Offensiv 1274

26 oktober 2017 / # 1 274 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

#Metoo:

Ny våg av kvinnokamp

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

”Hela Tammerfors hatar nazister”

12 4

Ny antirasistisk rörelse i Västsverige

Revolutionen som förändrade världen

– läs mer på sid 3 och 16

4 november: Revolution2017 Välkommen till Revoution2017 den 4 november på Södergården, Götgatan 37 i Stockholm. En dag av seminarier, stormöten, musik, utställning och fest.

Skynda att anmäla dig. Biljet-

terna, som kostar 50 kronor, håller på att ta slut.

Kontakta: rs@socialisterna.org eller ring 08-605 95 02 för att köpa din biljett.

Läs mer på sid 6 och 7

Revolution2017 Ryska revolutionen hundra år.

Det går att göra revolution!

Dagens kamp och revolutioner!

Demokratisk socialism!

Posttidning A

8-10

11

Katalonien: Svara med generalstrejk

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

26 OKTOBER 2017 # 1 274

2

S PÅ FORTSATT HÖGERMARSCH

DET STORA PENSIONSRÅNET

”D

V

Bilden visar att S håller på att ”närma sig en grundläggande hållning som finns i andra partier, framför allt Sverigedemokraterna och Moderaterna”, kommenterade statsvetarprofessorn Jonas Hinnfors.

Bilden har också fått hård kritik av Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet, och från Anders Lindberg på Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida. En rad inlägg på Socialdemokraternas Facebooksida konstaterar att S-partiet med denna bild pekar ut flyktingar som orsaken till otrygghet.

Faktum är att ”danmarkisering-

Foto: Socialdemokraterna

art är Socialdemokraterna på väg? Ska partiet följa samma väg ytterligare högerut som S i Danmark och Österrike?

I Danmark har Socialdemokraterna öppnat för samarbete med det högerpopulistiska och rasistiska Dansk Folkeparti. Ordföranden för danska S, Mette Frederiksen, överraskade i början av året med att säga att de två partierna har mycket gemensamt.

I valrörelsen i Österrike nyligen var det svårt att se någon skillnad mellan socialdemokratiska SPÖ och alternativen till höger, inklusive det ökända rasistpartiet FPÖ.

Debatten har blivit aktuell efter Socialdemokraternas annons på Facebook i förra veckan, en bild med en polis och en passkontrollant med rubriken ”Sveriges säkerhet – svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas”.

Bilden är ett försvar av att regeringen på nytt har förlängt de gränskontroller som när de infördes 2015 kallades ”tillfälliga”. Annonsbilden försäkrar att det både hos allmänheten och partierna finns ett ”brett stöd” för dessa kontroller.

en” av Socialdemokraterna och därmed den svenska politiska debatten har pågått en längre tid. Chockdoktrinen 2015 med införandet av EU:s lägsta nivå på flyktingpolitiken markerade ett nytt stadium. ”Danmarkisering” hänvisar till att den officiella politiska debatten i Danmark de senaste 10-15 åren dominerats av frågor om invandring (hur stoppa flyktingar), islam, integrering och så vidare. Ofta med Dansk Folkeparti i spetsen, det parti som S i Danmark nu vill samarbeta med.

Stefan Löfven har sedan hösten 2015 gett stort utrymme till ”brott, tiggeri, terror och försvar”. Hans tal på S-kongressen i våras ”handlade om trygghet, och hur vi ska göra för att öka tryggheten och skydda oss mot brott med hjälp av bland annat skärpta straff och gränskontroller, enligt Jonas Hinnfors” (DN 171019).

På samma kongress lovade S-partiet att öka antalet poliser med 10 000.

Inom flyktingpolitiken har Socialdemokraterna ofta samarbetat med Moderaterna för att driva igenom hårdare regler och fler utvisningar. Nya M-ledaren Ulf Kristersson inledde också med att bjuda in till nya överenskommelser.

Bland socialdemokratiska strateger ses säkert vändningen till att betona hårdare gränskontroller och mer pengar till militären som ett sätt att vinna röster i valet nästa år. Men faktum är att de S-partier som har följt denna kurs snarare tappat röster, både i Österrike, Danmark och andra länder.

Det är istället en uttalad vänsterkurs – kritik av banker, storföretag, privatiseringar och klyftor – som gett ökat stöd, som för Bernie Sanders i USA och Jeremy Corbyn i Storbritannien. För arbetar- och vänsterpolitik i Sverige behövs ett nytt arbetarparti, baserat på kamprörelser bland arbetare och unga. ■

et kommer inte att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi har gjort”, erkände dåvarande statsministern Göran Persson (S) år 2005.

Den förre statsministern var en av flera som var med om att både sänka och börsnotera pensionerna.

För låginkomsttagarna, särskilt kvinnor, är det nya pensionssystemet en gigantisk fattigdomsfälla. Sju av tio kvinnor inom Kommunals yrkesområden blir fattigpensionärer, varnade fackförbundet Kommunal i en rapport tidigare i år.

I 1994 års pensionsuppgörelse mellan Socialdemokraterna och högerpartierna var det så kallade PPM-valet ett fundament. Istället för ATP, som hade gett arbetarna en chans till en något så när tryggad ålderdom, skapades en ny finansiell marknad med hjälp av pensionspengarna. Spekulanterna jublade och det var bara en tidsfråga innan denna nya finansiella djungel skulle föda skandaler som Allra och Falcon Funds med åtföljande tragedier för pensionsspararna.

Hur mycket som pensionspararna har förlorat på Allras rån återstår att se, men det handlar åtminstone om hundratals miljoner kronor. Allra blev en av de största aktörerna inom PPM-systemet innan man kastades ut från samma system av Pensionsmyndigheten.

Till följd av Falcon funds kriminella turer har drygt 1 miljard kronor försvunnit från 22 000 svenska sparare och det kan bli mycket mer.

I

Allras styrelse satt en rad välkända pampar. Allras styrelseordförande var Ebba Lindsö, som tidigare har varit vd för Svenskt Näringsliv, och den förre justitieministern Tomas Bodström (S) var ledamot. När Allraskandalen började uppdagas lämnade först Ebba Lindsö sitt styrelseuppdrag. Tomas Bodström följde sedan efter och därefter skedde ytterligare avhopp. Men innan de hoppade av hade de båda och övriga i styrelsen beslutat om en extra vinstutdelning från Allra till pensionsbolagets ägare.

Att regeringen trots det ville förära Tomas Bodström med en post som landshövding i Stockholms län säger en del om nuvarande S-MP-regeringen. För en del av de pensionspengar som har försnillats köpte Allras grundare och storägare Alexander Ernstberger en lyxvilla för 50 miljoner kronor – landets dyraste hus år 2016. Nu, efter Ernstbergers häktning, har lyxvillan tömts på värdesaker inlusive hans helikopter. Allras ägare och chefer – Helikopterrånarna 2.0. ■

Vårdplatserna i region Skåne har blivit 300 färre de senaste fyra åren, trots löften om fler. Överbeläggningar och att patienter vårdas på fel avdelningar är några av konsekvenserna (skärmdump SR.se den 24 oktober).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

26 OKTOBER 2017 # 1 274

3

#Metoo: från hashtag till massrörelse?

Foto: Lina Rigney Thörnblom

Programledaren ser något obekväm ut och frågar, ”men vad menar du med att förändra systemet?”

Därför blir jag inte förvånad när SVT i sin artikel väljer att trycka på #Metoo som ”Ett kraftfullt sätt att uttrycka empati”.

8 mars i Stockholm 2016. Det är när människor går samman i rörelser mot förtryck som orättvisor kan avskaffas.

Sen flera kända skådespelare gått ut med berättelser om Hollywoodproducenten Harvey Weinsteins sexuella övergrepp har hashtagen #Metoo svept över världen. Miljontals kvinnor har använt den för att dela sina berättelser.

Nu organiseras även #Metoo-möten och demonstrationer.

FATIMA LINNA TRABELSI rs.lulea@socialisterna.org

M

etoo myntades 2007 av Tarana Burke. Hon har länge arbetat för social rättvisa och är idag programdirektör för organisationen Girls for Gender Equity. #Metoo är ett sätt för överlevare att bli sedda, att få

veta att de inte är ensamma i ett samhälle där skulden och skammen ofta bärs av offret.

Efter avslöjandet av Weinsteins övergrepp har #Metoo plötsligt fått ett enormt genomslag. Huvuden rullar från mediaredaktioner och

andra maktpositiioner runt om i världen. Jag har svårt för hashtags som inte är kopplade till handling, men nu kan jag inte hjälpa att hoppas på att det här faktiskt ska leda någonstans.

Det stora och snabba genomslaget måste ju visa att miljontals kvinnor har en nyfunnen medvetenhet och ett nyfunnet mod att stå upp emot våldet och förtrycket. De har stärkts av den radikalisering som ses i USA, men också i exempelvis Storbritannien och Spanien.

Och det som börjar som ett klick på nätet kan gjuta in ny medveten-

het och mod att organisera sig och agera i verkliga livet.

Så vad gör vi nu? När Tarana Burke fick frågan i SVT:s Agenda i söndags svarade hon: – Det är mycket att göra. Nu har vi bevisen för att detta är ett globalt och genomgripande problem. Diskussionen måste skifta fokus från antalet människor som träder fram till vad vi kan göra för att ge dem verktyg att hantera smärtan.Vi måste börja prata om rådande system som tillåter sexuellt våld att florera.

System som patriarkatet är verktyg som folk använder för att se till att sexuellt våld är fortsatt utbrett.

Det är inte konstigt att företrädare för kapitalismen – det globala ekonomiska systemet av privat egendom och profitjakt som är beroende av patriarkatet och andra förtryck – vill hålla den här rörelsen på ”hashtag-nivå”.

Precis som Tarana Burke säger är det systemet vi lever i som är problemet. Burke använder exemplet Weinstein där hans pengar och makt har gjort att han fått fortsätta även fast alla vetat om vad han har gjort. Det fungerar bara i ett system som sätter pengar framför människor behov. Att det fungerar i film- och mediabranschen är grundat i den extrema ojämlikheten – enorm status och makt hos ett fåtal individer (som regel män) och stor sårbarhet hos lågavlönade projektanställda, frilansare med flera.

Vi måste se till att vara de som för kampen vidare, som lyfter blicken och tar Tarana Burke på orden. Varje stad har sin egen Weinstein och jag hoppas att de är väldigt nervösa just nu. Och jag hoppas att vi använder detta momentum till att på riktigt släppa skammen och lägga skulden var den hör hemma; hos den som utsätter, inte den som blivit utsatt.

Och bli fria att gå vidare till att organisera för att göra slut på systemet som skapar förövare och offer. ■

APMT:s skurkfasoner måste stoppas – trappa upp hamnkampen Sedan augusti har runt 80 hamnarbetare blivit uppsagda från APM Terminals containerterminal i Göteborg. Enligt Hamnarbetarförbundet har många av hamnarbetarna som har fått sparken tvingats jobba i hamnen via bemanningsföretag.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

A

APMT är inte ensam arbetsgivare om att ersätta fasta jobb med osäkra i syfte att försvaga en kampvillig arbetargrupp. Händelserna i Göteborgs hamn är en del i en upptrappad arbetsgivaroffensiv. Hela det så kallade näringslivet har slutit upp bakom APMT och krävt ytterligare inskränkningar i strejkrätten med direkt hänvisning till striderna i Göteborgs hamn. Även S-MP-regeringen och högeralliansen har stött APMT och ”näringslivets” krav på inskränkt strejkrätt. Samtidigt med APMT:s lockout aviserade regeringen att man har tillsatt en utredning för att begränsa konflikträtten med hänvisning till ”den långvariga arbetsmarknadskonflikten i Göteborgs hamn”.

Nu gäller det att gå vidare. Under sommaren hölls en lyckad manifestation i centrala Göteborg till stöd för Hamn4an. Hamn4an bjöds in till Sandeslätts Hyresgästförening där de fick berätta om konflikten för 100 boende.

Utåtriktat stödarbete och stöd från andra fackföreningar och fackliga kämpar kan ge den fortsatta kampen ny kraft mot APMT – för fackliga rättigheter, återanställning av de uppsagda hamnarbetarna samt en återkommunalisering av containerterminalen. ■

Allt stöd till hamnarbetarnas kamp.

