Offensiv 1270

28 september 2017 / # 1 270 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Alla till Heden

Stoppa

nazisterna

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Facken måste stödja asylkampen

6 7

Luleå: Dialog för att köra över opinionen

Kurder röstar för egen stat

Posttidning A

10

11

– läs mer på sid 3, 4 och 5

Diktatoriska angrepp på Kataloniens folkomröstning Den spanska staten och kapitalismen använder Francodiktaturens metoder för att stoppa Kataloniens folkomröstning.

Katalonien är under belägring. Spansk polis och ökända Guardia Civil patrullerar på ga-

torna och gör ständiga räder för att stoppa folkomröstningen. Över tio miljoner röstsedlar har beslagtagits och censur har införts. Samtidigt växer protesterna och strejker planeras.

Läs mer på sid 8-9

Svara Macron med upptrappad kamp

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

2

VALET I TYSKLAND ALLVARLIG VARNING

R

esultatet av söndagens förbundsdagsval i Tyskland (riksdagsval) är en allvarlig varning. Rasistiska och högerpopulistiska Alternative für Deutschland (AfD, Alternativ för Tyskland) blev förbundsdagens tredje största parti med 12,6 procent av rösterna.

Valets stora förlorare blev de båda regeringspartierna kristdemokratiska CDU/CSU, som leds av förbundskansler Angela Merkel, och socialdemokratiska SPD. SPD gjorde sitt sämsta val sedan mellankrigstidens Weimarrepublik (1919-33). CDU och dess systerparti i Bayern CSU gjorde sitt sämsta val i efterkrigstid (sedan 1949).

Valet har ritat en ny extremt polariserad politisk karta i Tyskland.

Landet är politiskt mer delat än någonsin. I östra Tyskland blev AfD näst största parti och det största partiet bland männen med 26 procent men fick betydligt lägre stöd från kvinnor – 17 procent i östra Tyskland och 8 procent i landets västra del.

Tyskland, som på ytan sett ut som en oas av stabilitet, har kastats in i en politisk kris, vilken också snabbt bidrar till att fördjupa EU-krisen.

Redan på valnatten inleddes antirasistiska mobiliseringar mot AfD och den rasism som högerpolitiken och kapitalismen göder.

I det förra förbundsdagsvalet 2013 fick CDU/CSU 41,5 procent mot 33 procent denna gång. Drygt en miljon väljare förlorades till AfD och man förlorade även till nyliberala FDP, som fick över 10 procent och på nytt tog plats i förbundsdagen efter att ha åkt ur i förra valet, samt till vänsterpartiet Die Linke.

SPD backade från över 25 pro-

cent till 20,5 procent. Partiet straffades för sitt regerande med CDU/ CSU och sin långvariga högerkurs.

SPD:s nedgång är en del i den kris som skakar hela den europeiska socialdemokratin och som inte är övergående.

Valresultatet innebär en ytterligare kraftig försvagning av Tysklands två stora statsbärande partier – CDU/CSU och SPD – som denna gång bara fick drygt 53 procent av rösterna, för 20 år sedan kunde dessa båda partier räkna med stöd av över 75 procent av väljarna.

Vänsterpartiet Die Linke lyckades gå framåt en aning jämfört med förra valet – från 8,7 till 9,2 procent.

Die Linke hade möjlighet att bli betydligt större, men ledningens vacklan och koalitionsiver jämte den politik som bedrivs där partiet är med och styr gjorde att den möjligheten inte kunde realiseras.

Die Linke behöver på alla fronter och lokalt såväl som på delstats- och riksnivå etablera sig som

en självständig kraft och en kompromisslös motståndare till högerpolitiken. De etablerade partiernas högerpolitik, attacker på och skuldbeläggning av flyktingar efter 2015 öppnade dörren för AfD, ett parti som samlar såväl avhoppade högerextrema CDU-pampar som nazister.

AfD:s valframgång kommer att tas som en ursäkt för den nya regeringen, sannolikt en koalition mellan CDU/CSU, FPD och Grüne (Miljöpartiet) att vrida politiken än mer åt höger och trappa upp den statliga rasismen.

Svaret från Die Linke, fackföreningar, antirasistiska kampanjer, klimat- och miljöorganisationer samt andra sociala rörelser får inte dröja utan behöver komma nu i form av masskampanjer med början i omedelbara antirasistiska mobiliseringar följt av en gemensam aktions- och protestdag runt om i Tyskland i helgen. ■

TRUMP FÅR EN SPARK TILLBAKA

T

rumps rasism och farliga krigsretorik har fått spelarna i den amerikanska fotbollsligan NFL att öppet konfrontera presidenten. NFL-spelare från ligans alla lag deltog under den gångna helgen i olika unika protestaktioner. Men redan i fjol inleddes protesterna när San Francisco 49ers stjärna Colin Kaepernick vägrade resa sig till den amerikanska nationalsången i protest mot att polisen skjutit ihjäl ännu en ung afroamerikan.

– Jag tänker inte stå upp och visa stolthet för en flagga och ett land som förtrycker svarta personer och färgade. För mig är detta en större fråga än fotboll och det skulle vara själviskt av mig att se åt andra hållet, sa han efteråt.

Efter sin modiga aktion har Colin Kaepernick varit klubblös. Men med Trump och hans rasism har allt fler NFL-spelare och från andra ligor börjat protestera.

– Det är total respektlöshet för vårt arv. Total respektlöshet mot allt vi står för. När någon av de här NFL-spelarna inte respekterar vår flagga, skulle man kunna säga ta bort den jäkeln från planen på en gång. Bort! Han får sparken, sa Trump på ett republikanskt kampanjmöte. I samma tal kallade han också en sådan spelare för en “son of a bitch”.

Detta bombastiska och krigiska utfall som påminde om de han levererat I FN dagarna innan hade det goda med sig att protesterna i söndags var större än någonsin och att de spreds över USA:s gränser.

I söndags var det upp mot 200 NFL-spelare som gick ner på knä eller vägrade komma ut från omklädningsrummet under nationalsången. Även i London där Jaguars och Baltimore Ravens möttes blev det protester. Veckan innan var det sex NFL-spelare som protesterade.

CNN rapporterar också att protester genomfördes från basketspelare i söndags och vid en baseballmatch. ”FIRE” – sparka dem! skriker och twittrar Trump. Det borgar för fortsatta protester och att även idrottsrörelsen dras med i kampen för att sparka Trump.

O

ch nu till något helt annat. Det finns olika siffror men lågt räknat delar börsbolagen ut 187 miljarder kronor till sina aktieägare i år. Det mesta har redan hamnat i ägarnas fickor.

187 miljarder kronor är mer än sex gånger så mycket som den totala årskostnaden för assistansersättning, som regeringen skär ned. ■

”Att Sverige utvisar människor till krig och terror vittnar om en förkastlig hållning, som sannerligen förtjänar kritik”, skriver tre representanter för Seko Stockholm i replik till LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson i Arbetet den 22 september.

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Robert Bielecki, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Elin Gauffin • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

3

Göteborg mobiliserar mot NMR

Göteborg 30/9: Tusentals kommer att demonstrera mot nazismen.

Protesterna mot nazisterna sprider sig brett över Göteborg.

Nära 10 000 demonstranter förväntas samlas på Heden kl 11.00 på lördag. Demonstrationerna kan bli de största antifascistiska protesterna i Göteborg någonsin.

RS GÖTEBORG

rs.gbg@socialisterna.org

D

en starka reaktionen mot nazistmarschen från antirasister och vanligt folk har skapat ett politiskt tryck på såväl polis som rättsväsende och makthavare.

Då det stått klart för det politiska etablissemanget att de varken har möjlighet att begränsa protesterna eller ta kontroll över dem så har de utlyst ett eget konkurrerande event på fredagen istället för att protestera när nazisterna samlas på lördag. Politikernas manifestation organiseras av alla riksdagspartier

utom SD, från Vänsterpartiet till Moderaterna, går under parollen ”Göteborgare för öppenhet & demokrati” och kommer att pågå i 45 minuter från kl 17.15 på fredagen utanför Kommunhuset.

Från flera håll kommer demonstrationer och protester att hållas runt om i Göteborg, till exempel vid centralstationen och domkyrkan.

Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU går på samma linje som moderpartiet och gör lördagens mest opolitiska utspel. De uppmanar människor att inte pro-

testera mot NMR och istället samlas på Järntorget under parollen Love GBG, i ett försök att behålla kontrollen över de medlemmar som vill demonstrera mot nazisterna.

Vad etablissemanget räds är att de antifascistiska mobiliseringarna i Göteborg som traditionellt sett är tydligt politiska och tar ställning mot såväl fascism och rasism som den politik som ligger till grund för rasismens framväxt också ska inspirera till en bredare och omfattande kamp mot den politiska utvecklingen i stort. De är rädda för att de antifascistiska mobiliseringarna ska radikaliseras och att tusentals inspirerade av styrkan i att gå samman ska mobilisera i andra frågor, som mot nedskärningar, för rätten till asyl eller för arbete och bostad åt alla.

Till Heden mobiliserar inte minst den samlade vänstern, folk-

NMR stolta över nazi-Tyskland

N

ordiska Motståndsrörelsen gör inget för att dölja att de nazister, tvärtom.

I en artikel nyligen på deras hemsida sägs att ”Hitler lyckades på bara ett fåtal år få en nation som fullständigt låg i ruiner att blomstra”. Detta sägs om en blodig diktatur vars uttalade mål var att starta ett nytt världskrig, krossa alla demokratiska organisationer, i synnerhet arbetarrörelsen, och utrota judar, romer, hbtq-personer och funktionshindrade.

NMR sprider gärna bilder från naziTyskland på 1930-talet, men nämner aldrig nazismens historiska nederlag, som slutade med Hitlers självmord. Nazism och fascism (nazism var den tyska va-

rianten) blev de mest hatade politiska rörelserna för en hel epok.

NMR försöker upprätthålla nazismens hat mot kommunister, socialister och judar. När förvaltningsdomstolen i måndags beslutade att ändra deras marschväg i Göteborg var rubriken på deras hemsida: ”Judar har rätt att bestämma hur svenskar ska demonstrera”.

Det handlar inte om vilseledda ungdomar eller personer som inte vet vad de gått med i – de är fullblodsnazister. Fackföreningarnas drive mot nazister som medlemmar och på arbetsplatserna från slutet av 1990-talet måste återupptas.

Det behövs aktiva demokratiska nätverk som besvarar varje gång nazisterna dyker upp. ■

och arbetarrörelsen till en massiv antifascistisk samling. För demonstrationen har en rad tunga organisationer uttalat sig, en rad Hyresgästföreningar har beslutat att mobilisera, även inom Kommunal och Lärarförbundet har klubbar valt att delta. Från Göteborgs universitet kommer lärare att samlas gemensamt för att senare ansluta till demonstrationerna. De har insett att hotet från fascismen är större än att de samlas och marscherar i anslutning till bokmässan.

Syndikalisternas event Inga nazister i Göteborg samlas kl 11.00 med tal och musik. Samma tid och plats samlas Studenter mot rasism som framförallt mobiliserat genom föreläsningar och möten på gymnasieskolor och universitetet. Kl 12.00 talar Kommunistiska Partiet och Rättvisepartiet Socialisterna, också på Heden.

Den politiska press som mobiliseringarna skapat är orsaken till att nazisternas godkända marschväg kortats ned kraftigt, vilket i sig avslöjar felaktigheterna hos de som påstår att det är fel att ”ge nazisterna uppmärksamhet genom protester”.

Den stora uppslutningen mot fascisterna är en seger i sig, att delar av folk- och arbetarrörelsens organisationer anslutit är också ett kvalitativt steg framåt för antifascismen.

Om nazistmarschen kan stoppas på lördag beror på flera saker, inte bara antirasisternas antal. Det handlar om hur stämningen är bland dem som samlats, hur många nazisterna är och om polisens taktik.

