Offensiv 1273

19 oktober 2017 / # 1 273 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Varningsstämpel på Moderaterna

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Viktig seger i Hammarkullen

3 4

”Urstark” ekonomi – fortsatt svältkur

10

Avgörande dagar i Katalonien

Posttidning A

Nya brutala högerattacker mot arbetsrätt, lågavlönade och asylrätt – läs mer på sid 2 • Valet i Österrike en varning sid 11

16

Fortsatt sopkaos i Stockholm

Läs mer på sid 6-7

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

19 OKTOBER 2017 # 1 273

2

M KOPIERAR SD-RASISTERNA

KAPITALISMENS MISSLYCKANDE

P

Det första den nya M-ledaren Ulf Kristersson gjorde var att uttrycka ”förståelse för att väljare gått från Moderaterna till Sverigedemokraterna på grund av migrationspolitiken”. Det är en förvarning om den hets mot flyktingar och asylrätt som kommer att prägla Moderaternas valrörelse.

M tar nu steget full ut och kopierar SD-rasisternas program mot flyktingar och de båda partierna förenas också bakom kraven på en kraftigt upptrappad polisjakt på papperslösa samt ett riksomfattande tiggeriförbud.

– Äntligen slutar vi upp med hyckleriet i Sveriges migrationspolitik, sade den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali, som är Modera-

Foto: News Øresund / Wikimedia Commons

å helgens partistämma tog Moderaterna fler stora steg högerut. Efter att projektet ”de Nya Moderaterna” lidit skeppsbrott är ”Moderaterna Moderaterna igen”, som den mörkblåa M-pampen Gunnar Hökmark uttryckte efter att helgens partistämma hade avslutats.

Sedan bubblan ”de Nya Moderaterna” började spricka – under Alliansregeringen 2010-2014 – har M förlorat nästan varannan väljare. Efter valet och med en ny partiledning hoppades Moderaterna att M-raset skulle hejdas, men väljarflykten fortsatte och Anna Kinberg Batra sparkades för att ge plats åt en ny M-ledning med uppgift att fullborda den skärpning av högerpolitiken på alla områden som den tidigare ledningen hade påbörjat.

Det uttalade syftet med denna omläggning högerut är att försöka vinna tillbaka de väljare man har förlorat till SD de senaste åren.

ternas motsvarighet till SD:s Mattias Karlsson, på helgens partistämma.

Moderaternas strävan att vinna tillbaka väljare med SD-politik rymmer en stadig skärpning av partiets högerpolitik och från det är steget inte långt till ett nära samarbete med Sverigedemokraterna.

Mycket snart kan de svenska Moderaterna bli som ÖVP i Österrike.

Moderaternas ”omläggning av politiken är stor och på riktigt. Nu ska Las luckras upp, fackens makt begränsas och en ny anställningsform införas med lägre ingångslöner för unga, nyanlända och långtidsarbetslösa. Stämman har också tagit ställning för en försiktig övergång till marknadshyror, fördubblade försvarsanslag och en nedläggning av Arbetsförmedlingen”, skrev Dagens Industri lyriskt efter helgens partistämma.

Moderaterna vill gå i bräschen för en låglönemarknad och nya försämringar i socialförsäkring-

arna med udden riktad mot sjuka och arbetslösa. Samtidigt vill de sänka skatterna för de rika och fördubbla militärutgifterna.

De moderata attackerna på alla fronter ger en bild av vilken politik som en ny högerregering skulle bedriva, och det hotet blir sannolikt Socialdemokraternas största tillgång i valet.

Det var S-MP-regeringens attacker på flyktingar och asylrätt – med stöd av M och SD – som förflyttade den officiella politiken högerut och skapade ett klimat där högerpopulistiska idéer gror, inte minst hos M. Det är genom att ta kamp för återinföra asylrätten och mot alla former av högerpolitik som M-hotet kan slås tillbaka. Den kampen är med nödvändighet också en kamp för ett nytt arbetarparti och demokratiska kämpande fack – för den socialistiska arbetarrörelsens återfödelse. ■

K

nappt hade byggandet börjat komma igång på allvar innan den kapitalistiska marknadsekonomin slog tillbaka och menade att ”det byggs för mycket i Sverige”.

Att det skulle byggas “för mycket” är egentligen absurt med tanke på att bostadsbristen och trångboddheten bara har blivit värre. Särskilt råder det brist på hyresrätter.

Men i händerna på vinstjagande byggbolag åker bostadsbyggandet berg- och dalbana. Vad som snabbt går upp kan snabbt gå ner, och just nu tycks det vara på väg nedåt. Det kan till och med bli fråga om fritt fall. Inte för att ”det byggs för mycket”, utan för att värdet på byggbolagens aktier börjat sjunka som en sten på börsen. ”Vårens optimism har förbytts till pessimism när det gäller byggsektorn. Sedan juni har flertalet byggrelaterade aktier haft en rejält trög utveckling. Börsens breda index har backat 6 procent de senaste tre månaderna. Tunga byggbolag som Skanska, NCC och Peab är alla ned 14-16 procent under samma period.

Bostadsspecialisterna JM och Bonava har fallit ännu mer, cirka 19 procent”, noterade en börsanalytiker på Avanza Bank i september. För byggbolagen är aktiekursen och vinster det viktigaste, så byggboomen kan redan ha nått sin topp.

Att den så kallade byggmarknaden kontrolleras av fyra stora monopolföretag håller på att skapa en överproduktion av bostäder. Det låter vansinnigt, men kapitalismen är inget rationellt system och på marknaden härskar andra lagar än förnuftets och behovens.

Den upptrissade vinstjakten har gjort att priser och hyror i det nyproducerade beståndet lämnat det jordiska. Dyr nyproduktion håller på att förvärra bostadsbristen. Det är inte ovanligt att hyran i en nybyggd tvåa, som för övrigt bara blir mindre och mindre vad gäller antal kvadrameter, ligger på omkring 11 000 kronor. I Stockholm och andra storstäder kan hyran vara ännu högre. Hyran för en nyproducerad lägenhet stiger också mycket snabbare. ”Hyran för nyproducerade bostäder har de senaste två åren ökat sju gånger mer än för vanliga lägenheter. En ny bostad i landets två största städer är nu dubbelt så dyr att hyra som en genomsnittlig hyresrätt”, skrev Hyresgäströrelsens tidning Hem & Hyra i början av oktober.

De bostadslösa har inte råd att flytta in i de nya dyra lägenheterna. Och redan nu kan vi alltså vara i en situation där det finns både bostadsbrist och – som dyra monument över kapitalismens misslyckande – även tomma lägenheter. ■

Efter avslöjanden om hur Hollywoodmogulen Harvey Weinstein har utsatt kvinnor för sexuella övergrepp har tiotusentals kvinnor spridit #MeToo på sociala medier för att visa på omfattningen av mäns sexuella våld mot kvinnor (skärmdump svt.se den 17 oktober).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

19 OKTOBER 2017 # 1 273

3

Hammarkullen: Seger för hyresgästernas kamp Offensiv har upprepade gånger beskrivit den bostadspolitiska maktkamp som utspelar sig mellan hyresgäster och bostadsbolag runt om i landet. I Hammarkullen, Göteborg har hyresgästernas långa kamp och organisering gett resultat.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

P

I Hammarkullen ser det dock annorlunda ut. I Hammarkullen har kommunala Bostadsbolaget inlett ett pilotprojekt för att se om det skulle fungera med ett nollalternativ som nu inleds när badrummen på Bredfjällsgatan och Gropens Gård ska renoveras. Badrumsprojektet ska således ha olika nivåer, där grundnivån kommer att vara utan hyreshöjning. Därefter kan hyresgästen göra tillval som kostar.

Bostadsbolaget blir först i lan-

alisterna. Det är värt att påminna oss om hur det gått till.

Sedan år 2012 har boende tillsammans med Rättvisepartiet Socialisterna (RS) kämpat mot privata slumvärdar på Bredfjällsgatan och Gropens Gård i Hammarkullen. Kraven riktades mot de privata bostadsbolagen med krav på renovering utan hyreshöjning, och om företagen inte var beredda på detta skulle de tvångsförvaltas eller kommunaliseras. RS gjorde besök i lägenheterna, fotade och beskrev läget, kontaktade media och organiserade protester.

I december 2015 vanns en viktig seger, då RS krav på kommunalisering hade spridits brett och allt fler tog upp och drev frågan.

Exempelvis tog de tre lokala hyresgästföreningarna ett uttalande om kommunalisering, som senare fick stöd av 16 lokala Hyresgästföreningar i Angered som också initierade en demonstration.

Göteborgs kommunfullmäktige tog därefter ett beslut om att kommunalisera de 900 lägenheterna.

Redan samma dag, den 4 december 2015, skrev RS: ”Organiseringen fortsätter nu för att säkerställa att kommande renoveringar sker under hyresgästernas demokratiska inflytande och kontroll.”

Från det att beslutet hade tagits fram till i april 2016, då Bostadsbolagets officiella övertagande

Hammarkullen har visat att gemensam kamp och organisering lönar sig.

ankrats bland de boende tar RS upp nollalternativ som krav och skriver vidare: ”Nu är det viktigt att låta de boende komma in i processen och få makt och inflytande över renoveringarna, sin boendesituation och närområde [...] den gemensamma parollen är alla ska kunna bo kvar.” Även Hyresgästföreningen har på olika nivåer fört ett gediget påverkningsarbete kring liknande krav, såväl lokalt som på föreningsnivå och regionalt. Däribland ett möte med över 120 deltagare samt närvaro i paneldiskussioner, stormöten, debatter och processmöten.

Tillsammans har detta satt önskad press på Bostadsbolagets ledning.

Det går att renovera utan hyreshöjningar. det med detta, men det är inte sprunget ur tomma intet eller ett resultat av bolagets välvilja. Det är ett direkt resultat av kamp och organisering där den subjektiva faktorn stavas Rättvisepartiet Soci-

ägde rum, genomförde RS dörrknackningar, samtal, gårdsmöten, dialoger och stormöten i området som sedan resulterade i ett ”Manifest för Hammarkullen”.

I manifestet som först hade för-

Foto: Kristofer Lundberg

å många håll runtom i landet pågår standardhöjande åtgärder där hyresgästerna har gått samman och protesterat mot fastighetsbolagen och de hyreshöjningar som sker i spåren av renoveringarna.

Som ett resultat av stora hyreshöjningar har det inte varit ovanligt att människor tvingas flytta då de inte har råd med den nya hyran.

Fenomenet har fått uttrycket ”renovräkningar” och inleder ofta en gentrifieringsprocess.

Hyresgästföreningen släppte en rapport kring ämnet för inte så länge sedan och konstaterade att var tredje kan tvingas flytta.

Ur pressen som skapas ur hyresgästernas protester samt förhandlingar med Hyresgästföreningen brukar fastighetsägarna erbjuda tre nivåer på renoveringen, där alla nivåer dock hamnar i någon form av hyreshöjningar.

Offensiv har pratat med Thomas Öby, förvaltare på Bostadsbolaget i Hammarkullen.

– Initiativet kommer ur diskussionerna kring renovräkningar. Vi vill hitta sätt så att alla ska kunna bo kvar efter renoveringen.

– Tanken är att börja med fem trappuppgångar på Bredfjällsgatan 26-34. Vi inleder med 26-28 och sedan går vi vidare.

Bostadsbolaget kommer att bju-da in berörda hyresgäster till ett möte den 6 november. Sedan kommer Hyresgästföreningen att bjuda in samma hyresgäster till ett möte.

