Offensiv 1248

Posttidning A

20 april 2017 / # 1 248 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Nedräkning mot fransk valrysare

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Rusta upp på de boendes vilkkor

4 3

Postens anställda säger ifrån

9

Erdogans diktatur möter motstånd

Växande stöd för vänsterns Mélenchon – varning för högerpopulistiska Le Pen

– läs mer på sid 8

Avtal efter strejkvarsel Tisdag kväll, dagen innan Hotell- och restaurangfackets (HRF) strejkvarsel skulle träda i kraft, slöts ett avtal mellan facket och arbetsgivarorganisationen Visita.

Avtalet ger 1 650 kronor på 36 månader. Avtalet håller sig inom det så kallade märket som industriavtalet satte, vilket arbetsgivarna gläds åt.

– Jag har bara läst HRF pressutskick och det är svårt att säga vad det verkligen innebär. Det säger bara vad det ger per år och är mycket luddigt skrivet. Jag hoppas få en verklig genomgång i dagarna så kan jag lämna en kommentar, säger Göran Larsson, HRF arbetsplatsombud på Radisson Blue Viking i Stockholm.

12

Den revolutionära hundraåringen

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

20 APRIL 2017 # 1 248

2

INTE MYCKET TILL SATSNINGAR

STOR INKOMST, STOR FASTIGHET & BÅT

T

rångboddheten ökar. Vart femte hushåll i storstäderna i dag är trångbodda. I förorterna är trångboddheten än värre. Föga överraskande drog en ny rapport om trångboddheten slutsatsen att sambandet mellan låga inkomster och trångboddhet är starkt.

Den giftiga cocktailen av vinstjagande byggbolag och den så kallade fria marknaden driver upp bostadspriserna samtidigt som det byggs för lite. Numera räcker 1 miljon kronor inte ens till tio kvadratmeter om man ska köpa bostad i centrala Stockholm. Men för en del är pengar ingen bristvara. Tvärtom.

I

tisdags presenterade regeringen sin vårändringsbudget, vars innehåll länge varit känt. Vid sidan av kostnaden för den välkomna skattesänkningen för drygt två tredjedelar av landets pensionärer är ökade anslag till polis och militär de största utgiftsökningarna. Polisen får ett ökat anslag på 700 miljoner plus ett löfte om 10 000 nya poliser till år 2025. Försvaret får 500 miljoner kronor mer i år och ”det kommer att behövas ytterligare resursförstärkningar [till försvaret] 2018”, skriver regeringen på sin hemsida.

N Foto: Finansdepartementet

Trots att de offentliga finanserna visar överskott, fortsatt högkonjunktur och hög sysselsättningsgrad innehåller vårbudgeten inga nya välfärdssatsningar.

De 500 miljoner kronor till förlossningsvården, som regeringen sedan tidigare lovat, följs inte av några nya välfärdssatsningar. Eller som Sveriges läkarförbund säger i sin budgetkommentar: ”Sveriges ekonomi går starkt, men de satsningar som regeringen presenterar för sjukvården motsvarar inte på nära håll behoven.” ”Bara påskgodis till skolan”, menade Lärarnas Riksförbund i sin budgetkommentar.

Inte heller satsas det tillräckligt för att klara de ”klimatkliv” som regeringen vill ta för att minska utsläppen.

Regeringen har fått ekonomisk draghjälp av högkonjunkturen, men den allt snedare fördelningen av den växande kakan medför att stödet till de båda regeringspartierna inte ökar och den politiska krisen har inte dämpats.

Det är inte ens säkert att förslag i höst om att exempelvis höja barnbidraget, räcker för att vända opinionen.

Särskilt Miljöpartiet har fått betala dyrt för alla svek i regeringsställning.

Om det vore val idag skulle MP ramla

ur riksdagen enligt Sifo:s senaste väljarbarometer.

Samtidigt håller den försvagade alliansens partier på att måla in sig i ett hörn med alla sina utspel om att man med hjälp av rasistiska SD ämnar rösta emot några av de skattehöjningar som kommer att finnas med i höstbudgeten. Men om alliansen gör allvar av sina hot kan en regeringskris utlösas.

Hur den slutar kan ingen säga, vilket talar för att regeringen eller allianspartierna försöker nå en kompromiss.

Om det är möjligt är långt ifrån säkert.

Till sist kan summan av alla handlingar, löften och hot bli det ovälkomna.

Det är också i högsta grad osäkert

att den nuvarande högkonjunkturen håller i sig över valet, vilket regeringen räknar med.

Den ekonomiska tillväxten nådde sannolikt redan sin topp i fjol och regeringens mål om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020 tycks inte nås. Statliga Konjunkturinstitutet förutser i sin senaste prognos, från slutet av mars, att sysselsättningstillväxten dämpas 2018 och att arbetslösheten aldrig blir lägre än 6,5 procent de kommande åren.

Till det ska läggas den tilltagande globala oron och osäkerheten som snabbt kan rasera regeringens hopp om att kunna gå till val i goda tider och med en ”urstark ekonomi” i ryggen. ■

yligen köpte den förre Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg en fastighet för 120 miljoner kronor, 200 000 kronor per kvadratmeter, mitt i centrala Stockholm. Det hade han råd med efter att ha sålt aktier för en halv miljard kronor och med de styrelsearvoden som han inkasserar som ordförande i AB Volvo och oljejätten BP. Men fastigheten lär vara i behov av en renovering som lär kosta minst 15 miljoner kronor om Carl-Henric Svanberg ska få sitt “drömhus”. Med “kapprum för större tillställningar på 14 kvadratmeter och en entréhall på 40 kvadratmeter med en inritad flygel på byggritningen” i bottenvåningen och en trappa ner en “vinkällare på 6 kvadrat, vardagsrum med kök, spa med torrbastu, jacuzzi, inritad massagebänk och inbyggd öppen spis”, enligt Expressen. Sovrumsvåningen är som ett jättelägenhet: en huvudsängkammare på 38 kvadrat med öppen spis, påklädningsrum, badrum med dubbelduschar och öppen spis med gaslåga, plus arbetsrum/gästrum samt ännu en dusch och toalett.

Carl-Henric Svanberg, är en av Sveriges 178 miljardärer och som ordförande för AB Volvo får han 3,4 miljoner kronor i årsarvode, som BP:s ordförande mångdubbelt mer. ”Vi bryr oss om de små människorna”, sa Carl Henric Svanberg i sitt väldigt misslyckade försök att framstå som om han brydde sig om de som drabbats av den oljekatastrof som BP orsakade i Mexikanska golfen år 2010. Själv ser han sig som en “stor människa” i behov av stort hus och stor inkomst och stor båt. I fjol köpte han en ny yacht, 34 meter lång, för 190 miljoner kronor. Den förra båten, som bar samma namn som den nya, Cygnus Montanus (det ska betyda Svanberg på latin), ansågs för trång och för liten. Den var bara 24 meter lång. ■

År 2005 varslades klubbordföranden och tunneltågföraren Per Johansson om avsked av antifackliga Connex och stängdes omedelbart av från arbetet men nu är han tillbaka i förarhytten, skriver Sekotidningen.

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

20 APRIL 2017 # 1 248

3

regeringen sägs inte utesluta en delning av Postnord.

Enligt Seko-tidningen pekade den svenske näringsministern Mikael Damberg (S) under ett besök hos Seko Postens representantskapsmöte också finger mot att många anställda i Danmark har så goda villkor att de ger dem tre årslöner om de blir uppsagda. Det är en argumentation som inte alls gillas av Gunnar Westin: – Vi ska inte ställa arbetare mot arbetare, säger han och betonar helt andra orsaker, som att den danska regeringen har överfört all myndighetspost till en digital hantering, medan till exempel det svenska Skatteverket än så länge bara erbjuder digital brevväxling.

– Det är en spegelbild av vad som kommer här också. Även om paketmarknaden växer blir det svårt att bedriva verksamheten affärsmässigt på en konstgjord marknad som förväntas ge vinst.

Postanställda sliter ut sig och anklagas för slarv – orsaken är dåliga villkor och oseriösa åkerier.

“Dags för postuppror”, uppmanar Sekos postklubbar i Stockholmsområdet. Lördag den 22 april kl 12 samlas de anställda till en demonstration på Mynttorget, där också den allmänhet som vill se en fungerande service inbjuds att delta.

– Ge oss anställda förutsättningar för att kunna utföra våra jobb och slippa anklagas för att vara slarviga, säger postklubbarnas upprop.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

I

uppropet anklagas den svenskdanska koncernen Postnord för att ha en destruktiv kultur, där de anställdas villkor undergrävs genom att anlita oseriösa åkerier och personalen pressas med hyvlade anställningsgrader

som urholkar både lönerna och pensionerna.

