga protester har blivit en livshotande aktivitet”.

Bombningarna av Jemen är ett högt spel av Saudiarabien, som har beväpnats till tänderna av USA, Sverige och andra vapenexportörer, och dess nytillträdda kungliga despot. Bomberna kan mycket väl få sin egen logik med ett upptrappat krig som riskerar att sprida sig.

Jemens befolkning, som förr levt sida vid sida oavsett religiös identitet, får betala ett oerhört högt pris när diktatoriska regimer och stormakter strider om att försvara sina intressen och i slutändan sina vinster och rikedomar. ■

INTERNATIONELLT

2 APRIL 2015 # 1 145

12

Generalstrejker har svept över Belgien under året och i slutet av april går den offentliga sektorn ut i generalstrejk.

Kampen mot högerpolitiken i Belgien stegras nu på nytt.

Under mars och april genomförs flera massdemonstrationer och strejker med kulmen i en generalstrejk i offentliga sektorn den 22 april.

ERIC BYL LSP/PSL, CWI Belgien

1

0 000 fackliga aktivister deltog i en facklig samling den 11 mars. Fackledningen hade från början försökt att begränsa deltagandet till högst 5 000. Det är tydligt att trycket byggs upp för en ny avgörande handlingsplan.

De offentliganställdas fackföreningar genomförde en ny samling den 19 mars och den 20 mars demonstrerade vårdpersonal i Flandern. Den 24 mars var det en ny massdemonstration för offentliganställda, denna gång i Antwerpen.

Det finns strejkplaner inom järnvägs- metall-, kemi- och byggfacken. Den 29 mars genomfördes en demonstration av en bred ”civil” koalition till stöd för fackföreningarna.

Under veckan från den 31 mars till den 3 april hålls massdemonstrationer i var och en av de 10 belgiska provinserna. Den 31 mars och den 1 april genomför ett mindre järnvägsfack en 48-timmarsstrejk som inte kommer att kunna stoppa, men säkerligen allvarligt störa tågtrafiken.

Den 22 april kulminerar allt detta i en 24-timmars generalstrejk i offentliga sektorn, gemensamt genomförd av alla fackföreningar.

Det ser mer och mer ut som om ytterligare kamp, inklusive en 24-

timmars generalstrejk, blir oundviklig. LSP/PSL:s plakat och banderoller den 11 mars hade budskapet: ”Låt dem inte splittra oss – för en ny handlingsplan för att fälla Michel I” (Michel leder den federala regeringen). LSP/PSL är CWI:s sektion i Belgien, systerparti med Rättvisepartiet Socialisterna.

I vårt flygblad föreslog vi regionala demonstrationer kopplade till regionala strejker den första veckan i april, följt av en ny nationell demonstration som upptakt till en generalstrejk på 48 timmar, där arbetarna får rösta om fortsatt strejk efter de första 48 timmarna, någonstans runt den 1 maj.

Den stora generalstrejken i december 2014 var en succé och styrkeuppvisning från facken. Men de fackliga ledningarna sköt beslut om ytterligare åtgärder till den 6 januari och sedan igen till den 30 januari.

Därmed gick möjligheten förlorad.

I januari kom terrorattacken på Charlie Hebdo i Frankrike, följt av antiterroristoperationer i den belgiska staden Verviers. Det gav premiärminister Michel en möjlighet att dölja bilden av en svag och splittrad regering. Opinionsmätningar indikerade att regeringen

hade tagit tillbaka det mesta av det förlorade stödet.

Regeringen blev ännu mindre benägen att göra eftergifter och intog en mer provokativ hållning. Dess förslag om massiva privatiseringar, nedskärningar och attacker på löntagarnas levnadsstandard stod fast.

De fackliga ledarna accepterade en återgång till förhandlingsbordet. Varför? Eftersom de inte tror att det finns ett alternativ. Den fackliga ledningen skulle vara beredd att backa och även till att sluta ruttna avtal. Ledarna för de kristdemokratiska facken har illustrerat det mer än en gång, och hänvisat till ”strejktrötthet”.

Om det i viss mån finns en strejkutmattning är det först och främst för att arbetarna inte är beredda att förlora lön under strejken om de fackliga ledningarna ändå sluter ruttna avtal.

