Offensiv 1263

Posttidning A

10 augusti 2017 / # 1 263 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Vårdprotester & sopkamp visar vägen

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Ensamkommande ockuperar

5 8

Socialistisk feminism

12

Världslansering av Bad Art

Privatiseringar och nedskärningar måste utmanas – läs mer på sid 2, 3, 4

Imperialismen ökar trycket mot Venezuela

Den 30 juli hölls val till nationella konstituerande församlingen (ANC). Dagarna innan valet hade USA-imperialismen och MUD (koalitionen av Venezuelas höger och extremhöger) stött en vålds- och hotkampanj för att försöka hindra valet att äga rum.

USA- och EU-imperialismen, tillsammans med en rad kapitalistiska regeringar, förklarade att man skulle vägra erkänna valresultatet.

Trots detta röstade miljontals, vilket visar på potentialen om arbetarklassen tar ledningen.

Läs mer på sid 6-7

4

Stockholm Pride behöver politik

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

10 AUGUSTI 2017 # 1 263

2

VÄNSTERN OCH REGERINGSKRISEN ”

PRESSADE BORG

R

I riksdagen har Vänsterpartiet fått igenom vissa begränsade reformer, men till stor del har detta varit möjligt på grund av den ekonomiska tillväxten. När ekonomin vänder neråt har socialdemokratiska partier, i Sverige och andra länder, visat sig villiga att åter trappa upp nedskärningarna.

Foto: Natalia Medina

egeringskrisen i juli reste flera viktiga frågor. Vad kan stoppa privatiseringarna?

Hur långt ska vänstern, inklusive Vänsterpartiet, gå i sitt stöd till S-MP-regeringen? Hur ser alternativen ut inför valet om ett år?

Inom Vänsterpartiet, särskilt i partiledningen, fanns en besvikelse över att partiet ställdes utanför den regering som Stefan Löfven bildade efter valet 2014. Men vad hade blivit annorlunda om V suttit med i regeringen?

Allt handlar om vilken politik regeringen för. S-MP-regeringen under Stefan Löfven har inte brutit med den högerpolitik som olika regeringar har fört de senaste dryga 20 åren. Den har snarare fördjupat kursen: mer pengar till militären, inga förändringar av de enorma skattesänkningarna för rika och företag, inga återställare av privatiseringar, full acceptans av EU:s och riksdagens hårda budgetregler med mera. Ovanpå detta kommer chockdoktrinen i flyktingpolitiken, med gränskontroller och massutvisningar.

Vänsterpartiets begränsade roll visas i de kommuner och landsting där V styr tillsammans med andra partier, oftast utan synbar effekt för invånarna.

Erfarenheterna från andra länder visar att de vänsterpartier som har gått in i regeringskoalitioner har tappat stöd eller till och med kollapsat. Det sistnämnda gäller för Rifondazione Comunista i Italien, som gick från massparti till ickeexisterande efter en period i nedskärningsregeringar. Norska Sosialistisk Venstreparti hamnade ett tag under 4-procentsspärren efter att ha ingått i regering med socialdemokratiska Arbeiderpartiet (Ap).

Inom SV finns idag en stark opinion emot att på nytt gå med i regeringen. På SV:s kongress antogs ett hårt ultimatum med krav på stopp för vinster i välfärden, nej till oljeborrning i Lofoten, stöd till förbud av atomvapen (Norge är ju med i Nato), höjda barnbidrag och ökad lärartäthet i skolan. Ingen tror att Ap kommer att acceptera dessa krav, som har gett SV medvind i opinionen inför valet i september.

Vänsterpartiet har hittills agerat betydligt blygsammare. Under regeringskrisen i juli kritiserade Vänsterpartiet privatiseringen som låg till grund för krisen. Samtidigt uttryckte V-ledaren Jonas Sjöstedt stöd till både regeringsombildningen och försvarsminister Peter Hultqvist. V krävde att infrastrukturminister Anna Johansson skulle avgå, eftersom hon var ansvarig för Transportstyrelsen. V har också med rätta anmält den förra Alliansregeringen till riksdagens konstitutionsutskott.

Det är rätt av Vänsterpartiet att inte stödja högerpartiernas försök att vinna poäng, liksom det var rätt att år 2014 släppa fram en S-MP-regering framför en alliansregering.

Det är däremot en helt annan sak att rösta fram regeringens budget i sin helhet, med extra pengar till militären, minskad offentlig sektor som andel av landets ekonomi och så vidare.

Den stora frågan i svensk vänsterpolitik är när de nya globala vindarna når hit. Bernie Sanders i USA, Jeremy Corbyns valmanifest i Storbritannien, valframgångar för Podemos i Spanien och Mélenchon i Frankrike – alla dessa har fört fram en politik långt till vänster om den kurs som V-ledningen driver i Sverige. I alla dessa fall har nya stora skikt av framför allt unga blivit aktiva, oftast med en klar antikapitalistisk profil.

Sverige behöver en samlande vänsterkraft, med hård kritik av den politik och de banker som nu blåser upp en ny finansbubbla och drastiskt ökar de ekonomiska klyftorna. Rättvisepartiet Socialisterna stödjer sopstrejken, vårdprotesterna och kampen mot utvisningar som tecken på vad som behövs för att stoppa privatiseringarna, liksom alla initiativ till samlad kamp mot högerpolitiken. ■

Han visade sitt eget kön, tog på andra mäns kön, var grovt sexistisk mot kvinnor [sa ’hora’ och ’slampa’] och hotade värden på en fest”, enligt citat från Dagens Industri. Vem är han och vilka försvarar honom?

Alla vet redan: förre moderate finansministern Anders Borg. Bland hans många stödjare finns Moderaternas kandidat till justitieminister, Tomas Tobé, som till nyligen var partisekreterare.

Borgs ”ursäkt” innehåller flera klassiker: a) han säger sig ha fått en ”blackout” på grund av b) ”hård press den senaste tiden” och c) han riktar sig till dem ”som tog illa vid sig”. Med andra ord: grov sexism i ord och handling skapas – och ursäktas – av press. Det är väl pressen av mångmiljonlöner, styrelseuppdragen och alla festerna, gissar vi.

S

om många har påpekat – tänk om det varit någon icke-Moderat, icke-före detta minister, på en fest i förorten eller en musikfestival?

Polisens förundersökning är redan nedlagd – vem sa något om att alla behandlas lika? ■

I Norrköping slöt många läkare upp i Vrinnevisjukhusets entréhall för att protestera mot de nedskärningsplaner som hotar vården. Och det är långt fler än bara läkarna som mår dåligt över arbetsmiljön och vårdsituationen (corren.se den 4 augusti).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

10 AUGUSTI 2017 # 1 263

3

Vården: ”Kollapsen är redan här”

Landsomfattande protester 20/8 och 3/9 Vi har kommit in i den sista sommarmånaden. Vårdpersonal, patienter och anhöriga skakar på huvudet, ryter, gråter, kollapsar. Frågan de ställer sig är hur det kan få fortsätta så här år efter år?

STEFAN LUNDQVIST rs.sundsvall@socialisterna.org

V

Foto: Sebastian Olsson

årdkrisen är verklig och personal rapporteras ha fått ge allt för att upprätthålla patientsäkerheten i sommar.

Vid horisonten tornar ett vårduppror upp på himlen.

– Jag vill hävda att kollapsen redan är här och att det enda som gör att sjukhusen inte har stängt ner av ren patientosäkerhet är det faktum att personalen kompenserar till max, säger den chockade läkaren Märit Hamlin, som just har kommit tillbaka till Södersjukhuset efter några års frånvaro, till tidningen ETC. På TV4-nyheterna den 4 augusti vittnade Aijaz Farooqi, medicinsk chef på neonatalavdelningen (tidiga vårdbehov för spädbarn) på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå, om en mycket tuff situation där många tidigt födda barn varit i behov av neonatal vård under juli, samtidigt som avdelningen har dragit ned på antalet platser.

– Men barnfödslar har ingen årstid, de kommer ändå och då måste vi hjälpa dem. Vi kan inte skicka dem till andra sjukhus för de har också fullt, sade Aijaz.

I Umeå tvingades de lösa bristen på specialister genom att de kallades tillbaka från sina semestrar.

Förlossningsvården kan inte skjutas upp. Göteborg har ockå haft stora problem med överbeläggningar och Uppsala har tvingats köpa platser i Åbo, Finland.

Precis som ifjol kommer det att äga rum vårdprotester i början av hösten.

Sista veckan i juli hade Stockholms akutsjukhus endast 2 236 öppna vårdplatser av 3 499 fastställda, enligt Svenska Dagbladet. 4 av 10 vårdplatser var borttagna i ett län med en befolkning på mer än två miljoner invånare plus alla turister.

