Offensiv 1291

8 mars 2018 / # 1 291 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Metoo & 8 mars

Bara början

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Vi demonstrerar för en förändring

3 4

8-9

CWI: Kämpa för socialism

Socialistisk Feminism: Kvinnokampen visar vägen

– läs mer på sid 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15 och 16

Med sikte mot Ja när Irland röstar om abort Internationella kvinnodagen år 2018 kommer på Irland att domineras av frågan om rätten till abort.

Efter åratal av agitation och mobilisering kommer en avgörande folkomröstning att hållas

i slutet av maj. Den unga generationen är utan tvekan pro-choice och ser kvinnans rätt att välja som en grundläggande rättighet och en fråga om makten över sin egen kropp.

– läs mer på sid 13

14

USA: Bygg nya ”Bröd och rosor”

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Krävs mer än bara ”goda råd”

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

8 MARS 2018 # 1 291

2

START FÖR NY VÅG AV ORGANISERING I

TILL GATORNA MOT HÖGERN

S

år kommer vi att gå stoltare än vanligt till 8 mars-demonstrationerna. Det har gått ett år sedan sist, men till skillnad från tidigare perioder blev förra årets internationella kvinnodag inte en symbolisk uppvisning, utan ett riktigt avstamp för kvinnokamp i världen som bara har växt därefter.

Det finns många kvinnodagar nuförtiden. Och de behövs. För vi har många berg att välta.

Foto: Sebastian Olsson

Stoltheten över feminismen här i Sverige under 2017/2018 visades i en av de starkaste metoo på globen med de 65 uppropen, men solkas av ilskan mot hur det politiska etablissemanget på ett skamlöst och reaktionärt sätt så fort styrkan i metoo-upproret bedarrade en aning har vridit samhällsdebatten bort från könsförtryck, strukturer, elitens svineri och känslan av ett bubblande uppror till rädsla, blåljuspolitik, hets mot ”de andra”, flyktingar och invandrare. Det klassiska tricket – söndra och härska.

De vill inte ha en stark metoo-rörelse i valkampanjen som kan kräva en omfördelning av landets resurser från storföretag, banker och de superrika till ökad personaltäthet i sjukvården, äldreomsorgen, skolan och förskolan – avskaffat löne- och pensionsgap, minskad stress på arbetsplatserna och säkrare anställningsformer. Det är fundamentala krav för att kunna ta fighten mot sexuella trakasserier.

Två dagar innan den 8 mars publicerade företrädare för 65 metoo-upprop en artikel på DN-debatt. Tyvärr gör de ingen koppling till kampdagen och kraven de ställer på partierna inför valet är lama, med främst bättre utbildning för elever

och poliser samt att Diskrimineringsombudsmannen (DO) måste utfärda sanktioner mot arbetsgivare som inte agerar mot trakasserier.

Det här är långt ifrån tillräckligt.

Det är steg som inte kostar samhället mycket och därför riskerar att bli rättigheter på pappret som stannar där. DO kommer inte att fixa det här åt oss.

Vi måste fortsätta det som metoo bara just har påbörjat – det vill säga kollektiv organisering. Alla förbättringar för löntagare är en fråga om kamp, eftersom ifrågasättande av maktstrukturer och en omfördelning från vad som ger ägarna mest vinster till vad som leder till bästa hälsan för arbetarna inte sker utan motstånd. Hade vi inte haft fackföreningar hade kvinnors löner fortfarande varit 30-50 procent av männens.

Här ger den internationella

kvinnodagen oss ett utmärkt svar då 8 mars präglas av strejker världen runt. Vi går helt enkelt inte till jobbet och därmed kan vi tvinga arbetsgivarna att börja satsa på våra löner och arbetsvillkor.

Facken har verkligen inte gjort sitt jobb mot sexuella trakasserier och det är därför som metoo-upproret var nödvändigt och kan behöva fortsätta. Självutnämnda ledare försvagar styrkan i rörelsen.

En modell är Non Una di Menos i Italien som har organisering med öppna möten i varje stad dit aktivisterna kan gå och vara med och besluta.

Låt 8 mars bli starten på en ny våg av organisering och låt aldrig det politiska etablissemanget komma undan årets valrörelse med sin smutsiga rasism som i sig även leder till ökad sexism och fortsatt skenande klassklyftor. ■

öndagens förfärliga valresultat i Italien var inte oväntat. Det var ett val som handlade om graden av högerpolitik i en atmosfär förgiftad av Trumpkopiors rasism.

