Offensiv 1254

Posttidning A

1 juni 2017 / # 1 254 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Stäng de rikas skatteparadis

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Fullt stöd till hamnarbetarna

4 12-13

Generalstrejken skakade Temer

3

Foto: Flickr CC / Marissa Strniste

Karneval med politisk profil

Förstatliga bankernas och skattesmitarnas miljarder – läs mer på sid 6

5 juni 1917: Kulmen på hungerrevolterna Med en dags varsel samlades Stockholms arbetare utanför riksdagshuset, den 5 juni 1917.

Detta efter vår av hungermarscher och potatisrevolution, bildandet av lokala arbetarråd

och av ett nytt vänsterparti. Demonstrationen den 5 juni attackerades våldsamt av polis, men dagen efter samlades åter 10 000-tals och valde Arbetarnas landsråd.

– läs mer på sid 8-9

16

Insamlingen 19172017 har börjat

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

1 JUNI 2017 # 1 254

2

TRUMPS TURNÉ ÖKAR MOTSÄTTNINGARNA

EN BORGERLIG MITT SAMLAS

N

”R

Trumps agerande måste också ses som ett försök att öka stödet hemma i USA. Under dagarna i Europa drev han a) att de europeiska Natoländerna måste öka sina militärutgifter, b) att i synnerhet Tysklands handel med USA är ”orättvis” och c) att han inte förrän efter hemkomsten skulle besluta

Foto: public domain.

esan var en stor framgång för Amerika”, twittrade Donald Trump på hemväg från sin niodagarsturné. Men i Tyskland fick Angela Merkel stående ovationer för sin indirekta men hårda kritik av USA:s president.

Det betyder att trenden med ökade motsättningar fortsätter. I grunden är det den globala kapitalismens kriser och oförmåga som har lett fram till hårdare konkurrens och ökad nationalism. ”Tiden när Europa kunde lita på ’andra’ [läs USA] är i viss utsträckning över. Det är vad jag upplevt under de senaste dagarna”, sa Merkel i ett tal efter Trumps besök. Europa måste ”ta vårt öde i våra egna händer”. G7-mötet beskrevs av Merkel som ”mycket otillfredsställande”.

Trump är mycket impopulär i Tyskland och Merkels uttalanden är en del av kampanjen inför höstens val. Att det är Europa hon betonar och inte enbart Tyskland understryker hur det är tyskt kapital och politik som dominerar inom EU och Europa.

Ambitionen att hålla ihop Europa/EU har dock fått hårda smällar under de senaste årens kriser: finanskrisen, den brutala flyktingpolitiken, ökad nationalism och stängda gränser. Nya EU-kriser är att vänta.

om USA ska stå kvar vid eller lämna Parisavtalet om klimatet.

Både militärt och i fråga om handel har alliansen mellan USA och framför allt Västeuropa varit en av kapitalismens viktigaste stöttepelare under efterkrigstiden.

Men denna gång kom USA:s president till Natos toppmöte med en utskällning och krav på kraftigt ökad upprustning. I sitt tal nämnde han inte heller Natos paragraf 5, som innebär att medlemsstaterna ska stödja varandra militärt.

Tyskland är ett av de länder som ligger under Natokravet på militärutgifter på minst två procent av BNP. Att Trump dessutom anklagade tyska exportföretag för att dumpa marknaden, ökade motsättningarna mellan Washington och Berlin ytterligare.

Faktum är att Trump höll en lägre profil under sina dagar i Saudiarabien än i Europa. Under besöket un-

dertecknades en av världens största vapenaffärer någonsin, med försäljning av krigsmateriel från USA till Saudiarabien för 110 miljarder dollar (960 miljarder kronor).

Det är vapen som kommer till användning i det fruktansvärda kriget i Jemen, i andra delar av Mellanöstern liksom mot möjliga inhemska uppror.

Trump anlände hem till nya kriser och behövde verkligen den uppbackning han fått av republikanska politiker för sin turné.

Samtidigt är det mycket tydligt att hans borgerliga kritiker, från Merkel till Demokraterna i USA, representerar samma kapitalistiska system och klyftor. För en verklig kursändring behövs det nya rörelser och partier för och av arbetare, beväpnade med ett socialistiskt program mot nationalism, rasism och sexism – för välfärd och produktion i enlighet med människors och miljöns behov. ■

är MP-språkröret Gustav Fridolin nyligen fick frågan av Svenska Dagbladet om han ångrat att partiet satt sig i regeringen svarade han icke förvånande nej och tillade att: ”Jag känner stolthet för den regeringspolitik vi för”. Stolt över alla svek? Och MP-ledningen frågar sig varför partiet rasar i opinionen.

Men som om inte det vore dumt nog så vill inte bara Fridolin utan även partiets andra språkrör Isabella Lövin bilda vad de kallar en ny mittenregering efter nästa val.

Det vill säga att S och MP ska regera tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna. MP-språkröret Fridolin är alltså beredd att hoppa i famnen på kärnkraftskramare och Natolobbyister. MP:s fall är bottenlöst. Även Socialdemokraternas Stefan Löfven och Magdalena Andersson vill släppa in C och L i nästa regering.

Det är visserligen ingen hemlighet att S-topparna, och LO-ledningen, önskar regera med C och L. Att dessa två partier har utmärkt sig som högeralliansensens värsta hetsare mot fack och anställningstrygghet tycks inte vara något hinder.

Liberalernas ledare Jan Björklund är öppen för ett sådant regeringssamarbete, men kan också tänka sig att S och högeralliansens partier bildar regering efter nästa val. Inte ens han själv tycks dock tro på det sistnämnda.

Moderaterna vill som bekant att högeralliansen, eller snarare vad som finns kvar av den, ska regera med stöd av Sverigedemokraterna efter nästa val.

Men vart de krisande Moderaterna tar vägen efter ett sannolikt katastrofval återstår att se. Det är många M-råttor som är beredda att göra som riksdagsledamoten Patrick Reslow redan har gjort – att gå från M till SD. I vilket fall håller den politiska kartan på att ritas om och den samling som har ägt rum bakom högerpolitiken kan mycket väl resultera i en regering över blockgränserna.

Men oavsett vem och vilka som bildar regering efter nästa val så kommer det inte att vara långt till en regeringskris.

T

ill sist: Det går numera 347 arbetarlöner på en vd-lön i USA. USA:s vd:ar fick ett rejält lönepåslag i fjol – i snitt 8,5 procent. Arbetarnas löner ökade inte ens 2 procent. Så sent som 1983 tjänade toppdirektörerna i snitt 46 gånger mer än de amerikanska arbetarna, vars löner har varit stagnerande i snart 40 år. ■

Carolina Miliander, ordförande i Handelsklubben på Ahlsells lager i Hallsberg, är kritisk till det nya avtalet, särskilt att det lokala fackets veto om arbetstiden är borta. Handelsnytt nr 5 2017.

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

1 JUNI 2017 # 1 254

3

För trygghet och framtidstro

– ett Göteborg för alla kräver minskade klyftor Stärk socialtjänstens tidiga åtgärder för unga i riskzon för kriminalitet

Om inte Göteborg minskar klyftorna, satsar på förebyggande åtgärder som satsningar på skola, utbildning, välfärd, arbete och bostad så kommer gängkrig, våld, dödsskjutningar och kriminalitet att bara vara början. Socialtjänsten måste få resurser för att arbeta förebyggande med unga i riskzon för kriminalitet. Satsningar måste också göras på avhopparverksamhet för de som vill lämna gäng och kriminalitet.

Ett socialistiskt program för förorten

Vi vill på allvar förbättra våra förorter samt de ungas livssituation och förutsättningar. Men då måste vi också gå till problemens rötter. Vi måste diskutera orsaken, inte bara konstatera hur situationen ser ut. Skotten är ett resultat av årtionden av nedskärningar, nedlagda fritidsgårdar, sparkade lärare, arbetslöshet och bostadsbrist. Att dessa händelser sker i socialt utsatta stadsdelar och socioekonomiskt svaga områden visar tydligt att det har att göra med maktförhållanden, det handlar om klass.

Under en 20-årsperiod har det publicerats många krisrapporter om det segregerade Göteborg. Och under samma tid har nedskärningar, arbetslöshet och trångboddhet fortsatt. Rapporter, varningar och protester har negligerats av de styrande politikerna.

Grundproblemet är den högerpolitik som lett till snabbt växande klassklyftor, välfärdsslakt och otrygghet. Öka lärartätheten – Mindre klasser och barngrupper För oss som arbetar i skolan eller har barn och unga i skolan är det chockerande att se hur nedskärningar och försämrad arbetsmiljö sänker skolan. Bara 22 procent av boende kring Frölunda Torg har treårig eftergymnasial utbildning.

33 procent av 18-24-åringarna har inte fullständiga betyg från gymnasiet. 45 procent av 18-24-åringar i Norra Biskopsgården saknar fullständigt betyg från gymnasiet.

12 procent av 25-29-åringarna har eftergymnasial utbildning och arbetslösheten är 18 procent.

Fler fritidsgårdar – mer personal Fritidsgårdar är en viktig och trygg mötesplats som fyller en viktig social funktion. I spåren av att gårdarna stänger börjar ungdomarna att vistas i trapphus, i entrén till biblioteket, utanför butiker och på torgen.

När en av de sista fritidsgårdarna

stängdes i Biskopsgården uttryckte en förälder ”Att stänga fritidsgården var som att politikerna sa till gängen: ”Kom och ta våra unga”.

Satsa på kultur och fritid – värna föreningslivet I ett land som haft världens mest utvecklade välfärdssystem har föreningslivet och de ideella organisationerna blivit den sista utposten för en växande skara människor. Det är ett stort misslyckande och bevis på ett regelrätt systemfel. På många håll är det föreningslokaler och ideella krafter som ersätter nedlagda fritidsgårdar som stängts ned i spåren av den nyliberala nedskärningspolitiken.

Bygg bort trångboddheten – Rusta upp förorten Göteborg ligger i topp med högst bostadsbrist i landet. I spåren av marknadsanpassningar har bostäder blivit en handels- och spekulationsvara.

Allmännyttan ombildar och säljer ut sina bostäder med resultatet

att färre når bostadsköerna. Efterfrågan på billiga bostäder i Göteborg är mycket högre än det utbud som finns. Boplats Göteborg hade 2016 191 493 betalande bostadssökande.

Rätten till bostad har därmed blivit en klassfråga. Det behövs kamp och organisering för att försvara allmännyttan, för att bygga bort bostadsbristen och för att motverka gentrifiering och renovräkningar.

Bryt segregationen – Bekämpa fattigdomen Göteborg är en delad stad och allt fler människor lever i djup fattigdom. Segregationen är klasskillnader och skillnader i utbildningsnivå som idag också avspeglar sig i etnisk tillhörighet.

I Göteborg tjänar männen i Långedrag i snitt 62 600 kronor mer i månaden än kvinnor på Rymdtorget i Bergsjön. Mellan områden i Angered och Hovås skiljer det över tio år i levnadslängd. En tredjedel av landets hemlösa barn lever i Göteborg.

Göteborg är en av Europas mest segregerade städer där klassamhället letar sig in på bara skinnet på människor. Den politik som til�låtits pågå i över 20 år är vad som skapat en grogrund till våldet, drogerna och kriminaliteten. Det är stadens politiker som skapat utanförskapet. Vi lever i en stad där segregationen skär igenom allt.

För att Göteborg ska bli en stad för alla måste segregationen brytas och klyftorna minska. Det kräver en kamp för en socialistisk politik.

Vi måste kämpa för ett samhälle som ser annorlunda ut än idag, där delaktighet och lokaldemokrati kan utvecklas. Rättvisepartiet Socialisterna vill omvandla denna spontana frustration som finns till ett organiserad och medveten kamp för förändring. Vi vill så klart ha stopp på våldet i våra områden, det är ju oss det drabbar. Men vi tror inte på samma lösningar som dem som bara ropar efter polis och utökad övervakning.