Foto: Claes Krantz, Flickr CC

nledningen till varslen om uppsägningar tidigare i år var arbetsbrist, något som motbevisas av APMT:s agerande.

Samtidigt röstade kommunstyrelsen ned medborgarförslaget om kommunalisering av containerterminalen, trots allmänhetens stöd till hamnarbetarna.

Under en arbetsvecka i oktober utnyttjade APMT timanställda hamnarbetare till 1 136 arbetstimmar i containerterminalen. Det motsvarar över 28 heltidstjänster.

Det finns därmed ingen arbetsbrist.

Följden av APMT:s agerande är osäkra jobb och sämre villkor för de drabbade hamnarbetarna, samtidigt som bolaget kan tjäna mer och arbetarkollektivet riskerar att försvagas.

Attackerna mot hamnarbetarna kommer att slå mot hela fackföreningsrörelsen. Därför är det så viktigt att andra fackföreningar ger stöd till Hamn4ans och hamnarbetarnas kamp.

Det finns ett brett stöd från allmänheten. Det visar den stödfest som hölls i lördags som inbringade totalt 44 488 kronor till Hamn4ans konfliktkassa.

Utöver biljettintäkterna valde Mikael Wiehe och Jan Hammarlund att donera pengar från sin skivförsäljning.

INRIKES

26 OKTOBER 2017 # 1 274

4

vilka besparingar som utredningen ska leverera vill inte Åsa Regnér precisera.

Foto: Wikimedia Commons

Regeringen tycker att för många får assistansstöd.

Assistansutredning utan fokus på behoven LSS, Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade, kom år 1994 och både ersatte och utvidgade Omsorgslagen. Regeringen tyckte att det kostade för mycket pengar och tillsatte en utredning – man ville att Försäkringskassan skulle hindra kostnadsutvecklingen.

Men assistansutredningen har fel utgångspunkt.

BRITTA BERGGREN, LSS-berättigad

rs.lulea@socialisterna.org

A

ntalet timmar som beviljas till personer med statlig assistansersättning har under de senaste tio åren ökat från i genomsnitt 105 timmar per vecka till 130 timmar. Regeringen har uttryckt stark oro över detta och har därför gett Försäkringskassan i uppdrag att minska timantalet och motverka ”överutnyttjande”.

Men regeringen börjar i fel

ände. Först måste man ta reda på hur det verkligen förhåller sig, sedan kan man handla.

LSS ska försäkra att särskilt behövande får det stöd i det dagliga livet som krävs för att kunna uppleva samma människovärde som andra, trots funktionsnedsättning.

Beslutsfattare pratar om att för att kunna bli beviljad personlig

assistans måste man behöva hjälp med något eller några av de grundläggande behoven: • Personlig hygien (behöver du hjälp att duscha, i så fall hur ofta och hur länge?).

• Måltider (matning är ett grundläggande behov. Det är däremot inte matlagning).

• Klä av och på sig (behöver du praktisk hjälp att få på och av kläder, i så fall hur ofta och hur lång tid tar det?).

• Kommunikation (behöver du hjälp att göra dig förstådd?).

• Annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om personen med funktionsvariation.

Bengt Westerberg, före detta ledare för Liberalerna (då Folkpartiet) och socialminister, ”pappa” till

LSS- och assistansreformen, tycker att många omständigheter måste beaktas när kostnaderna ska analyseras, bland annat att assistansen delvis ersätter andra insatser och att det skapar tiotusentals jobb.

Nu blev det den kristdemokratiska riksdagsledamoten Désirée Pethrus som på regeringens uppdrag utreder LSS och assistansersättningen.

Fram till oktober 2018 ska hon analysera såväl kostnadsutvecklingen för den personliga assistansen som lagstiftningens träffsäkerhet.

Regeringen ger Försäkringskassan uppdraget att spara, på grund av de senaste årens kraftiga kostnadsökningar.

Detta är något som äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) ägnade mycket tid till när hon presenterade direktiven, men exakt

Utöver kostnadsutvecklingen ska utredningen jobba med såväl jämställdhet, huvudmannaskap och barnperspektiv som med en analys av de nuvarande personkretsarna och vilken roll privata aktörer ska ha inom sektorn.

Det finns en stor oro bland oss LSS-berättigade för byte av huvudmannaskap. Om olika kommuner tolkar LSS olika beroende på exempelvis kommunens ekonomi erhåller man, som person med funktionsvariation, olika mycket hjälp beroende på vilken kommun man bor i. Det är också svårt att föra en enad kamp när nedskärningarna i LSS ser olika ut beroende på var i landet och i vilken kommun man bor.

Det har också varit tal om att olika assistansbolag luras. När det gäller det senare ska Désirée Pethrus samråda med utredningen om vinster i välfärden och den utredning som ska granska kriminalitet inom välfärdssektorn. Åsa Regnér och den S-MP-regering hon företräder är inte emot privata företag inom välfärdssektorn, men hon menar att ”alla företag som är verksamma inom den här sektorn ska vara seriösa”.

Störst är riskkapitalägda Humana group och Frösunda omsorg som enligt sina senast publicerade årsredovisningar gjorde vinster på 176 respektive 213 miljoner kronor. Det är pengar som skulle kunna gå till att utöka personkretsarna eller antalet beviljade timmar, eller varför inte ge alla som behöver rätt till assistans.

Rättvisepartiet Socialisterna är emot att LSS kommunaliseras och vi tycker inte att det ska göras fler nedskärningar inom LSS. Vi tycker heller inte att välfärd ska vara vinstgivande – kasta ut assistansprofitörerna.

Slutligen är LSS en rättighetslag, det innebär att man ska få assistans efter behov. Det kanske innebär att Åsa Regnér måste utöka personkretsarna. ■

Ny antirasistisk rörelse i Västsverige

Efter de lyckade demonstrationerna den 30 september då nazistiska NMR stoppades har en ny rörelse vuxit fram i Västsverige som samlar såväl fackliga sektioner inom Kommunal, fackklubbar inom Handels, hyresgästföreningar, sociala rörelser som Medusahuset, flyktingorganisationer som Iranska flyktingars förening, Somaliska föreningen och Asylrörelsen, bildningsförbund som ABF, Studenter mot rasism och Rättvisepartiet Socialisterna.

Nedan publiceras delar av rörelsens antagna plattform.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

”V

ästsveriges antirasistiska rörelse bildades ur de historiska demonstrationerna den 30 september då 10 000-20 000 stoppade

nazistiska NMR i Göteborg. Vi samlar fackföreningar, hyresgästföreningar, studentorganisationer, sociala rörelser, politiska partier och individer.

Det finns ett stort behov av att stärka det antirasistiska arbetet inom vänstern, fackföreningar och sociala rörelser för att skapa den nödvändiga motståndskraft som kan vända samhällsutvecklingen och motverka att grupper ställs mot varandra. Rasismen måste utmanas på alla fronter för att stoppa Sverigedemokraterna i valet och nazisterna på gatan, för att ge skydd till de som flyr undan krig och diktatur, för att bekämpa sexism, hbtq-förtryck och funkofobi.

Det är i spåren av ökade sociala och ekonomiska klyftor som solidariteten sätts på prov på arbetsplatser och i bostadsområden där arbetare och grannar riskerar att

ställas mot varandra. Rasism och fascism tenderar att splittra upp arbetarklassen och försvårar för den gemensamma kamp som behövs.

Rörelsen är öppen och inkluderande, och finns idag i Göteborg, Kungälv och Borås. Tillsammans samlas vi för enighet i folk- och arbetarrörelsen mot rasism och fascism. Vi menar att rasism och fascism måste bemötas var än de dyker upp. (...)

Rasismen är ett hot mot såväl dagens demokrati som de individer de pekar ut som fiender. Nazisterna är också svurna fiender till arbetarrörelsens organisationer som fackföreningar och partier

liksom invandrare, hbtq-personer, feminister, socialister med flera.

Vi tror på nödvändigheten om en enhetsfront inom vänstern, folk- och arbetarrörelsen för att gemensamt stå upp mot rasism och fascism. Vi enas i praktisk solidaritet, utåtriktat arbete, gemensamma samlingar och folkbildning för att finna en gemensam kollektiv linje.

Den 30 september och de massiva demonstrationerna var ett tydligt exempel för styrkan i den antirasistiska kampen, och bygger vi vidare på den kan vi skapa trygghet i våra bostadsområden, trygghet på våra skolor och trygghet på våra arbetsplatser.” ■

INRIKES

26 OKTOBER 2017 # 1 274

Det finns stora frågetecken om kommunens egentliga rutiner och inställning till korruption.

I korthet

5

Ambulanspersonal vågar inte anmäla

A

rbetstrygghet Många anställda inom ambulansvården och på larmcentralen i Västmanland vågar inte anmäla fel och brister, oavsett hur allvarliga de än må vara. Det larmar P4 Västmanland om den 18 oktober.

De anställda är rädda för att dra på sig chefernas missnöje, eftersom det finns en stark vilja att den nya organisationen och larmcentralen framställs som en succé. De vågar inte ens gå ut med namn eller röst i radio för oron över repressalier.

Såhär säger några av de P4 har pratat med: ”Allt tystas ner – allt görs för att inte förstöra larmcentralens rykte”, ”Folk rapporterar inte, de vågar inte” och ”Säger man något öppet om fel eller brister på larmcentralen, då slår det tillbaka”.

Foto: Sveriges riksbank

400 bibliotek har stängts på 20 år

Korruptionsskandal N i Luleå kommmun Ett korrupt nätverk bestående av anställda hos Luleå kommun och en av kommunens leverantörer, storföretaget Caverion, har under flera års tid mjölkat Stadsbyggnadsförvaltningen på hundratusentals kronor. Det bekräftas nu – snart tre år efter att korruptionsmisstankarna först framkom – i den internutredning som förvaltningen har beställt. Utredningen innebär dock inga följder för de misstänkta. Stora frågetecken om kommunens egentliga rutiner och inställning till korruption kvarstår.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

D

etta har hänt: I november 2014 kom det fram att ett tiotal anställda på Luleå kommuns Stadsbyggnadsförvaltning misstänktes vara inblandade i ett korrupt nätverk tillsammans med anställda hos Caverion, ett teknikföretag som arbetar som konsult åt kommunen. Det var Caverion som genom sina interna kontroller uppdagade att kommunen systematiskt överfakturerades, inkomster som sen användes för att förse tjänstepersoner på Stadsbyggnadsförvaltningen med mutor – till exempel i form av vitvaror, elektronik och alkohol.

Kommunen gjorde en polisanmälan, men Stadsbyggnadsnämndens ordförande Lenita Ericsson, kommunalrådet Yvonne Stålnacke och kommundirektören Mikael Lekfalk tog medvetet beslut om att inte inleda någon internutredning på grund av att ”polisen bad oss att inte göra det”. Men när polisutredningen lades ned i april 2016 för att brott inte kunde styrkas inleddes ändå ingen internutredning. Det var först efter att kommunrevisionen år 2017 hade fått nys om händelserna av Miljöpartiet, som 2016 kastats ut ur kommunledningen, som en internutredning inleddes.

Alla utom en av de misstänkta har nu, nästan tre år senare, slutat hos kommunen. Att det har gått så lång tid sägs nu också vara ett skäl till att arbetsrättsliga åtgärder, exempelvis avsked, inte kan tillämpas.

Den Internutredning som tillsattes den 1 juni 2017 bekräftar vad Caverions egen utredning visade: att kommunen betalat – minst! – 463 000 kronor för mycket, pengar som alltså använts för att förse de inblandade på förvaltningen med mutor. Totalt fann man att leverantörsfakturor till ett värde av 897 000 kronor helt saknade eller hade bristfälligt underlag. Ändå har de attesterats av ansvariga på Stadsbyggnadsförvaltningen.

Internutredningen visar på en skrämmande dålig kontroll av kommunens fakturahantering. Vissa brister i fakturaunderlag kan vara svårare att upptäcka, som att Caverion har använt samma underleverantörsfaktura som underlag till flera fakturor till Luleå kommun. Men i många fall saknades även verifierade tidrapporter och underleverantörsfakturor helt. Det finns till och med flera exempel där fakturaunderlaget saknar skriftlig beställning från kommunen.

