Offensiv 1189

Posttidning A

25 februari 2016 / # 1 189 / Pris: 20 Kronor / Månadspren: 40 Kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Förbered för strejk mot lönesänkarna

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Skolkampanj mot sexismen

3 2

30 år sedan mordet på Olof Palme

5

Foto: Ammar Khorshed

”Bostäder och riktiga jobb för alla”

H

ögeralliansens alla partier och arbetsgivarna vill sänka lönerna och hotar med lagstiftning om facken säger nej.

Det är endast om facken är beredda att ta fajten i avtalsrörelsen som detta hot kan slås tillbaka.

– läs mer på sid 4 och 16

Arabiska våren fem år – vilka är lärdomarna?

Den arabiska vårens revolutionära våg sopade bort diktaturer i Tuninisien och Egypten. Den svepte fram genom Mellanöstern och inspirerade arbetare och unga världen över 2010-2011.

Den har sedan dess emellertid ebbat ut och lämnat efter sig en region förödd av krig och våldsamma sekteristiska konflikter.

– läs mer på sid 8-10

7

Luleå: Polis mot barnens skolprotest

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

2

MORDET PÅ OLOF PALME 30 ÅR D

Dalauppropet, som blev en samling för den snabbt växande vänsteroppositionen på arbetsplatserna, planerade ett stormöte på våren 1986 och dess kritik fick gensvar från de socialdemokratiska gräsrötterna.

Skotten som dödade Olof Palme kom också att ända denna oppositionsrörelse från vänster, vilket medförde att motståndet mot S-regeringens påbörjade högerkurs försvagades. Det socialdemokratiska välfärdsbygget, som Olof Palme personifierade, började stegvist att raseras. Socialdemokratin förborgerligades och blev ett annat parti än det hade varit under Palmes tid.

Polisutredningen av mordet, den största och mest omfattande någonsin, har kantats av skandaler. Det viktiga inledningsskedet gav prov på exempellös inkompetens och förvirring. Till en början pekades PKK ut som ansvariga. Med stöd

D Foto: Richard Hemmer / Flickr CC

en 28 februari är det 30 år sedan Sveriges statsminister och Socialdemokraternas partiledare Olof Palme kallblodigt sköts till döds i centrala Stockholm. Mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 skapade chock och förstämning i ett land som var i en brytningstid. Året innan hade kapitalmarknaderna avreglerats och i början av 1986 växte kritiken mot att den socialdemokratiska regeringen inte gjorde något mot de ökade orättvisorna. Börsbolagen, som hade tjänat stort på S-regeringens superdevalvering år 1982, kunde se tillbaka på år av höga vinster samtidigt som arbetarhushållen gick back.

Inom facken fanns starka krav på revansch i avtalsrörelsen 1986, men S-regeringen krävde ytterligare uppoffringar och treårsavtal.

”HAR NÅGOT PÅ GÅNG”

av regeringen ”jagades kurder med blåslampa”. Även när polisen började överge ”kurdspåret” fortsatte delar av statsapparaten och regeringen på initiativ av enskilda socialdemokrater att i hemlighet driva det vidare. När detta avslöjades 1988 tvingades en S-minister, Säpo- och rikspolischefen att avgå.

Mordet på Olof Palme är fortfarande ouppklarat. Polisutredningens misslyckande beror mycket på att den bedrevs på ensidiga och därmed falska politiska premisser.

Efter de första årens misslyckanden blev den kriminellt belastade missbrukaren Christer Pettersson utpekad som mördare. Christer Pettersson dömdes för mordet i Stockholms tingsrätt 1989, men friades av hovrätten i november samma år. Men varför skulle han ha mördat Olof Palme?

Betydligt mer sannolikt är att

förövaren/förövarna kom från de miljöer där Palmehatet frodades och bland de reaktionära kretsar som betecknade arbetarrörelsen som en femte kolonn.

Oavsett vem som höll i revolvern på mordkvällen var det ett politiskt dåd, en följd av den tidens motsättningar och mot bakgrund av högerns hatkampanjer och anklagelser om att Palme hade sålt ut Sverige till ”ryssen”.

Ett politiskt mord kräver en politisk analys av vilka motiv som kan ligga bakom, vilka personer eller vilken grupp som kan utföra ett sådant mord och kan anses ha något att vinna på det. Men S-regeringen lät den kapitalistiska staten – Säpo och polischefer – stå för den politiska analysen. Det i sin tur bidrog starkt till att Sveriges största polisutredning blev fel från början och att det nu blir allt mindre sannolikt att mordet någonsin klaras upp. ■

et tog mindre än ett halvår innan den före detta överbefälhavaren Sverker Göranson gick till en annan del av det så kallade försvaret – vapenfabriken Saab.

Från den 1 april kan Sverker Göranson titulera sig rådgivare åt försvarskoncernen Saab i USA med uppgift att sälja granatgevär och högteknologiskt kamouflagenät till den amerikanska militären.

Det var den 1 oktober ifjol som Sverker Göransson slutade som överbefälhavare. Innan ville han inte säga varför. Men i en radiointervju lät han ana att han hade något på gång: – Det är rätt tid. Samtidigt måste jag vara lite egoist, för vill jag kunna göra något annat framöver ett tag är det dags, sade han till P4 Extra i maj 2015.

Att före detta politiker och höga officerare går till näringslivet i allmänhet och vapenindustrin i synnerhet är mer än vanligt.

Bakom Saudiaffären stod inte minst den socialdemokratiske statssekreteraren Jonas Hjelm och den förre flygvapenchefen Kent Harrskog. Under S-regeringen skulle de båda förhandla fram det slutliga vapenavtalet. När Alliansen sedan vann valet 2006 anställdes de båda av Saab för att göra samma jobb – nu med högre lön.

Här, liksom i många andra fall, är det ingen skillnad mellan partierna. När Svenska Dagbladet år 2012 granskade vad som hade hänt med Göran Perssons alla S-ministrar blev resultatet: ”Nästan en tredjedel av Göran Perssons statsråd, 13 av 45, sitter numera i bolagsstyrelser eller driver egna företag.”

Fredrik Reinfeldts ministrar har gjort samma sak. Göran Hägglund (KD), som var Reinfeldts socialminister, jobbar numera för Investorägda Aleris. Wallenbergarnas Investor har som sin chefslobbyist Stefan Stern som har tillhört S-toppen.

Den förre finansministern Anders Borg (M) har sålt sig till Kinnevik och Millicom. Han gör alltså som den förre näringsministern Björn Rosengren (S) som länge jobbade som rådgivare åt Kinnevik eftersom även ”en socialdemokrat ska kunna tjäna lite pengar”. Den tidigare finansmarknadsminister Peter Norman, också han moderat, ska bli styrelseledamot i Swedbank, vars styrelseordförande heter Anders Sundström, som tidigare har varit S-minister.

Efter att ha tjänat storbolagen i regering och departement väntar välavlönade jobb eller styrelseuppdrag i ”näringslivet”. Korruption är bara förnamnet. ■

LO:s nya rapport Lön eller sysselsättning eller bådadera, framtagen av LO-ekonomen Mats Norin, visar föga förvånande att lönedumpning inom centrala avtal inte leder till fler jobb. De med redan starkast ställning på arbetsmarknaden är de som gynnas (LO den 23 februari).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina, Robert Bielecki och Lina Rigney Thörnblom • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2016 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

3

Luleå: Skolkampanj mot sexism och könsmaktsordning Ungefär var femte gymnasieelev har varit med om någon form av sexuellt övergrepp, en av tre tjejer och en av tio killar. Det visar en undersökning genomförd vid universiteten i Linköping och Lund. Det behövs kamp för att sätta stopp för det här och vi måste arbeta tillsammans för att göra en förändring. Därför startar nu Studenter mot Rasism i Luleå upp en kampanj emot sexuella trakasserier, vardagssexism och gråzonen mellan sex och våldtäkt.

AMANDA TAAVO HELLSTRÖM

rs.lulea@socialisterna.org

U

nga drabbas av sexuellt våld och objektifieras lika mycket som förut och därför måste kampen fortsätta.

Vi framställer nu en Nej betyder nej-lektion som vi främst kommer att hålla på högstadieskolor, men kanske även på gymnasieskolor om det går bra.

Den rådande könsmaktsordningen innebär att tjejer ska acceptera att bli förminskade och sexualiserade, särskilt om det är ens partner som utövar detta förtryck. Det händer att tjejer pressas till att göra saker de inte vill av sina pojkvänner och det handlar ofta om ofrivilligt sex, som i själva verket är en våldtäkt.

Många män har tankesättet att Könsmakts”kvinnor är deMen även män ordningen har ras att bestämhar sociala regler ma över”. ett symbiotiskt som de förväntas Män kan ha efter. Könsförhållande med leva svårt att ta ett maktsordningen klassamhället. nej från en kvini samhället har na – om hon ett symbiotiskt inte säger att hon har en manlig förhållande med klassamhället som partner förstås. Detta eftersom de har skapat dessa normer. En norm verkar respektera en annan mans som män förväntas leva upp till är ”ägodel” mer än vad de respekterar machokulturen och hur män ska kvinnor i sig. framställa sig själva som större och Vi kommer att prata med elever bättre än kvinnor, vilket är en av

Amanda Taavo Hellström (t.v) och Astrid Berglund (t.h) är två av dem som kommer att driva kampanjen mot sexism och kvinnoförtryck. orsakerna som hos vissa leder till övergrepp och våld mot kvinnor.

Detta är inte medfött, utan inlärt från en väldigt tidig ålder.

Att kvinnor skadas av det är en självklarhet, men även män skadas av det här i det långa loppet.

Män får lära sig att de ska klara sig själva och är mindre benägna att söka hjälp om de mår dåligt – om de ber om hjälp ses de som svaga och kan bli hånade. Att ”bete sig feminint” som man är också ämne för att bli hånad.

Vi kvinnor i alla de former äger oss själva och finns inte här för någon annans trevnad. Vi ska kunna se ut som vi själva vill utan att någon annan har något att säga till om. Vi ska kunna göra och säga det som vi vill utan att bli förminskade och utan att tystas ner.

Därför är Nej betyder nej-kampanjen viktig, för att upplysa unga kvinnor om att de inte behöver göra sig till för någon annan och för att lära män att de inte har någon kontroll över kvinnors egna vilja. Vi tar

inspiration från tidigare kamp mot sexuella trakasserier, till exempel Vägra Kallas Hora-kampanjen.

Vi kan inte vänta på att män kastar av sig sina privilegier, vi måste sätta så mycket press på patriarkatet att det spricker. Saker är på gång: Fler och fler män ifrågasätter själva de gamla könsrollerna, men det måste till så mycket mer. Vi måste utmana könsrollerna, förena oss, hålla ihop och våga ta plats – och även sikta på att förändra samhället. ■

Kamp mot rasism kräver lokalförankring I mitten av januari eldhärjades Borås största moské.

En knapp månad senare bekräftar polisen att branden var anlagd.

I protest mot detta arrangerade SSU, Vänsterpartiet, Refugees Welcome, RFSL och Tillsammansskapet en manifestation i centrala Borås lördagen den 20 februari på Stora Torget under parollen ”Tillsammans mot hatet”.

Foto: RS Borås

ERIK JOHANSSON rs.boras@socialisterna.org

RS manar föreningar och organisationer att enas i kampen mot rasism.

R

ättvisepartiet Socialisterna (RS) deltog på manifestationen som på grund av bristen på lokalförankring inte samlade fler än 30 personer. Detta

ska jämföras med demonstrationen efter branden, som samlade 120 personer.

Orsaken till att fler inte deltog ligger i arrangörernas oförmåga att nå ut till de som våldet riktar sig mot. Arrangörerna saknade fungerande ljudanläggning vilket innebar att talarna fick förlita sig på sin röststyrka för att åhörarna skulle uppfatta vad som sades.

Representanter för samtliga arrangörer talade varav Ida Legnemark, Vänsterpartiets gruppledare i kommunfullmäktige, tog mest plats. Tyvärr saknade hennes tal kampalternativ och uppmaning till organiserring.

RS var det enda partiet som deltog dagen efter branden som då samlades 120 människor på Norr-

by för att protestera. Vi försökte fånga upp det folkliga engagemanget, men trots detta förvägrades RS talarplats i lördags.

