Offensiv 1271

5 oktober 2017 / # 1 271 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Göteborg 30 september:

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

20 000

stoppade nazisterna

Sittstrejken slut, kampen fortsätter

7 5

Stoppa plundrarna – välfärd utan vinst

Bolsjevikerna vinner masstöd

Posttidning A

8-9

14

– läs mer på sid 2, 3 och 4

Katalonien i revolt mot Spaniens högerregering Det brutala polisvåldet mot söndagens folkomröstning har på ett chockerande sätt avslöjat hur långt kapitalismen och högerregeringen är beredd att gå för att försvara sin stat. Angreppen mot demokrati och de katalanska

massornas rätt att själv bestämma sin framtid har fött både ilska och kamp.

Generalstrejken i Katalonien den 3 oktober blev en stor framgång.

Läs mer på sid 10-11

Anti-Trump mer än bara nej

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

5 OKTOBER 2017 # 1 271

2

FÖR EN ENAD KAMP MOT RASISM R

Rasism och fascism splittrar arbetarklassen och försvårar för den nödvändiga gemensamma kamp som behövs.

Klassklyftor, fattigdom, arbetslöshet, bostadsbrist och utvisningar göder extremhögern och svaret på sikt finns i kamp från arbetare och unga.

En bred och klasskampsbaserad antifascistisk rörelse kan stoppa rasisternas splittringsförsök. Den behöver därför även rikta sig mot det politiska system som göder rasismen – muren mot flyktingar, militarisering och högerpolitik.

D Foto: Offensiv

ättvisepartiet Socialisterna menar att nazister måste konfronteras var de än dyker upp. Det är så länge de är små och isolerade som de bäst kan bekämpas innan de har vuxit sig starka.

Som ett led i detta måste det byggas antirasistiska grupper på varje skola, universitet, arbetsplats och bostadsområde för att snabbt kunna mobilisera för att stoppa nazisterna. Det kan handla om att förhindra rasister att hålla bokbord eller att vi organiserar stöd till utvisningshotade klasskamrater.

Den 30 september kommer att leda till efterföljande svallvågor av antirasism med stor efterfrågan bland unga för att organisera sig, till exempel att sätta upp Studenter mot rasism-grupper på skolorna.

Fler arbetsplatser bör följa exemplet med Spårvägare mot rasism och Järnvägare mot rasism. Fackliga grupper med möten och diskussioner är en absolut nödvändighet.

Hyresgästföreningen kan spela en central roll i bostadsområdena tillsammans med andra föreningar och nätverk.

NYE M-LEDAREN PÅ ”KLASSRESA”

Nazismen utgör ett dödligt hot mot individer och i längden hela demokratin, vilket gör antifascismen till en fråga om nödvändigt självförsvar.

Bland antifascister måste vi tillsammans diskutera fram en taktik och strategi om hur vi kan samordna det antifascistiska arbetet.

Diskussioner om det är farligt eller inte att delta på manifestationer mot fascism måste bytas ut till en diskussion om hur vi bäst kan försvara våra manifestationer från fascistiska angrepp eller polisens attacker så att alla kan delta.

Inom vänstern, folk- och arbetarrörelsen kan vi ha olika åsikter om mycket, men när det kommer till frågan om att gemensamt stå upp mot rasism och fascism måste vi stå enade.

Att enas i praktiskt arbete, gemensamma samlingar som sam-

ordnar kampen, där öppna diskussioner och debatter förs om taktik och strategi för att finna en gemensam kollektiv linje, är nödvändigt.

Lördagens massiva demonstration var ett fantastiskt exempel för den antifascistiska kampen. Den gav också några exempel på vad som hade kunnat fungera bättre.

Bättre samordning mellan olika antirasistiska organisationer inför lördagen, högtalarsystemet på Heden hade behövts på hela manifestationen för att informera demonstranterna om vad som pågick, gemensam information till de olika antifascisterna på olika platser i staden för att veta hur var och en bäst agerar och så vidare.

Det finns ett stort behov av att stärka det antifascistiska arbetet inom fackföreningar och sociala rörelser för att skapa den nödvändiga motståndskraft som kan vända samhällsutvecklingen. ■

en nya M-ledaren Ulf Kristersson fanns med i partitoppen redan innan dagens “Nya Moderaterna”. Projektet “Nya Moderaterna” försvann när Alliansen förlorade regeringsmakten 2014 och Fredrik Reinfeldt med flera hoppade av det sjunkande M-skeppet. Men Ulf Kristersson blev kvar och han hade inga problem att följa med i Moderaternas nya resa högerut med destination rasistiska Sverigedemokraterna, vilket har lett till att partiet är i djup kris.

Som svar på M-krisen manade Ulf Kristersson i sitt installationstal på den extra partistämman i söndags till en ”framtida fördelningspolitik som handlar om klassresor, inte klasskamp”. I Vellinge har Moderaterna visat vad detta i praktiken betyder – förbjud tiggarna, inte fattigdomen. Hur samhällets välstånd ska fördelas bestäms av klasskampen. Utan klasskamp blir det som Moderaterna vill; lite småsmulor till några och resten till de som redan har.

Förutom ”klassresor” lovar Ulf Kristersson att Moderaterna ska bli ett parti för ”hoppfulla”. Extra hoppfulla hoppas Kristersson att militären ska bli.

I Moderaternas skuggbudget får militären ett extra tillskott på totalt 9,6 miljarder kronor fram till år 2020. ”Satsningen innebär en tydlig plan för hur vi ska växla upp ansträngningarna och förberedelserna för ett svensk Nato-medlemskap och höja försvarsanslagen till två procent av BNP till år 2028”, säger Moderaterna och ger ytterligare ett besked om vad en “fördelningspolitik som handlar om klassresa” är för något.

Till det ska läggas att Moderaterna ytterligare vill skärpa flyktingpolitiken, helst tillsammans med Socialdemokraterna. Det vore i så fall inte första gången som S och M förenas mot flyktingars rättigheter.

A

propå Nato-medlemskap var den stora krigsövningen Aurora 17 en ytterligare dörröppnare in till Nato. Knappt hade krigsövningen avslutats innan en rad höjdare – från den förre moderate statssekreteraren Frank Belfrage (Carl Bildts högra hand) till den förre överbefälhavaren general Bengt Gustafsson och Röda Korsets tidigare ordförande Anders Milton – skrev i Göteborgs-Posten den 1 oktober att Aurora visar vägen till ett medlemskap och att Nato-ländernas kärnvapen inte var något problem. Kärnvapen är bra om man vill hålla “ryssen” stången ansåg de som ett eko av Trumps krigsretorik. ■

Ingegerd, som var fem år gammal när andra världskriget bröt ut och väl minns den tiden, fick nog av nazisterna i Göteborg i lördags. När de stod utanför Ica plöjde hon i raseri rakt igenom dem (skärmdump GP.se den 2 oktober).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Robert Bielecki, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Elin Gauffin • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

30 SEPTEMBER GÖTEBORG

5 OKTOBER 2017 # 1 271

3

Milstolpe i kampen mot nazism Den 30 september 2017 markerar redan en milstolpe i den antirasistiska historien.

Vad som i veckor har presenterats av nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) som det som skulle bli den största nazistmarschen sedan andra världskriget slutade i en massiv seger för antifascismen.

RS GÖTEBORG

rs.gbg@socialisterna.org

N

azisterna kunde inte ens ta sig fram till sin samlingsplats, utan fick stå omringade i timmar innan de med poliseskort fick ta sig tillbaka till en parkering i Mölndal.

Media och det politiska etablissemanget bedrev en skamlös hets mot påstådda vänsterextremister för att skrämma folk från att delta. Alla som skulle demonstrera mot rasismen pekades ut som våldsverkare dagarna och timmarna innan demonstrationen på Heden hade startat. Men inget hindrade massorna från att först droppa in och sedan strömma in till Heden. Där var nya och gamla antirasister, unga, gamla, vita, svarta, från norr till söder. Det var helt fantastiskt.

Uppemot 20 000 slöt upp för att protestera mot nazisterna.

talade. Med anledning av demonstrationens storlek, kanske uppemot 20 000, hörde bara en liten minoritet talen.

Runt hela staden pågick inte mindre än 12 andra demonstrationer och protester mot NMR. Varje tvärgata längs nazisternas marschväg var fyllda av demonstranter.

Vid ett-tiden började fler demonstranter ta sig från Heden till olika tvärgator där det var tänkt att nazisterna skulle marschera.

När rapporter kom att nazisterna var fast vid Focus-huset nära Liseberg tog Rättvisepartiet Socialis-

poliser som utan förvarning brutalt pressade på med pepparspray och dragna batonger. Även med hästar tryckte de på för att få oss att backa. Det var väldigt få antirasister som trots polisvåld valde att kasta något – ett bra tecken på hög medvetenhet och disciplin.

Ingen grupp kan ta på sig äran av att ha stoppat nazisterna, utan det var ett samlat resultat av det tryck vi tillsammans skapade av den breda mobiliseringen över hela Göteborg. Det var ett tryck med massiv uppslutning som gjorde att polisen stoppade nazisternas marsch.

Som DN skrev: ”Den nazistiska demonstrationen i Göteborg hann aldrig ens starta. Nordiska Motståndsrörelsen stoppades redan innan de kom till sin tillståndsangivna samlingsplats. Istället för nazister tog motdemonstranter över Göteborgs avstängda gator”.

Efter att tusentals antirasister hade samlats för att blockera nazisterna vid Liseberg och polisen tvingades omfördela sina resurser dit, firade antirasister på Heden och tvärgator genom att gå igenom avspärrningarna och tåga på gatorna som var tilltänkta för nazistmarschen. ”Seger!” och ”Vi har vunnit!” skanderades efter nyheten kom om att nazisterna hade stoppats.

Att vi var så många, en av de

Inga gator, inga torg, åt nazister i Göteborg.

Rättvisepartiet Socialisternas tre bord och tält på Heden var välbesökta och intresset stort. Det var en mycket stor efterfrågan på antinazistiska knappar och drygt 250 personer köpte Offensiv med framsidan ”Alla till Heden – Stoppa nazistmarschen”.

En av arrangörerna, Göteborgs antifascistiska front, hade en lastbil från vilken en rad organisationer

Foto: Offensiv

Uppemot 20 000 gick man ur huse och satte tillsammans stopp för nazistmarschen. Banderoller som ”Järnvägare mot rasism”, ”Spårvägare mot nazism”, ”Studenter mot rasism” och ”Folkmusiker mot rasism” svajade i vinden. Här fanns också hamnarbetarna, kommunalare, Lärarförbundet, hyresgästföreningar, ja, här fanns alla möjliga antirasister.

Så går det när nazister ges ”tillstånd” att försöka avskaffa yttrandefriheten för alla andra – då måste alla vi andra reagera och sätta stopp. Och det gjorde vi. En terroristorganisation som NMR, som har bombat två flyktingförläggningar och en fackföreningslokal i Göteborg, ska INTE tillåtas marschera och frånta allas vår trygghet.

Heden, där nazistmarschen var tänkt att passera, var öppen och det var lätt att röra sig ut och in.

Polisen bevakade dock massivt den planerade väg som nazisterna skulle passera på i närheten av Heden. Göteborgspolisen, som hade fått 1 000 extra poliser från resten av landet, vaktade nazisterna och deras planerade marschväg.

terna tillsammans med Studenter mot rasism täten från Heden och uppmanade andra att sluta upp. Ett demonstrationståg som började med ett par hundra växte till tusentals som gick mot Liseberg där nazisterna hade fastnat.

När vi kom fram såg vi några nazistflaggor bakom polisavspärrningarna. Även andra antirasister fanns redan på plats och stärktes av den stora förstärkningen. Talkörer kunde höras högt genom vår bärbara ljudanläggning: ”Inga gator, inga torg, åt nazister i Göteborg”.