– Vi har pratat med Hyresgästföreningen innan, både

lokalt och regionalt, för att säkerställa att alla hyresgäster får komma till tals.

– Detta är spännande och nytt även för oss. Vi måste tänka i nya banor, utmana tidigare arbetssätt och många frågor är givetvis kvar att lösa, men vi ser fram emot detta, avslutar Thomas.

Bostadsbolaget är i detta läge pionjärer bland fastighetsbolagen och visar att det går att renovera utan hyreshöjningar. De har tagit till sig vad områdets boende har mobiliserat kring. Hammarkullen en visar på nytt vägen för vad som är möjligt. Detta är en bostadspolitisk seger för alla berörda. ■

Foto: Göteborgs Hamn

Sparkade hamnarbetare tvingas jobba som timanställda eller i bemanningsföretag

A

PM Terminals i Göteborg sparkar allt fler hamnarbetare. Sedan augusti har ett 80-tal hamnarbetare fått gå från sina schemaanställningar. ”Hamnarbetarna blir uppsagda ena dagen, men förväntas nästa dag återvända till sitt arbete inom

ramen för timanställningar eller bemanningsföretag, med sämre villkor och trygghet. Den arbetsbrist som påståtts motivera massuppsägningarna existerar alltså inte och Hamnarbetarförbundet menar att bolagets agerande är en fortsättning på APMT:s tidigare aggressiva stridsåtgärder mot de

anställda, som redan stängt ner hamnen i 371 timmar under 2017”, skriver Hamnarbetarförbundet i ett pressmeddelande den 16 maj.

– Förra veckan använde man behovsanställd timpersonal motsvarande över 28 heltidstjänster och i dag har alltså ytterligare tolv

fastanställda hamnarbetare fått sparken. Det råder alltså ingen brist på arbete, vilket normalt är ett krav för att få göra sig av med personal. Det är anmärkningsvärt att ett företag tillåts agera så här i en offentligt ägd hamn, säger Erik Helgeson, talesperson för Hamnarbetarförbundet. ■

INRIKES

19 OKTOBER 2017 # 1 273

4

”Urstark” ekonomi – fortsatt svältkur

Foto: Wikimedia Commons / Frankie Fouganthin

återinföra arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatt som togs bort av högerregeringen.

Att ”ekonomin är urstark” märks inte för vanligt folk.

Sveriges ekonomi ”är urstark” och ”går som tåget”, säger finansminister Magdalena Andersson. Men för offentlig service och dess anställda fortsätter svältkuren, trots en del bra reformer i årets budget.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

N

ågra fakta som visar hur begränsade årets reformer är: •O ffentliga sektorns andel av landets hela ekonomi, BNP, minskade från 52,3 procent till 49 procent under 10 år, från 2006 till 2016. Skillnaden – 3,3 procentenheter – är 144 miljarder kronor.

• Enbart under 2017 väntas BNP öka med 135 miljarder kronor.

Det är mot dessa belopp som höstbudgetens nyheter på 40 miljarder ska jämföras. Att det finns ett större ”utrymme” redan idag visas också av att regeringen tänker spendera lika mycket, 40 miljarder, på att betala av statsskulden. Det mesta av det går till svenska banker, försäkringsbolag och pensionsfonder som spekulerat i statens tidigare underskott. I budgeten finns också en procents överskott, alltså också drygt 40 miljarder kronor.

Det kan också jämföras med statens militärutgifter, som beräknas öka från 42 miljarder kronor år 2013 till 58 miljarder år 2020.

Den största invändningen mot bilden av att ”allt går åt rätt håll” är att inkomstökningen inte är stabil.

Oavsett när en ny finanskris – eller

annan form av ekonomisk kris – inträffar, innebär dagens nyliberala schema för staten och hela den offentliga sektorn att nya stora nedskärningar är oundvikliga.

Under den djupa nedgången på 1990-talet infördes ett ”finanspolitiskt ramverk”. Syftet var att tvinga politikerna att besluta om åtstramningar, eller snarare att politikerna skulle ha regler att gömma sig bakom. Reglerna, som också är samordnade med EU:s regler, betyder: • Överskottsmål för hela den offentliga sektorn.

De offentliga finanserna ska ha ett överskott på en procent över en konjunkturcykel, det vill säga att ett tillfälligt underskott ska kompenseras under kommande år.

Huvudskälet var att använda överskottet till att betala på statsskulden, alltså betala 100-tals miljarder till banker och kapitalister.

Målet på en procent har i år sänkts till 0,33 procent. Samtidigt antogs ett ”riktmärke” för statens skulder på 35 procent av BNP från 2019.

• Utgiftstak för staten.

Under Göran Perssons regeringar sänktes de statliga utgifternas andel av BNP från 33 till 30

procent och är idag alltså klart under 30 procent. I detta ingår både statsbudgeten och utgifter för pensioner som inte ingår i budgeten.

Sedan 1992 finns samtidigt krav på att kommuner och landsting ska ha sina budgetar i balans. En effekt är ett hårt tryck för att hålla lönerna nere. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, är i detta fall minst lika beslutsamma som Svenskt Näringsliv. Samtidigt går en allt högre andel av offentliga sektorns pengar direkt till privata bolag inom skola, omsorg, vård, kollektivtrafik, IT med mera.

Alla dessa regler sätter enorm press vid en ekonomisk nedgång.

Även utan dessa regler innebar 1990-talets kris att offentliga sektorns andel av BNP föll från närmare 70 procent till 60 procent.

Det betydde enorma nedskärningar i vården, kommunerna, pensioner med mera. Ett annat resultat var att arbetslösheten ökade från 1,7 procent till 8,2 procent. Idag är arbetslösheten redan i utgångspunkten sex procent.

Socialdemokraterna med finansminister Magdalena Andersson i spetsen betonar att deras budget är ”stram”, till skillnad från alliansregeringarna som de anklagar för att ha slösat. Men S+MP-regeringen har inte gjort något för att återställa skattesänkningarna för de rika eller

Hundraåringen

som gjorde revolution beställ boken av och om Amaltheamannen Anton Nilson

Boken om den legendariske socialisten och aviatören (flygaren) Anton Nilsons dramatiska liv (1887-1988) är en verklig, osminkad och sanningsenlig självbiografi. Boken redovisar en ung revolutionärs dramatiska liv, som säger mycket om både den svenska arbetarrörelsens stormiga pionjärtid och den ryska revolution för 100 år sedan, som Anton Nilson anslöt sig till och kallade ”en eruption i mänskligheten”.

Inbunden, 352 sidor med historiska bilder.

Offensivs pris: 212 kr plus porto 69 kr.

Beställ: offensiv@socialisterna.org

”Vänsterpartiet hyllar regeringens budget” var en av rubrikerna i september. V uppger att de har fått igenom reformer för 12 miljarder kronor i utbyte mot att stödja budgeten.

Här ingår flera bra steg, som höjda barn- och studiebidrag, mer pengar till förlossningsvård och avdragsrätt för fackavgiften.

Det finns flera krux med inställningen hos V-ledningen. För det första är priset för vissa begränsade steg framåt att V måste stödja budgeten i sin helhet – inklusive mer pengar till militären och mindre till migration på grund av de extrema försämringarna för flyktingar.

För det andra ges bilden av mer eller mindre hemliga förhandlingar som en väg framåt. Men för att verkligen utmana högern och kapitalet behövs en kamprörelse med bas på arbetsplatser, i bostadsområden och bland unga. Sådan kamp finns redan – bland hamnarbetare, sopgubbar, post- och vårdanställda, samt förstås rörelsen mot utvisningar av flyktingar.

För det tredje ges ingen beredskap för vad som komma skall.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer vid en ny ekonomisk nedgång inte att tveka en sekund innan de driver igenom nya stora nedskärningar. Det visade de under 1990-talet i Sverige, liksom den politik som socialdemokratiska partier har fört i Europas krisländer sedan 2007.

Precis som med rekordvinsterna i privata storföretag och banker är statens förbättrade finanser ett gyllene tillfälle att ställa offensiva krav.

Mer pengar till offentlig service, fler anställda, bättre arbetsscheman, offentliga investeringar för bostäder, infrastruktur och miljö – allt detta skulle vara möjligt med en kämpande fackföreningsrörelse och ett nytt kämpande arbetarparti. ■

PRIS:

212 kr

+ PORTO

INRIKES

19 OKTOBER 2017 # 1 273

Många gräsrötter kämpar för att rädda vården, som i nätverket ”En annan vård är möjlig”.

I korthet

5

Falun skjuter upp operationer

V

Foto: Yonggang Cui

årdkrisen På grund av den höga arbetsbelastningen för sjuksköterskorna vid Faluns kirurgklinik – vilket i sin tur beror på att de har tvingats stänga vårdplatser – har ledningen beslutat att ställa in en mängd operationer de kommande veckorna. Det rapporterar Vårdfokus den 13 oktober.

– Vi har lyssnat på personalen. Vi behövde ta ett krafttag och få in luft i organisationen efter en längre period där vi haft väldigt hög arbetsbelastning. Därför skjuter vi på de planerade operationerna under en tvåveckorsperiod. [...] Det här är såklart väldigt olyckligt för patienterna. Det leder till längre väntetider. Patienterna har fått eller kommer att få besked om sina nya tider så snart det är möjligt, säger verksamhetschefen vid kirurgkliniken Ulrika Bergvall till Vårdfokus.

Totalt är 24 av de 74 vårdplatserna stängda, ett tema som går igen i vårdkrisens Sverige.

Resursbrist leder till vårdskador i äldreomsorgen Regeringen är noga med att poängtera att det går bra för svensk ekonomi. Inom äldreomsorgen är det dock ingen högkonjunktur. I kommun efter kommun rapporteras om hur resursbristen leder till vårdskador och en extremt tuff arbetssituation. Ett exempel är Luleå.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

K

ommunals riksomfattande medlemsundersökning visar att sju av tio undersköterskor upplever att de är underbemannade. Efter alla larm om arbetssituationen har nu Arbetsmiljöverket beslutat om en nationell granskning av arbetsmiljön inom äldreomsorgen.

Norrbottens media har i reportageserien ”Sveket mot de äldre” rapporterat om flera fall av vanvård och vårdskador i Luleå och andra norrbottenskommuner. Bakgrunden är de rapporter som har inkommit till IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg).

I ett av fallen, som också ledde till patientens död, är kopplingen till resursbrist extra tydlig. På grund av brist på sjuksköterskor fick en sjuksköterska göra tre anställdas jobb, vilket resulterade i att det inte fanns tid till den skriftlig dokumentation som lagen kräver.

Tillsammans med andra brister blev resultatet att liggsår samt högt blodsocker inte uppmärksamma-

har brustit. Först efter IVO:s beslut har kommunen beslutat att sjuksköterskor ska få schemalagd tid för dokumentation.

Andra exempel från ”Sveket mot de äldre” visar på bristande omvårdnad, uppenbarligen inte kopplad till bristande kunskap, utan snarare stressad och utarbetad personal.

Luleå kommun hotas nu också av vite (böter) på en miljon kronor från IVO på grund av att de inte har höjt nattbemanningen på korttidsboendet Fyren, trots påpekande i våras. ”IVO slår fast att personal på Fyren lämnar avdelningar upp till en timme åt gången flera gånger varje natt för att hjälpa arbetskamrater på andra avdelningar. Det kan innebära upp till 50 minuters väntetid för toalettbesök, och boende med urinläckage kan tvingas ligga i blöta sängar länge” (NSD den 11 oktober). ”Nattetid är det oroligt på avdelningarna och larmfrekvensen är ibland så hög att larmsystemet slås ut, varpå personalen saknar möjlig-

En annan vård är inte bara möjlig, den är helt nödvändig. des och behandlades i tid, vilket med all sannolikhet var det som ledde till patientens död.

