Offensiv 1284

18 januari 2018 / # 1 284 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

21 januari – Global Women’s Marches

Skrota sexismen

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Seger i Rannebergen

7 5

6

SVT svartmålar Ådalens vårdkamp

Organisera – ta kamp • Feministisk socialism – läs mer på sid 3, 8 och 9

Rör inte strejkrätten Efter lång tids tystnad har äntligen flera LO-fack börjat ta ställning mot förslagen om inskränkningar av strejkrätten. Inskränkningarna övervägs av den utredning som regeringen har beställt med anledning av den segslitna konflikten i Göteborgs hamn.

– Vi har färdats hundra år tillbaka i tiden. Jag har bara en

sak att säga – och här vill jag vara glasklar – ingen ska röra vår strejkrätt. Ingen, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm i sitt senaste veckobrev.

Och till Offensiv säger ordförande i Pappers avd 86 i Figeholm Dennis Bäckman att förslaget är ”riktigt illa”.

– läs mer på sid 4

11

Tunisien i revolt mot åtstramningar

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Åldersbedömningar – en rättsskandal

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

18 JANUARI 2018 # 1 284

2

ALLT SKAKIGARE BOSTADSMARKNAD

HOTET KOMMER INIFRÅN

P

D

”Flera tecken på kris – är bostadsbyggandet på väg mot en krasch?”, frågade sig tidningen Byggnadsarbetaren i måndags och menade att det vid sidan av tomma nybyggda bostäder fanns flera oroande tecken: bostadsrätter blir hyresrätter, reapris på nyproduktion, tuffare amorteringskrav och byggbolag som hoppar av bostadsprojekt och lämnar tillbaka markanvisningar.

Men det finns också faktorer som håller tillbaka kristendenserna i form av fortsatt hög efterfrå-

Foto: Håkan Dahlström / Flickr CC

et nya året har inletts som det förra slutade – prisfall på bostadsmarknaden.

Att priserna på bostadsrätter och villor börjar minska vore en positiv nyhet om inte prisfallet var ett uttryck för en allt skakigare bostadsmarknad som sker mot bakgrund av en stigande skuldsättning.

Under de senaste åren har bostadsbyggandet ökat snabbt efter att ha legat på rekordlåga nivåer sedan den djupa krisen i början av 1990-talet. Men det har inte byggts för lågavlönade, och trots byggboom ledde en fortsatt hög efterfrågan till kraftigt ökade priser på bostadsrätter och villor samt till att hushållens skulder bara växte. Det var en i längden en ohållbar utveckling och risken ökar nu för att dagens prisfall följs av ett ras i både byggande och priser, en utveckling som mot bakgrund av rekordhög skuldsättning skulle slå hårt mot såväl enskilda hushåll som hela samhällsekonomin. ”Kombinationen av stigande skulder och att merparten av bolånetagarna har lån till rörlig ränta innebär att hushållen snabbt kan påverkas av stigande räntor och större prisfall på bostadsmarknaden”, varnade Riksbanken i november.

gan och att det ännu är billigt att låna samt att högkonjunkturen ger jobb och inkomster. Dessutom tycks varken de styrande eller bankerna, som varje år tjänar tiotals miljarder kronor på bo- och lånebubblan, vara beredda att skruva åt kreditkranarna i rädsla för att det skulle skapa en kris.

Om de motverkande faktorerna är starka nog för att förhindra att oron och pessimismen sprider sig är annan sak. Att dagens avreglerade bostadsmarknad är tygellös och i händerna på en handfull monopolföretag gör dessutom att en vändning kan ske mycket snabbt och abrupt. Dagens prisfall är det längsta på åtta månader och signalerna från Boverket talar om att tidigare prognoser om bostadsbyggandet måste nedjusteras när de som efterfrågar bostäder helt enkelt inte har råd att hyra eller köpa de nya lägenheter som har byggts.

De privata byggjättarna har redan börjat dra i nödbromsen som ett svar på vad man absurt kallar en ”mättad marknad”. Fyra av tio allmännyttiga bostadsbolag kommer inte att färdigställa och hyra ut några nya lägenheter i år, visar en färsk kartläggning som Dagens Samhälle har gjort.

Byggandet har redan passerat sin topp, samtidigt som bostadskrisen är värre än någonsin. I nio av tio kommuner råder bostadsbrist och endast en av landets 290 kommuner – Övertorneå – säger sig ha ett överskott på bostäder.

Det är högerpolitiken och den kapitalistiska marknadsekonomin som bär ansvaret för den tilltagande bostadskrisen. Ett byggande i enlighet med behoven kräver en demokratisk planering och ett förstatligande av både byggbolag och banker – en socialistisk politik. ■

å Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen den 14-16 januari pratade militarismens många representanter som om kriget redan var här. I fokus stod den så kallade ”hotbilden mot Sverige”, vilket ska utläsas som att militären måste få ett ännu större påslag. Att det är val i år satte också sin prägel på mötet när riksdagspartierna tävlade inbördes om vem som går mest i och bäst i takt med militären, Nato och USA. Knappt hade statsminister Stefan Löfven hunnit börja sitt tal innan han prisade Socialdemokraterna och regeringen med orden: ”Vi har påbörjat upprustningen av det svenska försvaret. Totalförsvaret har fått ytterligare 26 miljarder kronor under perioden 2015-2020.”

Tillsammans med högeralliansens partier har regeringen genomfört en oemotsvarad militär upprustning, men mycket vill har mer och militären kan därför se fram mot ännu högre anslag. Alla riksdagspartier är för en fortsatt militär upprustning – vad som skiljer är i vilken takt den ska genomföras och hur mycket mer som militären ska få per år. Det finns också en politisk samsyn om att vännerna finns i Nato och Pentagon.

M

iljardrullningen till militären ska jämföras med att ”För att behålla samma bemanning i välfärden som i dag behövs 20 extra miljarder per år.

Men varken regering eller opposition ger några klara besked om hur det ska finansieras” (Kommunalarbetaren den 12 januari). Inga besked om välfärden är också besked.

Men beskeden till militären är som bekant många och särskilt nu när det snart är val, där högeralliansens vill övertrumfa regeringen vad gäller militarism och försvarsvänlighet. Alla högerpartier vill numera att Sverige ska gå med i Nato och att militärutgifterna ska fördubblas, vilket innebär en ökning med 50 miljarder kronor de kommande åren. Regeringen är inte där än, men på god väg när det gäller militärutgifterna och ingen regering har tagit Sverige mer in i Nato än den nuvarande.

Och ska man tro militarismens alla representanter är det inte längre en fråga om, utan när kriget kommer. Försvarsmakten går så långt i en rapport till regeringen att man talar om en ”reell risk” för krig, rapporterade SVT under den gångna helgen. Det är heller ingen hemlighet att mörkblåa officerare sedan länga har hävdat ”att vi redan är i krig”.

Den verkliga hotbilden ritas av krigshökarna och pamparnas militarism, som gör både världen och hemmaarenan till en farligare plats. ■

Vårdkrisen i Sverige fortsätter. Fortfarande är Sverige i botten vad gäller antalet vårdplatser i EU – 2,4 per 1 000 invånare. Det visar OECD:s nya rapport Health at a glance (skärmdump lakartidningen.se den 10 januari).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

Foto: Siri Kjerrulf

”Ljuset på” ska tolkas som att sexuella övergrepp aldrig ska tystas eller mörkläggas igen.

I Luleå ringlade sig tåget långt.

Fackeltåg till stöd för #metoo och med krav på förändring Under söndagen genomförde den svenska delen av #metoo-rörelsen manifestationer i cirka 20 städer runt om i landet. Man hade uppmanat till fackeltåg och att deltagarna skulle klä sig i svart. Inga banderoller eller skyltar var tillåtna och man skulle gå i tystnad.

Fackeltågen gick i de flesta fall till ett torg där tal, vittnesmål, poetry slam, musik och politiska utfrågningar avlöste varandra. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

P

å Norrmalmstorg i Stockholm fick Gudrun Schyman starkast applåder när hon dundrade mot den utökade militärbudgeten. ”Statens uppgift är att säkra den yttre och inre säkerheten.

Idag går miljarder till militären och hypoteser om framtida hot, medan kvinnors reella verklighet får kaffepengar. Ta från militären!”

I Stockholm förklarade en av arrangörerna, Ebba Rosencrantz, att dagens slogan, ”#Metoo Ljuset på”, skulle tolkas som att sexuella övergrepp aldrig ska tystas ner och hamna i mörkret igen. Ljuset ska lysa på kvinnors rätt.

Intressant nog hade Jönköpings manifestation en lite annan tolkning: ”#Metoo – Ljuset på Makten.”

Rörelsen, som har utvecklats från olika upprop och grupper på so-

ciala medier, främst Facebook, vill se sig som oberoende och opolitisk och är öppen för alla som vill bidra till att kvinnors rättigheter tillgodoses, att brottsoffer får det stöd och den hjälp de behöver och har rätt till och att polisen och rättsväsendet både får utökade resurser och bättre utbildning när det gäller sexbrott. ”Allt är politik, men det här är obundet. Det här berör alla samhällsklasser och partier”, var en ganska typisk kommentar. I Göteborg var det två olika aktioner under söndagen. Gruppen Medsystrar samlades vid Gustav Adolfs torg på förmiddagen.

Angelica Norén bildade Medsystrar till stöd för kvinnan i det omtalade och ökända Fittja-fallet, där en stor del av skulden för att

våldtäktsmännen gick fria ligger på den otillräckliga polisutredning som gjordes (eller inte gjordes).

Medarrangör var Feministiskt initiativ och talade gjorde bland annat Lotten Sunna från #utan skyddsnät som samlar kvinnor och flickor med bakgrund i missbruk. Protesten var ett sätt att fokusera på hur rättsväsendet hanterar sexbrott.

– Vi orkar inte längre! Vi kan inte vara tysta längre, vi behöver en lösning. Det finns så mycket fördomar och okunskap kring sexbrott, sa Lotten Sunna.

I Göteborg gick fackeltåget som en del av #metoo-rörelsen och IF Metalls ordförande Marie Nilsson var en av de som talade.

I Karlstad gick omkring 300 i tåget i tyst protest mot mäns kränkningar och förminskande av kvin-

nor. Arrangörerna sa att folk vill hitta ett sätt att kanalisera den här kraften, det är helt omöjligt att gå tillbaka till det vi hade, att #Metoo startade en löpeld som de nu vill hålla brinnande. ”Det här är första gången vi upplever att vi blir lyssnade på när vi berättat om sexuella övergrepp, men det räcker inte att kvinnor blir trodda, nu måste vi se till att vi slipper bli utsatta!”

I Stockholm var en av arrangörerna Anna Carsall och hon var mycket nöjd med uppslutningen. Ett långt fackeltåg slingrade sig från Humlegården till Norrmalmstorg och fyllde hela torget.

En som anknöt till det personliga var Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt som hyllade kvinnojourernas frivilliga som den mest revolutio-

Metoo och anti-trump Söndag den 21 januari Kl 13:20, Antikapitalistisk feminism Torgmöte med Rött Forum, Kungsträdgården/Hamngatan Kl 14:00-15:30 Women’s March Stockholm och #Metoo Sweden Demonstration, samling Norrmalmstorg

nära volontärrörelsen, som borde få mycket mer ekonomiskt stöd – idag tvingas de säga nej till kvinnor som behöver hjälp och bostad.

Kvinnojourerna liksom mer utbildning för polisen, sjukvårdens personal och rättsväsendet, är en nödvändig satsning menade han på.

2018 måste bli året då en verklig förändring sker. Så kan man sammanfatta budskapet från söndagens manifestationer. #Metoo skär rakt igenom, från den enskilda berättelsen till en samhällsstruktur där liv värderas olika, efter kön, efter hudfärg, efter inkomst, efter hur mycket makt du har.

Men de som hoppas på en lösning utan att i grunden förändra samhället, de lär bli besvikna. ■ LULEÅ OCH PITEÅ I Luleå tågade omkring 200 personer med facklor, bloss med mera för att sätta ljuset på #metoo. Det tysta tåget från Stadsparken avslutades vid Gula Paviljongen.

Arrangören Viktoria Berglund höll ett kort tal och drog igång en talkör: ”Nog! Nog! Nog!”.

I Piteå deltog ett hundratal i fackeltåget. ■ RS Norrbotten

Foto: Yonggang Cui

Politiker frågades ut i Stockholm.

3

Foto: Richard Larsen

Ett hundratal slöt upp i Piteå.

Foto: Richard Larsen

18 JANUARI 2018 # 1 284

INRIKES

18 JANUARI 2018 # 1 284

4

Dags att kämpa för strejkrätten ring där elektrikerna plötsligt kallades tjänstemän, som redan täcktes av avtal.

– De ska ge fan i konflikträtten, svarar också Elektrikernas förhandlingschef i förbundets tidning på en uppmaning från flera fackligt aktiva medlemmar att sätta ned foten.

Antifackliga APM Terminals får aktivt stöd av S, som vill inskränka strejkrätten.

Foto: Amer Mohammed Ali

Foto: Göteborgs Hamn

Dennis Bäckman.

Offensiv har redan från början stött Hamn4ans kamp.

Efter lång tids tystnad har äntligen flera LO-fack börjat ta ställning mot förslagen om inskränkningar av strejkrätten.