Det våld som förekom kom från

största demonstrationerna mot rasism och nazism någonsin i Sverige, satte också tryck på polis och media. Alla stora nyhetsbolag sa nu rakt ut att NMR är nazister, från att tidigare ha kallat dem ”högerextrema” etc. De har också svårt att argumentera mot att demonstrera och stoppa nazisterna. ”Göteborg skickade hem NMR”, löd rubriken i GP dagen efter. ”Nazisterna kom till Focus, men sen var det stopp”. ”Nazisternas fiasko”, skriver Expressen om att demonstrationen uteblev och hade betydligt färre deltagare än utlovat.

berg var bland de första som greps, vilket följdes av 35 till. 22 av dem var ännu på måndagen anhållna.

Den folkliga karaktären av demonstrationerna och trycket underifrån har tvingat media till en ärligare rapportering. ”De värsta farhågorna besannades inte, Göteborg besegrade nazisterna med tydlighet och fest”, skrev GT. Polis på plats sa också till GP att ”stenkastarna var få till antal” och i efterhand har det avslöjats att bland de få som kastat bengaler och knallskott fanns högerextrema provokatörer som infiltrerat demonstrationen för att skapa kaos.

En annan faktor var nazisternas våld. De startade dagen med att gå till attack mot polisen med sin egen skyddsstyrka utrustade med sköldar, kravallhjälmar, skyddsvästar och tillhyggen, med resultatet att de hägnades in. ”Kaxigheten gjorde att de föll hårdare”, kommenterade Expressen.

Vilken demoralisering detta är för nazisterna visas av de interna motsättningar som redan gror på den så kallade Nordiska Motståndsrörelsens egen sida efter fiaskot. Nazisterna är djupt besvikna över att de var så få. De var färre än 500 i det som de påstått skulle bli den största nazistmarschen sedan andra världskriget – i en del rapporter trodde de på 2 000. Deras ledare Simon Lind-

Rättvisepartiet Socialisterna tackar alla socialister och fackliga som mobiliserade, alla 20 000 som slöt upp och alla våra medlemmar för de senaste veckornas arbete. RS och Studenter mot rasism bedrev en intensiv kampanj veckorna innan marschen, med torgmöten i förorter och centrum, talarturné i skolklasser och i organisationer, som fackförbundet Kommunal. Våra kontakter med Lärarförbundet var en viktig del av mobiliseringen.

Nu måste antirasismen ta vara på den spektakulära framgången och bygga på organiseringen. Nazisterna kommer att vara stukade ett tag, men det är den politiska situationen som har gett dem spelrum och den måste bekämpas. ■

30 SEPTEMBER GÖTEBORG

5 OKTOBER 2017 # 1 271

4

Vänd dem aldrig ryggen Låt inte etablissemanget skriva om historien om den historiska 30 september. Segern var den samlade vänsterns, folk- och fackföreningsrörelsens tillsammans med ungdomen. Vi stoppade nazisterna – inte etablissemanget, som tvärtom försökte avleda antirasismen.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

Foto: Offensiv

RS var en självklar del av den stora antirasistiska motdemonstrationen.

Foto: Offensiv

A

Det finns inga exempel i historien där odemokratiska krafter har kunnat motverkas av att folket vänder ryggen till.

”

Polisen försökte med våld mota bort fredliga demonstranter.

lternativa event för barnfamiljer kan vara bra, och det var också många barnfamiljer på lugna stora Heden. Men uppmaningen att vända nazisterna ryggen, som etablissemanget gjort i alla tider, är mycket riskabel. Socialdemokratin uppmanade oss att ignorera den fascistiska faran på lördagen. ”Vi går inte dit”, skrev SSU i en debattartikel följt av ”Den 30 september är vi inte där. Vi tömmer gatorna runt nazisternas demonstration. Vi låter denna lilla sorgliga grupp marschera i ensamhet”.

Istället ordnade SSU eventet Love GBG på Järntorget. ”Vi vill inte att de får ännu mer uppmärksamhet”, sa Socialdemokraterna och uppmanade folk till ”en värdig demonstration på fredagen”.

Alla riksdagspartier utom SD var med på fredagen på Gustav Adolfs torg som samlade högst 2 000.

Efter att 20 000 slöt upp i fredliga manifestationer och marscherade för att stoppa nazisterna och även lyckades med detta låter det helt annorlunda från politikerleden. ”Alldeles utomordentligt roligt att se att Göteborgarna faktiskt går man ur huse”, sa Ann-Sofi Hermansson (S) med anledning av motdemonstrationerna, och andra S-ledare instämmer. Men vi kommer ihåg på vilken sida hon och kollegorna stod under fredagen, på passivitetens sida.

Den 29 september svarade Kristofer Lundberg, RS, och Christer Bergström, författare med andra världskriget som specialområde, SSU i en Metroartikel: ”Det finns inga exempel i historien där odemokratiska krafter har kunnat motverkas av att folket vänder ryggen till. Tvärtom lär oss historien att detta gynnar sådana mörkerkrafter.

Hitlers väg till makten var inte på förhand given. Det misstag som merparten av det tyska civila samhället gjorde före 1933 var att inte enas i motstånd mot nazismen. ’Om våra motståndare känt till hur svaga vi var, hade vi inte haft en chans’, sa en triumferande Hitler. Nazisternas första åtgärd efter maktövertagandet 1933 var att utplåna arbetarrörelsens organisationer, partier och fackföreningar, idrottsklubbar och all form av demokratisk organisering. De insåg att detta var en grundförutsättning för att de skulle kunna behålla makten. NMR utgör inte ett politiskt hot idag, men de utgör ett dödligt hot mot individer och måste stoppas innan de växer sig starka.”

Efter helgen kommer vi alltid att använda Heden och Liseberg den 30 september som ett av de historiska exemplen på hur välorganiserad masskamp är det viktigaste medlet i att stoppa nazismen. ■

– Redan förra året kontaktade jag bokmässan för att vi på Vaktel förlag inte kunde delta på bokmässan då eftersom NMR:arna som bevakade Nya Tider

mordhotat mig inne på bokmässan. En av dem stannade framför mig, tittade på min namnskylt och slog upp Vaktel förlag på sin mobil. Sedan tittade han upp och sa på ett mycket aggressivt sätt: ”Du vet väl att du kommer att bli hängd?”

– Nu har jag skrivit till bokmässan igen. Som media rapporterat, bland annat Rapport i lördags, hade NMR faktiskt planerat att marschera in på bokmässan, precis som jag förutsade. Jag anser att det är bokmässans beslut att acceptera närvaron av NMR:s anhängare inne på mässan som orsakat allt detta. Jag anser att det räcker nu.

Mässan måste kasta ut Nya Tider och de mässvakter som försökte hindra en förläggare som bar en antinazistisk tröja att ta sig in på mässan. ■

De uppåt 20 000 motdemonstranterna stoppade nazisterna – inte polisen.

Folkmassorna svämmade över Göteborgs gator.

Foto: Offensiv

T

rots fiaskot för nazisterna måste deras hot tas på allvar. De använde sina flaggpinnar och genomförde en spjutattack mot poliserna. De bar på stora bilder på kulturpersoner med judisk bakgrund, som Göran Rosenberg och Emerich Roth, med texten ”förrädare” tvärs över. Fredrik Vejdeland från NMR höll ett tal om sin dröm att ”stena förbrytarna.”

Offensiv har intervjuat Christer Bergström, förlagschef på Vaktel förlag, som på grund av nazistnärvaron inne på bokmässan inte har kunnat närvara där.

Foto: Offensiv

”Mässan måste kasta ut Nya Tider”

INRIKES

5 OKTOBER 2017 # 1 271

I korthet

Riskkapitalisternas rån av välfärden måste få ett stopp.

5

Fler byråkrater inom offentlig sektor

V

älfärd Inom offentlig sektor har antalet byråkrater ökat kraftigt sedan år 2001, medan de anställda som utför arbetet i många fall har minskat. Antalet chefer har ökat med 49 procent och antalet ekonomer, administratörer, personaltjänstemän och marknadsförare har ökat med 50 procent. Det visar statsvetaren Patrik Hall i nya siffror som presenterades på DN Debatt den 29 september.

Antalet barnmorskor och specialistsjuksköterskor har minskat med 4 procent sedan år 2001, och antalet lärare med 17 procent. Antalet sjuksköterskor har dock ökat med 14 pro­ cent. Men som Patrik Hall skriver i debattartikeln: ”Chefer vill gärna ha andra chefer omkring sig. Deras problem är hur de ska styra och leda verksamheten, inte hur kärnuppgifter ska utföras”. Han riktar också kritik mot den stora löneklyfta som finns mellan de som utför kärnverksamheten och de som styr och administrerar över den.

De som utför enklare administration, som assistenter och kontorspersonal, har också minskat med 23 procent.

Foto: CC0

Långa väntetider för canceroperation

Plundringen av välfärden fortsätter

Ifjol köpte landets kommuner och landsting privat välfärd för den rekordstora summan 124 miljarder kronor – en ökning med tio procent eller elva miljarder kronor jämfört med året innan. Sedan år 2012 har kommunernas och landstingens köp av privat välfärd ökat med hela 55 procent.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

D

en så kallade välfärdsmarknaden har haft en explosiv utveckling sedan det nyliberala systemskiftet inleddes för dryga 20 år sedan. Idag står privata tjänster för nästan en femtedel av den samlade nettokostnaden för vård, skola och omsorg. Störst andel privata aktörer, i huvudsak vinstdrivande privata bolag, finns inom skolan.

Den privata expansionen inom alla välfärdssektorer fortsatte under förra året. Störst var ökningen inom flyktingmottagandet, där köpen av tjänster förra året ökade med 164 procent, från 4 till 11 miljarder kronor, enligt tidningen Dagens Samhälle i förra veckan. Det är också på flyktingar som vinsthungriga bolag och deras ägare tjänar mest.

Bert Karlssons bolag Jokarjo AB, Sveriges största privata bolag inom flyktingmottagandet, gjorde en rekordvinst 2016. Det handlar om en fördubbling jämfört med året innan. Sedan 2013 har Bert Karlsson tjänat mer än 200 miljoner kronor på flyktingkatastrofen – pengar som kommer från skat-

tebetalarna. På tre år har ägarna till Jokarjo AB – Bert Karlsson och hans barn – kammat hem 93 miljoner kronor i aktieutdelning.

Skojaren och socialdemokraten Jan Emanuel Johanssons företag Hoppetgruppen gjorde ifjol en vinst på motsvarande 85 915 kronor per dag, enligt Expressen. Det företaget tjänar pengar på framför allt ensamkommande.

Men det är inte endast inom flyktingmottagandet som de privata välfärdsbolagen kunnat inkassera ökade vinster. De tio största privata vård- och omsorgskoncernerna gjorde förra året en sammanlagd vinst på 4,3 miljarder kronor, 750 miljoner kronor mer än 2015. Ett av dessa tio bolag är det skandal­ omsusade Frösunda, som nu liksom tidigare Carema (idag Vardaga) är synonymt med vårdskandal och fruktansvärd personalpolitik.

I år tycks vinsterna fortsätta öka och med hjälp av skattebetalarnas pengar kan exempelvis de privata skoljättarna expandera i andra länder. De tre största friskolebolagen storsatsar utomlands.

”Academedia, Kunskapsskolan och Engelska skolan har alla satsat på utlandsexpansion med hjälp av svensk skolpeng — direkt eller indirekt. Den internationella verksamheten med förskolor i Norge och Tyskland utgör nästan en femtedel av Academedia. För tre år sedan köpte man den norska kedjan Espira, förra året det tyska företaget Joki och i våras Stepke, också det i Tyskland” (Lärarnas tidning den 27 september).