IVO konstaterar att personalen inte kan hållas ansvarig, utan att det är ”styrning och ledning” som

het att kontrollera vilka enskilda som har larmat för hjälp”, skriver IVO. Att kommunen har sagt sig vara nöjd med de åtgärder de har vidtagit (som inte har specificerats) visar på en föraktfull attityd till

bemanningskraven. Det är först nu under galgen som de säger att bemanningskraven ska uppfyllas.

Istället för att satsa på högre bemanning fokuserar S-styrda Luleå kommun på fler chefer(!).

– Vi har sett en tydlig koppling mellan enhetschefernas arbetssituation och ekonomi och kvalitet.

Det finns ett samband mellan enhetschefer med många anställda under sig, hög sjukfrånvaro och höga kostnader, säger verksamhetschefen på Vård och omsorg i Luleå, Lena Kruse, till Dagens Samhälle den 14 september.

Det outtalade syftet med ett ökat antal chefer i Luleå är precis som i resten av landet en ökat kontroll uppifrån för att kunna pressa personalen ännu mer och kapa kostnader. I S-ledningens senaste budget ska Socialnämnden liksom övriga nämnder skära bort en procent av sin budget varje år de kommande tre åren.

Med för låg bemanning ökar risken för misstag och vårdskador. Men den slår också hårt mot personalen.

Inom hemtjänsten har skyddsombud gått ut och varnat för att anställda endast har fått fem timmars sömn mellan arbetspass. Rapportering har tvingats göras utanför arbetstid och löftet om att bli av med delade turer har blivit ”både pest och kolera”, när anställda både har fått så kallade långpass och delade turer.

Namnet på vårdnätverket som ordnade riksomfattande protester den 3 september, En annan vård är möjlig, har aldrig varit mer aktuellt.

En annan vård är inte bara möjlig, den är helt nödvändig. Det behövs ett vårduppror för tvinga regering och kommunledningar att låta det bli högkonjunktur även i äldreomsorgen och hela välfärden. ■

En av fyra hindrade från att flytta

B

ostad Var fjärde hyresgäst/boendeägare har känt sig hindrade från att flytta till en ny ort för jobb eller studier på grund av boendesituationen (bostadsbristen) i den aktuella orten. Det visar en ny rapport gjord av Hyresgästföreningen och Mäklarsamfundet.

– Det blir ingen rörlighet och människor kan inte heller flytta till den boendeform och den storlek på boende som passar för tillfället och det är ett jätteproblem. säger Hyresgästföreningens förbundschef Jonas Nygren till SVT Nyheter den 16 oktober.

Risk för feldiagnoser med stafettläkare

S

jukvård Efter att en kvinna med cancer fick vänta åtta månader på att få rätt diagnos larmar nu läkare om hur den ökande användningen av stafettläkare också innebär en ökad risk för fler feldiagnostiseringar. Det är inte ovanligt att stafettläkare har väldigt korta uppdrag – en vecka är inte ovanligt – vilket är negativt ur patientsynpunkt. Det rapporterar SVT Nyheter den 15 oktober.

– Brist på personal gör att vi måste ta in stafettläkare vilket gör att patienten får många olika läkare. Det här gör i sin tur att färre ifrågasätter den första diagnosen. Det här ökar definitivt risken för feldiagnoser. Personalläget gör att både personal och patienter påverkas, säger Roger Larsson, chefsläkare på division primärvård i Dalarna, till SVT Nyheter.

Tvångsvårdade unga riskerar att dö

P

sykisk ohälsa Siffror från Statens Institutionsstyrelse (SiS) visar att antalet självmordsförsök mer än fördubblats bland unga tvångsvårdade på statens ungdomshem sedan år 2013, från 10 till 21 försök. Två unga har också lyckats ta sina liv. Det skriver Aftonbladet om den 16 oktober, som särskilt tar upp om en 13-årig flicka som tog sitt liv på ett statligt ungdomshem nära Stockholm. Hon vårdades på ett hem för äldre ungdomar med drogproblem och allvarlig kriminalitet, något som hon inte hade (hon hade ADHD, en svår uppväxt och var ibland kraftigt utåtagerande).

– Jag funderar ju alltid, vad har hon gjort för brott? Hon har inte gjort något brott. Hon var ju ett barn. Det var som att hon var på ett fängelse, värre än ett fängelse, berättar hennes förra familjehemsmamma för Aftonbladet.

Hittills i år har 18 unga försökt ta sina liv på dessa hem, redan nästan lika många som fjolårets 21.

Åhléns City hyvlar ca hundra tjänster

A

rbete Åhléns City i Stockholm tvingar ned 14 heltidsanställda till deltid, och 84 deltidare tvingas ned i antalet timmar. Anledningen sägs vara att det går dåligt för företaget och att en omorganisation behövs. Det skriver Handelsnytt den 13 oktober.

– Vi har haft flera tunga samtal med personer som fått gå ner i tid. Det kommer bli svårt för många att få ekonomin att gå ihop. Man kommer att få jaga extratimmar, uppger Handels klubbordförande på Åhléns Lilan Mårelius till Handelsnytt. ■

Revolution2017 Ryska revolutionen hundra år.

Det går att göra revolution!

Dagens kamp och revolutioner!

Demokratisk socialism!

4 november kl 10:30-21:00 Södergården, Götgatan 37, Stockholm

ien alon t a K ns pror ampe p u k o n inn rå t kv tne f l t a i b v o n en // Gl tion / Ögo u t / l e o g m i v s e pi kr dda r rdes Trum å ö e r b t n r i n ö mi den f inska : , f ialis Bland talare, j t c i n e o k a m S s m t / ed / a s o r r 7 r g 1 T å t 19 ro 0 artister & konstnärer: Ur p n mo // 10 i från l n r a o t a i S m t / u o / l n Ruben Fernandez // Clare Doyle Lärd revo cisme h s c a o f t de Alexey Sakhnin // Shekiba Ahmadi Kons oppa t s anna t a s d a ö n Per-Åke Westerlund // Gatuduvan // Toivo Jokkala De r ingar t k y l Tove Möller // Sacha Stanicic // Liv Shange Låt f Teater Tribunalen // Jan Hammarlund // Natalia Medina Mattias Bernhardsson // Banda de Beleza e Dor // Morteza Jamshidi Minela Mahmutovic // Julius Ntobuah // Elin Gauffin Christer Bergström // Lina Rigney Thörnblom Pris 50 kronor.

Boka biljetter: maila rs@socialisterna.org Info: socialisterna.org och @badartswe

Revolution2017 arrangeras av Rättvisepartiet Socialisterna, Bad Art & Studenter mot rasism

Det är oktober. Det är hundra år sedan den ryska revolutionen. Det är ett historiskt jubileum, för det är enda gången i historien som arbetare och fattiga har rest sig och själva tagit makten och upprättat ett nytt system. Men maktens media och proffstyckare försöker tiga ihjäl detta. De som brukar banka på med historieförvanskning om att revolutionen av massorna var en kupp, att de som tog makten var förtryckare o s v är idag helt tysta. Vi kan inte tolka det på ett annat sätt än att de är livrädda för att dagens yngre generationer ska få reda på att det går att göra revolution. Detta kan vi inte acceptera. Vi måste ropa ut desto högre: den ryska revolutionen fyller hundra år! Av historien kan vi få lärdomar till dagens kamp!

Oktoberrevolutionen 1917 lade för första gången den faktiska makten i majoritetens händer. Det innebar slut på tsardiktaturen, början till slutet på första världskriget, att kvinnor likställdes med män i lagen, frihet för förtryckta nationer, välfärdsreformer m m. Tack vare 1917 vet vi att det går att göra revolution. Att människor har en kraft att få slut på krig, diktaturer och förtryck – bara vi går samman och organiserar oss underifrån.

På facebookeventet Revolution2017 presenteras talarna löpande. Här är några av våra fina gäster: Revolution2017 lyfter den mest brännande kampen i Sverige just nu – stoppa utvisningarna av flyktingar.

Deltar gör bland andra:

Shekiba Ahmadi är en ung poet som har flytt från Afghanistan: - Jag gillar att skriva och uppträda.

Genom poesin vidrörs det onda som vi har i hjärtat och vi förstår att vi känner oss onda, men inte alltid kan tala om det.

PROGRAM 10:30 Öppning

Morteza Jamshidi är en ung konstnär på flykt, vars bilder har ställts ut på bland annat Ung i Sveriges sittstrejk: – Jag är en världsmedborgare som söker tryggheten i Sverige.

Jag kommer ursprungligen från Afghanistan.

– Jag har varit intresserad av konst och speciellt av att rita och måla sedan jag har varit barn.

11:00-12:45 Seminarier - Hur gick Ryska revolutionen till?

- Finska inbördeskriget.

- Den förrådda revolutionen – Trotskij mot Stalin.

- Anton Nilson – Hundraåringen som gjorde revolution.

(FRISTÅENDE) 12:45-14:30 Lunch Inkl guidning av BadArt om utställningen Konst och Revolution.

14:30-16:00 Paneldisskussion Lärdomar av den Ryska revolutionen.

16:30-19:00 Stormöte Hundra år – dags för en ny revolution!

Appeller, filmer, musik och poesi.

19:00-21:00 Middag och mingel.

Ntobuah Julius Mvenyi flydde från Kamerun under år 2011 efter att ha blivit utsatt för en brutal repression, förföljelse och även tortyr på grund av sin politiska aktivism i landet. Han var väldigt aktiv i Folkrörelsen för Asylrätt som försökte stoppa den nya asyllagen förra året – den lag som förpassade Sverige till Europas bottennivå vad gäller asylrätt. Tack vare en stark kampanj lyckades Julius själv få asyl och han kommer att tala om vikten av asylkamp och internationell solidaritet.

Clare Doyle – denna pionjär och globetrotter inom den revolutionära rörelsen besöker Revolution2017. ”Röda Clare” kommer att tala den 4 november från botten av sina erfarenheter – från Frankrike -68, från 1970-talet då hon blev känd som en i det legendariska Militants redaktion, från Liverpools revolt på 1980-talet, med mera. Clare var i Ryssland under stalinismens kollaps, kuppförsöket -91 samt kapitalismens återinförande, och hon är en del av Corbynupproret idag. Inte sällan kryddas hennes tal med anekdoter från isarnas värld (då hon även är isbadarnas drottning). Clare Doyle sitter i det internationella sekretariatet för Committée for a Workers’ International i över 40 länder, just nu med stora framgångar MED! i bland annat USA, Sydostasien

KOM Platserna på och Spanien.

Revolution2017 håller på att ta slut.

Köp din biljett för 50 kronor genom att swisha 123 240 32 85 eller använd Plusgiro 87 96 49-2. Glöm inte att skriva 4 november i meddelanderutan. Har du bara bokat biljett men inte betalat den – passa på att göra det nu!

För frågor: rs@socialisterna.org eller 073 509 06 84.

LÄS MER På sidan: revolutionen1917.wordpress.com finns texter om vad som verkligen hände under och efter den ryska revolutionen 1917.

