Offensiv 1259

Posttidning A

6 juli 2017 / # 1 259 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Vänstervind bäddar för Corbyn & Toryregeringens fall

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

”Flyr för att överleva kriget”

12 3

Stödmanifestation för hamnarbetarna

9

Jobstown vann: Åtalade frias

Foto: Paul Mattsson

11

– läs mer på sid 5

Ny gruvboom hotar miljön

För fem år sedan fanns det inga gränser för optimismen om gruvbranschen i Sverige.

Sedan rasade priserna och konkurser följde. Nu finns det

tecken på en ny boom. Riskerna för miljön och samhället kommer att vara desamma som senast.

– läs mer på sid 4

Vredens dagar - om Ådalens historia

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

6 JULI 2017 # 1 259

2

GÖR OMEDELBART SLUT MED RUT

TRUMPS KRIG FÖR KOL OCH OLJA

I

R

Foto: Public Domain

utavdragen som infördes för precis tio år sedan mås­ te avskaffas – helt och ome­ delbart.

Den 1 juli 2007 trädde lagen om skattereduktion för hushållsarbete i kraft. Denna skattereduktion – rut­ avdraget (rut är en förkortning för rengöring, underhåll och tvätt) – var ytterligare en skattesubvention till de välbärgade som kunde låta någon annan städa det egna hem­ met. Sedan dess har rut utvidgats och idag kan skatteavdrag också gö­ ras för exempelvis trädgårdsarbete, flytt- och it-tjänster och lagning av vitvaror. Men det är samma kvin­ nofälla – det är främst kvinnor som arbetar i ”rutbranschen” där löner­ na är låga och jobben otrygga. Un­ dersökningar har visat att bara en procent av de tusentals rutföretag som finns har kollektivavtal.

Det är i huvudsak höginkomst­ tagare i storstäderna som gör rutav­ drag. ”Var femte person i Danderyds kommun, med högst medelinkomst i Sverige, gjorde rut­ avdrag 2016.

Motsvarande andel i glesbygdskom­ muner med lägre medelinkomster låg på runt tre procent. Vid Kar­ laplan på Östermalm i Stockholm gjorde 21,3 procent rutavdrag (me­ dianinkomst 31 795 kronor) som kan jämföras med 0,3 procent i Fit­ tja (median­inkomst 12 970 kronor).

Det är de välbeställda som vänder sig till staten för bidrag, för att låta någon annan utföra det arbete de inte vill utföra själva, till lägsta möj­ liga kostnad”, skrev Dagens Arena i början av året.

Rutavdragens kostnader ifjol skulle ha räckt till att höja barnbi­ draget med 180 kronor. Men istället för att höja barnbidraget, som inte har höjts sedan år 2006, och göra

slut med Rut har regeringen utvid­ gat skattesubventionen. Den senaste utvidgningen var en del i den över­ enskommelse mot flyktingar och asylrätten som regeringen gjorde med Allianspartierna hösten 2015.

I samband med tioårsdagen av Rut passade Allianspartierna på att kräva både ytterligare utvidgning­ ar eller ”breddningar” samt att det nuvarande taket ska tredubblas till 75 000 kronor per år och person.

Alliansen vill dessutom att rut­ tjänster i ännu högre grad ska er­ sätta hemtjänst och äldreomsorg.

I spåren av nedskärningar och privatiseringar av den offentligt finansierade äldreomsorgen har antalet välbärgade äldre som köper rut-tjänster ökat snabbt, vilket har lett till att klyftan mellan rika och

fattiga pensionärer har blivit ännu större.

Rättvisepartiet Socialisterna säger: • Avskaffa rutavdragen – nej till låglönemarknad • Fasta och trygga jobb. Lag­ stadgad rätt till heltid för alla som så önskar.

• 6 timmars arbetsdag utan lö­ nesänkning och utan försäm­ rad arbetsorganisation.

• Demokratiska och kämpande fack som tar fajten för jämställ­ da löner och låglönesatsning.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna.

• Inga vinster i välfärden. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

Vård, skola och omsorg i offent­ lig regi och demokratiskt styrd av anställda och brukare. ■

veckan kommer USA:s president Donald Trump till Europa för att bland annat delta på G20-mötet i tyska Hamburg. I G20 ingår 19 länder plus EU. Medlemmarna i G20 står för över 80 procent av världens BNP och nästan två tredjedelar av världens befolkning. Trump ska också besöka Polen och Frankrike och kanske även Storbritannien. Men Trump tycks inte vilja komma till Storbritannien eftersom han sagt till premiärminister Theresa May att han inte kommer om det blir demonstrationer och andra protester, vilket är givet.

Men åter till G20-mötet. Förutom Trump deltar även Turkiets diktatoriske president Recep Tayyip Erdoğan, Rysslands nya tsar Vladimir Putin och Kinas “kärnledare” Xi Jinping som förutom att han bär titeln president också har utsett sig själv till landets överbefälhavare. Vem som är värst i det sällskapet är omöjligt att svara på.

I vilket fall började protesterna mot topparnas möte i Hamburg redan dagarna innan mötet började.

När Trump & Co anländer väntas tiotusentals gå ut på gatorna för att protestera mot ledarna för den dödliga kapitalismen.

G20-mötets tema är ”Att bygga en sammanlänkad värld”, vilket bara kan beskrivas som ett utslag av omedveten galghumor i en tid när de så kallade länkarna brister en efter en och fler än Trump vill göra sitt land ”stort igen” med hjälp av ökade militärutgifter och handelshinder.

V

ad gäller oberäknelighet och ytterlighet är det dock få som kan mäta sig med Trumpadministrationen. Tankesmedjan Stratfor har säkert rätt när man hävdar att amerikanska myndigheter, delstater och städer samt bolag kommer att göra allt för att mildra effekterna av Trumps extremism, särskilt vad gäller handel och klimatet. Men, tillägger Stratfor, ”Trumpadministrationen kommer ändå att skapa så mycket osäkerhet i världen att man driver sina partners till att fatta egenmäktiga beslut som syftar till att först och främst se om det egna huset”. Det vill säga: vad som nu håller på att byggas är en avlänkad värld.

I förra veckan beordrade Trump att alla regleringar som omgärdat den amerikanska kolindustrin skulle tas bort. Under Trump har de amerikanska kolgruvornas produktion stadigt ökat. Även i Indien och Kina, som tillsammans med USA är världens största kolkonsumenter, tycks kolet vara på uppgång, enligt nya svarta siffror. ”Kriget mot kolet” är över, säger Trump. Svaret kan bara bli: Upptrappat krig mot Trump och världens alla olje- och kolkramare. ■

Jeremy Corbyn, Storbritanniens socialistiske Labourledare, har vind i seglen och menar att han inom ett halvår innehar makten i landet (DN den 2 juli).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

6 JULI 2017 # 1 259

3

”Seger åt hamnarbetarna!”

S

Mika Rotsalainen.

David Falk.

Solidaritetsstrejker har ägt rum runtom i världen till stöd för hamnarbetarnas kamp.

blev de återanställda. Vi har stöd av arbetare, men även företag som vill att det ska fungera.

– Det är också allvarligt att re-

geringen pratar om att inskränka strejkrätten. Vi träffas varje dag utanför Port 4 för att diskutera läget, säger David Falk till Offensiv.

På manifestationen talade bland andra Amanda Kappelmark som jobbar på Hamnarbetarförbundet, Erik Helgeson Hamnarbe-

Foto: Sebastian Olsson, Per-åke Westerlund

tö dman ife st at ione n för hamnarbetarna i Göteborg den 29 juni fick stor uppslutning. Samma dag genomförde hamnarbetare i Europa och på den amerikanska östkusten en två timmar lång strejk för att bland annat ge stöd till Hamn4:ans kamp i Göteborg mot antifackliga APM Terminals. Manifestationen arrangerades av Stödgruppen för hamnarbetarna – Göteborg.

– De är ute efter att knäcka facket. Det är skamligt agerande av regeringen och LO att agera mot oss, säger Mika Rotsalainen som var en av många hamnarbetare som deltog på manifestationen.

Efter först en sex veckor lång lockout slog APM Terminals till med ett varsel av 160 anställda om uppsägning. Det var en upptrappning av bolagets försök att knäcka Hamn4:an, som organiserar 85 procent av personalen på containerterminalen.

– Jag har arbetat i hamnen i 20 år. Jag är inte överraskad av varslen, det har de gjort förut. 2008-09 fick 50 man gå, men de kom tillbaka, först på osäkra jobb och sedan

tarförbundets styrelse och Frances Tuuloskorpi, välkänd facklig kämpe som är aktiv i stödarbetet. ■ Offensivs redaktion

RS sommarläger inspirerade till fortsatt kamp – Det politiska arbetet som vi utför är viktigt, och det här [sommarlägret] är ett bra sätt att samlas, i en öppen plats med högt i tak, långt bort från jobbpressen. Man känner sig välkommen, det är ett utbyte av erfarenheter och anledningar till att fortsätta kämpa, kommenterade Stefan Reifberger, CWI Österrike, årets sommarläger.

Socialism och glädje på lägret.

Stefan Reifberger.