Sverige är ett av världens mest avreglerade länder och ensamt i världen med att tillåta vinstdrivande aktiebolag i grund- och gymnasieskola. Varje krona som plockas ut ur välfärden och försvinner ner i de privata bolagens fickor i form av aktieutdelningar, bonusar och andra förmåner till cheferna samt bolagsköp är stöld. ■

RS och Offensiv säger: • Välfärd utan vinst. Stoppa plundringen och vinstuttagen – inga halvmesyrer eller ihåliga vinsttak.

• Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. Återkommunalisera och återförstatliga privatiserad verksamhet.

• Upprustad välfärd – kollektivtrafik och järnväg i offentlig regi och demokratiskt styrd av anställda och brukare.

R

ädda vården På Skånes universitetssjukhus blir anta­ let operationssalar allt färre, vilket bland annat beror på bristen på operationssjuksköterskor. Nu finns bara sex operationssalar öppna, jämfört med elva år 2014. Vissa cancerpatienter kan därför få vänta i hela 10 veckor innan operation utförs. Det larmar Sveriges Radio (SR) om den 2 oktober.

– Dessvärre har vi fått ytterligare nedskärningar av opera­ tionssalar, särskilt på de stora, tunga operationsavdelningar­ na i både Malmö och Lund. Det påverkar våra väntetider till operationer, och det som bekymrar oss mest är operationerna av cancer, och kanske särskilt cancer i lever, bukspottkörtel och tjocktarmen, säger Jan Lillienau, tillförordnad verksam­ hetschef för kirurgi och gastroenterologi på Skånes universi­ tetssjukhus, till SR.

En av fem nior utan gymnasiebehörighet

S

kolan Av de elever som i våras gick ut nian saknade 17,5 procent, 18 663 elever, behörighet till gymnasiet.

De elever som är behöriga till gymnasiet har minskat med 0,6 procent jämfört med år 2016, och en fortsatt trend är att elever med utbildade föräldrar har en betydligt högre behörighetsgrad än elever som har föräldrar med kortare ut­ bildningar (17,5 procent högre). Det visar siffror från Skol­ verket som presenterades den 28 september.

– Det är under all kritik att utslagningen redan vid så tidig ålder får fortgå och till och med öka. Resultaten visar återigen behovet av att tydligt styra resurserna dit de bäst behövs. Om inte lärarna har möjlighet att sätta in stödet när det behövs kommer det aldrig gå att vända utvecklingen, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén till Skolvärlden den 28 september, och fortsätter: – Det är ett stort misslyckande att inte skolan bättre kan kompensera för elevernas bakgrund. De förslag till en mer likvärdig skola som Skolkommissionen har lagt, och som regeringen delvis ställt sig bakom, måste nu genomföras skyndsamt och i sin helhet. Lärarna måste ha rätt förutsätt­ ningar, annars lyckas vi aldrig bekämpa effekterna av det so­ ciala arvet.

Skolpeng investeras utomlands

F

riskolerånet De tre största riskkapitalbolagägda fri­ skolekoncernerna – Academedia, Kunskapskolan och Engelska skolan – har direkt eller indirekt använt vin­ sten de får via bland annat skolpengen, alltså skattepengar, för att investera i nya skolprojekt utomlands. Det avslöjar Lärar­ nas tidning den 27 september.

– Jag tycker att det är galet om de tar av svenska skolpeng­ ar. Min erfarenhet är att pengarna verkligen behövs här. Vill de starta skolor/företag utomlands måste det finansieras med andra medel, säger Lena Sandberg, rektor på Sunderbyskolan i Luleå, till Lärarnas tidning. ■

INRIKES

5 OKTOBER 2017 # 1 271

6

2015. Brå påpekar att det är svårt att fråga om och få reda på när det är brott från närstående som har skett i hemmet, då det är särskilt känsligt. Våldtäkt är dock ett sexualbrott som till 96 procent drabbar kvinnor (vuxna 16-79 år).

Foto: Peter Tandlund / Flickr CC

Sexualbrott tas inte på tillräckligt stort allvar och många förövare går fria trots bevis.

Sexualbrott nedprioriterat I sin senaste rapport larmar Brottsförebyggande rådet (Brå) om att antalet handlagda och uppklarade våldtäkter har sjunkit till en ännu lägre nivå än förra årets låga 12 procent (första halvåret 2016) – i år är det bara 8 procent som har klarats upp. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

P

olisen förklarar det med att fler våldtäkter anmälts, 4 004 i år jämfört med 3 047 förra året samma period (totalt under år 2016 anmäldes 6 720 våldtäkter).

Rikspolischefen Dan Eliasson sa till Sveriges Radio att polisen framöver kommer att bli bättre på att klara upp sexualbrott.

Andra poliser har vittnat om att man i sista stund har fått avbryta operationer där gärningsmännen är kända och bara ska gripas. All förundersökning kan vara klar, men får man ett larm prioriteras annat. Även i fall med mycket grova våldtäkter har det tagit upp till ett år eller mer att gripa förövarna.

Trots att det anmäls fler sexualbrott och att fler fall av sexuella övergrepp är att betrakta som våldtäkter finns det ett stort mörkertal. Antalet personuppklarade brott, att man binder en gärningsman till brottet, fortsätter att minska. 48 procent av anmälda brott direktavskrevs och 52 procent handlades och utreddes under det första halvåret 2017. Förtvivlade brottsoffer vittnar om att till och med när de gjort allting rätt, ringt polisen direkt, pekat ut gärnings-

man och det har funnits DNA som bevisning, har brottet avskrivits.

Varje år gör Brottsförebyggande rådet en enkätundersökning (NTU) där 20 000 svenskar får svara på frågor om brott. Vid förra årets undersökning svarade 12 000 personer. Ett avsnitt i undersökningen rör sexualbrott och de personer som svarar ja på frågan om de har utsatts för sexualbrott får ett antal följdfrågor som fångar upp grövre brott, som våldtäkt. En väldigt liten andel av dessa brott kommer till rättsväsendets kännedom. I snitt är det bara 10 procent som anmäls till polisen. År 2016 anmäldes 20 300 sexualbrott, varav 6 720 våldtäkter. Med Brå:s slutsats om att cirka 10 procent har anmälts till polisen skulle det innebära att fler än 200 000 sexualbrott skedde i Sverige år 2016. I NTU

2015 är det 1,7 procent som uppgav att de hade utsatts för sexualbrott, motsvarande omkring 129 000 personer. Det är dessutom en ökning – år 2014 var det 1 procent. Det som kännetecknar sexualbrott är att det är vanligt med upprepad utsatthet. År 2015 utsattes 35 procent mellan två och nio gånger, 10 procent hade utsatts vid tio eller fler händelser. Totalt är det 47 procent av de personer som har utsatts för sexualbrott som har upplevt två eller fler händelser. Antalet händelser beräknas till 482 000. Då räknas sexualbrott från blottning till våldtäkt, ett brett spektrum.

Det är betydligt fler kvinnor än män som har utsatts, 3 procent jämfört med 0,4 procent, och hos unga kvinnor (16-24 år) är det 9 procent som har utsatts för sexualbrott (2015 års siffror). Det är en kraftig ökning under åren 2012-

Den nya sexualbrottslagen genomfördes år 2005 och begreppet våldtäkt utvidgades. Före år 2005 räknades ett övergrepp inte som våldtäkt om offret själv hade druckit sig berusad eller tagit droger frivilligt – gärningsmannen måste ha tvingat i offret alkohol eller droger. Antalet anmälda våldtäkter har ökat sedan lagen ändrades och sedan den utvidgades igen år 2013 till att gälla även brott där offret har reagerat med passivitet, det vill säga inte kämpat emot på ett sådant sätt att det har lett till svåra fysiska skador.

Hos polisen finns nu ett förslag om att polispatruller som får ett larm om ett sexualbrott ska ha med sig inspelningsutrustning och ska då kunna filma ett första vittnesmål direkt på plats. Vanligtvis är den personal som har utbildning ledig på helger och nätter, vilket försvårar dokumentation av brottet. Enligt polisen är det också en fördel att få ett vittnesmål direkt, eftersom även om ett brottsoffer eventuellt pressas till att ta tillbaka sin anmälan kan polisen och åklagaren driva fallet. Man vill också kunna få journaler från sjukhusen direkt.

En liten undran är väl om hur filmerna kommer att hanteras. Det är ju mycket privat och känslig information som filmats i ett sårbart läge. Att den som utsatts borde ha någon från till exempel brottsofferjouren eller kvinnojourerna hos sig borde vara ett krav.

Polisen har en lång tradition av att komma med ursäkter om varför just dessa brott ständigt bortprioriteras, där det klassiska är brist på resurser.

Nu på senare tid har ursäkten varit att man måste rycka ut när det har skett våldsbrott. Men om vi har ett samhälle där det krävs ett mord för att en gärningsman ska bli åtalad medan kanske 200 000 sexualbrott får vänta, i våldtäktsfall där offret till 96 procent är en kvinna, vad säger det om 2017 års samhälle och rättsapparat? ■

Solidaritetsstrejk

T

– Och visa att de inte är ensamma, vi är också här, fortsätter Amal Jirde, som ler och knyter näven i luften.

Nya elever ansluter sig då och då till strejken. En del tar med sig lunchen eller läxorna för att kunna vara med så länge som möjligt. Solidariteten är stor bland eleverna – när de två timmarna har gått är det ingen som reser sig. Under de lite mer än två timmarna som strejken pågick deltog över hundra elever.

Nästa dag överlämnade några av eleverna banderollerna till de strejkande i Ung i Sverige på Norra Bantorget. ■ Natalia Medina

Solidaritet på Globala gymnasiet i Stockholm.

Foto: Natalia Medina

vå banderoller är uppsatta på de stora fönstrena. På den ena står det ”Amnesti nu!” och på den andra ”Globala stands with refugees”. På stengolvet ligger en filt och en matta, och runt om sitter folk i små grupper och pratar, läser och äter. Det är elever på Globala gymnasiet och aktiva i Studenter mot rasism som anordnar en sittstrejk i solidaritet med Ung i Sverige.

– Vi vill visa att vi inte tycker att det är rätt att utvisa folk till Afghanistan, säger Ella Ullsten bestämt.

– Vi är här för att visa att vi stödjer Ung i Sverige. Vi vill att utvisningarna stoppas, säger Maya Weedon.

5 OKTOBER 2017 # 1 271

7

Sittstrejken slut, kampen fortsätter

Kampen kommer att fortsätta.

Elias Vasquez.

”Vi har gjort mer än vad någon trodde var möjligt.” Med de orden avslutas Ung i Sveriges film som de gjort efter 58 dagars sittstrejk utomhus, som avslutades i måndags.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

–J

ag har aldrig sagt att vi slutar ikväll. Sittstrejken slutar, men strejker och vår kamp fortsätter, förklarade Fatemeh i en avslutningsceremoni med över 100 deltagare.

På grund av slagregn hölls mötet i ABF-huset.

– Ingen ska skickas till döden.

Därför har vi orkat. Kampen fortsätter därför att det finns ett hopp

om oss, sa Fatemeh, som också sa att hon var ledsen denna kväll.

– Flera som sitter är hemlösa.

Men vi är inte ensamma, vi är tusentals runt om i landet.

Mahmood betonade också att Ung i Sverige aldrig ger upp.

– Jag är glad över vad vi har gjort. Vi fyllde riksdagens läktare och de talade om oss. Hoppas

också att de gör något, inte bara pratar.

De båda tackade alla som har gett stöd och betonade att samarbete med andra fortsätter. Fatemeh sa att de har sagt nej till ett förslag om en hungerstrejk. Planen nu är en ny aktion varje vecka.

