Offensiv 1231 32 by Offensiv

Posttidning A

23 december 2016 / # 1 231-32 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Inför 2017:

Varning för nya M & SD-blocket

– läs mer på sid 4, 10, 11, 12 och 13

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Rinkeby i protest mot våldet

3 5

Pisa-resultatet – något att hurra för?

Attacken i Berlin

22 Avskalat och nära i krisens England

Nästa nummer av Offensiv kommer ut den 5 januari Den Offensiv som du nu håller i är det sista numret för året. Vi vill passa på att önska alla prenumeranter och läsare en God jul och ett Gott nytt år. Nästa Offensiv kommer ut

den 5 januari. Stöd Offensiv inför 2017 – ge ett bidrag till ekonomikampanjen, värva en ny prenumerant på Offensiv eller ge bort en gåvoprenumeration? Offensivs redaktion

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

ANTI-TRUMP I USA OCH GLOBALT I måndags (den 19 december) utsågs Donald Trump till USA:s nästa president av de elektorer som hade samlats för att formellt rösta fram USA:s 45:e president. Högerpopulisten Trump blir president trots att han fick nära tre miljoner färre röster i valet än sin huvudmotståndare, Demokraternas Hillary Clinton. Bara under den korta tid som har gått sedan presidentvalet i november har Trump hunnit med att göra världen till en än mer osäker och riskfylld plats. Bland de ministrar och rådgivare som Trump har utsett finns flera storkapitalister, företrädesvis från oljeindustrin, och högerextrema individer. Många, likt Trump själv, hyser beundran för Rysslands president Vladimir Putin. Det är i mångt och mycket ett skräckkabinett och en krigsförklaring mot arbetare och fattiga inte bara i USA, utan världen över.

Som högerpopulist sätter Trump oberäkneligheten i system. Det är omöjligt att förutsäga hur hans administration kommer att agera på världsscenen i en tid som kan beskrivas som osäkerhetens tidevarv. I valet lovade Trump att göra USA stort och mäktigt igen och att amerikanska intressen ska gå först. Denna form av unilateralism, ensidiga handlande, är ett recept för ständiga konflikter, inkluderat med länder som tidigare har räknats som nära allierade till USA. Med Trump vid makten förstärks motsättningarna mellan de imperialistiska makterna, vilket kommer att märkas i världsekonomin, i de globala politiska maktrelationerna och militärt. Redan innan han har svurits

BLAND TOMTAR OCH M-TROLL

omten dyker säkert upp i många hem till jul. Både inhyrda tomtar – tomten är numera en global industri – och någon som trots vitt skägg, dräkt och tillgjord röst tycks vara någon man har sett förut. Men julen är också en iskall påminnelse om klassamhället, för tyvärr tar inte orättvisorna julledigt. Det finns mycket att säga om julkommersen och alla ”nya traditioner” som kapitalismen har skapat sedan Coca-Cola lanserade dagens tomte istället för det argsinta gamla trollet som spökade på nätterna. En del av vad som ska säljas till jul är så absurt att det vänder sig i magen. Eller vad sägs om bolaget som har specialiserat sig på att sälja ”världens fulaste jultröja” som i år har motiv av tomten till häst mot svart bakgrund och smyckad med små kristaller till en kostnad av 280 000 kronor.

D in som president den 20 januari är Trump på kollisionskurs med Kina, världens näst största imperialistiska makt som stadigt knappar in på USA. När Trump svärs in som president och dagen efter kommer miljoner att demonstrera i USA. I förra veckan rapporterade amerikanska media om att Trump kommer att mötas av de största protesterna som har ägt rum i samband med att en ny president svärs in. Över 200 000 har anmält att man ska delta i Women’s March on Washington den 21 januari. Samtidigt som den jättemarschen genomförs kommer andra protester att äga rum i Washington och på andra håll i USA samt i resten av världen. Trump och Clinton var de två impopuläraste kandidaterna i modern tid, och efter valet kan Trump

snabbt bli en av de mest hatade presidenterna i ett USA som präglats av ett historiskt politiskt uppvaknande. Så sent som i slutet av oktober kom en ny opinionsundersökning som visade att ”bland de under 35 år var 53 procent missnöjda med dagens ekonomiska system och menade att socialism var bra för dem. Hela 45 procent sa att de var beredda att rösta för en socialistisk kandidat som president” (Voice of America den 23 oktober). Bernie Sanders, som benämner sig som demokratisk socialist, kunde ha besegrat Trump. Sanders var inte beredd att fullfölja den politiska revolution han påbörjade, men den fortsätter på andra vägar – i bygget av ett massbaserat motstånd mot Trump som också kan bli början till ett nytt parti i USA som står upp mot kapitalismen och dess två partier. ■

essutom solkas julen av partiledarnas jultal. Denna gång var det värre än vanligt. Först ut var Centerns Annie Lööf som vill ge försvaret en riktigt dyr julklapp i form av 11 miljarder kronor mer till militären varje år. Den summan skulle både kunna betala vuxenutbildning under ett år plus betala årslönen för minst 12 500 sjuksköterskor. Men för Centern gäller det att rusta militären – inte skola och vård. Stefan Löfvens jultal skulle gå i gemenskapstecken – det är ju ändå jul – men innan han skulle tala hade han öppnat för att förbjuda tiggeriet. Den tidiga socialdemokratin gick alltid emot högerns krav på tiggeriförbud, det vill säga att förbjuda fattigdomens symptom. Men Löfven gör tvärtom, stryker högern medhårs och angriper fattiga. Moderatledaren Anna Kinberg Batra talade både för M och Sverigedemokraterna i sitt jultal. Hetsen mot flyktingar var ett genomgående tema i Batras tal. Kraven på skärpt flyktingpolitik blandades med krav på ”fler poliser”, ”lag och ordning”, “stopp för kravlös bidragspolitik” och “daltandet” med personer som inte jobbade men som ändå får försörjning. De enda som möjligen skulle passa in i den sistnämnda kategorin är alla alliansministrar som lever på inkomstgaranti fram till pensionen och de direktörer som efter att ha fått sparken kan veckla ut sina miljonfallskärmar. Men det var naturligtvis inte dessa välbärgade individer som Batra åsyftade. Inte för inte är Moderaterna miljonärernas parti och bland landets allra rikaste har man sitt starkaste stöd. Till alla er andra: God jul och Gott nytt år! ■

Vårdkrisen blir allt värre. Hela 18 av 21 landsting har överbeläggningar, vilket till största del beror på den skriande personalbristen, främst på sjuksköterskor. Patientsäkerheten hotas och vårdavdelningar har tvingats stänga ned (Dagens samhälle den 15 december). Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 • prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Robert Bielecki, Natalia Medina, Sebastian Olsson och Lina Rigney Thörnblom • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2016 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Förortens folk har fått nog av utanförskap, klassklyftor och segregering.

Tre dödsskjutningar på bara två veckor, och sammanlagt 22 på mindre än två år bara runt Järvaområdet i norra Stockholm, har fått de boende att reagera. Under två eftermiddagar i rad genomfördes i fredags och lördags 16-17 december tunga manifestationer på torget i Rinkeby, organiserade av den nya aktivistgruppen ”Förorten mot våld” med förankring i moskéer, kyrkan, somaliska organisationer, föräldraföreningar och icke religiösa nätverk. ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

–F

olk mördas, våra mam mor gråter och unga tappar hoppet. Nu är det dags att politikerna lyssnar, för klarade Ilyas Hassan, som tillsam mans med Macrena De La Cerda hade utsetts till talespersoner. Att skjutningarna inte är ett lo kalt problem, utan tvärtom är ett symptom på ett sjukt samhälle var deras huvudbudskap. – Vi kräver ett erkännande från regeringen att det är en nationell kris. Skjutningarna är en effekt av de socioekonomiska skillnaderna och den strukturella diskrimine ringen. Krav ställs på en haverikom mission, där de boende i förorten är representerade, liksom åtgärder mot inflödet av vapen. Även stöd till de drabbade familjerna med psykologer och kuratorer. – Ingen ska behöva se sin bror eller granne dödas. När så är fallet behövs det stöd för att hantera de trauman och den skräck som spri der sig bland de boende. Långsiktiga nationella krav ställs på jobb, likvärdig skola, bo

städer till rimlig hyra och en del tagande demokrati. Lokala krav är en avhoppar verksamhet utan kötid, uppsökan de jobbverksamhet, praktikplatser och utbildningar och en bostad till unga med praktikplatser i de servicelägenheter som avvecklas i Tensta. På scenen talade lokala aktivister, poeter och artister, medan politi ker och tjänstemän hänvisades till publiken. Flertalet gav uttryck för en stark vilja att kämpa gemensamt för en förändring, parallellt med en lika svidande kritik som berättigad mot de politiker som dyker upp som på safariresor och inte har så mycket mer att säga än krav på mer poliser och hårdare straff. Att två unga kvinnliga poeter i stark affekt över upplevt förtryck och islamofobi stämplade namn givna politiker som Aida Hadzialic och Amineh Kakabaveh som ”hus blattar” var en incident som störde det sakliga intrycket. I andra tal gavs ett starkt bud skap till ortens kriminella. – Lägg ner vapnen, det här är

inte Mogadishu, Kabul eller Bag dad. Det är haram att döda, förkla rade imamen från islamiska kultur centret, som också uppmanade alla att samarbeta med polisen för att lösa morden. ”Ortens pappa”, medborgarvär den Mohamed Hagi Farah, beto nade i en paneldiskussion med hänvisning till de 300 poliser som ska tillföras området att vad som verkligen behövs är 300 praktikoch utbildningsplatser för unga utan arbete mellan 19-29 år. S-politikerna i stadshuset har varit snabba med att utlova 19 mil joner kronor, varav tio ska stärka insatsgruppen Framtid Stockholm med öppenvårdsinsatser för barn, ungdomar och familjer. Därutöver utlovas ökat stöd till unga som ris kerar att rekryteras till kriminella nätverk eller behöver stöd för att ändra en kriminell livsstil. Stadsdelsnämndens ordförande Mia Päärni (S) förklarar att hon nu också upplever ett sällsynt gehör från regeringen på större politiska insatser, mycket oklart vad. Vad den gryende förortsrörelsen framförallt behöver skärpa är en tydligare systemkritik mot den ny liberala agenda som har svalts av hela det politiska etablissemanget med social nedrustning och kapi talistisk marknadsanpassning av allt från skola, vård och omsorg till skatte- och bostadspolitiken. Bakom den baklängesrevolu tion som har fått Stockholm och hela Sverige att slitas isär av ökade skillnader mellan fattiga och rika ligger en politisk kapitulation inför

kapitalägarnas och högerns motof fensiv mot den generella välfärds politiken från socialdemokratin och dess samarbetspartier. Gentemot detta behövs en sam ling till konkret kamp för en likvär dig skola helt utan vinstintressen, där ingen lämnas vid sidan av. Till dess att de vinstsyftande skolorna och skolvalssystemet har avskaffats måste allt stöd krävas för att förse förorternas utrotningshotade kom munala skolor med landets bästa lärare och maximalt socialt stöd till eleverna. Vidare måste krav resas på en andra chans med lärlings- och prak tikplatser kopplade till utbildningar för de unga som skolan har miss lyckats med att ge en väg till alla brist yrken, som byggverksamhet, vård och omsorg. I en region som växer med ett nytt Malmö på 10-15 år ska ingen av ortens unga behöva gå utan jobb och inkomst. För att bygga bort bostadsbris ten och samtidigt upprusta och i tid klimatanpassa miljonprogram mets hyresrätter utan ockerhyror krävs ett massivt statligt inves teringsprogram, baserat på ett gemensamt ägande av hyreshus, byggbolag och banker utan privata vinstintressen. För att på allvar utmana da gens återvändsgränd i Sveriges alla hårt utsatta förorter krävs en de mokratisk och socialistisk rörelse som också inser nödvändigheten av att smida starka allianser med kämpande fackföreningar, en ra dikaliserad hyresgäströrelse, en ny klimatrörelse och andra sociala rörelser. ■

”Efter 1990-talet blev det värre” – Jag är mycket besviken. Det finns ingen tro på kollektiva lös ningar, vilket styrs av de som styr och ställer. Folk deltar inte, utan ägnar sig åt personliga lösningar istället, säger Iliadis Konstan tinos. – Som mamma behöver en mer stöd från politiken att få sina unga till utbildning och jobb för att kunna sluta med kriminalitet. Jag känner bröderna som döda des, de gick i mina söners skola, berättar Dimitra och fortsätter: – Jag har bott här i fyrtio år. Efter 1990-talet blev det värre. Nuförtiden är jag mycket rädd. Politikerna kommer bara hit när de vill ha röster. De lyssnar inte. – Det behöver rustas upp här. Det har blivit sämre service, seg regeringen ökar. Det känns att folk blivit utan hopp. Våldet har blivit normaliserat, säger Moha med Hassan och fortsätter: – Jag gick i Rinkebyskolan när den var en av Europas bästa. Nu kan de inte ens fylla en van lig klass. – Alla måste samarbeta för att få förorten att bli ett bättre ställe. Jag tror man måste ta bort seg regationen, fler svenskar måste flytta hit och fler med invandrar bakgrund måste kunna flytta in till stan, säger Sonja och Fatou. ■

Foto: Natalia Medina

Rinkeby: Tunga protestdagar mot skjutningarna

INRIKES

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Robert Bielec

ki (RS).

liga kommunala hyresrätter, vilket skulle gynna alla.

Kampen fortsätter mot M och SD:s rasistiska hets.

hardsson (RS)

Mattias Bern

Måndagen den 19 december röstade Haninge kommunfullmäktige Ja till att bygga tillfälliga bostäder åt flyktingar. På läktaren satt främst antirasister, fackliga och socialister som slutit upp för att förhindra den hotfulla stämning som rådde på det tidigare kommunfullmäktigemötet den 5 december. RS HANINGE

offensiv@socialisterna.org

et var på föregående kommu n f u l l m ä kt i ge s om Moderaterna och Sverige demokraterna fick igenom en ”återremiss” – att beslutet skjuts upp – vilket bara kräver en tredjedel av fullmäktiges röster, medan högerextremister och organiserade nazister agerade hotfullt både i kommunfullmäktigesalen och i foajén.

Men den 19 december såg det annorlunda ut och i avsaknad av den rasistiska hejarklacken tonade även Moderaterna ned sina allra mest hätska utfall. Moderaterna – som i sin hets mot flyktingbostäder har talat om en ”hög nota till Haninges skattebetalare” – hade begärt en utredning av kostnader i kommunfullmäktige. Rättvisepartiet Soci-

alisternas Mattias Bernhardsson (RS) gav svar på tal: – 5 miljoner kronor per år. Det är kommunens förväntade kostnad per år för dessa tillfälliga boenden. Det är är hälften så mycket som vi i Rättvisepartiet Socialisterna vill spara genom att slopa partistödet och sänka politikernas löner och arvoden. 5 miljoner kronor. Det motsvarar vd-lönen i bara ett kommunalt bolag för en mandatperiod. Eller uppsägningslönen för tre vd:ar som har begått brott. 5 miljoner kronor för 368 tillfälliga lägenheter. Det blir 1 100 kronor per lägenhet och månad. Jämför det med de 20 000-50 000 kronor per månad det har kostat kommunen att bosätta på ett sjas-

kigt privat vandrarhem under Moderaternas tid vid makten. Rättvisepartiet Socialisterna kritiserade både dagens kommunledning (S, MP, C) och den förra (M, KD, L, C, MP) för deras arbetarfientliga bostadspolitik: – Vi vill att Haninge Bostäder avbryter pågående ombildningar till bostadsrätter. Vi vill se att en plan för många fler nya kommunala hyresrätter tas fram. Vi vill också se att Haninge Bostäders inkomstkrav tas bort och att hyressättningen sänks så att vanliga haningebor har råd att bo i kommunen, sa Robert Bielecki (RS). Både RS och V talade om behovet av en stor satsning på nya bil-

Foto: Elin Gauffin

M- och SD-alliansen överkörda i fullmäktige

Många inlägg handlade om hur ärendet hade skötts, om saknade si dor i ärendeutskicket, om bygglov, om att följa lagen eller inte. Mattias Bernhardsson (RS) var en av få som talade om flyktingkatastrofen i sig och gav siffror och exempel på hur fruktansvärd situationen är. SD:s Kenneth Waltersson gjorde en ordentlig tankevurpa när han å ena sidan talade om de stora tidningarna som ”PK-media” – å andra sidan frågade ledamöterna om de ”har följt med i nyhetsrapporteringen?”. Han försökte bevisa hur invandrare och flyktingar var mer våldsamma än ”svenskar” genom att hänvisa till det uppmärksammade våldet i Hjulsta, Tensta och Rinkeby. – Kan du verkligen lita på vad du läser i Aftonbladet? Det är väl det ni kallar för ”PK-media”? replikerade Mattias Bernhardsson (RS) och fortsatte: – Är det inte så att det är Sverigedemokratiska politiker som är mest överepresenterade i brott? 10 procent av SD:s riksdagsledamöter är dömda för brott. 4,1 procent av SD:s riksdagsledamöter är dömda för misshandel [en överrepresentation med 300 procent!]. Vill vi minska otryggheten i Haninge kan ske vi ska neka SD-politiker att bosätta sig här? frågade Mattias Bernhardsson. Rättvisepartiet Socialisterna kommer att fortsätta besvara M- och SD-hetsen mot flyktingar samt lögner om ”kåkstäder” och ”förtur” för flyktingar i bostadskön med flygblad och dörrknackningar. Vi kommer också att trappa upp våra krav på fler billiga kommunala hyresrätter, ett stopp för ombildningar till bostadsrätter och för att slopa Haninge Bostäders inkomstkrav så att vanliga haningebor har råd att bo i kommunen. ■

Ericssons nedskärningar slår hårt mot de anställda och framtiden Den 4 oktober fick arbetarna på Ericsson i Sverige besked om att företaget skall göra sig av med 3 000 av sina 16 000 anställda i Sverige. Från år 2010 har således 8 000 arbetare sparkats från Ericsson i Sverige. Kritik mot koncernledningen har inte låtit vänta på sig, inte bara från fackligt håll.

