Offensiv 1258

Posttidning A

29 juni 2017 / # 1 258 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Över 65 miljoner människor har tvingats fly

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Stöd hamnarbetarnas kamp

12 3

”De leker med vårt hopp”

5

Foto: Offensiv

BB-ockupanterna ger inte upp

Krig, fattigdom och klimatkris bakom flyktingkatastrofen

– läs mer på sid 9

Nu på fredag kväll har Rättvisepartiet Socialisternas sommarläger stormöte om ryska revolutionen. Då hålls också den insamling som är ryggraden i sommarens Jubileumsinsamling 1917-2017.

I Offensivs & Rättvisepartiet Socialisternas satning på revolutionsåret 1917 ingår: • Ny hemsida (revolutionen1917.wordpress.com/) • Artiklar om Ryssland 1917 – hittills 9 artiklar och analyser.

• Sverige 1917 – hittills 16 artiklar.

5 3 240 32 8 SWISHA 12 • Offentliga möten och studiedagar.

-2 49 87 96 • Sommarlägret, 28 juni-2 juli.

PLUSGIRO 1917-2017) e: nd la • Stor jubileumsdag i Stockholm den 4 november. de (med Skicka ditt bidrag innan fredag.

Målet är att lägerinsamlingen ska klara hälften av sommarmålet på 100 000 kronor.

6-7

Nedräkning mot oktoberrevolutionen

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

29 JUNI 2017 # 1 258

2

SÄTT STOPP FÖR VAPENEXPORTEN

KNÄFALL FÖR DIKTATUREN

S

Ä

Under 2000-talet har en snabb ökning av den svenska vapenexporten ägt rum. ”Ökad efterfrågan på krigsmaterial i och med krigen i Afghanistan och Irak och en medveten industripolitik med ökat fokus på export är bidragande orsaker”, skriver Linda Åkerström i Den svenska vapenexporten som Offensiv recenserade i februari i år.

Den svenska exporten av krigsmateriel uppgick till 11 miljarder kronor år 2016. Det var en ökning med 45 procent jämfört med år 2015 och en direkt följd av regeringspolitiken.

Med Natoanpassning och militär upprustning på hemmaplan och säljarkampanjer för svenska vapen utomlands har S-MP-regeringen

Foto: public domain

ven i fortsättningen kommer svenska vapen att exporteras till krigförande länder och till länder där demokratin är satt ur spel. Det står klart efter att regeringen och Alliansen har kommit överens om de nya reglerna för svensk export av krigsmaterial.

Enligt förslaget till nya skrivningar ska mottagarlandets demokratiska status utgöra ett centralt villkor för tillståndsprövningen och det ska ”beaktas” om exporten motverkar en hållbar utveckling i mottagarlandet.

Men samtidigt ska de nya skrivningarna tjäna vapenindustrins intresse och bidra till en fortsatt ökning av svensk export av krigsmaterial.

Det är en lika omöjlig balansgång som tidigare, där regler och skrivningar säger en sak och politik och praktiken en annan. till och med övertrumfat Alliansen när det gäller att gynna den svenska krigsmaterialindustrin.

Både regeringen och vapenindustrin, med den Wallenbergägda försvars­koncernen Saab i spetsen, förenas i gemensam förhoppning om att den pågående globala militära kapplöpningen ska bli bestående.

Saab och andra vapenhandlare har inget att frukta från de högerpolitiker som påstår sig vilja strama åt vapenexporten, men som förenas i en strävan att gynna densamma.

Istället för nya gummiparagrafer krävs ett omedelbart stopp för svensk vapenexport.

Rättvisepartiet Socialisterna säger: • S toppa vapenexporten. För-

statliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandling av krigsindustrin till civil produktion.

• Nej till höjda försvarsanslag.

Kamp för omedelbar militär nedrustning.

• Rusta välfärden – inte militären. Offentliga satsningar för jobb, välfärd och bostad till alla.

• Riv upp värdlandsavtalet med Nato. Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet. ■

tatsminister Stefan Löfven åkte i början av veckan till Kina. Med på resan var flera ministrar och representanter från en rad myndigheter samt ännu fler storföretag.

Besöket har beskrivits som en ”ren affärsresa”.

Eller som regeringen skriver på sin hemsida: ”statsministern leder en delegation inom regeringens Team Sweden-satsning med företag och myndigheter med kompetens som efterfrågas i Kina”. Regeringens ”Team Sweden-satsning” handlar om att ge svenska företag olika former av exportstöd och ”skapa bättre förutsättningar för svenska företag att våga ta steget och etablera sig på en internationell marknad”, enligt regeringen. Ökad export till Kina är en central del i denna satsning. Kina är Sveriges största exportmarknad i Asien.

Mänskliga rättigheter och demokrati finns inte på kartan. Löfven besökte ett Kina där repressionen har hårdnat och regimen intensifierat klappjakten på oppositionella. I oktober 2015 kidnappades den svenska medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai i Thailand av kinesiska säkerhetsagenter. Sedan dess har han suttit fängslad i Kina utan rättegång. Men från den svenska regeringen har ingen satsning gjorts för att han ska bli fri.

Lövfen vägrar kategoriskt att kalla Kina för en diktatur och som tack för det fick statsministern chans att träffa landets president och ledare Xi Jinping i måndags. ”Kinas president Xi Jinping har, sedan den kom till makten i mars 2013, undertryckt fredlig kritik och självständig aktivism – inkluderat mot miljöprotester – med en repressiv hårdhet som inte har setts sedan massakern på Himmelska fridens torg 1989”, skrev Human Rights Watch den 26 juni med anledning av Löfvens besök.

U

nder sitt Kinabesök talade Löfven även på World Economic Forum i Dalian, där han också hade överläggningar med Kinas premiärminister Li Keqiang.

World Economic Forum i Dalian är diktaturens arrangemang med syftet att visa upp ”att det är den privata sektorn och entreprenörsviljan som är den nya kinesiska ekonomins motor”, enligt den globala kapitalismens egen nyhetskanal CNBC. Löfven åkte till Kina för att främja exporten, smörja storföretag och sjunga lovsånger till den privata sektorn. Inte undra på att han togs emot med varm och öppen hand av bödlarna i Peking. ■

Bussförarkampen i Stockholm mot Keolis och dess usla arbetsmiljö – långa arbetspass, kränkande särbehandling, för korta pauser med mera – har vunnit en viktig seger. Keolis hotas med vite på 600 000 kronor (Stockholm Direkt den 26 juni).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

29 JUNI 2017 # 1 258

3

”De leker med vårt hopp” Foto: Natalia Medina, Shahmahmood Rezaie

När jag träffar Shahmahmood Rezaie är det den 21 juni, exakt ett år efter att riksdagens majoritet röstade igenom den fruktansvärda nya asyllagen. Offensiv vill följa upp vilka effekter lagen har haft och Shahmahmoods historia är ett levande exempel.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

F

örst ett citat från en av de som har kämpat längst för asylrätten i Sverige, Sanna Vestin från FARR (Flyktinggruppernas riksråd): ”För ett år sen var det tillfälliga uppehållstillstånd och attackerna mot familjeåterförening som vi kampanjade mot.

Dessa saker är fortfarande viktiga för tiotusentals människor. Men vad vi inte anade för ett år sedan var hur många ensamkommande barn som skulle utvisas istället för att få något tillstånd överhuvudtaget. På den tiden fick ju en kompakt majoritet ensamkommande barn uppehållstillstånd.”

Shahmahmood är en av dessa ensamkommande. En av alla de unga själar som av tjänstemän och politiker i det här landet cyniskt behandlas som siffror. Det talas om volymer. Migrationsministern Morgan Johansson påstår självgott att 85 procent av alla ensamkommande flyktingbarn som har kommit får stanna. Nätverken Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar och #Vistårinteut har granskat detta påstående. Det stämmer inte. Ingrid Eckerman från Stoppa utvisningarna menar att om asylpolitiken förblir oförändrad kommer enbart 30 procent av dem som registrerades som ensamkommande barn under år 2015 att få någon form av uppehållstillstånd.

– Jag känner bara två som har fått uppehållstillstånd. En av dem för att han genomgick en hjärtoperation.

Jag känner dock sex som har fått nej.

Av dem är det två som Migrationsverket anser är över 18 år gamla, två andra har fått beskedet att Afghanistan är tillräckligt säkert att åka tillbaka till, berättar Shahmahmood.

Ett av de största problemen är de långa väntetiderna som gör att de ensamkommande som var långt under 18 år hinner fylla 18 innan beskedet kommer. Shahmahmood kom hit som 16-åring den 24 oktober 2015. Han har fortfarande inte fått svar. Den första intervjun var han på först i april i år och för två veckor sedan var han på en medicinsk åldersbedömning. Han berättar att det var jätteobehagligt med maskinen som mätte tjockleken på benen, likaså tandläkarundersökningen.