R

ättvisepartiet Socialisternas (RS) sommarläger pågick i fem dagar med deltagare från alla delar av Sverige inklusive två internationella gäster från Norge respektive Österrike. Intensiva diskussioner blandades med gott umgänge, bad, grillning och musikaktiviteter.

Under ett av stormötena diskuterades det politiska nuläget.

Kristofer Lundberg talade om kampen för trygghet och välfärd i Göteborgs förorter, om hur ökade klyftor ligger bakom otryggheten, våldet, och bristen på framtidstro.

– RS krav på upprustning av välfärden och storsatsning på förorterna är helt livsnödvändig. Fler börjar inse detta och måste ansluta sig till vår kamp.

Liv Shange-Moyo talade om valkampanjen inför valet 2018, om att vi måste vinna lokala frågor och ta vara på kamp i hela Sverige. Det är ett riggat spel, då vi har inte etablissemangets resurser och pengar, vi är utanför vår viktklass – det krävs en utomjordisk ansträngning.

Elin Gauffin talade också: – Situationen idag präglas av det som inte har hänt – att chockdoktrinen inte har ifrågasatts!

Vänsterpartiet förtjänar all kritik för att de inte tog striden om detta. Statsbudgeten godkändes utan villkor, till exempel att riva asyllagarna. [...] Det är alltid kamp som pressar dem till att ändra sig.

På mötet med temat ”100 år sedan Ryska revolutionen” inledde Jonas Brännberg med att berätta om hur borgare och reformister förvränger historien och tog upp debatten mellan honom själv och tidningen NSD, som tidigare i år publicerade en artikel som felaktigt förklarade att den ryska revolutionen var ”en mans verk” – Lenins.

Christer Bergström talade om Socialdemokraternas reformismromantik och blodiga historia.

– Socialdemokraterna bröt löftet om fred från 1912 när de bestämde sig för att sponsra det som skulle bli första världskriget.

Han betonade även att RS borde lyfta faktumet att Trotskij kämpade

Foto: Natalia Medina, Vilgot Karlsson

VILGOT KARLSSON offensiv@socialisterna.org

Albert Andersen Øydvin.

Per Olsson.

mot Stalin, medan S hyllade honom som en allierad.

Minela Mahmutovic berättade om hur den ryska revolutionen startade med att kvinnliga textilarbetare gick ut på gatorna. Krav på bröd blev till krav på tsarens avgång, lägre löner för ämbetsmän, att kyrkan skulle ut ur skolan samt krav på rätten till skilsmässa. Kvinnor är fortfarande i täten, exempelvis i kampen för abort på Irland och i Polen, och under antiTrump-dagen.

Leo Nobel.

Utöver de olika mötena deltog RS även på hamnarbetarnas demonstration i Göteborg samt Vaktel förlags möte om den nya utgåvan av Hundraåringen som gjorde revolution.

Kommentarer från tre deltagare: – Lägrets uppdelning av arbetsuppgifter (alla deltagare hjälps åt med barnpassning, matlagning, diskning och så vidare) reflekterar också vår idé om hur ett nytt samhälle kan se ut. Jag ska visa

Sanina Mahmutovic.

för kamraterna i Österrike hur kamraterna i Sverige gör, sa Stefan Reifberger, 20 år, från Socialistiska Vänsterpartiet (CWI i Österrike).

– Roligt, avslappnat och inspirerande! Det finns en tro på vidare organisering och socialistisk kamp, sa Albert Andersen Øydvin, 24 år, från Socialistisk Ungdom i Norge.

– Lägret var jättekul! Jag fick träffa nya människor, gå på intressanta möten och jag lärde mig nya saker som kan vara nyttiga för framtiden, sa Sanina Mahmutovic, 15 år. ■

INRIKES

6 JULI 2017 # 1 259

4

Foto: Stefan Berg / Boliden

Ny gruvboom hotar miljön

ningar från bland annat tidigare S-ministern Anders Sundström och Luleås socialdemokratiska kommunalråd Niklas Nordström.

Värt att lägga märke till är att den politiska hejaklack som har slutit upp bakom de nya ägarna har ställt det självklara kravet att få se på de ekonomiska kalkylerna. Med tanke på den förödande konkursen för de förra ägarna och järnmalmsprisernas snabba upp- och nedgångar är detta ett minimikrav för att inte på nytt utsätta Pajalaborna och skattebetalarna för risken av en ny storkonkurs.

En ny ohämmad och kortsiktig exploatering av naturens resurser skulle få katastrofala konsekvenser för miljön och samhällen.

på en spekulation om att priserna skulle vara höga under överskådlig tid, innebar detta att konkursen var ett faktum inom två år från starten.

För Pajala kommun och hela östra Norrbotten var detta ett hårt slag. 500 arbetstillfällen försvann.

Stora hål öppnade sig i kommunkassan när inflyttning åter förbyttes till befolkningsminskning.

Redan under den korta tid som gruvan var i drift visade det sig att Northland Resources hade genat i kurvorna när det gäller miljöfrågorna. Efter konkursen blev bilden av stora miljömässiga brister i verksamheten än tydligare.

Sänkningen av grundvattennivåerna i det stora myrområde som omger gruvan har blivit omfattande. I sin tillståndsansökan hade företaget räknat med att grundvattennivåerna skulle sjunka med några decimeter.

Strax innan konkursen uppmättes värden på upp till 16 meter.

Den damm där avfallet från anrikningsverket skulle läggas byggdes inte i enlighet med tillståndet, så att avfallet står i förbindelse med grundvattnet.

Under några år efter konkursen såg det ut som om det inte fanns

något hopp om fortsatt drift. Men en grupp kapitalägare köpte via företaget Abecede upp utrustningen och började titta på möjligheten av en återstart.

Planerna fick kraft av att järnmalmspriserna hade börjat återhämta sig sedan rader av gruvor slagits ut under nedgången. Med hänsyn till den högre dollarkursen var de tillbaka i närheten av nivåerna under åren när gruvan startade.

Men det fanns en viktig hake i företagets planer. Man krävde garantier från länsstyrelsen för att de mindre miljöåtgärder man planerade skulle räcka och inga ytterligare miljökrav skulle ställas. Länsstyrelsen har sagt nej till detta krav, som i praktiken innebär att miljölagstiftningen sätts ur spel, men har utsatts för ett bombardemang av påtryck-

sätter stopp för Nordkalks planer på kalkbrytning i området.

Förra året beslutade samma domstol att det inte räcker med att se till miljöeffekterna av själva gruvhålet när Bergsstaten tar beslut om tillstånd för gruvor.

När Boliden ville starta en jättelik koppargruva i Laver utanför Älvsbyn sa Bergsstaten nej med hänvisning till att en gruva innebär ett ingrepp i Piteälvens vattensystem som är skyddat enligt EU:s Natura 2000-regler.

Detta är tre beslut som har skakat om gruvbranschen ordentligt den senaste tiden. Till synes handlar det bara om att myndigheter och domstolar har tittat på lagar och regler.

Men det är inte så enkelt. Exempelvis går det att hitta flera fall där gruvor har fått tillstånd trots att de påverkar eller till och med ligger i Natura 2000-områden.

Den stora skillnaden är den rörelse av lokala grupper som har synat och ifrågasatt gruvplaner runt om i landet under senare år. Detta

har säkerligen haft betydelse för de nya tolkningar av lagar och regler som har gjorts.

För fem år sedan fanns det inga gränser för optimismen om gruvbranschen i Sverige. Politiker och företag övertrumfade varandra med löften om nya jobb som skulle skapas.

Sedan rasade priserna och konkurser följde. Inte minst invånarna i Pajala drabbades hårt.

Nu finns det tecken på en ny boom. Riskerna för miljön och samhället kommer att vara de samma som senast.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

U

tvecklingen för gruvan i Kaunisvaara är talande.

Bolaget Northland Resources drog igång gruvprojektet när priserna pekade uppåt. När gruvan startade år 2012 var priset för järnmalm över 100 dollar per ton. Två år senare hade det fallit till mindre än hälften. För en liten, nystartad gruva, vars existens byggde

Även om en återstart av gruvan i Kaunisvaara är mycket osannolik, är det ett exempel på att så fort priserna stiger på en metall kommer det att finnas nya förhoppningsfulla investerare som hoppas kunna göra det stora klippet.

Ett tecken som också pekar i den riktningen är att antalet ansökningar om undersökningstillstånd har börjat öka på nytt i år efter flera års nedgång. Under första kvartalet 2017 kom det in 82 ansökningar. Man får gå tillbaka till år 2007 för att hitta en högre siffra.

Hela tiden dyker det också upp nya mineraler som förhoppningsfulla prospekteringsbolag och investerare hoppas ska skapa ett modernt Klondyke. Sedan några år tillbaka är grafit populärt, då förhoppningen är att det kan uppstå en stor efterfrågan när grafen börjar användas i stor skala. Grafit som hämtas från naturen kan också komma att användas i elbilars batterier framöver.

I dessa batterier behövs också metaller som litium, kobolt och nickel.

Mycket riktigt har det på senare tid lämnats in en rad ansökningar om att söka både litium och kobolt i olika delar av landet.

Det finns skäl att vara orolig för en ny gruvboom. Den helt okritiska inställningen till en gruvbransch driven utifrån kortsiktiga vinstintressen gäller under den nuvarande liksom under den föregående regeringen. Det återstår för Miljöpartiet att bevisa att man har haft något större inflytande inom detta område.