LEIF HOLMGREN RS Örebro

re har fått sparken. Under sina 6,5 år på jobbet har han dragit in 200 miljoner i lön och bonusar. Därtill kommer pensionsersättningar. Anders Ferbe, ordförande i IF Metall, pekar på hur företaget på ett flagrant sätt har misskött kompetensutvecklingen i företaget under många år. När man tar bort produktionen inom industrin visar erfarenheterna att det inte är långt borta att även steget till avveckling av forskning, utveckling och huvudkontor tas.

Den förre Metallfackets klubbordförande uttryckte sig följande: ”Kvartalsrapporter betyder allt i företaget, man styr bolaget tre månader i taget känns det som, det vill säga kortsiktigt. Man skall bara visa resultat på börsen.” ■

Förhastat, okunnigt och riskfyllt är omdömet av Ericssons nedskärningar.

Foto: RS Borås

hristian Berggren, professor i industriell organisation vid Linköpings Universitet, pekar på att Ericsson vid tidigare neddragningar har förvaltat sin spetskompetens, med duktiga utvecklare och innovatörer. Genom denna neddragning ser Ericsson väldigt kortsiktigt in i framtiden och kommer att bli av med mycket duktigt folk. En som också har fått sparken är den före detta vd:n Hans Vestberg som med det senaste nedläggningsbeslutet har sett till att 8 000 arbeta-

Företaget provocerar de fackliga organisationerna genom att släppa på information, samtidigt som företaget sitter i förhandlingar med facken både centralt och lokalt. Den 29 november blev det klart att av Kumlafabrikens 420 anställda sägs 360 upp och de kvarvarande 60 personerna skall arbeta med utveckling av den nya 5G-tekniken. Det definitiva beskedet fick arbetarna vid information av före tagsledningen den 13 december. De Ericssonanställda i Kumla tog emot nedläggningsbeskedet med bestörtning och sorg. Förhastat. Okunnigt. Riskfyllt.

INRIKES

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

I korthet

Trots ökad segregation skolor emellan jublar etablissemanget.

”Vår arbetsmiljö försämras”

vfallsavtal Efter att Stockholm stads upphandling har avbrutits och sopgubbar på företaget Liselotte Lööf vägrar gå med på att rycka in och rädda verksamheten kan det under våren bli avfall som ligger på hög. Upphandlingen har överklagats gång på gång och ligger nu hos Förvaltningsrätten. Det skriver Transportarbetaren den 16 december. – Den här handlar inte alls om vår arbetsgivare. Det är Stockholm Vatten som pissar på oss! Våra jobb är hotade, vår arbetsmiljö försämras. Vi går hellre ut i arbetslöshet direkt än drar ut på eländet, säger arga miljöarbetare till Transportarbetaren.

Foto: Webbstjärnan IIS / Flickr CC

Sextimmarsdagar bra för hälsan

orskning Att arbeta sex timmar om dagen istället för åtta eller mer är bra för hälsan och leder till bättre arbetsmiljö. Man sover bättre och känner sig mindre stressad såväl i jobbet som på fritiden. Det visar forskning från Stressforskningsinstitutet den 16 december. ”Den här randomiserade studien indikerar att kortare arbetstid verkar vara positivt för återhämtningen och den upplevda stressen”, slår forskarna fast i studien.

Ny 6:6a-anmälan på Sahlgrenska

Pisa-resultatet – något att hurra för? Ett samfällt glädjerop hördes från svenska skoldebattörer efter senaste Pisaundersökningen. Svenska skolan är på väg åt rätt håll. Det har vänt uppåt efter år av nedgång i svenska skolresultat. Det måste vara glada nyheter. En sak som dock nämndes mest som en fotnot var att skillnaderna mellan elever och mellan skolor ökar mer i Sverige än i andra OECD-länder. SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

rån att för femton år sedan ha ett av de mest likvärdiga skolsystemen ligger vi nu på OECD-snittet. Barn till lågutbildade klarar sig allt sämre jämfört med barn till högutbildade. Skolor i utsatta områden får allt sämre resultat jämfört med skolor i mer välbeställda områden. Lärare och skolforskare är överens om att det inte är en bra utveckling. Vad beror detta på? Det fria skolvalet är en stor bov i dramat. Föräldrar kan fritt välja skola åt sina barn. Ifrågasätter man det fria skolvalet får man från borgerligt håll höra: ”Nu kan föräldrar som väljer att bo kvar i ett miljonprogramsområde ändå se till att deras barn får gå i en bra skola.” Ska inte alla skolor vara bra skolor? Ska inte alla barn ha rätt att gå i en bra skola oberoende av vilka föräldrar man råkar ha? Alla barn, svenskfödda eller inte, från en liten by någonstans ute på landsbygden, till Rosengård

eller Djursholm ska ha samma möjligheter till en bra skola. Vad kan då göras? Att återgå till en ordning där man inte får välja skola räcker inte. Idag har lärarna individuella löner. Det innebär i praktiken att skolor kan bjuda över varandra i lärarlön. En lärare berättade på radio i höstas hur hon på kort tid höjt sin lön med 10 000 kronor i månaden genom att flytta mellan olika kommuner. Det kan vara bra för den enskilde läraren, men det är definitivt inte bra för en likvärdig skola. Det innebär att rika kommuner kan bjuda över fattiga kommuner. Idag har vi lärarbrist. Skolor i fattiga kommuner löper större risk än skolor i rika kommuner att stå utan utbildade lärare, eller få lärare som stannar en kort tid. En hög genomströmning av lärare är inte bra för

kontinuiteten, något som drabbar svaga elever mer än starkare. På en facklig konferens i början av 1980-talet fick vi se ett diagram som visade hur föräldrars inkomst och barnens betyg följdes åt. Några år efter det kom Göran Perssons stora ”skolreform”, kommunaliseringen av den svenska skolan. Därmed ökade skillnaderna i ekonomiska förutsättningar mellan olika kommuner och olika skolor. Det är alltså tre ”reformer” som bidragit till de ökande skillnaderna mellan svenska skolor. 1) Kommunaliseringen. 2) Lärarnas lönesättning. 3) Det fria skolvalet, varav friskolorna är ytterlighetsexemplet. Skolan måste återförstatligas och resurserna fördelas dit de bäst behövs. Lärarnas löner kan inte sättas så att skolorna kan tävla med varandra om lärarna genom att erbjuda högre lön. Det fria skovalet måste avskaffas så att barn med olika förutsättningar och olika hemförhållanden träffas naturligt. Det är något som berikar alla barn. Nuvarande fria skolval tenderar att skapa ett ”vi och de”-samhälle, ett samhälle där man misstror varandra, där ”de” per definition är annorlunda än ”vi” och då måste man vara på sin vakt mot ”dem”. ■

rbetsmiljö Fortsatt är arbetsmiljön på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg under all kritik, och nu har Vårdförbundet, Kommunal, Saco och Vision gjort en gemensam 6:6a-anmälan som kommer att gå vidare till Arbetsmiljöverket om inte svar lämnas omgående. Det skriver Vårdförbundet den 16 december. ”Patientsäkerheten upplevs som kraftigt hotad vilket leder till en stor etisk stress hos personalen”, skriver de förtroendevalda för de fyra fackförbunden bland annat. En stor orsak till den stora vårdkrisen är bristen på personal, framför allt sjuksköterskor, som leder till stängda vårdplatser och överbeläggningar. På Sahlgrenska har det gått så långt att personalen inte hinner med att vårda kritiskt sjuka patienter.

Hbtq-flyktingar utvisas till Afghanistan

terinför asylrätten 16-åriga Naim kommer att utvisas till Afghanistan där homosexualitet är straffbart med långa fängelsestraff. Detta eftersom Migrationsverket inte tror honom, någon som blir allt vanligare för allt fler hbtq-flyktingar. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 19 december. – Det är inte ledsamt. Det är mer än ledsamt, det är mitt liv. Om de skickar iväg mig är jag säker på att jag kommer bli dödad. Jag är så väldigt rädd, säger Naim till SR. RFSL, riksförbundet för sexuellt likaberättigande, är starkt kritiska till beslutet: – Jag är väldigt bekymrad över kvalitén och rättssäkerheten i handläggningen. Ibland undrar man om det inte är ett lotteri. Vi kan se ett resonemang i ett beslut som landar i att personen får avslag och sen har du samma resonemang i ett annat beslut och den personen får bifall, säger Magnus Kolsjö, vice förbundsordförande för RFSL, till SR.

Ensamkommande tvingas sälja sex

lyktingpolitik Ensamkommande flyktingbarn och papperslösa tvingas sälja sex för att kunna försörja sig när samhället stänger dörren och stigmatiserar dem. Det menar Göteborgs räddningsmission, vilket bekräftas av många som SVT Väst har pratat med den 19 december. – Vi ser allt fler av dem i gatumiljön på nätterna. Vi får in många tips om att de ses lämna platser tillsammans med äldre män, att de åker iväg eller går iväg. Vi får också tips om att unga män ur den här gruppen finns i lägenhetsbordeller. Det är en oroväckande utveckling, säger Caroline Casco från Räddningsmissionen. – Pojkarna får pengar, lite pengar. Men de gör det för att kunna köpa mat eller för att de behöver pengarna för att överleva, säger papperslöse Amir till SVT. ■

INRIKES

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Alliansen och SD i Borås slår ett hårt slag mot hbtq-samfundet.

lander.

bzon e Jaco

s There

Hbtq-utbildning i Borås slås ut av SD och Alliansen Tisdagen den 6 december 2016 tog Utbildningsnämnden i Borås beslut om att avsluta hbtq-utbildningen inom vuxenutbildningen och att sluta föra könsuppdelad statistik (som är ett nödvändigt hjälpmedel för jämställdhetsanalys). RS BORÅS

rs.boras@socialisterna.org

lliansen och SD säger att de vill ge dessa pengar till lärarlöner. Till saken hör att lärarna i Borås är bland de lägst betalda i landet. Samtidigt har pressen på lärarna ökat. På Fjärdingskolan (en skola i arbetarförorten Hässleholmen) sade lärarna nyligen upp sig i protest mot den orimliga arbetsbördan och den dåliga lönen. För Offensiv är det orimligt att ställa två utsatta grupper mot varandra, som Alliansen och SD nu går tillsammans för att göra. Det är ett klassiskt exempel på den gamla taktiken ”söndra och härska”. Lärarna är underbetalda, underbemannade och många befinner sig på gränsen till utmattning. Det beror på politiska beslut. Politikernas nedskärningsiver, tillsammans med kommunaliseringen och den förvärrade segregation som har skapats av skolvalet, skördar nu

vad den har sått: Lärarna orkar inte mer, och det är bra att de säger ifrån. Men att höja lönerna för vissa lärare är inte nog. Lönelyft måste gälla alla lärare, och det måste kombineras med en satsning på mer pengar till även andra viktiga delar av skolan som elevhälsa, nyanställningar, hbtq-utbildning av personal och elever med mera. Offensiv besöker RFSL:s lokaler i Borås och får en intervju med medlemmarna Therese Jacobzon och Teddi Gelander. Teddi är vice ordförande i RFSL Borås, jobbar inom vård och omsorg och är nominerad till Kommunals styrelse i Borås. Therese är verksamhetsledare på RFSL Borås.

Kan ni förklara hur en utbildning går till? – En hbtq-utbildning riktar sig till skolor, arbetsplatser och organisationer som vill utöka sina

kunskaper för att bli bättre i sitt och fungerande arbetsplatser. De vill bemötande både inåt och utåt. Vi att folk ska trivas, påpekar Teddi. berättar om bakgrunden till heteronormen och vad den har för ef- Angående hbtq-kampen generellt fekter idag. Utanförskap, ojämlik- säger Therese: het, psykisk ohälsa och självmord. –Visst behöver mer hända för Och så ger vi väldigt konkreta tips hbtq-personer. Fast det är inte nåpå hur de kan arbeta själva, hur en gonting som händer av sig självt. kan tänka, hur en kan engagera Det fanns inte kvinnlig rösträtt försig, vad syskonskap och gemen- rän det vart hårda fajter och demonskap är för hbtq-personer. Detta strationer. Det var ju misshandel, handlar väldigt mycket om att folk blev av med jobb och så vidare. så ett frö till egen reflektion över Teddi tillägger: hur mycket en fak– Absolut, detiskt kränker, hur monstrationer och mycket en sätter kamp, det är ju sånt Jag tror att hbtq-personer i utsom har fått gemånga idag anförskap i normnomslagskraft gesamhället. nom tiderna. Idag vill skapa det så svårt att få slitning mellan är med sig människor. Vad har ni fått för olika grupper, Alla litar på att nåresultat? – Bra resultat! De gon annan för kamatt sätta utflesta vill ju ha fler pen. Det är inte så satta grupper många som engautbildningar, många hör av sig till oss mot varandra. gerar sig längre, igen, ger positiv återförutom punktvis, som exempelvis koppling och önskemål om fler besök. Utbildningen ger när det gällde Borås Pride. Alla folk civilkurage och mod att säga har ett ansvar för vad som sker. ifrån. Det ger bra resultat, och det Jag är även aktiv i Kommunal och är ju därför det är så ledsamt att det jag tar upp mycket hbtq i facket, tydligen inte ses som en viktig sak, vilket jag har fått gehör för också. säger Therese. – Arbetsgivare vill ju också ha bra Vad har ni för kommentar till det

Foto: Kristanstads kommun / Flickr CC

Teddi Ge

som har stått i Borås Tidning om Alliansen och SD:s beslut att lägga ner hbtq-utbildningen inom vuxenutbildningen? – Vi vill ha all fakta. Jag kan inte lägga in mina egna politiska värderingar i det, så känner jag. För oss handlar det bara om att ta hänsyn till hbtq-perspektivet. Inte hur det påverkar någon politisk grupp, svarar Teddi. – Jag tror att många idag vill skapa slitning mellan olika grupper. Det är ju det typiska att sätta utsatta grupper mot varandra. De vill utnyttja ett läge där folk bryr sig mycket om en viss grupp, som just nu lärarna, menar Therese. – Det är en väldigt konstig post att ta pengar från. För det är ju som om vi säger att vi ska ta ifrån äldreomsorgen och ge till skolan. Det ska ju vara olika budgetar, säger Teddi. – Ja, det blir ju jättefel. Och det finns ju hbtq-personer i alla grupper, även inom lärarkåren. Och här sätter en då också en grupp emot en annan genom att det är norm mot icke-norm. Och det är som det är sagt – vi har hbtq-personer och deras anhöriga i lärarkåren också, säger Therese och fortsätter: – Självmordsfrekvensen bland transpersoner är skrämmande. Nedskärningar på hbtq-utbildning kommer att kosta samhället jättemycket i form av sjukskrivningar, sjukhusvistelser, att anhöriga lider med mera. Och när du väl kommer till psykiatrin, då blir du direkt könad och placerad i rum därefter. Det är ju också en fråga om att det inte läggs pengar på att utbilda vårdpersonal i hbtq-kompetens. Har ni i RFSL börjat planera någon typ av arbete mot beslutet? – Det har pratats om en debattartikel i Borås Tidning, men det här är så nytt att ingenting är bestämt ännu. Men det borde, ska och måste finnas en hbtq-policy! Eller att den ska finnas under jämställdhetspolicyn som finns i Borås stad, avslutar Therese. Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv menar att kampen mot heteronormen och kampen för rättvisa lärarlöner inte bara kan gå hand i hand, utan måste gå hand i hand. Inte bara är det att föredra att både lärare och hbtq-samfundet får vad de behöver. Det är nämligen så att om olika utsatta grupper vänder sig mot varandra, blir de individuellt svagare och får på så vis svårare att hävda sin rätt vid nästa nedskärning. RS/Offensiv kräver: •B ättre arbetsvillkor och högre lön för lärarna. •U tvidgad, inte krympt, hbtq- utbildning. •E nighet mellan utsatta grupper – gemensam kamp av lärare och hbtq-samfundet. •T a pengarna där de finns – låt bankerna och storföretagen betala. ■

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Miljardärerna – både fler och rikare Antalet miljardärer i Sverige blir bara fler och de är rikare än någonsin; Sveriges 178 miljardärer år 2016 äger tillsammans svindlande 2 076 miljarder kronor. PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

å bara ett år har antalet miljardärer blivit 22 fler än året innan och tillsammans sitter de på en förmögenhet som är 276 miljarder större än ifjol. Det framgår av tidningen Veckans Affärers nya lista över Sveriges miljardärer.

”fler miljardärer är på lut”. Men det är inte givet. Fördelning handlar om kamp för rejäla lönelyft och bättre arbetsvillkor samt för en ny politik som låter rika, storföretag och banker betala för ett program för välfärd, jobb och bostad åt alla. ■

Klädjätten H&M:s storägare Stefan Persson är med sina 208 miljarder kronor i tillgångar nummer två på listan över Sveriges miljardärer, vilket motsvarar 4,5 procent av BNP. Två individer förfogar alltså över tillgångar som är nästan lika stora som landets statsbudget, eller nära en femtedel av Sveriges BNP. ”Handlare, fastighetsägare, arvtagare, finansmän – och allt fler techentreprenörer. Så kan man snabbt summera listan över Sveriges allra rikaste”, skriver Veckans Affärer om årets Stefan Persson, H&M:s ägare, blir allt superrikare. lista och förutser att

olger

Motzk im Wik

10 / au 20 ommons edia C

Hur de rika har dragit ifrån framgår om man tittar tillbaka i tiden. Vid årsskiftet 1963/64 var redarfamiljen Broström en av de rikaste i landet med en privat förmögenhet på 165 miljoner kronor, vilket motsvarade 0,18 procent av Sveriges BNP eller cirka 1,7 miljarder i dagens penningvärde. ”Den Broströmska förmögenheten satt i relation till BNP var blygsam vid en jämförelse med dagens miljardärer. Den var inte ens hälften av den förmögenhet relativt dagens svenska BNP som Markus ’Notch’ Persson har skapat genom att bygga upp och sälja spelbolaget Mojang till Microsoft hösten 2014”, skriver Magnus Henrekson om resultatet av sin forskning under rubriken Kapitalägare då och nu – förmögenheter, beskattning och samhällets syn, publicerad av Institutet för Näringslivsforskning, Policy Paper nr 70, 2015. Han skriver vidare att ”Om stiftelseförmögenheter inkluderas var familjen Wallenberg rikast

år 1963/64, med en total förmögenhet på en halv miljard, vilket motsvarade drygt en halv procent av Sveriges BNP. Detta kan jämföras med Ingvar Kamprad, IKEA:s ägare och grundare, som är landets rikaste individ i år har en förmögenhet på sanslösa 655 miljarder kronor. Det motsvarar 15 procent av landets BNP.”

