Offensiv 1170

Posttidning A socialisterna.org

1 oktober 2015 / # 1 170 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

@offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

Tusentals tågade mot vårdslakten

KAMPANJ

Rädda Luleås skolor

4 5

Förortsmarsch mot Förbifarten

6-7

Vad står egentligen Vänsterpartiet för?

– läs mer på sid 16

Låt Hanna stanna Många av Hanna Tadesas vänner, skolkamrater och lärare samlades den 28 september utanför riksdagen för att demonstrera mot att hon hotas av utvisning till Etiopien. Även flera föreningar och organisationer kom för att visa sitt stöd.

Hanna Tadesa går det sista

året på gymnasiet i Haninge och har bott i Sverige i fem år efter att ha flytt från Etiopien som sextonåring.

Budskapet på demonstrationen var tydligt: Vi ger oss inte förrän Hanna Tadesa har fått uppehållstillstånd.

– läs mer på sid 3

Foto: Stefan Lundqvist

E

tt nytt dråpslag riktas mot vården i Västernorrland. I helgen demonstrerade tusentals i Ö-vik för att rädda BB, kvinno- och barnsjukvård och den 10 oktober väntas en liknande massprotest i Sollefteå.

8-9 Kuba står vid ett vägskäl

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

1 OKTOBER 2015 # 1 170

2

NYA VINDAR I DELAT LAND

CENTERN – NYLIBERAL SEKT

C

D

Ett tecken på hur snabbt opinionen kan ändras är att idag är det nästan hälften som vill att Sverige ska ta emot fler flyktingar. I september var det 44 procent som ville ta emot fler flyktingar, en ökning med 18 procentenheter sedan februari. Under samma tid har andelen som är negativ till att ta emot fler flyktingar minskat från 36 till 30 procent.

Både regeringspartierna och Allianspartierna togs på sängen av den flyktingsolidaritet som har satt sin prägel på Sverige under de senaste veckorna. De etablerade partiernas desperata försök att komma i takt med opinionen har inte lyckats. Därtill är misstron för stark.

Avsaknaden av en kämpande arbetarrörelse och politiskt alternativ gör det dock svårt att upprätthålla medvetenhet och aktivitet.

Landet är också mer delat och polariserat än någonsin tidigare.

Det ökade stödet till Sverigedemokraterna är ett varnande uttryck för detta. De övriga partiernas likformighet ger SD en möjlighet att framstå som ett oppositionsparti

Foto: Lina Rigney Thörnblom

e etablerade partiernas kris fortsätter. I DN/Ipsos senaste väljarundersökning får S och M för första gången sedan mätningarna inleddes år 1979 inte ens stöd av hälften av väljarna.

– Det politiska läget är intressant.

Vi har ett lågt förtroende för partiledarna, en majoritet tycker att Sverige är på väg åt fel håll, kommenterar Ipsos opinionschef David Ahlin till DN den 24 september.

Till det ska läggas att opinionsvindarna svänger snabbt. Det missnöje som finns kan hastigt ge upphov till nya rörelser och stämningar.

som står vid sidan av det etablissemang man egentligen tillhör.

På grund av opinionen har Allianspartierna känt sig tvingade att ligga lågt med såväl inviterna till SD som med sina flyktingfientliga förslag. Även regeringen har tvingats tala om andra saker än att ”minska tiggeriet”.

Moderaternas motstånd mot en lag som tvingar alla kommuner att ta emot flyktingar visar dock att det program för en stramare flyktingpolitik som partiet lade fram i maj ligger fast. Det är heller ingen tillfällighet att M-styrda kommuner tar emot minst antal flyktingar.

Oräkneliga är de högerpolitiker som efterlyst ett vidare samarbete med SD. Fredrik Federley, som på förra veckans Centerstämma valdes till partiets andre vice ordförande, var den senaste i raden av dessa högerpolitiker. Enligt Federley är det lika bra att acceptera att ”SD

sitter med vid bordet” och att man ”emellanåt kan komma överens”.

SD sitter redan vid direktörernas bord. De intima band som ”näringslivet” har etablerat med SD ger såväl legitimitet till rasisterna som stöd till alla högerpolitiker som önskar ett närmare samarbete med SD. Högerpolitiken och den arbetslöshet och utslagning som följer i spåren på kapitalismens vinstjakt göder rasistpartier som SD. Den skärpta flyktingpolitiken är en del av denna högerpolitik som nu utmanas av dagens flyktingsolidaritet, som i många avseenden utgör en fortsättning på de antirasistiska mobiliseringar som kännetecknade Sverige i början av år 2014. Men då precis som nu behöver stämningarna och viljan att stå upp mot rasism och för solidaritet finna sina politiskt organiserade former – parti och program – för att börja bli bestående och gå vidare. ■

entern har nyligen avslutat sin stämma. Deltagarna åkte hem efter att ha sagt ja till Nato, skrotat anställningsskyddet och slopat strandskyddet.

I Centern förenas nyliberalism med militarism och antifackligt med rikas rätt att bo vid sjöar och kuster.

Centern vill skrota strandskyddet efter att i regeringsställning verkat för den ”största minskningen av naturskyddad yta i Sverige någonsin”, som Naturskyddsföreningen konstaterat. Under senare år har de känsligaste områdena, som har ett strandskydd på 300 meter, minskat med 26 procent. Men Centern vill att det ska bli än värre.

Tyvärr vill även den nuvarande regeringen minska strandskyddet. Den nya landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) vill uppenbarligen göra gemensam sak med Centern för att få bort det som finns kvar av strandskyddet. Och Miljöpartiet lägger sig sin vana trogen platt på marken.

Efter att Kristdemokraterna sannolikt säger ja till Natomed­ lemskap på sitt rikssting i nästa vecka har alla Allianspartier sagt ja till Nato. Och regeringen säger inte längre nej, utan mer: ”Gärna Nato, men först ska svensk militär bli en del av USA:s”. Får försvarsminister Peter Hultqvist (S) som han vill nås Försvarsdepartementet snart på adressen c/o Pentagon.

I vilket fall är det dags att trappa upp motståndet mot Nato och nedskärningspartiernas inbördes tävlan om vem som står vapenindustrin närmast och är beredd att ge flest miljarder till Försvarsmakten.

D

et finns inget parti som är så antifackligt som Centern. På sin senaste stämma beslutade Centern att arbeta för att avskaffa LAS (Lagen om anställningsskydd) och ytterligare begränsa en redan starkt begränsad strejkrätt. Centern vill att ”kraven på proportionalitet vid användning av sympatiåtgärder och blockader bör öka”, vilket är exakt vad Svenskt Näringsliv länge har krävt för att olagligaförklara fackens kamp mot lönedumpning och för kollektivavtal.

Att LO-ledningen bara har besvarat dessa attacker med att hänvisa till att ”Vi är överens med Svenskt Näringsliv om att politikerna ska låta den vara i fred”, som Torbjörn Johansson, avtalssekreterare på LO, sade till Aftonbladet den 26 september är minst sagt illavarslande.

Har denna icke-respons att göra med att LO-toppen ännu inte har gett upp sin dröm om att Socialdemokraterna ska börja samarbeta med Centern och Folkpartiet? Alternativt att LO-toppen är öppen för överenskommelser med Svenskt Närinsliv om att ändra turordningen i LAS och inskränka den strejkrätt som finns kvar.

Sannolikt både och. ■

På grund av plast och engångsförpackningar som dumpas i våra vatten har världshaven blivit till en gigantisk soptipp. Västkusten utanför Bohuslän är en av Nordeuropas skräpigaste (Dagens Nyheter den 28 september).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki, Lina Rigney Thörnblom och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2015 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

1 OKTOBER 2015 # 1 170

3

Hanna Tadesa, vars kamp för rätten till asyl fortsätter.

Foto: Lina Rigney Thörnblom

Foto: Lina Rigney Thörnblom

Många slöt upp på demonstrationen för att låta Hanna stanna.

Protest krävde: Låt Hanna Stanna!

Många av Hanna Tadesas vänner, skolkamrater och lärare samlades på måndagen utanför riksdagen för att demonstrera mot att hon hotas av utvisning till Etiopien. Även flera föreningar och organisationer kom för att visa sitt stöd.

MATTIAS BERNHARDSSON mattias.bernhardsson@socialisterna.org

H

anna Tadesa går det sista året på gymnasiet i Haninge och har bott i Sverige i fem år efter att ha flytt från Etiopien som sextonåring. Budska-

pet på demonstrationen var tydligt: vi ger oss inte förrän Hanna Tadesa har fått uppehållstillstånd – Sverige ska inte utvisa till Etiopien eller andra diktaturer.

– Hanna kom hit som tonåring, med drömmar. Hon fick en fosterfamilj, lärde sig ett nytt språk.

Sverige gav Hanna framtidshopp, drömmen om att bli kock. När Hanna blev vuxen enligt lag – då drog Sverige undan mattan. Med åtta månader kvar av utbildningen släcker Sverige hennes framtid, sade läraren Tuija Kirvesmies från kampanjen Låt Hanna Stanna.

Khashayar Shahrezaei talade för Iranska flyktingars riksförbund:

– Vi får hela tiden höra prognoser om hur många asylsökande som kan tänkas komma till Sverige varje år. Men vad vi knappt får veta är hur det går för majoriteteten av dem som får avslag och lever här som papperslösa. Det har blivit svårare för papperslösa att få uppehållstillstånd när de söker asyl för andra gången, även om de har levt i Sverige i många år och rotat sig.

Det är människor som har gått igenom många hemskheter och som försöker glömma det liv man haft bakom sig och titta framåt.

Etiopiska flyktingföreningen redogjorde för hur Etiopien kriminaliserar och kränker sitt eget folk, exempelvis genom sin terror-

100 bostadslösa barn i Angered En kartläggning av boendesituationen i Göteborg ger en skrämmande beskrivning om bostadslösa barn.

Bara i Angered, i nordöstra Göteborg, finns idag 100 bostadslösa barn och de har bara blivit fler sedan man först slog larm år 2013.

KRISTOFER LUNDBERG

A

ntalet bostadslösa i staden ökar dramatiskt och kostnaderna för att ge tak över huvudet likaså. I Angered ökade kostnaderna från år 2013 till 2014 med 40 procent och år 2015 ser ingen ljusning.

Med information från samtliga socialkontor i alla stadsdelar avslöjar Göteborgs Fria Tidning i juni i år att 104 familjer, totalt 274 barn, saknar hem. Värst är det i Angered.

Det handlar inte om något nytt fenomen, men är ett ökande problem.

ney Thörnblom och förklarade att medan etablissemanget säger att det inte finns pengar, jobb eller bostäder har staten öst pengar över bankerna.

Lina talade också om hur uppehållstillstånd kunde vinnas åt Haningeeleven Laziz Sharifov, genom ockupationer av Migrationsverket och genom engagemanget bland Laziz klasskamrater och lärare.

– Sverige är bundet av internationella konventioner som förbjuder utvisning av människor som riskerar tortyr. Ändå har Sverige fällts fler än 20 gånger av FN:s kommitté mot tortyr för att ha gjort just det, sade Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Lina Rig-

På demonstrationen skrev många upp sig att bli aktiva i den fortsatta kampanjen, bland annat i Studenter Mot Rasism som organiserar elever och studenter på en rad skolor i landet. Kampen för asyl åt Hanna Tadesa och för att stoppa utvisningarna fortsätter. ■

Bygg bort bostadsbristen – pengarna finns.

Vad det gör med en familj som tvingas flytta runt varannan eller var tredje dag är det inte svårt att räkna ut. Sjunkande skolresultat, stress, försämrad koncentrationsförmåga och depression.

Det lägger ett stort ansvar på skolan, dess lärare och kuratorer, men dessa kan inte lära eller samtala bort bostadsbristen.

Orsaken är helt enkelt bristen på hyresrätter. Bostadsbristen har skapat en ny grupp hemlösa. Det handlar inte om den allmänna bilden av en hemlös – utslagna, narkomaner, alkoholister – utan om barnfamiljer och inte minst om ensamstående mammor.

Lösningen finns enbart i att bygga bort bostadsbristen. ■

Foto: Rod Raglin / Flickr CC

kristofer.lundberg@socialisterna.org

Bostadslösa med barn söker sig allt oftare till socialtjänsten för att få en bostad och bostadsbristen tvingar socialtjänsten till tillfälliga lösningar som att skicka runt familjerna till olika vandrarhem och hotell med en hög kostnad som följd.

På grund av bostadsbristen tvingas socialtjänsten köpa platser av privata aktörer för skyhöga kostnader, vilket i sin tur tär på stadsdelens ekonomi vilka inte får någon ersättning av kommun eller stat.

lagstiftning vilken innebär att alla som umgås, träffar eller fångas på bild med någon som är regimkritisk kan dömas som terrorist. Detta innbär att familjemedlemmar till regimkritiker automatiskt blir en måltavla för regimen, som Hanna Tadesa blev när hon fängslades, torterades och våldtogs på grund av sin pappas politiska arbete.