På bild demonstrationen på Sergels torg från förra veckan.

Shahmahmoods liv har präglats av flykt och osäkerhet, men också av kamp och motstånd.

De långa väntetiderna gör också att det psykiska lidandet förvärras.

Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm vittnar om en kraftig ökning av ensamkommande till asylpsykiatriska enheten.

Shahmahmoods första flykt ägde rum när han var sex år gammal.

Hans historia liknar många andras och talar för sig själv – ingen borde utvisas till Afghanistan, varken under eller över 18 år gammal.

– Jag föddes i en by i Maidan Wardak-provinsen. Varje dag genomfördes attacker från talibaner och kochi, så vi flydde till Kabul.

Där gick det att leva trots terrordåd och kidnappningar. Vi levde mellan hopp och förtvivlan.

– För tre år sedan reste min pappa tillbaka till byn i affärer, men han kom aldrig tillbaka. Efter två veckor fick vi reda på att han blivit mördad av talibanerna.

– En dag blev jag vittne till ett mord i vårt kvarter. Jag vågade inte säga något till polisen, men jag sa till andra grannar vad jag hade sett. Gärningsmännen hade mycket makt i lokalsamhället, så de kontaktade min mamma och hotade henne. En av mördarna blev frisläppt och försökte kidnappa mig. Jag blev knivskuren, men lyckades undkomma tack vare andra grannar.

Då gick mamma till polisen, men fick svaret att hon måste betala för att få skydd. Efter nya dödshot var vi akut tvungna att fly.

– Mamma sålde lägenheten billigt och vi flydde dagen därpå: jag, mamma och fyra syskon.

Med smugglare kom vi till Iran.

Därifrån skulle vi ta oss vidare till Turkiet, men vi blev beskjutna av iransk gränspolis. Vi var hundra stycken i gruppen som försökte ta oss över gränsen och alla sprang åt olika håll. I denna situation förlorade jag kontakten med min familj.

Jag blev hotad av smugglarna som skulle skjuta mig om jag inte följde med. Sedan dess har jag inte hört ifrån min familj.

– Vi var femtio personer i den lilla båten som tog oss över till Grekland. Mina pengar var slut.

Jag hjälpte en annan familj att tolka och då hjälpte de mig med pengar så att jag kunde ta mig vidare upp i Europa och det visade sig att jag hamnade i Sverige.

– Den första natten i Stockholm sov jag på gatan. Sedan tog Migrationsverket över. Jag har bytt familj en gång då den första familjen jag bodde hos inte var bra. Min uppfattning är att det är för många som gör det här bara för pengarna och struntar i hur vi ensamkommande har det.

– Från början, när jag kom till Sverige, märkte jag att Sverige som mottagarland hade förändrats. Så jag började jobba för att anordna en demonstration tillsammans med andra på min skola. Jag studerar nu i årskurs nio på Psykologigymnasiet i Solna. Vi demonstrerade

Hycklar-Löf

första gången på Mynttorget i november 2016.

– I början av detta året var det ett projekt mot islamofobi i Solna och samtidigt i olika städer. Återigen demonstrerade vi. Hela skolan ställde upp, 200 elever. Det är ett bra stöd för oss på skolan.

– För två veckor sedan tog en kompis med mig till Ensamkommandes Riksförbunds centrum i Malmö. Vi diskuterade mycket om varför ensamkommande mår så dåligt. Många tar droger och många försöker ta sitt liv. Det är så oroande med väntetiderna, man vet inget om framtiden och man bor utan föräldrar.

– Det är viktigt med stöd, utbildning och aktiviteter. Det blir att man annars hela tiden tänker på sin asylprocess och får svårt att koncentrera sig på någonting annat.

35 369 registrerades som ensamkommande år 2015, varav 19 482 stycken har fått besked.

Av dem som Migrationsverket ansåg var under 18 år fick 66 procent permanent uppehållstillstånd och 3 procent tillfälligt uppehållstillstånd på 13 månader.

Av de 4 962 som fick sin ålder uppskriven till 18 år av Migrationsverket (först gjordes detta helt godtyckligt utan några medicinska undersökningar) fick 4 procent permanent och 6

ven bryr sig

inte nämnv är

t.

När jag träffar andra ensamkommande försöker jag ge dem hopp att kämpa, att integrera sig.

Jag frågar Shahmahmood vad han skulle vilja säga till Stefan Löfven om han träffade honom. Då visar han mig ett fotografi med honom och Löfven. De har redan träffats, men statsministern hade inte tid att prata. Men han skulle ju kunna skriva ett brev och ha med bilden.

– Jag kommer skriva att jag stödjer sättet att bygga ett land på, med olika folkgrupper, som Sverige. De som flyr från Afghanistan gör det inte för att de vill lämna sitt land eller sin familj. Ingen vill göra det för någonting. Vi flyr för att vi vill leva.

Jag har jättemycket smärta och sorg i mig. De som bestämmer i Migrationsverket har aldrig upplevt den smärtan. De bara leker med vårt hopp och vår förtvivlan. ■ procent tillfälligt uppehållstillstånd. De som under den långa tiden av väntan hunnit fylla 18 år, 1 986 stycken, fick enbart 16 procent permanent och 41 procent tillfälligt uppehållstillstånd.

Sanna Vestin menar att av de afghanska ensamkommande barnen fick 42 procent någon form av uppehållstillstånd. Om man inkluderar de som har överförts till andra EU-länder eller avskrevs direkt är andelen bara 33 procent.

INRIKES

29 JUNI 2017 # 1 258

4

Ett år in i ”Framtidens skola” kostnaden i mer stress och press på såväl barn som vuxna bli hög. Mer kostnadspress enligt samma modell är att vänta när ”Framtidens skola” nu omsätts i praktiken. Även om S-ledningens högerkurs ligger fast känner man pressen från ilskan mot ”Framtidens skola”.

Högerkursen är inte förhandlingsbar och nedskärningarna fortsätter enligt osthyvelsprincipen. Samtidigt sopas några av ”Framtidens skolas” impopulära frontfigurer bort: BUN:s ordförande Carina Sammeli snuvades på vice kommunalrådsposten och skolchefen Karina Pettersson Hedman har fått sparken.

Men några bondeoffer kommer dock inte att imponera på de tusentals som har engagerat sig för en bättre skola och förskola och levande demokrati i Luleå.

Stordriften är ett sätt att skära ned på skola och förskola.

Ett år efter att Luleås S- och M-märkta stordriftsplan ”Framtidens skola” började verkställas är skolkämparnas anklagelser bekräftade: stordrift är ett sätt att skära ned på resurserna för skola och förskola. Det står också klart att den stora proteströrelsen mot projektet fortsätter att skapa ringar på vattnet.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

S

kolavslutningen för ett år sen innebar stängningen av den 115 år gamla Svartöstadsskolan – det första, framhastade steget i den omstruktureringsplan som Socialdemokraterna i Luleå har drivit igenom med stöd av Moderaterna, det lilla Landsbygdspartiet (LPo) och toppklicken bland Barnoch utbildningsförvaltningens (BUF) tjänstemän.

S-ledningen forcerade igenbommandet av Svartöstadsskolan för att slå fast sin orubbliga vilja att genomföra ”Framtidens skola”, trots den massiva och aktiva opinionen emot planen.

Som salt i såren vägrade S & Co också att genomföra folkomröstningen om ”Framtidens skola”.

Ett år senare kan det verka som att kommunledningens kalkyler

fallit ut enligt plan – ”Framtidens skola” är ett faktum och de samordnade protesterna har mattats av betydligt, även om de inte har försvunnit. Men priset för att vinna slaget om ”Framtidens skola” kan mycket väl bli ett förlorat krig.

Rättvisepartiet Socialisterna, vars aktivister från start har spelat en nyckelroll i att ena och samordna motståndet mot stordriftsplanen, konstaterade direkt att skolpolitikernas floskelkavalkad var ett illa dolt försök att dölja det verkliga huvudsyftet med ”Framtidens skola”: att utnyttja arbetskraften hårdare genom att koncentrera fler barn på färre enheter, och därmed ”spara” pengar.

I sitt budgetförslag inför 2017-

2020 påstår S att de ska ”satsa” på skola och vård, men i själva verket planerar de att fortsätta den nedskärningspolitik som redan har påbörjats. Alla förvaltningar ska skära sina kostnader med fyra procent till år 2020. För BUF innebär det nedskärningar på 60 miljoner kronor, vilket alltså mer än omintetgör ”satsningen” på 55 miljoner kronor.