Oundvikligen kommer denna högerreaktion att föda en ny rörelse av motstånd, kanske redan med början i att demonstrationerna den 8 mars samlar fler än vanligt.

Högerextrema Lega (tidigare Lega Nord) ledare Matteo Salvini hävdar att han är valets vinnare. Salvini är en stor beundrare av Donald Trump och Ungerns Victor Orbán, vilket säger allt om vad han och hans parti står för. Men M5S (Femstjärnerörelsen), ett populistiskt parti med oändligt många skepnader, tycks få flest röster.

Det socialdemokratiska regeringspartiet Partido Democratico är valets stora förlorare. Det är mycket möjligt att valförlusten följs av att partiet rasar samman.

När det stod klart att det skulle gå utför med Partido Democratico sökte den härskande klassen och EU skydd bakom Silvio Berlusconi och hans parti Forza Italia. Att Berlusconi, en sexistisk förbrytare, utnämndes som en oas av stabilitet och trygghet i ett hav av kaos berättar en del om djupet och omfattningen av Italiens politiska kris.

Arbetarna har inget politiskt parti, men även den härskande klassen saknar ett politiskt redskap som man anser sig kunna lita på. Det är hela havet stormar. Efter valet väntar en ny regeringskris, om en ny regering överhuvudtaget kan bildas.

Ytterst är den politiska krisen en följd av den italienska kapitalismens stagnationskris. Den italienska ekonomin är fortfarande åtta procent mindre än den var innan den globala kapitalistiska krisen slog till 2008. Nästan en av tre i Italien – 18 miljoner människor – lever i fattigdom eller i risk för fattigdom. Var tredje ung person går utan jobb, och i södra Italien är nästan varannan ung arbetslös.

D

en en gång så starka italienska vänstern och fackföreningsrörelsen är kraftigt försvagade efter år av självutplånande kompromisser och politiska kursomläggningar högerut. Men rullgardinen är inte helt neddragen. En ny vänsterkoalition vid namn Potere al Popolo (Makten till folket) har fötts. Valrörelsen kantades av antirasistiska manifestationer och i Italien växer en ny kvinnorörelse fram.

De partier som idag hävdar att man vann valet i Italien kommer mycket snart att beklaga valutgången. Det gäller inte minst om samma partier bildar regering. ■

LO:s rapport Jämställdhetsbarometer 2018 visar att endast fyra av tio arbetarkvinnor har en fast anställning på heltid, något som bidrar till att de har den i särklass lägsta faktiska månadslönen – 6 500 kronor mindre än män. Den ofrivilliga deltiden slår absolut hårdast mot kvinnor (Arbetet den 6 mars).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2018 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

8 MARS 2018 # 1 291

3

Utvisningar till krig och förtryck är antifeminism

Global solidaritet är ett huvudtema i Göteborg på 8 mars.

Sveriges nuvarande regering kallar sig ”världens första feministiska regering”. Men flyktingpolitiken är långt ifrån feministisk mot de som har flytt hit från krig och förtryck. Det är en politik kantad av ständiga övergrepp mot de som har flytt.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

D

”Vi demonstrerar för en förändring” Inför demonstrationen på 8 mars i Göteborg i år har 8 mars-kommittén, som Rättvisepartiet Socialisterna är en del av, ett förslag på ett uttalande som demonstrationen ska anta.

MINELA MAHMUTOVIC

rs.gbg@socialisterna.org

U

ttalandet speglar den senaste organiseringen framför allt ute på arbetsplatser i och med Metoo-kampanjerna. I uttalandet ställer vi bland annat krav mot otrygga anställningar som öppnar dörren för sexuella trakasserier på arbetet och gör att få vågar anmä-

la i syfte att inte riskera arbetsmöjligheter. Krav ställs för sex timmars arbetsdag och mot en höjning av pensionsåldern som leder till framför allt sämre ekonomi för kvinnor.

Det är fortfarande kvinnor som oftast bland annat tvingas gå ner i arbetstid på grund av omständigheter såsom att ta hand om en sjuk släkting eller det obetalda arbetet i hemmet. Detta leder till att många inom kvinnodominerade yrken inte orkar jobba efter 65 års ålder.

Solidaritet med kvinnokampen världen över och med kvinnor som tvingas fly från krig och andra katastrofer är något som 8 mars-kommittén i Göteborg ser som en självklarhet att lyfta fram.

