Offensiv 1241

Posttidning A

2 mars 2017 / # 1 241 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Strejkappell från växande kvinnorörelse

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Nu krävs ett vårduppror

4 2

Socialistisk feminism

8-9

Ryska revolutionen och kvinnorna

10-11

Demonstrera 8 mars - se sista sidan – läs mer sid 2, 3, 6, 7, 12 och 13

Kinas diktatur räds feminismen En ledande feministisk blogg i Kina med 80 000 följare har stängts ner i Kina efter dess kri-

tik mot Trumps sexism och rasism.

– läs mer sid 12

Agitatorn Kata Dahlström

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

2 MARS 2017 # 1 241

2

SOCIALISTISK FEMINISM - VAD BETYDER DET 2017?

K

vinnokamp och feminism är på frammarsch. Kvinnostrejker och manifestationer växer fram för att besvara kapitalismens, politikernas och direktörernas attacker.

2016-17 har sett strejker mot abortförbud i Polen, mäns våld mot kvinnor i Latinamerika och mot löneklyftorna på Island samt demonstrationer över hela världen mot Trump och hotet från höger.

En politisk polarisering pågår.

De som vill vrida samhället högerut har ofta liknande program: försämrade rättigheter för kvinnor, utlandsfödda, arbetare, unga, hbtq-personer. Oftast inlindat i nationalistisk chauvinism.

Ökad kvinnokamp har många gånger i historien inlett en period av radikalisering vänsterut, där växande rörelser utmanat förtryck och kapitalistisk utsugning. I år finns det särskild anledning att påminna om att den ryska revolutionen för hundra år sedan inleddes av massiva kvinnostrejker i textilindustrin. Även i Sverige 1917 stod kvinnorna i täten för kraven på bröd och rösträtt. När kvinnokampen tänts och förenats med massiv arbetarkamp har verkliga förändringar drivits igenom och högern slagits tillbaka.

Vi är socialistiska feminister. På 8 mars 2017 för vi fram:

•

•

Slå tillbaka högern – slå vakt om aborträtten och ta kamp för jämställdhet, mot sexism och ökade klyftor.

Bättre arbetsvillkor, högre löner och pensioner – fasta jobb, rätt till heltid, sex timmars ar-

betsdag med bibehållen lön.

Bort med RUT och låglönemarknad.

Kraftig upprustning av offentlig välfärd – fler anställda, stoppa vårdnedläggningar och nedskärningar, nej till vinster i välfärden.

Stoppa mäns våld mot kvinnor – stärk kvinnojourerna, fler skyddade boenden, specialutbildade domstolar för våldtäkter och övergrepp.

Internationell solidaritet – fullt stöd till kvinnostrejker och manifestationer världen över.

Nej till tvångsutvisningar – försvara rätten till asyl. Nej till militarism och vapenexport.

mot slumvärdar och renovräkningar – som hyresgästernas kamp i Husby i norra Stockholm. Fackföreningar, hyresgästföreningen och kampanjnätverk behöver vara demokratiska och delta i kampen.

Samtidigt visar vi att orättvisorna och försämringarna har sin grund i det kapitalistiska klassamhället. Kvinnoförtrycket uppstod med klassamhället, som bygger på ekonomisk utsugning (majoriteten arbetar åt en minoritet ägare) med sexism, rasism och heteronorm som nödvändiga medel för att upprätthålla systemet. Kamp för jämställdhet och för kvinnors makt över sina kroppar är därför i grunden en utmaning av samhällssystemet.

År 2017 i Sverige deltar vi kampen mot vårdnedskärningar – som ockupationen av BB i Sollefteå, mot utvisningar av flyktingar – som elevstrejkerna i Stockholm nyligen,

Socialistiska feminister står för ett demokratiskt och socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.■

•

•

•

S

FARLIGA BORGARE

å fort det blir strejk kräver arbetsgivarna och högerpartierna att lagarna ska ändras så att det blir än svårare att strejka. Detta trots att konflikträtten är mer begränsad I Sverige än på många andra håll. Dessutom är det ett lagbrott att strejka “vilt”, vilket Sverige är nästan ensamt om.

När Seko gick ut i strejk mot Veolias löne- och villkorsdumpning 2014 svarade den mörkblåa arbetsgivarorganisationen Almega med att i praktiken kräva strejkförbud.

Starkt medhåll fick man från Liberalerna, som då fortfarande kallade sig Folkpartiet. En av FP/Liberalernas riksdagsledamöter, Christer Nylander, frågade på Aftonbladet Debatt under rubriken “om fackets kraftiga tilltag är rimliga och står i proportion till konflikten?”. Själv svarade han självfallet nekande och menade att det åter var ”dags att begränsa rätten att strejka”, vilket också var rubriken på hans debattartikel.

Nu är arbetar- och fackföreningsfientliga Liberalerna åter på krigsstigen. Efter att ha sabbat skolan tycker Liberalernas ledare Jan Björklund att “det är hög tid att begränsa strejkrätten”. Hög tid? Det har Liberalerna alltid tyckt. Hur som haver, i Göteborgs-Posten, var annars?, skrev Jan Björklund med flera i förra veckan att: “Konflikterna i Göteborgs hamn visar på behovet av en översyn av dagens konfliktregler. Det bör finnas en bättre och mer rimlig avvägning mellan mål och tillgripna medel i en konflikt på arbetsmarknaden. Sveriges viktigaste transportnav kan inte regelbundet lamslås. Det är hög tid att begränsa strejkrätten”.

Tidigare hade Björklund anklagat regeringen för att “vara för mesig” när det gäller strejkrätten och enligt honom är Hamn4ans strejk i Göteborg direkt “farlig”. Så talar en farlig borgare.

Det behöver väl knappast sägas att det är precis vad Svenskt Näringsliv också säger med anledning av hamnkonflikten i Göteborg.

S

kamligt nog har regeringen även i denna fråga valt att stryka Svenskt Näringsliv medhårs. Det behövdes inte mer än ett brev från Svenskt Näringsliv för att regeringen skulle skynda sig att uppmana Medlingsinstitutet ”att kartlägga förekomsten av strejkåtgärder mot arbetsgivare som redan har kollektivavtal med andra fackförbund”. Det behöver väl knappast påpekas att Svenskt Näringsliv är mycket nöjd med att regeringen flaggar för en ny antistrejklag.

De Nya Socialdemokraterna blir mer och mer som de Nya Moderaterna.■

Kommunalarbetaren den 28 februari rapporterar om att hemstädföretaget K2 Comfort betalat sina anställda en lön på runt 5 000 kronor.

– Man lurar folk, säger städerskan Darya Burvina till P4 Jönköping.

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

INRIKES

2 MARS 2017 # 1 241

3

Klementyna Suchanow t v och Farzaneh Abiri.

det en annan bojkottlinje under parollen ”grab your wallet”.

Vad vet du om Sydkorea?

– De hade en liknade rörelse som oss i Polen i höstas, mot totalförbud av abort, bara att de inte alls fick lika mycket uppmärksamhet. Skillnaden är att det är läkarna som utför abort som kriminaliseras (med risk för ett års fängelse), inte kvinnorna. I kampen hade de läkarna på sin sida och regeringen backade efter protesterna. De kommer att strejka i en timme i Sydkorea den 8 mars, plus demonstrationerna på kvällen.

”Vi har fått nog” Offensiv träffade Klementyna Suchanow, en av talespersonerna för International Women’s Strike, när hon var i Stockholm den 26 februari. Klementyna var på väg till Warszawa där hon bor, så vi började prata om kvinnostrejksrörelsen i Polen och ursprunget till idén om den internationella kvinnostrejken.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

–S

edan förra veckan har det verkligen exploderat i Polen. Vi hade redan 50 orter klara för den internationella kvinnostrejken den 8 mars men efter en uppmärksammad artikel i The Guardian ökade det till 80 på två dagar och nu tror jag det är över 100. I oktober när vi strejkade så satsade vi på stora marscher. Den här gången vill vi pröva att göra det verkligt lokalt, på så många ställen som möjligt.

Det går verkligen att tala om en ny rörelse i Polen. Nu med den lokala orienteringen så har människor som aldrig aktiverat sig förut blivit aktiva. Jag är förresten själv en sådan. Jag har aldrig varit med i en feministisk organisation eller parti, jag är författare.

– Det är ett uppvaknande. De traditionella feministiska organisationerna tycker att vi är naiva, men vi har fått nog.

Tappar den katolska kyrkan mark?

– Medan Ni Una Menos-rörel-

sen i Argentina mer använder sig av positiva paroller om viljekraft och begär som ledstjärna funkar inte det i Polen. Hos oss är stämningen just Nog NU. – Katolska kyrkan är mycket mer närvarande i det polska vardagslivet än i Argentina. Men ja, de tappar mark. Det finns katolska kvinnor med i strejkerna, folk försvarar inte kyrkan på samma sätt som förut.

Vi vet att ni med strejken i oktober lyckades stoppa totalförbudet mot abort, men att regeringen genast började jobba på ett snarlikt förslag. Hur har det gått med det?

– Den 26 februari är sista dagen premiärministern har på sig för att svara på det nya abortförbudsförslaget. Än så länge har vi inte hört någon kommentar. De är rädda. Jag tror att de inte kommer säga något före strejken den 8 mars. Regeringen är hårt pressad både av oss i aborträttsrörelsen och av Pro Liferörelsen. Även den hade väntat sig mer av regeringen och har fått nog.

Vad ska en göra om det inte går att och sällan strejkar eller tar några riktiga fajter. Därför kan även symstrejka på sin arbetsplats?

– Ta ledigt för att ge blod och gå boliska ”strejkaktioner” den 8 mars och demonstrera. Sjukskriv dig. Skriv vara av betydelse för att väcka ett intresse. På ett globalt plan är det brev till företag och myndigheter.

– Bara att ha svart på sig är en ett bidrag att 8 mars kopplas inte protest. Det finns tolv olika pågå- bara till demonstrationer utan att ende rättsfall i Polen där lärare är strejkbegreppet introduceras, då åtalade bara för att de hade svarta det väcker idén om att gå längre. kläder på sig under senaste strejkdagen. Det fanns även de som av- Har ni kontakt med Women’s Marches i USA? skedades för att de deltog.

– Jag vill understryka det in– Vi började förbereda för den ternationella. Det här är den internationella kvinnostrejken reförsta internationella kvinno- dan i oktober, innan Trump ens strejken i historien. Vad vi vet var vald. Vi förstod vid valet att de kommer att behönu är att den omfattar 40 länder. va oss och kon– Det är den Det är helt nytt att taktade Women’s första interdet inte sker utiMarches när dessa började ta form. från yrken utan har nationella Den 14 februari utlysts av och för kvinnostrejken. kvinnor. Och att vi proklamerade WoVi vet nu att förnyar strejkbemen’s March att de utlyser strejkden 8 greppet. den omfattar mars.

40 länder.

– Det finns flera Vi diskuterar en olika plattformar. del kring det här.

Klementynas erfarenhet är att fack- Dels den del av Women’s March en i Polen är emot dem och reak- som inte vill förlora sitt varumärtionära. Därför måste de ta andra ke. Den vill bara heta just Women’s vägar. I Argentina diskuterar Ni March och inte International WoUna Menos med fackföreningarna. men’s Strike, som företagstänkande.

Hon tycker att de franska fackför- Sedan den internationella som har eningarna alltid strejkar men inte sin bas i New York, med bland annat kommer någon vart. Jag inflikar Angela Davis och Nancy Fraser. Det att vårt problem är att svenska finns några mindre fackföreningar fackföreningar är väldigt mesiga som är med på spåret. Sedan finns

Foto: Katarzyna Pierzchala, Elin Gauffin

Kvinnostrejk 8 mars:

Med på intervjun är Farzaneh Abiri som har rötter i Iran och är aktiv i Shora. Klementyna vill gärna ha kontakt med organisationer eller personer som kan göra något symboliskt i Iran.

– Vi har just fått klartecken att Thailand är med trots att de inte får strejka. Jag hoppas även på Singapore och Burma. Det är ett bakslag att vi inte nått ut till något land i Afrika. Det är viktigt att vi strejkar för de som inte kan.

Vi pratar om att det är en vanlig inställning i Sverige att ”det går inte att göra något” när vi har så otroligt stora möjligheter jämfört med kvinnor i exempelvis Iran.

