Offensiv 1279 by Offensiv

7 december 2017 / # 1 279 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Elever mot utvisningar Skolstrejk 12/12 kl 12

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

”Mäktig kraft har satts i rörelse”

3 2

Uppsala samlades mot nazism

– läs mer på sid 6, 7 och 16

En feministisk vår Har det någonsin funnits något som liknar Metoo-rörelsen i Sverige tidigare? Det är helt klart en rörelse – en genom årtionden uppdämd vrede som får sitt rasande utbrott. Ibland handlar det om övergrepp som är djupt begravda och dolda i minnet, inte förtäljda för någon.

Det djupt personliga, intima, privata och skamfyllda som Metoo har gjort till gemensam, allmän ammunition. Övergrepp som så länge har frätt och sårat offer kastas, träffar och fäller förövare – för att hjälpa andra. Det är inte konstigt att många kallar det för en revolution. – läs mer på sid 4 och 13

8-9

RS 20 år: Mot krig & global kapitalism

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Ledare: Välfärd utan vinst

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

7 DECEMBER 2017 # 1 279

VÄLFÄRD UTAN VINST, ELLER (V)AD?

Vänsterpartiets uppgörelse med regeringen är långt ifrån de tidigare utfästelser som gavs i valet 2014 och den programförklaring som ges på partiets hemsida: ”Vänsterpartiet säger nej till vinster i välfärden. Det är dags att befria vården, skolan och äldreomsorgen från vinstintresset.” I augusti 2014 lovade Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt att partiet efter valet skulle pressa regeringen till att anta en tidsplan som ”innebär att vinstuttagen i välfärdsbolag ska vara borta i januari 2017”. Av det löftet återstår endast

Foto: Elias Theodorsson

en uppmärksammad artikel på DN Debatt i söndags skrev civilminster Ardalan Shekarabi (S) och Ali Esbati (V) att de två är överens om att ”våra skattepengar ska gå till det som de är avsedda för och inte till den vinstjakt som har skapat förödande effekter i vår gemensamma välfärd”, vilket dock inte ska utläsas som ett löfte om att vinsterna ska bort ur välfärden. Vinsterna ska istället ”regleras” enligt det vinsttak som regeringen och Vänsterpartiet sedan tidigare har kommit överens om. Den föreslagna vinstregleringen som är begränsad till skolan och omsorgen – vården är undantagen – blir i mars nästa år till en proposition om tillstånd för att motta offentliga medel inom skolväsendet och äldre- och funktionsomsorgen. Det är vinster som ”överstiger en marknadsmässig avkastning på det operativa kapitalet” som ska ”regleras” och inte ”trixas bort”, vilket betyder att vinsterna blir kvar, på en ”marknadsmässig nivå”. Till det ska läggas att de stora privata välfärdsbolagen redan har börjat skissa på modeller för att gå runt det generösa vinsttaket.

ett förslag om vinsttak inom skola och omsorg som riksdagens högermajoritet – de fyra allianspartierna plus det rasistiska vinstkramarpartiet Sverigedemokraterna – sannolikt röstar ner. Socialdemokraterna hoppas att detta i sin tur ska ge röster i valet. Vad som sedan händer beror på valutgången och vilka partier som bildar ny regering. S vill ge sken av att stå upp mot åtminstone det man kallar ”övervinster” i välfärden, men regeringsskiftet satte inte stopp för privatiseringspolitiken. Inom kommuner och landsting har S-politikerna fortsatt att överlåta verksamhet till privata bolag, som under senare år till och med har ökat sina vinster, särskilt i vården som inte omfattas av vinsttaket. Vården kommer enligt sjukvårds

minister Annika Strandhäll (S) aldrig heller att göra det: ”Vi tror ju inte att den modell som Ilmar Reepalu föreslår med ett vinsttak är det vi vill se inom sjukvården”, säger hon till Dagens Industri den 3 december – samma dag som Ardalan Shekarabi (S) och Ali Esbati (V) debattartikel publicerades. För att stoppa plundringen av välfärden krävs fortsatt kamp organiserad underifrån av gräsrotskampanjer och tvärfackliga nätverk. RS och Offensiv säger: • Inga vinster i välfärden. • Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. • Upprustad skola, vård, omsorg, kollektivtrafik och infrastruktur i offentlig regi och demokratisk styrd av anställda och brukare. ■

PRIVATISERING AV APOTEKEN 2.0

egeringen säljer statliga Apoteksgruppen till den multinationella apotekskedjan Euroapotheca. Det meddelade en stolt näringsminister Mikael Damberg (S) i förra veckan. Denna storaffär på nära 1,7 miljarder kronor utgör ett nytt steg i den privatisering av apoteken som Alliansregeringen sjösatte år 2009. ”Euroapotheca har idag cirka 450 apotek i Baltikum, Polen och Ukraina och är marknadsledande i Litauen. Köpet innebär att man vill in på den skandinaviska marknaden” (Dagens Medicin den 28 november). Privatiseringen, som döptes till ”omregleringen”, innebar att två tredjedelar av landets apotek såldes ut. Läkemedel reducerades till en vara som vilken som helst, och apoteken fylldes av så kallade skönhetsprodukter. ICA, som efter att ha lagt under sig en stor del av landets dagligvaruhandel, är numera också ägare till Sveriges näst största apotekskedja – Apotek Hjärtat. Statliga Apoteksgruppen har fungerat som ett servicebolag till de totalt 189 privatägda apotek som har ingått i kedjan. Euroapotheca köper 156 av dessa privatägda apotek och ska enligt egen utsago fortsätta att leverera service till resten. Att motsvarande 80 procent av hela kedjans svenska medlemsapotek säljs betyder att “de entreprenörer som deltog i privatiseringen av det statliga apoteken, som gjordes under Alliansregeringen, kan kamma hem en fin vinst”, skriver SvD Näringsliv. Och Handelsbanken, som har varit statens rådgivare vid försäljningen, får cirka 17 miljoner kronor som tack för sin medverkan. Socialdemokraterna var ända fram till att man fick regeringsmakten 2014 motståndare till apotekens privatisering, som med rätta beskrevs som “en reform driven av privatiseringsiver snarare än förbättringar för konsumenterna”. Men det var då det. Visserligen finns Apoteket AB fortfarande kvar i statens händer. Men medan regeringen pratar om att satsa på Apoteket AB håller den statliga apotekskedjan på att förlora sin position som landets största apotekskedja till Hjärtat, åtminstone vad gäller antalet apotek. ICA-gruppen har nämligen satt det i system att öppna ett litet apotek i sina affärer och “därmed dra nytta av stora kundströmmar på ett helt annat sätt än konkurrenterna”, enligt Dagens Medicin. För vinstjagande ICA är det ingen skillnad på läkemedel och andra varor. Genom att öppna apotek i affären kan man också lätt ta sig förbi det förbud mot försäljning av värktabletter med paracetamol i matbutiker som finns sedan slutet av år 2015. ■

186 läkare, undersköterskor och barnmorskor i Stockholm går ut i ett protestupprop mot att antalet förlossningsplatser kan bli hela 1 500 färre när förlossningen flyttar in till Nya Karolinska nästa år (skärmklipp DN sthlm den 5 december). Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

7 DECEMBER 2017 # 1 279

”Mäktig kraft har satts i rörelse” År 1998 sålde Göteborg ut 3 806 lägenheter från allmännyttan till GE Capital. Stadens ledande socialdemokrater Göran Johansson och Lars Johansson gick i god för att företaget var ”långsiktiga ägare”. Men fem år senare hade de sålt vidare sitt bestånd med massiva vinster som följd. Nu, snart 20 år senare, står en ny försäljning av allmännyttan på agendan, vilket har vållat massiva protester i Rannebergen. KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

centrum för protesterna står Sara Juaniquina Svensson, som var den första att resa sig upp på Hyresgästföreningens möte inför hundra grannar och mana till demonstrationer. Offensiv möter henne i hennes hem i Rannebergen.

Du säger att du aldrig har varit politiskt engagerad. Idag står du i fronten med en megafon tillsammans med hundratals grannar. Hur kommer det sig? – Jag har levt i en bubbla, men nu blev allt verkligt – allt kan ändras så snabbt. Vi måste kämpa för det samhälle vi vill leva i. Sedan tror jag att det alltid har funnits där. Min farfar fängslades för politisk aktivitet under Bolivias militärdiktatur, så jag vet vad som krävs för att få till en förändring. Vi måste engagera oss. På ett protestmöte i Rannebergenskolans matsal samlades 360 hyresgäster och på demonstrationen utanför Kommunfullmäktiges möte 200 demonstranter. Vad tycker du om uppslutningen? – Jag trodde det skulle vara svårare att mobilisera. Jag har upplevt att många är rädda för att utmana politiker och fastighetsägare, men det här har blivit mycket stort. Jag är positivt överraskad och det är en daglig diskussion bland boende i området, säger Sara. Det politiska gensvaret från beslutsfattarna är Sara dock inte lika imponerad över. – Det finns inget gensvar, de svarar inte på meddelanden, mail eller frågor. Vi saknar svar från de som ska besluta över våra hem. Men jag känner inte besvikelse, utan har bara blivit mer övertygad om det politiska spelet som äger

rum där vi används som brickor. De bryr sig inte om verkligheten, eftersom de själva inte lever i resultaten av sina beslut, säger Sara, uppenbart irriterad. Oron i Rannebergen går att ta på. När en rör sig i området är utförsäljningen allt som diskuteras, och affischer syns på väggar och dörrar. – Min största oro är att området kommer att förfalla i de lägenheter som människor väljer att bo kvar i, med samtida kraftigt höjda hyror i de bostäder människor väljer att flytta ifrån. Detta riskerar att riva sönder den gemenskap som finns i området. – Jag har sett vad Victoria Park har gjort med Lövgärdet. Jag är uppväxt i Lövgärdet och min mamma bor ännu kvar samt att jag har vänner som bor där. Jag vet vad det innebär. Kanske är det därför jag har tagit den roll jag har gjort i protesterna, säger Sara. Offensiv kan intyga att skillnaden är stor mellan Lövgärdet och Rannebergen. Trapphusen är smutsiga, lamporna på gården är trasiga och det är mörkt ute. Men framför allt verkar området lida av en ”tystnadskultur”, där människor är missnöjda men få verkar våga prata. Boende vittnade också om problem med vägglöss, kackerlackor och råttor. Sara känner igen allt detta. – Jag har vänner som har fått vänta åtta veckor innan Victoria Park kom och kollade, sedan har inget hänt. Det är klart att vägglöss hinner sprida sig i husen, och de sköter inte utemiljön, så problematiken med råttorna växer. Sara har sedan det första mötet varit bland de mest aktiva på demonstrationer och i mobilise-

– Det finns en otrolig kraft i denna gemenskap, säger Sara Juaniquina Svensson om kampen mot utförsäljningarna.

ringen, och tror att engagemanget kommer att fortsätta. – Demonstrationen var positiv. Människor trotsade vädret, och trots regnet utstrålades kämpaglöd och att grannar bryr sig om vårt område. Det finns en otrolig kraft i denna gemenskap. Jag tror på stor uppslutning den 7 december utanför kommunfullmäktige vid Svenska Mässan. – Jag har bott i Rannebergen i 3,5 år och sett att området förändras. Sociala nedskärningar, badet har stängt, vi saknar samlingsplatser etcetera. Men nu har

I Jordbro torg hade Rusta upp Jordbro manifestation för trygghetsåtgärder och social upprustning den 2 december. Kampen kommer att fortsätta. På bilden talar Robert Bielecki, Rättvisepartiet Socialisterna. ■

människor tröttnat och säger ifrån, tillsammans, säger Sara och är hoppfull inför framtiden. – Politikerna vet inte vilken mäktig kraft de sätter i rörelse. Hundratals har inlett ett politiskt engagemang för sina hem, tusentals följer vad som sker och ser vilka som stödjer oss. Protesterna har skapat en speciell gemenskap i området och vi har lärt känna varandra på ett helt nytt plan, berättar Sara. Precis som många andra är hon trött på problemen och politikernas nonchalans mot kritiken. Förra veckan bjöds Socialdemokraterna in till Hyresgästföreningens lokal, och av alla inbjudna var det bara två kommunfullmäktigekandidater som kom. Sara var besviken över deras svar. – Jag undrar om de verkligen vågar utmana partilinjen. De ville inte svara på frågorna, utan upprepade bara ”Vi tar med oss frågan”. – Jag tror på en framtid i Rannebergen, men vi behöver samla oss och driva offensiva krav. Det handlar om mer än våra lägenheter. Vi behöver kräva att politikerna återöppnar och renoverar det stängda badet, skapar fler mötesplatser, öppnar en fritidsgård, mer resurser till skolor-

na, upprustning av centrum. Det är inte isolerat från de behov som finns i övriga Angered, avslutar Sara. ”Victoria Park är ett seriöst bolag”, menar Ann-Sofie Hermansson (S), kommunstyrelsens ordförande. Hennes uttalande låter nästan som en återupprepning av Göran Johansson efter skandalen 1998. Men vad säger de boende hos Victoria Park eller de som arbetar i områden de är verksamma i? – I Borås gav de löften om socialt ansvarstagande och de talades varmt om socialt engagemang i Hässleholmen. Detta var innan försäljningen, men efter köpet har vi inte sett något, säger en anställd vid det kommunala bostadsbolaget i området. – Kökslådorna och skåpluckor har jag lagat och målat själv. Trots att jag sökt bolaget kommer ingen, säger en hyresgäst på Hässle torg. – Jag har en toalett och dusch som runnit länge utan att det åtgärdats. Jag vet inte var jag ska vända mig, berättar en kvinna. Ingen politiker som ska fatta beslut den 7 december kan säga att de inget vet om kritiken mot Victoria Park. Beslutet måste stoppas – kampen visar vägen. ■

INRIKES

7 DECEMBER 2017 # 1 279

Foto: Natalia Medina

Kvinnokampen växer och förhoppningsvis leder det till ökad kvinnoradikalisering de kommande åren.