Kriminaliteten växer i de områden där samhället har vänt de unga ryggen, ett samhälle där rika blir rikare och fattiga fattigare. Det är ett direkt följd av högerpolitikens härjningar med nedskärningar, privatiseringar, bostadsbrist och trångboddhet.

Ett socialistiskt program för förorten är därför en massiv satsning på utbildning, fritid, arbete, bostad och välfärd, vilket skulle skapa ett nödvändigt hopp och en framtidstro hos en ny generation unga. ■ RS Göteborg

Vad betyder RS för Hammarkullen?

Rättvisepartiet Socialisternas (RS) tält var välbesökt under hela Hammarkullekarnevalen. Under tre dagar köpte 523 personer Offensiv. Tio personer tecknade prenumeration på Offensiv och tre personer ansökte om medlemskap i RS. Måndagen efter karnevalen samlade RS till möte i Hammarkullen på temat ”Bostad, arbete och välfärd, ett socialistiskt program för förorten”. Runt 30 personer kom till mötet.

Röster om RS från Karnevalen: Alfredo Torrez – Oavsett om det är en fråga för hela Hammarkullen eller en fråga som kan hjälpa den enskilda individen så ställer RS alltid upp till 100 procent.

Arfi Mohamed – Rättvisepartiet Socialisterna betyder mycket för Hammar-

kullen. De har kämpat för fritidsgården, för föreningarna och för simhallen. Vi är tacksamma och uppskattar allt RS gör för vårt Hammarkullen.

Shivan Abdullah – Partiet för samman området. För de som bor och verkar i området är det viktigt med en

samlande kraft och ett parti som verkligen bryr sig om området, som tyvärr är väldigt utsatt.

Nabila Abdul Fattah – RS är aktivisterna i Hammarkullen. När andra har gett upp så står RS kvar för att säga: Nej vi är inte färdiga så länge det inte finns rättvisa. ■

INRIKES

1 JUNI 2017 # 1 254

4

Stöd hamnarbetarna

Foto: Göteborgs Hamn

– försvara strejkrätten

APMT hotar arbetarnas rättigheter, och arbetsmarknadsministern sviker – vill utreda om att begränsa strejkrätten.

APMT:s lockout i hamnen pågår fortfarande mot Hamnarbetarförbundets medlemmar. Arbetsgivaren vägrar ge sig med sin antifackliga policy och nu är lockouten inne på sin andra vecka. Det här är ett resultat av att olika arbetsgivarföreningar, politiker och borgerliga media har ställt sig bakom APMT och gett dem stöd mot facket.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

D

et senaste som skett är att regeringen har startat en utredning för att se över strejkrätten i syfte av begränsa den inom lagen. Trots att AMPT har inlett lockouten öppnar Svenskt Näringsliv sin konfliktkassa för att stödja APMT. Detta är en attack mot alla arbetare och måste besvaras av den fackliga rörelsen. Hamnarbetarförbundet, som är majoritetsfacket i hamnarna i Sverige och represen-

terar 85 procent av hamnarbetarna i Göteborg, har i över ett år kämpat för att få behålla de rättigheter som de haft, bland annat att själva kunna välja sina företrädare. APMT förvägrade detta och samtidigt sökte andra konflikter, vilket har tytt på att för arbetsgivarens del har det handlat om annat än den nuvarande produktionen och vinster. Det verkar handla om en långsiktig strategi att attackera fackliga rättigheter

och att försöka försvaga arbetarnas kollektiva förmåga att ställa krav, försvara sina jobb och rättigheter.

Det blir tydligare hur arbetsgivar­ organisationer har gett sitt stöd till APMT och än tydligare när Sveriges Hamnar uppmanar alla medlemsföretag att sänka sina relationer gentemot Hamnarbetarförbundet till APMT:s nivå. Att sedan APMT och andra under konfliktens gång har gråtit ut i media om minskade vinster och försämrad produktion är inget annat än ett spel för gallerierna. APMT har inte bara gett sig på Hamn4an utan även andra fackföreningar. Tjänstemannafacket Unionen lade ner sin klubb på terminalen på grund av att APMT sen de tog över i terminalen inte varit beredda att samarbeta med facket och har kört över de fackliga repre-

sentanterna. Även Transportarbetareförbundet har tidigare uppgett ”att det blivit svårare med fackligt arbete under APMT” (SR 17/05-16). Det blir därför uppenbart att arbetsgivaren vill krossa sin motpart för att möjliggöra kommande attacker på arbete och kollektivavtal.

Hamn4an är de som har stått emot och vägrat backa inför arbetsgivaren. Allt eftersom den nu årslånga konflikten pågått har flera yrkesgrupper och fackligt aktiva gett sitt stöd till hamnarbetarna. Det är mot denna bakgrund som den socialdemokratiskt ledda regeringen lägger sig i, på arbetsgivarens sida.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), har tillsatt en utredning med syftet att begränsa stridsåtgärder som strejker och blocka-

der och därmed öppna upp för en av de värsta attackerna mot fackföreningsrörelsen sedan sänkningen av A-kassan och visar på socialdemokratins förborgerligande. Än så länge är det en utredning som kan stoppas genom mobilisering från fackföreningsrörelsen, men det visar på hur farlig situationen är idag där etablissemanget hungrar efter att genom lagar stoppa arbetarnas möjlighet till kollektiv kamp. Det visar också behovet av en kamp underifrån inom fackföreningsrörelsen för att bryta sig loss från socialdemokratin.

Nu är det tydligare än på länge att attacker mot en arbetare är en attack på alla arbetare, som måste besvaras gemensamt. Arbetsgivarna har ställt sig bakom APMT för att de ska börja luckra upp fackliga rättigheter och är beredda att betala för det. Enligt SVD 23/5 har den senaste tidens konflikter minskat hamnens kapacitet från 10 000 till 4 000 containrar i veckan, samt att situationen för handeln är nära ”en samhällskritisk situation”. Om detta är sant och APMT inte vore ute efter att krossa facket – varför söker inte arbetsgivaren efter en lösning?

Rättvisepartiet Socialisterna ger sitt fulla stöd till de kämpande hamnarbetarna och uppmanar fackföreningsrörelsen att ge sitt aktiva stöd till Hamnarbetarförbundet och Hamn4an, som just nu tar en strid för hela arbetarklassen. Även om det är viktigt att kämpa för att försvara facket finns det inga permanenta lösningar till arbetarnas fördel inom kapitalismen.

Privatiseringen av hamnen 2009 gjordes efter att kommunen gjort enorma investeringar i terminalerna, därefter kom APMT för att plocka ut vinster, vilket har gjorts.

RS kräver att hamnen på nytt kommunaliseras under arbetarnas demokratiska kontroll, att APMT sparkas ut och att vinsterna återinvesteras där behoven finns. ■

Högerspöket Nordström ny S-ledare i Luleå

Den 1 januari 2018 avgår Yvonne Stålnacke som kommunalråd och ersätts av Niklas Nordström. Nytt vice kommunalråd blir Stadsbyggnadsnämndens ordförande Lenita Ericsson. Det blev klart vid ett S-möte i tisdags.

RS LULEÅ

offensiv@socialisterna.org

S

Varken Lenita Ericsson eller den tredje kandidaten till vice kommunalrådsposten, Emma Engelmark, står dock för någon annan inriktning på politiken än den kraftiga högersväng som Socialdemokraterna har gjort sedan valet 2014, under Niklas Nordströms inflytande.

Den lilla opposition som finns från vissa inom SSU är mycket timid och helt intern, trots att Stålnacke/Nordström har genomfört massiva utförsäljningar och

Niklas Nordström och Lenita Ericsson.

Foto: Lulea.se

om Offensiv tidigare förutspått fick den tilltänkta påläggskalven från Barn- och utbildningsnämnden, Carina Sammeli, stryka på foten, trots att hon var valberedningens förslag.

Det som i alla fall tillfälligt satte stopp för hennes politikerkarriär var protesterna mot skolnedläggningarna och stordriften i ”Framtidens Skola” och att hon blev symbolen för Socialdemokraternas överkörning av en massiv opinion.

drivit igenom en skolomorganisation som slår hårdast mot de elever som redan har det tuffast i skolan.

S-ledamöterna som valde Ericsson insåg nog att med Nordström och Sammeli som toppkandidater i valet 2018 hade de tagit en alltför stor risk. Men oavsett persongalleriet i toppen finns det ett bubblande missnöje hos många mot en utveckling i S-politiken som bara går de rikas intressen till mötes.

– För Rättvisepartiet Socialisterna gäller det att ge vårt bidrag till att omvandla det missnöjet till aktiv kamp. Och att ge alla som vill ha en annan utveckling en röst i valet 2018, säger Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå. ■

INRIKES

1 JUNI 2017 # 1 254

I korthet

5

Max tre veckors semester i sommar

R

ädda vården I sommar kan barnmorskorna på förlossningen i Lycksele, Skellefteå och Umeå bara ta ut maximalt tre veckors semester, enligt ett beslut som fattats av sjukvårdsdirektör Ann-Christin Sundberg. ”Arbetsgivare som beviljar högst tre veckors sommarsemester har inte Vårdförbundets jurister stött på förrän nu, skriver Vårdfokus.

Foto: Emmy Kostet

Alla i romregistret får rätt till ersättning

R

omregistret De 4 741 personer som finns i det olagliga så kallade kringresanderegistret (romregistret) kan nu få ersättning. Detta stod klart efter att Justitiekanslern (JK) i förra veckan meddelat att man inte överklagar hovrättens dom.

Det betyder att alla i romregistret bör ha rätt till ersättning på sammanlagt 35 000 kronor vardera.

Fatima Linna Trabelsi ifrågasatte de så kallade fredsbevarande insatser världen över som USA är inblandat i.

Nej till ACE & Aurora Det var många som nyfiket stannade och lyssnade när Rött Forum Luleå i helgen arrangerade en demonstration mot krigsövningen ACE som just nu pågår i norra Sverige, Finland och Norge.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

–H

ur arbetar flera av de länder vi övar med för fred runt om i världen? Hur har USA:s ”insatser för fred” fungerat i Irak? I Syrien? I Afganistan? Det frågade sig Fatima Linna Trabelsi som talade för Rött Forum.

Ett litet men högljutt demonstrationståg fick sedan lulebornas uppmärksamhet med talkörer som ”Varken Putin, IS eller Trump – nyckeln till fred är enad kamp”, ”Svenska vapen vart går dom? – Det bryr sig inte staten om!” och ”Nej till Ace, nej till Aurora – elitens krig är inte våra!”

– Trump gjorde för några dagar sedan en vapenaffär med Saudiarabien för 960 miljarder kronor, ett land som både kränker mänskliga rättigheter i det egna landet, men också deltar i kriget i Jemen och har stöttat miliser i både Syrien och Irak.

– Sju av de nio länder som deltar i ACE är på listan över de som köper mest vapen från Sverige. Från år 2000 har svensk vapenexport till krigsförande länder ökat med 2,8 procent till 46 procent (2013).

Sedan dess har andelen minskat något men ligger fortfarande långt över nivåerna i början på 2000-talet, sade Fatima Linna Trabelsi.

Hundraåringen

som gjorde revolution

beställ boken av och om Amaltheamannen Anton Nilson

Boken om den legendariske socialisten Anton Nilsons dramatiska liv (1887-1988) är en verklig, osminkad och sanningsenlig självbiografi. Boken redovisar en ung revolutionärs dramatiska liv, som säger mycket om både den svenska arbetarrörelsens stormiga pionjärtid och den ryska revolutionen för 100 år sedan. Boken är en nyutgivning av Anton Nilsons egna memoarer, med nya för- och efterord av bokens redaktör Arne Johansson. Inbunden, 352 sidor med historiska bilder.

Pris: 212 kronor plus porto 69 kronor.

Beställ: offensiv@socialisterna.org

Efter Fatima talade Barbro Midbjer, som är aktiv i Kvinnor för Fred och Nato ut ur Norrbotten.

Hon berättade om hur övningarna här är direkt kopplade till krig i Afghanistan och andra orter och hur även Norrbotten med i princip en Natobas kommer att bli måltavla om dagens konflikter eskalerar.