– Efter ett stentufft rationaliseringstryck i 8-10 års tid, där antalet anställda har minskat med 1 000 per år går vi nu in i ett läge när hela postkoncernen dessutom visar mi-

nussiffror, säger Gunnar Westin i Seko Stockholms regionstyrelse.

Postchauffören Adolfo Ovalle berättar för Offensiv att de flesta terminalarbetarna vid Veddestaterminalen har tvingats acceptera hyvlade anställningar till 65 procent av en heltid, samtidigt som han själv har påtvingats ett tvåskift för sina körningar som gör att han varannan vecka slutar kl 20 och varannan vecka kl 21 varje kväll.

– Ett sjunkande skepp kallas företaget internt.

Underbemannade terminaler och utdelningskontor har också lett tlll att Postnord har dragit på sig hård kritik både från media och

Foto: Sebastian Olsson

Postanställda säger ifrån

allmänheten för en försämrad service. Enligt en undersökning av Aftonbladet/Inizia upplever fyra av tio tillfrågade att de har blivit av med post och hälften att de saknar förtroende för bolaget.

Bakgrunden är en akut kris för Postnord som pressas hårt av drastiskt minskande brevvolymer på grund av digitaliseringen, även om pakethanteringen ökar på grund av ökande näthandel.

Motsättningarna har också ökat mellan den svenska och danska staten efter skriande röda siffror i den danska verksamheten, som har fått bolaget att begära ett ägartillskott på tre miljarder kronor. Den svenska

Hundraåringen

som gjorde revolution beställ boken av och om Amaltheamannen Anton Nilson Boken om den legendariske socialisten och aviatören (flygaren) Anton Nilsons dramatiska liv (1887-1988) är, till skillnad från en helt annan och påhittad hundraåring som försvann, ingen skröna. Den är en verklig, osminkad och sanningsenlig självbiografi. Boken redovisar en ung revolutionärs dramatiska liv, som säger mycket om både den svenska arbetarrörelsens stormiga pionjärtid och den ryska revolution för 100 år sedan, som Anton Nilson anslöt sig till och kallade “en eruption i mänskligheten”.

Boken som officiellt släpps 1 maj i Härnösand av Vaktel förlag är en nyutgivning av Anton Nilsons egna memoarer, tillsammans med nya för- och efterord av bokens redaktör Arne Johansson och flyghistorikern Lennart Andersson.

Inbunden, 352 sidor med historiska bilder.

Offensivs pris: 212 kronor plus porto 69 kronor.

Beställ redan nu: offensiv@socialisterna.org

Än så länge tycks den pågående postlagstiftningsutredningen, som inte minst tillkommit efter fackliga påtryckningar, slå vakt om postens service med leverans till brevlådorna varje dag.

Under tiden växer det fackliga motståndet mot att allt fler uppdrag läggs ut på entreprenad och alltför ofta outsourcas till oseriösa åkerier som saknar kollektivavtal.

På flera håll, som vid terminalerna i Göteborg, Umeå och Sundsvall, har facket också tvingats till en hård lokal kamp mot ”hyvling” av arbetstider och andra villkor. I till exempel Umeå har Seko nyligen lyckats stoppa en hyvling av arbetstiden till 80 procent, medan majoriteten av de anställda i Göteborg accepterat en förkortad arbetstid för att undvika en omplacering.

– Vi ser en oroande utveckling med avtalsdumpning, säger Gunnar Westin och hoppas på en god uppslutning till lördagens manifestation. ■

INRIKES

20 APRIL 2017 # 1 248

4

– Många gånger handlar det om redan ekonomiskt utsatta människor, sa Mikael Mangold vid Chalmers institution för bygg och miljöteknik till SVT Väst. År 2015 tillsattes utredningen Stärkt ställning för hyresgäster som snart står klar. Hyresgästföreningen är orolig för att nödvändiga lagändringar inte kommer att gå igenom i riksdagen vilket är bakgrunden till lördagens demonstration.

Foto: Arne Johansson

Demonstrera mot hyreshöjningar och renovräkningar!

Rusta upp på de boendes villkor

Stockholm 22 april: Hyresgäster demonstrerar för inflytande Hyresrätten står inför stora utmaningar. En av stridsfrågorna är kampen mot renovräkningar och för socialt hållbara renoveringar. På lördag demonstrerar Hyresgästföreningen i Stockholm på Norra Bantorget kl 12-15 för hyresgästers inflytande.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

B

ara inom de kommunala bostadsbolagen står 300 000 av miljonprogrammets lägenheter inför ombyggnad och renovering och på den privata sidan nästan lika många. Renovering och ombyggnation kan bli en tragedi för hyresgäster om det leder till att en

inte har råd att bo kvar på grund av hyreshöjningar.

Det är inte ovanligt att bostadsbolagen genomför så kal�lade standardhöjande åtgärder i lägenheterna för att möjliggöra att driva upp hyran, ofta upp till 60 procent. Detta kan enbart stop-

pas av att stärka hyresgästernas inflytande över renoveringarna.

Den nuvarande lagstiftningen ger fastighetsägaren rätt att renovera med kraftigt höjda hyror som följd vid renoveringar som höjer standarden. Här utnyttjar många fastighetsägare situationen och eftersatt underhåll som åtgärdas görs ”standardhöjande” för att låta hyresgästen betala för renoveringen.

Hyresgästföreningen har uppvaktat regeringen med förslag på hur hyresgästernas trygghet kan öka vid renovering och ombyggnation genom att få makt och inflytande över renoveringar.

Enligt Boverkets rapport flyttar minst 25 procent av hyresgästerna som ett resultat av ombyggnation och att de inte längre har råd att bo kvar.

I Göteborg genomförde Hyresgästföreningen en undersökning som resulterade i rapporten ”Var tredje kan tvingas flytta”.

– Det är ett skrämmande resultat, kommenterade då Hyresgästföreningens regionchef Anna Lönn Lundbäck.

Enligt en forskningsrapport från Chalmers i augusti i fjol avslöjas att det är de områden med lägst medelinkomst som står inför de största hyreshöjningarna.

Hyresgästers inflytande är reglerat i hyreslagen och då hyreslägenheten är hyresgästens bostad anses inflytandet vara särskilt viktigt. Men så fungerar det inte i praktiken.

Vid tvister om hyreshöjning vid renovering beslutar Hyresnämnden vid 99 av 100 fall till fastighetsägarens fördel. Vid överklagan dömer hovrätten på liknande sätt. Bara 1 procent av Svea Hovrätts domar mellan 2000 och 2015 var till hyresgästernas fördel, enligt en granskning gjord av Uppsala Universitet.

Hyresgästers inflytande som är föremål för den statliga utredningen ”Stärkt ställning för hyresgäster” ska utvärdera hur reglerna om hyresgästinflytande tillämpas.

Men redan 2002 ändrades lagen för att ge hyresgästerna ett ökat inflytande, vi skulle få rätt till att säga nej till åtgärder som dramatiskt ökade hyrorna. Lagändringen 2002 förändrade dock inte utfallen. Vi ska därför vara försiktiga med att tro att det räcker med lagändring.

Vi kan inte tro på några andra löften än de vi ger varandra genom kamp och organisering.

Vi kan inte lita på att fastighetsägarna för dialog med hyresgäster eller att de tar socialt ansvar vid renoveringar.

Exemplet från Hammarkullen i Göteborg är viktigt för hela landet, där har de boende under ledning från de lokala hyresgästföreningarna organiserat sig.

De har skapat forum och förortsråd där lokalsamhället kräver makt och inflytande över renovering och nybyggnation. Genom att gå samman har man kunnat ta plats och påverka processen.

Detta nya forum för lokalsamhället måste nu bostadsbolag och politiker ta hänsyn till.

Tar vi inte kampen nu riskerar områden att gentrifieras som ett resultat av renovräkningar och resultera i än mer segregerade städer. .

Fastighetsspekulanter som Blackstone måste stoppas

F

lera hundra hyresgäster i Husby har de senaste månaderna protesterat tillsammans med Norra Järva Stadsdelsråd mot både det bristfälliga underhållet och de gigantiska hyreshöjningar med 54 procent som genomförs efter hafsigt utförda renoveringar på 6-8 veckor när någon har flyttat ut i D. Carnegie & Co:s hyresbostäder.

En liten framgång har nåtts med en överenskommelse om på papperet bättre rutiner vid akuta

bilden mot D. Carnegies investerarmöte i februari.