Krav lyfts därför i uttalandet också mot den ökade militariseringen och Sveriges närmande till Nato, samtidigt som vi visar solidaritet med alla och framför allt de kvinnor som i olika delar av världen för en hård kamp för frihet och rättvisa, som bland annat i Kurdistan, Palestina och Iran.

När ett sådant uttalande föreslås och antas ger det ett viktigt budskap: att vi demonstrerar för en förändring och att vi tillsammans har förmågan att ställa krav och göra skillnad. Vi vet att det inte räcker med bara en demonstration, men det är en viktig början för alla oss tusentals som i Göteborg är ute och demonstrerar på 8 mars. ■

en brutala utvisningspolitiken är en varning till alla utsatta grupper – S-MP-regeringen är en regering som ”sparkar neråt”. Feminism är att kämpa för att avskaffa könsmaktsordningen, kvinnors underordning i samhället. Inget kunde vara längre ifrån detta än regeringens flyktingpolitik.

Några exempel på det:

Två bortgifta tonårssystrar ska utvisas till de 50-åriga män som misshandlat dem sedan de träffades.

Kvinnor utvisas till Afghanistan, trots att nio av tio afghanska kvinnor har utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld eller tvångsgifte.

Kvinnan som bor kvar i krigets Syrien med sina sex barn medan mannen bor i Sverige – de får inte

svårt att söka stöd från kvinnojourer och myndigheter. När politiken i allmänhet blir hårdare och allt mer omänsklig blir den ännu hårdare mot kvinnor och hbtq-personer.

Både kvinnoförtrycket och rasismen delar upp oss i ”vi och dem” och används för att försvaga oss.

Kvinnoförtrycket märks i lägre löner i kvinnodominerade yrken, att kvinnor ses som mäns ägodelar, att kvinnors frihet att delta i samhällslivet begränsas, med mera.

Rasismen uttrycks bland annat i att det ”är ok” att utvisa flyktingar till länder dit ingen svensk skulle åka, liksom i försämringar för fattiga i förorterna.

Rasism och sexism hänger ihop – det är ingen slump att nazisterna också är de som hatar feminismen.

Rasism och sexism hänger ihop – det är ingen slump att nazisterna också är de som hatar feminismen. återförenas på grund av stoppet för familjeåterförening. Eller kvinnor som har fått återförenas med sin familj, men som hamnar i beroendeställning till sina män för att få behålla sina uppehållstillstånd.

Eller de kvinnor som tvingas under jorden på grund av hotet om utvisning till krig och förtryck – ofta särskilt utsatta för våld och sexuella övergrepp av män, men som har

Alla kvinnor som har höjt rösten med #metoo, alla underbetalda, överarbetande, alla unga tjejer i skolan som vill ha en framtid utan våld och förtryck, alla kvinnor på flykt – deras kamp hör ihop med alla flyktingars kamp, med kampen mot rasismen och för att göra verklighet av allas mänskliga rättigheter – vi måste kämpa tillsammans mot alla former av förtryck. Enighet är styrka! ■

Socialistiska Feminister inför 8 mars Socialistiska Feminister: Nu

– Det viktigaste är att få ut information om 8 mars och feminism.

Kunskap är nyckeln till förändring.

Det gäller kvinnosynen och att alla ickemän måste få mer representation i samhället, säger Sandra.

– Man måste göra något. Det här är en brinnande fråga. För varje liten sak som görs känner man själv att det gör skillnad. Strukturerna verkar hela tiden, men det märks inte. Jag vill få igång mer engagemang, säger Julia.

Julia och Sandra jobbar för att få igång en mer långvarig grupp på skolan. De har även uppbackning från elevkåren som själv tänker uppmärksamma 8 mars genom att dela ut gratis menskoppar på toaletterna och sätta upp planscher på historiska kvinnor som ofta glöms i historieskrivningen. ■

Sandra (t.v) och Julia (t.h) är aktiva i Socialistiska Feminister.

Foto: Elin Gauffin

är 8 mars-aktiviteter i full gång.

Julia och Sandra på Rytmus gymnasium i Stockholm har planer för att få fler att komma och demonstrera på internationella kvinnodagen den 8 mars. De kommer att ordna öppna banderollverkstäder i korridorerna dagarna innan för att få fler att delta och få igång diskussionerna. Banderoller med skolans namn på och egna budskap kan få fler att vilja gå med som en grupp på demonstrationen.