Parallellt med debatten om varför polisen inte stoppar nazisterna har förslag på lagändringar rests. Det är förståeligt om sådana krav kommer från vanligt folk som sett hotet från nazisterna. Men när de kommer från politiker och samhällstoppar är de avledande manövrer med inbyggda risker. Att stoppa nazisterna finns det redan grund i lagen för, men den politiska viljan saknas. Det kommer inte att ändras med några lagförändringar.

Nya lagar mot rätten att demonstrera riskerar istället att användas mot vänstern, folk- och arbetarrörelsen, och i framtiden mot demonstrationer, strejker och vår rätt att samlas.

Det är upp till antirasister, fackligt aktiva, arbetare och unga att både stoppa nazisterna och slå vakt om yttrandefrihet, demonstrationsrätt och föreningsfrihet.

Lika viktigt som demonstrationen den 30 september är hur vi går vidare. Den nya situation vi har idag kräver en enhetsfront mot fascism. Vi måste tillsammans axla det ansvar som situationen kräver.

Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar därför fler att lägga grunden för detta tillsammans.

En rad organisationer samlas därför på nätverksmöte den 4 oktober kl 18.00 på Viktoriahuset/Hagabion för att samla och se till att motståndet efter den 30 september fortsätter i organiserad form. Till detta möte är folk- och arbetarrörelsen, hyresgäströrelsen, flyktingrörelsen, politiska partier och alla som kämpar mot såväl den statliga rasismen, Sverigedemokraterna som fascisterna i NMR välkomna. ■

Attack på Pride i Falun

N

azisterna i NMR gjorde i söndags ett försök att stoppa Prideparaden Falun. De blev dock snabbt bortfösta av polisen.

De säger sig företräda ”folket” i Sverige, men det var 10-15 nazister anförda av Pär Sjögren som tänkt sig stoppa en parad med över 3 000 deltagare. Pär Sjögren gjorde också ett utfall mot en av Pridedeltagarna.

Prideparaderna landet

runt växer. Under sommaren har nazister angripit parader i Stockholm, Kalmar och Karlstad. På ytterligare några orter har de förstört Prideflaggor.

Nazisterna agerar dock oftast utan att annonsera i förväg och i skydd av mörkret. I Falun har nazister flera gånger saboterat en regnbågstrappa genom att smeta vit färg på den. Idrottsfamiljen Kallur i Rättvik har två gånger fått prideflaggor nedskurna. ■

INRIKES

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

4

Foto: Offensiv

Stoppar staten nazismen?

Nazister marscherar och hetsar i skydd av polisen.

Efter att ha först ha gett nazisterna tillstånd att marschera bedriver polisen den sista veckan innan marschen en klassisk skrämselkampanj – mot antirasisterna.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

I

en hemlig rapport som har läckt till media varnar polisen för ”konfrontationer och sammandrabbningar” – ”från olika grupper”.

Det låter nästan exakt som Donald Trumps uttalanden efter Charlottesville, där han talade om våld från ”många sidor, många sidor” i ett läge där nazisterna dödat en antirasist.

I helgen presenterade polisen i Göteborg planer på att bygga en tillfällig arrestlokal i polishusets källare, 60 burar med plats för 350 perso-

ner. I stort sett alla stora massmedia rapporterade att polisen tror att det kan bli ”kravaller” och ”våldsamheter”. Men det är inte nazisterna som polisen direkt varnar för, utan våld ”vid” nazisternas demonstration.

Den nazistorganisation som har fått tillstånd att marschera, Nordiska Motståndsrörelsen, attackerade senast i lördags den stora Prideparaden i Falun. Det finns på film när en av dess mest ökända företrädare, Pär Sjögren, gör en våldsattack.

För bara några veckor sedan attackerades Prideparaderna i Kalmar och Karlstad av nazister från NMR. Listan på nazisternas våld och brott är hur lång som helst. I Göteborg dömdes ledaren för vinterns bombdåd till sex års fängelse.

De bomber som användes hade kapacitet att döda.

Nazisterna fick först tillstånd för marschstart utanför bokmässan och att sedan passera inte långt från synagogan under högtiden Jom Kippur. Efter stora protester kortades deras marschväg ned.

Polisen gick tidigt ut med en instruktion till nazisterna – polisen säger själv att det är ett ”flygblad” – om hur dessa ska uppträda för att inte gripas. Bland polisens tips finns att

Historien bakom NMR:s nazistiska symbol

N

MR:s symbol, den nazistiska Tyrrunan är ännu mer specifikt förknippad med Förintelsen än hakkorset som sådant. Tyrrunan bars på den vänstra ärmen på uniformen av SS- och SA-folk som gått den beryktade nazistiska Reichsführerschule. Tyrrunan användes även istället för det kristna korset på SS-mäns gravar.

Tysklands Förbundcentral för politisk utbildning (Bundeszentrale für politische Bildung) kallar Reichsführerschule i Bernau för ”Schulungsort für den Massenmord” – ”läroanstalt för massmord”. Chef för den rashygieniska avdelningen vid denna skola var SS-Standartenführer Karl Astel, som var utgivare av tidskriften ”Volk und Rasse” (Folk och Ras). Reichsführerschule frambringade ett stort antal krigsförbrytare som alla bar Tyrrunan. Bland dem fanns Franz Breithaupt som 1932–1933 var Heinrich Himmlers adjutant.

nazisterna inte bör ha fanor, sköldar, gemensamma hälsningar, högerextrema symboler eller ”gå taktfast”.

Men direkt efter att polisen publicerat sin uppmaning, söndagen den 16 september, marscherade 50100 nazister utan tillstånd med just sköldar och fanor med nazistsymboler taktfast genom Göteborg.

Dessutom på Kungsportsavenyn, den gata polisen inte gett tillstånd för dem att marschera på. De fick fri lejd av polisen som körde framför nazisterna med blåljusen på.

Polisen hävdade att de togs på sängen, trots att de ska ha varskotts två dagar innan. Polischefen i Göteborg, Erik Nord, sa dessutom att nazisterna inte haft nog ”raka led” för att gripas.

Faktum är att polisen och le-

dande politiker aldrig kommer att stoppa de våldsamma nazisterna och rasisterna. De är mer rädda för stora manifestationer med tusentals gräsrötter, rörelser som de inte kan kontrollera.

Samma nazistorganisation som ska marschera i Göteborg gick till våldsam attack med stenar, glasflaskor och bengaler mot en fredlig antirasistisk manifestation i Kärrtorp i december 2013. Antirasisterna svarade med att jaga bort nazisterna, som flydde in i skogen. En vecka senare samlades 20 000 till den största antirasistiska manifestationen i Sverige någonsin. Det blev inledningen på en vår som präglades av antirasism, med stora demonstrationer mot Sverigedemokraterna och mot Svenskarnas parti (SvP), som sedan dess har lagts ner. Våren 2014 visade också på vilken sida polisen stod. I Malmö attackerades antirasister som demonstrerade mot SvP av poliser till häst. Fem personer blev allvarligt skadade. Polisen hindrade även ambulanser att komma fram till de skadade. Artisten och aktivisten Dror Feiler greps upprepade gånger när han spelade i saxofon (”Här kommer Pippi Långstrump”) i protest mot SD:s valmöten. Han dömdes senare till 10 400 kronor i böter.

Upprepade gånger under de stora demonstrationerna mot rasism och nazism på 1990-talet agerade polisen som demonstrationsvakter till nazisterna och skyddade dem. Detta trots att nazisterna vid olika tillfällen inte har tvekat att attackera poliser.

För antirasister i Göteborg på lördag och vid andra tillfällen går det inte att lita på polisen. Det bästa skyddet mot nazisterna och den största möjligheten att stoppa dem består i att vara så många som möjligt. Riktigt stora manifestationer kan också lättare kontrollera eventuella provokatörer som är ute efter mindre bråk istället för massiv antirasism. Demonstrationerna behöver egna funktionärer och bra högtalaranläggningar, för bästa möjliga agerande. ■

Möte för att bilda nätverk mot rasism och nazism NÄR? 4 oktober kl 18.00 Var? Viktoriahuset / Hagabion

Bli aktiv i

Studenter mot Rasism

Telefon: 076 - 094 63 91 Mail: studentermotrasism@gmail.org Facebook: www.facebook.com/studentermotrasism

INRIKES

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

5

Foto: Offensiv

Rasismen göds av högerpolitiken

Den antirasistiska kampen är också en kamp mot högerpolitik och kapitalism.

Som ett resultat av nyfattigdom, ökade klyftor, nedskärningar, massarbetslöshet, raserad välfärd samt avsaknaden av ett socialistiskt massparti som tagit kamp mot utvecklingen har Sverigedemokraterna kunnat gå framåt till att pendla mellan tredje och näst största parti. I spåren av SD har sedan en mer våldsam nazistisk rörelse kunnat bre ut sig.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

I

korthet kan vi säga att högerpolitiken öppnade dörren för SD som i sin tur banade väg för fascisterna. Det är därför viktigt att den framväxande antifascistiska rörelsen diskuterar och tar fram ett program inte bara för hur vi stoppar fascisterna på gatan utan också hur vi kan stoppa SD:s framgångar i opinionen. För att klara detta krävs en klar syn på hur rasismen kan växa och etablera sig.

Dagens kapitalistiska system bygger på förtryck, ojämlikhet och exploatering där en liten klick be-

rikar sig på frukterna av majoritetens arbete. Genom att utnyttja billig arbetskraft och ställa människor mot varandra har kapitalet genom nyliberalismen skapat en konkurrens mellan människor för att försvåra vår gemensamma kamp.

Rasistiska krafter utnyttjar den otrygghet människor känner i vardagen för att skapa främlingsfientlighet. Dessa krafter får nytt syre när de etablerade partierna drar åt samma håll genom den statliga rasismen mot flyktingar och migranter.

Det är nu 72 år sedan andra världskrigets blodbad avslutades och tredje rikets mardröm fick ett slut, men förintelsens legoknektars stöveltramp marscherar på nytt och nazistiska och extremnationalistiska partier går fram på Europas gator och tar plats i parlament och regeringar. Rasistiska vanföreställningar sprids samtidigt som miljoner människor är i behov av stöd när de drivits från hem och trygghet av krig, terror och klimatförstöring.

Att rasister och fascister lyckas få en plattform handlar om avsaknaden av ett arbetaralternativ mot den nyliberala politikens försämringar. Med en tydlig profil mot högerpolitikens orättvisor kan mångdubbelt fler mobiliseras mot rasism och nazism.

För att stoppa fascisterna på gatan krävs stora välorganiserade massprotester, för att stoppa rasisterna i parlamenten måste vi bekämpa

såväl borgerlighetens som socialdemokratins nedmontering av vårt gemensamma välfärdssystem. SD och deras motsvarighet internationellt bygger sina framgångar på den polarisering som skapas i spåren av otrygghet. Detta kan bara brytas av att på nytt kämpa för ett demokratiskt socialistiskt samhälle som ger trygghet och framtidstro.

Den polarisering vi ser handlar om mer än idéer, det handlar om klasskamp. Starka krafter vill förstärka och återupprätta det gamla klassamhället och dess maktordning och använder sig av rasismen för att splittra människor som annars kan kämpa tillsammans.

Den samlade vänster-, folkoch arbetarrörelsen måste därför skapa en mäktig motpol, dels för att på plats stoppa nazisterna, det är i rent självförsvar, men också ta kamp för ett politiskt alternativ.

Etablissemangets ”enighet över blockgränser” kan aldrig stoppa rasism och fascism, det är deras politik som utgör grogrunden för den.

Vi står därför i direkt konfrontation mot den liberala antirasism som begränsar sig till moraliska fördömanden av idéer och attityder, men nonchalerar klassförhållanden. De stannar vid att peka ut rasismen som dumhet och okunskap för att förhindra en verklig debatt, kamp och gemensamma arbetar- och välfärdsprotester.