Liv Shange Moyo från Rättvisepartiet Socialisterna var sista talare.

– ”Fred på jorden” låter som en sliten utopi idag – men det är bara för att det krävs en socialistisk samhällsomvandling för att ta det från utopi till verklighet. Alla vill ju ha fred, men kriget om ”kakan”, om världens resurser, pågår över våra huvuden...

– Det är alla vi som ”bakar kakan” som måste upp på scenen och ta kampen för att äga den, och inte bara äga kakan utan ”hela bageriet”. För oss blir det inte svårt att fördela resurserna demokratiskt, utan våld. ■

Stor brist på bemannade skolbibliotek

S

kolbibliotek Skollagen säger att alla skolor ska ha tillgång till bibliotek. I över 90 svenska kommuner saknas bemannade skolbibliotek, enligt Kungliga biblioteket.

Detta trots att regeringen avsatt pengar, totalt 75 miljoner kronor, för att förstärka skolbiblioteken. Men det är för lite. ”Ett skolbibliotek utan kompetent personal är i bästa fall ett bemannat bokrum. Men skolbibliotek bemannade med rätt kompetens är ett självklart verktyg för varje rektor som vill höja sina elevers måluppfyllelse och utveckla elevernas språkliga och digitala kompetens. Därför måste reella satsningar på skolbibliotekarier omedelbart göras. Regeringen, kommunerna, rektorerna och lärosätena har alla ansvar för att det ska ske”, skriver Anna Troberg, ordförande fackförbundet DIK, för arbetande och studerande inom kultur och kommunikation, i en debattartikel i Dagens Samhälle den 26 maj.

Allt fler nekas assistansersättning

A

ssistansersättning Rekordmånga får nej till assistans­ ersättning från Försäkringskassan. Bara en av sju som söker får ersättningen, visar de senaste månadssiffrorna.

Det är den lägsta siffran sedan assistansreformen infördes för drygt 20 år sedan. Det rapporterar Sveriges Radio Ekot den 29 maj.

Huvudskälet till varför allt fler nekas ersättning är att de styrande ”tyckt att systemet har blivit för dyrt, i år cirka 25 miljarder kronor och regeringen har sagt till Försäkringskassan att kostnadsökningen måste brytas” (Ekot den 29 maj).

Snabb ökning av antalet utmattade unga

S

tress i arbetslivet Det har skett en dramatisk ökning av antalet sjukskrivna i åldrarna 24-29 år med allvarliga stressrelaterade diagnoser. Det skriver tidningen Arbetarskydd. Fler kvinnor än män drabbas.

De senaste fem åren har antalet unga kvinnor med utmattningssyndrom ökat med mer än 400 procent. Även bland männen har det skett en ökning, men från en lägre nivå.

Över 22 700 kronor i månadshyra

H

yra i nyproduktion 22 764 kronor i månaden. Så mycket kostar den dyraste nyproducerade lägenheten på Södermalm just nu.

I fjol kostade en nyproducerad fyra i innerstan i snitt 17 214 kronor i månaden, enligt statistik från Bostadsförmedlingen.

För en etta ligger snitthyran på 9 200 kronor. Och priserna stiger. Kvadratmeterhyran för en nyproducerad lägenhet i innerstan har ökat med omkring 45 procent mellan 2007 och 2016.

Det visar en granskning som tidningen Mitt i har gjort.

Karolinska fortsätter göda konsulter

V

årdkrisen Trots uppgifter om motsatsen fortsätter Karolinska universitetssjukhuset sitt samarbete med konsultbolaget Boston Consulting Group – nu genom det amerikanska bolaget ICHOM som får 1 miljon kronor per år. ■

INRIKES

1 JUNI 2017 # 1 254

6

ska klara dig igenom tuffare tider.

Nordea har det högsta räntekravet med sina 8 procent – något som kan kosta kunderna en förmögenhet.

Genomsnittsräntan för en person som har ett rörligt bostadslån på fem miljoner kronor är 1,6 procent.

Med den räntan får du betala 4 667 kronor i månaden. Skjuter räntan sedan upp till 8 procent tillkommer en ökning på drygt 20 000 kronor i månaden – något Nordea verkar tycka är fullt rimligt” (Veckans Affärer den 5 maj).

Foto: Riksbanken

Bankernas vinstjakt gör att hotet om en sprickande bostadsbubbla har blivit allt större.

Storbankernas jakt på snabba vinster bidrar starkt till att blåsa upp bostads- och lånebubblan.

Hittills i år har de fyra storbankerna Nordea, Handelsbanken, Swedbank och SEB gjort en vinst på över 30 miljarder kronor på lån.

Bolånen är numera bankernas vinstmotor, vilket förklarar varför storbankerna satsar på bolån och kreditgivning till fastighetsköp och inte på annan kreditgivning.

Bankvinster och skulder i bostadsbristens spår

Den alarmerande bristen på bostäder fortsätter att pressa bostadspriserna uppåt samtidigt som hushållens skulder ökar.

Men nu duggar varningarna tätt om att denna utveckling inte kan fortsätta. I förra veckan menade exempelvis Riksbanken att den kokande bostadsmarknaden och den ökande skuldsättningen utgör ett allvarligt hot mot landets ekonomi och banksystem.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

”H

ushållens höga och stigande skuldsättning utgör ett allvarligt hot mot den finansiella och den makroekonomiska stabiliteten”, skrev Riksbanken i sin senaste rapport Finansiell stabilitet 2017:1, som släpptes den 22 maj.

Några dagar senare varnade EU-kommissionen för en möjlig kraschlandning: ”Stigande huspriser från en redan övervärderad nivå i kombination med att hushållen blir allt mer skuldsatta utgör en risk för en turbulent korrigering”.

I längden är det inte möjligt att skulder och bostadspriser ökar mycket snabbare än inkomsterna och BNP. Men ännu en tid framöver kommer kombinationen av bostadsbrist (särskilt på hyresrätter) och samtidigt rekordlåga räntor och skattesubventioner att hålla liv i den nuvarande utvecklingen.

Det bolånetak som infördes för ett par år sedan visade sig vara verkningslöst.

Inte heller det påföljande amorteringskravet på nya bolån som

trädde i kraft i juni i fjol har haft den effekt som politikerna hoppades på.

Efter att amorteringskravet infördes har skuldkvoten hos nya bolånetagare förvisso dämpats en aning och andelen nya bolånetagare som amorterar har ökat med några procentenheter. Hushållens samlade låneskuld ökar inte heller lika snabbt som tidigare, enligt färsk statistik. Även bostadspriserna ökar inte lika snabbt som tidigare, men bilden är blandad. Prisökningen på bostadsrätter har mattats av. Villapriserna däremot har börjat öka snabbt igen.

Den lilla dämpning som har skett startar dock från en historiskt hög nivå och det är för tidigt att säga om den håller i sig. ”Bara under de senaste tio åren har villapriserna fördubblats och bostadsrättspriserna trefaldigats.

Under 2015 mattades ökningstakten i bostadspriserna visserligen av, troligtvis på grund av det väntade amorterinsgkravet, men under våren 2017 har de börjat öka snabbare igen” (Riksbanken Finansiell stabilitet 2017:1).

Till det ska läggas att hushållens skulder i relation till den disponibla inkomsten har passerat 180 procent i snitt och att andelen bolån med rörlig ränta är stadigt växande. Sedan 1996 har skuldernas andel av de disponibla inkomsterna ökat från 93 till 181 procent.

Bolånen står för fyra femtedelar av hushållens sammanlagda skulder.

Hushåll med bolån har en genomsnittlig skuldkvot på 343 procent och nya bolånetagare mer än så. Andelen hushåll med en skuldkvot på över 450 procent har dessutom ökat under senare år.

Räntor på en rekordlåg nivå och stigande reallöner är en växande skuldbörda möjlig att hantera, men

vad händer om räntorna börjar stiga igen och bostadspriserna faller och värdet på den köpta bostaden faller?

Vad händer om ekonomin vänder nedåt igen och arbetslösheten stiger?

Riksbanken hävdar att framtiden rymmer ”stora risker för den svenska ekonomin”, men för många hushåll hotar en tragedi. I värsta fall en repris av 1990-talets första år då banken tog den köpta lägenheten eller huset. ”Det Europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) anser att Sveriges bostadsmarknad löper störst risk för en krasch, före London som kommer på tredje plats efter Luxemburg.

Och bankerna räknar med att du

Bolånen är dessutom subventionerade av staten genom ränteavdragen, som främst är en gåva till redan välbärgade. ”Det mesta av de 30 miljarder kronorna som statskassan betalar i ränteavdrag går till de välbärgade. Den rikaste tiondelen av hushållen får 20 gånger mer subventioner än den ekonomiskt svagaste” (SVT den 24 mars 2015).

Det är ännu en skandal att regeringen inte vågar stoppa denna gåva till de rika. En annan lika stor skandal är att den svenska beskattningen av ägda bostäder är bland de lägsta i OECD samt den fortsatta diskrimineringen av hyresrätten och hyresgästerna.

Regeringen tvår sina händer och hoppas att marknaden ska ”korrigera” sig själv och att det blir en ände utan förskräckelse.

Men tidigare erfarenheter, från Sverige i början av 1990-talet och senare från andra länder, visar att vad som går upp går också ner. Och ju mer bubblan blåses upp desto fler och större risker. Men som vanligt är det inte de skyldiga – bankerna, byggbolagen och de styrande – som får ta smällen, utan de hushåll som har små eller inga marginaler. .

De rikaste flyr skatten allra mest

S

kandinaviens rikaste hushåll har undanhållit över 30 procent i skatt, visar en ny forskarrapport. De allra rikaste undanhåller de största skattesummorna. Ju större inkomst, desto större möjlighet att fly skatten.

Pengarna göms i skatteparadis och kassavalv i länder där ”banksekretessen” skyddar skatteflyktingarna.

– Det är de rikaste som flyr skatt i störst utsträckning, sa professor Annette Alstadsaeter, en av forskarna, till SVT Nyheter i måndags.

Studien är gjord med bland

annat uppgifter om bankkonton i Schweiz i den så kallade Swissleaks, Panamaläckan, och Uppdrag Gransknings och SVT Nyheters avslöjande om svenskar som har gjort självrättelser av utlandspengar.

Den sammanlagda bilden visar att de tusen rikaste hushållen i Skandinavien har undanhållit 32 procent av den skatt de skulle ha betalat.

Forskningsrapporten visar också att förmögenhetsklyftorna har ökat ännu mer under de senaste årtiondena än vad som tidigare har varit känt.

I Panamadokumenten, som avslöjades i fjol, fanns 400 till 500 svenska individer och bolag som flytt skatten, med storbankerna som mellanhand. Främst var det Nordea, Skandinaviens största bank, som har fungerat som de rikas länk till skatteparadisen. ”Förmögna svenskar beräknas gömma 500 miljarder kronor i skatteparadis. Det innebär drygt 7 miljarder i undanhållen skatt i Sverige – varje år. Lägger vi till svenska bolags skatteflykt blir summan 46 miljarder kronor i undanhållen skatt – varje år” (SVT den 6 april 2016). .

Per Olsson

INRIKES

1 JUNI 2017 # 1 254

7

Foto: Arne Johansson

Bolag som D. Carnegie & Co vill tjäna snabba pengar på nya projekt och renovräkningar, med stora hyreshöjningar som följd.

Så planerar fastighetshajarna att plundra hyresgästerna

Hyresgäster i Stockholmsregionens miljonprogramsområden upprörs över D. Carnegie & Co:s hyreshöjningar på 54 procent i de lägenheter i till exempel Husby som snabbrenoveras när någon flyttat ut eller går med på en frivillig renovering.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

S

nabbt uppskruvade bruksvärdehyror i hela det närliggande fastighetsbeståndet är också vad D. Carnegie tar sikte på.

Bolaget, som äger drygt 16 000 lägenheter i Stockholm och andra orter inom pendlingsavstånd från huvudstadens glödheta bostadsmarknad, har köpts upp av världens största riskkapitaljätte Black­ stone.

Fokus ligger nu på en extrem förtätning av redan mycket tätt bebyggda miljonprogramsområden.

