Offensiv 1249

Posttidning A

27 april 2017 / # 1 249 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

1 maj 1917-2017

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

LEDARE

Kvinnokampen i första ledet

2 4, 11

Kampen för att rädda klimatet

Socialism är svaret – läs mer på sid 2, mitten, 12, 13, 14

Demonstrera med Rättvisepartiet Socialisterna på 1 maj LULEÅ Barnens 1 maj Köpmantorget kl 11-12, vuxna Smedjan kl 13 HÄRNÖSAND Teatern kl 15 STOCKHOLM Medborgarplatsen kl 12.00 ÖREBRO Slottsparken kl 12:30 GÖTEBORG Järntorget, bokbod kl 10, RS-talare kl 13, 14 marsch demo i Röd Front MALMÖ Möllevångstorget kl 11

12-13

Jubileumsbok om Anton Nilson

7

De ”utsatta” kan bli de upproriska

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

27 APRIL 2017 # 1 249

2

KVINNOKAMPEN I FRÄMSTA LEDET Å

r 2017 har hittills varit kvinnokampens år. Efter Women’s March mot Trump i januari och Internationella kvinnodagen den 8 mars följer nu 1 maj. I USA kommer bland andra lärare och sjuksköterskor att strejka på 1 maj.

Kvinnokampen 2017 är internationell, ungdomlig och riktad mot högerpolitiker och nyliberalism. Det är en vital del av vänstern i den politiska polarisering som på andra sidan består av högerpopulism, rasism och sexism hos politiker och partier i många länder.

Den 8 mars 2017 blev historisk, med starkare internationell samordning och uppmaningen till strejker.

Demonstrationer, protester och strejker organiserades i 57 länder.

Den starkaste mobiliseringen skedde i Latinamerika, med rekorddemonstrationer i bland annat Brasilien, Argentina och Uruguay. Kampen mot mäns våld mot kvinnor, med stort antal mord, stod i förgrunden.

I både Argentina och Brasilien har kvinnokampen också drivit på den fackliga radikaliseringen, som i båda länderna lett fram till generalstrejker mot högerregeringar. I Brasilien följdes 8 mars av en stor protestdag den 15 mars mot regeringens attacker, bland annat på pensioner. Nu blir det generalstrejk den 28 april. I Argentina genomfördes stora fackliga demonstrationer dagarna innan 8 mars och den 6 april organiserades en generalstrejk. I förgrunden i den fackliga kampen står många kvinnliga löntagare, som lärare andra offentliganställda.

Kampen är absolut nödvändig för att stoppa de upptrappade attackerna mot kvinnors rättigheter i många länder. Kvinnostrejker och massprotester bromsade i höstas den polska regering-

ens förslag till totalt abortförbud. Men fortfarande finns inte aborträtt och nya attacker förbereds av regeringen.

Samma hot finns i andra länder, inte minst i Trumps USA. I Putins Ryssland har mäns våld mot kvinnor legaliserats och den 8 mars angreps demonstranter av kravallpolis. Högerextrema krafter som nazister och jihadister står båda för kvinnans underordning under diktatoriska män.

Den internationella socialistiska organisationen CWI, där Rättvisepartiet Socialisterna utgör den svenska sektionen, står för socialistisk feminism.

Det betyder att vi deltar fullt ut i kvinnokampen – försvara aborträtten och kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar, kamp mot mäns våld mot kvinnor, för bättre arbetsvillkor och högre löner, stopp för privatiseringar och nedskärningar.

I år hänvisar vi särskilt till kamptraditionerna från 1917. Både i Sverige och i Ryssland var det kvinnorna som inledde masskampen och drog med sig hela arbetarklassen. Hungerrevolterna ledde i Ryssland fram till att arbetare och förtryckta kunde sopa bort tsarregimens diktatur och för första gången kunde ta makten – en kamp som inspirerade i världen. Om samma sak hade skett i mer utvecklade länder skulle ett demokratiskt socialistiskt samhälle ha kunnat skapas och världshistorien ha kunnat undvika många av 1900-talets tragedier.

Socialistiska feminister 2017 uppmuntrar de vänstervindar och antikapitalistiska stämningar som växer fram bland kvinnor idag. Vi står för ett demokratiskt och socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

”ÅT DEN SOM HAR SKALL VARDA GIVET”

F

öretagens vinster ökar på lönernas bekostnad, är rubriken på ett meddelande från Statistiska centralbyrån (SCB) den 19 april. “Under perioden 1950-1980 ökade lönerna i Sverige på bekostnad av företagens vinster. Men under perioden 1980-2014 vände utvecklingen till ägarnas fördel. Förloppet har sett liknande ut i resten av världen”, skriver SCB. Löneandelen av förädlingsvärdet, som kan sägas vara värdet på det som produceras eller kakan om man så vill, låg på 76 procent år 1978. År 2014 hade den sjunkit till 70 procent. Vinsternas andel av förädlingsvärdet har haft motsatt utveckling och varit uppåtgående 1978-2014.

Med tanke på att “näringslivets” förädlingsvärde ökade till 2 200 miljarder kronor år 2014 så är det enorma belopp som har omfördelats.

Facktopparnas rädsla för kamp är en orsak till varför vinsterna har ökat på lönernas bekostnad.

Inte ens den rådande högkonjunkturen fick fackledningarna att ta fajten.

Istället blev det treårsavtal med löneökningar som stannar på futtiga 2 procent per år och ingen garanti för att de lågavlönade verkligen får del av den låglönepott som har förhandlats fram.

Det är löneökningarna som vi kan leva med, sa arbetsgivarna. Vilket måste vara ett årets understatement. Börsbolagens ägare och chefer kan leva väldigt gott och flott på fackens flathet.

M

indre än en månad efter att industriavtalet satt “märket” redovisar börsbolagen vinstökningar och flaggar för ökad utdelning.

Lastbilstillverkaren Volvo gjorde exempelvis en vinst under första kvartalet i år på 6,5 miljarder kronor, mot 5,29 miljarder samma period i fjol. ”Trenden med ökad utdelning för storbolagen väntas fortsätta även under 2017. I år förväntas Large Cap-bolagen (de större börsbolagen) dela ut hela 234 miljarder kronor, vilket är ca 4 miljarder mer än vad som delades ut under 2016”, skrev en börsanalytiker på Nordnetbloggen i mitten av mars.

234 miljarder kronor. För den summan skulle man kunnan finansiera landets skola under ett år och det skulle ändå bli pengar över till att avskaffa barnfattigdomen.

234 miljarder skulle ge landets alla drygt 4,9 miljoner anställda ett påslag på 47 000 kronor. Så visst finns det pengar och löneutrymme så det blir över. ■

Erdogans ”folkomröstning” har följts av förlängt undantagstillstånd, nya arresteringar och upptrappat krig mot kurderna. Flera kurder i Syrien och Irak har dödats efter flygattacker från Turkiet, radions Ekot den 25 april.

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

27 APRIL 2017 # 1 249

3

”Vi kommer inte få någonting gratis!”

Röster från demonstrationen:

Helio De Jesus, Rosersberg:

På ett blåsigt och kyligt Mynttorget samlade SEKO:s postklubbar till en manifestation på lördagen den 22 april. De vill nu mana till postuppror.

PER JOHANSSON, sjuksköterska

rs.sundsvall@socialisterna.org

F

örst att ta till orda på torget var Anders Asp från SEKO: – Vi anställda anklagas ofta i media för att vara slarviga eller att inte ställa upp. Det är tvärtom! Vi ställer upp!

– Om ni vill att vi ska kunna leverera måste arbetsgivaren lyssna på oss anställda och ge oss förutsättningar!

Asp menade också att den ”Postanda” han kände när han

började i yrket sedan länge har försvunnit på arbetsplatserna. Även Lokföraren Karin Åkesten ordförande i SEKO Sthlm kom för att ge sitt stöd till de postanställda.

– Det är viktigt att vi säger ifrån.

Att nu får det vara nog! Vi ska inte acceptera att arbetstiderna blir sämre.

– Fortsätt fightas! Ni är inte ensamma, vi backar upp er!

Även politiker från S och V talade på torget och diskuterade bland annat en kommande proposition i frågan.

Sista talare var Gunnar Westin, som sitter i SEKO Stockholms regionstyrelse.

Han beskrev hur verksamheten har genomgått förändringar under lång tid som har lett till orimliga arbetsförhållanden. Många förändringar har varit skrivbordsprodukter ovanifrån som inte fungerat i praktiken.

– Det har varit en kaotisk avveckling. Omställningen måste ske förnuftigt!

Westin tar också upp problemen med outsourcing till under-

Foto: Natalia Medina

Postmanifestationen måste följas upp med kamp och uppror!

entreprenörer som ibland saknar kollektivavtal, vilket leder till lönedumpning.

Ett annat hot har varit det de kallar hyvling. Att anställningsgraden minskas. Hot om detta har förekommit i Gbg, Sundsvall och Umeå.

Westin avslutade med att mana till fortsatt kamp. Han menade att det inte kommer att räcka med en manifestation, och han berättade om några exempel de senaste åren där kamp har lett till seger. Till exempel bland lokalvårdare på pendeltågen, liksom en kamp han själv var inblandad i på Skärholmen där de lyckades stoppa övertider.

– Lärdomen är: Vi får ingenting gratis, bara det vi kämpar för! avslutade Westin.

– Jag har jobbat på posten i 10 år.

Nu har jag blivit tvungen att gå ned från 95 procent till 65 procent. Det betyder att jag har 3 000 kronor mindre i månaden.

– Jag bytte från Tomteboda till Rosersberg. Först fick jag bara 30 dagar åt gången, sedan när jag skulle få kontrakt var det antingen 50 procent dag eller 65 procent natt, som jag tog. Flera andra på min avdelning, stora brev, har också 65 procent.

Karin Balk, Årsta:

– Jag är här för att jag vill att det ska bli en förändring. De där uppe måste lyssna!

Det viktigaste har blivit att få ut reklamen. Ibland är det så mycket att dela ut att vanliga brev blir liggande. Det verkar som att de tror att vi får all post färdigsorterad.

– Det är många som mår dåligt. Jag ligger vaken på nätterna och tänker på det. Jag har jobbat på Posten i 30 år och det blir bara värre. ■

”Alla ska kunna bo kvar i sina hem” Renovering, standardhöjning och hyreschock. Hyresgästföreningen region Stockholm arrangerade en manifestation i protest mot att hyresgäster står rättslösa inför hyresvärdarnas allt glupskare jakt på vinster. ”Alla ska kunna bo kvar i sina hem”, var huvudparollen.

AMMAR KHORSHED

ammar.khorshed@socialisterna.org

U

ngefär 250 slöt upp med Hyresgästföreningen i manifestationen på Norra Bantorget i centrala Stockholm.

Arrangören hade satt upp informationstält, kafé och scen. Musikunderhållning stod artisterna Ellinor Brolin, Johan Johansson och Ola Aurell för.

Allt fler hyresgäster står inför hotet om omfattande renoveringar som leder till hyreshöjningar på uppåt 60 eller 70 procent. I Stockholmsregionen drabbas ungefär 10 000 hyresgäster. För många blir det omöjligt att bo kvar. Fenomenet kallas för

renovräkning, en kombination av renovering och vräkning. Hyresgästerna är rättslösa när hyresnämnden i nästan varje fall går på hyresvärdens linje när lyxrenoveringsplaner överklagas av hyresgäster.

På plats fanns flera bostadskampanjgrupper. Sara Öman från samordningsgruppen i Valla torg, södra Stockholm, höll tal. Hyresgäster från Husby deltog med banderoll och plakat med paroller som ”Alla ska ha rätt att bo kvar” och ”Blackstone: Buy it, fix it, sell it – Husby: Stop it”. Professor Irene Molina förklarade i sitt tal att allt

fler stora multinationella riskkapitalbolag ser svenska hyresbostäder som en lukrativ affär, däribland Blackstone, D. Carnegie med flera.

Offensiv träffade Hyresgästföreningsmedlemmen Aino på manifestationen. Hon bor i en evakueringslägenhet under tiden som hennes hyresrätt i Solna renoveras.