Utredningen ger inte svar på hur dessa bristfälliga fakturor har kunnat attesteras och betalas.

Rättvisepartiet Socialisterna kräver nu att utredningen fördjupas, någon som kommunalrådet Niklas Nordström var skeptisk till – han hävdade att det redan har gjorts en stor utredning.

– Det som Niklas Nordström kallar en stor utredning är i själva verket bara en granskning av fakturor. Man skulle kunna granska epost-trafiken i kommunen eller intervjua personer som kan veta mer om det här. En fördjupad utredning kan leda till flera olika saker. Kanske att misstankar avskrivs eller att polisen återupptar sin förundersökning, sade RS gruppledare i kommunfullmäktige Jonas Brännberg till NSD den 23 oktober.

– Det här ställer stora frågor om: förekommer det här när det gäller andra fakturor också? Vad innebär det i så fall? Vad kan det ha kostat Luleå kommun? Vi menar att man nu måste gå till botten med hur man sköter fakturor i Luleå kommun, kommenterade Jonas Brännberg utredningsrapporten i SVT Nordnytt den 23 oktober.

Det finns idag inget som tyder på att korruptionen på Stadsbyggnadsnämnden har någon koppling till politiker.

Däremot finns en koppling i form av en kultur som Niklas Nordström stått i centrum för och uppmuntrat, där mycket handlar om att bygga ”nätverk” med direktörer, chefer och ”näringslivet”, vilket oundvikligen leder till en ökad risk för att den nära kontakten leder vidare till ”tjänster och gentjänster”. ■

edläggning Under de senaste åren har hela 400 bibliotek stängts ned, vilket särskilt drabbar barn, gamla, nyanlända och boende på landsbygden. För många är det en naturlig mötesplats och en av de få ickekommersiella sådana. Det skriver SVT Nyheter den 18 oktober.

– Det är klart att det är allvarligt när så många bibliotek har försvunnit, säger Hanna Carlsson, forskare och lektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet, till SVT Nyheter.

Angående att flera bibliotek har lagts ned på flera håll menar hon att det är viktigt att andra lösningar hittas vad gäller uppsökande verksamhet, som bokbussar och liknande, för att alla ska få tillgång till bibliotekens utbud.

City Gross Norrköping hyvlar personal

A

rbetstid Trenden att hyvla personal, det vill säga tvinga ned personalen till ett minskat antal timmar per vecka, fortsätter. City Gross i Norrköping hyvlar 28 anställda, som mister mellan två och 16 timmar i veckan.

Det skriver Handelsnytt den 20 oktober.

– För vissa handlar det om en halvering av arbetstiden.

Det betyder jättemycket för människors ekonomi. Många på jobbet är ledsna, upprörda och arga, säger Andreas Sjöberg, Handels klubbordförande på butiken, till Handelsnytt.

Vellinges tiggeriförbud stoppas

M

oderaternas rasism Det lokala tiggeriförbud som Moderaterna i Vellinge fick igenom i kommunfullmäktige den 20 augusti i år har upphävts av Länsstyrelsen i Skåne. Det finns ingen grund för att de som tvingas tigga stör den allmänna ordningen, menar de. Det rapporterar Sveriges Radio den 23 oktober. ”En grundläggande förutsättning är att en kommun bara beslutar om sådana lokala ordningsföreskrifter som verkligen behövs. Vellinge kommun har inte i de handlingar som har skickats in kunnat visa att ett passivt insamlande av pengar har stört den allmänna ordningen”, skriver läns­ överdirektör Ola Melin på Länsstyrelsen Skåne i ett pressmeddelande.

Kommuner satsar allt mindre på kultur

K

ultur Ända sedan år 1998 har kulturen som andel av kommunernas kostnader minskat, det vill säga att det satsas mindre och skärs ner mer på kulturverksamheter. Umeå är den stad där störst andel av kommunens totala verksamhetskostnader läggs på kultur, 5,2 procent. Minst är den i Överkalix på blott en procent. Kommunsnittet är 2,2 procent. Det visar siffror från Myndigheten för Kulturanalys den 23 oktober.

I kommunernas kulturkostnader ingår bland annat musik- och kulturskola, bibliotek, stöd till studieorganisationer och allmän kulturverksamhet.

Ifjol låg kulturutgifterna för kommunerna på 11,3 miljarder kronor, medan statens kulturutgifter uppgick till 11,9 miljarder kronor. ■

Revolution2017 Ryska revolutionen hundra år.

Det går att göra revolution!

Dagens kamp och revolutioner!

Demokratisk socialism!

nien o l a t s Ka mpen pror a p u k o n n in rå t kv tne f l t a i b v o gon / Gl ionen Ö / t / u t / l e ism rig evo desk da r rump d r T å ö e r b t n r ska i ism in en fö l n d i a : , f i j t c i n e o k a m rots 7 // S r sed gram 1 T å o 9 t 1 r PROGRAM 0 p o Ur // 10 in m från l n r a o t a i S / om lut 10:30 Öppning men / Lärd s revo i c h s c a o f t de a Kons oppa t s tann a s d a ö n 11:00-12:45 Seminarier De r ingar t k y l Hur gick Ryska revolutionen till?

Låt f

KOM MED!

Platserna på Revolution2017 håller på att ta slut. Köp din biljett för 50 kronor genom att swisha 123 240 32 85 eller använd Plusgiro 87 96 49-2. Glöm inte att skriva 4 november i meddelanderutan.

Har du bara bokat biljett men inte betalat den – passa på att göra det nu!

För frågor: rs@socialisterna.org eller 073 509 06 84.

LÄS MER

Finska inbördeskriget.

Den förrådda revolutionen Trotskij mot Stalin.

Anton Nilson Hundraåringen som gjorde revolution.

(FRISTÅENDE)

12:45-14:30 Lunch Inkl guidning av BadArt om utställningen Konst och Revolution.

14:30-16:00 Paneldisskussion Lärdomar av den Ryska revolutionen.

På sidan: revolutionen1917.wordpress.com finns texter om vad som verkligen hände under och

16:30-19:00 Stormöte

efter den ryska revolutionen 1917.

Hundra år – dags för en ny revolution!

4 november kl 10:30-21:00 Södergården, Götgatan 37, Stockholm

Appeller, filmer, musik och poesi.

19:00-21:00 Middag och mingel.

Pssst!!! Tjuvkika på panelen: Under Revolution2017 kommer följande panel att diskutera frågan ”Vad är den de viktigaste lärdomarna av den ryska revolutionen för kampen idag?” Redan nu börjar vi nosa på ämnet och deltagarna genom dessa tre frågor: 1. Tre meningar om det du tycker är de viktigaste lärdomarna av den ryska revolutionen.

2. Kamper idag som du brinner för?

3. Dina reaktioner på andra evenemang/artiklar (vänster, borgare eller kulturpersoner) som eventuellt uppmärksammar hundraårsjubileet?

Per-Åke Westerlund, skribent i tidningen Offensiv, VU-ledamot för Rättvisepartiet Socialisterna

Alexey Sahknin, historiker, skribent (bland annat i Internationalen) och politisk flykting från Ryssland

1. – Arbetarklassen är den starkaste kraften, totalitära regimer kan störtas och kapitalismen kan avskaffas. Det behövs ett revolutionärt massparti, 1917 var bolsjevikpartiet avgörande. Socialismen är internationell, att revolutionerna besegrades i andra länder isolerade Sovjetunionen och öppnade för stalinismen.

1. – Livet är alltid mer komplicerat än vad föreställningen om det är. Framgång tillhör dem som kan gå längre än sina egna dogmer, vilket bolsjevikerna klarade av att göra. Från ett annat perspektiv, revolution och den verkliga politiken generellt är aldrig en fråga om kamp mellan abstrakta modeller. Det är inte principer eller modeller som kolliderar, det är inte demokrati mot auktoritarism eller tydligt klass mot klass. I verkligheten brukar allt vara i dialektisk koppling. Även demokrati kan ha autoritära former. Det är viktigt att se dessa motsättningarna och inte vara gisslan i en doktrin.

2. – Internationellt: Katalonien, anti-Trump. I Sverige: mot rasism, nazism och utvisningar; mot privatiseringar och nedskärningar. Särskilt uppmuntrande i år att se en ny våg feministiska aktivister på 8 mars, att under Pride i Eskilstuna och Stockholm driva kampanj mot utvisningar, intervjua unga utvisningshotade på Ung i Sverige, prata med deltagare på sopgubbarnas och Sekos protestmöten.

3. – Smutskastningen av den ryska revolutionen avslöjar borgarklassens djupa oro för nya revolutioner och masskamp. De är samtidigt rädda för att ge revolutionen allt för stor uppmärksamhet.

Konst & Revolution

2. – Det finns några frågor som är viktigast för mig. Såklart är den första att delta i bygget av den nya vänsterrörelsen i Ryssland som kan stå emot både regeringen och den liberal-nationalistiska oppositionen. Vi försöker nu att starta Vänsterfronten på nytt. En viktig del i detta är att skaffa och förstärka internationella kontakter och samarbeten.

– Den andra frågan är antikrig och antimilitarism-kampanjen. Jag deltog t ex i fredsövningar på Åland i september.

3. – Jag har själv skrivit några artiklar på svenska och engelska. Nu har jag skrivit klart en ganska stor essä på akademisk nivå om sovjeter och bolsjeviker för tidskriften Tidsignal. Den borde komma ut i november.

BadArt Svergies grundare Natalia Medina kommer att tala om hur revolutionen totalt revolutionerade konsten. På bilden besöker Natalia Moderna Museets ryska revolutionen-rum och berättar om Tatlins torn, monumentet över tredje internationalen. Det var tänkt att konstrueras i stål och glas för att folket skulle ha insyn i organisationen och toppen och botten skulle cirkulera – symbol för gräsrotsstyre.

Vi hittar Rodzenkos fotografi med tjejen som ropar – förlagan till BAD ART loggan. Och förundras över de fantastiska propagandaplanscherna. T ex den som hyllar arbetarens kreativitet och uppfinningsförmåga. Den 4 november auktionerar vi bort några sådana planscher. Missa det inte!

Tove Möller Tove är en av de konstnärer som ställer ut på Revolution2017 Beskriv ditt konstnärskap:

– Jag kan inte slåss, inte heller kan jag lagen, eller lagens kryphål, jag kan inte uppfinna appar eller tidsmaskiner, så jag försöker göra konst istället.

Om konstverket Good Luck:

– Good Luck är en uppmaning, men också en uppgiven hälsning till var och en samt vad och vilket som möter den.

Toivo Jokkala, chefsredaktör för Arbetaren 1. – Att en till synes oövervinnerlig statlig övermakt kan övervinnas ”underifrån” även i den industriella tidsåldern.

– Att människor inte kan tillåta att den sociala omvälvningen läggs i ”yrkesrevolutionärers” eller en självutnämnd politisk elits händer om de vill se en långsiktigt hållbar demokratisk revolution, en revolutions landvinningar måste ständigt försvaras.

– Att hotet om en revolutionär resning kan utöva stark påverkan även på andra samhällen och länder – som när den allmänna rösträtten och i förlängningen de västliga välfärdsstaterna växte fram med den ryska revolutionen som tyst hotbild.

2. – Gräsrotsorganisering för social rättvisa i största allmänhet.

– Initiativ som syftar till facklig organisering i den fattiga delen av världen, och initiativ för att knyta samman sådana kamper med det fackliga engagemanget i väst (dvs på många punkter motsatsen till det föga systemöverskridande ”Sverige måste bli en kunskapsnation” som ofta är LO-fackens svar på låglönekonkurrensen).

– Miljö- och klimatkamp och kamper som syftar till att på antikapitalistisk grund värna ekosystem och bygga ett ekologiskt hållbart samhälle.

3. – Jag slås av att många institutioner väljer att anlägga en rent estetisk hållning till revolutionen, ställer ut affischer, har seminarier om kultursynen etc. Anses det lättare att närma sig skeendet så än att ha en mer politisk ingång?