Skola och förskola har redan påtvingats nedskärningar. I år har till exempel förskolor med tre eller fler avdelningar fått minskade anslag per barn för att, som (den nu sparkade) skolchefen förklarade, utnyttja ”stordriftsfördelar”.

Resultatet märks redan i större barngrupper. Som så många ”effektiviseringar” kan den verkliga

Nu behöver lärdomarna av striden diskuteras – vilken sorts skola och samhälle vill vi ha och vad krävs för att nå dit?

Rättvisepartiet Socialisterna menar att centraliseringshetsen, som drabbar inte bara skolan och inte bara Luleå, är en del av att ytterligare anpassa välfärden till de marknadsnormer som kräver att organisationer ska slimmas in på bara skinnet.

För att säkra en framtidens skola och förskola där alla barns behov verkligen kommer först krävs att samhällets resurser ägs gemensamt och fördelas demokratiskt – en socialistisk samhällsomvandling. ■ Luleås skolchef Karina Pettersson Hedman sparkades den 7 juni.

Hennes fall dämpas dock av en fallskärm på tre miljoner kronor.

Samma summa sades vara den helt oacceptabla kostnaden för den folkomröstning om ”Framtidens skola” som över 8 000 lulebor krävde och som S, M och LPo körde över. Siffrorna formulerar en obarmhärtig dom över S-styret i Luleå kommun. ■

Vinsterna ökar för välfärdens plundrare

P

tyder också att Attendo mer än fördubblar sin aktieutdelning, och kommer att dela ut nästan 200 miljoner av vinsten till aktieägarna” (SVT den 16 februari).

I år fortsätter Attendo, som numera finns på börsen, att redovisa ökade vinster. Under första kvartalet i år blev vinsten 273 miljoner kronor.

Kapitalisterna känner uppenbarligen att de har politikernas stöd för fortsatt plundring av välfärden. Det i sin tur har fått riskkapitalisterna att kasta sig över de snabbt växande e-hälsobolagen.

Den digitala vården har blivit spekulanternas nya kassako.

Även de privata skoljättarna Academedia och Internationella engelska skolan, som båda har börsnoterats, redovisar en ökad omsättning och vinst i år.

Det krävs en omedelbar stopplag mot privatiseringar och utförsäljningar jämte att tidigare privatiseringar rivs upp samt att LOV (Lagen om valfrihetssystem) skrotas.

• Välfärd utan vinst. Vård, skola och omsorg ska drivas i offentlig regi utan vinstsyfte, och verksamheten ska styras demokratiskt av de anställda och brukarna. ■ Per Olsson

Vanligt folk får lida när välfärdsplundrarna skär guld med täljkniv.

Foto: Public Domain

lundring av välfärden är ett lönsamt rån. Ifjol gjorde de 10 största privata vård- och omsorgsbolagen en sammanlagd vinst på 4,3 miljarder kronor. Den totala vinsten var hela 750 miljoner kronor mer än ifjol, enligt tidningen Dagens Samhälle.

De privata vård- och omsorgsbolagen totala vinst år 2016 skulle räcka till nära 10 000 nya välfärdsjobb. Men istället går en del av vinstmiljarderna rakt ner i ägarnas fickor, eller till expansion utanför Sveriges gränser. År 2016 blev ett rekordår för Attendo med en vinst på 649 miljoner kronor. Vinstökningen ”be-

29 JUNI 2017 # 1 258

I korthet

Ockupanterna i Sollefteå vägrar att ge upp.

5

Elever får inte lära sig simma i skolan

S

Foto: Andrew Herbert

imkunnighet På grund av bristen på kommunala simhallar tvingas många idrottslärare att ge elevers simkunnighet godkänt, trots att de inte kan simma eller i vissa fall inte ens har satt sin fot i en simhall för undervisning. En annan orsak är att vissa rektorer kräver att de ska ha fått godkänt då det är en lagstadgad skyldighet. Det skriver Svenska Dagbladet (SvD) den 26 juni.

– De flesta simhallar behöver byggas om. Men då bygger man dyra vattenpalats istället för enkla, och fler, simhallar, säger Mona-Lisa Wernesten, verksamhetsutvecklare vid Svenska Livräddningssällskapet, till SvD. Hon är också kritisk till att elevernas simkunnighet är en fråga om ekonomi och menar att föräldrar inte ska behöva betala för privata simlektioner för att deras barn ska kunna simma.

Enligt en Novusundersökning från år 2015 lärde sig endast 7 procent att simma via skolan, medan 49 procent lärde sig via simskola.

Minskade bidrag stänger HVB-hem

B

Ockupationen

idrag När staten ger kommunerna minskade bidrag per ensamkommande ungdom på HVB-hem (hem för vård eller boende) tvingas flera stänga ned eller omvandlas till stödboenden. Det innebär också att en stor del av personalen varslas. Det rapporterar Sveriges Radio P4 Göteborg den 26 juni.

11 boenden i Göteborg har eller kommer att stängas ned, och ytterligare fem omvandlas till stödboenden där det inte kommer att finnas personal dygnet runt. Denna omvandling och varslet av så många anställda oroar gruppchefen på boendet på Jacobs gata, Miriam Friedlander: – Man tappar strukturer och ungdomarna tappar sina kontaktpersoner. Sen är det ju en övergång för att lära känna ungdomarna och bygga förtroende, säger hon till SR.

fortsätter i Sollefteå V Ockupationen i Sollefteå sjukhus tuffar på. Efter ett nytt ockupationspass kan jag konstatera att ilskan mot de ledande politikerna och tjänstemännen inte har avtagit, utan snarare tilltagit.

SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

K

vällen innan vårt besök, den 21 juni, hade regionrådet Nina Fållbäck-Svensson gått ut och förbjudit personalen att bära knappar med stöd till ockupationen. Resultatet blev att i stort sett all personal – från städare till läkare – köade på morgonen för att köpa en knapp och sätta på sig. Några fotograferade sig med knapparna på och mejlade bilden till regiondirektören.

Samma dag hade regionfullmäktige möte. Våra medockupanter raljerade över att man hade säkerhetsvakter på mötet.

– Det brukar de inte ha. De är rädda för oss, sa en av dem.

Under regionfullmäktiges möte togs det efter debatt beslut om att byta namn till region Västernorrland. Namnbytet kommer att kosta minst 6 miljoner kronor. Ledamöter från Sollefteå protesterade mot namnbytet och kostnaden. Gunnar Fors (V) uttryckte sig så här:

– För vilka är det en viktig fråga i vårt län? Jag tror att det är en viktig fråga här i rummet och inte på många andra ställen.

Offensiv har tidigare rapporterat om den enorma miljonrullningen i landstinget.

I dagarna har det lagts fram ett förslag om alternativa driftsformer för sjukhuset i Sollefteå. Kritiker finns det. De reagerar mest mot att det inte sägs något om vilka verksamheter som ska omfattas av en eventuell upphandling. Är det bara nuvarande verksamheter eller ingår också kirurgi, ortopedi och BB, verksamheter som nu är nedlagda i Sollefteå?

Man är rädd för att det blir svårt att få tillbaka verksamheter om det inte skrivs in i ett avtal. Efter tre år, när ett eventuellt avtal ska omförhandlas, blir det svårt att få tillbaka verksamheter som har försvunnit.

Ockupationen fortsätter. Sollefteå­ borna har fått nog. Vad är alternativet? Alternativet måste vara att staten går in och stöttar svaga regioner.

I dagarna offentliggjordes en utredning från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) om sjukvården i Jämtland. Enligt SKL är befolkningsunderlaget i Jämtland för litet för att klara ett så stort sjukhus som det i Östersund.

En del vårdcentraler skulle också behöva läggas ned. Det finns inget konkret förslag än, men tankarna är illavarslande. Även i glest befolkade landsändar bor det folk som är i behov av sjukvård. Det kan inte vara rimligt att man ska behöva åka långa sträckor (över 5 mil) för att få träffa en läkare. Staten måste garantera en god vård för alla, vare sig man bor i Ankarvattnet i Jämtlands fjällbygd eller i Saltsjöbaden.

Våra medockupanter har redan tankarna på nästa val. ”Vilket parti ska vi rösta på? Inget parti har protesterat mot den förda politiken.”

Ett undantag hittade man: vänsterpartisten Lars-Gunnar Hultin.

Vi pekade också på alternativet Rättvisepartiet Socialisterna, och många läste Offensiv intresserat. ■

Sahlgrenska anmäls till Arbetsmiljöverket

årdkrisen Arbetsmiljön på strokeenheten på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg har blivit såpass dålig att Vårdförbundet har gått vidare med en 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket. Patienttrycket har ökat, samtidigt som vårdplatserna har blivit färre och de åtgärder som arbetsgivaren har vidtagit är otillräckliga. Det rapporterar Vårdfokus den 26 juni.

