Offensiv 1265

Posttidning A

24 augusti 2017 / # 1 265 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Stoppa

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

utvisningarna

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Privatiseringarna är boven

8-9 11

Norge: Vänstern har medvind i valet

13

Nya miljarder till krigsrustning

Foto: Natalia Medina

Flyktingamnesti nu

Öka trycket på regeringen

– läs mer på sid 2, 3, 4, 5, 6 och 7

Stöd RS/Offensiv med ett bidrag

höst. Men för att driva kampen vidare behövs pengar.

Stöd Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv med hundraoch tusenlappar.

Swisha till 123-240 32 85 eller sätt in på Plusgiro 87 96 49-2.

Födelsevrålet hördes landet runt

Foto: Natalia Medina

Sopstrejk, regeringskris, födelsevrål, asylsökandes sittstrejker och demonstrationer samt många samlingar mot nazism och rasism. Sällan har en sommar varit så händelsrik som i år, och kampen fortsätter. Det blir en het

16

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

2

V MÅSTE STÄLLA AMNESTIKRAVET

TRUMP SKAPAR WATERGATE 2.0

D

–D

Läget idag påminner inte så lite om hösten 2005, då den omfattande kampen för flyktingamnesti till sist också blev till en avgörande fråga i S-regeringens budgetförhandlingar med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Att främst MP, med kampen och stödet i ryggen, äntligen vågade utmana regeringen i budgetförhandlingarna gav resultat i form av en tillfällig flyktingamnesti som innebar att de apatiska barnen och många asylsökande fick permanent uppehållstillstånd.

Sedan dess har Miljöpartiet blivit regeringsparti och särskilt sveket mot asylrätten och flyktingar har lett till att MP är i sin djupaste

Foto: Natalia Medina

e här barnen visar med sitt exempel hur kampen mot regeringens inhumana flyktingpolitik måste fortsätta med förnyad energi. Vi måste tillsammans få regeringen att riva upp de omänskliga lagar som drevs igenom förra sommaren, sa Christina Höj Larsen, Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson, när hon besökte Ung i Sveriges sittstrejk på Medborgarplatsen i Stockholm den 9 augusti.

S-MP-regeringen pressas också allt mer av de asylsökandes kamp och det växande stödet till kravet på ett stopp för utvisningar till våldets och krigets Afghanistan. Det handlar om att rädda liv. Detta måste Vänsterpartiet nu ta fasta på genom att resa kravet på ett stopp på utvisningar och amnesti i de budgetförhandlingar V just nu för med regeringen. Kraven borde vara ett villkor för att Vänsterpartiet ska ge sitt stöd till regeringens höstbudget som snart ska upp på riksdagens bord.

kris någonsin. Men de båda regeringspartiernas kris, svaghet och splittring skapar också nya förutsättningar för att tvinga regeringen till att göra eftergifter.

Så vad väntar Vänsterpartiet nu på? Är det inte dags för att låta orden följas av handling och öka trycket på en redan pressad regering? Även inom de båda regeringspartierna finns en växande opinion mot utvisningar till Afghanistan.

Till och med Centern och Liberalerna har känt sig tvingade att kräva ett tillfälligt utvisningsstopp.

S-MP-regeringen, som har stängt gränserna, infört en av EU:s hårdaste och inhumana asyllagar samt beslutat om upptrappad po-

lisjakt på flyktingar, försöker nu hävda att man inte kan ändra lagarna. Det är naturligtvis nonsens.

Om politikerna för två år sedan kunde försämra för alla flyktingar, kan de naturligtvis också förbättra! ”Politikerna ska inte försöka ändra Migrationsverkets och domstolarnas utvisningsbeslut”, menade den nye migrationsministern Heléne Fritzon (S) i en debatt i Sveriges Radio P1 Morgon.

Om Vänsterpartiet menar allvar med sitt stöd till kampen bör man låta amnesti och utvisningsstopp bli till ett villkor för stödja regeringens budget. Det skulle ta asylkampen och kampen mot hela högerpolitiken ett avgörande steg framåt. ■

et är som om Och alla presidentens män går i repris. Och alla presidentens män var namnet på boken om Watergateskandalen som fick den amerikanske presidenten Richard Nixon och hans administration på fall (boken filmades sedan till den mycket sevärda Alla presidentens män).

Det som började med att fem män togs på bar gärning när de gjorde inbrott i Demokraternas högkvarter som var inhyst i Watergatebyggnaden i juni 1972 slutade med presidentens avgång 1974. Om Nixon inte hade avgått skulle han ha hamnat inför riksrätt (impeachment). Nästan samtliga som ingick i Nixons administration ställdes inför rätta och flera dömdes till långa fängelsestraff. Watergate har därefter kommit att bli synonymt med skandaler och en politisk systemkris. USA:s härskande klass har aldrig lyckats kasta av sig rädslan för ett nytt Watergate – att Vita huset inför offentligheten ska visa sig vara ett brottssyndikat (Crime Inc.) – men när Donald Trump blev USA:s president började omedelbart ett Watergate 2.0.

Den kris som nu skakar den nuvarande presidenten Donald Trump och hans regim är snart av samma storleksordning som den som fick Nixon på fall.

Precis som Nixon försöker Trump sitta kvar genom att sparka några medarbetare samtidigt som kretsen runt presidenten krymper på grund av alla avhopp.

Det handlar också i likhet med Nixon om en i stort sett helt manlig medarbetarstab.

I förra veckan fann sig Trump tvungen att avskeda sin chefsstrateg Steve Bannon som har återgått till att leda den reaktionära hatsajten Breitbart, vilket är en amerikansk motsvarighet till Avpixlat. I samma veva som Bannon försvann avgick Carl Icahn som hade Trumps uppdrag att genomföra avregleringar inom energisektorn och försämra miljöskyddet. På listan över USA:s rikaste individer finns Icahn på plats 23, och de avregleringar han hade Trumps att genomföra skulle i högsta grad gynna Icahns egna bolag och skumma affärer.

Det är kampen och protesterna mot den sittande presidenten som har fått USA:s härskande klass att resa frågan om hur man ska få bort Trump.

Redan innan Trumps stöd till nazisterna i Charlottesville var det hela 41 procent som ville att presidenten skulle ställas inför riksrätt eller tvingas avgå. När Watergateskandalen uppdagades till fullo år 1973 var det 24 procent som ville ställa Nixon inför riksrätt. Efter Charlottesville har stödet till presidenten rasat till nya bottennivåer och det nya är att även Trumpväljare har börjat vända honom ryggen. ■

Solidariteten med flyktingungdomarnas sittstrejk i Stockholm sprider sig över hela landet. På Wisbygymnasiet i Visby, Gotland anordnades den 20 augusti en sittstrejk mot utvisningar (helagotland.se den 20 augusti).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

3

”Vi är inte ensamma längre” De unga flyktingarnas sitt­ strejk fortsätter att växa, liksom stödet till dem. I hel­ gen genomfördes både en solidaritetsmanifestation och en gående demonstra­ tion, båda med omkring 2 000 deltagare.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

Dagen innan, på lördagen, väcktes sovande på Medborgarplatsen av ett häftigt regnväder. Men med solen kom också fler än tusen personer för att visa sin solidaritet.

Denna dag hade rasisterna i gruppen ”Stå upp för Sverige”, som har efterträtt ”Folkets demonstration”, mobiliserat för att flyktingarna måste lämna torget. Därför uppmanade flera olika nätverk mot utvisningar och mot rasism till försvar av sittstrejken.

För rasisterna slutade dagen i fiasko. De lyckades inte samla fler än

Foto: Natalia Medina

U

ng i Sverige, som arrangerar sittstrejken, förändrar stämningen i Sverige.

Trycket ökar på politikerna och i synnerhet på regeringen.

– Vi var 20 stycken när vi började, nu är vi inte ensamma längre, sa talespersonen Fatemeh Khavari till över 2 000 personer på Medborgarplatsen efter demonstrationen i söndags, den 20 augusti.

Under demonstrationståget på Söder applåderades demonstrationen från både uteserveringar och balkonger. Slagord mot utvisningar – ”No deportations” – ekade mellan husväggarna.

Flyktingungdomarnas kamp sprider sig över hela landet och blir allt större.

högst 100 personer, betydligt färre än vid tidigare arrangemang. Frustrationen var uppenbar när deras rasistiska rop som ”Ut med packet”, ”Inga afghaner på våra gator” och uttalade förhoppningar som massvåldtäkter knappt ens hördes för de som stod närmast.

På Medborgarhusets trappa svarade sittstrejken med rop om ”Kärlek”, samtidigt som de viftade med hjärtan och svenska flaggor. De varvades med talkörer mot utvisningar.

Ett försök från en nazist att från trapporna ropa ut sitt ”budskap” besvarades med lugn. Polis var snabbt på plats och tog med sig rasisten därifrån.

Framför trapporna stod täta led med folk, vana demonstranter varvade med nya, både unga och äldre.

– Vi känner att vi har starkt stöd, vi kommer inte att ge oss, sa en av de strejkande, Ahmed, till mig på torget.

Under veckan inleddes också skolstrejkerna. Mahmood Rezai, också talesperson för Ung i Sverige, visade vägen med film där han och hans klasskamrater sätter sig på golvet i klassrummet i en symbolisk uppvisning av stöd till sittstrejken.

Skolstrejken var också ett tema på det torgmöte som Studenter mot rasism och konstnätverket BadArt arrangerade fredag den 18 augusti. Shikeba från Ung i Sverige, som var en av talarna, berättade varför strejken pågår, att utvisningarna till Afghanistan måste stoppas.

– Vi i Studenter mot rasism back-

ar upp strejken. Vi vill hjälpa till att ta den till så många skolor som möjligt, sa Ville Karlsson från Studenter mot rasism, och fortsatte: – Trycket på regeringen måste öka. Ett beslut om amnesti – alltså asyl till alla flyktingar – måste tas Rättvisepartiet Socialisterna ger fullt stöd till sittstrejken.

Vi kräver: • Stoppa utvisningarna. Amnesti för alla flyktingar som är i Sverige nu.

• Asyllagen från 2016 måste omedelbart rivas upp, att permanenta uppehållstillstånd som norm och rätt till familjeåterförening återinförs.

• Masskamp mot nazismen.

Vänd inte nazisterna ryggen,

innan en ny budget läggs fram i september.

Natalia Medina läste upp ett stöduttalande från det spanska elevfacket, Sindicato de Estudiantes, som organiserat flera stora elevstrejker det senaste året. ■ utan svara med massmobilisering – fackföreningar, andra föreningar och lokalsamhället.

•R ätt till asyl för politiska flyktingar och alla som flyr krig och terrorism.

•G emensam kamp för jobb, bostäder och välfärd för alla. Låt banker och storföretag betala.

•K amp mot all rasism och diskriminering. För ett socialistiskt samhälle där alla ges lika rätt.

”Kommer aldrig att tröttna” Söndagen den 20 augusti samlades mellan 2 000 och 3 000 för att marschera till­ sammans med de strejkan­ de flyktingarna (som går under namnet Ung i Sveri­ ge) på Medborgarplatsen.

VILLE KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

Foto: Natalia Medina

M Fatemeh Khavari (talare) har hållit många inspirerande tal.

änniskor av olika nationalitet, ålder och hudfärg, med uppehållstillstånd eller inte, ställde sig i tre snyggt organiserade led och promenerade i ett långsmalt tåg längs Götgatan, till Ringvägen och sen runt igen, tillbaka till Medborgarplatsen. Överallt på trottoarerna, i fönstren och till och med på taken stod människor och applåderade och gjorde hjärtsymboler med händerna. Förutom någon enstaka gubbe som cyklade förbi och buade, och ett litet gäng rasister som

stod och filmade, var bemötandet varmt och solidariteten uppenbar.

Den strejk som ett femtiotal personer startade den 6 augusti på Mynttorget har nu vuxit sig stor och stark, och dess mål, att stoppa alla utvisningar, framför allt till Afghanistan, är inte bara självklart, utan livsnödvändigt.