Antifascismen handlar inte om våld, vår styrka är vårt antal. Men vi har rätt att bruka det våld nöden kräver i självförsvar. Socialister står för fredliga och väldisciplinerade massaktioner. Vi bekämpar statens våld mot migranter och flyktingar och den strukturella rasism som drabbar minoritetsfolk, vi bekämpar det gatuvåld och öppna rasistattacker som fascisterna genomför.

Vi litar inte på att polis och myndigheter gör detta åt oss. De har gång på gång visat sig stå på andra sidan.

Det är vänster-, folk- och arbetarrörelsens ansvar att skydda våra kamrater vid aktiviteter, möten och demonstrationer. Egna funktionärer med rätten att skydda våra möten, demonstrationer och andra verksamheter är en självklarhet.

Vi förkastar metoder som oprovocerade våldsattacker mot grupper och enskilda, vilket motverkar syftet, misskrediterar antirasismen och ger staten en ursäkt att angripa oss. Antirasismen behöver idag växa, vi måste agera så att fler deltar, inte marginalisera oss till de som är beredda att slåss.

I bygget av en enhetsfront mot rasism och fascism krävs både politiska svar, argument och upplysning, men också direkta aktioner och kollektiva diskussioner.

Vi måste bygga motståndsfickor på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden redo att snabbt mobilisera till demonstrationer och blockader samtidigt som vi förstärker lokalsamhällets självorganisering som motkraft till samhällsutvecklingen.

Antifascistiska massmobiliseringar visar antirasismens kraft, samtidigt som det ger de som deltar ett självförtroende om den kollektiva styrkan i att gå samman. Det lägger den bästa grunden för fortsatt kamp. ■

Sittstrejken fortsätter i Luleå, sprids till Umeå

I

Nästa vecka fortsätter strejken på Kungsfågeln kl 11-12, då man bland annat kommer att använda tiden till att måla banderoller och plakat.

Strejkarna i Luleå fick i veckan också det glädjande beskedet att unga i Umeå också planerar en rullande sittstrejk, inspirerade av Luleås exempel.

I Umeå börjar Ung i Sverige-Västerbotten en strejk på lördag den 7 oktober. ■

Nu sprids sittstrejkerna.

Foto: Siri Kjerrulf

fredags genomfördes den andra sittstrejken i Luleå. Ett 70tal gymnasieungdomar deltog, och en handfull andra lulebor anslöt också i solidaritet. Muhammed Reza Rezaei talade på dari och föreslog att man, utöver strejken, skulle hålla en manifestation i stan inom kort. Strejken besöktes också av två kvinnor från Norrbottens Museum. Förutom att visa sitt stöd till ungdomarna sökte de berättelser om att vara på flykt till en kommande utställning.

INRIKES

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

6

LO, var är

vetvis i god demokratisk ordning att komma upp till beslut på kommande representantskap i november, säger Kommunals avdelningsordförande Jessica Klemetsson till Offensiv.

Foto: Elin Gauffin

solidariteten?

Facken kan inte stå vid sidan av kampen för flyktingars rättigheter.

Nu har Ung i Sverige sittstrejkat i sju veckor. Snart har de suttit just utanför LO-borgen på Norra Bantorget i en månad. Trots den väldigt tydliga inviten till arbetarrörelsen med symboler som Hjalmar Brantingstatyn och protestdagen Vi bygger landet, så har ingen representant från LO besökt de unga afghanerna.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

I

en intervju i Arbetet säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson att han inte har pratat med Ung i Sverige fast att de sitter enbart några meter ifrån hans arbetsplats. ”Jag har faktiskt funderat

på att gå ut och snacka med dem någon dag, men jag har inte gjort det” säger Thorwaldsson i en chockerande nonchalant ton där han även anser att det är fel av Seko Stockholm att uttala sitt stöd till Ung i Sverige.

253 lärare skriver i ett upprop att utvisningarna måste stoppas.

Kommunal sektion Solna/Sundbyberg har antagit samma uttalande som Seko och det finns önskemål om att hela avdelningen gör det.

– Jag förstår att de som deltar i manifestationen känner frustration över sin situation, och jag kan verkligen känna med dem. Men det är inte i första hand en facklig fråga och har därför inte varit prioriterat för Kommunal Stockholms län. Det har lämnats in en motion i frågan som ännu inte är behandlad av avdelningsstyrelsen. Men den kommer gi-

Kvällen innan jag ska skriva den här artikeln deltar jag på ”Minnesstund för de som fallit offer för svensk asylpolitik” på Norra Bantorget.

Det är en väldigt vacker, stämningsfylld och tung manifestation som äger rum för att ytterligare en ung person i torsdags tog sitt liv då pressen med att vara flykting och få negativa svar blev för stor.

Mohammed talar och berättar att hans flykthistoria började för nio år sedan. Han blev såld som sexslav.

Han kom till Sverige för två år sedan. Han har fått tre avslag på sin asylansökan då Migrationsverket säger att de inte tror på hans historia och kräver att han lägger fram bevis som styrker den. Han borde hyllas som den hjälte han är, som lyckades frigöra sig från sitt slaveri, men behandlas alltså som en lögnare.

När ett barn kämpar för sitt liv är kanske inte att säkra bevis det första han tänker på. Mohammed berättar att han ska utvisas inom kort och att det känns för honom som att döden är en enklare utväg än att skickas tillbaka till helvetet i Afghanistan.

Ung i Sveriges ledare Fatameh Kawari ingriper och säger att vi alla ska kämpa för Mohammed, för hans liv och för allas rätt till liv i trygghet. ”Jag ser att ni vill gråta men att ni har hört att mannen inte gråter. Men vi behöver tillåta oss att sörja, för att vi är människor. Det får oss att orka.

Vi sörjer för att de som tog kamp och flydde hit för att de ville ha längre liv fick kortare liv. Det är så sorgligt att vi inte kunde göra mer för dem och vi sörjer att deras liv förkortades av det som mötte dem.” Detta är lite av Fatemehs budskap denna kväll. Det är svårt att ta in men det är sanningen, så här är det.

Regeringen erkänner det genom att tillsätta extra pengar för psykiatrisk vård för denna grupp – men låter själva orsaken till att de mår dåligt

kvarstå. Väntan, avslagen och att de inte får ta hit sina föräldrar. Redan dagen efter kommer den fruktansvärda nyheten om ett nytt självmord.

Först hade den nästan helt blinda 18-åringens 15-åriga bror fått avslag då Migrationsverket ansåg att den enda släktingen – 18-åringen med sina synskador – utgjorde ett nätverk i Afghanistan för 15-åringen. Pressen på 18-åringen blev för stor.

Det är bokstavligen en kamp på liv och död som pågår utanför LO-borgen och det finns rent medmänskliga skäl för LO-ledarna att ta del av det som händer utanför deras arbetsplats. Därtill finns det starka solidariska skäl. Från det Kommunistiska Manifestets dagar har arbetarrörelsens ledord varit ”Arbetare i alla länder, förena er!”

Vi som är löntagare, fattiga och våra barn världen över har inget att tjäna på att dras med de nationella borgarnas konkurrens och krig mot varandra, tvärtom! Vi är offer i dessa krig.

När politiker som Löfven eller Merkel säger att flyktingströmmen måste stoppas och de som kommit måste utvisas, gynnar det rasisterna i Sverigedemokraterna eller tyska AfD – som haft denna tes hela tiden.

En ökad rasism är ett gift som kan fräta sönder de solidariska principer som arbetarrörelsen alltid byggt på.

Vår styrka är att vi är många – låt oss enas och inte ställas mot varandra. Några har problem med dåliga arbetsmiljöer, andra dåliga bostäder, de tredje behöver papper för att få stanna i landet. Våra frågor hör ihop och bara om vi kämpar tillsammans har vi en chans. Ung i Sverige har bland annat fört fram krav på höjda pensioner och mer pengar till vårdtagare.

Rättvisepartiet Socialisterna kräver att pengar som idag går till banker, storföretag och rika i olika subventioner och förmåner ska gå till att ge alla som flyr för sina liv ett långvarigt permanent skydd. Vi kräver en arbetarrörelse som återigen tar kamp för de svaga i samhället och som står upp mot rasismen om den så kommer från staten. ■

Malå: Nedskärningar på bekostnad av äldre Ett äldreboende stängs, maten försämras och äldre får inte längre snöröjningsbidrag. Det är bara några av nedskärningsförslagen i Malå kommun.

Det här ger en glimt av det oerhört utsatta läget för många mindre glesbygdskommuner i landet.

RS UMEÅ

offensiv@socialisterna.org

20

miljoner är felräkningspengar i en större stad, men i Malå motsvarar det 10 procent av kommunbudgeten.

Det är nu i höst som nedskärningskravet har lagts fram, sedan kommunernas samarbetsorganisation SKL har tittat närmare på ekonomin.

Nu är hålet i kommunbudgeten inte ett resultat av några misslyck-

ade skrytprojekt eller allmän slösaktighet. Kommunen har bara försökt upprätthålla en någorlunda bra grundläggande service. Resurser till satsningar utöver det nödvändigaste har det inte funnits resurser till. Ännu har inga beslut tagits om nedskärningarna, men de förslag som lagts fram är drastiska. Ett av de två

äldreboendena i kommunen ska stängas, istället för varm mat två gånger per dag ska hemtjänsten leverera kylda matlådor högst två gånger i veckan och snöröjningsbidraget för pensionärer dras in, enligt förslaget. Övriga nämnder kommer att presentera lika drastiska förslag under de närmaste veckorna.

Den ekonomiska krisen i Malå visar på ett mycket större problem.

En statlig utredning som kom härom året (Demografins regionala utmaningar) visade att en större andel äldre och en bräcklig arbetsmarknad i mindre kommuner gör att situationen kommer att bli ohållbar.

För att upprätthålla dagens service skulle det krävas skatte-

höjningar med upp till 18 kronor i de minsta kommunerna fram till 2040. Fler av de mindre kommunerna i glesbygd riskerar att hamna i en liknande kris som Malå under de kommande åren.

Att som politikerna i Malå försöka anpassa sig och genomföra förödande nedskärningsförslag är det absolut sämsta alternativet. Det finns en annan politisk väg. De politiker i Malå som skulle våga ta strid mot de helt orimliga ekonomiska förutsättningarna för glesbygdskommunerna och kräva mer statliga resurser till kommuner och landsting skulle få ett starkt stöd från befolkningen.

En proteströrelse i Malå skul-

le kunna knytas samman med de protester som redan pågår mot de regionala orättvisorna, som sjukhusockupationen i Sollefteå.

Det finns exempel på nära håll på att det lönar sig att kämpa för jobb och offentlig service i glesbygd. I Dorotea ledde drygt tre års ockupation av sjukstugan till att landstinget backade från de planerade neddragningarna av vårdplatser och Skatteverket tvingades backa från planerna på att stänga nio mindre skattekontor, bland annat i Malås grannkommun Lycksele, efter omfattande protester.

Det är kommunpolitiker som är beredda att välja denna väg som skulle behövas i Malå och många andra kommuner. ■

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

Luleå:

”Dialog för att köra över opinionen”

I korthet

7

Järnvägen blir allt sämre

T

ågkaos De senaste fem åren har antalet tågförseningar på grund av signalfel ökat med 3 000 timmar, från 2012 års 7 372 timmar till fjolårets 10 044 timmar. Hittills i år (till och med juli) är antalet förseningar på grund av diverse fel och haverier 5 432 timmar. Det rapporterar SVT Nyheter den 25 september.

– Vi jobbar baklänges. Det blir bara sämre och sämre med järnvägen tyvärr, och så ska vi naturligtvis inte ha det. Vi måste kunna komma till och från jobbet, säger järnvägsexperten Per Corshammar till SVT. Enligt Trafikverket beror antalet ökade förseningar på åskoväder, vilket motbevisas av SMHI:s statistik.

Det är åren av avregleringar och negligering av järnvägstrafiken som är den verkliga boven bakom det fortsatta tågkaoset.

Större skolklasser trots S-vallöfte

Foto: Yonggang Cui

S S-styret i Luleå talar om demokrati och gör något annat.