ANALYS

19 OKTOBER 2017 # 1 273

8

Sydafrika: ANC i totalt sönd efter år av korruption och h Med ett par månader kvar till regeringspartiet ANC:s kongress i december accelererar nu de fraktionsstrider som sedan länge har söndrat den före detta befrielserörelsen.

Jacob Zuma, landets korruptionsbesudlade president, ska avgå som partiets ledare vid kongressen, men ingen av de som kandiderar för att ersätta honom kan räkna med seger.

Oavsett vilken fraktion som vinner hotar segern att utlösa en djup partikris; kanske klyvs ANC till och med itu.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

S

amtidigt som ANC skyltar med sin snabbt tilltagande oförmåga att fungera som kapitalismens politiska förvaltare saknar den härskande klassen ett självklart alternativ. ANC-krisen utrrycker en kris för hela den kapitalistiska ordningen. Men samtidigt, långt från ANC:s palatsintriger, bygger och testar arbetarna sin styrka i nya strider på arbetsplatser och i bostadsområden.

I fredags levererade Sydafrikas Högsta domstol en dom som ålägger åklagarmyndigheten NPA att på nytt åtala president Zuma för korruption. NPA reste först korruptions­ åtalet mot Zuma i december 2007, två dagar innan ANC-kongress skulle inledas. Men Zuma blev likafullt vald till ANC-president med stöd av kommunistpartiet SACP, fackfederationen Cosatu och ungdomsförbundet ANCYL med flera. Även om det är oklart om och när Zuma ska ställas inför rätta är domen ytterligare ett slagträ i den hårda strid som pågår inom ANC:s högsta ledning. Förnyade försök att få bort Zuma från posten som landets president efter att han lämnar över till någon av ersättarkandidaterna i december är att vänta.

ena lågvattenmärket efter det andra: i Östra Kap uppstod ett blodigt kaos när ett läger drev ut hundratals delegater från det andra genom att kasta stolar och andra tillhyggen.

I Zumas hemprovins KwaZulu-­ Natal har det vittnats om massivt valfusk för att lyfta Zumafraktionens stöd. Trots att domstol har konstaterat att provinsstyrelsen har suttit olagligt sedan år 2015 sitter den kvar, med aktivt stöd av Zuma.

Här har också flera ANC-politiker mördats; misstankarna riktas inom de egna leden.

Genomförs kongressen enligt planerna är utgången osäker. Det finns hela sju olika kandidater till presidentposten. De två främsta har länge varit vicepresidenten Cyril Ramaphosa – den före detta fackliga kämpen som blev BEE-miljardär (Black Economic Empowerment) och medkonspiratör i Marikanamassakern och nu anses vara det bästa den gamla storföretagseliten kan skaka fram som ”hedervärt” ansikte för ANC – och Nkosazana Dlamini Zuma, som betraktas som Zumafraktionens kandidat (Jacob Zuma är hennes exman).

Ramaphosa profilerar sig som en kandidat med ”rena händer”(!).

Avsaknaden av ett verkligt arbetarparti tillåter det groteska skådespel som ANC:s interna krigföring utgör att fortgå.

Om anti-Zumakampanjen kan dra nytta av de juridiska svängarna inför kongressen återstår att se – kaoset tilltar i det alltmer dysfunktionella och oberäkneliga ANC. Medan kongressdatumet rycker närmare har förruttnelsen inom ANC nått ett frenetiskt tempo.

En viceminister som har häktats för kvinnomisshandel sitter ostört kvar på sin post – han tillhör ju ”rätt” fraktion.

Provinskonferenserna som hålls inför kongressen har uppvisat det

Han stöttas även av SACP och Cosatu – eller vad som återstår av dem. Cosatu ordnade den 27 september en ”generalstrejk” mot korruption och ”statskapning” (läs ”mot Zuma – för Ramaphosa”) med demonstrationer i 13 städer.

Ett tecken i tiden är dock att bara 2 000 personer deltog i Johannesburgdemonstrationen, som för bara några år sedan kunde ha räknat med tio-, kanske hundratusentals.

Floppen för Cosatus strejk avslöjade hur stympad och svag federatio-

Missnöjet och kampen mot den korruptionsbesudlade presidenten Zuma växer.

nen har blivit. Trots hög socialistisk medvetenhet bland de arbetare som bildade Cosatu på 1980-talet valde ledningen att underordna sig det prokapitalistiska ANC. När ANC-ledningen redan innan det demokratiska makt­övertagandet 1994 svängde skarpt högerut och ersatte välfärdsreformer med nyliberalism protesterade Cosatu mot oinfriade löften, privatiseringar och andra attacker. Men samtidigt stannade de i alliansen med ANC (och SACP) med förklaringen att ”vårt” ANC hade tagits över av klassfienden, men kunde ”återtas” genom att sluta upp bakom Zuma. Under Zuma skulle det äntligen bli arbetarnas tur att känna på frihet.

Men Zumas styre sedan år 2009 har inneburit fortsatt högerpolitik och en allt oblygare plundring av statsfinanserna till förmån för bland annat för den skrupelfria Guptafamiljen. Cosatuledningens uppslutning bakom ANC:s högerpolitik och uppsugning inom ANC-administrationen med dess tjänster och gentjänster urholkade fackets förtroende bland arbetarna.

Cosatus svek mot gruvarbetarstrejken 2012 även efter Marikana-

massakern blev ett dödligt slag mot federationen.

När metallfacket NUMSA opponerade sig mot ledningens svek och började kampanja för att bryta med ANC drevs de ut ur federationen, och de följdes av fler fack som tidigare i år bildade en ny federation, SASFU. Instängda i ANC:s kvävande fraktionsstrider har ledningen för den stump som återstår av Cosatu till slut vänt sig ifrån Zuma och kräver nu hans avgång, bara för att använda sina kvarvarande medlemmar för att driva en annan högerpolitikers kampanj.

I maj uppmanade även SACP Zuma att avgå, och vid SACP:s kongress i juli beslöt de att ställa upp i val på egen hand. Det finns uppenbarligen ett tryck underifrån även inom de komprometterade Cosatu och SACP, men när ledarna agerar är det för att rädda ansiktet på kapitalismen.

Dlamini Zumas stöd från politiker och institutioner i Zumaleden skulle vara solitt om ANC vore vad det en gång var, men splittringen som ränner genom så gott som alla strukturer gör det osäkert. Ingen

kan säga att en viss provins backar en viss kandidat; de är alla splittrade.

Economic Freedom Fighters, vänsterutbrytningen ur ANC under Julius Malema med ett program för förstatligande av gruvor och land, skrällde i valet 2014 med sju miljoner röster. Men EFF har inte infriat förhoppningarna hos de skikt av de mest desperata arbetarna och fattiga de fick sina röster av.

Istället har deras snabba politiska ”mognad” tänt gnistor av hopp hos de misströstande borgerliga kommentatorerna – inför kommunvalet förra året släppte de retoriken om ”socialism” och kravet på förstatligande av gruvindustrin.

De flesta organiserade arbetare var redan från början skeptiska till EFF. Då metallfacket NUMSA 2013 deklarerade att ett nytt arbetarparti skulle bildas vände miljontals sina blickar ditåt.

Men trots mycket prat från NUMSA:s – och nu även den nya fackfederationen SASFU:s – håll, har inget egentligen blivit gjort.

Tillfället att skapa ett massförankrat, självständigt arbetarklass­ alternativ till ANC i perioden

19 OKTOBER 2017 # 1 273

9

derfall högerpolitik

Spontana gatuprotester har brutit ut mot regeringens ”auktoritära tendenser”.

Kenya mot omval utan valmöjligheter Den 26 oktober ska Kenya hålla omval efter att presidentvalet den 8 augusti ogiltigförklarades av Högsta domstolen. Men valet bojkottas av det största oppositionspartiet Nasa och dess kandidat Raila Odinga, som menar att förändringar på valmyndigheten är ett måste för ett rättvist val – ”ingen reform, inget val”. Nu är det den sittande presidenten Uhuru Kenyatta som ställer upp mot en annan kandidat som fick mindre än en procent av rösterna i augusti.

Nasa har uppmanat till dagliga protester, som i veckan har mötts av dödligt polisvåld.

D närmast efter Marikana gick förbi.

CWI:s eget försök att dra igång processen genom att bilda Workers and Socialist Party (WASP) tillsammans med gruvarbetarkommittéer blev omsprunget av EFF och NUMSA:s initiativ.

Den massiva avskyn mot Zumas korrupta styre erbjuder nya möjligheter, som NUMSA och SASFU aktivt undviker att ta. Skulle de mobilisera arbetarna mot regeringen ställs ju frågan vad som är deras alternativ – och de har inget svar.

Istället kan Democratic Alliance och andra etablissemangstyper i kampanjen #SaveSA posera som ”alternativet” i domstol och parlament, och även lite tvehågset använda sig av arbetarklassens metoder, som massdemonstrationer.

Avsaknaden av ett verkligt arbetarklassparti tillåter det groteska skådespel som ANC:s interna krigföring utgör att fortgå, inklusive Cosatu- och SACP-ledarnas återupptagande av sina patetiska försök att frammana ”det riktiga ANC” – Frankensteinversionen.

Kapitalets strateger har förstått att ANC i snabbt accelererande takt

håller på att inte bara bli oanvändbart för att demokratiskt legitimera utsugningssystemet, utan också en fara som när som helst kan trigga sönderfall – exempelvis bankkris, eller etnisk konflikt, eller till och med en allmän arbetarklassrevolt.

Det är tänkbart att rent diktatoriska steg som att rigga val – nästa är år 2019 – kan komma. Hur skulle det besvaras av Sydafrikas arbetare, fattiga och ungdomar? De senaste åren har flera andra afrikanska länder, med svagare arbetarrörelser, skakats av protester som har provocerats fram av den politiska elitens förlorade legitimitet. ANC:s sönderfall öppnar avgrundsportarna – ”socialism eller barbari”?

Trots bristen på ledning maler klasskampen på allt obönhörligare i det svåra ekonomiska läget – Sydafrika ligger på nära nog nolltillväxt i år och arbetslösheten har slagit nya rekord på 27,7 officiella procent. Inte minst arbetare bland de 74 procent som inte är med i någon fackförening börjar organisera sig och kämpa.

Revolutionens mullvad gräver vidare, och vänder upp råmaterialet för ett nytt arbetarparti. Nya stora utbrott av kamp är ofrånkomliga. ■

et var en sensation när Kenyas Högsta domstol i september ogiltigförklarade valresultatet från den 8 augusti. Domarna menade att valmyndigheten, IEBC, hade misslyckats med att hålla sig inom valoch grundlagen.

Mot den bakgrunden krävde Raila Odingas National Super Alliance (Nasa) genomgripande förändringar på IEBC – att ansvariga personer sparkas, att nya företag anlitas för exempelvis tryck av valsedlar samt att låta internationella experter bevaka IT-systemen för att förhindra manipulation. IEBC har vägrat och säger att tillsättandet av ett särskilt ”team” för omvalet får räcka.

Omedelbart efter att IEBC tillkännagav Uhuru Kenyatta som segrare i augusti utbröt gatuprotester i flera städer. Polisen slog till hårt och dödade minst 33 personer – en del offer sköts i huvud, bröst och rygg, andra sköts på nära håll med tårgasprojektiler.

I 2007 års presidentval snuvades Odingas ODM-parti på segern genom uppenbart valfusk och massprotester bröt ut. Polis och även paramilitära styrkor slog ned på demonstranter och i de fattiga bostadsområden som sågs som oppositionella. 1 200 människor dödades och uppåt en halv miljon drevs på flykt.