– Det kommer fler och sjukare patienter som vi får snurra runt på. Vi skickar dem in och ut ur moduler. Utlokaliserar.

Det är stressigt. Personal slutar och de som är kvar får mer jobb, säger Stine Mathilde Fagerli, sjuksköterska och ett av Vårdförbundets skyddsombud på Sahlgrenska, till Vårdfokus.

Hon berättar också om hur hon är trött på att höra att man ska ”prioritera” när man berättar för cheferna om att man inte har tid till raster eller till att skriva avvikelser. Hon önskar att man slapp den ”etiska stressen”: – Om jag fastnar vid en patient får jag bara hoppas att det går bra för de andra. Och när jag har flera allvarligt sjuka patienter och behöver delegera arbetsuppgifter till undersköterskor upplever jag att jag förlorar helhetsbilden. Jag missar viktiga observationer och får svårare att göra bra bedömningar. Det får mig att tappa självförtroende och tilliten till mig själv i mitt yrke.

Jysks anställda löper hög risk för skador

A

rbetsmiljö Anställda på möbelföretaget Jysk löper stor risk för skador. Det slår Arbetsmiljöverket fast efter att ha inspekterat 13 butiker mellan den 1 januari 2016 och den 8 juni i år och hittat 97 brister med krav på åtgärder. Det skriver Handelsnytt den 26 juni.

– Den metod vi använder för att mäta den fysiska belastningen visar att det förekommer hög belastning vid manuell hantering. Det innebär att risken för överbelastning i rygg, axlar och armar är hög. Jag är inte förvånad att man får ont.

Företaget föreslår att man ska vara fler och lyfta. Men det innebär fortfarande manuella lyft, och det är inte mycket personal på de här arbetsplatserna, berättar Arbetsmiljöinspektör Annegret Ellinger för Handelsnytt. ■

ANALYS

29 JUNI 2017 # 1 258

Juni 1917: Bolsjevikern 6

Den här veckan för hundra år sedan marscherade 500 000 arbetare och soldater genom den ryska huvudstaden Petrograd, samtidigt som tiotusentals också demonstrerade i Moskva, Kiev och andra städer. Demonstrationerna den 1 juli (den 18 juni enligt den dåtida ryska kalendern), på uppmaning av de stödpartier till regeringen som vid den tidpunkten hade majoritet i sovjeterna (arbetar- och soldatråd), markerade ett viktigt nytt skede i den ryska revolutionen.

VINCENT KOLO

cwi@worldsoc.co.uk

A

vsikten var att visa stöd för den kapitalistiska provisoriska regeringen, men junidemonstrationerna gjorde raka motsatsen. De visade på regeringens fördjupade impopularitet inom arbetarklassen och de militanta skikten inom armén – de krafter som hade genomfört Februarirevolutionen då tsaren störtades.

Den första allryska sovjetkongressen började i Petrograd i början av månaden med en betydande majoritet för proregeringspartierna. Detta speglade dock inte den verkliga politiska stämningen i samhället. ”Kongressen bestod mestadels av människor som sade sig vara socialister i mars, men i juni tröttnat på revolutionen”, noterade Trotskij i Ryska revolutionens historia.

Soldater åtnjöt en större representation i sovjeterna än arbetare, ett faktum som stärkte de konservativa krafterna – särskilt i revolutionens första fas. Skiftningen till vänster var mer uttalad inom fabrikskommittéerna och arbetarklassen i stort, särskilt i Petrograd.

Mensjevikerna och socialistrevolutionärerna (SR), som stödde regeringen, fick stor majoritet i sovjeterna efter tsarens fall, då de politiska skillnaderna inom massrörelsen inte var helt klarlagda. De använde sovjetens starka auktoritet för att stödja en kapitalistisk regim som var oförmögen att uppfylla samhällets mest grundläggande behov.

I maj 1917 blev den p r o v i s -

oriska regeringen en koalition då tio representanter för öppet kapitalistiska partier gick samman med sex ”socialistiska” ministrar från mensjevikerna och SR. Lenin beskrev detta som ”en allians för att stoppa revolutionen”. Bolsjevikerna bedrev kontinuerlig agitation kring parollen ”Ned med de tio kapitalistiska ministrarna”, där de la ansvaret på sovjetmajoriteten att bryta med kapitalisterna.

Sovjetledarna hävdade att de försvarade den ”revolutionära demokratin”, en paroll som bolsjevikerna hänsynslöst kritiserade för dess brist på klassinnehåll: Vilken klass tjänade regeringen?

Detta kom att bli kruxet i den politiska striden mellan de bolsjevikiska delegaterna och sovjetkongressens majoritet. Detta ställdes ytterligare på sin spets i och med regeringens plan på att, under påtryckningar från sina imperialistiska allierade, påbörja en ny militär offensiv, vilket en gång för alla krossade myten om att regeringen stod för fred.

Lenin och bolsjevikerna kom fortsättningsvis att ”tålmodigt förklara” för massorna och bryta de kvardröjande illusionerna om koalitionspartierna, som dominerade sovjeterna. Bara en regering baserad på sovjeterna, som bröt med kapitalismen och inledde en socialistisk revolution, skulle kunna skydda de demokratiska landvinningarna från februari och leda samhället bort från kris och krig.

Den första allryska sovjetkongressen ägde rum i Petrograd mellan den 16 juni

017

n tione revolu atur a k s t y den r sarens dik sta t r edan kel s tade för fö e s t s lt , ör opp e te st ett h e sig t t t s a t s e å r g och ttiga ionen t det ens volut ch fa ar at kung r. Re över. are o arker e t n lika k b e m e c o b t r m 7 fi ld A 1 ok så so a vär mma år t r År 20 lden. en i k r t o c ä k n y v a r n ade e sa l fört h kvi og m skak verig e, pp til re oc och t händ av ho volter i S till arbeta ruari g b h e f c igen l o e i r r k t e r t e e f h i oc mv skrig fterg värld rkravaller ad so ra – e om v e tt dar . a s a t t a t ä r n Hung k ma a hu t ber d vin alets et at mt förklar ärme kapit er år a nde d d s u n k a u t d t n ä er och den 7 röstr omm tspropaga rartade siv k s he are u n n Offen r e e s g juli (den 3-24 juni ra hö sland . r s Rys besva u n t e a n t enligt den dåtida rysik utio isk d revol linist a t s ka kalendern). till en

-2

7 191

I bjärt kontrast mot den icke-valda provisoriska regeringen var kongressen, som Isaac Deutscher påpekade, ”den enda nationellt val-

18 juni-demonstrationen i Petrograd. På banderollerna står från vänster

da församlingen som då existerade i Ryssland”. De 820 delegaterna från hela Ryssland representerade 20 miljoner väljare i sovjeterna.

På kongressen hade vänsterminoriteten, som bestod av bolsjevikerna och deras allierade, blott en femtedel av rösterna. I blocket ingick Trotskij, som stod i full politisk solidaritet med bolsjevikerna men ännu inte formellt var medlem, och interdistriktorganisationen Mezjrajontsy som inom några veckor skulle följa Trotskij in i bolsjevikpartiet.

Trots en överväldigande majoritet på kongressen var stödpartierna till regeringen oroliga. Den bolsjevikledda minoriteten gick på politisk offensiv på alla frågor.

Under den första dagen drev de på för en debatt om den militära offensiven, som då var huvudnyheten i Ryssland. Men majoriteten avfärdade förslaget. Diskussionen skulle ha varit en formalitet, då offensivens planer redan var satta i

till höger ”För världsfred. All makt åt folket. Allt land till fo

rörelse, men rädslan för debatt visade sovjethögerns motvilja att ta ansvar för sin politik.

På fråga efter fråga var majoritetens roll tydlig. Frågan om 8 timmars arbetsdag, olöst sedan februari, röstades ned. Nationernas rätt till självbestämmande erkändes, men blev uppskjuten till en framtida konstituerande församling som också den kontinuerligt blev uppskjuten. Kongressen röstade för att ratificera koalitionsregeringen med 80 procent av rösterna.

Vänsterns huvudsakliga politiska attacklinje var sovjetmajoritetens vägran att bilda en helsocialistisk regering istället för en kapitalistisk koalition som knappt hade något stöd alls bland massorna. Detta bekräftades bara dagar innan kongressen i kommunvalen, som såg kadeterna – det största partiet i koalitionsregeringen – lida ett stort nederlag.

Idén om junidemonstrationen

uppstod ur en skarp politisk kamp på kongressen. En demonstration som bolsjevikerna kallade till den 23 juni (10 juni), mot krigoffensiven och attackerna på soldaternas rättigheter samt för att sätta press på sovjetledningen, möttes av en våldsam reaktion från majoriteten, som förvandlade kongressen till en egentlig rättegång mot Lenin och hans kamrater.