Förra veckan skrev Offensiv om hur Luleå kommuns planerade skolnedskärningar bekräftar att stordriftsprojektet ”Framtidens skola” var en förberedelse för nedskärningar.

När konsultfirman PwC på kommuns uppdrag studerat ”medborgardialogen” i samband med ”Framtidens skola” bekräftas skolkämparnas analys ytterligare.

PwC:s kritik är brutal. Framförallt ges de som protesterat helt rätt på en avgörande punkt: det fanns ingenstans planerat för att ta hand om de åsikter som kom fram i dialogen. Det handlade helt enkelt om att lägga ut en rökridå för att sedan köra över opinionen.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

S

om alla konsultrapporter beställda av styrande politiker är även denna skriven så att politikerna själva ska kunna lyfta ut den slutsats som passar dem bäst. I detta fall kan de säga att problemet var att föräldrar var för ”emotionellt engagerade”, frågan var för ”komplicerad” eller att ”vissa grupper hördes mer än andra”.

Att de själva hördes mest och inte ville låta andra komma till tals, till exempel genom en folkomröstning, vill de nog helst glömma.

De fakta som kommer fram i rapporten går dock inte att tolka som något annat än som en svidande kritik av hur medborgarnas synpunkter hanterades när en rad förskolor och skolor skulle läggas ned. Rapporten konstaterar bland annat: ”Det har saknats ett tydligt syfte och mål med genomförandet av dialogerna”! Ingenstans finns det dokumenterat vad som var poängen med att bjuda in föräldrar över hela kommunen för att

diskutera det stordriftsförslag som presenterades.

Det fanns ingen tanke på att låta dialogen få någon som helst effekt på beslutet. På konsultsvenska: ”Det har inte funnits någon dokumenterad plan för i vilket skede dialogen ska komma in i styrningen av projektet och för hur dialogen ska förhålla sig till styrprocessen av projektet som helhet”.

Häpnadsväckande nog erkänns detta halvt om halvt i intervjuer med kommunföreträdarna. Alla intressegrupper som PwC intervjuat menade att dialogerna kändes som en rökridå – att beslutet redan var fattat. ”Detta påstående avvisas delvis, men inte helt, utifrån intervjuerna med kommunföreträdarna”.

Hur dialogen skulle gå till var därmed oviktigt, och beslutades i all hast. ”Strukturen för dialogen fastställdes samma dag som första genomförandet.” Och ”… de sista

bitarna i planeringen av genomförandet bestämdes minuter innan mötesstarten, åtminstone i de första dialogerna”.

Den politiska styrningen var för svag. Istället var det tjänstemännen som argumenterade politiskt. Men trots att kritiken i PwC-rapporten är riktad mot politikerna har deras svar varit att sparka en tjänsteperson, nämligen skolchefen.

Ansvarig politiker, Carina Sammeli, blev istället nominerad till kommunalråd, en strid hon dock förlorade när de flesta i partiet insåg att hon riskerade att bli en kvarnsten kring S hals i valet 2018.

Att det verkliga syftet med Framtidens Skola och den skandalösa processen med vilken den genomfördes nu har avslöjats gör dock inte att S-ledningen tvingas krypa till korset. Det kan bara ske genom att en proteströrelse lyfter upp dessa frågor och visar vad skolan egentligen behöver – ett massivt tillskott av resurser i kombination med en demokratisk struktur där behoven, identifierade av personal, elever och föräldrar, får styra. ■ NORDKALKSOLYCKAN Först i april nästa år ska Nordkalksolyckan tas upp i hovrätten.

En person omkom och fyra skadades vid den svåra olyckan år 2011 när företaget struntade i säkerheten för att snabbt få igång produktionen igen.

Nu får anhöriga vänta och lida ännu mer. ■ Britta Berggren

kolan Mindre klasser och mer tid för varje elev. Det var ett av Stefan Löfvens och Socialdemokraternas mantran inför valet år 2014, där klasstorlekarna i de första årskurserna skulle ”minska med upp till 5 elever per klass.” Mindre klasser skulle åstadkommas via beslut från regeringen under de första 100 dagarna. Istället har det blivit tvärtom. Det visar Skolverkets siffror som SVT har tagit del av den 25 september.

I genomsnitt har klasstorleken ökat med en elev per klass. Värst är det i storstäderna, där det kan vara 28-30 elever per klass – ibland mer än så. Det beror bland annat på lärarbrist och att man istället för att utöka antalet klasser istället fyller på de redan befintliga.

Det beror naturligtvis också på årtionden av nedmontering och utförsäljning av vår gemensamma välfärd.

Ännu en brand på flyktingboende

M

ordbrand Ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i Oskarström utanför Halmstad sattes under söndag morgon i lågor. En lägenhet blev totalförstörd och det finns misstankar om att branden är anlagd. Lyckligtvis skadades ingen. Det skriver Göteborgs-Posten den 24 september.

– Branden var i den bortersta delen av boendet, så vi kan använda resten. Men eftersom ungdomarna var så uppjagade av det som hänt har de inte sovit en blund i natt, säger Sevda Sekerci, som jobbar på boendet, till GP.

Psykiatrisk vård når inte flyktingbarn

P

sykiatri Ny forskning visar hur psykiatrisk vård ges för sent till flyktingar som tvingats fly till Sverige som tonåringar och att de unga flyktingar som inte får denna vård i tid hamnar inom tvångs- eller slutenvård oftare än inrikes födda. De drabbas också oftare av psykisk ohälsa och/eller missbruksproblem än inrikes födda.

Det skriver Vårdfokus den 21 september.

– Forskningen visar att flyktingar sällan söker upp primärvården. Flyktingar från till exempel Afrikas Horn kommer från kulturer där psykisk ohälsa ses som stigmatiserande. Deras ovilja att söka vård kan bero på det, men också på språkliga hinder eller på att man känner sig missförstådd och därför inte litar på vårdpersonalen, säger Hélio Manhica, doktor i folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet som står bakom forskningen, till Vårdfokus.

Vad som kan hjälpa är att man får möjligheter, stöd och vård för att kunna skaffa sig utbildning och sysselsättning, vilket försvåras av regeringens allt mer omänskliga flyktingpolitik. ■

ANALYS

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

8

Katalonien kräver folkom Den 11 september intog en miljon människor Barcelonas gator och ropade högt och tydligt att de kommer att rösta i folkomröstningen den 1 oktober. De visade tydligt att de inte kommer låta det styrande partiet Partido Popular, PP, neka dem denna rätt.

Den 11 september demonstrerade en miljon för självständighet.

ESQUERRA REVOLUCIONÀRIA

redaccion@izquierdarevolucionaria.net

V

arje år på Diada (Kataloniens nationaldag) sedan 2012 har katalanerna krävt rätten att demokratiskt bestämma vilka band de vill upprätthålla till resten av den spanska staten, inklusive deras legitima rätt till självständighet.

I Katalonien finns ett överväldigande stöd för en folkomröstning, något som fler och fler i Spanien som helhet också stödjer. Men mot denna protest använder PP-regeringen och den spanska borgarklassen repressiva åtgärder som inte har setts sedan Francos diktaturstyre: polisräder och trakasserier mot pressen; rättsliga interventioner för att förhindra ett politiskt möte i Madrid angående frågan om rätten till självbestämmande; och nyhetscensur, som förhindrar katalanska TV3 att visa vad folkomröstningen handlar om.

Attacken har tagit steg utan motstycke inte bara mot yttrande- och föreningsfriheten. Att man via den spanska statens åklagarmyndighet använder rättsliga och polisiära åtgärder för att kontrolle­ ra borgmästare som har lovat att ordna vallokaler, tvingat det katalanska civilgardet Mossos d’Esquadra att söka efter och konfiskera valurnor – visar hur statsapparaten används i ett försök att med våld besegra miljontals katalaners vilja.

Mendez de Vigo, en talesperson för den spanska regeringen, hotade volontärer som hjälpte till att organisera folkomröstningen med fängelse: ”Ni vet att ni deltar i en kriminell handling”.

All denna upptrappade repression, med entusiastiskt stöd från spansk nationalism, PP, Cuidadanos och ledningen för det socialdemokratiska PSOE, kan sluta med att Kataloniens regering och parlament upplöses om premiärminister Mariano Rajoy (tillika partiledare för PP) beslutar sig för att åberopa paragraf 155 i konstitutionen.

Vi bevittnar hur man sätter i verket en strategi som tagen direkt ur Francodiktaturens handbok. Detta är inte bara propaganda, fakta avslöjar den spanska statens verkliga karaktär som ett arv efter Franco – armén, rättväsendet, lagarna.

Högerns och statens agerande är inte något annat än en fortsättning på den politiska linje som den spanska borgarklassen alltid har sökt tillsammans med den centralistiska staten: Att krossa strävan

till demokratiskt nationellt självbestämmande hos katalanerna, baskerna och galicierna med militära medel.

Detta är exakt vad som hände under Francos diktatur. Ända sedan ”övergången till demokrati” har alla förbättringar kommit som ett resultat av massmobiliseringar.

Vad som verkligen eldar på ”processen”, utöver Kataloniens president Carles Puigdemonts manövrar eller parlamentets stöd som han erhåller från ERC (Kataloniens Republikanska Vänster) och CUP (ett lokalt parti), är den uppdämda vreden hos miljontals arbetare och unga samt ett stort mellanskikt i samhället. De är trötta på att se drömmar och nationella demokratiska rättigheter ständigt trampas ner av den spanska regeringen och den spanska statens institutioner. De är trötta på att ständigt nekas rätten att rösta, på att lida av konstanta försämringar av levnadsstandarden och offentlig service under de senaste nio åren av kapitalistisk kris. Under denna tid har medelinkomsten för katalanska familjer fallit med 20 procent, och fattigdom drabbar nu en av tre under 18 år.

Samtidigt som en handfull parasiter och korrupta individer berikar sig själva har politiken med nedskärningar och åtstramningar, otrygga jobb och låga löner, de ungas brist på hopp med mera, blivit en permanent del av samhället.

Det är därför ilskan och den sociala oron som motsätter sig nationellt och socialt förtryck bara kan växa, trots att staten mobiliserar all sin repressiva makt och försöker

omröstning att äga rum. Men istället för att gå från ord till handling hävdar både han och Ada Colau att folkomröstningen måste vara en ”bindande överenskommelse”.

En katalansk socialistisk republik skulle få ett överväldigande stöd bland arbetare i resten av den spanska staten förbjuda valurnor från att användas.

Miljontals i Katalonien och utanför hoppades att vänsterpartiet Podemos ledare, Pablo Iglesias och Ada Colau, skulle stå i spetsen för kampen mot statsrepressionen och till försvar av rätten till en folkomröstning.

Innan sommaren lovade Pablo Iglesias att konfrontera regeringen om den försökte förhindra en folk-

Men överenskommelse med vem?

Med samma stat som förbjuder politiska evenemang, inrättar censur och hotar politiska ledare med fängelse för brottet att sätta upp valurnor? Och vem skulle se till att överenskommelsen är bindande – Rajoy, Saenz de Santamaria och resten av de korrupta PP-representanterna? Arvtagarna till francoismen och munkavlelagarnas anhängare?

Den vaga och vacklande inställ-

ningen från ledarna av Podemos och partiet Catalunya en Comu är än mer oacceptabel med tanke på erfarenheterna från 15-M-rörelsen (torgprotesterna mot åtstramningar) och PAH-rörelsen (mot vräkningar). Sökte 15-M-rörelsen en överenskommelse med – eller respekterade – samma stat som idag försöker förhindra en folkomröstning och deklarerar att demonstrationer och ockupationer är olagliga? Nej, absolut inte. Den baserade sig på massornas mobilisering och trotsade alla försök att slå ner dem.

Den spanska borgarklassen och PP är trots alla sina tillgängliga resurser fortfarande väldigt svaga, vilket visas av deras oförmåga att organisera några mobiliseringar till ”försvar av spansk enighet”, vare sig i Katalonien eller någon annanstans i Spanien.