En feministisk vår

Har det någonsin funnits något som liknar Metoo-rörelsen i Sverige tidigare? Det är helt klart en rörelse – en genom årtionden uppdämd vrede som får sitt rasande utbrott. ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

bland handlar det om övergrepp som är djupt begravda och dolda i minnet, inte förtäljda för någon. Det djupt personliga, intima, privata och skamfyllda som Metoo har gjort till gemensam, allmän ammunition. Övergrepp som så länge har frätt och sårat offer kastas, träffar och fäller förövare – för att hjälpa andra. Det är inte konstigt att många kallar det för en revolution. Om inte en grundläggande samhällsomvälvning är det i alla fall början på ett uppror mot patriarkal makt. Ett av de vanligaste orden i alla de upprop som förekommer är ”tystnadskultur”. Tystnadskultur innebär att du inte berättar om trakasserier och övergrepp av olika skäl, att de som tittar på när det händer vänder bort blicken och att chefer som vet om det låter förövaren vara kvar. Metoo är ett rop som bryter tystnaden. Det klassiska feministiska tillvägagångssättet har denna gång liksom alltid varit att berätta, att sätta ord på egna upplevelser. Det har inte

behövts inväntas forskningsrapporter, utan den empiriska databas som de för varje upprop hundratals nedtecknade berättelserna utgör är kraft nog att på studs avsätta ledare, profiler och genier. Det är mycket intressant att Metoo hittills har haft storstädning just på arbetsplatser. Från en spridning via en hashtag på nätet har det övergått till branschvisa uppror där vittnesmål samlas in och gås igenom vilket leder till utredningar och åtgärder. Det är som löntagare kvinnorna har utsatts. Genom de sexuella trakasserierna har de förhindrats att fullt ut kunna utöva sina yrken och därmed även förlorat inkomster. Uppenbarligen har arbetsledare, arbetskamrater, fackliga företrädare med flera inte sett dem som utövande yrkes-”män”, utan som en snygg häck, bröst, eller en vandrande vagina. Att bli utsatt är så klart att bli avklädd och nedtryckt, vilket kan få hälsoeffekter för lång tid framöver, medan det inte verkar finnas några gränser för hur långt förövarna kan gå – ett tydligt mått på samhällets genusordning. Själva övergreppet tynger ner, men också förnedringen av att andra stod tysta eller skrattade med. Det är ingen slump att upproret startar på jobbet. Även tidigare vågor av kvinnoradikalisering har startat med proletarisering, att gå från oavlönat hemarbete till lönearbete på arbetsmarknaden. De gemensamma villkoren på ar-

betsplatsen ger bas för den gemensamma kampen. Då är det frågan om hur detta tas vidare? Uppropen borde verkligen gå vidare och kräva säkra anställningar och lika löner för lika arbete. Det är tydligt att kvinnors svagare ställning på arbetsmarknaden är en faktor. I Latinamerika och Italien är rörelsen mot våldet mot kvinnor väldigt stor med hundratusentals på gatorna förra helgen (i samband med Internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor den 25 november). Men det är eventuellt så att just Metoo har gått längre i Sverige än i många andra europeiska länder, vilket har uppmärksammats av media runt om i världen. Till skillnad från i till exempel Brasilien, där det nu görs försök att totalförbjuda aborträtt, och i Italien, där samvetsklausul gör abort i praktiken förbjuden i många regioner, är det inte kontrarevolutionära attacker som har framkallat den starka Metoo-rörelsen i Sverige. Inte heller en backlash i form av välfärdsslakt som slår extra hårt mot just kvinnor, som de senaste åren har setts i Grekland, Spanien, Storbritannien och Irland. Det är snarare en styrkeposition kombinerad med den internationella impulsen som har framkallat en djupgående och fortgående rörelse. Kvinnors ställning har stärkts av att lönediskrimineringen sakta minskar, rådande arbetskraftsbrist i många kvinnodominerande yrken, att kvinnors ställning inom fa-

miljen också förbättras och att den feministiska medvetenheten har varit på uppgång under många år. Föregicks Metoo av en faktisk ökning av de sexuella trakasserierna? Om det är så, var en ökning av trakasserier i sånt fall ett svar på kvinnors ökade makt? Det är svårt att veta säkert, men jag lutar mot att svaret är nej på båda frågorna. Trakasserierna är utbredda, men det är svårt att tänka sig att de kan vara fler eller grövre än för till exempel fem eller tio år sedan. Metoo har fått ett stort genomslag för att det är så många som går samman och för att män inte har samma makt på arbetsplatserna som förut. Många av de högt aktade institutioner och arbetsplatser som nu är i kris efter avslöjanden leds

Som aldrig förut belyser Metoo hur sexismen frodas i hela samhället. Det är tunga maktcentra som nu avslöjas när det gäller kulturen – de tyngsta. Paniken lär vara stor inom eliten, om Akademien kommer att överleva stormen och, om inte, vad som händer med utmärkelsen nummer ett, Nobelpriset? Och ryker en feodal inrättning kanske fler gör det. Kungahuset har inte genomlysts ännu, men behovet är stort. När det gäller politiken och uppropet bland 1 300 politiskt aktiva kvinnor har vi bara sett början på konsekvenserna. Minst 17 interna utredningar pågår bland riksdagspartierna. Även här ryker ”institutioner”, som Roger Moger – en betongklump inom Stockholmspolitiken sedan 1990-talet. Medan Metoo har svept från kulturen till idrotten, elever, arbetsplatser, uppropet från personer aktiva i 44 fackföreningar, till ingenjörer, tekniker, läkare och lärare har det inte nått de ekonomiska höjderna ännu. Leif Östling avgick som ordförande för Svenskt Näringsliv ändå, på skattefrågan, men det förebådar utrensningstider även där. Metoo kommer inte att kunna uppnå jämställdhet mellan könen då könsmaktsordningen är djupt rotad i samhällets grundläggande strukturer. En riktig revolution kräver att majoriteten får makten över ägandet och ekonomin och att ett nytt politiskt system upprättas där demokratin flödar underifrån. Men för den sakens skull ska en inte förminska hur långt Metoo ändå kan gå. Tusentals män kommer att tänka till och försöka att ändra sitt beteende, framför allt de som har skrattat med. Tusentals kvinnor kommer att säga ifrån, ta hjälp av varandra, kräva åtgärder. Det här kan ske i en sådan omfattning att det faktiskt förbättrar det fysiska och psykiska välbefinnandet bland kvinnor. Ur det kommer en självgenererande kraft att orka kräva ännu mer, som exempelvis rättvisa löner, säkra anställningsvillkor och ett jämlikt hushållsarbete. Det är viktigt att i den framtida rörelsen och kampen ta fasta på det som Metoo visar allra tydligast: att

Det är genom att många går samman och organiserar oss som vi får kraft till förändring. av kvinnor: Svenska Filminstitutet, Stadsteatern, Stockholms Stadshus, Aftonbladet, TV4, Operan, Svenska Akademien, Kungliga Musikaliska Akademien och så vidare. Detta faktum gjorde ingen skillnad innan kampen, men med trycket underifrån kan det göra skillnad. I Svenska Akademien har flera av ledamötena själva utsatts för den så kallade Kulturprofilens övergrepp och trakasserier i den verksamhet som i media kallas för Klubben, finansierad av bland annat Akademien.

det är genom att många går samman och organiserar sig som vi får kraft till förändring. Det skulle kunna innebära ett återuppvaknande för facklig kamp, men fackföreningarna har tyvärr utmärkt sig för pampstyre och inriktning på samförstånd med kapitalet. De manligt dominerade industrifackens ledningar har i praktiken satt ett lågt lönetak för alla löntagare. Det doftar hur som helst av feministisk vår och kommande år av kvinnoradikalisering. ■

7 DECEMBER 2017 # 1 279

I korthet

Byggföretag bryter mot föreskrifter

rbetsmiljö När Byggnads genomförde 1 200 extra skyddsronder i samband med Arbetsmiljöveckan i oktober upptäcktes stora brister i skyddet mot vibrationsskador. Såväl små som stora byggföretag bröt mot Arbetsmiljöverkets föreskrifter – totalt hela 9 av 10 byggföretag hade brister. Det rapporterar Arbetet den 4 december. – Det är inte värdigt Sverige av i dag att arbetares hälsa och liv offras på grund av slarv eller okunskap från arbetsgivarna, skriver Byggnads ordförande Johan Lindholm i ett pressmeddelande, som nu kräver att sanktioner ska införas mot de som inte följer Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Omkring 100 personer drabbas varje år av vibrationsskador, skador som ofta är permanenta och kan innebära att personen inte kan skilja på kallt och varmt och att händerna domnar bort.

Väntetiderna fortsatt långa på akuten

Foto: RS Göteborg

Nazisterna är tillbakapressade efter den senaste tidens antirasistiska kamp – den kampen måste fortsätta.

Inga nazister på våra gator! I Uppsala samlades på tisdagen över 500 personer som ett svar på nazisternas attack mot en demonstration lördagen den 25 november. OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

et var demonstrationen mot slavhandeln i Libyen som angreps av nazisterna. Ögonvittnen har beskrivit hur nazisterna från Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) sprang rakt in i demonstrationståget och misshandlade deltagare. Tre personer polisanmälde misshandeln. Två av dem plockade ner en NMR-banderoll när de angreps av en grupp nazister. Det troligaste är att nazisterna den lördagen valde Uppsala för sin vanliga lördagsturné och på plats passade på att angripa de fredliga demonstranterna. NMR:s rasism betyder att de anser att både de som säljs som slavar och de som demonstrerar mot slaveri är mindre värda. Demonstrationen mot slaveri samlade mångdubbelt fler än nazisterna och hade polistillstånd. Men istället för att se till att nazisterna gick därifrån, vilket har hänt på många orter den senaste tiden, lät Uppsalapolisen NMR stå kvar och skrika. Ingen nazist greps för misshandeln. Det är mycket positivt att nazisternas angrepp besvarades med demonstrationen i tisdags. – Nazism är inte en åsikt bland andra. Det är en ideologi som är farlig mot oss och demokratin, sa en av arrangörerna Jeannette i sitt tal.