Den privata värden Brogripen har inte informerat om vad den nya hyran blir och har inte heller betalat ut någon kompensation för buller och damm som hyresgästerna måste leva med. Aino upplever att hon och hennes grannar inte har fått något stöd från Hyresgästföreningen, som hänvisat till förhandlingar efter att renoveringarna är färdiga.

– Hyresgästföreningen har blivit tandlös, tyvärr, beklagar Aino.

Detta beror delvis på ett för ensidigt fokus på juridik och för lite fokus på mobilisering av med-

lemmarna till kamp för att bygga ett politiskt tryck. Tyvärr saknade arrangemanget just politiskt innehåll, vilket konferencieren ersatte med byhumor med fotbollsreferenser. Detta kritiserades av artisten Johan Johansson: – Skulle vilja se lite mer kämpaglöd. Lite kamp skulle ge hopp, sa Johansson.

Manifestationen var ett viktigt inslag i kampen för hyresgästers rättigheter och villkor, men behöver föregås av mer gräsrotsmobilisering och följas upp av fortsatt kamp. 250 deltagare är blygsamt i förhållande till föreningens höga medlemstal och de tiotusen hyresgäster som står inför risken att tvingas flytta på grund av renovräkningar.

Att hyresgäster är rättslösa beror på politiska beslut motiverade av en nyliberal ideologi som har förvandlat bostaden från en rättighet

till en vara på marknaden, påpekade professor Irene Molina i sitt tal och konstaterade helt riktigt att: – Lösningen är politisk.

Det räcker inte med vädjanden, förhandlingar och förhoppningar. Kampen behöver trappas upp emot högerpolitiken och kapitalismen som står i vägen för rätten till bostad. Artisten Johan Johanssons förslag om en hyresstrejk borde definitivt vara en kampmetod på dagordningen.

De som står inför renovering behöver vägledning och organisatorisk uppbackning. Tyvärr visade inte manifestationen på något i den riktningen. Om inte Hyresgästföreningen på allvar kavlar upp ärmarna i kampen mot hyreshöjningar kommer hyresgäster tvingas till att söka nya vägar för sitt motstånd. Symboliska manifestationer är inte tillräckligt, boende måste få verktyg för att kämpa i vardagen. ■

INRIKES

27 APRIL 2017 # 1 249

4

Myrsteg i namn av klimatkliv

Sverige kom på första plats i en färsk jämförelse av EU-ländernas klimatpolitik och en ”klimatlag” ska säkra att koldioxidutsläppen ligger nära noll 2045.

Vid ett första ögonkast ser det ut som om det finns en målmedveten kurs i regeringens klimatpolitik.

sebar el betalats via elkundernas räkningar. Det är hushållen som åläggs ansvaret för att sortera och transportera bort soporna.

På sätt och vis utgör förslagen om flygskatt och vägslitageavgift undantag från denna regel. Båda förslagen har också mötts av intensivt motstånd från åkerinäringen, skogsindustrin, Svenskt flyg med flera. Men även vägslitageavgiften träffar snett.

Den slår oproportionerligt hårt mot glesbygdsområden, där det inte finns något alternativ till transporter på landsväg. Sedan är det en annan sak att de tunga landsvägstransporterna idag är kraftigt subventionerade.

Vill man effektivt minska utsläppen av växthusgaser måste det finnas en politik och en kamprörelse som utmanar kapitalismens strävan att öka vinsterna och kortsiktigt expandera.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

M

Att Sverige placerade sig på en klar första plats i EU:s utvärdering av medlemsländernas klimatpolitik ser ut som ett kvitto på att utvecklingen är på väg åt rätt håll.

Men det räcker med att se sig omkring i vardagen för att det ska uppstå frågetecken kring den bild som regeringen målar upp. Är det någon som tycker att antalet bilar på vägarna minskat eller deras avgasrör slutat ryka?

Bor man i städer som Oxelösund, Borlänge eller Luleå ser man att de stora smältverken kör på ungefär på samma sätt år efter år, med enorm energiförbrukning och

Koldioxidutsläppen från Vattenfalls sålda brunkol är större än hela Sveriges utsläpp.

stora klimatutsläpp som följd. Och ingen har väl missat att den starkt utsläppsalstrande flygtrafiken fortsätter att öka år efter år.

Utsläppen i Sverige har visserligen minskat med 25 procent sedan 1990, vilket inte är tillräckligt men i alla fall en minskning.

Men tittar man närmare på statistiken så ser man att det som egentligen har hänt är att en stor del av utsläppen har ”exporterats” till andra länder. Utsläppen som orsakas av konsumtion i Sverige har faktiskt ökat med några procent sedan början av 1990-talet.

Den stora förändringen är att andelen av utsläppen som sker i utlandet gått från mindre än hälften till nära två tredjedelar. I ljuset av detta framstår regeringens klimatpolitik inte alls som framgångsrik.

Till detta kan läggas flera beslut som går i helt fel riktning om utsläppen ska minska. Viktigast är beslutet att sälja statliga Vattenfalls brunkolsanläggningar i Tyskland istället för att lägga ned dem. Utsläppen från dessa kraftverk är större än hela Sveriges koldioxidutsläpp. Stora satsningar på en fortsatt ökning av vägtrafiken, med Förbifart Stockholm, i spetsen är ett annat beslut som pekar i helt fel riktning om målet är att minska utsläppen.

Det finns ett mönster i S-MP-regeringens klimatpolitik – man vill undvika att hamna i konflikt med storföretagens intressen. Problemet är att det är i styrelserummen för dessa bolag som besluten tas som driver på utsläppen av kol-

Foto: Kim Seng / Flickr CC

en tittar man en gång till ser man att de beslut som regeringen tagit inte på långa vägar räcker för att nå målen. Att kraftigt minska utsläppen av växthusgaser och samtidigt hålla näringslivet på gott humör är en ekvation som inte går ihop.

– Det här är förmodligen det viktigaste beslut som vår generations politiker kommer att fatta, sa statsminister Stefan Löfven, när han presenterade S-MP regeringens förslag till klimatlag.

Lagen ska styra mot att de svenska koldioxidutsläppen ska minska med 85 procent jämfört med 1990 fram till år 2045. Klimatlagen är ett av flera förslag från regeringen när det gäller utsläppsminskningar. 3,5 miljarder kronor ska gå till klimatåtgärder via det så kallade Klimatklivet.

dioxid och andra växthusgaser.

Utsläppen från stålindustrin (ca 10 procent av de totala utsläppen i Sverige) hanteras genom att stödja ett forskningsprogram för ståltillverkning utan kol, vilket i bästa fall kan omsättas i praktiken om 20 år. Inga insatser görs för att minska användandet av stål.

När bilarnas utsläpp ska begränsas görs det genom en skattemässig omfördelning mellan olika bilmodeller. Men då kvarstår problemet att antalet bilar ökar i snabb takt och tillverkningen av bilar står i sig för i vart fall en tredjedel av bilarnas utsläpp. De som får vara med och betala är vanliga hushåll med normala inkomster. Exempelvis har hela stödet till utbyggnaden av vindkraft och annan förnyel-

Hela transportsektorn måste ställas om. Det kräver stora satsningar på utbyggd spårbunden trafik i hela landet och gratis kollektivtrafik. Det kräver också samtidigt ett stopp för stora vägsatsningar och en samhällsplanering som minskar behovet av person- och godstransporter.

Användningen av stål och cement i byggande måste minska. Uppenbart onödiga byggprojekt, som nya jättelika shoppinggallerior och externa köpcentra måste stoppas.

Jordbruksproduktionen måste i större omfattning ske nära konsumenterna och det krävs starka styrmedel som gynnar vegetabilier i förhållande till kött.

Detta är bara några exempel på sådant som behöver göras snarast om det ska vara möjligt att nå målen om en fossilfri fordonsflotta år 2030 och minska utsläppen med 85 procent fram till år 2045.

Men S-MP-regeringens ständiga anpassning till näringslivets önskemål och vilja att nå överenskommelser med alliansens högerpartier gör den oförmögen att föra en verklig klimatpolitik. .

Den sjuka stressen inom vård och omsorg Stress är sedan ett par år tillbaka den vanligaste orsaken till sjukskrivningar. Kvinnor som jobbar inom vård och omsorg har högst sjukfrånvaro. Var femte kvinna, 21,6 procent, som är sjukskriven är det på grund av stress.

KATJA RAETZ

offensiv@socialisterna.org

F

ör Tanja är dessa siffror ingen överraskning. Hon är en av initiativtagarna till Hemtjänstupproret, som sedan flera år kämpar mot pressen och den dåliga arbetsmiljön

inom hemtjänsten. Tanja berättar om en undersökning som visar att nästan varannan som jobbar inom äldreomsorgen, 49 procent, överväger att sluta.

När det gäller hemtjänsten är

pressen enorm på de anställda för att det ska gå så lite tid som möjligt mellan besöken. Det är vinstmotivet som styr och det är tiden hos ”kunderna” som genererar vinster.

Och riskkapitalister som Aleris, Vardaga och Attendo tar ett allt hårdare grepp om hemtjänsten i Stockholm. Bara i mars tog Attendo över sju hemtjänstföretag.

Särskilt rapporteringssystemet ParaGå, där personalen ska stämpla in och ut hos brukaren och varje minut ska dokumenteras, har re-

sulterat i ökad stress. Det leder till att personalen jämförs med varandra och att de ständigt kan ifrågasättas.

En effekt av tidspressen är att personalen knappt hinner se varandra. Det finns så gott som ingen tid som personalen har tillsammans.

– Arbetsplatserna har blivit knäpptysta, säger Tanja.

Detta går direkt emot all forskning som visar att gemensamma raster är viktiga för arbetsmiljön och även för effektivare arbete.

Facket Kommunal har satts ur spel och finns i princip inte ute på arbetsplatserna, enligt Tanja.

– Personalen vänder sig ut och in på sig för att hinna med, berättar Tanja vidare.

Rättvisepartiet Socialisterna säger: Riv upp Lagen om valfrihet (LOV). Vård och omsorg i offentlig regi. Personalen, experterna på arbetsplatsen, ska vara de som lägger upp arbetet och planerar resurserna efter behoven tillsammans med de äldre. .

INRIKES

27 APRIL 2017 # 1 249

5

: a k i n ö r K som

Nedskärningar och besparingar, på elevernas och personalens bekostnad.

Maten sjuka gör oss LOUISE STRÖMBÄCK offensiv@socialisterna.org

L

Nya dråpslag mot Luleås skolor Lagom till första maj har Socialdemokraterna gett klartecken för en ny omgång nedskärningar inom Luleås skola och förskola. Enligt skolchefen måste 14,5 miljoner kronor ”sparas” i år och 32,5 miljoner kronor skäras ner nästa år. Större förskolor ska ”hålla tillbaka” utgifterna genom att utnyttja ”stordriftsfördelar”.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

F

ör bara ett halvår sedan gjorde Barn- och Utbildningsnämndens ordförande Carina Sammeli (S), tillsammans med kommunalrådet Yvonne Stålnacke (S), ett stort nummer av en ”mångmiljonsatsning” på skolan.

På en presskonferens i oktober försökte de rättfärdiga Socialdemokraternas beslut att stoppa en folkomröstning om Framtidens skola, den M- och S-märkta stordriftsomstruktureringen av Luleås skola och förskola, genom att peka på 10,5 miljoner kronor som skulle skjutas till i årets budget.

Samtidigt pågick redan nedskärningar på långt större belopp – som Offensiv tidigare har rapporterat verkställs just nu i förskolan en nedskärningsplan på 43 miljoner kronor under åren 2015-18.

De här mångmiljonbesluten har de ansvariga politikerna förbigått med tystnad.

Nu kommer nya uppgifter från kommunens skolchef, Karina Pettersson Hedman. I en intervju med Norrbottens-Kuriren den 22 april säger hon att skola och förskola i år måste dra ned driftskostnaderna med 17 miljoner kronor. Borträknat 2,5 miljoner som har skjutits

till för arbetskläder får hon det till 14,5 miljoner. Nästa år behöver 32,5 miljoner kronor skäras bort, allt för att möta Barn- och Utbildningsförvaltningens direktiv att förvaltningen ska gå med en procents överskott mot driftsbudget.