Det är denna svaghet som tvingar delar av PP, Cuidadanos, mediacirkusen runt omkring dem

samt reaktionära och spanska element inom PSOE – som Alfonzo Guerra – att kräva att paragraf 155 i konstitutionen används, vilket skulle upphäva den katalanska autonomin. Men att åberopa denna paragraf skulle representera ett kvalitativt språng, med oförutsägbara konsekvenser. Det skulle också vara svårt att förhindra en generalstrejk i Katalonien och det skulle skapa en massrörelse i resten av den spanska staten.

Esquerra Revolucionaria och Sindicat d’Estudiants (Revolutionära vänstern och studenternas fackförening) skulle i det läget leda en uppmaning till ockupation av skolor och universitet och uppmana till obegränsad generalstrejk inom utbildningssektorn tills reaktionen besegras.

De mest framsynta inom de katalanska, spanska och europeiska borgarklasserna ser denna fara och

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

9

mröstning tin” och att upprätthålla splittringen inom arbetarklassen.

Men just nu skulle det vara möjligt att förena de miljoner som redan har mobiliserats och är villiga att försvara folkomröstningen på gatorna med alla som har förkastat repressionen, men misstror PDeCAT. Om ledarna för vänstern i Spanien och Katalonien kallade till en massiv mobilisering från arbetarklassen, ungdomen och medelklassen inom och utanför Katalonien till stöd för rätten att bestämma själva den 1 oktober, mot PP och statens repression, skulle de tydligt särskilja sig från PDeCAT. Det är något som CUP omedelbart borde göra genom att bryta sin parlamentspakt med den katalanska högern. De skulle kunna länka samman denna kamp med kampen mot nedskärningar, för anständiga jobb, till försvar av offentlig sjukvård och utbildning med mera. Det skulle inte bara vara möjligt att stoppa repressionen, utan också att störta den reaktionära Rajoyregeringen och det katalanska högerstyret under Puigdemont och öppna vägen för ett vänsterstyre och en socialistisk katalansk republik.

vädjar ihärdigt till Rajoy om att undvika att vidta ”extrema åtgärder” i försöken att förhindra folkomröstningen.

Det enda som har förhindrat att den enorma sociala oro som råder i Katalonien blir en del i ett socialt uppror för att störta staten, PP och dess kapitalistiska agenda är att vänstern inte har ställt sig i spetsen för dessa enorma massrörelser med ett program som kan ena kampen för självbestämmande med de ekonomiska och sociala krav som är nödvändiga för majoriteten av arbetarklassen, unga och medelklassen.

Faktumet att den formella ledningen för denna rörelse mot staten och PP-regeringen har landat hos PDeCAT (Katalanska självständighetspartiet, ett borgerligt liberalt parti) har tillåtit dessa reaktionära borgerliga politiker att verka som martyrer för ”demokra-

Det enda sättet att tillämpa rätten till självbestämmande är att ena den stora majoriteten av befolkningen i Katalonien med den mäktiga katalanska arbetarklassen som spjutspets. Detta behöver göras runt ett program som länkar samman kampen för självbestämmande med kampen mot kapitalismen.

Det är omöjligt att uppnå en genuin social och nationell frigörelse av Katalonien under ledning av den katalanska borgarklassen. Även om självständighet uppnås skulle en katalansk kapitalistisk republik innebära nedskärningar och fortsatta attacker på arbetarklassen.

Esquerra Revolucionària kämpar för en katalansk socialistisk republik som skulle sätta punkt för nedskärningar och garantera högkvalitativ offentlig sjukvård och utbildning, vilket skulle lösa problemen med massarbetslöshet och skapa miljontals jobb med drägliga löner och rättigheter. En sådan republik skulle sätta stopp för vräkningar, upprätta en offentlig bostadsplan med sociala hyror som får slut på fastighetsspekulationer samt förstatliga banksektorn och storföretagen.

En katalansk socialistisk republik skulle få ett överväldigande stöd bland arbetare i resten av den spanska staten (som har samma fiende, borgarklassen, och som lider under samma attacker och nedskärningar) och i alla andra europeiska länder.

Det skulle öppna en kraftfull väg för social omvandling och de förtryckta folkens frigörelse. ■

Strejker mot regeringens diktatoriska attacker

D

an spanska staten och kapitalismen använder Francodiktaturens metoder för att stoppa Kataloniens folkomröstning.

Katalonien är under belägring.

Spansk polis och ökända Guardia Civil patrullerar på gatorna och gör ständiga räder för att stoppa folkomröstningen.

Regeringstjänstemän i Katalonien har arresterats, 700 borgmästare hotas med arrest. Över tio miljoner röstsedlar och drygt 1,3 miljoner annat tryckt material har beslagtagits, censur har införts och utbetalningen av löner till 170 000 offentligt anställda har stoppats.

Till det ska läggas ett förbud mot att hålla möten om Kataloniens självständighet i Spaniens huvudstad Madrid.

De drakoniska åtgärderna har mötts av dagliga protester med tio­ tusentals ute på gatorna i Katalonien. Protester har också ägt rum på flera platser runt om i Spanien.

Torsdagen den 28 september kommer elever och studenter att strejka i Katalonien samt genomföra solidaritetsaktioner runt om i Spanien.

Torsdagens strejk, som det kämpande elev- och studentfacket Sindicat d’Estudiants i Katalonien tagit initiativ till, har fått starkt stöd. I måndags höll Sindicat d’Estudiants och vänsterpartiet Podemos en gemensam presskonferens i Madrid för att bygga stöd till strejken.

Sindicat d’Estudiants driver också på för att tillsammans med

Podemos, andra vänsterorganisationer samt fackföreningar ska svara regeringens repression med en generalstrejk den 3-4 oktober.

Spaniens högerregering med stöd av socialdemokratiska PSOE använder en diktatorisk järnnäve mot folkomröstningen och de katalanska massornas krav på nationellt självbestämmande. Så sent som i måndags upprepade den spanske riksåklagaren sitt hot om att Kataloniens president kan komma att arresteras om folkomröstningen inte stoppas. Samma dag tog polisen 17 personer i förvar. Deras ”brott” var enligt polisen och den spanska staten att ”att via nätet uppmana människor att delta i en folkomröstning som olagligförklarats av förvaltningsdomstolen”.

Detta är inte första gången som regeringen försöker genomdriva sin brutala högerpolitik med hjälp av diktatoriska lagar. För några år sedan stoppade regeringen flygledarnas strejk med lagar från Francotiden och regeringens munkavlelag från 2013 utgör ett allvarligt ingrepp i yttrande- och mötesfriheten.

– Den spanska regeringen använder rättssystemet för att kväsa legitima fredliga protester. Polisen agerar under total straffrihet samtidigt som demonstranter och organisatörer trakasseras, stigmatiseras, misshandlas och ibland även grips och åtalas för brott som kan leda till fängelse och böter, sa Jezerca Ti-

gani, biträdande chef för Amnesty Internationals Europa- och Centralasienavdelning när Amnestys rapport Spain: The right to protest under threat presenterades 2014.

Nu går den spanska staten ännu längre i sina attacker mot demokratin. Det som sker i dagens Spanien är en varning till alla arbetare och unga som kämpar och visar hur långt staten och kapitalismen är beredd att gå i försvar av sin ordning, makt och prestige. ”Det måste bli ett stopp på det upptrappade motståndet och radikalismen”, sa premiärminister Rajoy när undantagstillstånd infördes i Katalonien onsdagen den 20 september. Det var ett hot som inte bara riktades mot kampen i Katalonien utan också mot alla som kämpar.

Kampen för demokrati och nationellt självbestämmande kan inte särskiljas från den sociala kampen – för ett socialistiskt Katalonien.

I vägen för massornas befrielse från allt förtryck står kapitalismen och dess stat.

Läget är nu ytterst spänt. Hur massorna, både inom och utanför Katalonien, svarar på Rajoys krigsförklaring kommer att bli avgörande.

Läs mer på: socialisterna.org, socialistworld.net samt våra spanska kamraters hemsida: izquierdarevolucionaria.net. ■ Per Olsson

INTERNATIONELLT

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

10

Kurder röstar för egen stat Resultatet av måndagens folkomröstning i den kurdiska regionen i norra Irak och även i de kurdiskt dominerade närområdena utanför regionens administration blir med all säkerhet ett massivt ja till en egen stat i Bashur, södra Kurdistan.

ut Gorrans ministrar ur regeringen har hela det politiska systemet varit närmast totalt lamslaget.

Med folkomröstningen som verktyg lyckades dock KDP trots Gorrans och ett islamistiskt partis bojkott få PUK:s stöd för ett möte med KRG:s parlament den 15 september som med 65 av 68 närvarande parlamentsledamöter (43 bojkottade mötet) kunde legitimera folkomröstningen tio dagar senare.

Gorran har länge motsatt sig en folkomröstning nu, men inte kampanjat för ett nej. Strax innan folkomröstningen deklarerade Gorran med fingret i vädret att folk var fria att rösta hur de vill.

En annan faktor i ekvationen är den ökade populariteten även i Bashur för Barzanis främsta rival bland de kurdiska rörelserna i grannstaterna, det med PKK nära lierade syrisk-kurdiska partiet PYD i Rojava.

PYD har kunnat stärka sin ställning i det syriska inbördeskriget genom en allians i norra Syrien mellan sina YPG-styrkor och arabiska miliser i Syriska demokratiska styrkorna (SDF), stödda av USA-flyg.

Folkomröstningen kan bli ett nytt steg i kurdernas långa kamp.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

D

e första rapporterna tyder också på ett högt och entusiastiskt valdeltagande bland kurderna av de 5,3 miljoner som är röstberättigade, om än lägre från andra folkgrupper bland de 1,9 miljoner röstberättigade i peshmergakontrollerade områden utanför den kurdiska regionala administrationens erkända gränser. Även om den historiska folkomröstningen är rådgivande och enligt den kurdiska regionala regeringens (KRG) president Massoud Barzani ”inte ritar några gränser”, försäkrar denne att det efter att folkets röster har hörts inte finns någon väg tillbaka till ”ett partnerskap med Irak”.

Folkomröstningen trotsar öppet alla hotfulla fördömanden från såväl den irakiska regeringen i Bagdad som från grannstaterna Turkiet och Iran, som båda har stor ekonomisk makt i KRG och i likhet med Syrien har egna stora kurdiska minoriteter. Även från USA, England, Frankrike, EU, Arabförbundet och FN har uppmaningarna att stoppa folkomröstningen duggat tätt. Statligt stöd har ironiskt nog bara uttalats av Israel, vars egen regering inte har en tanke på att erkänna palestiniernas nationella och demokratiska rättigheter.

Trots att både Turkiet och Iran har samlat militära trupper vid sina gränser till KRG och hotat stänga dessa är ett större militärt ingripande från grannstaterna ändå mindre sannolikt på kort sikt.

Iraks regering i Bagdad har besvarat folkomröstningen med krav på att KRG återlämnar kontrollen över sina gränser och flygplatser till federala myndigheter och att alla andra länders handelsförbindelser enbart sköts i kontakt med Bagdad.

Störst risk för våldsamma konflikter finns i Kirkuk, där läget är spänt och rivaliteten stor mellan kurdiska, arabiska och turkmenska intressen. Shiamilisen Hashd som är lojal till den Iranstödda regeringen i Bagdad och som har härdats i den gemensamma kampen med Peshmerga mot IS i Mosul har också betydande styrkor strax söder om Kirkuks centrum, som skulle kunna ingripa i händelse av lokala

strider. Men inte heller den irakiska regeringen, vars militär nätt och jämnt orkat besegra IS i storstaden Mosul tack vare stöd från USA-flyg, shiamiliser och kurdiska styrkor, klarar idag av ett mer storskaligt militärt ingripande mot KRG. Folkomröstningen innebär inte i sig någon omedelbar förändring.