Att Blackstone, som är världens

Bostaden ska vara en social rättighet och inte en handelsvara. fel och brister, men åt hyreshöjningarna har än inget annat än protester kunnat göras, som på

största riskkapitalbolag och vars VD Stephen Schwarzman kallas kungen av Wall Street, nu har köpt

upp D. Carnegie och spekulerar stort i grova vinster på att renovera fattiga och slitna förortsområden runt om i hela Stockholm och Mellansverige, är enligt de husbybor som tänker delta i lördagens demonstration ett tecken på en fullständigt sjuk bostadsmarknad.

Mot Blackstones officiella motto Buy it, Fix it, Sell it reser Norra Järva Stadsdelsråd kravet Stop it!

Lördagens demonstration är ett tillfälle som vi hyresgäster inte kan missa för att damma av Hyresgäströrelsens gamla paroll att bostaden ska vara en social rättighet och inte en handelsvara. Flerfamiljshus ska ägas av Allmännyttan eller kooperativt helt utan vinstintressen. .

Arne Johansson

INRIKES

20 APRIL 2017 # 1 248

5

Batonghögern

stoppar inte terror

E

fter den fruktansvärda och meningslösa döden på Drottninggatan i Stockholm den 7 april har förslagen från regering och högerpartier duggat tätt om ”hårdare tag” med bland annat fler poliser och jakt på papperslösa flyktingar. Förslagen blåses upp stort i media utan kritiska frågor. Faktum är att allt har prövats förr utan att stoppa terror, med snarare motsatt effekt. Grunden för att bekämpa terror är istället enad kamp underifrån som både bekämpar splittring och den hopplöshet terror göds av. Stockholmarnas solidaritet där de öppnade sina hem för utsatta och de tiotusentals som slöt upp i söndagens ”kärleksmanifestation” visar potentialen för en sådan rörelse.

Foto: Wikimedia Commons

Säkerhetspolisen själv sade redan i ett tidigt skede att en attack av detta slag i princip är omöjlig att förhindra så länge någon är beredd att genomföra den. Ändå föreslår Socialdemokraterna 10 000 fler poliser för att ”nå upp till EU-snittet”. Men har högre polistäthet i Frankrike, Belgien eller Spanien stoppat terrordåd? Mer övervakningskameror är ett annat förslag – har mest övervakningskameror i världen stoppat terrordåd i London? Utvisa alla papperslösa föreslår Anna Kinberg-Batra som en lösning – med en generaliserande insinuation värdig Sverigedemokraterna. Varför görs inte samma generalisering angående män, som står för nästan alla terrordåd?

Eller de som heter Anton – som den rasistiske terrorist som dödade tre på grund av deras hudfärg i en skola i Trollhättan.

Bygg ut den offentliga vården – efter behov!

”Måttet är rågat” Nödrop från läkare i Norrbotten Tjugonio läkare vid Sunderby sjukhus (mellan Luleå och Boden) har skrivit ett upprop där de protesterar mot platsbristen på sjukhuset.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

–I

bland när jag börjar mitt nattpass på akuten finns det inga platser. Det är helt fullt på huset. Redan innan jag träffar patienten måste jag tänka på: vad gör jag för att inte få lägga in patienten, även om det kanske inte är det bästa för den personen.

– Ibland får patienter ligga kvar på akuten över natten på en galonbrits, säger underläkaren Sofia Widetun till lokaltidningen NSD. Läkarnas brev är riktat till kommunalråden i Luleå och Boden och fokuserar framförallt på kommunernas oförmåga att ta hand om patienter som är medicinskt färdigbehandlade – och därför ska lämna sjukhuset, men är i behov av kommunala insatser såsom hemtjänst eller vård- och omsorgsboende. ”Med ett stort antal äldre som väntar på kommunal äldreboendeplats i sjukhussängarna räcker inte platserna på Sunderby Sjukhus till dem som är i akut behov av vård”, skriver de.

När uppropet skrevs var 35

sängar upptagna av patienter som egentligen skulle ha flyttats över i kommunernas omsorg.

– Man har inte nog med resurser inom hemtjänsten, säger överläkaren Ann Wanhatalo till NSD den 12 april.

Precis som vikariebristen beskriver läkarna hur det som förr ”bara” var ett problem under sommarmånaderna nu har blivit permanent.

– Förut kunde man oftast ordna fram platser till de patienter som behövde dem och det var vid enstaka tillfällen som det blev problem, men nu är det dagligen som det är fullt, säger ST-läkaren Ida Skeppar till Sveriges Radio P4 Norrbotten den 12 april.

Medan kommunledningen i Boden i alla fall utåt påstår att de tar problemen på allvar och planerar för mer platser har S-ledningen i Luleå varit avvisande till mer kommunala resurser i sina svar till media.

– Vi får inte jäkta bara för att det är ont om platser på sjukhuset. Vi måste hitta bra samverkansformer,

säger Margareta Bladfors Eriksson (S), Socialnämndens ordförande till NSD den 12 april och fortsätter: – 50 korttidsplatser, det är inte säkert det är lösningen, det är litet enkelt. Vad behöver varje enskild människa för att nå sitt bästa jag?

Det är inte en sängplats.

För den vårdpersonal som varje dag upplever att de inte kan följa sina etiska riktlinjer – att ge vård till den som mest behöver det – måste socialnämndens ordförandes ord kännas som ett slag i ansiktet. När människor behöver omsorg här och nu, så att andra kan få vård här och nu, behövs direkta insatser för att öka resurserna.

Det handlar om mer resurser i hemtjänsten och fler korttidsplatser.

Redan nu måste det börja byggas upp en mellanvårdsform mellan sjukhusvård och kommunens vård- och omsorgsboenden.

Problemet är dock inte bara kommunalt. Med lägst antal vårdplatser på sjukhus per invånare i hela OECD är svensk sjukvård anorektisk inom i princip varje område.

Det behövs ett massivt resurstillskott från regeringen till både kommuner och landsting för att kunna bygga ut en offentlig vård efter behov. Ockupationen av BB i Sollefteå är ett exempel att följa – för ett landsomfattande vårduppror! .

Rasister är alltid ute efter kollektiv skuldbeläggning – peka ut en hel grupp. Etablerade politiker har på senare tid visat ökad öppenhet för sådana argument. Men att den misstänkte sökt asyl är inget argument för massutvisningar av flyktingar till krig och terror. Var och en som sätter sig in i enskilda flyktingars ärenden förstår att Migrationsverket i fall efter fall ger avslag även där flyktingen verkligen har skäl att få stanna.

Försök till kollektiv skuldbeläggning och intensifierad jakt på papperslösa gynnar rasister och nazister, men underlättar också rekrytering till högerextrem jihadism när invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet stigmatiseras och behandlas som andra klassens invånare.

Elefanten i rummet vad gäller högerextrem jihadism är att Islamiska Staten (som muterat ur al-Qaida i Irak) och talibanerna har vuxit fram som ett resultat av USA:s krig i Irak respektive Afghanistan. I talibanernas fall med direkt stöd från USA och dess högerextrema allierade i Saudiarabien, vars diktator nyligen besöktes av Löfven och representanter för svenska storföretag.

I Libyen har IS fått ett uppsving efter det krig (som stred mot FN-beslut) där svenskt stridsflyg deltog. Det går inte att komma ifrån att svenska regeringar har varit en del av draksådden i Mellanöstern, Asien och Afrika, genom deltagande i dessa krig och närmandet till Nato. Sexton år efter invasionen av Afghanistan är landet mer instabilt och osäkert än någonsin och Sveriges insats har konstaterats vara ”utan effekt” på säkerhet och fattigdom.

Därför behövs ett vänstersvar och socialistiskt svar till batonghögern: Terrorismen globalt växer ur ett krisande kapitalistiskt samhälle med växande hopplöshet över brutala krig, miljontals flyktingar och enorma klyftor. Enda sättet att effektivt bekämpa terrorn är att istället för splittring skapa enighet i kamp för en rättvisare värld och ett rättvisare Sverige. Något sånt svar kommer vi aldrig att få från S, som numera knappt på decimalen skiljer sig från allianspartierna. På batongkongressen fick välfärden stå tillbaka för mer resurser till statens hårda kärna – polis och militär.

Ett tydligt politiskt alternativ kan undergräva den mylla som både högerextrema nazister och jihadister rekryterar ur: Stoppa vapenexport, Nej till Nato och imperialistiska krigsäventyr. Rusta upp välfärden & förorterna, bygg bostäder och satsa på klimatomställning – åtgärder som kan ge tusentals jobb med drägliga arbetsvillkor. Låt inte terrorn splittra oss – vi har en gemensam uppgift.

Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot Rättvisepartiet Socialisterna Luleå Mattias Bernhardsson, kommunfullmäktigeledamot Rättvisepartiet Socialisterna Haninge Elin Gauffin, Rättvisepartiet Socialisterna

1917-2017

20 APRIL 2017 # 1 248

Aprilteserna: All m 6

Med februarirevolutionen 1917 sveptes nära 400 år av tsar­ välde bort av Rysslands arbetare, bönder och soldater. Revo­ lutionens viktigaste krav var ”Fred!” men också bröd, jord, 8 timmars arbetsdag och republik. Vid sidan av den nya provi­ soriska regeringen – som tvärtemot revolutionens krav fortsat­ te Rysslands deltagande i första världskriget – hade en mycket starkare kraft växt fram: arbetarnas, böndernas och soldater­ nas egna demokratiska råd, sovjeterna.

Lenins ”aprilteser” var ett förslag till handlingsprogram för bolsjevikpartiet vilket kom att bli avgörande då dess samman­ fattande paroll om ”All makt åt sovjeterna” vann majoritet över hela Ryssland. Med arbetarklassens maktövertagande i oktober kunde äntligen det första fredsavtalet i det imperialis­ tiska kriget slutas och arbetare, kvinnor samt minoriteter för första gången på jorden vinna historiska rättigheter.

MATTIAS BERNHARDSSON

mattias.bernhardsson@socialisterna.org

U

nder kampen i februari hade sovjeterna – vilka växt fram under 1905 års revolution – återuppstått. Valda representanter för arbetsplatserna samlades för att demokratiskt dis­ kutera, fatta beslut och organisera kampen. I slutet av mars fanns det 82 sovjeter som utgjordes av tusen­ tals representanter.

Leo Trotskij konstaterade i sin ana­ lys av februarirevolutionen att den kraft som hade lett februarirevolu­ tionen var klassmedvetna arbetare, mestadels bolsjeviker, men inte bolsjevikpartiet: ”Gräsrotsbolsjevi­ kernas ledarskap kunde säkra se­ ger för upproret men inte politisk makt åt bolsjevikerna”.

Mensjevikerna (högersocial­ demokraterna) och Socialrevolu­ tionärerna (SR, främst ett radikalt landsbygdsbaserat parti) hade fler representanter i sovjeterna än bol­ sjevikerna. Alla revolutionära processer genomgår perioder där majoriteten av de som kämpar för en förändring har illusioner om ledare och partier vars egentliga intressen är de motsatta. I februari 1917 kallade sig alla för ”revolutio­ närer” och det fanns en tilltro att dessa representanter skulle för­ verkliga revolutionens krav på fred och bröd.

Resultatet blev att arbetarklas­ sen som hade störtat diktaturen inte själv tog makten. Istället bild­ ades en borgerlig provisorisk re­ gering med prins Lvov (medlem i det liberala, dock monarkistiska, kadettpartiet) som premiärminis­ ter. Till regeringen anslöt sig också representanter för mensjevikerna och SR som blev ett vänsteralibi för de borgerliga ministrarna.

Den provisoriska regeringen bestod främst av den borgerlighet som inte hade något intresse alls av att omfördela samhällets rike­ domar till de fattiga eller att avslu­ ta det krig som berikat dem så väl.

Mensjevikerna och SR anpassade

sig och gjorde sitt bästa för att lägga ut dimridåer för att dölja att reger­ ingens intressen de facto var helt andra än sovjeternas. Inför mas­ sorna framställdes den provisoriska regeringen som revolutionär, inför de allierade i världskriget (England och Frankrike) framställdes reger­ ingen som en pålitlig partner.

Att regeringen inte var revo­ lutionens regering var tydligt.

Samma kväll som revolutionen kom att segra på, den 27 februari, genomförde en av kadettpartiets ledande medlemmar Vladimir Na­ bokob sina vanliga rutiner vid sitt skrivbord, vilket han även beskri­ ver själv: ”Telefonen fortsatte att fungera, och jag minns att mina vänner höll mig underrättad om vad som pågick under dagen. Vi gick till sängs vanlig tid.” Nästa dag kom denne liberal vars insatser i revolutionen varit lika med noll att inneha posten som huvudad­ ministratör i den nya provisoriska regeringen.

Partikollegan Pavel Miljukov, som kom att bli utrikesminister i regeringen, hade strax innan kam­ panjat aktivt för att en ny tsar skul­ le efterträda den avsatte Nikolaj II. Mensjevikledaren Matvey Sko­ belev klagade till en borgerlig jour­ nalist mitt under februariupproret om hur ”oroligheterna hade karak­ tären av plundring” och att det var ”nödvändigt att slå ned dessa”. En månad senare blev han arbetsmi­ nister i den provisoriska ”revolu­ tionära” regeringen. ”Revolutionen föll som blixten ur skyn”, kunde socialrevolutionä­ rernas ordförande Zentsinov kon­ statera – en väldigt felaktig analys, men som passade de som inte ville förklara att de stått vid sidlinjerna.

Bolsjevikernas partidistrikt i Vi­ borg, den arbetarstadsdel i Petro­ grad där revolutionen startade, förespråkade att sovjeterna skulle förbereda sig på att ta makten.

Men de var i minoritet inom parti­

Den nya regeringens egna agenda bekräftade nödvändigheten av Lenins teser. et. Den ledning med Kamenev och Stalin i spetsen som fanns på plats gick högerut och drev en kompro­ missvänlig linje gentemot den bor­ gerliga regeringen. I partitidning­ en Pravda argumenterade de för att bolsjevikerna skulle ge regeringen sitt stöd samt att man skulle släppa parollen ”Ned med kriget” och is­ tället vara för ett ”försvarskrig”.

Stalin och Kamenev hade bara fyra dagar före Lenins ankomst i en ledare skrivit att ”den provisoriska regeringen har inför hela folket klart och bestämt tillkännagivit, att Rysslands målsättning inte är att härska över andra nationer”.

Detta skrev de i vetskap om att provisoriska regeringen redan den 23 mars hade lanserat planer på att invadera Konstantinopel samt Armenien, Österrike, Turkiet och norra Persien.

En del bolsjeviker, inklusive Sta­ lin, förespråkade i mars 1917 att bolsjeviker och mensjeviker borde återförenas. I en artikel av Stalin

från den 25 mars, ”Om avskaffan­ det av nationella begränsningar”, tillskrivs feodalismen och den jord­ ägande aristokratin orsaken till allt nationellt förtryck. Inte någonstans nämndes kapitalismen eller dess imperialistiska epok. I Stalins ana­ lys hade revolutionen segrat och vad som återstod var ”upprättandet av lagar” och ”dess författningsenli­ ga bekräftelse”. Artikeln gav full le­ gitimitet till den provisoriska regeringen, som ironiskt nog leddes av storgodsägare som prins Lvov och Rodzianko – en del av den feodala aristokratin.

Den 3 april anlände Lenin till Ryss­ land, frustrerad över den hållning som partiets ledarskap hade intagit.

Lenin mottogs av Petrogradsovje­ ten på tågstationen, tillsammans med tusentals arbetare och matro­ ser. I motsats till de förhoppningar om Lenins stöd och av vissa även deltagande i den provisoriska re­ geringen som uttrycktes i välkomst­

talen svarade Lenin med en bomb: inte vår regering, inte vårt krig. Le­ nin deltog i slutet av den konferens med Moskvasovjeterna där Stalin och Kamenev några dagar tidigare röstat för den resolution om stöd till kriget som majoriteten – mens­ jevikerna och SR – hade lagt fram.

Lenin var i förkrossande minoritet inom sitt eget parti när han lade fram teserna. Detta faktum är i sig ett svar på förtalet att Lenin skulle ha styrt partiet diktatoriskt.

Pravdas redaktion skrev: ”Vad gäller kamrat Lenins allmänna schema så är det oacceptabelt för oss på så sätt, att det utgår ifrån antagandet att den borgerligt de­ mokratiska revolutionen slutförts och räknar med en omedelbar om­ vandling av denna revolution till en socialistisk revolution”.

Förvirringen som rådde i partiet vid Lenins ankomst berodde på att bolsjevikernas perspektiv hittills va­ rit att revolutionen skulle vara bor­

20 APRIL 2017 # 1 248

makt åt sovjeterna Den 4 april föredrog Lenin sina förslag – aprilteserna – på bolsjevikernas konferens vilka i korthet var följande:

1.