Farzaneh berättar att regimen just har beslutat att sänka pensionsåldern för kvinnor för att förstärka kvinnors roll som hemmafruar.

Detta i sin tur ska bekostas genom att i ännu större utsträckning ta in arbetare som är flyktingar, på slavliknande villkor.

8 mars verkar bli väldigt stort i Italien?

– De var 1 500 på planeringsmötet i Bologna. De fokuserar helt och hållet på våldet mot kvinnor.

Det blir strejker på många platser, inklusive en 1-2 timmars strejk på Sardinien.

– Det häftigaste är Murcia i Spanien där motsvarigheten till LO har proklamerat total arbetsnedläggelse för alla män och kvinnor som vill hela dagen.

Blir det stort i Argentina?

– Det är en riktigt bred rörelse.

Det är inte bara Ni Una Menos utan det är 200 olika organisationer. De har en väldigt annorlunda organisering mot den jag är van vid. De träffas flera hundra varje vecka och försöker komma överens.

Finns det någon fortsättning på International Women’s Strike efter 8 mars?

– Det är vår starka intention att det ska bli så.

– Sist en uppmaning till den svenska kvinnokampen: Reagera hårt på det här med barnmorskefallet (barnmorskan i Jönköping som vägrar att utföra aborter och som det visat sig är finansierad med amerikanska Pro Life-pengar). Ni anar inte hur snabbt reaktionen kan slå till när den väl har fått fotfäste. ■ – kallelse till kvinnostrejker i Sverige den 8 mars på sid 6

INRIKES

2 MARS 2017 # 1 241

4

Nu krävs ett vårduppror Ett dödsfall per månad på landets sjukhus i fjol berodde på vårdplatsbrist eller extrem arbetsbelastning, rapporterade tidningen Sjukhusläkaren i förra veckan efter att ha granskat samtliga Lex Maria-anmälningar under 2016.

Den fortsatta vårdkrisen kräver nya protester och ett riksomfattande vårduppror.

KATJA RAETZ, specialistsjuksköterska

offensiv@socialisterna.org

Å

tta av dödsfallen inträffade på Skånes universitetssjukhus (SuS) där personalen länge varnat för en ohållbar arbetssituation. Bland annat förlorade i fjol en gravid kvinna, som blev hemskickad på grund av platsbrist på SuS i Lund för att återkomma nästa dag, sitt barn under natten. Det hade sannolikt överlevt om kvinnan fått vård. Även andelen vårdskador ökar igen.

En rapport från Sveriges Kommuner och Landsting i fjol visar att patienter som utlokaliseras – d.v.s. får vård på andra avdelningar än där de egentligen hör hemma – löper dubbelt så stor risk att få vårdskador.

Ett annat inslag i dagens vårdkris är att man skjuter upp operationer.

I Stockholm ökade andelen uppskjutna operationer under 2016 med 20 procent till minst 1 161 operationer. Ungefär en fjärdedel av dessa berodde på personalbrist.

Nyligen beslutade Skånes universitetssjukhus i Malmö att kvinnor med förlossningsskador endast ska opereras en dag i månaden. Det medför en väntetid på 40 månader, med flera år av lidande för de drabbade kvinnorna. Som anledning anges att man behöver prioritera tumörsjukdomar.

Precis som nedläggningen av BB Sollefteå visar det också att kvinnosjukvård är lägre prioriterad och står först på tur när det ska stramas åt. Detta är både en könsoch klassfråga. I Socialstyrelsens öppna jämförelse om jämlik vård som senast kom ut 2015 skrivs det att kvinnor med kort utbildning i många fall får sämre sjukvård än kvinnor med längre utbildning.

Till exempel får en högre andel grundskoleutbildade kvinnor

Kvinnor födda utanför Norden har också en något förhöjd risk för att drabbas av svåra bristningar i samband med sin första förlossning jämfört med kvinnor födda i Norden.

Regeringen och landstingen skyller krisen på varandra eller de olika sjukhusledningarna i stället för att ta det övergripande ansvaret för en vård som har blivit nedbantad och slimmad under 20 år och står utan marginaler. Det finns därför ett akut behov av ett åtgärdsprogram för omedelbar upprustning av landets sjukvård.

Vården kräver resurser, men den kräver också ett styre utifrån behoven, både patienternas och personalens.

Ett kapitalistiskt marknadstänk har tillåtits ta över vård och omsorg.

Idag är även i den landstingsdrivna vården huvudfrågan för cheferna hur det går med produktionen av vård och hur effektivt den bedrivs utifrån kostnaderna. Mätningar, kalkyler och diagnoser bidrar till att göra vården till en vara som ska produceras, köpas och generera mervärde.

Patienterna har reducerats till konsumenter, där de minst sjuka genererar de största vinsterna. Det betyder en kostnads- och vinstjakt som värst drabbar de multisjuka patienter som kostar mest.

”F-n ta er politiker” I förra veckan så skedde till slut det som så många varnat för. En förlossning i en bil på väg mot BB i Ö-vik.

PER JOHANSSON, sjuksköterska

rs.sundsvall@socialisterna.org

P

men nedläggningen i Sollefteå har gjort att det blir fler som har långa avstånd och att antalet bilfödslar såklart kommer att öka.

På lördagkvällen var vi många som hajade till under Melodifestivalen när låtskrivaren till Sara Vargas och Juha Mularis skymtade förbi med den nu klassiska t-shirten för Sollefteå sjukhus, vilket snabbt mötte stor uppmärksamhet. ”Vi sprider budskapet och kämpar för alla människors rätt till vård”, skrev låtskrivaren Lars Hägglund i ett Facebookinlägg.

LOV (Lagen om valfrihetssystem), och privatiseringar i fom av upphandlingar har styckat upp vården och konkurrensutsättningen förhindrar planerad vård.

I Stockholms läns landsting finns exempelvis över 30 olika vårdavtal.

Vård och omsorg har blivit en kassako för riskkapitalister och privata bolag.

Vinsterna i välfärden behöver omgående återföras till den offentliga vården.

Men det handlar inte bara om att skattemedel hamnar i privata fickor, utan också om hur vård och omsorg ska bedrivas.

Istället för att kasta ut miljarder på konsulter borde personalen involveras i driften. I stället för att stycka upp vården i olika resultatenheter är det en helhetssyn som behövs. För att detta ska vara möjligt krävs att vården drivs i offentlig regi och att behoven styr.

Det gäller att fortsätta bygga vårdupproret i hela landet för endast motståndet från personal, patienter och anhöriga kan pressa fram förändringar. ■

Nedskärningspolitikerna beslutar om fler bilfödslar.

Foto: Public Domain

aret var på väg från en by i närheten av Sollefteå mot BB i Ö-vik. De hann inte fram utan fick stanna efter vägen för att invänta ambulans. Den unga mamman Emma gav en känslosam TV-intervju efteråt och skriver i ett uppmärksammat facebookinlägg : ”Utan byxor och skor. Med navelsträngen hängandes och vår nyfödda i famnen får jag kliva ur bilen i snön, i minusgrader. Blottad för allmänheten. Fan ta er politiker.”

Tack och lov slutade det lyckligt!

Visst händer bilfödslar ibland, även när man har närmare till BB,

Under den gångna veckan aviserade regionstyrelsens ordförande Erik Lövgren (S) och Eva Sonidsson, S-ordförande i Västernorrlands län, att de är beredda att pröva ”alternativa driftsformer” för Sollefteå sjukhus.

De nämner som exempel både ”Norrtäljemodellen”, en samverkansdrift mellan kommun, landsting och föreningar som ”Ådalen reser sig” intresserat sig för, och en privat entreprenad som Moderaterna vill se.

De säger båda att beslut om förstudie/utredning bör tas på nästa regionfullmäktige.

Det har ännu inte hörts om det planeras några protester den 8 mars i Sollefteå. Det vore annars ett bra tillfälle och vi vill uppmana BB och sjukhuskämparna i Ådalen att delta med någon form av protester på den internationella kvinnodagen. ■

Det upprepas gång på gång att satsningar på primärvården – vårdcentraler och närakuter – ska rädda akutsjukvården.

Men utvecklingen med fler vårdcentraler i socionomiskt relativt starka områden fortsätter, samtidigt som det sker en urholkning av vården i förorterna och utanför storstäderna.

Foto: Stefan Lundqvist

Det finns för få vårdplatser i förhållande till patientinflödet och det råder brist på personal, särskilt sjuksköterskor med specialistkompetens. Det slår Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) fast i sin nya tillsynsrapport, som överlämnades till regeringen den 1 mars.

Trots alla varningar vägrar ansvariga politiker att ta tag i vårdkrisen för att skapa en hållbar lösning. I stället är en vanlig åtgärd att stänga ner vårdplatser. Idag är var tionde vårdplats stängd, samman-

lagt cirka 1 500 vårdplatser. Detta flyttar bara krisen till akutmottagningar, där patienterna får ligga kvar i flera dygn i väntan på att en vårdplats blir ledig.

behandling för psykisk ohälsa under graviditeten i jämförelse med kvinnor i övriga utbildningsgrupper, medan högutbildade kvinnor oftare får stödåtgärder på grund av förlossningsrädsla jämfört med lågutbildade.

INRIKES

2 MARS 2017 # 1 241

I korthet

S backar på nytt för

5

Fackprotest mot IKEA:s lönedumpning

L

önedumpning Den 23 februari demonstrerade Transport utanför IKEA-varuhus runt om i landet. Även i andra europeiska länder genomfördes protestaktioner mot IKEA. Anledningen till protesten är att IKEA använt sig av låglönearbetskraft för att transportera varor till sina varuhus.

vinstlobbyn

Strama flyktingpolitiken blir kvar

Å

terupprätta asylrätten Inför Socialdemokraternas kongress i Göteborg i april har S-ledningen gjort klart att högerkursen i flyktingpolitiken blir kvar.

Partistyrelsens formuleringar om ”att ge skydd åt människor på flykt kan aldrig vara ett lands ansvar” och att S ska stå upp för ”en reglerad invandring” kan endast tolkas som att den omläggning av flyktingpolitiken som inleddes hösten 2015 blir kvar.

M-raset fortsätter

M

Foto: Anders Löwdin / Socialdemokraterna

-krisen Moderaterna rasar och det är framförallt kvinnliga väljare som lämnar M. Enligt SVT/Novus senaste partisympatimätning har Moderaterna förlorat 3,3 procentenheter av sitt väljarstöd sedan den senaste mätningen I januari.

Efter att M-ledaren Anna Kinberg Batra i januari sagt sig vara beredd att samarbeta med SD för att fälla regeringen har Moderaterna rasat kraftigt i varenda opinionsundersökning.

I Yougovs senaste mätning som publicerades i Metro i förra veckan hade Moderaterna minskat med 4,4 procentenheter sedan januarimätningen och rasat ned till 17 procent. Det är partiets sämsta notering sedan Yougov började mäta.

Socialdemokratin fortsätter sin resa höger ut.

Socialdemokraterna ryggar tillbaka inför frågan om vinster i välfärden. Att en majoritet av svenska folket vill se ett vinsstopp struntar man i när näringslivet lobbar mot Reepalus vinstutredning.

LINA RIGNEY THÖRNBLOM

rs@socialisterna.org

R

yska revolutionen och internationella kvinnodagen fyller 100 år i år. 1917 var arbetarkampens historiska år, inte bara i Ryssland utan även i Sverige.

Det året sparkade också den svenska socialdemokratiska ledningen ut vänstern och partiet splittrades.

Hundra år senare visar Socialdemokraterna vilken resa högerut de har gjort sedan dess.

Reepalus vinstutredning slutade i ett förslag om ett vinsttak på sju procent. Svenskt Näringsliv gick bärsärk ändå. Arbetsgivarorganisationen anklagar LO för att använda sig av så kallade alternativa fakta i sin argumentation mot vinster.

Samtidigt har SVT:s granskning av SN:s kampanj visat sig innehålla felaktiga resultat i den beräkningssnurra som företag kan använda för att räkna ut sina vinster.

Resultaten har använts av flera företag i deras negativa remissvar till utredningen.

Utbildning, vård och omsorg hör enligt socialister till de mänskliga

rättigheterna. Det är orimligt att skattepengar skänks bort till företag som sedan väljer att behålla en del till privata vinster och aktieutdelningar. Men för riskkapitalister är den svenska skolmarknaden ett perfekt sätt att göra snabba klipp.