Med dessa förutsättningar kommer risken för nya miljömässiga och samhällsekonomiska bakslag att vara stor. ■

Gruvkampen har tvingat fram viktiga beslut

D

et som har stått i vägen för en helt ohämmad framfart från gruvbolagens sida är ett antal beslut från domstolar och myndigheter under de senaste åren.

Men domstolar och myndigheter verkar inte i ett vakuum. Med all säkerhet har de omfattande protesterna mot olika gruvprojekt spelat stor roll. Den 29 juni beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att regeringen gjorde rätt när den beslutade om att göra skapa ett naturskyddat område på Gotland som i praktiken

Innebär detta att alla de som har engagerat sig mot olika gruvprojekt kan luta sig tillbaka och lita på att domstolar och myndigheter ser till att miljöregler upprätthålls och orimliga projekt stoppas? Så enkelt är det inte. Det pågår ett intensivt lobbyarbete från bolag och politiker för att ändra på regeltillämpningen och i sista hand kommer

många av ärendena att avgöras av regeringen.

EU:s råvaruinitiativ, som syftar till att produktionen av olika metaller ska öka inom EU, kommer också att ställas emot miljöambitionerna.

Det kommer att krävas fortsatt aktivitet och vaksamhet gentemot nya gruvprojekt för att förhindra miljömässiga och samhällsekonomiska katastrofer inom gruvbranschen. ■ Per Olsson

INRIKES / INTERNATIONELLT

6 JULI 2017 # 1 259

Sjudande missnöje mot brittiska Tories råder.

I korthet

5

Fortsatt ökade inkomstklyftor

K

lassklyftor Statistiska Centralbyråns (SCB) årliga inkomstrapport som sträcker sig fram till år 2015 som utkom den 29 juni visar att även om hushållens ekonomiska standard, inkomsten omräknat till nutida penningvärde, har stigit med 58 procent fortsätter klyftorna mellan rika och fattiga att skena.

Den hundradel av befolkningen (den en procenten) med högst inkomster hade år 2015 8,3 procent av den totala inkomsten, vilket kan jämföras med 7,3 procent året innan och 4,6 procent år 1991.

De med så kallad ”låg ekonomisk standard”, personer med en inkomst efter skatt mindre än 60 procent av medianvärdet för samtliga, har fördubblat sin procentuella andel från år 1991, från 7,3 procent till 14,8 procent år 2015.

Många kvinnor har sömnbesvär av jobbet

Foto: Paul Mattsson

S

”Ut med Tories” 10 000-tals tågade i London

”Inte en dag till. Ut med Tories (regeringspartiet) och åtstramningspolitiken!”.

Under den parollen demonstrerade tiotusentals i London lördagen den 1 juli.

SOCIALIST PARTY CWI i England och Wales

A

lla som deltog i lördagens demonstration måste ha blivit övertygade om att vi har styrkan att sparka ut den svaga högerregeringen.

Socialist Party (RS systerparti i England och Wales) plakat med uppmaningen ”Organisera – strejka” samt ett annat med texten ”Kapitalismen dödar” inlagd i en bild från det nedbrunna Grenfell Tower i London hade en strykande åtgång.

Under hela marschen sjöngs den numera mycket kända ”Oh Jeremy Corbyn” och nästan samtliga talare påminde om att regeringen vacklar och att det snart kan bli

dags för Corbyn att bilda en ny regering.

– ”En annan värld är möjlig”, det har vi länge sagt och kampanjat för. Men först nu ser vi denna nya värld födas, sa socialdemokratiska Labours skuggfinansminister John McDonnell när han talade vid demonstrationens avslutning.

Den optimism och festivalstämning som genomsyrade demonstrationen återspeglades också i talen.

Men tyvärr var det bara enstaka talare som försökte ge svar på frågorna: Vad ska vi göra härnäst för att kunna fälla regeringen och besvara det kapitalistiska etablissemangets alla försök att hindra Corbyn från att bli ny premiärminister?

Mark Serwotka, ordförande för offentligfacket PCS (motsvarande fackförbundet ST i Sverige), manade helt riktigt till samordnade strejker mot nedskärningar och lönetak. Hans tal och handlingsplan för att gå vidare stod i bjärt kontrast till TUC:s (LO-TCO) ord-

förande Frances O’Gradys mycket allmäna tal som inte sa ett dugg om vad som borde göras nu.

TUC med sina sex miljoner medlemmar måste ställa sig i spetsen för kampen för att fälla regeringen. Om man gjorde det skulle premiärminister Theresa Mays dagar vara räknade.

Lördagens demonstration blev en ny påminnelse om att stämningarna i Storbritannien har förändrats.

Corbyns valgenombrott har rest ökade förväntningar och gett nytt självförtroende.

Organisatörerna av lördagens demonstration – People’s Assembly (PA), den folkliga alliansen mot åtstramningspolitiken – gjorde ett misstag när man inte tog fasta på de stämningarna och gav förslag på hur man ska ta kampen vidare.

Nya demonstrationer räcker inte ensamt för att bygga den rörelse som krävs för att besegra både Tories och den höger inom Labour som bara väntar på rätt tillfälle att slå till mot Corbyn. ■

Umeå: Utförsäljningarna överklagas

S

triden om utförsäljningen av 1 600 av kommunala bostadsbolaget Bostadens lägenheter i Umeå fortsätter.

Nu har Folkinitiativet, som driver kravet på en folkomröstning, beslutat sig för att överklaga beslutet.

Anledningen är att ledningen för Bostaden hade undertecknat avtalet om försäljningen flera veckor innan styrelsen informerades.

Ledningen hade också fört över de bostäder man hade tänkt sälja till två nybildade bolag, vilket även det skedde utan att styrelsen hade fått

veta om det och än mindre beslutat om det.

Samtidigt fortsätter namninsamlingen för kravet på en folkomröstning om utförsäljningen. Än är striden om försäljningen av Bostadens lägenheter långt ifrån avgjord. ■ RS Umeå

ömn Det är dubbelt så vanligt att kvinnor har sömnrelaterade problem på grund av jobbet än män. Var tionde kvinna har enligt SCB-statistik haft arbetsrelaterade sömproblem det senaste året, och det har ägt rum en konstant ökning de senaste tio åren. Det rapporterar Arbetet den 30 juni.

Särskilt vanligt är det bland kvinnliga socialsekreterare och kuratorer, där var fjärde har sömnproblem. Bland lärare i grund- och gymnasieskolan är det var femte, och även inom vården är siffran hög.

– Vi vet väldigt lite om varför det ser ut så här. Det behövs mer forskning på de skillnader som finns. En rimlig koppling är att vi har en segregerad arbetsmarknad där kvinnor oftare jobbar i vård, skola och omsorg. Där är den organisatoriska och sociala arbetsmiljön sämre, säger Ulrich Stoetzer, sakkunnig i organisatoriska och sociala arbetsmiljöfrågor på Arbetsmiljöverket, till Arbetet.

Inom de kvinnodominerade yrkena äger också de största och flesta nedskärningarna rum.

Underbemannad äldrevård livsfarligt

V

årdkris En undersökning genomförd av Kommunal bland 12 000 medlemmar visar att 71 procent anser att bemanningen är undermålig varje vecka på äldreboendena. 42 procent anser att den är så låg att det innebär en fara för de äldres hälsa. Det skriver Kommunalarbetaren den 29 juni.

I en debattartikel i Aftonbladet samma dag kommenterar Kommunals ordförande Tobias Baudin undersökningen: ”Dessa besked från personalen inom verksamheten är ingen slump. Den långvariga underfinansieringen av äldreomsorgen har lett till för låg bemanning, för litet handlingsutrymme och tidsbrist”, skriver han.

Lågt förtroende för svenska myndigheter

F

örtroendebrist Många svenska myndigheter har tappat i anseende bland befolkningen de senaste åren. Hälften av myndigheterna har lågt anseende, och allra värst är det för Försäkringskassan, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen, som har ”extremt dåligt” förtroende. Det rapporterar Arbetet den 3 juli.

– Det kan ses som början på en nedåtgående trend, att förtroendet för det som är etablerat i samhället sjunker, säger Robert Gelmanovski, vd för företaget Nordic Brand som har genomfört undersökningen, till Dagens Nyheter.

Siffrorna bekräftas också av Sifos anseendemätning.

Fortsatt majoritet emot Nato

K

rigshets Trots upptrappade kampanjer från media och politiker om rysskräck och hot om krig är motståndet fortsatt kompakt bland befolkningen mot ett svenskt medlemskap i krigsalliansen Nato. Bara 32 procent är för ett medlemskap, medan 43 procent är emot. 25 procent svarade att de inte visste vad de tyckte. Det visar en Novusundersökning beställd av Svt Nyheter den 3 juli. ■

ANALYS

6 JULI 2017 # 1 259

6

Världsekonomin rullar sn Efter år 2016, som såg den lägsta globala tillväxten sedan 2008, har Internationella valutafonden IMF och andra kapitalistiska institutioner höjt prognoserna för världsekonomins tillväxt. I Sverige kallar Svenska Dagbladet ekonomin ”urstark”, bland annat efter en ökning av exporten. Betyder det här att den längsta globala ekonomiska krisen på 100 år är över?