Vår inställning till kriget är att det på grund av regeringens kapitalistiska karaktär förblir ett imperialistiskt rövarkrig. Även den ringaste eftergift åt ”den revolutionära försvarsvänligheten” är otillåten. Ett revolutionärt krig kan det revolutionära proletariatet endast gå med på om makten övergår i händerna på arbetarklassen och de till dem anslutna fattiga bönderna. I ett sådant krig finns inga landerövringar eller kapitalistiska intressen.

2.

Det säregna i det nuvarande läget i Ryssland består i övergången från revolutionens första etapp, som till följd av proletariatets otillräckliga klassmedvetenhet och organisation förde borgarklassen till makten, till dess andra etapp, som måste komma att lägga makten i händerna på proletariatet och de fattiga bondeskikten.

3.

Inget stöd åt den provisoriska regeringen. Hela falskheten i alla dess löften, särskilt ifråga om att avstå från annekteringar (landerövringar i kriget), måste klarläggas.

4.

Erkänn det faktum att vårt parti i de flesta arbetardeputerades sovjeter är i minoritet, en svag minoritet. Så länge vi befinner oss i minoritet kan vi bara tålmodigt och systematiskt kritisera massornas fel.

Samtidigt propagerar vi för nödvändigheten av att hela statsmakten ska övergå till arbetardeputerades sovjeter (arbetarsovjeter).

5.

Inte en parlamentarisk republik utan en republik av arbetar-, lantarbetar- och bondesovjeter i hela landet, nedifrån och upp. Ersätt polisen, armén och ämbetsmannakåren med en allmän beväpning av folket. Alla tjänstemän ska vara valda och när som helst kunna avsättas och leva på en lön som inte överstiger en kvalificerad arbetares snittlön.

6.

All godsägarjord konfiskeras och storgodsen ombildas till mönsterjordbruk. All jord i landet nationaliseras: förfoganderätten över jorden tillkommer de lokala lantarbetar- och bondesovjeterna.

7.

Alla banker i landet sammansmältes omedelbart till en nationalbank som underställs sovjeternas kontroll.

8.

Det är inte vår omedelbara uppgift att ”införa” socialism utan endast att ofördröjligen ställa den samhälleliga produktionen och produkternas fördelning under kontroll av arbetarnas sovjeter.

9.

Uppgifter för partiet: - omedelbar partikongress; - e n ändring av partiets program, framför allt vad gäller synen på imperialismen och det imperialistiska kriget, vad gäller förhållandet till staten och vårt krav på en ”kommunstat” (sovjetstat), och vad gäller ändring av det föråldrade minimiprogrammet; - ändring av partiets namn från socialdemokratiskt till det kommunistiska partiet.

10. För en ny international. Initiativ till att skapa en ny revolutionär international.

Läs om revolutionsåret

1917 på hemsidan:

revolutionen1917.wordpress.com n tione evolu r r a t k ys kta u den r sarens di sta n a d t r e kel s tade för fö , stör opp elt se t g h i s s t t e t te reste n sat t gåt och attiga volutione tt de f a h r ens c a g . e o r r n e R e e u k v r . r k r ö a e n lika k eta 17 m oktob ta världe r fic som . Arb å i n å e s n a d r År 20 l e k är kt rtryc samm ch kvinno ade v h tog ma till fö erige p skak c v e, p re o o S o i h i händ rbeta av er ruar a g t n l b l e l h o e i g f c t v i l i r re et o verk rgifte och skrig som – efte d värld rkravaller a a v r r e s. att da ta om hur Hung berät makt med vinna a t s t t a e l t r a rklar kapit de dä under åre a samt fö n u k t d r n ät mme paga rartade röstr iv ko s hetspro s u n e r f na e Of rn höge nd se a a l r s a s v y bes ens R diktatur. ution l o i v t e s r i sk stalin n e l l i t

7

19

01 2 7 1

gerlig, med tanke på Rysslands feodala efterblivenhet. Högerflygeln i partiet, baserad på vad som kallades ”gammelbolsjevikerna”, klarade inte av att omorientera sig till den nya situationen i landet. Att arbetarklassen skulle ta makten trodde de var en omöjlighet.

Sovjeterna och regeringen var två separata maktcentra med helt skilda klassintressen. Detta innebar att Ryssland befann sig i en ”dubbelmaktssituation”. Lenin insåg att den sjukliga ryska kapitalismen inte hade råd med någon stabil parlamentarisk regim. Risken var stor för en återkomst för tsarismen eller en militärregim – som general Kornilovs kuppförsök senare i augusti bevisade. I februarirevolutionen och i sovjeterna såg Lenin dock arbetarklassens styrka och möjligheten att ta revolutionen framåt.

Leo Trotskij hade dragit slutsatser om arbetarklassens roll i relation till den objektiva situationen i Ryssland redan under revolutionen 1905, då han ledde den första sovjeten i Petrograd och utvecklade sin teori om den ”permanenta revolutionen”.

Till skillnad från de borgerliga revolutionerna i Frankrike och England under 1600- och 1700-talen menade Trotskij att den ryska borgarklassen både var för svag för att ta makten och dessutom var dess ekonomiska intressen sammanvuxna med tsarismen. Mest av allt var arbetarklassen borgarnas största rädsla och ett fortsatt tsarvälde blev därmed en garanti för deras egen makt.

Februarirevolutionen visade på arbetarklassens kapacitet och därmed förutsättningarna för socialismen. Lenin förespråkade inte att bolsjevikerna skulle gå till offensiv för att störta den provisoriska regeringen på en gång. Det skulle vara nödvändigt att ”tålmodigt förklara” ett socialistiskt program och vinna en majoritet för det i takt med att händelser, förräderier och besvikelser synliggjorde verkliga klassintressen och maktförhållanden.

Den 18 april (1 maj i vår kalender) meddelade utrikesministern Miljukov sina allierade krigsmakter om den provisoriska regeringens plan att invadera Konstantinopel, Armenien och Persien samt att dela Österrike och Turkiet. Två dagar senare svarade 30 000 beväpnade soldater med en demonstration mot invasionsplanerna genom Petrograd. Försök att linda in offensiven i paroller om ”krig för fred” fick inget gehör. Dessa så kallade aprildagar slutade med att Miljukov fick avgå.

I takt med att mensjevikerna och SR tog över regeringen alltmer kom deras rätta färger att avslöjas i massornas ögon.

Revolutionens krav kom allt tyd-

7

ligare att bekämpas av dess självutnämnda regering: det avskaffade dödsstraffet återinfördes, nya krigslån togs istället för steg mot fred och självständighet åt förtryckta nationer, de välbärgade fortsatte att hamstra medan kraven på bröd åt de hungriga sopades undan. Kampen för genomförandet av revolutionens krav fortsatte däremot, som ordervägran på kasernerna och vägran att gå i strid i kampen för fred och att tusentals arbetare sågs lämna sina arbetsplatser efter åtta arbetade timmar i kampen för åtta timmars arbetsdag.

Lenin fick ta en hård strid för sina teser samt mot gamla scheman och dogmer. Allteftersom den borgerliga regeringen själv kom att bekräfta nödvändigheten av Lenins teser, och eftersom bolsjevikerna var ett genuint demokratiskt, verkligt arbetarparti med en bas på arbetsplatserna, kunde partiet utvecklas genom diskussionerna och genomföra en kursändring.

Distrikt efter distrikt inom bolsjevikerna antog aprilteserna och slutligen även kongressen den 24 april, med undantag för förslaget att bilda en ny international.

En del av partiledningen teg utan att för det ha ändrat uppfattning. Däribland Stalin som senare kom att bli revolutionens dödgrävare.

Bolsjevikpartiet växte lavinartat under denna period, från drygt 8 000 medlemmar i februari till 79 000 i april och 200 000 i juni. Under revolutionens mognad vann bolsjevikerna under hösten majoritet i sovjeterna i hela Ryssland, vilket kom att leda till arbetarklassens maktövertagande i oktober.

General Ludendorff, tyskarnas ÖB, medgav själv i sina memoarer att beslutet att släppa Lenin genom Tyskland från sin exil i Schweiz var hans livs misstag: ”Jag kunde inte ana att den [ryska revolutionen] skulle vara dödsstöten för vår egen makt”.