INRIKES

1 OKTOBER 2015 # 1 170

4

Kamp mot Luleå skol(s)lakt Det är övergripande förändringar som planeras – ett systemskifte mot stordrift i utbildningsfabriken. Planen är att detta ska lösa bristen på lärare. Bristen på lärare förklaras av BUF med svårigheter att få ihop till heltidstjänster på mindre skolor. För att kunna konkurrera om lärarna måste kommunen erbjuda ”god arbetsmiljö, heltidsanställningar och kollegor att samverka med”, menar BUF, som skar bort 341 fast anställda under åren 2007-2009. Då skulle det sparas på grund av sjunkande elevantal; nu är eleverna för många då Luleå växer – kortsiktigheten och besparingsivern förenar!

Socialdemokraternas korståg mot välfärd och service fortsätter i Luleå.

Foto: Liv Shange

Barn- och Utbildningsförvaltningen (BUF) i Luleå tillkännagav den 24 september sin plan för ”Framtidens Skola”: tio mindre skolor ska läggas ned, liksom ett ännu något oklart antal förskolor. Elever och förskolebarn ska istället koncentreras till så stora skolor och förskolor som möjligt. Syftet sägs vara lösa bristen på lärare, samt att säkerställa elevernas rätt till undervisning av hög kvalitet i trygg skolmiljö.

LIV SHANGE rs.lulea@socialisterna.org

K

ärnan i det S-märkta förslaget är i själva verket att få till besparingar genom att utnyttja lärarnas arbetskraft maximalt. Förutom intensivare slit för personalen kommer elever och stadsdelar att drabbas hårt.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) i Luleå manar nu till enade protester av alla som berörs, inte bara på de hotade skolorna, utan runt om i hela kommunen. På flera håll har bestörta föräldrar redan börjat organisera kamp.

– ”Framtidens Skola” är ett dråpslag mot elever, lärare och mot de drabbade stadsdelarna. Stora skolor, hårt pressade lärare och stödpersonal, många parallellklasser, många och långa resor till och från avlägsna skolor är inte vägen till en ”trygg skola”, tvärtom, säger Jonas Brännberg, gruppledare för RS i Luleå kommunfullmäktige.

Genom större skolor, med minst två parallellklasser för låg- och mellanstadiet och tre på högstadiet, ska fler heltidstjänster skapas och eleverna ska samlas där resurser som skolsköterska, kurator och specialpedagoger finns. Skolkök och underhåll ska också effektiviseras.

Stoppa sparpaketet på skolan i Sundsvall THERESE LINDBERG, lärare i Sundsvall rs.sundsvall@socialisterna.org

D

et kommer att införas inköpsstopp, anställningsstopp och vikariestopp direkt. Politikerna talar om att de ska hitta långsiktiga lösningar för att minska på behovet av timvikarier.

Oklart vad.

Beskedet om köpstopp, anställningsstopp och vikariestopp tas emot som ett öppet hån mot all personal i skolan. Det pratas om ”Bästa skolan år 2021”, då skolpolitikerna under sommaren har turats om att skriva insändare om alla saker de vill med skolan i Sundsvall.

Parallellt med att alla rektorer genomför medarbetarsamtal kring den höga arbetsbelastningen kommer dessa nedskärningar, som ställföreträdande chefen på Barn- och utbildningskontoret förstår konsekvenserna av. Vi inom barn- och utbildningsyrket har den högsta sjukfrånvaron av alla yrkesgrupper och hur möts det av politikerna? Jo, genom att säga nej till vikarier, utbildningsmaterial och att säga att vi kostar för mycket.

Om en människa är sjuk, är det då rätt medicin att klandra den för

Genom att kasta upp alla bollar i luften samtidigt med ”Framtidens Skola” hoppas S att allas kamp mot alla ska ge dem chansen att obehindrat köra över en stadsdel och by efter en annan. Men att vreden nu kokar över hela kommunen kan bli förslagets fall.

RS uppmanar alla berörda, både på nedläggningshotade skolor, förskolor och de nya storskolor som ska bildas, liksom alla oroade Luleåbor, att sluta upp i gemensamma protester och höja en enad röst för en framtida skola som går långt bortom de trånga ramar BUF:s byråkrater verkar inom.

En proteströrelse kan sätta press på S och stoppa skolslakten. De boende i Vitå lyckades i våras stoppa nedläggningen av byns skola. På Hertsön har namn börjat samlas in.

I Svartöstan förbereder sig föräldrar aktiva i Svartöstans Intresseförening återigen på kamp. Skolan räddades från nedläggning år 2002 genom hårt motstånd från föräldrar, boende och RS. På ett första stormöte onsdagen den 30 september i Svartöstan kommer RS att argumentera för att föra samman alla nedläggningshotade skolor och organisera sig gemensamt mot förslaget som helhet. ■

15 miljoner kronor ska sparas in, och smällen får elever och lärare ta.

sin sjukdom, sätta den på vatten och bröd och säga åt den att jobba hårdare? Det kommer att bli lärarlösa lektioner och personal kommer att bli ännu mer belastade och frågan är hur vi kommer att orka med det? Inte bara mindre planeringstid, oförberedda lektioner och färre pauser, utan också den stress, ilska och besvikelse det innebär att varje termin mötas av ännu ett svek med minskade eller helt indragna resurser.

Vad hände med beslutet att alla Sundsvalls förvaltningar skulle kämpa för att bli ”Bästa skola år 2021”? 700 miljoner kronor ges en logistikpark som ett privat storföretag eventuellt vill ha, men skolan, barnomsorgen och Socialtjänsten måste spara för att de människor som finns i dessa verksamheter ”har kostat för mycket”? ■

Foto: Socialdemokraterna / Flickr CC

På barn- och utbildningsnämndens möte i förra veckan beslutade den politiska majoriteten i Sundvall om en rad besparingar. Enligt prognoserna för året blir underskottet 14,9 miljoner kronor för nämnden. Nu har beslut fattats om att spara totalt 15 miljoner kronor på skolan i Sundsvall.

Stordriften kommer inte lösa lärarbristen eftersom syftet är ett annat – att skära ned ytterligare på skolans resurser. Mellan raderna står en simpel logik: arbetskraften, och lokalerna ska utnyttjas mer effektivt genom att koncentreras maximalt.

Lärarna kommer då att kunna åtnjuta ”samverkan med kollegor” genom att täcka upp för varandra istället för att vikarier kallas in vid frånvaro. Med andra ord kommer lärarna att få springa fortare i en allt mer krävande utbildningsfabrik, med stora elevantal och pressade marginaler. ”Framtidens Skola” attackerar bland det bästa i Luleås skolmiljö: trygga, små skolmiljöer med plats för alla, där både elever, personal och föräldrar trivs. Dessutom slår förändringarna sönder närhetsprincipen, vilket kommer att betyda ökade sociala problem när skolan som viktig sammanhållande trygghetsfaktor försvinner.

– Framtidsmässigt känns det ju helt galet att satsa på någon sorts stormodell, där alla blir anonyma.

Skolan är ju navet i lokalsamhället.

Skolor är ju nyckeln till att mötas och på så sätt bygga tillit och trygghet i bostadsområdena. När de försvinner kommer det här att slås sönder, kommenterar en förälder i Svartöstan.

Asylboende: Bilhandlare fick nej Migrationsverket har inspekterat de ”skandalhus i Holm” utanför Sundsvall som Offensiv tidigare har berättat om.

Den nye ägaren, bilhandlaren Håkan Larsson, nekas nu att hyra ut husen till asylboende för 156

flyktingar. Skälet anges vara för dålig ventilation. Tidigare hyresgäster har vittnat om den tidigare ägaren finans- och fastighetshajen Stendahls vanskötsel av bostäderna och misstänker att Larsson agerat som bulvan åt denne. ■

1 OKTOBER 2015 # 1 170

5

Livlig förortsmarsch I korthet mot Förbifarten K

Segregationen ökar snabbt i Stockholm

lassklyftor En omfattande forskningsstudie har jämfört utvecklingen i 13 europeiska storstäder vad gäller segregation, och Stockholm är en av de städer som verkligen sticker ut. Det är ett resultat av försvagad offentlig styrning över bostadsfrågan, växande inkomst- och förmögenhetsklyftor, en kraftigt minskad hyressektor och förändringar i välfärdssystemet. Det rapporterar Dagens Nyheter (DN) den 21 september.

– Det som håller på att hända är att det inte finns någon plats för de fattiga, de trycks längre och längre ut från centrum. Och det handlar inte om etnicitet, det är en klassfråga säger Roger Andersson, professor i kulturgeografi på Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, till DN, och fortsätter: – Den enda uttalade politik som har funnits de senaste 20 åren är de områdesbaserade programmen, som Storstadssatsningen. De har omgetts av retorik om att ”bryta segregationen”. Det har de aldrig gjort, enligt mig, det är naivt att tro.

Förvärrad kris på Sahlgrenska Foto: Lina Rigney Thörnblom

Hundratals demonstrerade mot Förbifart Stockholm.

Söndagens marsch från Tensta till Hjulsta mot Förbifart Stockholms miljökonsekvenser gav i liten skala ett exempel på vad som krävs i massiv skala för stoppa den globala uppvärmningen. Och det är en global och kampvillig rörelse av rörelser för en omvälvande förändring av det ekonomiska, sociala och politiska systemet. “Gräsrötter förena er” var också ett starkt budskap på ett av plakaten.

RS STOCKHOLM

rs.sthlm@socialisterna.org

U

nder protestmötet på Tensta torg, där Rriot Sambas trummor bidrog starkt till uppmärksamheten, deltog uppåt 150-200 deltagare.

För att vinna krävs det mer, men det blev ändå ett lovande avstamp för höstens kamp. Aktiva från ett tio­tal föreningar och aktionsgrupper runt Järvafältet deltog med färgstarka banderoller, plakat och talare tillsammans med miljöorganisationer som Jordens vänner, Stoppa Förbifarten och KlimatSverige.

Som konferencieren Björn Sundblad från Initiativgruppen Gräv ner Förbifarten i Hjulsta påpekade betyder Förbifart Stockholm att Järvas förorter, vars invånare har minst andel bilar i Stockholm, kommer att omges av motorvägar på ett sätt som inte sker någon annanstans, vars buller och luftföroreningar medför allvarliga hälsorisker.

P4 Stockholm förmedlade i radion samma dag även en annan del av budskapet genom att citera Arne Johansson, ordförande i Norra Järva Stadsdelsråd:

– Byggandet av den här sexfiliga motorvägen strider mot Sveriges klimatmål och innebär innebär ett klart vägval – från kollektivtrafik till motorväg. När kollektivtrafiken redan går på knäna, och hotas av nerdragningar överallt – varför ska man då ägna sig åt ett så gigantiskt miljöovänligt slöseri, som dessutom kommer att sluka trängselavgifterna de närmaste 50 åren?

Om bygget ändå trots alla invändningar blir av är kravet att Förbifarten ska grävas ner under jord i Hjulsta, Akalla och Skärholmen, precis som man gör under alla välbärgade villaområden. Även kravet att fartgränsen på E18, den motorväg som redan har färdigbyggts längs Rinkeby, Tensta och Hjulsta, måste sänkas för att dämpa det buller och de luftföroreningar som redan har förvärrats väckte stark respons.

Det gjorde även busschauffören Petri Myllykoskis redogörelse för nedskärningarna inom buss- och pendeltågstrafiken och hans argu-

ment för en avgiftsfri kollektivtrafik, liksom de starka varningarna för den usla luftkvaliteten i Förbifartens planerade tunnel som presenterades av den pensionerade ekologen Stellan Hamrin.

Björn Sundblad från Initiativgruppen i Tensta var mycket nöjd efteråt.

– Det blev mycket bra, med stor bredd. Det var också betydelsefullt att alla de lokala rödgröna partiernas ordföranden var där och öppet uttalade sin kritik mot Förbifart Stockholms lösning i Hjulsta, med en motorvägsbro över E18. Nu hoppas vi att de också ska agera mer inom sina partier för att riva upp det här och hitta andra lösningar.

Awad Hersi (MP), ordförande i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd, kallade i sin appell manifestationen ”historisk” och trodde på möjligheten att vinna.

Demonstrationen var inte bara ett lokalt evenemang. Den var också den utåtriktade kulmen på tre dagars klimatverkstäder, med stöd av 15 organisationer inom KlimatSverige.

Ambitionen att ta kampen för kollektivtrafiken och mot Förbifarten vidare till Stockholms klimatmarsch under den den internationella protestdagen den 29 november och därefter ända till Paris fick också stark respons både under klimatverkstadens möten på lördagen och under söndagens demonstration. ■

V

årdkrisen Ambulanspersonal på Sahlgrenska universitetssjukhus i Göteborg har en såpass ansträngd arbetssituation att de systematiskt tvingas arbeta utan raster. Många ambulanser står dessutom stilla på grund av den stora personalbristen. Nu hotar Vårdförbundet med att dra Västra Götalandsregionen inför rätta om inga åtgärder tas, ytterst till Arbetsdomstolen. Det rapporterar SVT Nyheter Väst den 23 september.