Vi förde ändå fram i samtal med människor på plats och förbipasserande att kampen mot rasism i Borås måste trappas upp. Rasistiskt våld måste bekämpas med massiv antirasistisk mobilisering – det är vad som kan stoppa rasistiska mordbrännare och våldsverkare.

RS arbetar för att bygga ett alternativ till de tandlösa partier och organisationer som idag tar plats i Borås och uppmanar nu föreningar och organisationer att tillsammans ena sig mot rasismen, att föra in kampen i kulturföreningar, fackföreningarna, Hyresgästföreningar och göra gemensam sak. ■

Foto: RS Luleå

om de ideal som vi förväntas sträva efter och upprätthålla för att få dem att ifrågasätta det hela. I reklam, media och så vidare är det ofta en bild utav en smal kvinna som är kurvig på ”rätt ställen”, med lagom mycket smink som samtidigt ändå ska se naturlig ut som framställs.

Hon ska gärna vara tyst och inte ha så mycket att säga till om – där kommer delen om att kvinnor förväntas vara med på allt män vill in. Det anses oattraktivt om en kvinna har egna åsikter och säger ifrån när hon ser något som är fel och orättvist.

Tjejer skambeläggs ofta om de inte ser bra ut nog för männen, då kvinnor är här för deras egen njutnings skull.

INRIKES

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

4

Avtalsrörelsen – förbered för strejk Facken behöver i årets avtalsrörelse ta strid mot högerns drakoniska attacker.

som redan finns talar redan ett tydligt språk; hela 63 procent av nystartsjobben har trängt undan ett ordinarie jobb, som skulle ha gått till en långtidsarbetslös visar en studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. ”Alternativet är att fastna i ett bidragsberoende”, säger Centerledaren Annie Lööf. Men det är ju faktiskt kapitalisterna som är bidragsberoende. Staten betalar 20 miljarder kronor om året för att subventionera löner.

Foto: Kristianstads kommun

En rapport från Handelsanställdas förbund visar hur arbetsköpare sätter i system att få gratis arbetskraft från staten. ”Vi stötte på livsmedelsbutiker där halva personalstyrkan bestod av personer i olika åtgärder. Eller där arbetsgivare har sagt upp personal på grund av arbetsbrist och sedan velat anställa en fas 3-are. Det är inte acceptabelt. De borde kunnat få en riktig tjänst istället”, berättade Handels chefsekonom Stefan Carlén i somras i Handelsnytt.

En av de som får miljontals kronor i bidrag av staten är Bert Karlssons bolag Jakarjo AB. Detta trots bolagets vinst på cirka 50 miljoner kronor, en vinst på skattemedel avsedda för boende och vård för flyktingar.

Byggnads har lämnat in sina lönekrav. De kräver 3,2 procent i generell lönehöjning och 800 kronor extra för de lägst avlönade. Men även de mest modesta lönekrav avvisas – arbetsköparna är på krigsstigen. Byggindustrin kräver frysta löner och ny anställningsform för flyktingar med kraftigt sänkta löner.

MATTIAS BERNHARDSSON

mattias.bernhardsson@socialisterna.org

”V

i ser ett miljardregn över ägarna”, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm med rätta. De fyra stora byggbolagen JM, NCC, Peab och Skanska delar ut 4,6 miljarder kronor till aktieägarna i vår. Avtalsrörelsen handlar om kampen om mervärdet, den frukt som skapas av det arbete kapitalisterna köper av arbetarna. Nu vill de använda flyktingkrisen till att lägga beslag på en ännu större del av kakan.

Svensk Handel kräver också frysta löner, medan Handelsanställdas Förbund redan har förvarnat om strejk för 750 kronor i höjda lägsta löner. Även Kommunals krav på blygsamma 2,8 procent och 400 kronor extra för undersköterskorna möts av kalla handen av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Trots att SKL leds av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet slipar de sina knivar mot facket och lägger fram de mest arbetarfientliga kraven hittills: Sifferlösa avtal, slopade lägstalöner och försämrad övertidsersättning, jour samt OB.

Det finns en stark vilja att kämpa bland medlemmar och en kännbar press på fackledningarna att inte vika ner sig. Det är mycket som står på spel i årets avtalsrörelse.

Först kom chockdoktinen om Sveriges ”systemkollaps”, med beslut om gränskontroller och massutvisningar. Nu kommer chockdoktrin 2.0. ”Lönerna måste sänkas!” ropar Svensk Näringsliv, direktörer och högerpartierna i kör medan prognoserna för aktieutdelningar nyss har skrivits upp.

Alla vill in i budgivningen; Centerpartiet kampanjar för ”instegsjobb” med kraftigt lägre lön för flyktingar; Moderaterna vill toppa och kom på ”förstajobbet-anställningar” med 60 procents lön; Kristdemokraterna viftar med ”introduktionsjobb” med 75 procents lön; och Liberalerna kastar in ”startjobb” för att inte vara sämre, med löner på mellan 14 000 och 16 000 kronor.

Och arbetsköparna ska befrias från arbetsgivaravgift också, förstås.

Redan med höstens migrationspolitiska överenskommelse mellan

S-MP-regeringen och allianspartierna togs kravet på kollektivavtal bort för introduktionsjobben, vilken utvidgades från ungdomar till flyktingar. Men kapitalisterna nöjer sig inte med bidrag för anställningar, de vill ha mer. Själva lönerna måste också sänkas.

teckna kollektivavtal som förbjuder startjobb på en arbetsplats”.

Den politiska högern och den ekonomiska makten vill använda flyktingar för att pressa alla arbetarlöner nedåt. Lönesänkarna kamouflerar syftet med tal om att lägre löner ”skapar fler jobb” Liberalernas partiledare Jan Björk- för flyktingar, som till större delund, som själv tjänar 124 000 kro- len tillskrivs etiketten ”outbildad” nor i månaden, tycker att underskö- trots att utbildningsnivån hos de terskorna har för hög lön och vill syriska flyktingarna i Sverige är 10 se ingångslöner på 11 500 kronor. procentenheter högre än snittet för ”Kravet från LO-kollektivet är att de samtliga inskrivna arbetssökande redan mycket höga lägstalöner ska hos Arbetsförmedlingen. bli ännu högre”, skriver Björklund Även så kallade ”okvaliciferaoch Ullenhag på DN Debatt och ho- de” jobb är viktiga för samhället. tar med att lagstifta om låglönejobb Men istället för att städa åt komi riksdagen om inte avtalsrörelsen munen med fast anställning och levererar detta. kollektivavtal vill högern att det Facken måste avhålla sig höga städas i medel- och överklassens löneökningskrav ”för jobbens hem till svältlöner ”för integratioskull”, heter det. nens skull”. För L O - e k o n o - Istället för att städa enligt högerns devis är det låga men Mats Moåt kommunen med löner som interins analys och genomgång av grerar flyktingar fast anställning avtalen från 1998 och kollektivavtal i samhället. Det och framåt visar är snarare trygga vill högern att det anställningar, en dock att tillbakahållna löner lett städas i medel- och lön att leva på, till ökad löneöverklassens hem en bra skola och levande lokalspridning – men inga nya jobb att till svältlöner ”för in- samhällen utan tala om. tegrationens skull”. nedskärningar som ger de bästa Liberalernas startjobb ska inte ha någon som förutsättningarna för integration – helst koppling till kollektivavtal inte svältlöner. och ”det ska inte vara möjligt att Effekterna av de ”nystartsjobb”

Det som det talas mycket tystare om än ”systemkollapsen” är de rikas guldregn. ”Trenden har varit utdelningsfest och rekord varje år.

Det finns inget som pekar mot att den trenden kommer att brytas”, säger Albin Rännar, chef för marknadsbevakning på Aktiespararna, i SvD Näringsliv.

Aktieutdelningen år 2015 landade på 173 miljarder kronor, vilket var en ökning med 12 procent jämfört med året innan och en ökning med 147 procent på tio år.

Utdelningen är så grotesk att summan rymmer vad det skulle kosta att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, gratis kollektivtrafik och förskola i hela landet samt även hela kostnaden för Sveriges asylmottagning 2016.

Det till och med räcker och blir över för 10 000 nya välfärdsjobb.

Det är dags att ta strid. Den gamla sosse-devisen om en svensk facklig modell med samförstånd och konsensus har arbetsköparna och högerpartierna redan kastat ut genom fönstret. Det är inte vänstern som talar om klasskamp, det är arbetsköparna och högern.

För de fackledningar som har krökt rygg år efter år i ”förhandling utan strid” för sina medlemmar, medan de själva omfamnat direktörskulturen med lyxmiddagar och lägenheter, är stunden kommen där svek inte längre kommer att förbises. För mycket står på spel – förbered för strejk. ■

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

I korthet

Förortens folkrörelser behöver mobilisera till gemensam strid med facken, hyresgästföreningen med flera.

5

Korridorsplatser för psykiatripatienter

V

årdkrisen Den somatiska vården inom NU-sjukvården (sjukhusen i Uddevalla och Trollhättan) har länge dragits med ständiga överbeläggningar. Men nu är även psykiatrin så hårt drabbad av bristen på vårdplatser att patienter tvingas ta plats i korridorerna. De enorma överbeläggningarna är orsakade av stängda vårdplatser och en brist på sjuksköterskor. Det rapporterar Vårdfokus den 18 februari.

– Det vi ser nu är korridorsplatser som vi har haft ytterst sällan förut. Men nu är det en daglig realitet för många avdelningar. Just nu har vi en, men det kan vara upp till tre patienter på nästan varje avdelning, säger överläkare Desirée Ricken på psykiatriska kliniken till Sveriges Radio väst.

Foto: Arne Johansson

Otrygga jobb vardag för kommunalare

”För bostäder och riktiga jobb åt alla” – Vi tackar för inspelet, var reaktionen från Lasse Holmström, ordförande för Byggnadsarbetarförbundets avdelning för Stockholm och Gotland, på inbjudan från Norra Järva Stadsdelsråd till ett Järva Café-möte i Husby träff den 7 mars. ”Vi vill bygga för bostäder och riktiga jobb åt alla”, lyder mötets rubrik.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

M

ötet hålls i ett mycket viktigt skede för såväl förortens många arbetslösa och undersysselsatta som för Byggnads. Öppen droghandel och flera dödsskjutningar understryker att goda råd nu är dyra för att bryta trenden mot ständigt ökade klyftor. Mötet hålls samtidigt i ett läge där regeringen har bjudit in Allianspartierna till överläggningar om åtgärder mot den akuta bostadskrisen och där en avtalsrörelse har börjat, där kraven på sänkta lägstalöner för nyanlända, ungdomar och långtidsarbetslösa samtidigt haglar från såväl arbetsgivarna som Allianspartierna. ”När vi har akut bokris och Sverige behöver bygga 700 000 bostäder på tio år, varav en stor del i Stockholmsregionen, ska inga unga behöva gå arbetslösa i Järvas förorter”, skriver stadsdelsrådet på Facebook-eventet, och fortsätter: ”Sverige behöver inte subventionerade trädgårdsjobb i rika människors hem, sänkta lägstalöner eller lönedumpade introduktionsan-

ställningar. Precis som byggfacken vill vi nu istället se riktiga byggjobb till avtalade löner åt Järvas arbetslösa tillsammans med lärlingsplatser, yrkesutbildningar och upphandlingar som ställer krav på lokal rekrytering.

Norra Järva Stadsdelsråd välkomnar därför Byggnads avdelning för Stockholm och Gotland till Husby träff! När staden väl byggs skapas också ännu fler riktiga jobb inom skola, vård, omsorg, kollektivtrafik, handel och service!”

Det är inför mötet viktigt att veta att arbetsgivarna i Sveriges Byggindustrier (BI) toppar sin kravlista inför vårens viktiga avtalsrörelse med en särskild låglöneanställning för nyanlända och långtidsarbetslösa.

Detta görs med regeringens önskemål om ”ett snabbspår in i byggbranschen” som argument, samtidigt som BI också vill frysa lägstalönerna och avskaffa de ackordslöner som tvingar dem att förhandla lokalt med facken var tredje månad.

Löneläget i de introduktionsanställningar som de vill införa skulle enligt BI:s modell ligga på endast 65 procent av lägstlönen för en utbildad byggnadsarbetare, vilket enligt LO:s tidning Arbetet skulle betyda runt 17 000 kronor i månaden. Först efter 18 månader med en sådan anställning skulle de nyanlända eller långtidsarbetslösa kunna gå in i en lärlingsutbildning, som kan vara i flera år.