Vårdpersonalens rätt till sommarsemester är livsviktig för att orka jobba vidare. Speciellt då belastningen på personal idag är så hård. Landstingen – som har slimmat personalstyrkan till anorektisk nivå – får varje sommar svårt att bemanna alla vårdavdelningar med följden att många vårdplatser stängs ned. Den katastrofala arbetsmiljön på många arbetsplatser har i sin tur medfört att flera sjuksköterskor har sagt upp sig och det råder idag sjuksköterskebrist.

På Helsingborgs lasarett – som under de senaste fem åren har skurit bort 345 vårdplatser – har platsbristen slagit hårdast i hela landet.

En juninatt tvingades 45 patienter

övernatta på akuten som inte är anpassad för detta ändamål. Fjolårets rekord med 2 700 övernattningar på akuten väntas slås med råge.

Statistik från SKL visar också att antalet vårdplatser i landet har minskats med 10 000 på 20 år (nära 30 procent). Samtidigt har befolkningen ökat med 13 procent. Enligt tidningen Sjukhusläkaren orsakades vart fjärde lex Maria-anmält dödsfall 2016 av vårdplatsbrist, personalbrist eller extrem belastning.

Ansvariga politiker och chefstjänstemän kräver som vanligt sällan mer resurser och en upprustning av vården. Budskapet är istället att vården måste organiseras om, bli smartare och effektivare. Det är inte några nyheter – så har det låtit genom åren. Idag ser vi resultatet: färre vårdplatser, omtöcknade cancerpatienter som rullas i korridorer och hissar när deras ”hemavdelning” helgstängs, svajig

patientsäkerhet, lägre bemanning och en ohållbar arbetsmiljö, samtidigt som det i andra änden pumpas ut miljarder till privata vårdbolag.

I sommar har vårdplatser fri­ gjorts när nya avdelningar utan sjuksköterskor har öppnats på flera sjukhus. Gruppen sägs bestå av ”lättare” färdigbehandlade patienter som väntar på provsvar och hemresa och vården har skötts av undersköterskor. Sjukhusen har hårdprioriterat akut sjuka medan till exempel köerna och väntetiderna för äldre multisjuka blivit allt längre.

Vårdpersonal Offensiv har talat med säger att förhållandena under somrarnas vårdkris nu mer och mer kan ses även under övriga året.

gusti organiserar Födelsevrålet en riksmarsch för förlossningsvården på flera orter i landet. I Sollefteå arrangeras den av BB-ockupanterna Anna-Maria Ek och Annica Tjärnström, i Härnösand av Johanna Byström, Frida Stridbar och Catharina Hultman Eurenius.

Söndagen den 3 september håller nätverket En annan vård är möjlig landsomfattande demonstrationer på flera orter.

Slut upp i tågen och kampen för vården i höst – se till att mullret vid horisonten, likt annalkande åska, växer till ett dån! ■

Det är hög tid att inte bara protestera, utan att även ”kämpa in i kaklet” för en förändring. Stormsvalorna blir också allt fler. I Sollefteå pågår fortfarande BB-ockupationen dygnet runt. Söndagen den 20 au-

20 augusti: Födelsevrålet riks­marsch.fodelsevralet.org 3 september: En annan vård är möjlig, sök på Facebook: En annan vård är möjlig

det alltid värre, men prognoserna inför hösten ser inte heller bra ut.

Ett antal personal har blivit sjukskrivna under våren och sommaren. Vården befinner sig i ett läge där personalen är väldigt trött och sliten. Både patienter och personal far illa.

– Barnpsykiatrin klarar inte längre av att ta emot tunga patienter, och det finns ingen handlingsplan för hur vi ska bemöta patienterna, säger en anställd.

Många är sjukskrivna och många också funderar på att byta jobb eller söker redan andra jobb.

Vårdprotester

Borås inte förskonat från den förödande vårdkrisen Varje sommar brukar Södra Älvsborgs sjukhus i Borås brottas med bemanningsproblem – så även i år.

RS BORÅS

offensiv@socialisterna.org

Foto: Sari Hevosaho

A Sjuksköterskebristen är det största problemet.

tt det saknas sjuksköterskor är det största problemet. Våren och sommaren har varit extremt svåra. De har fått jobba mer övertid, och det lär resultera i en höst med många sjukskrivningar.

På akuten, på neonatal, på förlossningen och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) samt på BUP-akuten är det kris. Under sommaren är

Enligt den senaste statistiken kring vårdköer klarar inte Södra Älvsborgs sjukhus i Borås att hålla vårdgarantin. När det gäller den första bedömningen hålls vårdgarantin bara nätt och jämnt. När det gäller utredning ligger sjukhuset som sämst till, men även när det gäller behandling är vårdköerna långa.

På Barnpsykiatriska akutavdelningen har det varit kaos under sommaren. Ibland har trycket varit så stort att patienter som i själva verket borde ha lagts in har fått behandlas hemma eller i öppenvården. Ibland har man också tvingats ta hjälp av vuxenpsykiatrin.

Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar alla att sluta upp i de vårddemonstrationer som kommer att äga rum under de kommande veckorna (se ovan). ■

INRIKES

10 AUGUSTI 2017 # 1 263

4

Hbtq-kampen måste bli politisk Pride behöver bli en kampmanifestation riktad mot den styrande eliten.

ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

I

paraden genom Stockholm i lördags var det cirka 200 ekipage, många liknade studentflak med musik och dans. Möjligen var det 45 000 i tåget och under spridda skurar stod en tålmodig Pride-publik och väntade, beredd att ge sitt stöd och kanske gå med.

Under paraden ställde sig cirka 15 nazister mitt framför demonstrationståget, strax efter Stureplan. De muckade lite med polis och åskådare, men blev totalt nedröstade av alla burop och ”inga rasister på våra gator”-talkörer, och föstes sedan bort av polisen som tyvärr inte arresterade dem direkt, utan lät dem utföra en mindre attack till på demonstrationståget.

Man kan fråga sig varför Pride inte politiskt tar ställning och hur de kan släppa in till exempel KD, ett parti som var emot avskaffandet av tvångssteriliseringar för trans­personer och aktivt har jobbat emot många transfrågor. Eller Moderaterna, som av tradition och ohejdad vana är emot.

Prideledningen har förklarat att alla som vill får vara med, alla företag som vill köpa Pride-artiklar eller använda regnbågssymbolen är välkomna att göra det, bara de betalar. Tröskeln för att få deltaga är extremt låg. Den splittring som rörelsen/communityt nu har börjat att tala om går inte minst utefter klasslinjerna, något alltför många inte ser. Istället fastnar det i att vi måste se de individuella skillnaderna hos hbtq-personer, vilket

rna Sara

la Prideäng

.

och Milla

alltför ofta leder in i återvändsgränder som exempelvis diskussioner om transkvinnor är ”riktiga kvinnor” eller ej.

Om Pride-communityt är redo att på allvar kämpa för de ohördas röster, de osynligas verklighet och alla som trots allt inte känner sig inkluderade och välkomna, krävs det en ärlig klass- och maktanalys, ett manifest för ett samhälle där alla oavsett könsidentitet eller sexuell läggning kan leva öppet.

– Pride, som det är nu, är inte politiskt för fem öre. Det ger socialt stöd, vilket ju är bra, men när man

Lena, Gun och An

na-Pia.

skiftar till att göra Pride till en ”god stämning-grej” istället för något politiskt försvinner betydelsen, säger Mia Mulder, ordförande i Transförsvaret, som känner sig besviken och övergiven av Pride.

Transförsvaret är en organisation till försvar för hbtq-personers rättigheter. Förra året genomförde de en ockupation av Socialstyrelsen och lämnade över en kravlista med 13 punkter till politikerna, något som har mötts med en skriande tystnad. Nu är de beredda att trappa upp kampen om politikerna vägrar agera.

Idag är det upp till 1,5 års vän-

tetid på ett första besök i vården och långa väntetider på att få till exempel hormonbehandling. Det varierar också i olika delar av landet. Transförsvaret kräver reducerade tider och rättvis transvård i hela landet, liksom avskaffande av juridisk könstillhörighet.

Livet som transperson är idag onödigt krångligt och i vissa fall har det faktum att lagen inte är anpassad till den verklighet som faktiskt råder, det vill säga att människor behöver byta namn och få nytt personnummer, kunna ändra på konton med mera, lett till att familjer och enskilda har drabbats genom

Foto: Ida Tjeder, Åsa Karlsson

Nu är det slut för den här gången. Stockholm Pride avslutades i hällregn med en dag på Gröna Lund, tyvärr inte gratis förutom för de som köpt veckoarmbandet.

att ha förlorat sin plats i bostadskön, förlorat bidrag och tillfälligt till och med förlorat vårdnad om sina barn.

Att möjligheten att leva som homosexuell är en klassfråga förklarar Bray Bryans, artist, aktivist och grundare av Icebreakers Uganda som kämpar för hbtq-personers rättigheter i ett land där sex mellan två av samma kön innebär livstids fängelse. Hen har startat en hälsoklinik i Uganda för hbtq-personer och är en av medlemmarna i Rainbow Riot, ett musikkollektiv med queerartister från länder där det är livsfarligt att vara öppet hbtq-person.