– Det är lätt att tänka att demokrati bara en röst vart fjärde år. Men det är viktigt att vi samlas här och säger ifrån, sa Patrick, en annan av arrangörerna i sitt tal i Uppsala den 5 december. NMR:s våldsturné fortsatte helgen efter på tre torg i Stockholm. Det formella skälet var att NMR har blivit olagligt i Finland, enligt beslut i domstol. Det var polisstyrelsen i Finland som drev detta krav efter att antinazisten Jimi Karttunen misshandlats till döds i Helsingfors. NMR-medlemmen Jesse Tornianen dömdes till två års fängelse för dådet. Polisen ansåg att NMR uppmanat till våldet och därför skulle förbjudas. NMR-aktionen i lördags riktades först mot finska ambassaden, men där hade polisen spärrat av området. Nazisterna fortsatte via Norrmalmstorg och riksdagshuset till Medborgarplatsen. Där reagerade flera förbipasserande mot nazisterna, som försökte gå till angrepp. Två personer misshandlades, därav en polis. NMR blev sedan dirigerade av polisen att lämna platsen. Efter fiaskot i Göteborg den 30 september, när 20 000 demonstrerade mot nazisterna, som samlade cirka

400 från hela Norden, har NMR återgått till oanmälda små demonstrationer. De senaste veckorna har de också agerat i till exempel Västerås och Nybro. Förbipasserande attackeras och en propagandafilm produceras. Nazisterna lämnar platsen innan någon större motdemonstration hunnit samlas. Ännu finns ingen stor debatt om förbud också i Sverige, även om Justitiekanslern nyligen annonserade en utredning av nazisternas hemsida. Lagar och polisen är mycket opålitliga redskap för att stoppa nazisterna. Det mest troliga är att NMR i Finland helt enkelt byter namn eller profil och fortsätter ungefär som tidigare. Det som ger resultat mot nazism och rasism är stora demonstrationer och samlingar. Och ännu mer om det finns en stark gräsrotsförankrad antirasistisk rörelse, som också driver krav på bättre villkor för alla – bostäder, jobb, utbildning och vård, alltså frågor som nazisterna använder för att utse invandrare och flyktingar till syndabockar. Fackföreningar och lokala kampanjer behöver samla till gemensam kamp mot rasism och orättvisor. Det är också trycket underfrån som nu har gjort att nazisttidningen Nya Tider nu ska portas från Bokmässan i Göteborg, efter två års deltagande. Det tidigare argumenten från arrangörerna, som ”yttrandefrihet”, har droppats efter den stora mobiliseringen i höstas och trycket från författare och förlag. ■

årdkrisen Socialstyrelsens siffror angående väntetider på landets akuter för hela 2016 som kom ut i förra veckan visar ingen förbättring jämfört med tidigare. Fortfarande kan man få vänta i över fyra timmar på flera av landets större sjukhus, som Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, Södersjukhuset i Stockholm och Lunds universitetssjukhus för att nämna några. Det skriver Vårdfokus den 28 november. Mediantiden för den totala vistelsetiden ligger på 3 timmar och tjugo minuter på akuterna.

Djurens rättigheter inskränks än mer

jurrätt Jordbruksverkets beslut om ändrade djurskyddsregler för djuren inom livsmedelsindustrin, som trädde i kraft den 1 december, innebär markanta försämringar för djuren och har tillkommit trots massiv kritik från djurrättsorganisationer, djurskyddsexperter, Veterinärförbundet och länsstyrelser. Bland annat tillåts griskultingar att tas från mamman redan vid 21 dagars ålder mot tidigare 28 dagar, och för kycklingar tas kravet på insläpp av dagsljus från fönster bort. Man inför dessa nya beslut då man vill öka den svenska produktionen av livsmedel och ”ge en ökad flexibilitet och lönsamhet”. Profitmaximering går återigen före alla andra intressen.

83 000 uthängda på extremhögersajt

toppa nazismen En extremhögersajt har hängt ut över 83 000 personer som har gjort olika ”lagöverträdelser” med namn, målnummer och brott, men också om personen är ”svensk” eller ”icke-svensk”. De har nu polisanmälts av Juridikfronten för brott mot personuppgiftslagen (PUL). Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 4 december. – Det här är troligen det största PUL-brottet i svensk rättshistoria, med ganska höga straffvärden, vilket innebär att polisen borde prioritera ärendet, säger Robin Enander, talesperson för Juridikfronten, till SR. De säger vidare att det kan handla om förtal mot de enskilda personerna.

Lovad anonymitet – sparkad för förtal

nställningsskydd En kvinna som hade jobbat 14 år på ett företag beslöt sig för att tala med en inhyrd HR-konsult angående de problem hon upplevde fanns på företaget. Samtalen skulle vara konfidentiella och hon vågade därför ta upp kritik. Men två veckor senare sparkades hon av företaget på grund av de uppgifter som hon talat med konsulten om. Enligt företaget hade hon varit illojal, uppviglat kollegor att lämna arbetsplatsen samt gjort sig skyldig till förtal. Det skriver tidningen Kollega den 4 december. Kvinnan har vänt sig till Unionen som nu stämmer företaget på 300 000 kronor, bland annat för brott mot lagen om anställningsskydd, LAS. ■

INRIKES

7 DECEMBER 2017 # 1 279

Tyska piloter vägrar flyga utvisade till Afghanistan Tyska piloter vägrar flyga tvångsutvisade till Afghanistan. Totalt har piloternas vägran stoppat 220 utvisningar. PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

”P

Efter den fruktansvärda terrorattacken nära Tysklands ambassad i Kabul i slutet av maj, som dödade 100 människor och sårade mångdubbelt fler, beslöt den tyska regeringen att tills vidare stoppa

I september började regeringen på nytt att tvångsutvisa flyktingar som har fått avslag. Men på grund av det motstånd som detta möter har man inte kunnat genomföra det program för massutvisningar till Afghanistan som antogs ifjol. Det regerande högerpartiet CDU och särskilt dess systerparti i Bayern, CSU, har under det senste året gått långt till höger. Flyktingar skuldbeläggs, asylrätten har inskränkts och ständigt kommer nya förslag i syfte att utvisa fler. Senaste i raden av attacker är ett förslag om börja utvisa syriska flyktingar. ■

Många barn och unga lever i rädsla över att en dag plötsligt utvisas till krig, förtryck och terror.

Vilka är ungdomarna som hotas att utvisas?

Foto: Flickr: Creative Commons (BY-SA) by calflier001

Vilka är de ungdomar som hotas av att skickas till Afghanistan? Låt oss titta på en av de elever som jag fick på hösten 2015. Han är på många sätt typisk för dem alla. Låt oss kalla honom för Farhad. SIGBRITT HERBERT offensiv@socialisterna.org

F Fler borde följa de tyska piloternas exempel.

Kommunal kräver flyktingamnesti

”A

mnesti för alla ensamkommande barn och unga som varit i Sverige mer än ett år.” Det kräver Kommunal Stockholms län, som har 80 000 medlemmar, i ett uttalande från sitt representantskap den 30 november. Uttalandet kräver också ”att Migrationsverket omedelbart ska frysa alla utvisningar av ensamkommande barn och unga för att ha möjlighet att försäkra sig om att

asylprocessen har skett på ett rättsäkert sätt”. Man kräver också att omflyttningar ”mellan kommuner och landsändar i Sverige” stoppas. Detta för ”att ge de berörda en trygg start på sitt liv i Sverige”. Kommunal i Stockholms län är landets största fackliga avdelning. Fackligt stöd till rätten till asyl är mycket viktiga för att motverka rasism och sätta press på de styrande politikerna. ■

ör det första tillhör han, liksom de allra flesta, den sedan länge diskriminerade folkgruppen hazarer. Om man läser Niamatullah Ibrahimis bok The Hazaras and the Afghan state (2017) slås man av likheten mellan den officiella synen på judar i 1930-talets Tyskland och den officiella synen på hazarer i dagens Afghanistan. Enligt författaren har antalet attacker mot hazarer ökat på senare år, speciellt utanför hazarernas traditionella område. Kabul, dit ungdomarna skickas, hör inte dit. Farhad föddes i Afghanistan, men föräldrarna flydde med sina tre små barn till Iran när Farhad var tre år. Han har alltså inga klara minnen från Afghanistan precis som många andra av flyktingungdomarna. Många av dem kom

som mycket unga till Pakistan eller Iran. De kanske till och med är födda där av afghanska föräldrar. Farhad säger att afghaner inte har några som helst rättigheter i Iran. De har ingen rätt till vare sig utbildning, arbete eller ens att skaffa mobiltelefon. Därför kan de ungdomar som är i Sverige inte hålla kontakt med sina familjer. I Iran kan de inte röra sig fritt. ”De ser på oss att vi är afghaner”, säger Farhad. För att försörja sig måste de skaffa arbete, men det är de tyngsta arbetena till lägst lön. Även barnen tvingas arbeta för att bidra till familjeförsörjningen. När Farhad var nio år dog hans pappa. Då fick han börja arbeta för att hjälpa sin några år äldre bror att försörja familjen. Trots arbetsdagar på 6-8 timmar började han gå hem till en kvinna som lärde honom att läsa och skriva. Flera av ungdomarna har liknande bakgrund med både arbete och skolgång. Så kom nästa tragedi då Farhads bror greps på gatan av polis utan ID-handlingar (som en afghansk flykting inte kan få) och sändes troligen till krigets Syrien för att slåss. Det är flera av ungdomarna som varit med om att familjemedlemmar har skickats iväg till Syrien. Farhads mamma sa då till honom: ”Du är inte säker här. Du

måste ge dig iväg.” Och så gav han sig iväg på en tre månader lång mardrömslik resa som slutade i Sverige i slutet av augusti 2015. Han var då 15 år. Det är alltså drygt två år sedan han som många andra kom till Sverige. Vad har hänt under de dryga två år som de har varit i Sverige? Farhad, som bara har fått några års undervisning i läsning och skrivning, tog sig an skolarbetet med full kraft. Han lärde sig snabbt svenska. Han kunde knappt räkna då, men räknar i dag gymnasiematte. Han har vant sig vid ett liv i lugn och ro. Som en av de andra pojkarna sa: ”Nu vet jag hur det är när det inte är krig.” De här ungdomarna lever nu i fred, men fruktar att skickas till en krigsliknande situation. För Farhad och många fler, som likt honom inte har vuxit upp i Afghanistan, finns inget att komma ”tillbaka” till. Inte heller de flesta av dem som har flytt direkt från Afghanistan har något att ”komma tillbaka” till. Många tappade bort sina familjer under flykten. Få av dem kommer från Kabul dit de nu skickas. Att leva två år eller mer i Sverige utan att veta vad som kommer att hända är psykisk tortyr som bara det borde utgöra skäl att få stanna. ■

Foto: Tomislav Stjepic

iloter runt om i Tyskland stoppar utvisningar av de som har fått avslag på sin asylansökan. Samtidigt är det rekordmånga som överklagar sitt avslag – och allt fler vinner bifall”, rapporterar tyska Deutche Welle den 4 december. Från den första januari i år och fram till sista september har 222 utvisningar till Afghanistan stoppats av piloter som vägrar flyga.

utvisningar till Afghanisan. Terrorattacken ägde rum samtidigt som Tyskland skulle verkställa nya utvisningar. Bland annat skulle en ung afghan i Nürnberg som har varit i landet i fyra år utvisas, vilket möttes av protester och blockader från 500 elever från den skola han gick på. Liknande elevprotester har under året ägt rum i andra städer, exempelvis Cottbus och Offenbach.

7 DECEMBER 2017 # 1 279

Fortsätt kämpa för amnesti och asyl Uttalande av Rättvisepartiet Socialisterna Regeringen har presenterat ett förslag som ska ge ”en ny möjlighet” till uppehållstillstånd för de som sökte asyl som ensamkommande barn senast den 24 november 2015 och har fått vänta mer än femton månader på Migrationsverkets beslut. Om förslaget går igenom i riksdagen innebär det en chans för de som då uppgav att de var under 18 år att göra en ny ansökan – inte om asyl, men om uppehållstillstånd för studier eller arbete. RÄTTVISEPARTIET SOCIALISTERNA rs@socialisterna.org

Vi måste kämpa vidare för att det inte ska gå att utvisa NÅGON och för att ALLA som väntar eller har fått avslag ska få stanna, få stanna permanent för att kunna leva i säkerhet, inte bara för att vara duktiga i skolan eller jobba – för rätten till ASYL. För att de förnedrande åldersbedömningarna ska stoppas, för att åldern inte ska spela någon roll. INGEN ska skickas härifrån till krig eller förtryck. Vi måste kämpa för att alla utvisningar ska stoppas NU, medan förslaget diskuteras. Samt för att den tillfälliga lagen skrotas NU.

Skolstrejken som planeras den 12 december kl 12 (#skolstrejk121212) bör fortsätta, och följas av fler strejker, demonstrationer och blockader – nolltolerans mot tvångsutvisningar! Rättvisepartiet Socialisterna säger som Ung i Sverige: ingen ska lämnas ensam. Med ena handen erbjuder S och MP en ”möjlighet”, inte till asyl, inte till permanent uppehållstillstånd, utan till ett tillstånd för att slutföra gymnasiestudier – men vi måste kämpa för att alla, även de som har det så tungt att de idag har svårt att klara skolan, får stanna. Regeringen säger också att det ska komma ”skräddarsydda yrkespaket”, utbildningar som är alternativ till gymnasiet, som du också kan få tillstånd att stanna och genomföra. Efter utbildningen vill de ge dig sex månader att hitta arbete och ansöka om arbetstillstånd. När du har livet som insats i arbetssökandet innebär ett sådant förslag naturligtvis en stor fara för en skuggarbetsmarknad med extrem utsugning och maktmissbruk – det här skulle undergräva alla arbetares löner och ställning. Så vill regeringen ta ifrån oss med andra handen. Med andra handen slår de också fast att den ”tillfälliga begränsningslagen” ska ligga fast fram till juli 2019 utan att utvärderas – den lag som har satt rätten till asyl ur spel i Sverige. Den lag som låtsas att Sveriges stängda gränser och muren kring EU innebar slutet på ”flyktingkrisen”. Deras ”ordning och reda” sitter i ena änden av samma blodiga kedja som stänger in omkring en miljon flyktingar i slavhandlarnas Libyen.