H Foto:

Aldrig tidigare har förmögenheterna varit så snett fördelade och sällan har talet om att det ”inte finns pengar” klingat så falskt. Pengar finns i överflöd, men i fel fickor och händer. Bara de tre rikaste individerna har tillsammans en förmögenhet som är mycket större än vad samtliga landets kommuners och landstings verksamhet kostar under ett år. Landets miljardärer sitter på en förmögenhet som är dubbelt så stor som den svenska statsbudgeten för nästa år som ligger på 972

miljarder kronor. Eller ännu tydligare: 178 individer förfogar över en summa som är hälften så stor som Sveriges BNP som årligen ska fördelas på drygt 9 miljoner invånare.

Dra inte ned på personlig assistans I regleringsbrevet inför budgetår 2016 kräver regeringen att Försäkringskassan ska bryta utvecklingen av ökat antal assistanstimmar för funktionsnedsatta. Med stöd av tidigare domar i högsta förvaltningsdomstolen gör nu försäkringskassan hårdare bedömningar. Men besparing på statlig nivå innebär inte att behovet av stöd försvinner. BRITTA BERGGREN rs.lulea@socialisterna.org

Foto: David Amsler / Flickr CC

tt anhöriga får rycka in både med praktiskt och ekonomiskt stöd finns det dagliga exempel på. Om inte anhöriga kan stödja blir det kommunerna som får ta ansvaret enligt socialtjänstlagen. När Försäkringskassan minskar antalet assistanstimmar trots att behovet kvarstår flyttas kostnaden till kommunerna med tjänster som hemtjänst eller att den som tidigare har haft personlig assistans blir tvungen att flytta till gruppboende. Försäkringskassan har börjat göra svårförståeliga bedömningar. Man kan hitta beslut där det står att olika insatser, som sondmatning, i vissa fall inte räknas som ett grundläggande behov(!)

Behovet finns – skär inte ned.

Men behovet finns ju där och kostnaderna förskjuts bara från Försäkringskassan till kommunen. Det väcker ett stort missnöje i kommu-

nerna och samtidigt går den kommunalt utförda assistansen redan back med i snitt 10 procent per år (i förhållande till ersättningen från

staten) enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Kommunförbundet Stockholms län skriver i ett brev till socialdepar-

tementet att det sker en ”kostnadsövervältring som strider mot finansieringsprincipen”. Stockholms stad har fått ta över kostnaden för 25 fall där Försäkringskassan har dragit in assistansen. Det blir en ny kostnad på 10 miljoner kronor per år. Nynäshamn har en ny merkostnad på 7 miljoner kronor per år. Kommunstyrelsens ordförande i Nynäshamn tycker att ”det är inte okej att kommuner används som regeringens budgetregulator”. Madeleine Harby Samuelsson, statssekreterare hos socialministern, säger till Dagens Samhälle: – Regeringen har aldrig bett Försäkringskassan att vara hårdare i bedömningarna. Det är inget regeringen kan ge order om. Att Försäkringskassan ska följa de prejudicerande domar som har kommit är inget regeringen styr över. Däremot är det viktigt att regeringen och kommunerna tar ett gemensamt ansvar. Men om regeringen tycker att domarna är orimliga hade de kunnat föreslå ändringar av lagen, istället för att ge Försäkringskassan order om att skära ned. Indragningar av assistans skapar personliga tragedier och tvingar funktionshindrade och i slutändan också deras anhöriga att gå på knäna. Nu behövs allt stöd till de som har kraft kvar att protestera. ■

INTERNATIONELLT

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Tyskland: Socialistisk offensiv mot rasistisk splittring

Inte en meter, inte ett torg åt högerextrema.

Under de senaste åren är det inte bara i östtyska byar som nynazister marscherar. Högerextrema Pegida lyckades under flera månader mobilisera tiotusentals mot flyktingar. Och med Alternativ för Tyskland (AfD) finns det sedan år 2013 ett parti som står till höger om det regerande kristdemokratiska CDU och som i opinionsmätningarna ligger på mellan 10 till 13 procent. Varifrån kommer den nya högertrenden? SEBASTIAN RAVE

Sozialistische Alternative (SAV, CWI Tyskland)

en stora ökningen av antalet attacker mot flyktingboenden ger en skrämmande bild av de högerextremas framfart. Flera flyktingboenden har satts i brand eller utsatts för bombattentat. Under året har mer än 800 hakkors klottrats på boenden och fönster har slagits sönder. Antalet attacker mot flyktingboenden har fyrdubblats sedan år 2014. Fram till oktober i år hade elva mordförsök utförda av högerextremister polisanmälts.

Det fysiska våldet från nazistiska ligister och mordbrännare är bara toppen av ett isberg. I sociala medier finns det en enorm brun bubbla, där tusentals rasister står i kontakt med varandra och på otaliga sidor och grupper sprider sin propaganda mot flyktingar. Hetsen var stundtals såpass extrem att polisen var tvungna att utföra några räder mot särskilt rabiata på Facebook.

Sedan dess har även Facebook blivit tvunget att stänga ner flera av de högerextrema hatsidorna. Icke desto mindre är nätet ett viktigt område för organiserade högerextremister för att mobilisera missnöjda människor mot syndabockar. Och missnöjda finns det många av. Det som benämns som ”flyktingkrisen”, men som i själva verket är en kris för dagens globala världsordning som tvingat miljoner människor på flykt, har dominerat i medias skriverier de senaste två åren. Förbundskansler Angela Merkels skenbara gränsöppning (som var mycket begränsad och är över för länge sedan) och hennes mantra om att ”vi klarar det” (som mot bakgrund av resursbristen i kommunen snarare var ett ”ni klarar det”), har gjort det enkelt för AfD att profitera på det allmänna missnöjet. När AfD bildades var det som en högeropposition, som euromot-

ståndare till CDU:s positiva hållning till euron och den europeiska ekonomiska och monetära unionen (EMU). År 2015 var partiet nära att gå under till följd av interna motsättningar, men sedan dess har det flyttat allt längre högerut. Partiet ger sken av att vara ett kämpande parti mot etablissemanget, men i dess ledning finns såväl företagare, professorer och före detta CDU-medlemmar som representanter för den gamla adeln. Att partiet trots allt har lyckas fånga upp en del av missnöjet återspeglar den djupa misstro som finns mot de etablerade partierna. I östtyska Sachsen-Anhalts delstatsval där AfD blev näst största parti med 24 procent av rösterna sa 27 procent av AfD-väljarna i en undersökning att de hade röstat på partiet på grund av övertygelse för deras program. Hela 64 procent sa de att de hade valt AfD i protest mot de etablerade partierna. AfD är mycket mer än bara ett parti mot flyktingar och invandrare och som anser att islam inte hör till Tyskland, samt att böneutrop och minaret borde förbjudas. Partiet vill också sänka skatterna för de rika, slå på kärnkraftverken igen, privatisera arbetslöshetsförsäkringen och införa en stat enligt ”lean”-modell som är begränsad till militär, polis, domstolar och skatteuppbörd.

Varför skulle arbetare rösta på ett sådant parti? Svaret är att de andra partierna har förlorat massornas förtroende. Bara 14 procent säger att de ännu litar på politikerna. Medlemskapet i de två stora partierna – kristdemokraterna, CDU, och socialdemokraterna, SPD – har halverats från 1990 års nivå. Att de borgerliga partierna från CDU till SPD ger efter för de högerextrema är inte förvånande. Deras svar på AfD:s frammarsch är att strama åt asylrätten och ge Afghanistan status som ett säkert utvisningsland. Än mer dramatiskt är att även delar av Die Linkes (Vänstern) partiledning har kapitulerat för rasismen och, likt ledaren för partiets parlamentsgrupp Sahra Wagen knecht, har glömt grundläggande principer som internationell solidaritet. Wagenknecht har exempelvis

hävdat att taket är nått och att flyktingmottagandet rymmer ”potentiella faror”. Delar av den anarkistiskt färgade Antifarörelsen gör raka motsatsen, och går därmed också fel. De gör de fattiga, arbetslösa eller låglönearbetare som har proteströstat på AfD ansvariga för rasismen. Men det finns konkreta, materiella problem som högerextremism kan bygga på. Det finns i de stora städerna en massiv bostadsbrist och stor oro för att hyrorna ska fortsätta att stiga i takt med fler flyktingar. Det finns en rädsla för att arbetsgivare missbrukar flyktingar till att sänka de redan låga lönerna. Det finns en rädsla för arbetslöshet och att inget finns kvar för tyska arbetare. Svaret på det kan inte vara att moraliskt fördöma den del av arbetarklassen som har låtit sig luras. Istället måste vi kämpa gemensamt och resa sociala krav, som exempelvis krav på ett program för att bygga bort bostadsbristen, omedelbar höjning av minimilönerna och kamp mot lönedumpning. De rikaste 10 procenten i Tyskland äger 50 procent av nettotillgångarna. Om dessa enorma rikedomar skulle omfördelas skulle det vara tillräckligt för att skapa jobb, bostad och välfärd åt alla. För att undergräva högerextremismen måste Die Linke sätta kampen mot klassorättvisor i förarsätet. De missnöjda måste erbjudas ett verkligt alternativ för att kunna uttrycka sin protest. Men Die Linke och dess ungdomsförbund har en till viktig uppgift: att organisera de hundratusentals som är oroliga för högerextremisms uppgång. Trots allt är fortfarande 85 procent av den uppfattningen att Tyskland måste hjälpa människor i existentiell nöd och 84 procent är rädda för högerextremistiska attacker eller överfall. Hundratusentals har aktivt visat sin flyktingsolidaritet och flera stora antirasistiska demonstrationer har genomförts under året. Mot de högerextrema står en solidaritetsrörelse som ännu inte har hittat ett politiskt uttryck. Sozialistische Alternative (SAV, Rättvisepartiet Socialisternas tyska systerparti) kämpar för att bygga en aktiv, oppositionell och socialistisk vänster – vilket är det enda som verkligen kan bekämpa rasisthotet. ■

Kongo: Brutalt våld mot demonstranter I tisdags (den 20 december) sköt säkerhetsstyrkor ihjäl minst 26 demonstranter i Kongo-Kinshasas huvudstad och andra städer i landet, enligt Human Rights Watch (HRW) som också rapporterar om omfattande arresteringar. Samma dag rapporterade Sveriges Radio att: ”Skottlossning har hörts på flera håll under dagen i Kinshasa

och FN:s sändebud för mänskliga rättigheter, José Maria Aranaz, har sagt till nyhetsbyrån Reuters att uppgifterna (från HRW) kring dödstalet är säkra”. Protesterna, som växer i styrka, särskilt bland ungdomen, riktar sig mot president Joseph Kabilas desperata och våldsamma försök att sitta kvar vid makten, trots att hans odemokratiska mandat löpt ut. ■

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Attacken den 19 december dödade 12 och skadade nära 50 personer.

Dödligt attentat i Berlin På nytt har en europeisk storstad drabbats av ett fruktansvärt attentat som endast tycks ha haft ett syfte och mål – att döda så många oskyldiga människor som möjligt. Attacken i Berlin har spridit chock och förstämning. Men samtidigt med det svåra sorgearbetet och den växande oro som finns för att det besinningslösa våldet ska slå till igen försöker högern och inte minst det högerpopulistiska partiet AfD dra vinning av det avskyvärda dådet. PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

et var på måndagskvällen den 19 december som en stor lastbil med släckta ljus körde rakt in i en stor folksamling på en julmarknad i de västra delarna av centrala Berlin. – Efter det fasansfulla som hände den 19 december på en av Berlins mest välbesökta julmarknader är Berlin en stad i chock, berättar Michael Koschitzki, ordförande för SAV (Sozialistische Alternative, RS systerparti) i Berlin, och fortsätter: – Våra tankar och känslor är med offren och deras familjer. Lastbilsattacken dödade minst 12 personer och skadade närmare 50. När Offensiv går i tryck den 21 december rapporteras det att läget är kritiskt för fjorton av de sårade. Enligt tysk media på onsdagsmorgonen är polisen övertygad om att man vet vem som körde lastbilen. Men den man som greps efter attacken och en annan person som greps tidigt på onsdagsmorgonen har släppts fria. Enligt terrororganisationen Islamiska Staten (IS) var det en ”IS-soldat” som körde den dödsbringande lastbilen.

Regeringen och myndigheterna har också utgått från att det rör sig om ett terroråd, som utförts av IS eller personer som inspirerats av IS, som efter att ha blivit starkt tillbakapressade i Irak och Syrien uppmanat sina anhängare att utföra terrorattacker mot öppna platser i större städer. De närmaste dagarna kommer med all säkerhet att avslöja mer om vem och vilka som bär ansvaret. Det finns ett reellt hot från högerextrema islamistiska terrororganisationer, men också från högerextrema och nazistiska terrorceller. Attacker mot tyska flyktingförläggningar femdubblades 2015. ”Antalet rasistiska våldsdåd har fördubblats i Tyskland jämfört med förra året. Våldet i år har hittills krävt sju personers liv. Sammanlagt har mer än 1 800 hatbrott mot flyktingar registrerats”, rapporterade Expo den 17 oktober i år. Det var bara för några år sedan som det avslöjades att en nazistisk terrorcell kallad NSU under åren 2000-2007 mördat tio personer

och utfört en rad attentat. Inte heller kan det bara avfärdas som en tillfällighet att den person som sköt ihjäl nio personer i München i juli i år valde att göra det på femårsdagen av högerterroristen Anders Breiviks massavrättningar i Norge. Högerfalangen inom det regerande kristdemokratiska CDU gör dock gemensam sak med högerpopulistiska AfD och skyller dådet på alla Tysklands flyktingar och på den tidigare flyktingpolitiken. Tyskland har liksom Sverige stramat åt flyktingpolitiken efter att under 2015 ha varit ett av få EU-länder som tog emot flyktingar.

AfD:s ledare Frauke Petry påstod till och med att ”miljön där sådana brott kan frodas har under de senaste ett och ett halvt året systematiskt importerats. Tyskland är inte längre säkert”. Detta uttalande och andra ännu värre från partiets företrädare – en av AfD:s parlamentsledamöter har sagt att offren är ”Merkels dödsfall” – legitimerar rasistiskt våld. – Nazistiska och rasistiska organisationer har också utlyst olika manifestationer och nätet dränks av främlingsfientlig och islamofobisk propaganda, berättar Michael. Risken är överhängande för att attacken i Berlin följs av upptrappat rasistvåld mot enskilda och flyktingförläggningar, samtidigt som de styrande trappar upp repressionen, ger polisen större befogenheter och ökar övervakningen och den statliga rasismen.

Det är därför av största vikt att vänsterpartiet Die Linke, fackföre ningar, antirasistiska organisationer och nätverk samt olika sociala rörelser snabbt mobiliserar och börjar kampanja mot terror, våld och rasistisk splittring. Låt inte högern och rasister utnyttja sorgen för att genomdriva sin arbetarfientliga dagordning!

Lastbilsattacken i Berlin har många kusliga likheter med den som ägde rum i franska Nice då en lastbil den 14 juli (Frankrikes nationaldag) körde rakt in i en folkmassa. Efter den terrorattacken förlängdes det undantagstillstånd som infördes efter terrordåden i Paris i november 2015 och som skulle ha upphävts den 26 juli. I förra veckan förlängdes undantagstillståndet till åtminstone den 15 juli 2017. I den atmosfär som följde efter terrorattentatet i Nice försökte högern, med stöd av ministrar från det regerande ”Socialistpartiet”, att få till stånd ett burkiniförbud på alla offentliga stränder. I 31 kommuner infördes också förbud mot burkini, innan förvaltningsdomstolen beslöt att förbudet kränker grundläggande rättigheter. Undantagstillståndet stoppade inte kampen. Under året har Frankrike varit ett land av strejker och i kampen mot den nya försämrade arbetsrätten föddes en ny rörelse, Nuit debout, ungefär ”vi som är uppe hela natten”. Det stundande franska presidentvalet ser nu ut att stå mellan

två kandidater som förenas i sin hets mot invandrare och ett multi kulturellt Frankrike. Även Tyskland går till val nästa år i en atmosfär som kan bli väldigt förgiftad om inte motståndet snabbt organiseras. CSU, som är CDU:s systerparti i Bayern, har efter attentatet i Berlin fällt liknande uttalanden som AfD. Flyktingpolitiken måste skärpas, det är ”vi skyldiga offren och hela befolkningen”, löd CSU:s första officiella kommentar. ”Nu har vi att konfrontera de risker som flyktingmottagandet för med sig”, sa Joachim Herrmann från CSU dagen därpå. Liknande tongångar hörs inom CDU, vilket säkert kommer att återspeglas i regeringspolitiken de närmaste veckorna och månaderna. Socialdemokratiska SPD, som regerar tillsammans med CDU, är säkert berett att följa sin koalitionspartner högerut. – Fackföreningar och vänstern måste bekämpa högerns hets och försök att genomdriva en politik som innehåller nya attacker mot såväl flyktingar som demokratiska rättigheter. Vidare måste vi vara be redda att kritiskt granska de åtgärder som staten och dess styrkor vidtar, säger Michael Koschitzki från SAV. I en värld som hemsöks allt mer av våldsamma motsättningar, konflikter och terror är kampen för socialism och människans befrielse från all förnedring, våld och förtryck en absolut nödvändighet. ■

INRIKES

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Hemlösheten ökar

Nya vårdnedskärningar stundar.