Elias Vasquez har varit med i sittstrejken sedan dag två.

– En kompis som är afghansk flykting var med, så jag gick dit. Det bästa är vänskapen, att alla hjälper varandra. Jag har 300 nya vänner på Facebook. Även på slutet, när vädret blev sämre, var vi minst 50 på dagarna och 30 på nätterna.

– Jättemånga har inte fått nå-

got beslut från Migrationsverket.

Några har fått ett första avslag och en del även avslag nummer tre.

Många av de som har organiserat sittstrejken har redan uppehållstillstånd och kämpar för alla andra.

– Jag tycker att många som gick förbi inte brydde sig. Ingen från LO kom ut när vi var på Norra Bantorget. Jag tycker inte om att sittstrejken är slut. Vi måste fortsätta och hålla ihop. ■

Ung i Sveriges sittstrejk har pågått sedan den 4 augusti i kamp mot den svenska regeringens inhumana flyktingpolitik, med krav på uppehållstillstånd åt de flyktingar som tvingats fly från krig, förtryck och terror.

Flera demonstrationer har ägt rum i såväl Stockholm som resten av landet i solidaritet med flyktingungdomarnas kamp.

Den 12 september genomfördes manifestationer på 20 orter.

De senaste veckorna har flera sittstrejker för asylrätten genomförts på skolor landet runt. ■

Släng ut Norlandia Care ur Boden och välfärden Bodens kommun har beslutat att Norlandia Care ska få starta upp ett nytt äldreboende när kommunen lägger ner ett av sina egna boenden. Företaget ligger inom en vinstdrivande koncern med säte i Norge som driver äldreboenden, förskolor och patienthotell. Flera gånger har Norlandia varit i blåsväder på grund av vanvård.

RAYMOND OHLSON

rs.lulea@socialisterna.org

G

amla som har fått ligga på golvet i sin egen avföring och demenssjuka som drogas istället för att få omvårdnad var några av de avslöjandena som tidningen Barometern gjorde i våras om Norlandias boenden i Kalmar. När den underbemannade personalen försökte anmäla missförhållanden till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) snickrade cheferna till anmälningarna och

en Lex Sarah-anmälan stannade på chefens bord.

I Norge har det även uppmärksammats ett fall där en brukare har negligerats såpass att denne fått fluglarver i ett sår; brukaren avled fem dagar efter att händelsen uppmärksammades. Företaget vägrade kommentera händelsen och skyllde ifrån sig ansvaret på lokala rutiner. Men det är tydligt att Norlandia skär ner bemanningen för att

maximera vinsterna, vilket medför enormt eftersatt vård och omsorg.

Vänsterpartiets gruppledare i Boden, Bosse Strömbäck, kritiserar beslutet med att kommunen borde sopa framför sin egen dörr istället för att sälja ut verksamheten. Med detta menar Strömbäck att arbetsmiljön för de anställda samt kvaliteten i verksamheten behöver ses över och åtgärdas i den kommunala verksamheten.

Skattefinansierad verksamhet som läggs ut på vinstdrivande företag plockar ut pengar istället för att satsa på återinvesteringar i företaget. Inom vård, skola och omsorg har detta lockat till sig rovgiriga gamar, däribland stora koncerner som allt som oftast hamnar i blåsväder på grund av missförhållanden. Norlandia är ett av dessa

företag som i Sverige gjorde 55,5 miljoner kronor i vinst under år 2016 – lönerna till styrelse och vd i Sverige var 1,2 miljoner kronor.

Det krävs ett totalt stopp för

vinster i välfärden – inga skattepengar i fickorna på redan rika.

Värdig vård och omsorg samt dräglig arbetsmiljö och belastning för personal är självklara krav. ■

Studiehelg: Ryska revolutionen i Råneå

P

å Rättvisepartiet Socialisternas studiehelg i vacker miljö norr om Råneå den 30 september slets deltagarna mellan nutid och dåtid. Med spänning och entusiasm följde närmare 20 vuxna och barn rapporterna om den massiva och till slut segrande antirasistiska demonstrationen i Göteborg. Samtidigt diskuterade vi det planerade ämnet för helgen: hundraårsjubiléet av den ryska revolutionen och de lärdomar

den ger för att förstå och ingripa i dagens politiska rörelser.

Det blev viktiga diskussioner om hur kamprörelser föder nya demokratiska strukturer för att styra, om varför revolutionen kunder förrådas av en växande byråkrati och om hur de revolutionära processer som fanns då även dyker upp idag i massrörelser och revolutioner. I slutändan var det en toppenhelg för både politik och för att lära känna varandra. ■ RS Luleå

Foto: Natalia Medina

Fatemeh Kh avari.

ANALYS

5 OKTOBER 2017 # 1 271

Inför oktober: Masst 8

100 år efter den ryska revolutionen är borgerlighetens taktik att förtiga det mest lysande beviset på att arbetare och förtryckta kan ta makten och ta sin framtid i sina egna händer. När revolutionen inte förtigs är en vanlig lögn att oktoberrevolutionen 1917 var en ”statskupp från Lenin”.

Men om en studerar historien, och framför allt tiden innan oktoberrevolutionen, går det inte att förneka det masstöd som växte fram för det parti Lenin var en av ledarna för – bolsjevikerna.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

R

yssland september 1917: General Kornilovs försök till statskupp och krossande av revolutionsprocessen hade slagits ned av revolutionens nya maktorgan: arbetar- och soldatråden – sovjeterna. Trots att bolsjevikerna fortfarande var i minoritet i sovjetledningen (sovjeternas centrala exekutivkommitté) var det deras medlemmar som ofta tog initiativet att försvara revolutionen, vilket stärkte deras auktoritet.

Framför allt drog allt fler samma slutsats som bolsjevikerna – arbetare, soldater och bönder måste själva ta makten. I den detaljerade Bolsjevikerna kommer till makten av Alexander Rabinowitch (finns på marxistarkiv.se) ges några talande exempel: Efter att ha diskuterat ”det nuvarande läget” förkunnade arbetare från maskinverkstaden i Petrograds rörfabrik: ”Med hänsyn till den framväxande borgerliga kontrarevolutionära rörelsen, liksom de tidigare tsaristiska opritjnikis [polisskurkarnas] angrepp på det ryska proletariatets frihet och alla demokratiska landvinningar, måste all makt överföras till arbetar-, soldat- och bondedeputerades sovjet.”

Samma dag godkände 8 000 arbetare på Metallistfabriken en misstroendeförklaring mot ”ministersocialisterna”, troligen för deras iver att samarbeta med borgarklassen. Arbetarna krävde att det omedelbart skulle bildas en ”kraftfull revolutionär regering”.

Den 29 september kom ett ilsket möte med flera

tusen arbetare på den kolossala Putilovfabriken överens om att ”den framtida regeringen enbart får bestå av representanter från de revolutionära klasserna”, och tillade att ”alla förhandlingar om att bilda en koalitionsregering vid en tidpunkt då borgarklassen och dess företrädare Kornilov för krig mot folket kommer att betraktas som förräderi mot frihetsidealen.”

Samtidigt hävdade anställda på skeppsvarvet Novo-Admiraltejskij, efter att ha övervägt den politiska situationen, envist att ”statsmakten inte en enda minut till får bli kvar i den kontrarevolutionära borgarklassens händer. Den måste läggas i arbetarnas, soldaterna och fattigböndernas händer och vara ansvarig inför arbetar-, soldat- och bondedeputerades sovjeter.”

Samtidigt föll förtroendet för den provisoriska regeringen som en sten. Regeringen hade ombildats tre gånger sedan februarirevolutionen som störtade tsaren. Ändå hade den inte kommit någonstans med revolutionens uppgifter: att avsluta kriget, genomföra en jord­ reform, ge självbestämmande till förtryckta folk eller ordna val till en konstituerande församling.

I grunden handlade det om en omöjlig uppgift. Regeringen var en koalition mellan revolutionens massor (arbetare, fattiga bönder och soldater) organiserade i sovjeterna och borgerligheten. Borgerligheten var beroende av kapitalisterna i väst och ville därför inte avsluta kriget.

De var själva jordägare eller bankirer som hade lånat ut

017

ionen volut ka re diktatur s y r n den rens rsta seda e tsa för fö örtad sekel t s lt , o e t h ig s pp s t t e t e e t t t t res n sa h et gå tione attiga s oc att d och f er. Revolu ngen erar e k ver. r r ö a a t n lika k ku b e m e c o b t r m 7 fi ld k A r o 1 o r s ä i n. a å r så År 20 kta v ärlde kten rtryc samm ch kvinno ade v h tog ma till fö rige o e p skak e c v p r o S o a t nde, i ruari arbe gav h n hä lter i feb klige t och och revo er till r t e e f i v ig g r r sk om efte värld rkravaller vad s rra – e att da innas. ta om hur t t ä Hung k r a e v m ra att b med alets förkla e där nder året kapit samt kund a u t d t r n ä e a r miljarder röst omm tspropag ade siv k urart he e r s a n n Offen r till jord ­ägarna ge nd se ra hö yssla R . r s besva u n t och vägrade därför e dikta ution stisk revol i n i l a jordreform och natiost till en

1

-2 917

nellt självbestämmande. Och som den lilla minoritet de var var de livrädda över att låta folket styra.

Premiärminister Kerenskij av-

Bolsjevikerna fick ett större och större stöd ju närmre oktober kom under år 1917. I mitten syns Lenin och Trotskij.

slöjades i samband med Kornilovs kupp med att själv konspirera mot massorna. Han hade planen att använda Kornilov för att slå mot de allt mer upproriska och radikaliserade massorna och utse sig själv till ledare för ett ”direktorat” med diktatoriska befogenheter – det var först när han insåg att Kornilov tänkte behålla makten själv som han ”beordrade” sovjeterna att försvara revolutionen.

Under den tid kompromissmakarna styrde sovjeterna och vägrade ta några steg mot att ta makten hade förtroendet för sovjeterna naggats i kanten och i många fall passiviserat dem. Det gick så långt att bolsjevikerna under hetsen mot dem i juli (läs artikel om julidagarna) från kapitalister och sovjetledare slutade föra fram parollen ”All makt åt sovjeterna” – eftersom de tvivlade på att sovjeterna åter kunde bli ett organ för arbetarmakt. För arbetarna hade det också blivit uppenbart att man inte kan ge makten till någon som inte vill ha den.

Men kampen mot Kornilovs kupp revitaliserade sovjeterna och pressade mensjeviker och socialrevolutionärer vänsterut. För en tid trodde till exempel Lenin att det skulle vara möjligt att få med sig

mensjeviker och socialrevolutionärer på att bilda en regering som bara var baserad på sovjeternas partier.

När sovjeternas exekutivkommitté, där mensjeviker och socialrevolutionärer fortfarande var i majoritet, efter kuppen fortsatte att ge stöd till en regering ledd av Kerenskij och med kapitalistiska ministrar, insåg allt fler arbetare, soldater och bönder att de bolsjevikerna kallade kompromissmakarna aldrig skulle vara beredda att ta revolutionen vidare. Samtidigt fördjupades krisen i samhället och i varje fråga ställdes allt tydligare frågan om makten.

I allt fler av de 600 sovjeter som representerade 23 miljoner människor vann bolsjevikerna majoritet, allt från Helsingfors i väster till Tasjkent i söder och Sibirien i öster. Den 1 september röstade den kanske starkaste Petrogradsovjeten för en arbetar- och bonderegering och stödde för första gången en bolsjevikresolution i en viktig fråga. Vilken total omsvängning som skett visades av att bara 100 delegater i Petrograd­ sovjeten i maj stödde bolsjevikernas resolution mot en koalitionsregering medan 2 000 röstade för kompromissmakarna.