Lenins aprilteser kom därefter att bli en brutal påminnelse för Stalin med tanke på hans position och roll vid denna avgörande vändning i revolutionen. Därför kom Stalin att begrava tesernas existens under den diktatur som följde efter Lenins död. I otaliga revolutionära situationer runtom i världen kom Stalin och hans efterföljare att förorda arbetarklassens ovillkorliga undergivenhet och stöd till borgerliga krafter med resultatet att revolutioner dränktes i blod. Byråkratin kom att förlöjliga teorin om den permanenta revolutionen som ”äventyrspolitik” samtidigt som de gjorde sig till falska talespersoner för den oktoberrevolution som i själva verket var den permanenta revolutionens främsta produkt. .

FRANSKA PRESIDENTVALET

20 APRIL 2017 # 1 248

Foto: Wikimedia Common

8

et till följd av att kommunistpartiet fortsatte att svansa efter ”socialistpartiet”. Men genom valkampanjen har rörelsen ”La France Insoumise” börjat byggas och räknar idag över 300 000 medlemmar. Mélenchon har också fler YouTube-prenumeranter än vad övriga kandidater har tillsammans. Årets presidentval har föregåtts av omfattande och många gånger bitter lokal kamp, av masskamp mot försämringar av anställningstryggheten och ökad arbetstid, men också av fördjupad social kris samt fruktansvärda terrordåd som följts av undantagstillstånd.

Missnöjet med landets elit och ”socialist”- och kommunistpartiets svek har tillsammans med frustrationen över den ekonomiska krisen bidragit till att högerpopulistiska och nationalistiska Nationella fronten kunnat gå fram, särskilt bland yngre väljare.

Nationella frontens ledare Marine Le Pen har också försökt ge sin retorik ett socialt innehåll med udden riktad mot EU och dess försvarare och att partiet idag är ett annat än det ultrareaktionära, rasistiska parti som leddes av hennes far Jean-Marie Le Pen och som förblev baserat i södra Frankrike.

Men under den nya ytan finns rasismen kvar. De senaste dagarna har Le Pens valtal varit genomsyrade av islamofobi, krav på flyktingstopp och hätska utfall mot ett multikulturellt Frankrike.

Vänsterns Mélenchon har medvind

– varning för Le Pen

Borgare världen över förfäras över att det blåst medvind för vänsterns kandidat Jean-Luc Mélenchon i det franska presidentvalet. “Nu räds investerarna att han ska bräda mittenkandidaterna och möta Marine Le Pen i den andra omgången”, skrev Dagens Industri på annandag påsk. Washington Post går ännu längre och skriver om att ”ett spöke går runt i Europa – ett spöke i skepnad av Jean-Luc Mélenchon”.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

N

Aldrig någonsin har valutgångu på söndag går Frankrike till den första omgångens en varit så svår att förutsäga. De presidentval. Om ingen av senaste opinionsundersökningarkandidaterna får majoritet blir det en na visar på nästan dött lopp mellan fyra kandidater: Front Nationals andra avgörande omgång den 7 maj.

Till en början såg valet ut att Le Pen, den så kallade mittens Mastå mellan högerpopulistiska och cron, vänsterns Mélenchon och rasistiska Nationella frontens kan- högerns Fillon. Av dessa fyra är didat Marine Le Pen och högerns det Mélenchon som har inkasserat François Fillon. Men efter alla skan- de största opinionsframgångarna daler med Fillon seglade borger- sedan mars månad och förtroendet för Melighetens nya hopp Emma- Presidentvalet äger lenchon och nuel Macron rum mot bakgrund hans vänt e r röre l s e upp som möjav historisk kris för s”La France lig vinnare. De senaste veck- det franska politiska Insoumise” orna har emeletablissemanget. ( O k u v a d e Fr an k r i ke ) lertid vänsterns Jean-Luc Mélenchon vunnit allt har mer än fördubblats.

Presidentvalet äger rum mot större stöd och det är inte uteslutet att det blir han som möter Marine bakgrund av historisk kris för det franska politiska etablissemanget.

Le Pen i valets andra omgång.

Dagarna innan valet är så Det regerande socialdemokramånga som en tredjedel av väljar- tiska ”socialistpartiet” ligger i spillna fortfarande osäkra på vem de ror. Det rekordlåga stödet till den ska rösta på eller om de överhu- sittande presidenten François Holvudtaget kommer att rösta. lande gjorde det omöjligt för ho-

nom att bli partiets kandidat i valet.

Istället valdes Benoît Hamon till partiets kandidat eftersom han sågs som mer vänster och inte var lika befläckad av den högerpolitik som Hollande och regeringen bedrivit sedan man kom till makten 2012.

Den traditionella högern, Republikanerna, är också i djup kris.

Den tidigare presidenten Nicolas Sarkozy, som såg fram emot att på nytt bli landets president, lyckades inte ens bli vald till partiets kandidat. I partiets primärval blev han slagen av både François Fillon och Alain Juppé. Till sist blev den förstnämnde Republikanernas kandidat. Men därefter följde avslöjanden om att Fillon öst skattepengar över sina familjemedlemmar, som påståtts ha varit anställda men som inte utfört något arbete.

Mycket pekar mot att för första gången i den femte republikens historia, som föddes 1958, kommer varken ”socialistpartiet” eller Republikanerna att ha någon kandidat i presidentvalets andra omgång. Missnöjet med det politiska etablissemanget gav utrymme för borgerlighetens nya hopp Emmanuel Macron och dennes rörelse ”En marche” (På väg). Macron som har varit ekonomiminister i Hollandes regering, är nyliberal, EU-vänlig och kan räkna med stöd från en stor del av den franska makteliten. Även den förre premiärministern, ”socialistpartiets” Ma-

nuel Valls, säger att han kommer att rösta på Emmanuel Macron på söndag.

I likhet med Bernie Sanders i USA har Jean-Luc Mélenchon genomfört en valkampanj baserat på gräsrotsstöd och stora möten. Cirka 110 000 gick tillsammans med honom i den minnesmarsch som hölls till Pariskommunens minne den 19 februari. Den 9 april deltog exempelvis uppemot 70 000 på ett valmöte som han höll i Marseille.

I tv-debatterna har hans budskap om sänkt arbetstid och pensionsålder, höjda minimilöner, social upprustning, beskattning av de rika, flyktingamnesti samt mot Nato och EU:s högerpolitik stått i bjärt kontrast mot de andra kandidaternas nyliberalism, moralkonservatism, islamofobi och och skuldbeläggning av invandrare.

Mélenchon, som bröt med ”socialistpartiet” 2008, ställde också upp som vänsterns kandidat i valet 2012 och fick då 11 procent av rösterna.

Den vänsterfront han till en början försökte bilda tillsammans med kommunistpartiet, som kraftigt försvagats, kom aldrig att lyfta. Myck-

Det finns en överhängande risk för att Le Pen går vidare till den andra omgången, där många oavsett motkandidat kommer att rösta mot Nationella fronten.

Det kan dock inte helt uteslutas att det missnöje som finns och lågt valdeltagande skulle kunna göra Marine Le Pen till Frankrikes nästa president, vilket omedelbart skulle resultera i en ny djup EU- och eurokris. ”Vinner Le Pen och lyckas ta landet ut ur EMU så är ’euro break-up’ ett faktum och Europas politiska karta måste ritas om”, skrev Swedbanks analytiker i mars och tillade att ”det franska presidentvalet representerar vårens, och kanske årets, enskilt största politiska riskfaktor.”

Sedan dess har Mélenchons framgångar fått den så kallade marknaden att beteckna valet som ”en osannolik rysare” och de franska räntorna har börjat stiga, vilket delvis är ett uttryck för att finanskapitalet fruktar att vänsterns kandidat går vidare till andra omgången.

Gauche Revolutionnaire (CWI i Frankrike) stödjer Mélenchons valkampanj samtidigt som man manar till bygget av en verkligt socialistisk kraft som tar kamp för att avskaffa kapitalismen och forma ett nytt socialistiskt Frankrike. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

20 APRIL 2017 # 1 248

9

Erdoğans diktatoriska omröstning följs av protester Söndagen den 16 april hölls den mest kontroversiella och ifrågasatta folkomröstningen i Turkiets historia. De konstitutionella tillägg som skulle ge president Erdoğan diktatoriska maktbefogenheter, inklusive makten att upplösa parlamentet, lades fram för en folkomröstning. Officiellt vann Ja-sidan med knapp marginal, 51 procent av rösterna.

Efter den odemokratiska omröstningen följde protester mot Erdoğans nya steg mot envälde.

SOSYALİST ALTERNATİF CWI i Turkiet

F

olkomröstningskampanjen ägde rum under undantagstillstånd och repression mot all form av opposition.