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

I

en historisk jämförelse är dock uppgången svag och mycket tyder på att nya krisförlopp väntar runt hörnet. Dessutom kopplas den ekonomiska utvecklingen allt mer ihop med den politiska krisen i många länder, som kan utlösa nya ekonomiska kriser. Och det är inte bara Donald Trump som ger kapitalistiska strateger djupa veck i pannan.

Vad som uppmuntrat borgerliga prognosmakare är att tillväxten nu räknas upp på bred front. Framför allt är det så kallade utvecklingsländer och ”tillväxtmarknader” som står för den uppskruvade tillväxten, men även till exempel eurozonens tillväxt för år 2017 har räknats upp från 1,5 procent 2015 till 1,8 procent 2018 (enligt OECD Economic Outlook, juni 2017).

För råvaruproducerande länder, som Brasilien och Ryssland, har stigande priser på olja, järnmalm med mera gjort att de har kunnat lämna den djupaste krisen. Andra tillväxtländer har sett räntor sjunka och tillgångspriser stiga när spekulanter varit beredda att ta större risker i sina ”investeringar”. En annan siffra som har bekymrat ekonomerna är den låga tillväxten av världshandeln, men som nu beräknas öka till 4,5 procent 2017 (OECD).

Både IMF och OECD räknar med att den globala tillväxten stiger till 3,5 procent i år och 3,6 procent nästa år, från 3,0 procent år 2016.

Men trots en viss ökning är det fortfarande en bra bit under den genomsnittliga tillväxten mellan åren 1987 och 2007 på 3,9 procent.

På kort sikt är det tydligt att det är en viss uppgång, men samtidigt fortsätter obalanserna på många

som ökar skulderna. Mellan åren 2007 och 2014 ökade de samlade skulderna hos privatpersoner, företag och stater med 57 000 miljarder dollar till över 200 000 miljarder dollar (konsultfirman McKinsey).

Skulderna växer snabbare än världsekonomin som helhet och har därför ökat från 270 procent av global BNP 2007 till 315 procent 2016. Trots stora ökningar av skulderna har tillväxten varit svag. För varje dollar i ökad global tillväxt har skulderna ökat med 3,5 dollar.

Skulderna har blåsts upp av noll- eller minusräntapolitik tillsammans med att centralbanker köpt upp olika sorters värdepapper på ”marknaden” och därmed i praktiken tryckt nya pengar (sker numera förstås digitalt) som kastats ut i ekonomin. Det är enorma belopp det handlar om. Bara den amerikanska centralbanken Fed har köpt ”tillgångar” för 3 500 miljarder dollar sedan år 2007.

Frågan är vad som kommer att hända när centralbankerna börjar minska sina innehav – och därmed minska tillgången på pengar? Risken är stor att en kapitalism som borgerligheten sett sig tvingad att dopa med billiga pengar får stora problem, till exempel i form av att stigande räntor undergräver konsumtionen ytterligare och/eller leder till att de som har lånat inte längre har råd att underhålla sina lån.

För utvecklingsländer och tillväxtländer kan minskad tillgång på pengar få katastrofala följder när spekulanterna drar tilllbaka sitt kapital till ”säkra” länder. Även borgerliga ekonomer ser dagens tillväxt på kredit som riskfylld. IMF pekar på hur både USA

Grunden för nya kriser är den strukturella kris som kapitalismen genomgår. håll i världsekonomin att öka. Till exempel beror en stor del av tillväxtökningen på nya kreditbaserade stimulanspaket i Kina, vilket ytterligare spär på skulderna hos företag, kommuner och privatpersoner. Enligt OECD var de privata sektorernas skulder i Kina 210 procent av BNP 2016, en ökning från 120 procent tio år tidigare!

Men det är långt ifrån bara Kina

och Kina på ”medellång sikt” måste minska statlig stimulans med lånade pengar.

Det är dock allt mer en annan faktor än låg tillväxt och ökad skuldsättning som oroar kapitalistiska strateger, nämligen den galopperande ojämlikheten. I IMF:s senaste ekonomiska rapport får de ökade klyftorna till och med ett eget kapitel. Det är självklart inte

Trumps protektionistiska politik kan leda till förvärrade ekonomiska problem.

ojämlikheten i sig som oroar kapitalismens försvarare, utan de revolter som kan bli resultatet. ”Det internationella ekonomiska systemet som har rått sedan andra världskriget är under stor belastning, trots de samlade fördelar det har haft – detta på grund av att tillväxt och ekonomiska förändringar alltför ofta har lett till att belöningar delats ut orättvist”, oroar sig Maurice Obstfeld i förordet till IMF:s senaste World Economic Outlook. Rapporten visar hur arbetarklassens del av nationalinkomsten i de mer utvecklade ekonomierna föll under 50 år fram till 2007. Enligt OECD:s beräkningar har de topp tio procent rikaste hushållen inom OECD (de rika länderna i världen) ökat sina inkomster med 35 procent sedan 1990, medan den tiondel med lägst inkomst bara ökat med 8 procent.

IMF lägger i sin rapport delvis skulden på teknisk utveckling som de menar har tagit bort många ”medelinkomstjobb” och ökat andelen låginkomstjobb, samtidigt som den har ersatt arbete med kapital/maskiner. Den andra orsaken som IMF pekar på är att ökade inkomster från kapital endast ger ökade inkomster för de rika.

Det ligger fler korn av sanning i

detta, men IMF vill förstås inte avslöja hela den sanningen. Även under perioden efter andra världskriget utvecklades ny teknik snabbt utan att arbetarklassens andel av ekonomin sjönk. Tvärtom innebar en stark arbetarrörelse i kombination med hotet från ett konkurrerande ekonomiskt system, stalinismen, att arbetarklassen kunde flytta fram sina positioner.

Faktum är att den nya tekniken nu har använts för att flytta delar eller hela produktionen till länder där utsugningen av arbetarklassen är betydligt större, något som har varit möjligt på grund av arbetarrörelsens lednings förborgerligande och lägre facklig anslutningsgrad i kombination med stalinismens kollaps, vilket gav kapitalismen hundratals miljoner nya arbetare att exploatera.

Det är förstås sant att de ökade kapitalinkomsterna har ökat orättvisorna dramatiskt, men den intressanta frågan är varför? Ända sedan kapitalismens födelse har trenden varit att finanskapitalet har ökat sin dominans i kapitalismen med allt mer vinster som kommer ur spekulation istället för produktion. Men när regeringar och centralbanker världen över besvarade kapitalismen kris år 2007-2008 med att hälla nya miljarder över

spekulanterna späddes denna utveckling på enormt. Samtidigt har företagsskatterna fallit ända sedan 1970-talet.

Resultatet är att antalet dollarmiljardärer har ökat från 500 stycken år 2005 till 2 043 stycken 2017 (enligt Forbes). Tillsammans har miljardärerna en förmögenhet på 7 670 miljarder dollar, eller nästan 68 000 miljarder kronor, vilket är mer än dubbelt så mycket som Storbritanniens BNP. Kapitalisterna har helt enkelt flyttat fram sina positioner på den globala arbetarklasssens bekostnad. Detta har i kombination med ”stimulanspaket” för de rika ökat klyftorna till nivåer som inte har setts sedan 1800-talet. Enligt Oxfam räcker nu en lyxlimousine för att husera de åtta rikaste personer som har lika mycket som halva jorden befolkning, drygt 3,6 miljarder människor.

Förutom rent ekonomiska motsättningar bidrar den politiska situationen allt mer till världsekonomins instabilitet, vilket framför allt symboliseras av Trumpadministrationen i USA. Trumps valseger ledde visserligen till ett glädjerus bland spekulanterna och aktiebörserna slog

6 JULI 2017 # 1 259

7

nabbare – men mot vad?

för den låga efterfrågan är att trots många nya miljarder i stimulans är inflationen nära noll. Med fallande investeringar är också produktivitetsökningarna fallande, alltså förmågan att öka produktionen utan att lägga ned mer arbete.

Istället för att investera sina växande rikedomar gömmer de superrika undan pengarna för att undvika skatt: Enligt Tax justice Network har förmögna personer gömt undan 32 000 miljarder dollar, ungefär lika mycket som det enligt FN skulle kosta att uppnå alla 17 globala hållbarhetsmål, som handlar om allt från att utrota fattigdomen till att ge alla god utbildning och stoppa klimatförändringarna.

Men det kanske tydligaste tecknet på kapitalismens kris är den ökande globala arbetslösheten och osäkerheten. Trots en uppgång i ekonomin i år förväntas arbetslösheten passera 200 miljoner enligt FN-organet ILO. Till det tillkommer 1,4 miljarder människor med mycket osäkra jobb, ofta helt inofficiella utan några sociala skyddsnät.

På kort sikt genomgår världshandeln en uppgång, men samtidigt ökar obalanserna.

nya rekord månaderna efter hans tillträde. Det var inte heller förvånande med tanke på att flera ledande personer i hans administration hade en historia i ”investmentbanken” (läs spekulantbanken) Goldman Sachs och Trump gav löften om enorma skattesänkningar och feta infrastrukturkontrakt till amerikanska storföretag.