Byggfacken Byggnads, Målarna och Elektrikerna, som i årets avtalsrörelse förhandlar gemensamt med de två andra facken SEKO och Fastighets inom det så kallade 6F-samarbetet, är upprörda över hoten mot kollektivavtalen och inleder avtals-

rörelsen med helt andra krav. Dessa inkluderar höjda lägstalöner med minst 800 kronor per månad och höjda löner med minst 3,2 procent (vilket är något mer än industrifackens krav på 2,8 procent).

Att Allianspartierna och Byggarbetsgivarna nu tar strid för sänkta löner för unga, nyanlända och långtidsarbetslösa, samtidigt som de tillsammans med fastighetsägarna bedriver en kampanj för ökad vinst genom höjda marknadshyror, kan bara bli en ny och extrem fattigdomsfälla.

Att de samtidigt tycks få med sig regeringen på att segregera framtidens boendestandard ytterligare med billigare bostäder genom förenklade byggregler, lägenheter utan kök och möjlighet att bygga bullerstört för unga och låginkomsttagare är ett annat av tidens många illavarslande tecken.

Gentemot denna utveckling är det hög tid att förortens folkrörelser tar gemensam strid med såväl fackföreningsrörelsen som hyresgäströrelsen.

Bostadskrisen, i kombination med en avreglerad bo-, finans- och byggsektor, kräver ett akut svar i form av en ny statlig, demokratisk och socialistisk planering för ett massivt bygg- och renoveringsprogram som också garanterar tiotusentals riktiga jobb till förorternas många arbetslösa. Om byggbolagen och bankerna står i vägen för detta borde de snarast förstatligas.

De cirka 100 miljarder kronor som enbart bankerna tänker dela ut till aktieägarna borde bli en bra grundplåt för de storskaliga samhällsinvesteringar som nu är absolut nödvändiga. ■

A

nställningstrygghet En färsk rapport från facket Kommunal vid namn Flexibilitetens pris visar att anställningstryggheten för dess medlemmar allt mer försämras. År 2015 var en av fyra personliga assistenter, undersköterskor och vårdbiträden tidsbegränsat anställda, en anställningsform som inom vård och omsorg ökar för sjätte året i rad. 40 procent av barnskötare har en tidsbegränsad anställningsform.

Ifjol var över hälften av de med en osäker anställning anställda på allmän visstid, antingen att bli inringd vid behov eller anställda per timme. Inhyrd personal från bemanningsföretag blir också allt vanligare.

Vidare visar rapporten att anställningstryggheten konsekvent är sämre inom privat vård och omsorg än inom offentlig. Tidsbegränsade anställningar har ökat sedan år 2009, då allmän visstid infördes samt omfattande privatiseringar genomfördes. En av fyra anställda inom vård och omsorg är idag anställda privat, medan samma antal år 1990 var fem procent.

Arbetare står i högre grad utanför facken

F

ackligt Fler och fler arbetare är inte fackligt anslutna. På ett år har organisationsgraden sjunkit med två procentenheter bland privatanställda arbetare och totalt med 1,6 procentenheter, och LO-facken har på tio år tappat var femte medlem. Det visar ny statistik som professor Anders Kjellberg vid sociologiska institutionen på Lunds universitet har sammanställt.

– Man har inte återhämtat sig efter medlemsraset för ett antal år sedan. Det har bara fortsatt nedåt, säger han till Arbetet den 19 februari och tillägger att sänkningen av avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen, som genomfördes år 2014 för att försöka kontra chockhöjningen som Alliansen genomförde år 2007, inte har haft någon effekt.

Störst är tillbakagången inom den privata sektorn, där anslutningsgraden är 59 procent jämfört med den totala organisationsgraden på 63 procent.

Nya rasistiska förslag från Moderaterna

N

ej till rasism Moderaterna fortsätter sin rasistiska högerkurs och föreslår nu ett examensprov i samhällsorientering som kommuner erbjuder nyanlända. Om de misslyckas ska de få minskad etableringsersättning. Det rapporterar TV4 den 22 februari.

Kursen innehåller bland annat ”vilka normer och värderingar som är dominerande i Sverige”. Enligt Arbetsförmedlingens sakkunnige för enheten för integration och etablering Fredrik Möller saknar många mindre kommuner resurser för att kunna erbjuda kurser i samhällsorientering överhuvudtaget.

Nedskärningar på psykiatrin oroar

R

ädda vården 14 tjänster inom psykiatrin i Piteå ska väck som en del i ett ”sparpaket” i Norrbottens läns landsting. Sex miljoner kronor ska sparas in, rapporterar Kommunalarbetaren (KA) den 22 februari.

– Vi har yrkat på att inga neddragningar ska ske på vårt avtalsområde. Personalen inom psykiatrin har en tung arbetssituation, och vi anser att samtliga behövs, säger ordförande för Kommunals landstingssektion i Norrbotten Marianne Engberg till KA. ■

INRIKES

Stoppa hetsen mot gatubarnen 6

I vad som närmast kan beskrivas som krigsrubriker har frågan om gatubarn från Marocko fyllt ledarplats och spaltmetrar i artiklar i borgarpressen under februari månad och piskat fram en hatisk stämning bland rasister.

KRISTOFER LUNDBERG kristofer.lundberg@socialisterna.org

T

idigt utan underlag talade man om uppskattningsvis 800 unga pojkar från Marocko i svenska städer, framförallt Stockholm och Göteborg. Enligt beräkningarna talade man till en början om 200 gatubarn i Göteborg, främst pojkar. De pekades ut för att skapa otrygghet i köpcentret Nordstan och stå för brott.

Men genom sociala myndigheters kartläggning har bara ett 40-tal påträffats i centrum och enligt polisen rör det sig uppskattningsvis om max ett hundratal i och omkring Göteborg. Antalet gatubarn i Göteborg är således betydligt färre än den bild som media och polis har målat upp.

– Vi trodde det skulle vara fler, men samtidigt ser vi en mycket omfattande problematik som kräver samarbete mellan myndigheter och med andra kommuner, säger Marie Larsson från social resursförvaltning, som har lett kartläggningen från de sociala myndigheterna, till Göteborgs-Posten den 10 februari.

Foto: DVIDSHUB / Flickr CC

Det här är ofta barn som har levt hela sina liv som gatubarn. De har inte sökt sig till Sverige, utan hamnat här i sin flykt från fattigdom, misär och ett liv kantat av våld

och förnedring. De lever för dagen utan någon plan och dras därmed lätt in i kriminalitet för att överleva. De ligger också i riskzonen att rekryteras till tyngre kriminalitet.

Många hemlösa barn är helt främmande inför ett ”civiliserat liv” och saknar kunskap om och erfarenheter av samhällets strukturer.

Detta gör att det många gånger kan vara svårt för dem att anpassa sig.

Politiker har inte varit sena med att utnyttja detta och spä på ryktesspridningen för vinna politiska poäng. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna i Göteborg säger sig vilja ändra detaljplanen för att möjliggöra att en tidigare stängning kan genomföras i Nordstan – som om problematiken skulle försvinna för att den inte syns i Nordstan eller i stadens centrala delar.

Det moderata kommunalrådet Jonas Ransgård menar att situationen i Nordstan är ohållbar på kvällar och nätter, en bild som inte delas av stadens socialarbetare och fältare.

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

en så stark misstro mot vuxenvärlden och myndigheter. De tillhör en grupp som ständigt är på flykt. ”Det är barn, som lever utanför systemet, utan tak över huvudet, undernärda och lider av sömnbrist”, rapporterar de fältassistenter som har mött dem. Människor som arbetar nära gatubarnen säger att det tar lång tid att få deras förtroende. De som har tagit sig tid att prata med barnen och kommit innanför deras skyddsmur av misstänksamhet har fått höra hjärtskärande historier. Barnen är inte vana vid att någon är snäll mot dem.

De är vana vid att allt har haft ett pris när någon har öppnat en dörr.

Det är svårt sätta sig in i vad de har upplevt. De far illa och kan även utsätta andra för fara. Det är barn som kräver ett särskilt omhändertagande, menar de fältassistenter som har varit i kontakt med dem.

Moderaterna går även längre och vill att Migrationsverket börjar använda medicinsk åldersbestämning av ensamkommande barn, trots att läkare menar att det inte finns några tillförlitliga metoder att fastställa en persons ålder på.

Hur utsatt deras situation är kan ses i att polis rapporterade om att de i ett Ledaren i Kommunistiska Partiöde hus hade hittat hemlösa pojkar ets tidning Proletären är inte bättre. där den yngsta inte var äldre än nio De skriver: ”Marockanska gatubarn år. Grupper på 15 personer har delat har inte i Sverige att göra. Lösningpå en madrass och ett täcke och har en på den eländiga fattigdomen tvingats att ligga tätt intill varandra i kungadömet Marocko [...] för att hålla värmen i vinterkylan. ligger varken i Göteborg eller Stockholm. Lösningen Istället för att utvisa dessa barn finns i Marocko.” till fortsatt hemlöshet och hopplösHär verkar KP vara het behövs ett program för rehabiöverens med Socialdelitering som handlar om att hjälpa och integrera barnen i samhället mokraterna och regeringigen. Detta är barn som troligtvis har en om att utvisa barnen. utsatts för övergrepp under sin tid i Marocko och Sverige Marocko och som på sin flykt genom har nu slutit avtal om Europa har mött tvångsarbete, tortyr att samarbeta för att och våldtäkter. De kan ha upplevt utvisa gatubarn som traumatiska erfarenheter som kidbefinner sig i Sverige till Marocko. nappning och fångenskap.

Man kan snabbt Dessa trauman lämnar barnet förstå att större med en känsla av vanmakt och förpolitiska frågor lust av kontroll samt en rädsla som har fått stå tillbakan ge upphov till ångest och olika för att Sverige ska ka posttraumatiska stressyndrom. kunna dumpa barnen De lever i rädsla, hjälplöshet, ilska, i Marocko. Som regersorg och skräck som de inte sällan flyr undan med hjälp av alkohol ingens svängning om och droger. Missbruk av olika droVästsahara, där de har meddelat att de inte erger påverkar i sin tur barns frihet, trygghet och utveckling. Här behövs känner Västsahara, som ett program för ockuperas av Marocko.

Barnen har ham- drogavvänjning, utbildning och Även om det pågår ett sam- nat här i sin flykt rehabilitering för från fattigdom, dessa barn. arbete mellan Marocko och misär och ett liv Sverige är det bär en dubkantat av våld De svårt för belsidig börda, och förnedring. dels som offer, barnen att återvänmen också som förövare. Samtidigt som de har da. De har ofta inget att blivit utsatta för en rad potentiellt återvända till. Marocko traumatiska erfarenheter blir de anhar en 40-procentig arbetslöshet bland stäklagade för de handlingar de själva har utsatts för. Rehabiliteringen av dernas unga. 30 000 hemlösa barn är därför väldigt svår barn är hemlösa och och komplex och kräver expertis. lever ett liv i fattigdom, missbruk och Barnens livserfarenheter påverkriminalitet. kar också deras hälsomässiga utveckling och förmåga att fungera i samhället, även efter att deras utsatta Ingen talar om situation har upphört. Erfarenheterdessa barns situation, vad de na kan leda till förödande och långhar upplevt, siktiga konsekvenser med anledning varför de är av deras psykologiska tillstånd. De här och varbör därför få vård och omsorg, inte repression och utvisning. ■ för de har

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

7

Luleå: Polis mot barnens skolprotest När Barn- och utbildningsnämnden (BUN) i Luleå tog ställning för att stänga sju skolor och tio förskolor vägrade de ledande politikerna att lyssna på de barn och vuxna som drabbas av beslutet. Istället ringde de polisen.

LIV SHANGE

rs.lulea@socialisterna.org

E

Foto: Yonggang Cui

n liten stund innan BUN skulle börja sitt möte måndagen den 22 februari intogs möteslokalen av omkring 70 barn och vuxna i protest mot nedläggningshoten. Barnen hade med sig skyltar med sina självporträtt och texten ”Det är mej det handlar om”.