Inskränkningarna övervägs av den utredning som regeringen har beställt med anledning av den segslitna konflikten i Göteborgs hamn.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

S

eko Stockholm är en av få fackföreningar som reagerade direkt mot utredningen redan i somras.

– Nu upplever jag ett ganska bra tryck i frågan efter Ylva Johanssons utspel för ett par veckor sedan då hon föregrep utredningen genom att antyda att regeringen är beredd inskränka strejkrätten, säger Gunnar Westin, som är kassör i Seko Stockholm.

Enligt en sammanställning av den syndikalistiska tidningen Arbetaren säger företrädare för 12 av 14 LO-förbund nej till en inskränkt strejkrätt som kan drabba hela arbetsmarknaden. Bara IF Metalls, allra tydligast, och Handels avtalssekreterare som svarar ”nja” kan tänka sig en lagstiftning. Det tydliga välkomnande av utredningen som IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä står för lyckas

han inte ens få stöd för av förbundets parhäst i GS-facket.

Av dem som Arbetaren direkt citerar uttalar sig Målareförbundets avtalssekreterare Peter Sjöstrand och Fastighets ordförande Magnus Petterson särskilt tydligt om att en konflikt i Göteborgs hamn inte får motivera en förändring av strejkrätten.

– Det är inte min uppfattning att Hamnarbetarförbundet sabbar för alla andra. Jag tror att Svenskt Näringsliv ligger på arbetsmarknadsministern om det här, säger Pettersson, medan Sjöstrand menar att det nu är dags för facken att gå samman och mota det här förslaget i grind.

Allra skarpast har Byggnads ordförande Johan Lindholm uttalat sig i sitt senaste veckobrev.

– Vi har färdats hundra år till-

baka i tiden. Jag har bara en sak att säga – och här vill jag vara glasklar – ingen ska röra vår strejkrätt.

– Strejkvapnet är löntagarnas verktyg för att kunna ställa krav på bättre villkor på arbetsmarknaden. Våra politiker ska hålla sig borta från konfliktreglerna.

Använd inte hamnkonflikten i Göteborg för att gå arbetsgivarnas ärende och förändra maktbalansen, tillägger han.

Den före detta LO-juristen Kurt Junesjö har i flera debattinlägg och intervjuer varnat för att det egentliga skälet inte är konflikten i Göteborgs hamn utan att arbetsgivarna i Teknikföretagen och Svenskt Näringsliv vill öka sin möjlighet att byta till ett för dem billigare avtal, ”avtalsshoppa”.

Det försökte ABB på pappersbruket Figeholm, att byta Pappers avtal mot Teknikavtalet.

– Anledningen till att arbetsgivaren ville ha Metallavtalet var ju ganska uppenbar, det är ett avtal som är fullt av potthål. Det är ett riktigt skitavtal numera, säger Junesjö i tidningen Internationalen.

Pappers förbundsråd har också varit snabba att ta avstånd från Ylva Johanssons hot mot strejkrätten.

Offensiv har talat med Dennis Bäckman, ordförande i Pappers avd 86 i Figeholm.

– Det här är är riktigt illa, en jättegrej. Jag var ganska ny som avdelningsordförande 2005, men anade oråd och kontaktade snart förbundet när ABB plötsligt ville få med oss på att byta Pappers avtal mot Teknikavtalet. Då visade det sig att det skulle ha kostat pappersarbetarna 1 500 kronor i månaden och underhållsarbetarna 4-5 000 kronor.

Pappers varslade om strejk mot ABB:s försök till avtalsshopping och flera sympatiåtgärder, bland annat av hamnarbetarna i Norrköping, hann inledas innan Pappers den gången fick rätt i Arbetsdomstolen. Det är en dom som enligt Junesjö Teknikföretagen sedan dess har varit rosenrasande på.

Hamnfyrans ordförande Erik Helgesson menar i tidningen ETC att de fackledare som eventuellt tror att man kan lagstifta om hamnkonflikten utan att det får konsekvenser för hela arbetsmarknaden är naiva. Han påminner också om att även Elektrikerna så sent som i våras tvingades varsla om strejk för att säkerställa sitt eget avtal efter en organisationsföränd-

Den tystnad som hittills rått inom IF Metall kan också snart brytas.

Jan-Olof Carlsson, som är ordförande för metallarbetarnas Volvoklubb i Umeå, är inte säker på att de uttalanden som har gjorts av avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä och IF Metalls ordförande Marie Nilsson ens har stöd av hela förbundsledningen. Han har också goda förhoppningar om att IF Metalls representantskap för Södra Västerbotten på sitt möte nästa vecka ska göra ett tydligt uttalande med adress till förbundsledningen.

– Alla tidigare försök att tafsa på strejkrätten har varit som ett rött skynke inom förbundet, som när Mona Sahlin och sedan Svante Öberg i utredningen om Medlingsinstitutet försökte göra det, säger han till Offensiv.

Att regeringen inbjuder till en utredning i denna fråga just nu handlar uppenbart om dess allmänna tendens att på alla sätt försöka ställa sig in hos Teknikföretagen, Svenskt Näringsliv och alla kapitalistiska lobbyorganisationer – samtidigt som det underlättar de regeringsförhandlingar med de borgerliga oppositionspartierna som kan väntas efter höstens val.

Kurt Junesjö bedömer att det finns en ”jättelik” risk att inskränkningar kommer att genomföras i ett läge där facken har glömt hur man använder strejkrätten och inte längre förhandlar med styrka, utan genom att sälja äpplen mot päron.

– Det krävs en otrolig opinion om man ska stoppa det här, men det verkar näs-

”

Strejkvapnet är löntagarnas verktyg för att kunna ställa krav på bättre villkor på arbetsmarknaden.

tan helt saknas ett motstånd, svarade han för en dryg vecka sedan, som dock följts av en uppvaknande debatt.

Hamnfyrans Erik Helgeson har goda skäl att varna för en ”naiv tro på att lagstiftaren ska kunna lägga ett sånt kliniskt snitt att det bara blir Hamnarbetarförbundet och möjligtvis några brandmän som drabbas av lagändringen”. Det är med andra ord oerhört viktigt att en verklig gräsrotsopposition tar fart i denna fråga utan att förlita sig på lugnande ord från förbundstopparna. ■

INRIKES

18 JANUARI 2018 # 1 284

I korthet

De grovt ovetenskapliga och direkt felaktiga åldersbedömningarna måste skrotas.

5

LO i skarp kritik mot friskoleeländet

Foto: Natalia Medina

S

Åldersbedömningarna

– en rättsskandal Skandalen kring åldersbedömningarna av ensamkommande barn på flykt växer. Svenska Dagbladets artikelserie är en svidande uppgörelse med Rättsmedicinalverkets ”medicinska” bedömning: den är helt enkelt fel.

Samtidigt avslöjar en granskning som SVT har gjort att Migrationsverket baserar sin åldersbedömning uteslutande på denna utdömda ”medicinska” prövning, istället för den samlade bedömning som man är skyldig att göra.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

O

mkring 10 000 ensam­ kommande har nu utsatts för RMV:s ”skräpveten­ skap”, med det väntade resultatet att en stor andel ”skrivits upp” i ålder. Siffror från 2017 visar att 90 procent av de ”åldersuppskrivna” får avslag.

Migrationsverket bortser från allt utom de högst tvivelaktiga ”medicinska” åldersprövningarna när de ska fastställa asylsökande ungdomars ålder – trots att den ”medicinska” prövningen enligt verkets egna regler bara ska utgöra en del i en samlad bedömning; en del som dessutom ska användas ”i sista hand”. Det avslöjar en gransk­ ning av 100 asylärenden som Sve­ riges Television har gjort.

Migrationsverket ska bedöma ungdomars ålder genom att tit­ ta på personens egen berättelse, eventuella dokument och utlåtan­ den från socialtjänsten. Men när SVT granskade 100 asylbeslut för ensamkommande afghaner visade det sig att Migrationsverket bara tagit hänsyn till socialtjänstens ut­ låtande i ett (1!) fall – ett fall där socialtjänsten bedömt personen som över 18 år.

Socialtjänsten uttalade sig om ålder i 66 av fallen. I många fall var de osäkra, men i 42 fall uttala­ de de sig med större säkerhet och bedömde att den asylsökande var under 18 år.

I de flesta fall gjordes medicin­ ska åldersprövningar som visade på en ålder över 18. Resultatet blev att bara tre av de 42 blev ”bestäm­ da” till under 18 – tre av 100.

Utlåtandena från socialtjänsten, till exempel psykosociala bedömningar av läkare och psykologer, avfärdas av Migrationsverkets handläggare som ”ovetenskapliga”. Samtidigt är det de medicinska åldersprövning­ arna som RMV tillhandahåller Mig­ rationsverket som visat sig sakna vetenskaplig grund.

Under snart ett års tid har en mängd vittnesmål från forskare riktat stark kritik mot RMV:s me­ tod (röntgen av knäled och tän­ der; är endera ”moget” räknas du som vuxen). Andreas Schmeling, den tyske professor vars forskning RMV har sagt sig tillämpa, har ra­ sat över metoden som ”oförenlig med evidensbaserad medicin”.

Inge Axelsson, professor emeri­ tus i medicinsk vetenskap, har nu

också visat att RMV:s bedömning­ ar kolliderar med vetenskapen vad gäller jämförelsematerial. Rönt­ genbilder saknar ju relevans om de inte kan sättas i ett sammanhang så att en bedömning kan göras av skelettets mognad jämfört mot in­ divider med samma bakgrund och förutsättningar.

20 års forskning visar ”att kroppsmognaden accelererar vid kronisk stress” – alltså att unga som växt upp på flykt mognar snabbare än genomsnittet. Det mörklägger RMV och hävdar, utan vetenskap­ lig grund, att motsatsen gäller.

RMV:s generaldirektör känner sig ”trygg” med metoden. Inrikes­ minister Morgan Johansson litar på RMV:s ”expertis”. En strid ström av förödande fakta visar att de ljuger.

Regeringen, med hjälp av RMV och Migrationsverket, utsätter tusentals ensamkommande för ett löpande, institutionaliserat övergrepp. Fakta räcker inte – åldersbedömningarna är en skandal som måste stoppas av massprotester.

Hela det groteska lotteriet där siffran du tilldelas avgör om du får stanna eller gå, leva eller dö, mås­ te stoppas. Afghanistan och andra länder som plågas av krig och för­ tryck är inte säkra för vare sig barn eller ”vuxna”.

Rättvisepartiet Socialisterna säger: • Stoppa de förnedrande ålders­ kontrollerna och åldersupp­ skrivningarna!

• Amnesti för ALLA som vän­ tar, fått avslag och för pap­ perslösa! Återinför asylrätten för alla som flyr från krig och förtryck – låt storföretag och skatteflyktingar betala! ■

kolan I en ny rapport från LO, Skolindustrin – hur mångfald blev enfald, konstateras det att tre av fyra friskolor drivs av vinstdrivande aktiebolag i en marknad som domineras av några få, snabbt växande koncerner.

Vinstjakten hotar mångfalden.

– Visionen om mångfald och valfrihet blev till stor del en storskalig skolindustri där det gäller att tjäna så mycket pengar som möjligt, sa Kent Werne när han presenterade rapporten den 15 januari.

Idag går omkring var femte elev i en friskola, 350 000 barn och ungdomar. Störst av alla friskolekoncerner är Academedia, med sina 369 skolor och förskolor som har hand om över 60 000 elever. De fem största skolkoncernerna gjorde en sammanlagd vinst på omkring en miljard kronor år 2016, en vinst som enligt rapporten främst tas in genom lägre lärartäthet.

– Sverige är det enda landet i världen där skattefinansierade skolor tillåts dela ut vinst till ägarna. En vinstreglering skulle knappast hota mångfalden, utan borde istället kunna ge större utrymme till friskolor som inte har vinsten som drivkraft, säger LO:s förste vice ordförande Therese Guovelin till Arbetet den 15 januari.

Asylsökande mår dåligt av ovissheten

Å

terinför asylrätten En ny rapport från Läkare utan gränser, Ett liv i limbo, visar föga förvånande att en stor andel av de asylsökande i Sverige lider av psykisk ohälsa på grund av ovissheten angående huruvida man får stanna i landet eller inte. De vanligaste symtomen på psykisk ohälsa kan härledas till ångest, depression och/eller posttraumatisk stress. Det skriver Vårdfokus den 15 januari.

Några av de stressfaktorer som nämns i rapporten är, utöver ovissheten kring att få stanna eller inte, att en utdragen asylprocess gör att man förlorar kontrollen över sitt liv, att tvingas flytta med kort varsel från ett boende till ett annat, begränsad tillgång till psykologisk behandling och bristande kunskaper om vart man som asylsökande ska vända sig.

Djurens rätt utestänger SD

N

ej till rasism Sveriges största djurrättsorganisation, Djurens rätt, har helt riktigt beslutat att medlemmar i det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna inte får ha ledande positioner i organisationen. Det rapporterar Sveriges Radio den 15 januari.

– Arbetet för djuren bedrivs av människor. Då behövs det också en värdegrund som gör att de här människorna som ska göra arbetet för djuren känner sig välkomna och trygga i att vara med i Djurens rätt. Det är bakgrunden till att vi har fattat det här beslutet, säger verksamhetschefen Benny Andersson till Sveriges Radio, som till SVT också säger att ”Det är en viss typ av retorik som finns i den miljön. Den går inte i linje med vår organisation som ska vara öppen och inkluderande”.