Allt fler blir hemlösa i Sverige. Ökningen äger främst rum bland papperslösa och en markant ökning har även setts bland barnfamiljer det senaste året, då antalet hemlösa med barn har ökat med 37 procent. LOUISE STRÖMBÄCK

Foto: Karin Oskarsson

louise.strömbäck@socialisterna.org

Fortsatt kampvilja för vården i Västernorrland Som Offensiv rapporterade om i förra veckans nummer planeras nya nedskärningar i Västernorrlands läns lands ting. Av ett sparbeting på 250 miljoner kronor ska sjuk husen stramas åt ytterligare 160 miljoner till år 2018. Planerna togs upp vid Hälso- och sjukvårdsnämndens möte i förra veckan, men inget beslut fattades. PER JOHANSSON, sjuksköterska

rs.sundsvall@socialisterna.org

senaste veckan vuxit och har nu 13 000 medlemmar. För många i länet var det provoce rande att höra statsministern tala om att ”hela Sverige ska leva” i sitt jultal, samtidigt som hans parti, Socialdemokraterna, skär ner på hemlänets vård. Skulle statsminis tern, ”svetsaren från Ö-vik”, återgå till gamla jobb har han kanske inte längre någon akutsjukvård på orten om olyckan skulle vara framme. Kampen för en bra sjukvård i länet måste fortsätta och enas, inte bara i Ångermanland, utan även omfatta Sundsvall, vars sjuk hus också behöver satsningar. ■

är att bevilja bistånd till dem som har rätt till det, och där ingår inte papperslösa. I Malmö har hemlösheten ökat med 30 procent på bara ett år. 2 600 per soner i Malmö lever i hemlöshet, varav hela 887 är barn. Även i Göte borg fortsätter hemlösheten att öka. Enligt Fastighetskontorets kartlägg ning från april 2016 är 5 600 perso ner i Göteborg hemlösa eller ute stängda från bostadsmarknaden, varav 1 700 är barn. Många kan inte ta sig tillbaka in på bostadsmark naden av ekonomiska skäl, bland annat eftersom det finns många pri vata hyresvärdar som inte hyr ut till dem som lever på försörjningsstöd. Stockholms Stadsmission visar i en rapport att majoriteten av Sve

Vad som är tydligt är att det är hjälporganisationer som står för det största arbetet för att hjälpa hemlösa, medan kommunerna och den svenska staten slipper undan sitt ansvar. Det som behövs för att utplåna hemlösheten är ett nytt miljonprogram som sträcker sig över hela landet, med nya och billi ga hyreslägenheter, samt ett riktigt stöd från kommunerna, både eko nomiskt och psykosocialt. Inga barn ska behöva leva otryggt, i hemlöshet där de stän digt tvingas flytta runt mellan här bärgen, hotellrum och vandrar hem. Alla människor ska ha rätt till en bostad och ett tryggt liv. Ingen ska behöva frysa ihjäl i vinter. ■

Foto: J.RISANIEMI / Flickr CC

älso- och sjukvårds nämnden hänvisade till att man vill avvakta tills de påbörjade utredningar hos länsklinikerna är klara. Tidigare har man mötts av hård kritik för att beslut har tagits innan konse kvensutredningar har gjorts. Sam tidigt känner politikerna säkert av att opinionen på nytt växer. Att beslutet skjuts upp gör att vi som vill kämpa emot planerna har fått mer tid till att samla kraft. Aktiviteten bland de som vill kämpa mot nedskärningarna fort sätter att vara livlig. Facebook gruppen ”Sollefteå & Ö-vik framtidens akutsjukhus” har den

nder vintern kan hemlös het vara livsfarligt. I Sveri ges tre största städer blir allt fler hemlösa och riskerar att frysa ihjäl i vinter. Frivilligorgani sationer som arbetar med att hjälpa hemlösa menar att situationen i år är betydligt sämre än förra året. Det skulle behövas betydligt fler härbär gen för att kunna inhysa alla som idag saknar bostad och sover ute. Den grupp hemlösa som ökar mest är de papperslösa, men de finns inte ens med i kommunernas statistik över hemlöshet. Som pap perslös utan arbete finns inga möj ligheter att få en bostad. De står ut anför det sociala skyddsnätet och får ingen hjälp av kommunerna då de inte anses vara kommuner nas ansvar. Kommunernas ansvar

riges kommuner saknar riktlinjer för att arbeta mot hemlöshet, vilket kommer att leda till att allt fler blir hemlösa i Sverige. Det byggs nya bostäder i långsam takt och de fles ta som byggs är dyra, samtidigt som fattigdomen ökar. Det finns verktyg för kommunerna att kunna åtgärda hemlösheten, men kommunerna struntar i det ansvaret.

Ingen borde behöva vara hemlös.

EU:s murar skördar allt fler liv

Den överenskommelse som EU slöt med Turkiet för att hindra flyktingars väg in i Europa innebär att farligare flyktvägar används. Drygt 4 700 flyktingar har dött i Medelhavet i drunknings olyckor, men även på grund av att man andas in bräns le och kvävs på grund av trängsel. LINA RIGNEY THÖRNBLOM

rs@socialisterna.org

llt fler flyktingar använ der sig efter överenskom melsen av vägen mellan Libyen och Italien. En ännu far ligare väg än den mellan Turkiet och Grekland. Nu har kylan bör jat ta ännu fler flyktingars liv då båtarna fortsätter att komma trots vintern. Tidigare i december fann sjuk vårdare på räddningsfartyget Aqu

arius en gummiflotte med 120 flyk tingar från Libyen. Det var först när 60 av personerna hade räddats som man hittade två kvinnor på botten av båten. Båda förklarades döda av nedkylning inom kort. Senare samma vecka hittades ytterligare 14 människor ihjälfrus na i båtar. Inte nog med risken att båtar kapsejsar eller börjar sjunka på stormiga vatten: Under år 2016 har flera katastrofer på Medelha vet orsakats av bränsleläckage som i sin tur har lett till bland annat farliga ångor och kemiska bränn skador.

– Risken att dö har eskalerat un der år 2016 till 1 på 88. Förra året var det en av 269, berättade Andrej Mahecic från FN:s flyktingorgan UNHCR för The Independent. – På vägen mellan Libyen och Italien är dödssiffran ännu högre, där nästan 1 av 47 personer dör. Tre gånger fler flyktingar räd dades i oktober i år än under år

2015 (27 000 jämfört med 9 000 flyktingar). Trots att vi har gått in i december fortsätter båtarna med flyktingar att komma och ingen minskning är i sikte. Uppgörelsen mellan Turkiet och EU för att enligt egen utsago mot verka flyktingsmuggling har inte fått effekt. Istället har smugglare valt ännu farligare sätt för att slippa upptäckt, till exempel mindre båtar med fler människor i. I och med vinterns ankomst har räddningsbåtarna börjat lämna räddningszonerna. Allt fler flyk tingbåtar kommer att lämnas osedda och sjunka utan ett spår. EU:s flyktingpolitik med allt högre murar har lett till att havsgravarna bara blir djupare. Sveriges socialdemokratiska och miljöpartistiska regering har bi dragit till den utvecklingen i Sverige, men även i Europa. En utveckling som kostar tusentals människor livet. ■

Risken att dö på flykt över Medelhavet har mångdubblats på blott ett år.

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

OFFENSIVS ÅRSKRÖNIKA SVERIGE 2016

11 1

Den fasansfulla chockdoktrinen från etablissemanget mot flyktingar har fortsatt under året.

Snart ringer klockorna in det nya året och det är hög tid att försöka sammanfatta det år som har gått. I skuggan av fjolårets chockdoktrin flyttade sig det politiska etablissemanget, men även LO- och TCO-ledningen, ännu mer högerut, samtidigt som landet slets isär allt mer – politiskt, socialt och geografiskt. Dagens relativa lugn är bedrägligt, för också i Sverige laddas motsättningarna upp. OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

en uppmärksammad intervju av Financial Times i april sa statsminister Stefan Löfven att han kände sig frustrerad över att högkonjunkturen inte hade förändrat allmänhetens bild ”av att landet är på väg åt fel håll”. Ett halvår senare, i november, menade han att detta berodde på att ”vi [regeringen] har misslyckats att fånga folks oro”. Men det är inte vanliga människors oro inför framtiden som det handlar om, utan vad som främst oroar statsministern, och för övrigt hela makteliten, är att förtroendet för det politiska etablissemanget rasar.

De båda regeringspartierna nådde under året nya bottennivåer. I Sifo:s senaste väljarbarometer i november 2016 ligger Socialdemokraterna på 27,5 procent, vilket är dryga 3 procentenheter under valresultatet år 2010, som var det sämsta någonsin. Miljöpartiet, som i regeringsställning har slagit rekord i 180-graders svängningar, hamnar under 4-procentspärren och utanför riksdagen i Aftonbladet/Inizios senaste undersökning (december). Men inte bara regeringspartierna får bottenbetyg. I Sifo:s årliga Förtroendebarometer, som mäter förtroendet för samhällsinstitutioner, hamnade de politiska partierna på sista plats. Den politiska förvirring som råder och att tilltron till kampens möjligheter har fått sig en knäck efter decennier av baklängesrevolution spelar dock makteliten i händerna. Det finns en förlamande, om än tillfällig, känsla av att de där uppe till sist ändå kan göra vad de vill. Mer än kanske något annat kan den politiska vindkantring till höger som har ägt rum uttryckas i en ”danmarkisering” av den officiella politiken. Det finns numera inslag av högerpopulism i nästan samtliga riksdagspartier, inte minst Moderaterna. Övriga riksdagspartier tar efter Sverigedemokraterna i lik-

het med vad som har hänt i Danmark där nästan samtliga partier låter det rasistiska och högerpopulistiska Dansk Folkeparti sätta dagordningen. Sverigedemokraterna har omfamnats så till den grad av etablissemanget att SVT vände sig till Jimmie Åkesson när man ville ha en politiker i studion för att förklara varför Trump vann valet. I många frågor går Svenskt Näringsliv i armkrok med SD och den 16 maj avslöjade Expressen att ”lobbyister från näringslivsorganisationer, storbolag, klimatförnekare och tobaksindustrin har släppts in på SD:s riksdagskansli, servat partiet med då sekretessbelagt underlag – och fått spökskriva delar av en riksdagsmotion”. Oavsett vad man säger utåt förbereder sig Moderaterna för att regera med stöd av SD. Enligt det moderata husorganet Svenska Dagbladet pekar dagens politiska trender mot att ”ett samarbete mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna blir allt troligare”. Till skillnad från andra länder har Sverige upplevt åtminstone en minihögkonjunktur, i den meningen att den ekonomiska tillväxten är högre än på många år och att fler får jobb. Men sällan har tillväxtens frukter tillfallit så få, då högkon-

junkturen har tenderat att gå både välfärden och de lågavlönade hushållen förbi. Vårdkrisen förvärrades under året och skolan blev i än högre grad en avbild av klassamhället. Samtidigt blev bristen på bostäder allt större. ”Av landets 290 kommuner bedömer 240 att det råder underskott på bostäder. Det är 57 kommuner fler än i 2015 års bostadsmarknadsenkät. Ungdomars svårigheter på bostadsmarknaden har förvärrats ytterligare” (Boverket i maj 2016). Det är inte alltid som Göran Greider träffar rätt – exempelvis hamnade han till en början helt fel när det gällde hur man skulle förhålla sig till regeringens skärpta flyktingpolitik – men i en ledare i Dala-Demokraten den 17 november träffade han mitt i prick: ”’Vi måste ta människors oro på allvar’ – det där uttrycket har verkligen blivit en fras, en formel, som politiker ofta tar till. Och inte sällan känns det som om innebörden i det tyvärr är att ’vi måste ta SD:s väljare på större allvar’. Varför kunde han exempelvis inte byta ut ordet ’oro’ mot ordet ’ilska’ – för det är ju vad det i grunden oftast handlar om. En visserligen stilla, men ändå förnimbar ilska över att inkomstskillnaderna ökar eller att välfärden rustas ned el-

Foto: Natalia Medina

År 2016: I skuggan av fjolårets chockdoktrin

ler dräneras på vinstmiljarder till privata ägare, pumpar genom det svenska samhället. Upplopp i utsatta förorter är symptom på något – och jag ser det som att det där finns en massa blind klassvrede som måste transformeras till klassmedvetenhet.” Även om året inte präglades av kamp gav de protester som genomfördes en glimt av framtida, större ilskna protester som får en allt tydligare udd mot etablissemangets samling bakom högerpolitiken. Vårdprotesterna i Ådalen mot vårdslakten var det största någonsin. Bakom huvudparollen ”En rättvis och jämlik vård för alla” tågade runt 20 000 personer (nästan hälften av Ådalens vuxna befolkning) genom Härnösand för att rädda akutkirurgin på Sollefteå sjukhus, medicinska rehabiliteringen i Härnösand och Österåsens hälsohem. Den 4 september blev en historisk dag med manifestationer runt om landet för vården. Detta gräsrotsinitiativ – Slut på rean! En annan vård är möjlig – gav en bild av vad som är möjligt i framtiden. I samma veva, efter tre år av ockupation av sjukstugan i Dorotea, kom beskedet att sjukstugan öppnas igen. Kamp lönar sig. forts på nästa sida

forts från förra sidan Under året genomfördes även flera stora manifestationer mot rasism och nazism, för asylrätt och mot utvisningar. Den 12 november samlades uppemot 5 000 personer på Sergels torg i Stockholm i den största antirasistiska manifestationen sedan Kärrtorp 2013. Manifestationen på Sergels torg, med stort fackligt inslag, hade anordnats i protest mot den nazistiska våldssekten NMR:s marsch genom centrala stan. Under oktober och november var det 10 000 personer på mer än 20 orter som manifesterade mot utvisningar till krigets Afghanistan. Till det ska läggas en rad framgångsrika lokala kampanjer för att rädda skolor och exempelvis mot slumvärdar och för upprustning av förorternas bostäder på de boendes villkor.

12 OFFENSIVS ÅRSKRÖNIKA12 SVERIGE 2016

mensam sak med Svenskt Näringsliv och fördöma alla fackförbund som sagt sig vara beredda att spräcka lönetaket (industriavtalets ”märke”). År 2016 inleddes med fortsatt chockdoktrin. Den 7 januari beslutade regeringen att förlänga gränskontrollerna och innan månaden var slut kom beskedet att uppemot 80 000 flyktingar skulle utvisas. Därefter följde en upptrappad kampanj för att den skärpta flyktingpolitiken (till EU:s miniminivå med hänvisning till ”rikets säkerhet”) som aviserades i november 2015 skulle lagfästas. I juni beslutade riksdagen – regeringen med stöd av högeralliansen och SD, bara fyra miljöpartister röstade emot – att stifta en lag mot asylrätt och familjeåterförening. Från den 20 juni och tre år framåt gäller att den som får asyl endast ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd – tre år för den som bedöms vara flykting (riskerar förföljelse) och tretton månader för den som bedöms vara alternativt skyddsbehövande (flytt från krig och konflikt). Den som har fått ett tillfälligt uppehållstillstånd kan sedan ansöka om förlängning. Men för att få en chans till permanent uppehållstillstånd krävs ett arbete och inkomst ”som det går att försörja sig på”. Detta är något som de tillfälliga uppehållstillstånden till sin natur förhindrar – de utgör en mur mot såväl utbildning som arbete. Den nya lagen innebär att bara de som har flyktingstatus kan få rätt till familjeåterförening. De flesta som får asyl i Sverige hör till gruppen alternativt skyddsbehövande. Dessutom skärptes försörjningskravet vid anhöriginvandring och gränskontrollerna skulle bli kvar.

Den högerreaktion som har följt i spåren på chockdoktrinen, etablissemangets högervridning och normalisering av rasismen samt Trumps valseger – ”kontrarevolutionens piskrapp” – kommer att föda sin egen motreaktion i form av folkliga mobiliseringar och att opinionsvindar börjar dra åt vänster igen. Men än är det en bit kvar till dess. Klyftan till andra länder vad gäller aktivitet, tilltro till kampens möjligheter och politisk medvetenhet snarare ökade än minskade under året. Det tar både tid och kräver erfarenheter av kamp och stora händelser innan det gapet börjar stängas och den politiska förvirringen släpper sitt grepp. Piloter, kabinpersonal, sjöbefäl, målare och byggnadsarbetare fick alla gå i strejk för att få ett avtal under 2016. Kabinpersonalen som var anställda av GEC, Global Employer Company, ett dotterbolag till brittiska FlyBe, som SAS anlitar, strejkade för ”Aldrig tillbaka till att överhuvudtaget hösten 2015”, mäsfå rätten att teckna sade såväl regeringVarför inte ett kollektivavtal. en med starkt bilyssna till Alla dessa strejfall från inte minst opinonen Moderaterna, som ker tvingade omedelbart efter arbetsgivarna att mot vinster i att lagen infördes åtminstone göra välfärden och sa om ”de vinner visa reträtter. Men storbankernas valet 2018 ska lafacken kunde ha vunnit mycket mer gen om tillfälliga jättevinster? om man hade varit uppehållstillstånd beredda att trappa och skärpta förupp strejkerna, ta ut fler, begära sörjningskrav på anhöriginvandring sympatistrejker och ta fasta på det bli permanent – en linje som också stöd man hade från allmänheten. Sverigedemokraterna företräder” (Expressen den 21 juni). Det stora avtalsåret 2016 omgavs Regering och myndigheter jainte av några större förväntningar, gar flyktingar för att verkställa utoch därför blev det inte heller nå- visningsbeslut, men ger rika skatgon omfattande kritik mot de avtal teflyktingar amnesti och blundar som slöts. för storföretagens skattefusk. PaEn offensiv avtalskamp, som det namadokumentens avslöjande har fanns alla förutsättningar för, hade inte lett till några åtgärder. kunnat förändra samhällsklimatet, men så skedde inte. Istället blev ”Kom inte till Europa”, sa Europeisavtalsåret 2016 ännu en bekräf- ka rådets ordförande Donald Tusk telse på hur långt LO:s ledning är till världens rekordmånga flyktingberedd att gå i sin roll som ”löne- ar i mars. Han leder ett EU som har polis”. spenderat 1 000 gånger mer på att Mitt under avtalsrörelsen valde rädda banker än flyktingar. I SveLO:s ledning den 4 april att göra ge- rige besvarade migrationsminister

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Under året har flera större demonstrationer för en bättre vård hållits.