Kongressen drev igenom en resolution som förbjöd alla demonstrationer under en tredagarsperiod och hotade att utesluta bolsjevikerna från kongressen om de struntade i förbudet. Beslutet provocerade fram hårda debatter inom de egna leden, men bolsjevikerna beslöt sig till sist för att de taktiskt sett inte hade något annat val än att ställa in demonstrationen.

Tseretelli, en ledande mensjevik och minister i regeringen, ville gå ännu längre och manade till att bolsjevikerna skulle avväpnas. I

29 JUNI 2017 # 1 258

na ”blir en maktfaktor” 7

Krigsoffensiven

D

en 1 juli (18 juni) inleddes ”Kerenskijoffensiven” med att ryska trupper attackerade österrikisk-tyska positioner i Galizien, som idag är en del av Ukraina. Militärt var denna helt orealistiska plan ämnad att minska trycket mot de brittiska och franska trupperna på västfronten fram tills USA-trupperna, som gick med i kriget två månader tidigare, kunde förstärka dem. Den ”socialistiska” krigsministern Kerenskij, som utåt visade större optimism än de flesta generaler, hyllade starten på offensiven som en ”stor triumf för revolutionen”.

I verkligheten var målen helt kontrarevolutionära, såväl utrikespolitiskt (att trots förnekande fortsätta ett krig för att annektera territorier) som inrikespolitiskt (mot revolutionen och för att återetablera ett pålitligt kapitalistiskt statsmaskineri).

olket. Ned med de kapitalistiska ministrarna.”

verkligheten innebar detta att avväpna arbetarklassen. ”Det betydde också att avväpna soldaterna”, förklarade Trotskij.

Tseretellis ståndpunkt var inte bara hans egen. ”Det är dags att stämpla leninisterna som förrädare mot revolutionen”, krävde mensjevikernas tidning. Återigen var dessa ”socialister” bara ett eko av kapitalisternas krav, som visades av kadetledaren Miljukovs tal på kosackernas kongress kring samma tidpunkt där han fastslog ”det är dags att göra slut på dessa människor [bolsjevikerna]”.

Av rädsla för att förbudet mot bolsjevikernas demonstration ytterligare alienera arbetare och soldater i Petrograd föreslog dock mensjevikerna att en egen demonstration skulle hållas en vecka senare.

De trodde att det skulle visa att de fortfarande åtnjöt massornas stöd och stoppa bolsjevikernas tillväxt.

Det var en grov felräkning.

De officiella parollerna för demonstrationen var opportunistiska och otydliga för att ge sken av oberoernde gentemot regeringens politik. Det var vaga formuleringar som ”Allmän fred” och ”Demokratisk republik” såväl som ”Omedelbart sammankallande av en konstituerande församling” som, även om det var abstrakt korrekt, användes för att kringgå bolsjevikernas krav på ”all makt åt sovjeterna”.

Demonstranterna valde andra paroller. Massorna, som nästan helt bestod av arbetare och soldater och utan medelklassen som hade setts på tidigare demonstrationer, tog hela dagen på sig för att marschera förbi podiet där sovjetledarna stod och tittade på. Det var ett ändlöst led av banderoller med bolsjevikiska paroller: ”Ned med de tio kapitalistiska ministrarna”, ”Ned med offensiven” och ”All makt till sovjeterna”.

Demonstrationen ”visade den fullständiga bolsjevikiska triumfen bland Petrograds proletariat”, skrev Gorkijs tidning. Historikern Alexander Rabinowitch noterade att ”Havet av bolsjevikiska banderoller och plakat bara bröts av enstaka [officiella] kongressparoller”.

Junidemonstrationen var en dundrande väckarklocka för kapitalisterna och de socialistiska stödpartierna som i vilken utsträckning som massorna hade vänt sig emot dem. Men den hade också en stor påverkan på sina egna deltagare. ”Massorna såg att bolsjevikerna blivit en maktfaktor, och de vacklande drogs till dem”, kommenterade Trotskij detta.

Från detta skede och framåt skulle regeringen komma att använda sig av allt mer odemokratiska och repressiva åtgärder i sina försök att hindra det växande bolsjevikiska inflytandet bland massorna. ■

Kerenskij och hans nära allierade, mensjeviken Tseretelli, arbetade på denna plan i hemlighet, bakom ryggen på de andra ”socialistiska” ministrarna, som senare godkände planen, vilket också majoriteten i sovjeten gjorde.

Bolsjevikerna tog striden till den allryska kongressen där de första dagen lade en motion som manade till att ”omedelbart motsätta sig detta kontrarevolutionära angrepp, annars måste man ärligt ta på sig ansvaret för denna politik”. Denna motion röstades ned.

Offensiven var, för att citera Trotskij, ett ”monstruöst äventyr” och skulle resultera i ett nytt debacle för den ryska armén då 40 000 soldater dog och 20 000 sårades fram till slutet av juli. Utgången bekräftade bolsjevikernas varningar om att den ryska armén, desorganiserad av den kollapsande ekonomin och med dess moral i spillror, var oförmögen till ytterligare krigföring.

170 000 ryska soldater deserterade och lämnade fronten under offensiven.

Presscensur dolde från början den militära katastrofens fulla skala. De förfalskade rapporterna innebar ett visst skydd för regeringen under ”julidagarna” (en massbeväpnad demonstration i Petrograd som krävde att sovjeterna skulle ta makten) och dess efterspel, då bolsjevikerna falskt anklagades för att försöka störta regeringen och våldsamt förföljdes.

Då offensivens kollaps blev ett faktum utnämnde Kerenskij

den hårdföre generalen Kornilov till överbefälhavare. Inom loppet av några veckor utförde Kornilov ett genuint försök att störta regeringen.

Syftet med offensiven var att mobilisera nationalistiskt stöd bakom den provisoriska regeringen och att, än viktigare, ta tillbaka kontrollen över armén, få bukt på dess rebelliska manskap och återställa ”disciplinen” inom den.

Generalerna, som representerade den tsaristiska reaktionen, tryckte på för att upplösa garnisonen i Petrograd och förflyttning av de mest politiserade pro-bolsjevikiska förbanden till fronten.

De krävde en revision av ”Order nr 1” som offentliggjordes omedelbart efter februarirevolutionen och innebar att alla militära förband svarade inför sovjeterna snarare än inför regeringen och högsta befälet. Kontrarevolutionens strategi var att försvaga och senare strypa sovjeterna, men detta var omöjligt om inte länken mellan soldater och sovjeterna kunde brytas.

Offensiven följdes av en intensifierad kampanj mot bolsjevikerna och partiets antikrigslinje.

Kapitalistiska media förde en allt mer hänsynslös kampanj för att måla upp bolsjevikerna som instrument för den tyska regeringen, något som upprepades i de socialistiska pro-regeringspartiernas tidningar.

Uppsjön av lögner skulle komma att flöda över efter ”julidagarna” då bolsjevikerna stämplades som ”förrädare” och där särskilt Lenin utmålades som en ”tysk spion”, med ”beviset” att han färdades med tåg via Tyskland för att från sin exil nå Ryssland i april.

Inom några månader skulle ett växande skikt av de ryska kapitalisterna hoppas på att de tyska styrkorna – och ett ryskt militärt nederlag – skulle få ett slut på revolutionen och rädda dem från bolsjevikerna. Bolsjevikernas fasta och principiella motstånd mot kriget och Kerenskijs offensiv, trots en enorm press och förtal, gjorde till sist att soldaterna inom armén överväldigande stödde dem.

För att stoppa kriget var det, som bolsjevikerna förklarade, nödvändigt att fullborda revolutionen och störta kapitalismen i Ryssland och internationellt, med början i en arbetarregering baserad på sovjeterna. ■

INTERNATIONELLT

29 JUNI 2017 # 1 258

8

Trumps USA: 22 miljoner blir utan sjukförsäkring 22 miljoner amerikaner kommer att förlora sin sjukförsäkring under det närmaste årtiondet om Trumpcare införs. Bara under det första året skulle 15 miljoner förlora sin sjukförsäkring. Det framgår av en ny rapport från kongressens budgetkontor (CBO).

Kampen för sjukvård för alla måste trappas upp.

Ökat våld mot facken

A

rbetare och fackligt aktiva världen över blir allt hårdare attackerade med hot, våld, mord och fängelsestraff. Världsfacket ITUC har granskat läget för världens arbetare och släppt granskningen under namnet Global Rights Index.

Fackligt medlemskap har lett till att arbetare dödats i elva länder, och arbetare har utsatts för våld på arbetsplatsen i hela 59 länder i år.