Barzani har själv förutsett utdragna förhandlingar mellan KRG och regeringen i Bagdad under minst två års tid.

Kanske kan en lösare konfederation mellan två formellt likvärdiga regeringar under ett gemensamt paraply utåt och som varje part efter en viss tid har rätt att lämna, vara en lösning som föresvävar Barzani.

KRG har i praktiken redan fungerat som en egen stat med egen militär och de facto kontroll över regionens oljefält alltsedan Saddam Hussein efter Gulfkriget och det kurdiska upproret 1991 tvingades dra tillbaka den irakiska armén från området, som därefter också har skyddats av USA-flyg. Självstyret förstärktes efter USA:s invasion av Irak 2003, då kurdiska peshmer-

gastyrkor avancerade söderut och tog kontrollen över oljestaden Kirkuk med omnejd.

De allra mest svårlösta frågorna är en konsekvens av att KRG under kriget mot IS har utökat sitt territorium med 40 procent, varav många områden är oljerika och har en blandad befolkning. Allra mest spänt är läget i oljestaden Kirkuk.

Både gynnsamma externa och pressande interna faktorer förklarar varför Massoud Barzani och hans klanbaserade parti, Kurdiska demokratiska partiet (KDP), har valt att genomföra en folkomröstning just nu. En faktor är att styrkeförhållandena inom Irak just nu är fördelaktiga, då IS har besegrats och såväl den sunnimuslimska revanschismen som den shiabaserade regeringen i Bagdad knappt orkar något mer än att kippa efter andan, samtidigt som Peshmerga militärt har rustats upp.

En annan faktor är att det Barzaniledda styret har försvagats av oljeprisraset och ett folkligt missnöje mot nedskärningar, uteblivna löner och den klanbaserade korruption som länge har präglat

KRG. Som Patrick Cockburn har påpekat i Counterpunch kan Barzani genom att spela ut det nationalistiska kortet avleda uppmärksamheten från det katastrofala ekonomiska tillståndet. ”Erbil (huvudstaden) är full av halvfärdiga byggnader bredvid rostande kranar medan många statsanställda inte har betalats på månader”.

Med folkomröstningen hoppas Barzani och KDP kunna rida på de förhoppningar om den nationella befrielsen som kurder har drömt om i hundra år. Detta lär också ge utdelning i de kurdiska presidentoch parlamentsval som ska hållas i KRG den 1 november.

Mest kritiska till en folkomröstning i nuvarande läge har den så kallade förändringsrörelsen Gorran varit, som bildades 2009. Gorran slog snabbt igenom som KRG:s näst största parti.

Men ända sedan det nya partiets talman i parlamentet vägrat att gå med på att förlänga Barzanis mandatperiod som president och KDP i oktober 2015 svarade med att blockera parlamentet och kasta

Rättvisepartiet Socialisterna och CWI stödjer alla förtryckta nationers kamp för full jämlikhet och för deras rätt till självbestämmande, inklusive rätten att avskiljas, d v s att bygga oberoende stater om de så önskar. Detta gäller tydligt för kurderna, som är den största statslösa nationen i världen.

Samtidigt måste den demokratiska kampen för självbestämmande för att kunna segra fullt ut kopplas till en konsekvent kamp mot kapitalismen och imperialismen, då ingen nation kan vara genuint fri utan att vara fri från ekonomisk exploatering och imperialistisk plundring.

Utan en gemensam kamp för en revolutionär demokratisk och socialistisk omvandling av hela regionen tillsammans med arbetare och förtryckta ur alla folkgrupper i Turkiet, Iran, Irak och Syrien kan inte heller kurderna bli fria, även om en egen stat skulle utropas. Särskilt akut blir det givetvis att garantera fulla demokratiska rättigheter till alla minoritetsgrupper i de områden som domineras av kurderna själva.

Eftersom kurderna är spridda över fyra stater och står inför en mängd olika situationer, kan inte heller dagskampen för deras rätt till självbestämmande förenklas till en modell som passar alla.

Den rätten kan, om det är deras demokratiska önskan, innehålla fullständiga autonoma rättigheter inom den stat de för närvarande lever i, inrättandet av oberoende stater eller en gemensam stat för alla kurder. Därmed kan också en grund läggas för en frivillig, demokratisk och socialistisk konfederation i hela denna del av världen. ■

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

11

Svara Macron med upptrappad masskamp

Striden mot en försvagad Macron har bara inletts.

Under de senaste två månaderna har Emmanuel Macron, som valdes till president i maj, tappat 13 procentenheter i opinionsmätningarna. Stödet till honom har rasat ned till 35 procent, vilket ger en tydlig och klar bild av den smala sociala bas han har. För varje vecka som går står det klart vilken som är hans verkliga politik; att genomföra åtgärder som gynnar storföretag, banker och rika. Det så kallade näringslivet har sin bästa representant vid rodret!

LEILA MESSAOUDI

Gauche Révolutionnaire (CWI i Frankrike).

E

n rad kontrareformer ska på kort tid genomföras: Den nya arbetsmarknadslagstiftningens andra steg ska nu bli verklighet samtidigt som pensionärer och löntagare föreslås betala höjd skatt och bostadsbidragen minskar. Planer tas fram för att riva upp det särskilda pensionssystem som finns inom exempelvis den statliga järnvägen SNCF och för nedskärningar inom socialtjänsten samt marknadsstyrning av vård, utbildning och kommunal service.

I slutet av augusti beslöt sig Macron och premiärminister Edouard Philippe för att inte förlänga merparten av de statligt subventionerade och tidsbegränsade anställningar som har gett extra personal till den offentliga sektorn och organisationer. I ett slag förlorade 165 000 personer som jobbade på skolor, äldreboenden och i föreningar sina jobb. Detta var en massuppsägning av de som haft svårast att komma in

på arbetsmarknaden – ensamstående mödrar och långtidsarbetslösa!

Macrons nya arbetsmarknadslagar skriver ett nytt kapitel i förstörelsen av arbetares rättigheter i Frankrike. År 2016, när Macron var finansminister i ”Socialist”partiets regering, provocerade de första stegen i försämringarna av arbetsrätten fram en omfattande motståndskamp, som tyvärr till slut besegrades.

De nya arbetsmarknadslagar som nu ska införas avskaffar praktiskt taget allt vad kollektivavtal heter och ersätter dem med lokala ”överenskommelser”, som möjliggör införandet av sämre villkor än det centrala avtalets.

Varsel om uppsägningar kommer också att bli mycket lättare att lägga fram. Macrons nya arbetsmarknadslagstiftning minskar också drastiskt de fackliga rättigheterna genom sammanslagningen av ett antal representativa organ på arbetsplatserna och i branscher.

Den 12 september strejkade och demonstrerade bland annat fackföreningsfederationen CGT mot Macrons attacker på arbetsrätten, som genomförs med dekret – utan en enda omröstning i parlamentet!

Strejken blev en framgång med mer än 300 000 deltagare ute på gatorna i 180 städer runt om i landet. Ett betydande antal av demonstranterna var unga.

En ny strejk- och aktionsdag ägde rum den 21 september. Åtskilliga strejker och landsomfattande aktionsdagar inom olika sektorer är

det inplanerat så gott som dagligen.

Från den 25 september strejkar lastbilschaufförerna. På universiteten har mobiliseringar inletts. Många lokala strejker äger rum mot nedskärningar och personalbrist in-om vård och skola.

Den 10 oktober strejkar offentligt anställda. Strejken har utlysts av en stor facklig front som inkluderar fack som inte tidigare har varit överens om att gemensamt mobilisera mot Macron, som Force Ouvrière och CFDT. Ännu kan man inte tala om en samordnad massrörelse mot Ma-

crons politik. Men saker och ting förändras snabbt. Det står väldigt klart att den ilska som finns har börjat utvecklas till ett mer organiserat motstånd – inkluderat strejker. France Insoumise (Okuvade Frankrike), den politiska rörelsen runt Jean-Luc Mélenchon, har med 7 miljoner röster i presidentvalet och 17 parlamentsledamöter blivit den verkliga oppositionen mot både Macron och ”Socialist”partiet, den traditionella högern och Marine Le Pens Front National (Nationella Fronten).

Kommer France Insoumise att kunna svara upp mot situationen och ta tillvara de möjligheter man har?

France Insoumise har backat upp fackens aktioner och mobiliserade till demonstrationen den 23 september, men har inte tagit tillfället i akt att organisera en nödvändig bred diskussion om vilken strategi som behövs för att vinna.

Behovet av en enad front mot Macron är akut. France Insoumise kan spela en nyckelroll i att bygga en sådan front genom att kampanja för en demokratisk och kollektiv plattform tillsammans med andra vänsterpartier och fackföreningar.

Situationen är väldigt laddad.

Det kärva ekonomiska läget och Macronstyrets auktoritära drag kan när som helst föra upp frågan om en generalstrejk på dagordningen.

Det finns en enorm potential att bygga såväl en mäktig rörelse mot Macron som ett nytt, massbaserat och demokratiskt parti av och för arbetarna och de unga. Behovet av ett politiskt alternativ är större än någonsin.

För att stoppa Macron behöver kampen tas till en högre nivå. Då behövs ett klart och tydligt program – ett socialistiskt program för att få slut på den kapitalistiska katastrofen – för förstatligandet av ekonomins huvudsektorer under arbetarnas demokratiska kontroll och styre.

Detta är vad vi, Gauche Révolutionnaire (CWI), idag kampanjar för inom France Insoumise och bland arbetare och unga. ■

Het höst i Frankrike Det har varit en vecka av massdemonstrationer, strejker och blockader mot president Macrons nya och sämre arbetsrätt, som är en frontalattack mot fackföreningarna och avtalsrätten.

M

acron inför den nya ”flexibla” arbetsmarknadslagstiftningen med hjälp av fem dekret som han undertecknade den 22 september. Dagen efter demonstrerade, enligt vänsterrörelsen La France Insoumise som leds av Jean-Luc Mélenchon, uppemot 150 000 i Paris. Samtidigt genomfördes liknande demonstrationer på ytterligare 150 platser.

I måndags (den 25 september) inledde lastbilschaufförerna sin

strejk med blockader av bränsledepåerna runt om i Frankrike och nya arbetarprotester följer.

Macrons stöd och popularitet rasar snabbt och han liknar allt mer en maktfullkomlig monark.

Regeringens nyliberala attacker är att likna vid en social kupp.

För att besegra Macrons kapitalistiska politik krävs en fortsatt upptrappning av kampen och samordnade massaktioner, att arbetare och unga förenas i generalstrejker

samt ockupationer av arbetsplatser, universitet och skolor.

– Kampen har bara startat, som Mélenchon sa i sitt tal till demonstrationen i Paris och påminde om att kampen på gatorna genom åren har besegrat både kungar och tidigare högerpresidenter.

Tvingas inte Macron till en reträtt väntar nya attacker, närmast mot pensionerna. Dessutom kan Macrons politik, om den kan genomföras, sporra andra EU-regeringar, i exempelvis Italien och Belgien, att på nytt gå till attack mot arbetsrätt och socialförsäkringar.

Offensivs redaktion

INTERNATIONELLT

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

12

Temers ”arbetsrättsreform” mot arbetarnas rättigheter och tendensen till starkare förtryck mot kampen från polis och domstolar, som har fått ett nytt vapen i och med den avsatte presidenten Dilmas (PT) ”antiterrorlag”, komplicerar situationen ytterligare.

Den svaga återhämtningen har ännu inte lindrat den djupa sociala krisen, som kanske är mest dramatisk i Rio de Janeiro. Den ekonomiska krisen gör att många offentliganställda fortfarande får sina löner för sent utbetalade.

Temer köper sig stöd för att hänga kvar vid makten.

Brasilien

under Temer:

Korruption

och djup politisk kris

Den politiska krisen fortsätter att prägla Brasilien. Den illegitima regeringen Temer var nära att falla efter ett uppsving i kampen från mars till juni och nya avslöjanden om korruption.