Garanterad insats genom skolpengen innebär att investeringar är näst intill riskfria. Bolagen behöver inte ta något som helst ansvar vid en konkurs. Däremot får den aktuella kommunen se till att eleverna har en annan skola att gå till, vilket var det som hände efter John Bauers konkurs.

Kommer ni ihåg VD:n för John Bauer-koncernen? Han som mitt under konkursen 2013, när lärare fick gå och elever byta skola, lade upp en bild på Facebook på en flaska vin värd närmare 800 kronor med kommentaren ”Because I’m worth it”.

Att skattepengar ges bort till privata vinster är inte endast oetiskt, det är också ett demokratiproblem. Även om delaktigheten från ”vanligt folk” är begränsad i till exempel

kommunala bolag eller i skolnämnder så är ledamöterna, vilka fattar beslut om hur skattepengarna ska fördelas, indirekt folkvalda. Men vid privatiseringar säljs även den politiska makten över medlen ut.

Och samtidigt som det största välfärdsbolaget Attendo förra året gjorde en rekordvinst på 649 miljoner kronor och 200 miljoner av dem delas ut till aktieägarna, så går vården på knäna.

Kommunals rapport Så mycket bättre från 2016, om skillnaden i löne- och arbetsvillkor i den privata jämfört med den kommunala äldreomsorgen visar att båda delarna är sämre i den privata: ”Även andelen deltidsanställda är högre i privat driven äldreomsorg. År 2015 arbetade 69 procent inom privat driven äldreomsorg deltid, jämfört med 62 procent inom kommunalt driven äldreomsorg”.

Att anställda i kvinnodominerade yrken fortfarande tvingas arbeta deltid är en allvarlig ekonomisk fälla som på lång sikt tvingar in kvinnor i fattigpensionens utsatthet. Även den tunga arbetsbelastningen i välfärden måste åtgärdas.

Införandet av en sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är nödvändig för att skapa fler arbetstillfällen och minska de arbetsrelaterade sjukskrivningarna.

Istället för att slösa bort pengar på vinstjagande företag borde pengarna satsas på välfärden.■

10 000 kr för en en etta i andrahand

B

ostäder En etta i andrahand i Stockholms innerstad kostar nu drygt 10 000 kronor per månad i snitt. På sex år har medelhyran för en andrahandsetta i Stockholms stad ökat med 55 procent.

Den akuta bristen på bostäder tillsammans med den nya privatuthyrningslag som den dåvarande Alliansregeringen införde år 2013 driver på den absurda prisutvecklingen.

Rekordvarm vinter i Arktis

G

lobal uppvärmning I januari var Arktis lokalt upp till 7 grader varmare än det som var normalt mellan 1981 och 2010.

– Det vi ser och mäter visar att uppvärmningen är ett faktum. Havsisen minskar och Arktis blir varmare generellt. När områdena i Arktis blir utan is värms de upp snabbare, vilket innebär mer utbyte av luft mellan Arktis och andra breddgrader, säger Ralf Döscher, klimatforskare på Rossby Center vid SMHI, till SVT Nyheterna den 22 februari.

Guldregn över storbankernas ägare

G

irigas revolt De fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank – gjorde en sammanlagd vinst på 82 miljarder kronor i fjol och delar ut rekordsumman 62 miljarder till sina aktieägare i vår. Det betyder att aktieägarna får tre av fyra vinstkronor.

Arbetarkvinnor värst drabbade

K

lass och kön Var fjärde arbetarkvinna är tidsbegränsat anställd och över hälften av alla kvinnor i arbetaryrken jobbar deltid.

Det visar LO:s rapport ”Anställningsformer och arbetstider 2017”. Rapporten visar att det är de mest osäkra formerna av tidsbegränsade anställningar som ökat mest. År 1990 var 42 000 behovs- och timanställda. 2016 hade 262 000 personer en sådan typ av anställning. .

INRIKES

2 MARS 2017 # 1 241

6

I S-styrda Luleå är det inte långt till nästa nedskärning.

Kallelse till internationell kvinnostrejk 8 mars 2017 Arbetet stannar och jorden skakar! Den 8 mars 2017 kommer världens kvinnor samlas tillsammans i ett gemensamt vrål genom en internationell kvinnostrejk.

Det är en dag då vi organiserar oss och omsätter i praktik den värld vi vill leva i.

När Barn- och utbildningsnämnden i Luleå redovisade sin resultat för 2016 släpptes bomben att nya stora nedskärningar hotar förskolan.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

U

nder 2015 och 2016 ”effektiviserades” förskolans budget med sammanlagt 19 miljoner kronor. Nu ska 20 miljoner skäras ned, bara under nuvarande år. Det är mer än tio procent av förskolans budget!

Under nästa väntas ytterligare nedskärningar på 6 miljoner kronor.

Ursäkten för neddragningar är att kostnader för förskolan i Luleå är högre än i andra ”jämförbara” kommuner. Ändå visar dock statistiken att Luleå kommun inte har färre barn per personal.

Istället är det annat som kostar mer, till exempel välutbildad personal eller stora och dyra lokaler, något som nu barn och personal ska få betala för med nya nedskärningar. Kostnaderna har till exempel blivit höga för de stora 6-8 avdelningsförskolor i två våningar som kommunledningen på sikt vill ska ersätta de flesta av de mindre förskolorna.

Förutom höga kostnader finns stora problem med arbetsmiljön och sjukskrivningar i de nya förskolorna, både för pedagoger och annan personal som kökspersonal.

En av förändringarna som väntas leda till besparingar är att förskolans matverksamhet nu administreras av grundskolan. Förskolan ska ”köpa mattjänsten” från skolan.

– Det är helt sjukt. Om jag ska baka något till ett personalmöte på förskolan så måste allt skrivas ned och skickas till skolan som i sin tur skickar en faktura till förskolan. Istället för att fokusera på barnen införs mer byråkrati, säger Josef Esberg som jobbat på många förskolekök – Istället för att skära ned borde kommunen satsa på att utveckla det som är bra i förskolan, och ge personalen bättre förutsättningar, framförallt genom ökad personaltäthet, säger Britta Berggren, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna. ■

Foto: Jonas Brännberg

Stålbad för förskolan i Luleå

#tamaktenöverdintid Den 8 mars 2017 tar vi makten över tiden och strejkar: För ett samhälle utan förtr yck och exploaterin g, där kvinnor och icke-binära behandlas med värdighet och respekt oavsett etnicitet, sexualitet, klass, funkt ionsvariation, ålder eller religion.

För alla dem som faller offer för patriarkalt våld och mord. För dessa röster som våldsamt släcks i Sveri ge och runt om i världen. I Sverige dödas mellan 15 och 20 kvinnor varje år.

För rätten att bestämma och ha autonomi över våra kroppar.

Mot mediernas reproduktion av sexism där våra och våra flickors kroppar framställs och erbjuds som en marknadsvara.

För att stoppa den nykoloniala kapitalistiska fram marsch som skapar och reproducerar ojämlika maktrelationer mellan fattiga och rika länder där kvinn or, barn och naturen drabbas värst.

För att inte leva under rädsla över att bli våldtagna eller att våra döttrar våldtas.

Vi organiserar oss och använder strejken som verktyg för att vi inte accepterar den patriarkala ordningen i det svenska samhället eller i världen.

Vi ser att läget är akut! Högerpopulismen och fascismens framfart gynnar och förstärker denna värld sordning som verkar repressivt och förtr yckande på oss alla.

Vi organiserar oss överallt: på våra arbetsplatser och i våra hem, i våra städer och i våra bostadsområden .

Kraften i vår rörelse är de band som vi knyter mella n varandra.

Strejken blir social och transnationell när den rör sig mellan arbetsplats och samhälle.

Vi är del av ett globalt kvinnouppror.

Vi organiserar oss för vi glömmer inte. För att vi älskar, för att vi drömmer och för att vi vågar kämp a för att skapa en värld utan patriarkat och förtr yck.

Den 8 mars 2017 strejkar vi i förändringens, femin ismens och framtidens namn.

Vi strejkar tillsammans i ett systerskap utan gräns er!

Feministisk aktionsgrupp för internationell kvinnostrejk 8 mars – Sverige, Stockholm, febru ari 2017

Dagens pensionssystem – en fattigdomsfälla Det drygt 20 år gamla pensionssystemet vilar på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna. Ännu har ingen utvärdering av systemet gjorts. Det var meningen att pensionssystemet skulle vara ekonomiskt stabilt och ge ekonomisk trygghet till pensionärerna. Men pensionerna har sänkts, i flera omgångar.

Med dagens pensionssystem kommer pensionerna att närma sig ca 40 procent av slutlönen, enligt Pensionsmyndighetens beräkningar.

BRITTA BERGGREN

rs.lulea@socialisterna.org

S

tatsminister Löfven tillsatte 2016 en utredning om pensionerna; ”De är olika och ska ses över”. PRO:s ordförande var glad att han fick med sig alla partier som står bakom det gällande pensionssystemet.

Men med tanke på dessa partiers politik i övrigt är risken stor för att det blir nya försämringar snarare än förbättringar.

Nya siffror, från EU:s statistikmyndighet Eurostat visar att andelen personer över 65 år som

riskerar att leva i fattigdom har ökat kraftigt i Sverige, från tio till 18 procent på tio år. Det är 355 000 personer. Bland pensionärer över 75 år riskerar en av fyra att leva i fattigdom.

Enligt Pensionsmyndigheten lever 225 000 pensionärer under fattigdomsgränsen idag. Antalet fattiga pensionärer har nästan fördubblats sedan 2006.

Att lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen skulle kosta runt 4,5 miljarder kronor varje år.

Utslaget på varje pensionär rör det sig om ungefär 1 700 kronor i månaden, enligt Pensionsmyndighetens beräkningar.

Mest akut är det för kvinnor. Det kan fungera när och om man är

två. Men när man blir ensam, då blir det svårare. I de flesta fall lever kvinnor längre och vill då ofta byta boende till något mindre och billigare.

Men det mesta som erbjuds idag är dyra bostadsrätter, och med låg pension nekas du lån.

Man kan ju undra hur det kommer sig att de som har varit med och byggt upp detta land, denna välfärd (som nu håller på att raseras) nu är tvungna att klara sig på 11 000 kronor i månaden. EU:s fattigdomsgräns ligger på 10 800 kronor. Hur kan det komma sig?

PRO har föreslår fem steg mot ett bättre pensionssystem; • Höjt bostadstillägg – så att det

täcker hela hyreskostnaden, upp till 7000 kronor per månad.

• Bättre uppräkning av pensionerna, även garantipensionerna måste följa inkomstutvecklingen.

• Bort med bromsen i pensionssystemet. Pensioner ska inte sänkas.

• Omfördela arvsvinsterna till de med lägst pension.

• Förändringar av pensionssystemet, så att alla får ett grundskydd och att en inkomstrelaterad pension läggs på denna.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) kräver dessutom en omedelbar höjning av pensionerna, låt banker och storföretag betala – riv upp pensionsuppgörelsen. ■

INRIKES

2 MARS 2017 # 1 241

7

De vårdanställdas kamp i Saarland visar en väg framåt.

Eskilstuna: Sälj inte ut hemtjänsten!

Den manifestation som Tillsammans för Eskilstuna arrangerade på Fristadstorget den 25 februari mot utförsäljningen av hemtjänsten sände en tydlig signal till beslutsfattarna.

Nathalie Söderberg från Tillsammans för Eskilstuna och som var en av talarna, berättar för Offensiv att: – Vår manifestation vill göra folk uppmärksamma om att med privatiseringar går man i fel riktning, och vi är många som tycker det.

– Det var rätt mycket folk som deltog, trots att det var en lördag och sportlov samt kallt. Men så klart man vill att det kommer fler folk. Men detta var inte den sista manifestaion som vi anordnar, det kommer fler aktionerr. ■ Caroline Bergström

Jättedemonstration för vården i Saarland 8 mars

S

edan hösten 2016 kämpar personalen på sjukhusen i den tyska delstaten Saarland för mer personal.

De vårdanställdas fackförbund ver.di kräver ett avtal som fastslår den minimibemanning som ska

råda på sjukhusen. För att öka trycket på arbetsgivarna genomfördes en varningsstrejk den 23 januari och en strejkkonferens med delegater från hela delstaten.