MARTY HARRISSON Socialist Alternative (USA)

D

onald Trump lovade som presidentkandidat att avskaffa Obamacare (Affordable Care Act, ACA) och ersätta den med en mycket bättre sjukoch hälsovårdslag. Men det American Health Care Act (AHCA, eller Trumpcare), som röstades igenom i representanthuset i maj och som senaten snart ska rösta om, åstadkommer inget av detta.

Trumpcare, om den genomförs, utgör en vildsint attack på stora delar av arbetarklassen och de fattiga genom att bokstavligen talat döda eller förkorta livslängden för många som inte längre kommer att ha tillgång till livsavgörande sjukoch hälsovård.

Trumpcare kommer att öka försäkringspremieavgifterna och externa utgifter, vilket kommer bli mest kännbart för kvinnor, för många på landsbygden, för de äldre och för de med kroniska sjukdomstillstånd. Den avskaffar kravet på att sjuk- och hälsovårdsförsäkringar tillhandahåller ett minimipaket av viktiga förmåner, vilket skulle innebära att de går tillbaka till att inte täcka mental sjuk- och hälsovård och mödravård.

Den gör i allt väsentligt slut på utvidgningen av Medicaid (det statliga stödet till lågavlönades sjukoch hälsovård) och förbjuder alla budgetanslag för varje som helst slag av tjänst som tillhandahålls av Planned Parenthood (den amerikanska motsvarigheten till RFSU).

Livslånga tak för försäkringsutbetalningar kommer att återkomma.

Miljontals skulle tvingas återvända till de sjuk- och hälsovårdsoförsäkrades skaror, eller än värre, tvingas betala för försäkringar som de inte har råd att använda.

Intern splittring inom det republikanska partiet har vid två tidigare tillfällen hindrat att lagförslaget går till omröstning. ”Moderata” republikaner opponerade sig emot det för att det avskaffar en del av mest uppskattade förmånerna med Trumpcare, särskilt skyddet för människor med kroniska sjukdomstillstånd.

Det finns också flera republikaner i kongressen som anser att Trumpcare inte går tillräckligt långt för att upphäva Obamacare.

Republikanernas skoningslöshet och totala avsaknad av koppling till vanligt folks verklighet visades av North Carolinas republikanska kongressledamot Robert Pettinger som menade att om AHCA röstades igenom kan kroniskt sjuka bara flytta till en annan delstat där ACA-skydden inte har valts bort.

Republikanen Mo Brooks från Alabama uttalade att de kroniskt sjuka av princip bör betala mer för att hjälpa de ”som lever ett bra liv” och ”lever på rätt sätt”. Som om de som lider av bröstcancer eller kroniska hjärtsjukdomar lever moraliskt misslyckade liv.

Om Trumpcare genomförs blir effekten att miljarder dollar överförs från de fattigaste till de allra rikaste amerikanerna genom en omstrukturering (eller eliminering) av Medicaid.

Trumpcares nedskärningar i Medicaid eliminerar möjligheten till utvidgning, inför utgiftstak per capita och hindrar delstaterna från att ge budgetanslag till Medicaid. Kongressens budgetbyrå räknade ut att åtstramningen

av Medicaid skulle skära bort dryga 6 700 miljarder kronor från Medicaid under de kommande tio åren.

Nedskärningarna i Medicaid är ungefär lika stora som Trumps skattesänkningar för USA:s allra rikaste kostar. Skattesänkningarna ger de 400 rikaste skattebetalarna (de 0,00001 procenten) ett genomsnittligt årligt tillskott på omkring 60 miljoner kronor.

Trumpcare måste besegras och bytas ut mot en Medicaid för alla oavsett inkomst, anställning och juridisk status. Bernie Sanders populariserade under sin valkampanj kravet på en förbättrad Medicaid för alla och lade fram en detaljerad plan för hur detta skulle finansieras. Detta krav har ett starkt stöd – i maj 2016 uppgav 58 procent av de tillfrågade i en Gallupundersökning att de stödjer en ”federalt finansierad sjuk- och hälsovårdsförsäkring för alla amerikaner”.

Hälso- och sjukvårdsdebatten avslöjar återigen varför arbetare och fattiga behöver ett eget politiskt parti som kämpar för deras intressen och som inte tar emot några pengar från storföretagen, inklusive försäkrings- och läkemedelsindustrierna.

Protester har stoppat eller bromsat andra Trumpinitiativ. Trumpcare kan besegras genom en välorganiserad serie av upptrappade massprotester som kulminerar i en riksomfattande protestdag.

Facken, särskilt de fack som stödjer Medicaid och vårdfacken, måste bli med i kampanjen mot Trumpcare och för sjuk- och hälsovård för alla.

De kommande veckorna formerar sig till en kritisk och avgörande strid med de republikaner som är beredda att bokstavligen riskera folks liv för sin reaktionära agendas skull. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

I Mellanöstern och Nordafrika riskerar arbetare i ett antal länder att utsättas för våld och och att gripas om de är fackligt aktiva.

På många arbetsplatser saknas skydd för arbetarna, och främst utsatta är migrantarbetare. Ett exempel är Qatar, där ett stort antal migrantarbetare har dött under förberedelserna inför fotbolls-VM 2022 på grund av farliga arbetsförhållanden.

Antalet länder där arbetare utsätts för fysiskt våld och hot har ökat med tio procent på bara ett år, enligt ITUC:s Global Rights Index. ITUC visar även att tre fjärdedelar av de undersökta länderna nekar vissa eller alla arbetare kollektivavtal och strejkrätt.

Miljontals människor är förslavade.

Krigen och sönderfallet i Syrien, Irak, Libyen och Jemen har lett till att arbetsrätten har försämrats eller helt försvunnit.

I Jemen har över 650 000 offentligt anställda varit utan lön i över åtta månader. I afrikanska länder som Nigeria, Benin och Zimbabwe har många arbetare blivit avstängda eller sparkade från jobbet för att de har strejkat.

I Sydkorea har den fackliga ledaren Han Sang-gyun suttit fängslad sedan år 2015 på grund av att han organiserade demonstrationer mot regeringens arbetarfientliga lagförslag. I Kazakstan har fackliga ledare gripits när de har kallat till strejk.

Dessa är bara exempel på vad arbetare och fackliga får utstå som en följd av den repression och förtryck som följer i den hårdnande kapitalismens spår. ■ Louise Strömbäck

29 JUNI 2017 # 1 258

9

Var 3:e sekund tvingas någon fly FN:s flyktingorgan UNHCR utkom den 19 juni med den årliga rapporten Global Trends som visar hur situationen och förhållandena för flyktingar runt om i världen är. Och rapporten är skakande.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

Syrien står fortsatt för flest antal totala flyktingar och internflyktingar i världen, med 12 miljoner (omkring två tredjedelar av dess invånarantal). Om man räknar bort flyktingsituationen för palestinier, som har pågått under väldigt lång tid, är de övriga länderna med flest totala flyktingar ifrån Colombia (7,7 miljoner, varav nästan alla är internflyktingar), Afghanistan (4,7 miljoner), Irak (4,2 miljoner) och Sydsudan (3,3 miljoner).

Vidare uppges att hälften av alla flyktingar i världen är barn, men då räknar man inte med de 75 000 ensamkommande flyktingarna i världen. Antalet asylsökande i världen är enligt rapporten 2,8 miljoner.

En halv miljon flyktingar har ”återvänt” till sina hemländer sedan fjolårets rapport, men många av dessa fall handlar om afghaner som brutalt har utvisats dit. Även 6,5 miljoner internflyktingar har fått nya hem, men UNHCR beskriver båda dessa fall milt med att de har ”återvänt till icke ideala förhållanden där de möts av osäkerhet”.

Samtidigt som situationen runtom i världen blir allt värre fortsätter Fort Europa – ett projekt som bara har till syfte att gynna EU:s kapitalistiska elit och samtidigt splittra motståndet underifrån mot ökade orättvisor – och resten av västvärlden att resa sina murar allt högre.

Hetsen mot flyktingar trappas upp från såväl borgerliga media som politiker och myndigheter. Polisen beordras bedriva klappjakt på flyk-

edina

Två tredjedelar av alla flyktingar, eller 40,3 miljoner, är så kallade internflyktingar, fördrivna i sina hemländer. Under fjolåret var Syrien fortsatt det land som flest flydde från (5,5 miljoner) på grund av det pågående kriget. Det innebär också att grannlandet Libanon rymmer flest flyktingar i förhållande till sitt invånarantal, där var sjätte person i landet är en flykting, följt av Jordanien (en av elva) och Turkiet (en av 28).

Konflikten i Sydsudan är också en bidragande faktor till antalet flyktingar i världen, och totalt har 1,87 miljoner flytt landet sedan i juli 2016

då de pågående fredsförhandlingarna bröt samman. Sydsudan står också enligt rapporten för det snabbast växande antalet flyktingar just nu.