Barn, föräldrar och lärare berätBarn och föräldrar skrämmer politade i tur och ordning om varför tikerna i Luleå som därför kallade de inte vill att skolorna ska stängas. in polisen. De räds verklig demoDe hade kommit från Kläppenskokrati och masskamp. lan i Sunderbyn, från Svartöstadsskolan, från Kyrkbyn och från Vitå.

Längst fram satt barn från tre till sessionssalen. Liksom BUN-leda­ tio års ålder. möterna fick hon höra att ingen var Istället för att lyssute efter att stoppa na vände BUN:s ord– Det är en förande Carina Samskamlig symbol BUN-mötet. meli (S) och flertalet De som riskerar för oförmågan att drabbas av månandra BUN-ledamöter i dörren. Några dagens beslut ville till dialog som ställde sig längst bak bara ta upp några har varit ett sig- minuter av politiför att lyssna. num för Framti- kernas tid för att få Efter en liten stund dens Skola från dem att lyssna till ett viktigt budskap som skickades skolchedag ett. de hade missat: att fen Karina Pettersunderlaget till Framson Hedman in och uppmanade gruppen att lämna tidens Skola inte duger till att fatta

något beslut på, och inte visar på hur det skulle lösa bristen på lärare.

Några minuter senare anlände två poliser och påstod att medborgarna inte hade rätt att vara i sessionssalen. De blev vänligt upplysta om att BUN-mötet var offentligt och att själva protesten skulle avslutas så att mötet kunde hållas. Efter en kort debatt avlägsnade sig poliserna, men återkom senare med besked från ”politikerna” om att protesten hade ”tillåtelse” att fortsätta tills klockan 08.15, men att det då inte skulle få finnas några plakat eller föras något

”oväsen”. Poliserna stannade sedan kvar och bevakade gruppen noga.

Till SVT sade vakthavande befäl hos polisen att ”en person från Luleå kommun ringde och sade att 30-40 personer, föräldrar, barn och personer från Rättvisepartiet Socialisterna hade samlats i sessionssalen. De hade plakat och vägrade att lämna lokalen.”

– Man undrar vad planen var. Skulle polisen bära bort barn ur sessionssalen? kommenterar Jonas Brännberg, ledamot för Rättvisepartiet Socialisterna (RS) i kom-

munfullmäktige och en av de deltagande föräldrarna, och fortsätter: – Vi anser att det är helt oförsvarbart att de förtroendevalda i BUN inte tycker sig kunna hantera en dialog med kommunens medborgare, utan istället väljer att kalla in polis. Det är en skamlig symbol för oförmågan till dialog som har varit ett signum för Framtidens Skola från dag ett.

Protesten avslutades som planerat strax efter klockan 08.15, då BUN-mötet skulle ha börjat, med utmarsch under talkörer som ”Vad ska vi ha – skolorna kvar!”. ■

BUN håller fast vid stordriftsplanerna – men kampen fortsätter Om skolchefen Karina Pettersson Hedman och company tror att kampen tar slut nu har de grovt misstagit sig.

Trots de massiva protesterna mot Framtidens Skola tog Barn- och utbildningsnämnden (BUN) i Luleå på måndagen ställning för att rulla vidare med nedläggningarna och omställningen till stordrift.

LIV SHANGE

rs.lulea@socialisterna.org

Foto: Yonggang Cui

S

och M röstade för förslaget som innebär att sju skolor och tio förskolor ska stängas under de närmaste nio åren.

BUN:s rekommendation skickas nu till kommunstyrelsen via dess arbetsutskott och sen till kommunfullmäktige som ska fatta ett slutgiltigt beslut den 4 april.

Samordningsgruppen för att rädda skolorna, som rörde om rejält med sin sit-in innan BUN-mötet (se artikeln ovan), har många fler kort att spela innan sista ordet är sagt. Nästa steg är att få man, kvinna och barn ur huse till en ny skolkarneval lördagen den 19 mars.

Om Socialdemokraterna, med sin inofficiella samarbetspartner Moderaterna vid sin sida, får som de vill kommer en mängd skolor att stängas ned under de kommande åren. Den nya standardstorleken på förskolor ska bli 6-8 avdelningar. Nya skolor, som de som ska byggas på Stadsön och Bergnäset, ska ha omkring 500 elever.

Skolorna i Vitå och Klöverträsk har S och M backat om redan för två veckor sen. Högstadierna på Hertsön och i Sunderbyn drogs bort ur utredningen i december.

Med i planerna finns dock fortfarande att en ny högstadieskola med upp till 700 elever ska öppnas i centrum år 2025 – frågan är varifrån dess elever ska komma?

V och MP väntade länge med att ta ställning, men går nu emot flera delar av förslaget: de vill ha kvar skolorna i Svartöstan och Kyrkbyn. Ingen av dem tog dock ställning för Kläppenskolan i Sunderbyn.

Under nämndedebatten dundrade Daniel Smirat (S) att politiker inte är ”valda för att fega ur”. Med

andra ord är det deras plikt som förtroendevalda att inte ta intryck av protester och synpunkter. Och plåstret bör rivas av så snabbt som möjligt – ”Vi kan inte backa, varje försening är smärtsam för barn och föräldrar”, som ledamoten Agim Sulaj (S) upplyste nämnden.

Då S- och M-ledamöterna således hade fullgjort sin demokratiska och medmänskliga plikt, efter att först ha fått polisens hjälp att slippa se dem som drabbas av beslutet i ögonen, tyckte BUN-ordföranden Carina Sammeli (S) att det kändes ”väldigt skönt”. Hon ser nu fram emot att ”gå från ord till handling”.

Sammeli får dock tygla sin entusiasm en aning, eftersom det är upp till kommunfullmäktiges möte den 4 april att ta det egentliga beslutet om Framtidens Skola. Innan dess planerar samordningsgruppen för att rädda skolorna för flera aktioner, bland annat en ny skolkarneval genom Luleå den 19 mars. Målet är att få så många lulebor att höja sina röster att även S och M inser att verkställande av nedläggningsplanerna betyder politiskt självmord. ■

FEM ÅR SEDAN DEN ARABISKA VÅREN

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

Vilka är lärdomarna frå 8

Den arabiska vårens revolutionära våg sopade bort diktatorer i Tunisien och Egypten. Den svepte fram genom Mellanöstern och inspirerade arbetare och unga runtom i världen.

Den har sedan dess emellertid ebbat ut och lämnat efter sig en region förödd av krig och sekteristiska konflikter.

Tahrirtorget i Egypten fylldes av hundratusentals under revolutionen år 2011.

SERGE JORDAN

cwi@worldsoc.co.uk

F

masskamp i hela regionen. Alla regionens despotiska och auktoritära regimer fruktar med rätta massoppositionsrörelser som skulle kunna agera som inpiration för deras egna förtryckta befolkningar.”

I skarp kontrast till detta tog den blixtsnabba händelseutvecklingen många kapitalistiska politiker och så kallade Mellanösternexperter med överraskning. Västimperialistisk politik och dess spinndoktorers pinsamma prognoser slogs sönder av revolutionens häftiga storm. ”Vår bedömning är att den egyptiska regeringen är stabil”, sade Hillary Clinton den 25 januari 2011, mindre än tre veckor innan den egyptiske presidenten Hosni Mubarak störtades. Tjugotre års styre av hans despotiske tunisiske kollega Zagn al-Abidin Ben Ali hade redan avslutats den 14 januari 2011, efter en månad av protester.

I båda fallen var det arbetarrörelsens inträde på scenen som ströp kapitalismens ekonomiska artärer genom masstrejkaktioner, vilket fällde de hatade tyrannerna.

Årtionden förefaller ha förflutit sedan dess. Idag är den initiala opDet revolutionära fenomenet den timismen och hoppet om en snabb arabiska våren – en otillräcklig förändring ett avlägset minne. Illubeskrivning därför att den inte in- sionen om att allt kommer att bli allt kluderar icke-arabiska folkgrupper bättre har inte överlevt den dramasom kurderna och amazigherna tiska kontrarevolutionära rekylen. (berber) – kom inte som en plöts- Jemen, Libyen och Syrien genomlig storm från en klarblå himmel. lider samtliga olika varianter av inTunisien och Egypten, där revolu- bördeskrig. Egypten har gått tillbaka tionerna först bröt ut, hade upplevt till militärstyre. Levanten (Anatointensiv arbetarkamp under de fö- lien, Syrien, Libanon, Jordanien, regående åren. De fattiga och arbe- Israel och Palestina) är förknippad tarklassen hade möjligheter att visa med födelseplatsen för IS (Islamiska musklerna under den tidsperiod Staten, på arabiska Daesh), den mest som föregick de monstruösa jihakolossala exploIS barbari är ett distiska organisionerna under sation som värlsymptom på en den någonsin har åren 2010-11.

I vår tes för mycket mer djup- skådat och som CWI:s världs- gående kris – kri- genomför terrokongress år 2010 ristattacker från observerade vi: sen för det kapita- Paris till Jakarta. ”Massmotstånd listiska systemet.

Arbetarklasmot auktoritärt sen och de förstyre och försämrade levnadsvillkor tryckta folken väljer inte de villkor är också ett allt mer framträdande under vilka de genomför en revodrag i Mellanöstern. Viktigast ur lution. Vänstern och fackförenCWI:s synvinkel är att den senaste ingarna var allvarligt försvagade perioden också bär vittnesmål om i de flesta av länderna efter att ha tilltagande arbetarkamp och an- kommit ut ur en lång, mörk tunnel strängningar att bygga oberoende av tyranni och statligt förtryck. Det massorganisationer för arbetarklas- förflutnas mäktiga kommunistparsen i Egypten, Turkiet, Libanon, tier var diskrediterade på grund Algeriet och på andra håll. Den- av sina stalinistiska ledningars na utveckling indikerar framtida misstag. Massorna ställdes inför

Foto: Gigi Ibrahim / Flickr CC

ör fem år sedan skakades de härskande familjerna, affärsmagnaterna, kungarna, shejkerna och diktatorerna i Mellanöstern och Maghreb (Nordafrika norr om Sahara, det vill säga Marocko, Algeriet och Tunisien) tillsammans med sina internationella motsvarigheter av explosionen av miljontals arbetare som strömmade ut på gatorna, från Tunis till Sanaa, från Manama till Kairo.

Den gnista som tändes av den tunisiske gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi när han i desperation över fattigdomen och polistrakasserierna satte eld på sig själv tände eld på hela regionen. Demonstrationsparollen ”Folket vill att regimen faller” förkroppsligade den djupgående törsten efter ett uppbrott med den gamla ordningen.

Massorna kunde inte leva på det gamla sättet längre under outhärdlig fattigdom, korruption, kronisk arbetslöshet och konstant förödmjukade av uppsvällda och tunga statsapparater. De styrande eliterna kunde inte heller styra på det gamla sättet längre. Förhållandena var mogna för en sammanstötning mellan klasserna.

allvarliga bakslag efter sina initiala offensiver mot dessa regimer på grund av en avsaknad av starka organisationer och politiska ledningar som var kapabla att tillhandahålla ett klart och tydligt alternativ till det gamla diktatoriska styret.

Omfattningen av sådana bakslag är direkt relaterat till läget för respektive länders arbetarrörelser. Den auktoritativa brittiska journalisten Robert Fisk påpekade nyligen att: ”Där fackföreningarna var starka – i Egypten och Tunisien – var det revolutionära blodbadet långt mindre omfattande än i de länder som antingen hade förbjudit facklig verksamhet överhuvudtaget – till exempel Libyen – eller byggt in fackföreningsrörelsen i regimen, vilket hände för länge sedan i Syrien och Jemen”.

Syrien ger en förödande bild – en talande varning för den våldsorgie som bankrutta regimer är beredda att släppa lös i syfte att behålla makten. Vad som under de första månaderna började som en folklig kamp för demokratiska rättigheter och social rättvisa i spåren av de tunisiska och egyptiska revolutionära vågor-

na föll offer för sina egna svagheter.

Bashar al-Assads alawitiska styre hade till skillnad från Ben Ali eller Mubarak en del sociala reserver av stöd och arbetarnas rörelse tystades i stor utsträckning.

Regimen gick vidare till att fragmentera och skoningslöst undertrycka rörelsen. Genuina aktivister fångades in, torterades eller dödades medan fängelseportarna öppnades för frigivandet av al-Qaidakrigare – av vilka somliga idag leder de jihadistgrupper som bekämpar regimen. Massakrer genomfördes i syfte att frammana sekteristiskt hat.