Vårdförbundets ombudsman på sjukhuset, Ola Sjöholm, visar för SVT den höga traven med dokument om arbetarnas svåra situation, och berättar: – Här har vi ett exempel på en medarbetare som började 07.30 på morgonen. Den jobbade hela dagen och slutade klockan 21.30 på kvällen, utan att ha fått någon rast under hela arbetspasset. Hur skickligt, utvilat och korrekt arbete kan den här individen göra när den träffar någon på kvällen?

Riskkapitalister gör vinst på flyktingar

V

älfärd utan vinst Svenska Dagbladet (SvD) rapporterar den 28 september om de miljonvinster som riskkapitalbolag gör på framförallt ensamkommande flyktingbarn.

Exempelvis hade Attendo Individ och familj under fjolåret ett rörelseresultat på 64 miljoner kronor och avkastningar på 24 procent – vilket är tre gånger högre än börssnittet.

Rörelseresultatet för de tre granskade riskkapitalbolagen (Aleris, Attendo och Nytida, före detta Carema) är hela 130 miljoner kronor. I år omfördelas dessutom 8,9 miljarder kronor från bistånd till flyktingmottagande, vilket gör att än mer statliga pengar kommer att slussas ut till skatteparadis och innebära än större vinster för bolagen.

Fler vill ta emot fler flyktingar...

S

olidaritet Ungefär hälften av alla svenskar, 44 procent, vill ta emot fler flyktingar. Det är en ökning med 18 procent på bara ett halvår, visar en undersökning utförd av Ipsos på uppdrag av Dagens Nyheter (DN) den 27 september.

– Omsvängningen är betydlig och sker i alla befolkningsgrupper. Det visar vilket genomslag frågan har fått, säger Niclas Källebring, analytiker på Ipsos, till DN.

...Men regeringen vill utvisa än fler

I

nhuman flyktingpolitik Tiotusentals flyktingar som har fått avslag i Sverige är kvar i landet, och regeringen, vars ”EU inte bygger några murar”, ska se till att de lämnar landet.

En av dem är 12-åriga Leon med familj, som aldrig har varit i Serbien men ändå ska utvisas dit. Detta trots att de är romer, som förtrycks i landet, och har flytt en hedersrelaterad konflikt. Det rapporterar SVT den 28 september.

– Om vi skulle återvända skulle vi hamna på soptippen. Våra barn skulle varken ha mat för dagen eller tak över huvudet. Hur ska vi bara kunna åka när vi vet att vi inte kommer kunna få något av detta?, säger Elisabeta Jasari, Leons mamma, till SVT. ■

INRIKES

1 OKTOBER 2015 # 1 170

6

Vad står egentligen V Vilken sorts parti är Vänsterpartiet? Frågan diskuteras nu livligt både inom V och i vänstern utanför partiet. Detta sedan V-ledningen har tagit ställning för uteslutning av aktiva runt tidningen Revolution, samtidigt som diskussioner förs om att Socialistiska Partiet ska uppgå i V. PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

D

Tendensfrihet är inget för V-ledningen, som istället utesluter personer. V är också ofta frånvarande från kamp och kampanjer. flesta stora proteströrelser de senaste 25 åren.

De som bröt med Offensiv 1991-92 bildade tidskriftsföreningen Socialisten, en studiecirkelliknande gruppering som hade medlemmar i både S och V. År 1996 drabbades de av ett förbudsbeslut från SSU. Redan 1981-82 hade SSU och S uteslutit Offensivs anhängare, som ett led i Socialdemokratins högervridning.

Socialisten förde en tynande tillvaro och år 2011 lämnade de flesta IMT. Kvar blev en minoritet som bildade Avanti, alltså numera Revolution. Med en radikal kritik av kapitalismen och krav på att Vänsterpartiet ska vara tydligare socialistiskt har de vunnit en del anhängare i Ung Vänster och bland vänsterstudenter, däribland en suppleant i Vänsterpartiet partistyrelse, Peter Möller.

Parallellt med hot om uteslutning av Revolution har V-ledningen fört diskussioner med Socialistiska Partiet om att gå upp i Vänsterpartiet. SP tillhör också en internationell organisation som kallas Fjärde Internationalen.

SP har flera kända vänsterprofiler i sina led – som Håkan Blomqvist och Kjell Östberg – men har under en lång tid stagnerat. SP har tappat sina kommunala mandat

och de flesta av de ganska många fackliga positioner de tidigare hade.

Till skillnad från Revolution har SP deltagit i många nätverk mot högerpolitiken, som Välfärd utan vinst och Folkkampanj för Gemensam Välfärd. I nätverken finns också Rättvisepartiet Socialisterna och en hel del medlemmar i Vänsterpartiet.

Flera SP:are har sett samtalen om att gå med i V som en del av en europeisk process. Deras systerorganisationer finns med i både Podemos i Spanien och Enhedslistan i Danmark. SP har då hoppats att som där kunna förena medlemsskap i V med att fortsätta ge ut sin tidning, Internationalen, och fortsätta som medlemmar i sin internationella organisation. Detta kal�las vanligen för ”tendensfrihet”, att olika riktningar har rätt att inom ett parti diskutera och driva politiska åsikter.

Väldigt lite uppmärksamhet ägnades i de första artiklarna om samtal mellan V och SP åt eventuella politiska skillnader. Men som exemplet Syriza har visat räcker det inte att samla många – det gäller också att ha en verkligt socialistisk, revolutionär politik. Att Syrizaledningen svek sina löften verkar SP hålla med om. Men tidningen Flamman, som står V nära, kallade det senaste valresultatet, där Syriza blev största parti, för en ”vänsterseger”.

På sistone har dock Vänsterpartiets ledning, under partisekreterare Aron Etzler, dämpat SP:s förväntningar. ”Ni är varmt välkomna som medlemmar i Vänsterpartiet, men kan inte utgöra någon politisk strömning eller vara medlemmar i Fjärde Internationalen”, sammanfattas V-ledningens syn i SP:s tidning.

Det som i våras verkade vara en rak process är nu en öppen fråga inför att SP ska avgöra frågan i oktober.

Vänsterpartiets partistyrelse beslutade med 12 röster mot 10 för ledningens förslag, att betrakta Revolution som ett konkurrerande projekt. Aron Eztler kommenterade i tidningen Internationalen att ”Man kan inte ha ett projekt som går in i Vänsterpartiet och syftar till att värva medlemmar hos oss så som jag har uppfattat att Revolution har gjort. De har också en väldigt tydlig agenda där de säger att ’V är si och så och vi vill ändra på det’.”

Hundratals V-medlemmar har skrivit på ett upprop mot beslutet.

Bland dem riksdagsledamöterna Daniel Sestrajcic, ordförande i Vänsterpartiet Malmö, och Daniel Riazat från Falun, tidigare distrikts­ ordförande i Dalarna. ”För mig är detta obegripligt av många skäl”, skrev Daniel Sestrajcic i ett inlägg på Facebook, och fortsatte: ”Många undrar varför Malmö

Foto: Sebastian Olsson

iskussionen handlar också om V har något att lära från erfarenheter av andra vänsterpartier i Europa: Syriza, Podemos, Enhedslisten med flera. Dessa partier har fått starkt ökat stöd när de erbjudit en radikal vänsterprofil och ett alternativ som skiljer sig från de traditionella partierna.

Vänsterpartiet idag är ett parti med stora skillnader i åsikter och aktiviteter mellan olika orter och bland medlemmar, inklusive i riksdagsgruppen och partistyrelsen.

I riksdagen är V ett stödparti till S-MP-regeringens budget. Vänsterpartiet har där fått igenom en del viktiga steg framåt, till exempel höjt underhållsstöd och gratis glasögon för unga upp till 19 år. Men partiet har samtidigt tvingats svälja stora ökningar tilll militären och tion ”är att betrakta som ett konde hårda budgetregler som förhin- kurrerande politiskt parti” och ”att drar en verklig kursändring. det därmed inte är förenligt med Lokalt och regionalt är V ”idag medlemskap i Vänsterpartiet att med och styr över 100 kommuner vara aktiv i Revolution.” och 13 landsting/regioner. Och vi utgör en del av den rödgröna Bakgrunden är att Revolution är majoriteten i Sveriges kommuner den svenska sektionen av en inoch landsting (SKL)” (från par- ternationell organisation, IMT. tiets hemsida). I de flesta fall styr De lämnade för över 20 år sedan V tillsammans med S och MP, Rättvisepartiet Socialisternas föremen i några fall i koalitioner där gångare, Offensiv, och dess interModeraterna ingår, som i Gälli- national, CWI. vare och Ljusdal. Att uppnå dessa Huvudorsaken var att de som positioner gör att V:s lokala poli- bildade IMT ville fortsätta som tiker inte sältidigare, trots V-ledningens lan försvarar de stora förändnedskärningar, ringar som då fokus idag är som till exemrum – staförhandlingar i ägde pel inom vården linismens kolriksdagen, med- laps i Sovjet, soi Norrbottens landsting. an partiet sällan cialdemokratins Å andra sidan syns med akti- förborgerligande och kapitalets har V i Malmö hoppat av sam- vister i kamp och globalisering. arbetet med S Offensiv, se­ kampanjer. och MP i protest nare Rättvisemot nedskärningar. Det är otvivel- partiet Socialisterna (RS), drog aktigt ett agerande som får stöd av andra slutsatser. Vi menade att många V-medlemmar och sympa- socialister måste orientera sig mot tisörer, som vill se Vänsterpartiet de skikt som kämpar mot högersom en opposition från vänster. politik, rasism och krig. Genom I detta läge kommer diskus- vår syn i dessa frågor och våra sionen om tidskriftsföreningen lokala kampanjer har RS kunnat Revolution, som till nyligen hette bygga upp en förankring som har Avanti. Vänsterpartiets ledning, gett kommunala mandat, samtiVU, föreslog i somras att Revolu- digt som vi har spelat en roll i de

1 OKTOBER 2015 # 1 170

7

för?

V-ledningens agerande är en påminnelse om Vänsterpartiets brister och svagheter. Partiet har aldrig fullt ut gjort upp med sin stalinistiska historia. Här finns motståndet mot att tillhöra en international, eftersom den egna erfarenheten är att V:s föregångare SKP och senare VPK under många decennier följde Moskvas dekret. Här finns också motståndet mot tendensfrihet och fraktioner, eftersom dessa förbjöds under Stalin. Faktum är att fem anhängare till Offensiv uteslöts ur Ung Vänsters föregångare Kommunistisk Ungdom år 1989 för sin kritik av stalinismen. Det gällde exempelvis att Kinas Kommunistiska Parti deltog som gäster på KU:s kongress samma år.

Men lika viktigt som historien är dagens kamp. V-ledningens fokus idag är förhandlingar i riksdagen, medan partiet sällan syns med aktivister i kamp och kampanjer. Inför nästa års avtalsrörelse tillhör alltså V ledningen för Sveriges Kommuner och Landsting, den arbetsgivarorganisation som de offentliganställda facken förhandlar med om sina löner.

Regeringens satsning till tjej- och kvinnojourer är långt ifrån tillräckligt för att möta behoven.

Otillräckligt stöd till kvinnojourer Tjej- och kvinnojourer i Sverige hjälper många kvinnor i alla åldrar som har utsatts för våld och kränkningar. Regeringen säger att man vill satsa på att förebygga våld mot kvinnor, men budgeten för ekonomiskt stöd till kvinnojourerna är långt ifrån tillräcklig.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

S

veriges tjej- och kvinnojourer drivs till stor del av människor som arbetar ideellt, och utan dem skulle inte verksamheten kunna drivas som den gör idag. Men det finns en stor brist på resurser och många kvinnor blir nekade hjälp för att det inte finns resurser.

Dessutom är det många som

jobbar ideellt hos jourerna som blir utbrända, då det finns mer att göra än vad resurserna räcker till.

Detta är något som rapporteras om från allt fler ideella organisationer.

I regeringens budget ska 100 miljoner kronor ges till tjej- och kvinnojourerna, vilket bara är en bråkdel av vad som akut behövs. Förra

året avvisades i snitt fem kvinnor varje dag från jourerna på grund av platsbrist.

Jourerna behöver mycket större resurser för att kunna ha fler platser och ta emot alla kvinnor som är i behov. Regeringens bidrag till jourerna, som kallas ”långsiktigt”, ska gälla i två år.

De kvinnor som avvisas från kvinnojourerna kanske aldrig klarar av att komma tillbaka och prova igen. Det finns en stor risk att det våld man har flytt ifrån förvärras just för att man har flytt. Trots den risken tvingas kvinnor tillbaka till sina våldsamma män för att de inte har någon annanstans att ta vägen eller saknar ekonomiska resurser.

Samtidigt har många svårt att ta sig vidare från jourerna till egna boenden. Detta beror till stor del på bostadsbristen i samhället, men också på många kvinnors ekonomiska utsatthet. Det behöver byggas nya, billiga bostäder i form av ett nytt miljonprogram för att alla som behöver bostad enkelt ska kunna få det Stödet till tjej- och kvinnojourer måste inte bara öka, utan även vara permanent och inte ingå i budgeten i högst två år.