S-förslag om utökad värnplikt

S

toppa militarismen Den vapenskramlande försvarsministern Peter Hultqvist (S) vill ha ännu fler personer till försvaret och föreslår därför att antalet värnpliktiga som kallas in till grundutbildning ska öka från dagens 4 000 per år till 5 000 per år. Det skriver han själv i en debattartikel i Dagens Nyheter den 15 januari. ”Återaktiveringen av värnplikten var ett nödvändigt beslut för att kunna bemanna våra förband med utbildade soldater”, skriver han. Mer till vapen, mindre till välfärd är budskapet.

Östersjön: Allt fler arter trängs bort

K

limat En rapport från Havs- och Vattenmyndigheten visar att arter som torsk och vikarsäl kan vara försvunna från Östersjön inom 80 år på grund av klimatförändringarna. Utredarna i rapporten säger att det ser ”väldigt illa ut” då ekosystemet står inför stora förändringar på ganska kort tid, vilket kan innebära att Östersjön blir ett helt annat hav. Det rapporterade Sveriges Radio den 16 januari. ■

INRIKES

18 JANUARI 2018 # 1 284

6

tiker hat och inte ok? Samma sak med hot, det måste definieras liksom fysiskt våld. Varje anklagelse måste beskrivas.

Vidare redovisar programmet att sex ledamöter har slutat, tre ledamöter ställer ej upp till omval, och tre ledamöter överväger att sluta Siffrorna är jämförbara med avhopp i kommuner och i andra landsting, men säkert vill flera sluta när de inte längre kan stå bakom partipiskan och vårdslakten. Några har gjort sig omöjliga till partiets nästa valsedel, andra vill inte fortsätta och använder sig av ”obehagliga påtryckningar” som skäl för att hoppa av.

Foto: Andrew Herbert

Uppdrag granskning ställer sig på nedskärningspolitikens sida genom att smutskasta gräsrotskampen mot vårdslakten.

Det moderata oppositionsrådet Per Wahlberg berättar om sin vanmakt när han blev utsatt för en grov förtalskampanj som visade sig vara iscensatt av Sollefteå kommuns kommunikationsstrateg, något som denne senare erkände och dömdes för.

Uppdrag granskning redovisade enkätsvaren över de 37 ”nedläggningspolitikernas” upplevda ”hat och hot”: 30 har blivit utsatta för ”Obehagliga påtryckningar”, 19 för ”hat”, 15 för ”hot” och 2 för ”fysiskt påhopp”.

Programmet avslutas med att Janne Josefsson ställer vårdkampen och fyra av de ledande aktivisterna i Sollefteå – Kerstin Brandelius, Carina Hellström, Sebastian Gunnesson och Nils-Gunnar Molin – till svars för det ”hat och hot” som politikerna har fått motta.

De svarar att hela bilden inte kommer fram i programmet då det är människorna i Ådalen som är hotade när vården tas ifrån dem och avstånden till sjukhusen är långa.

Alla fyra trycker hårt på att om demokratin hotas är det när politikerna inte håller sina vallöften, som tre akutsjukhus i länet. När politikerna sviker kan inte folk lita på dem och vet inte vad de kan rösta på, säger de.

Janne Josefsson återkommer till frågor om de ändå inte har ansvar för hotet och hatet mot politikerna, varpå han får svar på tal.

Nils-Gunnar berättar att de när Facebookgruppen, som har 15 000 medlemmar, startades var tydliga med att hat och hot inte hör hemma där, att det inte gagnar deras sak och att de tar avstånd från det.

Facebookgruppen har åtta administratörer som rensar bort olämpliga inlägg och har hittills uteslutit minst 80 personer, förklarar han.

Utan att på något sätt vilja bagatellisera vad politikerna som har fyllt i enkäterna har upplevt eller varit med om är svaren ändå relativa. Obehagliga påtryckningar? Politikerna är vana att ta sina beslut i lugn och ro.

Nu tog de ett beslut som drabbar en länsdel hårt och ledde till att folk blev förbannade och protesterade. Är en demonstration eller en skarp debatt ”obehaglig påtryckning”? Är en utskällning av en poli-

Programmet lyckas inte ställa kampen vid skampålen. Sebastian Gunnesson förklarar att: – BB-ockupationen startade just som en fredlig ockupation där det inte ska finnas hat, hot eller våld. Där diskuterar vi landstinget.

Människorna sitter inte framför datorer och skriver, utan man är på plats och visar sin åsikt. Man gör något, helt enkelt, och då slipper man känna sig maktlös. ■

Uppdrag granskning svartmålar vårdkampen

Den 17 januari fyller ockupationen av BB på Sollefteå sjukhus 1 år. Ockupationen är en bred och fredlig gräsrotsrörelse som har hela Ådalens aktiva stöd i ryggen. Eftersom de inte har fått några löften av politikerna i regionledningen om att BB startas upp igen sitter de kvar. Men nu vill SVT:s Uppdrag granskning svartmåla kampen.

STEFAN LUNDQVIST

rs.sundsvall@socialisterna.org

F

ör r a ve ck ans Upp d r ag granskning i SVT ville problematisera kampen mot nedskärningarna på Sollefteå sjukhus och försöka ställa kampanjledningen i Sollefteå framtidens akutsjukhus och BB-ockupationen vid en skampåle som ansvariga för ”hot och hat” mot de politiker som har beslutat om nedläggningen.

Efter att ha först gett en historisk bakgrund och positivt beskrivit den vårdkamp som de senaste två åren har samlat tiotusentals i demonstrationer skiftar programmet fokus. Uppdrag granskning

identifierar sig med nedskärningspolitikerna och förklarar för tittarna: ”Politikerna har haft det jobbigt. Tre akutsjukhus i ett litet län är dyrt och landstingets ekonomi blöder. De sammanlagda förlusterna för de tio senaste åren är 1,7 miljarder kronor. Efter förra valet enades alla partier om att pengarullningen måste upphöra.”

Sedan betonar de att ”det här programmet ska inte handla om vilka politiska åsikter som är rätt eller fel. Det ska handla om propagandakriget. Ett krig som kan få både kyrkan och kommunen att bryta mot sina regler”.

En Uppsalaprofessor i förvaltningsrätt får så förklara att Sollefteå kommun inte enligt kommunlagen hade rätt att bekosta kampanjknappar för sjukhuset och stiftets biskop får tillrättavisa en församling som tillfälligt drog in ett bidrag på 3 178 kronor till en diakonigård där en av nedläggningspolitikerna satt i ledningen. En professor i teoretisk filosofi varnar i programmet för att polariseringen i samhället skapar en sådan ilska att folk inte lyssnar på varandras argument och fakta.

Programmets huvudtes är att de politiker som har röstat för nedläggning av verksamheten på Sollefteå sjukhus fått utstå ”hat och hot” och att det i längden hotar demokratin om politiker inte vågar ta obekväma beslut och hoppar av. Exempel på avskyvärda hot ges, ett nattligt samtal där någon säger ”Jag vet var din mamma bor”. Facebookinlägg, mejl och brev till regionrådet Erik Lövgren med alltifrån ”hoppas du får cancer” till en uppmaning om ihjälskjutning.

”L

åt dem stanna!”

Under den parollen anordnade en rad lokala föreningar – Kultur i Centrum, Teater Vilja, Konstlängan och ABF tillsammans med ensamkommande ungdomar – en manifestation i Piteå den 13 januari.

Uppslutningen var på cirka 80 personer, vilket måste ses som en framgång mot bakgrund av det kalla vädret – 16 minusgrader.

Initiativtagare var Ali Haidari

och Milad Ayoubi (som också arrangerade skolstrejken den 12 december på Strömbackagymnasiet).

Förutom dem talade Miljöpartiet, Vänsterpartiet och från Rättvisepartiet Socialisterna Liv Shange Moyo.

Mellan talen lästes ett flertal dikter upp, tillsammans med sånger från kulturföreningen som var medarrangörer.

Ali Haidari levererade en målande analogi om styrkan i gemensam kamp och solidaritet:

– Ett finger är svagast, två fingrar är svaga, tre fingrar är lite starka, fyra fingrar är starkare, men med tummen är handen starkast!

Vi blir endast starka tillsammans, varför gemensam kamp och motstånd är nödvändigt för att segra.

Liv Shange Moyo från RS hyllade ungdomarnas styrka, och betonade vikten av kamp. Hon kritiserade det nuvarande systemet, som inte bara är inhumant och omoraliskt, utan även även irrationellt. ■ Ali Ghezeire

Foto: Yonggang Cui

Piteå-manifestation: ”Låt dem stanna” Flygbladsutdelning i Boden.

”Stoppa utvisningarna till krig och förtryck”

I

lördags samlades deltagare från nätverket Låt Oss Leva – Boden under parollen ”Stoppa utvisningar till krig och förtryck” för flygbladsutdelning i centrum.

Flygbladsutdelningen var lyck-

ad, hundratals fler bodensare har nåtts av budskapet och de krav som nätverket framför och många var intresserade av att själva bli aktiva eller på något sätt hjälpa till. ■ Raymond Ohlsson

INRIKES

18 JANUARI 2018 # 1 284

7

Seger i Rannebergen Försäljningen av 289 lägenheter i Rannebergen till det hårt kritiserade Victoria Park har stoppats.

Frågan fanns på dagordningen för kommunstyrelsens möte den 10 januari, men lyftes bort efter uppgifter från polisen om att Victoria Park har anlitat företag och personer kopplade till organiserad brottslighet.

RS GÖTEBORG

rsgoteborg@socialisterna.org

P

olisens information till Framtiden rör misstankar om att fastighetsbolaget Victoria Park ska ha anlitat ett bolag där kriminella har haft inflytande. Bolaget ska ha utfört renoveringar av fastigheter i Lövgärdet, rapporterar SVT. Boende i Rannebergen, Rättvisepartiet Socialisterna, Vänsterpartiet och Hyresgästföreningen har länge protesterat mot försäljningen och har pekat ut Victoria Park som ett oseriöst företag. Tidningen Hem och Hyra har avslöjat att företaget har hotat boende med olagliga böter om de inte lämnar ifrån sig nycklar till underleverantörer.

Men stadens ledande socialdemokrater har inte velat lyssna på kritiken. Enligt polisen är informationen dock inte ny. De ledande politikerna har haft informationen under lång tid. Trots detta var de beredda att driva igenom försäljningen bakom ryggen på de boende.

Om det inte hade varit för protesterna skulle affären redan ha gått igenom under 2017. Men tack vare trycket från de boende sköts beslutet upp två gånger efter massiva möten och demonstationer

där hundratals deltog. Över 2 000 har skrivit på protestlistor.

När Ann-Sofie Hermansson (S) inledde kommunstyrelsens möte den 10 januari gjorde hon det genom att plocka bort affären från dagordningen. Enligt tidningen ETC ligger nu frågan hos kommunens kunskapscenter mot organiserad brottslighet. Ann-Sofie var fåordig då hon intervjuades av Sveriges Radio P4, men anser inte att boende i området bör oroa sig.

Till Göteborgs-Posten säger AB Framtidens ordförande Lars Johansson (S) att företaget har för avsikt att stoppa affären.

Enligt tidningen Hem och Hyra gäller polisinformationen att Victoria Park anlitat företag med kopplingar till organiserad brottslighet, vilket Lars Johansson bekräftar i Sveriges Radio P4.

Kommunen kommer att lägga ett bud på marken, men att byta bort eller sälja delar av Rannebergen är inte längre aktuellt. Som Offensiv har rapporterat om tidigare ligger även ett förslag till kommunfullmäktige om ändrade ägardirektiv som skulle innebära att AB Fram-

Den långa bostadskampen segrade och visar återigen att kamp och organisering lönar sig.

tidens styrelse själva får besluta om utförsäljningar utan att passera de demokratiska församlingarna.

Hade kommunfullmäktige redan fattat beslut om nya ägardirektiv hade AB Framtiden kunnat fatta beslut om att sälja ut Rannebergen utan att passera fullmäktige. Då hade vi haft en annan situation idag.

Skandalen kring Victoria Park måste därför även lyfta problematiken kring ändrade ägardirektiv.

Avslöjandet om Victoria Park bör även gälla mer än ett stopp kring affären i Rannebergen – företagets hela bestånd i Lövgärdet bör kommunaliseras. Detta är något som även Hyresgästföreningen driver.

– Kommunstyrelsen anser uppenbarligen att Victoria Park är olämplig för Rannebergen. Vi anser att de är lika olämpliga för Lövgärdet. Det kommunala Bostadsbolaget Poseidon bör därför ta över beståndet, säger Kristofer Lundberg, ordförande i Hyresgästföreningen Angered. ■

Lars Johansson (S): ”Hade inte varit osunt att sälja ut”

A

Du uttryckte i slutet av förra året att affären med Victoria Park kändes trygg. Hur känns detta idag?

– Det framkom ny information och därför är affären avbruten, det är där vi befinner oss.

Det finns de som menar att detta inte alls var ny information för stadens politiker?

– Det är inte sant. Det var helt ny information för oss och vi har inte vetat något innan polischef Erik Nord meddelade oss förra veckan, och vi agerade direkt på det. Enligt polisens spaningsarbete

har det framkommit att kriminella grupperingar har kopplingar till renoveringsarbetet. Vi har därför ett extrainkallat möte nästa vecka då affären med Victoria Park gällande Rannebergen kommer att stoppas.