Men objektiva villkor uppväger de fackliga ledningarnas subjektiva svaghet. Graden av attacker som de belgiska kapitalisterna och högerregeringen anser vara nödvändig för att upprätthålla den internationella konkurrenskraften underminerar möjligheten till en överenskommelse.

Det finns definitivt komplikationer, missade möjligheter och öppna svek från de fackliga ledningarna. Men för bara ett år sedan sågs hela konceptet med en handlingsplan av de mest stridslystna aktivisterna som en intressant men abstrakt idé som snabbt avfärdades så fort ett annat förslag

kom upp. Nu har det blivit en konkret idé bland ett bredare skikt av fackliga aktivister. Även om den fackliga demokratin fortfarande är ytterst begränsad har handlingsplanen lett till ett antal arbetsplatsmöten och möjligheter att skapa direkta band mellan fackligt aktiva från olika företag.

LSP/PSL:s medlemmar har stärkt sina positioner och fått viktiga nya ansvarsuppgifter, antingen för att de framhävts av sina arbetskamrater eller genom att nya aktivister har gått med i LSP/PSL. Även om det inte är säkert att en fullskalig handlingsplan kommer att utvecklas innan sommaren och att det finns risker för ytterligare ruttna avtal i vissa frågor, tror vi inte att detta är det enda eller ens det mest sannolika perspektivet.

Rörelsens fulla potential har inte setts ännu och arbetarklassen och vänstern har inte försvagats. Huruvida en mer utbredd klasskonfrontation kommer före sommaren eller om den fackliga ledningen kommer att kunna köpa sig tid är oklart, men en mer öppen och generaliserad konfrontation blir oundviklig.

LSP/PSL strävar efter att ge svar på frågorna om vad som bör göras

Foto:Rachid Moumni

Nya strejker i Belgien

nu. För det första försöker vi generalisera idén om arbetsplatsmöten, för att formellt debattera och besluta om vilka åtgärder som behövs samt börja diskutera vägen framåt inom varje specifik bransch som en start för att utveckla ett arbetarprogram.

För det andra, även om vi är osäkra om den grekiska regeringens förmåga att anta utmaningen den står inför, pekar vi på Syrizas löften om att bilda en antiåtstramningsregering som en väg framåt.

Vi stödjer den fackliga ledningen i staden Charleroi, när den förespråkar en samling av alla krafter till vänster om socialdemokraterna och de gröna. Det tidigare maoistiska partiet PTB:s ”Gauche d’Ouverture” (Vänsteröppning) skulle ha kunnat utgöra ett första steg i denna riktning, trots att de har stängt ute LSP/ PSL. Tyvärr har PTB numera avslutat detta projekt.

Men frågan om att bygga en rörelse till vänster kommer att komma upp igen. LSP/PSL är fullt berett att diskutera detta med alla krafter som på allvar är beredda att starta bygget av ett alternativ till de partier som accepterar åtstramningar och försvarar kapitalismen. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

2 APRIL 2015 # 1 145

13

Fler kriser väntar Netanyahu ”Högerns makt är hotad. Arabiska väljare flockas till vallokalerna. NGO:s [ickestatliga organisationer] från vänsterkanten tar dit dem i bussar.” Detta grovt rasistiska uttalande skrevs och publicerades under valdagen av ingen mindre än Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.

Uttalandet var kulmen på den ultranationalistiska uppviglingskampanj som lanserades av Likud (en sammanslutning av borgerliga partier i Israel) veckan innan parlamentsvalet den 17 mars.

Netanyahu tog hjälp av såväl sina grova rasistiska uttalanden som högerextrema grupper för att skapa en uppviglingskampanj. Detta ledde till att han vann valet, trots det växande missnöjet och avskyn mot hans styre.

YASHA MARMER

Maavak Sotzyalisti/Nidal Eshteraki, CWI Israel/Palestina

T

niala ockupationen av de palestinska territorierna.

Denna uppmaning lyckades inte bara med att få över röster från bosättarnas parti till Likud, utan lyckades även locka ett skikt aktivister från bosättningarna.

Under valdagen gick en grupp på 1 500 bosättare till vallokaler i arabiska städer och byar i Israel för att hota väljarna. Denna provokation från bosättarna – några av dem var beväpnade med tårgas, pinnar och skjutvapen – var officiellt organiserad av Likud i samarbete med Jewish Home och Yisrael Beitenu.