Under de kombinerade effekterna av det hämningslösa våld som användes av Assads styrkor och allierade grupper samt av sunniextremistiska element inom oppositionen, generöst assisterade av gulfstatseliterna, den turkiska staten och en del västliga organ, gick konflikten in i ett mångsidigt krig.

Syrien har idag blivit en blodig korsväg för regionala och internationella makters rivaliserande geopolitiska ambitioner. Olika scenarier av militär upptrappning är på

grund av det intrikata myllret av inblandade aktörer tänkbara.

Samtidigt blir flyktingkrisen allt mer akut för varje dag som går. Miljontals syrier har flytt till Libanon, Jordanien och Turkiet där lokala bossar använder dem som billig arbetskraft. I Europa skyller de styrande politikerna på såväl varandra som på flyktingarna själva för en kris som de har hjälpt till att skapa genom att jämna hela länder med marken via bombning, exploatering av deras arbetskraft och genom att alliera sig med mordiska diktatorer.

Tendensen till religiös sekterism och de facto-uppbrytandet av arabiska stater är en förgiftad frukt som tillhandahållits av imperialistmakternas och de lokala envåldshärskarnas söndra och härska-metod som har använts i decennier för att garantera deras kontroll över och plundring av regionens resurser. Etniska och nationella frågor har nu, efter att tidigare ha hållits i schack av totalitarismens järnnäve, kommit tillbaka förstärkta av de katastrofala konsekvenserna av invasionen av Irak år 2003.

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

9

ån den arabiska våren?

Trots kontrarevolutionens blodsplilla och den förlamande effekten på massorna som det innebar har miljontals fått en medvetenhet om att det går att störta makthavare och påverka händelseutvecklingen när man går samman.

Foto: Gigi Ibrahim / Flickr CC

Befälhavarna för IS ultrareaktionära armé har alltför väl lärt sig hur de ska använda sig av det imperialistiska arvet för sina egna syften. Deras tillkännagivande av ett ”slut på Sykes-Picot-avtalet” (det hemliga arrangemang som gjordes upp av franska och brittiska diplomater år 1916 för att dela upp Mellanöstern när väl det ottomanska imperiet var besegrat) har fått många att se det som en utmaning mot imperialistiska planer och dessas påföljande fasor.

Den historiska ironin ligger i att IS ”andliga fäder” kan spåras tillbaka till det oärliga spel som spelades av västimperialismen och dess regionala allierade, med början i USA:s och det saudiska stödet till mujaheddin i Afghanistan under 1980-talet, i deras kamp mot de sovjetiska styrkorna.

Vid sidan av en tilltagande ilska från folk under dess bestialiska styre har IS också ställts inför ett växande militärt tryck under de senaste månaderna. Detta har förmått deras överkommando till att halvera sina krigares löner.

Påtvingandet av militära nederlag för en grupp och eliminerandet av grundorsakerna till dess tillväxt är dock två helt olika saker. Den mänskliga och materiella förstörelse som finns inbyggd i kapitalistismen lägger enbart grunden för framväxten av nya monster i framtiden – om inte en enad folklig massrörelse för att radikalt förändra samhället byggs.

Libyen har blivit en knutpunkt för jihadisters ”import-export”-affärsverksamhet samt ett totalt dysfunktionellt land som är sönderslitet av hundratals miliser.

Transparency International (organisation mot korruption) rankar nu landet som det femte mest korrupta i världen. Där har IS erövrat ett territorium på cirka 240 km längs kusten som profiterar på såväl landets allmänt laglösa och fragmenterade tillstånd som det formella tillkännagivandet av en skakig ”nationell enighetsregering” i december förra året. Formerna för en ny militär operation övervägs nu av västliga regeringar.

De styrande i EU och USA slits mot bakgrund av imperialistisk

konkurrens mellan sin försiktighet ifråga om att öppna upp en ny krigsfront i regionen och sin vilja att skaffa sig ett bättre fotfäste där.

Detta skulle göra det möjligt för dem att begränsa massinflödet av flyktingar till Europa via den libyska kusten – ett jobb som tidigare lades ut till underleverantörer i Muammar Gaddafis regim – vid sidan av att åter få igång oljefälten utom räckhåll för jihadistiska gangstrar.

Amerikanska och brittiska specialstyrkor finns redan på plats i förhoppningen om att kunna använda sig av lokala miliser för att göra jobbet mot IS, men röster inom den härskande klassen och de militära kretsarna höjs med påtryckningar om mer. Det skulle förvärra situationen ytterligare, då bränder som tänts av den tidigare militära interventionen fortsätter att rasa.

IS barbari är ett symptom på en mycket mer djupgående kris – krisen för det kapitalistiska systemet, ett system som är strukturellt oförmöget att ta samhället framåt. Den revolutionära kris som öppnades upp under åren 2010-11 i Mellan-

östern och Nordafrika erbjöd en möjlighet att lösa denna kris i de förtryckta klassernas intresse. Istället har gamla despoter, religiös extremism och sekteristiska blodbad, samt de upptornande krigsmolnen, kommit tillbaka.

Detta representerar det pris som arbetande och fattiga människor i hela regionen idag får betala för att kapitalismen inte har avskaffats – och därigenom öppnandet av en ny socialistisk väg för de miljontals som strävar efter en verklig förändring, vilket innebär revolutionens genomförande fullt ut till dess logiska slutpunkt. Det illustreras bäst av antalet tunisiska ungdomar vars revolutionära hopp har förbytts till kontrarevolutionär desperation.

Tunisier utgör den största andelen av utländska kontingenter inom IS: arbetslöshet och social exkludering är oftast de pådrivande faktorerna bakom unga människors motivation till att ansluta sig till deras led.

Detta är emellertid bara ena sidan av myntet. Protester i 18 tunisiska provinser i januari av arbetslösa ungdomar som krävde ”jobb eller en

ny revolution” har påmint alla om att den revolutionära andan fortfarande lever och frodas, samt att kraven under åren 2010-11 på jobb och värdighet inte alls har blivit mötta. ”Vi har frihet, men man kan inte äta frihet”, var hur en ung protesterande sammanfattade situationen.

Inte ens friheten kan faktiskt garanteras av den kapitalistiska eliten, vilket illustreras i återgången till polisens användande av tortyr, hejdlösa statliga övergrepp och tilltagande attacker på demokratiska rättigheter i namn av ”kampen mot terrorismen”.

Den unika plats som innehas av fackföreningsfederationen UGTT har därutöver, även om den inte utnyttjats fullt ut av dess byråkratiska ledare, tvingat även den tunisiska regeringen – i vilken anhängare av den gamla regimen finns inkluderade – att fortsätta med att använda revolutionens språkbruk för att få igenom sin kontrarevolutionära agenda. Detta är en indikator på vad som jäser under den ”demokratiska” ytan. forts s 10

FEM ÅR SEDAN DEN ARABISKA VÅREN 10

der som Libyen och Syrien, där medvetenheten hos ett skikt av befolkningen har pressats tillbaka på grund av den beklagliga idén om att revolutioner är synonymt med otyglat kaos och nytt lidande för massorna. Men andra länder har fortfarande en inflytelserik arbetarklass som kommer att ge regionens härskare sömnlösa nätter och påverka händelseutvecklingens generella dynamik. Även i Irak provocerade den korrupta elitens misslyckande med att tillhandahålla jobb och adekvat eloch vatteninfrastruktur fram omfattande protester i de södra provinserna under förra sommaren. ”Officiella företrädare förväntar sig att sommaren 2016 kommer att bli den mest söndrande protestsäsongen som har registrerats”, argumenterar Will Crisp, ekonomisk kommentator för Middle East Economic Digest.

Det har varit tal om en generalstrejk inom de marockanska fackföreningarna och lärarpraktikanterna har lett viktiga gatuprotester i otaliga städer mot nedskärningar av deras ersättningar. Algeriet, Maghrebs sovande jätte, behöver också hållas under noggrann uppsikt. Landets beroende av kolvätesexport, med halverade intäkter under förra året, kommer att tvinga regimen att skära ned på de sociala utgifterna, vilket kommer att exponera den för mer konfrontationer med sin egen befolkning.

Flera människor dog, därav minst ett barn, under en av den syriska regimens bombräder över Aleppo i juni förra året.

forts från s 9 Abd al-Fattah al-Sisis diktatur i Egypten har varit fruktansvärt repressiv. Många politiska aktivister har fängslats, torterats, dödats eller tvingats i exil. Inte desto mindre planterades idén om att massorna har den potentiella makten att påverka händelseutvecklingen i miljontals människors medvetanden för fem år sedan. Aldrig kan så mycket repression och propaganda radera ut den värdefulla lärdomen.

De oberoende fackföreningarna som växte fram ur revolutionen representerar en värdefull tillgång för pågående och framtida kamp och det är en lång väg att gå för militärregimen innan den kan kuva arbetarrörelsen. Det har ägt rum en relativ nedgång i antalet arbetarstrejker under förra året jämfört med 2014. Detta kan till stor del tillskrivas juntans nedslag.

Inte desto mindre blev Egypten, ”arabvärldens lunga”, vittne till 1 117 strejker under år 2015, i genomsnitt tre strejker om dagen.

Under de senaste två månaderna har en ny våg av oroligheter bubblat upp inom många sektorer i bland annat textil-, cement- och energisektorn. Även religiösa predikanter har genomfört protester med krav på fastanställningskontrakt. Wall Street Journal varnade sina affärssinnade läsare: ”Utvecklingen i Egypten reser frågor om ytterligare en omvälvning håller på att gro”.

Den snabba kollapsen för världsmarknadspriset på olja har lett den saudiska regimen in på ett bekymmersamt territorium och tvingat den att genomföra oemotsvarade nedskärningar. Den saudiska teo­ kratin befinner sig ett träsk av växande existentiell kris, vilket den styrande klicken desperat försöker exportera utomlands. Att de västliga ekonomiska sanktionerna mot dess vildsinta rival Iran har lättats har medfört ytterligare panik i Riyadhs palats.

Den dödsdom som nyligen verkställdes mot den framträdande shiamuslimske prästen Nimr al-Nimr var en åtgärd från saudiernas sida för att visa deras missnöje med USA:s och västs ”ombalanseringsstrategi”. Den syftade också till att åter bekräfta deras styrka och skoningslöshet gentemot sin alltmer rastlösa befolkning på hemmaplan, särskilt den diskriminerade shiaminoriteten som bebor den oljerika östra provinsen.

USA-imperialismen har, försvagad som den är sedan Irakfiaskot och tvingad till skyndsamma omstruktureringar i efterspelet av 2011 års konvulsioner, inte kunnat spela samma roll som ”regionens gendarm” som den tidigare har kunnat göra. Detta har lett till att andra stormakter på ett mer aggressivt sätt har bejakat sina egna agendor. Den omfattande ryska militäroffensiven för att backa upp Assad illustrerar detta.