Nu har BUN godkänt förvaltningschefens förslag på hur det här ska ske i år. Bland annat innebär det att grundskolans rektorer ska minska driftskostnaderna med en procent, totalt 5,5 miljoner kronor. Vakanta tjänster inom elevhälsan och flerspråkscentrum, som har hand om såväl modersmål och minoritetsspråk som introduktionen för nyanlända, tillsätts inte. Gymnasiets estetiska linje ska byta lokaler för dans och bild.

Förskolor med fler än tre avdelningar får mindre pengar per barn, sammanlagt två miljoner kronor mindre i anslag i år, för att utnyttja ”stordriftsfördelar”. Så realiseras Framtidens skola nu i praktiken. ”Stordriftsfördelar” lär bli en återkommande ursäkt för att krama ur mer ur mindre.

Att det nu dras ned på personal inom elevhälsan är också avslöjande.

Elevhälsan var ju ett av de områden vars vikt underströks i marknadsfö-

ringen av Framtidens skola – större enheter behövdes eftersom det inte gick an att elever bara hade tillgång till elevhälsopersonal vissa av veckans dagar.

I besparingarna ingår också att ännu en förskola, Boskatans, ska stängas i höst då en nybyggd förskola planeras öppna på det nya villaområdet Hällbacken. Boskatans förskola ligger på Björkskatan, ett av områdena som ”lyftes ut” ur Framtidens skola efter de första protesterna mot projektet 2015. Då Sammeli flera gånger har konstaterat att ”kommunikationen” om Framtidens skola inte ”blev bra” är det inte förvånande att beslut som det här nu ”lyfts in” klubbade och klara – ju mindre kommunikation desto bättre, verkar den verkliga slutsatsen vara.

BUN utreder fortfarande vilka förslag som ska läggas för att skära 32,5 miljoner kronor nästa år. Pettersson Hedman nämner bland annat att de 16 miljoner kronor som avsatts för digitalisering kan tas bort.

Trots talet om ”måsten” och ”behov” ligger ingen naturlag bakom nedskärningarna. Det handlar om politiska beslut som kan upphävas och ändras genom organisering och kamp. Inte minst personalen inom förskola och skola besitter en enorm styrka som behöver användas om de styrandes utarmning av verksamheten ska stoppas.

Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar personal, föräldrar och elever att samlas för att ta strid för en annan sorts framtidens skola, en med barnens behov och respekten för personalen i centrum. .

ivsmedelsindustrin arbetar aktivt hand i hand med läkemedelsindustrin för att försämra vår hälsa, lura och hjärntvätta oss till överkonsumtion samtidigt som de tjänar enorma pengar. Vi rekommenderas att äta mat som gör oss sjuka, sedan förskrivs vi läkemedel för att bota symptomen. Det blir en ond cirkel som aldrig tar slut och dessa kapitalistiska industrier tjänar varandra.

Livsmedelsindustrin är Sveriges fjärde största industri, och den allra största i EU. Under de senaste åren har flera livsmedelsskandaler kommit upp till ytan, bland annat hästköttskandalen 2013 och nu ännu en köttskandal i Brasilien i år. Det är tydligt att det är omöjligt att veta att det vi stoppar i oss verkligen är det vi tror att det är. När till och med ruttet kött fräschas upp med hjälp av kemikalier för att vi ska köpa och äta det, hur ska vi någonsin kunna lita på matindustrin? Detta görs för att lura oss konsumenter, och det största målet för industrin är att tjäna så mycket som bara är möjligt och ännu mer.

I Vietnam har en ny industri exploderat under det senaste årtiondet; Pangasiusfisken, som importeras tonvis till Sverige. När fisken odlas ges den stora mängder antibiotika. När bakteriesjukdomarna som angriper fisken blir resistenta byts antibiotikasort. Detta finns kvar i fisken när vi äter den. Inte bara fisk ges antibiotika, även bland annat svenskuppfödd kyckling.

Men det är inte bara köttindustrin som skadar oss.

Sockerindustrin är en klass för sig. De absolut flesta produkter innehåller tillsatt socker, även där man kan tycka att det absolut inte skulle behövas, som exempelvis i bröd eller tomatpuré. Det har kommit forskningsrapporter som sagt att det inte finns något samband mellan socker och övervikt, men dessa rapporter har sedan visat sig vara betalda av sockerindustrin! Denna industri är en av de med bästa ekonomiska resultat, samtidigt som den ger oss kroniska sjukdomar och på alla vis skadar vår hälsa.

Den besprutning som används vid odling av frukt och grönsaker skadar både oss och miljön. Det finns bland annat ämnen som verkar hormonstörande i kroppen.

Samtidigt är det oftast dyrare att äta ekologiskt och många tvingas välja mat efter vad plånboken tillåter. I allmänhet lever fattiga mer ohälsosamt än de som har mer pengar, för att de fattiga har färre valmöjligheter när det kommer till matvaror. Makaroner är billigare än grönsaker, och det viktigaste är att barnen slipper vara hungriga. Att så många människor inte har råd med hälsosam mat är skamligt, men det är en följd av införandet av det nyliberala systemet i Sverige som har lett till ökad fattigdom och hemlöshet, färre fasta jobb och heltidsanställningar och en försämrad bostadssituation. Människor kämpar för att överleva och få livet att gå ihop.

Livsmedelsindustrin finns inte där för att gynna oss, tro aldrig det. Anledningen till att så mycket mat produceras är för att det går att göra enorma vinster på det. Utan vinster skulle det inte alls produceras som det gör nu. Vi kanske skulle ha det vi behöver och inte behöva kasta bort en halv miljon ton mat varje år – bara i Sverige. .

INRIKES

27 APRIL 2017 # 1 249

6

Ådalens vårdkamp fortsätter 1 maj-demonstration och ministeruppvaktning nästa På första maj planeras nu en demonstration för vården i Ö-vik och senare i maj kommer representater för BB-kampen i Sollefteå att träffa sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S).

STEFAN LUNDQVIST & PER JOHANSSON, sjuksköterska

rs.sundsvall@socialisterna.org

D

beslutsamhet och på fortsatt stor påhittighet och med idéer till nya inslag som kan få kampen att växa än mer och vinna Ådalens BB tillbaka.

Budskapet är: ”Vi kommer inte att ge oss!”

Dygnetruntockupationen – som nu sedan tre månader har följts av kampanjdockan Gudrun – är ständigt på resa, agiterande i Sverige och Europa, från tyska TV-team, Vasaloppet till uppvaktning av S-kongresser.

Ett fackeltåg har vandrat upp och symboliskt omfamnat BB och sjukhuset med ett brinnande hjärta, två protestlåtar med varsin video har spelats in av Stefan Sundström respektive Per Herrey.

Foto: Andrew Herbert

et är ett utmärkt initiativ som föreningen ”Ö-vik Framtidens Akutsjukhus” har tagit, med en demonstration på 1:a maj bakom parollerna: • Utveckla, inte avveckla vården! Kampen är inte över!

• För bättre löner, arbetsmiljö och arbetsvillkor på våra tre fullvärdiga akutsjukhus: Örnsköldsvik, Sollefteå och Sundsvall.

Demonstrationen samlas kl 13 på bussparkeringen vid Fjällräven Center.

På så många orter som möjligt bör vi se till att vårdkampen och BB-ockupationen i Sollefteå också märks på 1 maj, som är en kampdag och inte något som tillhör sossarna eller något annat enskilt parti.

Ockupanterna av BB visar en

Demonstrera på 1 maj – för att ingen ska behöva föda barn i en bil!

I mars åkte BB-ockupanterna ned till Stockholm och manifesterade under stor mediabevakning samma dag som BB-skrotarna från Västernorrlands landsting

träffade sjukvårdsminister Gabriel Wikström. Nu står det klart att aktivisterna från Ådalen själva har fått till stånd ett möte med ministern, där de ska lämna över

tiotusentals namnteckningar för BB och akutsjukhuset Solleftå.

Uppvaktningen kommer mest troligt att ske på socialdepartementet den 9 maj. ■

Vill väcka liv och entusiasm i Hyresgästföreningen

I

lördags valdes Kristofer Lundberg till ordinarie ledamot i regionstyrelsen för Hyresgästföreningen Västra Sverige.

Regionstyrelsen väljs på fullmäktige med delegater från 13 föreningsområden som representerar 77 500 medlemmar.

– Jag vill väcka liv, entusiasm och kampvilja i en av arbetarrörelsens största organisationer. Därför

tackade jag ja när jag nominerades till regionstyrelsen, säger Kristofer Lundberg till Offensiv.

Kristofer inledde sitt engagemang inom Hyresgästföreningen lokalt i Hammarkullen där han valdes som ordförande för sju år sedan för Sandeslätts lokala hyresgästförening, mot valberedningens förslag. Fem år senare valdes han som ordförande för hela Angered

med ansvar över 16 lokala föreningar, även den gången mot valberedningens förslag. På fullmäktigemötet i Göteborg den 22 april var Kristofer med i valberedningens förslag.

– Jag vill se en kämpande Hyresgästförening som bygger på massaktivitet och demokrati, säger Kristofer.

Han tillhör de som har riktat kritik mot att den tidigare styrelsen varit för osynlig och efter fullmäktige.

– Min kandidatur till regionstyrelsen är ett resultat av ett tryck underifrån med en vilja att jag skulle ställa upp.

– Förtroendet som byggts upp är ett resultat av det kollektiva arbetet vi har genomfört i Angered

Viktigt 1 maj i Luleå!

1 maj i Luleå blir ett superviktigt tillfälle att med största möjliga kraft reagera mot nedskärningar, ökade klyftor och högerpolitik. Precis som förra året arrangerar nätverket Hela Kommunen Ska Leva och Lära en manifestion. Denna gång är fokus på S-ledningens nedskärningar i förskolan, bristande resurser för barn med särskilda behov och mot den otrygga skolflyttcirkusen i Sunderbyn. (se separat artikel om skolan på sid 5).

Dessutom ordnas för första gången på mycket länge en demonstration för att samla olika vänsterkrafter i en manifestation för solidaritet, enighet och gemensam kamp.

Behovet av en gemensam samlingspunkt är akut. De politiska makthavarna har rört sig högerut i ett högt tempo med omänskliga utvisningar av flyktingar, nedmontering och privatiseringar av välfärden och utförsäljningen av kommunala bostäder.

Demokratisk insyn och inflytande ersätts av svågerpolitik och direktörers makt med hjälp av pengar och kontakter.

1 maj är arbetarnas dag, solidaritetens dag och kampens dag. Vi kan inte överlämna den dagen till de som övergett allt vad solidaritet heter eller till Sverigedemokraterna som försöker fylla det vakuum som öppnats med sin splittring och sitt hat. Kom med på 1 maj!!!

RS Luleå

och Hammarkullen som har visat på vad som är möjligt.

– Mitt löfte är att min plats i regionstyrelsen kommer att användas till att bli lokalföreningarnas och föreningarnas röst för att våga ta striden för de idéer och den samhällsvision som vår rörelse en gång grundades på, avslutar Kristofer Lundberg.

Johannes Lundberg

INRIKES

27 APRIL 2017 # 1 249

7

verksamheten brett ut sig ännu mer och kapitalismen genererar till sin natur klyftor och orättvisor.

Det är ett rättmätigt krav att politikerna ska lyssna på de som drabbas av våldet. Samtidigt måste vi inse att dessa partier göds av samma system som göder våldet. En omedelbar uppgift måste därför vara egen organisering – som kan pressa fram stora sociala insatser.

Ur organiseringen skapas i sig alltid gemenskap som motverkar uppdelning av människor utifrån religion, kön, släktband o s v, samtidigt som det kan fånga upp personer och ingjuta ett hopp om allas rätt till ett värdigt liv. Vidare kan organiseringen stärka kvinnor att själva ta kamp mot patriarkala strukturer. Kampen kan ge delsegrar i form av mer sociala resurser här och nu, samtidigt som den i sin förlängning behöver leda till nya socialistiska partier med massförankring och deltagande underifrån.

Kvinnor står i frontlinjen i kampen mot våld och hopplöshet i förorterna.