Regeringens förslag är en delseger för kampen, men mycket mer behövs att vinna rätten till asyl.

Med andra handen påstår de återigen att segregation motverkas genom mer ”kontroll” av utlandsfödda, här i fråga om boendet då ändringar i lagen om eget boende (EBO) föreslås. Misstänkliggörandet av utlandsfödda, som bekräftar och göder rasism och nazism, fortsätter alltså. ”Segregationen” har inte skapats av EBO eller av flyktingar – klyftorna och rasismen har skapats av politikerna och det samhällssystem de försvarar, storföretagens och bankernas system. Vi som kämpar mot utvisningarna har också två händer. Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar alla som kämpar att med ena handen greppa tag i de eftergifter som kamprörelsen har tvingat fram och använda dem där går som andrum för att några fler ska orka kämpa vidare en bit till – och höja den andra näven till fortsatt kamp.

Vi är inte färdiga. Vi är tusentals som har börjat känna vår styrka, styrkan i masskamp, och nu måste vi fortsätta använda den. Tillsam-

mans har ungdomar och arbetare kraften att stoppa alla utvisningar och kämpa sig till ett samhälle med människors behov som drivkraft. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för:

• Stoppa tvångsutvisningarna och polisjakten på flyktingar nu! • Skola och bostad åt alla; låt ensamkommande stanna i sina kommuner även efter 18-årsdagen – mer resurser till kommunerna! • Stoppa förnedrande ålders kontroller och åldersuppskrivningar! • Riv Fort Europas murar – riv upp EU:s och Sveriges omänskliga flyktingpolitik! • Amnesti för ALLA som väntar, fått avslag och för papperslösa! Återinför asylrätten för alla

som flyr från krig och förtryck – låt storföretag och skatteflyktingar betala! • Nej till tillfälliga uppehållstillstånd och gränskontroller – ja till permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening! • Gemensam kamp mot rasism, skuldbeläggning av flyktingar och ökade klyftor – omfördela samhällets resurser för jobb, välfärd, bostad åt alla! • Global kamp mot terror, krig samt imperialismens militarism och plundring! • En socialistisk värld i fred och frihet!

Foto: Mahdi Khavari

”Ett steg på vägen, men vi är inte nöjda”

Fatemeh Khavari.

Utan det historiska motstånd som har bjudits av Ung i Sverige, med stöd av så många av dem som hunnit lära känna dem, skulle den socialdemokratiska betonghögern i regeringen aldrig ha backat en millimeter. Ändå saknades segerstämningen när aktiva i Ung i Sverige på måndag eftermiddag samlades till presskonferens i samband med en ny protest utanför S-högkvarteret i Gamla stan i Stockholm.

På Offensivs fråga om det i alla fall kändes som en halv seger svarade Fatemeh Khavari efter viss tvekan “kanske till 40 procent”. – Det är ett steg på vägen. De vill att vi ska vara nöjda. Det är vi inte. Våra vänner på förvaret ska också få stanna. Våra vänner som fick handläggning innan 15 månader ska också få trygghet. Våra vänner som av en eller annan detalj inte anses vara värd en chans

enligt regeringen ska också få livet tillbaka, sade hon och fortsatte: – Vi lämnar ingen ensam. Tillsammans kommer vi att jaga regeringen och politikerna tills vi får rättvisa asylprövningar och vår frihet tillbaka. Beskedet att kampen ska fortsätta underströks med banderoller och rungande talkörer i novembermörkret. ■

Foto: Mahdi Khavari

om vi förstår det ska möjligheten finnas oavsett om du fortfarande väntar eller har fått avslag, oavsett om du har blivit uppskriven i ålder eller fyllt 18 år, bara du är kvar i landet. Regeringen uppskattar att 8-9000 personer kan uppfylla villkoren för att få ansöka. Men då regeringen tänker fortsätta att utvisa ”när det går att göra” är risken stor att många redan har hunnit utvisas innan en lag i bästa fall hinner träda i kraft nästa sommar. Regeringen hoppas ändå att detta ska räcka för att bromsa den starka opinionen och kampen för amnesti. Det är ingen amnesti. Det är inget utvisningsstopp. Men det är en delseger som visar att det lönar sig att kämpa. Det är ett förslag som har tvingats fram av kampen som startade med Ung i Sveriges sittstrejk och har spridit sig över landet, och kampen kan tvinga fram mer, nya förslag. Slutsatsen måste vara vi tar vara på hoppet som växer nu och kämpar vidare med ännu mer kraft.

RÄTTVISEPARTIET SOCIALISTERNA 20 ÅR, DEL 2 8

7 DECEMBER 2017 # 1 279

RS 20 år: Antikapitalism och Rättvisepartiet Socialisterna (RS) gick in i det nya millenniet med en stärkt position inom vänstern. Under 1990-talet hade partiet med rättviserörelsen spelat en betydelsefull roll i den utomparlamentariska kampen mot regeringarna Bildt och Perssons nedskärningar i välfärden. Runt om hörnet väntade nu EU:s toppmöte i Göteborg 2001. STEFAN LUNDQVIST

rs.sundsvall@socialisterna.org

nder hela 1990-talet gick RS i spetsen för kampen mot rasism och decenniet avslutades också med flera RS-ledda kampanjer mot rasism och nazism runt om i landet. De många krigen i det forna Jugoslaviens skapade ett stort behov av skydd och asyl i Sverige. När regeringarna samtidigt följde EU:s och det internationella finanskapitalets krav på nedskärningar i välfärden och privatiseringar skapades en jordmån för en rasistisk draksådd, ”vi eller dem”, som högerpopulistiska och rasistiska partier som Sverigedemokraterna, som då demonstrerade tillsammans med nazistiska organisationer, kastade ut över landet. RS har alltid pekat på att resurserna finns, men i fel fickor, och manar till gemensam kamp för såväl rätten till asyl som mot rasism, nedskärningar och orättvisor. År 1999 mördade nazister den syndikalistiske fackföreningsmannen Björn Söderberg utanför sin lägenhetsdörr i Sätra. Stora antirasistiska solidaritetsmanifestationer följde som svar. År 2002 demonstrerade tusentals i Uppsala efter mordet på Fadime Sahindal den 23 januari. Fadime var en känd kämpe mot förtryck i hederns namn och Rättvisepartiet Socialisterna gav särskilt stöd till kampanjen Vägra kallas Hora som drevs av flera RS:are i Elevkampanjen under 1990- och 2000-talet. År 1998 ställde RS för första gången upp i valet med en egen valsedel och fick efter en mäktig gräs-

fitdriven politik som har skapat ökade klyftor världen över, men också till plötslig turbulens och storm på finansmarknaderna och världsekonomin. År 1997 skakade den så kallade Asienkrisen om ekonomin i hela Sydostasien. Valutorna föll som fallfrukt då världens finansmatadorer spekulerade mot dem. Den ekonomiska krisens följder medförde bland annat att en massrörelse av närmast revolutionär karaktär 1998 avsatte Indonesiens diktator och massmördare Suharto efter ett trettioettårigt korrupt styre. Finanskapitalets globala utpressning om vilkoren i världshanden, de ökande kyftorna mellan fattiga och rika, imperialismens maktanspråk i Mellanöstern, miljöförstöring och alarmerande klimathot med mera, födde en motkraft, den så kallade anti-globaliseringsrörelsen. Anti-globaliseringsrörelsen präglades av internationalism under parollen ”En annan värld är möjlig”. Sedan upp mot 100 000 demonstrerat och lyckats blockera Världshandelsorganisationen WTO:s toppmöte i Seattle i november 1999 följde en våg av antikapitalistiska protester vid varje ekonomiskt toppmöte för de multinationella företagen och dess lydiga politiker. Det var en återspegling av en ökad internationell medvetenhet, speciellt bland unga. Ungdomar, arbetare, fackföreningar och miljöaktivister demonstrerade sida vid sida i Washington, Seoul, Melbourne, Prag, Nice, Québec – och i Göteborg juni 2001.

RS har alltid pekat på att resurserna finns, men i fel fickor, och manar till gemensam kamp för såväl rätten till asyl som mot rasism, nedskärningar och orättvisor. rotskampanj två mandat i Umeå kommunfullmäktige. Avregleringarna av finansväsendet under 1980- och -90-talen fick finansmarknadernas omsättning att explodera. Den dagliga valutahandeln var vid millennieskiftet tio gånger större än handeln med varor och tjänster. Detta har lett till en globaliserad, nyliberal och kortsiktigt pro-

År 2001 var Sverige ordförandeland för EU och ett toppmöte arrangerades i Göteborg den 1517 juni med statsminister Göran Persson som värd. Två olika nätverk samordnade demonstrationerna mot EU-toppmötet: Nätverket Göteborg 2001 var ett av dem, som begränsade sitt program till EU-kritik och kravet på att Sverige skulle ut ur EU. Här samlades de

EU-toppmötet i Göteborg och Bush samtida besök möttes av enorma protester där RS spelade en nyckelroll.

flesta ”Nej till EU”-grupperna och dåvarande KPML(r), idag KP, var de mest drivande och aktiva. RS anslöt dig till det andra nätverket, Göteborgsaktionen, som hade band till globaliseringsrörelsen och bredare paroller som förutom mot kapitalets EU riktade sig mot den storföretagsledda globaliseringen. Flera RS:are åkte till Göteborg flera veckor i förväg för att hjälpa till och tillsammans med andra organisationer i nätverket planera, samordna, förbereda och mobilisera till Göteborgsaktionens aktiviteter under toppmötet. När det blev klart att USA:s president George W. Bush skulle besöka toppmötet tog RS tillsammans med andra iniativet till en motdemonstration under parollen ”Bush not welcome”. På dagen innan demonstrationen omringade kravallpolis Hvitfeldska gymnasiet, som tjänade som förläggning till demonstranter. Skolan förseglades med containrar. Ingen fick lämna området och hundratals hindrades från att demonstrera. Ändå blev vi minst 12 000 som på torsdagen tågade till Avenyn och skanderade saker som ”Bush not Welcome”, ”Krossa

USA-imperialismen”, ”Dina bomber och sanktioner dödar barn i miljoner”. Efter Bushdemonstrationen följde 2 000 demonstranter med RS till Hvitfeldska för att protestera och kräva att inspärrningen skulle upphöra. Stämningen var fantastisk och fyllde alla anti-EU-demonstranter med självförtroendet inför de kommande dagarna. Men många var också överraskade och chockade över polisens provokativa och brutala start på toppmötet. Det skulle bli värre. Anarkister och grupper som Ya Basta (ickevåldsanarkister i vita Michelingubbedräkter) planerade egna, ”hemliga” aktioner mot EU-toppmötet. Men RS manade till en stor och öppen demonstration – ”Antikapitalistmarschen” som fredligt skulle marschera så nära toppmötet som möjligt. Marschväg var överenskommen och godkänd av polisen. På fredagsmorgonen deltog flera tusen i Göteborgsaktionens protestmöte på Götaplatsen samtidigt som EU-toppmötet startade. Mattias Bernhardsson från RS avslutade sitt tal med att bjuda in till

Antikapitalistmarschen som börjat ställa upp sig. Och många anslöt sig. Längst bak ställde sig anarkisterna som ett svart block då de hade ställt in sina egna planer. RS och CWI (den internationella socialistiska organisation som RS är den svenska sektionen av) hade tillsammans med norska Internationella Socialister sett till att egna funktionärer höll ordning och god stämning i tåget. Talkörer som ”The Schengen Wall – let´s make it fall” studsade mellan väggarna då tåget gick nerför Berzeligatan. Tåget stoppades två kvarter längre fram av en polisavspärrning. RS och CWI:s funktionärer i fronten gjorde en heroisk insats som lyckades hålla tillbaka trycket från 2 000 demonstranter. Demonstrationen blev stillastående, men stämningen var fortfarande bra med talkörer och sånger som avlöste varandra. Plötsligt, från ingenstans, anföll kravallpoliser som hållit sig gömda på sidogator och delade demonstrationståget på mitten. De skrek, hytte och hotade med sina batonger och schäferhundar. RS funktio-