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

Kinas president Xi Jinping har ock- kontrarevolutionära trender för tillså varit ute på turné i Mellanöstern fället har övertaget skulle det vara och Gulfen för att se efter Kinas fel att antingen ta denna stämning politiska och ekonomiska relatio- för given eller jämställa den med ner, samt säkerställa att kinesiska reaktionens triumf. Med den palesföretag inte blir förbigångna på tinska poeten Mourid Barghoutis den iranska marknaden. Många ord: ”Revolutionen kan kanske ses västföretag vänder sig nu faktiskt som ett totalt misslyckande och en i sin desperata jakt efter lukrativa ledsam händelse. Men en revolution investeringar till Iran för affärs­ är inte en händelse. Revolutionen är överenskommelser. en process – en långvarig, arbetsam Slutet på sanktionernas regim och krävande sådan. Den har sina kommer sannolikt samtidigt att upp- och nedgångar och också sina skapa mer fördelaktiga villkor för många överraskningar”. klasskampens tillväxt. Iranska arbetare och fattiga kommer i sina för- Regionerna i Mellanöstern och väntningar på snabba förändringar Nordafrika har de högsta arbetsav sin ekonomiska situation att krä- löshetsnivåerna i världen. Ojämva sin del, medan regimen inte läng- likheterna i inkomst har fortsatt re kommer att kunna gömma sig att öka under de senaste fem åren och stora delar bakom utländska sanktioner som Idén om att mas- av befolkningförevändning för en i Gulfstateratt avleda den sorna har den po- na arbetar som växande socitentiella makten halvslavar. Kort har alla de ala ilskan. Reatt påverka hän- sagt objektiva orsadan under förra året triggade de delseutvecklingen kerna som ledde höga levnads- planterades i mil- till de revolutiokostnaderna och jontals människ- nära resningarna innestående outför fem år sedan betalda löner en ors medvetanden kommit att bli än ökning av anta- för fem år sedan. mer akuta och de kommer att upplet protester och strejker genomförda av lärare, trans- muntra till ny kamp och till sökandport-, gruv- och fabriksarbetare. et efter ett politiskt alternativ till kaMellanöstern är ett landskap fullt pitalismens fasor bland arbetarnas av faror. Opinionsundersökningar och de ungas mest avancerade skikt. indikerar ofta pessimism och skepIdén om revolutionär förändring ticism inför framtiden. Även om har säkerligen tryckts tillbaka i län-

De senaste fem årens erfarenheter har varit avgörande test som visat att revolutionär spontanitet i sig självt inte är tillräckligt för att uppnå verklig förändring. I Egypten och Tunisien hade de arbetande och de fattiga säkerligen mer än vid ett tillfälle kunnat gripa den politiska makten, om det hade funnits ett massparti utrustat med en adekvat revolutionär ledning. Nya tillfällen som dessa kommer åter att komma upp till ytan i framtiden, allteftersom kapitalismens återvändsgränd oemotståndligen kommer att knuffa arbetarklassen tillbaka till att storma himlen.

Den naiva och initialt populära idén om en ”ledarlös revolution” bar, ställd inför statlig repression, militära konflikter och jihadister, ett stort ansvar för att rörelsen inte kunde utvecklas vidare. Förutom det hade en del vänstergrupper, som Revolutionära Socialister i Egypten och Folkfronten i Tunisien, kunnat utvecklas till massrevolutionära krafter om det inte hade varit för deras ledares oförlåtliga attityder som opportunistiskt ställde sig bakom prokapitalistiska fraktioner vid avgörande och kritiska ögonblick. Det hindrade utvecklingen av nya arbetarpartier i deras respektive länder.

Dessa bistra lärdomar håller nu på att smältas av en ny generation arbetare och unga aktivister. Många av dem kommer att dra slutsatsen att den ”gamla” idén om att organisera sig i politiska partier inte är så gammal, samt att en ledning utrustad med ett program och strategi är av avgörande betydelse för genomförandet av deras kamp till seger. ■

INTERNATIONELLT

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

11

Irland: Ned med högerpolitiken Den 26 februari går Irland till val. De båda regeringspartierna Socialdemokratiska Labour och Fine Gael förväntas bli valets stora förlorare och i lördags (den 20 februari) demonstrerade 100 000 i Dublin mot vattenavgifterna. Efter demonstrationen höll vänsterutmanaren i valet, Anti-Austerity Alliance-People Before Profit (Anti-åtstramningsalliansen AAA och Folket före vinsten PBPA), ett möte som samlade flera hundra i en fullsatt lokal.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

”I

När den sittande regeringen blev vald år 2011 lovade de att det skulle bli ändring bort från Fianna Fáils politik, men faktum är att samma politik bara har fortsatt och dessutom har attackerna på låginkomsttagare ökat.

Vattenavgifterna, som var regeringens sista stora attack, har mött stort motstånd. Över hälften av Irlands befolkning fortsätter

att bojkotta vattenavgifterna och vägrar betala. Lördagen den 20 februari genomfördes en ny stor marsch mot vattenavgifterna i centrala Dublin. I media försökte etablissemanget skamlöst påstå att över hälften nu betalar, vilket är ett omöjligt påstående då räkningen ännu inte hade nått hushållen.

Strax efter klimattoppmötet i Paris ifjol införde Labour och Fine Gael en ny plattskatt på återvinning, vilket är ett slag mot såväl arbetare som mot klimatet. På dessas bekostnad ska bankerna och rika kunna fortsätta ta ut sina profiter.

En fjärdedel av arbetskraften tjänar mindre än 110 kronor i timmen, samtidigt som de 300 rikaste har fått ytterligare 323 miljarder kronor under en femårsperiod mer i sina tillgångar.

Stora multinationella företag som Google, Facebook och Apple har stora huvudkontor i Irland och betalar knappt någon skatt vilket innebär att de är skyldiga staten pengar.

Borgerliga politiker har konsekvent vägrat att beskatta dessa.

Gerry Gannon, en av de stora kapitalisterna i Irland som låg bakom byggbubblan som sprack för sex år sedan, är skyldig den irländska staten hundratals miljoner euro, men fortsätter att få statliga subventioner för att bygga.

Foto: Anti-Austerity Alliance

ngen parlamentsplats är säker förutom min”. Detta avslutar Joan Burtons från socialdemokratiska Labour femåriga regim tillsammans med kristdemokratiska Fine Gael. Det sammanfattar också Labours, med Burtons lednings, arroganta inställning till den irländska politiken och de människor som drabbats av åtstramningspaketen.

Bostadsbrist, vräkningar och en allt mindre ekonomisk budget för många familjer har skapat ett hat som kommer att slå tillbaka mot dem i valet den 26 februari.

Det finns en enorm ilska mot de styrande partierna Labour och Fine Gael. Valprognosen är att Labour, som ses som förrädare gentemot arbetare och låginkomsttagare, kommer att förlora stort. Även Fine Gael, som har gått till val på högerpolitik, kommer att gå tillbaka, om än inte lika mycket som Labour.

Gräsrötterna i Irländska AAA, där RS systerparti Socialist Party spelar en nyckelroll, tar verklig strid mot den irländska högerpolitiken.

Bostadskrisen är enorm. Över 100 000 familjer letar efter bostäder som inte finns. Samtidigt hotas många familjer av vräkningar.

Eftersom regeringen har infört en halvdan hyreskontroll har hyresvärdar sparkat ut familjer för att kunna ta ut en högre hyra.

Bostadsfrågan kommer att vara en stor fråga framöver som än mer visar hur rutten kapitalismen är.

Samtidigt som de rika får subventioner ökar trycket från centralbanken om att höja amorteringarna. Det är vansinnigt att de rikas skulder i praktiken skrivs ner samtidigt som bostadslånen inte skrivs ner – tryck-

et på att betala tillbaka ökar trots att värdet på fastigheten har sjunkit.

Den stora vinnaren i valet tros bli Sinn Féin. Huvudskälet till detta är partiets historiska bakgrund och att man uppfattas som ett anti-etablissemangsparti. Dock har de sagt sig vara beredda på att samarbeta med högerpartierna.

Rättvisepartiet Socialisternas (RS) systerparti Socialist Party är en del av Anti-Austerity Alliance och kommer troligtvis att gå framåt i valet. De har tillsammans med People Before Profit 30 kandidater som ställer upp på antikapita-

listisk plattform med krav på beskattning av de rika och bojkott av vattenavgifterna.

Media fruktar AAA och försöker smutskasta dess kandidater. De har försökt koppla samman Paul Murphy, en av de mest kända kandidaterna och parlamentsledamot för AAA, med de andra partierna utan att lyckas.

AAA:s medlemsantal ökar och syftet är att bygga ett motstånd som kan försvara arbetare mot högerns attacker. Fortsätter AAA att gå framåt kan det utvecklas till ett nytt arbetarparti som på socialistisk grund kan utmana kapitalismen. ■

Under årets Motståndsforum den 18-19 mars i Stockholm kommer Calvin Priest från Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer i USA) och berättar om rörelsen kring Bernie Sanders valkampanj, som har lockat tiotusentals till socialismens idéer. Även Alp Altınörs från det prokurdiska vänsterpartiet HDP och Alex Merlo från den spanska vänsterformationen Podemos kommer att närvara.

Rött Forum och ABF-huset arrangerar Motståndsforum 2016.

INTERNATIONELLT

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

12

AKP-regeringen riktar nu hela sitt fokus på både YPG och PKK efter bombattentatet i Ankara den 17 februari som dödade 28 personer och skadade ytterligare 64 personer. Erdoğan var snabb med att tala om vedergällning och turkisk militär inledde redan dagen efter bombningar mot kurdiska baser i Bashur, södra Kurdistan (norra Irak).

Efter bombdådet i Ankara den 17 februari har Turkiet trappat upp sin repression ytterligare.

KRISTOFER LUNDBERG kristofer.lundberg@socialisterna.org

A

tt den turkiska premiärministern Ahmet Davutoğlu anklagar YPG för attacken som skedde i hjärtat av Ankara visar att de därmed kommer att använda attacken som förevändning för att gå in i Rojava där YPG/YPJ har skördat framgångar mot IS och al-Nusra, vilket kan komma att skära av terroristernas öppna vägar mellan Turkiet och Syrien där deras proviant och ammunition kommer in.

Med de historiska erfarenheterna var det många som trodde att det var säkerhetstjänsten MIT som låg bakom bomben för att få stöd för militära aktioner och att vrida fokus bort från Turkiets belägring av och attacker mot Bakur, norra Kurdistan. I en av de massakrer utförd av den turkiska militären brändes 60 civila människor till döds där det bland de döda återfanns flera barn.

Senare har den kurdiska organisationen TAK (­Kurdistans frihetsfalkar) i ett pressmeddelande tagit på sig ansvaret för dådet. Attentatet ägde rum i ett av Ankaras mest mi-

Eskalerade oroligheter i Turkiet litärt bevakade områden och var därmed ett hårt slag mot den turkiska statens prestige. De skriver att attacken var en hämnd för den massaker som riktades mot civila i Cizre av Turkiet.

TAK sägs vara en utbrytning ur PKK och de är idag helt skilda organisationer. De bildades år 2004 och har sedan dess uttalat kritik mot varje fredsprocess. TAK har i ett pressmeddelande även varnat turister som semestrar i Turkiet.

Hoten från TAK är ett steg tillbaka och direkt kontraproduktiva i den nuvarande situationen då kurder är hårt pressade och har börjat vinna stöd och solidaritet internationellt.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) försvarar det kurdiska folkets rätt till väpnat självförsvar, men detta bör organiseras demokratiskt underifrån och på intet sätt riktas mot civila. Ett väpnat försvar måste samtidigt kombineras med klass­ appeller till den kurdiska, turkiska och internationella arbetarklassen om att själva ta kamp och stödja det kurdiska motståndet.

Marxister – revolutionära socialister – ger sitt fulla stöd till det kurdiska folkets kamp för frihet, demokrati och rätten till lokala självstyren eller en egen stat om de så vill. Men marxister är motståndare till individuell terrorism och terror­

aktioner mot civila. Det kommer inte att ­gynna den kurdiska saken, utan snarare isolera kurderna.

Med attentatet som förevändning försöker nu Erdoğan få YPG terrorstämplat och Turkiet kritiserar USA för att inte vara konsekventa i synen på de kurdiska YPG-styrkorna som kontrollerar Rojava. ”USA vägrar att terrorstämpla YPG, och landet har bett Turkiet att upphöra med beskjutningen av YPG-mål i Syrien”, skriver Aftonbladet den 19 februari.

YPG svarar att de inte har någon koppling till bombattacken och varnar att det för Turkiets del handlar

om att lyfta fram anklagelsen för att få en förevändning för en offensiv mot Rojava och Syrien. YPG pekar på att de inte på något vis deltagit i någon form av militär aktivitet mot den turkiska staten trots dess upprepade attacker och provokationer.

Ett stort ansvar vilar nu i den turkiska arbetarklassens händer om att massmobilisera stöd till kurderna i form av generalstrejker och massprotester med krav på att armén lämnar de kurdiska områdena.

Det är endast en enad arbetar­klass som besitter den kollektiva styrka som kan skaka regimen i grunden och i slutändan fälla regimen och skapa fred och säkerhet. ■

Saabs smutsiga vapenexport till krigförande länder fortsätter Saab tjänar pengar på krig och förtryck.

I Jemen pågår ett inbördeskrig, där nästan alla som skadats och dött är civila.

Diktaturen Förenade arabemiraten deltar i kriget, och nu vill svenska Saab sälja krigsmateriel till landet.