I Uganda är det de som tillhör arbetarklassen som oftast blir utfrysta av familj, skola och samhälle. De hamnar i ett utanförskap och tvingas försörja sig som sexarbetare.

Anna-Pia Tikkanen bär en knapp med ”stolt mamma” på. Hon är bekymrad över den hårdare stämningen i Sverige mot hbtq-personer och deras familjer. Hennes dotter med partner har fått uppleva detta med hot och glåpord, en öppen fientlighet som känns obehaglig.

– Alla är väl här av en orsak, en vilja att stötta och hylla, visa solidaritet och känna gemenskap, sa Lena Eklund, som med sina vänner var en del av publiken.

– Egentligen skulle ju inte Pride behövas, alla borde få leva sina liv som de vill och älska vem de vill! säger Gun Gelinder som också har kommit för att heja och visa stöd.

Bland Pridedeltagare och Pridepublik är det många som är oroade, då det råder en undran över hur det kunde bli så här. Det finns också en känsla av ilska och skam, inte minst mot politiker och myndigheter som sviker. Detta måste riktas i en gemensam kamp för allas rättigheter, här och i resten av världen. Behåll skorna på, vi har lång väg att gå! ■

Stockholms sopkamp mot avgörande fas Med en stöddemonstration på Medborgarplatsen i Stockholm nu på lördag den 12 augusti kl 14 vill Stockholms kämpande sopgubbar klargöra att den nu mer än månadslånga kampen inte är över.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

D

ärmed visas också att Arbetsdomstolens uppmaning till dem att återgå på Reno Nordens villkor under hot om dryga böter för ”olovlig strejk” inte har lyckats knäcka dem.

Av de ursprungligen 70 ordinarie miljöarbetarna hos Reno Norden är det bara fem ”strejkbrytare” som har

jobbat den senaste veckan tillsammans med några inhyrda och nyanställda. Övriga har sagt upp sig i väntan på att Reno Norden ska tvingas ge sig. Kan AD verkligen döma sopgubbar som har sagt upp sig eller är sjukskrivna för olovlig strejk?

– Vi är ju inte livegna, anser Jan Spanedal, f d ordförande för Transportarbetareförbundets miljösektion som nu på lördag blir sopgubbarnas huvudtalare.

Enligt Reno Norden – som vann upphandlingen med ett så lågt bud för merparten av Stockholms sophämtning att det förutsatte dumpade löner för sopåkarna – rullar sopbilarna mer eller mindre normalt.

Det är en bild som inte alls delas av de kämpande sopgubbarna.

– Det är några få som kör mer eller mindre dygnet runt, men snart är semestrarna över och skolorna startar. Då får de dubbelt så mycket sopor att ta hand om, säger Jan Spanedal, som tror att de närmaste två månaderna blir avgörande.

I Svenska Dagbladet medger det ekonomiskt extremt pressade Reno Nordens vd Peter Ekholm öppet att sänkta löner för sopåkarna var inbakat i anbudskalkylen.

Därmed är sopstriden också en extremt pinsam politisk affär för Stockholms rödgrönrosa styre.

Rättvisepartiet Socialisterna i Stockholm uppmanar till maximalt stöd för Stockholms kämpande sopgubbar. Vad som nu krävs är också en förnyad fack-

Stöd sopkampen – demonstrera den 12 augusti kl 14 på Medborgarplatsen.

ligt-politisk kamp för en upprustad välfärd utan vinst mot statens, landstingens och kommunernas privatiserings- och upphandlingskaos.

Det gäller att se den röda tråd som kan binda samman protester-

na mot alla färska skandaler som Transportstyrelsens IT-upphandling och exempel på arbetarkamp mot privatiseringspolitikens konsekvenser som pågår även i Göteborgs hamn och bland städarna av Stockholms pendeltåg. ■

INRIKES

10 AUGUSTI 2017 # 1 263

Fatemeh Khavari talar för de hundratals unga inför nattens sittstrejk den 7-8 augusti.

I korthet

5

Rasism mot samer på nöjespark

R

asism Halmstad Äventyrspark hade en grovt rasistisk informationsskylt om samer, där det stod att ”Lapparna eller samerna är till sitt ursprung ett gåtfullt folk.

Numera är man benägen att betrakta samerna som en rest av en primitiv palearktisk ras”. Efter en storm av kritik har de nu tagit bort skylten, rapporterar Hallandsposten den 7 augusti.

När tidningen frågade marknadsansvarige Mats Persson på äventyrslandet om skylten sade han ”Hur ska jag kunna veta vad som är fel, jag är inte så utbildad, men om det ska vara så jävla gnälligt får vi väl ta bort skylten”.

– Det visar ju på den okunnighet som finns både om Norrland och särskilt om samer. Det är väldigt konstigt att ingen har reagerat på skylten tidigare, kommenterar Marie Enoksson, kommunikatör på Sametinget, till SVT Nyheter, och fortsätter: – Jag tycker att det är bra att det blir en diskussion och att folk reagerar, annars får det ju stå oemotsagt. Det är bra att svenskar reagerar, som same är det inte så att man alltid orkar.

Foto: Elin Gauffin

Tuff vårdsituation i Halmstad

V ”Vi stannar tills ni lyssnar” Hundratals sittstrejkar för rätten till asyl

Söndagen den 6 augusti inledde hundratals ungdomar en sittstrejk på Mynttorget utanför riksdagen i Stockholm.

Samma dag kom nyheten om att talibaner i Afghanistan åter har dödat 30 människor – varav flera barn och kvinnor – i Sari Pul-provinsen.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

S

ittstrejken går under namnet Ung i Sverige. Syftet är att lyfta flyktingungdomars situation och kräva att utvisningarna upphör.

– Vi stannar tills Migrationsver­ kets generaldirektör Mikael Rib­ benvik kommer till Mynttorget för att möta oss och stoppar utvisning­ arna, säger Mahmood Rezaie, en av initiativtagarna.

Organiseringen är fantastisk.

Hela tiden finns ett trettiotal funk­ tionärer i västar som ser till att alla mår bra. På nätterna hjälper svenskfödda till med säkerhet utåt.

Första dagen var det ösregn och ockupanterna fick sitta i blöta klä­ der hela natten.

På torget finns såväl unga som väntar på besked som de som har fått uppehållstillstånd och de som har fått avslag. De har kommit från Göteborg, Malmö, Jönköping, Väs­ terås, Eskilstuna och Stockholm.

De kämpar för amnesti för alla flyktingar, oavsett ålder. Afghaner dominerar, men amnesti för alla som är i landet är något som flera poängterar och alla unga i Sverige är välkomna till torget.

Ett uttalande på hemsidan ungisve­ rige.nu konstaterar det svenska hyckleriet i fråga om pratet om mänskliga rättigheter och fristad

för de som flytt. Afghanistan är ”Ett land som har haft krig i mer än 40 år, ett land där Sverige också har militär, om Afghanistan är ett säkert land varför behövs där mi­ litär, varför finns där militär från 100 olika länder, varför vapen, var­ för pansarvagn, varför finns bara förstörda hus?!”

På samma sida finns info om hur du kan hjälpa till. Kom till torget för att vara moraliskt stöd och eller vara funktionär (i våras blev en liknande demonstration attackerad av nazis­ ter). Det behövs även pengar, mat, kläder och regnskydd.

Mojtaba Hosseini: – Jag fick avslag, de sa att jag inte hade varit tydlig. Jag över­ klagade och väntar på beslut. Jag tvingades flytta från boendet – de ville att jag skulle till Norrland.

Då skulle jag inte kunna gå kvar i skolan eller ha kontakt med mina vänner. En snäll familj låter mig bo hos dem istället.

Är det en öppning att Migrationsöverdomstolen har sagt att alla afghaner som är uppvuxna i Iran ska få sina fall omprövade?

– Jag tror inte längre på bra saker.

De säger bara bra saker, men samti­ digt fortsätter deportationerna.

Gholam Haydari: – Jag kom för nästan två år se­ dan. Jag var på den första inter­ vjun efter 1,5 år och nu väntar jag på svar. I morse tvingades jag göra åldersbedömning hos tandläkaren, men det behövs inte – jag fyller ju 18 år om några dagar. Jag mår jät­ tedåligt. Jag kan inte sova för jag är så rädd för att bli utvisad.

Ahmad Rahimi: – Den 27 augusti kommer jag att ta emot Raul Wallenbergakademins pris för ungt civilkurage. Det är för att jag har kämpat så hårt. Jag har va­ rit på väldigt många demonstratio­ ner. Jag var här i våras när nazister­ na attackerade. Jag sjöng en sång av Kent när de kom och sparkade mig.

Efter det satt jag på marken och grät.