7 DECEMBER 2017 # 1 279

h masskamp mot USA:s krig

RS var med och byggde upp elevkampanjer mot krig i den enorma antikrigsrörelsen i början av 2000-talet. Här marscherar 100 000 i Stockholm mot Irakkriget.

närer samlade de uppskrämda demonstranterna som hade pressats upp på trottoarer och mot husväggar. Polisstyrkan stormade sedan under stridsvrål anarkisterna i den bakre delen av tåget. Anarkisterna svarade med ett regn av stenar och poliserna tvingades tillfälligt retirera. Förberedda ridande poliser anslöt och polisen kunde våldsamt driva delar av demonstrationen mot Avenyn. I det kaos som följde utbröt skadegörelse och vandalisering, vilket också blev ett slag mot kampen när etablissemanget och media tog detta som ursäkta för att demonisera protesterna. Tidigt samma kväll samlades 16 000, de flesta mobliserade av Nej till EU och dess danska och norska motsvarigheter, i en stor fredlig demonstration med stor publik längs gatorna. Men polismästare Håkan Jaldung hade satt polisen på stridsfot och senare på kvällen angrep kravallpolis Reclaim the Citys fest i Vasaparken flera kilometer från toppmötet. I SVT:s Uppdrag granskning kan vi senare se hur en kille går mot poliserna och argumenterar. Han kastar en pin-

ne mot dem som inte träffar. När han sedan vänder ryggen till dem skjuts han i ryggen av en polis och svävar sedan mellan liv och död i flera dagar. Detta var första gången sedan Ådalen 1931 som ”ordningsmakten” sköt skarpt mot demonstranter. Resten av Göteborgshändelserna är fortsatt polisrepression mot de som vill protestera mot EU-toppmötet och storföretagens förödande nyliberala globalisering. Hundratalet demonstranter rycktes klockan 22.00 på lördagskvällen ur sina sovsäckar på Schillerska gymnasiet av svartklädda kravallpoliser beväpnade med automatvapen. De föste hårdhänt ut ungdomarna och beordrade dem att i timmar ligga på mage med ansiktet tryckt mot skolgårdens våta asfalt. 170 poliser anmäldes av demonstranter, 5 åtalades. Ingen blev fälld. Samtidigt grep 2 500 poliser 534 personer (459 i aktionen mot Hvidfeltska) och 385 omhändertogs. Ett 80-tal av dessa demonstranter åtalades. De flesta dömdes till fleråriga fängelsestraff för våldsamt upplopp. Vikten för RS av att ha en vecko

tidning underströks efter dessa dagar. All etablerad media frossade i kravallbilderna på Avenyn och gav en mycket skev bild av vad som utspelades i Göteborg dessa dagar. Offensiv gav veckan efter ut ett unikt temanummer med rubriken ”Sanningen om Göteborg” med vittnesmål och analyser skrivna av RS:are som var på plats – ett nummer som sedan inspirerade annan media att gräva djupare. Sammanlagt demonstrerade över 50 000 i fyra fredliga demonstrationer. De var fantastiska att uppleva på plats, där en ny generation radikaliserade ungdomar i anti-globaliseringsrörelsen demonstrerade tillsammans med fackföreningar, miljöaktivister, antirasister och andra rättvisekämpar. Den sista demonstrationen arrangerades på lördagen den 16 juni av Göteborgsaktionen 2001 – för ett annorlunda Europa, och efter allt som hade hänt samlade den fantastiska 20 000 deltagare i ett långt tåg med paroller mot EU:s nyliberala politik, militarisering och flyktingmur. Några månader efter EU-toppmötet och demonstrationerna i Göteborg slog al-Qaida till mot USA i

ett spektakulärt och brutalt terrorattentat där kapade passagerarplan flögs in i World Trade Centers tvillingtorn i New York och militära högkvarteret Pentagon. Uppemot 3 000 oskyldiga människor dog i attacken och president Bush utlyste ”Kriget mot terrorismen”. Han gjorde klart att alla som inte ställde upp på USA:s linje och villkor i detta krig räknades som fiender och på terroristerna sida. Lagar om medborgerligt integritetsskydd luckrades upp i USA och den totala avlyssning och lagring av telefon och datatrafik, som Edward Snowden senare avslöjade, sattes i sjön. USA anföll Afghanistan i oktober 2001 i ett krig som fortfarande pågår. Efter några år av FN-stödda sanktioner mot Irak anföll USA landet i mars 2003 under förevändning att landet hade massförstörelsevapen – en lögn som även avfärdades av IAEA:s kärnvapeninspektörer under ledning av Hans Blix. Krigen mot Afghanistan och Irak var ett led i Washingtons strävan skapa en ny världsordning under USA:s ledning. Men USA-imperialismen försvagades. När man till

sist började dra bort sina trupper lämnade man ett Afghanistan där våld och terror härskar och där det fortsatta kriget skördar allt fler civila offer. USA:s krig och ockupation av Irak innebar att landets blodiga sönderfall och ur de sekteristiska striderna föddes terrorgruppen IS. Landet har kastat flera årtionden tillbaka. Motståndet mot USA:s krig i Irak födde en ny supermakt enligt New York Times. Globalt demonstrerade omkring 30 miljoner människor mot kriget den historiska helgen 15-16 februari 2003. I Stockholm marscherade minst 100 000 den 15 februari och bland talarna fanns Elever mot Krigs Sofia Marklund. Elever mot Krig hade bildats av unga RS:are och medlemmar i Elevkampanjen. Vid Bush anfall mot Irak dem 20 mars 2003 organiserade Elever mot Krig skolstrejker och demonstrationer som samlade 17 000 elever i en rad städer runt om i landet. Elever mot Krig växte till en av de största elevrörelserna någonsin i Sverige. ■ RS 20 år del 3 i nästa Offensiv

INTERNATIONELLT

7 DECEMBER 2017 # 1 279

Foto: DFID – UK Department for International Development

Flyktingläger i Bangladesh. 600 000 rohingyaner har sedan i augusti tvingats fly Myanmar efter den våldsamma repressionen.

Apartheid mot rohingya Den muslimska minoritetsgruppen rohingya i Myanmar (Burma) är svårt förtryckt och hundratusentals har tvingats fly landet. Amnesty International likställer förtrycket mot rohingyafolket med apartheid. LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

e senaste åren har för trycket mot rohingyafolket blivit betydligt värre. Bara sedan augusti i år har hela 600 000

tvingats fly sina hem över gränsen till Bangladesh, där de bor i flyk tingläger. Folkgruppen var erkänd som en etnisk minoritet i Myanmar

fram till år 1962, men har sedan 1982 inte ens räknats som med borgare i landet. Sedan Myanmars självständig het år 1948 har 1,5 miljoner rohin gyer tvingats fly från sina hem på grund av förföljelser. I Myanmar har hela byar bränts ner och människor har misshand lats, våldtagits och mördats. Detta ledde till den massiva flykten till Bangladesh, där många dog under vägen.

Burmas politiska ledare Aung San Suu Kyi har starkt kritiserats för att hon blundar för förtrycket mot rohingyafolket. Hon har själv tagit emot Nobels fredspris för sitt mot stånd mot militärregimen i Myan mar, men många anser nu att hon ska fråntas priset då hon tillåter ett apartheidliknande förtryck att pågå i landet. I slutet av november skrev My anmar och Bangladesh under ett avtal om att de som har flytt ska få

återvända hem. För att få göra det krävs att de fyller i ett antal formu lär som sedan skickas till Myanmar innan de får återvända. Men även om Myanmar for mellt tillåter de rohingyer som har flytt att återvända är det många som inte längre har något hem att återvända till. Avtalet innebär inte heller nå gon garanti för att rohingyerna inte längre ska utsättas för våld och förföljelser. Avtalet mellan Myanmar och Bangladesh var en följd av dels sanktionshot från regeringar i Väst och dels från Kinas som vill skyd da sina intressen i Myanmar och Bangladesh och befästa sin domi nerande ställning i regionen. Väst försöker ge sken av att man nu är beredd att försvara rohingya folkets rättigheter. När Aung San Suu Kyi och hennes parti tog mak ten i Myanmar porträtterades detta av världens regeringar som ”en se ger för demokratin”. Socialister däremot står alltid på de förtrycktas sida och vi kämpar för alla minoriteters rättigheter. Vi vet att deras kamp är vår kamp. Beho vet av ett enat motstånd underifrån är skriande där ekonomiska, soci ala och politiska krav måste ställas mot regeringen. Inget förtroende kan ges för någon av de imperialis tiska makterna som slåss om vem som ska få plundra Myanmar. Förtryck är någonting som all tid gynnar den härskande eliten då det är ett sätt att splittra arbe tarklassen och de fattiga. Därför måste alla som är förtryckta stå enade i kampen mot det kapitalis tiska systemet som är den verkliga fienden. ■

Seger för Birminghams sopgubbar

Den 31 augusti meddelade kommunen att sophämtarna skulle avskedas. Det stod klart att Labour styret ville göra sig av med en stridbar arbetargrupp och att stri den skulle komma att bli långvarig. Det finns många likheter mel

lan kampen i Birmingham och sopgubbarnas kamp i Stockholm. Stridsfrågorna är samma och mot ett kommunstyre som driver oför sonlig arbetsgivarpolitik. Den 27 september fattade dom stolen, sedan sophämtarnas fack Unite the union hade stämt kom munen, ett interimistiskt beslut som olagligförklarade varslet. I slu tet av november skulle domstolen avkunna sin slutliga dom. Det var sophämtarnas första se ger. Men eftersom det inte gick att lita på kommunen fanns inget skäl till att avveckla kampen.

Strax innan domstolen skulle sam manträda meddelade kommunled ningen att man drar tillbaka varslet och att det nya avtalet med sophäm tarna skulle bygga på det gamla. Förutom detta lovade kommu nen att återanställa det fackliga ombud som hade avskedats under kampen och att ge plats för facket i den arbetsgrupp som ska utar beta förslag till hur den framtida sophämtningen ska organiseras. I

Kamp ger resultat – Birminghams kommun tvingades ge vika för sopgubbarnas massiva tryck.

utbyte mot allt detta var sophäm tarna och deras fack beredda att acceptera femdagarsvecka, men utan att antalet arbetstimmar ökar. Dessutom ska kommunen betala fackets rättegångskostnader.

På ett segermöte den 25 novem ber sa sophämtarna ja till den nya uppgörelsen med kommunen som sträcker sig fram till april 2019. Men sophämtarna har noll för troende för kommunens ledning

och är beredda att omedelbart gå ut i kamp igen om det visar sig att kommunen inte är beredd stå fast vid den överenskommelse som har slutits. ■ Per Olsson

Foto: Birmingham Socialist Party

irminghams sophämtare vann. Efter fler månaders kamp mot försämringar i löne- och arbetsvillkor följt av var sel om avsked har sophämtarna vunnit mot kommunen, som styrs av nedskärningspolitiker från soci aldemokratiska Labour. I slutet av juni gick Birming hams sophämtare ut i strejk mot kommunledningens planer på att sänka lönerna och försämra ar betsvillkoren. I augusti avbröt sophämtarna sin strejkaktioner efter att kom munledningen sagt sig vara villig att sluta en uppgörelse. Men det var inget utslag av en vilja att finna en lösning, utan en avledningsma növer i syfte att förbereda en ny attack.

7 DECEMBER 2017 # 1 279

FortEuropa kopierar Australien Sedan lång tid har Australiens regeringar, både tidigare socialdemokratiska och den nuvarande högerregeringen under premiärminister Malcolm Turnbull, tvångsdeporterat båtflyktingar som försökt nå landet till helvetiska flyktingläger på ön Manus, Papua Nya Guinea och önationen Nauru. OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

”D

en australiska regeringen trotsar skamlöst internationell rätt genom ett grymt system då de utövar tvång mot flyktingar och asylsökande som försöker komma in i landet. Hela systemet går ut på att hålla flyktingar och asylsökande borta från australiskt område”, skrev Amnesty International i en rapport som publicerades i oktober ifjol.

Den sista oktober i år stängdes lägret på Manus, som har drivits av Australiens regering, för att flyk-

tingarna skulle flyttas till ett annat läger på ön. På ett våldsamt sätt började lägret att tömmas, vilket bara stärkte flyktingarnas fruktan för att flytten skulle innebära att de skulle bli kvar på ön för evigt eller tvångsdeporteras. Under extremt svåra förhållanden – el och vatten hade stängts och redan från första början rådde brist på mat – inleddes en fredlig protest. Men efter tre veckor och sannolikt på uppmaning av Australiens regering inledde polisen i Papua Nya Guinea nya, bruta-

la rensningsaktioner. Med våld tvingades flyktingarna in i bussar som sedan förde dem till det nya lägret i staden Lorengau. ”Lagen gäller även för flyktingar. Det enda de vill med sin aktion är få komma till Australien”, sa premiärminister Turnbull i en cynisk kommentar till polisens rensningsaktioner.