På strejkkonferensen beslöt man enhälligt att demonstrera på

den internationella kvinnodagen den 8 mars. Med hot om strejk gav arbetsgivarna upp kravet på söndagsbemanning den 8 mars. Nu mobiliserar man till demonstrationen i såväl Saarland som i andra delar av Tyskland. ■

Vårdprotest i London den 4 mars I helgen genomförs en stor demonstration i London för att rädda NHS – den offentliga sjukvården i Storbritannien som är allvarligt hotad av högerpolitikens nedskärningar och privatiseringar. ■

M & SD-blocket tar över Hässleholm

I måndags blev det klart att Moderaterna och Sverigedemokraterna tar makten i Hässleholm.

Moderaterna får ordförande­ posterna både i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Sverigedemokraterna får vice ordförandeposterna, även i kommunens övriga nämnder.

– Såvitt jag vet är det här är första gången, på det här sättet, som man röstar på varandras kandidater Moderaterna och Sverigedemokraterna emellan, kommenterar SVT Nyheters inrikespolitiske reporter Pontus Mattsson. ■

Fackseger i Bangladesh Efter den stora strejken bland textilarbetare i Bangladesh i december greps minst 35 fackliga aktivister och andra arbetsrättskämpar. De har nu äntligen frigivits efter stora protester och påtryckningar, bland annat från den globala fackföreningsrörelsen IndustriALL. LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

I

Global kampanj gav resultat: 35 aktivister har frigivits.

december förra året strejkade tiotusentals textilarbetare för högre löner i Bangladesh, vilket ledde till en fem dagars nedstängning av ett tjugotal fabriker i industriområdet Ashulia utanför huvudstaden Dhaka. Strejken attackerades hårt av polis och ledde till att tusentals arbetare förlorade sina jobb. Sedan den 21 december har minst 35 fackföreningsledare och andra förespråkare för arbetares rättigheter varit fängslade.

Efter stora protester både bland arbetare i Bangladesh och internationellt, samt starka påtryckningar från globala fackförbund har nu majoriteten av de fängslade släppts

fria. Det pågår diskussioner mellan IndustriALLs (en global fackfederation) Bangladesh-sektion, arbetsmarknadsministeriet och arbetsgivarorganisationen för Bangladeshs textiltillverkare och exportörer. Enligt ett avtal ska nu alla som fängslades under strejken frisläppas och alla anklagelser läggas ner.

Arbetare över hela världen har visat sin solidaritet med de fängslade arbetarna genom att demonstrera utanför Bangladeshs ambassader i minst 16 olika huvudstäder på flera kontinenter. De globala protesterna har satt stark press på landets ledning och på textilindustrin.

Strejken i december bröt ut på grund av de dåliga arbetsförhållandena och de låga löner som textilarbetarna lever med. I snitt tjänar en textilarbetare i Bangladesh runt 600 kronor i månaden. Samtidigt som de kläder de tillverkar säljs av internationella storföretag som H&M, Zara och GAP som tjänar mångmiljardbelopp har tillverkarna inte råd att försörja sina familjer på de låga lönerna. En textilarbetare i Bangladesh tjänar mindre än en femtedel av landets levnadslön.

Frisläppandet av de fängslade fackliga aktivisterna är en stor seger för Bangladeshs arbetarrörelse, och visar vilken kraft en enad rörelse med globalt stöd kan ha. Det som krävs nu är en ny satsning på hårda krav om bättre villkor och rejält höjda löner för Bangladeshs textilarbetare.

Arbetarrörelsen har visat regeringen och storföretagen att den inte ger upp utan kamp, och nu är det tillfälle att trycka på ytterligare när de redan backar.■

OKTOBERREVOLUTIONEN 1917

2 MARS # 1 241

8

En revolution för kvinnans fri

För hundra år sedan gick Petrograds arbetarkvinnor ut i strejk på den internationella kvinnodagen den 8 mars 1917 (den 23 februari enligt den gamla julianska kalendern som då fortfarande användes i Ryssland).

Det var kvinnliga medlemmar i bolsjevikpartiet som drev på för att göra den internationella kvinnodagen till en demonstrationsdag med strejker. Några dagar senare föll tsardömet samman och i oktober/november 1917 genomfördes den socialistiska oktoberrevolutionen.

De progressiva åtgärder som infördes efter oktoberrevolutionen 1917 av bolsjevikerna visade en väg framåt mot avskaffande av kvinnoförtrycket och förtrycket av hbtq-personer.

Denna artikel av Emma Quinn, från Rättvisepartiet Socialisternas irländska systerparti Socialist Party från 2016 översattes i början av detta år och publicerades i sin helhet med notförteckning på Rättvisepartiet Socialisternas speciella hemsida om Revolutionsåret 1917: revolutionen1917.wordpress. com I Offensiv publicerar vi här en förkortad version och av utrymmesskäl finns inte notförteckningen med.

I

ngen annan händelse i historien har blivit mer förvrängd av det kapitalistiska etablissemanget än den ryska revolutionen.

I beskrivningarna av revolutionen nämns knappt kvinnors roll och än mindre de massiva vinsterna för kvinnor som revolutionen gav.

Bolsjevikpartiet och arbetarklassens fullständiga störtande av kapitalismen och jordägarväldet 1917 sporrade till en genomgripande samhällsförändring, vars like aldrig har setts vare sig förr eller senare. Bolsjevikerna kunde ta makten just därför att de var en röst för de förtryckta massorna, arbetarna, de fattiga och kvinnorna.

Bolsjevikerna erkände, samtidigt som de betonade arbetarklassens betydelse för att förändra samhället i sin helhet, att kvinnorna drabbas av ett dubbelt förtryck med rötter i kapitalismens och bondesamhällets patriarkat. För bolsjevikerna var kvinnors frigörelse en avgörande del av kampen för ett socialistiskt samhälle. Kvinnor spelade ledande roller i bolsjevikpartiet både på riksplanet och lokalt. Revolutionen omvandlade också medvetenheten och livet för arbetarkvinnor i stor skala.

I upptakten till revolutionen spelade kvinnor en viktig roll både för tsarregimens fall och för bolsjevikernas seger. När tiotusentals kvinnor gick ut på gatorna i februari 1917, i de händelser som ledde till februarirevolutionen, var deras krav fred, bröd och rättvisa. Protesten bröt ut på den internationella kvinnodagen, som i sin tur införts till Ryssland av den bolsjevikiska aktivisten Konkordia Samoilova bara fyra år tidigare – 1913.

Bolsjevikiska kvinnor spelade en nyckelroll i mobiliseringen till demonstrationen. De satte upp cirklar för agitation bland kvinnliga arbetare och soldathustrur i hela staden, som fortsatte att kampanja trots ständiga trakasserier från

myndigheterna. Bolsjevikpartiet, inklusive dess kvinnliga medlemmar, hade lidit svårt under repressionen ända sedan 1914 på grund av deras pålitliga motstånd mot första världskriget. Många fängslades eller tvingades i exil. Detta och krigets brutalitet mot arbetarklassen inspirerade dem till att fira den internationella kvinnodagen med en antikrigsdemonstration. Den 23 februari tog arbetare i Petrograd till gatorna, med kvinnor i täten som ropade till fler att gå med dem och till soldater att inte skjuta utan marschera med. ”På kvinnodagen den 23 februari 1917 utlystes strejk på majoriteten av fabriker och anläggningar.

Kvinnorna var i en mycket militant stämning – inte bara de kvinnliga arbetarna, utan också den stora massan av kvinnor som köar för bröd och fotogen. De höll politiska möten, de dominerade gatorna, de rörde sig mot stadens duma med krav på bröd, de stoppade spårvagnar. ´Kamrater, kom ut!` ropade de entusiastiskt. De gick till fabriker, de blev fler, de kallade på arbetare att lägg ned sina verktyg. Allt som allt var kvinnodagen en enorm framgång och gav upphov till den revolutionära andan” skrev Anna och Maria Uljanov i bolsjevikernas tidning Pravda den 5 mars 1917.

När arbetarna och de fattiga under bolsjevikernas ledning sedan grep makten och störtade den provisoriska regeringen i oktober, var det fler kvinnor som stormade Vinterpalatset än som försvarade det, även om motsatsen har påståtts.

Den 17 december 1917, bara sju veckor efter utropandet av världens första arbetarstat, avskaffades kyrklig vigsel och en mycket lättillgänglig skilsmässa legaliserades.

Följande månad infördes en ny familjelag där kvinnor och män blev juridiskt jämställda, termen ”ille-

Alexandra Kollontaj, socialist och feminist, rakt ovan.

gitima barn” (utanför äktenskapet) avskaffades. Det här ansågs så avgörande att bolsjevikerna tog dessa steg samtidigt som de försökte avsluta världskriget, förhindra ett inbördeskrig, frigöra bönderna samt kickstarta industri och ekonomi.

Under 1920 utökades familjelagen och varje förändring åtföljdes av en fullständigt offentlig diskussion och debatt. Från sina första dagar gick den ryska socialistiska propagandan ut på att argumentera för jämställdhet för kvinnor, men nyckelfrågan för bolsjevikerna var kvinnornas slaveri i den traditionella familjen. Före revolutionen var en kvinnas liv strikt utstakat: att gifta sig, vara monogam, få barn, knytas till ”det eviga slitet i kök och barnkammare”. Kvaliteten på kvinnors liv togs det aldrig hänsyn till och deras lycka och glädje var irrelevanta.

Bolsjevikerna ville utmana denna patriarkala ordning och den roll den ryska ortodoxa kyrkan spelade. Det bildades en kvinnobyrå – Zhenotdel – med Inessa Armand som chef. ”Så länge de gamla familjeformerna, hemlivet och barnuppfostran inte avskaffas kommer det att bli omöjligt att avskaffa utnyttjandet och slaveriet, det kommer bli omöjligt att bygga socialismen”, menade Inessa Armand.

Revolutionen gjorde en heroisk insats för att förstöra den så kallade ”familjehärden” och började

genomföra ett planerat system för social omsorg däribland förlossningshus, kliniker, skolor, daghem och förskolor, sociala matsalar och tvättstugor, som alla syftade till att lindra kvinnornas begränsningar i hemmet. Betald mammaledighet både före och efter födseln introducerades och tillgång till amningsrum på arbetsplatser, med avbrott i arbetsdagen var tredje timme för varje nybliven mamma.

Abort legaliserades 1920.

I november 1918 ägde den första allryska konferensen för arbetande kvinnor rum, trots att inbördeskrig brutit ut och landet var ödelagt av första världskriget. Över tusen kvinnor slöt upp. Arrangörerna upprepade att kvinnors frigörelse gick hand i hand med byggandet av socialismen.

Strax efter att inbördeskriget bröt ut grundades kvinnobyrån Zhenotdel. Denna organiserade litterära studiecirklar, politiska diskussioner och workshops om hur man organiserar service på arbetsplatsen, som exempelvis barnomsorg. År 1922 hade antalet kvinnor i kommunistpartiet (bolsjevikpartiet) vuxit till över 30 000. Trots krigsnöden försåg Röda armén Zhenotdel med ett eget tåg och tillgång till järnvägen, så att de kunde

resa runt i landet och skapa nya lokalgrupper. Tusentals kvinnor anslöt sig.

Under den efterrevolutionära perioden såg bolsjevikerna till att garantera en bred och och löpande debatt om sexuella frågor, vilket var en stor förändring jämfört med den tidigare regimen, även när de kämpade för att hålla ut i väntan på en socialistisk revolution i andra länder. Det här kom direkt från den socialistiska utgångspunkten att arbetarklassens frigörelse är dess eget verk. Ändringarna i familjelivet och familjestrukturen ledde för många till en total förändring av deras syn på relationer. År 1921 gjorde kommunistiska ungdomsförbundet en undersökning som visade att 21 procent av männen och 14 procent av kvinnorna tyckte att äktenskap var det idealiska. 66 procent av kvinnorna föredrog långsiktiga relationer baserade på kärlek och 10 procent föredrog relationer med olika partners. År 1918 ägde det rum 7 000 skilsmässor jämfört med endast 6 000 vigslar i Moskva.