Men var det inte bra att affären inte gick igenom i november?

– Ärendet drog ut på tiden.

Hade kommunfullmäktige hanterat ärendet snabbare hade vi hunnit sälja, men jag kan inte svara på hypotetiska frågor, hade vi sålt och sedan fått informationen hade vi fått agera på annat sätt. Är då Victoria Park en lämplig fastighetsägare i Lövgärdet?

– Det kan inte jag bedöma i dagsläget. Vi är intresserade av marken de äger, några andra affärer är vi inte intresserade av med dem.

Nu ska kommunfullmäktige gå till beslut om nya ägardirektiv där ni inom AB Framtiden kan få fat-

ta beslut i slutna styrelserum om utförsäljning. Visar inte frågan om Rannebergen att detta behöver passera de demokratiska församlingarna och få ta tid?

– Det hade inte varit osunt att sälja Rannebergen med den information vi då hade. Vi hade inte denna information och därmed hade försäljningen varit rätt, men detta är ju hypotetiska frågor, de går inte svara på. Men visst hade vi hamnat i en besvärande situation.

Om kommunen hade sålt till ett bolag som enligt polisen gör affärer med kriminella, vilken situation hade det satt de boende i?

– Jag vet inte om de boende hade satts i någon situation, bolaget hade väl satts i en situation? Är det klokt att stressa igenom affärer där en säljer ut allmännyttan?

– När kriminella saker pågår i staden får vi agera därefter. Men vi kan inte förutsätta saker i förväg.

Vi har inte stressat igenom någon affär, vi hade en liknande affär och procedur med Willhem.

Och hur upplever de boende sin boendesituation idag?

– Där finns det delade meningar och jag vill inte gå in på det, där är affären avslutad och det tycker jag intervjun är också.

Boende i Lövgärdet framhåller behovet av en kommunalisering likt den i Hammarkullen 2015 då allmännyttan tog över det privata beståndet, hur ser du på det?

– I Hammarkullen fanns det en säljare, det finns det inte i Lövgärdet idag. Vi vill åt marken för att bygga, sedan återstår det att se om Victoria Park vill sälja när övriga affären inte har blivit av.

Kan det bli en fråga om expropriering av marken annars?

– Det har inte diskuterats, det är en lång resa. Sedan ligger inte den

Lars Johansson (S).

bollen hos AB Framtiden, utan hos fastighetskontoret.

Med facit i hand. Var det en bra ide att sälja ut allmännyttan i Lövgärdet eller hade ni gjort annorlunda nu när ni vet hur det har blivit?

– Det var nödvändigt vid tidpunkten, det är en hypotetisk fråga, man måste se hela bilden, avslutar Lars Johansson (S). ■ RS Göteborg

Foto: Pressbild Riksdagen

ffären mellan AB Framtiden och Victoria Park är avbruten. Offensiv har sökt kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) för en kommentar utan framgång, men lyckas under fredagseftermiddagen nå Socialdemokraternas Lars Johansson, tillika ordförande i AB Framtiden.

ANALYS

18 JANUARI 2018 # 1 284

8

På söndag är det återigen en global protestdag mot sexism, rasism och allt annat Trumps politik förkroppsligar.

Det har gått ett år och Donald Trump sitter kvar på den mäktigaste politiska posten i världen. Han är ett talande och skrämmande exempel på vad kapitalismen har att komma med. Förra året, dagen efter installationen, sattes demonstrationsrekord. Låt oss slå det i år – delta i Women’s Marches!

ELIN GAUFFIN (alla artiklar på uppslaget) elin.gauffin@socialisterna.org

I

december nådde Trump en ny bottennivå då enbart 32 procent i opinionen sa att de stödjer honom och 56 procent sa att de är emot. Det nya raset tillskrivs Metoo-rörelsen, de kvinnor som vittnat om presidentens trakasserier, samt hans stöd till högerfundamentalisten och den sexbrottsanklagade Roy Moore, och den växande känslan av att landets största sexist sitter i Vita Huset. Majoriteten anser att han borde avgå på grund av sexanklagelserna.

Oavsett om högerpopulisten Trump är mentalt sjuk eller inte är han en fara för världen. Han svarar Nordkoreas Kim Jong-Uns hot med att han har en större kärnvapenarsenal. Han uppviglar Saudiarabien och Israel till nya konflikter, vilket kan leda till krig i Mellanöstern. Uttalanden om El Salvador, Haiti och afrikanska länder som ”skithålsländer” avslöjar en ren och skär rasism som ideologiskt reflekterar den amerikanska imperialismen från slavhandelns era.

Tusentals haitier riskerar dessutom att skickas tillbaka till sitt

hemland som departementet för inrikes säkerhet nu säger är säkert.

Inreseförbudet från ”muslimska länder” – Iran, Libyen, Jemen, Somalia, Syrien och Tchad – har fått grönt ljus från Högsta Domstolen, även om processen inte är klar.

Det är omöjligt att hålla reda på alla turer kring Trump och hans stab.

En sak är säker: han har inte alls lyckats få igenom alla kontrareformer och attacker som stod på hans sexistiska, rasistiska, homofoba och antifackliga agenda. Motståndet har inte bara setts på gator och torg, utan har också kommit från tjänstemän och domare samt via splittringar inom hans eget parti Republikanerna.

Trumpismen göder en radikalisering högerut. Det innebär dödligt våld, som i Charlottesville, samt växande skaror av kristna fundamentalister, abortmotståndare och homofober, i och utanför Republikanerna.

Det Trump har lyckats mest med är skattesänkningarna för de rika. Sedan occupyrörelsen finns

också en vänsterrörelse och en stegrande medvetenhet om klassklyftor som ”vi de 99 procenten mot den 1 procent rikaste”. Trump står definitivt på den andra sidan. Att företagen får sänkt bolagsskatt från 35 procent till 21 procent har inte stoppats av federala domare. En sån som miljardären Warren Buffett och hans konglomerat Berkshire Hathaway gynnas med 300 miljarder kronor i skattesänkningar.

Detta kommer spä på det skenande budgetunderskottet och betalas genom välfärdsnedskärningar.

Trump lyckades inte få igenom sjukförsäkringensreformen Trumpcare (som skulle ha ställt 13 miljoner låginkomsttagare utan försäkring), dels på grund av det massiva motståndet från folket, dels på grund av splittringarna inom Republikanerna där den konservativa falangen vill ha ännu hårdare attacker. Nu börjar det skäras ner på existerande Obamacare istället.

Socialist Alternative, Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation i USA, konstaterar i ett uttalande i december att Trumps attacker inte har stoppats genom verklig kamp. Fackföreningarna har varit chockerande passiva och är det fortfarande, även inför hotet om att det så kallade Janus-fallet ska avgöras i Högsta Domstolen, som nu har en republikansk majoritet, vilket kan innebära en kraftig minskning i de offentliga fackens möjlighet att teckna kollektivavtal.

Även om Women’s March har 5 500 lokalgrupper över landet och det ordnas 250 marscher och events nu till helgen är rörelsen alldeles för valinriktad. Det är mellantidsvalet i november som inväntas och lösningen anses vara att få in kvinnor valda på Demokraternas plattform. Men demokrater och kvinnor är i sig inget recept för att stoppa sådana som Trump.

Orsaken till att den minst populära presidentkandidaten kunde bli vald 2016 var att motkandidaten Hillary Clinton med rätta uppfattades som maktens och de rikas röst.

Det ökande intresset främst bland ungdomar för socialistiska idéer gjorde att Bernie Sanders, som kallar sig socialist, kunde göra så bra ifrån sig i primärvalet, trots att han är en äldre vit man och tyvärr ställde upp med partibeteckningen

Demokraterna. Socialist Alternative har också kanaliserat antikapitalismen när de fick Kshama Sawant invald i Seattles kommunfullmäktige (första gången med 93 000 röster) vilket omedelbart har lett till viktiga reformer så som femton dollar i minimilön.

Socialist Alternative pekar på Demokraternas långa historia av politik för ökade klassklyftor och inskränkningar i kvinnors rättigheter. De varnar för illusionen att Demokraterna skulle gå emot den företagarmakt som låter sexuella trakasserier flöda.

Varken fackföreningar, den traditionella kvinnorörelsen, medborgarrättsrörelsen eller Bernie Sander har gett någon ledning för den masskamp som behövs för att fälla Trump, men stämningen är att kampen spontant när som helst kan bryta ut vid nya provokationer. ■

Öppet möte: Socialistisk feminism När: Lördag den 3 februari kl 15:30-18:30.

Var: Åsgärdevägen 9, t-bana Sandsborg, Stockholm.

Mötet är gratis och öppet för alla kvinnor, transpersoner och ickebinära.

Barnverksamhet finns för de som anmäler behov en vecka i förväg.

Kontakta rs@socialisterna.org eller 073-509 06 84.

Mer info på facebook: socialistisk feminism 3 februari Och på: socialisterna.org Varmt välkommen!

Foto: VeryBusyPeople, Flickr CC

Trump – sexismens ansikte

18 JANUARI 2018 # 1 284

9

Kraften underifrån behöver tas tillvara på genom organisering på arbetsplatser, bostadsområden med mera.

”Verktyg för att riva väven av våld”

D

”Sörj inte – organisera!”

”G

ör motstånd – gråt inte. Var glad – gå till angrepp!”. Den härliga parollen kom från Grupp 8 – den mest kända delen av 1970-talets kvinnorörelse. En annan känd slogan från arbetarrörelsen är Joe Hills ”Sörj inte – organisera!”.

Organisering är grundläggande för alla rörelser som vill förändra.

Idag finns inte samma mötesvana som under tidigare folkrörelse­ epoker. En del organisering sker istället i sociala medier. Sociala medier ska ses som en möjlighet till snabbare och bredare organisering – inte istället för.

Grupp 8 var toppen av ett isberg som utgjordes av en omfattande radikalisering och vänstervåg. I Stockholm var Grupp 8 stort med 43 basgrupper med uppåt 10 medlemmar i varje. Alla kunde komma till tals och involveras. På detta sätt flödade aktivismen. En hjälp i organiseringen var också att Grupp 8 gav ut en tidning, Kvinnobulletinen. Basgrupperna turades om att agera redaktion. Alla hjälptes åt att sälja tidningen.

Non una di menos i Italien (mot mäns våld mot kvinnor) startade som en stor demonstrationsdag.

250 000 deltog 15 november 2016.

Trycket underifrån fick initiativtagarna att öppna för en verklig lokal organisering med demokratiska strukturer. I till exempel Bologna deltar 100 kvinnor (och några män) på de regelbundna mötena – så ser det ut i alla städer. Non una di menos samlade 150 000 den 25 november 2017. Det var strejker på 8

mars och de appellerar till fackföreningarna att strejka igen.

Programmet är ganska utvecklat: för en basinkomst, för höjda minimilöner, garanterad föräldraförsäkring och delat föräldraskap, avskaffat straff för kvinnor som genomgår olaglig abort, bryt heteronormen, utbildning mot våld mot kvinnor för yrkesmän, uppehållstillstånd för asylsökande kvinnor som utsätts för våld, bekämpa sexistiskt språkbruk i media, skapa utrymme för hbtq och mångfald inom den feministiska rörelsen.

Ett vanligt påstående är att om en rörelse ska bli riktigt stor måste den urvattnas politiskt och omfatta både höger- och vänsterskalan. Så var inte fallet med den framgångsrika kvinnorörelsen på 1970-talet.

Grupp 8 var uttalat socialistisk.

Som många andra vänstergrupper gav den sitt stöd till arbetarkvinnornas kamp, exempelvis i de omfattande strejkerna som städerskorna stod för.

I själva verket var proletariseringen av kvinnor, kvinnors utträde på arbetsmarknaden, en grundförutsättning för rörelsen överhuvudtaget. Gifta kvinnor som lönearbetade steg från 25 procent 1960 till 53 procent 1971 och prognosen för 1980 var 70 procent (Kvinnor i alla länder, Louise Waldén). Som lönearbetare fick kvinnorna mer egen ekonomi, men också gemensamma problem (arbetstempo, sexuella trakasserier med mera) och en kollektiv styrka att som arbetare agera tillsammans. Att rörelsen använder sig av klasskampsmetoder, som

massdemonstrationer och strejker, gör att den blir större eftersom den blir mer effektfull.

Utan kvinnorörelsen och arbetarkampen på 1970-talet hade vi inte haft den barnomsorg som trots alla nedskärningar är världsledande.

Genom Metoo ser vi hur den stegrande kvinnokampen sprider sig som en löpeld från land till land.

En ny era av kvinnokamp är här, framprovocerad av reaktionär högerpopulism och extremhöger.

Styrkan i den nya rörelsen vittnar om att den kommer hålla i sig under många år. Då kommer lärdomar från tidigare kamp och från andra länder att behövas. Precis som Non una di menos behöver vi ställa konkreta krav på omfördelning av makt och resurser – från män till kvinnor, från rika till fattiga.

Förhoppningsvis har den postmoderna individualismen fått sig en ordentlig törn av den växande kollektivismen. Metoo är i sig beviset på att det är genom att gå samman många som modet och styrkan skapas. Tiotusentals kvinnor har vittnat i de över femtio uppropen i Sverige. Ännu fler har diskuterat sexuella trakasserier och övergrepp kring fikabord – förtrycket har dragits upp i ljuset.