Sedan dess har entusiasmen dämpats i takt med Trumps motgångar med att få igenom sin politik och de massiva protester som hans beslut har provocerat fram.

Kapitalisterna är allt mer rädda för effekterna av Trumps politik, både på ekonomi och världsrelationer, men också för att han undergräver förtroendet för deras ekonomiska system, kapitalismen.

Det handlar om direkta ekonomiska konsekvenser, som att Trumps stimulans för de rika kan spä på inflationen, skapa ytterligare spekulationsbubblor och/eller tvinga fram snabba räntehöjningar, som i sin tur kan döda uppgången och utlösa en ny kris på grund av den höga skuldsättningen.

Det handlar också om Trumps agenda om ”Amerika först” där ökade konflikter med Kina, Tyskland, Mexiko med flera kan leda till ett accelererande handelskrig som kan förvärra ekonomiska problem.

IMF skyller Trumps och andra regeringars ökade protektionism, som de kallar ”inåtvänd politik”, på populism och ökad ojämlikhet.

Faktum är dock att kapitalismen i alla perioder av stagnerande tillväxt har sett en ökad protektionism. Precis som i alla andra frågor ser inte enskilda kapitalister till vad som är bäst för deras eget system, utan vad som är bäst för dem själva. I hopp om att skydda marknader och vinster rycker borgerliga regeringar ut till sina egna kapitalisters försvar med olika protektionistiska åtgärder.

Det är en ödets ironi att det var den kinesiska diktaturens president Xi Jinping som var ”globaliseringens och frihandelns” försvarare på kapitalisternas toppmöte i Davos i början av året. Trumps skrotande av ”frihandelsavtalen” TPP och TTIP har redan minskat USA:s ekonomiska inflytande och möjliggjort för USA-imperialismens konkurrenter, framför allt Kina, att gå på offensiven. Med verktyg som infrastrukturprojektet One Road One Belt (OROB) och ”utvecklingsbanken” AIIB försöker den kinesiska regimen koppla länder i Euroasien och Afrika närmare Kina och samtidigt få avsättning för kinesisisk överproduktion. Hela projektet liknar dock den amerikanska ”sub-prime”-bubb-

lan (men i jätteformat), där krediter gavs till dem som uppenbarligen inte hade råd att betala tillbaka lånet.

spekulation till korruption) gör att förtroendet för kapitalismens institutioner och partier rasar.

Är inte riskerna överdrivna och har de inte tagits upp förr – utan att bli verklighet?

Det har inte blivit någon hårdlandning i Kina ännu, trots skuldberg och spekulationsbubblor. Effekterna av Brexit blev inte så stora och euron håller ihop. Trumps värsta hot har inte realiserats och Syrienkonflikten har ännu inte lett till ett nytt storkrig i Mellanöstern. Är det verkligen så farligt? Denna syn summerades nyligen av den svenska ekonomen Andreas Cervenka med orden ”Faran är verkligen inte över, men världsekonomin har ändå visat sig betydligt mer stryktålig än vad många befarade”.

Marxister nöjer sig dock inte med att studera enskilda händelser eller risken för att just dessa ska leda till nya krisförlopp. Istället måste en se till hela utvecklingen och i vilken riktning den går.

Grunden för nya kriser är den strukturella kris som kapitalismen genomgår. Den tar sig uttryck på många olika sätt, inte bara ekonomiskt, men också politiskt, socialt och vad gäller miljön. De ökade klyftorna och kapitalismens allt mer parasitära karaktär (i allt från

Den strukturella krisen visas i att kapitalisterna själva inte investerar i sitt eget system. Investeringar har varit fallande under lång tid, men föll dramatiskt efter krisen år 20072008. Trots att tusentals miljarder har getts i stimulans till de rika har investeringarna inte ökat. I Japan har den ”produktiva kapitalstocken” inte ökat alls på tio år (OECD Economic outlook) medan Eurozonens investeringar ännu inte har nått samma nivå som innan krisen år 2008.

Orsaken är bristande efterfrågan – det finns helt enkelt ingen anledning för en kapitalist att investera i ny produktion om de inte tror att det finns tillräcklig efterfrågan som kan generera mer kapital än vad de investerade från början. Den låga efterfrågan kopplar i sin tur tillbaka till den ökade ojämlikheten och arbetarklassens minskande del av de globala inkomsterna. Enligt OECD har reallöneökningar de senaste åren varit långt under medel för tiden 1987-2007 i USA, Eurozonen och Japan. Till detta måste också läggas den förlorade köpkraften som har uppstått när jobb har flyttats till låglöneländer eller automatiserats. Ett annat uttryck

Kapitalismen är idag ett system som trots viss uppgång just nu stagnerar vad gäller tillväxt, produktivitet och sysselsättning. Den tillväxt som finns är baserad på en explosion i skulder, en spekulationsekonomi med växande motsättningar och snabbt växande klyftor i alla delar av världen. Förr eller senare kommer det växande skuldberget, spekulationen och klyftan mellan produktionskapacitet och konsumtionsförmåga att leda till nya krisförlopp. Vad som blir den utlösande faktorn är svårt att förutse, men i en allt instabilare värld finns många kandidater; skuldkrisens Italien och Grekland, EU:s kris, Trumps protektionism, Kinas skuldberg, naturkatastrofer, krig eller något helt annat.

Redan idag finns en växande klyfta mellan miljoner människors förväntningar på sina liv och vad dagens kapitalistiska verklighet kan erbjuda. Det återspeglas gång på gång i de massrörelser som bryter ut i land efter land.

Att kapitalismen för tillfället upplever en viss återhämtning är positivt för kampens möjligheter.

Det ger ökat självförtroende att, nu när kakan växer, ta kamp för att ta tillbaka en del av den mark som förlorats. I kampen utvecklas medvetenheten och arbetarklassen och fattiga kan stärka sin organisering.

Nya krisförlopp kommer ytterligare att förstärka det ifrågasättande av kapitalismen som redan växer, till exempel bland skikt av unga i USA. Men för att kapitalismens girighet, kriser och konflikter verkligen ska kunna ifrågasättas måste de diskrediterade politiska partier som försvarar kapitalismen utmanas av nya socialistiska arbetarpartier. ■

INTERNATIONELLT

6 JULI 2017 # 1 259

8

Rivaliteten mellan Saudiarabien och Qatar är inte ny.

Varför blockerar Saudiarabien Qatar?

Saudiarabien har tillsammans med bland annat Förenade arabemiraten och Egypten inlett en total blockad av det lilla men stormrika emiratet Qatar vid Persiska viken.

Blockaden beslutades kort efter att landets nyhetsbyrå QNA den 23 maj publicerade en uppgift om att Qatars emir Hamed al Thani strax innan det toppmöte som hölls i Riyadh mellan 50 arabstater och Donald Trump förklarat idén om ett “arabiskt Nato” med udden mot Iran vara onödig.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

B

lockaden, som uppenbarligen har tillkommit på initiativ av Saudiarabiens nye kronprins och starke man Mohammed bin Salman, inleddes den 5 juni efter en storm av anklagelser mot Qatar för att både stödja terrorism och odla otillbörliga förbindelser med Iran. De blockerande länderna har sedan dess inte bara fryst alla sina diplomatiska förbindelser med Qatar och stängt såväl land- och sjögränser som sina luftrum för alla förbindelser med emiratet: Qatariska medborgare har också med kort varsel kastats ut från de blockerande grannländerna.

I den lista på 13 krav som Qatar den 23 juni fick tio dagar på sig att svara på ingick att bryta de diplomatiska förbindelserna med Iran, att avbryta alla förbindelser med och ”terroriststämpla” organisationer som inte bara IS och al-Qaida utan även Muslimska brödraskapet och dess palestinska motsvarighet Hamas, stänga al-Jazeera och avbryta stödet till flera andra media, individer och organisationer som ogillas av Saudiarabien, Egypten, USA med flera. Andra krav gällde att avbryta Turkiets militära närvaro i Qatar samt att Qatar politiskt, ekonomiskt och militärt måste alliera sig med de andra Gulfstaterna och arabiska

staterna enligt ett tidigare avtal från år 2014.

Beslutet att blockera Qatar hyllades omedelbart på twitter av Donald Trump som en framgång för hans uppmaning till arabstaterna att ta strid mot ”terrorismen”, vilket dock hans egen utrikesminister Rex Tillerson var snar att tona ned genom att liksom den brittiske utrikesministern Boris Johnson efterlysa en ”rimlig kravlista” på Qatar. Säkert av rädsla för att blockaden tväremot syftet kan driva Qatar ännu närmare Iran.

Rivaliteten mellan Qatar och Saudiarabien är inte ny. Den har äldre rötter i konflikten mellan rivaliserande sunniislamistiska rörelser som Muslimska brödraskapet och den saudiska salafismens extrema wahabbism. Qatar och Turkiet har spelat en mycket aktiv roll i stödet till Muslimska brödraskapet och dess närstående rörelser, inte minst i Tunisien, Libyen, Egypten och Syrien under den så kallade Arabiska våren 2011 och därefter, medan Saudiarabien har gett fullt stöd till al Sisis egyptiska kupp mot brödraskapets Morsi.