Efter det misslyckade kuppförsöket i juli 2016 har hundratusentals anställda, inklusive högt rankade soldater, domare, åklagare, polisbefäl och akademiker sparkats (och förblir sparkade) från sina poster. Dessutom sitter hundratals journalister, politiska och fackliga aktivister och även en del parlamentsledamöter fängslade. Statliga påtryckningar och förföljelser kännetecknade slutspurten på folkomröstningen.

Erdoğan och hans knähundar gjorde sitt bästa för att undertrycka Nej-kampanjen. Kampanjaktivister för Nej-sidan attackerades fysiskt och fängslades av polisen.

Medan Nej-kampanjen undertrycktes genomfördes Ja-kampanjen i praktiken av staten själv. Alla slags statliga resurser (anslagstavlor,

media, statsbudgeten, polismakten m m) användes i detta syfte.

Samtidigt som parlamentsledamöterna för HDP (Folkets demokratiska parti), ett prokurdiskt vänsterparti som var den enda politiska organisation som organiserade en Nej-kampanj i norra Kurdistan, burades in, livesändes AKP:s (Rättvisa och utveckling – det styrande partiet) officiella företrädares tal på bästa sändningstid.

Alla dessa åtgärder var ändå inte tillräckliga för Ja-lägret. På den dag då folkomröstningen ägde rum tillkännagav Högsta valdomstolen (YSK) att de skulle godkänna röstsedlar utan myndighetsstämplar.

I samband med folkomröstningen uppges 1,5 miljoner icke myndighetsstämplade röstsedlar ha räknats in och det kan, om detta stämmer, med säkerhet sägas att i så fall var folkomröstningen riggad.

I så fall är det inget konstigt med att Erdoğan i sitt tal strax efter folk-

omröstningen tackade Högsta domstolen för dess beslut.

Ja-sidan vann, trots dess heltigenom antidemokratiska kampanjande och det uppenbara valfusket, folkomröstningen med endast 51 procent av rösterna.

Detta ser kanske ut som en seger, men är ett praktexempel på en Pyrrhusseger (en seger som i sig bär på fröet till nederlag). Men halva landet har till att börja med trots atmosfären av en de facto-diktatur röstat emot Erdoğans vilja. Detta är ett klart och tydligt uttryck för ilskan mot honom och hans regim, inklusive från en del traditionellt konservativa AKP-väljare.

Det sammanlagda antalet röster på Ja-lägrets två partier, AKP och det högerextrema MHP (Nationella aktionspartiet), utgjorde knappt 60 procent av det totala antalet röster i samband med det senaste allmänna valet. Andelen röster i folkomröstningen på Ja-lägret uppgick till endast 51 procent, trots att folkomröstningen var riggad.

I Turkiets tre största städer, Istanbul, Ankara och Izmir, röstade en majoritet nej, vilket blir än mer betydelsefullt med tanke på att AKP i både Istanbul och Ankara vann i det förra valet.

HDP var den enda politiska organisation som kunde organisera en effektiv Nej-kampanj bland kurdiska väljare och utmana det styrande partiet.

Detta var skälet till att Erdoğan gjorde HDP till måltavla. I början av valkampanjen greps och fängslades HDP:s parlamentsledamöter, inklusive deras vice parlamentsledamöter. Många HDP-medlemmar i norra Kurdistan togs i fängsligt förvar och lokala HDP-borgmästare avlägsnades från sina poster på grundval av falska terroristanklagelser.

Den turkiska de facto-diktaturen har genom denna folkomröstning blivit en formell sådan. Dessa resultat bekräftar dock att Erdogan under segerns yta håller på att förlora sitt sociala stöd och att en underjordisk ilska har trängt djupare in i samhället.

Vi kan redan nu se reaktioner på gatorna. På ställen som Istanbul och norra Cypern och på andra platser utbröt spontana demonstrationer under själva folkomröstningskvällen, ett uppmuntrande tecken på att det finns många som är beredda att göra aktivt mostånd mot att samhället sjunker ner i diktatur.

Detta är frön till vad som måste bli ett massmotstånd mot regimens påtvingande av de nya konstitutionella förändringarna. Ett sådant motstånd måste organiseras för att få en omedelbar effekt och behöver också nå ut till Ja-väljarna bland de fattiga, unga och arbetarna.

Det måste förklaras att dessa förändringar inte på något sätt kommer att förbättra deras ställ-

ning eller ens säkra de begränsade landvinningarna med den tidigare ekonomiska tillväxten, som tillhandahöll den huvudsakliga grundvalen för uppbyggnaden av AKP:s sociala reserver. Den ekonomiska situationen håller tvärtom på att snabbt förvärras och förstärkandet av auktoritära åtgärder syftar till att hjälpa regimen att krossa det ökande missnöjet och de potentiella explosionerna av klassvrede.

Den ”socialdemokratiska” oppositionen från CHP-representanterna utgör inget genuint alternativ för massan av befolkningen.

En enad arbetarrörelse är det enda motgiftet mot dessa två prokapitalistiska poler, samt också det bästa och mest verksamma motgiftet mot Erdogans polariseringsgift.

Det vi behöver är ett alternativt parti, för vilket HDP kan bli en väldigt viktig kanal, som mobiliserar till klasskamp mot både fallet ner i diktatoriskt styre och till förmån för riktiga jobb och en anständig levnadsstandard, offentlig service, social rättvisa, för kurdernas och andra minoriteters rättigheter, samt för arbetarenighet och socialism. Vi kan under diktaturens skymning inte lita till något annat än vår egen styrka! ■ Nyval i Storbritannien den 8 juni.

Det är den växande ilskan mot högerpolitiken som tvingat den allt svagare Toryregeringen att utlysa nyval. Mer i nästa nummer. ■

KULTUR

20 APRIL # 1 248

10

Rött Forum har ordnat framgångsrika och högaktuella seminariedagar/forum på vårkanten de två senaste åren. Snart är det dags igen och denna gång blir det ett nytt tema för oss. Den 29 april äger Rött Digitalt Forum rum i Hedénsalen i ABF-huset i Stockholm. Det är framförallt Jonas Karlsson, aktiv inom Rött Forum, som dragit hölasset, för att få vänstern att hosta upp sig och ta plats i sociala medier. Som underrubriken till Forumet lyder: Hur skapar vi vänsterhegemoni på nätet? Offensiv passade på att intervjua Jonas Karlsson mellan påskäggen.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

Varför behövs ett digitalt forum?

– Du som kommer till Rött Digitalt Forum kommer till ett unikt möte där vi tillsammans får en stor möjlighet att försöka lära oss mer om hur vi effektivt ökar vårt inflytande på den viktiga politiska plattform nätet idag är. Vi vill också gärna som en bonus skapa nya kontaktytor mellan folk med kunskap inom programmering, layout, design, filmskapande. Jämfört med extremhögern ligger vi tio år efter.

Vi måste snabbt få ordning på detta och hitta enkla sätt att försöka knappa in på avståndet och bilda vår egen hegemoni, som hävstång för att förändra samhället.

Det är förstås allvarligt att vänstern ligger tio år efter extremhögern.

I år har speciellt nätkampanjerna Peter Springare och nättrollsfabriken uppmärksammats. Facebook-gruppen ”Stå upp för Peter Springare” startade i februari efter att Örebropolisen publicerat namn på misstänkta gärningsmän och försökte påvisa att brott begås av invandrare. Gruppen växte lavinartat till 200 000 medlemmar.

I februari kom också Eskilstu-

na-Kuriren med granskningen av nättrollen. Tillsammans med Strengnäs tidning tog de reda på hur den främlingsfientliga propagandacentralen Granskning Sverige fungerar. Under 2016 fick Eskilstuna-Kuriren 100 telefonsamtal av slaget anonym uppringare som frågar journalister om varför de inte ”säger sanningen” om t ex gärningsmäns nationalitet. Samtalen spelas in, redigeras och sprids sedan på Youtube.

Dagens Nyheter skrev sedan om trollindustrin i Makedonien som sysselsätter hundratals personer. Den växte snabbt under den amerikanska valrörelsen, i november menade tidningen Buzzfeed att 140 sajter gick att knyta bara till den lilla staden Veles i Makedonien. Därifrån spreds t ex ”nyheten” att flera städer i Sverige hade förbjudit jullyktor med hänsyn till islam.

Finns det positiva exempel på lyckade vänsterkampanjer på nätet?

– Det finns gott om kampanjer på nätet men jag tror det handlar om något mer, svarar Jonas. Det handlar om att bygga en världs-

bild och en identitet runt klass, aktivism och runt alla oss solidaritetskämpar. Skiftet, Inte rasist men... med flera har gjort bra saker. Men vänstern i Sverige saknar diskussionsforum, snabba nyhetssajter, radio och videokanaler, vilket extremhögern har och som vänstern i många andra länder har.