Nu gäller det att rörelsen inte avstannar och överlåter till politiker att övertrumfa varandra i valrörelsen med tomma vallöften som egentligen bara putsar ytan. Vi är alla rörelsen. Kraften underifrån måste tas vara på i lokal organisering, på arbetsplatser, skolor och i bostadsområden. ■

en internationella kvinnodagen 8 mars i år kommer att bli större än någonsin.

Ett av de vanligaste uttrycken för sprängkraften i Metoo-rörelsen och känslan hos många som nu har väckts är att det handlar om en revolution. Då är 8 mars rätt dag att agera – dagen vilar på en revolutionär historia.

Den internationella kvinnodagen lanserades av den socialistiska kvinnorörelsen 1910. Varje år på vårkanten skulle en protestdag ordnas för rösträtt och andra kvinnofrågor. På den internationella kvinnodagen 1917 startade den ryska revolutionen genom textilarbeterskornas spontana strejk. Revolutionen växte under året och i oktober tog en arbetarregering makten baserad på arbetarråden över hela landet. Ett av de första politiska besluten var att kvinnor fick samma juridiska rättigheter som män och 1920 var Sovjetunionen det första landet i världen som avkriminaliserade abort.

Revolutionen 1917 gav en enorm boost till kampen över hela Europa (här i Sverige pågick ”potatisrevolutionen”) och spelade en avgörande roll i beslutet om att införa rösträtt för kvinnor och arbetare i Sverige för 100 år sedan, december 1918.

Även i år blir det strejker på internationella kvinnodagen.

Förra året genomfördes den första internationellt samordnade kvinnostrejken i 58 länder. I vissa länder lamslog strejken hela eller delar av landet, som i Argentina, Uruguay, Brasilien, Italien och Spanien. I andra länder som i Frankrike, USA och Irland var det stora demonstrationer. Och i många andra länder mindre strejker och aktioner samt stora demonstrationer på kvällen.

Initiativet till kvinnostrejk kom dels från abortsrättskampen i Polen som genom kvinnostrejker hösten 2016 tillfälligt

lyckades stoppa ett totalförbud av abort, dels från Ni Una Menos-rörelsen som startade i Argentina mot det dödliga våldet mot kvinnor. Här är ett utdrag ur Ni Una Menos upprop ”Floden är obeveklig – Maning till Global kvinnostrejk den 8 mars 2018”:

”Våra strejker är inte bara en händelse, det är en process av social omvandling och historisk ackumulering av möjligheter till uppror som inte kan hållas inom ramen för formell demokrati. Vår rörelse överträffar det som finns, korsar gränser, språk, identiteter och skalor för att bygga nya geografier som inte är kapitalets och dess finansiella rörelser.

Mot den sexuella och rasistiska arbetsfördelningen; mot finansförvaltningen över våra liv; mot produktion av tillgängliga kroppar och liv; mot puritanism som syftar till att neutralisera våra experiment; mot de nyliberala approprieringarna av våra anspråk; mot nyliberal pinkwashing; mot sexismen i media; mot ’punitivism’ (straffets politik genom straff) som syftar till disciplin och moraliserar i vårt namn; mot förtryck, kriminalisering och demonisering av vår kamp: strejkar vi.

Strejken är ett verktyg som vi återuppfinner för att riva väven av våld mot oss. Strejken tillåter oss att kartlägga de nya koloniala och imperialistiska formerna som utövas mot våra ekonomier och territorier. Strejken manar oss till ifrågasättande och aktiverar motståndet, den skapar alternativa sätt att leva och organ för kamp.

Vi kallar kvinnor, lesbiska, trans och femininiserade kroppar i världen att sprida olydnadens virus. Vi uppmanar till handling och för ett gemensamt uppror nästa 8 mars 2018: vi strejkar! ¡Ni Una Menos, Vivas Nos Queremos!” ■

Årets 8 mars ska bli ännu större globalt än ifjol.

INTERNATIONELLT

18 JANUARI 2018 # 1 284

10

ens landrättigheter och att Sudans territorier tillhör dess befolkning och inte borde köpslås om.

Statsbesöket innehöll också ett möte mellan ledare för de turkiska, sudanesiska och qatariska militärstyrkorna. Det spekuleras i att Suakin kan bli en turkisk militärbas i Sudan efter att samtal om att etablera en rysk militärbas i Röda havets kust misslyckats efter al-Bashirs besök till Ryssland förra månaden.

Likt åren 2012-2013 skakas Sudan återigen av stora protester mot de sociala orättvisorna.

Sudan: Stora protester mot nedskärningspolitiken Den 8 januari bröt protester ut i olika städer runt om i Sudan, bland annat i huvudstaden Khartoum och de söderliggande städerna Nyala, Geneina och al-Damazin samt i Västra Darfur.

CWI SUDAN

socialistworld.net

D

en utlösande faktorn var att priset på bröd fördubblades efter att regeringen tog bort brödsubventionerna i 2018 års budget som antogs i december.

Inrikesministeriet deklarerade att de protesterande ”kraftfullt” skulle tas hand om. En student dödades i den efterföljande statsrepressionen, medan ledare från oppositionspartiet Sudan Congress Party arresterades och sex tidningar kritiska till biståndsnedskärningarna förbjöds.

Den 12 januari dödades ytterligare tre som protesterade mot de höjda brödpriserna.

I oktober 2017 hävde USA majoriteten av sina ekonomiska sanktioner mot Sudan, vilka har funnits i två årtionden. Trots förväntningarna förvärrades den ekonomiska situationen för majoriteten av befolkningen och inflationen nådde nya rekordnivåer. Tre fjärdedelar av den nya statsbudgeten allokerades till militär- och säkerhetsut-

gifter. Regeringen har dessutom ett tryck mot sig från Internationella valutafonden (IMF) om att skära ned energibiståndet, vilket är en livlina för många fattiga- och arbetarklassfamiljer.

Det korrupta och brutala Omar al-Bashirstyret kan inte längre skylla på USA-imperialismens sanktioner vad gäller sudanesernas dåliga ekonomiska situation. Den härskande elitens plundring av rikedomar, dess masskorruption och slösande av resurser i blodiga krig är blottlagt för alla att se. Fler protester likt den 8 januari kommer äga rum framöver, då ilskan mot regimen eskalerar från många olika håll.

Bakgrunden till den senaste utvecklingen är budgetförslaget för år 2018 som den sudanesiska regeringen kom ut med i slutet av år 2017, vilken ska diskuteras i parlamentet. Efter fyra år av minskade bränslesubventioner, en politik som försvaras av regeringen som ett ”botemedel för den försämrade ekonomin”, har ekonomin bara blivit än värre och underskottet vuxit till motsvarande nära 33 miljarder kronor – en dramatisk ökning från tidigare år.

Den nya budgeten fortsätter regeringens krigspolitik, då utgifterna för säkerhet och försvar är 24 miljarder kronor, medan motsvarande för utbildning och sjukvård

inte är mer än 9,5 miljarder kronor.

Det är inom de sektorerna som sudaneser lider särskilt, med hög analfabetism, extremt nedgången sjukvårdssektor och där priserna på mediciner har ökat till så pass höga nivåer att vanligt folk helt enkelt inte har råd att betala för dem.

Och det slutar inte där. Regeringen kommer även framöver att fortsätta politiken att gradvis häva subventionerna på bränsle, något som skapade massiva protester år 2012 och 2013. Då använde regeringen skarp ammunition för att krossa protesterna.

för slags kläder folk ska ha på sig.

24 tjejer har arresterats den senaste månaden och åtalats med motivet att deras klänningar var ”oanständiga”. Åtalen drogs senare tillbaka efter att fallen utlöste internationellt ramaskri.

Men många fall rapporteras inte av media. Statistik som nyss kom ut visar att över 40 000 fall gällande ”offentlig ordning” årligen kommer in i Khartoums delstat allena. Lagen om offentlig ordning åberopas och tolkas löst av polisen som ett verktyg för underkuvande av särskilt kvinnor.

Medan regeringen höjer sin paramilitära budget trakasserar de samtidigt ett antal aktivister och politiker Förra veckan greps de politiska dissidenterna Ilham Malik och Ehssan Ebdalaziz. NISS (motsvarande Säpo) har sedan dess förhört dem dagligen utan att förklara varför, och har låtit dem vänta i timmar mellan förhören som en slags psykologisk kontrollmetod. Ordföranden för det fackliga bondeförbundet, Hassbo Ebrahim, arresterades också på morgonen den 28 december.

Systemet inte bara trakasserar, förnekar politiska aktivister deras frihet och attackerar människors rättigheter: de utpressar pengar från medborgare genom lagen om ”offentlig ordning”, vilken även bestämmer vad

Samtidigt som budgeten presenterades fick Sudan statsbesök från den turkiska presidenten Erdoğan. Överenskommelser skrevs under mellan länderna om ekonomiska och militära ärenden. Mest noterbart var en överenskommelse om att hyra ut hamnstaden Suakin, en ö vid Röda havets västra kust, till turkisk drift. Aktivister protesterade mot detta beslut, då de menar att det inskränker lokalbefolkning-

Statsbesöket till Ryssland och Turkiets växande militära, ekonomiska och politiska inflytande i Sudan visar på de snabba förändringarna i utländska relationer och balansgången för den sudanesiska regimen gentemot den turkisk-qatariska alliansen i regionen, samtidigt som det stormar kring de täta banden mellan Sudan och Saudiarabien. Den saudiska regimens brutala ståndpunkt mot huthier i kriget i Jemen har skapat oro i Khartoum.

Relationerna har försämrats efter stridigheter mellan Förenade Arab­ emiratens och Sudans militär i södra Jemen.

Dessa statsbesök kommer att stärka den spända politiska atmosfären mellan Sudan och den regionala polen kring Saudiarabien och Egypten. Egyptiska media har starkt kritiserat en möjlig militärbas i Sudan som skulle kunna utgöra ett hot mot närliggande länder.

De egyptisk-sudanesiska relationerna har fått sig en törn efter att konflikten om de omtvistade områdena Hala’ib och Shalateen har väckts till liv igen samt kring bråket om Sudans stöd till Etiopien i dess bygge av en stor vattenkraftsdamm (Nahdhadammen) i Blå Nilen.

Parlamentet debatterar också ett förslag om att tillåta al-Bashir att ställa upp i valet en tredje gång.

Förra valet var år 2015 och bojkottades av de stora oppositionspartierna. Däremot väntas några av partierna ställa upp i dessa val, då de har gått in i en ”nationell dialog” som regimen har kallat till.

CWI i Sudan anser att denna ”dialog” med regimen är ett försök att locka oppositionen till ett avtal som behåller kärnan av regimens pro-kapitalistiska politik, något som förkastas av den stora majoriteten sudaneser. Vi förespråkar istället bygget av en oberoende kamp från arbetare och fattiga för att störta al-Bashirs ruttna regim.

Det behöver ersättas med ett styre baserat på demokratiskt valda representanter från Sudans olika regioner och samfund, som skulle påbörja en socialistisk ombyggnad av landet baserat på planering av rikedomar och resurser i hela det sudanesiska folkets intressen. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

18 JANUARI 2018 # 1 284

11

Tunisien i revolt mot åtstramningar En våg av folkliga protester sveper över Tunisien. Protesterna, som inleddes veckan innan den tunisiska revolutionens sjuårsdag, söndagen den 14 januari, och som fortsätter, riktas mot regeringens nya budget (Budget 2018) och dess många attacker mot landets arbetare och medelklass.

SERGE JORDAN & CWI TUNISIEN Al-Badil al-Ishtiraki (Socialistisk Alternativ)

K

ampvågen och oroligheterna samt regimens repression avslöjar ihåligheterna i den borgerliga skönmålningen av Tunisien vars utveckling under senare tid har beskrivits som en kapitalistisk framgångssaga. I realiteten är Tunisien ett slagfält där striden utkämpas mellan revolution och kontrarevolution.

Under de senaste dagarna har Tunisien skakats av sociala protester, kravaller och på flera håll – särskilt i det marginaliserade inlandet och i huvudstadens Tunis förstäder – har våldsamma strider utkämpats mellan unga och polisen.

Kampanjen Fesh Nestanew – ungefär ”Vad väntar vi på?” – på sociala media kom att initiera protesterna, men missnöjet har funnits länge.

Den nya budgeten för i år innehåller många åtgärder som slår hårt mot Tunisiens många fattiga: en momshöjning som ökar mat- och bränslepriserna samt ger dyrare medicin, höjda socialförsäkringsavgifter och högre tullar på importerade varor. Åtstramningen och attackerna på arbetarklassen har mötts av gillande från den Internationella valutafonden (IMF), som har trappat upp sina krav på att regeringen måste påskynda genomförandet av så kallade “strukturreformer” så att de utländ-

De tunisiska massorna reser sig återigen mot orättvisorna.

Den väldiga klyftan mellan fattiga och rika, som orsakade den massrevolt som fällde Ben Ali-regimen 2011, har bara ökat. Samtidigt som Tunisien beskrivs som ett skatteparadis för superrika har matpriserna rusat i höjden till följd av marknadskaos och spekulation samt minskade subventioner. Under de senaste sju åren har landets handelsunderskott trefaldigats och värdet på valutan – dinaren – har rasat, vilket har ökat priserna samt sänkt levnadsstandarden och kostnaderna för att betala av skulden.