Enligt den kurdiske flyktingen och journalisten Behrouz Boochani, som flydde från Iran till Australien 2013 för att sedan tvångsförvisas till det ökända lägret på ön Manus, är det nya lägret ett ”värre fängelse än det tidigare”. I brittiska The Guardian skriver Behrouz Boochani under rubriken ”Det här är helvetet” att: ”Efter mer än 20 dagars motståndskamp, utan mat, vatten och medicin, tvingades flyktingar i Manus till ett nytt läger. Människor som ännu var traumatiserade av polisens våld överfördes

till Lorengau-lägret, som rymmer 280 personer, men som snart kom att hysa 400. Regeringarna i Australien och Papua Nya Guinea, som lyckats stänga det gamla lägret med våld, har i själva verket bara lyckats flytta problemet 24 kilometer bort.” Inom EU finns det allt fler regeringar som ser Australiens omänskliga flyktingpolitik som ett föredöme och en modell som Europa bör anamma. ”Tidigare i år krävde Österrikes [dåvarande] utrikesminister Sebastian Kurz att EU skulle anta ’delar av den australiensiska modellen’, inklusive frihetsberövande utanför landets gränser, avvisningar av båtflyktingar till havs samt att vägra behandla asylansökningar från de man stämplar som illegala flyktingar. Även danska politiker har uttryckt liknande åsikter”, skrev Human Rights Watch den 29

september 2016. Sebastian Kurz är idag landets premiärminister efter att hans högerparti ÖVP vann höstens val. I början av året rapporterade tidningar i Australien att representanter från sex europeiska regeringar har hållit hemliga samtal med Australiens regering om hur man skulle kunna stoppa båtflyktingar som försöker nå Europa. Uppgifterna förnekades inte av Australiens migrationsminister Peter Dutton, som har erkänt att flera regeringar i Europa och EU har bett om råd om hur båtflyktingar ska stoppas. I artikeln nedan från Socialist Party, CWI i Australien, ges såväl bakgrunden till flyktingarnas kamp på Manus som förklaringar till varför den kampen måste följas av intensifierad kamp i Australien mot högerpolitik och för asylrätt. ■

Flyktingkamp mot helvetiska villkor Hundratals flyktingar har med tvång förflyttats från ett fångläger till ett annat på ön Manus i Papua Nya Guinea (PNG). Flyktinglägret på Manus utgör en brutal och starkt kritiserad del av Australiens omänskliga flyktingpolitik. SOCIALIST PARTY

CWI Australien

lyktingarna har blivit beordrade att flytta till ett transitcenter i staden Lorengau, men de har berättigade rädslor över sin trygghet. Det har skett flera händelser där flyktingar har attackerats och rånats. De har också drabbats av våldsamheter från PNG:s flotta och polis. Flyktingarna, som redan har flytt från krig och förföljelse, kräver att bli skickade till ett land där deras säkerhet kan garanteras. Deras protester står upp emot den brutala regim som såväl liberala som labor-regeringar bedrivit under de senaste åren. Den australiska regeringens politik, med tvångsomhändertagande av flyktingar som kommer med båt och ”behandlingar offshore”, har resulterat i att hundratals oskyldiga har låsts in i flera år. Flyktingarna på Manus har fått höra att de har tre ”val” om de inte vill till transitcentret i Lorengau: flytta till flyktingförvaret i Nauru, återvända till sitt ursprungsland eller leta efter mer permanenta bosättningar i Papua Nya Guinea. Inget av dessa val erbjuder trygghet och säkerhet, och flyktingarna har med rätta vägrat att flytta på sig fram tills de erbjuds en mer genomförbar lösning. Deras ställningstagande är både modigt och beundransvärt. De har skam-

ligt nog lämnats utan tillgång till varken vatten, mat, el eller mediciner. I ett försök att svälta ut dem har den australiska regeringen beordrat regeringen i PNG att förstöra den lilla tillgång till vatten, mat och toalett de hade kvar. Medan Australiens regering spenderar miljarder på sin grymma offshorebehandlingsregim har väldigt få extra resurser försetts till det redan fattiga Lorengausamhället. Enligt beräkningar har Australiens regering spenderat 10 miljarder AUD-dollar (63,83 miljarder SEK) på sin offshorebehandlingsregim de senaste tre åren. Att ta flyktingarna till Australien och bosätta dem i samhället skulle inte bara vara mer humant, utan också kosta en bråkdel av vad det gör nu. Ett tryck måste skapas på regeringen att omedelbart evakuera flyktingarna på Manus och stänga alla fängelseläger offshore. Vi behöver en masskampanj för att få ett slut på den grymma tvångsomhändertagningsregimen och de företag som har kopplingar till tvångsomhändertagandeindustrin. Redan har vi sett en upptrappning av protesterna från asylaktivister, bland annat när gränskontrollskontoret i Melbourne stängdes ned för en dag. Denna aktion var

Flyktingarnas misär ökar än mer efter att polisen med tvång har förflyttat dem.

ett steg i rätt riktning, men asylrörelsen borde också kräva att fackföreningarna tar ställning. Många av de anställda på de regeringsdepartement som är ansvariga för tvångsomhändertagningsregimen är fackliga medlemmar.

Även FN har varnat för den ”humanitära krisen” och många gånger förklarat att den australiska regeringens politik bryter mot internationella lagar och konventioner om tortyr och straff. Facken borde vägra att delta i regeringens lagbrytande och i tor-

tyren och bestraffningen av arbetare. Offentligfacken borde bannlysa allt arbete som bidrar till tvångsomhändertagningsregimen och stödja asylrörelsens krav på ett stopp för denna grymma politik. ■

INTERNATIONELLT

7 DECEMBER 2017 # 1 279

Massornas demonstrationer avgjorde till sist Mugabes öde, men den nya regimen är mer av samma vara.

Vart går Zimbabwe efter Mugabe? Den 21 november avgick Robert Mugabe efter 37 år vid makten och tusentals zimbabwier firade natten lång. Men militärkuppen som utlöste hans avgång är inte ett startskott för någon ny frigörelse i Zimbabwe. LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

eneralerna och politikerna bakom kuppen, med den nya presidenten Emmerson Mnangagwa i spetsen, står inte för demokratisering. Den nya regeringen är helt enkelt den nya ledningen för samma plundrargäng, med än mindre demokratisk förankring än den förra. Samtidigt har massprotester påmint om att det är den stora massan som har kraften att åstadkomma verklig förändring. Kanske kan hotet om fler massprotester hålla den nygamla ZANU-PF-regimen i schack för en tid. Emmerson Mnangagwa svors in som president den 24 november, två dagar efter sin återkomst till Zimbabwe. Han hade lämnat landet under mordhot omedelbart efter att Mugabe sparkade honom från sin post som vice president den 6 november. Han reste via Mozambique till Kina där han mötte Zimbabwes överbefälhavare, Constantino Chiwenga, som befann sig där på ett officiellt besök. Chiwenga och Mnangagwa, sedan länge allierade inom ZANU-PF:s fraktionsstrider, förberedde av allt att döma den militärkupp som sattes i verket den 15 november. Strax efter midnatt den 15 november tog armén över regeringsbyggnader, satte president Robert

Mugabe med familj i husarrest och började arrestera Mugabes allierade, med finansminister Ignatius Chombo som första måltavla. Klockan fyra på morgonen tog de över det statliga TV-bolaget ZBC och läste sedan upp ett uttalande som förklarade att det här inte var en militärkupp, utan att militären hade sett sig tvingad att ”ingripa tillfälligt” för att ”lugna en allt värre politisk, social och ekonomisk situation som annars hotade urarta i våldsam konflikt.” De försäkrade att de inte var ute efter att störta Mugabe – syftet var enbart att rensa bort de ”kriminella element” som omgav presidenten. Morgonen därpå patrullerade soldater huvudstaden Harares gator, vägspärrar stängde av alla större vägar – även flygplatserna kontrollerades av militären. Gripanden av högt uppsatta medlemmar i den Mugabekontrollerade G40-fraktionen fortsatte. Kuppmakarna hoppades lyckas med ett kirurgiskt ingrepp som skulle förmå Mugabe att avgå på ett ”konstitutionellt” sätt och därmed skapa bilden av ett ”legitimt” maktövertagande. Till viss del har de lyckats – världens och regionens stormakter har beredvilligt sett mellan fingrarna och putsat på legitimiteten i kuppen. Men trots allt var det massornas ingripande som avgjorde kuppförsökets utgång – redan samma dag exploderade Harares inledningsvis tysta gator i trotsiga protester till stöd för Mugabes avgång, mot arméns uppmaningar till allmänheten att hålla sig inomhus. Omkring 100 000 människor demonstrerade för hans avgång i städer runt om i Zimbabwe lördagen den 18 november. Måndagen därpå gick studenterna ut i strejk.

På tisdagen lämnade Mugabe till slut in sin avskedsansökan till parlamentet, som precis hade börjat förberedelserna för att ställa honom inför riksrätt. Dagen därpå återvände alltså Mnangagwa från sin korta exil och tog, inte helt konstitutionellt, upp posten som interimspresident, men det rättades ju till på fredagen då han hunnits nomineras av Mugabes parti ZANU-PF. I sitt första tal som landets president lovade han att nästa års val ska hållas som planerat. Samtidigt underströk han sin beredvillighet att tillmötesgå utländska kapitalister, och lovade bland annat att de vita jordbrukare vars jord exproprierades under de våldsamma jordockupationerna år 2000 ska kompenseras. En regim grundad på direkt vapenmakt, men uppsminkad med demokrati, utgör den perfekta täckmanteln för Mnangagwa och hans ZANU-PF-fraktions huvudprioritet: att återfå ”det internationella samfundets” förtroende för Zimbabwe och därmed bekvämt kunna återta kontrollen över landets rikedomar. Men trots att massdemonstrationerna präglades av förhoppningar om något nytt, och officiellt var till stöd för ”befriarna”, utgjorde de också en varning. Som en demonstrant i Harare sa: ”om Mnangagwa gör mot oss som Mugabe tar vi bort honom också.” Smekmånaden med Mnangagwa lär bli kort. Samtidigt med ett visst tålamod och förhoppningar om att den värsta nöden ska lätta märks också skepsis och avsky. Mnangagwas och militärens roll genom historien är inte glömd – som säkerhetspolischef på 1980-talet spelade Mnangagwa en nyckelroll i Gukurahundi, massmordet på den

Ndebele-talande befolkningen i sydvästra Zimbabwe som krossade den andra befrielserörelsen ZAPU och etablerade ZANU-PF:s monopol på statsmakten. Samma personer ledde också det blodiga undertryckandet av oppositionen MDC i samband med de riggade valen 2002 och 2008. Även om stormakter som Sydafrika, Storbritannien och inte minst Kina nu är mer än villiga att spela med, har de inte mycket att erbjuda Zimbabwes arbetare och fattiga. Ekonomin är slagen i spillror, med 93 procents arbetslöshet. Folk försörjer sig så gott det går på småjordbruk, informell handel och bidrag från de tre miljoner zimbabwier som har flytt landet. Sida vid sida med den här desperationen pågår en sanslös rovdrift på landets resurser. Sen år 2008 har högt uppsatta militärer och deras politiker-beskyddare lagt beslag på fantasisummor från diamantgruvorna, miljarder som dels har gjort politiker som såväl Mugabe som Mnangagwa mycket rika, men också har möjliggjort det ruttna systemet av köpta lojaliteter som ZANU-PF:s styre vilar på. Det året jagade armén bort omkring 20 000 ”informella” gruvarbetare under stort övervåld – 200 arbetare dödades. Istället etablerades storskalig, for-

Smekmånaden med Mnangagwa lär bli kort. mell gruvdrift via företag som till exempel kinesiska Anjin Mining, som till 40 procent ägs av Zimbabwes försvarsministerium. Dåvarande försvarsminister var Emmerson Mnangagwa.