– Förut var jag svag och försök­ te ta mitt liv flera gånger, men se­ dan bestämde jag mig för att börja kämpa och vara en röst för alla. Jag åkte till Almedalen och intervjua­ de många politiker, inklusive dåva­ rande migrationsminister Morgan Johansson. Men politikerna vänder oss ryggen och stänger sina ögon.

– Jag har fått avslag på min asyl­ ansökan tre gånger. Jag har aldrig varit i Afghanistan. I Iran kallas vi hazarer för smutsiga och tvingas leva helt utanför samhället.

Mitt under natten den 8 augusti kommer tre aktivister från Uppsa­ la. De har varit på förvaret i Märsta och ska tillbaka dit. De är förtviv­ lade. Ahmad Alsmadi, pappa till två barn, ska utvisas till döden i Jordanien, trots att barn och mo­ dern har uppehållstillstånd. Utvis­ ning med chartrat plan ska ske om några timmar. Kan den stoppas? ■

årdkrisen Likt på de flesta platser runtom i landet har vårdkrisen gjort sig påmind även på akuten i Halmstad.

Innan sommaren saknades det 87 pass under sommaren, och eftersom ingen av de redan överarbetade sjuksköterskorna ville ta extra pass hotade ledningen att beordra in dem, vilket tvingade många att självmant skriva upp sig på att ta vissa pass. Det skriver Vårdfokus den 4 augusti.

– Då skrev ju många upp sig, eftersom de visste att de annars skulle bli beordrade. Det har också blivit mycket beordringar.

Det här är så tråkigt, det har aldrig varit så dålig stämning i arbetsgruppen och så lågt förtroende för arbetsgivaren [som nu], uppger Tina Edgren, huvudskyddsombud och sjuksköterska på Halmstads sjukhus akutmottagning, till Vårdfokus.

Många sjuksköterskor har innan sommaren började sagt upp sig på grund av den dåliga arbetsmiljön, där man pekade på arbetstiderna, arbetsbelastningen, bristen på kompetensutveckling och dålig löneutveckling.

– Det är ett stort problem att vi förlorat så många av de erfarna sjuksköterskorna. De nya sjuksköterskorna har i sommar tvingats ansvara för hela stationer. Igår såg jag en av dem sitta där och gråta. När de behandlas så, kommer vi att förlora dem också. [...] Man ska inte behöva tänka varje pass: ”Hur ska vi mäkta med det här?”, säger Tina Edgren.

Allt fler larmar om dålig arbetsmiljö

A

rbetsmiljö Tipsen angående missförhållandena på arbetsplatser har ökat markant under det första halvåret i år jämfört med samma period ifjol. 73 procent fler tips har inkommit till Arbetsmiljöverket. Det skriver Transportarbetaren den 2 augusti.

– De vanligaste tipsen handlar om arbetsplatsens utformning. Då kan man dra slutsatsen att det handlar om lokaler.

Det här är en ganska tydlig skillnad mellan tips och tillbudsanmälan. Inom tips är det ovanligt med anmälan om våld och hot medan det inom tillbud är väldigt framträdande, säger Patrick Söderquist, tillförordnad enhetschef på svarstjänst på Arbetsmiljöverket, till tidningen.

Fler miljöförsvarare än någonsin mördas

K

limatkamp Enligt klimatorganisationen Global Witness mördas rekordmånga för sitt engagemang för miljön. Ifjol mördades 200 aktivister, och allra flest i protester mot gruvnäringen, där 33 mördades. Även i protester mot skogsavverkning och lantbruksnäring har många mördats. I flera fall har företag lejt mördare, och få straffas.

– Kapplöpningen efter naturresurser har intensifierats.

Fler och fler företag inkräktar på tidigare orörd mark. [...]

En kvinna som protesterar mot att hennes vatten förorenas av gruvnäringen eller studenter som demonstrerar mot exempelvis markrofferi kan utsättas för dödligt våld, säger Ben Leather, en av författarna bakom Global Witness rapport om det ökade våldet, till Sveriges Radio den 7 augusti. ■

ANALYS

10 AUGUSTI 2017 # 1 263

6

Venezuela: Skärpt imperia

Den 30 juli hölls val till nationella konstituerande församlingen (ANC). Dagarna innan valet hade USA-imperialismen och MUD (koalitionen av Venezuelas höger och extremhöger) stött en vålds- och hotkampanj för att försöka hindra valet från att äga rum.

USA- och EU-imperialismen, tillsammans med en rad kapitalistiska regeringar, förklarade att man skulle vägra erkänna valresultatet. Vita Huset hotade till och med att man skulle agera mot Venezuelas oljeinkomster från USA (Venezuelas huvudsakliga oljekund), något som skulle innebära ett hårt ekonomiskt slag mot befolkningen.

IZQUERDA REVOLUCIONARIA / SOCIALISMO REVOLUCIONARIO

CWI Venezuela

P

å valdagen utlyste MUD inte bara en bojkott. I de medeloch överklassområden högern kontrollerar hotades de som ville rösta och vallokaler blockerades med barrikader. Man genomförde till och med ett terroristdåd i Caracas där de detonerade en bomb som skadade militärer som bevakade vallokalerna.

Att det mot denna bakgrund ändå var miljoner som röstade och trotsade imperialismen och MUD visar att potentialen fortfarande finns för att besegra kontrarevolutionen om arbetarklassen kan organisera sig som en ledning för motståndet. Detta är också vad borgarklassen och imperialismen fruktar.

Deras hysteriska reaktion på valet har varit att öka pressen på Maduro, regeringen och framför allt på topparna inom militären. Officiellt har målet varit att få valresultatet ogiltigförklarat, men varje eftergift från regeringen är bara ett steg på vägen mot vad högern har försökt få till stånd i månader med sin våldskampanj som hittills har krävt 112 liv. Målet är att fälla regeringen och ersätta den med en MUD-regering som skulle driva en politik liknande Temer i Brasilien och Macri i Argentina.

Misslyckandet för den 48-timmars generalstrejk som MUD utlyste den 26-27 juli och den massmobilisering som valet var, trots alla hot, visar – som vi tidigare har sagt – att dessa planer fortfarande skulle kunna slås tillbaka. Men detta kan bara ske om arbetare och fattiga skulle leda statsmakten istället för

med en mycket utbredd korruption, slagit hårt mot ekonomin.

Resultatet av att bibehålla en kapitalistisk stat och ekonomi är enligt vissa utredningar att över 300 miljarder dollar (2 400 miljarder kronor) har tagits ut ur ekonomin och att utlandsreserverna är på extremt låga nivåer vilket hämmar importen, och detta i ett land som är väldigt importberoende.

Under trycket från borgerligheten och som en del av regeringens politik för att söka allianser med så kallade ”produktiva (eller patriotiska) företagsledare” har regeringen vidtagit åtgärder stick i stäv med arbetarklassens intressen. Några exempel: omgående betalning av utlandsskulden till banker och multinationella företag på bekostnad av utgifter för mat och fattigdomsbekämpning, ett accepterande av prishöjningar och försämringar av arbetares rättigheter samt massavskedanden i statliga företag. Regeringen har också skapat särskilda ”ekonomiska zoner” för superexploatering samt öppnat gruvregioner för imperialistisk plundring, allt för att söka överenskommelser med den inhemska och globala kapitalismen.

Ovanpå allt detta har pris- och valutaspekulation lett till en enorm brist inte bara på mat, utan också på medicin, byggmaterial och reservdelar. Detta, tillsammans med kontinentens högsta inflationstakt på 500 procent år 2016 och som tros nå fyrsiffriga nivåer i år, har lett till ett växande missnöje bland befolkningen som i sin tur har utnyttjats av högern för att provocera

Att så många röstade trots högerns hot och våld visar potentialen att besegra kontrarevolutionen, om arbetarklassen tar ledningen. direktörer och byråkrater (vilket är fallet idag) och om en socialistisk politik genomförs.

Men trots en del socialistisk och antiimperialistisk retorik går regeringens politik tyvärr i motsatt riktning. De senaste två åren har världskapitalismens kris och särskilt råvaruprisfallet, tillsammans

fram gatukonfrontationer med en våldsvåg som resultat.

Ett av regeringens uttalade mål med inrättandet av den konstituerande församlingen var att få kontroll på våldet. Men många gräsrotsaktivister i den bolivariska rörelsen såg utlysandet av valet till församlingen som ett tillfälle att inte

bara bemöta högerns mobilisering, utan även att bekämpa korruptionen och byråkratins politik som har omintetgjort många av arbetarnas och folkets segrar under Chavez styre.

Men utlysandet av valet stoppade inte gatuvåldet, utan skärpte det ytterligare. Detta har lett till 112 människors död och till förstörelse och plundring i offentliga och privata företag.