Alexandra Kollontaj försvarade de radikala förändringarna och förklarade: ”Den gamla familjen där mannen var allt och kvinnan var ingenting, i en typisk familj hade kvinnorna ingen egen vilja, ingen tid för sig

2 MARS 2017 # 1 241

9

igörelse och hbtq-rättigheter

tionen och andra arbetaruppror i Europa, hade skapat förutsättningar för en byråkrati att komma till makten. Detta innebar en politisk kontrarevolution där Stalin och byråkratin med auktoritära åtgärder försökte krossa arbetarklassens medvetande, aktivism och demokrati. Internationellt använde de sin auktoritet till att förhindra segrar för den socialistiska rörelsen i utlandet, allt i syfte att konsolidera en svällande byråkrati på toppen av planekonomin. Denna kontrarevolution stoppade inte bara kampen för socialismen – ett demokratiskt samhälle inom alla områden – den angrep också medvetet framgångar för kvinnor och hbtq-personer.

Progressiva lagar drogs tillbaka.

Homosexualitet kriminaliserades igen. Den patriarkala familjen uppmuntrades som ett medel för social kontroll. Den berömda låten från den arbetande kvinnorörelsen i början av 20-talet, ”Bröd och rosor”, och raden ”kvinnornas resning innebär allas resning”, sammanfattar omvänt behovet för byråkratin av att angripa de vinster som gjorts av kvinnor i ett försök att trycka tillbaka arbetarklassens medvetande, aktivism och ställning i allmänhet.

”Ut med slaveriet i köket – nu ska ett nytt liv börja!”.

själv och inga pengar, detta förändras inför våra ögon”.

Bolsjevikerna ansåg att relationer bör baseras på fria val och personlig samhörighet, inte ekonomiskt beroende. De försökte undergräva den patriarkala familjen genom att tillhandahålla offentliga tjänster för att ersätta hushållsaktiviteter och möjliggöra fritid, som de såg som en del i paketet till att bygga socialism. Åren 1917-1920 förekom det gott om sexdebatter, utforskning av sexualitet och experiment spridda över hela landet. Samhällets radikalisering slutar inte efter revolutionen. Pravda tryckte många artiklar och brev som diskuterade sexfrågor. Ungdomar i synnerhet var angelägna om att utforska sin sexualitet.

Prostitution avkriminaliserades 1922, medan koppleri förbjöds. Kliniker öppnades för kvinnor med sexuellt överförbara sjukdomar och sexualupplysning och arbetsträning erbjöds.

Bolsjevikiska sexbrottslagar var utmärkande för könsneutralitet och förkastande av moralism och moraliserande språkbruk. I sexualbrottslagen stod att brotten är ”skadliga för hälsa, frihet och värdighet” för offret.

Våldtäkt definierades i lagen som ”otillåtet sexuellt umgänge genom antingen fysiskt eller psykiskt våld.”

År 1921 var inbördeskriget över, miljontals hade förlorat livet, industrier var förstörda, svält, hunger och sjukdomar bredde ut sig. Statens verkliga resurser överensstämde inte alls med den vision och de intentioner som revolutionärerna hade. Ekonomin stod på randen till kollaps. År 1921 infördes den nya ekonomiska politiken (NEP), som innehöll en begränsad mängd marknadsmekanismer i ett försök att hålla ekonomin igång.

NEP var ett försök att återställa produktionen för att vidmakthålla arbetarstaten och vinna tid i väntan på stöd från revolutioner i mer utvecklade länder, särskilt Tyskland med dess stora ekonomi och starka arbetarrörelse, men NEP resulterade i nedskärningar.

Givet att staten inte hade råd att tillgodose barnomsorgen och att det var vanligt att män övergav mödrar, började staten utfärda barnbidrag för ensamstående mammor. Staten tryckte broschyrer och flygblad för att kvinnor skulle känna till sina rättigheter. Domstolarna skulle vara partiska till förmån för kvinnor och prioriterade barn framför männens ekonomiska intressen. Vid ett tillfälle delade domstolen betalningen av underhåll på tre eftersom mamman hade haft förhållanden med tre potentiella fäder.

Ryska revolutionen förändrade också livet för hbtq-personer.

Under tsaren var homosexualitet kriminaliserat. Lesbianism, liksom kvinnors sexualitet i allmänhet, ignorerades fullständigt. Efter revolutionen avkriminaliserades homosexualitet när alla antigaylagar avlägsnades från strafflagen 1922.

I sin essä Sex och sexualitet i Ryssland beskriver Jason Yanowitz revolutionens effekter för homosexuella och transpersoner. Många tog revolutionen som en möjlighet att leva öppna liv. Samkönade äktenskap var lagliga. Hur utbredda de var är okänt då begränsad forskning har gjorts på detta område, men åtminstone ett rättsfall etablerade dess laglighet. Det fanns de som bestämde sig för att byta kön efter revolutionen och 1926 blev det tillåtet att byta kön i pass.

Intersexuella och transpersoner fick medicinsk vård och demoniserades inte längre. Forskning om dessa frågor var statligt finansierad och tillstånd beviljades att utföra könskorrigerande operationer på begäran av patienten. Öppet homosexuella fick tjänstgöra i regeringen och andra offentliga positioner. Georgij Tjitjerin, till exempel, utsågs kommissarie för utrikesministeriet 1918. Han

var en öppet homosexuell man med en utlevande stil. Det var på den tiden otänkbart att en sådan person skulle få en motsvarande position i en kapitalistiskt stat. År 1923 ledde hälsokommissarien en delegation till institutet för sexuell vetenskap i Berlin och beskrev de nya lagarna kring homosexualitet som ”avsiktligt frigörande, allmänt accepterat i samhället och ingen vill upphäva dem ”. Åren av krig mot tsarens stödtrupper och imperialistiska arméer som ville krossa den nya arbetarstaten, och ytterst revolutionens totala isolering efter nederlagen för den tyska revolu-

1917-2017

Byråkratins tillväxt och Stalins upprivande av revolutionens framsteg minskar inte betydelsen av bolsjevikerna och deras program. Aldrig tidigare hade kvinnorna kunnat göra en sådan insats i politiken.

Aldrig tidigare hade en ledning eller politisk kraft försökt säkra stöd för kvinnor eller hbtq-personer genom att utgå från deras livskvalitet och lycka. Några av de landvinningar som gjordes av den ryska revolutionen för hundra år saknas fortfarande i många länder idag, till exempel i Irland där kyrkan och staten fortfarande är sammankopplade och det avskyvärda konstitutionella förbudet mot abort kvarstår.

Oktoberrevolutionen är fortfarande ett obestridligt och inspirerande bevis på oupplösliga samband mellan kampen mot alla former av förtryck och arbetarklassens kamp för en socialistisk förändring.■

a dan den rysk t helt sekel se et de tt ta gå ör t st de g, t si ste rar at re och fattiga re År 2017 marke e världen. Arbeta e volutionen satt ad Re ak r. sk be n to ne ok i n te ak revolutio m er g en öv . i februari och to l förtryckta värld til pp ho v tsarens diktatur ga h ngens och världskriget oc mma år fick ku sa e ig er stopp för första Sv i r kvinnor så som r och revolte l arbetare och til Hungerkravalle er ift rg te ef t att darra – kapitalets mak as. nde, nde därmed vinn rätta om vad som verkligen hä ku lika rösträtt be t at et år r er unde t förklara hur Offensiv komm opaganda sam pr ts he s rn ge besvara hö urartade ssland senare revolutionens Ry k diktatur. till en stalinistis

KVINNOKAMPENS HISTORIA

2 MARS 2017 # 1 241

10

Den outtröttliga agitatorn Att följa Kata Dalström (1858-1923) genom hennes politiska liv är att följa den unga arbetarrörelsens olika faser. Att läsa om hennes agitation ger en ovärderlig inblick i hur rörelsen byggdes och väcker en socialistisk önskan att vi en dag ska komma tillbaka till dessa rötter av massorganisering. Att se misstaget med kvinnofrågans underordnade roll, feministernas debatter och genusaspektens genomslagskraft är också det nödvändiga lärdomar för dagens aktivister.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

V

id första anblicken är det en paradox att Kata Dalström, som kom från en högborgerlig miljö, efter mer än hälften av sitt liv sadlar om till socialist. Och inte bara det, hon blir en av de mest orubbliga försvararna av socialismens grundläggande principer genom år av kris och svek. Men dels var kanske den goda ekonomiska standarden hemmavid en förutsättning för att hon skulle kunna sig ut på agitationsresor i Sveriges alla hörn, ofta under hälften av årets dagar. Dels var de flesta av de sju barn hon födde inte så små när aktivismen grep tag om henne på allvar, dels hade hon råd med tjänstefolk – så som det såg ut i välbärgade hem på den tiden.

Feministen Ellen Key skällde på sjubarnsmamman Kata Dalström för att hon inte var hemma och tog hand om barnen, men Key hade

”

säkring, ensamstående mammors rätt, änkepension, BB, barnkolonier, barnmorskehjälp, utbildning i spädbarnsvård, kamp mot fosterfördrivningslagen och allmän och lika rösträtt. Främst den syndikalistiska rörelsen kämpade för preventivmedel. Något som Kata Dalström var motståndare till. År 1898 valdes Kata in i Norraoch Mellersta distriktsstyrelsen för S som den första kvinnan någonsin i en styrelse i ett politiskt parti. Sitt första offentliga tal hade hon hållit redan fyra år tidigare, för Stockholms Allmänna kvinnoklubb.

Hon talade för rösträtt. År 1862 hade ogifta kvinnor fått samma rösträtt som män medan gifta inte var myndiga (de var bihang till mannen) och saknade rösträtt. Att kvinnorna var omyndiga användes som skäl för arbets-

Ni har guldet, vi har arbetet, och utan vårt arbete blir ert guld i det närmaste värdelöst

själv inte några barn. De var båda pionjärer som prövade sig fram.

Kata Daström startade aktivismen i Föreningen för gift kvinnas äganderätt (som tillsammans med Fredrika Bremerförbundet startade den borgerliga kvinnorörelsen), men gick 1893 med i det nya socialdemokratinska partiet då hon såg hur borgarna helt negligerade de kommunala och sociala frågor som kunde förbättra vardagen för vanliga kvinnor.

Den socialistiska kvinnorörelsen drev genom åren krav på lika lön för lika arbete (kvinnor hade ofta hälften av männens löner), höjda löner, bättre arbetsmiljö, rätten till arbete, 8 timmars arbetsdag (arbetsdagen kunde vara uppåt 16 timmar), bostäder (90 procent av arbetarfamiljerna bodde i ett rum och kök), rätt till fritid, bort med smutslitteraturen, utbildning fri från kyrkan, moderskapsför-

givare att ge dem så låga löner.

Rösträtten var helt klassbaserad.

Man måste ha minst 800 kronor i årsinkomst för att rösta – vilket få hade. Det fanns en 5 000-gradig röstskala (ju högre inkomst desto fler röster), vilket 1909 blev en fyrtiogradig skala i valet till kommuner/första kammaren, medan de flesta män, men inte kvinnor, fick lika rösträtt till andra kammaren.

Vidare hade mannen rätt att neka kvinnan arbete, äganderätten i familjen och rätten till barnen.

Det är idag inte självklart att förstå hur kvinnors underordnade ställning – ofta isolerade i hemmen (år 1900 förvärvsarbetade bara 19 procent av alla kvinnor) – påverkade synen bland aktivisterna. Kvinnor i gemen var politiskt konservativa.

Därför var Kata Dalström först tveksam till om allmän och lika rösträtt skulle vara ett dagskrav, enligt vännen Fredrik Ström i boken Kata Dal-

ströms liv. Trots att hon länge kämpat för kvinnor och arbetares rösträtt, accepterade hon S-ledningens splittringslinje 1905-1908. Liberalerna hade stått för kvinnlig rösträtt, men när de bildade regering 1905 drev de, med stöd av S-riksdagsgruppen, igenom att det var taktiskt rätt att först verkställa rösträtt för män.

Ungdomsförbunden och kvinnoavdelningarna rasade (alltså utan stöd av Dalström i början) och byggde en opposition. Eva Schmidt skriver om det här i boken Kvinnor, Kamrater. Först 1908 segrade oppositionen och även S-riksdagsgruppen skrev in samma krav i sitt program som partiet haft sedan starten på allmän rösträtt för män och kvinnor.