Många husbybor har den senaste veckan fått upp ögonen för Svenska Bostäders och D. Carnegies gemensamma planer på nybyggnation av cirka 600 lägenheter i deras redan mycket tätt bebyggda stadsdel.

Förutom att de vill bygga nya hus på samtliga parkeringshus i stadsdelen är den tilltänkta kronan på verket två inklämda skyskrapor på 19 respektive 16 våningar som kommer att ge Husbys profil en glimt av miljöerna runt Blackstones kontor på Manhattan.

Så klart kräver den extrema bostadsbristen att det byggs i stor skala.

Men om någon tvivlar på att Black­ stones syfte är något annat än att tjäna ännu mer pengar på hyresgästernas bekostnad så kan vi nu hänvisa alla tvivlare till det föredrag som D. Carnegies vd Ulf Nilsson nyss höll på Svenska Dagbladet Börsplus bostadsdag den 22 mars.

– Det är väldigt lönsamt att investera i de här gamla husen som vi har köpt förhållandevis billigt, slog han fast.

Efter att först ha konstaterat hur alla fastighetsägare har kunnat känna sig trygga med minst dubbelt så höga hyreshöjningar som konsumentprisindex, har D. Carnegie tack vare sin metod för snabbrenoveringar av lägenheter när någon flyttat ut kunnat höja sina hyresintäkter i nästan fem gånger högre takt än de genomsnittliga hyreshöjningarna. D. Carnegies driftsnetto har på ett år ökat med hela 13 pro-

cent, tack vare sänkta kostnader för sina ”industriella” snabbrenoveringar och samtidigt minskade kostnader för underhåll!

De gamla husen kan också trots en mycket snabb och ofta slarvigt utförd renovering ”se ut som nya” med nya fasader, nya tvättstugor och de nya utemiljöer som Boverket subventionerar samt nya stenskivor i köken, rostfria kylskåp och nya disk- och tvättmaskiner.

Men det är bara början.

Ulf Nilsson lade stor vikt vid att förklara för alla investerare hur de nybyggnationer som nu planeras genom förtätning kommer att höja hyrorna ytterligare även på de gamla husen.

Enligt Ulf Nilsson brukar D. Carnegie presentera två förslag till kommunerna när det gäller förtätningar.

– Ett som är traditionellt och ett som är litet roligare med höga höjder och så där. Och nästan alltid går dom igång på det större.

Han nämnde också som ett exempel på möjligheterna att tjäna pengar på förtätningar att D. Carnegie i Jordbro har talat om att bygga 600 nya lägenheter, men att det kan bli väldigt många fler då arkitektbyråer som ombetts rita på förslag har föreslagit att det där kan byggas 3 000 fler lägenheter på D. Carnegies mark.

D. Carnegie, som är Sveriges största börsnoterade fastighetsbolag, har hittills varit en extremt god affär för sina investerare på Nasdaqbörsens Mid Cap, som på de tre åren 2014-2016 har fått se värdet på sina befintliga fastigheter öka med 5 219 miljoner kronor, efter investeringar på 1 695 miljoner. ”Lägg aktien i byrålådan och titta på den igen om tre år, sannolikheten är hög att den har dubblats”, lyder ett omdöme från Dagens Industri som spår dubblat substansvärde. Svenska Dagbladet Börsplus är mer försiktig och varnar för att ett köp i D. Carnegie ”förutsätter en icke-pessimistisk syn på svensk integration och social sammanhållning. Hela affärsmodellen kantrar om läget ständigt försämras i landets socialt utsatta områden”.

Frågan är när en sovande hyresgäströrelse ska vakna? Att läget i landets utsatta områden verkligen kommer att försämras med hyreshöjningar i denna takt är givet. När de privatkapitalistiska fastighetsspekulanterna bakom två Nasdaqnoterade bolag som D. Carnegie och Victoria Park tar över taktpinnen från allmännyttan när det gäller både en renovering av miljonprogrammet och nybyggnationerna av flerfamiljshus i Sveriges tillväxtcentra innebär detta

en katastrofal fattigdomsfälla för lågavlönade hyresgäster.

Det måste bli ett slut på den bostadspolitik som på varje punkt premierar bankerna, byggherrarna, bostadsmarknadens spekulanter och de som har råd att äga.

Allt detta är frågor som Norra Järva Stadsdelsråd även kommer att lyfta under sommarens utställning av bostadsaktivism på konsthallen Index i centrala Stockholm.

Rättvisepartiet Socialisterna argumenterar för att kampen mot vinster i välfärden även måste gälla våra bostäder, enligt hyresgäströrelsens gamla motto att bostaden ska vara en social rättighet, inte en handelsvara.

Den omättliga spekulation som i dag sker i den nya bostadskrisens Sverige är starka argument för att såväl banker och byggbolag som flerfamiljshus ska ägas av samhället eller bostadskooperativ.

En annan oerhört viktig fråga som totalt negligeras av ägare som Blackstone och som helt har tappats bort i den svenska bostadskrisen är de mycket strikta krav på alla fastigheters omvandling till passivhus enligt en demokratiskt utarbetad plan för byggande och renoveringar som måste krävas av klimatskäl. .

REVOLUTIONSÅRET 1917

1 JUNI 2017 # 1 254

8

5 juni 1917: Generalstrejk I Offensivs artikelserie om upprorsvåren i Sverige 1917 har vi nu kommit till kulmen. Denna ägde rum den 5-6 juni och innehåller ett nybildat revolutionärt inriktat vänsterparti, massdemonstrationer, generalstrejk i huvudstaden samt bildande av ett arbetarnas landsråd. Socialister som idag känner motvilja mot firande av den 6 juni i nationalismens och de gamla kungarnas anda har alltså andra skäl att uppmärksamma datumet.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

K

ravet på generalstrejk hade växt under hela våren 1917. I april hade hungerprotester brutit ut över landet, den så kallade potatisrevolutionen, orsakad av brist på livsmedel samt prisrusningar i första världskrigets och krigspolitikens spår.

Det var ibland, men oftast inte, fråga om kaosartade upplopp, utan mer om organiserade arbetarstyren av livsmedelsfördelningen. Till detta fogades både lokala krav och ofta krav på samhällsförändringar så som åtta timmars arbetsdag, frigivande av Amaltheamännen och allmän och lika rösträtt. Totalt sett deltog i april 300 000 i potatisrevolutionen. Utöver detta demonstrerade en halv miljon på arbetarnas dag den första maj, varav 100 000 i Stockholm – en fjärdedel av stadens befolkning.

I mitten av maj bildades, som Offensiv beskrev mer ingående i förra numret, Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV) utifrån den vänsteropposition som högerledningen för Socialdemokraterna hade kastat ut ur sitt parti i februari.

SSV hade så snart det stod klart att LO inte tänkte använda strejkvapnet samlat arbetare till ett mass-

möte med Stockholms fackklubbar. Detta möte beslutade om att ”lägga ner arbetet” i huvudstaden.

Datumet skulle vara den dag då statsminister Carl Swartz skulle ge svar på S-ledaren Hjalmar Brantings och vänsterriksdagsmannen Ivan Vennerströms interpellationer för rösträtt, åtta timmars arbetsdag och höjda arbetarlöner.

Rainer Andersson skriver i Om bara vi vill, så går det, att varje arbetsplats uppmanades att diskutera och besluta om de skulle vara med eller inte.

Denna arbetaruppladdning gjorde att statsministern drog ut på tiden för svaret. Planen var att bemöta generalstrejken med pålitliga militära förband, som inte tog arbetarnas sida, och sådana hittades inte i en handvändning.

SSV fick med bara en dags varsel reda på att interpellationssvaret skulle komma den 5 juni och delade samma morgon ut 50 000 flygblad på arbetsplatserna som uppmanade till arbetsnedläggelse.

Denna dag marscherade tusentals arbetare från stadens alla delar till Gustav Adolfs torg utanför riksdagen. 30 000 strejkade och demonstrerade.

Läs om revolutionsåret

Den klassiska bilden från Stockholm den 5 juni: Branting i mitten med käpp omgiven av ridande polis.

I riksdagen hade statsministern levererat ”svaret” att kungen fick avgöra vad som skulle göras efter valet om några månader. Medan Branting yttrade att ”då ses vi i valkampanjen”, varnade Vennerström regeringen för att framkalla en revolution genom sin ovilja till demokratiska reformer.

Partikollegan Zeth Höglunds kampappell ljöd: ”När regering och riksdag visat sig maktlösa, då

1917 på hemsidan:

revolutionen1917.wordpress.com ionen volut e r a tur sk dikta en ry s d n e n r a tsa rsta ed ör fö kel s tade f r e ö s t p t s p l o he sig, te st t ett reste n sat a t gåt e h g e n i t d o t i t t a s oc at och f er. Revolu ngen erar er. e u k v r r a k ö a a k t i n l k b e e c o rb 17 m värld ma år fi i okt å som en. A s a n t d r År 20 l e k r t o c ä k n y m r n ade v h tog ma e sa l fört h kvi , skak verig pp til re oc oc S o a t i h i r e ände v a b r ru en h ll ar h ga olte i g c t v i l o e i feb r r k t e r e ift och m ve skrig fterg värld rkravaller ad so a–e v r r a m d o e r nas.

Hung kt att rätta ts ma ärmed vin et att be örklara hu e l a t i r f d å t e r kap m d n de sa ätt ku mmer un paganda röstr o ade o k r p v si urart hets e r s a n n Offen r se ge land ra hö Ryss r. s besva n e a ikt tu tion d u l k o s i v re ist stalin till en

7

19

1 0 2 17

är tiden inne för gatans parlament att tala, då måste folket ta sin sak i egen hand. Leve massrörelsen, leve gatans parlament” (Håkan Blomqvist: Potatisrevolutionen).

Samtidigt med dessa ord trängde ljuden från just gatan in i riksdagssalen. Men gatans fredliga samling för demokrati och bröd besvarades av staten med sablar och hästar i det som kom att kallas blodbadet på Gustav Adolfs torg.

Där gjorde ”poliser med dragna sablar och till häst chocker mot de frammarscherande, överraskade, obeväpnade arbetarkolonnerna.

Redan de första rappen av polis­ piskorna framkallade våldsam vrede bland arbetarna, och de gick spontant till motattack med stenar och lösa föremål. En poliskedja över Strömgatan gav vika och arbetarna stormade fram på torget.

Men polisen fick ytterligare förstärkning och gjorde nya chocker.

Många arbetare, män och kvinnor, blev svårt slagna eller fick djupa huggsår och måste bäras bort” (Knut Bäckström: Arbetarrörelsen i Sverige).

Hjalmar Branting hade kommit ner på torget och höll själv på att bli nerslagen av polisen.

Arbetarmassorna återsamlades istället vid Folkets Hus på Norra Bantorget. Där försökte Branting lugna ner stämningen genom att från en balkong uppmana folket att gå hem och invänta riksdagsvalet till hösten.

Men hans tal överröstades av

ropen underifrån: ”Storstrejk! Storstrejk!”. Även SSV:s Carl Lindhagen undvek att appellera till massornas vilja till strejk. SSV:aren Einar ”Texas” Ljungberg tog däremot till orda och talade för en generalstrejk, men också för att en sådan kräver centralisering och ledning. Massmötet biföll att återigen göra en framställan till LO om storstrejk över hela landet med krav på snabbt svar, för att därefter återsamlas redan nästa dag i ett nytt massmöte, på Hornsbergs hage.

Den 6 juni samlades mellan 10 000 och 20 000 i nämnda hage. Genom att skjuta en svängbro åt sidan förhindrade demonstrationsvakterna att militär från Karlberg kunde ta sig över Karlbergskanalen och angripa massmötet. Dock hittades flera polisinfiltratörer som kastades ut.

Mötet ställde sig bakom ett upprop som föreslogs av Sveriges Socialdemokratiska vänsterparti, SAC, ungsocialisterna, Socialdemokratiska ungdomsförbundet, Svenska fackoppositionen, Sjömansunionen, ett stort arbetarmöte i Göteborg, 16 aprilkommittén i Västervik, Södertälje FCO, arbetarråden i Västerås, Härnösand, Lottefors och Skene samt föreningarna Soldater och arbetare i Stockholm, Göteborg, Västerås, Vänersborg och Karlsborg.