Men de fackliga ledarnas försvagning av generalstrejken den 30 juni, med en nedgång i kampen som följd, och avsaknaden av politiskt alternativ, från höger och vänster, har gjort att regeringen har kunnat överleva, trots ett rekordlågt stöd i opinionen på 4-5 procent.

MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

M

ichel Temer lyckades med marginal vinna en omröstning i kongressens underhus i augusti och därmed hindra riksåklagaren Rodrigo Janot från att åtala honom för korruption och låta Högsta domstolen ta ställning till åtalet.

Temer vann omröstningen genom att ta till det lagliga röstköpssystemet som finns: dela ut viktiga poster och släppa loss pengar för kongressledamöternas egna projekt. Temer använde cirka 12 miljarder kronor för att vinna omröstningen.

Janot har nu gjort ett andra försök att väcka åtal mot Temer, som underhuset snart ska rösta om.

Det nya åtalsförsöket följer efter att polisen hittat 150 miljoner kronor i kartonger och resväskor, i en lägenhet som hyrdes av en av hans närmaste samarbetspartner, den förre ministern Geddel som redan satt i husarrest. Strax efter det lämnade den federala polisen in

en undersökning, som menade att ledningen för Temers parti PMDB är en ”brottslig liga i kongressen”.

Det är dock osannolikt att underhuset röstar för att Högsta domstolen får genomföra en rättegång mot Temer, men det hela visar hur djup den politiska krisen är.

Trots denna kaotiska situation, fortsätter den federala regeringen och högern i allmänhet sina attacker. Temer har ännu inte gett upp planerna på att få igenom en pensionsreform som kommer att vara ett hårt slag mot arbetarna.

Temer har också lanserat ett stort privatiseringspaket, som har fått sin efterföljare i São Paulo, landets största stad, där borgmästaren Doria försöker kvalificera sig för att bli högerpartiet PSDB:s presidentkandidat nästa år.

Den reaktionära högern med rötter inom de evangeliska kyrkorna är också på offensiven. Nu senast fick de ett domstolsbeslut, om än

av tillfällig art, som häver det nationella psykologrådets förbud mot behandlingar som ska ”bota” homosexualitet. Detta möttes av starka protester, med tusentals på gatorna i São Paulo och i en rad andra protester.

Det förra regeringspartiet PT (socialdemokratiska Arbetarpartiet) har också råkat ut för bakslag.

Den tidigare presidenten Lula har dömts till fängelse efter att ha åtalats på lösa grunder och har en rad andra åtal mot sig, vilket kan stoppa hans planer på att ställa upp 2018. Men han är ännu väldigt populär och leder i opinionsmätningarna.

I detta väldigt kaotiska politiska läge, där arbetarkampen har gått tillbaka och inget stort vänsteralternativ gör sig gällande, har en reaktionär högerpolitiker som hyllar militärdiktaturen 1965-85 seglat upp på andraplats i opinionsmätningarna. En annan hög militär hotade på ett frimurarmöte med ett militärt ingripande mot korruptionen i landet. Uttalandet – kupphotet – fördömdes inte av överbefälhavaren, som i stället försökte tona ned det hela.

Vi står inte inför en ny militärkupp och den härskande klassen kommer knappast att vilja ha en dålig Trumpkopia i Brasilien, men dessa figurer kan vara ”nyttiga” för att vrida debatten åt höger. Men exemplet från USA och Bernie Sanders visar att det är

möjligt att fånga upp en stor del av missnöjesrösterna med ett tydligt och radikalt vänsteralternativ.

Efter tre år av djup ekonomisk kris börjar konjunkturen visa tecken på återhämtning, men arbetslösheten är fortsatt hög – 13 miljoner går utan jobb.

De nya jobb som skapas är lågavlönade och många finns inom den informella sektorn. Å andra sidan har börsen slagit nya rekord, stimulerad av Temers högerpolitik, privatiseringsplaner och lägre räntor.

Om vi inte ser en rejäl återhämtning för arbetarkampen är risken stor att vi får se samma fenomen som i andra länder under den senaste perioden – att den största delen av tillväxten hamnar i fickorna på de rikaste, som kan fortsätta att dra ifrån.

Data från World Wealth and Income Database visar att 61 procent av inkomstökningen under åren 2001 till 2015 gått till de 10 procent rikaste. Nya siffror från Oxfam visar också att Brasiliens sex rikaste har en sammanlagd förmögenhet som motsvarar hälften av landets befolknings.

Kampens nedgång är inte ”folkets fel”. Det är värt att påminna om att kampen och framför allt generalstrejken den 28 april hade stort stöd. Och om många tvekat att själva delta i kampen, är skälet att man inte litat på att de fackliga ledarna är beredda att verkligen driva kampen ”på riktigt”.

Inför den andra generalstrejken den 30 juni gjorde de fackliga ledarna allt för att tydliggöra att det inte var ”på riktigt” och det blev ett fiasko. De högerledda fackliga centralorganisationerna vill inte fälla Temer och tonade ned kampen, medan de som stödde den förra PT-regeringen inte heller satsade helhjärtat, utan istället ville bygga stödet för ”Lula 2018”.

Men de förhållanden som orsakade kampuppsvinget finns fortfarande kvar: ilskan mot nedskärningarna och attackerna, mot den illegitima regeringen Temer, mot exempelvis den sociala krisen.

Situationen är fortfarande explosiv, men det saknas samlande kamp­ initiativ som kan övervinna den tvekan som också finns efter nedgången i kampen, bakslagen och faktumet att Temer trots allt sitter kvar.

En kamp äger fortfarande rum.

De tak/hemlösas rörelse MTST genomförde nyligen en stor marsch och har genomfört en massiv ockupation i São Paulo-regionen som på ett par veckor växte till 8 000 familjer!

Nya attacker, om t ex pensionsreformen kommer upp till omröstning, kan leda till nya kampexplosioner, men det är inte säkert.

Läget kan också bli avvaktande; att människor väntar till valet 2018.

För vänstern gäller det att fortsätta arbetet för att ena kampen så att den får en större tyngd, men också att bygga ett politiskt alternativ.

LSR (CWI i Brasilien) menar att det behöver byggas en socialistisk vänsterfront, som kan ena PSOL (vänsterpartiet som LSR är med och bygger) och andra vänsterpartier, sociala rörelser som MTST och fackliga organisationer som CSP-Conlutas och andra. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

13

Etnisk konflikt i Etiopien:

Vad ligger bakom?

Etniska spänningar mellan Etiopiens två regioner, Oromia och Somali, har brutit ut i en våldsam konflikt som har dödat åtminstone dussintals människor och fördrivit tusentals män, kvinnor och barn från deras hem under andra och tredje veckan i september.

TEMESGEN BEKELE AGA offensiv@socialisterna.org

E

längre kunde kontrolleras, införde regimen undantagstillstånd söndagen den 9 oktober 2016. Efter 10 månader av mord och försvinnanden samt tiotusentals fängslade, upphävdes undantagstillståndet.

Oromiafolket började omedelbart protestera.

I den nuvarande dödliga etniska konflikten mellan Oromia och Somali beräknas det att dussintals människor dödades, att skolor blev plundrade, att tjänstemän greps och torterades och att barn våldtogs.

Mer än 55 000 personer i Oromofolket, inklusive barn, kvinnor och gamla människor, har fördrivits från Somaliregionen till provisoriska läger. Under fördrivningen dödades dussintals och misshandlades många av en speciell milis (liyupoEPRDF-regeringen (”Etiopiska follisen) från Somaliregionen. Liyupokets revolutionära demokratiska lisen grundades 2008 som en kraft front”) har styrt landet de senaste mot upproret från Ogaden Natio26 åren med denna nal Liberation Front form av federalism.

(ONLF), en grupp Mot försöken till splittring De delade landet i som strider för självnio regionala del- måste ställas gemensam kamp bestämmande för sostater (Tigray, Afar, maliregionen. ONLF från arbetare och fattiga.

Amhara, Oromiya, klassas av regimen Somali, Benishangul-Gumuz, Söd- eller vattenresurser. Det var ett krig som ett terroristiskt politiskt parti ra regionen, Harari, Gambela) ba- mellan väpnade grupper. Man tror i likhet med Oromos befrielsefront att de två regionala delstatsreger- (OLF) och patriotiska Ginbot 7. serat på språk och etniska grupper.

Dessutom finns två federala ingarna deltog, även om de förne- Flera som nu flytt är separerade delstater: Addis Abeba och Dire kar detta och anklagar varandra i från sina familjer, många har förlorat Dawa. Varje region har sin egen media, inklusive sociala medier. allt. Folk från olika delar av Oromia regering och är formellt ansvariga Det troliga är att TPLF-rege- och Etiopien och människor utanför för sitt eget folk. Men både den na- ringen låg bakom striderna för att Etiopien försöker samla in pengar för tionella och de regionala regering- avleda det starka folkliga motstånd att hjälpa dessa fördrivna människor. arna står under direkt kontroll och som återuppstod i Oromia strax befäl av TPLF (Tigray People Libe- efter att regimen upphävde det un- Denna typ av etniskt baserade konration Front), som styr EPRDF. dantagstillstånd som infördes i ok- flikter finns i olika delar av landet.

Idén om federalism baserad tober ifjol. Oromiafolket inledde Till exempel mellan Amhara och på geografi, ekonomi och sociala en masskamp och protester mot Tigray, Amhara och Oromo, Amhaband är i sig inte ett problem om den diktatoriska regimen i Etiopien ra och Afar, Oromo och SNNP, Nuer det används korrekt och på rätt på hösten 2015 och detta motstånd och Agnwak etc. Alla dessa tvister sätt. Men i händerna på en dikta- spred sig över hela landet. Dussin- är bra spelkort för den nuvarande tur kan den vara orsaken till kon- tals dödades, skadades, arrestera- diktatoriska regimen för att söndra flikt och massmord. Det är synligt des och torterades av regimens sä- och härska och skapa spänning och i Etiopien idag. Samhällen och kerhetsvakter. När protesten inte rädsla mellan etniska grupper. tiopien är ett land med mer än 85 etniska grupper med olika kultur, språk och religioner. Trots att vår mångfald är vår skönhet blir det ibland orsaken till problem, konflikt, dödande, plundring etc. En av de de främsta orsakerna är den diktatoriska regimens etniskt och språkbaserade federalism. Regimen använder denna metod för att kontrollera det enorma och växande missnöjet i Etiopien.

grupper som bor tillsammans och har gift sig med varandra under de senaste hundra åren attackerar, dödar, hatar och fruktar varandra.

Detta stärker TPLF-regimen och dess kontroll av landets resurser.

När folket med fredliga protester efterfrågar rättvisa, frihet, ekonomiska och politiska reformer, sprider TPLF hat och rädsla parallellt med att döda, arrestera och tortera oskyldiga människor.

Den nuvarande gränstvisten mellan regionerna Oromia och Somali är inte som tidigare. Det handlar inte om jordbruk och betesmark

Kampen mot nazismen i Tyskland KAMPEN M OT NAZISM EN

I TYSKLAN D

Uttalade nazi stpartier har tagit plats i parlamenten i Grek land och Slov akien samt i EU-parlamentet . Våldsamma nazistgrupper marscherar på gatorna i Sver ige, Finland och Norge. Vad är nazismen, hur har den uppstått och hur kan hotet stoppas?

Aldrig har dess a frågor varit mer akuta än Tyskland från i slutet av 1920 -talet fram till Hitlers maktöve rtagande i janu ari 1933.

Den ryske revo lutionären Leo Trot skij analyserade, varnade och uppmanade arbetarrörelsen till en enhetsfront mot nazismen med en klarhet som ingen annan.

Dessa texter behöver läsa s av alla antirasis ter idag.

Rättviseböckers Kampen mot nazismen i Tyskland av den ryske revolutionären Leo Trotskij ges för första gången ut på svenska och innehåller ovärderliga lärdomar för den antifascistiska kampen idag.

PRIS: Beställ genom att e-posta rattvisebocker@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00.