Samtidigt gick omkring 700 bosättare till arbetarstaden Ashdod i södra Israel för att knacka dörr och få de traditionella Likudväljarna till vallokalerna. Ashdod har traditionellt varit en bas för Likud, men tre dagar innan valdagen var Likud tvungna att ställa in ett stort valmöte med besök av Netanyahu av rädsla för att uppslutningen skulle bli för låg. Ett av skälen till det är att Netanyahu har attackerat hamnarbetarna i Ashdod.

Totalt fick Likud, Jewish Home och Yisrael Beitenu 44 platser – blott ett mer än under valet år 2013.

Koalitionen Zionist Camp – ett valsamarbete mellan Socialdemokraterna och liberala Hatnuah – fick tillsammans med det vänster­ inriktade Meretz 29 platser, vilket är två fler än valet år 2013.

Bara några månader efter GazakriGemensamma listan – en val­al- get började den reaktionära stämlians bestående av arabisk-judiska ningen i det israeliska samhället Hadash, de två palestinska national- avta något – de djupa nationella istliberala partierna Balad och Ta’al spänningarna till trots – i takt med samt den islamistiska Förenade arab- det sociala missnöjet. listan – vann 13 platser, att jämföra Till och med presidenten Reumed de 11 platser dessa fyra partier- ven Rivlin sa att: ”Omedelbart efter att kanonerna hade tystats och med na vann i valet år 2013. en förvånansSom ett svar på att procentvärd fart återgick Den ekonomiska den allmänna spärren till det utvecklingen israeliska parladebatten till fråmentet Knesset gor som inflatiokommer trolihade höjts, som och levnadsgen att leda till nen ett försök att få omkostnader attacker på lev- […] Den israebort arabiska representanter, nadsstandarden liska allmänhetökade valdelhar under tre vilket kan pressa en tagandet bland år visat att den arbetare och araber från 58 inte är nöjd med till 64 procent det nuvarande unga till såväl och Gemensam” offensivt som de- systemet. ma listan blev När valrörelden tredje störs- fensivt motstånd. sen drog igång ta alliansen. samlades missnöjet bakom den folkliga parollen Netanyahu uppmanade bosättarna ”Vem som helst utom Bibi” (Bibi är att stödja hans Likud snarare än Je- Netanyahus smeknamn). Indirekt wish Home – vilka triumferade för reflekterade denna paroll också det två år sedan som bosättningsrörel- politiska vakuumet till vänster. sens parlamentariska gren – för att Förhoppningen om att störta garantera framtiden för den kolo- Netanyahu växte tio dagar innan

Foto: Africa Renewal / Flickr CC

rots det växande missnöjet och avskyn mot dess styre vann Netanyahus parti valet genom att mobilisera de mest reaktionära skikten i samhället, särskilt högerextrema bosättningsrörelser.

Likud vann 30 platser i parlamentet, medan högerpartierna Jewish Home och Yisrael Beitenu bara fick åtta respektive sex platser.

Högerextrema Kahanist Yahad fick ingen plats alls.

Detta var det tredje valet i Israel som föregåtts av en blodig attack på Gaza. Denna gång var kriget, som dödade över 2 200 Gazabor, mer utdraget och gav upphov till en mer utbredd och allvarligare nationalchauvinistisk stämning i det israeliska samhället. När detta läggs till i beräkningen är högerns valframgångar ganska blygsamma.

valdagen, när tiotusentals deltog i en stor samling mot ett fortsatt Likudstyre. Mötets politiska plattform bestod dock av en blandning av två motsatta läger som motsätter sig Likud av olika anledningar.

Netanyahu kommer att välja vad som brukar kallas ”en regering med naturliga allierade”, med extremhögern och religiösa partier som Haredim och Moshe Kahlon, när han ska bilda sin regering.

Det kommer hur som helst att bli en svag och impopulär regering. I ett uttalande skrev Maavak Sotzyalisti/Nidal Eshteraki (Socialistiska kamprörelsen, CWI i Israel och Palestina) att: ”Ett än mer högervridet styre bestående av Likud, Bennett och Haredim är ett säkert kort för att bränna de internationella broarna, trigga det palestinska motståndet och en social explosion i Israel.”

Internationellt påbörjar Netanyahu sin fjärde mandatperiod i en mycket mer isolerad position, särskilt efter sitt uttalande några dagar innan valet om att ingen palestinsk stat kommer att bildas.

Västimperialismens rädsla över Netanyahus vägran till eftergifter lägger en grund för framtida konflikter.