Förorten, eller ”utsatta områden”, måste vara ett av de mest omdiskuterade politikområdena det senaste året. Ämnet kommer upp ständigt om det så gäller skjutningar, terrorism, hedersförtryck eller skolan.

I stort sett varenda partiledare och minister har varit på blixtbesök omringad av sina Säpovakter. I bjärt kontrast till bilden av passivitet mobiliseras det också återkommande från lokalbefolkningen som trots denna uppmärksamhet ändå känner att ”ingen lyssnar på oss”. Och när en grupp anhöriga till offer för skjutningar i Rosengård kom till riksdagen fick de inte heller träffa någon från regeringen. Offensiv försöker sig här på socialistiska svar för den klasskamp som orter över hela Sverige behöver.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

M

ed det ökade antalet skjutningar och därefter terrordådet på Drottninggatan har politikerna övertrumfat varandra i budgivningen om hur många nya poliser som behövs. I mars sa inrikesminister Anders Ygeman till TT att: ”Jag tänker inte ge mig in i någon polisauktion. Igår ville Liberalerna ha 22 000 poliser, idag säger de 25 000. Vad bjuder de imorgon?”, bara för att efter den 7 april själv drämma till med att det behövs 10 000 nya poliser till år 2024.

Stödet för fler poliser är växande i samhället, även i utsatta områden där många boende är rädda.

Rättvisepartiet Socialisterna anser inte att fler poliser är en lösning i sig, men att den polismakt som behövs ska vara lokalt förankrad och demokratiskt styrd. Den stora omorganiseringen av polisen de senaste åren verkar ha gått i helt motsatt riktning, där många lokalkontor har lagts ner och många specialenheter med specifik kunskap har försvunnit. Polispiketer på gångvägar kan inte skapa kontaktytor. Det triggar snarare igång konfrontation med gängen. När de intervenerar utifrån saknar de kunskap om människorna och hur de bäst bör bemötas och i sådana situationer har det inträffat polis-

skjutningar som dödat människor helt i onödan. En viktig uppgift för polisen i alla bostadsområden måste vara att få bort droghandeln från människors hemmiljöer.

När socialister pekar på att det behövs jobb, bostad, skola och bra fritid åt alla som de viktigaste insatserna mot skenande klassklyftor, där utslagning, drogmissbruk och kriminalitet blir fällor som vissa fastnar i, betyder det inte att vi struntar i närliggande direkta insatser som också behövs. Ett inslag i SVT den 24 april ger en del uppslag.

En 17-åring berättar i inslaget att det inte fanns mat hemma när han växte upp och att han började med att sno cyklar för att ha råd att äta i centrum. Sedan händer mer. ”Man har slutat att bry sig. Alla har blivit slagna och pressade, man lär sig av det.” En 15-åring berättar att det är mycket utpressning, så det är svårt att ta sig ur spiralen. Han hatar folk som tycker gängen är coola: ”Jag brukar fråga: Varför gör ni detta om ni får allt från era föräldrar?”

Drogerna är så klart en faktor.

Många av skjutningarna äger rum efter ouppklarade affärer. Dessutom gör drogerna ungdomarna avtrubbade. ”Drogen stänger in dig, den låser ditt huvud. Droger

Foto: Natalia Medina

De ”utsatta” förorterna kan bli de upproriska

gör att du går ännu djupare in i kriminaliteten”. Både 15-åringen och 17-åringen har förlorat tron på hjälp eller på livet överhuvudtaget.

Deras erfarenhet är att den enda hjälp som finns är att bli inlåst trots att de har sökt hjälp. Det finns ingen avhopparverksamhet från den kriminella banan. ”Jag har svårt i skolan, jag har svårt att skriva och läsa, men jag får ingen hjälp. Jag ville ha en kontaktperson som man kan lita på”, berättar 17-åringen.

Socialtjänsten kan inte vara i första hand repression, utan måste vara ett stöd. Skolor, fritidsgårdar och fältassistenter behöver inte bara mycket mer resurser, utan också utbildning på de specifika frågorna. Hur ska man agera mot hedersförtryck, risk för islamistisk eller annan högerextrem radikalisering, drogmissbruk o s v?

Generellt sett håller alla experter och politiker med om att samhällen med minskande klassklyftor är mer fredliga och att våldet ökar när klassklyftorna ökar. Det här handlar inte om de små justeringar, som Vänsterpartiet skryter om i diverse budgetuppgörelser.

Det handlar om hur hela ekonomin är konstruerad. Med privatiseringarna har den kapitalistiska

Det finns många exempel på ungdomar som har organiserat sig, ofta i idrottsföreningar men även politiskt, som tidigare Pantrarna och Megafonen, nu t ex Revolution Poetry. Förorterna har drabbats hårt, inte bara av privatiseringar och dränering på verksamheter och service, utan också för att de folkrörelser som tidigare fanns har lämnat ett tomrum efter sig.

Nya organisationer blir därför mer kortlivade då de saknar den stadga som krävs i längden. Norra Järva Stadsdelsråd, där medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna är aktiva, liksom Hyresgästföreningen i Angered, också influerad av RS:are, är exempel på en organisering som har lyckats med bygga ut och utvecklas under många år.

Den 4 april bildades, som en reaktion på TV-programmet Kalla Fakta om förtryck i hederns namn med exempel från Järvafältet, facebookgruppen Kvinnor Fikar. Kvinnor som inte känner varandra träffas och fikar i olika förorter och vill på så sätt knyta band och motverka könsstrukturer i lokalsamhället (till exempel att kvinnor sällan syns på fiken alls, att det bedrivs social kontroll, att det finns inofficiella mans- och kvinnoavdelningar). Till den 22 april hade ett annat initiativ utlysts, där personer från hela Stockholm uppmanades att komma till Tensta iklädda shorts eller kortkort kjol. Den manifestationen upplevdes som väldigt provocerande och ställdes in.

Det ligger en viss poäng i att genom initiativ ställa på ända de väldigt starka politiska och marknadsmässiga krafter som alla går ut på att folk från förorten ska åka in till stan och ”integrera sig”.

Men samtidigt måste vi en dag som första maj trumma för den helt nödvändiga kvinno- och arbetarorganisering som måste ha lokal förankring i bostadsområden och som behöver byggas för att hålla ut länge, till dess att samhället är förändrat i grunden. ■

REVOLUTIONSÅRET 1917

27 APRIL 2017 # 1 249

8

Hungermarscherna De hungerprotester som inleddes av 200 kvinnor i Söderhamn den 11 april och tog fart efter ett mäktigt hungeruppror i Västervik den 16 april framkallade revolutionära frossbrytningar i hela Sverige våren 1917. Under de sista tio dagarna i april svepte en våg av hungerdemonstrationer genom nästan alla större orter.

Sin allra största omfattning fick de i Ådalens sågverksbygder, där dramatiken inför 1 maj också tillspetsades av agitation för en fritagning av den livstidsdömde Amaltheamannen Anton Nilson, som satt inspärrad i centralfängelset i Härnösand.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

I

Ådalen hade hungerprotesterna börjat den 21 april i Härnösand med att 1 200 demonstranter efter en uppvaktning av stadens myndigheter tågade runt i staden för att inspektera livsmedelslagren hos fem handlare, dock utan den sorts tvångsköp till nedsatt pris som senare skulle bli vanliga.

Men det var sågverkens arbetare som därefter satte takten. Som Björn Elmbrandt visar i sin bok Hungermarschen i Ådalen 1917 hade reallönen för en hjälpsågare vid ett stort bolag som Kramfors AB minskat med 30 procent sedan 1913.

Att lönerna varit frysta samtidigt som matpriserna i många fall hade fördubblats under det pågående världskriget, då Nordsjön blockerats för viktig import samtidigt som livsmedel i stor skala skeppades till Tyskland, hade fått

brödet och potatisen att dominera arbetarfamiljernas matsedel. När så bröd och mjöl ransonerades och potatisen helt försvann ur butikerna då myndigheterna plötsligt satte ett maximipris på den, blev detta den tändande gnistan.

Vreden var också stor mot de spekulerande ”gulascher”, som ogenerat drev upp priset på böndernas potatis. Till ilskan bidrog fall av fusk som att mjölk ibland spätts ut med vatten, samt att brödsäd användes till djurfoder och att mindre älvbåtar med livsmedel och hela djurkroppar gick ut till tyska båtar på Härnösands redd.

I Ångermanland var också missnöjet med den socialdemokratiska partiledningens och LO:s passiva borgfredspolitik gentemot ”regeringen Hungerskjöld” och munkavlestadgan för att tysta ungdomsförbundet och den interna

Läs om revolutionsåret

vänsteroppositionen så starkt att hela partidistriktet med riksdagsledamoten Ivar Vennerström i spetsen hade gått med vänstersocialisterna under vårens partisplittring.

Andra faktorer var en långsam återuppbyggnad av LO-facken efter nederlaget i storstrejken 1909 och att syndikalisterna var relativt starka på arbetsplatserna.

Oroligheterna tog fart när arbetarna vid Kramfors AB i industri-Ådalens hjärta lade ned arbetet sedan några vid namn ”De hungrande” hade satt upp ett anslag på grått papper som kallade till en: ”Stor hungerdemonstration idag kl. 2 e.m. med samling vid Schaktbron i Norrlimsta”. Dit strömmade då enligt Elmbrandt inte bara strejkande arbetare från Kramfors utan också från Björknäs, Frånö och Brunne. ”En ansenlig skara kvinnor kom marscherande från Lunde. Fackföreningarnas fanor fanns också med. Till slut var det närmare 3000 människor. Det var bitande kallt.

Men stämningen var god.”

Vid möteslokalen ”Höga nöjet” i Kramfors valdes en delegation på fem män och fem kvinnor för att precisera några krav till kronofogden, som också var ordförande i kommunalnämnden.

Till kungen och regeringen formulerades krav på större tilldelningar av bröd, att potatislagren skulle beslagtas och säljas på den allmänna marknaden samt att all livsmedelsexport skulle förbjudas.

Kvinnorna, som varit de hetaste

1917 på hemsidan:

revolutionen1917.wordpress.com n tione evolu r r a t k ys kta u den r sarens di sta n a d t r e kel s tade för fö , stör opp elt se t g h i s s t t e t te reste n sat t gåt och attiga volutione tt de f a h r ens c a g . e o r r n e R e e u k v r . r k r ö a e n lika k eta 17 m oktob ta världe r fic som . Arb å i n å e s n a d r År 20 l e k är kt rtryc samm ch kvinno ade v h tog ma till fö erige p skak c v e, p re o o S o i h i händ rbeta av er ruar a g t n l b l e l h o e i g f c t v i l i r re et o verk rgifte och skrig som – efte d värld rkravaller a a v r r e s. att da ta om hur Hung berät makt med vinna a t s t t a e l t r a rklar kapit de dä under åre a samt fö n u k t d r n ät mme paga rartade röstr iv ko s hetspro s u n e r f na e Of rn höge nd se a a l r s a s v y bes ens R diktatur. ution l o i v t e s r i sk stalin n e l l i t

7

19

01 2 7 1

1 maj i Härnösand – en storslagen syn! i diskussionen, hade hört att drottningen hade tagit med sig tio järnvägsvagnar med mat till sina släktingar i Tyskland. De ville varken gå med på kronofogdens försäkringar att detta var ”befängda rykten” eller att det inte skulle finnas några undangömda förråd.

Folkmassan gav sig därefter ut på landsbygden för att ”försöka klämma fram lite potatis” från traktens bondgårdar. Några större undangömda lager ska inte ha hittats. Men bönderna, som kände det heta trycket av den stora folkmassan, öppnade källarna och gick med på att sälja mjölk och potatis billigt.

– Nu är det vi som har makten och bestämma priserna och därefter skall ni rätta er, annars kommer vi igen, förklarade en arbetare enligt en polisrapport till den ende hemmansägare som vägrade att sänka mjölkpriset.

Den 26 april ville arbetarna i Kramfors som fått blodad tand utsträcka inventeringarna norrut längs Ångermanälven mot Nyland.

Det var i praktiken en generalstrejk, som möjliggjorde en tidig morgonsamling av flera tusen arbetare.