Den 9 september avgick kompromissmakarna från Petrogradsovjetens presidium, som från och med då dominerades av bolsjevikerna. Även i de fall det ägde rum val till de ”gamla institutionerna” gick bolsjevikerna framåt. I valen till distriktsdumorna i Moskva vann bolsjevikerna 52 procent av rösterna.

Till skillnad från i juli, då Petrograds arbetare inte lyssnade på bolsjevikernas varningar om att det ännu inte var läge för ett uppror, hade de nu ett större förtroende för partiet, även då det av taktiska skäl uppmanade till lugn. Faktum var att det under september/oktober 1917 var färre strejker i fabriker som dominerades av bolsjeviker än i andra fabriker – istället rådde en beslutsamhet om att uppgiften nu var större än så.

Bolsjevikernas framgång skedde trots stor brist på resurser och agitatorer – i slutet av augusti trycktes partiets huvudorgan i bara 50 000 exemplar. ”Förklaringen är mycket enkel”, skrev Trotskij; ”De paroller som svarar mot en klass och en epoks angelägna krav skapar sig tusentals kanaler [...] bolsjeviktidningarna lästes högt, lästes sönder och samman”.

Vid fronten var kriget en kata-

5 OKTOBER 2017 # 1 271

töd för bolsjevikerna 9

Protesterna växte i Ryssland då februarirevolutionens krav på fred, bröd, jordreformer med mera aldrig uppfylldes.

strof. Soldaterna saknade både ut­ rustning och mat. Dessutom hade de tappat allt förtroende för sina officerare, som hade konspirerat med Kornilov mot revolutionen.

Bolsjevikerna, som varit svagt or­ ganiserade vid fronten, fick snabbt ett ökat stöd med sina krav på en sovjetregering som startar omedel­ bara fredsförhandlingar.

Efter Kornilovs misslyckade kupp hade stadens borgare intagit en nästan defaitistisk ståndpunkt – de lät fabriker och företag gå om­ kull i hopp om att en ekonomisk katastrof skulle stoppa den revolu­ tionära jäsningen. Resultatet blev det motsatta – arbetarna såg sov­ jetmakt som det enda alternativet för att få igång ekonomin och i en del fall tog sovjeterna över driften av företagen.

I alla arbetarnas organisationer: i fackföreningarna, fabrikskom­ mittéerna, i kulturföreningar med mera, ledde varje individuellt pro­ blem som de kämpade med till en och samma fråga: ”Vem har och vem ska ha makten?”

Den största förändringen skedde kanske på landsbygden. Under ti­ den efter februari visade småbön­ der och lantbruksarbetare tålamod

med att låta den nya regeringen införa en jordreform som skulle ge bönderna egen jord, istället för att arbeta åt eller betala ockerarrende till en godsägare. Det var också med kravet på jordreform som so­ cialrevolutionärerna fick sitt stora stöd på landsbygden.

Otåligheten växte dock när inget hände. Istället blev krisen värre när böndernas produkter tvångsköptes till fronten, utan möjlighet till kom­ pensation i form av att till exempel kunna köpa jordbruksutrustning från städernas fabriker. Bönderna började ta saken i egna händer: de la beslag på godsägarnas skördar, hin­ drade plöjning och bestämde själva sina arrenden. När reaktionen var på frammarsch efter julidagarna bemöttes dock böndernas kamp av allt mer av förtryck från regeringen.

Den regering där socialrevolutionä­ rerna ingick beordrade ”snabba och bestämda åtgärder” mot landkon­ fiskeringar och avslöjade sig som försvarare av godsägarna.

Hösten 1917 var 482 av 624 grev­ skap indragna i bondekamp. Bland annat delade bönder upp utrikes­ ministern Teresjtjenkos åkrar mel­ lan sig. I Ryska revolutionens his­ toria skriver Leo Trotskij:

”En natt kring den 8 septem­ ber gick bönderna i byn Sytjevka i Tombovprovinsen från dörr till dörr, beväpnade med klubbor och högafflar och kallade ut alla, små som stora, för att plundra gods­ ägaren Romanov. På ett bymöte föreslog en grupp att man skulle ta godset på ett ordnat sätt, dela upp egendomen bland befolkningen och behålla byggnaden för kultu­ rella ändamål. De fattiga krävde att man skulle bränna godset och inte lämna sten på sten. De fattiga var i majoritet. Den natten sval­ de en ocean av eld hela områdets gods. [...] Bakom dessa destruktiva handlingar stod den sekelgamla, tusenåriga strategin för alla bon­ dekrig: att jämna fiendens befästa positioner med marken.” Även om socialrevolutionärer­ na fortsatte att vara det största par­ tiet på landsbygden gav de stöd till bolsjevikerna som sa att ”sovjeter­ na måste ta makten, ge er jorden, avsluta kriget, upprätta arbetar­ kontroll över produktionen och reglera prisförhållandena mellan industriella och agrara produkter”.

Trotskij förklarade förändringen: ”För att bonden skulle kunna röja och inhägna sin jord måste arbeta­ ren stå i ledningen för staten: det är

den enklaste formeln för oktober­ revolutionen.”

Efter Kornilovs kuppförsök ombil­ dade Kerenskij regeringen en fjär­ de gång sedan februari, återigen i koalition med kapitalisterna. För att ge regeringen någon slags de­ mokratisk legitimitet, bemöta kra­ vet på ”all makt åt sovjeterna” och ytterligare förskjuta frågan om val till en konstituerande församling, sammankallades en ”demokratisk konferens”, som regeringen dock inte var ansvarig inför. Regeringen fördelade platserna efter eget be­ hag och såg till att högern fick en oproportionerligt stor andel.

Trots det lyckades regeringen inte få konferensens stöd för sin koalitionsregering, men inte heller fanns en majoritet emot. Keren­ skijs lösning på problemet blev att fylla ut konferensen med ännu fler borgerliga, kalla det ett ”förparla­ ment” och sedan rösta igenom stöd för regeringen.

Men trots regeringens manövrar var det för sent att ändra händelser­ nas utveckling. När bolsjevikerna i oktober meddelade att de lämnade sina platser i förparlamentet tomma, lämnade de en församling som sak­ nade all auktoritet och legitimitet.

I den situation av dubbelmakt som hade rått ända sedan februari, med sovjeterna som representant för den nya makten och den provis­ oriska regeringen som represen­ tant för kapitalister och godsägare, hade pendeln slutgiltigt slagit över till sovjeternas sida.

Trotskij skrev: ”Nej, sovjeter­ nas regering var inte en chimär, en godtycklig konstruktion eller ett påhitt av partiteoretiker. Den väx­ te oemotståndligt fram underifrån ur industrins sönderfall, ägarnas oförmåga och massornas behov.

Sovjeterna hade i verkligheten bli­ vit en regering. För arbetarna, sol­ daterna och bönderna fanns ingen annan väg. Det fanns ingen tid kvar för att argumentera och spe­ kulera om en sovjetregering: den måste förverkligas.”

Detta var långt ifrån en åsikt som bara närdes av revolutionärer, hela samhället genomsyrades av denna insikt.

Det borgerliga kadetpartiets ledare Miljukov skrev om bolsjevi­ kernas tillbakadragande från för­ parlamentet: ”De talade och handlade som människor vilka kände en makt bakom sig och visste att morgon­ dagen tillhörde dem”. ■

INTERNATIONELLT

5 OKTOBER 2017 # 1 271

10

En fruktansvärd statlig repression mötte katalanerna när de skulle folkomrösta om självständighet den 1 oktober.

Katalonien i revolt mot Spaniens högerregering Uttalande från Izquierda Revolucionaria [1 oktober 2017] Tusentals poliser och civilgardister utövade brutal repression i Katalonien för att försöka blockera rätten att rösta i folkomröstningen den 1 oktober. Statens styrkor krossade glasdörrar på skolor som användes som vallokaler och stal valurnor. Kravallpoliser skickades av Partido Popular (PP)-regeringen och staten för att ockupera Katalonien, men möttes av ett stort exemplariskt motstånd från folket.

IZQUIERDA REVOLUCIONARIA

CWI Spanien/Katalonien

T

rots en flera dagars skrämselkampanj för att försöka avskräcka dem som ville rösta (arresteringar, massiva böter och nedstängda hemsidor) var massans överväldigande svar en exemplarisk uppvisning av kamp.

Detta är vägen framåt. Mobiliseringen måste fortsätta med en generalstrejk i Katalonien den 3 oktober, och under de följande dagarna med massiva mobiliseringar av den kämpande vänstern och fackföreningarna i den spanska staten. Nu är det dags att kasta ut PP-regeringen.

Francoregimens kännetecken har återvänt med full kraft i skepnaden

av den spanska premiärministern Rajoy och hans regering av tjuvar, reaktionärer och spanska chauvinister. Diktaturens arvtagare har försökt ge Katalonien en läxa, men vad de kommer att skörda är ett fullständigt misslyckande. Ilska, raseri och upprördhet hos miljontals ungdomar och arbetare kommer att växa till en mur mot vilken den francistiska högern och dess repressiva stat kommer att krascha.

Det är uppenbart att antalet skadade som en följd av polisvåldet kommer att öka, liksom responsen på gatorna. De politiska lärdomarna av det som händer just nu är mycket viktiga och kommer att inpräntas i miljoner medborgares medveten-

het, både i Katalonien och resten av staten och internationellt.

PP-regeringens motivering, att de bara tillämpar lagen, kan inte dölja det faktum att lagen är orättvis, odemokratisk och går direkt emot de ambitioner som miljontals katalaner har och som regeringen försöker kväsa. Dessa handlingar gör PSOE-ledningens [socialdemokraterna] kapitulation ännu mer skamlig, att de föredrar en allians med Francos arvingar istället för att erkänna Kataloniens rätt att besluta.

Det som faktiskt har ifrågasatts tack vare mobiliseringen av miljontals ungdomar, arbetare och medborgare i Katalonien är den kapitalistiska regimens auktoritära och oligarkiska karaktär, som antogs år 1978 [efter Francoregimens fall].

För att avbryta en revolutionär situation – där arbetarklassen och ungdomarna i alla statens territorier hade diktaturen och den spanska kapitalismen på fallrepet – enades den spanska borgarklassen och de reformistiska ledarna i vänsterorganisationerna (PCE [kommunistpartiet] och PSOE) om en

reformering av diktaturen i utbyte mot att juridiskt erkänna de demokratiska friheter som redan hade erövrats på gatorna genom massornas mobilisering.

På detta sätt förhindrades den socialistiska omvandlingen av samhället och bourgeoisin upprätthöll kontrollen av situationen genom en monarkistisk och parlamentarisk regim som behöll enorma auktoritära aspekter.

1978 års konstitution innehöll många saker: en lag som tillåter straffrihet för francismens brott, statsapparaten rensades aldrig; domare, polis och militär förblev i händerna på samma reaktionärer. Självklart garanterades en ”fri marknadsekonomi” och kapitalisternas oinskränkta makt, och rätten till självbestämmande förvägrades Katalonien, Baskien och Galicien, inskrivet i konstitutionen med francodiktaturens språk: ”Spanien, stort och fritt”.

Massrörelsen i Katalonien till förmån för nationella demokratiska rättigheter har fokuserat debatten på en viktig punkt. Förnekandet av att Katalonien är en nation har upp-

repats av den centralistiska borgarklassen och högern, och upprätthållits genom repression eller helt enkelt militär erövring. Detta har kombinerats med utbredd frustration mot den kapitalistiska krisens fruktansvärda konsekvenser. Massarbetslöshet, vräkningar, otrygga jobb och låga löner, och bristen på en framtid för unga. Kampen mot nationellt förtryck och klassförtryck har sammanflätats, som i andra tider i Spanien (1909, 1931, 1934, 1936, 1977...) vilket genererar en revolutionär potential som har utmanat formerna för den spanska kapitalistiska regimens politiska dominans.