Regeringsrepresentanter från flera olika länder, tillsammans med senatorer från Chile och Colombia, samlades i Haag för att fördöma Maduro för brott mot mänskligheten. Spaniens förre premiärminister Zapatero besökte Venezuela i ett sista försök att försöka förhindra valen till den konstituerande församlingen, men nådde ingen uppgörelse.

Valet hölls i en väldigt pressad och spänd atmosfär. Många vallokaler fick flyttas på grund av det livsfarliga våldet mellan MUD-representanter och polis. I några vallokaler förstördes valutrustning och väpnade konfrontationer skedde, där människor skadades och dödades.

Därför var valdeltagandet mycket lågt i några områden, medan stora delar av massorna deltog i andra områden som ett sätt att bemöta

kontrarevolutionen med stora mobiliseringar till vallokalerna.

Om det som vi tidigare har förklarat hade hållits val till en revolutionär konstituerande församling med uppgiften att välja en arbetarregering baserad på valda och återkallbara representanter för arbetsplatser och bostadsområden; en regering för att ta kamp emot det högerdominerade parlamentet och den prokapitalistiska byråkratin som hotar revolutionens landvinningar och föraktar folket; då hade valdeltagandet varit mycket högre.

Under dessa val gick delar av gräsrötterna i Chavistarörelsen igenom nya erfarenheter av kamp emot byråkratin vilket har fördjupat deras kritik av den. Att 54 000 kandiderade till församlingen, utanför byråkratins officiella vallistor, var en återspegling av den rebelliska stämning som växte under valkampanjen.

Ledningen för kampen mot reaktionen kan inte förbli under kontroll av ledare som har allt mindre förtroende bland massorna, som har genomdrivit prokapitalistiska åtgärder och fjärmat sig från folket.

I många områden baserades valkampanjen inte på initiativ underifrån, utan på byråkratiska metoder,

med brott mot vallagarna och där man använde det styrande PSUV:s partiapparat för att säkra valsegern åt byråkratins kandidater – ofta ministrar eller exministrar, borgmästare eller fackföreningsledare utan auktoritet eller legitimitet – på bekostnad av gräsrotskandidater.

Byråkratin använde sig till och med av metoder som att pressa statsanställda och bidragstagare till att rösta på regeringskandidater, inte genom att försöka övertyga folk med en politik som kan lösa deras problem. Många regeringskritiska kandidater har nu protesterat mot valresultatet, som ännu inte helt och hållet har redovisats.

Dessa metoder är ingen hjälp i kampen mot högern. Tvärtom skapar de missnöje bland mer tveksamma och uttröttade skikten bland massorna, vilket ger en grogrund för att högerns demagogiska förkastande av valen kan få ett gehör bland de som har drabbats av dessa byråkratiska metoder.

Izquierda Revolucionaria och Socialismo Revolucionaria försvarade en röst på de regeringskritiska gräsrotskandidaterna. Dessa kandidater lade fram ett revolutionärt program för att försvara de segrar som har vunnits sedan Chavez tog makten. Vi står för en kamp för

10 AUGUSTI 2017 # 1 263

7

alistisk offensiv efter valet

framåt genom att lyfta fram kraven från varje del av arbetarklassen för att ena alla förtryckta i en kamp för att expropriera kapitalisterna och bygga en revolutionärt socialistisk stat för att ersätta den nuvarande staten som förblir kapitalistisk.

Att kämpa för att utveckla en stat baserad på arbetar- och bostadsområdesråd på lokal, regional och nationell nivå, med representanter som väljs och som kan återkallas vid varje tidpunkt. En stat där makten verkligen är i händerna på arbetare och fattiga och där alla valda representanter endast tjänar en lön motsvarande en utbildad arbetare och som ständigt måste berättiga sig gentemot de som har valt dem.

Imperialismen vill inget hellre se än att de sista resterna av chavismen krossas och att fullständig kapitalism upprättas.

dessa framsteg tillsammans med en politik för att tillgodose arbetares och fattigas krav och lösa de värsta problemen befolkningen står inför genom att göra slut på kapitalisternas och byråkraternas välde.

På valnatten redovisades det att 8 089 320 hade röstat, motsvarande 41,53 procent av väljarna. I valen år 2015 fick PSUV och deras allierade 5 622 844 röster, och Maduro vann presidentvalet med 7 587 579 röster. Samtidigt som man inte kan godta regeringens siffror rakt av (det förekom ingen oberoende valgranskning av oberoende arbetar- eller folkliga organisationer) står det klart att det trots högerns politiska, mediala och fysiska offensiv ändå var ett betydande valdeltagande.

Resultaten har internationellt fördömts som valfusk. Många länder, inklusive EU, har vägrat att erkänna valresultatet (även om de flesta sagt detta redan innan valet).

Många har krävt sanktioner mot Venezuela. USA:s utrikesdepartement beslöt att frysa Maduros tillgångar i USA (fast han inte har några), kal�lade honom för diktator och svartlistade honom. Vid sidan av att hota med att kapa oljeinkomsterna har USA sagt att man tänker blockera

alla regionala banklån till Venezuela och har hotat med att införa samma sorts kriminella embargo som infördes gentemot Kuba på 1960-talet.

Venezuela står vid ett kritiskt vägskäl. Det finns många möjliga perspektiv och den levande kampen kommer att avgöra hur saker utvecklar sig. USA-imperialismen har med stöd av EU-imperialismen gått längre i sin offensiv än någonsin sedan kuppen år 2002. Deras mål är att tvinga fram en splittring i militärledningen och provocera fram en kupp mot Maduro, vilket skulle kunna öppna vägen till makten för MUD. De har nu ökat takten för dessa planer. Å andra sidan går det inte att utesluta att imperialismen, om denna konfrontation når ett dödläge, skulle kunna ta ett temporärt steg tillbaka och försöka återvända till förhandlingsbordet. Men utrymmet för manövrer för såväl imperialismen som för regeringen har minskat rejält.

Efter valet har Maduros första uttalanden andats trots mot imperialismen: ”En talesman för Donald Trump säger att de inte erkänner oss. Vad bryr vi oss om vad Donald Trump säger! Vi bryr oss bara om vad Venezuelas folk säger! Det gam-

Den nuvarande krisen i Venezuela är inte ett resultat av ”socialismens” misslyckande, utan av avsaknaden av en genuin socialistisk revolution. la parlamentets sabotage har nått ett slut, vi måste skapa ordning.”

Bland chavisterna har dessa uttalanden väckt förhoppningar om en möjlig vänstersväng. Men samtidigt har regeringen fortsatt att prata om dialog och en allians med delar av kapitalistklassen. Å andra sidan är det samma ledare som nu sitter i den nya församlingen som de senaste åren har underminerat massornas initiativ och förhindrat framväxandet av arbetarkontroll och arbetarmakt och som har tagit oss till den nuvarande situationen av skepsis och demoralisering bland breda skikt av massorna, vilket i sin tur har skapat en grogrund för högern att stärkas.

Denna väg kan bara leda till nederlag. Antingen genom att MUD tar makten eller genom en regim som ikläder sig rollen av chavister eller till och med med en socialistisk retorik, men som i praktiken konsoliderar en statskapitalism hand i hand med rysk och kinesisk imperialism. Detta skulle

innebära ett nederlag för allt som har vunnits samt fortsatt fattigdom och exploatering.

I denna situation måste revolutionärer försvara ett genuint socialistiskt program för att stoppa den proimperialistiska högern som bara vill ta kontroll över oljerikedomarna och lämna över våra naturresurser till imperialismen som de gjorde i 40 år. Vi måste kämpa för att bygga ett revolutionärt alternativ till byråkratin som inte vill bryta med kapitalismen.

Alternativet är att organisera och mobilisera arbetarna och de fattiga själva för att försvara revolutionens landvinningar och ta dem

Imperialismen, dess regeringar och media runt om i världen kombinerar sin hycklande retorik om krisen i Venezuela med demagogiska försök att framställa situationen som ett bevis på ”socialismens” bankrutt. De försöker använda Venezuela som ett slagträ gentemot den vänster som växer fram internationellt, från Latinamerika till USA, Spanien och Storbritannien.

De försöker demonisera idén om att det finns ett alternativ till kapitalism och nedskärningar.

Marxister måste högt och tydligt förklara: den nuvarande krisen i Venezuela är inte ett resultat av ”socialismens” misslyckande, utan av avsaknaden av en genuin socialistisk revolution. Vi har i åratal förklarat att många möjligheter har funnits för att helt expropriera kapitalisterna, att bygga en ny stat baserad på arbetardemokrati och sprida socialismen över hela kontinenten. Det är regeringarnas vägran att ta tillvara på dessa möjligheter – tillsammans med världskapitalismens kris – som har lagt grunden för dagens dilemma, där man istället försöker bygga en kapitalistisk regim enligt kinesisk och rysk modell.