Längs den tre mil långa vägen

tillkom ytterligare strejkande från Frånö, Sandviken, Dynäs, Väja och Bollstabruk. Vid landsvägsskälet ovanför Berget anslöt sig enligt Elmbrandt 700 arbetare från Nyland och Marieberg till ett tåg på mer än 5 000 personer som det trots vårblöta och leriga vägar hade blivit omöjligt att hejda. ”Man kunde lika väl ha försökt stoppa en lavin. Det var ett skred av människor, uthungrade och förbittrade”, skrev Albert Viksten efteråt, som då var ansvarig utgivare för arbetartidningen Nya Norrland.

Till sist framme vid hamnplanen i Nyland hölls tal till de tusentals marschdeltagarna från en butiks balkong som blev en duell mellan vänstersocialdemokraten Viksten och syndikalisten Fritz Ståhl, känd som en av de tre huvudåtalade unga arbetare som fick sitta av fem års straffarbete för en hård konfrontation mot strejkbrytare och en länsman i de så kallade Sandökravallerna 1907.

Medan Viksten försökte dämpa kritiken mot bönderna och rikta missnöjet mot regeringens livsmedelspolitik och arbetsgivarna, ville Ståhl i stället framföra hälsningar från de revolutionära

27 APRIL 2017 # 1 249

9

i Röda Ådalen 1917 för revolutionen bland de 2 000 demonstranter som överröstade landshövdingen C.M. Ström utanför hotellet i Kramfors att denne beslutade att inkalla militären.

kamrater i Stockholm som han just besökt. ”Genom att som i Ryssland vräka undan kungatronen ska vi få mat”, förklarade han. Därefter frågade han folkmassan om den var beredd att frita den livstidsdömde Amaltheamannen Anton Nilson ur centralfängelset i Härnösand om myndigheterna inte släppt honom före den 1 maj. Därmed inleddes en kraftmätning om detta, som tillsammans med hungermarscherna nära nog framkallade panik hos Sveriges makthavare.

Folkmassans svar blev enligt uppgift spridda ja-rop, innan Viksten avbröt Ståhl och bad honom besinna sig och tänka över vad han sagt.

Vennerström tvingades därefter rusa ner i butiken för att avbryta ett försök till plundring, innan han återkom till balkongen för att i en ny polemik med Ståhl utropa ett avståndstagande från stöld och plundring.

I vilket fall togs sedan en timmas paus, då folkmassan i god stämning besökte Nylands affärer, där bröd och socker i god ordning köptes utan ransoneringskort, men till full betalning. En av misstag intryckt glasruta betalades utan prut.

Efter avslutande leverop för både Viksten och Ståhl lyckades

arbetarna sedan koppla samman ett femtontal tomma öppna tågvagnar och finkor till ett sällsamt kvällståg för mer än ett tusental demonstranters tillbakaresa från Nyland. ”De proppade sig in i vagnarna, hängde i trappsteg och buffertar, klamrade sig fast på taken”, mindes Viksten. ”Till tonerna av Internationalen ger sig det 22 vagnar tunga tågsättet i rörelse, medan en vinande snöstorm piskar dem, som ej fått skydd inuti vagnarna”, beskrev Västernorrlands Allehanda.

Samtidigt som dessa ”uppträden i Ådalen” den 27 april framkallade stor upphetsning i Stockholms högertidningar, genomplöjdes Ådalen åter av fem sammanlagt lika stora inventeringsmarscher, med mellan 500 och 1 500 deltagare vardera i trakter som Skog, Ramvik, Bjärtrå och Torsåker. Flertalet bönder acceptade utan vidare det erbjudna mjölkpriset på 16 öre litern, medan ett par bönder i Skogs socken som vägrade tvingades bära demonstranternas fanor till dess att de gav med sig.

Hettan i kraven på potatis, mjöl och sänkta priser var samma kväll så hög med skrik på ”republik”, ”anarki” och fyrfaldiga hurrarop

– Det är inte vi som skriker, det är våra magar som skriker!, ropade en arbetare som svar på landshövdingens försök att tysta ner dem.

Trots att arbetarnas egna ordningsmän förhindrade allt våld och försökte lugna landshövdingen beslutade denne direkt att kalla in militären.

Av de två kompanier från I28 i Sollefteå som skulle ha hållits beredda att ingripa mot eventuella oroligheter lyckades militärledningen samma natt bara skrapa ihop ett kompani för transport till Kramfors, sedan alla från bygden och som av olika skäl misstänkts vara opålitliga avskiljts och i vissa fall getts tjänstledighet. Under dagen förstärktes detta kompani för säkerhets skull även med en kulsprutepluton från Sollefteå och ytterligare ett kompani från I20 i Umeå.

Medan soldaterna vid järnvägsstationen i Kramfors möttes av rop från demonstranter som ”Ge fan i det där, kom hit och ställ in er här” och leverop för ”kamraterna i vapenrock” talar vissa rapporter om bra-rop till svar och om spontana leven för revolutionen även bland dessa utvalda värnpliktiga under järnvägsresan till Kramfors.

Trots denna militära uppladdning vågade den syndikalistiske stuveriarbetaren Ragnar Nordborg i spetsen för en skara demonstranter samma dag lämna in en skrivelse till landshövdingen med ett ultimatum om att frige Anton Nilson senast kl tre på eftermiddagen den 30 april. ”Med kall och lugn beräkning har vi uppställt dessa våra krav och är vi fast beslutna att med vårt blod, om så fordras, besegla detta beslut. Vi tigga ej längre om rätten som nåd!”, löd slutklämmen.

Fritz Ståhl påstod samma dag i ett tal från balkongen på ”Höga nöjet” inför en stor folkmassa att det fanns en plan för en fritagning. ”Med lugn och besinning vinns ingenting. Jag vill inpränta i er revoltens anda, och medel har vi.

Vi har knivar, yxor, dynamit och tändstickor. Anton Nilson ska ut”, påstås han ha sagt.

Att den svenska arbetarklassen sedan länge ville se Anton Nilson och de två andra Amaltheamännen frigivna visste alla, sedan den väldigaste opinionsrörelsen i sitt slag organiserat inte mindre än 1 650 opinionsmöten eller demonstratio-

ner med uppåt en halv miljon deltagare och samlat in 129 362 namnunderskrifter i en störtflod av petitioner. Både i hungermarscherna och inför 1 maj upprepades dessa krav landet runt. Kraven var så starka att myndigheterna inte vågade ha Amaltheamännen i samma fängelse ens på Långholmen. Även om den militära uppladdningen måste ha oroat också Fritz Ståhls anhängare hämtades mod av att stämningen även bland många av ”kamraterna i vapenrock” var upprorisk.

Bara tre dagar tidigare hade 200 soldater vid I28 i Sollefteå tagit ”bondpermis” genom att utan tillstånd delta på ett socialistiskt möte, för att därefter tåga tillbaka i samlad tropp till tonerna av Internationalen. ”Myndigheterna söker nu med ljus och lykta efter pålitligt folk, som, den militära drillen likmätigt, handlar, icke som människor, utan som maskiner.

Men det är svårt att finna dylika dockor i dessa dagar”, skrev mötesarrangören Albert Viksten samma dag i Nya Norrland.

Parallellt med hungermarscherna förekom landet runt talrika soldatdemonstrationer i tydlig solidaritet med ungdomsförbundens antimilitaristiska agitation mot att militären skulle kunna skjuta på arbetare. ”Låt oss dra försorg om att den stora massan av militärer i Sverige utvecklas på samma sätt som i Ryssland. Vi måste skärpa den antimilitaristiska aktionen, på varje lägerplats omedelbart upptaga revolutionsarbetet”, hade Karl Kilbom, sekreteraren i det socialdemokratiska ungdomsförbundet, manat i förbundets tidning Stormklockan redan den 31 mars.

Allt detta skakade redan hela det gamla samhället styrt av kungahus, ämbetsmän, militärer, högerpolitiker och storfinans.

Den 29 april installerades även en kulsprutepluton från Umeå för att med ett 40-tal kulsprutor skydda fängelset i Härnösand mot alla försök att frita Anton Nilson. Ännu viktigare för att avvärja en stormning var antagligen ankomsten till Kramfors från Stockholm av riksdagsledamoten Ivar Vennerström, som var chefredaktör för Nya Norrland och ordförande för det partidistrikt i Ångermanland som just hade brutit med Socialdemokraterna. ”Inga upplopp ska tolereras. Det är nog med Sandö 1907 och Amaltheaaffären”, löd Vennerströms budskap i ett brandtal inför 4 000-5 000 åhörare.

I det uttalande som antogs kombi-

nerades ett klart nej till det ultimatum som Ståhl agiterat för med en ”allvarlig vädjan” om snar amnesti för Amaltheamannen. Även om Ståhl replikerade att han redan hade fått ”ja” till en fritagning från demonstranterna i Nyland och förklarade att ”vi har medel som tystar både kulsprutor och kanoner”, tycktes dock motviljan mot en stormning nu ha ökat även bland syndikalisterna. Detta trots att ostkustbanans rallare påstods ha samlat ihop urholkade kålrötter, fyllda med dynamit.

I det arbetarråd som bildats av både vänstersocialdemokratiska och syndikalistiska arbetare i Härnösand, lovade de sistnämnda på kvällen den 30 april, efter ytterligare en dag av inventeringar, enligt ett trovärdigt vittnesmål som citeras av Elmbrandt att ”inga våldshandlingar skulle tillgripas”.

På kvällen besökte enligt samma källa också företrädare för arbetarrådet en man som skulle ha anmält sig som prickskytt. ”På natten sänktes ett antal hemmagjorda bomber i södra sundet”.

Till Anton Nilsons stora lättnad skrinlades den stormning, som inte bara betydde akut livsfara för honom själv. En stormning skulle också ha kunnat framkalla ett blodbad med katastrofala och oöverskådliga konsekvenser under ett första maj då hela landet, och inte minst i Stockholm, gick på helspänn.

Istället genomfördes en jättelik första maj-demonstration i Härnösand med enligt Elmbrandt 7 000-10 000 deltagare. ”Frihet åt Amaltheamännen!; Bort med de livsmedelsfördyrande parasiterna!; Leve revolutionen i Ryssland!; Utan militarism – inget krig!”, löd parollerna. På en banderoll stod texten: ”Mera bröd och frihet – Revolution”.

Ivar Vennerström talade själv om det hopp som den ryska revolutionen och den svenska hungerrevolten hade väckt, samtidigt som han fördömde inkallandet av militär. Syndikalisten Ragnar Nordborg talade därefter för direkta aktioner, men utan våld. Efter mötet samlades många utanför fängelset, men utan att någon stormning inträffade. ”Härnösand var ödsligt”, skriver Elmbrandt. ”Inga borgare på gatorna, man såg folk bakom gardinerna. Polisen höll sig undan enligt order”. Ådalens hungermarscher var tillsammans med idén om en fritagning av Anton Nilson några av de mest laddade episoderna under revolutionsvåren 1917. ■

INTERNATIONELLT 10

27 APRIL 2017 # 1 249

i franska valets andra omgång Det franska presidentvalets första omgång blev ett förödande bakslag för de etablerade partierna. För första gången sedan dagens republik föddes år 1958 går varken det socialdemokratiska ”Socialist”-partiets eller Republikanernas (den traditionella högern) kandidater vidare till den andra omgången.

Istället blir det Emmanuel Macron och högerextrema Nationella frontens Marine Le Pen som möts i en andra avgörande omgång den 7 maj.

CLARE DOYLE

www.socialistworld.net

E

mmanuel Macron vann den första omgången med 24 procent av rösterna mot 21,3 procent för Marine Le Pen. I valets andra omgång kommer många som inte röstade på borgerliga Macron i första omgången att rösta på honom för att hindra extremhögern från att få presidentposten.

Gauche Révolutionnaire, (CWI i Frankrike), ser dock en rörelse underifrån som huvudvägen till att blockera vägen för reaktionen och

bekämpa den härskande klassens attacker.

Det styrande ”socialist”-partiets kandidat fick inte mer än två och en kvarts miljon röster, eller 6,3 procent, jämfört med över 7 miljoner röster på vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon, som med 19,6 procent hamnade strax efter Republikanernas diskrediterade kandidat François Fillon som fick 20 procent.