De senaste åren har diamantpriserna fallit och intäkterna krympt, vilket har utlöst en allt bittrare kamp om bytet. I mars 2016 tvingade regeringen Maranges sju gruvbolag att ingå partnerskap med staten. Samtidigt avslöjade Mugabe att minst 13 miljarder dollar av statens diamantintäkter ”försvunnit”. Det var en attack på vad G40 ansåg vara en alltför exklusiv plundring från militärelitens sida, och en attack på Mnangagwa. Avslöjandet av plundringen i Marange var en viktig bidragande faktor i provokationen till den proteströrelse som svepte över Zimbabwe en kort tid därefter under hashtaggarna #ThisFlag och #Tajamuka/Sesijikile. Massprotesterna 2016, de första på åtta år, präglades av en stämning av inget-att-förlora. Efter fyra års torka, sjukvård och skola i förfall och akut pengabrist blev införandet av ”spökvalutan”, bond notes, och ett närmast totalt importförbud droppen. Krigsveteranerna sveptes också med i rörelsen, och rädslan för nya vågor av masskamp var avgörande för militärens ingripande. Den nya regeringen är till stora delar inte alls ny – flera av Mugabes mest misskrediterade ministrar sitter kvar. Erfarenheterna av kampen de senaste årtiondena och inte minst det senaste året visar att det är hög tid för de arbetande massorna i Zimbabwe att bygga sitt eget, självständiga massparti och börja förbereda landets verkliga, socialistiska frigörelse. Med samhällets ägande och demokratiska kontroll över resurserna skulle fattigdom, korruption och övergrepp äntligen läggas tillsammans med Mugabe på historiens skräphög. ■

7 DECEMBER 2017 # 1 279

Socialistisk feminism på uppgång På CWI:s internationella styrelsemöte blev kvinnokampsdiskussionen mycket större än tidigare år. Alla sektioner upplever en kvinnoradikalisering, även om det ser olika ut. ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

etoo är exempelvis inte lika stort i England, Frankrike och Tyskland som i Sverige och USA. Den kontinentala rörelsen mot våld mot kvinnor i Latinamerika, Ni Una Menos, bara växer med ett stort koordineringsmöte i Uruguay förra helgen. Fler och fler av CWI:s sektioner har satt upp ROSA-organisationer för den socialistiska feminismen. ROSA startade först i Irland för några år sedan och har både Rosa Luxemburg och Rosa Parks som förebilder. Andra sektioner har satt upp Libre y Combativas. Alla var överens om att den internationella kvinnodagen den 8 mars kan bli enormt stor år 2018 och att vi måste börja förbereda oss redan nu.

Portugal: Minerva Martins

– Vi var med i en marxistisk feministisk studiegrupp på universitetet. Vi diskuterade aborträtt, prostitution, och vad marxistisk feminism är. Det var en separatistisk grupp med både arbetare och studenter, många svarta kvinnor. Det slutade med att de fem av 17 som inte var med i Socialismo Revolucionario beslutade sig för att gå med och att vi samtidigt satte upp ROSA som organisation. Detta gjordes på ett offentligt möte om abortkampen. – Aborträttigheterna vanns i Portugal 2007. Vi tog upp om abortkampen på Irland som ROSA kommer ifrån och talade om kampen mot totalförbud av abort i Angola (en kamp som lyckades skjuta upp beslutet om en lag i våras som skulle ha gett 10 års fängelse för genomförd abort, utan undantag). – Vi hade en talare på demonstrationen den 25 november mot mäns våld mot kvinnor med över 100 deltagare. Den första kampanjen för ROSA nu blir för offentliga och gratis förskolor. Det finns alldeles för få och de som finns är dyra med en månadsavgift som motsvarar en halv minimilön.

Belgien: Emily Burns

– ROSA i Belgien sattes upp den 8 mars då vi ordnade en demonstration med 600 deltagare (det var den största demonstrationen på 8 mars som någon har ordnat på många år) och har nu grupper i fem städer, varav på fem olika skolor i Gent. – Vi anser att basen till sexismen är kvinnors ställning i samhället. Vi har haft många olika event. 10 000 demonstrerade mot Trump när han kom till Bryssel och ROSA hade det mest livfulla och högljudda demoblocket.

– Kvinnokampen är på frammarsch. 2 000 demonstrerade genom Bryssel den 25 november (internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor). Vi har även varit på vård-demonstrationer, på Pride och på festivaler. Vi har också hjälpt fackföreningar att arbeta fram ett kvinnokampsprogram. Nästa steg blir att ha demonstrationer på alla platser där vi finns den 8 mars 2018.

Sonja Grusch och Rob Jones.

Emily Burns.

Polen: Kacper Pluta

– För ett år sedan lyckades försöket att totalförbjuda abort i Polen stoppas genom stora spontana kvinnostrejker. Tyvärr ville de självutnämnda ledarna inte säkra segern genom att bygga vidare på framgången och stärka organiseringen. – Vi varnade för att försöket från fundamentalisterna skulle komma tillbaka. Redan i somras lyckades de förbjuda dagenefterpiller och just i dagarna blev det klart att de väcker frågan igen i riksdagen. Så vi ber alla vara beredda med internationell solidaritet. Abortfrågan kommer upp framåt vårkanten i Polen och CWI i Polen börjar kampanjen emot abortförbud redan imorgon.

Österrike: Sonja Grusch

– Kvinnor är i ledningen i många olika rörelser. En orsak till kvinnoradikaliseringen nu är att den är en reaktion på det vi har fått höra i uppväxten, att allt är möjligt – det finns inga hinder för den personliga friheten, en bild som ju kraschar mot den krassa verkligheten. – SLP (CWI i Österrike) ordnade en demonstration, ”Inte med mig”, den 28 september (internationella dagen för aborträtt) och tog initiativ till den första #Metoo- demonstrationen som ägde rum den 25 november. 200 mycket energiska deltagare slöt upp. 2018 kommer det att vara hundra år sedan kvinnors rösträtt beslutades om i Österrike och i många andra länder. Detta måste uppmärksammas. Frågan om kvinnostrejker på 8 mars kan mycket väl komma upp igen.

Spanien: Mariam

– Izquierda Revolucionaria har i år startat den feministiska plattformen Libres y Combativas (fria och stridsvilliga) som ger ut en egen tidning. Vi är positivt chockade över responsen och har sålt tusentals tidningar. Redan med elevfackets deltagande i den internationella kvinnostrejken 8 mars, där skolstrejker ordnades på 1 000 skolor och universitet, visades vilken ny nivå kvinnokampen är på. – Vi har sikte på att nästa år ska

Kacper Pluta.

Minerva Martins.

Jane Barros.

Carla och Mariam.

bli ännu större med generalstrejk den 8 mars och en stor all-spansk konferens för Libre y Combativas senare samma månad.

Mexiko: Carla

– Libres Y Combatives lanserades i mars. Samtidigt lanserades ett elevfack, men det går bättre för Libres. Två som jobbade för vår organisation Izquierda Revolucionaria fick sluta då de var byråkratiska och sexistiska. Två kvinnor tog över och nu är det majoritet kvinnor på alla ledningsnivåer i partiet. Motståndet mot det dödliga våldet mot kvinnor är en växande rörelse i Mexiko.

Brasilien: Jane Barros

– Den ekonomiska krisen slår hårt. 12 miljoner kvinnor är arbetslösa. Våldet ökar. 12 kvinnor dödas av sina partner eller ex varje dag. Det här är ett direkt problem som även drabbar kämpande socialister – vi har kamrater som hotas och misshandlas av sina män eller ex. Vi deltar i Vänsterfeministiska Fronten som har funnits i knappt ett år. – Den största frågan vi har drivit är motstånd mot Temers senaste attack, lagförslag 181, ett förslag om att inskränka den begränsade aborträtten ytterligare. På enbart tre dagar mobiliserades 10 000

Laura Fitzgerald.

Christine Thomas.

kvinnor till en demonstration i Sao Paulo. Det finns goda chanser att vinna den här frågan.

Irland: Laura Fitzgerald

– Kampen för rätten till abort är på stark frammarsch på Irland. Förra året deltog 20 000 på den årliga demonstrationsdagen, i år var det 40 000. ROSA har spelat en viktig roll genom åren och i år främst med abortpiller-bussen som åkt runt, aktionen med Handmaids (utklädda till rödklädda barnafödare som i TV-serien Handmaid’s tale) utanför parlamentet, den stora Bread and Roses-festivalen med mera. Detta har precis som i många andra länder lett till att många unga kvinnor även har gått med i The Socialist Party. Var beredda på stödaktioner även för Irlands räkning. – Det är mycket troligt att trycket underifrån är så stort att det blir en folkomröstning om aborträtten nästa år. Om det då kommer attacker från pro-liferörelsen kan det bli riktigt stora uppror.

Ryssland: Rob

– För ett år sedan var vi ganska få i Socialistiska Alternativet och ingen var kvinna. Vi beslöt att förändra detta. Nu är flera kvinnor aktiva och en jobbar för vår grupp. Vi har

en feministisk socialistisk bulletin som heter Icke-Cosmopolitan. Vi har precis genomfört en aktion mot våldet mot kvinnor intill Krupskaja-monumentet. Vi ordnar en feministisk konferens senare i december dit det redan är 70 anmälda. – Vårt mål är inte bara att bygga upp en socialistisk feminism, utan också en kvinnorörelse överhuvudtaget. Det existerar ingen kvinnorörelse i Ryssland, då repressionen är extremt hård mot alla former av proteströrelser.

Italien: Christine Thomas

– Det är en enorm förändring på bara några år. Den feministiska rörelsen var väldigt liten, men förra årets 25 november-demonstrationer (mot våld mot kvinnor) samlade 250 000. Trycket underifrån fick initiativtagarna att öppna för en verklig lokal organisering med demokratiska strukturer. I exempelvis Bologna deltar 100 kvinnor (och några män) på de regelbundna mötena, och så ser det ut i alla städer. – Non Una di Menos (som rörelsen heter efter Ni una Menos i Latinamerika) samlade detta år 150 000 den 25 november. Det var strejker på 8 mars och de appellerar till fackföreningarna att strejka nästa år igen. ■

INRIKES

7 DECEMBER 2017 # 1 279

Ökat vårdkaos i Region Skåne Under hösten har allt fler larmrapporter kommit som påpekar den ansträngda situationen för personalen inom sjukvården i Region Skåne.

RS Malmö/Lund

mars i år togs ett beslut av regiondirektören Alf Jönsson att sjukhus och vårdcentraler inte får anställa mer personal på grund av att kostnaderna enligt regionledningen hade rusat iväg. Med motivering att budgettaket inte får överskridas och att anställningstaket måste hållas leder detta nu till att personalen på flera vårdavdelningar inte hinner ta raster och att vårdplatser inte kan hållas öppna. Vikariat på grund av föräldraledighet, sjukdomar eller studier tillsätts inte, och utannonserade lediga tjänster för till exempel specialistsjuksköterskor tillåts inte heller. Allt med motiveringen att det inte finns budgeterade pengar. Vårdköerna inom primärvården blir allt längre. Det blir allt svårare att få en läkartid till allmänläkare, allt längre väntetider till fysioterapeut/sjukgymnast för rehabilitering – på vissa vårdcentraler upp till fyra månader – samtidigt som sjukskrivningarna bland vårdpersonalen ökar. Nu vill ledningen för Region Skåne göra primärvården mera tillgänglig och samtidigt avlasta sjukhusens akutmottagningar genom att förlänga öppettiderna på vårdcentralerna på kvällar och helger. Detta ska ske utan att mera personal anställs, vilket innebär sämre tillgänglighet under dagtid.

Samtidigt som försämringen av den skattefinansierade sjukvården fortsätter och personalen inom sjuvården pressas allt hårdare fortsätter de privata vårdbolagen att skära guld med täljknivar. Skattemiljoner förs över till vinstdrivande vårdföretag och vinsterna placeras i olika skatteparadis. De virtuella läkarmottagningarna ökar mer och mer, där nätbaserade vårdföretag som Min Doktor och Kry lovar ”tid till doktor” inom 5 minuter, diagnos ställs utan verklig patientkontakt och recept skrivs ut på löpande band. De respektive landstingen debiteras sedan av dessa vårdbolag för ”patientbesöken” eftersom vårdbolagen har avtal med landstingen och patienten själv betalar vanlig patientavgift. RS/Offensiv säger: • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna. • Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. • Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga. • För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre ningar, nätverk med flera. ■

Viktiga protester för LSS landet runt.

”Rädda LSS!” Söndag den 3 december 2017 hölls manifestationer på 21 orter under parollen ”Assistans är frihet – rädda LSS”. I Luleå deltog omkring 100 personer i en protest som hada sammankallats med kort varsel. Delsegern med nödstopp för indragna assistansbeslut har gjort tydligt att det lönar sig att protestera. LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

nitiativtagare var föreningen Rörelsehindrade Barn och Ungdomar (RBU) och Riksförbundet för barn och unga med utvecklingsstörning (FUB). Många andra organisationer anslöt sig, bland andra Synskadades Riksförbund. Eva Alm talade för RBU: – Det är regeringen som har gett Försäkringskassan tydliga order om att spara på assistansen. Det här har lett till att över 1 000 personer har förlorat sin assistansersättning. Vi som är här vet vad det betyder – de har fått sina liv sönderslagna.

