Offensiv 1272

12 oktober 2017 / # 1 272 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Katalonien:

Revolt för rätt till självbestämmande

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Kampanj för trygghet i Jordbro

3 4

Göteborgs bad: Segrar och ny kamp

USA: Hur kan vi stoppa Trump?

Posttidning A

10-11

16

– läs mer på sid 8 och 9

Stoppa utvisningarna till krigets Afghanistan Runt 200 personer samlades i tisdags utanför förvaret i Kållered i Göteborg för att protestera mot utvisningen av minst 12 personer, däribland minderåriga, till Afghanistan.

Vid pressläggningen var upp-

gifterna att verkställandehinder hade stoppat utvisningen av åtminstone sju av de 12 flyktingarna. Men det var inte säkert.

Läs slutrapporten på vår hemsida, socialisterna.org.

Läs mer på sid 3

4 november: Kom till Revolution2017

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

12 OKTOBER 2017 # 1 272

2

VAR ÄR KAMPEN & OPPOSITIONEN, V? F

V-ledaren Sjöstedt fick visserligen in en rejäl poäng genom att påminna om hur Ulf Kristersson som socialborgarråd i Stockholm sålt ut offentlig verksamhet till vrakpris, men lyckades bara humma i marginalen om Löfvens släppta krav på ett vinsttak i sjukvården och vilja att samarbeta över blockgränsen med dem som vill rasera välfärdens finansiering.

SD-ledaren Jimmie Åkesson hade svårt att sticka ut på hö-

Foto:: Fredrichi / Flickr CC

rågan är vad som var mer plågsamt, att se söndagskvällens första tv-sända partiledardebatt om fortsatt status quo i ett Sverige som redan slits isär eller medias hyllningar efteråt till Moderaternas nye ledare Ulf Kristersson.

Visst lyckades Stefan Löfven markera en viss skiljelinje till Kristersson och visst lyckades Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt vinna en och annan poäng.

Men om det beklämmande faktum att Sverige är det industriland där inkomstskillnaderna har ökat allra mest sedan år 1995 och att klyftorna i stort sett har bestått under regeringen Löfven och dess budgetsamarbete med V sades det ingenting i denna debatt. ”Klyftorna minskar knappast alls”, lyder rubriken i LO:s tidning Arbetet för en artikel som visar att mycket marginella förbättringar har genomförts. Det är ett facit som hand i hand med en svidande kritik mot kapitalismens stagnationskris, välfärdens nedprioritering och privatisering och ökade klyftor i bostadspolitiken borde ha varit en självklar utgångspunkt för den antikapitalistiska vänsteropposition som V är oförmöget att prestera.

gerflanken i ett läge där de andra partiledarna alla nu tävlar om att bjuda över varandra med budgetbesked och förslag om fler poliser, hårdare straff, kameraövervakning av förorterna och sänkta socialförsäkringar för nyanlända (även i regeringens budget när det gäller föräldraförsäkringen) med mera.

I spåren av nazistdemonstrationen i Göteborg ville flera partiledare överväga förbud eller skärpt lagstiftning mot nazister som NMR, där några skandalöst nog precis som Åkesson försökte dra likhetstecken till den ”autonoma vänstern”.

Bra var att Sjöstedt ändå tog tillfället i akt att avkräva Jimmie Åkesson ett avståndstagande från att SD:s gruppledare Mattias Karlsson har lagt ut en bild på facebook där en glad polis poserar med två

unga afghaner, varav en är Ung i Sveriges 17-åriga talesperson Fatemeh Khavari. Detta var något som Åkesson vägrade att göra.

Dåligt var att Sjöstedt än en gång avstod från ge stöd till kravet på flyktingamnesti.

Inte ens det ödesdigra faktum att koldioxidutsläppen åter ökar även i det Sverige vars ”rödgröna” regering skryter om en falsk ledarroll i denna ödesfråga förmår Vänsterpartiet att lyfta kravet på en fundamental socialistisk omställning av det kapitalistiska samhällets sätt att producera och fördela samhällets rikedomar.

Efter söndagens partiledardebatt finns det ännu fler skäl att resa frågan: Var finns vänsteroppositionen, var finns kampen, V? ■

MERKEL & CO MOT ASYLRÄTTEN

E

n uppgörelse mot flyktingar och asylrätten. Så kan man sammanfatta den uppgörelse som förbundskansler Angela Merkels CDU och dess bayerska systerparti CSU har slutit och som sätter en maxgräns för hur många flyktingar som Tyskland ska ta emot per år. Sporrade av Tyskland kommer andra EU-länder nu att sätta ett flyktingtak som är så lågt att det liknar ett Trumpartat flyktingstopp.

Hösten 2015 sa Merkel att Tyskland klarar av att ta emot en miljon flyktingar. Men det uttalandet var lika lite värt som statsminister Stefan Löfvens samtida tal om att “mitt Europa bygger inga murar”. Men två år senare förenas Löfven och Merkel i att ständigt upprepa “aldrig mer tillbaka till hösten 2015”, vilket i båda länderna har gett legitimitet till rasisternas och de högerextremas hets.

I takt med att den tyska regeringen har stramat åt flyktingpolitiken har högerextrema AfD (Alternative für Deutschland) vuxit.

I höstens tyska parlamentsval kampanjade bayerska CSU, som länge har positionerat sig till höger om Merkel och det med en retorik snarlik AfD:s, för ett flyktingtak. Genom att ständigt flytta sig allt mer åt höger och kopiera AfD hoppades CSU-ledningen vinna röster. Men istället värvade man röster till AfD. I bayerska Deggendorf fick AfD sitt bästa resultat i västra Tyskland – nära 20 procent av väljarna.

CSU backade dryga tio procentenheter i årets parlamentsval, jämfört med förra valet 2013. Det sämsta valresultatet för CSU någonsin, som partiets ledning skyllde på flyktingarna...

Efter valet har CSU-ledningen gjort ännu hätskare utfall mot flyktingarna. Och det har även CDU:s pampar gjort. Det är bakgrunden till den maxgräns om 200 000 flyktingar per år som det nu har gjorts upp om mellan CDU och CSU. Att maxgränsen officiellt ska heta något annat och sannolikt bryter mot konstitutionen gör det hela än mer osmakligt.

Dessutom ska uppgörelsen följas av nya lagar som ska begränsa asylrätten till förmån för arbetskraftsinvandring på storbolagens villkor. Tysklands arbetsföra befolkning krymper snabbt till följd av demografiska förändringar och landets kapitalister är på jakt efter ny billig arbetskraft likt tidigare gästarbetarsystem.

CDU/CSU-rasismen spelar AfD i händerna och ger en isande förvarning om den högerpolitik som Tysklands nästa regering kommer att föra. Det gäller för facken samt vänstern i allmänhet och dess revolutionära flygel i synnerhet att slå tillbaka nu – inte sen. ■

800 chilenare har stämt det svenska gruvbolaget Boliden efter att företaget dumpat arsenikhaltigt avfallsslam i landet. Boliden vägrar betala någon ersättning – den 17 oktober tas ärendet upp i Skellefteå tingsrätt (skärmdump svt.se den 10 oktober).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Robert Bielecki, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Elin Gauffin • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

12 OKTOBER 2017 # 1 272

3

Kampanj för trygghet i Jordbro Rättvisepartiet Socialisternas (RS) öppna möte om trygghet i Jordbro den 5 oktober blev välbesökt. Boende och föreningsaktiva diskuterade om hur våldet och den ökade otryggheten kan stoppas. En röd tråd i diskussionen var att sammanhållning och enighet är något som måste återerövras samt att gemensam kamp lönar sig.

RS HANINGE

rs@socialisterna.org

–A

satsa på barnen i rätt ålder, när de är 10-12 år. Då kan vi få dem på rätt spår i livet, sa Ever Fernandez, jordbrobo sedan 38 år.

– Jag har själv jobbat som fältassistent, de gör ett fantastiskt jobb med att gå ut och möta ungdomarna. Men uppsökandeteamet här i Haninge är inte ute i fältet. De har inte resurser. Polisen som förr hade en relation till de unga har inte det längre, sa Sherihan Hassan.

– Vi är många arbetare med otrygga jobb, med flera jobb, även på kvällar och nätter. Samtidigt har vi familj och barn att ta hand om. Alla vill ha så mycket tid de kan med barnen, men samtidigt har vi det här samhället, där vissa ska städa andras hem – att ta jobb andra mer välbeställda inte vill ha. Vi måste kämpa för utbildning, trygga jobb och ett samhälle där vi har tid med barnen, sa Sadia Islam från RS. – Vi behöver samla fler, särskilt föreningar, sa Amir Nur Khaire.

– Jordbro har lägre status än andra stadsdelar. Många har låglönejobb och otrygga jobb och upplever att de har en låg status i samhället.

Detta gör att det är svårare att känna att man kan påverka saker. Men vi kan ändra på det, som vi börjar

Många jordbrobor upplever en ökad otrygghet, vilket bland annat beror på den sociala nedmonteringen av området.

med här och nu, förklarade Katja Raetz från RS. Ett exempel som visar att det går att förändra är när RS och kampanjen Rusta upp Jordbro efter månader av organisering och dörrknackning tvingade ut slumvärden Patrizia Immobilien KAG/Newsec från 900 bostäder på Sandstensvägen och Blockstensvägen för strax över två år sedan.

Husby och Rosengård kom upp under diskussionen som positiva exempel där boende har gått ihop

och genom självorganisering lyckats få slut på kravaller när polisen inte kunnat. Många av inläggen handlade om hur vi jordbrobor kan ”ta vår ort tillbaka”.

– Vi isolerar oss från varandra så lätt. Men bara att börja prata med sina grannar, som att de borde komma till ett möte om trygghet, innebär att vi faktiskt lär känna våra grannar och får en början på sammanhållning, sa Alexandra Tipan, som också var med i Rusta upp Jordbro-kampen för några år sedan.

Robert Bielecki från RS tala-

Foto: Mattias Berhardsson

llt fler jordbrobor känner en större otrygghet i sin egen kommundel. Allt fler vågar inte gå till Jordbro centrum på kvällen.

Det är oacceptabelt. Gäng, droghandel och våld har slagit rot efter åratal och även decennier av politikernas nedmontering av service, skola, idrotts- och föreningsliv samt brist på satsningar i den fysiska miljön. Allra tydligast är hur de styrande politikerna har varit passiva när slumvärdar låtit både centrum och många av bostadskvarteren förfalla, inledde Mattias Bernhardsson, en av Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamöter, mötet.

Under mötets gång nämndes många av de verksamheter som har stängts under åren: Jordbromalmsskolan, kommundelens enda högstadieskola; Jordbrogården, landets mest prisade fritidsverksamhet för barn med funktionshinder; Unga inspiratörer, en verksamhet som räddade en hel generation undan arbetslöshet och kriminalitet, och i år har de borgerliga partierna dessutom höjt rösten för att stänga Ungkulturhuset Porten (före detta Lakeside).

– Många som säljer på gatan är 13 år. Då är det försent. Vi måste

de bland annat om de krav partiet ställer mot Haninge kommun, vilka fick stort gehör på mötet. Kraven handlar om sociala satsningar på området; kravlistan finns på RS Haninges blogg rshaninge.blogspot.se.

Mötet beslutade att samla till ett större möte i namn av ett gemensamt nätverk, dit alla boende, föreningar och även förvaltningarna för skola, fritid och stadsbyggnad bjuds in.

Alla på mötet lämnade kontaktuppgifter för att hjälpas åt att komma ut med flygblad och affischer. ■

Blockad och kamp mot nya utvisningar Runt 200 personer samlades i tisdags utanför förvaret i Kållered, Göteborg för att protestera mot utvisningen av minst 12 personer, däribland minderåriga, till Afghanistan.

Med ett specialchartrat plan skulle de flygas till Afghanistan med mellanlandning i Wien för att hämta personer som skulle tvångsutvisas från Österrike.

Efter några timmar kom uppgifter om att verkställandehinder hade stoppat utvisningen av sex eller sju av de 12.

Framåt kvällen var det omkring 200 på plats för att försöka stoppa utvisningarna.

AMER MOHAMMED ALI

P

olisen, som för bara några veckor sedan lät 50 nazister marschera på Göteborgs gator utan tillstånd, hade från första stund en hård hållning mot de som samlats vid förvaret.