Fram till valdagen rapportera-

des så många som en tredjedel av väljarna vara osäkra på om de alls skulle rösta eller vilken kandidat de skulle stödja. Valdeltagandet var lägre jämfört med valet 2012, men nådde över 78 procent.

Det står klart att många unga och arbetare vill ha stora förändringar av sina livs- och arbetsvillkor.

Enligt flera opinionsundersökningar kommer Macron att besegra Nationella frontens Le Pen. Men eventuella illusioner om Macron och hans nybildade borgerliga mittenrörelse En Marche (På marsch) kommer att slås i spillror.

Han tjänstgjorde som ekonomiminister i den impopulära Hollanderegeringen innan han bröt sig loss för att bilda sin rörelse för ett år sedan. Hans bakgrund är finansvärldens och han var arkitekten bakom försämringarna av arbetsrätten.

Nationella Frontens Le Pen fångade med all säkerhet upp miljontals röster från missnöjda arbetare och

unga med sin antietablissemangsoch protektionistiska retorik, med konstanta anspråk på att representera ”folket” med en ny approach, men som fortfarande spelar ut de rasistiska och islamofobiska korten.

Det snabbt växande stöd som Mélenchon och hans rörelse La France insoumise (Okuvliga Frankrike) fick under valets slutskede ledde till att han fick över 3 miljoner fler röster denna gång än i valet 2012.

Vad gäller resultataten för övriga vänsterorganisationer fick Lutte Ouvrieres kandidat 231 600 röster och Nya antikapitalistiska partiets (NPA) kandidat 392 400 röster, färre röster för båda än i valet 2012.

Om dessa röster hade lagts på Mélenchon tillsammans med kampanjunderstöd hade det kanske räckt för att ta Mélenchon till en andra omgång.

Detta är inte slutet på striden och ett nederlag för Le Pen kommer inte heller att bli slutet för extrem-

Socialistiskt sommarläger 28 juni - 2 juli

Med teman som: Ryska Revolutionen 1917, besvara borgarnas lögner Svenska Revolutionen 1917-18 – så vanns rösträtten Anti-Trump, det socialistiska alternativet Global Kvinnostrejk Kampen för socialism

I priset ingår resor, logi och mat: 1 300 kr för heltidsarbetande, 800 kronor för studenter/pensionärer, 500 kr för elever/papperslösa Anmäl dig genom att e-posta: rs@socialisterna.org

högern i Frankrike. Det har redan genomförts demonstrationer på gatorna mot Le Pen. Men huvudutmaningen nu för Mélenchon är att mobilisera de krafter som har stött honom och bygga en rakt igenom socialistisk rörelse.

Han behöver uppmana till bildandet av råd på arbetsplatserna och i grannskapen runtom i landet för att mobilisera en rörelse emot den franska kapitalismen.

Hans anhängare behöver nu organisera överallt för att bygga ett parti som kan bedriva en kampanj för socialistiska arbetarkandidater i parlamentsvalet i juni. ■

Unga valde Mélenchon Vänsterns Jean-Luc Mélenchon vann valet bland de unga väljarna.

Nära en tredjedel av alla unga väljare under 24 år röstade på honom, enligt vallokalsundersökningarna.

Hela 27 procent av alla väljare mellan 18-34 år röstade på honom. ■

Foto: Claude Truong-Ngoc / Wikimedia Commons - cc-by-sa-3., OFFICIAL LEWEB PHOTO / Flickr CC

Macron mot Le Pen

INTERNATIONELLT

27 APRIL 2017 # 1 249

11

På marsch för klimatet 29 april ”Tillsammans för en Hållbar Framtid”. Så lyder parollen för den klimatdemonstration som kommer att äga rum på lördagen den 29 april – dagen då USA:s president Donald Trump har suttit i exakt 100 dagar. Demonstrationen arrangeras av bland annat Klimatsverige och People’s Climate March Sweden och är en systerdemonstration till flera planerade klimatmarscher och aktioner världen över.

Vilgot Karlsson

offensiv@socialisterna.org

Trumps syn på klimatforskningen och vetenskapen visas tydligt i dennes budgetförslag för 2018, som bland annat innefattar att flera kritiska forsknings- och hälsoprogram samt myndigheter skulle få en kraftigt minskad budget jämfört med år 2017. Exempelvis minskas miljöskyddsmyndighetens (EPA) budget med nästan 30 procent (2,6

miljarder dollar), energidepartementets forskningsavdelning (som inkluderar landets kärnkrafts- och kärnvapenrelaterade frågor) får en minskning på 900 miljoner dollar, och NASA:s forskningsavdelning förlorar 109 miljoner dollar. Den sistnämnda innefattar bland annat program som observerar förändringar i havets ekosystem, en modul till den internationella rymdstationen som mäter koldioxid i atmosfären, ett observatorium för att upptäcka ozon och föroreningar samt ett vars mål är att göra extremt precisa klimatrelaterade mätningar.

Barak Obamas initiativ för att investera FN-pengar i förnybar energi och forskning (GCCI) har också eliminerats, samt den förre presidentens beslut att stoppa byggandet av oljepipelinen Keystone XL. Keystone XL är ett bakslag för kampen mot fossila bränslen, en läcka skulle innebära ett hot mot en av världens största grundvattenkällor och en hälsofara för de människor som behöver vattnet för att överleva.

Gå med i kampen för klimatet, mot Trump och kapitalismens katastrofala konsekvenser!

Klimatmarschen på lördag är inte den första, men det finns hopp om att det kan bli den största. Rekordet för största klimatmarsch i historien hålls fortfarande av den förra ”People’s Climate March” den 21 september 2014, när uppemot 300 000 människor gick ut på gatorna i New York. Cirka 600 000 demonstrerade samtidigt i 156 länder.

Marschen drev på frågor som senare skulle tas upp på klimattoppmötet i Paris hösten 2015 och på-

verkade Obamas beslut om att inte bygga Keystone XL. Årets marsch fokuserar inte bara på det akuta klimatläget (medeltemperaturen 2016 var 1,3 grader över den på förindustriell tid och Parisavtalet har satt 1,5 grader som övre gräns), utan driver också kampen för kvinnors rättigheter, hållbara jobb, fred och en solidarisk flyktingpolitik.

Kapitalismen kommer aldrig att lösa klimatkrisen. Det som behövs

är en kollektiv ansträngning för en omställning från fossila bränslen till gröna alternativ, storsatsning på kollektivtrafiken och en hållbar infrastruktur. För det krävs det en omfördelning av jordens alla resurser, inklusive naturresurser, för att demokratiskt kontrollera de faktorer som påverkar vårt klimat. Vi kan inte kontrollera det vi inte äger. Demonstrera den 29 april – tillsammans för en hållbar framtid! (se sidan 15 för demonstrationer i Sverige). ■

att betala räntor på statsskulden.

Dessutom har storföretagen hundratals miljarder kronor i skulder till pensionssystemet.

Förslaget till förändring av arbetsrätten handlar om att luckra upp många av de rättigheter som har vunnits under årtionden av kamp. En av de främsta förändringarna handlar om att man ska kunna avtala bort lagstadgade rättigheter som arbetsdagens längd, övertid, semester, o s v. Över 100 ändringar föreslås, som bland annat underlättar skapandet av osäkra, tidsbegränsade jobb.

Pensionsreformen är väldigt impopulär och har lett till stora protester. Den 8 mars genomfördes stora demonstrationer under kvinnodagen, då lärarna gick ut i strejk över hela landet mot förslaget, som drabbar kvinnorna särskilt hårt.

Den 15 mars genomfördes en ny protestdag med demonstrationer och med endagsstrejker som stoppade kollektivtrafiken, som tunnelbanan i São Paulo, utbildningssystemet på nytt och en rad andra yrkeskategorier. Den

31 mars var det en ny demonstrationsdag.

stoppa regeringens attacker pågår för fullt, pågår också en debatt om vad som bör vara alternativet i nästa års presidentval.

Anhängare till socialdemokratiska PT vill lansera den förre presidenten Lula som en Messias som kommer att ställa allt till rätta vid nästa val. Lula leder också alla opinionsmätningar. Problemet är att Lulas linje är att försöka återupprepa samma politik som ledde till det nuvarande debaclet. Vi har redan sett hur den filmen slutar.

Vänstern behöver bygga ett alternativ som grundas på dagens kamprörelse, beväpnad med ett socialistiskt program som kan visa en väg ut ur krisen för landets stora majoritet – arbetarklassen.■

Foto: Alejandro Alvarez / Wikimedia Commons

D

emonstrationer finns planerade i bland annat England, Frankrike, Spanien, Portugal, Uganda, Kenya, Japan och Filippinerna. ”Huvuddemonstrationen” utspelar sig dock i USA, där tusentals människor förbereder sig för en marsch från Kapitolium (US Capitol Building) till Vita Huset, som de planerar att omringa.

Det är inte så svårt att förstå varför Donald Trump och hans administration är måltavlan. Både under valkampanjen och de snart 100 dagar som Trump har suttit så har budskapet varit klart och prioriteringarna tydliga: företagen och vinsterna går först.

Brasilien laddar för generalstrejk

Brasilien förbereder sig den första generalstrejken sedan 1980-talet, som kommer att äga rum den 28 april. Anställda inom kollektivtrafiken, skolan, på fabrikerna och många andra kommer att lägga ned arbetet för att protestera mot försämringar av pensioner och arbetsrätt.

MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

D

en illegitima regeringen under president Temer gör allt för att få igenom en rad attacker, samtidigt som den ifrågasätts alltmer på grund av alla avslöjanden i den pågående korruptionsutredningen, ”Operation Biltvätt”.

Regeringen har dock lyckats driva igenom försämringar som frysningen av de federala utgifterna under 20 år och att företagens kärnverksamhet numera kan läggas ut på entreprenad. Förslagen har rusats igenom, med lite debatt och många har inte förstått attackernas omfattning.

Men med pensionsreformen är det annorlunda då det är en väldigt direkt och konkret attack. För

många blev det klart att det kommer att vara omöjligt att nå full pension, eller att över huvud taget pensioneras.

I det ursprungliga förslaget skulle det krävas 49 år av registrerat arbete för att få full pension. I dag saknar hälften av de sysselsatta ett registrerat arbete och det är verkligheten för många under en stor del av deras yrkesliv.

Regeringen försöker rättfärdiga pensionsreformen med att systemet går med stora underskott och att landet kommer att gå bankrutt med det nuvarande systemet, men det är en bluff. Idag avleds en stor del de skattemedel som är öronmärkta för pensionssystemet till

Utan tvekan kommer den 28 april att bli den viktigaste fackliga protestdagen på årtionden och kan öppna upp för en starkare generalstrejk som nästa steg. Och det är full möjligt att besegra regeringen, som redan har backat på en del av de värsta förslagen.

Regeringen har redan skjutit upp den planerade omröstningen och kan göra det igen. En stor del av kongressledamöterna tvekar om att rösta för en så impopulär lag, då de är rädda för att förlora sin plats i nästa års val och därigenom sin parlamentariska immunitet.

Samtidigt som kampen för att

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INRIKES

27 APRIL 2017 # 1 249

12

”Anton Nilson var historien” – Jag intervjuade Anton Nilson 1977, 60 år efter den ryska revolutionen. För mig som då var 30, bekräftade 90-åringen vår syn på revolutionen, socialismen och arbetarrörelsens historia, som han själv personifierade.

Det berättade Arne Johansson, chefredaktör på Offensiv och redaktör för den nya boken om Anton Nilson, Hundraåringen som gjorde revolution, när boken förlanserades på ett möte i Stockholm i lördags (den 22 april).

D

en nya utgåvan av Anton Nilsons memoarer (Vaktel förlag, se artikel på nästa sida) har utökats med flera texter av Arne Johansson. Däribland intervjun från 1977.

– Så småningom kom hela vänstern och arbetarrörelsen att hylla Anton Nilson. På hans 100-årsdag 1987 hölls ett stort möte på ABF-huset i Stockholm, med bland andra dåvarande statsministern Ing­var Carlsson (S).