Den borgerliga kvinnorörelsen krävde, även när LKPR med sin massnamninsamling bildades 1903, enbart lika rösträtt för män och kvinnor – d v s klassröstningen skulle fortsätta och de flesta män och kvinnor vara utan rösträtt. I opposition mot detta ansåg Kata Dalström att det inte fanns en ”kvinnosak”. Klassklyftorna var så pass genomgående och splittrande i hela samhället. Hon menade att kvinnors underordning skulle lösas den dag kapitalismen och klassamhället avskaffats, under socialismen.

Hur som helst, huvuduppgiften

var som alltid organisering. Väldigt få kvinnor var organiserade i fackföreningar eller i partiet. Kata Dalström var hård mot de manliga partikamraternas fördomar mot kvinnor. Lika hård var hon mot många medsystrar med svagt engagemang.

Varken parti eller fackföreningar gjorde, trots många påtryckningar, några märkbara försök att nå ut till de kvinnliga arbetarna eller kämpa emot de låga kvinnolönerna. Därför startade 1892 bland andra tobaksarbeterskan Amanda Lock, tvätteriarbeterskan Anna Söderberg och intellektuella som Kata Dalström, Amanda Horney och Emilie Rathou Stockholms Allmänna kvinnoklubb. År 1902 ombildades den till kvinnornas fackförbund som varade i sex år. År 1906 organiserade förbundet 1037 kvinnor, varav de flesta var sömmerskor, i 32 avdelningar.

Men för att stanna lite vid Kata Dalströms stora gärning – agitationen. Hon förefaller ha varit helt outröttlig i att susa runt i de mest obekväma färdmedel i flera decennier och tala i möte efter möte.

En normal höst kunde se ut

som den 1906 som Rut Bergström beskriver i Agitatorn Fru Kata: ”Den 17 juli är hon i Torneå varifrån hon reser till Falun och Borlänge. Under september agiterar hon i Jämtland, Härjedalen, Medelpad och Västerbotten. I Umeå bildar hon en ungdomsklubb den 30 september och hälsar till sin brevvän Fredrik Ström”. År 2015 gav Murbruk förlag ut en nyutgåva av Dalströms egna reseberättelser 1900-03, Resor i framtidslandet. Det är fantastiska skildringar av arbetarnas liv, så som rallarna i Norrbotten, sågarbetarna i Gävle och textilarbetarna i Norrköping.

Också hur arbetarrörelsen växer fram. Alla dessa nybyggda Folkets Hus som finns i varenda liten ort.

De var ofta byggda med samlingssalar som rymde 600 till över tusen besökare, och det var vanligt att Katas föredrag drog en så stor publik.

Där Folkets Hus inte fanns kunde det vara svårt att hålla möten, till och med utomhus, då bolagen ägde marken. Det hände att möten fick hållas gåendes med publiken på flera hundra uppställda i två led längst landsvägen. Allt från jordhögar till stenar har agerat talarstol.

Det var inte heller ovanligt med tal i 1,5 timme. Genom denna muntliga tradition utbildades ett skikt av arbetarklassen. Det kunde vara om rösträtten, ofta var det att grundläggande förklara socialdemokratins program. Hon stödde helhjärtat det socialdemokratiska ungdomsförbundet och talade om ”Ned med Vapnen!” mot vapenskramlet mot Norge 1905, ”Rättning vänster!” – mot förborgerligandet av S-ledningen och med Röda bilen-turnén för uppbyggandet av fackföreningsrörelsen efter nederlaget i storstrejken 1909.

Agitationsmö-

2 MARS 2017 # 1 241

tena var stor underhållning och sensation på orterna och samlade även motståndare. Kata var ett rött skynke för borgarpressen. I Resor i framtidslandet finns en recenssion i Smålands Allehanda 1903. ”Det väckte i alla fall djupt smärtsamma känslor hos en att skåda denna maka och moder, som stod där och slungade ut bland sitt hemlandskaps ungdom denna missnöjets, lögnens, vanvettes och laglöshetens draksådd. Det kommer eder korrespondent att tänka på vad en framstående tänkare sagt: Kvinnan kan aldrig gå någon medelväg, antingen måste hon vara en ängel eller en – djävul.”

Offensiv har i tidigare artiklar i år skrivit om de dramatiska åren 1917 och 1918, som kan beskrivas som förrevolutionära med massdemonstrationer, generalstrejker och till och med arbetarråd och soldatdemonstationer på svensk mark, som 1918 ledde till att borgarklassen och kungahuset gick med på en urvattnad rösträtt – lika för män och kvinnor – för att undvika en fullbordad revolution. Efter att vänstern och ungdomsförbundet uteslutits 1917 bildades Sveriges Socialistiska Vänsterparti i maj 1917 med Kata Dalström som en av ledarna. År 1920 deltog hon på de ryska revolutionära kvinnornas rikskonferens i Moskva samt representerade SSV vid Kommunistiska Internationalens andra kongress.

Kata Dalström var under hela sitt liv troende och anslöt sig i slutet av livet till buddhismen.

Religiositeten bidrog säkert till att hon inte hade en rak ideologisk marxistisk hållning, vilket för övrigt gällde för hela SSV, som var en samling av massa olika inriktningar som enades i sin kritik mot den socialdemokratiska högern.

Kata Dalström älskades för sin pionjärinsats och åtta tusen följde sorgetåget som den 16 december 1923 följde henne till graven. Avslutningsvis några av Katas egna ord: ”Skäms våra representanter i riksdagen för att föra socialismens talan, nåväl låt oss skämmas för att ha sådana representanter.

Vi socialdemokrater kämpar på klasskampens grund. Vi vill icke ha gränserna utplånade mellan oss och de borgerliga, då upphöra vårt existensberättigande” (Stormklockan 1913 i artikeln Är partiprogrammet annulerat? Återgivet i Kata Dalström i agitationen, Harriet Clayhills). ”Vi vägra våra utsugare vår arbetskraft intill dess man lärt sig att respektera både vårt människovärde och vår medbestämmande rätt. Ni har guldet, vi har arbetet, och utan vårt arbete blir ert guld i det närmaste värdelöst”, om betydelse av strejkvapnet 1909.

(Hundra år av gemenskap) ”Vårt ekonomiska system – med fri konkurrens – är hjärtslitande! Det är ovärdigt en civiliserad mänsklighet.

Systemet måste bort! Och i privatkapitalismens ställe måste samhällsproduktionen komma” (Kata Dalström i agitationen, Clayhills). ■

11

Sylvia Pankhurst, framträdande suffragette som stödde oktoberrevolutionen.

Suffragetternas kamp för rösträtten Allmän rösträtt var länge en hård och historisk kampfråga för kvinnor. De som kämpade för detta har vi att tacka för idag, men det ger oss även en viktig lärdom: att våra rättigheter inte har kommit och inte kommer från intet.

MINELA MAHMUTOVIC

rs.gbg@socialisterna.org

S

uffragetterna kallas de kvinnor som framför allt i Storbritannien kämpade för rösträtt för kvinnor. De flesta var organiserade i Womens’ Social and Political Union (WSPU) som startades och leddes av Emmeline Pankhurst och hennes två döttrar.

Rösträtten var en av de största kampfrågorna under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

På den tiden sågs den gifta kvinnan inte som myndig, utan enbart som mannens egendom. Detta var en del av det större kvinnoförtryck som bland annat innebar att en gift kvinna inte fick lönearbeta utan mannens tillstånd och att våldtäkt inom familjen inte var ett brott.

Det var däremot inte bara kvinnor som inte hade rösträtt

utan fattiga i allmänhet. Ju mer du hade i inkomst, desto fler röster fick du. De som hade en årsinkomst på mindre än 800 kronor (motsvarande dagens 50 000 kronor) fick inte rösta alls.

Suffragetterna är än idag kända för sina militanta aktioner i kampen för rösträtt. Det handlade bland annat om att störa parlamentets möten och hungerstrejka när de hade hamnat i fängelse (många blev på lösa grunder politiska fångar). Några få tog frågan till det extrema, där bland annat en person tog sitt liv offentligt.

Det som mest gjorde att suffragetterna och kampen gick framåt var massdemonstrationer som byggde på kollektiva ageranden och på att visa sin styrka genom an-

talet. År 1908 genomfördes en av de största demonstrationerna någonsin i Storbritannien med 250 000 deltagare. Trots polisvåld, tortyr och risk att bli socialt utfryst av såväl familj som grannar gav suffragetterna inte upp.

Suffragetterna var inte en enhetlig politisk rörelse. Bland dem fanns välbärgade kvinnor som inte lyfte frågan om allmän rösträtt utan enbart om lika rösträtt för män och kvinnor, det vill säga att de rikas rösträtt även ska innefatta rika kvinnor.

Det fanns också de socialister i rörelsen som motsatte sig patriotismen under första världskriget och även lyfte andra frågor som åtta timmars arbetsdag, frågor som betonade kampen mot klassamhället där kvinnoförtrycket har sitt ursprung. En stor andel av medlemmarna var till en början medlemmar i det socialistiska Independent Labour Party i landet.

En avgörande händelse för suffragetterna var när första världskriget bröt ut och kampen trappades ner.

Som resultat slutade de med hungerstrejker och blev frisläppta ur fängelset av regeringen på grund av deras positiva inställning till kriget.

I och med detta blev det en splittring bland suffragetterna, där den mer militanta delen med socialisten Sylvia Pankhurst i spetsen agiterade för fortsatt kamp. Denna grupp lämnade WSPU och bildade Women’s Suffrage Federation som sedan utvecklades till The Workers´ Socialist Federation och blev därefter en del av det dåvarande kommunistpartiet.

Trots att en del av suffragetterörelsen vek sig när det gällde kriget var det ändå vissa som fortsatte kämpa. Att rörelsen vann sin första seger år 1918 var en kombination av suffragetternas ihärdiga kamp, kriget som tvingade staten att ge kvinnor en större roll i annat arbete än hushållsarbetet och ryska revolutionen som gav ett ökat självförtroende för socialister och kämpande aktivister och som fick borgarklassen att ge rättigheter i rädsla för en spridning av revolutionen.■

INTERNATIONELLT

2 MARS 2017 # 1 241

12

Trots regimens attacker utmanas den kvinnofientliga politiken.

Kvinnokamp mot Putin Traditionellt har internationella kvinnodagen varit en helgdag i Ryssland. Men från att vara en kampdag blev den under stalisnismen en dag där kvinnor tilläts vila medan männen uppvaktade med blommor, choklad och ett nedlåtande ”tack” till kvinnorna för deras heroiska arbete de resterande 364 dagarna.

Men nu är även denna helgdag hotad.

ROB JONES

cwi@worldsoc.co.uk

D

et är symboliskt att kvinnodagen i år visserligen är en ledig dag, men att helgdagen Fosterlandets försvarares

dag – männens dag – den 23 februari utsträcktes till en fyra dagars patriotisk festival underblåst av en allt mer kvinnofientlig och patri-

arkal reaktion som piskas fram av president Vladimir Putins regim och den ryska ortodoxa kyrkan.

Bara ett par dagar innan hade ett nytt lagförslag skyndats igenom i duman (parlamentet) som avkriminaliserar våld i hemmet och gör det till ett bötesbrott.

Tidningen Komsomolskaya Prav­ da yttrade förnöjt att ”kvinnor ska bära sina blåmärken med stolthet och trösta sig med att de med större sannolikhet kommer att föda söner.”

Premiärminister Medvedev strödde salt i såren när han tillkännagav att

kvinnor skulle få en present till 8 mars – en ny regeringsstrategi ”till försvar av kvinnors rättigheter”.

Till och med arbetsmarknadsministeriet som ska ansvara för den nya strategin har avslöjat omfattningen av diskrimineringen mot kvinnor. Även om kvinnor utgör 49 procent av arbetskraften så utgör deras löner endast 72 procent av männens. Man visar också hur svårt det är för kvinnor att uppnå höga ansvarsposter – endast 18 procent av valda representanter för det styrande ”Förenade Ryssland” är

kvinnor, färre än 6 procent av oppositionspolitikerna är kvinnor.

Men den så kallade nya strategin innehåller inga seriösa förslag på att ta itu med dessa orättvisor.

Tvärtom har denna regering försämrat levnadsvillkoren för arbetarklassen som helhet och särskilt för kvinnor.

Skolor och sjukhus har stängts över hela landet för att slussa pengar till militär och polis. Nu är nästan hälften av de arbetslösa kvinnor, en siffra som sannolikt är en stor underskattning då många inte ens är registrerade som arbetssökande.