Hela vägen fram till flyktingförvaren stod kravallstaket och polisen hade mobiliserat flera bilar och bussar. Anhöriga tillläts inte gå in på området och enligt beslut från Migrationsverkets enhetschef på förvaret fick de förvarstagna inte ta emot besök.

Den massiva polisinsatsen gjor-

de också att bussen som skulle föra de utvisade till flygplatsen kunde passera protestens blockad samtidigt som skriken från mamman till de utvisade barnen hördes och på nytt påminde om den omänskliga flyktingpolitikens konsekvenser.

Rättvisepartiet Socialisterna betonar behovet av att sprida asylkampen från Kållered till skolor, bostadsområden och arbetsplatser.

Ungdomar, arbetare och låginkomsttagare har mer gemensamt med de som riskerar att utvisas

Hamid.

än med kapitalismen och dess representanter som såväl skapar som ökar klassklyftorna och utvisar människor till krig och förtryck.

Solidaritet i Stockholm.

Offensiv pratade med Hamid, en av de som deltog i protesten: – Jag har varit här sen klockan 11. Och som ni vet finns det några killar där som Migrationsverket

Foto: Sari Hevosaho, Elin Gauffin

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

inte ger asyl. Men Afghanistan är inte säkert. De kan inte leva i Afghanistan. De tog en farlig väg hit, för att kunna överleva. Vi hoppas att vi kan stoppa utvisningarna. ■

INRIKES

12 OKTOBER 2017 # 1 272

4

Göteborgs bad: Segrar och ny kamp

I februari 2016 infördes gratis bad i Göteborg Stad för att följas av ett pilotprojekt om avgiftsfri simskola. Under hösten 2017 skulle denna satsning köra igång för fullt. Ett resultat av kamp, men frågetecken kvarstår.

Men idag, ganska precis 4,5 år efter Angered Arenas öppnande, återstår såväl frågetecken som behov av kamp och uppföljning, som frågan om vad som händer med Hammarbadet – hur går renoveringen och när beräknas det öppna igen?

Hur säkerställs personalens arbetsmiljö, vilka verktyg får personalen för att möta det ökade trycket på anläggningarna i allmänhet och i simhallarna i synnerhet?

Hur har den nya simenheten påverkat simhallarna utifrån ett resursperspektiv?

Som verksamma i Hammarkullen kan vi konstatera att renoveringen av Hammarbadet verkar stå stilla. Tillbud med hot, till och med våld mot personalen, finns inrapporterat från förvaltningens större simhallar och personal signalerar upprepat om en vikariebrist på såväl simlärarnas simenhet som för badvärdarna på de olika enheterna där simhallarna ingår.

JOHANNES LUNDBERG

johannes.lundberg @socialisterna.org

R

ättvisepartiet Socialisterna (RS) välkomnar denna satsning och har i flera år arbetat politiskt med parollen för en gratis simskola genom opinionsbildning, möten, demonstrationer och namninsamling som har överlämnats till stadens styrande politiker. Vi har även jobbat socialt genom att själva anordna gratis simundervisning via projektet ”Rätt Att Simma – Simkunnighet ska inte vara en klassfråga” i både Hammarkullen och Angered.

Extra välkomnande blir satsningen då Vänsterpartiet nu efter RS offensiva opinionsarbete gör frågan om avgiftsfri simskola till en landsomfattande valfråga och flera kommuner redan pratar om ”Göteborgsmodellen”.

Projektet och de politiska kraven har varit tydligt kopplade till kampen för Hammarbadet och Rannebergsbadets överlevnad och fortsatta drift, samt kamp för trygga och fasta anställningar och en god arbetsmiljö för de anställda.

Jubel efter att Ha

RS kampanjer för simhallarna i Göteborg har gett resultat.

Länge var ett argument från den politiska majoriteten att det var orimligt med tre simhallar i Angered, med de två nämnda simhallarna samt den då nybyggda Angered Arena, samtidigt som områden som Biskopsgården och Bergsjön inte hade en enda. RS har vägrat ställa områden mot varandra och har istället pekat på behovet av en arena lik den i Angered i såväl Biskopsgården som Kortedala/Bergsjönområdet.

Utöver segrarna om gratis bad och avgiftsfri simskola har en av de två simhallarna räddats och ska renoveras.

Vi har sett en ökning av personal, tryggare anställningar och nya tjänster, där trivselvärdar på framför allt Angered Arena har tillkommit som en arbetsmiljöåtgärd, samt att beslut har fattats om en ny simhall i Östra Göteborg (Kortedala/ Bergsjön).

mmarbadet rädd

ades hösten 20

13.

Detta är många viktiga segrar som har uppnåtts genom ett politiskt utåtriktat arbete och en lokal facklig kamp, där den utomparlamentariska kampen och det arbetsplatsnära arbetet har tagit sig in på den politiska dagordningen i såväl Idrott- och föreningsnämnden som till kommunfullmäktige.

Allt har dock inte kunnat uppnås, som exempelvis Rannebergsbadets fortsatta drift.

Rättvisepartiet Socialisterna ställer krav på: • S var om Hammarbadet, påskynda renoveringen ur ett trygghetsperspektiv och ett levande torg.

•E n handlingsplan för att säkerställa såväl den fysiska som psykosociala arbetsmiljön för de anställda.

•A tt en plan för rekrytering och utbildning av extrapersonal sätts igång för att möta behovet på kort och på lång sikt hos simlärare och badvärdar. ■

Foto: Yonggang Cui

Asyldemonstration i Luleå: ”Låt oss leva!”

– Vi accepterar inte den inhumana migrationspolitiken, sa Maiara under talet.

”Utvisningarna måste ta slut – vi står, vi står, vi står inte ut!” Så skallade ropen när omkring hundra personer tågade genom Luleå fredagen den 6 oktober.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

D

e allra flesta deltagarna var unga, och det var de unga som organiserar den rul�lande sittstrejken mot utvisningar-

na till Afghanistan på Luleås gymnasieby som stod för initiativet till demonstrationen.

Demonstrationen samlades på

skolgården utanför Lärkan, just där sittstrejken hålls varje fredag mellan klockan elva och tolv. Huvudbanderollen ”Stoppa utvisningarna – låt oss leva” hade tillverkats på sittstrejken veckan innan. Tåget gick sen längs Storgatan till Gula Paviljongen. Det var första demonstrationståget för många och självförtroendet växte längs vägen till att ta plats på gatan, inte trottoaren, och till att ropa talkörer i megafonen.

Vid Gula Paviljongen höll Maiara Karlsson Alves Dias och Ali Karimi i programmet.

– Idag har vi samlats här för att demonstrera mot utvisningarna till Afghanistan. Vi är här för att vi inte accepterar den inhumana migrationspolitiken som skickar människor, ungdomar, till ett land där det inte finns någon framtid för dem, förklarade Maiara med översättning av Ali. De berättade om sittstrejken och underströk att kampen fortsätter.

De gick också igenom kraven som arbetsgruppen har diskuterat fram, bland annat om stopp på utvisningar till länder med krig och förtryck.

Särskilt fokus låg på att protestera mot tvångsutvisningen till Afghanistan den 10 oktober. En tyst minut följde för offren i Afghanistan, för de flyktingungdomar som har tagit livet av sig i Sverige hellre än att möta döden i Afghanistan, för offren i Las Vegas och i alla terrorattacker.

Saeed Wahedy spelade sedan en persisk fredssång, följd av flera talare och poeter. Liv Shange Moyo från Rättvisepartiet Socialisterna var en av talarna. Hon betonade att rörel-

sen måste växa sig större och starkare för att tvinga fram en förändring: – För den hårda politiken driver [regeringen] som en del i ett större projekt, med flyktingar som måltavla, som misstänkta, plogar de för att driva politiken högerut på alla områden. [...] Men det finns en oerhörd kraft i att den som blir sparkad på vägrar ligga ner, utan reser sig upp.

Jamalnaser Hakimi rasade i sitt tal mot de falska påståendena om ”säkra områden” i Afghanistan.

Rahman Masomi pekade på statens hyckleri när dessa påståenden rättfärdigar utvisningar, samtidigt som svenska medborgare varnas för att resa till Afghanistan som helhet och om hur Migrationsverkets rättsosäkra bedömningar är ett lotteri med människoliv.

Gholam Reza och Mohammad Reza Rezaei läste upp dikter, och rapparen Sucre avslutade med ett fantastiskt nummer om hur omänskligt samhället görs.

Flera hörsammade uppmaningen från Maiara om att delta på ett eftermöte för att diskutera kraven och ta kampen vidare. ■

INRIKES

12 OKTOBER 2017 # 1 272

– Efter tio år tvingas jag ned till 40 procent, berättar Osman Kan (t v), här med sin arbetskamrat Güven Fasik.

I korthet

5

Hyvlingshot på Pågatågen

A

rbetsvillkor Det privata brittiska bolaget Arriva, som har hand om driften av tåg i region Skåne (de så kal�lade Pågatågen), hotar att hyvla de anställdas tjänster efter att förhandlingarna med Seko har strandat. Arriva kräver att ”avsteg görs” från det lokala avtalet när den nya tidtabellen börjar gälla i december, vilket framgick i ett brev till de anställda. Det skriver Arbetet den 6 oktober.

– Det är klart att många blir förbannade när de får ett sånt här brev. En del blir säkert oroliga över uppsägningar, säger Lars-Åke Persson, klubbordförande för Seko Pågatågen, till Arbetet.

Han är dock inte orolig, utan minns att när Veolia hotade om hyvling på Öresundstågen för några år sedan använde Seko strejkvapnet för att få dem att backa.

– Jag är inte rädd alls. Vi har varit med om de här hoten förut. Vill arbetsgivarna börja säga upp heltidstjänster är det upp till dem. Seko har varit väldigt tydligt i hur facket ställer sig i frågan om hyvling. Vi räknar med full uppbackning från förbundet om det måste gå så långt.

Foto: Per-Åke Westerlund

Inställda operationer i Västerås

”Att sänka lönerna är ett av deras mål”

– Jag började jobba som städare på pendeltågen den 1 februari 2008. Nu efter 10 år tvingas jag gå ner till 40 procent.

Osman Kan berättar om verkligheten i anbuds- och privatiserings-Sverige. I somras sparkade SOLReneriet 28 pendelstädare medan 41 andra tvingades gå ner till 50, 40 eller 20 procents tjänst.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

F

ör att få anbudet på städningen genomför företagen ständigt sämre villkor för de anställda.

– Tidigare var vi anställda av ISS. Då hade vi årskort på SL och sjukvård. Nu är det borta, samtidigt som de minskar antalet anställda och de som är kvar ska göra mer, säger Osman Kan. När SOLReneriet tog över städningen i december 2016 lovade MTR – det multinationella Hongkongbolag som kör pendeltågen – att anställningsvillkoren var trygga.

vakas mer än någonsin, säger Osman Kan.

SOLReneriet hävdar att bolaget går med förlust på städningen och facket tror att MTR har lagt beslag på pengarna. Men facket har inte fått se några avtal, eller någon dokumentation från SOLReneriet om företagets finanser. Faktum är dock att ISS under hela sin tid som städbolag på pendlarna gjorde stora vinster.

– Bolaget valde ut vilka som skulle få vara kvar. Jag har varit gruppledare och utbildat många nyanställda.

En del av dem 41 fick sin arbetstid hyvlad. blev kvar på 100 procent, medan Även från facket Seko var beskedet jag fick 40 procents tjänst. Men jag till de anställda att det nya bolaget vill inte ta någon annans plats. inte kunde röra jobben. Men inom Reneriet, som företaget tidigaett halvår hade SOLReneriet vars- re hette, är ökänt bland städarna. lat 90 av 196 städare om avsked. I Bolaget hade en kort tid hand om slutänden sparkades 28 och 41 fick städningen på pendelstationen i sin arbetstid hyvlad, det vill säga Älvsjö, men förlorade uppdraget kraftigt minskad. när det inte sköttes bra. Nu i som– De har höjt lönerna mycket mar, samtidigt som varslen lades, för alla chefer för att de ska öka anställdes vikarier som bara fick pressen på oss anställda. Vi över- halv lön för heltidsjobb. De var

personer med arbetstillstånd som tvingades acceptera dessa villkor.