Efter demonstrationen talade bland annat Fatemeh Khavari, omgiven av människor som viftade med flaggor: – Vi är här för att säga till alla att mänskliga rättigheter finns! Idag är en kampens dag. Först var vi bara några stycken och nu är vi såhär många! Vi blir fler och fler och vi är inte ensamma längre, vi kan få stanna i Sverige. Det är inte politiker som bestämmer. Vi vill bo tillsammans med er, det är ni som bestämmer.

– Det spelar ingen roll varifrån man kommer. Jag har ögon, öron, och ni med. De flesta har händer

och fötter och hår. Men alla har inte stora hjärtan. Ni som är här har stora hjärtan! Till de som säger att Afghanistan är säkert, de som vill utvisa barn och vuxna till en säker död: vi är fler än er! Medborgarplatsen har sett kärlek och hat, när de ger oss hat ger vi dem kärlek, för vi vill ha en värld utan hat och krig.

– När jag hörde att rasister skulle komma hit blev jag rädd. Sen såg jag er medmänniskor, och blev trygg. Ni var där för oss igår, idag och kommer vara det imorgon.

Trots att vi är inne på den femtonde dagen och många av oss inte har sovit så bra så är vi inte trötta. Vi blir piggare och piggare! Vi kommer aldrig att tröttna! Folk trodde att när skolan börjar är det slut, men vi lämnar Medis och börjar skolan, sprider strejken dit. Och det sprids över hela landet. Vi som är här lovar att om vi får chansen att leva kommer vi att stå bredvid er och bygga Sverige tillsammans. ■

INRIKES

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

4

Flyktingkamp kan vinna Foto: Natalia Medina

Flyktingars gräsrotskamp har många gånger tidigare vunnit stora segrar.

För att kunna pressa politikerna att backa krävs stora kampanjer och en stark opinion. Flyktingamnesti 2005 är det bästa exemplet.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

D

e politiker som utan att blinka tänkte tvångsutvisa de apatiska barnen tvingades istället acceptera en bred amnesti för 18 300 personer, de flesta barnfamiljer. Det var en stor seger, även om det inte gällde alla papperslösa.

En tillfällig lag stoppade utvis-

ningarna för alla som istället erbjöds ny prövning. Det betydde att de inte längre behövde gömma sig.

Men även om detta var en stor seger lämnades många utanför. Av 30 000 sökande fick 12 000 avslag och 2 000 utvisades. Av barnfamiljerna fick 24 procent nej på sina ansökningar.

Den verkliga kraften som tvingade fram regeringens eftergifter var den starka folkliga opinionen. Tiotusentals demonsterade och skrev på protestlistor. De riksdagspartier som gick emot S-regeringen (FP, KD, C, MP och V) deltog inte i kampanjen på gator och torg, och det var till sist bara Miljöpartiet

som inom riksdagen tog strid för den tillfälliga lagen.

Miljöpartiet gjorde vad Vänsterpartiet borde göra 2017, ställde villkor för att stödja S-regeringens budget.

Vi i Rättvisepartiet Socialisterna, som samlade in över 20 000 namnunderskrifter på egna protestlistor, välkomnade framgången samtidigt som vi betonade att kampen för en allmän amnesti måste fortsätta. Flyktingamnesti 2005 hade stöd av kyrkor och partier, men aktiviteterna organiserades till stor del underifrån, av oorganiserade engagerade enskilda och grupper.

Även i slutet av 1980-talet och 1990-talet har beslut tagits om amnesti för stora grupper flyktingar. År 1993 beviljades 40 000 bosniska flyktingar amnesti. Åren 1989 och 1994 tog regeringen beslut om totalt 24 000 flyktingar.

Asylrörelsen har också på 2010-talet vunnit viktiga segrar. ”Efter mer än fyra månaders kamp av Asylrörelsen i Stockholm, två stoppade utvisningsförsök, otaliga demonstrationer, hundratals protestbrev och andra insatser, har Sveriges mest kända politiska flykting från Iran, Ali Mansouri, fått uppehållstillstånd. Idag släpptes han från det slutna förvaret i Märsta efter att

ha varit inlåst i över 100 dagar”, rapporterade Mattias Bernhardsson i Offensiv i december 2011.

Kampanjer och protester som också har gett resultat gäller de iranska flyktingarna i ”Misstro oss inte”, som åren 2011-2013 med stöd av Asylrörelsen och Rättvisepartiet Socialisterna i Göteborg vann uppehållstillstånd för över 70 flyktingar som först hade fått nej. ■

Rasister planerar en ny hatdemonstration mot flyktingarna.

Stoppa rasisterna! Lördag den 26 augusti kl 13.00 Medborgarplatsen, Stockholm.

Ensamkommande får bo kvar i Luleå

FATIMA LINNA TRABELSI rs.lulea@socialisterna.org

A

lla partier utom Moderaterna röstade för när kommunstyrelsen beslutade att låta unga asylsökande som har fyllt 18 år under asylprocessen bo kvar i Luleå. Detta är ett positivt beslut som visar att kamp lönar sig, för ungdomarna och alla som har kämpat med dem.

Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå välkomnar beslutet då det innehåller delar av den motion RS lämnade till kommunfullmäktige i våras.

– Det akuta flyttningshotet är avvärjt men kampen är inte över. Att de får stanna är ett resultat av den press asylrörelsen sätter på politikerna och visar att kamp lönar sig, säger Jonas Brännberg, gruppledare för Rättvisepartiet Socialisterna.

Beslutet gäller bara fram till i juni nästa år och innefattar inte de fåtal personer som redan har tvingats flytta från kommunen. Jonas Brännberg skrev inför beslutet ett brev till alla gruppledare med en uppmaning att låta beslutet gälla även de som redan har flyttat, något som backas av bland andra nätverket Kraftsamling för ensamkommande Luleå.

Samtidigt har den fantastiska sittstrejken i Stockholm inspirerat stödmanifestationer runt om i landet, så även i Luleå. Helgen efter nazisternas attack den 8 augusti höll Rött Forum i Luleå en symbolisk sittstrejk och i fredags var det Ett Luleå för alla som ordnade en stödmanifestation för att visa soli-

daritet med ungdomarna på Medborgarplatsen.

Offensiv talade med Ali Karimi, som rapporterade från Stockholm där han har deltagit i sittstrejken och nyss kom hem till Luleå.

Varför ville ni göra en manifestation även i Luleå?

– Det är många som har kontaktat mig och skrivit att de ville åka ner och delta i demonstrationen när jag var där, men det var svårt för dem att åka dit. Då tänkte Meta och Mats (från Kraftsamling för ensamkommande) att vi kunde göra en här. Vårt mål är att visa stöd för de som sitter på Medborgarplatsen. Till de som hellre sover på marken än att återvända. Till de som vill leva i fred och frihet i ett samhälle där de räknas som en människa. Vi behöver ju varandra.

– Jag är otroligt tacksam över att vi får bo kvar även om vi fyller 18 år.

Luleåborna har alltid visat solidaritet, det visades på manifestationen.

Man blir varm i hjärtat när man ser så många som kämpar för oss och som engagerar sig för att hjälpa oss. ■

Foto: Natalia Medina

Efter regeringens beslut om ett tillfälligt kommunbidrag på 195 miljoner kronor för att stötta kommuner som låter unga asylsökande bo kvar är Luleå en av de första att nyttja bidraget.

Petri Myllykoski.

”Facket behöver agera i sittstrejken”

– Fackligt aktiva och fackföreningar behöver uttala sig till stöd för sittstrejken, säger Petri Myllykoski, förtroendevald bussförare inom Kommunal.

Redan i mars skrev han tillsammans med fackligt aktiva i Seko och Byggnads ett uttalande som kritiserade regeringens flyktingpolitik.

Bland annat att tillfälliga uppehållstillstånd öppnar för lönedumpning och allt fler tillfälliga jobb.

– Det ser vi nu när både allianspartierna och Svenskt Näringsliv driver på för sänkta löner, till att börja med för nyanlända, säger Petri.

Uttalandet i mars avslutades:

”Två saker måste till för att lyckas: För det första krävs ett flyktingmottagande i offentlig regi, utan profitörer som försöker tjäna pengar på flyktingar, och ett mottagande där alla kommuner är med och hjälper till. Det andra som krävs är ett offensivt investeringsprogram för att bygga ut utbildning, bostäder och välfärd.

Det behövs för integrationen, och det behövs för samhället överhuvudtaget.

Det är genom kombinationen av de här två sakerna som samhälls­ ekonomin kommer att tjäna på en fortsatt solidarisk flyktingpolitik.” ■

INRIKES

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

5

Blockad stoppade utvisning I tisdags (den 22 augusti) skulle Qasim tvångsutvisas till Afghanistan. Men under dagen kom beskedet om att utvisningen tills vidare stoppas. Det var en seger som hälsades med glädjetjut av de som hade samlats utanför förvaret i Märsta för att stoppa utvisningen, samt bland de sittstrejkande på Medborgarplatsen.

PETER LAHTI & VIRPI PALMUNEN

offensiv@socialisterna.org

Qasim.

ner och ett trettiotal andra. Polisen spärrade av med band, så vi fick sitta på andra sidan gatan.

Svenska Afghanistankommittén, som är en av landets största arbetsgivare, är mycket oroade över det försämrade säkerhetsläget. Detsamma gäller Afghanistans flyktingminister, som har uppmanat Sverige att stoppa utvisningarna.

socialmedicinsk förening, visade att 30 procent hade aktiva självmordstankar och 80 procent symtom på måttlig eller svår depression.

Det var ganska nervöst både bland polisen och aktivisterna. I början var det en konfrontation med polisen och en kille fick en smäll.

Vi hade många kollektiva diskussioner om hur det skulle gå till.

Vi kom fram till att vi skulle sätta

Foto: Hadi Quasemi

Foto: Hadi Quasemi

Polis drar batong mot en av deltagarna.

ligt land och att flyktingministern i Afghanistan kräver att utvisningarna ska stoppas. Överklagan hamnade i förvaltningsrätten. Nu på eftermiddagen kunde vi se i deras dagboksblad att beslutet om utvisningen har blivit inhiberad, vilket betyder att den stoppas tillfälligt.

Redan från kl 10 idag hade demonstranter samlats vid förvaret i Märsta. Det var hundratals afgha-

En av nyckelpersonerna i kampanjen som vill vara anonym berättar för Offensiv på plats hur det gick till.

– Vi hade lämnat in en ansökan om verkställighetshinder. Den avslogs tidigare idag. Då hade vi en förberedd överklagan som omedelbart skickades in. Vi hänvisade till pågående gymnasiestudier, att FN säger att Afghanistan är ett far-

Hadi Quasemi.

Stoppa utvisningarna.

oss på vägen. Det fanns tveksamhet kring säkerheten för de som är utan uppehållstillstånd och kan bli gripna av polisen.

Ung i Sverige-representanter ville genomföra blockaden och det blev vad som beslutades. Det blev mer och mer talkörer fram mot kl 15.00, den tidpunkt då transporten måste åka från förvaret för att hinna med planet.

En av alla på blockaden är Hadi Quasemi, som skänker sina bilder till Offensiv. Han berättar om varför han är med: – Jag är afghan, men född i Iran.

Jag fick uppehållstillstånd tidigare och svenskt medborgarskap i mars i år. Jag tycker att sittstrejken på Medborgarplatsen borde ha hänt för länge sedan.

Ingen bör utvisas till Afghanistan, det behövs mer rättvisa i samhället. ■

– Det finns en oro för att IS expanderar, då de förutom sin närvaro i öst också på sistone genomfört dåd i andra delar av landet inklusive Kabul, säger han.”

Apropå de som utvisats eller riskerar utvisning konstaterar han att ”Förutom själva risken för attacker befinner sig även landet i en humanitär kris med miljontals människor i fattigdom. För de som inte har familj, släkt eller vänner på plats finns det inte heller något fungerande skyddssystem”.

Hussain Alemi Balkhi tog bland annat upp de afghanska ungdomarnas sittdemonstration på Medborgarplatsen i Stockholm. Balkhi uppmanade ambassadören att ’reagera positivt’ på demonstranternas önskemål. Flyktingministern påtalade också att Sverige och andra europeiska länder bör följa Tysklands exempel och stoppa utvisningarna av afghaner”, rapporterade TT. Det var i oktober 2016 som Sverige tecknade avtal med Afghanistan om ”återvändande”. Den svenska regeringen använde liksom hela EU alla sina maktmedel – ekonomiskt stöd – för att tvinga den afghanska regeringen att skriva under. ■

Dramatiskt försämrat läge i Afghanistan OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

N

ärmare 1 700 civilpersoner dödades och över 3 000 skadades i Afghanistan under perioden januari-juni i år. Efter bombdådet i ett av landets mest bevakade områden i Kabul i maj, då 90 personer dödades, ställde Tyskland in utvisningarna till landet.