Samtidigt krävs en satsning på att stoppa mäns våld mot kvinnor och den negativa kvinnosyn som vi matas med av media samt en kamp mot dem sexism som råder. ■

Studenter Mot Rasism drog upp linjer för fortsatt kamp 24 personer slöt upp på Studenter Mot Rasisms möte i Gamla stan den 23 september om hur kampen mot rasism och Sveriges inhumana flyktingpolitik kan tas vidare.

NOSHEN SHOKOR rs.sthlm@socialisterna.org

D

en första punkten handlade om Hanna Tadesas kamp för asyl, som Offensiv tidigare har skrivit om.

Hon berättade att hon har bott i Sverige i fem år om sin situation och det hon har utsatts för. Mötet planerade även inför demonstrationen för Hannas rätt till asyl, läs mer på sid 3.

Mötet fortsatte med att Kimmie Taylor berättade om och visade bilder från hennes besök i olika flyktingläger längs den syriska gränsen.

Hon inledde med att påpeka att hon har valt att ha Kurdistan i fokus då det är där situationen är som värst.

Många av barnen hon träffade leker ofta att det är krig och när de ritar är det mestadels bilder ur olika krigsscenarier.

Hon träffade familjer som hade gått över hundratals kilometer för att fly från IS terror. Hon besökte även Suruç där ett 30-tal socialistiska fredsaktivister blev mördade i ett bombdåd.

En man som hon träffade där förklarade att de har försökt tvätta bort blodet från dådet från golv och träd utan att lyckas.

Kimmies berättelse vittnar om den fasansfulla verklighet som många flyktingar ställs inför.

Den sista punkten handlade om kampen mot Förbifart Stockholm, där Ville Karlsson berättade om de miljökonsekvenser det innebär. Om utsläppen ska minskas,

Många kom för att lyssna om kampen mot Sveriges inhumana flyktingpolitik.

Foto: Elin Gauffin

Sverige, liksom andra länder, behöver ett stort, brett arbetar- och vänsterparti. Rättvisepartiet Socialisterna skiljer sig från både Revolution och SP, men vi delar deras syn att ett sådant parti ska ha tendensfrihet, vara pluralistiskt och kämpande. Att ta till uteslutningar kommer inte att gynna varken V eller vänstern i allmänhet.

Ett nytt parti kommer att växa fram ur kamp, där vänsterpartister och övrig vänster, tillsammans med fackliga aktivister, aktiva i nätverk, antirasister, socialistiska feminister och många fler kommer att ingå. Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett sådant parti, som säger nej till alla nedskärningar och privatseringar, som organiserar och stöder kamp, med ett demokratiskt och socialistiskt program. ■

Foto: Elin Gauffin

är så framgångsrikt som partiorganisation. Hur har vi kunnat växa så explosionsartat? Hur har vi kunnat bli den partiförening som i valet växte röstmässigt mest av alla? Hur kan vi ha så mycket och bra aktiviteter med mera. Det finns många förklaringar. Jag skulle vilja hävda att en av dem är att vi inte ödslar tid med sådant som om en tidningsförening ska betraktas som en konkurrerande partiorgansation eller inte. Vi välkomnar alla som vill Vänsterpartiet väl och vi har mycket låga trösklar in till engagemang och aktivitet.” Han påminde också om att partiet för drygt tio år sedan inte agerade mot högerfraktionen Vägval Vänster.

vilket etablissemanget hävdar att de ska jobba mot, är det absolut nödvändigt att röra sig bort från massbilismen.

Studenter Mot Rasism är aktiva i klimatrörelsen och kommer att kampanja samt delta på demonstrationer inför FN:s klimattopp-

möte i Paris i slutet av året för att försöka pressa de styrande politikerna till handling.

Mötet avslutades och alla som deltog höll med om det finns ett behov av att organisera sig vidare för att bekämpa de orättvisor som existerar i världen. ■

ANALYS

1 OKTOBER 2015 # 1 170

8

Kuba: Revolutionens v I veckan möts USA:s president Barack Obama och Kubas president Raúl Castro på nytt. Mötet är ytterligare ett inslag i USA-imperialismens förändrade hållning gentemot Kuba. Även påven Franciskus besök på Kuba i september utgjorde ett inslag i imperialismens nya strävan att ”normalisera” förbindelserna med Kuba, för att med handel och utländskt kapital påskynda kapitalismens återupprättande på Kuba.

Kuba befinner sig idag vid ett vägskäl. Nya steg mot kapitalismen urholkar varje framsteg som har uppnåtts sedan revolutionens seger år 1959. För att försvara revolutionen krävs en socialistisk demokrati.

Drömmen om det fria Kuba kommer definitivt att få sig en hård smäll om kapitalismen till fullo återställs i landet.

TONY SAUNOIS

cwi@worldsoc.co.uk

T

idningen The Financial Times skröt den 15 juni 2015 om att ”Det nu finns ett nytt viktigt datum för Kuba.

Jämsides med Fidel Castros 26 juli-rörelse och revolutionens triumf den 1 januari 1959 finns nu också den 17 december 2014.” Tidningen blandar dock ihop revolution med kontrarevolution.

Den 17 december 2014 var datumet då USA:s president Barack Obama och Kubas president Raul Castro utlyste en rad historiska avtal för att normalisera relationen länderna emellan. Dessa återställda diplomatiska relationer innebär bland annat en lättnad av reserestriktioner och de första stegen mot en lättnad av handelsembargot från USA mot Kuba som har funnits sedan revolutionen år 1959/60. USA har även åter öppnat sin ambassad i Havanna.

Utvecklingen representerar en markant skiftning i USA-imperialismens hållning gentemot Kuba.

Det innebär också ytterligare kvalitativa steg från den kubanska regimen mot en kapitalistisk återställning, vilket har varit på väg att ske under ett antal år.

Obama erkände att ”Du kan inte göra samma sak (i över 50 år) och förvänta dig annorlunda resultat”.

De europeiska härskande klasserna, den kanadensiska och stora delar av den latinamerikanska kapitalismen anammade ett annat tillvägagångssätt, ett som nu Obama också har omfamnat. När Raul Castro utlyste detta menade han på att Obama borde tilldelas Nobels fredspris! Ett ”fredspris” för en president som har utfört fler drönarattacker än George Bush! Ända sedan den kubanska revolutionen år 1959/60 har USA-imperialismen upprätthållit ett strikt handelsembargo mot Kuba och åtagit sig många försök att störta den kubanska regimen och återupprätta kapitalismen – inkluderat en väpnad intervention år 1961.

Trots de allvarliga konsekvenserna av embargot, som tros ha kostat den kubanska ekonomin en miljard USA-dollar (8,4 miljarder

kronor) sedan den infördes, har detta tillvägagångssätt misslyckats.

Detta beror till största delen på revolutionens djupa sociala rötter och det stöd som den har haft, ett stöd som har varat i decennier. Handels­ embargot var en policy som också riktade in sig på att vinna politiskt stöd från exilkubaner i Miami som hade flytt från revolutionen.

USA-imperialismen anammar nu en ny policy som börjar röra sig mot att lyfta embargot. Hotet av en kapitalistisk återställning i en isolerad arbetarstat kan komma inte bara från hotet av ett militärt ingripande. Precis som Trotskij varnade för i relation till före detta Sovjetunionen kan det komma i form av ”billiga varor i imperialismens tågvagnar”.

Målet för USA-imperialismen är detsamma, men nu hoppas de att de kan nå det genom en annan väg. Nu hoppas de att kunna översvämma den kubanska ekonomin med varor och investeringar med målet att helt och hållet återställa kapitalismen och exploatera Kubas tillgångar för deras egen vinnings skull. Om detta uppnås kommer Kuba upphöra att ses som en referenspunkt för ett alternativ till kapitalismen i såväl Latinamerika som resten av världen.

USA-imperialismens ändrade policy har föregåtts av en generationell förändring och syn inom det exilkubanska samhället. Medan de tidigare stödde embargot och kampen för att störta den kubanska regimen är det nu 52 procent av kubaner boende i USA som stödjer att embargot ska upphöra.

Kuba står inför en förödande ekonomisk situation. Många kubaner förlitar sig på de penningförsändelser de får från sina familjer i USA. Uppskattningsvis 62 procent av de kubanska hushållen får nu utländskt stöd.

Den bistra ekonomiska situationen i Kuba har inneburit en förödande situation för massorna. De massiva sociala landvinningarna av revolutionen och av att kapitalismen omkullkastades försvinner

mer och mer. Sovjets kollaps och förlorat bistånd förgjorde den kubanska ekonomin.

Dock har stödet för revolutionen och motståndet mot kapitalismen och USA-imperialismen inneburit att den kubanska regimen otroligt nog har kunnat upprätthålla planekonomin och den byråkratiska regimen genom 1990-talet (kallat ”den speciella perioden”) och till tidigt 2000-tal.

Detta trots faktumet att Kubas löner idag uppskattningsvis bara är värda 28 procent av vad det var innan Sovjets kollaps.

Regimen och planekonomin har hållit ut under denna period trots den kapitalistiska fria marknadens svallvågor som har dominerat världsekonomin under denna period. Regimen kunde också upprätthålla sig själv politiskt genom att använda USA:s handelsembargo som bränsle för motståndet mot USA-imperialismen.

Att Hugo Chavez kom till makten i Venezuela gav också andrum genom att de försåg Kuba med billig bensin och olja.

Bristen på verklig arbetarkontroll och -demokrati samt betydande byråkratisk misskötsel och korruption förvärrade ytterligare den ekonomiska och sociala krisen skapad av embargot och isoleringen.

De revolutionära omvälvningar som svepte fram över Venezuela, Bolivia och Ecuador i början av århundradet gav Kuba möjlighet att bryta sig ut ur isoleringen. En genuin arbetardemokrati skulle ha tagit tillvara på denna möjlighet och tagit de nödvändiga stegen till att försöka forma en socialistisk federation med dessa länder. Detta skulle ha kunnat innebära ekonomiskt samarbete och en samplanering mellan länderna som skulle ha kunnat visa arbetarklassen i hela Latinamerika på ett alternativ till kapitalismen. Olyckligtvis var varken den kubanska byråkratiska regimen eller de reformistiska ledarskapen hos Morales, Chavez eller Correa beredda att ta detta steg. Även om lättnaderna av reserestriktioner välkomnas representerar andra steg ett hot mot de

kvarvarande vinsterna från revolutionen. Dessa har redan börjat att urholkas och avvecklas. De som finns kvar är nu allvarligt hotade.

Kubas nya arbetsrätt innebär allvarliga försämringar. Pensionsåldern höjdes med 5 år under år 2008. Att man införde dubbla valutor, där några arbetare nu betalas i USA-dollar, ökade markant klyftan mellan de som får betalt i dollar och de som får betalt i pesos. Regimen skapade den ”omvandlingsbara peson”, eller CUC, vars värde är lika med med dollarn och som används i turistsektorn samt för importerade varor. Lokala varor använder den lokala peson, CUP, som är värt ungefär en tjugofemtedel av CUC. Regeringen aviserde planer på att skrota den dubbla valutan, men än så länge har inget skett. Detta har oundvikligen förstärkt den svarta marknaden.

Regeringen etablerade ett mål på att ta bort över en miljon arbetare från statssektorn och tillåta etableringen av tusentals små och medelstora verksamheter. 500 000 licenser har redan tilldelats, så kallade

1 OKTOBER 2015 # 1 170

9

vinningar står på spel Fidel Castro var en av ledarna för revolutionen år 1959/60.

”cuentapropistas”. Däremot har dessa centrerats på små verksamheter som restauranger, vilka till största delen är i hemmen. Antalet arbetare i den privata sektorn har ökat från ungefär 140 000 till 400 000 sedan år 2007. Medan det är ett betydande antal representerar det ändå en minoritet av den totala arbetskraften på över 5 miljoner.

Brohuvudet för ett återinförande av kapitalismen har utvecklats inom turistsektorn, som har varit ett centrum för utländska investeringar från Europa, Kanada, Brasilien och mer nyligen från kinesiska företag.

Prostitution, som bannlystes i och med revolutionen, är nu åter tillbaka på Havannas gator, särskilt i turistområden.

Särskilda utvecklingszoner har öppnats, som bygget av en ny hamn i Mariel Bay – finansierat av kapital från Brasilien och Singapor. Detta som ett led i att i framtiden, när embargot är lyft, kunna tjäna på expansionen av Panama-kanalen och den nya kanal som planeras i Nicaragua. Där kommer investerare

att få 50-åriga kontrakt till skillnad med de nuvarande 25-åriga kontrakten. Investerare kan få 100-procentigt ägandeskap. De kommer inte att behöva betala arbetsgivaravgifter eller lokala skatter, och får ett tioårigt uppskov på att betala 12 procents vinstskatt.