– Det förekommer också en vulgärbeskrivning som gör gällande att februarirevolutionen var en rent ”demokratisk” revolution medan oktoberrevolutionen enbart ska förstås som en auktoritär kupp. Dubbelmaktssituationen med provistorisk regering och sovjeter, samt att den provisoriska regeringens ytterst kontroversiellt fortsatte det ryska deltagandet i världskriget, kommer ofta i skymundan.

OKTOBERREVOLUTIONEN

26 OKTOBER 2017 # 1 274

Oktoberrevolutionen so 8

I veckan är det precis 100 år sedan arbetarna och de fattiga tog makten i Ryssland. Den socialistiska oktoberrevolutionen (november enligt dagens kalender) 1917 följdes av revolutionära uppror i andra länder. Den efterföljande revolutionära jäsningen tvingade de kapitalistiska regeringarna att avsluta det första världskriget. Oktoberrevolutionen skrämmer än idag världens maktelit. Aldrig någonsin i historien har vi sett ett så radikalt och oblodigt systemskifte som det som inleddes den 25 oktober (den 7 november enligt dagens kalender) 1917.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

O

ktoberrevolutionen var ett välorganiserat uppror, till skillnad från massornas kamp på gator och arbetsplatser i februari som störtade tsaren. På hösten 1917 hade arbetarklassen i Ryssland redan en stor del av samhällsmakten genom sina sovjeter, arbetarråd, soldat- och bonderåd.

Det som fanns kvar i borgarklassens händer var den provisoriska regeringen och militärledningen.

Oktobers uppgift var att avsluta detta tillstånd av dubbelmakt genom arbetarnas maktövertagande. Styrkeförhållandena var tydliga. Den provisoriska regeringen skickade ut order om att gripa alla bolsjeviker den 24 oktober, men det fanns ingen som kunde verkställa ordern. Och dagen därpå, den 25 oktober, inleddes upproret där arbetarklassen tog makten i Ryssland.

Sen februarirevolutionen hade bolsjevikpartiet vuxit snabbt i antal. Från att ha varit 8 000 medlemmar i februari var de i oktober 300 000. Hur kunde partiet växa så snabbt?

Lenins och bolsjevikernas antikrigslinje blev en fråga som bolsjevikerna växte ur, liksom jordfördelningen på landsbygden och nöden i städerna. Alla dessa frågor, plus förtrycket av nationerna, förblev olösta under den provisoriska regeringen. Kampen i dessa frågor samlades i parollen ”Bröd, fred och jord”. Sedan i april propagerade bolsjevikerna för att detta bara kunde lösas genom att arbetarklassens demokratiska råd med valda delegater från arbetsplatserna, sovjeterna, tog makten.

Bolsjevikernas program sammanföll under revolutionens gång 1917 med massornas. Runt om i Ryssland demonstrerade hundratusentals arbetare och soldater under bolsjevikernas paroller ”Ned med kriget” och ”All makt åt sovjeterna”.

En definitiv vändning som massivt ökade bolsjevikernas stöd kom när general Kornilov i slutet av augusti försökte genomföra en militärkupp och blodigt slå ner revolutionen. Bolsjevikerna organiserade arbetarmiliser tillsammans med gräsrötter från mensjevikerna och socialistrevolutionärerna i ett rött garde med 40 000 beväpnade arbetare. Kontrarevolutionärer som agiterade på gatorna arresterades. Inga strider behövdes.

Kornilovs armé nöttes ut av arbetarklassen. Järnvägsarbetare och telegrafarbetare saboterade och fraterniserade med soldaterna, som i sin tur arresterade sina officerare.

Kornilov och 7 000 av hans följeslagare kunde gripas den 1 september.

Samtidigt fick bolsjevikerna majoritet i Petrogradsovjeten. Detta var tecken på att den politiska kartan definitivt hade ritats om.

Bolsjevikisk majoritet i sovjeterna följde snabbt i Moskva, centrala Sibirien, i Finland, i det som idag är Uzbekistan och i Tallin.

Petrogradsovjeten, med bolsjevikpartiet i majoritet, uppmanade den 21 september till sammankallandet av en allrysk sovjetkonferens för att förbereda arbetarklassen för ett maktövertagande, att makten skulle överföras till sovjeterna. Detta efter att Trotskij, tillsammans med Bucharin från bolsjevikerna i Moskva, hade

017

ionen volut ka re diktatur s y r n den arens första seda de ts för sekel törta s lt , e topp h ig s s t satte ått et iga reste g n t e e n t och t td tio ens ch fa ar at evolu kung över. are o arker ka er. R t n k b e m e c o b t r m 7 fi ld k A o li 1 o är a år r så s År 20 lden. en i kta v r t o m c ä k n y m v a r a in t r s ade og m ch kv till fö rige skak och t tare o nde, hopp i Sve ruari n hä l arbe h gav olter il c t v o e i feb r r t e rklige t e e h if v ig c g r r o k e m s – eft värld rkravaller ad so darra as. om v e n Hung kt att rätta a e in hur v b m a t d s r t e a alet förkla därm året t e r kapit m d e a n d s ätt ku mmer un paganda röstr o lämnat en rapport ro rtade siv k hetsp enare ura Offen erns s g ö d h n där de förklarade la ra Ryss besva nens tatur. io ik t d lu k nödvändigheten av att revo istis stalin till en

-2

7 191

göra sig förberedda på en ny kontrarevolutionär våg.

Den resolution som antogs uppmanade sovjeterna att stärka

Arbetarklassen tar äntligen makten i Ryssland i oktober 1917 – en historisk seger.

sin ställning bland massorna och betonade att sovjeterna var de enda som var förmögna att föra kampen mot kontrarevolutionen. Under motståndet mot Kornilovresningen hade revolutionära kommittéer bildats. Nu underströks att dessa kommittéer måste vara fortsatt beredda att skrida till handling.

Frågan om en sovjetkongress fördes fram till den Centrala exekutivkommittén, som ännu kontrollerades av kompromissmakarna (mensjevikerna och socialistrevolutionärerna), som motvilligt valde att kalla in en allrysk sovjetkongress till den 20 oktober.

Nu började kompromissmakarna att resa runt i landet och mobilisera för kongressen då de visste att deras maktposition var hotad.

Bolsjevikerna var redan beredda och från alla håll och kanter, från regementen till fabriker och verkstäder, lyftes resolutioner som krävde regeringens avgång och att makten skulle överföras till sovjeterna. Bolsjevikerna sammankallade också till kongress för sovjeterna i den norra regionen från

23 olika platser. Kongressen diskuterade bland annat regeringens nya försök att flytta revolutionära regementen från Petrograd. Kongressen beslutade att inte tillåta detta då det skulle innebära avväpning och en försvagning av Petrogradsovjeten.

Trotskij lade fram en resolution som antogs med alla röster utom tre nedlagda: ”Stunden har kommit när frågan om centralregeringen (...) enbart kan avgöras av ett beslutsamt och enhälligt uppträdande av alla sovjeter”. Detta var en i princip omaskerad uppmaning till uppror.

Sovjetkongressen blev uppskjuten till den 25 oktober, vilket gav bolsjevikerna mer tid till förberedelser. Den 22 oktober publicerade bolsjeviktidningarna en ny lista med 56 organisationer som krävde överförande av makten till sovjeterna. Den Centrala exekutivkommittéens svaghet visades av att den hade kontakt med enbart 50 av 917 existerande sovjetorganisationer.

Kerenskij försökte under tiden beordra flottan till en ny offensiv.

Svaret från matroserna, med stöd

från regionalkommittén för ryska arbetare, soldater och matroser i Finland, blev en uppmaning till Centrala exekutivkommittén om att avlägsna en person – premiärminister Kerenskij. Det blev första gången som Kerenskij fick höra en sådan uppmaning från fronten. Kerenskij försökte hota med att sovjetkommissarier skulle arresteras, vilket besvarades med ett ”kom och försök” och han tvingades backa.

Detta visade hur folket var berett att utmana och avsätta regeringen. Ett sista försök att tysta den upproriska armén var att beordra de revolutionära trupperna till krigsfronten.

Bolsjevikpartiet hade vuxit rejält i styrka inte bara i medlemsantal, utan framför allt genom att miljontals nu hade anammat deras program och idéer som sina egna.

Bolsjevikernas agitation bedrevs av partiets kända ledare, men också av namnlösa arbetare, matroser och soldater som bröt ner tvivel och vann över de sista delarna av arbetarklassen till oktoberrevolutionens sida. De främsta bland massorna var petrogradarbetarna och dess närmsta, östersjömatroserna. Från

26 OKTOBER 2017 # 1 274

om förändrade världen

Petrograd spreds agitationen runt om i landet, i småbyar och städer.

Massorna kunde inte längre tåla de som gav sken av att befinna sig i mitten och försökte vara kompromissande till både höger och vänster.

Bolsjevismens program och metoder hade tagit landet i besittning.

Stadsdumorna, en slags kommunfullmäktige som tillsattes i lokala val med begränsad rösträtt, i Kronstadt, Tsaritsyn, Kostroma och Shuja var helt i händerna på bolsjevikerna. I Moskva fick bolsjevikerna 52 procent av rösterna i dumavalet.

Under andra hälften av oktober pågick den allryska konferensen för fabriks- och verkstadskommittéerna. Där diskuterades frågan om arbetarkontroll där det fastställdes att arbetarna var mer intresserade än ägarna av att upprätthålla produktionen.

I försök att skapa patriotism bland massorna lanserade kompromissmakarna den 9 oktober en motion i sovjeten i Petrograd om att bilda en revolutionär försvars­kommitté i syfte att försvara huvudstaden med arbetarnas aktiva medverkan. Kom-

9

promissmakarna förvånades när bolsjevikerna stödde idén om försvarskommitté. Denna kommitté skulle samla in all information som hade med huvudstadens försvar att göra, och det här var ett viktigt steg då militären kunde bli ett farligt vapen i regeringens händer.

Nu blev det istället sovjeten som, genom att bilda kommittén, behöll bestämmanderätten om truppförflyttningar. Denna försvarskommitté kom snart att byta namn till den militärrevolutionära kommittén, som skulle bli en avgörande organisatör av oktoberrevolutionen.

Sovjetens soldatsektion beslutade med en majoritet på 283 mot 1 och 23 nedlagda att de facto utse den militärrevolutionära kommittén till sitt högkvarter istället för den högsta militärstaben. Vid sidan av detta var beväpnandet av arbetarna en av bolsjevikernas viktigaste uppgifter. Soldaterna hyste inte längre någon misstänksamhet mot detta, utan tvärtom krävde nästan alla regementen att arbetarna skulle beväpnas.

Regimen visste om förberedelserna för oktoberrevolutionen, men

var helt oförmögen att kunna påverka dem. Alla försök som gjordes för att skapa patriotiska stämningar och försök att minska bolsjevikernas inflytande resulterade i nederlag och förstärkte bolsjevikernas inflytande över massorna.

Trotskij skriver i Ryska revolutionens historia hur Lenin efter den 6 juli tvingades verka underjordiskt i 111 dagar. Han hade inget direkt samröre med massorna och var berövad kontakten med dess organisationer, och koncentrerade sig ännu mera på de marxistiska förutsättningarna på att försvara revolutionen. Huvudargumentet från etablissemanget var att arbetarna var oförmögna till att driva en statsapparat. Med boken Staten och revolutionen (som Lenin skrev under 1917) bemötte Lenin dessa argument, som bland annat byggde på Marx analyser av arbetarnas styre i Pariskommunen 1871.

Tidigt i oktober skrev Lenin till partikonferensen i Petrograd: ”Det är slut med revolutionen om Kerenskijs regering inte störtas av proletärer och soldater inom den närms-

ta tiden (...) vi måste mobilisera alla krafter för att pränta in i arbetarna och soldaterna den ovillkorliga nödvändigheten av en desperat, sista kamp för att störta Kerenskijs regering”. Han visste att ledningen inom bolsjevikpartiets centralkommitté stod till höger om partiets bas, och han litade inte på dem när han nu inte var med. Det var nästan som att aprildagarna hade återkommit, där Lenin var i opposition mot centralkommittén, och tyckte att ledningen var allt för passiv och känslig för den sociala opinionen bland intellektuella kretsar.