Oron över allt fler avslagsbeslut och därmed utvisningar från Sverige

Foto: Peter Lahti

Foto: Peter Lahti

S

verige vill utvisa Qasim till Afghanistan där han inte har varit sedan han var liten, innan familjen flydde till Iran. Hans far rekryterades av Iran för att strida i Syrien. När han inte kom tillbaka bestämde sig mamman med tre barn att fly till Europa.

Qasim splittrades från familjen under flyktvägen och tragiskt nog förolyckades mor och syskon på Medelhavet.

I djup sorg kom Qasim till Sverige hösten 2015. Med åren av väntan och utvisningshot har den psykiska ohälsan bara förvärrats. Det är en skam att Sverige kan behandla en ensam ung person i nöd på det här sättet. Därför begav vi oss till Aktion mot Deportations blockad utanför förvaret den 22 augusti när utvisningen skulle genomföras.

Vid kl 15.30 utbröt glädjetjut både bland oss vid förvaret och på sittstrejken på Medborgarplatsen när beskedet kom att utvisningen stoppats.

har lett till att ”flera organisationer larmar om att självskadebeteende och självmordsförsök just nu ökar drastiskt bland ensamkommande flyktingbarn”, rapporterade TV4.

Forskning om psykisk hälsa hos ensamkommande i Uppsala, under ledning av Anna Sarkadi, professor i socialmedicin vid Uppsala universitet och ordförande i Svensk

Andreas Stefansson, generalsekreterare på Afghanistankommittén, berättade för Svenska Dagbladets reporter att han ”dagligen får notiser om attacker i olika delar av landet, och om man ser på alla säkerhetsincidenter, små som stora, som sker runtom i hela landet så är det hundratals var månad”. Bakom attackerna står både IS och talibanerna.

Allt fler delar av landet är inte ens ”relativt säkra”. Rapporten i SvD fortsätter: ”Stefansson berättar att IS har fått ett fäste i östra delen av landet.

Samtidigt har Afghanistans regering för andra gången på kort tid uppvaktat den svenska ambassaden i Kabul. ”Flyktingministern Sayed

INRIKES

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

6

– Vi demonstrerar mot nazisterna

Elever i Angered kommer att demonstrera mot nazistvåldet den 30 september.

Redan har tusentals anmält sig till demonstrationer för att stoppa nazistmarschen i Göteborg den 30 september.

Kampanjen mot nazisterna får bra gensvar bland unga nu när skolorna börjar.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

I

nternationellt är det särskilt bland unga som motståndet mot rasism och nazism väx-

er, nu senast i Boston (se artikel nedan). Det gäller också att få med fackligt aktiva. Att Seko,

Hotell & restaurang och andra fack hade talare och mobiliserade var viktigt för att samla 6 000 mot nazisterna i Stockholm i november i fjol.

Nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen skriver att de siktar på tusen deltagare i Göteborg den 30 september. Det skulle i så fall

bli en av de största nazistmarscherna i Sverige någonsin. Det

Foto: Amer Mohammed Ali

Göteborg 30 september

är ett direkt hot mot alla oss som nazisterna vill angripa och även utrota.

De olika initiativen till motdemonstrationer har upp mot 10 000 anmälda som deltagare eller intresserade. De kommande veckorna kommer många, många fler att anmäla sig.

På Angeredsgymnasiet var det många som pratade om behovet av att stoppa nazisterna: – Det handlar om att försvara sig och våra rättigheter. Vi har kommit till Sverige för att leva i trygghet, sa Tony Algamal.

– Vi flydde från islamister från Syrien, från grupper som IS, och här finns det grupper med samma typ av metoder.

Bara att de kallar sig för svenskar, berättade Khaled Abo Issa.

– I slutändan handlar det om frågan om vår rätt att existera. De vill inte att vi ska finnas, sa Wassem Alhassan.

– Att stoppa nazismen är att stå upp för asylrätten. Jag har många skolkamrater som är ensamkommande, menade Hafso Salad.

– Att protestera mot nazism och rasism är en demokratisk skyldighet, sa Hanen Eldaefi.

Låter vi nazisterna komma till tals innebär det att många fler ska tystas, hotas och utsättas för våld och dåd.

Vill du bli aktiv? E-posta rs@socialisterna.org. ■

Boston den 19 augusti gav ett mäktigt exempel på hur extremhögern kan stoppas.

40 000 i antirasistisk demonstration E fter att en nazist mördade 32-åriga Heather Heyer, som var en av de tusentals som demonstrerade emot deras hatsamling i Charlottesville, har antinazismen blossat upp rejält i USA. Lördagen den 19 augus-

ti samlades omkring 40 000 i en motdemonstration mot en liten nazistisk skara på blott 40 personer i Boston. ”Skam, skam!” och ”Fel sida av historien” var några av slagorden som skanderades, och på plaka-

ten stod att läsa saker som ”Gör nazister rädda igen”, ”Kämpa mot fascism” och ”Hat har aldrig gjort USA bra”.

Omkring 1 000 marscherade i det socialistiska blocket, organiserat av Socialist Alternative (CWI:s

sympatisörer i USA) och Democratic Socialists of America. Att socialistiska idéer växer allt mer i ett allt mer uppdelat USA är tydligt.

De gräsrotsrörelser som har uppstått på senare tid behöver förenas med ett socialistiskt program.

Foto: Tim Carter / Flickr CC

Boston:

Kampen mot rasism och fascism måste kopplas samman i en kamp mot Trumps ärkereaktionära politik som ger nazister och andra hatiska grupper bränsle och självförtroende att utföra våldsamma attacker. ■

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

7

Nazister och rasister måste besvaras med aktiv och högljudd kamp.

Svar till borgarpressens nazistsympatier:

Ger nazismen oss någon insikt och kunskap? Ja, men bara om nazismens natur, som är mordisk och människofientlig. Lena Andersson verkar dock i sin ledarartikel i Dagens Nyheter den 18 augusti – ”Tolerans borde normaliseras” – mena att nazismen har ett annat ”intellektuellt värde”.

CHRISTER BERGSTRÖM, författare och historiker offensiv@socialisterna.org

L

ena Anderssons ledarartikel är så full av självmotsägelser, nyspråk och logiska kullerbyttor att jag faktiskt inte vet var jag ska börja.

Men framför allt framträder en (omedveten?) sympati för – och säkerligen okunskap om – nazismen. Eller också – förhoppningsvis – har Lena Andersson helt enkelt inte tänkt igenom det hon har skrivit; ett vanligt fenomen hos trötta ledarskribenter som varje dag måste krysta ur sig någon ny åsikt som de hoppas ska ge deras tidning uppmärksamhet och därmed ökad försäljning.

Anderssons text tar sin utgångspunkt i kritik av aktivt motstånd mot nazism, och retoriskt talar hon till nazismens meningsmotståndare. Detta kan svårligen förnekas av någon. Då är det faktiskt ett uttryck (måhända omedvetet, men ändå) av sympati för nazismen att skriva så här: ”Även en meningsmotståndare kan då och då ge ett korn av insikt och kunskap, ja faktiskt.”

Notera att Andersson här inte syftar på sig själv – det är inte hon som ska lära av meningsmotstån-

darna – utan det är de hon talar till, nazismens meningsmotståndare, som ska upptäcka den insikt och kunskap som hon menar att deras meningsmotståndare kan ge.

Alltså nazisterna. Den som kan sin Wittgenstein kan ju göra en analys av satsen.

Andersson polemiserar starkt inte mot något inom nazismen – som avskalat går ut på en enda sak, massmord – utan mot de som försvarar demokratin och friheten mot nazismen.

En logisk kullerbytta blir det när hon använder ett statistiskt argumentationsfel – ett klassiskt argumentationsfel inom retoriken – för att underbygga sin ”argumentation” för att det är fel att protestera mot nazismen: ”Att orka avstå från att starta upplopp när nazister utövar sin rätt att marschera kan vara den främsta bland anti-nazistiska handlingar.”

Statistiskt argumentationsfel är det så tillvida att hon använder en mycket liten och extremistisk del av de anti-nazistiska manifestationerna när det hon argumenterar mot inte är något annat än ”kulturlivets”,

som hon uttrycker det, ”klandrande av Bokmässeledningen” för att denna har bjudit in Nya Tider.

Ja du, Lena Andersson, man kan ju undra vad detta ”kulturliv” har med våldsamma upplopp att göra.

Hur var det nu med det du skrev om stigmatisering, om att ”stänga till, rensa, hindra” – när man sätter likhetstecken mellan bokförläggares ovilja att samsas med nazister och våldsamma upplopp.

Anderssons ledarartikel är en enda logisk kullerbytta. Hela Anderssons artikel är polemisk, alltså en kamp, för vad hon anser vara demokratins kärna. Det hon skriver kan faktiskt sättas upp som i en spegel framför henne själv: ”Att leva bortom kampen är på intet sätt, oavsett vad som brukar antydas, att vara naiv eller likgiltig inför ofrihetens ideologier. [...] I kampen suddas nyanserna ut och diskussionen med dem som hyser andra värderingar misstänkliggörs”.

Andersson menar alltså, som alla förstår: a) Det är egentligen inte särskilt bra att gå ut i kamp för att försvara sig mot ofrihetens ideologier, utan istället bör vi ”hålla på med vårt, leva efter eget huvud och låta andra göra samma sak” – en omskrivning av maximen ”sköt dig själv och skit i andra”. b) De som protesterar mot nazismen för att försvara friheten är ofrihetens ideologer. c) Lena Andersson ser det som nödvändigt att hon i just denna le-

darartikel går ut i kamp mot dessa.

Alltså motsatsen till ”sköt dig själv och skit i andra”. Hm...

Till slut levererar hon detta halsbrytande exempel på nyspråk: ”Det är i diktaturer som kampen mellan ont och gott pågår så ljudligt och oavbrutet att ingen ska missa den; allt står på spel hela tiden, samhällsnerverna är på helspänn och kommissarierna ser till att alla rättar in sig i ledet.”

En faktiskt ganska poetisk omskrivning av George Orwells ”frihet är slaveri”.

Nu är ju syftet med diktatur att se till så att ingen protesterar mot något; att ingen höjer sin röst mot det hen anser är felaktigt; att medborgarna inte ägnar sig åt politik (Andersson verkar förespråka ett samhälle ”där det inte är obligatoriskt att vara politisk”); att medborgarna lever enligt Anderssons maxim – en omskrivning av maximen ”sköt dig själv och skit i andra” (”hålla på med vårt, leva efter eget huvud”).

Hur det går för den som i en diktatur protesterar (diktaturen kallar det förstås alltid ”att starta upplopp”) och inte ”rättar in sig i ledet”, tror jag att även Andersson vet. Hon hade nog bara otur när hon tänkte där.

Andersson bör kanske betänka något som hon skrev i en annan ledarartikel för ett tag sedan: ”Förkastar man allt hos en entydig fiende hamnar man ofta mot sin vilja hos fiendens fiende.”

Foto:Offensiv

”Vänd dem aldrig ryggen!”

Men framför allt: att inte protestera mot nazismens människofientliga budskap (”skandera högt när det onda delar ut sin tidning”, enligt Anderssons ordval), det är – och det lär oss den historiska kunskapen otvetydigt – mycket farligt. Om fler tyskar hade ”skanderat högt när det onda delade ut sin tidning” hade vi besparats både gaskammare och det senaste världskriget. Det handlar om sisådär 40 miljoner människoliv.

Som alla inser hade det inte på långa vägar räckt att tyskarna ”skanderat högt” när SA-männen på 1930-talet delade ut sin tidning Völkischer Beobachter. Vad menar den som säger att tyskarna inte ens borde ha gjort det?