I denna situation är den viktigaste uppgiften för revolutionärer att dra de rätta lärdomarna från dessa erfarenheter och sprida dem bland arbetarkämpar och ungdomar, vilka förblir de enda krafterna som kan vända situationen och slå an en revolutionär ton. På detta sätt kan ett nytt genuint revolutionärt ledarskap byggas, med rötter i och auktoritet från arbetarklassen som är beredd att ta en revolutionärt socialistisk politik till sin slutsats.

Detta har varit den avgörande faktor som har saknats fram till nu. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i nära 50 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

10 AUGUSTI 2017 # 1 263

8

Kvinnoupproret Ni Una Menos i Latinamerika pågår än. Bild från Brasilien.

Judy Beishon.

Laura Fitzge

rald.

Det pågår en tydlig och stark kvinnoradikalisering i världen. Det var budskapet på seminariet Socialistisk feminism på CWI-skolan i mitten av juli (seminarievecka i Barcelona arrangerad av Committee for a Workers’ International).

Bland talarna fanns Judy Beishon, Laura Fitzgerald och Ruth Coppinger. Här är ett sammandrag.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

A

ldrig har kvinnodagen den 8 mars varit så internationellt samordnad som i år, då en kvinnostrejk ägde rum i 57 olika länder. I till exempel Spanien ordnade elevfacket en skolstrejk på över 1 000 skolor med 100 000 deltagare. På kvällen var demonstrationerna gigantiska, i Madrid tog en halv miljon till gatorna mot våldet mot kvinnor.

I stora delar av Latinamerika, bland annat i Argentina och Uruguay, stannade betydande delar av service och ekonomi av på grund av strejken.

Redan innan Donald Trump blev vald till USA:s president stod kvinnor i täten för alla de gräsrotskampanjer som fanns, så som Black Lives Matters, för klimatet och för 15 dollar (120 kronor) i minimilön. Den 21 januari, dagen efter installationen, möttes Trump av den största demonstrationsdagen i USA:s historia med 4 miljoner runt om i USA som tågade under parollen Women’s Marches.

Många kvinnor som aktiverar sig går vidare från feministiska idéer till antikapitalistiska idéer, när sammanhangen framträder. Kvinnor dominerar i stödet för vänsterledaren Jeremy Corbyn i England.

Under två veckor i maj ökade hans stöd bland kvinnor med nio procentenheter.

I England och Wales är kvinnor ofta i ledningen för rörelser, men specifika kvinnorörelser som Slut Walks (slampornas promenader) har minskat. Identitetspolitiken gjorde att dessa tunnades ut. Däremot går attitydförändringarna åt rätt håll. Exempelvis anser 58 procent av kvinnorna i Storbritannien att det alltid är fel att fördöma transpersoner, medan blott 46 procent av männen delar den ståndpunkten.

Kapitalismen kan få människor att börja drömma om frihet, men verklig frihet är en omöjlighet inom kapitalismen. Inte ens när det

lagstiftas om lika lön mellan könen uppnås detta på en enda arbetsplats i världen och nu kastas utvecklingen till och med bakåt.

86 procent av nedskärningarna i Storbritannien sedan år 2010 har främst drabbat kvinnor.

Kapitalismens devis är att göra allt till varor och sätta vinsten först. Ett vidrigt exempel på kombinationen sexism och kapitalism är att en av de senaste modellerna av sexleksaken uppblåsbar docka (riktad till män) bär namnet Fara den frigida.

Detta för att verkligen understryka att den manliga njutningen går att köpa och ska tillfredsställas genom tänkt våldtäkt.

Det är inte ovanligt att unga feminister idag vill krossa patriarkatet och kapitalismen. Det som det ofta finns en vagare uppfattning om är hur detta ska gå till. Här har socialister en nyckeluppgift genom att visa att det inte är främst genom individuella handlingar som detta kommer att uppnås, utan att det kräver mäktiga klassbaserade rörelser underifrån.

De ”rena” kvinnofrågorna, som aborträtt och mot våldet mot kvinnor, är tydligt dominerande i de flesta kvinnorörelser i världen och kontrollen av kvinnors sexualitet är också en grundstomme i klas�samhället.

Indien är ett av de länder där det råder en markant kvinnoradikalisering, som startade år 2012 med ett två månaders uppror mot en gruppvåldtäkt som dödade offret.

Massprotesterna mot våldtäkter fortsätter löpande i Indien, men här finns ett varnande exempel på hur fel rörelser kan slå när de saknar en socialistisk ledning.

I höstas var det en sex veckor lång, stor marsch genom Indien mot våldtäkter som slutade med att 10 miljoner samlades i Bombay.

Men demonstranterna, som domineras av medelklassen, riktar sin ilska helt mot de svagaste i samhället, Dalitkasten, trots att dessa bara står för mindre än en procent av brotten i delstaten Maharashtra.

Det pulserande kvinnoupproret i Argentina (Ni Una Menos) är långt ifrån över. Den 3 juni var den senaste stora protestdagen och rörelsen har vunnit några juridiska framsteg (bland annat att män som har skadat eller mördat sin partner förlorar vårdnaden av barnen).

Initiativet till den globala kvinnostrejken den 8 mars togs av rörelsen i Argentina tillsammans med den abortrörelse i Polen som också använde strejkvapnet i höstas.

Kvinnostrejken där vann en omedelbar delseger då det totala abortförbudet stoppades, men tyvärr

avstannade rörelsen istället för att gå vidare, kräva mer och vakta det som hade uppnåtts. Det hade varit möjligt – 40 procent i Polen stödjer kravet på fri aborträtt. Istället har reaktionen återkommit och i början av sommaren gjordes dagen efter-piller i princip olagligt i Polen.

Abortkampen på Irland vinner däremot mark. Regeringen hade försökt att undkomma trycket för förändringar underifrån genom att de tillsatte en ”folklig församling”, en kommitté på 99 personer som skulle utreda frågan. Mot nästan alla partiers vilja kom kommittén fram till att Irland behöver komma ikapp 2000-talet och införa i princip fri abort fram till tolfte graviditetsveckan. RS systerparti Socialist Party är tillsammans med två vänsternätverk och kampanjen ROSA de enda som kräver en folkomröstning i frågan.

Efter den irländska modellen har även socialister i Belgien startat upp en ROSA-kampanj med stor framgång som har haft möten med flera hundra deltagare. Bland annat kommer de att ha en kampanj tillsammans med en fackförening kring kravet på kortare arbetsvecka.

Detta är bara några axplock av all den kvinnokamp som CWI-sektioner runt om i världen är involverade i. ■

Foto: Mídia NINJA / Flickr CC, Natalia Medina

Stark kvinnoradikalisering runt om i världen

HISTORIA

10 AUGUSTI 2017 # 1 263

9

Hyresgästföreningen 100 år Del 1: Kampe

Den 30 juli 1917 samlades omkring 20 SKF-arbetare i Gamlestaden i Göteborg. Bland arbetarna var missnöjet stort över gasransoneringen och de beslutade att bilda en kommittée för att gemensamt föra fram sina klagomål.

Den 4 augusti, bara fyra dagar senare, samlade den nybildade kommittén till möte. 30 arbetare slöt upp och de beslutade att bilda SKF-arbetarnas Hyresgästförening, som kom att bli Gamlestadens Hyresgästförening tre år senare.

Föreningen är den äldsta bland Göteborgs hyresgästföreningar, men utgör även grunden till vad som är Hyresgästföreningen idag.

n 1917

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

D

Den unga föreningen växte snabbt från 30 till 100 medlemmar, och när verksamheten hade kommit igång och arbetarna såg att organiseringen gav effekt växte den till över 400 medlemmar. Möten hölls till en början utomhus för att möjliggöra för fler att kunna delta.

Föreningen var inte bara den första, utan även en mycket aktiv och stridsbenägen. De lyckades sänka värmekostnaden i SKF-bostäderna och förhandla med företaget om uppsägningar när hyresgäster lämnade sina anställningar hos SKF.

Under 1920-talet lyckades Hyresgästföreningen i Gamlestan efter hårda förhandlingar och protester förhindra SKF från att avhysa ett 40-tal hyresgäster.

SKF hade fått rätt i hyresnämnden att avhysa arbetarna från dess hem med argumentet att de inte arbetade kvar, men företaget tvingades på reträtt av det kollektiva agerandet från föreningen.

Hyresgästföreningens tvister med SKF var många de första åren.

1919 blev en kraftmätning mellan företaget och rörelsen. SKF meddelade sina hyresgäster att de skulle dra 59 kronor och 29 öre för bränsletillägg, ett belopp arbetarna redan hade fått avdrag på lönen för.

Hyresgästerna var av en annan åsikt och började mobilisera.

Vid föreningens jubileumsskrift för dess 25-årsjubileum står att läsa: ”Hallen och trappan var till trängsel fyllda av medlemmar. Direktör Ekman var tydligen en klok man, trots allt, och på stående fot och på ovanligt kort tid träffades en överenskommelse, att varje hyresgäst hade att på avlöningskontoret nästa dag avhämta det dragna beloppet”.