– De sa till oss när de tog över att vi har höga löner - med helgtillägg upp till 20 000 kronor efter skatt. Att sänka lönerna är ett av deras mål.

Osman Kans nya 40 procentstjänst betyder att han ska arbeta en dag varannan vecka och tre dagar varannan. Av dessa tre är två på helgen. Resten ska täckas av a-kassa, men det är ännu inte helt bekräftat.

SOLReneriets uttalade mål om att ”anpassa arbetsstyrkan” handlar om att öka lönsamheten. Det ska betalas av städare som har arbetat i många år.

– Alla vet dessutom att städningen inte kommer att fungera nu när det blir höst och vinter. Det blir omöjligt att reconstäda, säger en annan av städarna som jag har talat med.

Bakom de extrema försämringarna för anställda – och även resenärer – ligger hela systemet av privatiseringar och anbudsförfarande.

Det är samma system som drabbar andra anställda i kollektivtrafiken, sophämtningen och många andra delar av samhällets service som har tagits över av ruffbolag som enbart är ute efter vinst.

Detta system måste rivas. Både MTR och SOLReneriet måste bort från kollektivtrafiken, som ska drivas offentligt under demokratisk kontroll av de anställda. ■

V

årdkrisen På grund av bristen på narkospersonal, framför allt narkossjuksköterskor, ställs många operationer på Västmanlands sjukhus i Västerås in. För närvarande saknas två läkare och nio narkossjuksköterskor, vilket innebär att operationssalar stängs och operationer skjuts upp. Förra veckan (måndag-fredag) ställdes 41 planerade operationer in. Det larmar Vestmanlands Läns Tidning om den 6 oktober.

En stor anledning till bristen på personal är missnöjet med löneutvecklingen och dåliga arbetstider. Många vill heller inte utbilda sig till specialistsjuksköterskor då lönen inte är tillräckligt bra.

Allt längre väntetider för vård i landet

V

ården Mellan år 2012 och 2016 har antalet patienter som får vänta på besökstid och operation ökat rejält.

68 000 patienter fick vänta i över 90 dagar på ett nybesök inom den specialiserade vården år 2016 och 35 000 fick vänta på operation samma år. Det är mer än dubbelt så många jämfört med år 2012. Det visar en ny rapport från Vårdanalys.

Den visar också på hur det har funnits en obalans under många år mellan hur många som söker vård och hur många som får behandling, en obalans som alltså blir allt värre.

Och det är inte ett tillfälligt problem, utan ett systematiskt problem. Dock finns det enligt Vårdanalys ingen nationell lösning, utan landstingen måste utveckla sina egna strategier utifrån lokala förutsättningar.

– Landstingen har ett huvudansvar och deras arbete för att tillförsäkra patienterna vård inom rimlig tid måste bli mer kraftfullt, systematiskt och långsiktigt, säger Fredrik Lennartsson, generaldirektör på Vårdanalys, till Vårdfokus den 6 oktober, som också menar att regeringen måste arbeta mer långsiktigt med vården, snarare än kortsiktiga lösningar.

Många dör ensamma

O

msorg En granskning av Kaliber av 870 vårdenheter i Svenska Palliativregistret visar att 16 procent i genomsnitt dör ensamma på landets vårdenheter. På vissa håll dör varannan person utan att någon finns vid dess sida.

– De här siffrorna är inte roliga. Sjukhusens resultat är tyvärr sämre än både hemsjukvården och kommunernas resultat. En inte oväsentlig förklaring är naturligtvis att sjukhuset är det akuta stället för akut sjukdom och det är det man är bäst på, kommenterar narkosläkare Greger Fransson, som ansvarar för registret, till Sveriges Radio den 9 oktober när han får siffrorna.

Siffrorna är skrämmande på många sätt och ett misslyckande: för 20 år sedan fattade riksdagen beslut om att ingen ska behöva dö ensam och att vården i livets slutskede ska vara av hög kvalitet. ■

INRIKES

12 OKTOBER 2017 # 1 272

6

Luleå: Framtidens Skola faller i Lärarförbundets skolrankning Luleå faller från nionde till 37:e bästa skolkommun i Lärarförbundet rankning. Som vanligt placerar sig kommunen högt på grund av bra förutsättningar, men med stora planerade nedskärningar tyder mycket på att trenden nedåt bara har börjat.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

Foto: Jonas Brännberg

D

”Framtidens Skola” har ingen ljus framtid för elever och anställda.

et finns förstås stora faror med att för kategoriskt tolka dessa undersökningar, där olika faktorer viktas mot varandra för att sedan jämföras. Speciellt vanskligt blir det att jämföra sig med andra kommuner, eftersom till exempel lägre lärartäthet ändå kan ge en förbättrad rankning – om andra kommuner har sänkt lärartätheten mer! Och tvärtom (dock mindre sannolikt), högre lärartäthet kan leda till sänkt rankning, om andra förbättrar sig mer.

Det som framför allt drar upp Luleås rankning är det höga antalet behöriga lärare (plats två, som dessutom viktas dubbelt) och att så många invånare har högskolebehörighet (plats 6). Båda faktorerna är kopplade till att Luleå är en univer-

sitetsstad med den enda lärarutbildningen i Norrbotten, inte till något speciellt agerande från Luleå kommun eller S-kommunledningen.

Jämfört med fjolåret har kommunen framför allt fallit vad gäller elevernas resultat samt lärarlöner.

Medan elevernas meritvärde i årskurs nio är på 71:a plats i landet (27:e plats 2016) är meritvärdet i förhållande till förutsättningarna (andel nyinvandrade, utbildningnivå etcetera) bara på plats 223 (135:e plats 2016). Även vad gäller andelen elever som klarar gymnasiet på tre år rasar Luleå, från plats 135 till plats 206. Lärarlönerna ligger nu på plats 206 i landet (150:e plats 2016) av 290 kommuner.

På kommunens hemsida gläds den nya skolchefen över att kommunen ”klättrar i kategorin friska lärare”. Men resultatet är minst sagt modest, från plats 200 till 179. Förmodligen rör det sig mer om att andra kommuner har blivit ”sjukare” än att lärarna i Luleå blivit friskare, eftersom Luleå har haft stigande sjuktal de fem senaste åren.

Med tanke på de planerade nedskärningarna på resurser till vikarier och minskad elevpeng lär varken personalen bli friskare eller eleverna få bättre förutsättningar till en bra utbildning. Tillsammans med neddragningar på förskola, fritids och sommarfritids/förskola ökar risken för mer sociala problem, som i sin tur slår mot rätten till en bra och likvärdig utbildning för alla.

I sig själv säger Lärarförbundets rankning inte så mycket om skolan i Luleå. Men tillsammans med S-ledningens tidigare beslut om stordriftsprincip med ”Framtidens Skola”, och den nu liggande nedskärningsplanen, är det tydligt att det behövs kamp för att försvara skolan. ■

Haninge kommun vägrar utreda privata hemtjänstföretag

Över två månader har gått sedan Rättvisepartiet Socialisterna (RS) skrev om hur Evidensia AB har lurat kommunen på skattemedel, de äldre på beviljade biståndstimmar och de anställda på löner. Men äldrenämnden stoppar huvudet i sanden.

RS HANINGE

rs@socialisterna.org

– Jag har haft flera möten med tills nyligen anställda på det privata hemtjänstföretaget Evidensia. Kommunen larmades redan i februari om systematiskt bedrägeri mot de äldre såväl som mot

Annett Haaf (S) förnekade kännedom om det hela och menade att eftersom Evidensia AB själva sade upp avtalet var det inte aktuellt med någon utredning eller polisanmälan. Mattias svarade: – Detta handlar om hur kommunen tar hand om skattebetalarnas pengar. Hur ska kommunen få tillbaka det som har förskingrats om ingen polisanmälan görs? Det handlar också om att se till att företaget inte kan lura andra kommuner, äldre och anställda i framtiden.

Hur kan du stå här och förneka

Trots bevis om Evidensias skandalösa förfarande vägrar Haninge kommun att göra något.

kännedom när förvaltningen har erbjudits bevis av de anställda och när till och med biståndshandläggare känner till detta? Jag har själv gått igenom scheman där summan av små obetalda raster uppgår till 5 timmar och 25 minuter.

Det är inte första gången som Äldrenämndens ordförande stoppar huvudet i sanden. I maj när RS avslöjade att hela 20 procent av

de äldre i Haninges äldreomsorg var undernärda och ytterligare 45 procent i riskzonen uteblev seriösa förklaringar från nämndordföranden. ”Så ser det ut i hela Sverige”, var det enda svaret, trots att siffrorna visade att andelen undernärda var mycket högre i Haninge än i landet.

– Nämndordförandens nonchalans och passivitet är en avspegling av hur hela det S-ledda styret fung-

erar: Nedskärningarna, försämringarna och privatiseringarna är aktiva handlingar, men inför dess effekter finns bara nonchalans och passivitet.

Socialdemokraternas högerpolitik är misshandel av våra äldre, kommenterar Mattias Bernhardsson (RS).

Fullständig rapport från måndagens kommunfullmäktigemöte i Haninge finns på RS Haninges blogg, rshaninge.blogspot.se. ■

Foto: Natalia Medina

T

re månader har gått sedan Rättvisepartiet Socialisterna krävde att äldreförvaltningen skulle utreda och polisanmäla Evidensia AB. Och hela åtta månader har gått sedan de anställda på Evidensia larmade förvaltningen om såväl bedrägerierna som fruktansvärda arbetsvillkor.

I måndags den 9 oktober frågade Rättvisepartiet Socialisternas gruppledare Mattias Bernhardsson (RS) ut Äldrenämndens ordförande Annett Haaf (S) i kommunfullmäktige:

kommunen. Om hur beviljad dubbelbemanning blev enkelbemanning. Om hur beviljade 30-minutersbesök blev 15-minutersbesök. Om hur de anställda tvingades på obetald rast varje gång en brukare lades in på sjukhus eller reste bort medan Evidensia stoppade kommunens femdagarslönekostnadsersättning rakt ned i fickan. Företaget sade själva upp avtalet efter kommunens inspektion.

– Men trots att förvaltningen känner till bedrägerierna och erbjudits bevis av de anställda gjordes ingen polisanmälan. Jag har krävt att förvaltningen utreder och polisanmäler Evidensia AB. Hur har du som äldrenämndens ordförande agerat i denna fråga?

INRIKES

12 OKTOBER 2017 # 1 272

7

Foto: Djurrättsalliansen

Stora marscher för djurens rättigheter

I Stockholm tågade 700 för djurens frigörelse – en av de största djurrättsdemonstrationerna på mycket länge.

Lördagen den 7 oktober arrangerade Djurrättsalliansen, en organisation som kämpar för djurens frigörelse, djurrättsmarscher i Stockholm, Göteborg och Malmö.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

K

onferenciern öppnade demonstrationen i Stockholm med att säga att dagens djurrättsmarscher markerar att vi säger nej till djurförtrycket, och att djurrättsrörelsen för tillfället växer i hela landet.

Ronja från Djurrättsalliansen talade sedan, som berättade om vilka hemska förhållanden djur inom animalieindustrin lever under. Hon och hennes familj har räddat flera hönsdjur från

farmer och gett dem värdiga liv, och tog upp den viktiga aspekten om hur animalieindustrin är en mångmiljardindustri som har ett aktivt intresse i att upprätthålla djurförtrycket utifrån vinstintressen.

– Vi engagerar oss i dessa frågor för att inga djur ska utnyttjas och exploateras. De ses inte ens som offer i dagens samhälle. Därför är dessa marscher idag så viktiga, förklarade hon.

Och det stämmer att animalieindustrin är en mångmiljardindustri.

Enligt Livsmedelsföretagens statistik över omsättningen för år 2014 i Sverige hade slakt- och köttföretag en nettoomsättning på 39,5 miljarder kronor, mejeri- och glassföretag en nettoomsättning på 25 miljarder kronor och fiskföretag en nettoomsättning på 4,5 miljarder kronor.

Djurrättsaktivisten Kim från Norrköping talade sedan om hur ensam man kan känna sig som vegan i dagens samhälle, där man ständigt ifrågasätts, motarbetas och alieneras, men att det är viktigt att fortsätta kämpa på flera olika sätt.