Andersson talar om ”solidariteten med andras upplevelser”. Den människas upplevelser som är värd solidaritet är den överlevande från Förintelsen, inte de som vill ge miljontals fler människor samma upplevelse. ■ DN vägrade att ta in mitt svar till artikeln. Mitt svar till dem blev då: ”Du förstår säkert det dråpliga i att ni inte ger utrymme åt en replik på en ledarartikel som vänder sig mot att många inte vill ge utrymme åt högerextremister på bokmässan. Hälsa Lena och hör om hon uppfattar det lustiga i detta. Jag kan garantera att DEN vägran att ge utrymme åt en åsikt har hon inget emot.”

ANALYS

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

Privatiseringarna är bo 8

Välfärd utan vinst i offentlig regi & demokratiskt styrd av anställda Regeringen och Vänsterpartiet är enligt Dagens Nyheter överens om att redan i november lägga fram ett förslag om vinstbegränsningar i välfärden.

Hur svagt ett förslag som bygger på Reepalus välfärdsutredning än blir kommer detta att avvisas av såväl Allianspartierna och SD i riksdagen som av de nya välfärdsprofitörerna och deras armé av lejda PR-konsulter och lobbyister.

Välfärd utan vinst – privatiseringar sänker vården, skolan, omsorgen, kollektivtrafik och infrastruktur.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

D

Som Seko Pendelklubbens ordförande Marta Aguirre sa till Offensiv efter den underbudskonkurrens som har lett till städbolaget SOLReneriets dramatiska nedskärningar är den välfärd som vi måste försvara och återta i offentlig regi större än vård, skola och omsorg. Den omfattar självklart också grundläggande infrastruktur och tjänster som kollektivtrafik, hamnar och annan grundläggande infrastruktur.

Att Stefan Löfvens så kallade rödgröna regering alls pressats att utreda och nu troligen även lägga fram ett förslag om ett försök till begränsning av välfärdsbolagens vinster är en konsekvens av en massiv gräsrotsopinion som även fick LO:s och Kommunals kongresser att skärpa tonen. Därmed har även Vänsterpartiet fått mod att kräva ett om än urvattnat förslag om vinstbegränsning som villkor för partiets stöd till en rödgrön höstbudget.

Att Jonas Sjöstedt (V) så sent som i förra veckan kritiserade civilministern Ardalan Shekarabi (S) för att bromsa förhandlingarna vittnar om att dessa har gått trögt.

I våras spekulerade också media öppet i att Löfven var inställd på en än mer urvattnad uppgörelse med borgerliga partier, något som också skulle kunna bädda för en blocköverskridande regering efter nästa val. Att nöja sig med skärp-

Foto: Natalia Medina

ärmed kan vinster i välfärden ändå bli en het valfråga, samtidigt som frågan om vinster i välfärden tillspetsas och vidgas av den politiska krisen efter Transportstyrelsens outsourcing och den senaste tidens bittra strider bland Göteborgs hamnarbetare, Stockholms sopgubbar och städarna på Stockholms pendeltåg och stationer. Det är strider som alla har orsakats av förödande indirekta konsekvenser av den förda privatiseringspolitiken. ta kvalitetskrav och hårdare tillsyn var ju också länge S-ledningens ursprungliga linje i frågan.

Allt talar för att Löfven liksom andra ledande högersocialdemokrater har haft samma sorts motvilliga inställning till ett vinsttak i välfärden som den förre socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldts cyniska dikt om förslaget till löntagarfonder som han klottrade i sin riksdagsbänk 1983: ”Löntagarfonder är ett jävla skit. Men nu har vi baxat dem ända hit…”

Sedan välfärdsbolagens massiva lobbykampanj har lyckats svetsa ihop ett kategoriskt nej till varje vinstbegränsning från både Allianspartierna och SD har dock S-ledningen om än motvilligt ändå getts en valfråga som det går att vinna många röster på.

Under sitt sommartal i Eskilstuna förklarade Löfven till publikens applåder att en majoritet av svenskarna vill ”stoppa vinstjakten”.

– Därför vill regeringen stoppa vinstjakten och skapa ordning och reda i välfärden. Men de borgerliga partierna och SD står på riskkaptalbolagens och vinstlobbyns sida.

Exakt hur det förslag till en lagrådsremiss i november som ska hinna utmynna i en proposition i mars nästa år ska se ut är ännu inte helt klart. Enligt Shekarabi återstår

ännu ”en del detaljer”. Till dessa tycks en viktig fråga höra, nämligen om olika verksamheter som skolan och kanske omsorgen ska behandlas olika än vården eller ej.

Enmansutredaren Reepalu har föreslagit en modell som innebär att välfärdsbolagen ska kunna ta ut en vinst på 7 procent på operativt kapital utöver statsskuldsräntan, vilket innebär ett tillåtet vinstuttag på uppemot tio procent.

– Vi har aldrig föreslagit ett totalt vinstförbud. Vi tittar på den modell som utredningen kom fram till och det är den vi förhandlar om nu, säger nu även Vänsterpartiets budgetförhandlare Ulla Andersson i Dagens Nyheter.

Exakt vilken vinstnivå som ska föreslås är när detta skrivs inte klart, men att V inte ens tycks stå fast vid en principiell argumentation för ett totalt vinstförbud i den skattefinansierade välfärden är uppseendeväckande. 7-10 procent är en vinstnivå som enligt Reepalu motsvarar ett ”marknadsmässigt” genomsnitt i den övriga privata tjänstesektorn.

Därmed kan samma fråga ställas till Vänsterpartiet som Offensiv ställde till Ilmar Reepalu när han på en presskonferens i november förra året presenterade sin utredning Ordning och reda i välfärden:

”Varför ska Sverige kunna fortsätta att vara det enda land som tillåter aktiebolag och vinstdrivande företag att bedriva skolor?” ”Bra fråga”, löd Reepalus svar innan han skyndade sig därifrån.

Vilket svar ger Jonas Sjöstedt?

Det är desto märkligare som den på många sätt gedigna vinstutredningen faktiskt har gett alla motiv som behövs för ett vinstförbud i skolan och andra skattefinansierade välfärdstjänster, samtidigt som den effektivt sågar vinstlobbyns argumentation för en alternativ väg med kvalitetskrav och kontroller som en hopplös byråkratisering och belastning för personalen.

Av friskolornas elever är 65 procent barn till högre utbildade, medan bara fem procent är barn till föräldrar med låg utbildning. I de utrotningshotade kommunala förortsskolorna gäller det omvända. Även om det allmänna kunskapsraset har stoppats enligt den senaste PISA-studien fortsätter skillnaden mellan skolorna att öka, stick i stäv med skollagens krav och barnens rätt till en likvärdig och kompenserande skola.

Att en vinstbegränsning ens ihop med någon sorts modifierade skolval skulle stoppa vinstjakten och eliminera segregationen är en illusion. Som Daniel Suhonen och

skolutredaren Sten Svensson från den fackliga tankesmedjan Katalys har hävdat skulle de stora skolaktiebolagen ganska lätt kunna anpassa sin verksamhet med hjälp av kreativ bokföring och uppdelning av verksamheten på olika bolag.

Men segregeringen ökar inte bara i skolan, utan överallt där pengarna och den fria etablerings- och dragningsrätten på skattepengarna har getts makt att styra resurserna dit vinsten är störst. Att sju fackförbund inom vården med 700 000 medlemmar under en sensommar som kokar av BB- och vårdprotester nu ställer krav på ”en konkret politik för att bryta hälsoklyftorna” illustrerar också detta. ”Medellivslängden är fem år kortare bland kvinnor och män med kort utbildning jämfört med dem med lång utbildning. Även när det gäller psykisk ohälsa, tandhälsa, fetma och möjligheten att arbeta ett helt arbetsliv slår skillnaderna igenom”, skriver förbundens ordföranden på DN Debatt den 19 augusti. Utan att det sägs rent ut är vårdens kommersialisering tillsammans med bristen på resurser som även den skärps av stora avbränningar till ägarnas vinster en huvudorsak till den växande ojämlikheten även inom denna sektor.

Svenskt Näringslivs vd Carola

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

oven

9

När MTR tog över förlorade pendelstädarna jobbet eller tvingades bli deltidare.

a och brukare

Lemne kallar överenskommelsen om vinstbegränsning mellan regeringen och V ”skrämmande”.

Den för enligt henne tankarna tillbaka till 1970-talet. ”Att lagreglera hur mycket vinst ett privat företag får göra är ett kraftfullt ingrepp i äganderätten och den fria företagsamheten”, säger hon i en skriftlig kommentar till DN.

Som socialister kan vi i varje fall se fram emot en valrörelse som aktualiserar kravet på gemensamt och demokratiskt ägande. Transportstyrelsens outsourcingskandal, hamnstriden i Göteborg, sopgubbarnas fortsatta protester och Sekos strid för pendelstädarna innebär var för sig och tillsammans en konkret utmaning till socialister och fackliga kämpar att vidga striden för en upprustad välfärd utan vinstintressen till fler privatiserade verksamheter.

Parallellt med ett solidariskt understöd till den fackliga kampen för till exempel pendel- och järnvägstrafiken, sophanteringen och hamnarna måste socialister också resa kravet på de rödgrönrosa politikerna att dessa verksamheter ska återtas i offentlig regi. Detta kan i sin tur stärka insikten om behovet av att bygga en bred och kämpande rörelse av rörelser för att kraven på vinstbegränsningar i skola, vård och omsorg med mera är otillräckliga och måste skärpas till massiva krav på återkommunalisering, återförstatligande och en ny upprustad och demokratiserad gemensam välfärd. ■

Foto: Natalia Medina

Men att de privata skol- och vårdjättarna och deras politiska doadoa-kör i media, Alliansen och SD alla går i taket över ett begränsat förslag om att de inte ska tillåtas ta ut hur höga vinster som helst av skattebetalarnas pengar till välfärden blir också en perfekt illustration till ekonomhistorikern John Lapidus varning att de privata välfärdsjättarna skapar ett postdemokratiskt system där penningstinna lobbyorganisationer tar kommandot över politiken.

Väljarna kommer att reagera hårt mot att de stora välfärdskoncernerna på den kvasimarknad där priset bestäms av exempelvis skolpengen idag kan ta ut fyra-fem gånger så höga vinster som snittet inom den privata servicesektorn, uppåt 40-50 procent enligt Reepalu. Ju högre vinstlobbyn höjer tonläget, ju fler kommer att fråga sig varför man alls ska tillåta att privata aktiebolag och koncerner ges en mer eller mindre fri dragningsrätt på välfärdens skattepengar?

”Ta ert ansvar, MTR och SL!” Som Offensiv berättat har SOLReneriet, det vill säga det företag som har upphandlats av det Hongkongbaserade MTR för städningen av Stockholms pendeltåg och stationer, skapat stor oro bland personalen efter sitt beslut om en dramatisk nedskärning av antalet pendelstädare. Bara 113 får behålla heltidsjobbet, medan 28 sägs upp och 41 hänvisas till deltid på 20, 40 eller 50 procent.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

M

en Seko Pendelklubben, som är städarnas och tågvärdarnas fackklubb, ger sig inte och planerar nu för en demonstration som lyfter frågan till en politisk nivå i samband med trafiknämndens möte i landstingshuset tisdag den 29 augusti kl 16.

– Det här kommer inte att fungera, inte en chans, det går inte, och nu vill vi göra vår röst hörd innan det är ett faktum, säger Seko Pendelklubbens förhandlare Rainer Andersson till Offensiv.

Det förlusttyngda Reneriet har enligt facket gjort bort sig fullständigt genom att lägga ett så lågt anbud att det aldrig skulle kunna fungera, och allra sämst inom fordonsvården.

– Nu måste MTR och SL ta sitt ansvar, säger Andersson.

Facket vet inte hur avtalet mellan MTR och Reneriet ser ut, men misstänker som Sekos ombudsman Carolin Evander förklarade förra veckan att MTR har blåst Reneriet genom att själva göra ett klipp på ett underbud som de visste inte skulle kunna fungera.