Vad som sades inne på förhandlingarna förtäljer inte historien, men det visar på vilken handlingskraft dessa pionjärer hade. Förhandlingar fördes inte bara i slutna rum, utan genom att samtidigt samla rörelsen till förhandlingen och låta medlemsleden vara med och godkänna beslut.

Tiden för Hyresgästföreningens framväxt var en svår tid. Många arbetarfamiljer led nöd och trångboddheten var fruktansvärd. Fattigdomen och hungern var utbredd och hyrorna steg kraftigt under första världskriget. 30 procent av lönen gick direkt till hyra till privata fastighetsägare som kontrollerade bostadsmarknaden. Det var i denna tid som arbetare gick samman för att kämpa gemensamt för sin rätt till människovärdiga bostäder till rimliga hyror, genom sin kamporganisation Hyresgästföreningen.

Hyresgästföreningen bildades av aktiva inom arbetarrörelsens olika grenar. Här fanns socialdemokrater, socialister, kommunister och syndikalister.

Radikaliseringen var stark under revolutionsåret 1917. Bild från den 2 maj i Göteborg.

”I Gamlestaden var det hårda politiska strider på Hyresgästföreningens möten”, står det att läsa i jubileumsskriften HCF 60 år.

Från år 1917 och framåt hade Hyresgästföreningarna spridits över staden och till andra delar av landet. År 1922 togs ett initiativ till att bilda Hyresgästföreningarnas Centralförsamling. Då fanns föreningar i Gamlestaden, Kålltorp, Kungsladugården och Rambergsstaden i Göteborg. Föreningarna vann hyressänkningar och förhindrade vräkningar.

HCF:s uppgift var att bilda föreningar ute i stadsdelarna. Det krävdes ett stort organisationsarbete och agitation. De ledande pionjärerna hade det tungt. Allt arbete utfördes på fritiden efter långa arbetsdagar och med hungrande familjer där hemma.

Arbetsuppgifterna var många och dagarna långa, samtidigt som kampen fördes på flera fronter – de aktiva kämpade mot såväl sjunkande löner som stigande hyror.

Hyresstegringslagen som kom år 1918 upphörde 1922 och fastighetsägarna fick på nytt full frihet att höja hyrorna. Bostadsbristen var fruktansvärd.

Den 5 september 1922 bildades en förening i Olskroken. Föreningens kamp kom att bli historisk för Hyresgästföreningen, arbetar- och

folkrörelsen, där den största striden som har utspelat sig i svensk historia gällande hyreslägenheter var ”Slaget om Olskroken” 1936-1937 (läs mer i del 2 i nästa nummer).

Samma år bildades senare ytterligare fyra föreningar och år 1923 hade HCF över 1 000 medlemmar.

I takt med att rörelsens organisering ökade, ökade också behovet av en egen politisk röst för information och agitation. HCF beslutade därför att starta en egen bostadspolitisk tidning – Hyresgästen. Tidningen kom att bli avgörande för rörelsens utveckling.

HCF hade vid tidpunkten varken anställda eller någon expeditionslokal. Möten hölls hemma hos styrelsens medlemmar och deras familjer. Efter ett år med HCF anställdes den första, Ragnar Andersson, som började sin anställning den 1 november 1924 med 2 kronor och 50 öre i veckan.

Utgångspunkten blev HCF:s första lokal på Husaregatan, samma gata där kravallerna rasade år 1917. Där fanns även Hyresgästens redaktion och expedition.

HCF:s ordförande Anders Svahn skrev i Hyresgästen år 1923 att ”det redan från början stod klart för

HCF:s ledning det önskvärda i att samarbete kom till stånd mellan landets alla Hyresgästföreningar.

Det skulle ge rörelsen den kraft som behövdes för att den skulle vinna gehör för sina krav”.

När HCF samlade till årsmöte 1923 föreslog därför styrelsen att landets alla Hyresgästföreningar skulle bjudas in för att bilda ett riksförbund. Årsmötet röstade bifall till förslaget och den 16 september 1923 samlades 13 föreningar från olika delar av landet i Göteborg där man beslutade att bilda Hyresgästernas riksförbund.

I Göteborg fortsatte Hyresgästföreningen att utmärka sig som en kamporganisation som inte bara tog kamp mot oskäliga hyror, utan också ledde debatten om bostaden som en social rättighet.

Inom hyresgäströrelsen i Göteborg poängterades det att samhället hade ett socialt ansvar att se till att varje familj hade en bostad med en rimlig standard.

Det var Hyresgästföreningen som i första hand tog strid för bättre bostäder och genom egen kraft visade att det gick att bygga bra och billiga bostäder som vanligt folk hade råd att bo i. ■ forts i nästa nummer av Offensiv

Foto: Public domain

en första Hyresgästföreningen som finns kvar idag bildades i Nynäshamn år 1915, men det var först med den omfattande kampen i Göteborg som rörelsen tog fart och kom att bli en landsorganisation.

Vid bildandet rasade ännu världskriget. Runt om i landet pågick hungerkravaller, bröduppror och potatisrevolution där arbetare och soldater marscherade för bröd, fred och fulla demokratiska rättigheter. I Göteborg hade våren varit fylld av protester där uppemot 40 000 hade marscherat och 8 000 deltagit i kravaller mot polis och militär. Vid sidan av hungern kämpade arbetarna med andra problem, gasrestriktionerna var ett av dessa.

I SKF:s arbetarbostäder fanns enbart gasspis, medan det i andra hushåll var vanligt med vedspis som komplement till gasspisen. Arbetarna på SKF protesterade därför mot orättvisan att vid överförbrukning få betala dryga böter med en redan ansträngd ekonomisk situation.

Hyresgästföreningen gjorde två framställningar hos Gasverket och organiserade samtidigt de boende.

De krävde att gasmängden skulle ökas för de hushåll som saknade vedspis och arbetarnas beslutsamhet resulterade snabbt i att tilldelningen ökade. De vann även en seger i att betalningsvillkoren förbättrades. Även den andra framställan om att avskaffa myntlådorna resulterade i seger och de ersattes med ett modernare polettsystem.

SKF-arbetarna var således de första i Göteborg att bilda en Hyresgästförening som ännu lever kvar nu hundra år senare.

KULTUR

10 AUGUSTI 2017 # 1 263

10

Vass satir om det amerikanska krigsmaskineriet War machine är en film helt i stil med Thank you for smoking (2005) då den har en fiktiv handling, men utspelar sig i en väldigt tragisk verklighet. Istället för tobaksindustrin är det i War Machine USA:s utrikespolitik som kläs av.

ANTON LINDBÄCK

offensiv@socialisterna.org

N

I War machine får vi följa generalen Glen McMahon, som baseras på den verkliga generalen Stanley Allen McChrystal och spelas av Brad Pitt. Han skickas för att styra upp USA:s koalitionstrupper i Afghanistan år 2009. Kriget, eller rättare sagt invasionen, har dragit ut på tiden och politiker och byråkrater vill bara få ett slut på det hela.

Dock är ett krig där fienden består av människor i vanliga kläder något helt annat än förr i tiden när krig utfördes mot arméer, klädda i uniform.

Den plågsamt uppenbart omöjliga uppgiften att ”vinna” ett invasionskrig är något som Brad Pitts general ignorerar totalt. Han är övertygad om att enda anledningen till att kriget inte är ”vunnet” är att man helt enkelt aldrig gjort det på rätt sätt och att han är mannen att göra det.

USA:s utrikespolitik är ett tacksamt ämne att göra satir på. Den skriver liksom sig själv när vi följer McMahon runt i Afghanistan, då vi får oss en lektion i invasionsdoktrinen. Att invadera ett land och slå ned ett kontrauppror handlar snarare om att vinna en popularitetstävling än ett krig och görs så genom att övertyga befolkningen om att man som invaderande armé är bättre för dem än rebellerna.

Detta görs genom att installera en lokal marionettregering (där presidentens dagar går ut på att försöka koppla in den nya blu-rayspelaren) och träna upp lokala styrkor (som verkar vara måttligt intresserade) för att skapa trygghet.

På besök vid ett enormt opiumplantage förklarar en expert vikten

Foto: Netflix

etflix fortsätter att pumpa ut intressanta produktioner. I samma veva som man släppte 13 reasons why kom även satirfilmen War machine. Filmen baseras på den dokumentära boken The operators av Michael Hastings och hade premiär på streamingjättens tjänst den 26 maj.

Producenterna är samma som de bakom 2015 års The big short, som även den har Brad Pitt i rollistan och handlar om 2008 års ekonomiska kris och hur den berikade en liten elit.

Filmen ger lättsamt en bra sammanfattning om USA-imperialismen i Mellanöstern.

av att hjälpa till att stimulera den lokala ekonomin: ”Heroin är det enda som drar in pengar i området. Pengarna håller folket glada, så vi kör på det”. ”Kan man inte odla något annat?”, frågar McMahon. ”Jo, bomull. Men kongressen förbjuder att biståndspengar går till att odla grödor som konkurrerar med amerikanska odlare på världsmarknaden”.