För palestinierna i det ockuperade Västbanken och belägrade Gaza har valresultatet än mer underminerat tilltron till förhandlingar med den israeliska regimen. Netanyahus rasistiska hatkampanj mot ”araber” som röstade och hans krav på att Israel erkänns som en judisk stat har fått palestinierna att förvänta sig det värsta. Detta kan bereda vägen för nya massrevolter mot ockupationen och det nationella förtrycket.

Den haltande ekonomin kommer troligen att leda till attacker på levnadsstandarden vilket kan pressa arbetare och unga till såväl offensivt som defensivt motstånd.

Partierna som förväntas ingå i regeringskoalition planerar redan attacker mot demokratiska rättigheter och nya rasistiska lagar mot den arabiska minoriteten i Israel.

Det ökade antalet röster för Gemensamma listan i de arabiska områdena tyder på en läng-

tan efter en förändring och en effektiv kamp mot rasism och diskriminering. Trots begränsningarna i detta valsamarbete, som består av såväl vänster- som konservativa element, finns det höga förväntningar bland deras väljare och aktivister.

Två dagar efter valet manade listans ledare, Ayman Odeh, till en marsch från beduinbyar på landsbygden i Nedev, som regeringen förklarat som illegala, till Knesset dagen då regeringen installeras.

I slutet av valkampanjen manade han till en marsch med tiotusentals judar och araber för jämlikhet.

Sådana aktioner kan bli en bra startpunkt för bygget av en rörelse i Israel, som behövs för att stoppa Netanyahus nya regering, särskilt om den organiseras runt såväl demokratiska rättigheter för alla som för bredare sociala krav för välfärd, bostäder, sysselsättning och fred.

Socialister stöttar bygget av en sådan rörelse, men argumenterar samtidigt för en socialistisk väg ut ur det nationella förtryckets och klassexploateringens fasor som upprätthålls av den israeliska kapitalismen. ■

KULTUR

2 APRIL 2015 # 1 145

14

Selma förtjänar en stor publik Det är så här vi ska minnas Martin Luther King! Ava DuVernays film Selma, om kampen i staden Selma år 1965, träffar rätt.

Vad hände efter kampen i Selma?

Rasismen och terrorn mot svarta tog inte slut där. Åren efter kom King att fokusera mer på kampen mot fattigdom och även kampen mot Vietnamkriget. Medborgarrättsrörelsen var splittrad i krigsfrågan och ville inte att frågan skulle tas upp. År 1967 gick King till slut ut i hård kritik mot Vietnamkriget och anslöt sig till den växande antikrigsrörelsen.

Jag följer inte med när det gäller de senaste filmerna. Men den brittiska tidningen The Guardian har säkert rätt i att det är en skandal att David Oyelowo, som spelar King, inte fanns bland de som nominerades till en Oscar som bästa skådespelare år 2015. Tidningen ger också filmen högsta betyg.

Kampen i Selma varade i tre månader, vilket gör att alla händelser och politiska diskussioner såklart inte kan rymmas i en film. Det viktiga är att den visar Kings och de övrigas kampmetoder och hur de kunde pressa politiker. Det är kampen som pressar fram politiska beslut i parlamentet eller av presidenter. Därför får ofta politiker äran av segrar som andra har kämpat fram.

David Oyelowo, som spelar Martin Luther King, borde ha nominerats till en Oscar för sin roll.

PER JOHANSSON rs.sundsvall@socialisterna.org

F

ilmen hade premiär i USA i januari och svensk premiär i mars. Tyvärr har SF bara tagit in ett fåtal kopior och den visas bara på ett fåtal orter. Det är verkligen synd då filmen förtjänar en stor publik.

Filmen handlar om kampen för svartas rösträtt i staden Selma. Jag tycker filmen ger rättvisa åt Martin Luther Kings liv som aktivist och ledare. Etablissemangets historieskrivning förvandlar ofta honom till oigenkännlighet. Det har varit motbjudande att se reaktionära presidenter som George W Bush med flera gå ut och hylla Martin Luther King och hans ”dröm” om Amerika.

Etablissemanget försöker ta kontroll över minnet av stora kämpar. Det är lite grann som Lenin skrev en gång, att de förtryckande klasserna bemöter revolutionärer med en rasande illvilja under deras levnad, men ”efter deras död försöker man förvandla dem till menlösa helgon”.