MTR, som är noterat på Hongkongbörsen, men som till två tredjedelar ännu ägs av staten

Hongkong, har på mycket kort tid etablerat sig som Sveriges i särklass största tågoperatör och Stockholms tredje största arbetsgivare, efter att förra året ha vunnit SL:s upphandling av Stockholms pendeltågstrafik från SJ. Redan år 2009 övertog MTR driften av Stockholms tunnelbana och 2015 inledde MTR även järnvägstrafik mellan Stockholm och Göteborg sedan det absurt nog blev fritt fram för vem som helst att sätta tåg även på de mest lukrativa linjerna mellan storstäderna.

Seko Pendelklubben hoppades kunna lita på MTR:s löfte att all verksamhet och personal skulle övertas till oförändrade villkor.

– Vi har fört konstruktiva diskussioner med facken och vi är glada över att ha kommit fram till avtal i ett så tidigt skede i övertagandeprocessen. Det ger medarbetarna inom pendeltågen en trygghet avseende anställningsvillkoren även efter den 11 december 2016, förklarade Peter Viinapau, vd för MTR Nordic, efter att ett avtal hade undertecknats med såväl Seko som Saco-TJ, ST och Sveriges Ingenjörer den 9 november 2016.

Löftet upprepades av Peter Vii-

napau och MTR:s ledning efter en vild strejk bland 30 pendelstädare sedan ISS varslat alla städare efter att ha förlorat upphandlingen av städningen till Reneriet och alla tre Sekoklubbar inom pendeltrafiken gjort gemensam sak med eftertryckliga krav på att alla ska övertas.

– Men vad är en övergång av verksamheten värd om man från dag 1 kan börja planera för att säga upp folk?, frågar sig Rainer Andersson och understryker att alla hela tiden har vetat om att anbudet var baserat på en personalnedskärning med 30 procent.

– Nu har vi i alla fall facit i hand och kan peka titta här, det här har de inte en fysisk möjlighet att klara av. Det ger en ny möjlighet att utkräva ansvar från SL och MTR. Peter Viinapauu lovade i samband med MTR:s övertagande av pendeltågen stabilare trafik, renare tåg och trevligare stationer.

På Offensivs fråga om hur detta går ihop tvår bolaget sina händer. ”Vi har ett funktionsavtal med Solreneriet som beskriver städningen de ska genomföra. De bestämmer själv hur deras organisation ska se ut och hur många anställda de bedömer att de behöver.

Vi förstår att det kan skapa oro hos Solreneriets personal medan de genomför sin omorganisation”, skriver Claes Nyberg, pressansvarig MTR Nordic.

MTR, som förutom i Hongkong satsar stort både i fastlands-Kina, Australien och England, har enligt Frederick Ma, som är ordförande för tågkoncernen MTR, enorma möjligheter att expandera i Sverige.

– Spårtrafiken växer snabbt, konkurrens uppmuntras och spårnätet är enormt, säger han till Svenska Dagbladet och förklarar att bolaget liksom MTR redan tjänar stora pengar på i Hongkong vill köpa mark och bygga nya stadsdelar med både tunnelbana, bostäder och köpcentrum.

MTR:s utspel visar tydligt i vilken absurd och antidemokratisk riktning som privatiseringspolitiken leder.

Stockholms socialdemokratiska stadsbyggnadsborgarråd Roger Mogert har enligt SvD svarat att han inte vet om Stockholm behöver kinesiska butiker och ser en ironi i att det har varit bolag ägda av staten i Frankrike (Connex) och Hongkong som har drivit tunnelbanan efter privatiseringen, men säger sig ändå vara öppen för ett samarbete.

Det moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons är för sin del idel öra och förklarar att Stockholmsregionen redan nosar på den här typen av samarbeten.

Nätverket Rött Forum, där Rättvisepartiet Socialisterna ingår, underströk på sitt upptaktsmöte i förra veckan vikten av att stödja varje viktig facklig kamp mot de eländiga konsekvenserna av privatiseringarna. Det gäller exempelvis den kamp som förs av Seko pendelklubben, Stockholms sopgubbar och Göteborgs hamnarbetare och därifrån söka maximal enighet för kravet på att verksamheten ska återtas i egen regi av kommuner och stat och sedan utvecklas under demokratisk kontroll av dem som gör jobbet. ■

INTERNATIONELLT

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

10

och Hongkong. Den har i hög grad lagt ut repressionen på ”entreprenad” till det brittiskt skolade juridiska systemet. Detta beror på att det fortfarande finns illusioner om domstolarnas ”självständighet” och ”rättsstaten” bland massan av befolkningen – och inte minst bland de pandemokratiska topparna.

Det står klart att attackerna är samordnade som en del av en större plan styrd av Peking. De politiska rättegångarna och de allt hårdare straffen som utdöms är knutna till Legcoutrensningarna och fyllnadsvalen, med målet att förhindra att åtminstone en del av de sex avsatta lagstiftarna kan ställa upp för omval.

Uppemot 140 000 tog till gatorna i protest mot fängslandet av demokratiaktivister.

16 demokratikämpar fängslas i Hongkong Den 20 augusti tog 140 000 till gatorna i Hongkong i den största protesten mot regeringen sedan Paraplyrörelsen år 2014. Denna otroliga uppslutning i protest mot fängslandet av 16 unga demokratiaktivister kom till på blott fem dagar och gick långt över organisatörernas förväntningar.

DIKANG

Socialist Action (CWI Hongkong

L

edarna för den pandemokratiska oppositionen (borgerliga liberaler) har varit motvilliga till att mana till protester, trots att pro-Pekingregeringen slår ned mot vanligt folk allt hårdare.

Demonstrationen var på flera sätt historisk. Det var den första massprotesten och marschen mot ett rättsligt beslut någonsin, vilket visar hur medvetenheten och illusionerna kring ”lagens ordning” förändras ju mer domstolarna används som politiska verktyg. Marschen togs också på initiativ av mindre, mer radikala partier och grupper, inklusive LSD, som lutar åt vänster, och studentledda Demosisto. De större pandemokratiska organisationerna tvingades att haka på, vilket också är något nytt.

Det bekräftar vad Socialist Action (CWI Hongkong) har argumenterat för, att de ”radikala” kan få en massiv respons i att kämpa mot repression om de kan ta ledningen, istället för att känna sig be-

roende av de mer moderata, kompromissvilliga pandemokraterna.

Bland de sexton finns Raphael Wong Ho-ming, vice ordförande för League of Social Democrats (LSD, Socialdemokraternas förbund). Faning Yim, 25 år och tidigare medlem i Socialist Action är en annan.

De sexton arresterades efter en protest år 2014 mot landrofferi under vilken en del av demonstrationen tvingade upp dörrarna till myndighetsbyggnaden (Legco), orsakade skador på en dörr och lättare skador på en säkerhetsvakt. Raphael Wong har fängslats trots tydliga bevis på att han försökte hindra de protesterande från att ta sig in i Legcobyggnaden. Det är inte bara skoningslösheten i dessa straff som har sänt chockvågor genom leden av stadens demokratirörelse, utan också regeringens uppenbara manipulerande av rättegångsprocessen.

De åtalade dömdes samtliga till samhällstjänst under en rätte-

gång ifjol, straff som de redan har avtjänat. Regeringen överklagade dessa ”milda” straff och åklagarna har i praktiken uppgraderat åtalen från ”olaglig sammankomst” till ”upplopp”, vilket helt och fullt backar upp regeringens hårda linje. Domen går emot principen om att man inte ska kunna åtalas två gånger för samma brott.

Detta fall avslöjar domstolarna i Hongkong och den så kallade ”rättsstaten” som en bluff. Domstolarna är inte självständiga, utan har kommit att bli den kinesiska diktaturens och dess auktoritära agendas förlängda arm i Hongkong. Som Sally Tang Mei-Ching från Socialist Action sade i sitt tal under en massprotest till stöd för de fängslade aktivisterna: ”Har vi en rättsstat? Nej, vi har bara Xi Jinpings lag!”

De som döms till över tre månader långa fängelsestraff förbjuds att ställa upp i val under fem års tid. Detta är helt klart ett av målen för regeringen, som initierade alla dessa rättegångar.

Carrie Lams regering installerades den 1 juli. Hon har inte något som helst folkligt mandat då hon har ”valts” av enbart 777 elitröstare under det auktoritära fuskvalsystemet. Hon har bekräftat de varningar vi och andra har larmat om, att hennes regering kommer att vara en ”CY 2.0”-regering

genom att fortsätta med den hårdfört repressiva politik som hennes föregångare CY Leung stod för.

Lams styre är faktiskt mer repressivt än CY:s. Inom loppet av bara sex veckor har det ägt rum oemotsvarade attacker på demokratiska rättigheter som inte ens CY kunde matcha. Det står klart att regeringen, under mentorskap av sina överherrar inom den kinesiska regimen, följer en strategi för att knuffa tillbaka och upplösa den demokratikamp som under så många år har varit ett horn i sidan på Peking.

Oppositionen och de dominerande pandemokratiska partierna har dessvärre ingen strategi för att möta dessa attacker och försvara de demokratiska rättigheterna. De har i många fall tvärtom lurats in i fällan att betrakta Lam som en mer ”resonabel” och ”pragmatisk” ledare än CY Leung, och tror att de kan få till stånd avtal med hennes regering.

Regeringen har dragit lärdomar av den mäktiga Paraplyrörelsen som skakade den styrande eliten i Kina

Den rådande allvarliga situationen i Hongkong skriker efter en klar och tydlig organiserad motståndskamp. Det finns en massiv ilska och missnöje i samhället, likaväl som en rädsla över det auktoritära styrets hårdnande grepp. Men det finns olyckligtvis en ledarskapskris för demokratikampen. I dagstidningen South China Morning Post (den 16 augusti) beskriver den politiska kommentatorn Andrew Fung på ett träffande sätt ”en allmän känsla av frustration och förvirring, likaväl som avsaknaden av en känsla av riktning, bland starka anhängare av oppositionspartierna.”

I ett tal till över 2 000 mestadels unga protesterande på natten den 16 augusti, på ett massmöte i solidaritet med de tretton, listade Sally Tang Mei-Ching från Socia­ list Action upp ett antal punkter som tog upp denna avsaknad av en kampstrategi.

– Dessa är inte enskilda frågor.

De utgör en rad av attacker på demokratin. Vi kan inte kämpa för var sak för sig. Socialist Action föreslår en endagsmasskamp den 28 september (”928”) för att mobilisera alla till den tredje årsdagen av Paraplyrevolutionen. Vi har en månad på oss att göra detta, att stå emot repressionen, och vi manar alla samt alla grupper att diskutera detta.

Sally fick en väldigt god respons, med åtskilliga som sökte upp henne efteråt för att uttrycka att de var överens med henne om vad hon hade tagit upp. Om rörelsen förbereder sig nu, kan ”928” komma att bli en en stor antiregeringsprotest, med en central demonstration, massflygbladsutdelning på tunnebanestationer och – om stödet kan byggas upp för det – student- och elevstrejker i solidaritet med de politiska fångarna och för att försvara demokratin. Detta skulle kunna markera en vändpunkt som åter tänder masskampen i Hongkong. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

11

Uppgång för vänstern i Norge En månad innan valet i Norge verkar det som om partierna till vänster om Arbeiderpartiet (norska S) kommer att få ett bra resultat.

TROND SVERRE KOLLTVEIT

CWI Norge

E

Några av de vänstervindar som har blåst över USA och Europa, som framgår av Sanders, Corbyn och Melenchon, har nått Norge. Över hela världen ökar motståndet mot de etablerade politikerna. I Norge ökar också motståndet mot koalitionsregeringen med Høyre och Fremskrittspartiet (Frp) som för en blå-blå politik för aktiepekulanter och de rika, en politik som leder till ökade klassklyftor.

Socialistisk Ungdom anordnade en satirisk ”stöddemonstration” för de rika i augusti som en reaktion på det faktum att flera miljardärer och de rikaste har gått till media och klagat över hur svårt det är att vara rik i Norge. Detta trots att den

Socialistisk Ungdom i en satirisk ”stöddemonstration” för de rika, som i media hade klagat över hur ”svårt” det är att vara rik!

en Ap-regering och att den inte automatiskt kan räkna med stöd.