Foto: Sebastian Olsson

Morgan Johansson (S) i en lång DN-intervju den 19 december den massiva kritiken mot utvisningar till krigets Afghanistan med att ”vi kan inte ta emot alla”. ”Alla”? Av Afghanistans 2,6 miljoner flyktingar som lever utanför landet finns 1,5 miljoner i Pakistan och över 900 000 i Iran. Det finns också 1,2 miljoner på flykt inne i Afghanistan – en fördubbling på tre år. Bara en bråkdel av Afghanistans flyktingar har kunnat nå Sverige – drygt 41 000 ifjol, en majoritet ensamkommande barn och betydligt färre i år. Uppemot 25 000 afghanska flyktingar hotas med utvisning från Sverige. Både Pakistan och Iran sätter nu liksom EU press på flyktingarna att återvända till Afghanistan. Varje dag tvingas 5 000 afghanska flyktingar återvända, vilket tillsammans med EU-ländernas utvisningar skapar en ny humanitär katastrof. Protesterna mot inte minst utvisningar av ensamkommande flyktingbarn till Afghanistan resulterade dock i att regeringen och Migrationsverket tvingades backa en aning. Efter att ha stängt gränserna och sänt signalen till världens flyktingar att de inte är välkomna till Sverige hotar nya attacker på flyktingars rättigheter, vilket

statsministern flaggade för i sitt jultal. I södra Sverige jagar gränspolisen flyktingar med hjälp av bland annat socialtjänsten och nu står ”kommuner i Blekinge och Småland på tur när gränspolisen ska försöka utvisa de 2 500 personerna som just nu är efterlysta i region Syd. Efter nyår räknar de med att Migrationsverket skickar över ytterligare 7 000 utvisningsärenden. Hittills i år har 580 utvisningar genomförts. Men gränspolisen kommer att intensifiera sitt operativa arbete fram till jul. Det betyder fler inre utlänningskontroller, främst på arbetsplatser. Fler tillslag på adresser som de har fått från socialtjänsten”, rapporterade Sydsvenskan den 3 december. Kampen mot den avhumaniserade flyktingpolitiken och den brutala jakten på flyktingar kommer att engagera allt fler under år 2017 och nå en omfattning som åtminstone till en del påminner om rörelsen för flyktingamnesti under år 2005. I spåren på skuldbeläggningen av flyktingarna och Sveriges ”danmarkisering” har rasister och våldsamma nazister trappat upp sin utåtriktade aktivitet och översvämmat nätet med organiserade rasistiska samt sexistiska hatkampanjer. Kapitalism och högerpolitik bär

det yttersta ansvaret för att Sverigedemokraterna har etablerat sig som landets tredje största parti och att nazister kan marschera på gatorna igen. Uppgiften att återuppbygga den antirasistiska rörelsen kan inte särskiljas från uppgiften att samla ett bredare motstånd mot högerpolitik och kapitalism. I mitten av december efterlyste LO:s ledning med ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i spetsen en återgång till en reglerad och solidarisk invandringspolitik (DN Debatt). Man undrar på vilken planet de har varit de senaste åren? Med samma ord har både Socialdemokraterna och Moderaterna försvarat den skärpta flyktingpolitiken och alla nya regleringar (läs bildliga och bokstavliga stängsel och murar) som har kommit till sedan 2015. Moderaterna går till och med så långt att de motsätter sig den föreslagna lagändring som ger ensamkommande flyktingbarn en chans att få stanna om de studerar på gymnasiet eftersom man anser att det ”går stick i stäv med en reglerad invandring”, enligt Moderaternas migrationspolitiske talesperson Johan Forsell i SVT den 24 november. I sin debattartikel erkänner LO- topparna självkritiskt att både LO

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

OFFENSIVS ÅRSKRÖNIKA SVERIGE 2016

13 13

Stefan Löfven leder ett parti med lågt stöd som för fortsatt högerpolitik.

Foto: Anders Löwdin / Flickr CC

och S är medskyldiga till de ökade klyftorna för att sedan hävda att ”vi måste nu lyssna, erkänna problemen och erbjuda konkreta lösningar”. Det låter som ett eko av varje etablerad politiker idag som också efter att ha ”påstått sig lyssnat” tar nya kliv högerut och skyller de problem man själv har skapat på flyktingarna. ”Detta kan tolkas som att LO-ledningen vill stänga gränserna tills de nyanlända som redan befinner sig här har kommit i arbete? I så fall är det ett enormt avsteg från en human och solidarisk flyktingpolitik”, skriver Dagens Arbete i en kommentar den 16 december. Men det inte bara tolkas så, utan det är precis vad LO-topparna föreslår och det hela blir bara än mer osmakligt när man kryddar denna högerrätt med några tomma fraser om att man måste ta kamp mot de ökade klyftorna. Som om kampen mot klassamhället inte skulle inkludera kampen mot rasism och försvaret av flyktingars rättigheter. Varför inte lyssna till opinionen mot vinster i välfärden, för mer skattepengar till välfärden, mot storbankernas jättevinster, glesbygdens utarmning, vd- och politikerlöner och så vidare? LO-kongressen i maj 2012 beslöt att verka för en non-profitprincip inom vård, skola och omsorg.

Det finns ett kompakt motstånd mot vinstuttagen, inte minst bland LO:s medlemmar. Men bara månader efter LO-kongressens beslut satt LO-toppen i hemliga förhandlingar med Wallenbergimperiet om hur vinster i välfärden skulle kunna kombineras med ”kvalitetskrav”. Efter det har LO-toppen, ovanför medlemmarnas huvud, i allt högre grad avlägsnat sig från kongressens beslut. Så mycket för talet om att ”lyssna till medlemmarna”. Den 8 november, samma dag som USA skulle välja ny president, lämnade utredaren Ilmar Reepalu fram Välfärdsutredningens förslag för att begränsa vinstuttagen genom ett vinsttak på sju procent. Sedan dess har det varit nästan knäpptyst i frågan, vilket kan tolkas som att det görs försök till att nå en uppgörelse över blockgränserna. Men mer troligt är att frågan dras i långbänk i väntan på valet 2018 och dess utgång. Oavsett vad som händer kommer kravet på vinststopp att förfölja partierna. Hela samhällsbyggnaden har börjat revoltera mot årtionden av marknadsfundamentalism och nyliberala avregleringar. Det finns ett omedelbart behov av upprustning av välfärd, infrastruktur och klimat anpassning, vilket kräver offentliga satsningar och en helt ny politik.

Under året togs nya kliv in i Nato. ökar klassklyftorna och de centrala I maj sa riksdagen ja till värdlands- samhällsfunktionerna håller på att avtalet och kort därefter anslöt sig brista under högerpolitikens tyngd. Sverige till Nato:s propagandacenRunt om i landet larmar anställtral Stratcom. da om att gränsen är nådd – vi orEfter att regeringen med stöd kar inte mer. ”Det går en farsot geav tre allianspartier beslutat att nom Sverige. Den stavas stress och genomföra den kraftigaste militä- skördar tusentals offer. I de komra upprustningen på flera år reses muner som har drabbats värst är nya krav på ytterligare höjningar mer än en procent av befolkningen av försvarsanslagen med hänvis- i arbetsför ålder sjukskriven för utmattning eller ning till ”säkerandra stressdihetsläget”. Man Regering och agnoser”, larmafår gå tillbaka myndigheter de Kommunaltill 1980-talets jagar flyktingar arbetaren den hätska kampanjer då militärer för att verkställa 16 november. och högern sade På sex år har utvisningsbeatt ”Sverige är i antalet sjukskrivslut, men ger krig mot Ryssna på grund av land” för att hitta rika skatteflyk- stress mer än en motsvarighet tingar amnesti fördubblats. Setill dagens pridan 2014 är psyoch blundar för kisk ohälsa den mitiva rysskräck och hemmagjorstorföretagens vanligaste diagda hotbilder. nosen för sjukskattefusk. Den nya agskrivning. gressiva svenska hållningen, som Bakom dessa alarmerande siffär en direkt följd av närmandet ror finns nedskärningar, det otrygtill USA-imperialismen och Nato ga arbetet, det stadigt upptrissade samt högerpolitiken på hemma tempot och nya slimmade arbetsorplan, bidrar till att göra det redan ganisationer samt brist på inflytanfarliga läget i Östersjöområdet än de och möjlighet att påverka hur mer laddat. arbetet ska utföras. Mer resurser, ny arbetsorganiSverige har aldrig varit så rikt på sation av och för de anställda samt resurser och möjligheter – ändå omedelbar arbetstidsförkortning är

en brännande angelägenhet om inte allt fler ska slitas ut i förtid. Det saknas inte pengar. Tvärtom, pengar finns i överflöd. Miljardärerna har aldrig varit rikare (se sidan 7). De svenska storbankerna är bland de vinstrikaste i världen och tjänar närmare 270 miljoner kronor om dagen. En dags bankvinster skulle täcka underskottet i Västernorrlands läns landsting. Istället för att investera och bygga ut, delar banker och storföretag miljarder till sina aktieägare – i år minst 135 miljarder kronor. En genomsnittlig vd har en lön motsvarande 54 industriarbetarlöner, vilket är en rekordstor skillnad. Vad som hindrar att samhällets samlade tillgångar används för att tillgodose gemensamma behov är den kapitalistiska klass- och könsmaktsordningen. Kapitalismen måste avskaffas och ge plats för en socialism och verklig demokrati, vilket i sin tur kräver en kamp för den socialistiska arbetarrörelsens pånyttfödelse – ett nytt kämpande socialistiskt arbetarparti och demokratiska fackföreningar. Bli med i den kampen du också – gå med i Rättvisepartiet Socialisterna. ■

INTERNATIONELLT

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Kanada godkänner oljesands Stora delar av världen ser Kanadas premiärminister Justin Trudeau som en progressiv ledare med ett leende ansikte. Han fick stort stöd runtom i världen för sina löften på klimattoppmötet i Paris om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Men verkligheten är annorlunda. BILL HOPWOOD

cwi@worldsoc.co.uk

en 29 november annonserade han regeringens godkännande av bygget av Kinder Morgans oljeledning från Albertas oljesand till Vancouvers hamn. Oljeledningen, som ersätter en mindre, kommer att frakta 890 000 fat utspädd bitumen varje dag. Regeringen gick också med på att expandera Enbridges linje 3 oljeledning från 390 000 till 915 000 fat per dag. Detta är en oljeledning till en kostnad av 52,5 miljarder kronor som är 1 660 kilometer lång, från Alberta till Lake Superior i USA. Som en del av Parisavtalet har Kanada lovat att minska utsläppen till 30 procent under 2005 års nivåer fram till år 2030. Kanadas nuvarande politik förväntas inte nå detta mål, då en nyligen utkommen analys av Climate Action Network konstaterade att Kanada kommer att missa målet med 91 megaton koldioxid. De två oljeledningarna kommer att öka Kanadas utsläpp med ytterligare 27 megaton koldioxid varje år (även om det förbränns någon annanstans), vilket motsvarar utsläpp från 58 miljoner bilar.

är antingen framtagen på ytan i stora hål eller genom att pumpa ånga i en brunn och pumpa ut bitumen-sand-ångblandningen. Bitumen separeras från sanden genom att använda enorma mängder ånga. Det nu kontaminerade vattnet förvaras i giftiga avfallsdammar som täcker 130 kvadratkilometer. Processen använder fyra gånger så mycket energi som en normal oljeproduktion och släpper ut mer koldioxid. Oljesanden släpper också ut skadliga luft- och vattenföroreningar som skapar omfattande skador på fiskar, djur och människor. När bitumenet har extraherats måste det späs ut med naturgaskondensat för att den ska kunna färdas genom oljeledningen på dess 1 150 kilometer långa rutt över berg, genom 700 floder och genom land som ofta drabbas av jordskred. Läckor och utspill kommer att ske – det nuvarande Kinder Morgan-systemet har haft fyra större utspill i Vancouverregionen sedan år 2005.

Oljeledningen dras till hamnen i Vancouver, en stad med över 2 miljoner invånare. Där innebär den Oljeledningarnas syfte är att forsla också att över 400 Aframaxtankrar bitumen till en djupvattenshamn (245 meter långa) varje år kommer för export och sedan förbränna att färdas genom den trånga hamndet. Detta kommer att öka den infarten förbi parker, stränder och globala uppvärmningen då det människors hem. Staden förliinte spelar någon roll var koldioxid tar sig på inkomsten från turism släpps ut. Jordens atmosfär och kli- och dess naturliga skönhet. Enligt matförändringarna är globala och Vancouver stad skulle ett utsläpp i ser inga nationsgränser. hamnen hota anställningarna inom Redan är världen farligt nära en en rad sektorer, som mäkleri, tektippunkt vad gäller klimatföränd- nik, film, turism och marinbaseraringarna. Koldioxiden i atmosfären de industrier som tillsammans har har nått rekordnivåer och år 2016 över 320 000 anställda i regionen. har slagit rekord Detta i konsom det varmastrast till de 50 Jordens atmosfär fasta jobb som te året hittills. Arktis är desta- och klimatföränd projektet kommer att erbjuda i biliserat med reringarna är British kordvarma temglobala och ser delstaten Columbia (BC). peraturer och inga nations Staden beräknar låga isnivåer. att den ekonoDetta komgränser. miska kostnamer att påskynda den globala uppvärmningen den för ett oljeutsläpp skulle bli 8,4 då isen reflekterar solens energi, miljarder kronor. Reningskostnamedan öppna vattendrag absorbe- derna skulle vara många miljarder rar energin. Permafrosten smälter, mer, men Kinder Morgan kommer vilket riskerar stora utsläpp av tidi- bara att betala upp till 9 miljarder, gare frusen metan, en växthusgas vilket innebär att skattebetalarna som till att börja med är nära 100 skulle få betala resten. gånger så kraftfull som koldioxid. Även om bitumenet tryggt lasOljesanden är redan en av de tas på en tanker och tar sig ut från värsta klimatkatastroferna på pla- hamnen kommer riskerna fortfaneten. Mixen av bitumen och jord rande att finnas kvar för olyckor

Albertas klimatförödande oljesand river upp stora sår i naturen.

och kollisioner. Regeringen lovar ta fram ett marint försvarssystem i världsklass, men detta är högst osannolikt och det finns inga säkra försvar när en tanker med 750 000 fat bitumen råkar ut för en olycka. Det är tre gånger så mycket som Exxon Valdez släppte ut i havet och på 2 000 kilometer strand i Alaska. Den reningsprocessen tog många år, men det finns 27 år senare fortfarande utspilld olja i området. Ett oljeutsläpp i eller omkring Vancouver skulle vara en katastrof. Oljeledningarna är inte de enda dåliga nyheterna från Liberalerna. Sommaren 2016 godkände de två förslag från British Columbia (BC ) om konstruktionen av Site C-dammen och Petronas kraftverk för att exportera flytande naturgas. Site C är en 63-miljarderkronorsplan för att producera elektricitet som inte behövs eftersom BC:s användning faktiskt minskar. Däremot kommer den att översvämma den jordbruksmark på Peace River som skulle kunna ge mat åt en miljon människor. Led-

aren för delstatens ursprungfolk, storhövdingen Stewart Philips, anser ett godkännande av detta projekt vara ”ett absolut förräderi”. Petronas vill bygga ett stort kraftverk för att göra metangas, som har extraherats via frackning, flytande. Frackning förgiftar stora volymer vatten med hundratals kemikalier, varav flera är skadliga för människors och djurs hälsa. Det orsakar jordbävningar, med över 230 jordbävningar i BC:s frackningsregion mellan augusti 2013 och oktober 2014. Metan läcker vid varje steg i processen. Hela processen skulle släppa ut åtminstone 12 miljoner ton koldioxid varje år i 30 år vilket enligt Kanadas miljömyndighet skulle vara ”bland de enskilt största källorna till växthusgasutsläpp i landet”. Det skulle också hota mark som är väsentlig för ursprungsbefolkningen. Beslutet att godkänna oljeledningen har gjort ursprungsfolken ursinniga. En allians av över 100 olika stammar har skrivit under ”Save the Fraser”-deklarationen som är

emot oljeledningen. Tsleil-Waututh-stammen, på vars traditionella mark oljeledningsterminalen står, har lovat motstånd. Istället för Trudeaus utlovade ”respekt, samarbete och partnerskap” med dem har regeringen fortsatt att strunta i ursprungsbefolkningens behov. Liberalerna hävdar att de, medan de går med på Kinder Morgans oljeledning och andra klimatförödande saker, ändå agerar för att tackla klimatförändringarna. De tittar på en blygsam skatt på kol och en delvis utfasning av koleldade kraftverk. Detta kan minska koldioxidutsläppen inom Kanada, men att bygga nya oljeledningar kommer att höja de globala utsläppen från kanadensiska källor. Deras agerande liknar en mordbrännare som sätter eld på en skog och sedan använder en vattenkanna för att släcka elden. Det har varit en växande kampanj mot Kinder Morgan och de andra föreslagna oljeledningarna. När Kinder Morgan undersökte delar av rutten ägde massprotes-

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

sledning – en klimatkatastrof

Några veckor innan regeringens besked om Kinder Morgans oljeledningsbygge den 29 november ägde den största demonstrationen på åratal rum i Vancouver, där tusentals tågade för att visa sitt beslutsamma motstånd mot planerna. Redan har omkring 20 000 personer lovat att ta till direktaktion för att stoppa Kinder Morgan. De kommer att vara flera Standing Rocks längs oljeledningens rutt. För att utveckla en strategi för att besegra oljeledningen behöver vi klarhet i varför Liberalerna har

Foto: Canada 2020 / Flickr CC

Foto: NFWblogs / Flickr CC ter rum, där 150 blev arresterade för intrång. Åtalen lades dock ned eftersom Kinder Morgan felaktigt hade definierat no-go-området. De är så inkompetenta att de inte ens kunde få rätt GPS-koordinater, men ändå litar Trudeau på dem för att bygga en oljeledning. Kommunfullmäktige omkring Vancouver är totalt emot oljeledningarna. Borgmästaren i Burnaby, där oljeledningen kommer att sluta, har lovat att han kommer att stå i vägen för bulldozrarna.