Denna konflikt slätades över år 2014 av Qatars, Turkiets och Saudiarabiens gemensamma intressen av att befinna sig på samma och som

de då trodde vinnande sida mot Assadregimen, Iranstödda shiamiliser såväl som kurdiska YPG i de syriska och irakiska inbördeskrigen.

Att Qatar av Saudiarabiens 32årige nye kronprins Mohammed bin Salman utpekas som ett näste för stöd till extremister och terrorister är både sant och ett obeskrivligt hyckleri från en regim som länge har närt al-Qaida vid sin barm och just nu i all tysthet ödelägger Jemen.

Enligt ett memorandum från USA:s utrikesdepartement den 17 augusti 2014 som blev känt genom läckan i Hillary Clintons korrespondens rådde det inget tvivel om vilka som stod bakom stödet till IS. ”Nu vet vi till sist vad Hillary Clinton visste hela tiden – att USA:s allierade Saudiarabien och Qatar finansierade IS”, löd rubriken om detta i brittiska The Independent den 14 oktober 2016.

Men läget har åter förändrats i vår nya lika instabila som multipolära världsordning sedan Assad efter de ryska och iranska stödinsatserna nu ser ut att kunna rida ut den syriska stormen, samtidigt som IS är på väg att krossas i sina sista större fästen i irakiska Mosul och syriska Raqqa.

När axeln Teheran-Bagdad-Damaskus därmed stärks har Qatar egna goda skäl att istället oroas över att Saudiarabien med dess vasallstater med stöd av både Trump och Israel försöker bygga upp ett nytt kallt krig mot Iran, som skulle riva upp Obamas halvhjärtade avspänningspolitik och damma av Bushs idé om ett väststött regimskifte i Teheran.

Farhågorna understryks av de senaste veckornas militära incidenter mellan Assadtrogna styr-

kor, USA-flyg och USA-tränade sunnimiliser i det syriska gränslandet till Jordanien och Irak. Mycket talar för att Trumpadministrationen när IS röjs undan nu försöker förhindra Assadregimens försök att återta kontrollen över östra Syrien genom att skapa en ny buffertzon som kan blockera landförbindelserna mellan Teheran-Bagdad och Damaskus och förhindra en konsolidering av Assadregimen.

Qatar har livsviktiga intressen av att kunna balansera sina förbindelser mellan Saudiarabien och Iran, varav det viktigaste är att det lilla emiratet delar världens största naturgasfält i Persiska viken tillsammans med Iran. Qatar säljer redan idag större delen av sin naturgas, som står för 90 procent av emiratets exportinkomster, till Asien och är därmed starkt beroende av den infrastruktur med pipelines som kontrolleras av Iran.

Kanske var den viktigaste utlösande faktorn i den saudiska paniken bakom blockaden mot Qatar att emiratet i april lyfte sin egen frysning av en dialog med Iran om den fortsatta utveckling av naturgasen i det gemensamma fältet?

Qatar har de senaste två åren undertecknat avtal till ett värde av 86 miljarder dollar i kinesiska yuan och ser fram emot en stark utveckling av handelsförbindelserna med Kina i takt med att den ”nya Sidenvägen” byggs ut med vägar och järn-

vägar mellan Kina, Mellanöstern och Sydasien och därutöver till Europa och Afrika. Som ett led i denna utveckling har Iran, liksom tidigare Pakistan och Indien, just upptagits som fullvärdig medlem av det Kinaledda politiska, ekonomiska och militära samarbetet inom Shanghai Cooperation Organisation.

Medan USA under Obama signalerade en omgruppering av sina militära resurser för att kontrollera Kina i Stilla havsområdet och Ostasien är Kina i full färd med att expandera sina tentakler västerut, vilket också bryter Irans isolering.

Det är en utveckling som Trump får mycket svårt att göra något åt, med eller utan ett Saudilett ”Nato”.

För regionens arbetare, som Irans, Iraks, Syriens, Egyptens, Turkiets och inte minst Qatars och Saudiarabiens alla gästarbetare utan alla rättigheter, är detta en imperialistisk rivalitet långt över deras huvuden mellan rakt igenom reaktionära regimer. För dem är givetvis ett slut på dagens krig i Syrien och Jemen och en chans till jobb genom ekonomisk utveckling att föredra framför risken för fortsatta krig med allt större insatser.

Men för att säkra detta krävs deras eget oberoende inträde på scenen i revolutionära rörelser som kan störta sina egna förtryckare och påbörja bygget av en demokratisk, socialistisk och frivillig federation i hela området. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

6 JULI 2017 # 1 259

9

Jobstown vann – åtalade frias Det var ett förkrossande nederlag för det irländska politiska etablissemanget och härskande klassen när juryn i Jobs­townrättegången fann alla sex åtalade oskyldiga för olaga frihetsberövande av den tidigare vice premiärminister Joan Burton. De åtalades på grund av en spontan protest mot vattenavgifter och åtstramningar i arbetarklassområdet i Jobstown, beläget i Tallaght, sydvästra Dublin.

Bland de åtalade fanns Paul Murphy, parlamentsledamot för Solidarity [vänsterallians i Irland] och medlem i Socialist Party (CWI Irland) samt Kieran Mahon och Mick Murphy, båda fullmäktigeledamöter för Solidarity och medlemmar i Socialist Party.

Irlands alla institutioner lyckades inte straffa de som fredligt protesterade sitt missnöje.

CILLIAN GILLESPIE

Socialist Party (CWI Irland)

P

arlamentsledamöter från det kapitalistiska etablissemang­ ets partier, främst vice pre­ miärminister Frances Fitzgerald och partiledaren för Labour (motsvaran­ de Socialdemokraterna) Brendan Howlin, såg märkbart modfällda ut när Mick Barry, parlamentsledamot för Solidarity och medlem i Socialist Party, rapporterade om domen i det irländska parlamentet.

Trots deras falska påståenden om att åtalen och rättegången var utfal­ let av en självständig utredning ut­ förd av riksåklagaren är detta tydligt en dom de inte ville ha. Det är ett stort nederlag för dem, Gardaí (po­ lisen i Irland) och staten som, lojalt påhejade av den kapitalistiska me­ dian, orkestrerade rättegången mot de sju åtalade med upptrissade åtal om olaga frihetsberövande av då­ varande vice premiärminister Joan Burton och hennes assistent Karen O’Connell den 15 november 2014.

Den dagen ägde en fredlig antivat­ tenavgiftsprotest rum i det eftersat­ ta arbetarklassområdet i Jobstown mot Joan Burtons besök i området.

Under protesten förhindrades hen­ nes bil från att ta sig fram i två tim­ mar av sittprotester.

Protesten var inte en isolerad händelse, då protester likt denna ägde rum i hela landet. Antivatten­ avgiftsrörelsen exploderade från gräsrötterna hösten 2014, vilket återspeglade den sjudande ilskan mot den åtstramningspolitik som har ålagts arbetarklassen sedan år 2008. Ovanpå detta fanns avskyn mot Labour, som skamlöst ljög för att komma till makten i februari 2011 och sedan förde en nedskär­ ningspolitik och räddade banker.

Att den härskande klassen är missnöjda med domen syns inte minst i medierna, särskilt i Irish Times. Dagen efter att domen föll hade de en illvillig rubrik på fram­ sidan om hur Paul Murphy hade gjort två tweets i slutet av rätte­ gången, istället för att nämna hur han och de fem andra enhälligt fri­ kändes av juryn. Detta är kopplat till deras generella avsky mot de sociala mediakampanjer av sup­ portrar till de åtalade som förde fram fakta om rättegången.

De menade att användningen av

sociala medier oundvikligen skulle influera utfallet av rättegången. De ignorerar bekvämt hur hemska lögner och propaganda från det kapitalistiska etablissemanget mot befolkningen i Jobstown under de senaste två och ett halvt åren har format en partiskhet mot de protesterande, särskilt bland skikt inom medelklassen.

Solidarity, vänsteralternativet som Socialist Party medverkar i, och kampanjen #JobstownNotGuilty använde sig effektivt av sociala medier, tillsammans med en aktiv kampanj inför rättegången, för att föra fram vad som verkligen hände under protesten och den politiska motivationen som ligger bakom rättegången.

Irish Times och deras gelikar vill att vi ska glömma de verkliga illdåden angående rättegången, som att flera poliser ljög under ed i sina vittnesmål. Bland dessa fanns en polischef och en polisinspektör som påstod att de under protesten hade hört Paul Murphy säga till folkmas­ san ”Ska vi hålla kvar henne [Joan Burton] hela natten?”. Det faktum att flera poliser ljög om att de hade hört ord som aldrig hade yttrats från Paul visades av videobevis un­ der rättegången, vilket tydligt visade att det övre skiktet av staten försökte förvrida rättvisans utgång.

Media har hånat påståendet om att en konspiration har ägt rum för att få till stånd en fällande dom mot de åtalade. Dock visar handlingar som ovan nämnda på motsatsen.

Solidarity och Socialist Party kräver att en fullständig och obe­ roende utredning ska sättas igång för att undersöka hur åtalen kom till. Alla åtal mot de återstående elva åtalade borde läggas ned och domen mot 17-åringen i familjeoch barndomstolen angående ola­ ga frihetsberövande borde omedel­ bart dras tillbaka.