Sedan talade författaren och aktivisten Mian Lodalen, som bland annat berättade om kampen under tidigt 1980-tal och hur glad hon är

över att många idag fortsätter djurrättskampen.

– Glöm aldrig att kamp lönar sig. Det går att göra förändring och att påverka. Ge aldrig upp, sa Mian.

Omkring 700 personer marscherade sedan från Vasaparken till Humlegården, där slagord som ”Stoppa slakten – djur är inte mat” och ”Vad vill vi ha? Djurens frihet” ekade, innan avslutande tal hölls. I Göteborg och Malmö tågade samtidigt sammanlagt 600. Dessa demonstrationer – några av de största i frågan på väldigt länge – är viktiga för att öka medvetenheten kring djurrättsfrågor och bör byggas vidare på.

Samtidigt är animalieprodukter likt allt annat som produceras inom kapitalismen mycket svårt – rent-

av omöjligt – att bojkotta bort eller ignorera. Människor behöver mat, och även om många väljer bort köttet är det få som lever på en helt växtbaserad kost eller helt utesluter produkter med animaliska ingredienser. Och att helt enkelt välja bort varor stoppar inte produktionen.

Enligt Jordbruksverkets statistik för år 2015 producerades 133 100 ton nötkött, 233 500 ton griskött och omkring 5 120 ton lammkött i Sverige. Samtidigt importerades det 279 226 ton lamm-, gris- och nötkött till landet. Trenderna är också att den svenska produktionen ligger på en stabil årlig produktion medan importen ökar något. Konsumtionen av kött ökar, trots att den ”gröna medvetenheten” också ökar.

Det pratas sällan om överproduktionen, produktionsvärdet och vinstintresset när det kommer till djurrättsfrågor, när det är det som är grunden till animalieproduktionen och drivkraften bakom att den fortgår och bara verkar öka. Istället pratas det om enskilda personers moral och behovet av personlig förändring (det vill säga, konsumera djuretiskt), och många försöker övertyga medmänniskor om att välja bort animalieprodukter genom att anspela på folks känslor.

Detta är inte fel i sig, men det är otillräckligt och kan leda bort från behovet av kollektiv kamp.

För att få bort exploateringen av djur krävs det ett helt annat slags samhälle på global skala och ett helt annat samhällssystem. Kapitalismen är oförmögen och ovillig till att möta de grundläggande behov som människor, djur och vår planet har.

Det krävs aktiv kamp från gräsrötterna – fackföreningar, arbetarorganisationer, djurrättsorganisationer, klimatföreningar, arbetare, vänstern och alla de av klassamhället förtryckta grupperna – för en socialistisk samhällsomvandling på global skala. Detta eftersom så länge vinstintresset består kommer även förtrycket av djur att fortsätta. ■

Pensionärer på fortsatt svältkur

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck @socialisterna.org

M

ånga av de som idag är 35 år och yngre kommer gå flera hundra kronor minus ekonomiskt varje månad efter pensionen, visar en prognos från Swedbank och Sparbankerna. De beräknar att en inkomst på 22 000 kronor kommer att innebära att inte ens det allra viktigaste kommer att täckas av pensionen.

Ett exempel de använder är undersköterskor som är i 35-årsåldern idag. De kommer att tjäna 35 000 kronor i månaden vid 64 års ålder, men enbart få en pension på 11 700 kronor i månaden, medan det som krävs för att täcka de allra nödvändigaste kostnaderna i snitt är 12 220 kronor.

Dessa siffror gäller de som arbetar heltid hela livet. Bland just undersköterskor och liknande yrken finns det ett mycket stort antal som ofrivilligt arbetar deltid. En majoritet av dessa personer är kvinnor, som kommer att få det mycket svårt efter pensionen.

Pensionen för många yrkesgrupper kommer att ligga på runt 60 procent av slutlönen. För de allra flesta, de som inte har mycket höga löner,

kommer det vara alldeles för lite pengar. Swedbanks privatekonom Arturo Arques säger att med dagens pensionssystem är ett privat sparande det enda sättet att vara säker på att man klarar sig efter 65 års ålder.

Men många arbetare har idag inte möjlighet att spara till pensionen privat när lönen knappt går att leva på som det är. Fattigdomen ökar ständigt i Sverige och många klarar inte att få ekonomin att gå runt. Lönerna hålls låga och det blir vanligare med osäkra, tillfälliga anställningar och deltidsanställningar. Det finns en ständig ekonomisk otrygghet hos en stor del av befolkningen och när de redan låga inkomsterna ska sänkas till 60 procent vid pensionen blir det ohållbart. Det krävs stora förändringar för att situationen ska bli

Pensionerna spås bli allt lägre i framtiden.

hållbar för pensionärerna. Bland annat skulle ett pensionssystem med en garanterad pension på en viss summa för alla kunna införas, oavsett hur mycket man har tjänat.

Dagens pensioner måste höjas då även dagens pensionärer har det

svårt att få ekonomin att gå ihop.

Lönerna behöver höjas rejält och det behöver bli en rättighet att få ett fast heltidsjobb. Alla människor ska ha rätt till en bra levnadsstandard och en ekonomisk trygghet både under arbetsåren och under pensionen. ■

Foto: Boris Thaser / Flickr CC

Att leva på en pension blir allt svårare, och för många räcker inte pengarna till. De som idag är 35 år kommer att gå minus varje månad efter pensionen, enligt en prognos från Swedbank.

ANALYS

12 OKTOBER 2017 # 1 272

8

För en katalansk socialistisk re

Upproret från det katalanska folket den 1 oktober tvingade den spanska kapitalistiska regimen och regeringspartiet Partido Popular (PP, ”Folkets parti”) på fallrepet och öppnade för en revolutionär kris i Katalonien. De reaktionära krafterna slösade dock ingen tid på sitt svar: att använda alla tillgängliga metoder. Med sitt absoluta mediamonopol och statsapparaten har de lanserat en fanatisk spansknationalistisk kampanj för att mobilisera sin sociala bas.

IZQUIERDA REVOLUCIONARIA

CWI Spanien/Katalonien

D

emonstrationen söndagen den 8 oktober i Barcelona – som sammankallades av högerorganisationen Katalanska Civilsamhället och som backades upp av PP, Ciudadanos, flera små fascistgrupper samt ledningarna i det socialdemokratiska partiet PSOE och kommunistpartiet PSC – samlade 400 000, varav många kom från utanför Katalonien. Detta är en mycket lägre siffra än i de historiska mobiliseringarna den 1 och 3 oktober, vilka samlade miljontals arbetare, unga och katalanska medborgare till gatorna för att uttrycka sin demokratiska rätt att själva bestämma och mot polisrepressionen.

Klasskampen i Katalonien och den spanska staten har gått in i ett avgörande skede. Alliansen bestående av monarkin, rättssystemet, polisen och armén tillsammans med PP, Ciudadanos och PSOEledaren Pedro Sanchez socialdemokrati har fått förstärkning av den katalanska borgerligheten som nu sluter upp mot det katalanska folkets förhoppningar.

Det råder dock för tillfället stor förvirring. Detta beror på att det saknas en ledning till vänster som har en klassbaserad position som kan erbjuda en väg ut ur den revolutionära krisen som gagnar majoriteten. Den katalanska nationella frågan har omvandlats till en kraftfull hävstång för social omvandling inte bara i Katalonien, utan i hela den spanska staten. Det är något som den spanska och katalanska borgerligheten förstår till fullo, och på grund av detta har de förenat sina styrkor mot utlysandet av en katalansk republik. Omvänt har

bråttom att lyfta ett vänsterrevolutionärt alternativ för att ta strid mot den spanska nationalistiska reaktionen och hjälpa de katalanska massorna att vinna sin republik.

Den 1 oktober gick miljontals fredliga medborgare, familjer och särskilt ungdomar ut i motstånd mot den brutala repression från tusentals poliser och civilgardister, vilka hade skickats av PP-regeringen för att krossa ett helt folks rätt till självbestämmande. Att över två miljoner röstade den 1 oktober representerar en triumf för folklig vilja, särskilt eftersom det ägde rum mitt under ett polisiärt undantagstillstånd. Få gånger i modern tid har vi bevittnat ett sådant utbrett exempel på direktdemokrati som det vi såg den 1 oktober, där resultatet överväldigande var till stöd för en katalansk republik.

Efter den 1 oktober följde den enorma generalstrejken den 3 oktober och mobiliseringen i Katalonien var så massiv att den bara har ett motstycke i historien: när massorna i Katalonien gick ut den 18 och 19 juli 1936 för att slå mot den fascistiska statskuppen, där de lyckades avväpna de reaktionära styrkorna efter timtal av hårda strider. Den triumfen öppnade för en socialistisk revolution i de republikanska territorierna, skapade organ av arbetarmakt, miliser och kollektiv samt hotade den kapitalistiska ordningen i hela Europa.

Rörelsen från de katalanska massorna till försvar för sina nationella demokratiska rättigheter – för en katalansk republik, mot den centralistiska statsrepressionen och den spansknationalistiska högerpolitiken – har skapat en re-

Det är bråttom att lyfta ett vänsterrevolutionärt alternativ för att ta strid mot den spanska nationalistiska reaktionen. den parlamentariska vänstern antingen öppet gett efter för högern, som är fallet med socialdemokratin, eller uppmanat till dialog och en ”överenskommen och laglig” folkomröstning med samma stat och samma regering, som iklädda spanska fanor planerar en ny repressiv våg.

I dessa avgörande skeden är det

volutionär kris i Katalonien.

Vi har under dessa dagar också bevittnat den politiska bankrutten hos ledare som formellt står till vänster om socialdemokratin, men som anklagar de protesterande för att driva en reaktionär kampanj. Dessa ledare, som Alberto Garzon (samordnare för Izqueirda Unida, Förenade vänstern, och

Miljoner katalaner har tagit till gatorna med kravet på självständighet.

partiledare för kommunistpartiet PCE), har talat till stöd för ”dialog och överenskommelse” och för en folkomröstning som är ”laglig och överenskommen” med den spanska staten och dess regering, samma regering som svingar polisbatonger för fullt.

Alberto Garzon upprepade återigen sin position samma dag som den spanska nationalistiska demonstrationen ägde rum i Barcelona den 8 oktober, då han sa att ”bara när Rajoy och Puigdemont sätter sig ned och samtalar med varandra kommer en del av spänningarna att brytas”. Han beskrev situationen i Katalonien som ”väldigt farlig, eftersom bristen på dialog också provocerar fram ekonomisk oro”.

Vad har detta gemensamt med Marx och Lenins inställning gällande nationellt förtryck och revolution? Ingenting, men det har mycket att göra med Carrillos ställningstagande åren 1976-78 när ledningen för PCE – på den tiden arbetarklassens massparti – manade till dialog och konsensus med den spanska borgarklassen och arvtagarna av diktaturen för att avbryta den dåvarande revolutionära situationen.

Den revolutionära krisen i Ka-

talonien har drivits på av två stora politiska faktorer: det nationella förtrycket från den spanska borgarklassen och dess centralistiska stat, vilka vägrar att erkänna att Katalonien är en nation och repressivt avvisar katalanernas rätt till självbestämmande, samt frustrationen skapad av den kapitalistiska krisen, massornas arbetslöshet, vräkningarna, de otrygga låglönejobben och bristen på en framtid för ungdomen.

För över 100 år sedan skrev Lenin en utmärkt text, Om nationernas självbestämmanderätt, vilken stakade ut revolutionära marxisters position angående denna fråga. Kampen för rätten till självbestämmande för förtryckta nationer som i fallet Katalonien är en prioritet för marxister, men i denna kamp underordnar vi oss inte borgarklassen inom den förtryckta nationen, i detta fallet den katalanska borgarklassen, eller dess politiska representanter, PDeCAT. På samma gång som vi förespråkar rätten till självbestämmande, inklusive självständighet om de så vill, länkar vi det också till försvaret av ett revolutionärt program för en socialistisk omvandling av samhället.

Den nuvarande krisen i Katalonien har, likt under många andra

historiska perioder, öppnat möjligheten att vinna en katalansk republik via revolutionära metoder baserat på folkets direkta ingripande. Detta skrämmer den katalanska borgarklassen, som snabbt har gett massorna ett ultimatum: överge era revolutionära anspråk, annars kommer vi att utlösa ett ekonomiskt kaos och kasta ner er i misär.