Men trots denna händelseutveckling måste utländska investerare förhandla med regeringen eller de statsägda företagen. Medan den kubanska regimen fortfarande använder sig av en viss socialistisk retorik, vilket till viss del är en reflektion av det stöd som fortfarande finns för revolutionen (särskilt bland den äldre generationen), återvänder den i ökande takt mot Jose Marti, ledaren för självständighetsrörelsen mot de spanska kolonisatörerna.

Den yngre generation, som desperat vill åtnjuta nya friheter (som bland annat internet och att kunna resa) har heller inte själva upplevt revolutionens landvinningar, utan bara dess tillbakagång, dess ekonomiska och sociala kris och den kvävande byråkratins döda hand.

Till en början kan tjusningen av ”billiga varor i imperialismens tågvagnar” ha en attraktionskraft innan verkligheten bakom livet i ett kapitalistiskt samhälle blir synliggjort.

Denna utveckling representerar ett tydligt ”regressivt” steg mot ett återinförande av kapitalismen. Processen är tydligt på gång inom vissa sektorer. Däremot är den långt ifrån klar. Steg mot den ”fria” marknaden tillåts under fortsatt statlig tillsyn, överenskommelse och kontroll.

Staten upprätthåller ännu en stark kontroll och skulle kunna strypa processen när som helst. Utländska investerare måste fortfarande förhandla direkt med regeringen eller statskontrollerade företag.

Ekonomins avgörande sektorer har heller inte privatiserats eller sålts till utländska kapitalister. Som Rafael Hernandez, kubansk redaktör för Temas (ett kulturell magasin publicerat av staten) påpekade: ”Alla Rauls ekonomiska reformer involverar decentralisering, vilket är bra då Kuba behöver det. Problemet är att det inte har ägt rum”, rapporterade The Financial Times den 15 juni

2015. Även kapitalister i USA, ivriga att ta tillbaka det de förlorade i revolutionen, rör sig försiktigt.

För socialister och för arbetarklassen markerar stegen mot ett återinförande av kapitalismen steg bakåt.

De innebär en urholkning av revolutionens landvinningar för massorna.

Det kommer också att användas av den härskande klassen för att återigen misskreditera idén om socialismen som ett alternativ till kapitalismen, särskilt i Latinamerika.

Däremot kommer det inte att ha samma effekter som den ideologiska offensiven mot socialismens idéer som den härskande klassen släppte lös efter de stalinistiska regimernas kollaps i forna Sovjetunionen och Östeuropa.

En ny fas av kapitalistisk kris och arbetarkamp har öppnats upp internationellt. Arbetarklassen och massorna har idag upplevt 25 år av den fria marknadens herravälde och den börjar att ta kamp emot denna. I Brasilien, Argentina, Chile och andra länder har en ny cykel av arbetarkamp påbörjats.

Att lyfta embargot skulle innebära ett nederlag för den forna USA-imperialismens policy och dess försök att störta den kubanska regimen.

Det kommer att ge kubanerna större möjligheter till handel på världsmarknaden. Däremot finns det en fara i att detta kommer att skynda på kapitalismens återinförande när det inte finns en genuin arbetardemokrati. Ett statsmonopol på utländsk handel, demokratiskt kontrollerat av ett genuint styre av arbetardemokrati, är nödvändigt för att hindra detta ökande hot. Socialister välkomnar den ökade resefriheten. Övergången till ett fullständigt återställande av kapitalism i Kuba kommer däremot inte att vara en rätlinjig process utan motstånd.

Delar av regimen verkar inte vilja gå åt det hållet. Viktigt är att Mariela Castro, Rauls dotter, när överenskommelsen med USA utannonserades bestämt uttalade att ”Kubas folk vill inte ha en återgång till kapitalismen”.

Det finns ännu många hinder att övervinna för att lyfta embargot. Ett är motståndet från Republikanernas höger i den amerikanska kongressn. Frågan om de sju miljarder dollar i kompensation till de företag som förstatligades under revolutionen är en annan. Å andra sidan reste Fidel Castro på sin 89-årsdag frågan om de ”otal miljoner dollar” som skulle återbetalas till Kuba av USA för att täcka embargots kostnader.

Under en ny internationell kapitalistisk kris skulle stegen mot kapitalistisk restauration kunna hållas i schack. En bland- eller hybridsituation kan fortsätta ett tag till. Till en början skulle revolutionens landvinningar, som sjuk- och hälsovård och utbildningssystemet, kunna upprätthållas, även om dessa lidit stort av brist på investeringar under den senaste perioden.

Flera hinder återstår att övervinna och det är troligt att motstånd kommer att resas när följderna av marknadsekonomins utbredning börjar stå klar. Många på Kuba är redan idag rädda för att ett kapitalistiskt Kuba ska bli som ett nytt Puerto Rico.

Behovet av motstånd mot ett återinförande av kapitalismen och av kamp för genuin arbetarkontroll av en statlig planekonomi på Kuba är mer akut än någonsin.

En sådan rörelse skulle kunna länkas samman med arbetarklassen och ungdomen i hela Latinamerika som mer och mer går ut i kamp för att försvara sina intressen. Det skulle kunna erbjuda ett verkligt socialistiskt alternativ till kapitalismen som till fullo har dragit lärdomar av den kubanska revolutionen. ■

INTERNATIONELLT

1 OKTOBER 2015 # 1 170

10

Lärarprotester skakar Iran

Strejken och trycket underifrån har fått regeringen att backa, men försöker nu vända opinionen genom att skuldbelägga flyktingar.

Inför skolstarten den 23 september sände den iranska regimen ett budskap till lärarkollektivet att inte uttala sin kritik eller organisera sig fackligt. Med en våg av arresteringar vill regimen skrämma lärarna till underkastelse, som har svarat med motstånd och strejkförberedelser. Stora protester planeras att genomföras den 5 oktober som är den Internationella lärardagen.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

M

ehdi Bahluli och Mohammad Reza Niknezhad, två lärare som fängslade i det ökända Evinfängelset, togs symboliskt till rätten när andra infann sig i klassrummen på den första skoldagen.

Mohammad Moghiseh, en av regimens ansvariga för massakern på politiska fångar år 1988, var rättens domare.

I protest mot rättegången och mot attackerna uppmanade lärarnas fack sina medlemmar att vara svartklädda den första skoldagen, vilket fick en massiv uppslutning.

I Iran finns det 105 000 skolor med uppemot en miljon lärare och övrig personal. Det pågår nu en växande organisering och radikalisering bland lärare vars olagliga fackföreningar växer fram som ett resultat av fattigdom och motstånd mot den statliga repressionen.

Det är bakgrunden till de styrandes allt hårdare attacker på lärarkollektivet och dess fackföreningar.

Stora protester och strejker har redan ägt rum. Den 6 september samlades lärare, framförallt kvinnor, utanför presidentkontoret i Teheran för att öppet visa sitt missnöje med låga löner, övervakning och fängslade kollegor.

Regimen räds de strejker och protester som sprids bland lärare och studenter och samarbetet dem emellan.

Lärarnas upptrappade kamp detta år inleddes i januari då hundratals lärare protesterade vid de lokala utbildningskontoren i Shahrud och Marivan. Kraven var då ”högre löner utan diskriminering”, ”lika lön för män och kvinnor” och ”bättre arbetsförhållanden”.

Efter detta samlades 6 000 lärare i en sittprotest samtidigt som de överlämnade ett protestbrev om sina arbetsförhållanden. ”Majoriteten av Irans lärare lever under fattigdomsgränsen. Vår status i samhället har skadats till den grad att vi har tappat motivationen till att arbeta”, skrev lärarna bland annat i sitt protestbrev.

Regeringens svar på protesterna blev att lova en löneförhöjning på 14 procent. Lärarnas svar blev att detta är ”inget annat än falsk matematik då inflationen är 25

procent, vilket innebär att det i praktiken ändå är en försämring av våra levnadsförhållanden”.

Den 14 mars attackerade säkerhetsstyrkor lärarnas samling och arresterade närmare 1 000 lärare.

22 lärare sparkades, fängslades eller drevs i exil. Tre lärare sitter ännu fängslade.

Sedan i april i år har säkerhetsstyrkor gripit fem ledande medlemmar i Iranska Lärarföreningen samt ordföranden för Irans Lärarorganisation.

Ordföranden för Irans Lärarorganisation, Alireza Hashemi, arresterades i sitt hem den 19 april och har överförts till Evinfängelset.

I maj dömdes Ali Akbar Baghani till sex års fängelse. Baghani hålls i Gohardasht-fängelset i Teheran.

I juni ställdes Esmail Abdi, ordförande i Iranska Lärarföreningen, inför rätta. Han anklagades för ”propaganda mot den Islamiska republiken” och bedöms som en ”fara för landets säkerhet”.

Regimen har dömt lärare till uppemot sex års fängelse efter att de har anklagats för att bedriva facklig verksamhet. Lärare som har uttalat sin oro över studenternas situation har också hotats, trakasserats och fängslats.

Samtidigt som lärarnas strejker och protester planeras pågår även arbetarkamp i industrin och på fälten. Dessa öar av kamp och strejker behöver en nationell samordning.

Uppbygget av en landsomfattande fackförening och ett nytt samlande socialistiskt massparti är akut för att samla arbetarklassen i Iran till att fälla den islamiska republiken och lägga grunden för arbetarnas egen makt.

Rättvisepartiet Socialisterna och Committee for a Workers’ International säger: • Fullt stöd till lärarnas protester och strejker.

• Frige de fängslade lärarna.

• Frige alla politiska fångar.

• Erkänn demokratiska frioch rättigheter.

• För rätten att organisera sig i fack och partier.

• Ned med mullornas diktatur – för en socialistisk republik. ■

Finland: Kamp eller reaktion?

Två veckor efter den massiva storstrejken är Finland allt mer polariserat. Sida vid sida med radikalisering och ökad kampvilja finns också regeringens och rasisters försök att vända uppmärksamheten och opinionen emot flyktingar.

SOSIALISTINEN VAIHTOEHTO CWI:s sympatisörer i Finland

M

en även regeringens planer på att göra flyktingar till syndabockar kan misslyckas när allt fler nu reagerar och vill agera mot rasism och i solidaritet med de som flyr.

När ett 40-tal rasister, varav en klädd i Ku klux klan-dräkt, attackerade flyktingar på väg till ett flyktingboende i Lahtis blev det en världsnyhet. En liknande demonstration i Tornio fick 27 flyktingar att vända tillbaka och söka asyl i Sverige. Att 300 000 strejkade mot regeringens attacker på välfärd och löner rapporterades knappt i finska borgerliga medier, än mindre i Sverige eller någon annanstans.

Det är ilskan mot regeringen som gör folk beredda att protestera. Och trots dess antiinvandringsretorik är det många fler som hjälper flyktingar än som protesterar mot dem.

Som Offensiv varnade för redan förra veckan har tyvärr alla fackliga ledningar, nu även SAK (motsvarande LO) gett vika för regeringen och accepterat olika former av lönesänkningar. SAK:s förslag handlar om lönestopp i flera år samt högre avgifter till A-kassan.

Trycket underifrån är dock fortfarande stort. Detta är en rörelse som inte kommer att dö ut i första taget. 139 fackliga förtroendevalda,

även upp på förbundsstyrelsenivå, har i ett brev till SAK krävt att de säger helt nej till attackerna. Även studenterna som ockuperade Helsingfors universitetet fortsätter kampen. De har visserligen avslutat ockupationen på Helsingfors universitet, men har istället börjat en annan ockupation på Aaltouniversitetet. De kräver generalstrejk mot regeringens attacker, som innebär stora försämringar av utbildningssystemet.

Strejken och trycket underifrån har tvingat regeringen att backa, både till innehåll och genom att öppna för att förslagen om arbetsmarknaden först ska beslutas i juni 2016. Förslagen om sänkt söndagsersättning och övertidsersättning är strukna och istället vill de minska semesterlönen med 30 procent.

Detta innebär visserligen att ”bördan” fördelas mer jämnt, och slår inte lika ojämlikt mot kvinnor, men innebär ändå en klart försämrad levnadsstandard.

Det är osannolikt att det räcker för att stoppa fortsatta protester.

Den 8 oktober kommer pensionärer att samlas i Helsingfors till en demonstration mot sänkningen av det särskilda bostadsbidraget för äldre. I det ursprungliga förslaget skulle bidraget kunna sänkas med

200 euro i månaden (ungefär 2 000 kronor), men även det reviderade förslaget innebär en säkning med 60 euro i månaden (ungefär 600 kronor) för 40 000 pensionärer.

Och framtida sökande kommer få upp till 200 euro lägre i bidrag än dagens bidragsberättigade.

Regeringens svar på ilskan har varit att utnyttja flyktingsituationen maximalt. De blandar rasistiskt agerande med utspel om att flyktingar ska tas emot – men att det innebär uppoffringar, underförstått att nedskärningarna måste accepteras. Rasister uppmuntras medvetet.

Efter rasistdemonstrationen i Tornio sade statsminister Sippilä att ”alla måste ha rätt till sin åsikt”.