Visst fick King även en god portion uppskattning från delar av etablissemanget under sitt liv, bland annat med Nobels fredspris år 1964. Men med hans sista års allt mer tydliga kamp mot fattigdomen, Vietnamkriget och engagemang i facklig kamp ställdes han än mer i konfrontation med regeringen och lokala småpåvar.

Som filmen visar var han ständigt misstänkliggjord och bevakad av den federala polisen FBI. I filmen används regelbundet små utdrag ur FBI:s protokoll för att beskriva händelseförloppen. Är man som jag ateist känns det lite ovant att se hur King med flera fick kyrkan att bli ett centrum för den politiska och antirasistiska kampen. De hämtade kraft och inspiration från religionen.

Under dessa år var terrorn mot svarta fruktansvärd. Många av Kings medkämpar mördades och eftersom kyrkorna utgjorde ett centrum i kampen blev dessa ofta bombade och nedbrända. I början av filmen skildras också ett känt terrordåd där flera flickor som gick i söndagsskola mördades i ett bombattentat.

Mordhoten och även ett par mordförsök gjorde att tanken på hans egen död var närvarande för King. ”Om en man inte har funnit något han är beredd att dö för, är han inte redo att leva”, brukade han säga.

King fick en fascinerande position i den amerikanska politiken. Han

Beställ från Kungsan till Kärrtorp Per-Åke Westerlunds bok om den antirasistiska kampen från Kungsan år 1991 till Kärrtorp år 2013 och framåt är ett måste för socialister, antirasister och rättvisekämpar.

Beställ den redan idag!

E-posta: rs@socialisterna.org eller ring: 08-605 94 00.

Priset är 99 kronor plus porto.

var fortsatt en genuin aktivist på gator och torg som mötte batonger, tårgas och fängelse. Samtidigt kunde han ibland ha direktkontakt med presidenten via telefon och vid ett par tillfällen besökte han Vita huset. Bäst kontakt hade han med president John F Kennedy innan han blev mördad. Men precis som hans fru Coretta skriver i sina memoarer Mitt liv med Martin Luther King var de aldrig naiva. De visste att det var ett politiskt spel, att Kennedy ville synas med en känd kämpe, men samtidigt bedömde de att det gynnade rörelsen som kunde få ett ökat stöd.

Om man som jag har lyssnat på och läst många tal av King kan man

reagera på att de inte är ordagrannt återgivna i filmen. Förklaringen till detta är att rättigheterna till filmatiseringar av Martin Luther Kings tal ägs av filmbolagen Warner Bros och Dreamworks. Detta tvingade filmmakarna att göra små ändringar i talen till att de hade samma innebörd, men inte är exakt återgivna.

Kings sista tal vid segern i Selma var till exempel i verkligheten hans återkommande fras ”How long? – Not long!” I filmen tvingas han säga: ”When? Soon!”. Detta inträffar bara vid några få tillfällen i filmen och det stör mig egentligen inte alls, utan det är mest principen som man stör sig på. Hur f-n kan bolag köpa rättigheter för något sådant!?

Martin Luther King var såklart inte marxist, men han hade studerat marxismen och tagit till sig kritiken av kapitalismen. Om revolutionära socialister, likt dagens Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer i USA), hade funnits som en organiserad kraft samtidigt som King hade de sannolikt vid ett flertal tillfällen kämpat sida vid sida. Revolutionära socialister hade fört fram behovet av socialism och av att bygga ett arbetarparti, vilket var ett perspektiv som King saknade.

Med det sagt ska vi ändå minnas King som en ärlig kämpe för de svartas och fattigas rättigheter.

En kämpe som inte lät sig köpas av makthavarna, men gudarna ska veta (om ni ursäktar uttrycket) att de försökte. King mördades slutligen i Memphis i april 1968 då han kämpade tillsammans med strejkande renhållningsarbetare. ■

PARTI

2 APRIL 2015 # 1 145

15

Procent av mål

Totalt

67% 53 945 kr

Norrbotten

1 407 kr

Västerbotten

1 200 kr

Mellannorrland

1 070 kr

Stockholm

24 705 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

24 130 kr

Sydsverige

1 433 kr

Bättre mars än i fjol

N

är detta skrivs är det några timmar kvar av mars. 53 945 kronor blir förmodligen slutresultatet för månadens ekonomikampanj. Därmed slår vi förra årets 52 762 kronor i mars månad.