Justin Trudeau hävdar att Kanada tar klimatet på allvar, trots dess motsatta agerande.

beslutat att gå vidare med planerna. Trudeau måste vara medveten om det starka motståndet och den politiska risken för Liberalerna. Det förstör deras bild som miljömedvetna beredda att agera mot klimatförändringarna. Det kommer att avsevärt skada Liberalernas försök att vinna stöd från ursprungsbefolkningen. Den tredje största staden i Kanada, Vancouver, är emot förslaget. Bilden av att Kanadas ridande polis attackerar ursprungsbefolkningarnas skyddade läger, vilket sågs i North Dakota, skulle vara en publicitetsmardröm. Otroligt nog hotade naturresursminister Jim Carr att använda militären mot anti-oljeledningsaktioner som ”inte är fredliga”. Det finns 15 liberala parlamentsledamöter, inklusive tre ministrar, i Vancouverområdet. Tydligt är att Liberalerna anser att det är värt att ta dessa risker, men varför? Trots alla deras ord är de förbundna till den fossila bränsle-ekonomin i hopp om att exporten av bitumen ska skapa intäkter

till regeringen och jobb. Den alternativa oljeledningen, Energy East, har ännu större politiska risker då den går igenom centrala Ontario och Québec, inklusive genom staden Montréal, med än fler liberala parlamentsledamöter, däribland Trudeau själv. Riskerna är stora, men Liberalerna har beslutat om denna högriskstrategi. Ett program för seger behöver göra kostnaderna så höga att de inte kan gå vidare med planerna. Ursprungsbefolkningen och städer i området kommer att lansera rättsliga aktioner som korrekt pekar på den djupt befläckade nationella energistyrelsens översiktspanel som tillsattes av den tidigare konservativa premiärministern Harper som godkände oljeledningen. Dock kan detta inte vara huvudstrategin eller den enda strategin, utan i bästa fall vara ett sätt att vinna tid för att bygga en stark kampanj. Det finns planer på massblockader och civil olydnad jämsides med en kampanj för att vinna brett folk-

ligt stöd. Allt detta har Liberalerna räknat med. En sådan här kampanj höjer dock insatsen än mer. Ett program för bra och trygga jobb skulle allvarligt underminera stödet för en oljeledning i delar av BC. Ett åtagande om att investera i förnybar energi och kollektivtrafik skulle erbjuda långt fler jobb än bygget av en oljeledning. Dessa jobb skulle finansieras genom att ta Kinder Morgan under offentligt ägande och omfördela pengarna för Site C-dammen (åtminstone 9 miljarder kanadensiska dollar, 60 miljarder kronor). Ett sådant program i BC skulle vara till hjälp att vinna fackligt och folkligt stöd för ett alternativ till oljeledningen. Det skulle öppna upp en debatt om alternativ till beroendet av oljesand

med alla dess negativa sociala- och miljökonsekvenser. Om inte rättegångar, demonstrationer och blockader är nog för att tvinga Liberalerna att backa skulle en konferens behöva tillkallas bestående av alla grupper och organisationer som är emot Kinder Morgan för att diskutera nästa steg. En av de aktioner som Socialist Alternative (CWI Kanada) skulle argumentera för är en endagsnedstängning av Vancouver, innefattat hamnen, transporter, arbetsplatser, skolor och universitet. Alla som bor och jobbar i Vancouver har allt att vinna på att stoppa Kinder Morgan. En sån aktion skulle slå hårt mot de liberala supportrarnas vinster. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Antikapitalismen växer bland Spaniens unga Offensiv träffade Víctor Taibo från Izquierda Revolucionaria, El Militante (IR) i Spanien, på CWI:s styrelsemöte i början av december. Han hade just nåtts av nyheten om att de två stora elevstrejkerna på två respektive en miljoner deltagare under hösten har lett till en viktig delseger. Högerregeringen inför inte de hårda intagningsproven som skulle sålla ut arbetarklassens barn från att ens gå gymnasiet. Victor var själv aktiv i arrangerande elevfacket Sindicato de Estudiantes när han var yngre. ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

–D

et är en viktig seger. Det tog tio månader för politikerna att kunna bilda en regering. – I början av november kunde Mariano Rajoys högerparti PP bilda en minoritetsregering med Liberala Ciudadanos och mötte omedelbart masskamp och tvingades backa. Det är första gången på fem år som en generell attack på arbetarklassen tvingas tillbaka. Allas lika värde har nu försvarats, även arbetares barn ska ha rätten till utbildning. – Planen från PP-regeringen var att de hårda proven redan på högstadiet skulle kunna leda till att stora nedskärningar kan göras på gymnasiet, som på Francotiden då en minoritet gick i gymnasiet. Ungdomsarbetslösheten i Spanien har parkerats på 55 procent, högst

i Europa. Eliten tycker därför att utbildning för massorna är onödig. – Det finns en antikapitalistisk stämning bland ungdomar som re sponderar bra med vad Izquierda Revolucionarias talare tog upp i de stora elev- och studentdemonstrationerna (60 000 samlades i Madrid, 50 000 i Barcelona, 15 000 vardera i Valencia och Bilbao). Vi länkar ihop olika frågor för att visa på behovet av en stor gemensam rörelse, eftersom även andra reformer från 1970-talet är hotade. – Till exempel läste vi upp en resolution mot våld mot kvinnor på tre elevdemonstrationer som ägde rum dagen innan den internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor (den 25 november). I år var det 80 000 som demonstrerade mot kvinnomorden den 25 november i Madrid.

– Fascistiska grupper är väldigt marginaliserade i Spanien på grund av att det är massprotesterna mot högern som har dominerat samt att minnet från diktaturen fortfarande finns kvar. Det har gjorts ett försök att starta upp Gyllene Gryning (grekisk fascistgrupp), men det har misslyckats. Det finns mycket flyktingsolidaritet och demonstrationer mot att regeringen knappt vill ta emot några flyktingar alls. – Fackföreningarna är i dålig form. De två stora fackliga federationerna är involverade i en bankhärva och ställs inför rätta. De kunde få ut pengar från en bank trots att banken var satt i konkurs. – De senaste åren har antalet strejker varit fallande, men de som har varit har varit mer militanta. Ett exempel på detta var en strejk mot stängningen av en Coca-Cola- fabrik i Madrid som har lett till delseger. Fabriken har åter öppnat och ger lön till arbetarna, men de behöver inte arbeta. Coca-Cola-arbetarna har kommit till studentfackets kongress och hållit tal. Sindicato de Estudiantes har funnits i över trettio år och skapat en unik kamptradition i generationer. Bara sedan år 2002 har elevfacket lett 20 generalstrejker bland studen-

Studentkampen vann i Spanien.

o, Victor Taib

IR.

ter, även i frågor som mot krig och rasism. – Inför höstens två strejker genomfördes kampanjer på 600 skolor och 200 000 flygblad delades ut. På 200 skolor hölls det stormöten där eleverna själva diskuterade och beslöt att gå ut i strejk. Elevfacket höll 75 interna möten för att klara av att organisera strejken. Tidigare vägrade alltid arbetares och lärares fackföreningar att stödja elevstrejkerna, men idag har Sindicato de Estudiantes etablerat en sådan nivå att fackledarna diskuterar med dem, och på regional nivå har de stött kampen i höst. På CWI-mötet talade även Juan Ignacio Ramos från IR och berättade om andra strider som pågår. Städare strejkade nyligen i 15 dagar, mot fackledarnas vilja. Ledarna fick springa ifrån ett

möte med 2 500 städare som organiserade sig oberoende, med stöd av IR. Det pågår också demonstrationer mot nedskärningar på sjukhusen varje söndag. En demonstration med 50 000 lyckades stoppa en privatisering. Det nya vänsterpartiet Podemos utgör inte den ledning för kampen som de skulle kunna göra. De går till attack mot oligarker, den högre kasten och vill expropriera banker – men begränsar sitt program till att handla om demokrati. Men det pågår ett intressant inbördeskrig i Podemos. Vänsterfalangen leds av partiledaren Pablo Iglesias som gav sitt stöd till de senaste elevstrejkerna. IR står för ett tydligt socialistiskt alternativ och fördömer varje form av uppgörelse med nedskärningspolitiker i det politiska etablissemanget. ■

Försvarsstrejker mot den brittiska högern Den 19 december gick premiärministern och högerledaren Theresa May i Storbritannien ut och pratade om förakt. När hon påstod att de järnvägsanställda och postanställda som nu under julen tvingats till strejk visar förakt mot ”vanligt folk som försöker leva sina liv” så blottar hon själv ett ruttet förakt mot arbetare. ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

nligt en ny rapport från Joseph Rowntree Foundation har 55 procent av de som räknas som fattiga i Storbritannien arbete. Lönerna har för de flesta inte höjts sedan 2005, medan hyrorna har skjutit i höjden och nedskärningarna i välfärden är till synes oändliga. Sophämtare har strejkat mot att de inte får ut semester. Postanställda strejkar mot ett nedskärnings-

program där 2 000 jobb försvinner och där pensionsfonder på många miljoner som arbetarna har sparat ihop ska avskaffas och mot förberedelserna för en total privatisering. Biografarbetare har strejkat för en lön att leva på. Medlemmar i järnvägsfacken Aself och RMT strejkade den 13, 14 och 16 december mot planer på att ta bort tågvärdar, en kamp som kommer att återupptas i januari.

Frågan om nedskärningar är den mest brännande i Storbritannien. Sjukvården går på knäna. Underläkarna har stått för de mest beslutsamma strejkerna, en grupp som tidigare knappt har varit ute i kamp. De flesta underläkare är kvinnor och de har kämpat mot det nya kontrakt som regeringen vill påtvinga dem, där arbetsveckan utökas från fem till sju arbetsdagar. ”En viss negativ effekt för kvinnor är proportionerligt och berättigat för att uppnå syftet” har regeringens företrädare sexistiskt svarat de strejkande, som menar att de inte kommer att klara arbete och familjeliv. Överhuvudtaget drabbas kvinnor hårdast i det stålbad, där anslagen till kommunerna har minskat med 40 procent sedan 2010. Enligt rapporten A Far Deal for Women

kommer 85 procent av försämringarna i skatte- och bidragssystemet fram till 2020 att läggas på kvinnors axlar. I och med valet av vänsterprofilen Jeremy Corbyn till socialdemokratiska Labours ordförande i fjol och igen i höst, sedan hundratusentals gått med i partiet för att slå tillbaka mot Labourhögerns (blairiternas) kuppförsök mot sin egen partiledare, har det funnits en nyväckt förhoppning om ett uppbrott från decennier av högerpolitik. Rättvisepartiet Socialisternas systerparti Socialist Party har kastat sig in i debatten bland alla med ett nyväckt politiskt intresse. Corbyns möten under återvalskampanjen kunde samla uppåt 10 000 och vid varje tillfälle såldes minst 100 och ofta flera hundra exemplar

av Socialist Partys tidning The Socialist. Tillsammans med bland annat järnvägsfacket RMT bildar Socialist Party sedan länge valalliansen TUSC. TUSC har bland annat utmanat Corbyns anhängare i de kommuner man styr och krävt att de måste säga nej till nedskärningar lokalt för att vänstersvängen ska betyda något i praktiken. Men Corbyn-anhängarna har tyvärr oftast inte vågat bryta med nedskärningskonsensus och de har heller inte fått stöd av Jeremy Corbyn i detta. I slutet av januari ska TUSC bestämma sig hur man ska förhålla sig i lokalvalen i maj. Ett förslag är att ställa upp och utmana Labourkandidater som inte säger nej till nedskärningar – oavsett vilken falang i partiet de tillhör. ■

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Franska valet ger ny EU-kris? Mindre än ett år efter Brexitomröstningen väntar en ny ödesstund för EU-topparna. Inför det franska presidentvalet i april/maj och parlamentsvalet i juni är både ”Socialistpartiet” och de traditionella borgerliga partierna i kris och det kan inte längre uteslutas att rasisten och EU-motståndaren Marine Le Pen väljs till president. Från vänster utmanar Jean-Luc Mélenchon som blivit allt mer EU-kritisk, men vars brister fortfarande håller tillbaka möjligheterna till en större valframgång. JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

Pen, sparkades ut ur partiet har Marine Le Pen försökt göra partiet acceptabelt för fler grupper. I sociala frågor använder Marine Le Pen vad som nästan kan kal las en vänsterretorik och försöker framställa sig som en försvarare av jobb, arbetares rättigheter och välfärd för ”franska arbetare”, vilket kombineras med islamofobisk hatpropaganda och krav på stopp för invandring och deportering av ”illegala invandrare”. Hon har även, vilket har skapat protester i det egna partiet, backat från abortförbud och homofobi. Le Pens kanske största fördel är hur hennes EU-kritik passar in i stämningarna mot EU och mot hela det politiska etablissemanget. Hon vill precis som Storbritannien omförhandla Frankrikes villkor för EU-medlemskap och sedan organisera en folkomröstning om att lämna EU. Vissa undersökningar visar att Marine Le Pen nu har störst stöd bland arbetarklassväljare.

Den konservativa kandidaten Fillon är allt mer svår att skilja från Nationella Fronten med sina attacker på muslimer och invandring, krav på fler poliser och ”hårdare tag”. I ekonomisk politik är han dock en nyliberal ut i fingerspetsarna med Margaret Thatcher som sin stora idol: han vill i princip skrota Som ett sätt att rädda ”Socialist- arbetsrättslagarna, sparka en halv partiets” röster från att landa hos miljon offentligt anställda, riva upp högern ställer den för detta ekono- 35-timmarsveckan och avskaffa förmögenhetsmiministern EmFör vänster manuel Macron skatten. Precis upp som oberoenväljare kommer som Le Pen han ”norde kandidat med det att vara ett vill tal om att vara ”armalisera” relaval mellan pest tionerna med betarnas kandidat”. Hans stöd för EU, Ryssland. och kolera. avregleringar och Jean-Luc att riva upp lagen om 35 timmars Mélenchon är den enda vänsterarbetsvecka för unga avslöjar ho- kandidaten som kan utmana hunom dock bland många och stödet vudkandidaterna. Med sin kritik ligger fortfarande långt efter vad mot TTIP, mot ”Socialistpartiets” som verkar bli valets två huvudkan- anpassning till marknaden och de didater: de konservativas François rika med till exempel attackerna på Fillon samt Nationella Frontens arbetsrätten samt hans EU-kritik har stödet ökat på sistone, och han Marine Le Pen. Båda kandidaterna ligger på 25- ligger på 13-14 procent i opinions30 procent stöd i opinionsunder- undersökningar. Tyvärr har dock Mélenchon sökningar med Fillon i ledningen. Efter den interna striden i natio- inga planer på att omvandla stödet nella fronten där Marine Le Pens till aktiva handlingar och bygget av öppet antisemitiska och förintelse ett nytt arbetarparti . Det troligaste just nu är att inga förnekande pappa, Jean-Marie Le

Foto: Blandine Le Cain / Flickr CC

om den första presidenten sedan andra världskriget beslutade i höstas ”Socialistpartiets” sittande president François Hollande att inte ställa upp för omval. Hans opinionsstöd var nere på rekordlåga fyra procent efter att han sedan valet år 2012 svängde från progressiva löften om jobbsatsningar och välfärd till privatiseringar och nedskärningar medan ekonomin fortsatt har krisat med över 3 miljoner arbetslösa. Avhoppet kom efter att opinionsundersökningar visat att han låg efter alla andra huvudkandidater inför presidentvalet. Socialistpartiet har ännu inte haft sitt primärval där deras slutgiltiga kandidat väljs, men troligt är att det blir den förre premiärministern Manuel Valls. Chansen för en ny president från Socialistpartiet är minimal. Valls kan närmast liknas vid den nyliberala Tony Blair och är bland många enormt hatad efter att ha varit den som drivit igenom den nya arbetsmarknadslagen, mot vilken det pågick massiva demonstrationer och strejker under flera månader. I december beslutade regeringen att förlänga undantagstillståndet som infördes efter terrordåden år 2015 till att gälla ända till sommaren 2017 – det längsta undantagstillståndet sedan Algerietkriget på 1960-talet.

Rasisten Marine Le Pen kan mycket väl vinna nästa års presidentsval.

andra kandidater kan utmana Fillon och Marine Le Pen i presidentvalets första omgång, som i så fall ställs mot varandra i en avgörande andra valomgång. För vänsterväljare blir det i så fall ett val mellan pest och kolera. Just nu tyder opinionsundersökningar på att Fillon skulle vinna ett sådant val, då Le Pens unkna natio-

nalism och rasism gör att många lägger en röst på ”det minst onda”. Även om så skulle ske kommer Nationella fronten sannolikt att vinna stora framgångar i det följande parlamentsvalet. Med tanke på det enorma hatet mot etablissemanget och deras totala misslyckande att visa någon väg ur krisen kan det dock inte ute-

slutas att Le Pen vinner. Trumps valseger visar på hur långt hatet mot alla etablerade har nått. Enda alternativet för att verkligen bekämpa dessa högerpopulister är att mobilisera kring ett socialistiskt program som genom att bryta med kapitalismen kan lösa de sociala problem som franska arbetare och medelklass står inför. ■

”Kapitalismen måste bort” panjen drivs inte genom hans par ti, Vänsterpartiet, utan istället finns det ”stödgrupper” som en kan vara med i. På en rikskonferens för deltagare i dessa grupper kom det cirka 1 000 personer. Där sålde vi vår tidning och fick jättebra respons.

Cécile Rimboud.

Offensiv har pratat med Cécile Rimboud från Gauche Révolutionnaire (RS systerparti i Frankrike) om valet och framtiden.

Hur kommer Gauche Révolutionnaire att agera i presidentvalet? – Vi kommer att delta till stöd för Mélenchons kampanj. Kam-

Har stödgrupperna kunnat påverka Mélenchons program på något sätt? – På sätt och vis. Konferensen som vi var med på diskuterade fram tio huvudkrav för valkampanjen, varav fem handlade om sociala frågor. Många krav var bra, till exempel att riva upp den nya arbetslagen. – Men nu när Mélenchon har startat sin kampanj mer offentligt nämner han inget om de sociala

kraven. I valmaterialen står det bara om att ”utöka demokratin i samhället”. Det är visserligen viktigt, men det är ändå de sociala frågorna som står i centrum för människor när massor av jobb försvinner, människor inte har råd att betala hyran och så vidare. Tyvärr tar Marine Le Pen som enda kandidat upp dessa frågor, men kanaliserar dem i en rasistisk riktning och lägger skulden på muslimer, flyktingar med flera.

Vad kan Gauche Révolutionnaire bidra med i kampanjen politiskt? – Framför allt kommer vi tydligt att säga att ”Kapitalismen måste bort för att förverkliga de positiva krav som finns i Mélenchons kampanj”. ■

ISRAEL / PALESTINA

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

nationen är på sin lägsta punkt, sa Amira Hass.

Mohammed Abu-Hummus kom till Socialismkonferensen trots att han skjutits i benet av israeliska soldater fyra dagar tidigare.