Etniska motsättningar kom också att finnas med – Kibakis regering hade favoriserat Kikuyu-

folket, vilket låg i linje med den brittiska kolonialmaktens söndra och härska-metoder.

Att Odinga egentligen inte är något alternativ till dagens makthavare visas bland annat av att han länge har hetsat mot Kikuyus.

Odinga säger sig vara antikorruption och prodemokrati, men hans lösning på konflikten kring valet 2007 blev att ingå i den ”nationella enhetsregeringen” som bildades 2008 – demokratin kördes över.

Han var en del av administrationen både under diktatorn Daniel Arap-Moi och under Kibaki.

Enda kvarvarande utmanare till sittande presidenten Uhuru Kenyatta och hans Jubileeparti är Ekuru Aukot som fick mindre än en procent av rösterna i det omtvistade valet, mot 54 och 45 procent för Kenyatta respektive Odinga.

Kenyatta och Jubilee kampanjar för fullt, samtidigt som parlamentet har röstat igenom ändringar av vallagen för att ”rätta till felen” som ledde till ogiltigförklarandet. Till exempel ska den som ifrågasätter ett framtida valresultat bevisa att oegentligheterna har haft inverkan på valutgången. Dagliga protester som Nasa utlyste olagligförklarades först, men domstolen har nu backat. Samtidigt har polisen i veckan slagit till hårt mot demonstranter.

En artonåring dödades i måndags av polis i Kisumu, där stödet för Odinga är starkt.

Polisen har också utfört en räd mot Nasas stora sponsor, den skumma miljardären Jimi Wanjigi som sägs ha blivit rik på att fronta stora affärskontrakt med regeringen.

Odingas långa kamp om makten i Kenya har inget med att bygga ett verkligt alternativ till fattigdomen och underutvecklingen att göra. Även i valet 2013 hävdade Odinga att han var den rättmätiga segraren, vilket Högsta domstolen inte höll med om.

Om domstolens beslut den här gången var ett försök att gjuta olja på vågorna är det ett vanskligt sådant. Kenya befinner sig i en konstitutionell kris som kan trappas upp dramatiskt nästa vecka om omvalet fortsätter utan Odinga.

Oavsett om valet hålls nästa vecka eller inte, med eller utan Nasa, finns där inget alternativ för Kenyas arbetare och fattiga. Nästa steg för demonstranterna som nu protesterar mot regeringens auktoritära tendenser borde vara att påbörja diskussionen om bygget av ett massförankrat, demokratiskt, multietniskt parti – ett parti som behöver ett socialistiskt program för att ta Kenya ut ur den återvändsgränd som den nykoloniala utsugningen utgör. ■ Liv Shange Moyo

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i nära 50 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

19 OKTOBER 2017 # 1 273

10

Foto: CC0

Trumpadministrationen för ett krig mot planetens överlevnad.

Återuppta kriget mot kol ”Kriget mot kol är nu över”, meddelade chefen för den amerikanska miljömyndigheten EPA (tillika klimatförnekaren) Scott Pruitt den 10 oktober. Detta eftersom man nu börjar avveckla reformen Clean Power Plan, vars syfte var att minska kolkraftverkens koldioxidutsläpp.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

R

eformen kom till under Obamaadministrationen och hade ännu inte trätt i kraft. Den förväntades minska kraftverksutsläppen med 32 procent fram till år 2030. Totalt står de olika kol- och naturgasdrivna kraftverken för en tredjedel av USA:s koldioxidutsläpp. Anledningen till att man drar tillbaka Clean Power Plan sägs vara att den ”gynnar förnybar energi på kolkraftens bekostnad”. Kol är

som bekant en av planetens absolut smutsigaste energikällor.

Förutom att detta beslut är ett dråpslag för klimatet och de tusentals nya jobb en stor satsning på förnybar energi skulle innebära går det också emot majoritetens vilja. En undersökning från APNORC och Energy Policy Institute vid University of Chicago visade att 61 procent av alla amerikaner anser att klimatkrisen är ett hot

som regeringen aktivt måste jobba med att förhindra. 80 procent är också emot att Clean Power Plant-reformen skrotas, och en majoritet av befolkningen skulle bidra med en dollar per månad för att rädda klimatet.

Samma vecka som beslutet att slopa reformen annonserades släppte FN en ny rapport, Asia-Pacific Disaster Report 2017, angående vilka som drabbas värst av naturkatastrofer, vilket som bekant accelereras och förvärras av den pågående globala uppvärmningen och klimatförändringarna. Inte så förvånande är det fattiga människor i Asien och Stilla havs-regionen som drabbas allra hårdast.

I snitt 43 000 människor beräknas ha dött varje år sedan år

1970 i dessa områden (omkring 2 miljoner totalt), och 6,3 miljarder människor har personligen drabbats av diverse förödande naturkatastrofer under samma period i regionen, som torka, stormar och översvämningar. För resten av världen har 0,9 miljarder drabbats.

Det innebär att risken är fem gånger så stor att råka ut för en naturkatastrof i Asien och Stillahavsområdet jämfört med resten av världen.

Värst är det också för redan fattiga och lägre medelinkomstländer i regionen – risken är femton gånger så stor att dö i en naturkatastrof där än i ett rikt land. Dessutom hinner länderna inte återhämta sig tillräckligt mycket innan nya katastrofer inträffar, vilket accelererar spiralen ner i fördjupad misär.

Att Trumpadministrationen är en hop reaktionära klimatförnekare är ingen nyhet. Men att sätta sitt hopp till FN:s klimatavtal eller till att andra borgerliga politiker ska kunna föra en mer ansvarsfull politik är lönlöst. Klimatkrisen är djupt rotad i det samhälleliga, ekonomiska och politiska system vi lever under – kapitalismen. När marknaden får härja fritt och förvandla vad som helst till varor och tjänster kommer allt att offras för en ökad profit.

Oavsett hur ”god” eller ”grön” en kapitalist eller en politiker som tjänar kapitalismens intressen än är är det otillräckligt, eftersom ett av själva systemets grundbultar är ökad ackumulation av profiter och fördelar vid ena polen på bekostnad av den andra. Ekosystem, djurarter, människor och dessas välbefinnande får stryka på foten om det innebär en ökad vinst.

Som socialister är vi emot att Clean Power Plan slopas, samtidigt som vi säger att planen i sig inte är nog för att tackla klimatförändringarna. Att reformen slopas visar också att varje förbättring under det kapitalistiska systemet ständigt är under hot. Inget är tryggat i det system vi lever under.

För att stoppa miljö- och klimatkrisen måste kapitalismen avskaffas och marknadens diktatur ersättas av en global plan för en hållbar, säker och ekologisk utveckling.

Kampen för ett socialistiskt samhälle i global skala, där samhället styrs demokratiskt i samklang med människornas, djurens och naturens intressen, blir allt mer akut.

Klimatkampen och världens klimatrörelser måste anta ett socialistiskt program och förena sig med andra gräsrotsrörelser och -kampanjer som finns mot det kapitalistiska systemet. Det är dags att ånyo utlysa ett krig mot kolet och andra smutsiga energikällor. ■

Avgörande dagar om Kataloniens framtid

U

av massarresteringar och att högerregeringen använder sig av artikel 155 i grundlagen – ersätter Kataloniens halvautonomi med ett direktstyre och undantagstillstånd. ”Det nuvarande dödläget (mellan regeringen i Madrid och den katalanska provinsregeringen) gör det allt mer sannolikt att artikel 155 kommer att tillämpas”, skrev El Pais i tisdags.

Spaniens auktoritära högerregering har även inlett förberedelser för arresteringar av en rad högt uppsatta tjänstemän i Katalonien, inkluderat polischefen Josep Lluís Trapero som har berövats sitt pass.

Denna vecka kan bli helt avgörande för Kataloniens framtid.

Högerregeringen, med stöd av socialdemokratiska PSOE, har stängt alla dörrar till en förhandlingslösning. Demonstrationerna

och strejkerna tisdagen den 17 oktober, som inleddes redan sent på måndagskvällen, behöver följas av nya massmobiliseringar om högerregeringens och den spanska statens attacker ska kunna slås tillbaka.

Om de fackliga ledarna fortsätter att svika måste vänstern och de kämpande gräsrotsrörelserna själva organisera kampen för nationellt självbestämmande med strejker och blockader. ”Alla som kämpar för verklig politisk och ekonomisk förändring måste bli med i ett organiserat motstånd mot regeringens brutala offensiv. Och för att bli framgångsrik behöver kampen för Kataloniens nationella befrielse förenas med kampen för socialism – ett socialistiskt Katalonien”, manar Izquierda Revolucionaria (CWI) i ett uttalande den 17 oktober. ■

Blir drömmen om självständighet verklighet?

Foto: Raphael Tsavkko Garcia / Flickr CC

nder tisdagen den 17 oktober genomfördes strejker och demonstrationer i Katalonien mot att ledarna för två organisationer som kämpar för ett självtständigt Katalonien fängslats.

De två politiska fångarna, Jordi Sánchez från ANC och Jordi Cuixart från Omnium, kommer att hållas fängslade utan borgen under hela den fortsatta rättegången som väntar mot dem. De två anklagas för ”uppvigling” och för att ha organiserat demonstrationer den 20 och 21 september mot den spanska statens försök att stoppa folkomröstningen den 1 oktober. Om de döms för ”uppvigling” kan straffet bli upp till 15 års fängelse.

Fängslandet av Jordi Sánchez och Jordi Cuixart är en allvarlig upptrappning av repressionen mot Kataloniens kamp för nationellt självbestämmande, som kan följas

19 OKTOBER 2017 # 1 273

11

Skrämmande valframgång för högern i Österrike

Leung Kwok-hung ”Longhair” (t.v) och Sally Tang Mei-ching (t.h).

Valet i Österrike blev en skrämmande framgång för högerns två stora partier ÖVP (ungefär som Moderaterna) och högerpopulistiska FPÖ, ett parti som bildades av nazister och som idag har mycket gemensamt med Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna gjorde ett historisk dåligt val och blir preliminärt landets tredje största parti.

PER OLSSON

Global aktionsdag

per.olsson@socialisterna.org

för demokrati i Hongkong och Kina I 22 städer i 20 länder genomfördes protester utanför Kinas ambassader och konsulat, liksom vid Hongkongregeringens handelskontor, torsdag-fredag den 12-13 oktober. Protesterna var en del av en nyligen lanserad internationell kampanj, Global solidaritet – stoppa repressionen i Hongkong.

ADAM N. LEE

Chinaworker.info

D

en långa listan på proteststäder inkluderar Taipei, Colombo, London, Berlin, Wien, Bryssel, Mexico City, Lissabon, Stockholm, Paris, New York, San Francisco, Chicago, Kuala Lumpur, Melbourne och Vancouver.

Detta är den mest omfattande internationella solidaritetsaktion som någonsin har organiserats till stöd för demokratiska rättigheter i Hongkong.

Protesterande i Bangalore i Indien trotsade ett polisförbud för att kunna genomföra sin demonstration, medan antidemokratiska lagar som avsevärt begränsar yttrandefriheten innebar att endast en modig ung kvinna i Moskva, Ryssland tilläts att protestera utanför den kinesiska ambassaden.