SEBASTIAN OLSSON

offensiv@socialisterna.org Vi brukar räkna med att fördelningen mellan veckorna ska vara 10-10-10-40 och därför kallar vi den sista helgen varje månad för ekonomihelg. Det blev dock inte något sådant resultat den här gången. Sundsvall lyckades dubbla sitt resultat den sista veckan och

Haninge / Stockholm Medborgarrättsrörelsen i USA RS Haninges partiföreningar, onsdag den 8 april kl 18.30.

Plats: Träffen, Moränvägen 3.

För info om tema: 072-524 42 95.

Spanien: Kan Podemos visa en väg framåt?

Stockholm var snubblande nära att göra detsamma.

Inte ens Västsverige – som låg så långt före alla andra förra veckan – lyckades nå sitt ekonomimål.

Den här helgen är det påsk, vilket innebär att de Offensivläsare som köper lösnummer istället för att prenumerera kanske får leta mer än vanligt efter en tidningsförsäljare.

Du som redan har en prenumeration kan med fördel ge ett bidrag till Rättvisepartiet Socialisterna och den kamp vi bedriver samt alla de kampanjer som vi är involverade i. Sätt in ditt bidrag på PlusGiro 87 96 49-2.

Du är också välkommen till att delta på något av de möten vi har nästa vecka. Plats och mötestema hittar du i rutorna här under. ■

Offentligt möte: Motsvarande Förbifart Stockholm stoppades i Melbourne RS Stockholm Norra, torsdag den 9 april kl 18.30.

Plats: Husby träff.

För mer info: 073-567 47 06.

RS Stockholm Södra, onsdag den 8 april kl 18.30.

Plats: Högdalen.

För mer info: 073-387 65 77.

Göteborg

Stoppa våldet – rusta upp förorten

Annons

Världsekonomin

Inför RS kongress

RS Sandeslätt-Hammarkullen, torsdag den 9 april kl 18.30.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 073-501 21 37.

Efter en första slagkraftig manifestation i Akalla 29 mars inbjuder Norra Järva Stadsdelsråd och grannskapsföreningen Trevliga Porkala till rådslag om hur vi går vidare: politisk hearing, fler demonstrationer och/eller eller andra aktioner. Välkommen till Husby träff måndagen den 13 april kl 18.00.

Luleå

Malmö

Sundsvall

Onsdag den 8 april kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 0920-22 08 74.

Onsdag den 8 april kl 18.00.

Plats: ABF, Spånehusvägen 47.

För info om mötestema: 073-561 91 98.

RS Sundsvall, torsdag den 9 april kl 18.00.

För mer info om plats:

RS Luleå

RS Malmö-Lund

• Riv upp högeralliansens försämringar.

• Internationell solidaritet med ar­ betare och fattigas uppror och kamp mot förtryck, terror och krig.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kol­ lektivtrafiken.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentli­ ga välfärdsjobb.

Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Klimat- och miljöhot

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektivise­ ringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföre­ tags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

RS Hjällbo, tisdag den 7 april kl 19.00.

Plats: Hjällbo.

För mer info: 072-307 81 43.

RS Gbg södra, onsdag den 8 april kl 18.00.

Plats: Djurgårdsgatan.

För mer info: 070-298 78 72.

Socialistiskt program 2015

Kriget i Jemen

070-363 60 87 / 070-227 42 21.

• Stoppa lönedumpning via pri­ vatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3.

Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• Skrota det segregerade skolsyste­ met. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Mindre klasser och ökad lärartät­ het.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstat­ liga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd.

• För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

Umeå RS Umeå

För mer info: 076‑259 84 23.

Eskilstuna

Borås

För mer info: 073-373 33 61.

För mer info: 070-396 47 83

RS Eskilstuna

RS Borås

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimine­ ringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Åter­ inför rätten till asyl.

• Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostä­ der, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom masspro­ tester, inklusive de anställdas ocku­ pation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensi­ onärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensioner­ na – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

• Enad, global kamp mot imperialis­ mens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fackföreningar

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fack­ föreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarpar­ ti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokra­ tiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialis­ tisk värld. ■

BRÄNNANDE

2 APRIL 2015 # 1 145

Järva vaknar i protest mot Förbifarten och dyrare SL-kort

Foto: Natalia Medina

I söndags ordnades en färgstark manifestation i Akalla.