SV har satt upp fem ultimatum för att vara en del av en regering ledd av Ap. De fem kraven från SV är: stopp för vinster i välfärden, nej till oljeborrning utanför Lofoten, stöd för förbud mot kärnvapen, ökade barnbidrag och större lärartäthet i skolan. Ap:s vice ordförande Hadia Tadzjik har redan avvisat kraven.

Om ledningen för Rødt och SV backar från kraven skulle det vara en skandal, och de skulle förlora mycket av det stöd de har idag.

Det är högern som har tagit strid mot värderingar som solidaritet, antirasism och internationalism. blå-blå regeringen har gett dem stora skattesänkningar. Høyre har sagt att de helt kommer att ta bort förmögenhetsskatten.

Ett regeringsskifte är sannolikt, men inget är säkert. Även om Arbeiderpartiet (Ap) fortfarande är det största partiet med cirka 30 procent kämpar de för att behålla detta stöd. Ap skulle hellre stödja sig på de borgerliga mittenpartierna än partierna till vänster, men opinionsmätningarna har visat att en ny Ap-regering faktiskt kan tvingas söka stöd från vänster.

Rødts partiledare Bjørnar Moxnes sade i sitt 1 maj-tal i Oslo att Rødt ställer tydliga krav på att stödja

Foto: Joakim Møllersen

nligt en mätning gjord av TV2 var Rødt över 4-procentsspärren med 4,7 procent. Sosialistisk Venstreparti (SV) hade dock bara 3,6 procent i den mätningen. I flera andra mätningar, bland annat i VG, ligger SV på mellan 5,5 och 6,5 procent, medan Rødt fortfarande har en realistisk chans att ta sig över 4 procent. I Oslo har båda partierna ökat kraftigt och ligger enligt en mätning på 7,9 procent för Rødt och 9,6 procent för SV. Om TV2:s mätning hade varit valresultatet skulle Rødt få nio mandat i riksdagen och bli femte största parti. Det är troligt att de för första gången åtminstone får två mandat. SV har kämpat för att ta sig över fyraprocentsspärren efter att ha varit juniorpartner i den förra rödgröna regeringen, men ligger nu bra till i de flesta mätningar.

Men Arbeiderpartiet har också varit involverat i stora delar av den borgerliga politiken, som den blåblå regeringens alltmer omänskliga flykting- och asylpolitik. Samtidigt med det stora antalet flyktingar i världen har antalet personer som kommer till Norge fallit kraftigt.

Det har bland annat blivit lättare att avvisa asylsökande och fler flyktingar har stoppats vid gränsen.

Samtidigt har många visat stöd och solidaritet till de unga asylsökande som kommer att utvisas den dag de fyller 18 år. Många av dessa är allvarligt traumatiserade av sin situation.

Mätningar har visat att antalet som vill ha en mindre strikt

invandringspolitik ökar och nu är långt över 50 procent. Likväl gick Ap-ledningen emot en mer mänsklig asyl- och flyktingpolitik på partiets kongress.

Valkampanjen i år har präglats av ”integrations”-minister Sylvia Listhaugs (FrP) många rasistiska och islamofobiska uttalanden. Även andra etablerade politiker har kommit med tvivelaktiga utspel.

Senterpartiets ordförande och politiker från Høyre har talat om att ”norska värderingar är under press” och att ”vi måste vara stolta över norsk kultur”. Även Ap-ledaren Jonas Gahr Støre har sagt att det är ”tryck på norska värden”.

Men det är inte invandring och ”utländska kulturer” som hotar rättigheter och välstånd som arbetarrörelsen har uppnått historiskt genom hård kamp. Det är den norska politiska högern som har pressat på för nedskärningar, privatiseringar och för att ta bort arbetarnas rättigheter, som när de ändrade arbetsmiljölagen. Det är högern som har tagit strid mot värderingar som solidaritet, antirasism och internationalism.

Det ökande motståndet mot den blå-blå regeringen kommer också från de nedskärningar och privatiseringar som har genomförts inom den offentliga sektorn.

Men Ap-ledaren Jonas Gahr Støre har sagt att det är svårt att ta tillbaka det som högerregeringen har privatiserat eller skurit ner.

En viktig orsak till vänsterns framsteg är också vad som händer internationellt, med exempelvis Trumps arbetarfientliga, kvinnofientliga och rasistiska dagordning.

Efter Trumps valseger ökade medlemsantalet i Rødt och SV kraftigt. Demonstrationerna på den internationella kvinnodagen den 8 mars och den 1 maj var rekordstora, med 10 000 respektive 9 200 deltagare i Oslo.

Ett socialistiskt program som utmanar kapitalismen, den borgerliga politiken och den nyliberala ”logiken”, som går emot alla nedskärningar, privatiseringar och politiska privilegier, skulle få en stark uppslutning. Det gäller också att visa

i praktiken att det är på allvar, där inte en enda nedskärningsbudget i kommunerna kan accepteras. Men det är också viktigt att delta i kampen och de sociala rörelserna utanför Stortinget (norska riksdagen), kampen på arbetsplatserna, den antirasistiska kampen och gräsrots­ kampen mot vinster i välfärden och de ökande klasskillnaderna. Man måste knyta an till striderna och rörelserna internationellt.

Kandidater att rösta på i det här valet finns till vänster om Ap. Det behövs också krav på att de följer en socialistisk politik för att ta tillbaka den nuvarande regeringens reaktionära ”reformer”. Med en riktig socialistisk politik kan vänstern få ett ännu större stöd. ■

Hundraåringen

som gjorde revolution beställ boken av och om Amaltheamannen Anton Nilson

Boken om den legendariske socialisten och aviatören (flygaren) Anton Nilsons dramatiska liv (1887-1988) är en verklig, osminkad och sanningsenlig självbiografi.

Boken redovisar en ung revolutionärs dramatiska liv, som säger mycket om både den svenska arbetarrörelsens stormiga pionjärtid och den ryska revolution för 100 år sedan, som Anton Nilson anslöt sig till och kallade “en eruption i mänskligheten”.

Inbunden, 352 sidor med historiska bilder.

Offensivs pris: 212 kr plus porto 69 kr.

Beställ: offensiv@socialisterna.org

PRIS:

212 kr

+ PORTO

INRIKES / INTERNATIONELLT

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

12

Patienten i fokus i nya försök

Ett nytt koncept har införts inom psykiatrin, där patienter numera kan lägga in sig självvalt. Tidigare har ett läkarbeslut krävts vid inläggning, men att låta patienter välja själva har gett positiva resultat.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

A

tt läggas in på sjukhus inom psykiatrin har tidigare varit ett beslut som läkare fattar åt patienten om denne upplevs ha det behovet. Men nu har flera landsting i Sverige infört ett system där patienter själva kan välja att lägga in

sig om de känner det behovet. Det är något nytt i Sverige, men flera andra länder har haft det som system länge. Ett av de länderna är Norge, där man har arbetat utifrån patientdelaktighet för att få en så bra vård som möjligt. Stockholms läns sjuk-

vårdsområde tog inspiration därifrån och valde år 2014 att testa.

Konceptet har fått mycket positiv respons av de som själva är i behov av att utnyttja det. Många har uttryckt det positiva i att få fatta egna beslut om sin vård, vilket innebär ett större självbestämmande. Självbestämmande är något mycket viktigt inom vården och omsorgen och enligt Patientlagen ska patienternas självbestämmande och delaktighet främjas. Att låta patienter själva fatta beslut baserade på det behov de har är verkligen att främja deras inflytande över den egna vården.

Foto: Flickr CC / Peter Tandlund

Ett ökat självbestämmande för patienter inom psykiatrin har gett positiva resultat.

Den självvalda inläggningen inom psykiatrin innebär att en patient kan välja att lägga in sig på sjukhus när som helst, och även lämna precis när de vill.

Tidigare har det ofta hänt att patienter som själva ber om att bli inlagda inte anses tillräckligt sjuka just för att de själva kommer, och då skickas de hem även om de kanske faktiskt behöver vårdas. Patienterna hamnar i ett underläge i och med deras beroendeställning där läkaren har makten att besluta om de får hjälp eller inte.

Nils-Tore Krusenblad är en av de som har provat på självvald inläggning i Stockholm. Han har vid två tillfällen valt att lägga in sig på Sankt Görans sjukhus och beskriver konceptet som något positivt.

Han berättar att en självvald inläggning går via en sjuksköterska istället för via läkare för att göra processen snabbare; för att slippa fastna i läkarnas byråkrati.

– Då kan man lägga in sig när man börjar må dåligt så att man får hjälp i tid; om man får hjälp i ett tidigt skede kommer det minska inläggningstiden. Jag känner en trygghet i att jag kan bli inlagd när jag behöver det.

Nils-Tore berättar också att han träffat många som absolut inte vill läggas in. Det finns mycket stigmatisering kring psykisk ohälsa och det talas väldigt lite om inläggning inom psykiatrin. Han säger att när kunskap saknas fyller man på med fördomar.

Men enligt Nils-Tore har det varit mycket positivt och en trygghet att veta att alternativet finns, och han vill gärna upplysa fler för att avstigmatisera psykiatrin och psykisk ohälsa.

Möjligheten för patienter inom psykiatrin att själva välja att lägga in sig när de känner att de behöver det skapar en större trygghet för dem, och kan faktiskt leda till en förbättrad psykisk hälsa. Det kommer i längden leda till att färre blir så dåliga att de tvingas läggas in. Bara vetskapen att man får vara delaktig i beslutsfattande kan öka välmåendet.

Men det är också mycket viktigt att tillräckliga resurser ges till detta.

Den här möjligheten är inte tänkt att ersätta någonting, utan som ett komplement som behövs. Därför behöver psykiatrin också ges mer resurser för att kunna upprätthålla och utöka verksamheten. ■

Ännu ett försvinnande – Allt stöd till Mapuchefolkets kamp LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

D

en 1 augusti hölls en protest och vägblockad i Argentina då det beslutades att en grupp Mapucheindianer skulle avvisas med våld från en bit land de har ockuperat sedan 2015.

Landet ägs av det italienska klädföretaget Benetton och ligger i regionen Patagonien. Benetton använder marken för att hålla får på bete, vars ull används till klädindustrin.

Mapuchefolket hävdar att en del av Benettons mark är deras förfäders mark och de kräver att få tillbaka den. Protesten krävde bland annat att Mapucheledaren Facundo Jones Huala, som sitter fängslad anklagad för terrorism, ska frisläppas.

Antiterroristlagar används frikostigt mot den kämpande Mapuche-

befolkningen både i Argentina och i Chile.

Protesten möttes av våld från säkerhetspolisens styrkor och ockupanterna avhystes slutligen. Santiago Maldonado hade rest till området för att delta i protesten. Under konfrontationen blev han enligt flera vittnen bortförd av säkerhetspolis, men sedan dess har ingen sett honom. Enligt Argentinas säkerhetsminister Patricia Bullrich finns det inga dokument som visar att Santiago har gripits och hon påstår även att det inte finns några vittnesmål om det.

Efter att ha varit försvunnen i tre veckor finns det fortfarande inga spår efter Santiago Maldona-

no. Enligt Facundo Jones Huala är Santiagos försvinnande bara en i raden av repressiva handlingar mot Mapuchefolkets kamp.

Facundo Jones Huala säger i en intervju från fängelset: ”Alla mänskliga rättigheter kränks här, vilket tvingade oss att härda våra former av motstånd. Vi använder allt vi har till hands. Vi använder stenar och pinnar som självförsvar mot de paramilitära och parapolisiära grupperna.”

Att Santiago Maldonado är försvunnen är något som väcker starka känslor hos många argentinare.

Genom ordet försvunnen, eller ”desaparecido”, dras kopplingar till de 30 000 människor som ”försvann” under militärdiktaturen. Dessa människor mördades av militären och det var meningen att deras kroppar aldrig skulle återfinnas.

Många argentinare frågar sig nu om samma sak hänt Santiago Maldonado. Förtrycket mot Mapuchefolkets kamp har ständigt varit starkt och inga medel verkar skys.

Sedan FN pressade på den ar-

Foto: Flickr CC /Diego Martin

I regionen Patagonien som sträcker sig over södra Argentina och Chile har Mapuchefolket länge kämpat för sin rätt till sitt eget land. Santiago Maldonado från Argentina, som har deltagit i kampen, har varit försvunnen i över tre veckor nu.