Stalin hörde till den flygel som argumenterade mot Lenins uppmaning att arbetarna måste ta makten.

Den 20 augusti publicerade Stalin som redaktör för Pravda Zinovjevs artikel Vad bör inte göras, som var en kritik av Lenin. Men den 10 oktober, under ett hemligt möte med bolsjevikernas centralkommittée, antogs Lenins resolution om ett väpnat uppror som de kommande dagarnas praktiska uppgift. Det blev en stridsformering från partiets sida, att börja det organisatoriska arbetet för att ta makten.

Ju svagare kompromissmakarna blev, särskilt Kerenskij, desto mer omgav de sig med en illusion om att de hade ett stort och starkt stöd.

Sista månaden innan oktober levde de helt och hållet i en värld isolerad från verkligheten och de faktiska förutsättningarna. Ämbetsmän som var anhängare till regimen började väva lögner för att lugna Kerenskij och berättade inte den verkliga situationen bland soldater och arbetare.

Exempelvis gav kommendanten för Petrograds militärdistrikt lugnande rapporter om stämningen bland soldaterna till Kerenskij.

På natten den 24 oktober samlade regeringen allt sitt mod och beslutade att inleda juridiska aktioner mot den militärrevolutionära kommittén. Alla bolsjeviktidningar som förespråkade väpnat uppror skulle stängas och pålitliga regementen skulle mobiliseras till Petrograd.

Kryssaren Aurora, som var känd som anhängare till bolsjevismen, beordrades till att läggas ut från Neva och ansluta sig till resten av flottan. Man utökade vaktstyrkan i Vinterpalatset och beordrade att öppna broarna över floden Neva.

Regeringen gav order om förbud mot väpnade demonstrationer, inga enheter från garnisonerna fick lämna sina poster utan order från högkvarteret, och kommissarierna från Petrogradsovjeten skulle gripas för förräderi. Men det stod ingenstans vem som skulle utföra dessa order.

Klockan halv sex på morgonen kom en kommissarie från regeringen med en enhet officersaspiranter till det bolsjevikiska tryckeriet med en order från högkvarteret om att de måste upphöra med sin verksamhet. Svaret blev ”finns högkvarteret fortfarande kvar?” och ”inga order erkänns här utan den militärrevolutionära kommitténs sanktion”. Detta hjälpte inte, utan trupperna slog sig in och stängde ner byggnaden. Två arbetare sprang till Smolnij och bad Trotskij och militärrevolutionära kommittéen om förstärkning mot officersaspiranterna så att arbetarna skulle kunna få ut sin tidning. Några timmar senare kom tidningen ut.

Det här var ett uppror.

Aurora skickade ut en förfrågan till kommittén vid Smolnij: ”Ska vi gå till sjöss eller stanna kvar på Neva?” Matroserna ville göra upp med Kerenskij. Kommittéen upphävde regeringsordern och uppmanade matroserna att försvara sig i fall skeppet blev attackerat.

Dessa två handlingar kom på initiativ från matroser och arbetare, och det skickades ut telegram till alla distrikt och militära enheter om att folkets fiender hade inlett en offensiv mot revolutionen och att den militärrevolutionära kommittéen ledde motståndet mot konspiratörernas anfall. forts s 10

OKTOBERREVOLUTIONEN

26 OKTOBER 2017 # 1 274

10

forts från s 9 Den amerikanske journalisten John Reed var på plats och noterade klockan tre på natten den 24 oktober maskingevär och starka patruller kring Smolnij, vid grindar och intilliggande gatuhörn.

Dessa hade förstärkts dagen innan av Litovskijregementet, ett kompani maskingevärsskyttar med 24 maskingevär. Vaktstyrkan ökade allt eftersom. Anledningen till detta var att sammanträdet för alla ledande revolutionära organisationer, inklusive bolsjevikernas centralkommitté, skulle äga rum i Smolnij för att fatta det slutliga beslutet innan slaget skulle utdelas.

Hittills hade inte den militärrevolutionära kommittén gjort något annat än att försvara arbetarnas positioner, att tidningen hade rätt att tryckas, att Aurora kunde stanna kvar i Neva och att försvara sovjetkongressens delegater i Smolnij.

Trotskij poängterade att Petrogradsovjeten skulle underkasta sig sovjetkongressens beslut, om den mot all förmodan skulle besluta att avstå från makten.

Arbetare stod på kö för att få gevär, runt omkring i staden kördes lastbilar för att dela ut vapen på fabrikerna. Därtill fick regeringen ytterligare ett hårt slag: cykelbataljonen som hade vaktat Vinterpalatset sen juli uppgav nu att de inte tänkte försvara regeringen och lämnade sina poster. Officersaspiranter fick sättas in i deras plats.

Bland andra Putilovarbetarna uppmanade att officersaspiranterna skulle avväpnas, men detta fick inte bifall från ledningen, vilket skulle visa sig vara ett misstag.

Ledningen hade överseende med de regeringstrogna trupperna och en viss självsäkerhet om att allt skulle vara löst när makten förts över till sovjeterna. Kontrarevolutionära officerare släpptes mot löften att de inte skulle ta till vapen.

Kerenskij besvarade in i det sista de andra ministrarnas oro med att allt var lugnt, arresteringsorder hade skickats ut och snart skulle allt vara över. De utkommenderade trupperna sågs som en signal av befolkningen att upproret hade startat. Arbetare och soldater mötte upp dessa officersaspiranter och med både övertalning och hot fick officersaspiranterna backa.

Petrograds röda garde.

Från vänster till höger: Trotskij, Lenin och Kamenev.

geringen gick över till revolutionen. Till telegrafstationen, som formellt ännu inte kontrollerades av revolutionärer, skickades en kommissarie och två soldater som såg till att inga högre tjänstemän som var fientliga till bolsjevikerna kunde sätta stopp. Regeringens nyhetsbyrå togs över samma kväll.

Flottbasen Kronstadt beslutade att på morgonen därpå den 25 oktober skicka ut väpnade styrkor till försvar av sovjetkongressen.

Bolsjevikerna delade upp Petrograd i olika distrikt som skulle kontrolleras lokalt. Klockan två på morgonen den 25 oktober började de huvudsakliga operationerna. Mindre grupper av soldater och arbetare med kommissarier i ledningen ockuperade och tog kontrollen över järnvägsstationer, telegrafer, postkontor, riksbanken, elektricitetsverket, för-

Trotskij rapporterade om att allt hade gått oblodigt till, att inte en enda person hade skadats i maktövertagandet under dagen.

Aurora fick order från militärrevolutionära kommittén att återställa Nikolajevskijbron med alla medel som krävdes, och när Auroras befälhavare vägrade arresterades han symboliskt tillsammans med andra officerare. Kaptenen fick finna sig i att föra skeppet till bron där matroserna tog kontrollen.

Allt fler av de institutioner som fortfarande kontrollerades av re-

råd med ammunition och livsmedel, vattenverket och stora tryckerier.

En av de mest revolutionära trupperna, ingenjörsbataljonen, fick order om att ta över Nikolajevskijbron. Det tog truppen mindre än en kvart och de regeringslojala trupperna bara försvann.

Det fanns inga demonstrationer eller konflikter. En stor majoritet av befolkningen hade redan gått över

till bolsjevismen och tog nu organiserat över stadens infrastruktur.

På natten skickades en ny resolution ut från militärrevolutionära kommittén om att de officerare som inte erkände militärrevolutionära kommitténs auktoritet skulle arresteras. Från många regementen flydde befälen och gömde sig.

I andra enheter förflyttades eller arresterades officerare.

Klockan tio på morgonen den 25 oktober skickades ett tillkännagivande från Smolnij till hela landet att den provisoriska regeringen var störtad och att statsmakten nu låg i händerna på den militärrevolutionära kommittén. Detta trots att regeringen fortfarande satt i möte och sovjetkongressen ännu inte hade sammanträtt, men bolsjevikerna kände av styrkeförhållandena och visste att de hade majoriteten på sin sida.

Under resten av dagen gick allt väldigt lugnt till. Spårvagnarna gick som vanligt, det var ovanligt lite folk på gatorna, affärerna var fortfarande öppna och många från borgerligheten frågade sig om det verkligen var ett uppror på gång. Klockan halv tre på eftermiddagen öppnades ett extra sammanträde i Petrogradsovjeten där Trotskij rapporterade om att allt hade gått oblodigt till, att inte en enda person hade skadats i maktövertagandet under dagen.

Kerenskij chockades av rapporterna om att trupper hade tagit över staden för bolsjevikernas räkning.

Han försökte en sista gång kalla till möte med trogna trupper, men det kom inga förstärkningar och han insåg sin isolering. Kosackerna som hade lovat honom förstärkning ”höll fortfarande på att sadla hästarna”.

Situationen blev allt värre för regeringen. När Kerenskij skulle vila en stund i palatset fick han besked om att alla telefoner var avskurna, bron nedanför hans fönster var under kontroll av soldater och att kosackerna fortfarande inte hade kommit. Det blev droppen för honom. Kerenskij flydde i en bil han själv beställt från USA:s ambassad.

Tanken var att signalen för att inta Vinterpalatset (där den provosoriska regeringen satt) skulle komma från en salva lösa kanonskott från Aurora för att skrämma palatsets ockupanter, och om det behövdes skarpt artilleri från Peter Paul-fästningen. Samtidigt började revolutionärer ta sig in via en hemlig gång. I kontrast till kanonbeskjutningen av Vinterpalatset var nattlivet i Petrograd nästan som vanligt.

Teatrar och biografer var öppna.

Till slut hade belägringen nött ut försvararna som demoraliserats och palatset fylldes av revolutionärer. Klockan tio över två på natten den 26 oktober deklarerade en av ledarna för operationen och bolsjevikerna, Antonov-Ovsejenko, till regeringsmedlemmarna att dessa var under arrest. Vinterpalatset och den sista delen av Petrograd var nu i händerna på revolutionen. Vid öppnandet av den andra sovjetkongressen den 25 oktober deltog 650

delegater med rösträtt. 390 av dessa stödde bolsjevikerna, även om alla inte var medlemmar i partiet. På den första sovjetkongressen i juni hade kompromissmakarna en stor majoritet med 600 av 832 röstberättigade – nu hade de mindre än en fjärdedel. Kongressen inleddes med debatter mellan kompromissmakarna och revolutionärerna.

Strax efter klockan två på natten begärde presidiet, som var dominerat av bolsjevikerna, en paus. Efter en halvtimma återupptogs kongressen med nyheten att Vinterpalatset var i händerna på revolutionärerna och att alla regeringsmedlemmar förutom Kerenskij var omhändertagna. Mensjevikerna, som den minoritet de var såväl i kongressen som till namnet, lämnade kongressen.

Trotskij kommenterade att de som kompromissat med borgarna och imperialismen nu inte vara beredda att kompromissa med folket i revolt.

Under kongressens gång och med de första historiska besluten svetsades delegaterna samman. Bolsjevikernas resolutioner om sovjetmakt, omedelbar fred, att överföra jorden till bönderna, demokratisering av armén och rätt för Rysslands nationer till självbestämmande, röstades igenom med bara två röster emot och tolv nedlagda.

Klockan nio på kvällen återupptog kongressen med en rapport från presidiet om vad som hade gjorts hittills. Bland annat hade dödsstraffet vid fronten, som införts av Kerenskij och Kornilov, avskaffats, order getts om frigivning av soldater som tidigare fängslats på politiska grunder samt order om att arrestera Kerenskij och Kornilov, beslut som kongressen godkände.

Lenin, som skulle hålla rapporten om fred, gick upp för att tala och sedan ovationerna tagit slut inledde han med meningen: ”Vi skall nu övergå till att bygga upp den socialistiska ordningen!”

Bolsjevikernas och arbetarnas maktövertagande, tillsammans med revolutioner i Europa, framför allt i Tyskland, innebar slutet på första världskriget. Ryska revolutionen och i synnerhet oktoberrevolutionen kom att bli en symbol för miljontals människor världen över.

Under åtta månader ”försökte liberalerna och demokraterna från sin upphöjda regeringsställning bevisa för folket att revolutionen hade fullbordats för att allt skulle förbli som förut”, skrev Trotskij. Nu tog istället arbetarklassen för första gången makten över samhället.