Detta är exakt det som den grekiska och europeiska borgarklassen gjorde mot det grekiska folket.

För att kunna fullborda sina hot har kapitalet fått stöd av PP-regeringen, som inom loppet av 24 timmar godkände ett lagförslag som möjliggjorde för företag att flytta sina högkvarter från Katalonien.

Sådan är den borgerliga legaliteten.

För det katalanska folkets rätt att själva bestämma är lagarna omöjliga att ändra och polisvåld används för att upprätthålla dem. För att tillfredsställa spanska, katalanska och europeiska kapitalister kan dock lagar ändras på ett ögonblick.

Vilka slutsatser kan dras av alliansen mellan den katalanska och spanska borgarklassen, som vill undvika att en katalansk republik utropas? Vad är alternativet från den självutnämnda kommunisten Gar-

12 OKTOBER 2017 # 1 272

9

epublik – ut med PP-regeringen

Den spanska statens repression har nått francistiska nivåer.

zon, ledningen för Izquierda Unida eller Podemos inför denna allians? Att Rajoy och Puigdemont sätter sig ner för att samtala? Att katolska kyrkan agerar som medlare?

Att uppmana det katalanska folket att avmobilisera, att överge gatorna och återvända hem för att ge borgerliga politiker ett lugn för att lösa konflikten är en strejkbrytares ståndpunkt, inte en revolutionär marxists.

Garzon och de andra ledarna för Izquierda Unida och Podemos förespråkar en ”konstitutionell process” med en ”federal republik”. De tydliggör inte vilken klassorientering – kapitalistisk eller socialistisk – den konstitutionella processen eller den federala republiken borde ha. Men bortom detta – hur tänkte de tvinga fram den processen eller den republiken? Med en överenskommelse med den francistiska staten och PP, eller genom att nå konsensus med den spanska borgarklassen?

Styrkeförhållandena i Katalonien fortsätter att vara till folkets fördel, vilka har visat sin beslutsamhet i att komma till ett slut i kampen mot den politiska repressionen och för en katalansk republik. Det är helt nödvändigt att svara staten

och PP-regeringen med samma djärvhet som den 1 och 3 oktober, att öka mobiliseringen och vinna över alla skikt av den katalanska arbetarklassen som fortfarande tvekar, men också avvisar den reaktionära offensiven. Detta är bara möjligt med ett program som enar utropandet av en katalansk republik med socialistiska åtgärder som gynnar folket.

Izquierda Revolucionaria (CWI Spanien/Katalonien) uppmanar ledningen för CUP, Podemos, Catalunya en Comu, ERC, studentrörelsen och deras organisationer (Sindicat d’Estudiants, SEPC), arbetarrörelsen och deras fack i Katalonien att etablera en vänsterledd enhetsfront. Detta ska grunda sig på folkomröstningens försvarskommittéer och alla organ som har uppstått under dessa veckor i Katalonien, för att organisera kommittéer för republiken på arbetsplatser, fabriker, skolor och grannområden samt samordna dem för att stärka rörelsen till djärva aktioner.

Detta för att förbereda en obegränsad generalstrejk som kan stå emot de våldsamma aktionerna från den spanska staten och få till stånd en katalansk republik med ett

vänsterstyre. Vänstern måste bryta all underkastelse till den katalanska högern, Puigdemont och PDeCAT, och uppmana till aktiv solidaritet från arbetar- och ungdomsrörelserna i resten av den spanska staten.

Ledningen för Unidos Podemos måste radikalt ändra sin orientering. Det enda sättet att tydliggöra situationen, att få ett slut på förvirringen, att ena arbetare och unga från resten av staten med sina klassbröder och -systrar i Katalonien, är genom massmobiliseringar mot PP-regeringen. Detta är uppgiften för alla inom vänstern och alla medvetna aktivister.

Detta är också skyldigheten hos ledningen inom Unidos Podemos, Pablo Iglesias och Ada Colau, som i dessa kritiska skeden måste gå till demonstrationerna och ge arbetare och unga – särskilt de inom CCOO och UGT (fackliga centralorganisationer) – ett tydligt budskap i kampen mot reaktionen.

De spanska och katalanska härskande klasserna ser på ett utlysande av en katalansk republik med fasa. Anledningen är inte bara för att det skulle bryta med tanken om ett ”enat Spanien, stort och fritt”.

De vet att en sån seger skulle vara förspelet till en än mer intensiv och bred kamp mot kapitalisternas herravälde, mot den etablerade samhällsordningen – för en socia-

Utvecklingen i Katalonien tog en ny dramatisk vändning i tisdags efter att regionpresident Carles Puigdemont uttalat sitt stöd för självständighet, men samtidigt vädjat om en medling och dialog. Bara timmen innan hans tal hade ”Spaniens regering avvisat medling med Puigdemont” (nyhetsbyrån AFP).

Efter Puigdemonts tvetydiga besked väntas ny kamp.

Under de senaste dagarna har den spanska högerregeringen, med uppbackning från landets storbolag, banker och EU-regeringarna, trappat upp repressionen och hetsen mot de katalanska massornas kamp för den demokratiska rätten till självbestämmande.

I hast har nya lagar stiftats för att påskynda och underlätta storbolagens och bankernas flytt från Katalonien. Drygt tio

listisk katalansk republik och en socialistisk federation baserad på en frivillig union av folk och nationer som för närvarande utgör den spanska staten. ■

bolag och banker har eller säger att man ska fly Katalonien.

Till det ska läggas ”att inga investeringar görs eftersom näringslivet vill ha ett annat politiskt klimat i Katalonien” (El Pais den 10 oktober).

Det är inte överraskande att de katalanska borgarna har tagit denna politiska och ekonomiska utpressning som ursäkt för en kapitulation. Men att delar av vänstern också ger vika och säger sig vara beredda att förhandla med samma regering som länge gjort klart att ”det finns inget att förhandla om” är ett oförlåtligt splittrande svek mot masskampen.

Det är genom nya strejkaktioner, blockader och demonstrationer som massorna kan ta tillbaka initiativet och slå tillbaka regeringens attacker.

Offensivs redaktion

INTERNATIONELLT

12 OKTOBER 2017 # 1 272

10

USA: Vänstern måste bygga en massrörelse Samtidigt som den särskilda åklagaren Robert Mueller och hans grupp av sjutton åklagare utvidgar sin utredning av Trump läggs nu grunden för en ny fas i den politiska kampen i USA. Efter en sommar av relativt lugn är det nu en rad frågor som får ungdomar och delar av arbetarklassen att gå ut i kamp.

TOM CREAN

I

den kommande perioden finns potentialen för ett masstryck som skulle kunna pressa tillbaka högerns agenda och underminera Trumps motbjudande regim på ett avgörande sätt. Men där finns också den verkliga faran för framväxandet av en mer seriös extremhögerrörelse, om vänstern inte bygger en massrörelse som baserat på ett tydligt program tar itu med arbetares och fattigas behov.

Trumps uttalande i början av augusti om att vit makt-högern i Charlottesville också innefattade ”bra folk” då en antifascist dödades ledde till en nytändning och mobilisering av antirasister på gatorna.

40 000 tågade i Boston som visade hur man stoppar alt-högern som agerar skyddsmantel åt nynazisterna. Men det fick också delar av affärsvärlden som dittills inte brytt sig om Trumps rasism och kvinnofientlighet – eftersom man stödjer hans agenda av avregleringar och skattesänkningar – att distansera sig från honom.

De förödande effekterna av orkanen Harvey gav Trump ett tillfälle att uppträda ”statsmannamässigt”, även om han till och med då verkade helt oförmögen att visa genuin empati för andra människor.

Trumps låga ambition verkar dock vara att nöja sig med att med nöd och näppe undvika en katastrof av samma proportioner som orkanen Katrina orsakade i New Orleans 2005 – detta tack vare Obamas ti-

och underminera de klimatförnekare som Trump daltar med.

Trumps vapenskrammel gentemot Nordkorea och hans senaste hot i FN om att utplåna landet väcker en extrem nervositet globalt.

Den härskande klassen är också nervös över Trumps fumlande vid ratten mitt i denna kris. En ytterligare upptrappning skulle kunna utlösa början på en antikrigsrörelse för första gången sedan upptakten till Irakkriget 2003.

Trump bestämde sig därefter för att attackera de spelare i den amerikanska fotbollsligan NFL som hade knäböjt under nationalsången i protest mot polisbrutalitet och i solidaritet med spelaren Colin Kaepernick (som efter att ha vägrat stå under nationalsången blivit utsatt för en de facto svartlistning och inte fått något nytt klubbkontrakt) – ett typiskt men oskickligt försök att rikta uppmärksamheten mot andra frågor. Detta slog tillbaka på ett spektakulärt sätt i form av den största antirasistiska protesten från idrottsmän på årtionden.

Men det är Trumps inriktning på att fasa ut Obamas DACA-lagstiftning (vilken ger papperslösa som kommit in i landet som minderåriga möjlighet att stanna och arbeta i USA) som har varit den absolut viktigaste faktorn bakom att oppositionen mot honom har stärkts.

Förslagen gör att 800 000 unga papperslösa, så kallade ”Dreamers”, nu hotas av att inte bara bli

Folk vill ha ett parti som kämpar för verklig förändring som på ett avgörande sätt kan förbättra folks liv. digare arbete med att återupprätta och stärka den federala katastrofmyndigheten FEMA. Samtidigt drabbas arbetande människor i Houston, södra Florida och Puerto Rico av de massiva följdverkningarna som blir så mycket värre på grund av kapitalismen. Men den obevekliga orkansäsongen kommer också att skärpa debatten om klimatförändringarna

deporterade, utan också riskerar att förlora tillgång till arbete, sjukvård och college.

Trumps senaste utspel är att erbjuda demokraterna i kongressen att låta Dreamers stanna i USA i utbyte mot skärpt gränskontroll och en mur mot Mexiko, vilket än så länge verkar avvisas av demokraterna. Samtidigt har ärkereaktionären Steve Bannon pekat på

Foto: Gage Skidmore / Flickr CC

Socialist Alternative (CWI:s anhängare USA)

Trumps alla ärkereaktionära utspel skapar en allt större folklig ilska.

att en uppgörelse där Dreamers får stanna skulle utlösa ”inbördeskrig” inom republikanerna. Denna fråga kan utlösa de största mobiliseringarna hittills mot republikanernas reaktionära agenda och den avskyvärda regimen i Vita Huset.

Trumps valkampanj baserades på högerpopulism, vilket inkluderade attacker mot såväl etablissemanget inom republikanerna som i samhället i namn av ”de bortglömda männen och kvinnorna”. Trump lovade att återskapa jobben och erbjuda sjukvårdsförsäkring för ”alla”.

Att detta var rent bedrägeri visade Trump tydligt genom att proppa sin regering full med miljardärer och därefter stödja varje barbarisk plan på att frånta miljoner fattiga och handikappade deras sjukvård.

Republikanerna insisterade på sin obstinata strävan att krossa Medicaid (behovsprövad sjukvårdsförsäkring för fattiga), vilket skulle ha katastrofala effekter och medföra ytterligare skattelättnader för de allra rikaste.

Emedan ”Trumpcare” (Trumps alternativ till Obamacare) i dagsläget verkar dödförklarat kan vi förvänta oss att inriktningen på att attackera alla ”rättigheter” (nedskärningar på

olika bidrag med mera) kommer att fortsätta i budgetförhandlingarna tillsammans med republikanernas så kallade ”skattereformer”.

Samtidigt som Trumpcare avslöjade Trump och republikanerna som oförsonliga fiender till arbetande människor har Trumps anspråk rörande ekonomin inte till fullo avslöjats ännu tack vare en på ytan uppåtstigande konjunktur. Men vid horisonten stiger en ny ekonomisk nedgång fram som kommer att göra slut på ”återhämtningen”. Vad som inte har förändrats är den fundamentala sociala kris som drabbat stora delar av arbetarklassen, de nakna orättvisorna och kapitalismens oförmåga att erbjuda en väg framåt, vilket i sin tur underblåser polariseringen och kriserna emellan samt inom storföretagens två partier.