Foto: Natalia M

H

ela 65,6 miljoner är tvingade på flykt på grund av samhällssystemets fasor: Krig, terror, våld, förföljelse och förtryck. Det är en ökning med 300 000 jämfört med fjolårets totalsiffra och nära en fördubbling jämfört med år 1997, då 33,9 miljoner var på flykt. Under år 2016 tvingades 10,6 miljoner fly sina hem, vilket innebär att någon var tredje sekund tvingades på flykt. Totalt är idag var 113:e person en flykting, vilket är en brutal påminnelse om och ett fruktansvärt mått på vilket slags samhälle vi lever i.

– Hur man än räknar är detta en oacceptabel siffra och det visar mer än någonsin behovet av solidaritet och gemensamma insatser för att förhindra och lösa kriser samt tillsammans se till att världens flyktingar, internflyktingar och asylsökande är fullgott skyddade och tas hand om medan vi letar efter lösningar. Vi måste göra mer för dessa människor. I en värld fylld av konflikter behöver vi beslutsamhet och mod, inte rädsla, kommenterade FN:s högkommissarie för flyktingar, Filippo Grandi, rapporten i UNHCR:s pressmeddelande.

tingar och de ifrågasätts och misstänkliggörs hela tiden.

Dessutom använder man fruktansvärda terrordåd för att trappa upp rädslan och piska upp hatet mot människor med icke västerländsk etnicitet. Nazistiska terrordåd, eller terrordåd/hatbrott från vita personer, lägger man dock ingen särskilt vikt på och sällan klassas det ens som terrordåd.

FN:s högkommissarie för flyktingar, Filippo Grandi, har rätt i att det behövs solidaritet och gemensamma insatser, men inom ramen för kapitalismen är det omöjligt att råda bot på grundorsakerna till att människor tvingas till flykt.

Vapenindustrin är en mångmiljardindustri där fortsatta krig och konflikter är bästa receptet för fortsatta vinster, och olika storföretags och imperialistiska staters intressen i naturresurser, billig arbetskraft och geopolitiska områden innebär att arbetarklassens folk och dess intressen helt körs över – via krig, utsugning, exploatering med mera.

För att verkligen förändra situationen till det bättre krävs det att gräsrotsorganisationer, fackföreningar och alla arbetarklassens folk går samman i gemensam kamp mot kapitalismen. Det handlar om att bygga upp demokratiska arbetarrörelser som för kamp mot krig, rasism, klassklyftor och högerextremism i alla dess former. ■

Rättvisepartiet Socialisterna säger:

•S toppa tvångsutvisningarna och polisjakten på flyktingar.

• Återinför asylrätten. Amnesti för ensamkommande. flyktingbarn och papperslösa.

•R iv Fort Europas murar. Säkra vägar till Europa för flyktingar.

Avskaffa Dublinförordningen.

Riv upp EU:s avtal med Turkiet och Afghanistan.

• Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar.

• Gemensam kamp för jobb, välfärd, bostad och ökade resurser till kommunerna – låt rika, banker och storföretag betala.

• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism.

• Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.

Trots alla löften – inga pengar mot svältkatastrofen

Jemen är ett av de länder med pågående svältkatastrof.

I fyra länder – Jemen, Nigeria, Somalia och Sydudan – hotar en ny fruktansvärd svältkatastrof. Minst 20 miljoner människor riskerar att dö.

I det krishärjade Jemen dör ett barn varje tionde minut av svält och sjukdomar som kunde botas.

Till följd av de katastrofala förhållanden som råder hotas dessutom landet av en de värsta koleraepidemierna I modern tid. Över tusen människor har redan dött och 200 000 misstänks ha smittats.

Trots alla löften levererar regeringarna inte de pengar man har lovat till FN:s hjälpprogram. ”I början av året larmade FN om att man behövde miljarder dollar för att finansiera ett humanitärt svar på den kris som riskerar att 20 miljoner människor svälter ihjäl. Men fem månader senare är reponsen på denna begäran dystert liten. FN har bara fått en tredjdel av vad man tror sig behöva och det ser inte ut att bli mer”, rapporterade Washington Post den 3 juni.

För Jemens del innebär denna skandal att FN:s World Food Programme i juni endast kunde bistå 3,3 miljoner av de 6,8 miljoner som man anser är i deseprat behov av mat för att överleva.

I Nigeria är det ännu färre av de svältande som får någon näring.

Om bara en procent av de miljarder som regeringarna spenderade på militären användes för att bekämpa hungerns skulle svältkatastrofen kunna undvikas. ■ Per Olsson

INRIKES

29 JUNI 2017 # 1 258

10

Svara naziterrorn med kamp Tre nazister i Göteborg stod i förra veckan åtalade för bombdåd med kapacitet att döda. Måltavlor var Syndikalistiskt Forum och två flyktingförläggningar.

OFFENSIV offensiv@socialisterna.org

V

id det andra bombattentatet, mot en flyktingförläggning i Västra Frölunda den 5 januari, sprängdes bomben när en städare skulle kasta sopor i en container. Han fick livshotande skador, med två brutna ben och splitterskador. Fler än 60 flyktingar evakuerades från boendet.

Samtliga bomber har tillverkats på samma sätt och hade enligt åtalet sprängkraft att ”döda en människa i dess omedelbara närhet”. Vid Syndikalisternas lokal, den 11 november förra året, hade bomben fästs vid en cykel utanför. En ruta krossades när bomben exploderade. Den tredje gången, på flyktingförläggningen i Lilleby på Hisingen den 25 januari, var en vaktmästare nära att ta upp bomben men han blev misstänksam, vilket räddade honom. Alla boende fick lämna platsen och polisens bombtekniker kallades in.

Åklagaren, Mats Ljungqvist, medger att attentaten ”är en mycket, mycket ovanlig händelse. Valen av mål är logiska med tanke på den anknytning de åtalade har till extrema åsiktsuppfattningar”.

Men han vägrar att åtala nazisterna för terrordåd. Han säger sig inte kunna se ”att gärningarna allvarligt har destabiliserat politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.

Inte heller att attentat mot flyktingförläggningar och flyktingar generellt kan anses innefatta att allvarligt injaga fruktan hos befolkningsgrupp [...] Men då kan man säga att de här gärningarna kanske inte räcker för att skapa skräck i hela Sveriges befolkning”. (GöteborgsPosten den 9 juni).

Som om bomber som kan döda vem som helst som råkar vara i närheten inte skulle vara skrämmande. Till och med terrorforskaren Magnus Ranstorp har en annan uppfattning och menar att det handlar om terror.

Alla tre åtalade är kända medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen, den organisation som idag helt dominerar bland landets nazister.

NMR har genomfört hotfulla mar-

Antirasister behöver samlas i en kraftfull rörelse mot nazism och terrorism.

scher på 1 maj och andra dagar, attackerat fredliga demonstrationer och fredliga förbipasserande, och ska nu närmast delta under Almedalsveckan. De tre har mest troligt tillhört samma ”kampgrupp” inom NMR. Bland åklagarens bevis finns också en bandinspelning från samma tid som bombdåden där Viktor Melin predikar till sin gud, ”Allfader Oden”, med löftet att ”vi ska ta

Kampen mot nazismen i Tyskland KLAND AZISMEN I TYS KAMPEN MOT N

Rättviseböckers Kampen mot nazismen i Tyskland av den ryske revolutionären Leo Trotskij ges för första gången ut på svenska och innehåller ovärderliga lärdomar för den antifacistiska kampen idag.

PRIS:

199 kr

PORTO

på svenska För första gången istarkiv.se i samarbete med marx

ndd 1 Kampen mot nazismen.i

tillbaka vårt land”, från judar och muslimer. Åklagaren visade hur Thulin och Melin har riktat kritik mot NMR-ledningen för att inte vara tillräckligt våldsinriktad. NMR har förstås officiellt tagit avstånd från dåden. Nazister är inte främmande för taktik, särskilt inte om de hoppas på ett genombrott i Almedalen och i nästa val.

För alla andra måste dådet ses

2016-10-17 15:55

som ett terrorbrott och behandlas därefter, där ansvaret ligger på nazismen och dess organisationer. Att dessa har fått större utrymme beror i sin tur på statens brutala politik mot flyktingar och högerpolitiken i allmänhet, samt det svaga motståndet från framför allt fackföreningsrörelsen. Antirasister måste samlas i en kraftfull rörelse mot nazism och terrorism – för rätten till asyl och rätt till välfärd för alla. ■

Hundraåringen

som gjorde revolution beställ boken av och om Amaltheamannen Anton Nilson

Boken om den legendariske socialisten och aviatören (flygaren) Anton Nilsons dramatiska liv (1887-1988) är en verklig, osminkad och sanningsenlig självbiografi.