Genom handuppräckning valdes ett Arbetarnas Landsråd bestående av nio representanter för att leda kampen för lönehöjning, åtta timmars arbetsdag, amnesti åt

1 JUNI 2017 # 1 254

9

k i ett belägrat Stockholm

politiska fångar och skrotandet av militärövningar.

Under vårens hungermarscher hade 40 lokala arbetarråd bildats, som övervakade löne- och prisutvecklingen samt motverkade åtal för deltagare i kravaller och demonstrationer med mera.

Manifestet den 6 juni var redan förberett sedan tidigare på ett möte den 25 maj med bland andra SAC, SSV, Sjömansunionen och Fackoppositionen. Där hade vänstern och syndikalismen kompromissat fram ett program med socialistiska krav, men tyvärr utan rösträttskravet. ”I de organisatoriska frågorna var man snart ense: en ledning skulle skapas i form av ett centralråd eller stridsoch propaganda råd och denna ledning skulle bygga på lokala arbetarråd runt om i landet” (Carl Göran Andrae: Revolt eller reform).

Här nåddes kulmen och med sommaren dalade kampen igen. Under våren hade två parallella kamper ägt rum. Dels den mellan arbetarna och överklassen, skyddade av statens militär och polis, dels den mellan arbetarrörelsens revolutionära falang och den reformistiska.

Revolutionen i Ryssland som startat i februari och vars första offer blev tsaren hade gjort ett enormt starkt intryck på klasskampen i Sverige. Både socialister och konservativa hade sett hur en avgörande punkt var när kosackerna, ridande militär, lät de revolterande massorna passera utan att ingripa.

För att inte dränkas i blod behöver arbetare i varje revolution vinna över eller avväpna militären. De meniga soldaterna är söner av folket och om de kan nås av budskapet att arbetarna kan utgå med seger kan de gå över till sina bröders och systrars sida. Med det Socialdemokratiska ungdomsförbundet i spetsen hade också en väldig agitation utvecklats för detta budskap.

Håkan Blomqvist skriver i artikeln ”Väpnade arbetargarden för ordning och folkskydd” att under hungerupproret i Västerås den 19 april 1917 manade 9 000 arbetare till militären på Västmanlands regemente att: ”Kom ihåg ifrån vilken klass ni utgått, kom ihåg att ni, liksom vi, är offer för ett orättvist samhällssystem”. Och 600 värnpliktiga marscherade ut från regementet, bort från sina befäl och anslöt sig till arbetarna under hurrarop för revolutionen.

Liknande förbrödringar och protestaktioner från värnpliktiga ägde rum vid minst 19 tillfällen runt om i landet. Längst gick det i Seskarö den 30 maj då 50 militärer som anlänt till ön i Haparandas skärgård där arbetarna gjort uppror mot hungern avväpnades och drevs på flykt.

När makten märkte av tendenser till att statsapparaten kunde vittra sönder påbörjades ett försök att bygga upp en frikår. Med polisledningen i Stockholms godkännande upprättade generalmajor Balck ett borgargarde som värvade med-

lemmar bland studenter, statstjänstemän och från högerns ungdomsförbund. I förlängningen skulle en sådan kraft kunna innebära ett fascistiskt maktövertagande och arbetarrörelsens krossande.

I Stockholm förbjöds nu värnpliktiga att delta på socialistmöten.

Socialdemokratiska ungdomsförbundet och de syndikalistiska ungsocialisterna hade bildat Föreningen Soldater och Arbetare som en reaktion mot det bruna stöveltrampet. När nyheten kom ut om borgargardet uppmanade vänstern till arbetarbeväpning inför förstamajfirandet i Stockholm.

Då backade högerregeringen och

(Andersson). Den politiska striden mellan vänster och höger inom arbetarrörelsen hade pågått i många år och 1917 tagit kvalitativa steg med högerns partisprängning och väns­terns bildande av SSV. Radikaliseringen tog sig också uttryck i form av syndikalismens starka tillväxt. Nu gällde det vilken inriktning som kunde få majoriteten med sig. SSV hade 30 000 medlemmar vid sitt grundande mot 100 000 i Socialdemokraterna. SAC:s medlemstal steg under 1917 från drygt 9 500 till 15 200 vid årets slut, och LO:s medlemstal ökade med med 32 procent till drygt 186 000.

En organisatorisk fråga som debatterats inom arbetarrörelsen var den fackliga kollektivanslutningen till S. SSV valde individuellt medlemskap för att få upp den politiska nivån och aktiviteten i det nya partiet. Det gjorde dock att S-högern hade ett försprång i sitt inflytande över fackföreningarna. S-ledarna var också fortfarande populära bland arbetarmassorna. Till exempel Per Albin Hansson, som talade på en demonstration med 20 000 deltagare utanför riksdagen den 21 april och där valdes för att framföra arbetarnas krav.

S-högern var också snabba med att reagera i den upproriska situation som uppstod under våren. Riksdagsgruppens förtroenderåd tog initiativet och bildade den 7 maj en ”1917 års arbetarkommitté” med Herman Lindqvist och Ernst Söderberg från LO. Kommittén syftade till att leda in upproret på författningsförändringar – för allmän rösträtt – och varna arbetare för att åsidosätta myndigheter. Branting hade först tyckt att storstrejkskravet kunde vara ett tänkbart medel medan LO:s Herman Lindqvist sa nej då en storstrejk kunde bli ”början på något annat” (läs revolution) och det ville inte LO ta ansvar för.

Lindqvist var också betecknande nog en av de få riksdagsmän som

Under hungermarscherna hade 40 arbetarråd bildats. upplöste borgargardet efter en hetsig debatt i riksdagen. Man kan ändå fråga sig varför inte, med detta i åtanke, fler funktionärer hade mobiliserats till den 5 juni för ett bättre skydd av massdemonstrationen.

Nu när den blev blodigt attackerad hade frågan bättre kunnat utnyttjas till en ny organisering. Även tidningen Social-Demokraten lade hela skulden för de värsta kravallerna på 15 år på polisen: ”Åter har blodet flutit i folkets kamp för medborgerliga rättigheter och åter vilar ansvaret på en huvudlös polisledning samt dess brutala och vettlösa redskap”

satt kvar i plenasalen den 5 juni när andra gick ut för att se vad som hände på Gustav Adolfs torg.

På möten den 14 och 20 juni för fackföreningarna i Stockholm utövade representanter för Landsrådet en stark opposition med ca en tredjedel av rösterna, men fick inte igenom förslaget att 1917 års arbetarkommitté och Arbetarnas Landsråd skulle samarbeta. LO beslutade i augusti att det var förbjudet för LO-anslutna att delta i strejker och aktioner utlysta av syndikalister eller annat ”obehörigt håll”. De gjorde allt för att rikta in rörelsen mot valet.

Valet blev inte det genombrott för SSV som partiet hoppats på (SSV fick 8 procent, mer om det senare).

Partiet var fortfarande nytt och behövde prövas av arbetare i kampen.

Exemplet med generalstrejken i Stockholm och massmötet i Hornsbergs hage var egentligen ett föredöme. När LO-ledningen vägrade utlysa strejken hade Landsrådet möjligen kunnat bygga upp för fler regionala strejker på det sättet, för att stärka självförtroendet och på egen hand sätta datum för en riksomfattande protestdag och genom detta stegvis kunnat vinna förtroende också för SSV i takt med arbetarnas egen organisering och uppbyggandet av rörelsen.

Men rörelsen hade också nått sin kulmen för denna gång, samtidigt som blickarna riktades mot höstens val. Hungern avtog också något genom handelspolitiken, sommarens skördar samt att en del folkkök och kommunala bespisningar upprättades och de spontana hungerupploppen avstannade.

Men revolutionsåret var ännu inte slut. Längre fram kommer vi att se hur temperaturen åter stiger med hjälp av stormvindar både från öster och söder. Andrae menar att rådsrörelsen under hösten 1917 inte märktes mycket, utan använde sina små krafter till att förbereda för de nya hungerdemonstrationer som väntades till våren 1918.

Händelserna den 5-6 juni var ett test för det bara tre veckor gamla SSV. Hans Nyström skriver i Hungerupproret 1917 att ”Situationen på kvällen den 5 juni var att det nya vänstersocialdemokratiska partiet för första gången sedan hungerrörelsens upptakt i april 1917 lyckats gripa det politiska initiativet. Ute i landet tycks visserligen strejkparollen inte ha rönt någon stor efterföljd ... Men för ett ögonblick var Branting och hans anhängare otvivelaktligen överflyglade. Tidningen Politiken konstaterar triumferande att – Massrörelsen har fått sitt elddop och den låter sig sannerligen ej slås ner av lejda mördare. Det för frihetens sak gjutna blodet ropar efter hämnd och det ropet ska ej tystna förrän mördarna fått sin lön.”

Carl Göran Andrae konstaterar att Arbetarnas Landsråd kom att utöva en inte obetydlig inverkan på opinionen inom arbetarrörelsen.

Till skillnad från ”1917 års arbetarkommitté” uppfattades kraven i landsrådets manifest som angelägna för arbetarna landet runt och även handlingsprogrammet med krav på aktion och enighet som innefattade hela arbetarrörelsen sågs som positivt. Däremot hade landsrådet små ekonomiska och personella resurser att bygga upp den fortsatta rörelsen under sommaren. ■

INTERNATIONELLT

1 JUNI 2017 # 1 254

10

Tusentals tidigare oorganiserade arbetare organiseras in i fackföreningsrörelsen under ledning av Wasp- och Outsourcing Must Fall-aktivister, inklusive TUT-anställda, och har vunnit betydande segrar som universitetsledningen nu vill rulla tillbaka. Aktivisternas ledning har organiserat en beslutsam kampanj för att besegra sådana attacker.

Riskerna med en ilsken och frustrerad arbetsstyrka visades dock när en av de drabbade anställda frågade ”vem som tar med sig bildäck till strejkvaktskedjan”!

Denna kommentar, som avfärdades av ledningen och medlemmarna, visar inte desto mindre på den brådskande nödvändigheten av ett politiskt alternativ till det bankrutta ANC.

Sydafrikas arbetare behöver ett socialistiskt parti som kan organisera och ta kampen vidare!

Sydafrika:

Klasskampen

brinner i kåkstäderna Den ständiga röklukten från brinnande ved i kåkstäderna, till följd av invånarnas försök att hålla sig varma i sina tunna plåtskjul under de kalla vinternätterna, är bara ett av skälen till den nattliga smog som omger Johannesburg.

ALEC THRAVES

Pretoria

D

et andra skälet är klasskampens flammor som bokstavligen brinner runt om i Sydafrikas kåkstäder i protest mot den korrumperade ANC-regeringens (ANC: African National Congress) misslyckande med att ta itu med den förödande fattigdomen och arbetslösheten som ständigt ökar.

De (lokala) protesterna kring bristen på framsteg i frågor som byggandet av nya bostäder för att få bort de tusentals informella bosättningarna och bristen på grundläggande service såsom tillgång till vatten, el och sophämtning, har regelbundet ägt rum i de svartas kåkstäder sedan ANC-regeringen kom till makten 1994. Men de senaste protesterna har varit våldsammare och spridit sig till de färgades kåkstäder, som Eldorado Park (Eldo’s), som ligger intill Soweto i Johannesburg.

Eldo’s vägar är fortfarande märkta av de våldsamma protester som ägde rum tidigare i maj.

Invånarna blev till fångar i sitt eget område när brinnande barrikader på motorvägen och huvudlederna in och ut från Eldo’s blockerades.

Plundrare utförde räder och brände ner lager, butiker och bensinstationer.

Media hävade till att börja med att protesterna berodde på påstådd diskriminering av Eldo’s färgade lokalsamhälle, i frågan om företräde för de omgivande svarta kåkstäderna rörande bostadsbyggande och bostadsköer.