Arbetarklassen och ungdomar i hela staten måste förstå att det katalanska folkets sak är vår. ”Ett folk som förtrycker ett annat kan aldrig vara fritt”, sa Karl Marx.

Därför har arbetarrörelsen genom hela sin historia alltid haft kampen för nationell befrielse inskriven på sin fana, för självbestämmande för förtryckta nationer, som en del av kampen för samhällets socialistiska omvandling. I Katalonien kämpar vi idag för de demokratiska friheter som det kostade så mycket

5 OKTOBER 2017 # 1 271

11

att vinna på 1970-talet. Om regeringen idag agerar mot Katalonien, vad händer imorgon?

Svaret är inte svårt att räkna ut.

Imorgon kommer de att intensifiera förtrycket mot alla som reser sig mot orättvisor och ifrågasätter deras förtryck och deras styre. De kommer att godkänna nya censurlagar, mer exceptionella repressiva åtgärder, utökad straffrihet för francister etc.

Ungdomarna visar enastående tapperhet och engagemang i den här striden: de gjorde det i den massiva studentmobiliseringen den 28 september och gör det idag på gatorna, där de träffas av kravallpolisens slag. Sindicat d’Estudiantes [studentfack] har kallat till en studentgeneralstrejk den 3 oktober och till solidaritetsmobilisering av studenter och unga i resten av staten.

Katalonien har modigt utmanat PP och dess regim. Det är därför som vi måste utnyttja denna öppning för att säkra Rajoys omedelbara avgång och besegra denna repressiva attack. Det är bara möjligt med den organiserade arbetarklassens inträde i kampen, att förlama produktionen och fylla gatorna med unga och medborgare som redan är mobiliserade i massor.

Ledningarna för CCOO och UGT [fackliga centralorganisationer] är beklagligt tysta.

Kommer ni att fortsätta med denna attityd efter ett brutalt förtryck som påminner om vad som upplevdes under Francos eller Pinochets diktaturer? Har de glömt den klassiska versen: ”Först tog de kommunisterna, och jag protesterade inte för jag var inte kommunist. Sedan tog de socialisterna och fackföreningsmedlemmarna, och jag protesterade inte eftersom jag var varkendera. Då tog de judarna, och jag protesterade inte för jag var inte jude. Sedan kom de efter mig, och då fanns det ingen som kunde protestera”?

CCOO och UGT bör omedelbart korrigera sin linje och utlysa en generalstrejk i Katalonien den 3 oktober och mobilisera arbetarna i övriga Spanien. Om de inte gör det kommer de att komprometteras ännu en gång och befinna sig bredvid dem som idag trampar på de grundläggande demokratiska rättigheterna.

Från Izquierda Revolucionaria uppmanar vi alla formationer till vänster att kämpa. I Katalonien uppmanar vi Comú, ERC

Vi står inför en ökning i klass­ kampen. Från Izquierda Revolucionaria vill vi än en gång uttrycka vårt engagemang för det katalanska folkets kamp för sina nationella demokratiska rättigheter och vi uppmanar till massivt deltagande i omröstningarna den 1 oktober och att rösta för den katalanska republiken som ett sätt att slå mot den kapitalistiska regimen och den centralistiska staten. Detta kommer att uppmuntra klasskampen för en katalansk socialistisk republik, mot åtstramningar och nedskärningar, som ett steg framåt mot PP:s nederlag och det katalanska nationalistiska högerpartiets PDeCAT:s avgång.

Det är hög tid att erbjuda ett verkligt arbetaralternativ som är både internationalistiskt och revolutionärt, inte underordnat Kataloniens nationalistiska borgarklass, eller PDeCAT eller Puigdemont [Carles Puigdemont, president för generalitatet, den institution som styr Katalonien]. Vi kan inte glömma att trots att de nu drabbas av PP:s reaktionära angrepp har dessa politiska ledare tillämpat brutala sociala nedskärningar som har orsakat enorma lidanden samtidigt som de har försvarat sina egna privilegier och mycket konkreta klassintressen som Kataloniens ekonomiska elit.

Izquierda Revolucionaria är aktivt för att bygga ett konsekvent vänsteralternativ för arbetarnas och ungdomarnas enhet med sina klassbröder i den spanska staten i en gemensam kamp för socia-

”Ett folk som förtrycker ett annat kan aldrig vara fritt”, sa Karl Marx. Därför har arbetarrörelsen genom hela sin historia alltid kampen för nationell befrielse inskriven på sin fana, som en del av kampen för en socialistisk samhällsomvandling.

[Katalanska republikanska vänstern], CUP [Folkliga enhetskandidater], arbetarorganisationer och sociala rörelser att skapa en bred front mot repressionen och organisera generalstrejken den 3 oktober samt att utvidga mobiliseringen under de närmaste dagarna för att erövra rätten att besluta, för att framtvinga återkallandet av de repressiva krafterna i Katalonien och fälla regeringen.

lismen. Att avsluta det nationella förtrycket i Katalonien, Euskal Herria och Galizien kan i denna epok av imperialistiskt förfall bara uppnås om kampen är knuten till att störta kapitalismen, för den socialistiska omvandlingen av samhället med inrättandet av en federal socialistisk republik, baserat på den frivilliga fria föreningen av folk och nationer som utgör den spanska staten. ■

Generalstrejken den 3 oktober blev framgångsrik och måste byggas vidare på.

För vänsterenhet och ett socialistiskt Katalonien När Offensiv går i tryck, tisdagen den 3 oktober, står Katalonien stilla. Generalstrejken är total. Trycket ökar på den spanska högerregeringen som använder diktatoriska våldsmetoder mot de katalanska massornas demokratiska rätt att själva bestämma sin framtid.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

D

et brutala polisvåldet mot söndagens folkomröstning har på ett chockerande sätt avslöjat hur långt kapitalismen och PP-regeringen är beredd att gå för att försvara sin stat.

Minst 893 personer fick uppsöka vård efter söndagens polisvåld. ”Inget extraordinärt våld” och ”det är falska bilder”, sa Spaniens utrikesminister Alfonso Dastis när han konfronterades med bildbevis på hur polisen tar tag i håret på röstande vid vallokalerna och sedan sparkar på dem samt skjuter gummikulor mot folkmassorna för att skingra dem, vilket är ett lagbrott sedan ett par år tillbaka i Katalonien.

Det brutala våldet och de diktatoriska medel som regeringen använder sig av varslar om att man också är beredd att använda sig av artikel 155 i grundlagen och ta över styret av Katalonien – frånta Katalonien dess begränsade autonomi och upplösa parlamentet.

Högerpartiet Ciudadanos ledare Albert Rivera, som stödjer regeringen, hävdade hotfullt i måndags att ”det finns inget annat alternativ än artikel 155”.

I likhet med den spanska regeringen anser EU att katalanerna har sig själva att skylla och att ”lagar är till för att följas” (EU-kommissionens president Jean-Claude Juncker den 29 september).

Efter att inte ha sagt ett ord om polisvåldet i söndags uttalade EU-kommissionens chefstalesperson Margaritis Schinas i måndags att: ”Enligt den spanska grundlagen var omröstningen inte laglig”, och tillade att Bryssel litar på ”premiärminister Mariano Rajoys ledarskap i denna svåra process”. ”Trots upprepade frågor ville chefstalesman Margaritis Schinas inte gå in på huruvida EU-kommissionen fördömer det våld som polisen använde i Katalonien under folkomröstningsdagen” (svenska.yle.fi den 2 oktober).

Men ändå vänder sig Kataloniens borgerliga regionpresident Carles Puigdemont till EU och hoppas att EU-regeringarna ska

kunna bidra till en förhandlingslösning. Men att sätta sitt hopp till EU och EU-regeringarna är dömt att spela den spanska regeringen i händerna och kan leda in i en total återvändsgränd.

Ledningen för Spaniens två stora fackliga centralorganisationer UGT och CCOO gav inte sitt stöd till generalstrejken i Katalonien den 3 oktober. Facktopparnas oförlåtliga svek bottnar i rädslan för att generalstrejken ska bli ett avstamp för en politisk masskamp mot Rajoys högerregering och den kapitalistiska staten.

Men sveket stoppade inte generalstrejken från att bli en framgång som det nu gäller att bygga vidare på.

Huvudansvaret för att driva kampen vilar på vänstern och arbetarorganisationerna som behöver agera självständigt och inte underordna sig de katalanska borgarna.

Alla förutsättningar finns för att bilda en vänsterfront som förenas bakom en revolutionär, internationalistisk och socialistisk politik och gemensamt mobiliserar till kamp för en vänsterregering och ett socialistiskt Katalonien. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

5 OKTOBER 2017 # 1 271

12

Repressionen trappas upp i Hongkong, men det gör även motståndet.

Global kampanj mot repressionen i Hongkong Demokratiska rättigheter attackeras på ett oemotsvarat sätt av Hongkongs Pekingvänliga regering. Under de senaste månaderna har unga aktivister fängslats och ledamöter har avsatts från Hongkongs delvis valbara parlament (Legco).

DIKANG

Socialist Action (CWI i Hongkong)

I

augusti demonstrerade tiotusentals mot repressionen, men det regeringsvänliga lägret har fortsatt att trappa upp sina attacker på demokratin och det demokratiska lägret. Anhängarna till självständighet utgör en särskild måltavla.

I takt med att den kinesiska diktaturens repression trappas upp och de följdverkningar som det får i Hongkong har stödet för självständighet ökat efter paraplyrevolutionen 2014, inte minst bland de unga.

Majoriteten av Hongkongs demokrativänliga partier är emot självständighet, medan en del mindre och radikalare partier är lite svävande och listar självständighet som ”en av möjligheterna”, utan att föra fram en sammanhängande strategi för att förverkliga den.

Vid starten av den nya terminen sågs banderoller för självständighet på Chinese University i Hongkong, vilket rönte omfattande publicitet och kontroverser. Liknande banderoller började sedan dyka upp på andra universitet. Universitetets ledning svarade, eggade av det Pekinglojala lägret, med att inta en hård hållning mot banderollerna och sa att de ansvariga skulle straffas.

Det regeringsvänliga lägret an-

vänder banderollfrågan som en ursäkt för nya åtgärder som begränsar möjligheten att bedriva politisk aktivitet på universitet och campus. Grundläggande demokratiska rättigheter står på spel, inte bara för studenterna.

Socialist Action (CWI i Hongkong) står fast vid försvaret av de demokratiska rättigheterna och yttrandefrihet för studenter och alla andra grupper. Liksom situationen i Katalonien säger vi att det inte är ett brott att diskutera självständighet, det är en demokratisk rättighet. Det behövs kamp och organisering; studenterna bör svara med en dags strejk som i Katalonien för att försvara de demokratiska rättigheterna.

Att använda anhängare till självständighet, exempelvis de så kal�lade lokalisterna i Hongkong, som en fågelskrämma för att rättfärdiga repressionen är en favorittaktik i den kinesiska regimens arsenal.

De två första som stoppades från att ta plats i Hongkongs parlament var två ”lokalister” som representerade ”Youngspiration”, en liten högerinriktad rasistisk grupp. Dessa två visade sig vara exceptionellt illa förberedda på att erbjuda någon som helst motståndskampanj.

Att detta inte mötte någon reaktion från allmänheten tog etablissemanget som intäkt för nya attacker, särskilt mot pandemokraternas radikala flygel. Ytterligare fyra ledamöter, inklusive Leung Kwok-hung (”Long Hair”) från League of Social Democrats (LSD, Socialdemokratiska Förbundet) avsattes.