De tidigare härskarna var i grunden skakade. ”Vem kunde tro”, skrev en av de ryska generalerna, Zaleskij, ”att portvaken eller nattvakten vid domstolsbyggnaden plötsligt skulle bli högste domare vid appellationsdomstolen? Eller sjukvårdsbiträdet direktör för sjukhuset, frisören en hög funktionär, gårdagens fänrik befälhavare, gårdagens lakej eller simple arbetare borgmästare, gårdagens tågsmörjare divisionschef eller stationsföreståndare, gårdagens smed fabrikens överhuvud.” ■

INTERNATIONELLT

26 OKTOBER 2017 # 1 274

11

Upptrappad kamp i form av bland annat generalstrejker är nu nödvändigt mot den spanska regeringens repression.

Diktatoriska artikel 155 mot Katalonien:

Svara med generalstrejk Den spanska regeringen beslöt i lördags att börja tillämpa den dikatoriska artikel 155 i landets författning. Kataloniens självstyre upphävs, provinsregeringen avsätts och alla organisationer som utmanar ”författningens ordning” kan olagligförklaras. Detta är ett exempellöst angrepp på demokrati och Kataloniens rätt till självbestämmande.

De massdemonstrationer som redan har genomförts mot regeringens Francometoder måste nu följas av generalstrejk, manar CWI i Katalonien.

UTTALANDE AV IZQUIERDA REVOLUCIONARIA

CWI Katalonien/Spanien

E

fter de brutala polisövergreppen mot folkomröstningen den 1 oktober trappar den härskande klassen och den spanska staten upp sin anti-demokratiska offensiv mot Kataloniens folk.

Efter att de två självständighetsaktivisterna Jordi Cuixart och Jordi Sánchez fängslades har nu PP-regeringen med stöd av socialdemokratiska PSOE och högerpopulistiska Cuidadanos (Medborgarna) börjat tillämpa artikel 155 i författningen.

Den revolutionära krisen i Katalonien har i huvudsak två politiska orsaker: dels den spanska borgarklassens nationella förtryck och den centralistiska statsmakten, som vägrar erkänna att Katalonien är en nation och förkastar rätten till självbestämmande, och dels den frustration och ilska som den kapitalistiska krisen har skapat med arbetslöshet, nedpressade löner, osäkra jobb och framtidsoro.

I likhet med tidigare kamp för nationellt självbestämmande är dagens kamp förenad med klasskampen vilket sammantaget genererar en extraordinär revolutionär potential.

PP, Cuidadanos och PSOE samt

borgerlig media hävdar alla att man försvarar ”demokratin” och ”rättsstatens principer”, men deras handlingar ger den sanna bilden av den stat som 1978 års ordning vilar på: brutalt polisvåld och repression mot de som fredligt försöker hävda sin mening.

De hyllar de katalanska kapitalisterna som chockerar folket genom att hota med att skapa kaos och ekonomisk ruin. De stänger alla dörrar till dialog och tillämpar artikel 155 samtidigt som de tittar bort när våldsamma fascister går till angrepp. Denna reaktionära front, som samlas bakom spansk chauvinism, tar i skydd av sin författning till vilka lögner och medel som helst för att slå ner Kataloniens kamp för nationellt självbestämmande.

De senaste 15 dagarna har över 700 företag sagt att de flyttar sina huvudkontor från Katalonien. Statens roll som ett instrument för dominans för kapitalisterna har också blivit tydligare än någonsin.

Folkomröstningen den 1 oktober olagligförklarades med hänvisning till författningen, men på mindre än 24 timmar stiftades en ny lag som gjorde det möjligt för

Caixabank och andra stora företag att fly Katalonien och få till stånd en ekonomisk kollaps.

Allt detta visar hur långt den härskande klassen är beredd att gå för att försvara sina intressen mot massorna.

Det enda sättet att konfrontera dessa attacker är att bygga en massrörelse och argumentera för att framtidens Katalonien ska tjäna arbetarklassen, ungdomen och folket, det vill säga att kämpa för socialistiska krav och åtgärder.

Ett socialistiskt Katalonien där republikens avgörande ekonomiska sektorer är förstatligande under arbetarnas demokratiska styre och kontroll för att för förhindra kapitalisternas sabotage.

Tidigare erfarenheter visar mycket tydligt att en katalansk republik inte kan bli verklighet utan att man tar makten från den oligarki som under de senaste fyra decennierna har allierat sig med den centralistiska statsmakten mot massorna.

Det är dags att bygga en stark

vänsterfront i Katalonien som med ett revolutionärt och anti-kapitalistiskt program tar kamp för en katalansk republik och en socialistisk samhällsomvandling: För en generalstrejk – utvidga och förena de kommittéer (CDR) som bildades till folkomröstningens försvar.

Vi måste ta steg som ger massrörelsen en styrka som till och med övertrumfar den som visades vid folkomröstningen den 1 oktober och generalstrejken två dagar senare. Den strejk som elev- och studentfacket Sindicat d’Estudiantes har kallat till den 25 och 26 oktober utgör ett viktigt steg i den riktningen.

Svaret på tillämpningen av artikel 155 måste bli generalstrejk. Demonstrationer räcker inte. Katalonien måste lamslås helt.

Izquierda Revolucionaria (CWI) manar CUP, Podemos, Catalunya i Comú, ERC och alla kämpande fackföreningar att omedelbart organisera en massiv och en i tid obegränsad generalstrejk för att besegra statens förtryck och vin-

na en katalansk republik. Varje stor arbetsplats behöver bli till en spjutspetsi kampen. Om vi ska segra måste kamprörelsen bli till en arbetarklassens rörelse. Av absolut vikt är också att kommittéerna till folkomröstningens försvar utvidgas, får fotfäste i varje större bostadsområde och blir demokratiska organ som representerar masskampen.

Ledarna för vänsterpartierna Unidos och Podemos och de fackliga topparna i CCOO, UGT och CGT måste överge sin passiva hållning.

Om inte blir det upp till vänster- och gräsrotsaktivister och sociala rörelser att organisera kampen underifrån och över huvudet på de ledare som sviker.

Avgörandets stund är nu. Alla som är beredda att kämpa för djupgående och bestående politiska och ekonomiska förändringar måste gå med i ett organiserat motstånd mot reaktionen som förenar kampen för Kataloniens rätt till självbestämmande med kampen för en socialistisk samhällsomvandling. ■

Kupp mot demokratin – kamp för ett socialistiskt Katalonien Med stöd av socialdemokratiska PSOE, de nyliberala reaktionärerna i Ciudadanos och en statsapparat som ärvt från Francodikaturen har Spaniens PP-regering genomfört en kupp mot demokratin i Katalonien.

Bakom PP-regeringen står även EU. – Detta är det värsta attacken som skett mot ett regionalt självstyre sedan diktatorn Franco, sa Carles Puigdemont, Kataloniens regionpresident i ett tal den 21 oktober, som dock inte gav något

svar på hur denna attack ska bekämpas mer än att Kataloniens parlament ska samlas på torsdag för att diskutera det nya läget.

Puigdemonts vacklan och misstro mot kampen står i bjärt kontrast mot viljan att svara regeringen som på nytt visades på lördagkvällen i form av en halv miljon som demonstrerade i Barcelona mot de diktatoriska attackerna. Studenternas och elevernas strejk i Katalonien den 25 och 26

oktober visar vägen vägen framåt.

Kampen för en katalansk republik är direkt sammankopplas med den sociala kampen mot den kapitalistiska ordning som skyddas av staten och den borgerliga författningen med dess artikel 155.

• För en socialistisk republik i Katalonien och en federal socialistisk republik baserad på fri och frivillig union av de folk och nationer som nu utgör den spanska staten. ■

INTERNATIONELLT

26 OKTOBER 2017 # 1 274

12

”Hela Tammerfors hatar nazister”

Nazisterna heilade under sin samling. Men Tammerfors slöt upp mot nazisthotet.

Lördag den 21 oktober marscherade den öppet nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) med dess sympatisörer i Tammerfors i protest mot Polisstyrelsens förslag att kriminalisera NMR i Finland. Inför marschen samlades ett knappt tusental motdemonstranter på ett närbeläget torg.

ANTIFASCIST I FINLAND offensiv@socialisterna.org

S

lagordet ”Hela Tammerfors hatar nazister” förenade antifascistiska motdemonstranter av alla åldrar som ville markera att NMR inte skulle få inta stadens gator och sprida sitt människofientliga budskap utan protester. De antifascistiska motdemonstranterna representerade många samhällsgrupper och bar på färggranna plakat med humoristiska budskap. Under de följande timmarna på torget höll aktivister tal och högläsning av hälsningar från sympatisörer.

NMR och deras sympatisörer samlades samtidigt på ett torg några kvarter längre bort. Deras antal uppgick enligt ögonvittnen till ett hundratal. Ungefär hälften bestod av en busslast tillresta NMR- och Soldiers of Odin-aktivister, varav ett trettiotal från Sverige. Lokalpolitikern Terhi Kiemunki, som blivit utesluten ur Sannfinländarna på grund av sina rasistiska uttalanden, var också närvarande.

Motdemonstrationens avsikt var att stanna på torget, men när nazisterna började marschera genom staden bröt majoriteten spontant upp för att möta dem och blockera deras bana. Polisen hindrade dem genom att blockera de flesta av Tammerfors broar med bilar och tungt utrustad personal.

Tammerfors centrum genom-

skärs i nord-sydlig riktning av forsen som givit staden dess namn.

Motdemonstraterna, som befann sig på den västra stranden, försökte gå över stadens broar för att nå nazisterna som marscherade norrut längs den östra stranden. Ett fåtal smällare och rökbomber kastades mot polisens spärrar, men motdemonstranterna sökte upp nya vägar istället för att utmana polisstyrkorna.

Mindre grupper lyckades successivt att ta sig över broarna. De samlades utanför tingsrättens byggnadskomplex. Några tog sig ända till NMR:s uppsamling på gården och tog del av nazisternas tal, som bestod av rasistisk och antisemitisk propaganda. Till slut skiljde dock polisen på nazister och motdemonstranter och spärrade av ingången till tingsrättens gård med hästar och bilar.

Polisens och motdemonstranternas isolering av NMR-demonstrationen fick den praktiska effekten att förbipasserande inte kunde utsättas för propagandan. NMR:s samling var knappt ens synlig från gatan som fylldes av motdemonstranter.

Med trummor och talkörer överröstade motdemonstranterna nazisterna och blockerade utfarten.

Polisen öppnade till slut en väg för nazisternas återtåg. Några av motdemonstranterna kastade smällare

och burkar på nazisterna, men de direkta konfrontationerna var minimala. Återtåget förlöpte först via skilda banor, men tillbaka i centrum skingrades nazisterna och deras meddemonstranter. Ögonvittnen rapporterade hur marschen delade upp sig i smågrupper och nazister sprang genom parker, klättrade över staket och köade till hissen i ett parkeringshus för att komma undan.

Polisen rapporterade senare att fyra motdemonstranter häktades, varav två nu har släppts.

Förutom enstaka smällare och

stration trots att en konkret hotbild föreligger. Till exempel deltog Jesse Eppu Torniainen, sju gånger dömd för olika våldsbrott, öppet i marschen. Julius Blomberg, dömd för attacken i Kärrtorp 2013, och flera andra medlemmar av Svenska motståndsrörelsen var också på plats.

NMR och deras sympatisörer missbrukade sin yttrandefrihet för att göra hitlerhälsningar och hålla tal med nazistiska budskap, ageranden som klassas som hets mot folkgrupp. Många frågar sig varför den finländska polisen inte kan agera resolut mot nazister.

Motdemonstrationens avsikt var att stanna på torget, men när nazisterna började marschera genom staden bröt majoriteten spontant upp för att möta dem och blockera deras bana. rökbomber förlöpte demonstrationen lugnt.

I efterhand förnekade motdemonstrationens informationsansvariga att motdemonstrationen var involverad i en konfrontation med nazisterna. Enligt henne befann sig den egentliga motdemonstrationen hela tiden på torget där det officiella evenemanget fortgick. Motdemonstranterna som stormade broarna för att blockera NMR:s marsch representerade därmed inte "Hela Tammerfors hatar nazister".