Protesterna och kampanjuttalandena från Stoppa repressionen i Hongkong redovisades på en presskonferens i Hongkongs lagstiftande församling den 13 oktober. Uttalanden av tre ledamöter i det irländska parlamentet – Paul Murphy, Ruth Coppinger och Mick Barry – visades på video, vilket underströk att detta inte är någon enstaka protest, utan början på en kampanj för att öka det internationella trycket på den icke-valda Hongkongregeringens senaste attacker på de demokratiska rättigheterna. En annan video på Facebook från kampanjanhäng-

are i Hongkong visades över 20 000 gånger de tre första dagarna.

Sally Tang Mei-ching från Socialist Action (CWI i Hongkong), som är kampanjens samordnare, beskrev den nyligen utövade repressionen i Hongkong som oemotsvarad.

– Vänsterledamöter, arbetaraktivister och fackliga representanter i olika länder har nyligen hjälpt till med att lansera denna kampanj, som organiserats genom en rad internationella solidaritetsaktioner, sa Sally och fortsatte: – Den internationella solidariteten från gräsrotsorganisationer och vanligt folk kan komma att uppmuntra ytterligare massmotstånd mot repressionen i Hongkong och i fastlands-Kina.

På presskoferensen deltog även den avsatte parlamentsedamoten ”Long Hair” från League of Social Democrats (LSD, Socialdemokratiska förbundet), ett av huvudoffren för regeringens odemokratiska utrensningar.

Kampanjen kräver frigivning av de politiska fångarna i Hongkong. ”Politiska fångar” är en term som den Pekingkontrollerade Hongkong­regeringen starkt avvisar. Användningen av domstolar för att utfärda hårda fängelsestraff för demokratiaktivister, inklusive många yngre och framträdande representanter för 2014 års ”paraplyrevolu-

tion”, uppfattas allmänt som en politiskt motiverad attack mot demokratirörelsen och ett försök att kriminalisera massprotester.

En ny rättegång mot 20 aktivister hölls den 13 oktober. De åtalade anklagades för att ha trotsat en domstolsorder om att utrymma ockupationsplatsen Mongkok under paraplyprotesterma, och samtliga 20 befanns skyldiga. Denna utgång var förväntad med tanke på det rådande repressiva klimatet i Hongkong. Straffen kommer att delges under nästa vecka och det befaras att många – om inte samtliga – av de 20 också kommer att hamna i fängelse, där 16 unga aktivister redan avtjänar straff för demokratiprotester.

Regeringens politiska utrensning riktas särskilt mot de mer radikala och kamporienterade delarna av demokratirörelsen.

Stoppa repressionen i Hongkong har också startat en namninsamling som har undertecknats av parlamentsledamöter, politiska vänsterpartier och fackliga aktivister i över 15 länder. Den har undertecknats av ledare för landsomfattande studentorganisationer i två länder, Spanien och Malaysia. Kampanjen vädjar om fler undertecknare, särskilt från individer och organisationer som är aktiva i masskamp.

– Det är naturligt att söka stöd från arbetarorganisationer och den internationella vänstern, eftersom de etablerade partierna och de prokapitalistiska regeringarna stödjer och samarbetar med den kinesiska regimen, säger Sally Tang Mei-ching.

Fler rapporter och även videor finns på socialistworld.net och china­worker.info. ■

N

är Offensiv går i tryck tisdagen den 17 oktober är ännu inte alla 900 000 poströster räknade och det slutliga valresultatet väntas inte bli klart förrän senare i veckan.

Men enligt preliminära siffor blir högerpartiet ÖVP landets största parti med 31,3 procent av rösterna, en uppgång med över 7 procent jämfört med förra valet 2013. Högerpopulistiska FPÖ blir näst störst med 27,3 procent, också det en uppgång på omkring 7 procent. Socialdemokratiska SPÖ kommer först på tredje plats med 26,3 procent, en minskning med några tiondels procentenheter jämfört med 2013.

SPÖ var inte ensamt om att göra ett katastrofval, även De Gröna (Miljöpartiet) gick starkt bakåt och hamnade under 4 procentspärren.

Det var inte mycket som skilde de tre stora partiernas valprogram åt.

Alla förenades mot flyktingars rättigheter, asylrätt och islam. De tre partierna står också alla för nedskärningar och tävlade med varandra om vem som är bäst lämpad att genomföra de attacker på arbetarnas rättigheter som Österrikes ”näringsliv” kräver. ÖVP-ledaren, utrikesminister Sebastian Kurz, var den som tillsammans med bland annat Ungerns reaktionära ledare Viktor Orbán stängde den så kallade Balkanrutten för flyktingar. Han har också varit pådrivande i bygget av landets allt högre flyktingmurar.

I likhet med Moderaterna i Sve-

rige kräver ÖVP att flyktingar ska utestängas från välfärden, samtidigt som vill genomföra nya nedskärningar i landets socialförsäkringar samt sänka skatterna för de rika.

Det har talats mycket om att landets ekonomi har blomstrat under den avgående koalitionen, men tillväxten har gått flertalet arbetarhushåll förbi. Arbetslösheten är 8 procent och reallönerna har sjunkit, trots ökad ekonomisk tillväxt.

I våras mer eller mindre kollapsade den sittande regeringskoalitionen och blev till en expeditionsministär. Efter valet har SPÖ sagt att man är beredd att fortsätta samregera med ÖVP och kanske även FPÖ. ”Vi stänger inga dörrar”, hävdade SPÖ-ledaren Christian Kern på valnatten och gav ännu ett uttryck för partiets förfall.

Den nya regeringen blir dock sannolikt en svart-blå koalition (Schwarz-Blau) mellan ÖVP-FPÖ, som i början av 2000-talet tillsammans styrde Österrike. När den svart-blåa koalitionen bildades år 2000 följdes det av omedelbara protester som nådde sin kulmen i en jättedemonstration i huvudstaden Wien med 150 000 deltagare.

En ny ÖVP-FPÖ-koalition blir en ytterst reaktionär och nyliberal regering och en provokation som kommer att mötas av kamp. Kanske inte omedelbart och till en början kanske inte i samma masskala som år 2000. Men valutgången kan bli inledningen till den stormigaste perioden i landets moderna historia. ■

Orbánisten Sebastian Kurz har utropat sig som valets vinnare.

INRIKES

12 OKTOBER 2017 # 1 272

12

Krönikdae :

Många har inte mat för dagen i det allt råare svenska klassamhället.

”Skrota individuella lönerna”

ROBERT LUNDQVIST rs.lulea@socialisterna.org

A

tt arbetsgivarna vill ha ett system som skapar konflikter är korkat, men kanske begripligt. Hela logiken bygger på ett antagande om att vi på jobbet i första hand drivs av ekonomiska överväganden.

Det är vad gängse ekonomisk teori lär ut, och det verkar ha blivit en sanning som inte kan ifrågasättas.

När fackförbunden säger detsamma blir det dock märkligare. Mitt eget fack Vision driver linjen att lönerna ska vara individuella och dessutom ”differentierade”, det vill säga att de inte ska få vara lika. De argumenterar till och med för större löneskillnader! Svårt att begripa.

Kamp för bra löner ersätts av att man tillsammans med arbetsgivarna ser till att vissas löner ska vara lägre.

Varje nytt löneavtal omgärdas med formuleringar om att kriterierna för lönesättningen ska vara tydliga och kända. Att resultatet avtal efter avtal visar sig vara lika otydligt som tidigare gör inte att facken verkar fundera på om det är något fel i frågans formulering. Istället upprepas fraserna. Tänk om det istället är dömt att misslyckas? Den tydlighet som sägs vara en förutsättning är kanske omöjlig? Ja, det finns kanske en möjlighet att få till tydliga kriterier. ”För det här jobbet och med den här erfarenheten ska lönen vara x kr”. Men det är ju inte en individuell lön!? Nej, helt rätt, tydlighet och individuella löner går inte ihop. Var god välj.

L

önerna är givetvis viktiga, och hade vi inte organiserat oss i fackförbund för att kämpa för bättre villkor skulle hela samhället ha sett väldigt annorlunda ut idag. Men att fackförbunden har fallit in i arbetsgivarnas vanföreställningar är tragiskt. Nu har lönerna på många arbetsplatser blivit det kanske största arbetsmiljöproblemet i och med att systemet skapar sin egen stress och sitt egna missnöje.

Slutsatsen? Ja, det är väl rätt enkelt. Skrota de individuella lönerna. ■

Allt fler går hungriga i Sverige Det finns en påtaglig fattigdom i Sverige, trots regeringens tillbakavisande. Det framkommer i Stadsmissionens årliga Fattigdomsrapport, som utkom på Internationella Fattigdomsdagen den 17 oktober.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

F

ramför allt har många inte mat för dagen. 60 procent av Stadsmissionens 200 000 insatser sedan förra årets rapport handlade om att ge folk mat. Andra insatser handlar om att ge kläder eller en plats att värma upp sig på. Ett skakande exempel som ges i rapporten är om 50-åriga Sara: ”Ett exempel är Sara, 50 år, undersköterska som gått in i väggen.

Idag lever hon på pengar från vänner och familj, på nätterna sover

hon på olika platser. ’Jag har varken pengar i fickan eller ett eget hem.

Någonstans måste jag få stöd’, säger Sara som kommer till Uppsala Stadsmissions matkasseutdelning och mötesplatsen Mikaelsgården, för människor i hemlöshet”.

Regeringen säger samtidigt att det inte råder någon absolut fattigdom i Sverige i sin Agenda 2030-rapport, men en stor del av den utbredda fattigdomen går inte att hitta i SCB:s statistik. Deras statistik utgår ifrån folkbokföringsadress, där en stor andel inte finns med, som hemlösa, EU-migranter och papperslösa.

Dessa grupper är också extra utsatta och har svårt att komma ur fattigdomen. Mörkertalet är stort.

– Vi måste sluta blunda för det faktum att människor idag, i Sverige 2017, går hungriga. Vi vill att regeringen och ansvarigt statsråd tar fattigdomen på allvar och tillsätter en utredning för att ta fram en

Foto: Peter Tandlund / Flickr CC

U

tvecklingssamtal ena gången, lönesamtal en annan. Ett spel som verkar sluta med att de flesta är lite småsura. Jag förväntas visst argumentera för att jag ska ha en högre lön. Högre? Ja, framför allt högre än de andra. Eller åtminstone en högre höjning.

Om inte i procent så i kronor. Ett rätt olustigt spel, och de flesta verkar komma ut från samtalen med blandade känslor.

Bland de som kommer ut i tron om att den här gången kommer det att bli en bra höjning verkar det inte vara ovanligt med ett hyfsat stort mått av besvikelse när det väl står klart vad den nya lönen landade på.

För detta är väl antagligen det enda som systemet med de individuella lönerna klarar av – att skapa missnöje. För spelet går inte ut på att sätta ett antal kronor på värdet av det jag har gjort, utan framför allt om att sätta min lön i relation till andras. Och kan det sluta på något annat sätt än att många är missnöjda? De som har fått en större höjning upplever det kanske som rätt och riktigt, medan de som har fått en lägre höjning ofta blir förbannade.

strategi mot fattigdomen i Sverige idag, säger Lotta Säfström, ordförande för Sveriges Stadsmissioner, i ett pressmeddelande.

Enligt Eurostat, EU:s statistiska organ, lever 16 procent av Sveriges befolkning i risk för fattigdom – 1,5 miljoner människor. ”Risk för fattigdom” definieras av att leva på en inkomst under 60 procent av medianinkomsten. Samtidigt anser 50 procent av Sveriges befolkning att fattigdom är ett stort samhällsproblem i en Sifoundersökning på uppdrag av Sveriges Stadsmissioner.