Trafikverket, regeringen och riksdagen möttes den gångna helgen av ett växande motstånd mot miljödiskrimineringen av Järvas miljonprogramsområden från Förbifart Stockholm och det Alliansstyrda landstingets planer på att dra i nödbromsen för kollektivtrafiken.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

R

egn och snålblåst kunde inte stoppa den färgstarka och kraftfulla manifestationen som grannskapsföreningen Trevliga Porkala och Norra Järva Stadsdelsråd hade kallat till söndagen den 29 mars. Till den varma stämning som besegrade ovädret bidrog starkt det nya Folkbandet, rapparen Alex Flimpoman med dotter och Ada Salomon med sina underbara plakat.

Skarpa appeller hölls av en rad lokala profiler som Pirjo Lawson från Porkalagatan i Akalla, Mohammed Hagi Farah från Järva föräldraalliansen i Rinkeby, Hanna Ghandina Borglund från StreetGäris i Husby och Björn Sundblad från den nystartade kampanjgruppen i Tensta. Detta varvades med tunga fakta om miljökonsekvenserna av Stellan Hamrin från Nätverket Stoppa Förbifarten och Offensivs Ammar Khorshed.

Att Anders Österberg, ordförande i Akalla S-förening, Malin Karlsson, MP:s trafikpolitiska talesperson i landstinget, och Veronica Stiernborg, från V i Kista, också uttalade sitt stöd för uppropets nyckelkrav underlättar för ambitionen att förmå ett mycket stort antal lokala organisationer att ställa sig bakom.

Att S och MP i regeringen beslutade att återuppta bygget av Förbifarten är däremot ett svek.

Till att Trafikverket nu måste känna trycket av ett växande motstånd bidrar också de många kritiska frågorna under deras Öppet hus dagen innan manifestationen i deras projektkontor utanför Akalla industriområde. Kritikerna stöttades också förtjänstfullt av Nätverket Stoppa Förbifarten, som arrangerade en motinformation på platsen vid namn Folkets Trafikverk.

På min egen fråga till Förbifart Stockholms projektledare Alexandra Stassais Söderblom om vad som krävs för att de ska överdäcka

vägen vid Akalla svarade hon: ”Ge mig 200 miljoner så däckar vi över”.

200 miljoner kronor kan låta mycket, men det är växelpengar för världens i särklass största sexfiliga motorvägstunnelprojekt vars slutnota landar på 45 miljarder kronor. ”Förbifart Stockholm är ett hån mot fattiga”, lyder rubriken för en i sak slagkraftig kommentar av Somar Al Naher på Aftonbladets ledarsida i måndags (den 30 mars), som menar att ”den som vill förstå hur segregation fungerar borde studera motorvägar”.

Synd bara att vare sig Al Naher själv, trots en snabbvisit i Akalla, eller Aftonbladets nyhetsredaktion i likhet med många andra medier ännu har upptäckt den faktiskt växande folkrörelse som har börjat spira runt Järvafältet kring det ödesdigra vägvalet mellan motorvägar eller kollektivtrafiken.

Två stormöten och helgens demonstration var bara början för Aktion Rädda Järva. Nu bjuder Norra Järva Stadsdelsråd och grannskapsföreningen Trevliga Porkala in till ett nytt rådslag om hur kampanjen ska gå vidare och mobilisera i allt vidare cirklar, på nästa Järva Café-­ möte i Husby träff måndagen den 13 april kl 18.00.

Kanske en mycket stark lokal rörelse kan pressa fram en överdäckning vid Akalla och Hjulsta samt kasta grus i Förbifartsmaskineriet.

Men för att gå vidare till att också vinna i den stora striden för att kollektivtrafiken ska prioriteras före motorvägen, krävs en mycket bredare allians mellan kampvilliga rörelser och nätverk i Stockholms förorter, berörda fackföreningar, kollektivtrafikanter, vänsterfolk i alla läger och en nyväckt miljörörelse på tröskeln till klimattoppmötet i Paris i slutet av året. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rätvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: prenumerant@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Leo Nobel från Rättvisepartiet Socialisterna (RS) påminde om den avgörande betydelsen av en masskampanj underifrån genom att inbjuda alla till ett uppföljande öppet RS-möte om hur massiva protester stoppade Melbournes motsvarighet till Förbifart Stockholm i Husby träff den 9 april.