Vid makten har Trumps relation med det republikanska ledarskiktet i kongressen försämrats ytterligare i takt med att man misslyckats med att uppnå några avgörande segrar. De upprepade misslyckandena med att få igenom Trumpcare är särskilt slående. Ett antal republikanska senatorer, som exempel-

vis Jeff Flake och Bob Corker, ifrågasätter öppet Trumps lämplighet, vilket har fått honom att slå tillbaka med hot om att ställa deras mandat till omval.

Som vi har pekat på är detta orsaken till att Trump har stärkt sin allians med den kristna högern, invandringmotståndare och National Rifle Association. Än så länge anser dessa krafter att Trumps presidentskap är ett redskap för deras agenda och dessa grupper är avgörande för att behålla stödet från partibasen inom republikanerna i Trumps krig mot ledningen. Läget har nått en sådan punkt att ”republikaner fruktar att Trump har övergett sin roll som partiledare för att istället plocka upp sin egen politiska rörelses fana” (New York Times den 9 september 2017).

Vita Huset under Trump uppslukas allt mer av den särskilda åklagaren Robert Muellers mycket aggressiva utredning, vilken tydligt går bortom frågan om Rysslands inblandning i 2016 års val samt Trumps närmastes handhavanden med ryska affärsmän och politiker under en längre tid. Trumps avskedande av FBI-chefen James Comey

INTERNATIONELLT

12 OKTOBER 2017 # 1 272

11

Demokraterna tar också en risk genom att smygflörta med Trump.

En stor del av deras bas vill inte ha några ruttna kompromisser med denna rasistiska, kvinnofientliga, antiarbetarregering. Den 18 september demonstrerade Dreameraktivister vid Nancy Pelosis presskonferens med krav på att DACA-lagstiftningen inte ska fredas på bekostnad av en för migranter ännu mer dödlig gränsövergång i syd. Partiets storföretagsvänliga ledning kommer hela tiden att söka varje alternativ till att mobilisera vanligt folk. Men utan beslutsam masskamp kommer högern inte att besegras och Trump kommer inte att fällas. Miljoner stödjer idén om att omvandla demokraterna till ett ”folkets parti”. Men som vi har förklarat kommer detta inte att ske om inte demokraterna – liksom Bernie Sanders gjorde i valet 2016 – slutar att ta emot pengar från storföretagen och antar ett program som svarar upp på arbetarklassens behov, samtidigt som demokratiska gräsrotsstrukturer som är nödvändiga för att ställa valda representanter till svars skapas. Den företagsvänliga partiledningen kommer att bekämpa detta in i döden.

Därför behöver vi ett nytt parti baserat på behoven inom arbetarklassen, de fattiga och alla förtryckta.

Ett nytt parti lanserat av organisationer som verkligen representerar någonting kan få en bred uppslutning från arbetare och på ett avgörande sätt underminera Trumps bas och vinna över mer socialt konservativa delar av den vita arbetarklassen från högerns förledande populism och ”vårt folk först”-politik.

Tiotusentals i Boston i protest mot rasism. Dessa rörelser måste det byggas vidare på.

har pekats ut som ett möjligt fall av ”försvårande av rättslig utredning” (obstruction of justice).

Trumps fruktan för vad som kan komma från Muellers utredning – han sägs ogilla utredningar som drar ut på tiden i åratal – spelar helt klart en roll i hans politiska sicksackmanövrer. Det ligger definitivt bakom Trumps ständiga inviter gentemot de mest reaktionära delarna av sin bas och mobiliseringen av dem emot republikanernas ledning så att de ska ha klart för sig vad som händer om de överger honom. Men det spelar också en roll i hans senaste förhandlingar direkt med demokraternas ledning i kongressen rörande orkanhjälp, skuldtaket och DACA. Dessutom ser Trump tydligare efter Charlottesville att det finns gränser för tålamodet inom den härskande klassen. Hans attack på DACA går inte heller hem inom företagaretablissemanget som vill se ”invandringsreformer” i sitt eget intresse.

Samarbete med fullblodsstorföretagspolitiker som demokraternas gruppledare i senaten, Chuck Schumer och Nancy Pelosi, samt att framstå som ”blocköverskridande” ger Trump en viss politisk täckmantel. Men det är mycket tveksamt om

detta är en inriktning Trump kan bibehålla då det underminerar hans egen bas av kärnväljare. Högerdemagogen Ann Coulter sa nyligen att Trump borde ställas inför riksrätt efter att han sade sig vara beredd att stödja en lagstiftning som skulle ge Dreamers rätt att stanna.

Demokraterna känner tydligt att de har vind i seglen inför fyllnadsvalen 2018 när Trump är insnärjd i kriser.

Dessa val – snarare än att fälla Trump eller högerns politik – är deras fokus.

Men de har också allvarliga problem, och opinionsundersökningar fortsätter att visa att man trots att deras popularitet är något högre än republikanerna i kongressen fortfarande har lägre stöd än Trump.

I somras lanserade Chuck Schumer och Nancy Pelosi sin ekonomiska politik under rubriken ”Better deal”, vilket var ett försök att övervinna partiets totala oförmåga att lägga fram en politik som knyter an till arbetande människors vardag. Detta föll pladask, och särskilt slående var att man inte lade fram en sjukvårdsförsäkring för alla, något som är enormt populärt inom partiets väljarbas.

Som vi upprepade gånger har

sagt ända sedan Trump svors in som president vill folk inte bara ha ett parti som röstar emot de attacker som kommer från hans regering.

De vill ha ett parti som kämpar för verklig förändring som på ett avgörande sätt kan förbättra folks liv i linje med Bernie Sanders krav i 2016 års primärval: en minimilön på 15 dollar (120 kronor) i timmen, avgiftsfri högre utbildning, massiva investeringar i en återuppbyggnad av infrastruktur och förnyelsebar energi samt ett slut på massfängslandena.

Bernie Sanders lanserande av Medicare for All (sjukvårdsförsäkring för alla) har enorm betydelse och går i linje med strävandena hos den del av partibasen som kämpar för radikala reformer. Att sexton demokratiska senatorer har skrivit under lagförslaget reflekterar det massiva trycket underifrån. Men ingen ska förvänta sig att demokraterna verkligen kommer att kämpa för detta. Pelosi och Schumer, som sätter dagordningen för sitt parti, är slående frånvarande från listan på undertecknare. Men om demokraterna inte driver detta seriöst kommer det bara att elda på oppositionen inom partiet.

Hungern efter en politisk revolution mot miljardärerna kommer att fortsätta att driva på polariseringen inom demokraterna och kan leda till hårda strider i nästa års primärval. Detta är en avgörande faktor i att lägga grunden för ett nytt parti, men kräver också att vänsterkrafter tar vara på möjligheterna, något som Sanders inte gjorde förra året efter det riggade primärvalet – han drev inte sin presidentvalskampanj vidare som oberoende. Detta gjorde att det bara var den helt igenom storföretagsvänliga Clinton som stod i vägen för Trump.

Om vi misslyckas med att bygga en verklig massrörelse och en ny politisk kraft kommer detta att öppna för ännu mer av högerpopulism på medellång sikt, även om demokraterna skulle vinna kontroll över kongressen 2018. Detta innefattar den verkliga allvarliga risken att ett extremhögerparti med en massbas växer fram, något vi sett konturerna av i Trumps presidentkandidatur.

Emedan vi närmar oss årsdagen för Trumps valseger undrar miljoner när och hur Trump kan bli avsatt.

Samtidigt som 40 procent av befolkningen stödjer riksrätt är sanningen att republikanerna på detta stadium inte släpper fram denna fråga i kongressen och demokraterna motsätter sig starkt, med några få undantag, den vägen. Den outtalade uppfattningen inom demokraternas ledning är att processen att bli av med Trump på detta sätt ytterligare skulle underminera förtroendet för den amerikanska kapitalismens politiska institutioner – vilka de resolut försvarar.

En del vänsteraktivister hävdar mycket förståeligt att ett fällande av Trump på detta sätt bara skulle innebära att han ersattes med vicepresidenten och den hårdföra högerideologen Mike Pence. Men tillsammans med en massrörelse skulle en situation där Trump tvingas bort fördjupa den politiska krisen. I en sådan situation skulle Trumps fall vara en enorm seger som skulle stärka kampen mot högern och för fler offensiva segrar. Ett Pencepresidentskap skulle vara skadskjutet från dag ett.

Vi måste komma ihåg lärdomar från historien. I slutet på 1960-talet fälldes Lyndon Johnson i själva verket av den växande massrörelsen mot Vietnamkriget. Johnson tvingades att erkänna detta i sitt ”jag kommer inte att ställa upp en andra gång”-tal i TV. Nixon fälldes förstås av Watergateskandalen, men grunden lades även där av antikrigsrörelsen tillsammans med den svarta frihetsrörelsen och rörelsen för kvinnofrigörelse. Det skedde faktiskt aldrig någon omröstning i kongressen och Nixon avgick efter att etablissemanget hade gjort klart att han inte hade något alternativ.

Dessa exempel visar att en riksrätt inte är det enda sättet att bli av med en president och att nyckeln är en massrörelse. Socialister föredrar en maximal press för att driva ut Trump, inklusive att tvinga demokrater att lägga fram ett krav på riksrätt. Men liksom på 1970-talet är det högerns grymheter och hotet om dem som väcker folk till handling. Vi måste visa vägen framåt och hur alla olika delar av missnöje och revolt kan enas till en massiv motståndsrörelse.

Inom denna är den organiserade arbetarrörelsens roll avgörande.

Den sociala kraften i USA:s multietniska arbetarklass är den avgörande kraften för att förändra detta samhälle – och i sista hand få ett slut på den förfallande kapitalism som om och om igen kommer att föda nya Trumpar. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

12 OKTOBER 2017 # 1 272

12

Foto: Mark Yokoyama / Flickr CC

Önationer totalt ödelagda av orkaner der kronor krävs för att återställa infrastrukturen på ön, pengar som inte finns. Tusentals människor har tvingats evakuera från öarna efter orkanerna – på Barbuda finns inte en enda människa kvar. Och det lär blir värre framöver: – Jag tror inte att antalet cykloner kommer att öka. Däremot är det sannolikt att temperaturhöjningen gör att de blir intensivare, och orsakar större skador. En varmare atmosfär innehåller mer fukt, vilket gör att nederbörden ökar, havsnivån stiger och vågorna blir högre, säger den franske klimatologen Robert Vautard, som jobbar i det statliga franska forskningsinstitutet CNRS och ingår i FN:s klimatpanel IPCC, till Arbetet den 29 september.

För många önationer har förödelsen varit total efter den senaste tidens orkaner.

Flera förödande tropiska orkaner – Harvey, José, Irma, Katia och nu senast Nate – har den senaste tiden svept in över Västindien, sydöstra USA och Mexikanska golfen med förödande konsekvenser. Särskilt önationerna i Västindien har drabbats extremt hårt.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

O

rkanen Irma närmast ödelade flera av öarna i Västindien, som Barbuda, Saint-Martin/Sint-Maarten, Saint-­

Barthélemy, Anguilla, och Tortola.

90 procent av infrastrukturen på Barbuda förstördes och 60 procent av invånarna blev hemlösa, och i

Saint-Martin var 60 procent av bostäderna obeboeliga efteråt.

– Klimatförändringarna är här för att stanna och vi vet att det beror på att rika länder missbrukat systemet. Vi däremot, som bidrar med 0,0 procent av föroreningarna är världens största offer, sa Ronalds Sanders, ambassadör för Antigua och Barbuda i USA, till radiokanalen Public Radio International efter orkanens ödeläggelse av Barbuda.

Man räknar med att 1,6 miljar-

Antalet klimatflyktingar beräknas öka dramatiskt om naturkatastroferna fortsätter att bli allt intensivare. Enligt migrationsinfo.se, som tillhandahåller forskning och statistik om migration i Sverige, tvingades globalt 26,4 miljoner mellan år 2008-2014 att fly sina hem på grund av olika klimatkatastrofer, som översvämningar, torka och orkaner. Och enligt UNHCR:s beräkningar kan den siffran uppgå till

och mest utsatta hårdast, vilket är ytterligare ett bevis på kapitalismens misslyckande för majoriteten av världens befolkning. Även FN-rapporten State of the World Population pekar på detta, då den visar att kvinnor i utvecklingsländer överlag kommer att drabbas hårdare av klimatförändringarna och nya, värre naturkatastrofer än andra grupper. Man menar att en av orsakerna är att de utgör en majoritet av jordbruksarbetarna i många landsbygdsregioner, som är en av de sektorer som drabbas extremt hårt av naturkatastrofer, extrema väderfenomen och vattenbrist. Torka och osäkrare nederbörd kommer få dem att tvingas jobba hårdare, och deras döttrar måste hoppa av skolan för att kunna hjälpa till i arbetet hemma.