Kamp mot högerregeringen, rasism och ockupation var huvudteman den 16-17 december när Socialistiska Kamprörelsen (CWI i Israel/Palestina) höll sin årliga Socialismkonferens. Med nära 150 deltagare och rekordmånga palestinska talare blev konferensen en stor framgång. Offensiv var på plats. PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

yra dagar innan Socialismdagarna i Tel Aviv blev Mohammed Abu-Hummus skjuten i benet med en gummimantlad kula. Nu kom han med en käpp till stöd för att berätta om kampen mot bosättningar och ockupation i östra Jerusalem. – Jag filmar hela tiden arméns, gränspolisens och polisens ageran de. Jag har över 500 filmer på våld, övergrepp med mera. Den här gången hade de stängt av en gata. Jag filmade och sa att de ljög om orsaken till att de blockerade vägen. Då blev jag skjuten, berättar Mohammed Abu-Hummus. För några år sedan sköts han i benet med skarp ammunition i samband med en protest. Han vårdades på sjukhus, men gjorde ingen anmälan eftersom polisen ändå inte skulle ha utrett skottet. I januari sköts hans kusins 12-årige son i huvudet med en gummikula. Soldaterna hävdade att han hade kastat en sten mot dem. 12-åringen hamnade i koma, men överlevde. Diskussionen om kampen för fred och mot ockupationen var na-

turligtvis en av Socialismkonferensens viktigaste. Mohammed Abu-Hummus förklarade hur den israeliska statens våld och repression har ökat i takt med allt fler bosättningar i östra Jerusalem. – Före ockupationen år 1967 var min by, Isawia, 12 500 kvadratkilometer. Nu är den 2 000 kvadratkilometer. En stor del används av militären. Nu senast har mark beslagtagits för en motorväg till den judiska bosättningen Maale’ Edomin och till en ny soptipp. Ett annat stort område, 440 kvadratkilometer, sägs ska bli en nationalpark. Maale’ Edomin är en av de tre största bosättningarna med 150 000 invånare. Nya och utökade bosättningar som också ska legaliseras är en del av högerregeringens politik. – När domstolen förklarade att Israels stat inte har rätt att ta vår mark svarade regeringen att de inte har tagit något, utan bara ”byggt en park”, sa Mohammed Abu-Hummus. – Polis och soldater agerar i östra Jerusalem för att skapa de krig

och konflikter de säger sig vara där för att förhindra. Vi kan se hur 3040 soldater jagar ett barn längs en gata. Unga grips och släpps senare. Syftet är att skrämma. Det finns barn som inte vågar gå till skolan. Brutaliteten visas tydligt på en film där en israelisk soldat dödar en palestinier och sedan planterar en kniv på offret. När gränspolisen griper en palestinier, ”administrativ arrest”, för hot mot säkerheten behöver de inte visa upp några anklagelser eller dokument inom sex månader. För några år sedan ledde en hungerstrejk bland dessa fängslade till att flera släpptes och antalet sjönk. Men sedan januari 2015 har antalet ökat från 155 till 750, varav tre palestinska ledamöter av Israels parlament, Knesset. 400 barn under 18 år hålls i denna form av arrest. Det totala antalet politiska fångar uppskattas av organisationen Adamir till 7 000. Mohammed Abu-Hummus visade också hur allt fler palestinska hus demoleras. Både i östra Jerusalem och i ”område C” (områden som efter Osloavtalet år 1993 inte direkt står under den palestinska myndigheten) förstördes fler hus och byggnader under första halvåret i år än under hela 2015. Rivningarna är de värsta på 20 år, skriver den icke-statliga organisationen Ir Amin. – Regeringen river hus där familjer har bott i 55 år och säger att de är ”illegala”, berättar Mohammed Abu-Hummus.

Foto: Per-Åke Westerlund

Daglig kamp mot våld, rasism och ockupation

Yasha Marmer från Socialistiska Kamprörelsen (Tnua’t Maavak Sozialisti/Harakat Nidal Eshtarahr, CWI i Israel/Palestina) underströk också hur Netanjahus regering har blivit än brutalare. – 15 000 palestinska bostäder revs under 2015. I år är det redan dubbelt fler. Antalet arresterade och dödade ökar också, sa Yasha Marmer och fortsatte: – Osloavtalet kom till som ett svar på den första intifadan, ett massuppror mot ockupationen. Direkt militärt styre skulle ersättas med viss autonomi i upphackade palestinska områden. Idag fortsätter och fördjupas ockupationen. – Samtidigt är Netanjahu på kollisionskurs med historien. Under år 2011, med revolutionerna i Tunisien och Egypten samt hundratusentals på gatorna i Israel i över två månader mot prisökningar och bostadskris, rasade stödet för regeringen. Kontrarevolutionen i regionen och bristen på alternativ i Israel har lett till dess återhämtning. – Repressionen är också ett tecken på de styrandes oro. Till exempel har en ”etisk kod” införts på universiteten i Israel, som förbjuder studenter och lärare att tala om vad som händer i de ockuperade områdena. Yasha och andra talare påminde om lärarstrejken nyligen på Västbanken, som riktades mot både den palestinska myndigheten och mot ockupationen. Strejken rapporterades knappt i israeliska media och uppmärksammades inte heller av lärarfacket i Israel.

Beskrivningarna från östra Jerusalem bekräftades av Ron Zaidel från organisationen Bryt Tystnaden som består av före detta israeliska soldater mot krig och ockupation. – Statens agerande i de ockuperade områdena sprids nu till östra Socialistiska kamprörelsen står för Jerusalem och in till själva Israel. kamp mot ockupationen och förDet är inte för att provocera, det trycket av palestinier som ett svar handlar om kontroll. De visar när- på alla idéer om en normalisering varo för att visa vem som har mak- av ockupation och rasism. Den naten. Hus och bostäder genomsöks, tionalistiska-rasistiska reaktionen i men de säger aldrig varför, sa Ron Israel grundas inte i ett ekonomiskt Zaidel och fortsatte: intresse hos den judiska befolk– När de har gjort en räd kastar ningen. Det är säkerhets-existensi de handgranater. Palestinierna be- ell oro som gör att arbetare och handlas som fienandra kan kontder som ska leva i rolleras av den – Koloniseringen härskande klassen. konstant rädsla. I panelen ingick har fördjupats. Socialister måsockså Amira Hass, te föra fram dialog Israels styrande välkänd journao c h g e m e n s am list i tidningen försöker av kamp, särskilt arHaaretz, som själv skaffa palestini betarkamp, för pabor i Ramallah på lestinier och judar Västbanken. Hon ernas kollektiva för att understryka betonade att det existens. deras gemensamhandlar om både ma intressen av ockupation och en kolonial regim. kamp mot den israeliska kapitaDen israeliska staten styr över två lismen, för ett demokratiskt soolika system: i Israel självt och cialistiskt samhälle utan nationellt i den palestinska myndighetens förtryck. områden som i praktiken är ett Det betyder att stå för ett soisraeliskt protektorat. Även i Israel cialistiskt Israel och ett socialis inskränks demokratin allt mer. tiskt Palestina. Att idag föra – Koloniseringen har fördju- fram parollen om en gemensam pats. Israels styrande försöker av stat skulle inte besvara den stora skaffa palestiniernas kollektiva oron för säkerhet på båda sidor, existens. Gaza är en prototyp, en samtidigt som en tvåstatslösning enklav avskild från världen. På på kapitalistisk grundval innebär Västbanken och i östra Jerusalem ett Palestina som vasallstat under skapas små Gaza. Den palestinska Israel. ■

ISRAEL / PALESTINA

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Facket stärks, men ledningen bromsar

Många deltog på Socialismkonferens.

Det var på Socialismkonferensen 2014 som kampen för höjd minimilön inleddes.

Foto: Naor Kapulnik

Hur stark är regering och högerextremism i Israel?

Varför ökar högerextremismen i Israel och hur långt kan den gå? Det var temat för en av diskussionerna på Socialismdagarna.

–R

egeringen uppmanar till rasism och har därmed släppt anden ur flaskan, sa Or Dar från Socialis tiska Kamprörelsen i sin inledning. Premiärminister Netanjahus ko alitionsregering innehåller sedan valet 2015 det högerextrema bosät tarpartiet Judarnas Hus. Sedan maj i år ingår även den ökände Avigdor Lieberman i regeringen, på den vik tiga posten som försvarsminister. Regeringens sammansättning och politik har uppmuntrat höger extrema organisationer som Lehava (Flamman), som är emot ”bland äktenskap” och fysiskt angriper pa lestinska män som är tillsammans med judiska kvinnor. Lehava går också runt till mindre företag, som restauranger, och kräver att de en dast ska anställa judar. Högerextre ma har också bränt ner en byggnad på den tvåspråkiga skolan i Jerusa lem, och soldater har utfört mord och mordbränder på palestinier. I konferensens diskussion om si tuationen på skolorna berättade den palestinska lärarstudenten Sa ja Asbarga om rasism från lärare och studenter. Hon menade att det krävs 3-4 gånger mer av palestins ka studenter, inte minst för att un dervisningen är på hebreiska. Regeringen har sedan 2015 ock så skrivit om läroboken om med borgerliga rättigheter för att ytterli gare nedvärdera palestinierna samt krävt bojkott av en bok om kärlek mellan en judisk kvinna och en pa

lestinsk man. Denna utveckling har naturligtvis skapat oro. Också delar av vänstern argu menterar att högerextremism och fascism inte går att stoppa. Men på konferensen gavs argument som visar extremhögerns begränsning och möjligheterna att kämpa emot. I oktober i år skulle den kände palestinske rapparen Tamer Nafar uppträda i Haifa, på en konsert arrangerad av kommunen. Kultur minister Miri Regev gick då till attack och påstod att Tamer Nafer ”promotade terrorism”. Hon hade tidigare marscherat ut från Israels filmgala i protest mot honom och begärde nu att kommunen skulle ställa in konserten. – Kommunen vägrade att lyda regeringen. 3 000, både palestinier och judar, kom till konserten där Tamer Nafer uppträdde tillsammans med en känd judisk rappare. Höger extrema samlade bara ett 20-tal, be rättade Gilad, Jardon och Omer. En annan protest genomfördes av studenter. En palestinsk konststu derande gjorde en affisch med Ra bin, premiärministern som mörda des 1995, med texten ”förrädare”. Det liknade den typ av propaganda som det nuvarande regeringspar tiet Likud använde innan mordet. Runt denna affisch satte studenten bilder på premiärminister Netanja hu, med en snara och ordet ”rope”. För att understryka budskapet skrev hon också ”Det är så här upp vigling ser ut”. – Detta ledde till ramaskri och attacker från alla håll. Både högern, liberaler och Arbetarpartiet ankla gade studenten för att uppmana till mord. Polisen tog in henne på förhör – men då svarade hennes studentkollegor med två timmars

strejk som hade stöd av konstsko lans ledning. Strejken spreds också till fler skolor. En huvudled block erades i en halvtimme. Den livliga skolstrejken med trummor och ”kaos” filmades, berättade Shahar Ben Horin i Socialistiska Kamp förbundets ledning. I en särskild diskussion om kam pen mot regeringen visade Neta Most, som var Socialistiska Kamp förbundets talare i detta ämne, att Netanjahu inte leder en stark re gering. – Det finns en likhet med Trump, att han har vunnit val, men också är impopulär och hatad. Hushållens skulder ökar och etablissemangets partier tappar stöd. Massrörelsen mot regeringen år 2011 hade stöd av 80 procent, men sedan dess har vi haft lite organiserad kamp i Israel. Neta Most förklarade hur väns terpartiet Hadash, där kommunist partiet ingår, i valet 2013 gick till val med krav på nationalisering av naturrikedomar och att muren mot Västbanken ska rivas. Men sedan dess har Hadash inte lett någon kamp. Istället har de gått in i den styrande koalitionen i fackfedera tionen Histadrut, som närmast sö ker samförstånd med regeringen. Ett nytt nätverk, Odim Beyahad (Stå tillsammans), har bildats, men har inte riktigt lyft. – Vi måste ta upp de frågor som finns idag: kamp mot våld mot kvinnor, mot miljöförstöring i Haifa, det oberoende facket Makt till arbetarna m m. Och självklart kampen mot ockupationen, rätten till en palestinsk stat. Precis som den första intifadan 1988 ändrade den judiska befolkningens inställ ning är det kamp som kan föränd ra dagens medvetenhet. ■

ravet ställdes på höjd minimilön till 30 shekel (70 kronor) i timmen. Ledningen för den största fack föreningsfederationen Histadrut försökte först bromsa kraven och förhindra att lokala fack anslöt sig. Men sedan detta avslöjades i me dia tvingades facktopparna anslu ta sig till krav på höjningar. Sedan dess har minimilönerna höjts från 23 till 25 shekel (från 55 till 60 kro nor) i timmen, med en ny höjning nu den 1 januari. – De höjda minimilönerna gör att fattigdomen faktiskt har minskat något i den senaste un dersökningen. Men Israel är ändå det mest ojämlika landet inom de industrialiserade staterna, OECD, sa Shay Galy, fackligt ansvarig in om Socialistiska Kamprörelsen, i inledningen på diskussionen om facken och arbetarkampen. Mötet hade en imponerande panel av fackliga kämpar. Shay Ga ly visade på behovet av att stärka facken: – Regeringen sänker bolagsskat ten och gynnnar de kapitalistiska jättarna med kontrakt på el och gas. Det finns pengar till bosättningar na, samtidigt som landet bara har 17 inspektörer på byggarbetsplat ser. Sedan år 2010 har över 200 byggnadsarbetare dött i olyckor.

till vänster. Det skulle enklast ske genom att Hadash öppnade sina listor för andra. Lotahn Raz representerar ar betare som har strejkat på en lokal linbana pä räls i Haifa. – Vi stoppade tågen 1-2 tim mar varje dag i två veckor. Vi var oroliga innan, men fick snabbt stöd från passagerarna. – Strejken handlade om allt hårdare press från ledningen: lö nesänkningar, att vi skulle äta vår lunch på tåget med mera. De trod de att vi var svaga och splittrade, men strejken gav oss kollektivavtal. Shay Itamar talade för offent liganställda psykologer som nu har bildat ett nätverk för bättre löner och villkor. Suheil Diab från Hadash tillhör Histadruts ledning. Han sa att Hadash deltog som en minoritet i ledningen för att få ett ord med i laget. Det var just denna roll som utmanades av andra talare, som vill se en verk ligt kämpande vänster i facket. Flera talare tog upp att den fackliga organiseringen ökar på vissa arbetsplatser. Ett exempel är Sodastream, där 300 arbetare, både palestinier och judar, har gått med i facket trots hot och fy siska angrepp.

Naama Levin, med i ledningen för socialarbetarnas fack och i Socia listiska Kampförbundet, sa att Histadrut gått från att diskutera om generalstrejk till att kapitule ra. Histadrut måste få en ledning som representerar medlemmarna och År 2012 genom – Regeringen faktiskt kämpar. fördes en general strejk som lyckades Sharon Luzon sänker bolags begränsa använd inledde med att skatten och tacka Socialiska ningen av beman Kamprörelsen för ningsföretag. Men gynnnar de stödet under strej antalet strejker i kapitalistiska Israel har mins ken på det öppna jättarna med universitetet i Tel kat de senaste två åren. Fackledning kontrakt på el Aviv. Han är med i lärarkåren och det en i Histadrut har och gas. fristående facket försökt hitta frågor Makt till Arbetar där de kan samar beta med regeringen istället för att na (MtA), som företräder 25 000 ta strid. Vissa eftergifter – smulor arbetare och har 15 000 medlem – har de fått då regering och ar mar i Israel. MtA är mycket de betsgivare vill minska risken för mokratiskt organiserat, med med utbrott av ilska. lemsomröstningar om avtalen med En del av diskussionen handla mera. Ali Tult, från städarna inom de om valen inom Histadrut, på våren 2017. Socialistiska Kamp MtA på öppna universitetet, be rörelsen står för att det behövs en rättade om deras framgångsrika gemensam lista för fack som står kamp mot underleverantörer, för rätt till raster och möjlighet att gå vissa universitetskurser. Just nu på går en kamp för rätt till sjukdagar. Många fler kampexempel gavs av fackliga deltagare på mötet, ex empelvis de palestinska bussfö rarna i östra Jerusalem. Kampen för höjd minimilön lanserades alltså på motsvarande möte för två år sedan. Nu var frå gan om årets möte ska leda till en Naama Levin och Lothan Raz. starkare vänster inom Histadrut. ■

HISTORIA

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Första Arbetskompaniet Storsien: Svenska oförrätter i modern tid Hitler och Stalin i början av kriget sänktes också kampviljan hos befolkningen i Norrbotten. Högern (SAF, som numera heter Svenskt Näringsliv) kunde på så sätt driva på sin politik utan eftergifter. Vad man i efterhand kan tycka vara mycket märkligt är att Archiebald Douglas inte straffades för att ha sprängt tidningen, utan fick istället en rad medaljer och placerades som högsta chef för militären. Kopplingarna mellan nazismen, kungahuset och regeringen i Sverige var bevisligen starka. Även om det inte fanns starka band dem emellan råder det inget tvivel om att man inte brydde sig om en konfrontation med de extrema högerkrafter som fanns i deras egna korridorer.

Foto: Public Domain

Interneringslägret i Sveg (bilden) var ett av många i Sverige i början av 1940-talet.