Mapucheindianernas flagga och Santiago Maldonado.

gentinska regeringen att de måste vidta brådskande åtgärder har regeringen utlovat en belöning på cirka 219 000 kronor till den som uppger användbar information om var Santiago kan befinna sig. Men det krävdes press från FN för att regeringen ens skulle erkänna det.

Förtrycket mot Mapuchefolkets kamp har gått för långt och måste få ett omedelbart stopp. All skada som har skett till följd av förtrycket måste erkännas och kompenseras och Mapuchefolket ska ha rätten att återta sin mark från det italienska storföretaget Benetton. ■

INRIKES

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

I korthet

Allt mer pengar till militären, samtidigt som välfärden är på svältkur.

13

Fler barnmorskor på bemanningsbolag

V

årdkrisen Landstingen får betala dyrt för eftersatt arbetsmiljö och låga löner för barnmorskorna. Allt fler barnmorskor väljer att säga upp sig från sin tjänst inom landstinget och istället ta jobb i bemanningsbolag. Mellan åren 2012 och 2016 steg landstingens sammanlagda årskostnader från 850 000 till 4,6 miljoner kronor. Det rapporterar Vårdfokus den 21 augusti.

– Det här fanns inte för några år sedan. Vi åkte till Norge tidigare, men nu väljer allt fler att frilansa i Sverige. Det är en sorglig utveckling och visar att landstingen misslyckats med att erbjuda anständiga arbetsvillkor, säger Barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg till Dagens Nyheter.

Hon menar vidare att det är just på grund av den dåliga arbetsmiljön samt att det trots alla larm och skriverier inte har skett någon förbättring som allt fler lämnar landstinget.

Foto: Joel Thungren / Försvarsmakten / Combat Camera

Facket oroas när P4 ska kvällsbemannas

A

Nya miljarder till krigsrustning Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Moderaterna enades förra veckan om en ny försvarsuppgörelse.

Inkluderat vårändringsbudgeten får försvarsmakten 8,6 miljarder kronor extra till år 2020, utöver de 10,5 miljarder extra som beslutades om 2015. Effekten är ytterligare militär upprustning som ökar spänningarna i vår region, samt ytterligare ett exempel på splittring och problem inom Alliansen.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

R

edan tidigare i år gick ÖB ut offentligt och krävde 6,5 miljarder kronor extra under åren 2018-2020 medan andra uppgifter från försvarsmakten har hävdat att det behövs 10 miljarder för ”bibehållen förmåga”, allt som en del i en illa dold kampanj från staten själv att politiskt tvinga fram militär upprustning.

Den nya miljardrullningen handlar inte om ”bibehållen förmåga”, utan om upprustning. Bland annat ska ett nytt ledningssystem för marinen och ett nytt luftvärnssystem införskaffas, fler fordon och mer ammunition köpas in samt antalet soldater utökas.

Tillsammans med höstens jättemilitärövning Aurora 17, där ”värdlandsstöd” till Nato ska övas, skickas viktiga signaler till omvärl-

den om att Sverige vill delta i det upprustningsrace som pågår, där olika maktblock beväpnar sig allt mer för att kämpa om makt och inflytande i världen. Militariseringen är också en viktig del i en snabb process i Sverige där statens ”hårda kärna” stärks på bekostnad av välfärden. Det är ingen slump att utspelet om nya miljarder till polisen kommer nästan samtidigt.

Med snabbt ökande klyftor både inom landet och i vår omvärld, och med allt mindre förtroende för de styrande, mobiliseras staten för att spela en mer repressiv roll än under den tid då välfärdssamhällets skyddssystem kunde mildra samhällets motsättningar.

Militarismen och det uppmålade hotet utifrån används av re-

geringen och etablissemanget för att kväva kritik mot upprustning och samarbetet med krigsalliansen Nato. ”De som uppskattar split, splittring och överdrivet taktiserande är möjligen antagonister med bas någon annanstans än i Sverige”, sa till exempel försvarsminister Peter Hultqvist (S) i sitt linjetal vid försvarskonferensen i Sälen i början av året.

Efter Alliansens sommardebacle med hot om misstroendeomröstningar i samband med skandalen på Transportstyrelsen är försvarsuppgörelsen ytterligare ett hårt slag mot perspektivet av en alliansregering efter nästa val. För Socialdemokraterna ses säkert uppgörelsen med Centerpartiet och Moderaterna som ytterligare ett steg mot deras förhoppning om en regering över ”blockgränserna” efter valet 2018.

Onekligen är det allt mer bara i någon symbolfråga som regeringen skiljer sig från allianspartierna.

Upprustning är ett klassiskt signum för högerpolitik. 100 år efter den stora antikrigsrörelsen i Sverige i samband med första världskriget måste motstånd mot militarism och krigshets återigen byggas upp av gräsrotsrörelser underifrån. ■

rbetsmiljö Sveriges Radio (SR) vill införa kvällsbemanning i samtliga P4-kanaler, dock utan att skjuta till några extra resurser. Istället ska tjänsteutrymme tas från dagsbemanningen. Detta skapar en stor oro inom fackförbundet Journalistklubben, rapporterar Journalisten den 21 augusti.

– Vi ser att det är journalistiskt motiverat att ha bevakning på kvällstid, men om det är med befintliga eller för små resurser ser vi allvarliga konsekvenser för arbetsmiljön, eller risk för att man måste göra en sämre journalistik än i dag, säger klubbens ordförande Ulrika Hyllert till Journalisten.

Sara Kvist, sektionsordförande och nyhetspresentatör vid P4 Sjuhärad, ser också stora risker och oroas över förslaget.

– Jag förstår inte hur vi ska hinna med det vanliga. Svaret brukar bli att vi får prioritera, men det är svårt att göra när det är ens egen röst och namn man står med. Man vill inte lämna ifrån sig ett sämre jobb. Till syvende och sist handlar detta också om förtroendet för SR.

Alarmerande brist på barnskötare

F

örskola Att det råder brist på utbildade förskolelärare har varit känt en längre tid, men nu saknas det även utbildade barnskötare. 28 procent av alla som jobbar inom förskolan saknar utbildning för att jobba med barn. Och på Arbetsförmedlingens sajt Platsbanken fanns det uppemot 1 000 lediga tjänster för barnskötare den sista juli i år, vilket är en ökning med 44 procent jämfört med året innan. Det rapporterar SVT den 18 augusti.

– Det är inte bra. Vi vet ju att en av de absolut viktigaste faktorerna för kvaliteten på förskolorna är personalens kompetens. Så det är allvarligt, menar Mikael Ejerblom, chef för enheten som arbetar med förskolefrågor på Skolverket, till SVT.

Sverige utvisar 106-årig till Afghanistan

S

toppa utvisningarna Sveriges inhumana flyktingpolitik verkar inte ha någon ände. Migrationsverket har fattat beslut om att utvisa den 106-åriga Bibikhal Uzbek från Hova i Gullspångs kommun till Afghanistan, och det beslutet gjorde att hon fick en stroke. Det rapporterar SVT den 21 augusti.

– Vi var så glada när vi kom hit och tyckte att det var ett väldigt fint land. Vi kunde sova i lugn och ro. Här var inget krig och vi riskerade inte att bli dödade, säger hennes son Mohammadullah Uzbek, som menar att det inte finns en chans att hon skulle klara av en utvisning.

Glaciärernas framtid dyster

K

limat Avsmältningen av fjällens glaciärer går allt snabbare. Uppskattningsvis försvinner 10 till 15 miljoner kubikmeter is varje år i Salajekna i Arjeplogs kommun, Sveriges största glaciär. Enligt Per Holmlund, professor i glaciologi, kommer glaciären fortsätta att minska, och i takt med den fortsatta globala uppvärmningen kommer väldigt många av isarna i Lappland att försvinna. Det rapporterar Sveriges Radio den 21 augusti. ■

HISTORIA

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

14

Hyresgästföreningen 100 år Hyresstegringslagen, som hade tillkommit år 1917, försvann sex år senare 1923 och därmed försvann också allt skydd för hyresgästen. Den enskilda hyresgästen var rättslös bortsett från stödet från den organiserade arbetarklassen inom folk- och arbetarrörelsen. Bostaden var en fråga om tillgång och efterfrågan.

Del 2: Fortsat t kam p

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

D

å hyresgäströrelsen växte fram var 60 procent av lägenheterna i Göteborg på ett rum och kök. På 1920-talet saknade 60 procent av barnen egen säng. Det fanns inte rinnande vatten, utan istället använde man en gemensam brunn på gården. Trots bostadsbristen byggdes bara 300 lägenheter mellan åren 1915 och 1922.

Nästan alla hyresgäster bodde trångt i lägenheter med låg standard. Av 31 000 lägenheter i Göteborg med ett rum och kök år 1930 fanns det bara 150 som dessutom hade bad- eller duschrum.

Den sociala situationen och bostäderna var rena hälsofaran. ”Vad som grep mig mest var att se hur ingrodda människorna var i smutsen och fattigdomen. Vi anordnade gårdsmöten i de fattigaste stadsdelarna, men människor kom inte”, citeras Sven Backlund år 1982 i HCF 60 år. ”Inom hyresgäströrelsen upplevde jag den ohyggliga klasskillnad som består även inom det svenska samhället”.

Det var bara en liten grupp resursstarka som skulle tjäna på att orättvisan bestod.

Det var i Göteborg som de flesta människorna vräktes och därmed också där de hårdaste striderna stod. Det största och principiellt avgörande slaget kom att stå i Göteborg i Olskroken.

Inom Hyresgästföreningen i Göteborg krävde en att samhället skulle ta det sociala ansvaret att ge varje familj en tillräckligt stor bostad med bra standard. I den situationen kom Hyresgäströrelsen att visa vägen genom Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening (HSB). Från Stockholm kom idén om att bygga och förvalta lägenheter själva eftersom ”hyresvärdarna har visat att de inte klarar av det”.

Tanken på en egen byggnadsverksamhet diskuterades även på allvar inom Olskrokens Hyresgästförening redan under våren 1923. Det var så HSB bildades år 1924.

Sven Backlund var redaktör på Ny Tid år 1924 och skrev: ”Det kom till allvarliga sociala konflikter i Göteborg i samband med våra omfattande blockader, men genom att vi samtidigt byggde och oavbrutet arbetade på att hålla byggnadskostnaderna nere vann vi allmänhetens förtroende”.

Hyresgästföreningen tog beslutsamt striden för att bostad skulle bli en social rättighet och kämpade för att företräda kollektivet mot fastighetsägarna. Dess främsta vapen var solidariteten och stridsberedskapen. Den aktivitet och det mod som uppvisades av rörelsens pionjärer förde människor samman, inte bara de mest drabbade. År 1922 hade Hyresgästföreningarna i Göteborg blivit så många att behovet av samordning hade vuxit fram. Det året bildades Hyresgästföreningarnas Centralförsamling, vars uppgift blev att bygga organisationen i arbetarstadsdelarna. Vid Centralförsamlingens årsmöte 1923 föreslog man sedan att bilda ett riksförbund. År 1923 gick åtta Hyresgästföreningar runt om i landet samman och bildade Hyresgästföreningarnas riksförbund. Till förbundsordförande valdes Anders Svahn från Göteborg, men kommande år ersattes han av kommunisten Otto Grimlund som sedan satt kvar som ordförande fram till år 1936. ”Det var i Göteborg det började.

Här stod rörelsens vagga. Härifrån kom signalerna om en organisation för hela landet”, skrev Clarence Johansson i HCF 60 år.

År 1923 var på många sätt ett viktigt år för Hyresgästföreningen. Den 24 maj 1923 kom frågan om ett eget politiskt organ för Hyresgästföreningen och tidningen Hyresgästen föddes. För att underlätta situationen och besvara borgarpressens attacker hade behovet av ett eget politiskt organ, en partipolitiskt obunden tidning, vuxit fram. Tidningen Hyresgästen spelade därefter en avgörande roll i uppbygget av Hyresgästföreningen, i att skapa opinion och sprida information.

Hyresgästföreningen kämpade inte bara för bra bostad åt alla till en rimlig kostnad, utan tog även kampen på ett brett samhällsfält.