Efter protesten gick den härskan­ de klassen i Irland på krigsstigen mot befolkningen i Jobstown, An­ tiåtstramningsalliansen (AAA, det tidigare namnet på Solidarity) och Socialist Party och dess offentliga representanter. Det har inneburit en grov och plump kampanj där

man har smutskastat, ljugit, hotat och arresterat folk.

Veckan efter protesten beskrev den nuvarande premiärministern Leo Varadkar protesten som att den ”var designad att skrämma Burton”, att Paul Murphy hade ”brutit mot lagen” och han attackerade också ”det skurkaktiga beteendet” under protesten. Den dåvarande premi­ ärministern Enda Kenny sa samma vecka att Burton hade blivit ”kid­ nappad” av de protesterande, och samma dag som protesten ägde rum sa Labours parlamentsledamot och minister Alex White att vad som ägde rum var ett ”olaga frihets­ berövande” av Burton. Fine Gaels parlamentsledamot Noel Coonan sa att protesten visade att Irland nu står inför ”en potentiell ISIS-situa­ tion”! Även den dåvarande ledaren för ICTU (facklig centralorganisa­ tion), David Begg, sa bedrägligt att Joan Burton var ”svårt sparkad och slagen” av de protesterande.

Efterföljande februari ägde en serie av räder rum som star­ tade i Paul Murphys hem samt Kierans och Mick Murphys hem.

Den 12 augusti kom RTE:s brotts­ korrespondent med nyheten att de protesterande skulle åtalas för ola­ ga frihetsberövande baserade på läckor från polisen, vilket visade på de nära banden mellan media och staten.

Samtidigt nekades AAA till­

stånd för en insamling i sydväs­ tra Dublin av poliskommissa­ rien. Detta då man menade på att pengarna skulle användas för att uppmuntra ”olagliga handlingar”.

Kring samma tid avslöjades också existensen av Operation Mizen, en övervakningsoperation utförd av polisen mot antivattenavgifts­ aktivister, däribland Paul Murphy.

Båda dessa pekade tydligt på den politiska övervakningen av och attackerna mot vänstern och ar­ betarklassrörelsen som låg bakom dessa gripanden.

Att man grep och åtalade de protes­ terande är en travesti. Uppkomsten av antivattenavgiftsrörelsen sågs som en skymf mot kapitalist­ klassen i Irland, då arbetarklassen var menade att passivt acceptera införandet av åtstramningsåtgär­ der. De ville använda rättegången för att skrämma alla som utmanar rådande ordning.

De ville därutöver attackera och underminera AAA och Socialist Party som spelade en avgörande roll i att konsekvent förespråka och bygga upp en bojkott av vattenav­ gifterna. Etablissemanget är märk­ bart oroande över det växande inflytandet från den socialistiska vänstern.

Detta är särskilt fallet i en tid av sådan ekonomisk, politisk och social instabilitet för kapitalismen

i Irland och internationellt. Det har visats av viktiga strejker som har ägt rum under året bland olika skikt inom arbetarklassen och av den växande rörelsen som kräver rätten till abort, något vi såg med de massiva protesterna på Interna­ tionella kvinnodagen, kombinerat med ett växande stöd för en sepa­ rering av stat och kyrka. Det finns en tydlig önskan om meningsfulla och radikala förändringar bland arbetare, kvinnor, hbtq-personer och ungdomar.

Det bakåtvända, nyliberala och krisfyllda kapitalistiska systemet vi lever i är inkapabelt att möta den önskan. Explosiva sammandrabb­ ningar mellan samhällets majoritet och den härskande klassen som innehar makten är oundvikliga och med detta kommer försök att slå ner vår demokratiska rätt till att protestera och organisera.

Därför är torsdagens dom en så­ dan spektakulär vinst för arbetar­ klassen. Det underminerar ytterli­ gare polisens, statsinstitutionernas och de traditionella kapitalistiska partiernas auktoritet och kommer att skola många om statens ruttna roll i vårt samhälle.

Nu mer än någonsin behöver vi bygga en stark antikapitalistisk, so­ cialistisk vänster som kan utmana det odemokratiska, korrupta och ruttna kapitalistiska systemet. ■

KULTUR 10

6 JULI 2017 # 1 259

Vredens dagar

Jag har just satt mig tillrätta på den fullsatta träläktaren på Nylands hamnplan. Sommarkvällen är skön, vi har en öppen scen och närmast bryggkontakt med Ångermanälven. Vattnet bildar en vacker scen då två roddbåtar närmar sig. Men roddarna är svartklädda och i den ena båten står en kista.

STEFAN LUNDQVIST

rs.sundsvall@socialisterna.org

K

yrkklockor hörs. Framför oss på kajkanten möter en sorgklädd familj kistan med sänkta huvuden. Mor har dött men det finns ingen tid för tårar.

– Det är som det är, säger den luttrade pappan med en djup suck och den äldsta pojken, den föräldralöse Sixten, får så lov att lämna småbrukarfamiljen för att söka sig egen försörjning på något av de många sågverken.

Det vi har dragits in i är öppningsscenen i ”Vredens dagar – en pjäs om Sandökravallerna, Hungermarschen och Fritz Ståhl” på ett manus av Bo R. Holmberg i regi av Iso Porovic. Vi får genom Sixten följa livet för arbetare i Ådalen mellan åren 1907 och 1917. Sixten får börja jobba som knubbpojk på Strömnäs och dela ”lusbod” (arbetarbarack) med andra ”lösingar”. Han träffar bröderna Ståhl och socialdemokratiska ungklubbister som han följer med

till Sandö för att köra bort ”Kempes strejkbrytare”. Aktionen avbryts av polis efter stort tumult. Fritz och Henning Ståhl samt Albert Sundin döms till åttaåriga straffarbeten medan militär sätts in för att skydda sågverkspatronens strejkbrytare.

Sixten klarar sig undan straff och när vi efter en kaffepaus i gröngräset får möta honom igen är året 1917.

Han kommer då tillbaka till Ådalen efter några år på sågverk i Sundsvall. Han möter svält hos sina gamla kamrater som vämjas åt ”svartpären och grönpären” (rutten och kartig potatis) från nödhjälpsnämnden.

Nöden, desperationen och ilskan mot gulaschbaroner som profiterar på matbristen leder till hungermarscher där handlares och bönders matförråd öppnas. 5 000 går med i den långa ”Hungermarschen” till Nylands hamnplan där vi nu sitter 100 år senare.

Finsnickaren, syndikalisten och revolutionären Fritz Ståhl är sedan några år också tillbaka och vi får följa agitationsduellerna mellan honom, vänstersocialdemokraten Ivar Vennerström och redaktören för Nya Norrland Albert Viksten om hur kampen ska föras. Arbetarna i Ådalen är beredda att kämpa för förändring till varje pris och kastas mellan argumenten för en socialistisk revolution som i Ryss-

Skildringen av ”Vredens dagar” anno 2017 är en proffsig fullträff på många sätt. Den ger en historisk bakgrund till ådalingarnas erfa-

av ”Vredens dagar” ”Skildringen anno 2017 är en proffsig fullträff på många sätt.

land eller reformer inom det rådande systemet.

Ståhls linje om att 1 maj-demonstrationen i Härnösand ska frita ”Amaltheamannen” Anton Nilson från fängelset förverkligas inte.

Ståhl deltar inte i demonstrationen.

Han är i ett utsatt läge där han hotas av ett nytt långt fängelsestraff för sin agitation för fritagning av fånge med våld, och störtande av kungahuset. Han övertalas av Vennerström att fly fältet och får pengar till biljetten. Ståhl häktas och släpps fri efter dom i oktober 1918 då han redan har suttit av det

Konstfestival till minne av Walter Medina Den 8 juli 1973 i diktaturens Uruguay blev Walter Medina, bara 16 år gammal, mördad av polis. Han blev skjuten i ryggen när han på en mur skrev CONSULTA POPULAR (folkomröstning).

Walter Medina var politiskt aktiv, skrev poesi och spelade teater. Nu håller det internationella socialistiska konstnätverket Bad Art en konstfestival för att hedra hans minne.

Det kommer bland annat att bjudas på livemusik och poesi, och under dagen gör vi gemensamt en liknande väggmålning som Walter gjorde.

Dricka & uruguayansk mat kommer att finnas till försäljning.

Välkommen!

utdömda straffet. Pjäsen avslutas med en desillusionerad Fritz: – Jag hade ju stödet i Nyland. Det var ju här revolutionen skulle börja.

Så småningom reser han till Winnipeg, Kanada där han lever som Fred Steel fram till sin död 1963.

Fri entré, Arrangör: Bad Art lördag den 8 juli kl. 14.00-20.00 Magelungsvägen 170, Högdalen, Cyklopen

renhet av att behöva göra motstånd och kämpa igår som idag. Manuset av Bo R. Holmberg, som själv kommer från ett arbetarhem i Nyland, är noga i detaljer som vävts in i handlingen. Vi ser framför oss sågverksarbetarna, matare, försågare, hjälpsågare, kantare, ribbdragare, ströflickor och knubbpojkar, stabbläggare och splitvedsjäntor.