Bostadsbristen är och förblir ett massivt problem. En tvårumslägenhet i Eldo’s kan exempelvis rymma upp till tjugosju hyresgäster. Sådana bostadsförhållanden är dock inte något unikt för Eldo’s, utan är också vanligt förekommande i många svarta kåkstäder,

vilket lokala medlemmar i Workers & Socialist Party (WASP) påpekade på ett lokalt möte efter protesterna.

Det var enligt invånarna inte bara bostadsfrågan som utlöste protesterna utan också kåkstadens akuta sociala problem, särskilt det växande drog- och alkoholmissbruket och det tilltagande våldet mot kvinnor, som polisen ignorerar. Vilket bekräftades på ett groteskt sätt några få dagar senare, då en kvinna sköts till döds i samband med en klantigt genomförd bilkapning.

WASP-medlemmar som bor i Eldo’s spelar en viktig roll i organiserandet av lokala aktioner. De framför konkreta krav som kan ge ett verkligt alternativ och dra undan grogrunden för de kriminella element som har utnyttjat den berättigade lokala ilskan för att befrämja sin egen agenda.

Steg tas, som sammankallandet av aktionsmöten för att sätta press på lokala, regionala och rikspolitiker, för att länka ihop sig med andra kåkstäder runt om i Johannesburg och i slutänden sträva efter att etablera en nationell federation av kommunala områ-

den med ett socialistiskt program för bostäder och den samhällsservice som så desperat behövs.

Det ökande våldet, blockaderna och brinnande bildäck på vägar samt nedbrända byggnader blir allt vanligare då ”normala” protester ignoreras av myndigheterna, som endast verkar bry sig när vredens flammor slår höga.

Såvida detta inte motverkas av enade aktioner under ett socialistiskt program kan denna tendens utvecklas ytterligare, även i den fackliga kampen.

Under ett #OutsourcingMustFall-strejkmöte (#OMF) i Pretoria förra veckan röstade deltagarna för en strejkaktion i protest mot att ledningen för Twashanes tekniska universitet (Twashane University of Technology, TUT) bröt sitt löfte om heltidskontrakt för entreprenadanställda.

Lanserandet av South African Federation of Trade Unions (Saftu), en ny fackföreningsfederation, efter splittringen av den Zumastödjande Cosatu­federationen, har potentialen att medverka till bildandet av ett nytt massarbetarparti.

Detta trots den Numsa­ dominerade (Metallarbetarfacket) Saftu­ ledningens försök att göra den nya federationen ”politiskt oberoende, men inte opolitisk” efter erfarenheterna med det ANC-dominerade Cosatu.

När en ledande WASP-medlem, som deltog på lanseringskonferensen som en delegat från OMF, i sitt tal riktade sig till mötet med kravet på att Saftu snarast möjligt går vidare med lanserandet av ett nytt massarbetarparti som förberedelse inför det allmänna valet 2019, applåderades han högljutt och entusiastiskt av den breda majoriteten av gräsrotsdelegaterna, särskilt de från Numsa.

Alla dessa frågor diskuterades och debatterades på Wasps styrelsemöte i förra veckan. Delegater från Östra Kap, Kapstaden, Bloemfontein, Limpopo, Johannesburg och Pretoria brottades med vilken strategi och taktik som är nödvändig för att intervenera i de mäktiga klasstrider som äger rum i Syfafrika och för bygget av Wasp i städerna och kåkstäderna runtom i landet.

Trots den enorma arbetsbörda som ligger på Waspledningens axlar fanns deras internationella utblick och inställning i förgrunden i alla deras diskussioner.

Särskilt i fråga om medvetenhet om och stöd för Jobstown not Guilty-kampanjen i Dublin och solidaritetshälsningar skickades under parollen om att ”Protester är inget brott (ens i Sydafrika!)”. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

1 JUNI 2017 # 1 254

11

Strejkande arbetare smutskastas av arbetsgivarna och media, politiker hotar med undantagslagar. Stöd strejken!

Stöd byggstrejken i Quebec I förra veckan inledde byggnadsarbetarna i Quebec (Kanada) en obegränsad generalstrejk. Det är främst arbetsgivarnas frontalangrepp på arbetsvillkoren och krav på mer övertid utan någon egentlig övertidsersättning som orsakat strejken.

När Offensiv går i tryck den 30 maj skriver tidningar i Quebec om att de styrande inom kort kommer att använda sig av undantagslagar för att stoppa strejken.

ALTERNATIVE SOCIALISTE

CWI i Quebec

D

en 16 maj varslade Trade Union Alliance of Construction (motsvarande Byggnads), som organiserar 175 000 arbetare från alla delar av byggsektorn, om strejk från den 24 maj om arbetsgivarna inte var beredda att backa.

Men motparten, arbetsgivarorganisationen ACQ (Association de la

Construction du Québec) fortsatte sin provokativa hållning och förhalningstaktik. Arbetsgivarna påstod också att facket ”bara vill strejka, men vi däremot är intresserade av en förhandlingslösning”. Media var inte sena med att återupprepa och sprida samma lögn.

Till sist hade facket inget val än att låta strejkvarslet träda i kraft.

Eftersom byggandet och byggsektorn utgör en så stor andel av Quebecs ekonomi blev strejken snabbt en politisk fråga.

Quebecs högerstyre under premiärminister Philippe Couillards ledning fördömde snabbt strejken och ställde sig avvisande till arbetarnas krav samt hotade med undantagslagar om inte de strejkande gick tillbaka till arbetet innan veckans slut.

Strejken är en nödvändighet och för att den ska bli framgångsrik krävs mobiliseringar och solidaritet. Inom byggsektorn är det fortfarande lagligt att använda sig av strejkbrytare, så det krävs aktiva och medvetna strejkvaktskedjor för att förhindra att arbetet hålls igång av strejkbrytare.

Arbetsgivarna gör också allt för att försvaga strejken. Det har förekommit både hot om avskedanden och på en del arbetsplatser har arbetsgivarna fört enskilda samtal med arbetarna för att förmå dem att återuppta jobbet. Samtidigt bedriver media kampanjer på temat ”de som inte vill strejka har rätten på sin sida”.

Men strejken är i det närmaste total och berör i stort sett alla byggarbetsplatser. Det har endast kommit rapporter om några få incidenter vid strejkvaktskedjorna.

De strejkande har naturligtvis rätt att försvara sig och sin kamp.

Strejken har avslöjat makteliten och den politiska klassen. Redan på den andra strejkdagen sade staden Quebecs borgmästare Régis Labeau-

Socialistiskt sommarläger 28 juni - 2 juli

Med teman som: Ryska Revolutionen 1917, besvara borgarnas lögner Svenska Revolutionen 1917-18 – så vanns rösträtten Anti-Trump, det socialistiska alternativet Global Kvinnostrejk Kampen för socialism

I priset ingår resor, logi och mat: 1 300 kr för heltidsarbetande, 800 kronor för studenter/pensionärer, 500 kr för elever/papperslösa Anmäl dig genom att e-posta: rs@socialisterna.org

me att han skulle välkomna en undantagslag för att stoppa strejken.

För två år sedan utsattes strejkande kommunalarbetare för samma hot och nu är det alltså byggnadsarbetarnas tur.

Fortsatt strejk tillsammans med aktiv solidaritet är det bästa svar som kan ges på detta hot.

Regeringens högerpolitik och stöd till byggarbetsgivarna samt hotet om undantagslagar mot strejken visar på nytt att arbetarna saknar en politisk röst. Ett arbetarparti måste byggas, ett första steg kan vara att facken ställer upp med egna kandidater i de kommande valen.

• Allt stöd till byggnadsarbetarnas strejk.

• Slå tillbaka hotet om undantagslagar mot strejken.

• För arbetarkandidater i nästa val. ■

INRIKES

1 JUNI 2017 # 1 254

12

Generalstrejk mot Brasilien

Brasiliens regering hänger på en skör tråd efter generalstrejken den 28 april och nya vittnesmål från företagsledare om president Temers inblandning i korruptionshärvan som bara växer sig allt större. Flera partier har lämnat regeringen, landets största medieföretag Glogo kampanjar emot honom och det diskuteras öppet om vem som ska ersätta Temer när han tvingas bort från makten.

MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

N

är president Dilma avsattes för ett år sedan och vicepresidenten Temer tog över efter en parlamentarisk kupp var uppgiften klar och tydlig: att genomföra de attacker på arbetarnas rättigheter och den omvända fördelningspolitiken som Dilma inte längre var kapabel till.

Temer sade öppet att han inte var rädd för att genomföra impopulära åtgärder, då han inte hade någon ambition att ställa upp i fler val.

Hans popularitet har varit väldigt låg, men han hade en stabil majoritet inom kongressen, som möjliggjorde en rad omröstningar i snabb takt.

Det stod redan från början klart att den stora utmaningen skulle vara förslaget till pensionsreform, som drastiskt ökar kraven för att kunna gå i pension, i ett land där livslängden fortfarande är låg i fattiga områden och många har inofficiella ”svarta” jobb utan pensionsrättigheter under stora delar av arbetslivet. Många av de attacker som har röstats igenom, som frysningen av de offentliga utgifterna under 20 års tid, är väldigt hårda, men abstrakta för stora delar av befolkningen.

Dock är pensionsreformens effekter väldigt tydliga för var och en: räkna med att jobba 10, kanske 15 år längre, för att i slutändan få lägre pension än med nuvarande system.

För många innebär förslaget att man inte kommer att pensionera sig innan man dör.

Samtidigt är pensionsreformen central för den härskande klassen, då det är den största budgetposten – efter statsskuldsräntorna – och utan den kommer inte frysningen av de offentliga utgifterna att kunna genomföras. Som vid andra pensionsreformer runt om i världen, inklusive i Sverige, används argumentet att systemet går med stora underskott och kommer att gå bankrutt inom kort om det inte reformeras. Men det ”underskott” som visas upp tar inte med i beräkningen att stora delar av de skatter som drevs igenom just för att bekosta socialförsäkringssystemet används för att betala helt andra saker, främst statsskuldsräntan.

Inte heller redovisas storföretagens skulder

på hundratals miljarder till systemet och deras stora skatterabatter på ytterligare hundratals miljarder.

Regeringens framgång med att få igenom sina förslag och klara sig relativt oskadd från de ständiga nya avslöjandena från korruptionsutredningen ”Operation Biltvätt” gjorde att en stor del av vänstern inledde året med en pessimistisk syn på möjligheten för arbetarna att resa motstånd mot attackerna.

De talade om en ”konservativ flodvåg”, omöjlig att stå emot, och använde en ytlig analys av situationen i omvärlden, som Trumps valseger, rasistiska partiers framgångar i Europa, etc., för att måla upp en negativ bild av det politiska läget.

LSR, CWI:s sektion i Brasilien, menade att det visst var möjligt att slå tillbaka attackerna och att det inte bara är högern som har gått framåt, utan att det också fanns ett stort missnöje bland arbetarna som kunde finna en väg åt vänster, om ledning gavs.

Det ökande missnöjet började få ett uttryck i och med demonstrationerna den 8 mars, den internationella kvinnodagen, då motståndet mot pensionsreformen och kvinnoförtrycket i allmänhet ledde till stora demonstrationer. Den 15 och 31 mars följde nya demonstrationer.

Det blev tydligt att vänstern vunnit tillbaka initiativet på gatorna, jämfört med året innan, då högern lyckades samla stora skaror i demonstrationerna mot Dilmas regering. Högerns försök att genomföra demonstrationer med paroller för pensionsreformen blev till fiaskon.

Men det var generalstrejken den 28 april som verkligen ändrade styrkeförhållandena. För första gången på årtionden genomfördes en generalstrejk. De fackliga centralorganisationerna talar om 35 miljoner som inte arbetade den dagen. Vägblockader och strejker inom kollektivtrafiken, inklusive i São Paulos tunnelbana, gjorde att miljoner människor inte kunde komma till jobbet. Storstädernas centrum låg öde, med stängda affärer. Handeln räknar med att ha för-

lorat 15 miljarder kronor i omsättning den dagen.