Men trots försök att förhindra protester mot de senaste attackerna – som av en händelse kan fredligt protesterande kvinnor kvarhållas i 14 dagar under de nya lagarna – så kunde regimen inte förhindra att en demonstration genomfördes.

En som till sist fick tillstånd hölls av ett par hundra personer i ett avgränsat område i utkanterna av staden. Stämningen var allvarlig och bestämd.

Talaren från Socialistiskt Alternativ (CWI i Ryssland ) sa: – Det är inte bara nödvändigt att införa en verklig lag till försvar för offren för våld i hemmet och emot sexism och patriarkal reaktion. Det skulle behövas en rad kriscentra för att ge säkra tillflyktsorter med psykologiskt, juridiskt och socialt stöd.

Hon framhöll att rötterna till denna sjukdom finns inte bara i samhällets könsuppdelning, utan också i den fattigdom som kapitalismen orsakar och att det därför är nödvändigt att enas och kämpa för anständiga löner och levnadsvillkor för alla. ■

Kinas diktatur räds feminismen

En ledande feministisk blogg i Kina med 80 000 följare har stängts ner i Kina efter dess kritik mot Trumps sexism och rasism.

Sina Weibo, Kinas motsvarighet till Twitter, stängde ner två konton som användes av ”Feministiska Röster” från den 20 februari och i 30 dagar framåt. Åtgärden vidtogs efter att gruppen hade lagt upp åtskilliga poster i solidaritet med det globala initiativet till kvinnostrejker på den internationella kvinnodagen den 8 mars.

Adan N. Lee chinaworker.info

D

en kinesiska diktaturen ser med allt större oro på alla former av protester.

Nya lagar har introducerats under det senaste året för att utöka kontrollen över NGO-organisationer, icke-statliga organisationer (non-governmental organisations, NGO), och reglerna som omger sociala medier har stramats åt.

Statliga censorer erhöll nya instruktioner i januari som förbjuder ”icke auktoriserad kritik” av Trumpadministrationen, vilket återspeglade Pekings rädsla för att

Kinas ledare Xi Jinping försöker tysta all form av opposition.

denna fråga ska ge upphov till nya oroligheter i Kina.

”folkkongressens” (”National People’s Congress”), årliga möte.

För nästan exakt två år sedan blev fem feministiska aktivister arresterade i Kina för att ha planerat protester inom kollektivtrafiken mot våld mot kvinnor. De fem frigavs efter världsomfattande protester.

Aktionen mot ”Feministiska Röster” följer ett liknande mönster; tillslaget sker innan den internationella kvinnodagen och det kinesiska pseudoparlamentets,

Kvinnorättskampanjaktivister och andra kinesiska aktivister har inspirerats av de historiska fyra miljoner deltagare starka kvinnodemonstrationerna mot Trump i januari. ”Feministiska Röster” har postat stöd till den internationella strejken den 8 mars och översatt en artikel av feminister i USA, bland annat Angela Davies, som har manat till en ”ny våg av militant feministisk kamp”, med särskild inrikt-

ning mot Trumps ”kvinnofientliga, homofobiska, transfobiska och rasistiska politik”.

– Det finns ett avsevärt momentum kring kvinnorättsrörelsen och myndigheterna svarar därför med vildsint censur, säger Li Tingting, en av de fem feminister som fängslades 2015, till den USA-finansierade radio Free Asia. Hon såg myndigheternas och regimens angrepp som en ”del av ett generellt nedslag över hela fältet”.

De kinesiska myndigheternas reaktion, jämte Sina Weibo och

andra mediaföretag som agerar för den kinesiska regeringens räkning, visar på den omfattande globala inverkan som massmotståndet mot Trump har.

Chinaworker.info (Committee for a Workers’ Internationals, CWI, anhängare i Kina) som är förbjuden att verka i landet, protesterar mot attacken mot ”Feministiska Röster” och planerar demonstrationer och möten i solidaritet med den internationella kvinnostrejken och kampen mot Trump den 8 mars.■

INTERNATIONELLT

2 MARS 2017 # 1 241

13

Brasiliens kvinnor tar strid I den stormiga period som Brasilien går igenom just nu, med en djup ekonomisk, politisk och social kris, står arbetarkvinnorna i stormens öga, både som måltavla för otaliga attacker, men också för sin roll i motståndskampen.

MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

Å

rets 8 mars kommer därför att ta upp både kampen mot våldet mot kvinnor och för aborträtten, men också mot den illegitima regeringen Temer och hans åtstramningspolitik.

Ett huvudtema är kampen mot den nya pensionsreformen, som drabbar främst fattiga arbetarkvinnor.

Brasilien är ett land där den patriarkala strukturen är väldigt stark, men lever vid sidan av en ny ung och kämpande kvinnorörelse, som vägrar att underkasta sig.

När Michel Temer tog över presidentposten i maj, då landets första kvinnliga president Dilma (från Arbetarpartiet PT) suspenderades från posten för att genomgå en riksrätt, vilken senare avsatte henne definitivt, var det främst kvinnor som protesterade från första stund.

Inte undra på, då Temer snabbt bekände färg: för första gången sedan diktaturen presenterades en regering med bara män som ministrar och kvinnoministeriet förlorade sin ministerstatus.

I slutet av förra året tog ena hälften av Högsta Domstolen ett beslut om att abort under fostrets tre första månader bör vara lagligt, men frågan har inte gått framåt i och med att högern har lyckats fälla PT-regeringen. Men det är en öppning för kvinnorörelsen.

Den politiska kampen försvåras av att kvinnor fortfarande är väldigt underrepresenterade.

Trots att kvinnor utgör 51,4 pro-

Många gånger är det just unga tjejer och kvinnor som står i främsta ledet. med att kvinnan var en ”hora” och förtjänade det.

Men PT:s regeringar gick aldrig till roten med problemen, inte heller under Dilmas tid som president.

Istället behandlades kvinnors, svartas och hbt-personers rättigheter som spelbrickor i förhandlingar om stöd från konservativa och reaktionära regeringspartner. Abort­ rätten togs aldrig upp. När den nya nationella skolplanen skulle tas fram, gick man med på

Dessa nya krafter kommer verkligen att behövas i kampen mot den nya pensionsreformen som har en speciell udd riktad mot kvinnorna, då de har kunnat pensionera sig fem år tidigare än männen fram till nu, som en kompensation för den dubbla arbetsbördan.

Nu kommer 65 år att gälla för båda, i ett land där den genomsnittliga livslängden i fattiga delstater knappt når upp över det.

De flesta har pensionerat sig långt innan, genom att tillämpa sig av möjligheten att pensionera efter tjänstetid, många efter 25 års tjänst. Den möjligheten kommer att tas bort. Dessutom kommer det att krävas minst 25 år av betalda pensionsavgifter mot dagens 15 år, för att kunna gå i pension vid 65.

Det drabbar en stor del av befolkningen som jobbar i den informella sektorn.

Något förmånligare pensionsregler för lärare, till stor del kvinnor, tas bort. För maximal pension kommer man att tvingas arbeta i 49 år! Summa summarum så handlar det om en jättelik omvänd fördelningspolitik, som drabbar kvinnor allra mest.

Landets fackliga federation i utbildningssektorn har därför utsett den 8 mars till en strejkdag med medlemsmöten runt om i landet, som på många ställen kommer att ansluta sig till 8 mars-tåg. Siktet är inställt på en generalstrejk inom utbildningssektorn från den 15 mars. Om den ska bli en framgång, är det återigen arbetarkvinnor som ska stå i främsta ledet. ■

es nt Po to er i

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

Men det finns ett stort politiskt utrymme för att föra fram kvinnor i politiken, om de verkligen står för

tig roll genom att blockera utfarterna från poliskasernen.

om

att ta bort ordet ”kön” och ”genus”, vilket ledde till att det också togs bort i flera delstaters och städers lokala skolplaner, inklusive São Paulo, landets största stad.

De reaktionära evangeliska kyrkorna har ett stort inflytande och många ingick i PT:s regeringsunderlag. Deras representanter spottar ständigt ut nya förslag för att försämra kvinnors ställning.

Flera lagförslag som begränsar aborträtten ytterligare (abort är bara lagligt vid våldtäkt, fara för moderns liv eller om fostret har

cent av landets befolkning så är bara 9,0 procent av de 513 ledamöterna i den federala kongressens representanthus som valdes 2014 kvinnor. I kommunfullmäktigevalet 2016 var bara 11,6 procent av ledamöterna kvinnor, trots att varje parti enligt lag måste ha minst 30 procent kvinnor som kandidater.

kvinnors rättigheter. I det senaste valet fick PSOL (det breda vänsterpartiet som CWI i Brasilien är med i) sina nya fullmäktigeledamöter främst bland kvinnor. I fyra storstäder var den kandidaten som fick flest röster en kvinna från PSOL. Två av dem var unga svarta kvinnor som ställde upp i sitt första val. I São Paulo, med 12 miljoner invånare, men bara 55 fullmäktigeledamöter, lyckades PSOL gå från en till två ledamöter, med en ung tjej som ny ledamot.

Den nya generation som har varit med om den sociala explosionen mot höjda kollektivtrafikpriser i juni 2013 syns överallt i kampen, många gånger är det just unga tjejer och kvinnor som står i främsta ledet. I sociala rörelser som MTST (de taklösa arbetarnas rörelse), spelar kvinnor en viktig roll i att organisera ockupationerna, som den som nu pågår i Paulistaavenyn i São Paulos finanscentrum.

I de otaliga skolockupationer som har svept över landet har unga tjejer ofta spelat en nyckelroll. Även i militärpolisens olagliga strejk i delstaten Espírito Santo, spelade polisernas hustrur en vik-

:R TO FO

PT:s regeringar innebar små, om än viktiga, framsteg för kvinnor. Det nya ”familjebidraget” till de fattigaste gynnade till 90 procent kvinnor och en ny lag mot kvinnovåld antogs 2006. Men lite gjordes för att verkligen bryta kvinnors strukturella diskriminering.

Ojämlikheten fortsatte att vara väldig, trots en viss förbättring med familjebidraget och höjd minimilön. Kvinnors inkomster är fortfarande bara 68 procent av männens. För svarta kvinnor är de bara 35 procent!

Lagen mot våld mot kvinnor har gjort det lättare att fälla våldsverkare, men anslaget för att ta hand om drabbade kvinnor skars ned och är helt otillräckligt.

I en internationell jämförelse om kvinnomord innehar Brasilien femte plats bland 83 länder. Varannan timma dödas en kvinna, i 86 procent av fallen av en närstående.

Nya ohyggliga fall får regelbundet bägaren att rinna över. Som när i fjol en ung tjej drogades och våldtogs av 30 män i Rio de Janeiro.

Fallet blev känt då en av dem filmade övergreppet. Eller som i Campinas (miljonstad i São Paulo-delstaten) vid årsskiftet, då en man dödade 12 personer, varav 9 kvinnor, vid ett nyårsfirande som hämnd mot sin före detta partner som gått till polisen för att få slut på misshandel och övergrepp mot barnen. Han rättfärdigade det hela

en missbildad hjärna) är under behandling, i namn av ”det ofödda barnets rättigheter”. Ett förslag går ut på att kvinnan vid våldtäkt ska får en minimilön tills barnet är vuxet mot att hon går med på att föda barnet!

KULTUR

2 MARS # 1 241

14

Lenins resa 1917

Lenins resa: Vägen till revolutionen 1917 av Catherine Merridale (Historiska Media, 2017) skildrar revolutionsåret 1917 utifrån den tågresa som revolutionsledaren Lenin tillsammans med andra socialister gjorde för att nå Ryssland.

Från första stund blev denna tågresa genom Tyskland en del i kampanjen mot Lenin och bolsjevikerna som anklagades för att vara köpta av den tyska krigsmakten. Den anklagelsen har sedan dess funnits i den arsenal av lögner som har riktats mot oktoberrevolutionen.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

”I

stället för bevis fanns bara påståenden och lögner”, skriver Catherine Merridale och avfärdar den seglivade lögnen om att ”tyskt guld” låg bakom oktoberrevolutionen. Det är en av bokens förtjänster. En annan är den livfulla skildringen av revolutionen – från februari fram till oktober 1917.

Men ju närmare oktoberrevolutionen och bolsjevikernas maktövertagande genom sovjeterna (demokratiska församlingar, råd, som representerade massan av arbetare, soldater och fattiga bönder) desto mer fientlig blir författaren mot revolutionen och Lenin.