De historiska händelserna i Ådalen gestaltas initierat med både allvar och humor med plats för mustiga historier från brädgården.

Dialogen har en tonträff i replikerna och ett inlevelsefullt spel som

bara kan komma från de som vet vad de talar om. Skådespelarna är i några fall rena amatörer, men de flesta kommer från amatörteaterföreningar i Ångermanland. Rollen som Fritz Ståhl spelas av skådespelaren Jens Nilsson. Alla imponerar stort när de blåser liv i sina karaktärer. Historien inramas och drivs framåt av de mystiska tidsresenärerna ”Berätterskorna”.

Scenografin av Mats de Wahl är avskalad, smart och vacker med Ångermanälven i bakgrunden.

Missa inte detta! ”Vredens dagar” spelas på Nylands hamnplan fram till söndagen den 9 juli. Jag hoppas även att föreställningen filmas och visas på TV som omväxling till alla buskisföreställningar som repriseras år efter år. ■ Ett 5 minuters avsnitt av Sveriges radios ”Tankar för dagen” med manusförfattaren Bo R Holmberg finns på SR:s hemsida. Skriv in ”min pappa var pinnare” i sökfältet.

Regi: Iso Porovic Producenter: Mia Tejle, Sarita Sandström I rollerna bland andra: Jens Nilsson Manusförfattare: Bo R Holmberg Spelas: 27 juni - 9 juli, Hamnplan i Nyland

Hundraåringen som gjorde revolution Beställ nyutgåvan av Amaltheamannen och den legendariske socialisten Anton Nilsons egna memoarer med nytt för- och efterord av bokens redaktör Arne Johansson

Pris: 212 kronor plus porto 69 kronor.

Beställ: offensiv@socialisterna.org

Foto: Stefan Lundqvist

- en pjäs om Sandökravallerna, Hungermarschen och Fritz Ståhl

Luleå:

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Kampen för transpersoners rättigheter Tid: Torsdag den 13 juli kl 18:30.

Plats: Boforsgatan 1, Farsta.

För info: 072-524 42 95 Obs! RS Sthlm:s partiföreningar kommer att ha gemensamma möten under sommaren!

Karlskoga: För info: 073-310 70 87.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje: För info: 73-740 39 54.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

30 000 är målet för juli

N

ågra sena bidrag samt aktiviteter under vårt framgångsrika sommarläger gjorde att vi slutade juni månad med totalt 43 030 kronor. Det är drygt 86 procent av vår målsättning på 50 000 kronor.

Ett imponerande resultat med tanke på midsommarhelgen. Det var också en framgångsrik månad för Offensiv som fick 102 nya prenumerationer och sålde 757 tidningar.

Resultaten från sommarlägrets insamling är också värda att skryta om. Totalt gavs 48 800 kronor till insamlingen, vilket räknas med i RS och Offensivs jubileuminsamling 1917-2017 (läs mer på sid 12).

Procent av mål

Norrbotten Västerbotten

Haninge:

Obs! Vi går på RS Sthlm:s möten under sommaren (se ovan)!

För info om möten: 072-524 42 95.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Målet för RS/Offensivs ekonomikampanj i juli är 30 000 kronor, varav 660 kronor har samlats in i skrivande stund, tisdagen den 4 juli.

Som alltid kan du bidra direkt till kampen på flera sätt. Enklast är nog att Swisha ett belopp till 123-240 32 85 eller att sätta in ditt bidrag på PlusGiro 87 96 49-2. Det är också möjligt att SMS:a ett bidrag genom att skicka ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

Totalt

86% 43 030 kr

Mellannorrland Stockholm Mellansverige

6 582 kr 700 kr 1 364 kr 20 200 kr 1 551 kr

Västsverige

10 661 kr

Sydsverige

400 kr

Göteborg:

För info om mötena: 073-501 21 37.

OBS! Under sommaren kommer alla partiföreningar i Göteborg att ha gemensamma veckomöten.

Eskilstuna:

Svaret är socialism

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

Nej till militarismen

Umeå:

PROGRAM 2017

För info: 079-340 59 97.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

För info: 073-373 33 61

BRÄNNANDE

6 JULI 2017 # 1 259

”Man flyr för att överleva kriget” ”Är det du som är Mohammed?”, frågar jag en ung kille som ser sig omkring på platsen där vi har stämt träff. Han nickar och vi hälsar. Vi småpratar lite. Han pratar bra svenska trots sina knappa 2 år i Sverige. Vi sätter oss på en bänk och han börjar berätta delar av sin historia.

IDUN LARSSON

offensiv@socialisterna.org

–D

– Jag förlorade min familj på vägen. Vi flydde tillsammans, men jag förlorade dem någonstans mellan Turkiet och Grekland, berättar han.

– Innan vi kom till Grekland var vi tvungna att gå till fots långa sträckor, och risken att dö var påtaglig. Efter Grekland blev det lite lättare med tåg och buss, men färdsätten kunde vara lite vad som helst.

Han berättar om sin femtonde födelsedag i Grekland utan familjen.

– Jag har mått riktigt dåligt och hade inget mål med livet, varje dag frågade jag mig själv: ”Varför lever du? Vad har du för mål?”

Men det var för sent att ge upp.

Trots att han var ensam och utan både familj och pengar fortsatte Mohammed sin resa. Han berättar att han fick hjälp av en familj att ta sig till Sverige och beskriver hopplösheten han har känt inför sitt hemland och förklarar att ingen lämnar sitt hem utan anledning.

– Man flyr från riktiga problem, det är inte som att vi bara bestämde oss en dag att ”Okej, vi åker till Europa”. Man måste vara dum om man reser till Europa bara för att det är Europa. Man flyr inte för att bli rik, man flyr för att överleva kriget.

Mohammed beskriver den stora ensamheten som han upplever.

– Det är ett helt nytt område, ett nytt system, men svenskarna jag har mött har varit jättesnälla och visat respekt, berättar han och jämför med tiden som flykting i Iran.

Mohammed berättar om hur det är att gå i skolan på ett annat språk.

– Förut fick jag ha hjälpmedel med översättning, men inte i den nya skolan. Man tvingas lära sig.

För tre månader sedan fick Mohammed veta att det skulle finnas en familj med hans efternamn som passar in på beskrivningen av hans familj. När han fick bekräftat att hans familj finns här i en annan del av Sverige fick livet tillbaka sin mening igen. Han berättar om sin pappa som inte vill acceptera hjälp eller bistånd, men har fått sina identitetshandlingar ifrågasatta och inte fått arbetstillstånd.

– Jag försöker ta en dag i taget, fokusera på vänner, skola och fa-

Foto: Idun Larsson

et var 2 år sedan jag var tvungen att fly.

Det var inte bara kriget. Afghanistan hade ekonomiska problem och så kallade ”islamska” ledare som inte följer religionen.

När jag frågar om hans religion säger han att det är viktigare att vara en bra människa än att säga att man är religiös. Han berättar att han kommer från Kabul, men föddes i Iran och fick fly därifrån.

Innan flykten hade Mohammed höga betyg i skolan, men i Sverige känns det som att börja från noll.

– Jag har svårt att be någon annan om hjälp, berättar han.

För tre månader sedan fick Mohammed genomgå en medicinsk åldersbedömning via Migrationsverket. Han väntar fortfarande på resultatet som är nödvändigt för ett uppehållstillstånd. ”Migrationsverket skickar mig till socialen och socialen till Migrationsverket”, berättar han.

Han är tacksam för sina vänner som har blivit som en extra familj och som får honom att glömma sina problem för en stund, ”men man är alltid orolig”. Han berättar om de som utvisades till Afghanistan nyligen, trots konstaterade bombattacker.

– Jag kan aldrig veta att de inte skickar mig.

milj. Men språket, besluten – allt tar lång tid och oron att bli utvisad är konstant.

När jag frågar vad han vill göra svarar han ”Ha min familj hos mig och fortsätta studera”. Han berättar att han ska ansöka till tekniskt gymnasium för att sedan bli arkitekt.

Efter att vi skiljts åt snurrar

många tankar i mitt huvud, att han inte är arg, utan bara befogat orolig för sin situation och framtid. Jag tänker också på det han sa att ibland måste man tänka innan man kan känna – vilket stort tålamod och vilken ork hos en sådan ung människa. Sverige borde vara tacksammare över att människor som Mohammed har hamnat här. ■

Nu har Jubileumsinsamlingen 1917-2017 passerat halvvägs till målet. Insamlingen på RS sommarläger gav hela 48 800 kronor från 58 personer.

Med de 4 000 som kommit in tidigare är resultatet hittills alltså 52 800 kronor.

På lägret inleddes också biljettförsäljningen inför jubileumsdagen den 4 november.

I Offensivs och Rättvisepartiet Socialisternas unika satning på revolutionsåret 1917 ingår: • Ny hemsida (https://revolutionen1917.wordpress.com/) • Artiklar om Sverige 1917 – hittills 16 artiklar.

5 3 240 32 8 SWISHA 12 • Ryssland 1917 – hittills 10 artiklar och analyser om revolutionen.

87 96 49-2 • Stor jubileumsdag i Stockholm den 4 november.

PLUSGIRO -2017) (meddeland

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Mary Rosamund Finch

Gå med i

e: 1917

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.