Vi har mycket att lära här, det finns många outnyttjade möjligheter.

Jag får tips om Feministiskt Initiativs nätarbete. Trots att FI har betydligt mindre kassa är de fortfarande större än Sverigedemokraterna i sociala kanaler, inte minst på facebook med 140 000 följare. Inte minst därför är Rött Digitalt Forum värt ett besök då Maria Starck, tidigare digital strateg hos FI, föreläser.

Under våren 2014 flög FI fram på nätet. Grunden var politiken och det ideella engagemanget, där partiet växte från 2 000 medlemmar till 22 000. Där SD har satsat stora pengar har FI inte behövt anställa någon för detta. 40 frivilliga jobbade med att få ut budskapet. Av dem fanns en samordningsgrupp, ett virtuellt kansli.

Vi hade olika rum på Facebook där vi sågs. Jag hade en chatt som var igång 24/7 där vi bollade idéer.

Några av oss jobbade med budskapen och några jobbade med [sic] praktiskt med artiklar på hemsidan.

Vi använde vår FB-sida som vårt vardagsrum där det inte fanns något utrymme för hot och hat. Folk kände sig delaktiga och ville göra saker för FI, berättar Starck i en intervju i Veckans Affärer.

Vad borde vara vänsterns strategi?

– Vänstern behöver titta på dem som lyckats på nätet. Sanders, Feministiskt Initiativ, extremhögern.

Det behövs kommunikativt en skarpare berättelse, en världsbild som kan förklaras i några korta meningar och med begrepp kopplade till den. Vänstern behöver dynamiska nyhetssajter, poddar, tv, men också folk som gör humoristiska memes, som tillsammans hamrar in vår världsbild ur olika infallsvinklar. Utöver detta finns säkert hundratals fler bra idéer hemma i stugorna som bara väntar på att bli genomförda. Rött Digitalt Forum ger dig med en idé en plattform för att knyta kontakter med andra för att förverkliga projektet! avslutar Jonas Karlsson. ■

Digitalt Forum 2017

– hur skapar vi vänsterhegemoni på nätet & i debatten?

11.00 -11.30 Nulägesanalys: Varför är extremhögern mer framgångsrik än vänstern i digital media?

(Jonas Karlsson, Rött Forum) 11.30 -12.00 Extremhögerns digitala verktyg (Mathias Wåg, Researchgruppen som granskat rasistiska hatsajter och nätstrategier) 12.00 -12.45 Ett lärorikt case: Så jobbade FI digitalt inför valet 2014 (Maria Starck, grundare av kommunikationsbyrån Madder och tidigare digital strateg FI) OPEN SPACE & WORKSHOPS 12.45 -15.00 Framtiden: Så skapar vi vänsterhegemoni på nätet och i debatten 15.00-16.00: Återsamling och rapportering i plenum OBS! Det finns ett begränsat antal platser. För att vara säker att få plats använd länken som finns i facebookeventet Digitalt Forum 2017. Det kostar 100 kronor för heltidsarbetande och 80 kronor för andra.

Ett eventuellt överskott går till Rött Forums kampanjer mot rasism och högerpolitik.

Special: Norrköping 100 år sedan hungerkravallerna Tid: Onsdag den 26 april kl 18:00.

Plats: Västgötegatan 25, ABF Bergslagsgården. Öppet möte!

Luleå:

Rapport från partistyrelsen Tid: Tisdag den 25 april kl 18:30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Borås:

Rapport från partistyrelsen Tid: Torsdag den 27 april kl 18:00.

Plats: Yxhammarsgatan 8.

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Rapporter från partistyrelsen Angered Tid: Tisdag den 25 april kl 12:00.

Plats: Kaneltorget, Gårdsten

Rapport från partistyrelsen Tid: Tisdag den 25 april kl 18:00.

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

& Hammarkullen, Tid: Onsdag den 26 april kl 18.

Plats: RS Bokcafé, Sandeslätt.

Stockholm:

Gbg Södra Tema: Syrien Tid: Torsdag den 27 april kl 18:00.

Plats: Djurgårdsgatan 41 B. För info om mötena: 073-501 21 37.

Sthlm Sydost Filmvisning: John Hron Tid: Tisdag den 25 april kl 18:30.

Plats: Hyresgästlokalen Åsgärdesvägen, Tunnelbana Sandsborg.

OBS. 30 kronor per biljett.

För mer info: 070-326 65 94.

Sthlm Sydväst Rapport från partistyrelsen Tid: Torsdag den 27 april kl 18:30.

Plats: Högdalen.

För mer info: 073-387 65 77.

Sthlm Norra Det turkiska valet Tid: Torsdag den 27 april kl 18:30.

Plats: Husby Träff.

För info: 073-576 98 69.

Malmö-Lund:

Ring för info om möte: 070-885 44 86.

Utöver ovanstående föreningar så har dessa partiföreningar möten ibland: Umeå: 073-825 85 63.

Södertälje: 073-740 39 54.

Eskilstuna: 073-373 33 61. Örebro: 070-536 43 17.

Karlskoga: 073-310 70 87.

Haninge:

Rapport från patistyrelsen Tid: Torsdag den 27 april kl 18:30.

Plats: Brandbergen, vågens gata 448-453 För info om möten: 072-524 42 95.

Stöd RS/Offensiv

Som förväntat var förra veckans resultat lägre än vanligt då påskhelgen satte stopp för många aktiviteter. Ändå samlades det in 3 040 kronor innan påsk.

I dagsläget (den 18 april) har vi totalt samlat in dryga 15 000 kronor av målet på 80 000 i april. Alla partiföreningar behöver under veckan diskutera hur vi ska klara både de regionala och lokala målsättningarna. Kan vi planera in fler aktiviteter, ringa sympatisörer och be om stöd?

Vi är alltid beroende på det stöd vi får från läsare och sympatisörer, såväl politiskt som eko-

nomiskt. Detta då vi till skillnad från riksdagspartierna inte får något statligt stöd eller pengar från storföretag. Kan du bidra till att klara aprilmålet?

Sätt in pengar på PlusGiro 87 96 49-2 eller Swisha ett belopp 123-240 32 85. Märk din betalning som ”bidrag” – då vet vi vad den avser.

Det går också bra att SMS:a ett bidrag genom att skriva ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

Procent av mål

Norrbotten

Totalt

19 % 15 677 kr

Västerbotten

500 kr

Mellannorrland

252 kr

Stockholm Mellansverige Sydsverige

1 258 kr

Filmvisning

RS Sydost och Studenter mot Rasism visar filmen John Hron Tid: Tisdagen den 25 april kl 18:30. Plats: Åsgärdesvägen 75, dalen, Sandsborg. Eftersnack om kampen mot nazismens våld och terror idag. Varmt välkomna!

Pris: 30 kronor per biljett

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

PROGRAM 2017

En skola för alla

Rusta upp välfärden

650 kr 4 354 kr

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

7 240 kr

Västsverige

Nej till militarismen

Klimat- och miljöhot

1 423 kr

STORMÖTE

20 APRIL 2017 # 1 248

Den revolutionära

hundraåringen Lördag den 22 april, kl 17.00-21.00, Farsta Strand, Boforsgatan 1.

Arr: Rättvisepartiet Socialisterna Med mat, tal och musik hyllar vi de uppror som för exakt hundra år sedan gjorde att Sverige stod på randen till revolution. I Ryssland tog arbetarna makten, vilket blev början på slutet på första världskriget. I Tyskland störtades kejsardömet och i Sverige vann arbetare och kvinnor rösträtt samt åtta timmars arbetsdag.

Bland talen:

- Hundraåringen som gjorde revolution.

Offensivs chefsredaktör Arne Johansson har skrivit förord och efterord till legenden Anton Nilsons memoarer.

En revolutionär som överlevde både dödsstraff, flygkrascher, ryska inbördeskriget och rymningar från ålderdomshemmet som 101-åring (när han ville besöka politiska möten). Boken släpps den första maj, här får du en unik försmak.

- Från Västervik till generalstrejk i Stockholm Redaktionssekreterare Per Olsson berättar om våren 1917 när arbetar- och soldatråd växte fram över hela landet vilket fick kungen, högern och militären att blekna.

- Revolutionen fyller hundra och fortsätter Elin Gauffin från Rättvisepartiet Socialisternas VU om revolutionens aktualitet idag, i en värld av växande klyftor, klimathot, krig och flyktingkatastrofer.

för 50 kronor samt olika sorters drycker.

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Njutbar etiopisk mat

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.