Samtidigt som allt fler blir allt fattigare koncentreras samhällets rikedomar hos en allt mindre klick superrika. Pengar och resurser finns i överflöd för att ge alla mat, husrum och trygghet. Men kapitalismen leder till svält och orättvisor. Bara en kamp för demokratisk socialism kan ta oss ur klassamhällets förtryck och misär. ■

Västsverige tar stora steg framåt

O

ktober månad har inneburit framgångar för Rättvisepartiet Socialisterna i Borås. Partiet har inom loppet av 10 dagar värvat sex nya medlemmar.

Rättvisepartiet Socialisterna har under 2010-talet haft verksamhet i Borås med möten och aktiviteter. Partiföreningen har varit liten, men med ett målinriktat utåtriktat arbete med fokus på att växa. Kamraterna säljer 30 Offensiv varje vecka, organiserar torgmöten, öppna möten, besök på gymnasieskolor och förortsfestivaler, delar flygblad och affischerar regelbundet. Under några veckor har flera personer deltagit på möten och verksamheter, och på förra veckans möte valdes sex stycken av de nya in i partiföreningen.

RS Borås har haft en medveten inriktning på ungdomar, förorter och arbetsplatser som nu har gett resultat. Partiföreningen har länge varit ett inspirerande exempel för vad som är möjligt – att även ett fåtal kamrater med pionjäranda kan etablera ett klassalternativ till Socialdemokraternas högerpolitik och kontrareformer som allt som oftast stöds av Vänsterpartiet.

Nu handlar det om att bygga vidare på entusiasmen hos de nya medlemmarna och bygga en stark grund med en marxistisk kärna i Västsveriges andra största stad. Detta för att möjliggöra nya steg framåt och etablera ett kämpande arbetaralternativ.

För att skapa ett verkligt alternativ måste socialisterna bli fler. Rättvisepartiet Socialisternas distrikt i Västsverige växer på nytt. Är du intresserad av att veta mer, eller bli medlem – tveka inte att kontakta Rättvisepartiet Socialisterna, så kan vi diskutera hur vi tillsammans ska förändra samhället i grunden. Hör av dig på e-post till rs.goteborg@socialisterna.org eller via telefon: 073-501 21 37.

12 OKTOBER 2017 # 1 272

13

Västernorrlands vårdkamp fortsätter Ockupationen för en återöppning av BB i Sollefteå och för tre akutsjukhus i Västernorrland fortsätter.

STEFAN LUNDQVIST rs.sundsvall@socialisterna.org

V

älbesökta stödgalor, demonstrationen i Sundsvall för ”En annan vård är möjlig”, protestlistor med 20 200 namnunderskrifter och uppvaktning av nye socialförsäkringsministern Annica Strandhäll (S) är några av aktiviteterna som har hållit kampglöden levande.

Samtidigt rapporteras siffror i media som visar hur viktig och nödvändig vårdkampen är.

Landstingsledningen argumenterar fortsatt för nödvändigheten av en fortsatt koncentration av sjukvården i länet då det blir allt svårare att rekrytera läkare till de mindre sjukhusen. De totala stafettkostnaderna för vårdpersonal för de sju första månaderna i år gick loss på 193,5 miljoner kronor – 50 miljoner kronor mer än under motsvarande period 2016.

I Sundsvall har notan ökat med 27 procent, i Örnsköldsvik med 34 procent och i Sollefteå med 47 procent.

Prognosen på den totala stafettkostnaden för 2017 ligger nu på hiskeliga 534 miljoner kronor.

Svaret från vårdkampen i Ådalen och Örnsköldsvik är att svårigheterna att behålla och rekrytera läkare beror på att landstingets nedskärningar på sjukhusen skapar dystra framtidsperspektiv och att rekrytering tidigare inte har varit något stort problem.

När akutsjukhuset i Örnsköldsvik under hösten fått rekryteringsproblem till akutkirurgin känns tongångarna från landstingsledningen hos många igen från hur avlövningen av Sollefteå sjukhus började.

Misstankar växer om att lands-

25 000 protesterade mot vårdnedskärningarna under våren 2016 i Ådalen.

tingsledningen inte anstränger sig för att rekrytera i en strategi att lägga ned akutkirurgin även i Örnsköldsvik. Landstingsledningen har slagit ifrån sig dessa anklagelser.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) redovisade i september att landstinget i Västernorrland fortsätter att ha de längsta väntetiderna i Sverige för operation.

Vårdgarantin för operation inom 90 dagar uppfylldes inte för 47,3 procent av patienterna i juli.

Satsningen på länskliniker var dyr, inte förankrad bland vårdpersonalen, och har fått mycket kritik ända sedan de infördes. Personalen vill ha en lokal ledning och inte toppstyrning från Sundsvall.

I en färsk opinionsundersök-

ning från Sifo faller Socialdemokraterna med hela 9,7 procentenheter i länet. Samtidigt förväntas Miljöpartiet i länet halvera sitt väljarstöd till 2,2 procent, vilket skulle leda till att dagens landstingsmajoritet, S+MP, spricker.

En allvarlig varning är att Sverigedemokraterna (SD) på missnöjesvågen är länets näst största parti, över 20 procent, enligt Sifo­. Detta trots att de inte på något sätt deltagit i vårdkampen.

Utöver SD är det bara Centern och Vänsterpartiet som går framåt i mätningen, och åtminstone V kan få ökat stöd i valet nästa år.

Flera av de ledande landstingspolitikerna, däribland regionrådet Erik Lövgren (S), Hälso och sjukvårdsnämndens ordförande Ewa

Back (S) och Miljöpartiets gruppledare Eva Andersson, har meddelat att de inte ställer upp för omval.

Flera andra landstingspolitiker i alla partier har också meddelat att de hoppar av.

Samtidigt fortsätter den utomparlamentariska kampen. Sollefteå respektive Örnsköldsviks framtidens akutsjukhus är kamporganisationer med tusentals medlemmar som kräver: • Ny ledningsorganisation – avveckla länsklinikerna.

• Tre fullvärdiga akutsjukhus.

• Inför sammanhållen vårdkedja i samverkan med kommuner som så önskar.

• Personalsatsningar för bättre arbetsmiljö.

• U tredning av central administration. Planera för tillitsbaserad styrning.

Den 20 december öppnar den ekonomiska föreningen VOON (Vård och omsorg i Norrland) en ny vårdcentral i Sollefteå. Den får namnet Vårdcentral Sollefteå Centrum och har vuxit fram ur vårdkampen. Ordförande för VOON är Stefan Kanerva med koppling till Kramfors socialdemokratiska arbetarekommun och nätverket Ådalen reser sig. Tio läkare, sex sjuksköterskor och ytterligare tolv personal inom olika vårdyrken har anställts.

– Vi har inte haft några som helst rekryteringsproblem, säger Bo Abrahamsson, chef för den nya vårdcentralen till Tidningen Ångermanland. ■

Killarna viktig pjäs om behovet av att bryta machokulturen Ögonblicksteaterns pjäs Killarna sattes upp i Luleå på Kulturens Hus i torsdags. Pjäsen behandlar en manlig vänskap utan machokultur.

KALLE BLOMKVIST & EMMA AHL ENGHOLM rs.lulea@socialisterna.org

J

onas och Lennart träffas för första gången på ett disco och de klickade på direkten. Kort senare flyttar Jonas in hos Lennart och deras relation blir ännu starkare. Vi får följa deras vänskap genom toppar och dalar, men en sak är säker: de älskar varandra och det finns inget som håller tillbaka dem från att visa det. De kliar varandra på ryggen, lyssnar på den andres problem, gråter och skrattar.

Deras normfria relation speglas mot Jonas pappa, som är rädd för att tala om att han vill vara med sin son, och mot Jonas flickväns far, som inte kan sluta prata om hur bra det är att ha med sig en morakniv i fjällen. Men, som Jonas uttryckte det, skulle han inte hellre vilja ha med sig en vän?

Pjäsen bryter även normen om att män alltid vill ha sex, då Lennart uttrycker sin osäkerhet kring

ämnet, att han är rädd för att vara äcklig och inte räcka till. De har en djup diskussion då Jonas bekräftar att Lennart duger som han är och inte behöver oroa sig.

Machokulturen skapar attityder som leder till att män förväntas vara och bete sig på ett visst sätt.

Några typiska exempel är att män ska vara kaxiga och självsäkra, män alltid ska vara sugna på sex, de ska vara vältränade och istället för att muntligt uttrycka sina känslor använda sig av fysiska medel.

Machokulturen är något som genomsyrar hela samhället och påverkar samhället på alla möjliga sätt. Med det här i åtanke är det

inte så underligt att det är just män som begår majoriteten av misshandelsbrott, eller att 98 procent av alla sexualbrott begås av män.

Ett återkommande och växande problem är hur machokulturen påverkar kvinnor, då mäns våld mot kvinnor är ett ökande problem i dagens samhälle. Våldet utrycker sig både fysiskt och psykiskt och sker oftast i hemmet i nära relationer. Men ett slut på machokulturen vinner inte bara kvinnor på, utan även män. Ännu en norm inom machokulturen säger att män inte ska gråta eller uttrycka sina känslor, vilket leder till att män håller det inom sig. Detta i sin tur leder till psy-

kisk ohälsa bland män och det är ett faktum att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken.

Det är just det här som pjäsen behandlar på ett skickligt och intimt sätt.

Så vad vill vi? Vill vi att en far ska vara rädd för att visa att han vill vara med sin son, eller vill vi ha manlig vänskap där det är okej att klia sin kompis på ryggen och prata om sina osäkerheter? ■

I rollerna: Stefan Andersson, Sebastian Sporsén Manus och regi: Johanna Selander Scenografi: Anna Eliasson Musik: Min Stora Sorg Ljuddesign: Jonas Olsson

KULTUR

19 OKTOBER 2017 # 1 273

14

Staden och kapitalet: Bryt med nyliberalismens bostadspolitik Är Malmö på väg att göra om samma misstag igen? Bygger beslutsfattarna den postindustriella staden för gårdagens kapitalism? Forskaren Ståle Holgersen försöker svara på den frågan i sin vetenskapligt späckade bok med den aptitretande titeln Staden och kapitalet.

AMMAR KHORSHED

ammar.khorshed@socialisterna.org

H

olgersen avhandlar noggrant och djuplodande teman som Malmös industriella historia, ”grön kapitalism”, debatter inom marxistisk ekonomi och kristeorier för att förklara den politiska ekonomin bakom Malmös stadsplanering. Även om bokens utblick kan uppfattas som bredare än nödvändigt är det faktiskt bredden som jag anser vara bokens behållning. Allt hänger ihop: Ekonomin, politiken, ideologin och stadens förändring.

Det generella ramverket förklarar det enskilda fallet: Malmös utveckling från industristad till postindustriell stad.

Titeln antyder det nära bandet mellan den i Malmöpolitiken hegemoniska socialdemokratin och kapitalägarna under hela efterkrigstiden till dags dato. Under efterkrigstiden etablerades ett politiskt samförstånd mellan socialdemokratin och högern genom den så kallade ”Malmöandan”. ”Kvadratkorporatismen” innebar med Holgersens ord att de fyra: ”Socialdemokratin, byggnationskapitalet, fastighetskapitalet och finanskapitalet satt i samma båt”.

”

Allt hänger ihop: Ekonomin, politiken, ideologin och stadens förändring.

De var denna korporatism som byggde industristaden Malmö med stöd i fordistisk-keynesiansk ideologi. Samförståndet innebar att kapitalismen kunde blomstra och att maktförhållandet mellan klasserna befästes.