Militariseringen av flyktingmottagandet med polis, tull, militär och knarkhundar är ett cyniskt försök att skrämma bort flyktingar och samtidigt en eftergift till rasisterna i Sannfinländarna om att regeringen ”tar i med hårdhandskarna”.

Nu planeras en ny rasistdemonstration i Tornio den 3 oktober, men samtidigt växer antirasismen.

Denna gång väntas en stor motdemonstration och dessutom liknande evenemang i hela landet.

Finland är i en brytningstid. Nya grupper, speciellt unga, radikaliseras och är beredda att kämpa både mot rasism och högerpolitik. Denna kampvilja behöver kanaliseras både i breda demokratiska kämpande nätverk i olika frågor, som enar olika grupper, och politiskt i ett nytt arbetarparti. Allt fler kommer att dra socialistiska slutsatser och kan vinnas till Sosialistinen Vaihtoehtos och CWI:s banér. ■

1 OKTOBER 2015 # 1 170

11

VWinstjakt skapar avgasfusk Ett omfattande utsläppsfusk har avslöjats på den tyska biljätten Volkswagens (VW) dieselbilar. Det innebär att dessa bilar kan ha släppt ut så mycket som en miljon ton avgaser per år i form av kvävemonoxider och -dioxider (så kallade kväveoxider, NOx).

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

D

Foto: yuankuei / Flickr CC

et är Miljöskyddsmyndigheten i USA som har avslöjat att bilmodeller med motormodellen EA 189, en dieselmotor, har utrustats med ett system som minskar utsläppen under miljötester, men som sedan återställer motorn till att vara så ”effektiv” som möjlig. Det innebär att alla tankar om miljön slängs ut genom dörren.

482 000 bilar från Volkswagen (VW) och Audi har nu återkallats i USA efter avslöjandet, och chefen för VW-koncernen, Martin Winterkorn, har avgått ”för företagets bästa”, tillsammans med en rad andra VW-toppar. Han hävdar också att han inget visste om avgasfusket, trots att rapporter har kommit som visar att Volkswagenkoncernen varnades av tekniker redan för fyra år sedan om att de sysslade med kriminella avgasmanipulationer, utan att någon reagerade. Den tyska tidningen Bild uppger att VW blev varnade redan för åtta år sedan.

Trots det kan Winterkorn räkna med ett avgångsvederlag på otroliga en halv miljard kronor. Det vore ju synd om det gick någon nöd på de ansvariga för ett av de största utsläppsfusken i modern tid.

Ett omfattande utsläppsfusk har avslöjats på Volkwagens dieselbilar. Fler biltillverkare dras nu in i avgashärvan.

från dessa över 13 miljoner bilar kan uppgå till mer än otroliga 1 miljon ton kväveoxider varje år, Om VW:s bilar hade mött Miljö- alltså över 40 gånger mer än utskyddsmyndighetens krav skul- släppsgränsen för nya bilmodeller le de i USA ha släppt ut 1 039 ton i USA. Det kan jämföras med att kväveoxider totalt per år, men att Västeuropas största kraftverk, Drax det på grund av det omfattande i Storbritannien, släpper ut 39 000 ton kväveoxider fusket snarare handlar om melHur många fler varje år. lan 10 000 och företag fuskar Undersökningar 41 500 ton per år.

Den brittiska med utsläppsvär- har påbörjats för tidningen The den och manipu- att ta reda på Guardian rapfler lerar siffror för huruvida bilmodeller porterar den att nå särskilt från VW och 23 september om att hela 11 utsatta gränsvär- Audi har fuskat. har det miljoner bilar den – för att se- Hittills framkommit att världen runt kan ha utrustats dan totalt strunta även två av VW:s med fusksyste- i klimatet och de dotterbolag, Skomet, och enligt da och Seat, har Transportstyrel- miljökonsekven- utrustats med ser som utsläp- system som ska sen kan det findölja utsläpp av nas sammanlagt pen innebär? kväveoxider.

61 686 VW-bilar i Sverige som har detta system Men frågan är också hur långt utrustat. Samtidigt har åtminstone fusket har gått och hur utbrett det 2,1 miljoner Audibilar utrustats är? Hur många fler biltillverkare med samma fusksystem, varav fuskar med utsläppen? Hur många fler företag generellt fuskar med 70 000 kan finnas i Sverige.

Det innebär att utsläppen totalt utsläppsvärden och manipulerar

siffror för att nå särskilt utsatta gränsvärden – för att sedan totalt strunta i klimatet och de miljökonsekvenser som utsläppen innebär?

En undersökning av miljöorganisationen ICCT visar exempelvis att det finns ett väldigt stort gap mellan nya personbilars uppgivna bränsleförbrukning och dess verkliga förbrukning. År 2000 var skillnaden dem emellan 8 procent, medan siffran år 2013 var hela 38 procent.

– Det beror på att det finns så mycket pengar att tjäna på att leverera låga siffror och alla tillverkare i Europa har ett miljömål uppsatt, säger Alrik Söderlind, chefredaktör för Auto Motor och Sport, till SVT den 26 september.

Det största fusket vad gäller bränsleförbrukning står miljöbilar för, då bilar klassas som miljöbilar utifrån tillverkarens uppgifter. Det innebär att de felaktigt klarar sig under utsläppsgränser och därmed släpper ut mer koldioxid än vad som uppges.

Företag som producerar vägfordon är inom EU drivna av lagstiftning angående nya utsläppsnivåer, vilket innebär att motorerna måste se till att släppa ut mindre avgaser.

Euro 6 heter den senaste utsläpps­ normen, som bland annat ska se till att minska tunga lastbilars utsläpp av kväveoxider och partiklar.

Dock finns det en utbredd marknad på framförallt internet, där man kan köpa olika system som sätter det så kallade adbluesystemet ur drift. Adblue är en vätska som används för att minska utsläppen av kväveoxider och något som alla lastbilar över 16 ton måste tankas med för att klara Euro 6:s gränsvärden.

Det finns inga rapporter om hur många företag eller privatpersoner som använder sig av de systemen, men det är ingen vågad gissning att de system som slår ut adbluesystemen är vida använt, eftersom det innebär att motorernas effektivitet kan öka. Det leder till kortare transporttider – och tid är som bekant pengar, i alla fall inom kapitalismen.

Det finns också olika motorstyrningsprogram till salu på internet som kan ”optimera motorn”, det vill säga få ut mer kraft och effekt ur lastbilar och få en bättre bränsleekonomi. Det innebär i sin tur att utsläppsmålen inte nås.

Utsläppsfusk upptäcks heller inte vid bilbesiktningar, uppger Morgan Isacsson, expert hos Bilprovningen, till DN den 24 september.

Kväveoxider bidrar tillsammans med svaveloxid till försurning och övergödning av skog, sjöar och mark, enligt Naturvårdsverket.

Kväveoxid är också ett av de ämnen som finns vid bildningen av marknära ozon (smog), vilket har stora negativa effekter på hälsa och miljö, samt är en växthusgas.

Det skandalartade miljöfusket från Volkswagen och vem vet hur många fler företag understryker hur bankrutt det kapitalistiska systemet och den fria marknaden är.

När marknaden och jakten på ökade profiter får styra fritt offras såväl människans behov som miljöns, klimatets och djurrikets framtid på vinstintressets altare.

Därför är det brådskande att en klimatrörelse som verkligen utmanar roten till klimatförändringarna och privata företags miljöfusk – kapitalismen – byggs upp. Särskilt viktigt blir det att organisera kampen och avslöja etablissemangets hyckleri inför december månads klimattoppmöte i Paris, COP21. ■

INTERNATIONELLT

1 OKTOBER 2015 # 1 170

12

Energirevolution utan systemkamp omöjlig Greenpeace lägger nu fram ett omfattande program för hur koldioxidutsläppen från energisektorn kan stabiliseras fram till år 2020 och därefter börja minska till noll år 2050. Det som många förut trodde var omöjligt visar Greenpeace är fullt möjligt. Frågan är hur denna Energirevolution – som planen heter – ska förverkligas.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

G

reenpeace pekar på att stora förändringar redan äger rum i energisektorn. 60 procent av nytillskotten av elkraft är förnyelsebar. Förnyelsebar energi stod redan för 21 procent av den totala elförbrukningen år 2012, 12 procent av den totala energianvändningen. År 2014 var det första året på 40 år som utsläppen av koldioxid inte ökade, framförallt på grund av den minskade kolanvändningen i Kina.

Internationella energirådet IEA menar att utsläppen av koldioxid med nuvarande utsläppstrender kommer att öka med 56 procent fram till år 2050. Då överskrids målet om att temperaturen inte ska höjas med mer än 1,5-2 grader.

Istället skulle energin år 2050 kunna utgöras av 32 procent solenergi, 25 procent geotermisk energi (jordvärme med mera), 19 procent vind, 18 procent biomassa, 4 procent vattenkraft och 2 procent oceankraft.

Greenpeace menar att den förnyelsebara energin måste göras mer konkurrenskraftig. Transporter måste flyttas över till eldrivet – framförallt spårburet. De räknar med att detta kan utgöra en energi-

besparing på 62 procent för transportsektorn fram till år 2050.

Greenpeace visar också på att hela kostnaden för subventioner av förnyelsebar energi kan täckas upp av de allt mer minskade kostnaderna för fossila bränslen som idag kraftigt subventioneras. Genom att investera fyra gånger så mycket i förnyelsebar energi för uppvärmning än vad som planeras för idag kan denna energi stå för 100 procent av uppvärmningen år 2050.

Väldigt inspirerande i rapporten är att planen bygger på ett skapande av miljontals nya gröna jobb. Medan dagens trender enligt IEA pekar på att energirelaterade jobb minskar efter år 2020 räknar Greenpeace med att energijobben redan år 2025 ska vara 60 procent fler än vad de är idag. Från år 2015, när 29 miljoner människor jobbar i energisektorn, till år 2030 ska 19 miljoner fler jobba i denna sektor – alltså 48 miljoner människor.

Svagheten i rapporten är att den helt underskattar motståndet. Greenpeace skriver: ”Det finns inga större ekonomiska eller tekniska

Greenpeace förstår inte att kampen för att rädda klimatet också måste vara en kamp mot det system och den politik som har förorenat planeten. hinder för att röra sig mot 100 procent förnybart år 2050. Den förnybara sektorn levererar förändring, men politisk aktion behövs för att säkra att förändringen blir gjord i tid. Det är upp till politiska ledare och affärsmän att styra industrin, influera konsumenterna och stimulera marknaden”.

Vidare sägs det att det inte är fråga om teknik eller ekonomi, utan om att utveckla mer flexibla marknader och att ge utvecklingsländerna tillgång till finansiering.

Med ens öppnar sig ett avgrundsdjup mellan målsättningarna och var vi står idag, och Greenpeace bygger ingen trovärdig bro till andra sidan. Jag skulle aldrig

våga kliva ut på en bro för 100 procent hållbar energi som är byggd av illusioner om marknadskrafterna – när det är just dessa som har lett till de utsläppsnivåer och den uppvärmning som vi har idag.

Av Naomi Kleins antikapitalistiska slutsatser för klimatet i boken This Changes Everything märks inget i rapporten. Handel med utsläppsrätter har varit ett totalt misslyckande, vilket bara understryks av att det kapitalistiska Kina nu väljer den vägen.

Sveriges regering tvingades nyligen att införa en skatt på solceller enligt den fria EU-marknadens konkurrensregler. I Kleins bok berättas om hur ett program i Onta-

rio, som skulle ha gjort delstaten fri från kol, stoppades av EU:s och Japans stämningar. Exemplen är många redan innan de monstruösa frihandelsprogrammen TTP och TTIP har börjat verka, där hänsyn till klimat, ekologi och närproducerat i stort sett är omöjliga.

Koldioxidutsläppen beror inte på att politiker saknar vilja, utan på att politikerna egentligen inte har speciellt mycket makt. Utsläppen är produkter av ett ekonomiskt system, kapitalismen, som bygger på maktordningar och exploatering. Därför måste verkligt revolutionära planer innehålla en benhård systemkritik. ■

Nya EU-murar istället för säkra flyktvägar ”Istället för en ansvarsfull och human respons på flyktingkrisen vid Europas gränser sattes fokus på hur man ska försöka stoppa flyktingströmmarna”. Så sammanfattade Human Rights Watch EU-regeringarnas senaste möte om flyktingkrisen.

och med fara för livet kommer att korsa Medelhavet för att söka asyl i Europa i år och under 2016, enligt FN:s flyktingorgan UNCHR. EU-ledarna var dock eniga om att bygga murar för att hindra människor att fly till Europa. EU:s gränskontrollbyrå Frontex och Europol ska rustas upp, en gemensam politik för snabbavisningar ska utarbetas och nya åtgärder med syfte PER OLSSON att förhindra flyktingar från exemper.olsson@socialisterna.org pelvis Afrika att nå Europa. Vidare ska EU utarbeta en lista över ”säkra et var ett splittrat EU-­ länder” som flyktingar omedelbart möte som i förra veck- kan skickas tillbaka till. an beslutade att fördela 120 000 flyktingar bland EU:s ”Nu ligger fokus på ett ordentligt medlemsländer under de kom- skydd av våra externa gränser och mande två åren. Det är väldigt få i extern hjälp till flyktingar och länjämförelse med att drygt en miljon der i vår närhet”, sade EU:s ordfömänniskor under stora umbärande rande Donald Tusk efter mötet.