Offensiv har tidigare skrivit om hur det finns ett samband mellan klimatförändringarna, global uppvärmning och de allt värre naturkatastroferna, och kapitalismens allt mer rovgiriga vinstjakt och marknadsdiktat. Storföretag tjänar, med god hjälp av stater och finansiella institutioner, storkovan på exploateringen och föroreningen av våra gemensamma naturresurser.

Allt fler inser att kapitalismen

Antalet klimatflyktingar beräknas öka dramatiskt framöver. mellan 250 miljoner och 1 miljard år 2050, vilket kan jämföras med att det idag totalt finns strax över 65 miljoner flyktingar i världen.

Klimat- och naturkatastroferna drabbar också de allra fattigaste

dödar, direkt och indirekt. Den måste skrotas och förpassas till historiens soptipp. Alternativet stavas socialism, där samhället styrs i samklang med människors, djurs och naturens behov. ■

London slits isär av groteska klyftor Nästan en tredjedel av Londons invånare lever i fattigdom.

Samtidigt ligger London i topp på listan över städer i världen som hyser flest antal mångmiljardärer.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

E

Skälet är den giftiga kombinationen av låga löner och rekordhöga boendekostnader.

Arbetarnas reallöner fortsätter att sjunka i London och resten av Storbritannien, trots att antalet sysselsatta har ökat snabbt under de senaste åren.

Men de nya jobb som skapas är lågavlönade och otrygga. Idag är rekordmånga av Londons sysselsatta antingen korttidsanställda eller ofrivilligt deltidsarbetande.

I få städer gräver boendekostnaderna sådana hål i hushållens ekonomi som London. Det är dubbelt så dyrt att bo i London som i resten av Storbritannien. Boendet kostar i snitt 1 800 brittiska pund i månaden (över 19 200 kronor), enligt nyhetsbyrån Reuters den 10 oktober.

– Jag spenderar 47 procent av min lön på boendet, berättade Roger Taylor som bor i Hackeny, London, för brittiska BBC den 31 maj.

Under de senaste fem åren har hyreskostnaderna i London ökat med 20 procent, och uppemot 30

London har blivit den stad i världen som hyser flest antal miljardärer i brittiska pund (1 pund är 10,66 kr), enligt Sunday Times senaste The Rich List från maj i år.

Enligt denna lista har Storbritanniens 500 rikaste individer – många med hemadress London – en total förmögenhet som är större än vad de 1 000 rikaste hade ifjol.

Det senaste året var en ”verklig boom” för Storbritanniens superrika, summerar Sunday Times. Men som redan Marx påpekade: Ökad rikedom för ett fåtal betyder ökad fattigdom för de många. Sådan är kapitalismen. ■

London har blivit synonymt med klassklyftor och ökad ojämlikhet.

Foto: Alessandro Grussu / Flickr CC

tt jobb och regelbunden lön är inte tillräckligt för att ta sig över fattigdomsgränsen.

Mer än hälften av Londons 2,3 miljoner är arbetande fattiga – tillhör ett förvärvsarbetande hushåll. Det är en ökning med 50 procent sedan år 2006, enligt en färsk studie från Trust for London. Antalet fattiga i London är fler än antalet invånare i brittiska storstäder som Manchester och Liverpool.

procent i det snabbt krympande kommunala bostadsbeståndet.

Bostadsbristen är enorm, särskilt vad gäller hyresrätter.

London är fattigdomens och de groteska klyftornas huvudstad.

Londons tio procent rikaste hushåll sitter på mer än hälften av de samlade förmögenheterna – stadens fattigaste hälft förfogar gemensamt över endast 5 procent.

KULTUR

12 OKTOBER 2017 # 1 272

13

Snart drar premiären av Modern igång, framförd av Teater Tribunalen.

Foto: Natalia Medina

Teater Tribunalen,

en röd lunga Nedskjunken i en soffa med en kopp kaffe i handen sitter regissören Richard Turpin när Offensiv träffar honom strax innan en repetition. De är bara några dagar kvar innan Teater Tribunalens premiär av Modern.

NATALIA MEDINA

natalia.medina@socialisterna.org

B

ertold Brechts pjäs Modern (Die Mutter) bygger på romanen En Mor av Maksim Gorkiji som skildrar Ryssland under förra sekelskiftet fram till 1906. Pjäsen Modern utspelar sig istället ända fram till revolutionsåret 1917. Modern, Pelagea Wlassowa, spelad av Sofia Berg-Böhm, som tidigare inte tvivlat på det orätta i sakernas tillstånd, dras genom sin sons politiska engagemang in i den revolutionära kampen och när revolutionen står för dörren är hon längst fram i ledet.

– Jag hoppas att pjäsen ska entusiasmera och ge hopp, utbrister Richard, och fortsätter: – Inspirera när revolutionen känns långt bort. Revolutioner händer inte alltid när man tror att

de ska göra det. Det finns stunder när det går emot i pjäsen och modern tvivlar inte.

Richard berättar att teatern sätter upp Modern eftersom de ville fira oktoberrevolutionen.

– Det finns inte så många pjäser som skildrar revolutionen, varken den 1905 eller 1917. Sen är det så jävla bra musik. Härligt revolutionär musik!

Egentligen är det ett revolutionsdrama som skulle kräva en jätteensemble, men på scen har Tribunalen 6 skådespelare och en kapellmästare. Alla skådespelarna utom Modern alternerar i rollerna.

– Vi hade kunnat vara 30 skådespelare, men budgeten tillåter

inga extravaganser. Nu blir den istället av nöd brechtiansk. Vi kan inte göra några ryska miljöer, ryska landsvägar eller ruckel, istället får vi lita på texten och skådespelarinsatserna, det ligger i linje med Brecht.

Visst hade det varit roligt med mer pengar, men denna gång är det lätt att göra dygd av nödvändighet.

Med i uppsättningen för att framföra de 13 låtarna av Hanns Eisler är även kören Röstjärn, som kommer att vara mellan 12 till 16 körmedlemmar per föreställning.

– Kören tillför jättemycket.

Speciellt eftersom vi måste vara så sparsamma med allt annat. Annars brukar de ha en klassisk körrepertoar. De hade en omröstning i kören ifall de skulle satsa hösten på att vara med i en teaterföreställning och det ville de och det är vi jätteglada för.

Teatern Tribunalen bildades 1995 av tre skådespelare från Teaterhögskolan i Malmö och Dramatiska Institutet. Det är en uttalat politisk och socialistisk teater.

– Vi upptäckte att det var svårt att få inflytande över vårt arbete, vi ville själva bestämma vad vi spelade. Vi hade alla ett politiskt engagemang som skulle ha varit svårt att förverkliga på en vanlig teater. Det behövs en annan röst än vad den borgliga kören sjunger, en annan stämma.

Jag tror att det är bra att det finns en teater som gör något annat. I många år var det att se till att modet inte faller hos dem som redan är politiska.

Senare att få nya intresserade.

– Vi är en teater, vårt bidrag är att göra föreställningar. Men det har varit svårt. Vill man vara en del av offentligheten, det borgliga samhället, eller vill man skapa något annat? Att

vara en alternativ offentlighet kanske mer är en dröm? Om en kunde vara en röd lunga orörd av liberalismens förgiftade luft vore det bra, tänker jag. Det finns en sån enorm beslutsamhet i karaktärerna i pjäsen.

Varför är vår tid så uppgiven?

– Jag tycker att det finns en räddhågsenhet även hos de som ser sig som revolutionärer. Vill vi ha det här samhället eller inte? Första världskriget var så fruktansvärt att de flesta intellektuella nog var tvungna att ta ställning mot det gamla systemet.

En kan ju bara låta sig imponeras och hylla det som kom under och efter revolutionen. Musik, poesi, bild, rörlig bild, det är jättefint att se det grafiska från den här tiden. Många av de betydande konstnärerna har ju formats av revolutionen.

– Teatern riskerar alltid att marginaliseras, den måste själv göra anspråk på att vara aktuell. Det är upp till teatern om den ska spela någon roll eller inte. I värsta fall blir den bara reaktionärt oförstående.

Konstnärligt vill jag vara begriplig.

Det finns inte något mål med att inte bli förstådd. Ibland finns det en idé med att vara smart, men om ingen förstår gynnar det ju inte socialismen. Ibland ska man avsluta föreställningen med ett frågetecken.

Ibland med ett utropstecken och ibland med punkt, punkt, punkt.

– Den viktigaste lärdomen (av revolutionen) tror jag är beslutsamheten och att känna av stämningarna utan att vara opportunist. Att leda stämningarna. Man kastade av sig ett ok som verkade så tungt och cementerat, och det gick. De många kan störta de få med framgång. Historien är full av heroiska försök som slutat i nederlag. Av det som verkar omöjligt kan en göra något som är möjligt. ■ Teater Tribunalen samarbetar även med Bad Art och Rättvisepartiet Socialisterna i evenemanget Revolution2017.

Se annonsen på sida 16.

Titel: Modern (die Mutter) Av: Bertolt Brecht Spelas av: Teater Tribunalen Regissör: Richard Turpin Medverkande: Jacob Bladh, Sofia Berg-Böhm, Henrik Dahl, Göran Forsmark, Lucas Krüger, Maria Pontén, kören Röstjärn under ledning av Hans Rising Premiär 12 oktober 19:00

Erbjudande till Offensivs läsare Du som offensivläsare kan köpa din biljett till Teater Tribunalens uppsättning av Modern för 200 kr istället för ordinariepris 300 kr. Bokas på www.kulturbiljett.se Välj kategori 300 kr. Klicka på reservera mina platser.

Uppge kod: Modern2017 Speldatum oktober: 12, 14, 16, 19, 20, 21, 23, 24, 27, 28, 30 kl. 19.00.

Söndagar: 15, 22, 29, kl 16.00.

Spelasdatum november: 2, 3, 4, 6, 9, 10, 11 kl. 19.00.

Söndagar: 5, 12 kl. 16.00.

Regissören Richard Turpin.

KULTUR

12 OKTOBER 2017 # 1 272

14

Solidärer – arbetarnas Gävle och spanska inbördeskriget 1936-39 ”’Det är revolution i Barcelona, grabbar.’ Han slängde upp sin näve också. ’Det är äntligen revolution’”. Det säger en av deltagarna på ett möte i Syndikalisternas lokal på Norra Skeppargatan i Gävle sommaren 1936 i boken Solidärer (Albert Bonniers Förlag, 2017) skriven av Anna Jörgensdotter.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

S

olidärer, som pendlar mellan livet i Gävle under 1930-talets senare hälft och det spanska inbördeskriget 1936-39, är en storslagen roman som är värd alla de berömmande recensioner som boken har fått. Det är en roman om klasskamp, antifascism, solidaritet och kärlek i en tid när Europa står vid avgrundens rand.

Boken är också en hyllning till arbetarnas Gävle och särskilt till stadens LS (syndikalisterna). Det går naturligtvis inte att skriva om arbetarnas Gävle utan att nämna Joel Hägglund, som efter att han emigrerade till USA under 1900-talets första år bytte namn till Joe Hill och blev socialist, agitator, organisatör och textförfattare till många odödliga kampsånger.

Ingemar och Klara är romanens två huvudpersoner. I romanen är de inte längre tillsammans, men kärleken finns kvar.

Ingemar är hamnarbetare och syndikalist, och vill åka till det Spanien där ”arbetarna äntligen har gjort revolt” och tagit över industrierna och jorden. Arbetarstyret är särskilt långtgående i Katalonien. I juli 1936, samtidigt som den alternativa folkolympiaden äger rum i Barcelona, inleder Franco sin och den väpnade kontrarevolutionens attack mot den spanska republiken, mot revolutionen. De spanska fascisterna, Falangistpartiet, blev Francos politiska parti som idag åter framträder i den spanska nationalism som mobiliseras mot Katalonien.