LOUISE STRÖMBÄCK

offensiv@socialisterna.org

Foto: Christoffer Lomfors / Copyright Saab AB

F

örenade arabemiraten är en diktatur där det dessutom äger rum grova kränkningar av mänskliga rättigheter som bland annat tortyr. I november ingick försvarskoncernen Saab ett avtal med Förenade arabemiraten om att sälja krigsmateriel i form av ett luftburet radarsystem som kan spåra flera mål, både små och stora, i luft, till sjöss och på land samtidigt.

Förenade arabemiraten är involverat i det inbördeskrig som pågår i Jemen mellan landets regim och Huthi-rebellerna som tog makten i en statskupp år 2014. Under inbördeskrigets gång har tusentals civila dödats. Enligt FN-rapporter är 93 procent av alla skadade och döda ci-

vila. Uppemot 80 procent av befolkningen lever på gränsen till svält på grund av kriget, där regimens sida får stort militärt stöd av bland annat Saudiarabien, som använder sig av Saabs övervakningssystem Erieye.

Det avtal som Saab har ingått gällande Erieye på 10,5 miljarder kronor ska nu granskas av inspektionen för strategiska produkter, ISP, som ska bedöma om Saab ska få exportera Erieye till just Förenade arabemiraten. ISP är den myndighet som ger tillstånd om vapenexport, och enligt dess generaldirektör ska man inte exportera om det handlar om allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt.

Enligt de riktlinjer som finns om export av krigsmateriel står det att export inte bör tillåtas till länder där ”omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer”, eller länder som ”befinner sig i väpnad konflikt med annan stat”.

Det faktum att Förenade arabemiraten inte befinner sig i väpnad konflikt med en stat, utan deltar i en annan stats inbördeskrig, kan inte få påverka beslutet då majoriteten av

offren är civila. Det har rapporterats att Saudiarabien medvetet har bombat civila mål såsom sjukhus och flyktingläger, kanske just med hjälp av Saabtillverkade Erieye.

Flera EU-länder har trots detta fortsatt att exportera vapen för mångmiljonbelopp till Saudiarabien, något som går emot både folkrätten och EU-lagar om vapenexport. EU har ett vapenembargo mot 22 länder som befinner sig i krig eller kränker mänskliga rättigheter, men Saudi­ arabien är inte ännu ett av dem.

Samtidigt stänger EU nu sina gränser för att de som flyr från krigen som EU-länderna själva delvis bär ansvar för inte ska kunna söka skydd här. EU tar således inte ansvar för de människor som drabbas när regimer använder EU-tillverkade vapen mot dem.

Att det överhuvudtaget är tillåtet att sälja vapen och göra vinst på krig är en av kapitalismens mörkaste sidor. Det första steget är att förbjuda vapenexport och export av annan krigsmateriel helt och hållet, oavsett om landet som köper just nu befinner sig i krig eller inte. ■

INTERNATIONELLT / INRIKES

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

13

Bönderna ockuperade Aten Den 12-13 februari ockuperade tusentals bönder från hela Grekland Syntagmatorget i centrala Aten. De krävde att Syrizaregeringens nya pensionsförslag som nu förbereds ska skrotas.

Böndernas kamp i Grekland förtjänar allt stöd, då de ockuperade Syntagmatorget som ett svar mot regeringens nya attacker.

XEKINIMA

CWI Grekland

D

en nuvarande rörelsen bland bönder i Grekland är en av de viktigaste striderna i deras historia. Den är ännu större än den senaste stora uppvälvningen år 1996 när bönderna igen blockerade av vägarna mot den så kallade ”socialistiska” premiärministern Simitris politik.

Det finns sannerligen anledning till de oemotsvarade och massiva dimensioner som böndernas mobiliseringar har antagit. Anledningen är inte att bönderna ”inte förstår” eller att de ”vilseleds”, som regeringen hävdar. Anledningen är att det nya pensions- och skattesystemet som regeringen försöker införa hotar den stora massan fattiga bönders själva existens.

Resultatet för bönderna kommer att bli likadant som det blev i resten av de ”utvecklade” länderna: Jordbruksproduktionen kommer att slukas upp av en handfull superrika bönder. De som idag är småbönder kommer att bli landlösa arbetare med löner på samma ynkliga nivå som invandrare får av de giriga rika bönderna.

De fattiga böndernas kamp är i hela arbetarklassens bästa intresse. Om de lyckas tvinga regeringen att backa

kommer vägen vara öppen för arbetare och fattiga att fortsätta tvinga regeringen till reträtt. Det kommer att ge oss möjlighet att högljutt kräva ”Vi kommer inte att betala skulden!”

– en paroll som måste bli central bland böndernas, arbetarnas och de fattigas krav i landet.

Självfallet kommer EU och fordringsägare att svara på detta med det sedvanliga hotet om en ”Grexit” (att Grekland kastas ut ur EU). Rörelsen kan och måste svara på denna ut-

pressning med ett socialistiskt program. På denna grundval kan man planera ekonomin, med början att stödja primär- och jordbruksproduktion samt röra sig mot att återuppbygga den grekiska industrin som har ödelagts av tidigare Pasokoch Ny Demokratiregeringar.

För en planering och återuppbyggande av ekonomin i samhällets intresse – inte i de 50 familjers som parasitärt kontrollerar landets rikedomar!

För att tillämpa ett socialistiskt program måste vi börja med att förstatliga banksektorn och nyckeldelar av ekonomin med etablerandet av en nationell valuta, kapitalkontroll, kontroll av exporthandeln och att demokratiskt planera produktion och distribution under arbetares kontroll och styre.

Idag representerar bönderna hopp för arbetarna i städer som de senaste åren har engagerat sig i

historiska strider som de inte har gått segrande ur. Närvaron av bönderna på Syntagmatorget måste stödjas av resten av det grekiska samhället. Detta innebär: •V änsterpartier och -organisationer som strävar mot gemensam handling – och inte karaktäriseras av sekterism – måste ta initiativ till att sätta press på fackföreningsledningarna att gripa till handling.

•G räsrotsfack borde uppmana sina medlemmar att stödja bönderna genom att mobilisera till Syntagmatorget.

•A tens Trade Centre, där vänstern har en stark närvaro, måste snabbt utlysa en strejk.

•F ackföreningskonfederationen inom den privata och offentliga sektorn måste pressas till att omgående utlysa en ny 24-timmars generalstrejk nästa vecka som en följd av den lyckade strejken den 4 februari, och efter det till en 48-timmars generalstrejk.

•B öndernas ockupation av Syntagmatorget måste fortsätta.

Många bönder måste såklart lämna för att upprätthålla de nationella vägblockaderna, men en stark delegation kan stanna kvar och fortsätta ockupera torget tillsammans med arbetare och unga.

Vi kan bygga en gemensam kampfront mellan alla förtryckta skikt i samhället. Vi kan visa såväl Schäuble [Tysklands finansminister] och hans gelikar som de multinationella företagen, EU-byråkraterna, den grekiska härskande klassen och dess politiska representanter var skåpet ska stå. ■

Västernorrland: S bryter med V som splittras Politisk kris i vårdkrisens Västernorrland.

Socialdemokraterna bryter med Vänsterpartiet i Västernorrlands läns landsting.

Anledningen är enligt Socialdemokraterna, som har lett det rödgröna styret, att Vänsterpartiet utgör en bromskloss och att det går för långsamt att komma fram till förslag om neddragningar och besparingar. Samtidigt splittras Vänsterpartiet – politiskt och geografiskt.

Foto: Fredrichl / Flickr CC

PER JOHANSSON rs.sundsvall@socialisterna.org

A

nnicka Burman, Kenneth Challis och Birgitta Liivlaid, som alla tillhör V i Medelpad, lämnar Vänsterpartiets landstingsgrupp och säger att de ämnar rösta på S-förslagen, läs nedskärningar.

En av V-avhopparna, Annicka

Burman, skriver på sin hemsida att de tre som har lämnat i mångt och mycket instämmer med Socialdemokraternas beskrivning av partiet som en ”bromskloss”. ”Vi som nu lämnat V-gruppen i landstinget delar i mycket den beskrivningen. LVN [Landstinget Västernorrland] befinner sig i en mycket allvarlig situation och skarpa och tuffa beslut måste tas för att på sikt få en ekonomi i balans. Två av vänsterns ledamöter som sitter i majoritetsgruppen har inte visat att dom är intresserade av att föra processen framåt utan har verkat för ett låst läge. Utifrån det och utifrån en ambition att vända det dåliga läget i LVN tror vi att vi kan göra mer nytta utanför vår partigrupp än att stanna kvar.”

Offensiv har i flera artiklar speglat vårdkrisen i Västernorrland och protesterna mot vårdslakten samt om åsiktsskillnaderna i Vänster-

partiet. Kenneth Challis och även Annicka Burman hör till exempel till de som vill lägga ned BB i Sollefteå, vilket V i Ångermanland har reagerat starkt på. V i Ångermanland vill ha kvar verksamheten i Sollefteå och har önskat gå långsammare fram och få en bättre genomlysning och bättre underlag.

För V borde vägvalet nu vara klart – vägra nedskärningar. Nu gäller det att rädda vården.

Socialdemokraterna förhandlar nu med sin andra samarbetspartner, Miljöpartiet, om hur det ska bli i framtiden.

Socialdemokraterna har inte heller uteslutit ett samarbete med något av högeralliansens partier.

Den politiska krisen i toppen ger möjlighet att bygga vidare på det motstånd som finns mot nya vårdnedskärningar. Alla försök att spela ut olika länsdelar och orter mot varandra måste slås tillbaka. ■

KULTUR

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

14

Unik bok om generalstrejken i Sri Lanka 1980

Siritunga Jayasuriyas, Siri, bok 1980 July General Strike (Generalstrejken i Sri Lanka juli 1980) gavs ut på singalesiska lagom till 35-års minnet av denna historiska strejk. Den första upplagan är slutsåld och en ny är på väg. Den engelska upplagan kom ut i år.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

–B

Siri var till skillnad från de andra vänsterledarna själv arbetare. Han blev tidigt politiskt aktiv och medlem i LSSP, som var ett trotskistiskt parti med masstöd och som har spelat en ledande roll i den nationella befrielsekampen. Efter LSSP:s urartning var Siri med i att bilda NSSP (Nya LSSP) 1977. NSSP var medlem i CWI, men blev emellertid ännu ett offer för generalstrejkens nederlag och den påföljande reaktionen.

Merparten av NSSP:s ledning började söka genvägar och sätta sitt hopp till vad man kallade ”progressiva” småborgerliga massor, till vilka man räknade såväl den härskande klassen i Indien som inhemska borgare. NSSP splittrades och några av partiets ledare har haft ministerposter i olika borgerliga regeringar. Siri har dock stått

Upprinnelsen till generalstrejken var den utmanande politik som kämpade mot högerregeringen under president J.R. Jayewardenes ledning. Jayawardenes parti United National Party (UNP) vann en storseger i parlamentsvalet 1977.

För vänstern var valet en katastrof.

LSSP blev för första gången någonsin utan representation i parlamentet. Även det så kallade kommunistpartiet förlorade sin plats i parlamentet.

Valnederlaget var ett resultat av LSSP:s urartning och deltagande i borgerliga koalitionsregeringar, med början år 1964. År 1970 gick LSSP, tillsammans med det så kallade kommunistpartiet, åter med i en regering ledd av det borgerliga partiet SLFP. I regeringen fick LSSP posten som finansminister, vilket gjorde att partiet blev direkt ansvariga för att krossa de bankanställdas strejk 1972.

Långt in på 1970-talet hade Sri Lanka (tidigare Ceylon) en stor statlig sektor. Banker, försäkringsväsendet och många industrier var statligt ägda, och ett välfärdssystem som var unikt i denna del av världen. Det var en en följd av arbetarrörelsens starka ställning.

Efter sin valseger började UNP attackera de sociala framstegen och Västimperialismen togs emot med öppen famn.

kom vänsterns fackföreningar [facken på Sri Lanka var ofta kopplade till olika partier] samman i Joint Trade Action Committee (JTUAC). Bland aktivisterna växte kravet på en i tid obegränsad generalstrejk.

JTUAC genomförde i mars 1980, efter de NSSP-knutna fackens kampanj, en konferens som samlade 5 000 valda representanter från arbetsplatser och fackföreningar runt om i landet. Konferensen utmynnade i att man måste förbereda för en generalstrejk och det beslutet kom att sätta sin prägel på 1 maj 1980.