Den 17 september anordnade de regeringsvänliga ”blå band”-anhängarna, som även innefattar kriminella gäng, ett stormöte. Det är ur denna grupp som den kinesiska regimen och Hongkongregeringen hämtar sina styrkor för att trakassera och skrämma demokratirörelsen. Detta är konturerna av vad som skulle kunna bli en en kvasifascistisk kraft, draperad i den kinesiska nationalismens flagga.

På stormötet sa politikern Junius Ho Kwan-yiu och andra regeringsvänliga att självständighetsaktivister ska ”dödas”. Hongkongregeringens justitieminister hävdade att Hos offentliga yttranden inte utgjorde någon anstiftan till våld.

Men de som protesterar fredligt för demokrati fängslas för påstådd anstiftan till våldsamt beteende.

Ho bedriver också en politisk vendetta mot den liberala professorn Benny Tai Yiu-ting, en prominent figur i ”Occupy Central”-kampanjen 2013-14.

Samtidigt med denna hetskampanj ställdes Benny Tai inför rätta den 19 september, åtalad för förbindelser med 2014 års paraplyrörelse.

Dagen efter stod Tai och åtta andra paraplyrörelseaktivister inför rätta och då var åtalspunkterna ännu fler. Tai och hans åtta medåtalade

kan komma att få fängelsestraff – vilket är en praktik som har blivit det ”nya normala” i Hongkongs politiska rättegångar.

I augusti dömdes sexton unga aktivister till uppemot 13 månaders fängelse. Många fler politiska skenrättegångar väntar för att halshugga demokratikampen och särskilt dess mest radikala del som LSD och studentledda ”Demosisto”.

Hongkong är en borgerlig ”halvdemokrati” där rättigheter som en relativt fri press, delvis öppna val, rätten att samlas och yttrandefrihet har vunnits genom åtskilliga årtionden av masskamp.

Det senaste parlamentsvalet i september 2016 resulterade i ett stärkande av oppositionspartierna och -grupperna, trots att regeringen har en inbyggd majoritet i Legco. Detta blev startsignalen för en samordnad offensiv – en politisk kontrarevolution – av regeringen. Även de pandemokratiska ledarna säger nu att Hongkong har blivit ”en auktoritär stat”.

Peking känner sig uppenbarligen hotad av att massdemokratikampen i Hongkong skulle kunna sprida sig till fastlands-Kina. Den styrande ”kommunistiska” enpartistaten som utåt försöker utstråla absolut makt och ekonomisk styrka står inför en samling av potentiellt förödande utmaningar: skuldkris, galopperande social ojämlikhet, tilltagande globala spänningar och risken för massoroligheter.

Diktaturen i Kina befarar att Hongkongs envisa försvar av demokratiska rättigheter, som på ett briljant sätt visades den 20 augusti i

år då uppemot 140 000 människor trängde ihop sig på gatorna på grund av fängslandet av de unga aktivisterna, kan utlösa en allkinesisk politisk sammandrabbning.

Socialister fördömer förföljandet av pandemokratiska politiker och aktivister som Benny Tai Yiu-ting.

Socialist Action har tagit initiativ till otaliga protester mot repressionen i Hongkong och vi samordnar en internationell solidaritetskampanj med och för demokratikampen. En internationell protestdag planeras torsdagen den 12 oktober, på årsdagen av avsättandet av oppositionella ledamöter.

Vi påpekar samtidigt att de liberala prokapitalistiska demokraterna gång på gång har bromsat masskampen, delvis därför att de är rädda för att de kommer att tappa kontrollen till mer ”radikala” krafter och delvis på grund av den felaktiga uppfattningen att ”återhållsamhet” kan säkra demokratiska eftergifter och ett avtal med den kinesiska diktaturen. Men verkligheten är den motsatta. Dagens oemotsvarade attacker visar att det enda möjliga ”avtalet” med diktaturen kommer att vara ovanpå Hongkongs demokratiska rättigheters benknotor.

Endast beslutsam masskamp kan besegra repressionen. Kampen behöver en strategi för hur det diktatoriska styret ska bytas ut – i Kina och i Hongkong – till ett fullt ut demokratiskt system för att kunna lyckas. Detta kan endast ske om den korrupta kapitalismen och dess diktatoriska styre avskaffas. ■

INRIKES

5 OKTOBER 2017 # 1 271

13

Massprotester i Mexiko mot det dödliga våldet mot kvinnor I Mexiko har det genomförts stora demonstrationer mot våldet mot kvinnor sedan den 19-åriga Mara Castilla våldtogs och mördades den 8 september i år. Nu kräver demonstranter över hela Mexiko ett stopp på det dödliga våldet.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

D

en 8 september tog den 19-åriga studenten Mara Castilla en taxi hem från en bar. Hon kom aldrig hem, utan var försvunnen i flera dagar innan hennes kropp hittades. Taxichauf­ fören hade tagit henne till ett hotell där han våldtog henne och ströp henne till döds.

Efter att mordet blev känt bröt stora protester ut runt om i landet med tiotusentals som demonstrera­ de mot våldet mot kvinnor. De som protesterar mot våldet kräver att re­ geringen slutar nonchalera kvinnor­ nas situation och istället tar tag i pro­ blemet för att arbeta förebyggande.

Det dödliga våldet mot kvinnor i Mexiko är omfattande, och en rad olika fall som liknar Mara Castil­ las har uppmärksammats i år, men väldigt få fall blir lösta. En annan student hittades strypt till döds i maj i år, och de åklagare som an­

svarade för fallet skrev i rättsutred­ ningen att hon var en dålig student och promiskuös. En åklagare skrev i sociala medier att kvinnan fick skylla sig själv att hon mördades.

Enligt FN mördas sju kvinnor varje dag i Mexiko. I Puebla, där Mara Castilla mördades, har 83 kvinnor mördats hittills i år, och intresset för att klara upp morden är myck­ et lågt. Machokulturen är stark i landet och våldet mot kvinnor tas inte på allvar av varken polisen el­ ler regeringen. Enligt flera under­ sökningar har över 60 procent av 15-åriga flickor redan utsatts för någon form av våld.

Mara Castilla använde sig av en app för att beställa taxi hem, något som många ser som säk­ rare än att ta en taxi på gatan då dessa ofta saknar både säkerhets­ bälte och GPS. Många brott sker

Dublin:

”Bort med åttonde tillägget – aborträtt nu!”

Protester med tiotusentals har fyllt Mexikos gator efter de fortsatta morden på kvinnor.

just i taxibilar i Mexiko, men på bussar och i tunnelbanan kan det vara ännu farligare. I huvudstaden Mexico Citys tunnelbana finns det till och med särskilda vagnar bara för kvinnor för att undvika sexual­ brott på tåget.

Men Mara Castillas fall visar att

det mot kvinnor, utan kräver ett omedelbart stopp.

Kampen måste nu fortsätta i samma riktning och trappas upp med fler och större aktioner för att visa att våldet, morden och för­ trycket inte accepteras under några omständigheter. ■

Vilket Kamerun, president Biya?

Självständighetskampen i den engelsktalande delen av Kamerun har fått ännu ett blodigt kapitel. I helgen rapporterade media att 33 människor har skjutits ihjäl av säkerhetsstyrkor.

JULIUS MVENYI

offensiv@socialisterna.org

E

Tiotusentals demonstrerade i Dublin den 30 september för rätten till abort – March4Choice.

– Uppslutningen var rekordstor, säger Ruth Coppinger, parlaments­ ledamot och medlem i Socialist Party (CWI) och ledande i kampanjen för att avskaffa det åttonde tillägget i grundlagen som förbjuder abort.

Nästa år ska Irland folkomrösta om det åttonde tillägget och abort­ rätten. ■

kvinnor inte är säkra någonstans.

Kvinnor i Mexiko kan inte göra mycket utan att riskera sina liv, och dagligen mördas i snitt sju kvinnor i landet.

De som nu går ut på gatorna runt om i landet visar att de inte längre accepterar det brutala vål­

tt oroligt lugn rådde under måndagen i de två eng­ elsktalande regionerna i Kamerun. I Bameda, en stad med 3,5 miljoner invånare i nordvästra Kamerun, gick blott en handfull människor ut i måndags.

Militären skickades till Bamen­ da och andra städer för att stoppa de engelska separatistgrupperna från att utlysa självständighet den 1 oktober, som de hade varslat om.

Under regeringens restriktioner kan ingen ta sig in i eller lämna de nordvästra och sydvästra regioner­ na i landet. Inom dessa regioner kan människor inte vistas utomhus i grupper större än tre.

Men i söndags trotsade tiotu­ sentals människor i de två engelsk­ talande zonerna restriktionerna och gick ut för att marschera för självständighet. De hissade sin bli­

vande nation Ambazonias blåvita flaggor vid vägkorsningar och någ­ ra offentliga byggnader.

De möttes av hårt motstånd från militären, som sköt tårgas och slog ned människor utan ur­ skiljning. En tonårig pojke slogs ihjäl av militären, samtidigt som befolkningen blockerade vägar för att hindra militärfordon att ta sig fram. Hundratals arresterades.

Regeringen har erkänt att människor har dött, men har inte gett några dödstal. Militären upp­ ger att åtminstone 40 har arreste­ rats.

I Bamenda fortsatte i måndags soldater att söka igenom vad de kallar ”misstänkta områden” och arresterade fler. I den nordvästra staden Kumbo dödades tre fångar som försökte fly av militären, en­ ligt regeringen.

Amnesty International säger att rapporterna om att de som protes­ terar har skjutits ihjäl är ”oroande” och uppmanar regeringen att häva inskränkningarna i mötes- och rö­ relsefriheten.

President Paul Biya uttalade sig från sitt hotellrum i Schweiz om oron på Twitter och Facebook, där han kraftigt fördömde allt våld ”oavsett varifrån det kommer och

vem som utövar det”, och manade till ”fredlig dialog”. Sedan denne diktator lämnade för att delta på FN-toppmötet i september har han inte återkommit till landet.

I huvudstaden Yaounde och de större städerna i de fransktalande regionerna fortsätter hetsen mot den engelsktalande minoriteten.

Polisen fortsätter att trakassera de engelsktalande kamerunierna i Ya­ ounde.

Parlamentsledamöterna har uttalat att de fördömer alla ak­ tioner som försöker destabilisera landet och att de stödjer konsti­ tutionen – samma konstitution som tillät Paul Biya att kandidera till president efter sin andra man­ datperiod. Lagskrivarna har tagit bort tidsbegränsningen för hur många gånger man kan väljas till president.

Landets engelsktalande mino­ ritet har marginaliserats av de fransktalande. Paul Biya har sagt att han inte tänker påbörja några diskussioner om att de får bilda en egen stat samt att Kamerun är ett enat, odelbart land. Frågan är vilket Kamerun som är enat och odelbart? Det tyska Kamerun, det brittiska södra Kamerun eller det franska Kamerun? ■

KULTUR

5 OKTOBER 2017 # 1 271

14

Anti-Trump mer än bara nej Naomi Kleins nya bok Nej är inte nog (Ordfront förlag, 2017) är inte bara en lysande stridsskrift mot Donald Trump och den katastrofala rövarkapitalism som USA:s president och hela den nuvarande världsoordningen är en produkt av.

Boken är också en passionerad argumentation för nödvändigheten av ett alternativt program att säga ja till, ett Språngmanifest för snabbast möjliga omställning till en jämlik och hållbar ny värld.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

”G

enom att denna upphöjelse av det lägsta till den högsta av befattningar har en kultur präglad av maximal utvinning, ändlöst rofferi och bortkastande nått en slags brytpunkt. Det står nu klart att det är själva kulturen som måste angripas, inte åtgärd för åtgärd, utan i roten”.