Det är viktigt att komma ihåg att generalstrejken bara kom till på grund av det stora trycket underifrån.

CUT, den största fackliga landsorganisationen, som leds av PT (Arbetarpartiet), har som huvudstrategi att åter välja Lula till president 2018, inte att fälla Temers illegitima regering. Den andra stora central­ organisationen, ”Facklig Styrka”, har en ledning som stödjer Temers regering, även om den är emot reformförslagen. Denna situation gör att facktopparna bara agerar när trycket är stort.

I vilket fall har motståndet gjort att regeringen fått det allt svårare att garantera att förslagen går igenom, speciellt pensionsreformen som rör grundlagen, vilket kräver omröstningar med två tredjedels majoritet.

Många kongressledamöter ser med oro på nästa val och sina chanser till omval, om de skulle rösta för de impopulära förslagen. Att förlora mandaten leder inte bara till att de förlorar feta inkomster, utan också den parlamentariska immuniteten, som gör att de bara kan dömas av de högre domstolarna. Därför har Temer den senaste tiden gjort allt för att köpa röster genom de ”lagliga” vägar som han har att tillgå: dela ut inflytelsefulla poster och frigöra resurser till ledamöternas egna projekt (det finns en post i budgeten som kan gå till lokala projekt som kongressledamöterna själva kan föreslå för att stärka sin väljarbas, som att bygga ett sjukhus i sin hemstad).

Nästa stora bomb mot regeringen Temer kom i och med att ägarna till köttjätten JBS gjort upp med riksåklagaren om sin inblandning i den stora korruptionshärva som utreds av ”Operation Biltvätt”. Den 17 maj publice-

”

För många innebär förslaget att man inte

kommer att pensionera sig innan man dör. rade en journalist utdrag från en inspelning som en av JBS ägare, Joesley Batista, har gjort av samtal med Temer, som bland annat skulle visa att Temer gett klartecken till att betala mutor till den förre talmanen Cunha, som sitter fängslad, för att denne ska hålla tyst. Under några dramatiska timmar på natten och morgonen, då börsen i São Paulo föll med 9 procent, spekulerades det om Temer skulle tvingas att avgå omedelbart, men då inspelningarna offentliggjordes gjorde den dåliga kvalitén och de vaga formuleringarna att Temer vägrade att avgå.

Inspelningen visar hur Joesley Batista talar om att köpa domare och frågar Temer om vem han kan fråga om hjälp med att ”lösa” diverse problem, allt i ett inofficiellt samtal sent på natten. Uppgörelsen med riksåklagaren innehöll andra samtal, inklusive ett där ordföranden för högerpartiet PSDB (som är regeringens viktigaste stödparti, förutom Temers PMDB), Aécio Neves (som knappt förlorade presidentvalet mot Dilma 2014) ber om motsvarande 6 miljoner kronor. Överlämnandet av pengarna, till Aécio Neves kusin, gjordes i samråd med den fede-

INRIKES

1 JUNI 2017 # 1 254

ns president

ta de vill är att ha en valkampanj där arbetsrätts- och pensionsreformen ska diskuteras, då de är impopulära och inte vinner några val.

LSR och resten av vänstern är emot dessa indirekta val, där denna genomkorrupta kongress skulle utse nästa president. Den 24 maj genomfördes en stor manifestation mot reformerna i huvudstaden Brasília. Enligt arrangörerna deltog 150 000 personer från hela landet.

Många åkte buss i 40-50 timmar för att komma till marschen, som välkomnades av polisen med tårgas och gummikulor. En demonstrant är allvarligt skadad efter att ha skjutits i käken och många blev skadade.

En paroll som hade starkt stöd var ”Direktval nu!” – samma paroll som samlade miljontals till protester 1984, då militärdiktaturen inte ville gå med på direktval till presidentposten i övergången till demokrati.

Den 28 maj genomfördes en ny protest för direktval i Rio de Janeiro som också samlade 150 000, enligt arrangörerna.

LSR menar att det behövs direktval inte bara till presidentposten, utan också att hela den korrupta kongressen måste bytas ut. Hela det politiska systemet måste revolutioneras för att demokratisera valen och få bort företagens inflytande.

Dessutom menar vi att arbetarna inte får sänka garden vad gäller motståndet mot reformerna.

Den politiska eliten är i kris och splittrad, men de är enade i att vilja genomföra nya attacker för att garantera att det är arbetarna och de fattiga som får stå för notan för den djupa ekonomiska krisen, där drygt 14 miljoner är arbetslösa. Därför menar vi att de fackliga centralorganisationerna genast måste sätta datumet för en ny generalstrejk, samt trappa upp den till 48 timmar denna gång.

Det politiska systemet är i djup kris och överklassen splittrad, men i ett läge utan ett starkt vänsteralternativ är risken stor att en ny högerfigur träder in och fyller tomrummet, speciellt om Lula hindras att ställa upp (han leder opinionsmätningarna just nu, men har en rad åtal mot sig i korruptionshärvan).

Men inte heller Lula är ett alternativ. Det skulle bara vara att upprepa samma misslyckade recept, byggt på en allians med högerpartier och företagsintressen, som öppnade upp för den nuvarande krisen. Det som behövs är ett nytt, socialistiskt alternativ som kan visa en verklig väg ut ur krisen. Exemplen från Bernie Sanders i USA, Jean-Luc Mélenchon i Frankrike och Jeremy Corbyn i Storbritannien visar att det finns ett utrymme för radikala alternativa som pekar i riktning mot en brytning med det nuvarande krisdrabbade, ruttna och orättvisa kapitalistiska systemet. ■

Kapitalismens konsekvenser drabbar de mest utsatta länderna.

Hunger och svält hotar 30 miljoner i fyra länder Hunger och svält hotar minst 30 miljoner människors liv i Sydsudan, Jemen, Somalia och Nigeria. Konflikter och klimatförändringar har tvingat miljontals människor på flykt och hundratusentals människor svälter redan.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

M

inst 2 600 människor dör av svält dagligen i Sydsudan på grund av konflikter och torka som har förhindrat matförsörjningen. Matbristen påverkar runt 5 miljoner – nästan hälften av landets befolkning, och matbristen förväntas sprida sig ytterligare.

Svälten riskerar nu att sprida sig till Jemen, Somalia och Nigeria, som alla just nu upplever väpnade konflikter. I Jemen är över 2 miljoner barn akut undernärda.

Enligt FN dör ett barn var tionde minut av orsaker som skulle kunna förhindras.

I Nigeria kommer hundratusentals barn att dö av svält i år om ingenting görs för att förhindra

situationen. I Somalia har hälften av landets befolkning brist på mat och vatten, och sjukdomar som kolera och mässling har börjat spridas. Torkan uppges vara värre än 2011, när över en kvarts miljon människor dog av svält.

I de fyra länderna tillsammans lider 30 miljoner människor av hunger, varav 10 miljoner svälter svårt. Hundratusentals har tvingats fly från sina hem på grund av väpnade konflikter och torka.

FN kräver att G7-länderna ska betala drygt 250 miljarder kronor, vilket krävs för att stoppa svälten och förhindra att situationen förvärras ytterligare. Ännu fler länder riskerar att drabbas om ingenting görs.

Utöver de väpnade konflikter som pågår i dessa länder ligger klimatförändringar till stor del bakom problemen. Torkan leder till vattenbrist och matbrist för miljontals människor.

Att människor svälter till döds är ett av de värsta symptomen som världskapitalismen skapar.

Klimatförändringarna drabbar till största delen utvecklingsländernas fattiga. Brist på rent vatten leder till att sjukdomar sprids och de som drabbas allra värst är barn. Någonting måste akut göras – de rika länderna har råd att betala för att stoppa svältkatastrofen. Men när det värsta är stoppat krävs det större förändringar i världen för att situationen inte ska återkomma. Ett aktivt arbete för att motverka klimatförändringarna och ett stopp på utsugningen av dessa länders resurser är en början för att bygga en värld där alla kan leva och ha det de behöver. ■

Beställ från Rättviseböcker Svaret är socialism

Världen är rikare på resurser, teknik, kunskap och möjligheter än någonsin tidigare. Men ändå håller planeten på att slitas sönder av våld, terror och groteska orättvisor samtidigt som den stadigt förvärrade klimat- och miljökrisen utgör ett allt allvarligare hot mot planeten. Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle där människor gemensamt styr i samklang med planetens krav på hållbarhet och där ekonomins avgörande delar har blivit samhällsegendom.

Hur kan samhället i grunden förändras, och med vilka verktyg? Vad krävs och varför Rättvisepartiet Socialisterna? Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto Beställ: rattvisebocker@socialisterna.org

Foto: Flickr CC/ UN Photo/Tobin Jones

rala polisen, som fotade allt. Även kongressledamoten som Temer rekommenderat Joesley Batista att tala med för att lösa sina ”problem” fotades då han tog emot en väska med pengar.

Det handlar om tusentals timmar med avlyssnade samtal och inspelade vittnesmål. Den ansvarige för JBS mutaffärer lämnade uppgifter om betalning av mutor som uppgår till cirka två miljarder kronor till PT:s f d presidenter, Lula och Dilma, förutom Temer och Aécio och en mängd politiker och kandidater.

Totalt handlar det om 1 829 politiker som har fått mutor av JBS. JBS har vuxit med raketfart, finansierat av pengar från den statliga utvecklingsbanken BNDES, till att bli världens största företag inom köttbranschen under PT:s regeringar. De senaste åren har företaget blivit den största bidragsgivaren till de politiska partierna, med rekordartade 1,2 miljarder kronor i 2014 års val (sedan valet 2016 är företagen förbjudna att ge valbidrag). Nu visar det sig att det bara var toppen på isberget.

Uppgörelsen mellan riksåklagaren och JBS ägare visar hur överklassen bokstavligen kan köpa sig fri. Bröderna Batista har helt sluppit fängelsestraff och lever nu gott i lyxlägenheter i USA med sina familjer, mot att de betalade 500 miljoner kronor i böter. De försöker också göra ett motsvarande avtal för att fria själva företaget JBS. Ägarna har erbjudit sig att betala drygt 4 miljarder kronor, men åklagarna kräver att företaget betalar 33 miljarder!

Stora delar av den härskande klassen har kommit till slutsatsen att Temers regering är en förbrukad kraft. Temer vägrar att avgå, speciellt utan att ha en uppgörelse som garanterar att han slipper gå raka vägen från presidentämbetet till fängelset. En majoritet inom PSDB och andra partier vill lämna regeringen, men vill ha et tydligt svar på vem som ska ta över först.

Det finns redan 13 yrkanden på riksrätt mot Temer, men det är osannolikt att de går igenom då talmannen i representanthuset stödjer Temer och kan blockera förslaget.

Det är mer sannolikt att Temer kan fällas genom att Högsta Valdomstolen fäller Dilmas och Temers valkampanj från 2014, som anklagas för att ha använt olaga donationer i kampanjen, vilket har förstärkts genom en rad vittnesmål från JBS, men också de flesta stora byggföretagen inom ramen för ”Operation Biltvätt”.

Den stora stridsfrågan som följer är vem som ska utse nästa president.

Enligt de nuvarande reglerna är det kongressen som utser den nye presidenten om den förre faller mindre än två år innan nästkommande val. Det är den lösningen som den härskande klassen satsar på. Det sis-

13

KULTUR

1 JUNI 2017 # 1 254

14

1941 konfiskerade den nazistiska mördarmaskinen SS ett judiskt äldreboende i Berlin. I det nyupprättade kontoret arbetade Gustaf Ekström. Drygt 50 år senare satt han i Sverigedemokraternas partistyrelse.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

G

ustaf Ekström och historien runt honom berättas i boken Utan ånger – SS-veteranen som grundade Sverigedemokraterna (Vaktel förlag). Boken har redan fått stor uppmärksamhet i stora media.

Bokens stora förtjänst är dess saklighet. I Berlin 1932-33 bodde det 160 000 judar. 1939 bodde 256 av dem i äldreboendet på Lützowstrasse 48/49. Det var betydligt fler än det egentligen fanns plats för, och flera var unga. Förföljelserna av judar hade tvingat fler att flytta in.