D

Mer gränskontroller och högre murar istället för säkra och legala flyktvägar in i Europa betyder nya dödsoffer. Hittills i år har 2 900 flyktingar dött på väg till Europa.

Trots EU:s alla hinder kommer människor på flykt undan krig, förtryck och fattigdom.

Kampen för att riva Fort Europas murar är direkt sammankopplad med kampen mot EU:s högerpolitik.

Det saknas inte pengar för att skapa jobb, välfärd och bostad till alla. Enbart de svenska storbolagen, inkluderat bankerna, gjorde en vinst på närmare 100 miljarder kronor sista kvartalet i fjol och vinsterna fortsätter att stiga.

I övriga Europa ser det likadant ut – börsbolagen gör rekordvinster samt har kassakistor som rymmer

tusentals miljarder kronor. Samtidigt har de superrika blivit fler och rikare. Sedan år 2009 har antalet dollarmiljardärer i EU fördubblats – från 149 till 342 individer.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger: • Riv Fort Europa. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Avskaffa Dublinförordningen.

• Masskampanjer mot rasism och mot skuldbeläggning av flyktingar.

• Försvara rätten till asyl. Stoppa tvångsutvisningarna.

• Flyktingamnesti – nu.

• Gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad.

• Internationell solidaritet: Global kamp mot imperialismens krig och plundring. ■

Högre murar mot flyktingar på EU-ledarnas agenda.

1 OKTOBER 2015 # 1 170

13

Varifrån kom ISIS? ISIS – Islamiska Staten i Irak och Syrien – är en allt större faktor i världspolitiken. När FN firar 70 år handlar mediarapporterna om Putins och Obamas tal om Syrien och ISIS. Organisationen är idag långt starkare än vad al-Qaida någonsin var.

ISIS och dess terror är till stor del ett resultat från Västimperialismens blodiga interventioner i Mellanöstern.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

1

0 000-tals har anslutit sig till dess väpnade styrkor. Den senaste helgen kom rapporter om att ISIS växer i Afghanistan. Sedan tidigare rapporteras om ISIS-styrkornas tillväxt i Libyen och Jemen.

Det är därför välkommet att Patrick Cockburns bok Jihadisternas återkomst nu äntligen finns på svenska från Celanders förlag.

Veteranjournalisten Cockburn är rakt på sak om Västimperialismens ansvar: ”Det var USA, Europa och dess allierade i regionen – Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten – som skapade förutsättningarna för ISIS”.

Han kritiserar USA:s inriktning efter terrordåden den 11 september 2001. Cockburn påpekar att talibanernas styre i Afghanistan – där Osama bin Ladin och al-Qaida hade sin bas – hade erkänts av bara tre länder: Pakistan, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Det är också den saudiska sunnimuslimska wahabismen som utgör grunden för al-Qaidas och ISIS limska väpnade styrkor tog över ”ideologi”. Men USA:s militära alli- Mosul även år 2004, under striderna anser med Saudiarabien och Pakis- mot USA:s ockupation, och att ISIS tan innebar att USA:s fokus blev att föregångare länge har haft ett starkt inflytande i staden, bland annat gestörta Saddam Hussein i Irak.

Men Irak fick varken demokra- nom att ta ut egna skatter. tisering eller välstånd. Cockburn beskriver den extrema korrup- Men det var i Syrien som ISIS tionen, hur sunnimuslimer har kunde skapa sig en bas. Den folkbehandlats av de shiadominerade liga protesterna år 2011 möttes av regeringarna och den totalt miss- brutalt militärt våld från Assadlyckade återuppbyggnaden. regimen och utvecklades snabbt Under sina besök i Bagdad har till militära strider. Cockburn förklarar upprorens han upplevt att det bakgrund i växbara finns elektriande nöd och kricitet fyra timmar Det var USA, tik mot regimen. om dagen, överEuropa och dess Han gör sedan en svämningar med allierade i regiavancerad analys avloppsvatten på onen – Turkiet, av revoltens missgatorna och att Saudiarabien, lyckande: självmordbombQatar, Kuwait ”Initiala framningarna på nytt och Förenade har ökat kraftigt. gångar för gatuArabemiraten demonstranterna På motsvaranledde till en överde sätt är den nya – som skapade irakiska armén driven självsäkerförutsättningarna omotiverad och het och en överför ISIS. svag. När ISIS i juni driven tilltro till 2014 överraskande spontana aktioner, intog landets näst största stad, Mo- under det att man förbisåg behovet sul, flydde både generalerna och de av ledning, organisation, sammanmeniga soldaterna. Men Cockburn hållning och en politik som sträckte påpekar samtidigt att sunnimus- sig längre än rent humanitära krav.”

Han betonar att folkresningarna i Mellanöstern och Nordafrika år 2011 var genuina revolter, men jämför med revolutionerna i Europa år 1848 och Egypten år 1952, ”lättvunna segrar som snabbt vändes till sin motsats.” Han kontrasterar mot de segrande revolutionerna i Kuba och Vietnam.

Assad backades upp av Ryssland, Iran och Hizbollah, medan Gulfstaterna med Saudarabien och Qatar i täten finansierade det väpnade motståndet. Turkiet var också en nyckelspelare, genom stöd till islamistiska grupper och öppen gräns till Syrien.

Cockburn visar hur även USA under Obama beslutat om stöd till ”kontrollerade” medlemmar i den syriska oppositionen, ”trots att västerländska diplomater mellan skål och vägg medger att den här gruppen faktiskt inte existerar utanför ett fåtal omringade motståndsfickor”. Cockburn beskriver hur den Fria syriska armén i många fall stod för plundring och ”banditstyre”.

Kriget i Syrien destabiliserade Irak ytterligare. ISIS kunde agera i båda länderna, mötte svagt motstånd från Iraks armé och kunde vinna över konkurrerande grupper.

ISIS hårdaste motstånd kom från kurderna, i synnerhet i Rojava, den del av Kurdistan som ligger i norra Syrien. Under ISIS omringning av Kobanê betonar Cockburn hur viktiga dessa strider var för ISIS. Att PYD/YPG, de kurdiska väpnade motståndsgrupperna, till sist gick segrande ur striderna visade att det går att besegra ISIS. Samtidigt har Turkiets president Erdoğan, som hela tiden visat att han ser PYD och PKK som större hot än ISIS, trappat upp sitt krig mot kurderna.

Obama och Västimperialismen har ingen lösning. De bombningar som inleddes år 2014 har inte stoppat ISIS, och Cockburn påpekar att USA inte ens lyckades när man hade 150 000 soldater på marken och flygbaser över hela landet. Inte heller talibanerna besegrades i kriget år 2001, utan kunde återkomma fem år senare.

USA tvingade fram att Iraks premiärminister Nuri al-Maliki, som var allmänt avskydd, efterträddes av Haider al-Abadi från samma shiamuslimska parti. Men denne har på sistone mötts av växande protester. Massdemonstrationer har samlat både shia och

sunni, araber, turkmener, kurder med flera, med krav mot korruptionen, för jobb och rent vatten.

Putin använder rädslan för ISIS för att stärka sin egen position i världspolitiken, vända uppmärksamheten bort från kritiken mot hans egen regim, striderna i Ukraina och Rysslands ekonomiska kris. Han vill framstå som ”human”, men har sedan år 2011 stöttat Assads bomber mot den egna befolkningen.

Kombinationen av diktatoriska regimers våldsamma kontrarevolution och imperialismens krig har gett möjlighet för sunniislamistiska grupper som ISIS att skapa hela arméer. De vill ställa sunnimuslimer mot shia, kristna, ateister med flera. Cockburn varnar för att kriget i Irak och Syrien liknar det 30-åriga kriget i 1600-talets Europa och det långvariga inbördeskriget i Libanon.

För socialister är lärdomen från 2000-talets Mellanöstern behovet av enad kamp från arbetare och fattiga, oavsett religion, språk eller folkgrupp, mot diktaturer, kapitalism och imperialism. Nya revolutioner är oundvikliga och måste stödjas med idéer och materiellt. ■

INRIKES

1 OKTOBER 2015 # 1 170

14

Svensk kurslitteratur som osar av rasistisk SD-retorik Nyligen satt jag och läste lite i kurslitteraturen. Bostäder på marknadens villkor hette boken ifråga och det är väl inte en titel jag annars frivilligt hade plockat upp. Att jag har valt ett program som till stor del består av ekonomikurser har medfört att jag ofta har blivit provocerad av både kurslitteratur samt uttalanden. Jag är medveten om att det tveksamma konceptet marknadsekonomi råder och att en därför inte kan förvänta mig annat av en ekonomiutbildning, även om en vill ifrågasätta avsaknaden av alternativ.

LINA LARSSON offensiv@socialisterna.org

B

När jag läser vidare fastnar jag vid strategin som föreslås: att de negativa externa effekterna ska bekämpas genom att isolera källan. ”På samma sätt som vi lägger miljöstörande fabriker en bit från bostadsområden kan vi »lösa« problemet med störande hushåll genom att de får bo för sig, på behörigt avstånd från andra hushåll,” läser jag ordagrant, år 2015, ur modern, svensk kurslitteratur.

Så lösningen som föreslås är segregation? Jag blir mer och mer förbannad medan jag läser vidare.

Jag läser om förslag som tältläger med motivationen att om dessa ändå skulle upplevas som störande kan de rivas ner. De skulle byggas upp igen, men man tror då att de

skulle välja att göra detta på en plats där ”störningarna åtminstone initialt är mindre”. För första gången på länge reagerar jag verkligen. Är det här den människosyn som svenska universitet ska lära ut? Så öppen fientlighet var det länge sedan jag läst i någon skolbok.

Författarna har valt att beskriva hur människor väljer att ställa sig utanför genomtänkta, fungerande program. Jag tror att det är mycket få som själva gör det valet. Visst finns en minoritet som föredrar att vara självförsörjande, leva av naturen, flytta runt med mera, men jag tror inte att det är dessa personer som författarna åsyftar.

Inte heller tror jag att de som bor i tältläger har gjort det av fri vilja eller för att de föredrar den situationen framför en lägenhet med rinnande vatten och värme. Anledningen till att människor lever under dessa förhållanden är snarare att samhället vi lever i inte är välfungerande. Kanske är det mer lämpligt att sträva efter ett samhälle som inkluderar alla människor istället för att låta de sämst ställda lida för att ägarna vill maximera fastighetspriserna?

Det finns alternativ till marknadens diktatur. Det finns demokratisk planering som helt enkelt ser till att ingen är hemlös och därför bygger nya boenden direkt, utan att vänta på att privata byggherrar ska anse det vara ekonomiskt gynnsamt.

Ungefär fem sidor efter skuld-

Boken sprider fördomar och fientlighet som folk världen över kämpar varje dag för att bli kvitt. beläggandet av den utsatte individen börjar författarna beskriva invandrare och svenskar. Hur de definierar vem som är vad framgår inte. De delar in samhället i ”Grupp A” som utgör 80 procent och ”Grupp B” som utgör 20 procent och beskriver hur de ingående i deras hypotetiska samhällsgrupperingar inte skulle känna sig trygga om den egna gruppen inte utgjorde en tillräckligt stor andel av exempelvis ett bostadsområde.

Med tanke på diskussionen om invandrare och svenskar i meningen innan är det tydligt vad författarna syftar till.

Dock beskriver de också de ne-

gativa effekterna av segregation.

De beskriver att ungdomsgäng uppstår, med olika grupper som bas, och hur dessa sprider oro och förstörelse. Sedan står det att det i segregerade områden kan uppstå värderingar som har negativa effekter, som att det ”i ett invandrardominerat område utvecklas en negativ syn på den svenska polisen och värderingar om att man inte ska hjälpa polisen”. Meningen därefter uttrycker hur det segregerade området då skulle bli ett skydd för ”brottsliga grupper”.

Som avslutande mening till stycket står det att belägg för detta finns i tidningsartiklar, även om

det inte finns några mer vetenskapliga belägg för att dessa problem är verkliga. En undrar ju nyfiket vem som ligger bakom de icke namngivna tidskrifterna.

Det var ju fint av författarparet att inte se sin trångsynthet som någon vetenskapligt baserad sanning, men i och med den sista meningen ställs jag inför ytterligare en fråga: Hur kan mitt universitet godkänna kurslitteratur vars resonemang och exempel saknar faktamässig grund? Boken sprider de fördomar och den fientlighet som människor världen över kämpar varje dag att bli fria från. Jag är förbannad. ■

Malmö: Stöd palestiniernas kamp för att få stanna Opinionen har lyckats pressa polisen till att ge en tidsfrist åt de protesterande palestinierna utanför Migrationsverkets område på Jägersrovägen i Malmö. Men idag, den 29 september, har tidsfristen gått ur.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

N

är polisen besökte palestinierna under måndagen den 28 september sade de att man kommer tillbaka nästa dag

klockan 15.00 för att höra om de tänker stanna kvar.