Många av deltagarna i motdemonstrationen är besvikna. De anser att det slutgiltiga ansvaret ligger hos myndigheterna som til�lät NMR att organisera sin demon-

Även om NMR är en marginell rörelse hotar dess öppna närvaro minoriteter, rasifierade och personer som rörelsen betraktar som sina politiska fiender. Finska motståndsrörelsen har upprepade gånger misshandlat personer med minoritetsbakgrund eller politiskt aktiva personer. Dess gatuvåld kulminerade när Jesse Eppu Torniainen sparkade ner den förbipasserande Jimi

Karttunen på Järnvägstorget i Helsingfors 2016. Karttunen avled senare på grund av sina skador. Torniainen dömdes i tingsrätten till två års ovillkorligt fängelsestraff för grov misshandel. Åklagaren har överklagat domen och yrkar på brottsrubriceringen vållande till annans död.

Trots att både polisen och kvällspressen har spridit en negativ bild av motdemonstrationen i Tammerfors och anklagat den för ”våldsamt upplopp” upplever många av deltagarna att händelsen var positiv.

Motdemonstranterna agerade spontant, vågade konfrontera nazisterna, höjde rösten och använde både humor och massans kraft för att visa nazisterna att de inte var i majoritet.

Detta hade knappast kunnat åstadkommas för några år sedan.

Finland har saknat en tradition av antifascistiska gatuprotester, även om andra former av demonstrationer har samlat tusentals människor. Därför är lördagens motdemonstration i Tammerfors en viktig upplevelse för deltagarna.

Den visar att en nazistdemonstration, med ett trettiotal NMR-medlemmar som sin hårda kärna, inte kunde genomföra en ordnad marsch i Tammerfors utan polisens tungt utrustade stöd. När stödet drogs undan, så som hände under återtåget, skingrades nazisterna och deras svans som agnar för vinden. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

26 OKTOBER 2017 # 1 274

13

Iraks armé tar över Kirkuk Den kurdiska drömmen om att snart kunna utropa en egen stat i vad som idag är norra Irak och som 92 procent sade ja till i en folkomröstning den 25 september slogs i förra veckan brutalt i spillror av den irakiska arméns och shia­ milisen Hashd al-Shaabis (Folkens Mobiliseringsenheter) blixtsnabba återtagande av hela den oljerika Kirkuk-pro­ vinsen och andra så kallat omtvistade territorier.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

D

e irakiska styrkor som gick in i centrala Kirkuk den 17 oktober har på bara några få dagar kunnat besätta 45 procent av det område som kontrollerades av kurdiska peshmergastyrkor.

Att detta har kunnat ske utan mer än ett par mindre skärmytslingar som kostat några dussintal liv beror på att peshmerga när det kom till kritan ändå gav upp alla omstridda territorier utanför den Kurdiska regionala regeringens (KRG) ursprungliga tre provinser utan strid.

Därmed förhindrades vad som hade kunnat bli ett nytt blodigt krig. Däremot inte en demoraliserande förlust av områden med en blandad befolkning, alltifrån Rabia och Sinjar nära Syrien i väster till Kirkuk och områden vid gränsen mot Iran i öster. Det innebär ett enormt bakslag för hoppet om en ny och självständig kurdisk stat.

I Sinjar-regionen, där den yazidiska befolkningen utsattes för IS massakrer och förslavning av kvinnor i mitten av 2014, har en yazidisk milis tagit över kontrollen i allians med den irakiska armén.

Enligt den irakiske premiärministern Haidar al-Abadi, som i ett slag nu har stärkt sin egen ställning inför nästa års irakiska val, har den militära operationen gjort den separatistiska ambitionen bakom för-

Saddam Husseins fall 2003. Dessa områden utökades ytterligare när kurderna sedan den irakiska armén i full panik drog sig tillbaka inför IS offensiv år 2014 tog kontrollen över Kirkuk. Det är en stad med blandad kurdisk, arabisk, turkmensk och assyrisk befolkning som har varit centralort för Iraks näst viktigaste oljefält, men som av kurdiska nationalister har setts som en framtida huvudstad. Kontrollen över Kirkuks oljefält och den nya pipeline som byggts därifrån har också uppfattats som central för den nya kurdiska statens inkomster.

Den kurdiska regionens ledning befinner sig nu, som en analytiker av kurdiska frågor vid Middle East Research Institute uttryckt det med ett understatement för al Jazeera, i ”ett tillstånd av chock och oordning efter att ha förlorat nästan 45 procent av det territorium de har kontrollerat sedan 2014”.

Den nu ytterst försvagade kurdiska presidenten Masoud Barzanis underhuggare i dennes klanstyrda Kurdiska Demokratiska Parti (KDP) har varit snara att anklaga den rivaliserande Talabaniklanens parti Folkets patriotiska union (PUK), vars parti kontrollerade Kirkuks peshmerga-styrkor, för det katastrofala bakslaget.

Frågan är om den irakiska offensiven stannar upp eller också syftar till att med blodigt våld ta över kurdiska gränsposteringar, oljepipelines och handelsvägar. ra månadens kurdiska folkomröstning ”avslutad och förpassad till en sak i det förgångna”. Samtidigt säger han sig nu vilja se ”en dialog”.

Frågan är om den irakiska offensiven stannar upp där eller också syftar till att med våld återta kontrollen över den kurdiska regionens gränsposteringar, pipelines och handelsvägar till Turkiet, Iran och Syrien. Den kurdiska regionens säkerhetsråd har uttalat stor oro över att Irak istället för att trappa ned ”har fortsatt att föra fram stridsvagnar och artilleri”.

De områden som getts upp har i vissa fall stått under kurdisk kontroll ända sedan USA:s invasion och

Beslutet att släppa fram den irakiska armén och dra tillbaka peshmerga-styrkorna har av Barzani skyllts på ”ensidiga beslut” av vissa andra politiker, medan andra i KDP har ropat högt om svek och förräderi.

Enligt Mellanösternexperten Patrick Cockburn ska dock ledare från både KDP och PUK trots alla tidigare försäkringar om motsatsen ha varit eniga om att de var för svaga för att kunna ta striden mot den efter kriget mot IS i Mosul stridsvana och tungt beväpnade irakiska armén och dess närstående miliser i Kirkuk. Till den negativa kalkylen hörde givetvis också att grannstaterna Iran och Turkiet

Irak vill inte ha en självständig kurdisk stat och har därför tagit till militära medel.

i denna fråga stod mobiliserade på Bagdad-regeringens sida, liksom att USA inte tänkte lyfta ett finger till kurdernas försvar.

Krisen inom den kurdiska regionala regeringen tycks just nu total, samtidigt som det kurdiska nyval som Barzani har planerat att hålla redan den 1 november nu har skjutits upp på obestämd framtid.

En av PUK:s ledande påläggskalvar Bafel Talabani efter klanledaren Jalal Talabanis nyliga död beskrev förra fredagen den kurdiska folkomröstning, som PUK har varit skeptiska till men inte öppet vågat motsätta sig, som ”ett kolossalt misstag”. En annan av klanens nya ledare, Lahur Talabani, som har velat kompromissa med Bagdad, anklagar Barzaniklanen för att ha ”kämpat för olja, medan vi kämpat för vår jord”.

Att låta folkomröstningen omfatta även oljestaden Kirkuk och de andra territorier med mycket blandad befolkning som peshmerga först besatt de allra senaste åren innebar uppenbarligen en avgörande utmaning mot Bagdad, en röd linje som al-Abadis regering inte kunde tolerera att den öveträddes ens inför risken av ett nytt blodigt inbördeskrig.

Den kurdiska oppositionsrörelsen Gorran, som bildades efter en utsplittring från PUK, tog fart efter den arabiska våren och som med 24 av 111 ledamöter är näst största parti efter KDP i det icke fungerande kurdiska parlamentet, hävdar för sin del att den kurdiska regionens president och vicepresident saknar all legitimitet. Dessa borde enligt Gorran direkt avgå till förmån för en ”nationell räddningsregering” med uppdrag att förhandla med Bagdad och utlysa ett kurdiskt nyval.

Barzanis tid som president löpte ut redan i augusti 2015, varefter han både vägrade avgå och blockerade det kurdiska parlamentets talman Sadiq, från Gorran, från att ens kunna resa in i Erbil.

Följden blev att parlamentet i oktober 2015 stängdes, följt av ett enda sammanträde strax innan höstens folkomröstning för att legitimera denna.

I en omgivning av idel fientliga grannstater till kurdisk självständighet som Turkiet och Iran har den omvittnat korrupta och kleptokratiska Barzaniregimen i Irak (KRG) inte alls haft någon tillräcklig attraktionskraft. Denna har

vare sig räckt till att mobilisera en tillräckligt massiv och enig kurdisk frihetsrörelse och än mindre till att vinna det massiva stöd som också skulle krävas bland de arabiska, turkmenska, assyriska och yazidiska arbetare, ungdomar och fattiga som kurderna måste ha på sin sida – både i de områden som peshmerga har kontrollerat militärt, i övriga Irak och i grannländerna.

Rättvisepartiet Socialisterna stödjer liksom våra systerpartier inom CWI det kurdiska folkets rätt till självbestämmande och om de så vill en egen stat. Men för att denna ska kunna både erövras och göras livskraftig i en fientlig omvärld måste detta ske i bredast möjliga samklang och samarbete med alla andra förtryckta folkgruppers arbetare, unga och fattiga både inom det egna närområdet och i hela regionen.

För ett trovärdigt hopp om ett bättre demokratiskt och rättvisare samhälle krävs en massiv och multietnisk befrielsekamp, som samlar fler frihetrörelser bakom ett medvetet demokratiskt, internationalistiskt och socialistiskt program som syftar till hela regionens revolutionära omvälvning. ■

KULTUR

26 OKTOBER 2017 # 1 274

14

Kata Dalström inspirerade en ung arbetarrörelse Historien om Kata Dalström är historien om den svenska arbetarrörelsen, om fattigsverige, om brukssamhällen och gulaschbaroner, om kyrka och klasser. Hennes historia är en resa i möjligheter, utopier, idéer och en vetenskap som ännu inte riktigt har skiljts från tro och vidskeplighet, om feminism och liberalism, om barn och erotik, moderlighet och frihet. Och om kamp, strejker, mod, agitation, revolutioner och bakslag. Om detta handlar biografin Kata Dalström – Agitatorn som gick sin egen väg. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

I

ngen kunde få Kata att tiga, men tiden har lyckats att tunna ut och förklena hennes insats, hennes liv och hennes kamp, hon som var med i ledningen för de tre första svenska arbetarpartierna.

Hon som var respekterad och älskad av arbetarna i minsta lilla by och som outtröttligt kämpade för det röda Sverige.

I Kata Dalströms analys av samhället var det kapitalismen, inte kvinnoförtrycket, som var roten till det onda. Därför såg hon klasskampen som det primära och kvinnokampen som en underordnad fråga.

Kvinnans frigörelse var bara möjlig under socialismen. Marx och Engels idéer var hennes. En konsekvens av detta var att hon vägrade begränsa sig till att enbart bli kvinnornas agitator. Som ingen annan på den här tiden bjöd Kata in både kvinnor och män att delta i den stora samhällsomvandlingen som förestod.

”

Kata Dalström trodde oförtröttligt på mänsklighetens förmåga, på rösträtten och politiken, på socialismen.

Kata, eller Anna Maria Catharina Carlberg som hon döptes till år 1858, föddes i ett Sverige där kung och kyrka hade stor makt, arbetarna inte hade börjat organisera sig, kvinnor var helt underställda män, fäder, manliga släktingar och makar och där slum och armod växte i städerna medan nya förmögenheter gjordes inom gruvnäring och annan industri.

Hennes mamma, Mimmi, hade blivit bortgift med en man hon knappt kände, en ingenjör från Bergslagen som såg henne när hon var 15 år och bestämde sig för att

han skulle ha henne, något hennes föräldrar inte hade något emot, trots att han var över 40 år. Flickor fick gifta sig vid 15 års ålder enligt giftasbalken från 1700-talet. Ingen av Katas föräldrar brydde sig så mycket om vad hon gjorde på dagarna – hon hade en guvernant (privatlärare), men sprang mest omkring och busade, klättrade i träd och lekte med arbetarbarnen i trakten.