Författarna till Utan ånger, Johan Ulvenlöv, Matti Palm och Anders Larsson, har undersökt vad som hände med de boende. De kan dokumentera att 163 mördades under Förintelsen, varav fem begick självmord. Ödet för 92 personer förblir okänt (en person dog av naturliga orsaker).

På nazisttopparnas konferens i Wannsee i januari 1942 beslutas det om ”den slutgiltiga lösningen”, förintelsen av judarna. Mordapparaten industrialiseras. Utan ånger redovisar hur boende på Lüt­ zowstrasse 48/49 tvångsdeporteras till utrotningsläger som Treblinka, där mellan 12 000 och 15 000 människor mördas varje dag. Hit fördes 19 personer som hade bott på Lützowstrasse 48/49.

Vad har Förintelsen med Gustaf Ekström att göra? Vilket ansvar bar han? Han var medlem i det svenska nazistpartiet, först SNSP sedan NSAP och till sist SSS. Han berättade i en tv-intervju 1993

”

Gustaf Ekström ångrade ingenting.

Han fortsatte som nazist i hela sitt liv.

att han också träffade dess führer, Sven Olov Lindholm. Själv blev Ekström förbundssekreterare i ungdomsförbundet, Nordisk Ungdom.

Förbundssekreterare betyder att leda förbundets organisation: medlemsrekrytering, kampanjer, materialproduktion med mera. I nazistpartiets aktiviteter ingick att upprätta register över judar och kommunister. 1938 blev Ekström ledare för partiets våldsverkare, stormavdelningen SA, i Örebro.

Men nazismen i Tyskland, som tagit makten 1933, var attraktivare för Ekström. När andra världskriget pågått i två år 1941 och Tyskland såg ut att segra, anmälde han sig som frivillig soldat i Waffen-SS. Gustaf Ekström utbildades av SS, var krigskorrespondent (propaganda) i norra Finland, samträffade med ökända nazister i det ockuperade Norge och arbetade huvudsakligen med värvning till Waffen-SS. Hans kontor låg på Lützowstrasse 48/49.

Gustaf Ekström ångrade ingenting. Han fortsatte som nazist i hela sitt liv. Han upprepade ofta sitt och nazisternas hat mot arbetarrörelsen och ”de röda”. 1989 valdes han till revisor i Sverigedemokraterna, som bildats året innan, och fick därmed plats i SD:s partistyrelse.

Han gick med i 30 novembermarscherna i Lund, sista gången 1994. Det känns då bra att minnas att två år tidigare, 1992, blockerades denna nazistmarsch av antirasister med medlemmar i Offensiv (Rättvisepartiet Socialisterna) i huvudroller.

Hotet från nazismen finns kvar idag. De är långt ifrån att ta samhällsmakten, men de är ett direkt hot mot enskilda, mot feminister, socialister, hbtq-aktiva, alla som de inte anser vara ”svenska”, mot alla som kämpar emot dem. De frodas i och kring SD, och de uppmuntras av statens hets mot flyktingar och invandrare. Lärdomen från historien, som Utan ånger påminner oss om, är att de måste stoppas och att det krävs en stor kämpande rörelse för att göra detta. ■ Förlag: Vaktel Förlag Antal sidor:240 Författare: Johan Ulvenlöv, Matti Palm, Anders Larsson Utgivningsår: april 2017

ede r Foto: Ida Tj

Nazisten och SDmannen utan ånger

: a k i n ö Kr ch

o e n o z d n e i e Fr m o r d n y s nice guy LEONE HANSEN

offensiv@socialisterna.org

N

ågon har satt upp ett papper på whiteboardtavlan i mitt hemklassrum. På pappret är det en illustrerad arg kvinna och en text i versaler som lyder såhär: ”Don’t like the ’Friend Zone’? No problem!!! I’ll just move you to the ’Don’t fucking talk to me again-zone’”. Jag hyllar både bilden och hen som satt upp den.

Tänk dig in i den här situationen: Du är attraherad av din vän och vill ta er relation vidare. Din vän vill inte detta, hen är bekväm med att ha dig som vän. Du är alltså ”friend zone”-ad. Detta har blivit ett sätt, för (framförallt) manspersoner som inte kan hantera att de blivit nekade, att lägga skulden på deras (ofta) kvinnliga kompis. Detta fenomen är nära släkt med det så kallade ”Nice guy syndrome” där den schyssta killen i fråga bara inte kan förstå att han aldrig får ligga. Han är ju så himla snäll! Han blir alltid vän med tjejer, men aldrig deras pojkvän. Han lyssnar när dom gnäller om sina dumma pojkvänner, han är där för dem. Han anser sig förtjäna mer. Han är en sådan där snäll kille.

Det här är två typer av vänner, eller personligheter beroende på hur en vill se på det, som säkert kan vara väldigt bra och roliga som personer. Som vänner dock blir de väldigt falska.

Det är som att det inte räcker med att kvinnor blir objektifierade av hela samhället. De blir bedömda på deras s k ”knullbarhet”. De kan inte vara på krogen eller andra diverse allmänna platser utan att bli tafsade på eller visslade på.

Ens vänner ska vara ens trygga zon, de en ska kunna lita på och anförtro sig till. Som en ska kunna släppa ut alla känslor inför utan att dömas, eller bedömas. Om en då får reda på att ens kompis hela tiden förväntat sig att ha sex med en, är inte hela vänskapen falsk då? Om din vän skulle varit en av de som skulle tafsat på krogen om han inte kände dig? Om han bedömer din ”knullbarhet” bakom din rygg? Och suttit tyst när du pratar ut om just dessa saker.

En så kallad ”Friend zone” hade inte behövt finnas om det inte fanns en ”Fuck zone” från början.

Vänzonen är en reaktion på den ickeexisterande respekten för kvinnors integritet.

Så ni killar som gnäller på att ni är i vänzonen, bara sluta. Ingen vill ha en vän som er. Ingen vill behöva försvara sin integritet och sin kropp så fort det är en kille omkring. Bara fatta att ni inte har en rättighet till sex. .

Luleå:

Göteborg:

Sundsvall:

Hammarkullen Sverige 1917 Tid: Måndag den 5 juni 18.00.

Plats: RS Bokcafé, Sandeslätt.

Öppet möte!: Seskaröupproret och partisplittringen i Norrbotten Tid: Onsdag den 7 juni kl 18.30.

Plats: Nordansmak.

För mer info: 073-053 68 84.

Partisprängningen i maj 1917 Tid: Tisdag den 6 juni kl 18.00.

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Stockholm Sydväst och Sydost Privatiseringseländet: Hur medborgare blev kunder.

Tid: Torsdag den 8 juni kl 18.30.

Plats: Högdalen.

För mer info: 073-387 65 77.

Stockholm Norra Tid: Torsdag den 8 juni kl 18.30.

Plats: Husby Träff.

För info: 073-576 98 69.

Angered Sverige 1917 Tid: Tisdag den 6 juni kl 13.00.

Plats: Kaneltorget.

Göteborg Södra Ryska revolutionen och HBTQ-rättigheter Tid: Torsdag den 8 juni kl 18.00.

Plats: Djurgårdsgatan 41 B. För info om mötena: 073-501 21 37.

Kontakta nedanstående för info om möten på övriga orter: Umeå: 079-340 59 97.

Eskilstuna: 073-373 33 61 Karlskoga: 073-310 70 87. Örebro: 070-536 43 17.

Södertälje: 073-740 39 54.

Malmö-Lund: 070-885 44 86.

Haninge:

Kamp för trygghet och upprustning av våra förorter Tid: Torsdag den 8 juni kl 18.00.

Plats: Jordbro kultur- och föreningshus.

För info om möten: 072-524 42 95.

Borås:

Ryska revolutionen och HBTQ-rättigheter Tid: Torsdag den 8 juni kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8.

För mer info: 070-396 47 83.

Maj över 80 000 – målet slogs

N

u är vi inne på den sista sträckan och målet är redan uppnått! Hittills har vi fått in 81 591 kronor vilket är drygt 101 procent av maj månads målsättning. Det är en ökning med 18 437 kronor jämfört med förra veckan och för första gången i år har vi klarat målet. Vi har också sålt 1 510 tidningar och 127 nya prenumerationer.

Mellannorrland har lyckats behålla sin ledning med 162 procent av det lokala målet, men inte utan hård konkurrens från Västsverige som imponerande fick in 11 782 kronor i helgen. De slutade med 142 procent av sitt mål. Då det är ett par dagar kvar i skrivande stund återkommer vi nästa vecka med det slutgiltiga resultatet. Resultaten för maj är en viktig boost inför

sommarperioden. Men du kan hjälpa oss komma igång redan nu genom att skänka en slant till ekonomikampanjen. Målet för juni månad är 50 000 kronor.

Swisha ditt bidrag direkt till 123-240 32 85 eller sätt in det på PlusGiro 87 96 49-2 märkt som ”bidrag”. Du kan också bidra via SMS – skicka ”Offensiv 50” till 72550. Tack!

Procent av mål

Totalt

101 % 81 591 kr

Norrbotten

5 320 kr

Västerbotten

1 431 kr

Mellannorrland

28 236 kr

Sydsverige

1 825 kr

Kom på öppet möte i Luleå!

RS Luleå arrangerar ett öppet möte med två mycket intressanta teman: ”Seskaröupproret och partisplittringen i Norrbotten”.

Varmt välkomna!

Tid: Onsdag den 7 juni kl 18:30 Plats: Nordansmak Kontakt: 073-053 68 84

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

PROGRAM 2017

En skola för alla

Rusta upp välfärden

3 174 kr

Västsverige

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

33 646 kr

Mellansverige

Nej till militarismen

Klimat- och miljöhot

5 697 kr

Stockholm

KULTUR

1 JUNI 2017 # 1 254

0kr

50 000kr

100 000kr

1 juni - 31 augusti

För hundra år sedan, 1917, reste sig arbetare och förtryckta i ryska revolutionen, hungermarscher och potatisrevolution i Sverige, växande krigsmotstånd och revolutionära stämningar runt om i Europa.

Från detta år finns unika lärdomar för dagens kamp för rättvisa och socialism. Rättvisepartiet Socialisterna och tidningen Offensiv uppmärksammar 1917 under hela detta år. Vi har en ny hemsida (https://revolutionen1917.wordpress.com/), möten, artiklar, sommarläger med mera, som kulminerar med en stor jubileumsdag i Stockholm den 4 november.

Hittills i år, i mitten av maj, har Offensiv publicerat 15 artiklar om händelserna i Sverige 1917 (om Socialdemokratiska Vänsterpartiets bildande, Västervik, Ådalen, Stockholm, Göteborg, Seskarö, Kata Dalström med mera). Nio artiklar har handlat om Ryssland 1917 (om 1905, februarirevolutionen, Kol-

lontaj, kvinnorna och revolutionen, aprilteserna med mera). Utöver detta är Offensivs chefredaktör Arne Johansson redaktör för den nya utgåvan av Anton Nilsons memoarer.

Vi har hittills haft offentliga möten i Luleå, Härnösand, Sundsvall, Stockholm, Norrköping, Göteborg, Borås och Lund plus flera studiedagar. Vårt sommarläger, den 28 juni till den 2 juli, har flera seminarier och stormöten om 1917.

För att klara allt detta behövs pengar, liksom för att stärka och utveckla det socialistiska alternativ som behövs idag. Precis som arbetarrörelsens pionjärer litar vi på våra medlemmar, sympatisörer och

Gå med i

prenumeranter. Vi lanserar nu Jubileumsinsamling 1917-2017. Vi ber alla som stödjer vår 1917-satsning om bidrag: 100, 500 eller 1 000 kronor, eller mer.

Alla bidrag belönas med vår nya bok, Svaret är socialism. Målet för sommarens del av insamlingen är 100 000 kronor – tusen kronor per år sedan 1917!

SWISHA 123 240 32 85 PLUSGIRO 87 96 49-2 (meddelande: 1917-2017)

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Foto: Ida Tjeder

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.