Kampen mot nazisme

n.indd 1

199 kr

+ POR TO

Enad kamp är svaret på regimens söndra och härska-metoder.

Regimen använder denna metod för att försvaga det etiopiska folkets enhet och för att försäkra att de kan behålla makten. Det betyder fortsatt svag ekonomisk utveckling och fattigdom för befolkningen, svår torka, mindre integritet (hat och rädsla för varandra), klassificering på grundval av etnisk grupp och den allmänna fragmenteringen av samhället som är mycket farlig för landet eftersom det lätt kan orsaka inbördeskrig och folkmord. Mot försöken till splittring måste gemensam kamp

från arbetare och fattiga ställas.

Möjligheterna att enas över religiösa och etniska gränser visades i masskampen 2015-16. Vi behöver demokratiska organisationer med enad styrka, program och kamp med målet att störta regimen och dess militärmakt, för lika fördelning av landets resurser för alla etniska grupper, för att konfiskera jorden och ta över utländska och lokala industrijordbruk som byggs på fattiga bönders bekostnad, för att skydda landets miljö. Allt detta innan det är för sent. ■

Hundraåringen som gjorde revolution Boken om den legendariske socialisten och aviatören (flygaren) Anton Nilsons dramatiska liv (1887-1988) är en verklig, osminkad och sanningsenlig självbiografi. Boken redovisar en ung revolutionärs dramatiska liv, som säger mycket om både den svenska arbetarrörelsens stormiga pionjärtid och den ryska revolution för 100 år sedan, som Anton Nilson anslöt sig till och kallade ”en eruption i mänskligheten”.

Inbunden, 352 sidor med historiska bilder.

Offensivs pris: 212 kr plus porto 69 kr.

Beställ: offensiv@socialisterna.org

För första gån i samarbete gen på svenska med marxista rkiv.se

2016-10-17 15:55

PRIS:

212 kr

+ POR T O

KULTUR

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

14

Tidshopp i ett polariserat samhälle Boken tar avstamp i Göteborg, där tre unga personer som har svurit trohet till terrorsekten Daesh (IS) är på väg att utföra ett terrordåd. Målet är en provokativ serietecknare och de som har kommit på hans bokrelease. Serietecknaren som han beskrivs kan tänkas vara inspirerad av Lars Vilks såväl som den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Men saker går snett när dådet ska utföras och 2 av 3 terrorister blir dödade när polisen stormar byggnaden.

LEO NOBEL

rs@socialisterna.org

B

erättelsen hoppar sedan 2 år framåt i tiden och vi får följa en författare som förmodligen ska vara Johannes Anyuru själv. Denne blir kontaktad av den enda överlevande av de som utförde dådet, en ung kvinna vid namn Nour. Författaren känner redan till hennes bakgrundshistoria: hon är född i Belgien, men har konverterat till islam och sedan radikaliserats under inflytande av en tidigare pojkvän. Efter terrordådet

”

Bokens behandlar temat rasism genom att skildra två samhällen, ett Sverige där rasismen är på frammarsch och ett framtida Sverige där högerextrema tagit makten.

sitter hon på en rättspsykiatrisk klinik för tungt kriminella då hon diagnostiserats med schizofreni efter gripandet. Författaren, som själv är muslim, tvekar inför att träffa Nour som utfört en så fasansfull handling i hans religions namn, men av nyfikenhet åker han ändå till anstalten för att träffa henne.

Skälet till att Nour hört av sig till huvudpersonen är för att ge honom en bunt med papper där hon skrivit ner sin historia. Enligt henne själv är hon inte född i Belgien, utan kommer från framtiden, närmare bestämt år 2030. I hennes berättelse är hon en ung muslimsk tjej uppvuxen i Göteborg. År 2030 har rasister fått makten i Sverige.

Ett samhällskontrakt har etablerats som muslimer och judar regelbundet måste skriva på och förhålla sig till. De som bryter mot detta skickas till interneringsläger där de ska tvångsassimileras. En app har utvecklats för att medborgare ska kunna kolla upp ifall personer i deras omgivning är sverigevänner eller inte, vilket har lett till ett angiverisamhälle där högerextrema medborgargarden patrullerar ga-

torna på jakt efter invandrare att sätta dit.

Terrordådet, som i Nours framtid givetvis inte utfördes av henne själv, används ständigt som ett propagandaverktyg för att legitimera den statliga rasismen. Även i bokens nutid reflekterar författaren över hur terrordådet har gett rasisterna luft under vingarna, även om de då ännu inte har tagit makten. Sverige har i nutiden även ökat sin militära närvaro i Mellanöstern.

Boken behandlar temat rasism genom att skildra två samhällen, ett Sverige där rasismen är på frammarsch och ett framtida Sverige där högerextrema har tagit makten. Den sistnämnda dystopin känns i hur den beskrivs trovärdig.

Det går att tänka sig att ett Sverige där SD har tagit makten skulle kunna se ut ungefär så. Johannes Anyuru skriver också på ett sätt som gör karaktärerna levande och på så sätt fångar läsaren. Däremot blir det till och från lite svårt att hänga med i och med alla tidshopp som görs i boken. Nutiden varvas med Nours berättelser från framtiden, som även de hoppar i tiden mellan olika skeenden i hennes uppväxt.

Men i stort sett är boken bra och känns helt klart relevant i en tid då samhället polariseras och högerextrema krafter är på frammarsch i Sverige och i världen. ■

Titel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar Författare: Johannes Anyuru Förlag: Norstedts Utgivningsdatum: 2017-02

Lättläst och vitsig poesi av Granér Blixt från Oklar Himmel är en bok av Sara Granér som är på rim. Varje sida har tre olika bilder med en textrad bredvid som beskriver bilden. Hon använder en barnslig målarstil, men innehållet är en blandning av allvarliga ämnen och vardagliga föremål. Boken är hennes debut som poet och är en samling av hennes dagsverser från instagram.

LOUISE ERIKSSON

G

offensiv@socialisterna.org

ranér studerade vid Malmös serietecknarskola och det var under den tiden hon skissade fram sina underliga djurgestalter som är i centrum av de flesta av hennes bilder. Hon arbetar med kvantitet istället för kvalitet och bestämde sig för att rita en teckning varje dag oavsett om hon var inspirerad eller inte.

Perspektivet i bilderna är inte alltid rätt och vissa kroppshållningar blir onaturliga, men det är just det som är charmigt med bilderna.

Granér använder serieteckning som ett sätt att bearbeta tankar

när det händer något jobbigt. Hon gör humor av trauma och gör ofta serier om sådant som irriterar henne eller som orsakar olika slags besvär eller lidanden, till exempel det som arbetsmarknaden gör med människor och hur det framväxande prekariatet egentligen mår. Hon tycker om kontrasten mellan det privata vardagslivet blandat med ett större perspektiv.

Granérs skämt blir mer tidlösa när hon angriper system än något en person gjort vid en viss tidpunkt.

Hon tycker dessutom att det är mer intressant så.

Blixt från Oklar Himmel är Granérs åttonde bok som har släppts och sedan hennes första bok gjorde sin brakdebut 2008 har Granér blivit uppskattad för sin skarpa samhällssatir, med lika delar humor och politisk svärta.

Om Granér har det sagts att hon tecknar den politiska högerns psyke. Det är en teckning med texten ”ett svek” som visar hennes figurer som står franför en mur med taggtråd. De verkar vara medborgare som ignorerar att det finns en flyktningsfamilj i en båt på andra sidan muren. Detta hänvisar till flyktningkatastrofen i vårt land och världen runt omkring.

Boken är lättläst och en rolig samling av hennes enkla vitsiga poesi. ■ Titel: Blixt från Oklar Himmel Författare & illustratör: Sara Granér Förlag: Ordfront Förlag Utgivningsdatum: 2017-09

Luleå:

Efter Göteborg: Vad är fascism?

Tid: Tisdag den 3 oktober kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För info om mötestema: 073-053 68 84.

Göteborg:

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Öppet möte: Efter 30 september – hur går vi vidare i kampen mot rasism och fascism?

Tid: Torsdag 5 oktober kl 18:00.

Plats: Hammarkullen.

För info: 076-094 63 91.

Stockholm:

Eskilstuna:

Sundsvall:

Sthlm Sydost Tid: Tisdag den 3 oktober Plats: Hyresgästlokalen Åsgärde­ vägen, Tunnelbana Sandsborg.

För mer info: 070-326 65 94.

Sthlm Sydväst Rapport från den antinazistiska demonstrationen i Göteborg 30/9 Tid: Torsdag 5 oktober kl 18:30.

Plats: Högdalen.

För mer info : 073-387 65 77.

Inför RS-kongress: Svenska perspektiv Sthlm Norra Tid: Torsdag den 5 oktober kl 18.30.

Plats: Husby Träff, För mer info: 073-576 98 69.

Haninge:

För info: 073-373 33 61.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Vi behöver öka takten

M

ed mindre än en vecka kvar ligger vi en bra bit bort från septembermålet. I skrivande stund (måndag) har vi samlat in 38 223 kronor, vilket är lite mer än 48 procent av vårt mål på 80 000 kronor.

Samtidigt har vi haft en imponerande ökning den här veckan med totalt 17 161 kronor, inklusive 121 sålda tidningar och 14 nya prenumeratio‑ ner.

Mellannorrland ligger i täten och är bara en hårsmån ifrån sitt mål med 3 382 kronor, mot‑ svarande drygt 96 procent. För att de andra re‑ gionerna ska komma ikapp dem krävs det ett Procent av mål

Norrbotten

Karlskoga: För info: 073-310 70 87.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Västerbotten

Totalt

49 % 39 423 kr

Södertälje: För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Öppet möte: Vi kräver trygghet i Jordbro Tid: Torsdag 5 oktober kl 18:30.

Plats: Jordbro Kultur- och föeningshus För mer info: 072-524 42 95.

Borås:

Tid: Onsdag den 4 oktober kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

riktigt ekonomiryck från våra medlemmar såväl som våra sympatisörer och läsare.

Vi behöver ditt stöd nu! Skänk en slant till ekonomikampanjen genom att Swisha till 123‑240 32 85 eller sätta in ett bidrag på vårt PlusGiro 87 96 49-2. Det är även möjligt att SMS:a ett bidrag – skriv ”Offensiv 100” och skicka det till 72550. Tack! ■

Mellannorrland Stockholm Mellansverige

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

•R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

PROGRAM 2017

Antirasism & asyl

Socialistisk feminism

Trygga jobb

120 kr 470 kr

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

17 855 kr

Sydsverige

En skola för alla

Rusta upp välfärden

3 382 kr

13 489 kr

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

500 kr

Västsverige

Nej till militarismen

Klimat- och miljöhot

3 607 kr

BRÄNNANDE

28 SEPTEMBER 2017 # 1 270

10:30 Öppning 11:00-12:45

”

Seminarier:

- Hur gick Ryska revolutionen till?

- Finska inbördeskriget.

- Den förrådda revolutionen – Trotskij mot Stalin.

- Anton Nilson – Hundraåringen som gjorde revolution.

12:45-14:30

Lunch inkl guidning av BadArt om utställningen Konst och Revolution.

Varmt välkommen till seminariedagen 4:e november: Revolution2017 för att delta i diskussionen.

Vilka lärdomar från 1917 behöver kampen idag?

Det blir en vacker blandning av historia, dagsaktuell kamp och framtida perspektiv.

Tack vare 1917 så vet vi att det går att göra revolution. Att människor har en kraft att få slut på krig, diktaturer och förtryck – bara vi går samman och organiserar oss underifrån.

14:30-16:00

Paneldiskussion: Lärdomar av Ryska revolutionen.

16:30-19:00

Stormöte: Hundra år – Dags för en ny revolution! Appeller, filmer, musik och poesi.

19:00 Middag

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Södergården, Götgatan 37, Stockholm.

Biljetter 50 kr, ring 073 509 06 84 eller kontakta rs@socialisterna.org

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.