Bara så kan enligt Klein mänskligheten räddas från en dystopisk framtid av gröna zoner för ett fåtal rika och röda zoner utanför de rikas tungt beväpnade och skyddande murar där massorna tvingas strida mot varandra för att överleva.

Svagheten ligger i ett något otydligare budskap om exakt vilket system som måste avskaffas än i hennes näst senaste mästerverk Det här förändrar allt – kapitalismen kontra klimatet.

I Nej är inte nog redovisas Trumps makabra väg till presidentmakten via en karriär och megavarumärke som pråligt skamlös och skattesmitande fastighetsmagnat, wrestlingkung och skoningslös dokusåpa­ boss.

Boken förklarar att Trumps politiska karriär vore omöjlig utan den försumpning och degradering av den offentliga sfären som har pågått alltifrån Ronald Reagans nyliberala formulering om att ”staten är inte lösningen, den är problemet” och årtionden av avregleringar och legaliserade politiska mutor.

Folk känner också väl till att USA:s politiska system har blivit ett korrupt träsk till fördel för de stora bolagens och de 1 procent rikaste. Inget gjordes heller åt detta av det Demokratiska partiets presidenter som Bill Clinton eller Barack Obama.

Sedan Bernie Sanders nätt och jämnt besegrats i Demokraternas primärval stannade även Hillary Clintons argument vid ett försvar av status quo, kombinerat med en aggressiv utrikespolitik och ett halvhjärtat försvar av en mer inkluderande identitetspolitik.

Det var i detta politiska vänstervakuum som Donald Trump enligt Klein kunde vinna som ett slags finger åt det politiska etablissemanget.

Efter valsegern har visserligen protesterna mot Trumps politiska chockbesked både avlöst, överlappat och inte så lite understött varandra. Att Trumps triumf skulle

följas av en internationell våg av segrar för den yttersta högern har också kommit på skam.

Samtidigt kan en trängd president liksom en trängd tiger vara särskilt farlig. Boken varnar med rätta för vad Trump kan hitta på när hans försök att lura en hel del vita arbetarväljare med löften om ett nytt uppsving för tillverkningsindustrin eller kolgruvorna väl faller platt till marken. Även om boken gick i tryck innan Trumps domedagshot mot Nordkorea hade han redan testat sin förmåga att imponera på sina kärnväljare genom att avfyra tomahawkmissiler mot Syrien och släppa en mega-bomb i Afghanistan.

Uppmuntrad av medias applåder för sådana uppvisningar kan frestelsen för Trump bli övermäktig att bättra på opinionssiffrorna för sin president-såpa med militära utspel och ytterst ett nytt krigs apokalyptiska våld.

Men det rådande ekonomiska och politiska systemet innebär även på ett än mer fundamentalt sätt ett dödligt hot mot all mänsklig civilisation.

Liksom i sin tidigare bok Det här förändrar allt hävdar Klein att den korta tid som naturen erbjuder oss för att stoppa skenande klimatförändringar kräver en omställning till ett fundamentalt annorlunda samhälle som måste rivstartas lika snabbt och radikalt som USA:s under det andra världskriget.

Det Språngmanifest (Leap Manifesto) som hon har formulerat tillsammans med aktivister från ett stort antal sociala rörelser i Kanada och söker internationellt stöd för bygger på den insikt hon understryker i Nej är inte nog om att ”klimatomställningen kräver stora investeringar i den offentliga sfären – i nya elnät, kollektivtrafik och snabbspårväg och energieffektivitet – i en omfattning som inte skådats sedan andra världskriget”.

Det kan enligt Klein endast ske genom att höja skatterna för de välbärgade och för företag, just de personer som Trump vill gynna med generösa skattesänkningar, kryphål och undantag från bestämmelser.

Trots att tiden är kort vill hon inte ge upp och citerar poncafolksaktivisten Mekasi Camp Horinek: ”Jag vill tacka presidenten för alla dåliga beslut han fattar – för

den dåliga regering han utsett, och för att han väcker en slumrande jätte. Människor som aldrig kämpat för sin rätt, människor som aldrig fått göra sina röster hörda, som aldrig ställt sina kroppar i vägen är nu rasande.” Även stödet för Bernie Sanders, som vann primärvalen i 20 delstater med 13 miljoner röster och som enligt en opinionsundersökning av Fox News idag är USA:s mest populära politiker, visar enligt Klein på ett seismiskt politiskt skifte med massivt stöd för: ”Ståndpunkter som tidigare avfärdades som alltför radikala för andra än extremvänstern – som allmän offentlig sjukvård, uppstyckning av bankerna, avskrivning av studieskulder, gratis college, fossilbränsle kvar i jorden och en övergång till 100 procent förnybar energi”.

Försök att pracka på människor chockdoktriner av olika slag har också gång på gång mötts av folkliga resningar som de torgockupationer och generalstrejker som skakade Sydeuropa och Nordafrika åren efter finanskrisen 2008.

Men att dessa heller inte har lett till bestående segrar härleder hon till att de inte lyckades dri-

va igenom någon grundläggande förändring av den ekonomiska modell som leder mot de röda och gröna zonernas värld, och utropar: ”Tänk om Obama, som hade valts på löftet att återuppbygga Main Street, hade använt banksektorn och bilindustrin (varav två av de tre stora – GM och Chrysler – ställdes under statlig förvaltning), som komponenter i en enhetlig plan för revitalisering av ekonomin och samtidigt bekämpat ojämlikheten och klimatförändringarna (genom att tillverka elbilar, elbussar och snabbspårväg)”.

Mer långvariga segrar har hämtats efter stora klasstrider, som runt förra sekelskiftet, i 1930-talets USA och under medborgarrättsrörelsens 1960-tal, ”under tider då människor vågade hänge sig åt stora drömmar och uttala dem högt och offentligt” och makthavarna pressades av rädsla för fullskalig revolution.

Nej är inte nog tar strid mot tendenserna att begränsa proteströrelserna till enfrågekampanjer. Enligt Klein är uppgiften att övervinna dessa uppdelningar och identifiera och förstärka de trådar som löper genom våra olika frågor och rörel-

ser, vända dem mot systemet självt och skissa på den värld vi vill ha i dess ställe.

Samtidigt är det klimatkrisen som tydligare än något annat visar att dagens ekonomiska system inte fungerar och ger en fast, vetenskapligt grundad deadline som visar att det inte finns någon tid att förlora.

Vad som behövs är då chockdoktrinens motsats: en ”folkets chock, slag nerifrån”.

Bakom det kanadensiska Leap Manifesto som Naomi Klein är talesperson för och vill sprida världen runt står fackliga ledare, ursprungsfolks- och feministiska ikoner, organisatörer av kampanjer i flyktingfrågor, bostadskampanjer, trossamfund med flera och som tio­ tusentals har ställt sig bakom.

Det stora värdet ligger i att en mängd rörelser har kunnat enas till ömsesidigt stöd för varandras frågor. Detta görs också med krav som skulle vara centrala i den planerade övergången till ett annat demokratiskt och socialistiskt ekonomiskt system som manifestet indirekt pekar mot, men som det är upp till marxister och socialister att tala tydligare om hur det ska kunna genomföras. ■

Luleå:

Ett år till valet – Öppet möte RS Luleå bjuder in till öppen valupptakt Tid: Tisdag den 10 oktober kl 18:30.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Kataloniens kamp för självständighet Tid: Tisdag den 10 oktober kl 18:00.

För info om plats etc: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Partibygget inför kongressen Sthlm Sydost Tid: Tisdag den 10 oktober kl 18:30.

Plats: Hyresgästlokalen Åsgärde­ vägen, Tunnelbana Sandsborg.

För mer info: 070-326 65 94.

Göteborg:

Hammarkullen Inför kongressen 3-5 november Tid: Onsdag den 11 oktober kl 18:00.

Plats: Bokcaféet.

För info: 076-094 63 91.

Angered Inför kongressen 3-5 november Tid: Tisdag den 10 oktober kl 12:00.

Plats: Gårdssten.

För info: 073-501 21 37.

Eskilstuna:

H

elgens historiska antifascistiska demonstration i Göteborg gav även ett historiskt resultat för ekonomikampanjen. Under enbart lördagen samlades 22 474 kronor in – vårt bästa resultat någonsin på en enskild plats under en dag!

Aktiviteterna inför helgen gav lika bra resultat och totalt fick vi 46 952 kronor under veckan. Det innebär också att septembermålet slogs med råge och vi avslutade månaden med 85 175 kronor. Det var även vår bästa månad hittills i år.

Resultaten är ett tydligt bevis på det stöd som finns för kämpande politik.

Men nu är det en ny månad och vi måste bör-

ja på nytt. Målet för oktober månad är oförändrat på 80 000 kronor.

Hjälp oss att sätta igång och skänk en slant redan nu! Enklast är att Swisha till 123-240 32 85 eller sätt in pengar på vårt PlusGiro 87 96 49-2.

Det är också möjligt att SMS:a ett bidrag till oss genom att skriva ”Offensiv 50” och skicka det till 72550. Tack! ■

För info: 073-373 33 61.

Procent av mål

Umeå:

Norrbotten

För info: 079-340 59 97.

Kampen för fred och bygget av vänstern i Israel/Palestina Sthlm Sydväst Internationell gästtalare: Adam Léb Tid: Torsdag den 12 oktober kl 18:30.

Plats: Högdalen.

För mer info : 073-387 65 77.

Karlskoga:

Sthlm Norra Tid: Torsdag den 12 oktober kl 18:30.

Plats: Husby träff.

För mer info: 073-576 98 69.

Södertälje:

Haninge:

För info: 070-885 44 86.

Tid: Torsdag den 12 oktober kl 18:30.

Plats: Brandbergen, vågens gata 448-453.

För info om mötestema: 072-524 42 95.

Historiskt september

För info: 073-310 70 87.

Västerbotten

Totalt

105% 85 175 kr

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund:

Borås:

Inför kongressen 3-5 november Tid: Onsdag den 11 oktober kl 18:00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Mellannorrland Stockholm Mellansverige

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

•R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

PROGRAM 2017

Antirasism & asyl

Socialistisk feminism

Trygga jobb

120 kr 610 kr

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

25 846 kr

Sydsverige

En skola för alla

Rusta upp välfärden

4 082 kr

48 888 kr

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

500 kr

Västsverige

Nej till militarismen

Klimat- och miljöhot

5 129 kr

BRÄNNANDE

5 OKTOBER 2017 # 1 271

10:30 Öppning 11:00-12:45

”

Seminarier:

- Hur gick Ryska revolutionen till?

- Finska inbördeskriget.

- Den förrådda revolutionen – Trotskij mot Stalin.

- Anton Nilsson – Hundraåringen som gjorde revolution.

12:45-14:30

Lunch Inkl guidning av BadArt om utställningen Konst och Revolution.

Varmt välkommen till seminariedagen 4:e november: Revolution2017 för att delta i diskussionen.

Vilka lärdomar från 1917 behöver kampen idag?

Det blir en vacker blandning av historia, dagsaktuell kamp och framtida perspektiv.

Tack vare 1917 så vet vi att det går att göra revolution. Att människor har en kraft att få slut på krig, diktaturer och förtryck – bara vi går samman och organiserar oss underifrån.

14:30-16:00

Paneldisskussion: Lärdomar av Ryska revolutionen.

16:30-19:00

Stormöte: Hundra år – Dags för en ny revolution! Appeller, filmer, musik och poesi.

19:00 Middag

Gå med i

Södergården, Götgatan 37, Stockholm.

Biljetter 50 kr, ring 073 509 06 84 eller kontakta rs@socialisterna.org

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Foto:Offensiv

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.