Eva berättade också om de många förstagångssökare som har nekats, många av dem barn – i januari 2017 fick blott en av tio som ansökte assistans! RBU kräver att regeringens snabböversyn av lagen måste omfatta alla domar som har undergrävt rätten till assistans till den här graden, inte bara domen från 2017. Brukare och deras anhöriga gav starka vittnesmål om regeringens förödande urholkning av Lagen om Särskilt Stöd (LSS). Ett uttalande från en arbetare inom assistan-

sen lästes också upp. Företrädare för Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna talade också till stöd för protesten. Även Rättvisepartiet Socialisterna deltog, men erbjöds ingen talartid. Många av talarna underströk att regeringens eftergift – nödstoppet och den utredning som har tillsatts (som vi rapporterade om i förra numret av Offensiv) – var ett resultat av kamp. De krävde också nya direktiv för LSS-utredningen, som nu har order om att spara i personlig assistans. Samtidigt varnade de för att låta regeringen begrava frågan tills efter valet. Regeringen sparkar på många grupper som ”ligger” – brutaliteten mot funktionsnedsatta hör ihop med brutaliteten mot flyktingar med flera. För att verkligen lägga om till en politik som inte ställer grupper mot varandra, utan tillgodoser allas behov, behöver motståndet kopplas samman. Fortsättning följer! ■

Nytt förslag skrotar nämnder och inskränker demokratin i Luleå Ett nytt förslag från kommunstyrelsen i Luleå innebär att sammanlagt 70 platser i olika nämnder försvinner då fritidsnämnden och kulturnämnden slås ihop och miljöoch byggnadsnämnden blir en del av stadsbyggnadsförvaltningen. FATIMA LINNA TRABELSI RS Luleå

uleå kommun beslutade om en utredning som skulle ”visa på möjligheten för förbättringar gällande förtroendemannaorganisationen och nämndstruktur” för att möjliggöra en tydligare och

effektivare ledningsstruktur. Den gjordes av konsultföretaget Public partners och har jämfört Luleå med andra liknande kommuner samt intervjuer med förtroendevalda. Förutom hur det ser ut i Luleå när det gäller arvoden och antalet ledamöter jämfört med liknande kommuner ville man veta för- och nackdelar med hopslagningen av kultur- och fritidsnämnden, överföringen av miljö-och byggnadsnämnden till stadsbyggnadsförvaltningen och få ett särskilt fokus på jävsfrågor.

kommuner. Detta anges som skäl till att höja kommunalrådens löner, även om det inte är endast löner man jämfört med. Sedan 2015 bygger politikerna i Luleås arvoden på riksdagsledamöternas grundarvoden som är 65 400 kr.

Utredningen visar att Luleå inte avviker när det gäller kostnaden för politisk verksamhet – faktiskt ligger man näst lägst av jämförda

förslaget går igenom höjs dessa arvoden till 110 och 100 procent från 2019. I nämnderna är lönen oförändrad, förutom ordförande

Kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande har idag 105 respektive 95 procent av detta. Om

i miljö- och byggnadsnämnden som får arvodet sänkt från 85 till 65 procent. Varför så många platser ska försvinna inom nämnderna är oklart. I intervjuer med förtroendevalda framhåller flera att ”antalet ledamöter i nämnderna är viktigt ur ett demokratiskt hänseende”. Det anser dock inte Niklas Nordström (S)

S vill begränsa den politiska insynen för oppositionen. som vill se mer ”hanterbara” grupper. Inte heller Anders Josefsson (M) anser att besluten blir bättre av att det finns fler ledamöter, enligt

Kuriren den 7 november. Men hur blir det för demokratin? Trots uppdraget att ha fokus på jävsfrågor hanteras inte den frågan i mer än två meningar. – Att S föreslår höjda löner för kommunalråden och hopslagna nämnder är ytterligare ett steg i högerpolitiken, kommenterar Jonas Brännberg, RS Luleå, förslaget. – Nästa steg är troligen ett förslag efter valet om att försämra de ekonomiska villkoren för oppositionen. Frågorna hänger ihop: genom att begränsa politisk insyn och ekonomiska resurser för oppositionen försöker de hålla sig kvar vid makten, trots växande missnöje med de ökande klyftorna. ■

Foto: Yonggang Cui

ANDERS WEMMERT

Flera läkare inom primärvården har redan varnat för ökad arbetsbelastning för personalen samt att patienter med flera diagnoser (multisjuka) kommer att åsidosättas, eftersom enklare diagnoser prioriteras enligt den hårt kritiserade ”värdebaserade vård-modellen”.

Luleå:

Hur fortsätta asylkampen? Tid: Tisdag den 12 december kl 18:30. Plats: Partilokalen. För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Spanska revolutionen 1931-37 Tid: Torsdag den 14 december kl 18:00. För info om plats etc: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Sthlm Sydost Tid: Tisdag den 12 december kl 18:30. Plats: Hyresgästlokalen Åsgärde vägen, Tunnelbana Sandsborg. För mer info: 070-326 65 94.

Göteborg:

Sammanfattning av kampåret 2017 Hammarkullen Tid: Onsdag den 13 december kl 18:00. Plats: RS bokcafé. För info: 076-094 63 91. Kapitalismen – ett sjukt system Angered Tid: Måndag den 11 december kl 18:00. Plats: RS bokcafé. För info: 073-501 21 37.

Umeå:

å vi hade uppehåll förra veckan kan vi börja veckans ekonomiruta med de slutresultaten för november månad. En riktig insats under de sista tio dagarna gav en välkommen boost till vår ekonomi vilket gjorde att vi avslutade månaden med 126 275 kronor. Det motsvarar drygt 97 procent av vår målsättning.

Resultaten inkluderar 723 sålda tidningar samt 135 nya prenumerationer. Av dessa har 84 värvats som en del av vår pågående prenumerationskampanj. Prenumerationer är en avgörande inkomstkälla för vårt arbete. Om du inte redan prenumererar – ta en autogiroprenumeration nu! Det kostar bara 40 kronor per månad och då får du Offensiv hem-

För info: 079-340 59 97.

Norrbotten

För info: 073-373 33 61.

Karlskoga:

Sthlm Norra Tid: Torsdag den 14 december kl 18:30. Plats: Husby träff. För mer info: 073-576 98 69.

För info: 070-536 43 17.

Haninge:

Malmö-Lund:

För info: 073-310 70 87.

Örebro:

Södertälje:

skickat varje torsdag. Även de som redan prenumererar kan bidra till kampanjen genom att köpa en stödprenumeration till högre pris eller genom att köpa en som julklapp åt en vän eller kollega. Du kan också Swisha till 123-240 32 85, sätta in pengar på PlusGiro 87 96 49-2 eller SMS:a ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

Procent av mål

Eskilstuna:

Sthlm Sydväst Tid: Torsdag den 14 december kl 18:30. Plats: Högdalen. För mer info : 073-387 65 77.

Oktoberrevolutionen Tid: Torsdag den 14 december kl 18:30. Plats: Jordbro kulturhus. För mer info: 072-524 42 95.

Julhandla en Offensiv

Totalt

97%

126 275 kr

5 817 kr

Västerbotten

800 kr

Mellannorrland

991 kr

Stockholm Mellansverige

25 695 kr 930 kr

Västsverige

7 677 kr

Sydsverige

690 kr

För info: 073-740 39 54.

För info: 070-885 44 86.

Borås:

Sammanfattning av kampåret 2017 Tid: Onsdag den 13 december kl 18:00. Plats: RS bokcafé. För mer info: 070-396 47 83.

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism. Pris: 50 kronor + porto

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna. • Massiva, offentliga klimatinvesteringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu! • Avveckla kärnkraften. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna. • Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. • Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga. • För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföreningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar. • Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla. • Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyttan, ombildningar och marknadshyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar. • Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor. • Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala. • Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. •D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. • Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäkring. Stoppa jakten på arbetslösa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala. • Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion. • Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2017

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

7 DECEMBER 2017 # 1 279

12.12.12 – skolstrejk för asyl Den 12/12 kl 12 planeras skolstrejker på flera håll i landet mot utvisningar. Från norr i Luleå, Boden, Sundsvall och Piteå, till syd i Lund och Ystad, från väst i Göteborg och Borås till öst i Stockholm och Uppsala kommer elever att gå ut i strejk i solidaritet med Ung i Sverige, för ett stopp på utvisningar till krig och förtryck och för ett återinförande av permanenta uppehållstillstånd. Regeringen är pressad, vilket syns i förslaget som presenterades om ensamkommande den 27 november. AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

Samtidigt som regeringsförslaget visar på reträtt från S och MP vill Stefan Löfven vara noga med att det fortfarande är samma migrationspolitik. Till Aftonbladet den 4 de-

enligt uppgift ha träffat representanter från Ung i Sverige och försökt dämpa protesterna, så att inte ”högern och SD får argument att rösta emot”. Detta blir bisarrt när S- och MP-regeringen har genomfört den värsta flyktingpolitiken i Sverige sen andra världskriget med stängda gränser, tillfälliga uppehållstillstånd och stängda dörrar för familjeåterförening. Efter den 12 december kommer det inte finnas mycket tid till nya aktioner innan jullovet. Därför behövs det ett nystartsmöte i januari som på nytt kan samla krafterna mot utvisningarna och fortsätta diskussionen om ett stopp på utvisningarna till krig och förtryck. Rättvisepartiet Socialisterna ger Elever mot utvisningar och den planerade skolstrejken sitt fulla stöd. Enbart genom kamp, protester och organisering underifrån kan vi tvinga tillbaka regeringen

Asylrätten och återinförande av permanenta uppehållstillstånd kan vinnas, men det kräver en kämpande massrörelse. cember uppgav Löfven att ”Det är inte säkert att man får stanna ändå.” MP och Grön ungdom försöker framstå som att det är de som står upp för de ensamkommande. Dagen efter regeringsförslaget ska de

och dess rasistiska flyktingpolitik. Till våren kommer en hel del partier att gå ut på skolorna för att fiska efter röster. Dessa måste bemötas politiskt med protester mot vad de har gjort och står för.

Asylkampen har trappats upp under hela hösten. Nästa fas är skolstrejken den 12 december.

Kamp inspirerar till kamp. Ung i Sveriges imponerande sittstrejk och protester hade stor påverkan på planerna för elevstrejk och de fortsatta protesterna. Om elevkampen fortsätter kan det i sin tur spridas till skolpersonal, socialtjänst och läkare, där protester hittills har varit fokuserade på upprop och debattartiklar. Skolstrejken har redan inspirerat lärare och skolpersonal. I samband med Rött Forums möte på Socialistiskt forum i ABF-huset den 25 november väcktes idén om ett nytt lärarupprop med krav på utvisningsstopp som sprids i skrivande stund.

– Skolstrejken den 12 december kommer vara viktig för alla de som vill kämpa mot utvisningar. Det blir särskilt viktigt att svenska och afghanska ungdomar protesterar tillsammans, säger Mohammad Alipour, som kom till Sverige som ensamkommande och fick avslag efter att han hade fyllt 18 år. Asylrätten och återinförande av permanenta uppehållstillstånd kan vinnas, men det kräver en kämpande massrörelse. Att regeringen redan är pressad märks genom S och MP:s gemensamma förslag den 27 november. Det innehöll varken amnesti, återinförande av permanenta uppehållstillstånd eller liknande, men är ändå en viktig

första reträtt (läs RS uttalande på sidan 7). Lärdomar från tidigare asylkamp kan hämtas ur bland annat amnestirörelsen 2005, då massiva protester och press mot de etablerade partierna tvingade fram 17 000 uppehållstillstånd. Idag är pressen på många sätt skarpare, men behöver kanaliseras utåt. Ung i Sverige, skolstrejken och elevernas protester är ett viktigt steg framåt och kan bli starten för en ny asylrörelse som ställer om den politiska dagordningen för såväl asylrätt som lika villkor för jobb och bostad (läs mer på sidan 6-7). ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Foto: RS Göteborg

Gå med i

Foto: Mahdi Khavari

lever på runt 40 skolor är involverade i arbetet kring strejken. I Stockholm, där strejkförberedelserna är som störst, har eleverna möten varje vecka, diskuterar spridning, tal, mobilisering och organisering. Mötesformerna har varit demokratiska och konkreta. I mobiliseringen har eleverna samarbetat och hjälpts åt med ett högt självförtroende. På flera skolor är även elevkåren med och mobiliserar för strejk. 12.12.12 kommer vara ett viktigt avstamp i asyl- och elevkampen. Det var många år sedan elever samordnade skolstrejk runt om i landet som nu. Det kommer också att sätta ytterligare press på regeringen i frågan om utvisningarna och asylrätten.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.