En ny liten internatskola för flickor tog emot den förvildade och försummade Kata, när fadern till sist insåg att hans rykte for på skam av hennes eskapader – till exempel sprang hon omkring bland arbetarna som bröt malm, vilket inte passade sig. Här kan jag se en viktig likhet mellan den lilla Kata och Alexandra Kollontaj, som visserligen hade mer engagerade föräldrar, men som också lämnades att utveckla en personlighet lite hipp som happ, där de bästa kamraterna kom från arbetarklassen och fattigdom fanns nära och konkret.

Gunnela Björk är docent i historia vid Örebro universitet. I biografin om Kata Dalström förenar hon kvinnohistoria och politisk historia. Idag är det inte alla som vet vem Kata Dalström var, men under sin livstid var hon en megakändis, omskriven och omtyckt, men också hånad och ifrågasatt.

Inom den svenska socialdemokratin har man länge behandlat hennes politiska arbete och inflytande med tystnad, låtit historiens damm skyla det faktum att hon utförde ett otroligt kraftfullt och viktigt arbete landet runt, för arbetarklassens organisering, för socialism och för rättvisa. Kata har kallats en moralisk utopist, en människa som satte idéerna främst, visionen av ett annat samhälle genomsyrat av solidaritet, altruistiskt tänkande. Frihet, jämlikhet och broderskap.

Historiska personer som också är kvinnor blir ofta bedömda på ett helt annat sätt än manliga sådana.

Få slipper undan. Den här biografin

ger en fördjupad bild av en komplex person som alltid hade hjärtat på rätt ställe, som inte var rädd för att debattera och göra sig obekväm, men som också var en klipsk taktiker och en observant person.

Kata Dalström var en av de som var med och skapade det moderna Sverige genom att oförtröttligt tro på mänsklighetens förmåga, på rösträtten och politiken, på socialismen. Hon ägnade hela sitt vuxna liv åt detta, och lämnade en kon-

Författare: Gunnela Björk Förlag: Historiska Media Utgivningsår: 2017 Antal sidor: 300

servativ make och sju barn (som hade det bra) för att resa som agitator riket runt, särskilt i sitt älskade Norrland.

Hon inspirerade en ung arbetarrörelse, ”allas vår moder”, och stod på arbetarnas sida när Hjalmar Branting ville samarbeta med liberalerna och inte vågade storstrejka. Hon menade att det var ledningen inom Socialdemokraterna som hade gått åt höger och tvingat fram en splittring när ungvänstern (inklusiv Kata) försvarade socialismen. Hon hade nästan alltid rätt, vilket retade gallfeber på vissa, medan andra älskade henne.

Den här boken kan vara en början för den som vill få en bild av Kata Dalström och hennes arbete. Gun-

nela Björk har forskat kring och gått djupt in i delvis okända tidiga källor.

Hon ifrågasätter på forskarens distanserade vis även sitt subjekt, något jag irriterade mig på först, men jag tror att Kata klarar det. ■

Insänt: Tack Offensiv för sopåkarartikeln

H

ej! Tack snälla för den första faktabaserade artikeln hittills angående sopkaoset i Stockholm [i Offensiv #1273]. Har läst så mycket skitsnack och blir ledsen över hur illa en fantastisk yrkeskår har blivit behandlad.

Annelie, Sopåkarhustru

Nästa helg har Rättvisepartiet Socialisterna kongress (den 3 och 5 november), samma helg som Revolution2017 äger rum (den 4 november, läs mer på sid 6-7).

Veckan därpå återkommer partiföreningarna med vanliga veckomöten. Du kan såklart kontakta oss ändå – ring eller sms:a numren till din närmaste ort!

Luleå:

Umeå:

För mer info: 073-053 68 84.

För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

Eskilstuna:

För info om plats etc: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Sthlm Sydost För mer info: 070-326 65 94.

Sthlm Sydväst För mer info : 073-387 65 77.

För info: 073-373 33 61.

Karlskoga:

För info: 073-310 70 87.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

En vecka till – full fart

N

u när vi närmar oss slutet av oktober månad ligger vi på drygt 48 procent av vårt mål på 38 443 kronor. Det betyder att vi fick 10 184 kronor i veckan, vilket är lägre än de två föregående veckorna. Nu är det verkligen dags för ett sista ekonomiryck!

Vi har i oktober fått 78 nya prenumeranter och sålt 695 ex av Offensiv. Tidningsförsäljningar och prenumerationer är viktiga inkomstkällor för Rättvisepartiet Socialisterna då vi inte tar emot pengar från storföretag eftersom ekonomisk självständighet är en viktig förutsättning för att kunna vara politiskt självständiga. Vi är därför beroende av det stöd vi får från våra medlemmar och sympa-

tisörer. Teckna gärna en autogiroprenumeration om du inte har en för bara 40 kronor per månad!

Vi behöver din hjälp att nå vårt mål. Det enklaste sättet att hjälpa är att Swisha ett belopp till 123-240 32 85 eller sätta in det på vårt PlusGiro 87 96 49-2. Det är även möjligt att använda SMS genom att skriva ”Offensiv 50” och skicka det till 72550. Tack! ■

Procent av mål

Norrbotten Västerbotten

Totalt

48% 38 443 kr

Mellannorrland Stockholm Mellansverige

3 690 kr 0 kr 3 008 kr 20 449 kr 740 kr

Västsverige

8 986 kr

Sydsverige

1 570 kr

Södertälje:

Sthlm Norra För mer info: 073-576 98 69.

För info: 073-740 39 54.

Haninge:

För info: 070-885 44 86.

Malmö-Lund:

För mer info: 072-524 42 95.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Hammarkullen För info: 076-094 63 91.

Angered För info: 073-501 21 37.

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2017

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

26 OKTOBER 2017 # 1 274

Metoo-rörelsen intog gatorna Metoo är den tredje, fjärde vågen av kvinnokamp som sveper över världen i år. Styrkan i att gå samman och ta kraft av att många gör det samtidigt har fått tiotusentals kvinnor att ta steget att berätta om sexuella övergrepp och trakasserier de har varit med om.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

L

and efter land skakas av skandaler som liknar Sveri­ ges Martin Timell. Efter att i årtionden ha spelat på rollen som hemfridens man har Timell nu med Metoo avslöjats som ett svin uppbackad av en av landets makt­ faktorer – TV4.

Den här rörelsen fick ett blossan­ de uppsving den senaste veckan då rika, kända kvinnor fick nog. Det var ett bra steg av arrangörerna till de 14 parallella demonstrationerna i olika städer landet runt under sön­ dagen den 22 oktober att ta rörelsen ut från nätet tillbaka till gatan.

När jag står och lyssnar på Idol­ artisternas starka sångröster genom en högtalaranläggning som vi inom vänstern, som vanligtvis fyller detta demonstrationernas Sergels torg, aldrig har råd med, möter min blick en person som ser sliten och tärd ut. Hon verkar personligen mycket berörd över det som berättas om övergreppen – det tar så starkt att hon måste sätta sig på gatan. Inn­ an jag hinner fram ser jag hur en medsyster tänker detsamma och de börjar prata mycket länge.

Det är ganska stor uppslutning.

Sergels torg är ungefär halvfullt under de tre timmarna, där många kommer och går. En skrämmande siffra som upprepas flera gånger är att tre barn i varje klass har utsatts för sexuella övergrepp och att 9 000 sexualbrott mot barn anmäls varje år. En förtjänst med demonstratio­ nen var att talare och arrangörer var noga med att ge tips på vad en själv kan göra, säga till sina barn, repliker på arbetsplatser, organisa­ tioner att stödja och så vidare. Det

kommer att startas en stängd Fa­ cebook-grupp, MetooSverige, där fler kan tala ut och få stöd.

Många starka ord kommer från scenen. Emelie Aborén ger en po­ etry slam-fras angående att de alltid frågas om kvinnors klädsel som går ungefär: ”En man på stan med Ro­ lexklocka och dyra skor – borde väl också bli rånad som ett bankkontor”.

Ett tema som många återkom­ mer till är att vända sig till män.

Män måste börja prata med an­ dra män om mansrollen. Synsätt, jargonger, när man har gått över gränsen. Ida Östensson, ordföran­ de för Make Equal och medgrund­ are till Fatta.nu, säger i sitt tal: ”Jag är trött på att vi kvinnor ska gå i feministiskt självförsvar – jag efter­ lyser maskulint självansvar”.

En annan talare uppmanade alla män som lyssnade på torget eller på någon av alla livesändningarna att gå hem och ordna mansfika. ”Sluta ta på kvinnor som ni inte känner, sluta tjata, sluta ha sex med kvinnor som sover, sluta skratta till sexistiska skämt, sluta våldta oss”, var Amie och Fanna från Raseriets kravlista. Isabelle Svedlund hade en annan betoning i sitt tal: – Det här är inte en kvinnofråga eller mansfråga. Det är en mänsklig fråga. Det finns även många kvin­ nor som är förövare.

Demonstrationen sades vara opolitisk. Därför presenterades de politiker som talade som att de gjorde det som privatpersoner – en ganska märklig knut. Eftersom frå­ gan om sexualbrott uppenbarligen genomsyrar samhället måste den så klart vara politisk.

Först ut var Åsa Regnér, Jäm­ ställdhetsminister. Hon hade ett gan­ ska blekt tal, men fick stora applåder för att regeringen snart lägger fram ett lagförslag för att samtycke måste råda vid sexuella handlingar samt att FN:s barnkonvention blir svensk lag.

Anna Köring Jerlmyr för Mode­ raterna i Stadshuset talade om att det om några år kommer att vara kvinnor som står för förmögenhe­ terna i det här landet då kvinnliga företagare är mer på frammarsch än män. Hennes viktigaste fråga har va­ rit att stoppa badhus från att ha spe­ ciella badtider för kvinnor och istäl­ let kasta ut förövare från badhusen.

Gudrun Schyman från Feminis­ tiskt Initiativ sa att det handlar om strukturella frågor och strukturell makt som politiken måste ta ett ansvar för.

Som socialist efterlyser jag mer systemkritik. Rörelsen och kampen

är viktig, och det stämmer att män på ett mycket djupare plan måste ifrågasätta sig själva. Men samtidigt måste rörelsen rikta sig emot det system som reproducerar hierarkier i samhället. Sexuellt våld handlar om makt. Det är både ett resultat av och en orsak till att män som grupp har mer makt och ur ett samhällsper­ spektiv står över kvinnor. Samhället genomsyras av klyftor, klasser och hierarkier – det är ett klassamhälle.

För verklig jämställdhet måste sam­ hället göras om i grunden.

Arbetsförhållanden, arbetsmil­ jö, löner, ojämlika familjestruk­ turer och fördelning av hushålls­ arbetet, sexuell exploatering, sexindustri, modeindustri samt kulturen göder sexismen och den grundmurade föreställningen om att en man har rätt till en kvinnas kropp. Ingen har rätt till någons kropp. Inte en arbetsgivare, inte ett familjeöverhuvud, ingen.

Rörelsen underifrån måste ställa krav på förändringar av de ekonomiska förhållandena. Lära­ re måste bry sig, sades det på de­ monstrationen. Då måste det till mer resurser till skolorna, liksom till vården som tar hand om offer.

Det behövs billiga hyresrätter för att kvinnor ska kunna dumpa för­ tryckande män. Flyktingar som sö­ ker skydd behöver få stanna istället för att skyfflas undan till skugg­ samhället och riskera att hamna i droger och prostitution. Det be­ hövs mycket mer insatser till soci­ altjänst och sociala insatser riktade mot ungdomar för att motverka gängkriminalitet och den sexism och hederskultur som flödar där.

Sammantaget behövs en total omläggning av samhällets resurser – så långt från Köring Jerlmyrs po­ litik och hennes vurm för förmög­ na och avsky för trakasserande kids på ett badhus det går att komma. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Sergels torg fylldes av folk som har fått nog av de sexuella trakasserierna.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.