Under hela 1920-talet pågick hyresstrider och år 1926 samlade Hyresgästföreningen in 100 000 namn med krav på en ny hyreslag.

Under 1920- och -30-talet skedde en rad öppna konflikter mellan hyresgäster och fastighetsägare.

Blockadvapnet var den vanligaste konfliktåtgärden och mycket effektiv. Den största striden utkämpades år 1936-1937 mellan husägare och hyresgäster i Olskroken. Konflikten blev en kraftmätning, men det fanns flera liknande strider som visar på den solidaritet som rådde inom rörelsen.

Gårdsfest efter segern på Olskrokskonflikten.

”Kampen behövde föras på flera fronter. Opinionsbildning och agitation behövdes för att lägga grunden till samhällsförändringar i hyresgästernas intresse”, skriver Lars Anderstig i HCF 60 år.

Den klassiska Olskrokenkonflikten år 1936-1937 blev den största striden i Hyresgästföreningens historia. Hyresgästföreningen hade 900 hyresgästers fullmakt att blockera fastighetsägarna som vräkte 250 familjer, närmare bestämt 1 000 personer. Hyresgästföreningen ordnade med ersättningslägenheter till samtliga under hela den fyra månader långa striden.

Mellan åren 1913 och 1933 hade fastighetsägarna gjort sju miljoner kronor i vinst, vilket var otroliga summor på den tiden. Detta kombinerat med eftersatt underhåll gjorde att Hyresgästföreningen krävde renovering och hyressänkning.

Fastighetsägarna svarade med vräkning den 21 oktober 1936.

Men Transportarbetarförbundet försatte vräkningen i blockad och ingen arbetare åtog sig att utföra uppgiften. Dagen efter anlände tre strejkbrytare, men möttes av 2 000 personer från arbetarleden med bestämda blickar och armarna i kors. Strejkbrytarna försvann snabbt från platsen.

Domstolen beslutade att vräkning skulle genomföras och nio stadstjänare kallades ut i tvångskommendering. 250 familjer, (omkring 1 000 personer) sattes på gatan, men fick hjälp av Hyresgästföreningen. Att föreningens resurser räckte till detta var tack vare solidariteten inom hyresgäströrelsen och fackföreningsrörelsen och de insamlingar det skapade. Till exempel såldes knappar med texten ”Solidaritet ger seger” till förmån för familjerna.

Striden var så omfattande att en förlikningskommitté utsågs. Den 1 maj 1937 avblåstes striden efter fyra månader. De flesta hyresgäster återvände tillbaka och kunde glädjas av nymålade och tapetserade väggar i renoverade lägenheter med lägre hyra.

Olskroken blev en seger på flera fronter. Hyresgästföreningen var erkänd som part på bostadsmarknaden. Efter Olskrokenkonflikten har Hyresgästföreningen fått utkämpa en lång rad viktiga strider.

Hyresgästföreningens arbete har inte bara handlat om bostadspolitiska eller sociala frågor, utan även kopplats till den internationella arbetar- och solidaritetsrörelsen.

När inbördeskriget i Spanien rasade deltog Hyresgästföreningen i solidaritetsarbetet som samlade

in pengar och förnödenheter till Spaniens folk och de internationella brigaderna. Man organiserade marscher mot nazismen i Tyskland och fascismen i Spanien.

Under andra världskriget då Norge och Danmark ockuperades av nazisterna organiserades solidaritetsåtgärder med de norska och danska broderfolken.

Hyresgästföreningens historia är mer än några stridbara och färgstarka ledare. Det är en historia av tusentals hjältar vars namn inte har nått historieböckerna. Visionerna knöts samman med ett handfast handlande och kulminerade i de stora hyreskonflikterna, strejkerna och blockaderna som gav ett eko i hela landet. Men för rörelsens pionjärer handlade det också om studier, diskussioner och bygget av ett annat samhälle.

Den radikalisering som präglade hela samhället avspeglades också inom Hyresgästföreningen. Studiecirklar, kurser, möten, konferenser och föreläsningar skulle fördjupa kunskaperna i bostadspolitik och organisering, men också om ett alternativt samhällssystem. Sven Backlund konstaterade: ”Vi vågade drömma om det nya samhället, vars hela arkitektur skulle återspegla det mänskliga. Vi såg i de unga planarkitekterna framtidens socialister”. ■

Luleå:

CWI-rapport Tid: Tisdag den 29 augusti kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

För info om möte: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stoppa krigsövningen Aurora, nej till Nato – Kämpa för fred!

Lördagen den 26 augusti kl 13.00 Plats: Stora torget, Sundsvall Arr: Nätverket mot Nato och Aurora

Stockholm:

Sthlm Sydost Vad kan Vänsterpartiet göra?

Tid: Tisdag den 29 augusti kl 18:30.

Plats: Hyresgästlokalen Åsgärde­ vägen, Tunnelbana Sandsborg.

För mer info: 070-326 65 94.

Sthlm Sydväst Socialism vs kapitalism Tid: Torsdag den 31 augusti kl 18:30.

Plats: Högdalen.

För frågor: 073-387 65 77.

Göteborg:

Hur stoppa nazisterna?

Tid: Onsdag den 30 augusti kl 18:00.

För info om plats: 073-501 21 37.

Eskilstuna: För info: 073-373 33 61.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Karlskoga: För info: 073-310 70 87.

Mäktigt ekoryck behövs

M

ed 10 dagar kvar i skrivande stund har vi klarat lite mer än 47 procent av målet för augusti månad med 28 747 kronor. Det är en ökning med 6 095 kronor sedan senaste numret och vi har nu passerat slutresultatet för juli månad.

Vad gäller de olika regionerna ligger Stockholm i täten med 77 procent av sin målsättning, följt av Västerbotten och Västsverige med 50 respektive 32 procent av sina lokala mål.

Den blygsamma ökningen vad gäller våra ekonomiska resultat kan däremot vara lite vilse‑ ledande. Detta då den ökade aktiviteten visar sig framför allt vad gäller antal tidningar samt nya prenumerationer. Där har vi sett nästan en tre‑ Procent av mål

Norrbotten

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje: För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund:

dubbling av resultaten jämfört med förra mån‑ aden med 669 sålda tidningar och 65 nya prenu‑ meranter hittills, vilket är en bättre återspegling av det politiska klimatet.

Hjälp till med att stödja vårt arbete! Det är lätt att skänka en slant med Swish till 123‑240 32 85.

Alternativt kan du sätta in ett bidrag på PlusGiro 87 96 49‑2 eller skicka ett SMS med ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

Västerbotten

Totalt

47% 28 897 kr

Mellannorrland Stockholm Mellansverige

380 kr 1 000 kr 200 kr 21 824 kr 150 kr

Västsverige

4 925 kr

Sydsverige

330 kr

För info: 070-885 44 86.

Sthlm Norra Planering inför hösten Tid: Torsdag den 31 augusti kl 18:30.

Plats: Husby Träff.

För mer info: 073-576 98 69.

Haninge:

Hur stoppa våldet?

Tid: Torsdag den 31 augusti kl 18:30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 072-524 42 95.

Borås:

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

För mer info: 070-396 47 83.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2017

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

24 AUGUSTI 2017 # 1 265

Mäktigt födelsevrål landet runt I 15 städer ägde det den 20 augusti rum demonstrationer för att protestera mot den eländiga situationen för föderskor och barnmorskor.

I Stockholm slöt hela 2 000 upp. Nedan följer rapporter från några av orterna.

Härnösand

Östersund

Jag har aldrig gått i en demonstration med ett så stort inslag av småbarn som i söndagens ”Arg jävla riksmarsch mot BB-kaoset”.

I Östersund var det 200-300 personer som samlades på Stortorget och sedan gick en runda genom stan och stannade i Badhusparken.

Där talade Kristina Jonsson, en av initiativtagarna. Enligt henne måste personalen många gånger slå knut på sig själva för att det ska bli så bra som möjligt. Mammor skickas hem efter 3-4 timmar utan någon riktig uppföljning.

Foto: Sebastian Olsson

Det var bra kampstämning bland oss hundratalet demonstranter som gick genom Härnösand och stannade på torget för tal och musik.

Arrangörerna Johanna Nyström, Frida Stridbar och Catharina Hultman Eurenius hade fått till ett bra arrangemang. Bra tal varvades med musik. Vi fick höra många exempel på hur neddragningarna inom förlossningsvården och nedläggning av BB har skapat problem.

– Vi måste kräva att barnmorskor ska kunna jobba säkert för både de som föder och för dem själva. Vi måste kräva att de får de resurser som krävs, var några av de avslutande orden vid arrangemanget från Johanna Nyström.

En av de som deltog var Härnösandsbon Maria Lekarkina: – Vi vill stå upp för alla föderskors rätt till en bra förlossning. Man vill inte att det ska bli sämre. Jag stöder även BB-ockupationen i Sollefteå.

Per Johansson

Demonstrationen i Stockholm var störst med omkring 2 000 deltagare.

Efter demonstrationen talade jag med undersköterskan Annie Qvarfort som framhöll vikten av att öka grundbemanningen.

Sigbritt Herbert

Malmö

Under paroller som ”Solidaritet med Sollefteå” och ”Vi har råd med bättre vård – säker förlossning och eftervård” demonstrerade cirka 250 personer i Malmö.

Anders Wemmert

Göteborg

Mellan 500 och 1 000 personer demonstrerade under söndagen i Göteborg mot den rådande situationen inom BB. Elise Abrahamsson, Förbundet Tillsammansskapet, var en av talarna: – Förlossningsvården runt om i landet blir allt mer pressad. Nedskärningarna och nedprioriteringar är problemet. Pengarna finns och miljontals kronor går till vinster.

Eskilstuna

Även i Eskilstuna hölls en BB-demonstration. Ungefär 180 personer deltog, och inslaget av vårdpersonal var stort. Arrangerade gjorde bland andra Lovisa Lindström, mamma

och sjuksköterska på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.

– Politikerna bryter mot vårdlagen. Vårdlagen säger att det ska finnas personal och lokaler för att ge god vård, och att vården ska ge trygghet.

– Men i Sverige får åtta av tio förstföderskor förlossningsskador.

Det kan vara allt från mindre skador till skador som ger men för livet, sa Lovisa i sitt tal på demonstrationen.

Offensiv pratade med Lovisa efteråt, och hon konstaterar att det finns all anledning att protestera: – Politikerna säger att det inte är kris inom förlossningsvården i Sörmland. Men om det inte är kris, varför får man då vänta i flera månader på att träffa en gynekolog för en förlossningsskada? Varför är det nästan omöjligt att få komma till förlossningsavdelningen innan man ska precis till att föda? Varför är det nästan omöjligt att komma fram till gyn på telefon?

Under samlingen på Fristadstorget före och efter demonstratio-

nen fick vi höra många fruktansvärda berättelser av kvinnor som har drabbats av bristande resurser inom förlossningsvården.

Linda Lindfyr berättade om sin egen förlossningsskada: – Jag fick inte välja smärtstillande, jag fick inte veta vad sugklocka är, jag fick inget fysiskt stöd (perinialgrepp) för att förhindra förlossningsskador. Efteråt fick jag inte åka upp på operation för att bli undersökt ordentligt och sydd, utan syddes ihop snabbt med en lämnad skada invärtes. Jag fick ingen ordentlig undersökning av en läkare. Det tog 2,5 år innan jag fick den operation jag behövde.

Lovisa Lindström menar att det behövs mer resurser och mer personal till sjukvården och förlossningsvården, och även mer resurser till att skaffa bättre lokaler och till kompetenshöjning av personalen.

RS Eskilstuna

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Offensiv talade med några av demonstranterna på plats: – Det är viktigt att förlossningsvården fungerar bra, vilket den inte gör. Vi behöver resurser och vi behöver politiker som förstår hur viktigt det är. Kvinnor ska inte behöva åka utomlands. Vi måste höja lönerna och få fler mottagningar, menade Sonja Rapinoja Johansson.

– Min dotter är en månad gammal och är född i Varberg. Där har det funkat superbra, men jag vet att det inte är så överallt. Det ska inte behöva spela någon roll vart man bor. Det är viktigt med tillräckligt många barnmorskor för att alla ska kunna få plats, sa Hanna Lind.

Amer Mohammed Ali

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.