Författaren säger att hon själv en gång tillhörde ”Marx och Lenins värld”, men att hon grät av lycka när ”Berlinmuren föll”. Antisocialismen och de ständiga försöken att dra en rak linje från oktoberrevolutionen till Stalins terror och till en del även Putins Ryssland drar ner betyget ordentligt.

Men trots alla adjektiv mot bolsjevikerna tvingas även denna bok erkänna att: ”Lenins politik gav hopp och värdighet till många av landets fattiga, inte minst genom att ge kvinnorna en jämlikhet som de aldrig varit i närheten av tidigare”.

rande länderna ville höra. I den sistnämnda kategorin fanns Parvus, en före detta rysk socialist som mjölkade den tyska krigsstaben med hjälp av rövarhistorier om att att han hade de ryska revolutionärerna i sin sold.

Till bokens heder återupprepar den inte lögnerna om att Lenin och Trotskij betalades av Parvus, som blev en rabiat motståndare till oktoberrevolutionen.

I den skuggornas armé som spionerna utgjorde fanns också den brittiska spionen Samuel Hoare som via Haparanda anlände till Petrograd 1916 med uppdrag att bevaka vad som hände i Ryssland.

Hoares, i likhet med andra i brittisk tjänst, primära uppgift var att se till att Ryssland inte drog sig ur kriget utan fortsatte att strida med Storbritannien och Frankrike mot Tyskland. Det i sin tur skulle borga för att den brittiska imperialismen efter kriget, på både Frankrikes och Tysklands bekostnad, skulle kunna

Februarirevolutionen, som hade inletts på den internationella kvinnodagen den 8 mars (se artikel på sid 8-9), gav prov på den förankring som bolsjevikpartiet hade bland Petrograds arbetare.

Drivande i februarirevolutionen var bolsjevikerna i arbetarstadsdelen Viborg, särskilt partiets kvinnliga medlemmar som vågade trotsa regimen, men också de manliga bolsjeviker som ansåg att man skulle vända blicken mot 1 maj istället för att samla till strejk och demonstrationer på 8 mars.

I Lenins resa är detta något som förbigås, men bolsjevikerna erkänns dock som det parti ”som hade ett stöd hos gräsrötterna som andra socialistiska grupperingar avundades dem”.

“Det var det enda sättet att ta sig hem till Ryssland”.

Sverige, inte minst Stockholm och Haparanda, har en stor plats i Lenins resa. Haparanda blev under första världskriget (1914-18) den kanske viktigaste gränsövergången.

Det fanns ingen annan väg över land om vapen och varor skulle skickas från Europa till Ryssland och längre österut. Sjövägen över Nordsjön och Östersjön var fylld av minor och krigsfartyg och vägen genom Tyskland till Ryssland hade kriget stängt.

Haparanda var en anhalt på Lenins resa. Stockholm en annan. I båda dessa städer vimlade det såväl av spioner och diplomater som konspiratörer, svartabörshajar och andra penninghungriga mindre nogräknade figurer, som också försökte tjäna en slant på att säga vad de krigsfö-

ta kontroll över vad som fanns kvar av den ryska ekonomin.

Det var ännu ett exempel på det korrekta i Lenins träffande beskrivning av det första världskriget som ett imperialistiskt, erövringsinriktat roffarkrig.

Kriget avslöjade djupet i tsardömets förfall och i slutet av 1916 rapporterade en förtvivlad Samuel Hoare hem att ”en stor majoritet av civilbefolkningen i Ryssland förespråkar fred” och att livsvillkoren blivit outhärdiga. Det var inte vad London ville höra, utan man fortsatte att stödja en rutten regim. Även efter det att tsaren fallit blev det överskuggande målet för den brittiska imperialismen att Ryssland skulle bli kvar i kriget. Att den nya provisoriska regeringen som bildades efter februarirevolutionen skulle fortsätta kriget var ett villkor för att den skulle erkännas av den brittiska regeringen.

Efter att tsardömet hade rasat samman och en ny borgerlig regering bildats svävade flera av partiets ledare i Ryssland, däribland Stalin och Kamenev, i oklarhet över hur revolutionen skulle gå vidare. Som boken beskriver fick partitidningen Pravda under Kamenevs ledning en i det närmaste positiv inställning till Rysslands fortsatta deltagande i kriget. Det var en tidning ”som verkade ha tappat fokus på partiets uppgifter”.

Partiavdelningen i Viborg, som delade Lenins uppfattning, hade en mycket klarare uppfattning och de-

klarerade att en ny revolutionär provisorisk regering med representanter från olika arbetarpartier och baserad på sovjeterna skulle byggas. Med andra ord: revolutionen måste gå vidare och ta sig an de socialistiska uppgifterna om kravet på fred, jord och bröd skulle bli verklighet.

När nyheterna om vad som hänt i Ryssland 1917 nådde Lenin och andra ryska socialister i exil restes den givna frågan: Hur åka tillbaka till Ryssland? Ärliga socialister som var emot kriget kunde inte, som Plechanov, som varit med om att bygga upp den socialistiska rörelsen men som blivit högersocialdemokrat och stark krigsanhängare, med brittisk eskort ta sig till Ryssland.

Den brittiska imperialismen ville att Lenin skulle bli kvar i exil och inte heller var den provisoriska regeringen beredd att erbjuda bolsjevikledarna att komma tillbaka.

Motvilligt måste Lenin börja överväga att färdas på tysk mark för att kunna ta sig tillbaka. ”Det var det enda sättet att ta sig hem till Ryssland”. Men det krävdes ett godkännande av de tyska myndigheterna.

Lenin var medveten om att motståndarna skulle utnyttja detta och rådfrågade även andra revolutionära socialister från olika länder om vad de ansåg. De svenska vänstersocialdemokraterna gav exempelvis sitt

stöd till resan och det ska även Socialdemokraternas ledare Branting ha gjort enligt boken.

I en speciell järnvägsvagn med andra- och tredjeklasskupéer åkte Lenin tillsammans med 31 andra vuxna genom Tyskland. Resan till Finlandsstationen i Petrograd tog åtta dagar. Efter Tyskland och färjan Sassnitz-Trelleborg väntade en resa genom Sverige. En av bokens behållningar är skildringen av Lenins uppehåll i Stockholm.

I Ryssland kom Lenin att snabbt vinna bolsjevikernas medlemmar för det socialistiska programmet som i koncentrat formulerades till: Inget stöd till den provisoriska regeringen – all makt till sovjeterna.

För att vinna majoritetens stöd gällde det att tålmodigt arbeta, förklara och organisera.

Detta tillsammans med de olika provisoriska regeringarnas misslyckanden på alla områden och de fortsatta katastrofala krigsansträngningarna gjorde att bolsjevikerna vann majoritet i städer, på landsbygden och krigsfronten, vilket möjliggjorde oktoberrevolutionens seger. Oktoberrevolutionens exempel gjorde det omöjligt för de krigförande länderna att fortsätta kriget och bara ett och ett halvt år efter Lenin med fleras resa genom Tyskland tvingades kejsar Wilhelm II att fly landet och den tyska revolutionen bröt ut. .

Luleå:

Global Kvinnokamp Tid: Tisdag den 7 mars kl 18:30 Plats: Partilokalen För mer info: 073-053 68 84.

Umeå:

Ring för info om möte: 073-825 85 63.

Sundsvall:

Ring för info om möte: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Öppet möte för samtliga partiföreningar i Stockholm!

Eskilstuna:

För info om möte: 073-373 33 61.

Karlskoga: För mer info: 073-310 70 87.

Örebro:

För info om möte: 073-310 70 87.

Borås:

Socialistisk Feminism Måndag den 6 mars kl 18 För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Plats: Hyresgästlokalen Åsgärdesvägen, Tunnelbana Sandsborg

Från ryska revolutionen till Women’s Marches Tid: Torsdag den 9 mars kl 18.00.

Plats: Viktoriahuset För mer info: 076-094 63 91.

För frågor: 073-509 06 84

Malmö-Lund:

Tid: Torsdag den 9 mars kl 18

Haninge:

Nära 30 000 på en vecka

Veckans resultat räckte tyvärr inte för att nå målet, men det blev ändå en imponerande vecka. Totalt samlades in 31 050 kronor från våra olika aktiviteter och många uppskattade bidrag.

Det innebär att vi avslutar februari månad med 65 926 av de 80 000 kronor som vi hade som målsättningen. Mellannorrland behöll sin led­ ning följt av Stockholm med 108 procent res­ pektive 95 procent av sina mål, medan fle­ ra partiföreningar lyckades klara sina lokala målsättningar med råge.

Sammanlagt har vi sålt 969 lösnummer av Offensiv och 171 nya prenumeranter har värvats i februari. Prenumerationer, främst via

autogiro, är en viktig inkomstkälla för oss. För bara 40 kronor per månad får man Offensiv i brevlådan varje torsdag. Har du inte tecknat en prenumeration än hör av dig direkt!

Men nu är det dags att skifta fokus till mars månad. Målet är oförändrat på 80 000 kronor.

Ge oss ett försprång redan nu. Det går lika bra som alltid att Swisha till 123-240 32 85. sätta in pengar på PlusGiro 87 96 49-2 eller sms:a ”Offensiv 50” till 72550. Tack!

Procent av mål

Norrbotten Västerbotten

Totalt

83 % 66 696 kr

Mellannorrland Stockholm Mellansverige

Södertälje: För info om möte: 073-740 39 54.

1 937 kr

Svaret är socialism

•R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld.

SOCIALISTISKT

Antirasism & asyl

PROGRAM 2017

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

NY BOK!

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

En skola för alla

Rusta upp välfärden

1 968 kr

Sydsverige

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

38 907 kr 10 109 kr

Nej till militarismen

Klimat- och miljöhot

750 kr 5 405 kr

Västsverige

Info om möte: 070-885 44 86.

Öppet möte tillsammans med partiföreningarna i Stockholm.

För mer info: 072-524 42 95.

7 620 kr

BRÄNNANDE

2 MARS 2017 # 1 241

Socialistiskt sommarläger 28 juni - 2 juli

8 mars startar revolutionen 1917-2017 Vi diskuterar ryska revolutionen som startade av kvinnorna för hundra år sedan och behovet av en revolution idag.

Rapporter från kvinnodagen 2017 världen över.

Öppna möten:

Med teman som: Ryska Revolutionen 1917, besvara borgarnas lögner Svenska Revolutionen 1917-18 – så vanns rösträtten Anti-Trump, det socialistiska alternativet Global Kvinnostrejk Kampen för socialism

Luleå Tisdag den 14 mars kl 18:00 Nordansmak, Stationsgatan 25, Ring för frågor: 073-053 68 84 Stockholm Torsdag den 9 mars kl 18:00 Hyresgästlokalen Åsgärdevägen 75 T-bana Sandsborg (stationen efter Blåsut på Farstalinjen, 5 minuter söder om Skanstull) Ring för frågor: 073-509 06 84

I priset ingår resor, logi och mat: 1 300 kr för heltidsarbetande, 800 kronor för studenter/pensionärer, 500 kr för elever/papperslösa

Göteborg Torsdag den 9 mars kl 18:00, Viktoriahuset

Anmäl dig genom att e-posta: rs@socialisterna.org

8:e mars-demonstrationer: Luleå 16:30 Gula Paviljongen Stockholm 17:30 Norra Latin Göteborg 17:30 Gustav Adolfs torg Lund 15:30 Stortorget Malmö 17:00 Gustav Adolfs torg Se vidare lokal annonsering

Amanda och Silas är två nya medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna, Luleå. Offensiv har frågat lite varför de valde att bli medlemmar: Hur fick du kontakt med RS? Silas: Det var genom en kompis.

Amanda: Min pojkvän drog med mig på ett möte. Sen gick jag in på hemsidan och läste. Det lät bra. Jag gillar politiken, det finns inget typiskt politikersnack. RS följer inte trender och normer utan söker stöd för vad ni står för – och det är bra grejer.

Vilken är den viktigaste politiska frågan?

Silas: Att socialism är enda alternativet för framtiden.

Amanda: Många säger att socialism ”inte kommer att fungera” men RS har bra svar på det och visar hur det kan fungera på ett annat sätt.

Amanda: ”R

S har bra sv ar”.

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

ativet”.

men är altern

Silas: ”Socialis

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.