– Vi frågade polisen om var vi skulle ta vägen. De svarade inte på

frågan, utan hänvisade till att kom- nu skulle samarbeta med dem, vilmunen ville ha bort oss, berättar ket inte har skett.

Zuhair Irheem, Många av pa16 palestinier en av de proteslestinierna är inte terande. har återupptagit utvisningsbara.

Inga poliser 25 av hungerstrejken, Ungefär dök dock upp kl palestinierna har varav flera har dessutom varit 15.00. hamnat på sjuk- på den egyptiska I förra veckan ambassaden för hus igen. träffade flykatt begära resetingarna en palestinsk ambassadör visum för att kunna återvända till som uppgav att Migrationsverket Gaza, men endast fyra fick visum.

Trots det vägrade Egypten att ta emot dem. Därför har 16 palestinier återupptagit hungerstrejken, varav flera har hamnat på sjukhus igen.

På andra sidan gatan befinner sig de irakiska palestinierna. I skrivande stund har hälften av familjerna lyckats vända avslag till seger. De irakiska palestinierna fortsätter sin kamp tills dess att alla får stanna. ■

Foto: Susanne Nilsson / Flickr CC

oken behandlar de så kallade ”externa effekterna” (påverkan på ekologi, djurliv etcetera som man inte har kunnat göra vinst på), men i detta fall är de människor. Till vad boken refererar till som problem av typen negativa externa effekter räknas bland annat upp hushåll med sociala problem, individer som av grannar uppfattas som konstiga och hushåll med missbruksproblematik.

Bokens slutsats är något i stil med att hushåll med betalförmåga ska kunna välja sina grannar, inte ska behöva bo nära någon som uppfattas som konstig eller undra vad som händer hemma hos grannen. Menas att de som är rika nog bör ha rätt att fritt välja sina grannar eller i alla fall se till att de tillhör samma klass?

PARTI

1 OKTOBER 2015 # 1 170

15

Procent av mål

Totalt

105% 74 149 kr

Norrbotten

3 749 kr

Västerbotten

1 100 kr

Mellannorrland

2 211 kr

Stockholm

32 794 kr

Mellansverige

4 538 kr

Västsverige

21 850 kr

Sydsverige

2 547 kr

Över 1 500 sålda Offensiv

S

å där! Slutresultaten kommer inte förrän nästa vecka, men med ett par dagar kvar har vi redan i skrivande stund klarat målet för september. Hittills har vi samlat in 74 149 kronor under månaden. Vi har även sålt 1 536 exemplar av Offensiv, vilket är mer än dubbelt så många som under september i fjol och drygt 400 fler än i augusti.

STEPHEN RIGNEY

rs@socialisterna.org

Det är nu andra månaden i rad som vi lätt har överstigit målet, vilket är ett tecken både på att höstarbetet är i full gång, men också på en ökad medvetenhet och aktivitet i samhället i stort.

Detta syns tydligt i de många demonstrationer och frågor som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) har ingripit i under september, som demonstrationerna i solidaritet med världens flyktingar, mot utvisningar av Hanna Tadesa och Sofia eller mot TTIP-avtalet. Vi har även deltagit i storstrejken i Finland.

I helgen hölls det viktiga demonstrationer mot Förbifart Stockholm och mot nedläggningen av BB och kvinnosjukvården i Örnsköldsvik, där imponerande 1 116 kronor samlades in. Läs mer om demonstrationerna på sidan 5 respektive 16.

Dessa är några exempel på den kamp som allt snabbare växer fram och som Rättvisepartiet Socialisterna kommer att spela en viktig roll i, men vi behöver ditt fortsatta stöd för att göra det. Ge oss en bra start på oktober och sätt in ditt bidrag på PlusGiro 87 96 49-2.

Det går också bra med Swish till 123-240 32 85. ■

Partiföreningsmöten

Stort intresse för Offensiv i Borås

Stockholm/Haninge:

Under fredag och lördag den sista helgen i september hölls traditionsenligt den årliga höstmarknaden i Borås. Stora Torget och omgivande gator fylldes av marknadsstånd med försäljning av kläder, leksaker, mat och godis med mera.

Går Kuba mot kapitalism?

RS Haninge, onsdag den 6 oktober kl 18.30.

Plats: Träffen, Moränvägen 3 i Jordbro.

För mer info: 073-732 33 97.

Rapport från partistyrelsen RS Sthlm Sydväst, torsdag den 7 oktober den kl 18.30.

Plats: Högdalen.

För mer info: 073-387 65 77.

RS Sthlm Sydost, onsdag den 6 oktober kl 18.30.

Plats: Åsgärdevägen 75, Dalen.

För info om mötestema: 070-326 65 94.

Rapport från partistyrelsen RS Sthlm Norra, torsdag den 7 oktober kl 18.30.

Plats: Husby Träff För info om mötestema: 073-567 47 06.

Göteborg: Rapport från partistyrelsen RS Sandeslätt-Hammarkullen, onsdag den 6 oktober kl 18.00.

Plats: RS Bokcafé.

För mer info: 073-501 21 37.

Rapport från partistyrelsen RS Hjällbo, tisdag den 5 oktober kl 18.00.

Plats: Hjällbo.

För mer info: 072-307 81 43.

Rapport från partistyrelsen RS Gbg Södra, onsdag den 6 oktober kl 18.00.

Plats: Djurgårdsgatan 43, Majorna.

För info om mötestema: 070-606 59 81.

Luleå: Rapport från partistyrelsen RS Luleå, torsdag den 7 oktober kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För info om tema: 073-053 68 84.

Sundsvall: RS Sundsvall, För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Örebro Rapport från partistyrelsen RS Örebro, måndag den 4 oktober kl 18.00.

För mer info: 073-310 70 87.

Malmö-Lund: RS-Malmö-Lund, För mer info: 073-561 91 98.

Umeå:

För mer info: 076‑259 84 23.

Eskilstuna:

För mer info: 073-373 33 61.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

RS BORÅS

rs.boras@socialisterna.org

N

ytt för i år var att Rättvisepartiet Socialisterna (RS) fanns på plats med politiskt material.

Vårt socialistiska program fick ett varmt mottagande. Flera hundra personer skrev på protestlistorna för att riva Fort Europas flyk-

tingmurar, till försvar av asylrätten och för att bekämpa SD-rasismen.

30 Offensiv köptes och 15 personer tecknade prenumeration.

Det stora intresset för RS provocerade rasistiska Sverigedemokraterna som försökte störa, hota och skrämma RS-medlemmar.

Effekten blev ett ökat intresse och stöd för RS. Namnlistorna fylldes i snabbare takt, folk lämnade större ekonomiska bidrag till kampen mot rasism – totalt 1 300 kronor – och några torgbesökare steg fram och försvarade Rättvisepartiet Socialisterna mot SD:s hotfulla uppträdande.

September har varit bästa månaden på länge i Borås. där totalt 215 Offensiv har sålts. Detta bådar gott inför framtiden. ■

Beställ boken om hur Australiens Förbifart stoppades Boken är skriven av Anthony Main, medlem i Socialist Party (CWI Australien) och en av dem som stod i ledningen för den massiva gräsrotsrörelsen mot East West Link som skulle bli världens största infrastrukturprojekt om det byggdes och som var Australiens motsvarighet till Förbifart Stockholm.

Boken visar vad som är möjligt när hela samhällen går samman i en gemensam kamp mot storföretagens och politikernas intressen.

Beställ genom att e-posta rs@ socialisterna.org.

Priset är 100 kronor. ■

Socialistiskt program 2015 •R iv upp Alliansens försämringar.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror och kamp mot förtryck, terror och krig.

Systemskiftet i välfärden

• Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 71 000 hyresrätter per år med låga hyror.

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken.

• S toppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar.

Antirasism & asyl

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi.

• Avveckla kärnkraften.

• Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. O ­ ffentligt ägande av naturresurserna.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Jobben, krisen och pensionerna

Klimat- och miljöhot

Trygga jobb

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

Nej till låglönemarknad!

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­ sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• S krota det segregerade skolsystemet.

Bra, enhetlig utbildning till alla.

•M indre klasser och ökad lärartäthet.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

•F ör en kämpande kvinnorörelse och utbyggd välfärd, mot lönediskriminering, sexism och våld mot kvinnor.

•F ör ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

•N ej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten. Kamp för jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid.

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Stoppa jakten på flyktingar. Återinför rätten till asyl.

•A mnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

•F acken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs.

Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre.

• För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

•O medelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten.

•E nad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fackföreningar

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till p ­ ampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

•F ör ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en demokratisk och socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

1 OKTOBER 2015 # 1 170

Flera tusen samlades i Ö-vik för att protestera mot Västernorrlands läns landstings sparplaner på vården i Ö-vik och Sollefteå.

Vi som samlades för att demonstrera mot nedläggningen av BB och vårdnedskärningar i Ö-vik söndagen den 27 september kunde glatt konstatera att det blev en stor uppslutning på parkeringen vid Fjällräven Center (MODO Hockeys hemmaarena). Det var flera tusen demonstranter som sedan gick genom Ö-vik för att samlas på torget där tal hölls.

PER JOHANSSON, sjuksköterska

rs.sundsvall@socialisterna.org

V

eckan innan hade föregåtts av livliga diskussioner i framför allt de facebookgrupper som har bildats både till stöd för Ö-viks BB liksom den för försvaret av Sollefteå sjukhus.

Dagarna innan demonstrationen skulle hållas hade Socialdemokraterna, som styr Västernorrlands läns landsting, tillsammans med V och MP lagt fram en ”insatsplan” som innebär att Ö-viks BB, barnsjukvård och kvinnoklinik räddas, men att BB i Sollefteå läggs ner tillsammans med all akut och planerad operationsverksamhet.

Detta förslag splittrade givetvis sossarna i länet.

Demonstrationen samlade klart över tusen deltagare.

Det var positivt att se att många närvarande var medvetna om att vi inte ska låta oss spelas ut mot varandra. Ett stort gäng kom även från Sollefteå.

– Vi är en busslast samt några bilgäng från Sollefteå, berättade Christina och Bertil Nordin.

Det är viktigt att vården blir kvar i både Ö-vik och Sollefteå, menade de.

När landstingledningen genomförde stora vårdnedskärningar åren 2008-2009 var jag själv med och arrangerade flera protester mot landstinget. Då resonerade vi precis tvärtom och stoppade snarare nedskärningspolitikerna från att tala.

När vi själva samlar ihop pengar och tar oss tid att arrangera något ska det vara vi vårdanställda, patienter och allmänhet som ska få säga sitt – vi som drabbas av nedskärningarna.

Det finns inga större skillnader mellan de politiska partierna eller enskilda politiker som sitter i landstinget. Ingen går emot sparkravet. De tävlar om olika sätt att skära ned samt om olika mycket i skattehöjning.

Sossarna vill höja skatten 70 öre och Vänsterpartiets Göran Wåhlstedt, som talade i söndags, menade att skatten behöver höjas med en krona. Men skattehöjningar är ingen bra lösning. Den drabbar oss

vanliga löntagare. Nu gäller det att hålla trycket uppe för att stoppa nedskärningarna och rädda vården i Ö-vik och Sollefteå.

Pengarna behöver tas där de finns: Hos storföretag och banker. Det finns resurser till en bra vård till alla, men pengarna ligger i fel fickor. Dessutom satsar politikerna på helt fel saker. Alla riksdagspartier har nu satsat många miljarder kronor på att rusta upp militären, men de är inte beredda att ge pengar för att rädda vården.

Dagen efter demonstrationen blev landstingsrådet Elisabeth Strömqvist (S) hårt pressad på den socialdemokratiska arbetarekommunens möte i Sollefteå. En deltagare på mötet sade till SVT Västernorrland att Strömqvist svamlar och begår ett ”kollektivt självmord” på Socialdemokraterna i Sollefteå om hon tar beslutet att lägga ned sjukhuset. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: prenumerant@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

Foto: Lina Rigney Thörnblom

Gå med i

Trots att det var engagerade privatpersoner som hade startat och kampanjat för demonstrationen kom den tyvärr att domineras av proffspolitiker.

På talarlistan var landstingspolitiker, kommunpolitiker och representanter från näringslivet i Ö-vik. Landstingspolitikern Elvy Söderström (S) började tala och höll ett långt politikertal där hon ville ge sken av att vara ansvarsfull och försvara behovet av neddragningar. Hon lät som Göran Persson på 1990-talet.

Centerns Roger Byström gladdes över sossarnas inriktning om att bevara BB i Ö-vik. Han gjorde även ett billigt populistiskt utspel om att det borde skäras ned mer i Sundsvall.

Tack och lov var det inte bara politiker som pratade, även om de dominerade. En barnmorska talade också, liksom Marcus Ödebygd som är pappa till ett multisjukt barn.

Foto: Stefan Lundqvist

Tusentals för BB i Ö-vik