– Anton blev under hyllningarnas gång allt mer missnöjd. När han själv fick ordet sa han att ingen av talarna nämnt den största händelsen i hans liv. Han utropade därefter ett fyrfaldigt leve för den ryska oktoberrevolutionen, som alla närvarande fick stämma in i.

Arne Johansson berättade om Anton Nilsons liv och uppväxt, som sammanföll med den svenska ar-

Arne Johansson talade varmt om Anton Nilssons dramatiska liv.

betarrörelsens tidiga historia, med framför allt en stark socialistisk ungdomsrörelse.

Mötet i Stockholm i lördags samlade drygt 50 deltagare.

Talade förutom Arne Johansson gjorde Offensivs redaktionssekreterare Per Olsson, om revolutionsvåren 1917 i Sverige, flyghistorikern Lennart Andersson om Anton Nilsons insats som flygare i Röda armén, samt Elin Gauffin från Rättvisepartiet Socialisterna om kopplingen mellan kampen 1917 och idag.

Entusiasmen gick att ta på, med strykande åtgång på boken och en kraftfull sångavslutning med Internationalen.

Under mötet samlades 12 872 kronor in till fortsatt kamp för Rättvisepartiet Socialisterna, Offensiv och internationell socialism. ■

Anton Nilsson och Arne Johansson på Offensivkonferens, sent sjuttiotal.

Välkommen på boklansering 1 maj i Härnösand Hundra år har gått sedan 1 maj 1917. Jubiléet firas 1 maj 2017 med torgmöte, marsch och släpp av boken av och om Anton Nilson, Hundraåringen som gjorde revolution.

15.00-15.30 Torgmöte framför Teatern, Storgatan 9: Tillbaka till 1917 års hungermarscher, krav på demokrati och debatt om fritagning av Anton Nilson.

15.30 Marsch till det gamla fängelset där Anton Nilson satt fängslad.

16.00-18.00 Boksläpp i IOGT-NTO:s lokal på Storgatan 10 med minnen av Anton Nilson och samtal om kampen för bröd och socialism i Röda Ådalen då och nu. Anton Nilson-kommittén – i samarbete med lokala organisationer, ABF och Vaktel förlag som ger ut boken.

För mer info kontakta: Arne Johansson, bokens redaktör, 070-990 38 40.

Christer Bergström, Vaktel förlag, 073-373 33 61.

Alveola Ämting, Sundsvalls LS av SAC, 070-247 75 50.

Urban Bolander, Vänsterpartiet i Härnösand, 070-328 01 82.

Erik Åslund, Ådalsmarschen, 070-435 98 28.

Anders Bergman, journalist, Offensiv Opinion, 070-357 45 95.

Per Johansson, Rättvisepartiet Socialisterna i Sundsvall, 070-227 42 21.

INRIKES

Hundraåringen 27 APRIL 2017 # 1 249

13

som gjorde revolution På 1 maj för exakt hundra år sedan demonstrerade 10 000 arbetare i Härnösand. Ett av deras huvudkrav var frigivningen av Anton Nilson, som satt i stadens fängelse.

På årets 1 maj i Härnösand lanseras boken om Anton Nilson (1887-1989). Tajmningen kunde inte vara bättre.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

1

917 fruktade Sveriges styrande – kungahus och borgerlighet – en revolution. På Härnösandsfängelset stationerades 200 soldater och 40 kulsprutor. Anton Nilson förstod att han skulle dödas av soldaterna om fängelset skulle stormas, en hemlig order som senare bekräftades. Efter många debatter beslutade också Ådalens arbetare att inte storma.

Anton Nilson hade som 20-åring 1908 dömts till döden för den dynamitladdning han placerade på fartyget Amalthea i Malmö, som tjänade som förläggning av engelska strejkbrytare. Dessa användes av hamnbolaget och andra arbetsköpare för att sänka lönerna och underminera facklig kamp. Det var en period av kris och hårda konflikter på arbetsplatserna, men LO-ledningen vägrade utlysa den storstrejk som många arbetare krävde.

Strejkbrytarna i Malmö hade dagarna innan avlossat skarpa skott mot demonstranter. Anton Nilson och andra ungsocialister bestämde sig för att agera. ”Våra förberedelser avsåg att eliminera risken för personskador men att ändå skrämma ordentligt”, förklarade han. Men sovplatserna på fartyget hade flyttats och en av strejkbrytarna dog. Effekten i samhället blev ökad repression, inklusive de hårda straffen för de tre inblandade, samt en dämpning av arbetarkampen.

Men den första hetsen mot Anton Nilson, Algot Rosberg och Alfred Stern vändes under de kommande åren till en massrörelse för deras frigivning. Deras desperata agerande sågs som en produkt av tiden, i synnerhet arbetsköparnas hets.

Kampen för Amaltheamännens frigivning samlade till 1 650 möten i hela landet, med en halv miljon deltagare. Och på det första sammanträdet i den nya regeringen med liberaler och socialdemokra-

ter på hösten 1917 beslutades om Anton Nilsons frigivning.

Efter 9,5 år i fängelse begav sig Anton Nilson omedelbart till sin mor, som han verkligen höll av, och syskon i Skåne. Därefter inleddes hans nya politiska kapitel. Han gick flygutbildning med sikte på att bistå den ryska revolutionen. I september 1918 avreste han med fartyg från Stockholm: ”jag stod nu på tröskeln till att förena mig med det folk som genom revolution sprängt sina månghundraåriga bojor…”.

Arbetarnas maktövertagande under ledning av bolsjevikerna i oktober 1917 var i stort sett fredligt.

Men på våren 1918 inledde kontrarevolutionen inbördeskriget, med start i Finland. Det ryska inbördeskriget drevs av imperialismen – tysk, fransk, engelsk och så vidare – och de vita generalerna. Anton Nilson berättar i boken om kontrarevolutionens terror. Han blev själv vittne till stödet för revolutionen i Lettland och därefter hur de vita under tysk ledning slog ner arbetarna och tvingade den nybildade Röda Armén på reträtt. Kontrarevolutionen brände spannmålslager med hunger och svält som följd.

Under sina många mötesturnéer Sverige runt långt senare återkom han ofta till och fördömde med all kraft Sveriges roll i hungerblockaderna mot Sovjetryssland.

I boken berättar Anton Nilson om sina erfarenheter från den Kommunistiska Internationalens kongress 1920, samt en turné till Centralasien och Kaukasus om vilken han skriver: ”När jag såg tillbaka på resan föreföll det sig otroligt, beundransvärt, att detta fattiga ryska folk utan läs- och skrivkunnighet från tsartiden till 85-90 procent av befolkningen, trots skadorna för landet under världskriget, omfattande långvarigt inbördeskrig mot vita arméer, utländsk intervention och

Hundraåringen som gjorde revolution är en fantastisk och välskriven bok.

internationell blockad med egna krafter kunnat överta, förvalta och omorganisera samhället efter socialistiska principer och teorier, en sådan landmassa, stor som en hel världsdel.”

Det är ändå långt ifrån en förskönande bild av Sovjet han ger. Socialismen behövde uppbackning från mer utvecklade länder, men ”i total brist på ledning blev det inte ’Oktober’ i Tyskland” konstaterar Anton, som själv var på plats i Tyskland vintern 1919-20.

Anton Nilson lämnade Ryssland när Stalins makt ökade i mitten av 1920-talet. När han återvände 1932 med sin hustru för en resa till Krim var landet förändrat mot tiden under

Lenin och den hos Anton mycket populäre Trotskij. Under Stalins diktatur vågade arbetare inte längre säga sin mening och Lenins medarbetare mördades.

Hundraåringen som gjorde revolution är en fantastisk och välskriven bok. Anton Nilson beskriver Sverige under sin uppväxt som ”efterblivet, försummat, vanskött” med ”löss, lort, lungsot, tröstlös fattigdom och oförståelse”. ”Livet självt blev min socialistiske läromästare.”

Han var radikal i ordets mest positiva mening, som aktivist, ateist, nykterist, förespråkare av rätt till skilsmässa och under fem av sina fängelseår var han vegetarian.

I boken får vi veta att ordet ”hej” lanserades av ungsocialisterna.

Anton Nilson ger också handgripliga råd om hur han höll uppe modet och sin sinnesstämning under fängelsetiden.

Utgivningen av Hundraåringen som gjorde revolution är en bedrift av Vaktel förlag och bokens redaktör Arne Johansson, som i ett drygt decennium var nära vän till Anton Nilson. Arne Johansson har skrivit utförliga för- och efterord om Anton Nilson, Amalthea och arbetarrörelsens historia. Flyghistorikern Lennart Andersson bidrar också med både för- och efterord. Boken har även en detaljerad notförteckning. ■

1 MAJ 2017

27 APRIL 2017 # 1 249

Svaret är socialism 14

Svaret är socialism – storbolag och banker måste bli samhällsegendom och styras demokratiskt och det är genom att världens förtryckta går samman som en värld i fred kan skapas. Det var för att sprida detta budskap som 1 maj-firandet föddes.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

S

Kampen för socialism och fred är inte mindre brännande och angelägen idag än den var för drygt 120 år sedan. Tvärtom. I en tid när vår planet och därmed mänsklighetens framtid hotas av en rad kriser som orsakats av och stadigt förvärras av den globala kapitalismens vinstjakt är kampen för socialism än mer nödvändig.

Världen håller på att slitas sönder av växande klyftor, stegrat förtryck, krig och en galopperande

Läs mer om Rättvisepartiet Socialisternas program och kamp i Svaret är socialism. Pris 50 kronor plus porto. E-posta din beställning till: rs@socialisterna.org, eller ring 08-605 94 00. ■

global miljö- och klimatkris. Efter tre år av värmerekord, blev år 2016 det varmaste hittills och redan nu står det klart att 2017 blir ett av de varmaste åren någonsin. Huvudorsaken är den globala uppvärmningen orsakad av växthusgaser, främst koldioxidutsläpp. För några år sedan avslöjade den brittiska tidningen Guardian att klimatkrisen har orsakats av 90 bolag, som tillsammans producerat nära två tredjedelar av utsläppen av växthusgaser sedan kapitalismens barndom.

Kapitalismens kortsiktighet och strävan efter att producera största möjliga vinst till en liten klick rika storägare håller på att förgöra de grundvalar som är en förutsättning för människornas, djurens, ekosystemens och naturens fortlevnad.

Det kan låta ödesmättat och någon kanske säger att utvecklingen inte kan hejdas. Det har redan gått för långt. Men uppgivenhet och pessimism tjänar bara makteliten på. Samhället går att förändra, men då krävs kollektiv kamp och organisering.

Alla stora förändringar till det bättre – från demokratiska fri- och rättigheter till välfärd – är en följd av kamp eller makthavarnas rädsla för kamp och revolution.

Den socialistiska oktoberrevolutionen i Ryssland för hundra år sedan kom att ända såväl det första världskriget, som rasade i Europa 1914-18, som att fälla avgörandet i den rösträttsstrid som exempelvis pågick i Sverige 1917-18.

Ingen kan heller på allvar påstå att det inte finns tillräckligt med resurser och möjligheter i världen, eller att det saknas pengar. Pengar finns i överflöd, men i fel fickor och i fel händer. Åtta superrika individer, alla män, har tillsammans en förmögenhet som är större än den fattigaste hälften av världens befolkning – ungefär 3,6 miljarder människor. Aldrig någonsin har världens rikedomar och resurser varit så ojämnt fördelade som nu.

De superrikas förmögenheter och storbolagens vinster har inte ramlat ned från skyn. De kommer från arbetarnas obetalda arbete, från utsugningen av arbetare och fattiga. Denna utsugning, att arbetarna inte får betalt för hela sitt arbete, betyder att orättvisor är ett med kapitalismen.

Foto: Socialist Alternative

edan 1890 har 1 maj varit arbetarnas internationella kampdag. Den var den socialistiska Andra Internationalen, som förenade de arbetarpartier som växte fram, som på sin kongress 1890 fattade beslut om att uppmana till demonstrationer och strejker på 1 maj för kravet på 8 timmars arbetsdag. 1 maj skulle också firas till minne av Haymarketmassakerns offer den 4 maj i Chicago 1886.