Föga förvånande anser tre fjärdedelar av befolkningen att ekonomin utvecklas i fel riktning. I brist på offentliga satsningar har situationen i det fattiga inlandet blivit sär-

Kampvågen och oroligheterna samt regimens repression avslöjar ihåligheterna i den borgerliga skönmålningen av Tunisien. ska spekulanterna ska få betalt för de dyra lån som Tunisien har fått. Den växande skuldbördan har inte orsakats av att offentliganställda har ”för höga löner”, som kapitalister och borgare hävdar, utan är ett giftigt arv från den maffia som satt vid makten innan revolutionen 2011.

Statens svar på massprotesterna har varit massarresteringar – flera hundra har arresterats. Uppgifter från staden Tebourba i förra veckan berättar om att en 43-årig man har dödats efter att blivit överkörd av polisbil. Regeringen har förlängt, med tre månader, det undantagstillstånd som mer eller mindre har varit permanent sedan november 2015.

skilt svår. De många unga som var beredda att offra allt för att störta Ben Ali 2010-11 känner att det gjorde det förgäves när arbetslösheten och fattigdomen har förvärrats.

Det har länge stått klart att även en mindre händelse kan bli den tändande gnistan, vilket inte minst visas av de två generalstrejker som lamslog staden Sejnane i slutet av förra året och som riktades mot arbetslösheten, fattigdomen och den försämrade offentliga servicen.

Dessa två generalstrejker följde efter att en fembarnsmamma bränt sig till döds utanför en myndighetsbyggnad, en tragik som påminner om den som inledde den så kallade arabiska våren 2010 då

en tunisisk gatuförsäljare brände sig till döds.

Revolutionen 2011 har tvingat den härskande klassen att inkludera parlamentarisk demokrati i sitt styre, men samtidigt har den ekonomiska och sociala basen för kapitalismen försvagats. Den så kallade medelklassen har halverats i antal enligt Världsbanken som en följd av åtstramningar och låg ekonomisk tillväxt – under de senaste sex åren har den årliga tillväxten i snitt legat under 1 procent. Mot den bakgrunden anser sig kapitalisterna inte kunna ge några eftergifter.

På mindre än sju år har Tunisien haft nio regeringar som alla har haft gemensamt att de varit svaga, varav en del tvingats avgå som en följd av revolter underifrån. Den nuvarande så kallade nationella enhetsregeringen under premiärminister Youssef Chaheds ledning kommer att gå samma öde till mötes. Regeringen är en koalition mellan två partier i kris och splittring: Nida Tounes, ett parti som egentligen är en återuppståndelse av Ben Alis gamla, upplösta parti RCD, och det islamistiska högerpartiet Ennahda.

Nida Tounes leds av president Caid Essebsis son Hafedh som ligger i topp på listan över de mest hatade personerna i Tunisien. Nummer två på den listan är Ennahdas ledare Rached Ghannouchi. Mycket pekar mot att upp mot 70 procent inte kommer att gå och rösta i de lokalval som stundar.

Skamligt nog har ledarna för Tunisiens fackliga centralorganisation UGTT (motsvarande LO och TCO) intagit en försonlig hållning

till regeringens åtstramningspolitik. Det är bara i ord och under press från revolten som fackledarna gett uttryck för en viss opposition. Fackledarna har agerat som ”sociala rådgivare” till regeringen, och deras klassamarbetspolitik har inneburit att facken inte har stått stridsberedda. Därför väntade inte heller massorna på att fackledarna skulle ge signal till kampen – om man hade gjort det skulle man fortfarande vänta – utan man beslöt sig för att själva gå ut på gatorna.

Hittills har de fackliga ledarna höjt rösten mot våld och plundring.

Och visst måste vi ta avstånd från vandalism, eftersom det är handlingar som ger staten en ursäkt för att slå mot masskampen och dess krav. Agenter, provokatörer och plundrare behöver isoleras och marginaliseras av rörelsen. Men om de fackliga ledarna hade gjort sitt jobb och varit beredd att ställa sig i spetsen för en beslutsam kamp skulle inte desperata unga luras in i vandalismens återvändsgränd.

De fackliga ledarna som har svikit måste bytas ut och ersättas av en ny kampvillig ledning. Inom hela

UGTT och på varje nivå måste vi ta upp behovet av att bygga en strejkrörelse mot regeringens nya budget.

Det var den organiserade arbetarklassens makt som till sist fällde Ben Ali och samma makt kan besegra alla dem som försöker fortsätta med den gamla regimens ekonomiska politik.

En stark kampfront måste nu byggas som kan förena ”Vad gör vi nu?”-kämpar och andra aktivister, arbetare, arbetslösa, fackföreningar och lokala kampanjorganisationer i en gemensam kamp för att fälla budgeten och regeringen. Men om inte kamprörelsen bygger sitt eget självständiga politiska alternativ kommer den härskande klassen även i fortsättningen att sätta samman en regering som försvarar deras intressen. För att förhindra att detta händer behöver demokratiska kampkommittéer bildas på arbetsplatser och bostadsområden i hela landet som kan utgöra grunden för en ny revolutionär och demokratisk regering som är beredd att driva en socialistisk politik baserad på det offentliga ägandet av banker, industrier och jordegendomar. ■

Al-Badil al-Ishtiraki (CWI i Tunisien) säger:

• Fäll Budget 2018 – vägra betala statsskulden.

• Stoppa prishöjningarna – försvara och utvidga de statliga subventionerna. Indexreglera löner, subventioner och sociala bidrag.

• Släpp alla som har fängslats. Upphäv undantagstillståndet.

• Regionala generalstrejker som en förberedelse för en endags landsomfattande generalstrejk mot regeringen.

• Plan för omfattande offentliga satsningar på jobb till de arbetslösa, infrastruktur och för utveckling av alla regioner.

• Förstatliga banker, storföretag och jorden under folkets demokratiska kontroll och styre.

• För en ny revolutionär regering av och för arbetare, fattiga bönder och ungdomar.

HISTORIA / RECENSION

18 JANUARI 2018 # 1 284

12

Den gemensamma historien och kampen i Nordirland Nordirland beskrivs oftast i media som en evig strid mellan katoliker och protestanter. Peter Haddens sista bok, Common History Common Struggle, visar att de våldsamma åren från 1970-talet och framåt var långt ifrån oundvikliga, och att arbetarklassens gemensamma kamp är nyckeln.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

D

et engelska styret över Irland sattes under press av revolutionär arbetarkamp i slutet av och efter första världskriget. Londons svar var imperialismens inarbetade metod, att söndra och härska. För att undvika revolution delades Irland.

Två religiöst-sekteristiska stater bildades. I norr, som fortsatte att tillhöra Storbritannien, fick protestantiska lojalister och unionister fria händer. Mygel med valkretsar och rösträtt gav Unionist Party makten hela perioden 1921-68, medan väpnade lojalistiska gäng agerade mot katoliker och fackföreningar.

I söder, som formellt blev en egen stat först 1937, tog reaktionära partier i allians med den katolska kyrkan över ett extremt fattigt land.

Uppdelningen skapade en ökad klyfta mellan protestantiska och katolska arbetare, som under åren dessförinnan hade kämpat tillsammans i generalstrejker och masskamp.

Huvudtemat i Common History Common Struggle är åren 1968-69.

Peter Hadden (1950-2010) var då själv nybliven medlem i den marxistiska organisationen Militant, de som lade grunden för CWI, den international där Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen. Under hela sitt politiska liv var Peter Hadden en ledande aktivist och teoretiker, med flera viktiga böcker om Nordirland och den nationella frågan.

Allting förändrades i Nordirland 1968-69. Decennierna av fattigdom och misär, och i synnerhet diskrimineringen av de katolska arbetar-

av Labourpartiet i staden och ungdomsförbundet Young Socialists.

Parollerna handlade om att arbetarklassen måste enas och kämpa, riktade mot högerpolitiker på båda sidor: ”Working class, unite and fight”, ”Class war, not creed war” [Klasskrig, inte trosbekännelsekrig], ”Orange and Green Tories out” [Mot högern, både gröna nationalister och oranga unionister].

Bostadsbristen och den extremt låga bostadsstandarden var en huvudfråga. I ett flygblad pekade arrangörerna ut två slumvärdar, en katolik och en protestant.

Staten svarade med oemotsvarat våld. Av 400 demonstranter blev 100 skadade av polisens batonger, tårgas och våld – ett övergrepp som tv-sändes och snabbt blev känt.

Kvantitet blev kvalitet, skriver Peter Hadden, ”nästan över en natt politiserades en hel generation”. ”Inom en månad blev var och en politiska aktivister”, ”en revolutionär möjlighet öppnades”.

För att ta rörelsen vidare behövdes ett klassprogram – för att sprida kampen, öka medvetenheten och organisera fler. Arrangörerna i Derry utlyste omedelbart en timmes strejk kommande fredag och en ny demonstration på lördagen.

Men den fackliga ledningen och den politiska delen av arbetarrörelsen, Nordirlands Labourparti (NILP) och kommunistpartiet (KP), svarade inte alls upp mot vad som krävdes. Facktopparna uttalade sig mot strejker ”för politiska mål” medan NILP och KP sökte enhet med katolska liberaler och företagare. Katolikerna var i majoritet i

Arbetarklassens enhet var en förutsättning för att ta strid mot det kapitalistiska system som styrde Irland, både i norr och söder. na, exploderade. Nyckelfrågan var om det skulle leda till gemensam klasskamp eller om religiös sekterism skulle få överhanden.

Ett helt kapitel ägnas åt den avgörande vändpunkten, den 5 oktober 1968. I Nordirlands näst största stad, Derry, arrangerades en demonstration av Derry Housing Action Committee, med stöd

Derry, liksom bland demonstranter och skadade.

Det var arrangörerna den 5 oktober som visade en väg framåt. Det behövdes en rörelse som kämpade mot fattigdom, med ett bostadsprogram, minimilön, rätt till utbildning. Så skulle det gå att vinna protestantiska arbetare, som i litade på arbetarrörelsen.

Peter Hadden visar hur misären var gemensam. I protestantiska Shankill i Belfast 1969 hade 95 procent inte toalett inomhus och 97 procent saknade varmvatten. På detta stadium hade också den protestantiska extremhögern under Ian Paisley ett mycket begränsat stöd. Arbetarklassens enhet var en förutsättning för att ta strid mot det kapitalistiska system som styrde Irland, både i norr och söder.

När det som kallades medborgarrättsrörelsen bröt ut utvecklades flera krafter som gjorde anspråk på ledningen, som NICRA (Northern Ireland Civil Rights’ Association) och CAC (Citizens’ Action Committee). Dessa ofta självutnämnda ledare fungerade oftast som en broms på kampen, eller tog ställning religiöst-sekteristiskt, med krav enbart för katoliker. NICRA-ledaren John Hume menade till exempel att medborgarrätt inte var var politisk fråga.

Många rörelser och idéer kom och gick. Young Socialist Alliance i Belfast ombilades till People’s Democracy. Det blev en aktivistorganisation utan tydligt medlemskap med ett slags halvsocialistiskt program. Dess största brist var att inte vända sig till arbetarrörelsen och arbetarklassen.

Det tydligaste klassprogrammet fanns hos Labour i Derry. ”Vilka bor i hundra år gamla hus? Vilka saknar toalett och varmvatten? Vilka bor trångbott? Arbetare. Därför är kampen en arbetarklasskamp.” Labour i Derry talade också om behovet av socialism, men var inte ett fullt ut revolutionärt socialistiskt parti. Dess starka stöd visade dock på möjligheterna till enad socialistisk kamp.

Den andra demonstrationen i Derry hölls först den 16 november, och tyvärr med en annan ledning än den 5 oktober. Denna gång utan plakat och banderoller, och med kritik enbart av protestantiska slumvärdar. Peter Hadden betonar att socialister så klart måste delta även i en sådan demonstration, men med en egen, oberoende socialistisk politik.

De som tror på ledarna kommer att tappa denna tilltro och minnas den kritik som fördes fram.

Politiseringen av samhället gjorde att den första entusiasmen hade övergått till en bittrare, ilsknare men än mer målmedveten stämning. Strider mellan polisen på

Nordirland (RUC, Royal Ulster Constabulary) och katolska ungdomar blev nu en del av vardagen.

Varken begränsade reformer, som föreslogs av regeringen, eller repressionen kunde stoppa rörelsen. Klyftan växte mellan ledare som John Hume och de unga aktivisterna.

Stämningen i Belfast, där många bodde i blandade områden, var mot sekterismen. 1968-69 var också en period av strejker där protestanter och katoliker kämpade tillsammans, till exempel mot en ny antifacklig lag. I flera städer och bostadsområden organiserades också hyresstrejker.

Ett annat exempel på den nya stämningen var fyllnadsvalet i Mid-Ulster, sedan den sittande parlamentsledamoten hade dött. Hans parti, Unionspartiet, utmanades nu av 21-åriga Bernadette Devlin, som hade börjat sin aktivitet i Peoples’ Democracy och sedan rört sig vänsterut, närmat sig Labour i Derry.

Hon ville inte bli en ”katolsk” enhetskandidat mot Unionistpartiet. ”Jag hatar ordet anti-unionist”.

Sekterismen ”avleder uppmärksamheten från de verkliga klagomålen som är lika för katoliker och protestanter”. Arbetarklassen behöver

”stå tillsammans på en icke-sekteristisk plattform med radikal politik”.