”

...en roman om klasskamp, antifascism, solidaritet och kärlek i en tid när Europa står vid avgrundens rand.

Den spanska revolutionen väckte hopp och tände gnistan i en tid av historiska nederlag för arbetarklassen. År 1933 hade Hitler tagit makten i Tyskland och krossat den tidens starkaste arbetarrörelse i Europa, och i Italien härskade Mussolinis fascister. Samtidigt

konsoliderade stalinismen i Sovjetunionen sin makt, vars skräckvälde och blodiga övergrepp på oktoberrevolutionens ideal också skulle sätta sina tragiska avtryck i Spanien efter år 1936.

Arbetarna och den fattiga landsbygdsbefolkningens svar på Franco var att dels beväpna sig och dels expropriera exploatörerna. Kollektiviseringen och den egna beväpningen gjordes mot såväl den sittande folkfrontsregeringens vilja som mot exempelvis den brittiska och franska regeringen. Även den stalinistiska regimen såg med oro på den revolutionära jäsningen i Spanien och fruktade att den skulle ge impulser till kamp för att återupprätta oktoberrevolutionens socialistiska demokrati i Sovjetunionen.

Medan Hitlertyskland och Italiens fascistiska regim gav militärt stöd till Franco gömde sig Europas påstådda demokratier bakom den överenskommelse om nonintervention – ickeingripande – som ett tjugotal regeringar hade ställt sig bakom, bland dem Tysklands och Italiens diktaturer som i skydd av denna pakt bedrev krig mot Spaniens folk.

Den svenska socialdemokratiska regeringen stod bakom den så kallade noninterventionspakten och utrikesminister Richard Sandler hävdade att ”freden gagnas bäst om varje folk får hjälpa sig själv”, vilket betydde att man vände Spaniens arbetare ryggen och lät landet förblöda. Men arbetarrörelsens kämpande delar, gestaltade i Ingemar och Klara, ställde självfallet upp bakom republiken och revolutionen. Flera hundra från Sverige kom också att ansluta sig till de internationella brigaderna som stred mot Franco i Spanien. ”Det enda sättet att vinna kriget är att sprida revolutionen”, ropade högtalarna i Barcelona som hösten 1936 är en stad styrd av arbetarna och deras organisationer. Kriget mot Franco var ett socialt befrielsekrig – ett klasskrig – och om det begränsades till att försvara den kapitalistiska ordningen skulle det bakbinda massorna.

Det var arbetarnas revolution som slog tillbaka och avväpnade fascisterna 1936. Försvaret av Barcelona gav ett exempel. ”Staden skulle inte tas och togs inte. Inte

Barcelona. Arbetarnas stad”. En av dem som deltog i det revolutionära och segerrika försvaret av Barcelona var Conxa, textilarbeterska och vars pappa varit med om att bilda det anarkosyndikalistiska CNT som på 1930-talet var en massrörelse.

I Solidärer levandegörs den enorma massrörelsen för arbetarstyre i Barcelona och Katalonien. Conxa är med i den arbetarmilis som försvarar Barcelona. Men Conxa och de andra arbetarkvinnorna skulle snart kallas bort från fronten, då de första som folkfrontsregeringen avväpnar är arbetarkvinnorna.

Vid årsskiftet 1936-37 började Ingemars resa från Gävle till Spanien för att slåss mot fascismen – ”kapitalismens ändstation”. Som medlem i den internationella brigaden kan Ingemar följa hur det revolutionära innehållet i kriget blir allt mer nedtryckt. Regeringen – ivrigt påhejad av stalinisterna – avväpnar arbetarna, och milisen blir allt mer

en ordinär armé, vilket resulterade i ett inbördeskrig inom inbördeskriget när regeringen gick till våldsam attack mot arbetarstyret och den revolutionära milisen. Särskilt blodigt blev inbördeskriget i inbördeskriget i Barcelona i maj 1937, som sedan följdes av en stalinistledd förföljelse av vänsterorganisationer som CNT/ FAI och inte minst POUM. Det blev en vändning till Francos fördel, som i takt med att krigets sociala innehåll tömdes kunde vinna allt fler militära segrar.

Hemma i Gävle följde Klara det spanska inbördeskrigets utveckling och lyckligtvis får hon ha jobbet kvar efter att ha fött en dotter i början av 1937. Två veckors ledighet efter födseln var det enda som Klara fick av fabrikens manlige chef som gärna såg att hon inte kom tillbaka.

Men efter två veckor är hon tillbaka på jobbet. Även i arbetarrörelsen får kvinnorna liten plats. Av den anledningen håller Klara och andra

kvinnor som vill engagera sig och diskutera allt som har med kvinnors rättigheter att göra sina egna möten.

I Klaras lägenhet bor också Hellgren, som länge gick utan jobb och som inte är lika politiskt medveten som Klara. Men antifascismen delar de, och en gång kommer Hellgren efter att ha slagit en ledande nazist i Gävle till marken. Det ska dock ta lång tid innan han accepterar att barnet är ingens, bara sitt eget.

Solidärer är en bok som man bara inte vill ska ta slut. Trots att det handlar om en tid som färdas mot mörkret finns hoppet och framtiden i Klaras befrielsekamp.

Solidärer är helt enkelt en väldigt bra bok, en årets julklapp om man så vill. ■ Författare: Anna Jörgensdotter Förlag: Albert Bonniers Förlag Utgivningsår: 2017 Antal sidor: 376

Luleå:

Svenska pespektiv inför kongressen Tid: Tisdag den 17 oktober kl 18:30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Inför kongressen Tid: Onsdag den 18 oktober kl 18:00.

För info om plats etc: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Svenska pespektiv inför kongressen Sthlm Sydost Tid: Tisdag den 17 oktober kl 18:30.

Plats: Hyresgästlokalen Åsgärde­ vägen, Tunnelbana Sandsborg.

För mer info: 070-326 65 94.

Inför kongressen Sthlm Sydväst Tid: Torsdag den 19 oktober kl 18:30.

Plats: Högdalen.

För mer info : 073-387 65 77.

Partibygget inför kongressen Sthlm Norra Tid: Torsdag den 19 oktober kl 18:30.

Plats: Husby träff.

För mer info: 073-576 98 69.

Göteborg:

Hammarkullen Svenska pespektiv inför kongressen Tid: Onsdag den 18 oktober kl 18:00.

Plats: Bokcaféet.

För info: 076-094 63 91.

Angered Svenska pespektiv inför kongressen Tid: Tisdag den 17 oktober kl 12:00.

Plats: Gårdssten.

För info: 073-501 21 37.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Bra start på oktober

M

ed 13 773 kronor efter den normalt sega första veckan av månaden har vi lyckats behålla en hel del av septembers drivkraft. I jämförelse är resultatet hittills nästan dubbelt så mycket som samma period förra månaden.

Då vi fortsätter med 80 000 kronor som vårt mål betyder det att vi har en bra bit kvar, men veckans resultat är en riktigt bra början.

Mellannorrland verkar däremot ha lite bråttom. De ligger långt före de andra regionerna med 2 646 kronor, motsvarande 75 procent av den lokala målsättningen, följt av Sydsverige med 36 procent av sitt mål.

Veckans resultat avser också 216 sålda tidProcent av mål

Eskilstuna:

Norrbotten

För info: 073-373 33 61.

Karlskoga:

För info: 073-310 70 87.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

ningar samt 26 nya prenumerationer, varav två är via autogiro. Autogiroprenumerationer är en viktig inkomstkälla för vårt arbete – om du inte redan har tecknat en, hör av dig nu.

Som alltid kan man bidra direkt till ekonomikampanjen på flera olika sätt – med Swish till 123-240 32 85, på PlusGiro 87 96 49-2 eller via SMS genom att skicka ”Offensiv 50” till 72550.

Tack! ■

Västerbotten

Totalt

17% 13 773 kr

980 kr 0 kr

Mellannorrland

2 646 kr

Stockholm

6 366 kr

Mellansverige

740 kr

Västsverige

2 321 kr

Sydsverige

720 kr

För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Haninge:

Partibygget inför kongressen Tid: Torsdag den 19 oktober kl 18:30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För info om mötestema: 072-524 42 95.

Borås:

Svenska pespektiv inför kongressen Tid: Onsdag den 18 oktober kl 18:00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2017

Nej till militarismen

Varmt välkommen till seminariedagen Revolution2017.

Det blir en vacker blandning av historia, dagsaktuell kamp och framtida perspektiv.

Info på socialisterna.org

– Jag heter Rubén Fernández och är 40 år. Jag har varit medlem i den revolutionära vänstern i 22 år.

Jag är med i IR:s styrelse och deltar i ledningsmöten.

Jag har utfört olika uppgifter i organisationen, som medlem i studentfacket Sindicato Estudiantes permanenta kommission i början av 2000-talet, och senare organisatör i Malaga. Jag är för närvarande med i ett team på vårt högkvarter, vi ansvarar för att redigera vårt politiska material.

Vad kommer du att tala om den 4 oktober?

– Katalonien och resten av den spanska staten upplever historiska händelser. Den politiska krisen har förvärrats. Massornas direkta handlingar i Katalonien har tagit ett kvalitativt språng och förvandlat sig till en revolutionär rörelse.

– Alla de stora mobiliseringar som vi har sett i Spanien de senaste åren har inneburit ett verkligt socialt uppror som har förvandlat medvetenheten hos miljontals arbetare. De har förlorat förtroendet för borgarklassens demokratiska institutioner. Denna process tar sig starkt uttryck i Katalonien och det är därför den härskande klassen ilsket har provocerats till desperat reaktion.

– Det ligger en akut svaghet i att vänsterorganisationer, fackföreningar och politiska partier inte förespråkar ett program för mobilisering, generalstrejk och enhet och solidaritet hos alla arbetare och ungdomar i Spanien och Katalonien.

– Från Izquierda Revolucionaria försvarar vi behovet av att kämpa för våra demokratiska rättigheter genom mobiliseringar, att störta Rajoyregeringen och öppna vägen till den socialistiska republiken Katalonien, den federala socialistiska republiken i övriga Spanien, baserat på en fri union – frivillig för de nationer och städer som komponerar Spanien för tillfället. Vi är i en avgörande fas i klasskampen.

Ikontrubadur i kampens tjänst längre än någon annan. Generation efter generation har Hammarlund värmt med sin ljuva stämma och stenfasta vilja i snålblåsten på små som stora demonstrationer på Sergels torg. Den 4 november utlovas bland , ND LU AR M M JAN HA annat en partisansång r be m ve no 4 n de e ar ng så och poesi.

tala MINEL A MAHMUTOVIC,

on derss Foto: Jeanette An

re den 4 november

RUBÉN FERNÁNDEZ, tala

– Reaktionen kommer att försöka krossa denna rörelse, med alla resurser till hands. Det har lanserats en propagandakampanj från staten och kapitalistiska media för att underlätta en omfattande repressiv kupp. Reaktionen syftar till att dra nytta av den enorma förvirring som för närvarande finns bland befolkningen i resten av Spanien, inklusive skikt inom arbetarklassen som inte sympatiserar med idén om självständighet. Men det blir inte lätt för reaktionen.

– Att upphäva Kataloniens autonomi, använda mer polisvåld eller fängsla politiska ledare kan väcka ett starkt motstånd i Katalonien och ge ytterligare ökat stöd för självständighet och en katalansk republik.

Foto: Sari Hevosaho

Revolution2017 presenterar stolt

re den 4 november

Har du inte hört Mahmutovic tala förut – kom till Södergården på kvällen den 4 november bara av denna anledning.

Hon tvekar inte, utan går rakt på sak och har valt ett ämne som alla skulle behöva plugga in – rappa svar på borgarnas förtal om ryska revolutionen 1917 och om socialismen.

Minela Mahmutovic är en drivande socialist från Göteborg.

Bilden är från den historiska antirasistiska dagen den 30 september nyligen som stoppade nazistmarschen.

Södergården, Götgatan 37, Stockholm.

Biljetter 50 kr, ring 073 509 06 84 eller kontakta rs@socialisterna.org

Foto: Sari Hevosaho

Gå med i

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.