På sin kongress 1891 manade den Andra internationalen åter till demonstrationer på 1 maj, men nu inte bara för kortare arbetsdag utan också för andra krav som ”kunde fördjupa och stärka klasskampen” samt bidra till att förena världens arbetare i en kamp för fred.

Första maj utmejslar en stridstaktik för fred och socialism, som den tyske revolutionära socialisten Rosa Luxemburg sammanfattade 1913.

Det är i den andan som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och CWI, den internationella socialistiska rörelse vi är med i, demonstrerar på 1 maj.

Gå med i RS och anslut dig till en kämpande socialistisk arbetarinternational!

Utsugningen har dessutom ökat under de senaste decennierna, Arbetarna och de fattiga får en allt mindre del av den växande kakan. ”Det har varit en 30 år lång oemotsvarad guldålder för världens storbolag, som sett sina vinster tredubblats och där vinsternas andel av världens samlade BNP ökat, samtidigt som arbetarnas andel minskade”, konstaterade en kapitalistisk konsultbyrå 2015.

Världen är i händerna på ett par hundra multinationella storbolag och på den så kallade fria marknaden råder finansmonopolkapitalets diktatur.

För kapitalismen är demokrati ingen princip, vilket historien har gett många exempel på. Ett färskt exempel är att ”marknaden” välkomnade resultatet av den turkiska folkomröstningen som president Erdoğan utlyst för att få diktatorisk makt, ett annat är alla hyllningar till Kinas diktatur och den kapitalistiska modell som den utgör. ”Vi har haft ett klasskrig de senaste 20 åren och min klass har vunnit”, sa en av världens rikaste, Warren Buffet, för några år sedan.

Men de rikas klasskrig har börjat föda sin egen motreaktion i form av massrörelser och kamp världen över. I denna kamp finns fröet till en annan värld, en demokratisk och socialistisk värld.

I kapitalismens högborg USA är det numera fler än unga som säger sig föredra socialism före kapitalism. Trump har redan mötts av

den enskilt största protestdagen i USA:s historia och på 1 maj strejkar arbetare mot Trump.

Den röda tråden från den kamp som ledde fram till 1 maj håller på att knytas ihop. Vem hade trott det om USA för några år sedan?

Protesterna tenderar också att förenas i globala aktionsdagar. Innan sista helgen i april år har det varit tre globala protestdagar – den 21 januari mot Trump, den internationella kvinnodagen den 8 mars i år som blev en global protestdag med strejker och till vetenskapens försvar den 22 april – och nu väntar klimatmarscher och 1 maj.

Men kampvilja och motstånd räcker inte ensamt för att i grunden förändra samhället och världen.

Det var inte graden av kampvilja som skilde Ryssland 1917 från andra länder, utan varför den socialistiska revolutionen segrade i det landet berodde på att det fanns ett revolutionärt parti – bolsjevikerna – som målmedvetet arbetade för att vinna folkmajoritetens stöd för ett socialistiskt program. Det var i avsaknad av ett liknande parti som de efterföljande revolutionerna i andra länder, inklusive Sverige, inte slutade i seger och ny framtid för mänskligheten.

Den arabiska våren 2011 fällde diktaturer och gav hopp, men visade också att kamp och nätaktivism även behöver styrkan av ett demokratiskt och revolutionärt parti, en politiskt organiserad

massrörelse, för att befästa de första framgångarna och driva striden vidare.

Det krävs organisation, politik och strategi för att besegra en superrik härskande klass som förutom makt och kontroll över samhällets rikedomar också kan räkna med stöd av statens innersta kärna – polis och militär – och som genom historien visat sig vara beredda att gå hur långt som helst för att försvara sin maktställning. Till det ska också läggas att kapitalisterna genom åren samlat på sig en arsenal av olika vapen för att kunna styra genom att söndra och härska.

För att stå emot trycket från kapitalismen, dess stat och propagandaapparat behövs både ett parti och en politik som kan vinna majoritetens stöd för en socialistisk samhällsomvandling. Ett sådant parti har inget gemensamt med dagens etablerade partier, som alla slår vakt om det bestående och styrs av välbärgade toppar som har frikopplats från medlemmarna.

Rättvisepartiet Socialisterna är ett helt annat slags parti– ett socialistiskt, feministiskt och rakt igenom demokratiskt parti som kämpar, inte för att visa en åsikt, utan för uppnå något (läs partiets krav på sidan 15).

Tillsammans med andra vill vi bygga den massrörelse som krävs för att avskaffa kapitalismen och forma en socialistisk värld.

Bli medlem i Rättvisepartiet Socialisterna du också. ■

Luleå:

Det nya världsläget Tid: Tisdag den 2 maj kl 18:30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Umeå:

Ring för info om möte: 073-825 85 63.

Sundsvall (Härnösand):

Boksläpp: Hundraåringen som gjorde revolution (se sida 12-13 i detta nummer av offensiv).

Tid: Måndag den 1 maj kl 15.

Plats: Teatern i Härnösand.

Plus veckomöte om: Den politiska utvecklingen i Frankrike För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Öppet möte för hela Stockholm!

(Sydväst, Sydost och Norra) Konst & Revolution samt kampen mot militariseringen.

Tid: Torsdag den 4 maj kl 18:00.

Plats: Syrummet, Timmermansgården, Timmermansgatan 46-48.

Kontakt: 076-234 52 18.

Haninge:

Medverkar på det öppna mötet (se Stockholm ovan) Tid: Torsdag den 4 maj kl 18:00.

Plats: Timmermansgården (se ovan).

För info om möten: 072-524 42 95.

Örebro:

För info, ring: 070-536 43 17.

Karlskoga:

För mer info: 073-310 70 87.

Borås:

Svaret är socialism (s. 7-37) Tid: Torsdag den 4 maj kl 18:00.

Plats: Yxhammarsgatan 8.

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Angered Hungerkravallerna 1917 Tid: Tisdag den 2 maj kl 12:00.

Plats: Kaneltorget.

Hammarkullen Hungerkravallerna 1917 Tid: Onsdag den 3 maj 18:00.

Plats: RS Bokcafé, Sandeslätt.

Avgörande veckoslut Ekonomikampanjen fick en väldigt välkommen boost den här veckan med 23 809 insamlade kronor. Vi ligger numera strax innan halvvägspunkten med 39 486 kronor eller drygt 49 procent av vår målsättning. Mellannorrland i synnerhet har kommit ännu länge med 98 procent av sitt mål.

En stor faktor bakom veckans bra resultat var partiets styrelsemöte och öppet möte om nya boken om Anton Nilson, ”Hundraåringen som gjorde revolution” och revolutionsåret 1917.

Säkra ditt exemplar innan bokens officiella lansering den 1 maj för endast 281 kronor (inklusive porto).

Som de senaste månaderna har visat är Procent av mål

Norrbotten Västerbotten

Totalt

49 % 39 787 kr

Gbg Södra Svaret är socialism (s. 7-37) Tid: Torsdag den 4 maj kl 18:00.

Plats: Djurgårdsgatan 41 B. För info om mötena: 073-501 21 37.

Malmö-Lund: Ring för info om möte: 070-885 44 86.

Södertälje:

Ring för info om möte: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

För info om möte: 073-373 33 61.

mycket möjligt inom en vecka med en riktig insats.

Stöd RS och Offensiv – ge ett bidrag till ekonomikampanjen. Enklast är att Swisha till 123 240 32 85 eller sätta in ett belopp på PlusGiro 87 96 49-2 men det går såklart bra med SMS genom att skicka ”Offensiv 100” till 72550. Tack! ■

Mellannorrland Stockholm

1 330 kr 7 401 kr

Sydsverige

1 298 kr

DEMONSTRERA FÖR KLIMATET I dessa städer arrangeras aktioner på lördag den 29 april: Stockholm: Samling Norra Latin kl 14:30, går till Norrmalmstorg.

Göteborg: Samling Götaplatsen kl 13:00, går till Gustav Adolfs torg.

Malmö: Malmö Konsthall kl 12:30, går till Stortorget.

Lund: Samling Stortorget kl 10:00, cyklar till Malmö.

Borås: Samling Textile Fashion Center kl 15, går till Café NäRA. Nyköping: Samling på Stora Torget kl 11:00.

Läs mer om klimatkampen på sidorna 4 och 11 i detta nummer och på socialisterna.org!

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

PROGRAM 2017

En skola för alla

Rusta upp välfärden

19 420 kr

Västsverige

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

0 kr 3 432 kr

Mellansverige

Nej till militarismen

Klimat- och miljöhot

2 544 kr

ASYLKAMP

27 APRIL 2017 # 1 249

Lärare hotas av utvisning

Han vågade varken återvända till arbetet eller stanna kvar i landet efter den händelsen utan flydde från Irak.

Darsim trivs i Sverige, men ser att 10 år av hans liv har gått.

Han har fått leva under svåra omständigheter för att försörja sig, rädslan för att återvända har varit stark då han ännu fruktar för sitt liv. Han drömmer mardrömmar och har svårt att sova.

Darsim Shaml Ahmed arbetar som lärare i hemspråk och undervisar barn i kurdiska i Ale kommun utanför Göteborg. Han är omtyckt av kollegor och barn, men lever med ett utvisningshot hängande över sig.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

D

arsim var även lärare i Irak innan han flydde till Sverige 2007. Han flydde efter att hot och våld riktats mot honom från Islamiska staten, som då ännu inte uppmärksammats i väst på samma sätt som idag.

Darsim hotades för att islamisterna ansåg att han undervisade

fel. Darsims syn på islam stämde inte överens med IS och han hotades därför till livet av gruppen, som då inte var så stora som de är idag.

– Själv ansåg jag aldrig att det jag undervisade var kontroversiellt, säger Darsim till Offensiv.

Har är även aktiv medlem i Rättvisepartiet Socialisterna.

Trots detta är han fortfarande rädd för framtiden.

– Skulle jag utvisas finns ingen som kan skydda mig. IS har full koll på vilka deras motståndare är.

De har aktiva sympatisörer i Sverige som förmedlar information och jag har öppet kritiserat IS, intervjuats i media och deltagit på demonstrationer, säger Darsim.

– Och i hemlandet finns ingen som vill skydda mig. När jag lades in på sjukhuset rapporterade polisen mig och inte mina angripare. En anmälan riktades mot mig för att ha ”förolämpat islam”, inte mina angripare.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv kämpar för: • Försvara asylrätten – nej till tillfälliga uppehållstillstånd.

• Riv Fort Europa. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Avskaffa Dublinförordningen.

• Masskampanjer mot rasism och mot skuldbeläggning av flyktingar.

• Stoppa tvångsutvisningarna.

• Flyktingamnesti – nu.

• Gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad.

• Internationell solidaritet: Global kamp mot imperialismens krig och plundring. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Darsim hotades av gruppen upprepade gånger, men fortsatte att undervisa.

– Barnens utbildning och framtid är viktig, menar han.

Men en dag förändrades allt.

Darsim attackerades efter skolan.

En grupp beväpnade män skriker efter honom, skjuter i luften samtidigt som de kör på honom. Darsim skadas så allvarligt att han hamnar på sjukhus.

Darsim har idag bott i Sverige i 10 år. Han har sökt asyl, fått avslag, levt gömd och söker nu på nytt asyl. Han har hunnit skaffa sig vänner, förhållande, ett arbete som lärare och pratar flytande svenska.

Foto: Kristofer Lundberg

Utvisningshotad – efter tio år som lärare i Sverige. Försvara asylrätten, låt Darsim stanna!

IS är fortsatt verksamma i Irak, Kurdistan och Syrien även om de tryckts tillbaka militärt. När IS tryckts tillbaka i Syrien har många återvänt till Irak, vilket destabiliserar situationen och ökar hotet.

Darsim är kurd, en folkgrupp som är extra utsatt. Det är därför svårt att leva i andra delar av Irak, vars shiastyre också förtrycker kurderna.

Han kan inte heller bosätta sig i andra kurdiska områden, då staden Kirkuks framtid kommer att avgöras genom en folkomröstning om huruvida staden ska tillhöra Irak eller Kurdistans regionala regering. Detta resulterar i att inga kurder tillåts bosätta sig i andra delar av den kurdiska regionen, för att det skulle kunna påverka folkomröstningens utgång.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.