Den 5 juni genomfördes en aktionsdag som ett steg på vägen mot en generalstrejk.

På aktionsdagen gick regimen till våldsam attack. En arbetare dödades och ett tjugotal sårades. Regimens dödliga attack möttes av ilska och ökad kampvilja. Drygt en månad senare, den 7 juli, inleddes de strejker vid järnvägen som blev inledningen till generalstrejken som startade den 17 juli.

Generalstrejken uppmärksammades långt utanför Sri Lanka. I flera länder organiserades stödaktioner och insamlingar, inte minst i Sverige. Förutom Offensiv, Rättvisepartiet Socialisternas föregångare, bedrev aktiva i olika TCO-förbund som hade varit i Sri Lanka ett stödarbete som fick genomslag.

Men generalstrejken var inte tillräckligt förberedd och på grund av att det inte hade något slutdatum blev det en strid av karaktären vinna eller försvinna. Det var ett misstag att inte sätta ett stoppdatum. JTUAC – Jayawardene var först i Asien var inte heller enigt. Med hänvismed att driva marknadspolitik och ning till att tiden inte var ”mogen” ville ha diktatorisk makt, något som bröts strejkfronten av bland annat han fick efter att ha Bala Tampoe, som ändrat konstitutiokallade sig trotskist, nen år 1978. Efter – Vi är ensam- och som ledde CMU, fack som hade en det förklarade han ma om att lyfta ett stark ställning inom krig mot arbetarfram vad som den privata sektorn. klassen för att kunJVP, ett parti som na genomföra sina hände under blandar singalesisk marknadsrefomer. juli och augusti chauvinism med reRissubventionerna 1980. Strejkens volutionära fraser avskaffades, skolväsendet attackerade lärdomar mås- (det sistnämnda mer då än nu), var också och regimen avisete föras vidare. emot strejken och rade att man ville stämplade fackens förbjuda 1 maj-firandet – i ett land där 1 maj blivit en kamp som otillräcklig, samtidigt helgdag till följd av arbetarrörelsens som man påstod att en seger bara skulle gynna NSSP och den gamla kamp, berättar Siri.

– Det fanns inget alternativ för vänstern. arbetarna än att svara och försöka – Regeringens svar på strejken samla till en offensiv. Innan strejken var att införa undantagstillstånd,

Siritunga Jayasuriya, ordförande i United Socialist Party (USP, CWI Sri Lanka). som sedan följdes av ett ultimatum: gå tillbaka till jobbet eller bli avskedad. Uppemot 100 000 arbetare var då ute i strejk och en stor del av landets samhällsservice var lamslagen.

Trots det slog regeringen till med massavskedanden, vilket innebar en ytterligare försvagning av strejkfronten samtidigt som JTUAC blev allt mer paralyserat och splittrat.

Generalstrejken var förlorad.

Den 8 augusti lyckades dock de kämpande facken samla till jättemanifestationer i huvudstaden Colombo. Den dagen strömmade arbetare från hela landet till Colombo.

Regeringen svarade med vattenkanoner, tårgas och batonger samt massarresteringar av en mängd politiska och fackliga ledare. Inte bara i Colombo, utan även på andra orter, genomfördes arresteringar.

Efter det stod det klart att regimen hade lyckats krossa både generalstrejken och stora delar av arbetarrörelsen. Det i sin tur öppnade

vägen för de chauvinistiska pogromerna 1983 och regimens krig mot landets nationella minoritet tamilerna. Ett söndrat Sri Lanka hamnade under nyliberalismens järnhäl.

– 1980 var 80 procent av lärarna fackligt organiserade, idag bara tio procent. Den nya generationen arbetare är inte med i facket. Det gäller särskilt inom den privatiserade vården och skolan. Numera är det bara USP som höjer socialismens fana. NSSP finns knappt och JVP blir mer och mer som ett socialdemokratiskt parti. Men de strejker som har börjat äga rum ger en glimt om vad som kommer.

– Jag har skrivit boken för att beväpna den nya generationen och se till att kamptraditionerna hålls levande. Vi lär av både nederlag och segrar. Över 300 har deltagit på de tre möten där boken har lanserats.

Efter två månader är den första upplagan nästan slut. Efter 36 år börjar generalstrejken åter att diskuteras. ■

Foto: Natalia Medina

oken är den första som har skrivits om generalstrejken. Vi är ensamma om att lyfta fram vad som hände i juli och augusti 1980. Strejkens lärdomar måste föras vidare.

Generalstrejken slutade i ett nederlag, som Sri Lankas arbetarklass ännu inte har återhämtat sig från.

Långt därifrån. Facken är svagare än någonsin och av den en gång så starka lankesiska vänstern finns inte mycket kvar, säger Siri, ordförande i United Socialist Party (USP, CWI på Sri Lanka), till Offensiv och fortsätter: – Jag var med i ledningen för ett av de partierna, NSSP, och vars medlemmar stod i spetsen för flera av de fack som deltog i generalstrejken. Jag har kvar alla dokument och skrivelser från 1980. Det är ett unikt material om en avgörande händelse i landets historia som ytterst få idag känner till. Min bok har hjälpt till att starta en diskussion om strejken, dess lärdomar och betydelse.

fast vid den revolutionära socialismen – trotskismen – och är nu partiordförande för United Socialist Party, USP (CWI).

PARTI

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

15

Procent av mål

Totalt

27% 22 184 kr

Norrbotten

2 427 kr

Västerbotten

1 500 kr

Mellannorrland Stockholm Mellansverige

430 kr 9 797 kr 550 kr

Västsverige

7 480 kr

Sydsverige

0 kr

Nu gör vi ett rejält ryck!

V

i kommer att behöva ett rejält ekonomiryck fram tills slutet av månaden då februari hittills har varit en ganska svag månad. I skrivande stund har 22 184 kronor samlats in. Målet för februari är dock 80 000 kronor, vilket betyder att nästan tre fjärdedelar av målet återstår.

STEPHEN RIGNEY

rs@socialisterna.org

Det är således viktigt att alla partiföreningar har utökade och extra försäljningar under de kommande dagarna. Det är inte första gången, och det kommer hel-

Partiföreningsmöten Luleå: Kvinnoförtryck och klassamhälle RS Luleå, torsdag den 3 mars kl 18.00.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Umeå:

För mer info: 076‑259 84 23.

Sundsvall:

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm/Haninge: Valet i USA: Socialism på frammarsch RS Haninge, onsdag den 2 mars kl 18.30.

Plats: Jordbro kultur- och föreningshus.

För mer info: 073-732 33 97.

RS Sthlm Sydväst, torsdag den 3 mars kl 18.30.

Plats: Högdalen.

För mer info: 073-387 65 77.

RS Sthlm Sydost, onsdag den 2 mars kl 18.30.

Plats: Dalen.

För mer info: 070-326 65 94.

Feminism och kvinnokamp – nu och då RS Sthlm Norra, torsdag den 3 mars kl 18.30.

Plats: Grimstagatan 219.

För mer info: 073-576 98 69.

Västerås

För mer info: 070-723 22 06.

Eskilstuna:

För mer info: 073-373 33 61.

Örebro

För mer info: 073-310 70 87.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg: Kamp mot sexism och rasism RS Sandeslätt-Hammarkullen, onsdag den 2 mars kl 18.00.

Plats: Hammarhörnan.

För mer info: 073-501 21 37.

Kamp mot sexism och rasism RS Hjällbo, tisdag den 1 mars kl 18.00.

Plats: Hjällbo.

För mer info: 072-307 81 43.

Kamp mot sexism och rasism RS Gbg Södra, onsdag den 2 mars kl 18.00.

Plats: Djurgårdsgatan 43, Majorna.

För mer info: 070-606 59 81.

Malmö-Lund:

För mer info: 073-561 91 98.

ler inte att vara sista gången, som vi behöver en stark insats vid slutet av månaden. Men de imponerande resultat som vi har haft under de senaste månaderna visar att vi, med bra uppslutningar och stöd från våra läsare och sympatisörer, kan ge en riktig boost till ekonomikampanjen på kort tid.

Att samla in pengar är aldrig en enkel uppgift för ett revolutionärt socialistiskt parti som Rättvisepartiet Socialisterna. Vi är ett parti för massorna, inte för miljonärerna och vi är därför helt beroende av det ekonomiska och politiska stödet vi får från våra medlemmar, sympatisörer och läsare.

Har du en extra hundralapp (eller större) i bakfickan, skänk den gärna till oss via PlusGiro 87 96 49-2.

Alternativt kan du bidra genom att Swisha 123-240 32 85 eller sms:a ”Offensiv 100” till 72550. Tack! ■

Socialistiskt program 2016

Antirasism & asyl

• Riv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Rusta upp välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

•V älfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Klimat- och miljöhot

• Stoppa gruvbolagens och fossilföretagens rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Trygga jobb

• S toppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

•Å terställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

• Skrota det segregerade skolsystemet.

Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

•K asta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Socialistisk feminism

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

Likaberättigande

•F ör ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Kämpande fackföreningar

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Nej till militarismen

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemsskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

Nytt arbetarparti & socialism

•F ör ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

BRÄNNANDE

25 FEBRUARI 2016 # 1 189

Kollektivavtal först efter kabinanställdas strejk Fo to

: Je z/

Fli ck

rC C

I måndags drog avtalsrörelsen igång på allvar med den första strejken. Det var Unionens medlemmar på flygbolaget Flybes bemanningsbolag Global Employer Company (GEC) som gick ut i strejk för kollektivavtal med högre lön och drägligare arbetsvillkor. Efter drygt en dags strejk tvingades GEC och Transportarbetsgivarna att skriva på ett kollektivavtal som enligt facket ger de anställda ”rätt till kollektivavtalade anställningsvillkor i linje med övriga svenska flygbranschen”.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

A

tt det var kabinpersonal som var först ut i strejk är knappast någon slump.

Flygbranschen är med sina långtgående avregleringar ett paradexempel på vart företagarsverige vill komma med lönedumpningar, avsaknad av kollektivavtal och omänskliga arbetsvillkor.

Strejken, som omfattade de 30-tal kabinanställda på flygbolaget Flybes bemanningsbolag GEC som flyger för SAS, var en följd av att företaget hade vägrat att teckna kollektivavtal.

Sedan i höstas har Unionen förhandlat för att få ett kollektivavtal för sina anställda. Men GEC har sagt nej: De ville fortsätta pressa ned löner och villkor.

Av den anledningen varslade Unionen om total arbetsnedläggelse och blockad från och med kl 07.00 måndagen den 22 februari.

350 resenärer drabbades under den första strejkdagen på de kortare sträckorna som detta be-

rör, exempelvis Arlanda till Visby, Kalmar, Sundsvall, Åbo och Tammerfors.

Under strejkens första dag var stödet bland passagerare och flyg­anställda i andra företag stort för strejkvakterna ute på Arlanda.

Innan den andra strejkdagen hade gått mot sitt slut fick GEC ge upp sitt motstånd mot kollektivavtal.

Den uppgörelse som skrevs under innebär, enligt Unionen, att: •T idigare ingångslön på 16 895 kronor i månaden höjs till 18 773 kronor, ett lönelyft för kabinchefer från 20 015 kronor i månaden till 23 684 kronor, plus avtalsenliga löneökningar varje år.

• GEC fick ge upp sitt krav på delade skift, vilket skulle ha inneburit att de kabinanställda

kunde ha tvingats blivit sittande utan lön på en flygplats flera timmar mellan sina arbetspass.

•A rbetsgivarna fick ge upp kravet på sexdagars arbetsvecka, nu blir det femdagars arbetsvecka.

Det innebär i normalfallet, enligt Unionen, två dagar garanterad sammanhängande ledighet per vecka.

Strejken är en framgång. Men att GEC och Transportarbetsgivarna kan hävda att avtalet innebär ”arbetstidsregler som ger företaget möjlighet till effektiv schemaläggning” varslar om att facket måste vara beredda på fortsatta strider.

Den 25 februari går Pilotfacket ut i strejk mot samma bolag, bland annat för att GEC vill att deras lunchpauser ska bestå av 20 minuter i cockpit där de kan äta kall mat. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: prenumerant@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

Foto: Elias Theodorsson

Gå med i

Under strejkens första dag var stödet bland passagerare och flyg­ anställda i andra företag stort för strejkvakterna ute på Arlanda.