Satiren är vass, men som film faller den på att den rakt igenom mest radar upp scener utan vilja att berätta någon engagerande historia.

Tidigare nämnda Thank you for smoking och The big short är båda bättre filmer i genren då de lyckas engagera även genom handling och karaktärer. Nu ligger det mesta av behållningen i War machine i att den lättsamt ger en bra samman-

fattning av hur USA:s imperialism implementeras i Mellanöstern och det är ju faktiskt ganska viktigt. ■ Produktionsbolag: Netflix Regi och manus: David Michôd I rollerna: Brad Pitt, Emory Cohen, RJ Cyler, Topher Grace, Anthony Michael Hall, med flera Utgivningsdatum: 26 maj 2017 Längd: 122 minuter

Offensiv sörjer Nestor Arserius död N

u på fredag begravs Nestor Arserius i Stockholm som avled den 16 juli efter en tids sjukdom, sörjd och saknad av familj, vänner, före detta arbetskamrater och fackligt aktiva lärare och argentinare i Sverige, liksom av alla oss vänsteraktivister som under många år har lärt känna honom som en outtröttlig allierad kamrat. Äldre ”offensivare” minns honom som en smittande varm och engagerad eldsjäl i kampen mot nedskärningar och rasism ända sedan kampanjen Hugg huv’et av svångremspolitiken under andra hälften av av 1980-talet och början av 90-talet, där han representerade förskollärarna i SFL. Han var också under många år en stridbar fackföreningskämpe i Lärarförbundet.

Nestor, född 1948, kom i början av 1980-talet till Sverige som politisk flykting från Argentina efter att ha varit kidnappad av den dåvarande militärdiktaturen för sitt motstånd som facklig ledare och politiskt aktiv trotskist.

Han hade då under fyra år gjort en skrämmande resa genom vad han kallade ”ett moln av terror, våld och mord” i diktaturens olika koncentrationsläger, toryrsalar och skenavrättningar som var nära att kosta honom liksom 30 000 andra livet.

Räddningen blev ett visum till Sverige som han kan tacka sin mors insatser för, en av de så kallade ”galna mödrarna” på Plaza de Mayo.

Det allra senaste minnet vi RS:are i Stockholm har av Nestor var vårt hjärtliga återse-

ende härom året och hans iver att återuppta prenumerationen på Offensiv, följt av hans engagemang ända till slutet i Rött Forum i Stockholm, protesterna mot gripandet av den turkiske HDP-aktivisten Alp Altinörs och kampanjen mot Donald Trump tillsammans med kamraterna i organisationen Argentinare för seger, som han var en drivande kraft inom.

Vi som har träffat honom kommer aldrig att glömma Nestor Arserius. Och som de argentinska och latinamerikanska kamraterna säger: Hasta la victoria siempre!

Representanter för RS kommer att delta i begravningen i Hoppets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm, som inleds kl 13.45. ■

Luleå:

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Sthlm Sydost Tid: Tisdag den 15 augusti kl 18:30 Plats: Hyresgästlokalen Åsgärde­ vägen, Tunnelbana Sandsborg För mer info: 070-326 65 94 Sthlm Sydväst Vad händer i Venezuela?

Tid: Torsdag den 17 augusti kl 18:30 Plats: Högdalen För frågor: 073-387 65 77

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Karlskoga: För info: 073-310 70 87.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje: För info: 073-740 39 54.

Håll augustitakten uppe

N

ågra sena bidrag gjorde att vi avslutade juli med ett betydligt bättre resultat än förväntat. Totalt fick vi in 25 011 kronor, vilket motsvarade 83 procent av målet. Och augusti har börjat med ett verkligt ryck.

Redan efter första veckan ligger vi på 17 242 kronor. Då många har återkommit från sin semester höjer vi målet till 60 000 kronor, vilket innebär att vi redan har fått in drygt 28 procent av målsättningen.

Veckans imponerande resultat är i stort tack vare våra aktiviteter under Prideveckan i Stockholm och viktiga bidrag från gatukonstfestivalen Hammarkullen Urban Art. I resultaten ingår Procent av mål

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Sthlm Norra Tid: Torsdag den 17 augusti kl 18:30 Plats: Husby Träff För mer info: 073-576 98 69

Haninge:

Tid: Torsdag den 17 augusti kl 18:30 Plats: Jordbro.

För mer info: 072-524 42 95.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Vad vill RS Tid: Tisdag den 15 augusti kl 18:00.

Plats: RS Bokcafé För mer info: 073-501 21 37.

Eskilstuna: För info: 073-373 33 61

366 sålda tidningar samt 43 nya prenumerationer. Välkommen till alla som läser Offensiv för första gången!

Kan du hjälpa oss nå vårt mål? Bidra direkt till ekonomikampanjen genom att Swisha till 123-240 32 85 eller genom att sätta in pengar på PlusGiro 87 96 49-2. Det går självklart bra att skänka en slant med SMS genom att skicka ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

Totalt

28% 17 242 kr

Norrbotten

0 kr

Västerbotten

0 kr

Mellannorrland

0 kr

Stockholm Mellansverige

650 kr

Sydsverige

200 kr

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

PROGRAM 2017

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

0 kr

Västsverige

Nej till militarismen

Klimat- och miljöhot

16 392 kr

BRÄNNANDE

10 AUGUSTI 2017 # 1 263

Konst och revolution

Foto: Natalia Medina

vara sina egna arbetsgivare. Detta gör att kulturarbetare sällan får betalt, har obekväma arbetstider och osäkra anställningar. Eldsjälar ska bli entreprenörer, men blir istället obetalda arbetare.

Konsten och kulturen har varit närvarande under mänsklighetens hela historia. Rätten att uttrycka sig konstnärligt borde inte vara något förbehållet de med tid, pengar och kontakter. Kreativitet driver samhället framåt, vilket blev tydligt under de första åren efter revolutionerna då nya konstnärer och konstformer fick möjligheten att blomma ut. Vi behöver återigen frigöra konsten och i den kampen kan det andra numret av Bad Art bli en inspiration.

Det socialistiska konstnätverket Bad Arts lansering i Barcelona i juli. Aktiviteter i Sverige annonseras under hösten.

Andra numret av det socialistiska och revolutionära kulturmagasinet Bad Art publicerades i juli i år. Denna gång med fokus på revolutionsåret 1917.

NATALIA MEDINA

natalia.medina@socialisterna.org

E

fter revolutionerna i Ryssland 1917 i ett annars så eftersatt och extremt fattigt samhälle blomstrade för en tid kulturen. Revolutionen inspirerade konsten och konsten inspirerade revolutionen. Konstnärer som så länge hade varit censurerade fick för en tid både frihet, medel och spridning, vilket möjliggjordes av den planerade ekonomin och förstatligandet av fabriker, mark och privategendomar. Därför är konstens och konstnärernas roll under revolutionsåret 1917 och de första

kerna som attackeras i tider av nedskärningar i det offentliga.

Konstvärlden är en avspegling av resten av samhället. En liten klick blir berömda och tjänar grova pengar, medan de allra flesta inte ens kan livnära sig på sin konst.

åren därefter huvudtemat i andra numret av konstmagasinet Bad Art. Men det 44-sidiga magasinet med åtta artiklar om de första åren efter 1917 är långt ifrån en dammig historiegenomgång. Tvärtom är den en bro mellan erfarenheterna från dessa år och vad som händer just nu. Möjligheten att utöva och ta del av kulturen är idag inte en självklarhet för alla. Inträdesavgifter, tidsbrist och brist på tillgänglighet är några av orsakerna till att människor stängs ute.

Kulturen är en av de första sa-

Facebook: @Badartworldnet @badartswe

Bad Art nr 2, juli 2017 Tidskrift i färg, 44 sidor

Med artiklar som: How art helped make the revolution,

The little known story of Isadora Duncan, Trump v the arts, Let’s keep music revolutionary Språk: Engelska Pris: 50 kronor plus porto 25 kronor.

Beställ: offensiv@socialisterna.org

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Kapitalismen kväver kulturen och med den konstnärerna. Den så kallade gig-ekonomin har blivit liberalernas kelgris, det vill säga korta tillfälliga anställningar istället för fasta arbeten där kulturarbetare många gånger tvingas att

Listan över vad vi måste kämpa för är lång: Säkra, trygga, betalda arbeten för kulturarbetare. Konst-, musik-, teater- och dansskolor utan avgifter. Museér utan inträdesavgifter. Tillgängliga replokaler.

Lokala kulturhus. Konst istället för reklam på allmänna platser.

För att detta överhuvudtaget ska bli möjligt behöver konstnärer ta upp fanan och gå i främsta ledet. Anslut dig till det socialistiska konstnätverket Bad Art:

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.