Med denna politik fick Bernadette Devlin 33 648 röster och vann mandatet som den yngsta parlamentsledamoten i London på 200 år. Men trots strejker, hyreskamp och valet i Mid-Ulster var fackledningen och Labour helt passiva.

Labourregeringen i London gav istället aktivt stöd till unionistregeringen i Belfast.

Nästa vändpunkt kom i augusti 1969. Unionisterna skulle ha sin årliga parad i Derry (Apprentice Boys) och hade mobiliserat hela 15 000 deltagare. De boende i katolska bostadsområden, särskilt Bogside, fruktade med all rätt att de skulle attackeras av såväl RUC, de poliser som kallades B-Specials och lojalistiska extremister från marschen.

Efter stenkastning från några ungdomar kom attacken. Men befolkningen reste sig till ett spontant massuppror som slog tillbaka polisens batonger, tårgas och sköldar.

Försvarskommittén i Bogside kom nu att ta makten, organisera allt, i området, som kom att kallas ”Free Derry”. Själva slaget mot polisen varade i tre dagar.

18 JANUARI 2018 # 1 284

13

Studentdemonstration under medborgarrättsrörelsen i oktober 1968 i Belfast.

Den brittiska regeringen oroades för risken att lojalisterna skulle genomföra en massaker som kunde leda till inbördeskrig. London tog därför den 14 augusti beslutet att skicka trupper.

Inom en del av vänstern och bland aktivisterna i Derry såg detta först som en seger, att trupperna skulle skydda katolikerna. Men, som Peter Hadden förklarar, trupperna skickades för att ”skydda brittiska kapitalisters egendom och profiter, inte för att försvara varken katolska eller protestantiska arbetares intressen”.

Slaget om Bogside och att trupperna anlände ledde till våldsamma kravaller och sammanstötningar.

Men fortfarande fanns det starka krafter inom arbetarklassen som agerade mot våldet, i form av fredsoch försvarskommittéer. I Belfast ”förseglades hamnområdet av en gemensam grupp katoliker och protestanter som försvarade alla boende”. Ett försök av Ian Paisley att samla till ett stormöte fick bara med sig 185 av 8 000 varsarbetare.

Men det fanns ingen samordning eller gemensam demokratisk ledning för rörelsen mot våldet och för klasskamp. Istället förstärkte fackledningarna sin allians med regeringen.

Sammanlagt 150 000, de flesta unga, deltog i frontlinjen i kampen mot staten. ”Dessa ’befriade områden’ hade blivit revolutionära universitet”. De flesta förstod att de kämpade mot statens repression och den sociala nöden, men hade en oklar bild av kampens mål.

Efter 9 veckor togs barrikaderna ner i Bogside, sedan regeringen lovade mycket begränsade eftergifter. Ledningen för medborgarrättsrörelsen kunde inte visa en väg framåt för kampen och arbetarrörelsens ledning stod vid sidan.

Vintern 1969-70 splittrades IRA (Irländska Republikanska Armén), som fram till dess inte hade spelat någon framträdande roll. Det nya, Provisoriska IRA, kritiserade officiella IRA för att inte ha försvarat bostadsområdena och för att vara socialistiskt. Provos eget program hade halvsocialistiska krav, men framför allt framstod de som radikala genom betoningen av väpnad kamp. Båda flyglarna var dock färgade av stalinismens tvåstadieteo-

onister bildade väpnade grupper som UDF, som organiserade tusentals, och UVF. Tusentals familjer drevs bort från sina bostäder.

Statens våld trappades upp, även mot protestantiska arbetare och icke-sekteristiska försvarsgrupper.

I ett försök att krossa IRA upprättades interneringsläger, som efter fyra månader höll 1 500 fångar.

Effekten blev den motsatta – IRA blev starkare än någonsin. De unga attraherades av metoder de såg som ”revolutionära”, men förbisåg organisationens begränsade borgerliga program. Även Bernadette Devlin, som nu ställde sig på sekteristernas sida, och det nya socialdemokratiska partiet SDLP ingick nu samarbeten med IRA.

Dagens verklighet bekräftar bokens tema, att kapitalism och religiös sekterism inte har någon lösning, utan istället fördjupar svårigheterna. ri, där det första stadiet var en över klasserna stående nationell kamp.

Arbetarrörelsen hade fortfarande möjligheter. I valet 1970 fick Labour 113 506 röster. Den 30 mars 1971 strejkade 30-40 000 arbetare mot antifackliga lagar.

Men utan initiativ till gemensam kamp pressades arbetarorganisationerna tillbaka. De sociala effekterna av kapitalismens djupa kris ledde till upptrappat våld.

Massorna blev åskådare till sekteristiska konfrontationer istället för den tidigare masskampen. Uni-

Bara ett fåtal marxister, med Peter Hadden i spetsen, påpekade att IRA:s metoder skulle leda till en återvändsgränd. Individuell terrorism skulle leda till att repressionen stärktes och att protestantiska arbetare drevs att stödja unionisterna. IRA skulle aldrig kunna vinna mot den brittiska armén, vars brutala närvaro skulle trappas upp.

Den blodiga söndagen, den 30 januari 1972, sköt brittiska fallskärmstrupper ihjäl 13 fredliga demonstranter i Derry. Upp till 20 000 deltog i marschen, som riktades mot

interneringslägren. Ögonvittnen berättade hur soldater hade skjutit flyende demonstranter i ryggen och avrättat andra på nära håll. Sju av de dödade var tonåringar.

Hela Irland var skakat, bedövat och förbannade. Svaret blev en tre dagars generalstrejk, där även ett antal protestanter deltog.

Nu inleddes den flera decennier långa konflikten, The Troubles.

Provisoriska IRA dödade 56 soldater de kommande två månaderna. Unionister genomförda stora manifestationer med fascistliknande väpnade grupper. 1972 blev det blodigaste året, med 467 döda varav 353 civila. Det genomfördes 115 bombdåd per månad. Regeringen i London, som hade infört direktstyre över Nordirland, hade ingen lösning. Återförening av Irland på kapitalistisk basis var omöjligt. Statens svar var status quo, som skulle upprätthållas med som mest 21 000 brittiska soldater i Nordirland. Även under dessa år fanns det perioder av klassenhet. Sekteristerna lyckades inte splittra facket och inte en enda strejk bröts av sekterismen. En sekteristisk strejkuppmaning organiserad av unionister 1974 lyckades stoppa produktionen med hjälp av hot från paramilitära trupper. Men ett senare försök 1976 misslyckades när arbetarna organiserade massmöten mot ”strejken”.

Det var arbetarklassens motstånd som vid flera tillfällen stoppade det sekteristiska våldet och att utvecklingen skulle trappas upp till inbördeskrig. Exempelvis bussförare och elektriker gick ut i strejker

när arbetskamrater hade dödats.

Stämningen mot bombdåd och dödskjutningar från båda sidor ökade 1975. IRA tappade stöd efter bombdåd mot två pubar i England, där 19 dödades och 182 skadades.

17 oskyldiga dömdes för dåden.

Facktopparna pressades att agera och lanserade kampanjen Right to live, med krav på stopp på våldet, och rätt till arbete, bostad och utbildning. 20 000 skrev på uppropet redan första dagen. Men kampanjen blev bara en slogan och ledde inte till någon verklig kamp. Ett annat tydligt exempel var Peace People, som organiserade samlingar mot det sekteristiska våldet, med 20 000 i Belfast och 25 000 i Derry. Här var bristen att statens våld inte fördömdes, liksom de akuta sociala frågorna.

Common History Common Struggle är ett mästerverk, skriven under Peter Haddens sjukdomstid innan han alltför tidigt gick bort. Det är en konkret bok som beskriver händelser och redovisar fakta, med teoretiska och praktiska slutsatser i en mycket komplicerad fråga, den nationella frågan på Irland.

Dagens verklighet bekräftar bokens tema, att kapitalism och religiös sekterism inte har någon lösning, utan istället fördjupar svårigheterna. Polariseringen på Nordirland har skärpts sedan fredsprocessen på 1990-talet och en ny konflikt riskerar att bli värre än den förra. Mot detta står viljan till enad kamp från arbetare och unga. Det gäller för dagens socialister att förvalta lärdomarna i denna bok. ■

INTERNATIONELLT / INRIKES

18 JANUARI 2018 # 1 284

14

Frige palestinska Ahed Tamimi Under helgen gick den israeliska ockupationsarmén på palestinska Västbanken till attack mot fredliga demonstrationer i byn Nabi Saleh, norr om Jerusalem. Många människor skadades av gummiklädda stålkulor och enorma mängder tårgas. De palestinska demonstrationerna var i protest mot att israelisk militär fängslat den 16-åriga Ahed Tamimi, som bor i byn.

KIM ERIKSSON

offensiv@socialisterna.org

Vad som har hänt Ahed Tamimi är ett exempel på den verklighet många ungdomar lever under dagligen i de ockuperade områdena.

Uppskattningsvis har de israeliska försvarsstyrkorna (IDF) dödat i

genomsnitt 16 barn/unga per år de senaste 16 åren. Sedan år 2000 har åtminstone 8 000 palestinska barn arresterats, hållits i förvar eller åtalats i militärdomstolar. Tre av fyra palestinska barn som omhändertas av IDF får utstå fysiskt våld.

Sedan 1967 har de palestinska områdena varit under militärstyre där 99 procent av alla palestinier som åtalas i militärdomstolar får en fällande dom. Domarna är militärofficerare och bortser inte från framtvingade erkännanden.

Ahed Tamimi har stått upp mot ockupationen många gånger tidigare. Ahed själv säger: ”Vi vill bara leva ett fredligt liv. Vi vill leka som andra barn. Min dröm är att bli fotbolsspelare.” I hennes flickrum pryds väggarna av bilder på Disneys Snövit och My Little Pony, precis som hemma hos vilken flicka som helst. Men ockupationen hindrar barnen från att leva som barn.

Foto: Ahmad Gharabli / TT AFP

A

hed Tamimi blev förstasidesnyheter världen över när hon arresterades av de israeliska ockupationsmyndigheterna strax före jul 2017. De israeliska soldaterna trängde in i familjen Tamimis hem mitt i natten och förde bort Nariman och Bassem Tamimis 16-åriga dotter Ahed.

Dagen innan hade det varit en demonstration för att protestera mot att ockupationsarmén skjutit Aheds 14-åriga kusin i ansiktet under en annan demonstration. I samband med detta slog en israelisk soldat Ahed, men hon försvarade sig och gav soldaten en örfil.

Detta var den föregivna anledningen till att denna unga flicka blev kastad i fängelse.

Frige Ahed Tamimi och stoppa repressionen mot palestinier.

Byn Nabi Saleh är berömd för sitt fredliga motstånd mot ockupationen. Nabi Saleh är platsen där palestinska, israeliska och internationella kvinnor träffas för en gemensam picknick vid en liten bäck i parken. ”Nabi Saleh är platsen där jag förlorade min sionism”, skrev Lisa Goldman i ”+972 Magazine”.

I lördags spärrade den israeliska ockupationsarmén av Nabi Saleh

och hindrar människor från att ta sig in i eller ut ur byn.

Offensiv säger: • Frige Ahed Tamimi.

• Häv blockaden av Nabi Saleh.

• Ockupationen av Västbanken måste upphöra.

• Nej till fattigdom och diskriminering. Massiva investeringar i hem, utbildning, hälso- och sjukvård, infrastruktur

och jobb med en lön det går att leva på för alla. Höj skatten för storföretagen.

•K amp för en oberoende, demokratisk socialistisk palestinsk stat, sida vid sida med ett demokratiskt socialistiskt Israel, med två huvudstäder i Jerusalem och lika rättigheter för minoriteter, som en del i kampen för ett socialistiskt Mellanöstern och regional fred. ■

LR i munkavleförsedd protest mot Academedia Lärarnas Riksförbunds Stockholm genomförde på lördagen en tyst och munkavleförsedd – men ändå tydlig – manifestation i samband med Sjölingymnasiet Södermalms öppet hus.

Protesten riktades mot skoljätten Academedias skandalösa försök att tysta de två populära lärarna och mycket aktiva skoldebattörerna Magnus Ekblom och Göran Drougge, som har engagerat sig hårt i kampen mot vinstdrivande skolor.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

malm – förutom den nya rektorns och skolkoncernen Academedias hantering av de två lärarna – har ett gott rykte, ”tack vare kompetenta och engagerade lärare”. ”Vi vill också påpeka att arbetsmiljön har förbättrats för elever och personal på grund av det arbete skyddsombudet Magnus Ekblom och andra ombud lagt ned på skolan”, påpekade LR:s flygblad, samtidigt som det under manifestationen också delades ut en lista över alla förbättringar som facket har lyckats få igenom på skolan. Även om det svaga Almegaavtalet bygger på arbetsgivarens ensidiga rätt att leda och fördela arbetet utan att uttryckligen kräva saklig grund för omplaceringar, anser LR Stock-

– Det är för oss uppenbart att det verkliga skälet är de två lärarnas engagemang för ”Elevintresse före vinstintresse”. Nu är det viktigt att LR driver den här frågan så långt det går i Arbetsdomstolen, underströk Britt-Marie Selin.

Selin sade sig aldrig tidigare ha hört talas om att en så stor summa erbjudits som i försöket att köpa ut Ekholm, men som denne nobbade – två årslöner trots en extremt het arbetsmarknad för lärare och goda möjligheter att snabbt få ett annat lärarjobb.