Redan år 1928 hade militären börjat försöka få sig en bild av de ”opålitliga element” som inte hade en plats i det svenska folkhemmet genom den så kallade Upplysningsoch underrättelsebyrån (UB). När andra världskriget bröt ut fanns det väl dokumenterat vilka personer som tillhörde den innersta såväl som yttersta kretsen av kommunister. Angiveriet var utbrett; ”den räddes och utsattes främsta försvar och kapitulering inför makten”. År 1935 väcktes tanken att göra något åt kommunisterna i norr, men frågan ansågs då för politiskt och juridiskt känslig för att genomföras. JOSEF ESBERG

rs.lulea@socialisterna.org

ommunistskräcken var stor inom militären eftersom de trodde att kommunisterna tillhörde och sympatiserade med Sovjetregimen. Det fanns också nazistiska strömningar inom militären vars band till Nazityskland kan vara svåra att utröna i efterhand. Tydliga kopplingar fanns eftersom planen med arbetsläger var ett rent militärt initiativ som hade sanktionerats av staten där även detta grepp kan ha varit eftergifter gentemot Nazityskland. Bakom det hela låg nämligen den högt uppsatta militären och nazistsympatisören Archiebald Douglas som redan hade gjort sig känd som en kommunistdräpare. Detta efter att han tidigare med den svenska regeringens välsignelse hade åkt över till det finska

klasskriget och ställt upp i Mannerheims stab där han kom att utses till generallöjtnant för sina gärningar. När Sovjetunionen anföll Finland fick militären det syre den behövde för att slutligen göra slag i saken, att en gång för alla krossa kommunisterna i Norrbotten som vid denna tidpunkt hade ett starkt fäste där. I december 1939 kunde därför militären gripa och placera de män som eventuellt kunde ”riskera det svenska folkhemmet”, eller snarare få bort det verkliga hotet mot nazism och totalitärt högerstyre. Ordern var rent militär och utgick från 2:e armékåren, där försvarsstaben fick veta att även civila personer kunde komma att beröras. Militärledningen i norr informerade även försvarsminister Per Edwin Sköld om

denna klart rättsligt diskutabla åtgärd. Svaret kom att lyda att han ”icke hava något däremot” och det största demokratifientliga brottet i Sverige under modern tid var ett faktum. Den 19 december 1939 upprättade man 1:a arbetskompaniet. Det började med en tillfällig förläggning i Norra Bredåker, men efter en tid skickades de intagna till Storsien, en liten by 13 km söder om Vitvattnets järnvägsstation. Dit skickades främst kända kommunister och stalinister från förbanden, hemmen och arbetsplatserna, men också radikala socialdemokrater och syndikalister. Lägret bestod av som mest 350 man. Förhållandena i lägret var mycket sämre än internerna var vana vid. Vintern 1939-40 var mycket sträng och järnkaminerna glödde heta för att hålla värmen. Det var inte frågan om välisolerade hus. Bagarstugan skall ha hållit värmen bäst. Det förekom ingen direkt tortyr förutom den psykiska stress och press de kände av att vistas i lägret och ovissheten om hur det stod till med familj och vänner utanför lägret. De straffades med att gräva gravar som de inte fick veta vad de skulle nyttjas till förrän de var klara. Värst var det för deras familjer, kvinnorna och barnen. Kvinnorna var tvungna att klara gården

(ekonomin) helt själva och även de vittnade om en stark ovisshet om framtiden. Många blev också utfrysta eftersom att deras män sågs som brottslingar. Folket i byarna kunde inte förstå hur de annars hamnat i interneringslägret.

Lyckligtvis avvecklades lägret den 8-11 april 1940. Kriget mellan Sovjet och Finland var då slut, men vid denna tidpunkt blev Danmark och Norge invaderade av Tyskland, vilket ledde till omgrupperingar av de svenska trupperna söderut. Archiebald Douglas stannade kvar uppe i Norrbotten som chef för en nybildad stridsgrupp. 1:a arbetskompaniet återbildades under sommaren och bestod då av omkring 100 man, som senare avvecklades helt i augusti 1940. Sammanlagt fanns nio arbetskompanier av detta slag i landet, varav de sista lades ned 1943. Skadan på demokratin och på så sätt försvagningen av vänstern var redan ett faktum. Många av de män som hade suttit i lägret hade svårt att få jobb eftersom de fått en stämpel på sig som opålitliga.

En av de frihetsberövade i 1:a kompaniet var Norrskenflammans re- En reflektion efter att ha läst boken daktör Valdemar Granberg, som fick Första Arbetskompaniet Storsien, besked om sprängningen av Norr- författad av Gunnar Kieri och Ivar skensflamman och vad värst var Sundström, är den starka kampäven nyheten att hans fru och barn vilja som dessa 1930-talets komhade omkommit i attentatet. Totalt munister kände. En strävan trots alla misstag efter att bygga något fem personer omkom i branden. Även här hade Douglas ett finger gemensamt och att de inte lät sig med i spelet, som försökt få regering- kuvas av förtrycket, för att inte tala en att gå med på att militären rekvi- om de starka kvinnorna som skötte rerade tidningens tryckeri. Detta allt i hemmen helt själva. Detta var inte helt ovanligt ansåg regeringen inte vara lämpligt, varför Douglas och några högermän, uppe i Norrbotten då många män jobbade borvarav en var ta under en polismästare Kopplingen längre tid i i Luleå, tog mellan nazismen, skogsbruket, saken i egna men här var händer. kungahuset och inte fråga De lät regeringen i Sverige det om tre veckplanera och g e n o m f ö r a var bevisligen starka. or, utan flera månader undet dåd som lyckades sätta in den dolkstöt mot der en bister vinter. Det är även viktigt att betona det viktigaste kommunisterna hade i norr, nämligen en populär tid- vikten av att ha en stark tidning ning med en tydlig politisk prägel. som informerar folket om deras Med både interneringar, ren terror sanna situation och som kritiskt och kommunisternas egna miss- och sakligt granskar makten och tag som stödet till pakten mellan dess band till kapitalet. ■

ka kiv.se

KULTUR

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

lämna det snabbt gentrifierade London. Arbetslös och nyinflyttad till ett nedgånget hus i Newcastle som hon har fått av socialen tvingas hon förlita sig på matbanker för att få mat till sina barn. Daniel och Katie är två av alla dem som tvingas axla krisens effekter och i den utsattheten möts de och hjälper varandra att överleva. Mitt i alla de absurda situationerna hos arbetsförmedlingen, på telefon till försäkringskassan och i det desperata jobbsökandet finns ändå humor, värme och solidaritet. Där finns grannkillarna som har sett igenom systemet och försöker hitta sätt att tjäna snabba pengar utan att slita ut sig. Arbetsförmedlaren som hjälper till även när regelverket inte tillåter det. Volontärer på matbanken som visar förståelse när tillvaron rasar, när inte ens de mest basala behoven blir tillfredställda. Eller bara vänliga anonyma personer i deras närhet.

Avskalat och nära i krisens England Ken Loach film Jag, Daniel Blake gestaltar ett nyliberalt Thatcher-Tory-Blair-Storbritannien där en människa kan gå från att arbeta hela sitt liv till att plötsligt stå helt utanför samhället. NATALIA MEDINA

natalia.medina@socialisterna.org

fter en hjärtattack blir filmens protagonist, den 59-årige snickaren och änklingen Daniel Blake, sjukskriven. Hans läkare är tydlig med att han ännu inte kan gå tillbaka till arbetet. Försäkringskassans utredare, som slaviskt följer det standardiserade frågeformuläret, är däremot

av en helt annan åsikt. Enligt utredaren är han för frisk för att vara sjukskriven, enligt sin läkare för sjuk för att arbeta. Daniel förlorar sin sjukpenning och för att inte stå på bar backe medan han överklagar beslutet tvingas han söka obefintliga arbeten i ett krishärjat Newcastle som

han ändå inte skulle kunna tacka ja till för att på så sätt ha rätt till jobbsökarbidrag. Det är något som för tankarna till den Arbetslinje som blev Alliansens valgimmick under valåret 2006. Daniel tvingas in i en Kafkaprocess där byråkratins kvarnar undan för undan maler sönder honom i ett Storbritannien där maskorna i det sociala skyddsnätet under sex år av Toryregeringens styre har blivit groteskt stora. Arbetslöshet, osäkra anställningar, privatiseringar och enorma nedskärningar i socialförsäkringarna för att förhindra budgetunderskott är resultatet.

Daniel är stark och självständig. Han behärskar språket, vet sina rättigheter och är beredd att ta strid för dem. Men hela systemet är riggat för att han ska knäckas, inte orka, ge upp och till sist kuvas till underkastelse. Paragrafryttare och småpåvar hänvisar till regelböcker och internetformulär och vägrar att vägleda honom genom den labyrint av formalia som står mellan honom och försörjningsstödet. En medborgare ska vara tacksam, acceptera, aldrig begära mer och aldrig höja rösten.

Historien om Daniel Blake är fiktion och verklighet. I Storbritannien dog 2 380 personer mellan åren 2011 och 2014 strax efter att de hade fått besked om att de är friska nog att arbeta. Ytterligare 7 200 dog efter att ha beviljats sjukpenning och därefter placerats i någon aktivitetsgrupp för personer som ännu inte kan arbeta, men som i framtiden troligen kommer att kunna arbeta. Jag, Daniel Blake är avskalad, lågmäld, verklighetstrogen, nära och känslig utan att någonsin bli blödig eller cynisk. Loach visar en tillvaro full av låtsasval; mat eller mensskydd, elektricitet eller hela skor till barnen. Ett liv av hunger, ständig oro och stress där människor hela tiden tvingas balansera på gränsen med risken att när som helst sjunka ännu längre ner på samhällsstegen. ■

Den unga, ensamstående tvåbarnsmamman Katie, mycket skickligt spelad av Hayley Squires, tvingas

Jag, Daniel Blake Regi: Ken Loach Skådespealre: Dave Johns, Hayley Squires Längd: 1h 40 min Premiär: 9/12 2016

Ett måste för varje antirasist För första gången på svenska: Rättviseböckers Kampen mot nazismen i Tyskland av den ryske revolutionären Leo Trotskij.

Beställ idag! En perfekt julklapp till alla antirasister och socialister. E-posta rs@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00.

Pris: 199 krono r (inkl. port

2016-10-17 15:55

KULTUR

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

Filmen visar hur smutsigt och dyrt krig är, vilket skiljer sig från övriga Star Wars-filmer.

Rogue One – kampen mot galaxens diktatoriska regim Rogue One, den nya Star Wars-filmen, slog som förväntat igenom enormt med 290 miljoner dollar under helgen den 17-18 december. Filmen utspelar sig strax innan episod fyra, där Luke Skywalker, Han Solo och Leia Organa tar upp striderna mot Imperiet och Dödsstjärnan. AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

i får se huvudpersonen i Rogue One, Jyn Erso som spelas av Felicity Jones, börja som barn där hennes mamma blir mördad av Imperiet och hennes pappa tvångsrekryteras till Imperiet för att de behöver hans kunskap. Det är pappan som ska designa och bygga Dödsstjärnan, vapnet som kan förstöra planeter. Jyn Erso tvingas gömma sig och en vän till familjen, den ökända Saw Gerrera, kommer och räddar henne för att sedan uppfostra henne till vuxen ålder. Handlingen sätter igång då, där hon måste hitta sin pappas ritningar för att rebellerna ska kunna spränga det nya vapnet. På månen Jedha, där det under Republiken fanns en Jedi-enklav där Jedier kom för hämta kyberkristaller för att konstruera sina ljussablar, ligger en enorm staty av en Jedi förstörd i ökenlandskapet och symboliserar hur Jediorden och den gamla Republiken är slut. Jyn måste efter att hon på nytt träffar Saw samarbeta med andra

för att slå tillbaka mot Imperiet och stoppa dess ambition att få en så stor militär makt att de inte längre behöver manipulera senaten. Det som är lite synd är hur lite Saw Gerrera presenteras i filmen. Redan i klonkrigen var Saw tillsammans med sin syster en krigshjälte, och en av nyckelpersonerna i att bilda rebellalliansen som på sena-

verkade de första stormtrupperna, eller bildandet av rebellalliansen, inte heller om Han Solos och Chewbaccas äventyr innan episod fyra. Star Wars-filmerna har hittills handlat om Skywalkerfamiljen. Nytt nu är att det handlar om någon utan någon känslighet för Kraften och som inte heter Skywalker i efternamn. Detta öppnar en potential för framtiden då det finns enormt mycket litteratur som handlar om Jedins ursprung, den gamla republiken som utspelar sig tusentals år innan Anakin (Darth Vader) föds, men även om klonerna, de som används som kanonmat och slavar för att slåss mot robotar.

De första Star Wars-filmerna kom på 1970-talet efter massiva rörelser mot bland annat Vietnamkriget och för svartas rättigheter där staten var hård och repressiv. re tid hade blivit mer extrem. Förhoppningsvis kommer vi att se mer av Saw i fler filmer kring tiden innan episod fyra, alternativt i någon filmatisering av klonkrigen. I filmerna har vi ännu inte sett slutet för klonfabrikerna som till-

Än viktigare är att huvudpersonen är en kvinna som inte behöver de manliga karaktärerna mer än vad de behöver henne. Hon är ledaren och det finns fantastiska scener där hon är den som ser faran i vitögat.

En annan sak som är uppfriskande är att det är en total avsaknad av sex och romantiska scener, drivkraften för alla är att stoppa Imperiet. Negativt är dock att det fortfarande verkar vara en brist på kvinnor i denna galax – i filmen finns det enbart sju kvinnor. Där emot finns det fler icke-vita skådespelare än tidigare. Filmen har mötts av näthat mot att bland annat en kvinna har huvudrollen och att det är få vita med amerikansk dialekt. På många sätt är den här filmen väldigt mörk och dyster. Den har fortfarande element av äventyr som de första filmerna hade, om än nedtonat. Storyns syfte är inte direkt att visa upp kampen mellan det goda (ljusa sidan) eller det onda (mörka sidan), utan snarare om hur smutsigt krig är och hur mycket krig kostar. Men det som är slående likt i Rogue One och de första filmerna är den heroiska kampen mot Imperiet, den hårda diktatur som styr planeterna med järnhand. Till synes styrs Imperiet av Senaten, där representanter från de olika planeterna sitter, men i verkligheten styr Sithlorden Darth Sidious som kejsare, med sin väldiga armé av stormtrupper och massiva krigsfartyg. Sithlorder är på många sätt lika dagens framväxande extremhöger.

De drivs av hat och ilska och ingjuter rädsla bland dem som de vill rekrytera. De har en rasistisk agenda där de som inte är ”människor” får en sekundär plats i civilisationen. Bland imperiets soldater finns bara ”människor” medan det bland rebellerna finns alla olika sorters arter som är med och kämpar. Det finns också försök att likna relationen mellan högt uppsatta officerare, Vader och kejsaren med den mellan de tyska generalerna och Hitler, den liknelsen är dock väldigt otydlig. En av de stora anledningarna till att Star Wars drar folk till bioduken är kampen mot överheten och det onda hatet. Människor vill se de i underläge kämpa och vinna mot bättre utrustade och onda fiender. De första Star Wars-filmerna kom på 1970-talet efter massiva rörelser mot bland annat Vietnamkriget och för svartas rättigheter där staten var hård och repressiv. Det var förmodligen därför filmerna slog igenom så stort. Än idag har den första Star Wars-filmen från 1977 den andra platsen när det gäller hur mycket pengar en film har dragit in i USA i förhållande till inflationen. Även bortsett från inflationen ligger den på nionde plats och där topp 10-filmerna är nya filmer, varav tre av dessa är från Star Wars-sagan. ■

Beställ: från Kungsan till Kärrtorp

Per-Åke Westerlunds bok om den antirasistiska kampen från Kungsan 1991 till Kärrtorp – lärdomar av 25 års antirasism. Med utgångspunkt från kamp som varit skisserar boken hur den antirasistiska rörelsen kan återuppbyggas.

Ge en julklapp till kampen Nu är julen här och det är dags för välförtjänta lediga dagar för alla arbetare, aktivister och rättvisekämpar. Men snart rullar det nya året igång, och då gäller det att stå redo för nya kämpatag. Under december månad har vi hittills samlat in 43 702 kronor. Det slutgiltiga resultatet kommer att presenteras i det nummer som kommer ut efter nyårsafton. Men visst vill du hjälpa Offensiv att nå målet? Varför inte sätta in en slant till det nya årets kommande kampinitiativ? Nästa år rivstartar med en upptrappad kampanj mot rasism och högerpo-

pulism inför att Trump svärs in till USA:s president den 21 januari. Hans valseger har gett råg i ryggen åt högerextrema och -populistiska krafter runtom i världen. Stöd motståndskampen! Sätt in en slant via Swish 123 240 32 85, sms:a ”Offensiv 100” till 72550 eller sätt in via PlusGiro 87 96 49-2. Vi vill tacka alla våra sympatisörer för stödet under året och önska alla en god jul! ■

Procent av mål

Beställ idag: E-posta: rs@socialisterna.org eller ring: 08-605 94 00. Priset är 99 kronor plus porto.

Totalt

62 % 43 702 kr

Anti-Trump Day den 21 januari

Norrbotten

4 281 kr

Västerbotten

2 000 kr

Mellannorrland

640 kr

Stockholm

22 919 kr

Mellansverige

6 185 kr

Västsverige

7 487 kr

Sydsverige

190 kr

Global protestdag mot Donald Trump – mot reaktionär rasism, sexism och kapitalism.

Varje vecka har Rättvisepartiet Socialisterna (RS) partiförenings möten runtom i landet. Aktuella politiska händelser, politiska perspektiv, kampanjer och aktioner diskuteras genomgående på varje möte.

Demonstrera i Stockholm den 21 januari kl 12.00 på Sergels torg.

Är du intresserad av att bli aktiv? Vill du veta mer? Ta kontakt med ditt distrikt och kom på möte!

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna. • Massiva, offentliga klimatinvesteringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu! • Avveckla kärnkraften. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna. • Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. • Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga. • För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföreningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar. • Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla. • Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyttan, ombildningar och marknadshyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar. • Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor. • Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala. • Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. •D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. • Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäkring. Stoppa jakten på arbetslösa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala. • Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld.

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion. • Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2016

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

23 DECEMBER 2016 # 1 231-32

I nästa nummer kommer en slutredovisning av prenumerations kampanjen, men vi vet redan att det är den bästa sedan Offensiv övergick till att bli veckotidning (1997). Sedan den 22 oktober har vi fått in 397 långa prenumerationer, varav 168 är på autogiro. Snabbast ökning på slutet har Haninge partiförening haft som med 12 nya under tre dagar ligger på 74 resultat och har en chans att gå om partiföreningarna Stockholm Sydost och Sydväst som tävlar om förstaplatsen med 83 respektive 81 resultat just nu.

Ge bort Offensiv i julklapp

2017 blir ett år med stora utmaningar. Temperaturen på klimatet ökar oroande mycket, vilket betyder att klimatkampen måste trappas upp, liksom den politiska temperaturen med mer av rasism och motsättningar mellan olika kapitalistiska stormakter. Behovet av oberoende socialistiska röster kommer att vara större än någonsin. DU KAN BIDRA genom att ge bort en prenumeration till någon i julklapp.

Foto: Natalia Medina

Gör så här: Swisha in ett helår 480 kronor eller ett halvår 240 kronor till swishnummer 123 240 32 85. Du kan också använda PlusGiro: 87 96 49-2. Skriv i meddelanderutan att det är en gåvoprenumeration och vem som ska få den. E-posta samtidigt uppgifterna till prenumerant@socialisterna.org där du meddelar namn och adress på den som ska få prenumerationen samt ditt namn och datum när du satte in/swishade betalningen. Tack på förhand!

Målet på 350 nya prenumeranter är uppnått, men kampanjen fortsätter!

25%

50%

75%

PRENUMERERA PÅ

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!