Men avindustrialiseringen i västvärlden slog särskilt hårt mot Malmö och från 1960-talet började stadens industrier att få problem.

Kommunens och statens svar var att rikta bidrag och generösa förmåner till industriföretag, varav nästan samtliga till slut ändå dukade under. Spiken i kistan slogs in under ”Malmös svarta fredag”, den 8 februari 1991.

Den toppmoderna Saabfabri-

ken stängdes ner efter bara två år.

Samma vår bommade Fazers chokladfabrik, Nordiska Fjäder, Malmö Strumpfabrik, Pripps och NK igen.

Sysselsättningen i industrin kollapsade på några decennier och arbetslösheten gick från nästan obefintlig till 16 procent år 1993.

Industrikrisen hade vunnit mot den politik som med offentligt stöd försökte rädda det sjunkande skeppet. Just skepp, eller Kockumsvarvet, var länge symbolen för industristaden Malmö. När världens största bockkran Kockumskranen såldes till sydkoreanska Ulsan för 1 dollar var industristaden död.

Nu skulle Malmö bli en ”kunskapsstad” som av en slump har blivit känd för dess påstådda ”ekologiska hållbarhet”.

Socialdemokratins högervridning innebar att stadsplaneringen slog in på den nyliberala vägen från 1990-talet, under ledning av Ilmar Reepalu (S). Nu skulle Malmö ta plats på den globala kartan i den interurbana konkurrensen mellan städer. Målet är att med alla medel locka investeringar, turister och en rik och ”kreativ” befolkning med förhoppningen att överflödet ska sippra ner till de fattiga, lyder den nyliberala doktrinen.

Medlet är att Malmö stad ska ösa miljarder av skattekronor och underlätta för kapitalet att omforma staden enligt dess behov och önskemål.

Kockumskranen ersätts med bomässor som Bo01, bostadsområden för de rika som Västra hamnen, arkitektoniska skrytbyggen som Turning Torso, konferens- och hotellkomplex som Malmö Live, shoppinggallerior som Emporia, evenemangsarenor etcetera. Det är hur och för vem produktionen av staden genomförs som avgör hur socialt och ekologiskt hållbar staden blir.

Det postindustriella Malmö byggs av och för de rika: ”Tillsammans har Malmö stad och kapitalet byggt en stad som förstärker skillnaderna.

Inga sociala åtgärder i världen kan bota ekonomisk polarisering och stadens segregering.”

Holgersen svarar på huvudfrågeställningen genom att argumentera att denna nyliberala politik är

föråldrad och tillgodoser den form av kapitalism som existerade innan den senaste finanskrisen för snart tio år sedan. Att den fartblinda politiken fortsätter som att ingenting har hänt riskerar att leda Malmö in i en allvarlig kris precis som när industristaden föll.

De exempel som beskrivs i Staden och kapitalet på hur en korrupt allians mellan kapitalet och socialdemokratin har gått bakom ryggen på allmänheten och öst in skattemiljarder i lyxprojekt för de rika är hårresande. Men ”när man ska bygga något i en fattigare stadsdel, då lägger man räkningen på de fattiga. Subventioner för

de rika, privatiseringar för de fattiga”.

Holgersen avslutar med en diskussion om alternativ och förordar den ”ekosocialistiska staden”, med bland annat följande politik: • Bryt segregationen genom att förtäta i villaområden med billiga hyresrätter.

• Offentligt ägande av stadens mark: ”tillsammans äger vi staden”.

• Stat och kommun tar makten över bostadsbyggande och finansiering, exempelvis via pensionsfonderna.

•F örstör det fossila kapitalet och investera i en grön ekonomi.

Staden och kapitalet är en imponerande vetenskapsintensiv bok, med hela 74 sidor noter och referenser.

Holgersen hoppas att boken kan användas av ”dem som kämpar för att göra staden och världen till en bättre plats”.

Och utan tvekan ger boken oss socialister ovärderlig kunskap om hur politiken, kapitalismen och stadens utveckling hänger ihop och är tätt sammankopplade. ■ Författare: Ståle Holgersen Förlag: Bokförlaget Daidalos Utgivningsår: 2017 Antal sidor: 402

Luleå:

Partibygget och kampen Tid: Tisdag den 24 oktober kl 18:30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Inför kongressen Tid: Onsdag den 25 oktober kl 18:00.

För info om plats etc: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Inför kongressen Sthlm Sydost Tid: Tisdag den 24 oktober kl 18:30.

Plats: Hyresgästlokalen Åsgärde­ vägen, Tunnelbana Sandsborg.

För mer info: 070-326 65 94.

Politisk kris i toppen Sthlm Sydväst Tid: Torsdag den 26 oktober kl 18:30.

Plats: Högdalen.

För mer info : 073-387 65 77.

Politisk kris i toppen Sthlm Norra Tid: Torsdag den 26 oktober kl 18:30.

Plats: Husby träff.

För mer info: 073-576 98 69.

Göteborg:

Hammarkullen Partibygget och kampen Tid: Onsdag den 25 oktober kl 18:00.

Plats: Bokcaféet.

För info: 076-094 63 91.

Angered Partibygget och kampen Tid: Måndag den 23 oktober kl 18:00.

Plats: RS Bokcafé.

För info: 073-501 21 37.

Bra ekotakt i oktober

Ä

nnu ett bra resultat den här veckan med 14 486 kronor – totalt har vi nu samlat in 28 259 kronor, vilket motsvarar strax över 34 procent av oktobermålet på 80 000 kronor. Mellannorrland behåller sin procentuella ledning med 81 procent.

Även om det fortfarande finns mycket kvar finns det bra förutsättningar för att klara målsättningen. Men det är viktigt att vi inte tar det för givet.

Vi behöver fortfarande ha bra aktiviteter med ett bra deltagande.

Vi uppskattar alltid det ekonomiska stöd som vi får från våra läsare och sympatisörer, men du

Umeå:

Procent av mål

För info: 079-340 59 97.

Norrbotten

Eskilstuna:

För info: 073-310 70 87.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

1 210 kr

Västerbotten

För info: 073-373 33 61.

Karlskoga:

kan även hjälpa oss genom att komma på våra aktiviteter. Ju fler, desto bättre. Hör av dig nu!

Skänk en slant till ekonomikampanjen med Swish till 123-240 32 85 eller på PlusGiro 87 96 49-2. Det går också bra att SMS:a ett bidrag till 72550 genom att skriva ”Offensiv 50” som ett meddelande. Tack! ■

Totalt

35% 28 259 kr

Mellannorrland Stockholm Mellansverige

0 kr 2 846 kr 16 472 kr 740 kr

Västsverige

5 491 kr

Sydsverige

1 500 kr

För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Haninge:

Inför kongressen Tid: Torsdag den 26 oktober kl 18:30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För info om mötestema: 072-524 42 95.

Borås:

Partibygget och kampen Tid: Onsdag den 25 oktober kl 18:00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2017

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

19 OKTOBER 2017 # 1 273

Upphandlingsskandal ger fortsatt sopkaos i Stockholm Sopberget växer i Stockholm efter att skandalbolaget Reno Norden och Suez har tagit över all sophämtning i staden.

De båda bolagens anställda har påtvingats sämre lönevillkor och massor av övertid. Många är inhyrda, jobbar för underleverantörer och personalomsättningen är stor.

Det var precis detta som Stockholms sopgubbar – de som fick sparken från Reno Norden och de som jobbade för den tidigare entreprenören Liselotte Lööf – varnade för.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

E

Dagens sopkaos i Stockholm är en direkt följd av ännu en upphandlingsskandal.

Ytterst ansvarig är Stockholms röd-grön-rosa majoritet som överlät sophämtningen till Reno Norden, vilka har en lång historia av att dumpa löner och villkor, och som från första stund gjorde klart att ett nytt, sämre lönesystem skulle bli verklighet efter vunnen upphandling.

Det var också politikerna och det kommunala bolaget Stockholm

Vatten och Avfall som krävde att en nyckelinventering skulle göras i samband med entreprenörsbytet.

Det provokativa sätt som nyckelinventeringen inleddes på ledde sedan fram till sopstriden och avskedandet av Reno Nordens sopgubbar i juli.

Detta gjordes med bifall från kommunala Stockholms Vatten och Avlopp, som ansåg att de stridbara sopgubbarna stod i vägen för ett ytterligare systemskifte inom sophämtningen.

Efter dryga två veckor med Reno Norden och Suez hade nästan 13 300 anmälningar om utebliven sophämtning kommit in till Stockholm Vatten och Avfall. ”Sopkärlen är överfulla och boende i fastigheten på Roslagsgatan i centrala Stockholm har tvingats lägga påsar med hushållsavfall vid sidan av behållarna. Matresterna har dragit till sig råttor som springer över gården. [...] Sedan två nya entreprenörer tog över all sophämtning i Stockholms stad den 1 oktober i år har de boende på Roslagsgatan inte fått soporna hämtade en enda gång”, skrev Expressen den 11 oktober.

Problemen rapporteras vara som störst i delar av centrala stan

Sopkaoset är ett resultat av privatiseringarna och den politiska ledningen.

och i området mellan Liljeholmen och Skärholmen.

Stockholms sopgubbar varnade under sommaren för det sopkaos som skulle följa i spåren på den skandalösa upphandlingen och avskedanden. ”Sopberget i Stockholm bara växer! Så fort stockholmarna kommer tillbaka från semestern exploderar sopmängderna i soprummen. Den 1 oktober svämmar Södermalm och Östermalm också över av sopberg om Reno tar över efter Liselotte Lööf ”, skrev Stockholms sopgubbar i ett uttalande den 19 juli.

I ett desperat försök att smita undan det egna ansvaret skyller Stockholm Vatten och Avfall sopkaoset på sopgubbarna som påstås sabotera hämtningen och hotar med polisanmälan.

– Du kanske kommer ihåg den olagliga sopstrejken i somras. Vi tror att det här handlar om efterdyningar till den, sa Jan Ekvall, som är enhetschef på Stockholm Vatten och Avfall, till SVT Stockholm den 16 oktober.

Enhetschefens påståendet är en kränkande lögn som visar hur långt Stockholm Vatten och Avlopp är beredd att gå i sina attacker mot

sopgubbarna och i sitt försvar av en löne- och villkorsdumpad sophämtning.

I december ska Arbetsdomstolen ta ställning till Reno Nordens och Biltrafikens Arbetsgivareförbunds (BA) stämning av Reno Nordens sopgubbar och krav på att de betalar ett rekordstort skadestånd på 5 000 kronor vardera.

• Återta sophämtningen i kommunal regi. Återanställ samtliga sopgubbar och återgång till de löne- och arbetsvillkor som gällde tidigare. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: RS Göteborg

Gå med i

Foto: Åsa Karlsson

fter den 1 oktober delar Reno Norden och Suez på hämtningen av hushållssopor i Stockholm. Reno Norden hämtar i sju områden och Suez i fyra.

Reno Norden vann upphämtningen med kalkylerad lönedumpning, vilket sopubbarna vägrade godta och i juli blev de avskedade. Reno Nordens kämpande sopgubbar fick stöd av kollegorna på Liselotte Lööf, det bolag som förlorade upphandlingen till Reno Norden.

Få av Liselotte Lööfs sopgubbar kom dessutom att tas över av Reno Norden, ett bolag med skräpstatus och vars norska moderbolag har gjort konkurs, när de tog över den 1 oktober.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.