Boken redovisar en ung revolutionärs dramatiska liv, som säger mycket om både den svenska arbetarrörelsens stormiga pionjärtid och den ryska revolution för 100 år sedan, som Anton Nilson anslöt sig till och kallade “en eruption i mänskligheten”.

parier har tagit plats i Uttalade nazistpart i och Slovakien samt lamenten i Grekland a nazistgrupper amm Vålds . entet EU-parlam nd Finla ge, Sveri i na marscherar på gator men, hur har den och Norge. Vad är nazis hotet stoppas? uppstått och hur kan i r varit mer akuta än Aldrig har dessa frågo till av 1920-talet fram Tyskland från slutet de i januari 1933.

Hitlers maktövertagan ären Leo Trotskij analy Den ryske revolution uppmanade arbetarröserade, varnade och med men nazis mot t relsen till en enhetsfron annan. en klarhet som ingen läsas Dessa texter behöver av alla antirasister idag.

Beställ genom att e-posta rs@socialisterna.org + eller ring 08-605 94 00.

Foto: Offensiv

Bevisen och indicierna mot de tre nazisterna är mycket starka. DNA från den huvudåtalade, Viktor Melin, 24 år, finns på två av bomberna, liksom på cykeln utanför Syndikalistiskt Forum. Han åtalas för att ha tillverkat och placerat ut bomber.

Viktor Melin deltog tillsammans med medåtalade Anton Thulin, 20 år, på ett paramilitärt träningsläger för nazister i St Petersburg i augusti ifjol. Polisen har bilder där de iklädda uniform står uppställda med Kalasjnikovs. Inför dådet på Hisingen har de båda köpt delar till bomberna och haft spaning på förläggningen i Lilleby.

Den tredje nazisten, 51-årige Jimmy Jonasson, åtalas för att sprängmedel och kablar kom från hans förråd. I hans dator, i en mapp

med namnet ”terror”, fanns beskrivning på bombens tillverkning och tidsutlösning.

Viktor Melin och Jimmy Jonasson åtalas för mordförsök på städaren som skadades. Alla tre åtalas för allmänfarlig ödeläggelse. Trots de allvarliga brotten har Anton Thulin varit på fri fot inför rättegången, medan de båda andra har suttit häktade. Dom har ännu inte fallit.

Inbunden, 352 sidor med historiska bilder.

Offensivs pris: 212 kr plus porto 69 kr.

Beställ: offensiv@socialisterna.org

PRIS:

212 kr

+ PORTO

Luleå:

Eskilstuna:

Sundsvall:

För info: 079-340 59 97.

Rapport från sommarlägret Tid: Tisdag den 4 juli kl 18:30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Militärkupperna i Latinamerika Tid: Torsdag den 6 juli kl 18:30.

Plats: Boforsgatan 1, Farsta.

För info: 072-524 42 95

För info: 073-373 33 61

Umeå:

Karlskoga: För info: 073-310 70 87.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Obs! RS Sthlm:s partiföreningar kommer att ha gemensamma möten under sommaren!

Södertälje:

Haninge:

Malmö-Lund:

Obs! Vi går på RS Sthlm:s möten under sommaren (se ovan)!

För info om möten: 072-524 42 95.

Inte långt kvar till målet

D

et är slutspurten nu och vi har hittills samlat in 40 316 kronor. Det är drygt 80 procent av målet och en ökning med 3 182 kronor sedan förra veckan, trots midsommarhelgen!

Norrbotten behåller sin ledning medan det finns mycket konkurrens mellan Stockholm, Mellansverige och Västsverige om andra plats.

Månadens resultat innehåller också 93 nya prenumerationer varav tretton är via autogiro (AG).

AG-prenumerationer är en viktig inkomstkälla för oss, men också en förutsättning för att Offensiv varje vecka ska kunna erbjuda en Procent av mål

Norrbotten

För info: 73-740 39 54.

För info: 070-885 44 86.

Borås:

Rapport från sommarlägret Tid: Måndag den 3 juli kl 18:00.

Plats: Yxhammarsgatan 8.

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Rapport från sommarlägret Tid: Måndag den 3 juli kl 18:00.

Plats: Bokcaféet i Sandeslätt.

För info om mötena: 073-501 21 37.

OBS! Under sommaren kommer alla partiföreningar i Göteborg att ha gemensamma veckomöten.

socialistisk analys av lokala och internationella händelser. Hjälp oss att fortsätta med vår unika rapportering om kampen, varhelst den äger rum. Ta en AG-prenumeration nu för bara 40 kronor per månad.

Du kan självklart också stödja vårt arbete genom att swisha ett bidrag till 123-240 32 85 eller via PlusGiro 87 96 49-2 och märk det som ”bidrag”. Tack! ■

Västerbotten

Totalt

80% 40 316 kr

Mellannorrland Stockholm

9 129 kr

Sydsverige

400 kr

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

•R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

Antirasism & asyl

PROGRAM 2017

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

19 840 kr 1 551 kr

En skola för alla

Rusta upp välfärden

1 364 kr

Västsverige

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

700 kr

Mellansverige

Nej till militarismen

Klimat- och miljöhot

6 582 kr

BRÄNNANDE

29 JUNI 2017 # 1 258

Stöd hamnarbetarnas kamp Situationen i Göteborgs hamn har förvärrats allt mer sen APM Terminals förklarade krig mot hamnarbetarna och Hamn4an för över ett år sedan. 160 är varslade om uppsägning och detta efter att borgerligheten slutit upp bakom det antifackliga APMT och gett sig på såväl strejkrätt som föreningsrätt, vilket gett arbetsgivaren självförtroende för att kunna genomföra attackerna.

Antifackliga APM Terminals vill sparka 160 anställda och knäcka Hamn4an.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

S

edan privatiseringen av Göte­ borgs hamn år 2011 har situ­ ationen blivit värre och Unio­ nen lade ner sin klubb förra året på grund av att APMT omöjliggjorde det lokala fackliga arbetet.

Varslet om uppsägning är ett försök att krossa det stridbara Hamn4an, vilket förstärks av att förhandlingen om uppsägningar och omläggelse av arbetet hittills har tagits mellan Transportarbe­ tareförbundet och APMT i Stock­ holm.

I skrivande stund har dock medlarna föreslagit att samtal skulle ske den 27 juni mellan ar­ betsgivaren och Hamn4an, som representerar 85 procent av hamn­ arbetarna i containerterminalen.

APMT är ett multinationellt bolag som ägs av ett av världens största företag, A.P. Møller-Mærsk A/S, och för de finns det stora pengar i att attackera fackliga rättigheter.

Nästa gång kan det vara oljearbe­ tarna, de som jobbar på rederier­ na eller Netto som man också äger och även andra företag som kän­ ner lukten av större profiter.

Det här handlar inte om en­ skilda arbetare eller en enskild fackförening, utan ytterst om hela arbetarklassen och dess rätt att organisera sig och försvara sina rättigheter.

Därför är det viktigt att delta i den stöddemonstration som hålls i Göteborg den 29 juni, Drott­ ningtorget kl 17.30. Det är nu det finns en möjlighet att bygga en rö­ relse som inte bara stoppar attack­ erna mot de fackliga rättigheter­ na, utan också sparkar ut APMT från hamnen och återkommuna­ liserar den under arbetarnas de­ mokratiska kontroll.

Hela fackföreningsrörelsen måste beslutsamt och enigt stoppa dessa attacker. Alternativet idag är an­ nars att 160 arbetare förlorar sina jobb och den S-ledda regeringen genomför en lagändring som be­ tyder ytterligare inskränkningar i strejkrätten och som öppnar för gula, företagsvänliga, fack. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Sari Hevosaho

Gå med i

Foto: Göteborgs hamn

Hittills har borgarhetsen mot ma­ joritetsfacket i svenska hamnar varit hämningslös. Kraven på att regeringen ska blanda sig i konflik­ ten blir bisarra när arbetsgivarpar­ ten är den som har startat och allt eftersom trappat upp konflikten.

Senaste strejken som Hamn4an genomförde var i januari och man drog tillbaka sitt senaste strejk­ varsel på uppmaning av andra par­ ter då det ansågs att det fanns möj­ lighet till förhandling. I efterhand verkar det som att högern och arbetsgivarna har försökt trötta ut hamnarbetarna så att dessa inte går ut i kamp.

Trots borgerliga media, poli­ tiker och borgare har det funnits en opinion till stöd för hamnar­ betarna bland andra arbetare. Det

märks att det finns en förståelse och sympati för deras kamp, och den måste nu omvandlas till ett ak­ tivt stöd.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.