Omplaceringen av Drougge kom sedan denne enligt Selin ”vägrat ljuga” och berättat för kollegor och elever att det inte var sant som det påstods att Ekholm och skolan ”kommit överens” om att denne skulle sluta på skolan.

– De har inte låtit sig köpas, slog Selin fast.

Mycket talar för att Academedia genom sin arrogans, som förhoppningsvis även drar dem inför Ar-

LR i protest mot Academedias skandalösa förfarande.

betsdomstolen, har skjutit sig själva rejält i foten, precis i upptakten till en valrörelse där skolans kommersialisering blir en het fråga.

En intressant detalj, som dessvärre påminner om hur Kommunals ledning länge i strid med medlemmarnas intressen bidrog till privatiseringspolitiken, är att Sjölingymnasiet är döpt efter

Kommunals före detta avtalsombudsman Jan Sjölin. Denne inledde efter sin tidiga pensionering vid 55 års ålder en lukrativ karriär som investerare och styrelseledamot i Vittra AB, som också uppkallade en av sina skolor efter honom.

Sedan Vittra AB gått upp i Academedia har hans namn fått leva kvar i nya filialer. ■

Foto: Arne Johansson

–V

i är här för att två medlemmar har omplacerats utan någon som helst saklig grund. Att en av dem är skyddsombud gör det också särskilt allvarligt, förklarade Britt-Marie Selin, LR Stockholms vice ordförande för Offensiv.

Under försöken att göra sig av med Ekholm har denne enligt egen uppgift plötsligt anklagats för att skapa oro, arbetsvägra, vara ”grovt illojal” och politisk inför eleverna.

Allt utan att tidigare ha fått någon enda anmärkning. ”Det är påståenden tagna ur luften”, har också LR:s koncernombud Andrés Jerez inom Academedia slagit fast.

LR Stockholm är liksom de omplacerade lärarna själva noga med att påpeka att skolan Sjölins Söder-

holm att försöken att först sparka, sedan köpa ut och till sist omplacera skyddsombudet Ekholm är fråga om en kränkning av föreningsrätten.

Luleå:

Kapitalismen vs klimatet Tid: Tisdag den 23 januari kl 18:30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

CWI:s historia Tid: Måndag den 22 januari kl 18:00.

För info om plats: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Anti-Trump Sthlm Sydost Tid: Tisdag den 23 januarikl 18:30.

Plats: Hyresgästlokalen Åsgärde­vägen 75, Tunnelbana Sandsborg.

För mer info: 070-326 65 94.

Ett år med Trump Sthlm Sydväst Tid: Torsdag den 25 januari kl 18:30.

Plats: Högdalen.

För mer info : 073-387 65 77.

Ett år med Trump Sthlm Norra Tid: Torsdag den 25 januari kl 18:30.

Plats: Husby träff.

För mer info: 073-576 98 69.

Göteborg:

Seger i Rannebergen – vad händer nu?

Alla Göteborgs partiföreningar Tid: Måndag den 22 januari kl 18:00.

Plats: RS Bokcafé För info: 073-501 21 37.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Eskilstuna:

För info: 073-373 33 61.

Dags att trappa upp

M

ed ungefär hälften av januari månad kvar ligger vi nu på 7 246 kronor. Det är drygt 12 procent av vårt mål på 60 000 kronor till ekonomikampanjen i januari – det gäller nu att sätta igång!

Prenumerationskampanjen fortsätter i bra takt med åtta nya prenumerationer denna vecka plus flera nya kortare prenumerationer. Hittills har vi värvat 166 nya långa prenumeranter!

Flera av de senaste prenumerationerna tecknades under söndagens Metoo-manifestationer.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv arbetar för att den nya kvinnorörelsen måste utvecklas Procent av mål

Karlskoga:

Norrbotten

För info: 073-310 70 87.

Västerbotten

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Haninge:

Öppet möte: Skrota sexismen Tid: Torsdag den 25 januari kl 18:30.

Plats: HGF-lokalen Vågens gata 448-453.

För mer info: 072-524 42 95.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

och kombineras med kamp för trygga anställningar, bostäder, resurser till vården etc.

Kan du hjälpa oss att klara målet? Det finns flera olika sätt att skänka en slant. Enklast nog är att swisha ditt belopp till 123-240 32 85. Annars kan du sätta in pengar på PlusGiro 87 96 49-2 eller SMS:a ett bidrag genom att skriva ”Offensiv 50” och skicka det till 72550. Tack! ■

Totalt

12% 7 246 kr

Mellannorrland Stockholm Mellansverige

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

•R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

PROGRAM 2018

Antirasism & asyl

Socialistisk feminism

Trygga jobb

0 kr 0 kr

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

4 721 kr

Sydsverige

En skola för alla

Rusta upp välfärden

90 kr

1 835 kr

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

0 kr

Västsverige

Nej till militarismen

Klimat- och miljöhot

600 kr

BRÄNNANDE

18 JANUARI 2018 # 1 284

Luleå: Skola flyttar in i byggarbetsplats Onsdag den 10 januari var det dags att inviga arbetsplatsen, eller den nya skolan, i södra Sunderbyn utanför Luleå. Detta är en del av stordriftsprojektet ”Framtidens skola”.

BRITTA BERGGREN

rs.lulea@socialisterna.org

I

Foto: Jonas Brännberg

nvigningen var en festlig anordning med elever, lärare, rektorer och ordförande i Barn- och utbildningsförvaltningen Carina Sammeli (S) som samlades på skolgården och skickade iväg brinnande rislyktor.

Men, redan dagen före hörde många föräldrar av sig och uttryckte sin oro över att bygget inte verkade klart. Invändigt, alltså inne i själva skolan, ligger det bart betonggolv och i korridorerna även omonterade hyllor och skåp. Projektledaren Mathias Blom, Stadsbyggnadsförvaltningen i Luleå, säger att slutbesiktningen är gjord av byggnadsinspektören som tyckte att det var okej. Frågan är om kommunalrådet Niklas Nordström skulle tycka att det var ”okej” att arbeta mitt i en byggarbetsplats?

Betonggolvet kommer att behöva minst ett sommarlov till för att den nya sorten, en mer miljövänligt betong, ska torka och att man

Protestdag för Kläppenskolan (bild) 26 februari 2016. Skolan läggs nu ned för att istället flytta till en ännu inte färdigbyggd skola.

kan lägga in det planerade golvet.

Fram tills dess har man gjort en tillfällig golvlösning.

Rättvisepartiet Socialisterna ifrågasätter varför man stänger en fungerande skola, Kläppenskolan,

med fungerande golv och allting, och istället flyttar till en ännu inte färdigbyggd skola. ”Framtidens skola” innebär att Kläppenskolan läggs ned och att alla elever flyttas över till Hem­ ängsskolan som byter namn till

Sunderbyskolan. Kommunen påstår att projektet är ett sätt att lösa lärarbristen, men istället handlar det om att skära ned genom att fler elever samsas på mindre yta och hårdare utnyttjande av personal.

En stor proteströrelse hävdade att tidsplanen var orealistisk, vilket nu visade sig vara sant.

S-ledningen struntar dock i detta och pressar igenom förändring ändå. Elever och personal får betala priset. ■

Prenumerantkampanjen – målet inom räckhåll socialisterna.org Rättvisepartiet

40 kronor

s veckotidning

t Socialisterna

rtiet

epa Rättvis

Sociali

ing

idn veckot

iv rna @offens ocialiste partietS Rattvise siv rs_offen

ANJ KAMP

@offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

LEDARE

Avstamp för nytt (s)teg högerut

till Allt stöd etarna hamnarb

p vårdkam Fortsatt rrland i Västerno

11

Foto: Arne Johansson

först flera partier trapM med och Efter att SD-politiken ar flykting in Kinberg släppt rna mot regelrätt Anna upp attacke till ett ska lägga tledaren 4 Modera att Alliansen att till- pat inte långt mer på sid för är steget – läs Batra vill am budget raete. demok samarb en gemens med Sverige ns gen. samma regerin terna fälla

3, 8, 9,

10 och

11

Enad kamp mot

RS/Offen

SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

er

epartie

krono

t Soc iali

r / Måna

dspre

sterna

n: 40 krono

r s vec kotidn

ing

socialist

erna.org

@offens iv Rattvise partietS ocialiste rs_offen rna siv

KAMP ANJ

för rätt ti estämm ll ande

Skolstrejk 12 /12 kl 12 själv 4, 11 3b Kampen för att rädda klimatet

8-9

LULEÅ Barnens 1Stöd maj Köpmantorget kl 11-12, vuxna Smedjan kl Ge ett bidrag!

– 13 HÄRNÖSAND Teatern kl 15 Plusgiro:kl 12.00 STOCKHOLM Medborgarplatsen 49-2 ÖREBRO Slottsparken 12:30 87 kl96 GÖTEBORG Järntorget, bokbod kl 10, Swish: RS-talare kl 13, 14 marsch demo i Röd 32 85Front 123-240 MALMÖ Möllevångstorget kl 11

rasism

g

@offensiv RattvisepartietS ocialisterna rs_offensiv 12 oktob

KAMPANJRättvis2017 / # 1 272 / Pris: 20

”Mäktig kraft har satts i rörelse”

Socialism är svaret

5 och 6 på sid 2, 3, 4,

socialisterna.or

Kvinnokampen i första ledet

Ledare: Välfärd utan vinst

Jubileumsbok om Anton Nilson

5

Uppsala samlades mot nazism

Kampanj för trygghet i Jordb ro

3 4

Göteborg s bad: Segrar och ny kamp

10-11

USA: Hur kan vi stoppa Trump?

7

De ”utsatta” kan bli de upproriska

En feministisk

i minnet, inte förtäljda för någon.

2

12-13

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: Har det någonsin funnits 49-2 som liknar Metoo-rörelsen något87 96 Det djupt personliga, intii Sve- ma, privata rige tidigare?

Det är helt klart Swish: och skamfyllda som en rörelse – en genom årtionden Metoo har gjort till gemensam, uppdämd vrede allmän ammunition.

123-240 32 85 som får sitt raÖvergrepp sande utbrott. som så länge har frätt och SMS: 72550 sårat offer kastas, Ibland handlar träffar och fäller det om övergrepp som är för att hjälpa 50fört övare ex:– Offensiv djupt begravda andra. Det och är dolda

Demonstrera med Rättvisepartiet Socialisterna på 1 maj siv

krig, terror och

n: 40 kronor

as veckotidning

vår

inte konstigt att många kallar det för en revolution.

– läs mer på sid 4 och 13

– läs mer på sid 6, 7 och 16

gA

r sid 2,

iet Socialistern

Posttidnin

– läs me

2 7

s Luleå: Framtiden skola i diket

Båt 370 på dödens hav

Offensiv Stöd RS/ bidrag!

– Ge ett o: Plusgir 2 4987 96 Swish: 0 32 85 123-24 50 725 50 SMS: nsivmer läs t ex:–Offe

Rättvisepart

mot utvisningar Katalonien: Revolt 2

– läs mer på sid 2, mitten, 12, 13, 14 14

14

för Ingen fälls orna dödsolyck

@offensiv 7 december 2017 / # 1 RattvisepartietSocialisterna 279 / Pris: 20 kronor rs_offensiv / Månadspre

LEDARE

”Zexit” nästa i Sydafrika?

d Nordirlan l nyva går till

d gen me a regerin M vill fäll -rasisterna SD hjälp av

Socialisternas veckotidning

1 maj 1917-2017Elever

Posttidning A

det: otEfter då agen m td s t te ha l Pro rstaNej til den stö Trump 13 splittring a ri to h oc 5 his i USA:s ri 2017

26 janua

s sterna

20 krono

socialisterna.org

27 april 2017 / # 1 249 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Månadspren: 20 kronor / / # 1 247 / Pris: 13 april 2017

.org epartie ernaRättvis

socialist

r

krono n: 40

dspre

r / Måna

Pris: 236 / /#1

Posttidning A

Posttidning A

8-9

RS 20 år: Mot krig & global kapitalism

Stoppa nsiv – Ge ett bidrag! isn till krigeutv Plusgiring o: arna ts 87Afg hanistan 96 49-2 Swish: Stöd RS/Offe

– läs mer

Runt 200 persone dags utanför r samlad es i tisförvare Götebo gifterna t i Kållered rg att verkstä i hade utvisnin för att proteste llandeh gen ra mot stoppat inder ner, däriblan av minst utvisnin minston 12 gen av e d minder persoAfghan åtna. Men sju av de 12 flykting åriga, istan. det var till Vid pressläg Läs slutrapp inte säkert. argningen sida, socialis orten på var uppvår hemterna.or g.

Läs mer på sid 3

på sid

8 och

16

9

4 novembe till Revo r: Kom lution201 7

Stöd RS/O – Ge ett ffensiv bidrag!

Plusgiro 87 96 : 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 725 t ex: Offe 50 nsiv 50

123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Richard Larsen

Gå med i

gA Posttidnin

Prenumerationskampanjen har hittills fått in 166 nya långa prenumerationer av ett mål på 200 till den 31 januari. Det innebär att 83 procent av målet har nåtts! Så här prenumererar du eller värvar nya prenumeranter: 1. Autogiro. Skicka ett mejl till offensiv@socialisterna.org eller skicka blankett från vår hemsida socialisterna.org.

2. Swisha till 123 240 32 85. Helår 480 kr, Halvår 240 kr.

3. Plusgiro 87 96 49-2. Samma belopp som ovan.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.