Tillsammans med andra skolkamrater jobbar de också på en enkät om hur elever upplever situationen på skolan. ”Har de blivit utsatta för trakasserier på skolan?

Hur upplevs elevhälsan? Vad tycker de om lärarsammansättningen?” och så vidare.

INRIKES

8 MARS 2018 # 1 291

4

facket. Bland LO-förbunden är det bara 22 procent unga (upp till 30 år) som är med i facket, där Kommunal ligger på 16 procent och Fastighets på blygsamma 9 procent. Målareförbundet och Byggnads är bäst med sina 35 procent.

Foto: julien haler / Flickr CC

Det behövs ett stopp på nedskärningspolitiken och alla attacker på arbets- och levnadsvillkor för att vi ska kunna må bra.

Arbete och liv –

bara goda råd förändrar inget

En populär föreläsare, hjärnforskare och kirurg föreläser om varför vi mår så dåligt i dagens Sverige, ett land rikt och fullt av möjligheter. Några enkla råd från professorn: Se till att sova gott, promenera 50 minuter, ät bra, skratta mycket och omge dig med positiva personer. Jag tror nog att professorn kan förstå, utifrån sin egen privilegierade position, att hans enkla råd för att må bra, i verkliga världen och för många är omöjliga att uppnå. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

V

åra hjärnor blir överbelastade av allt negativt, menar professorn, både allt som sker i världen med krig, sjukdomar, fattigdom och konflikter, men också den press det innebär att prestera, ha ett perfekt liv med mera.

Det som borde vara självklart är det sannerligen inte. Arbetarrörelsens krav på åtta timmars arbetsdag, åtta timmars vila och åtta timmars fritid känns nästan som en utopi med tanke på hur många som har sömnsvårigheter på grund av stress eller oregelbunden arbetstid. Våra kroppar får betala när arbetslivet ska vara så flexibelt som möjligt – flexibelt för maximerad vinst, inte utefter behov från brukare, elever, äldre eller medborgare. Många har idag inte ens en riktig rast – tar det mer än tre minuter på toaletten måste anställda inom MTR skriva en rapport om orsak. Personal inom hemtjänsten äter springande mellan jobben och busschaufförer sover en stund i bussen mellan sina arbetspass.

Du anstränger dig till ditt yttersta för att göra ett bra jobb. Men du har på tok för mycket att göra och ingen kontroll över situationen. År 2014 var fler än 71 000 sjukskrivna med psykisk ohälsa som diagnos, vilket är den vanligaste orsaken till sjukskrivning, och under den rubriken är sjukskrivning på grund av akut stressreaktion absolut vanligast. Orsaken är nästan alltid jobbet. Det är bara toppen av isberget: många jobbar trots att de mår dåligt.

65 miljarder kronor per år kostar det att strunta i arbetarnas ohälsa enligt en OECD-rapport, som räknar ihop kostnaden för sjukvård, socialförsäkring och förlorad produktivitet.

Jobbet kan vara en stor hälsofaktor, men höga krav, låg kontroll, rollkonflikter, psykiskt och fysiskt ansträngande arbete och obalans mellan ansträngning och belöning gör oss istället sjuka i förtid. ”I en livssituation där det krävs mer av oss än vi orkar blir vår organism stressad. På kort sikt är det

helt normalt, men pågår det i veckor, månader och år är det problematiskt” (Aleksander Perski, stressforskare och läkare på Stockholms universitets stressmottagning).

Produktiviteten har ökat, men vi som arbetar får varken sänkt arbetstid eller högre lön. Istället höjer man pensionsåldern. 1,5 miljoner människor i Sverige lever i fattigdom eller riskerar att bli fattiga. Sverige är det OECD-land där inkomstskillnader och klassklyftor ökar i allt snabbare takt. 16,8 procent av alla pensionärer lever under fattigdomsgränsen.

Sedan 1990 har det varit en markant ökning av otrygga, tillfälliga jobb, enligt Katalys rapport från den 19 februari Nomaderna på den svenska arbetsmarknaden som konstaterar att ökningen är 60 procent och att 16 procent arbetar under dessa villkor. Arbetarklassen har drabbats hårdast.

Bland barnskötarna är det 37 procent som upplever stress varje dag. En av fem har svårt att gå på rast. Många lider av bullret på arbetsplatsen. Bland de fastanställda utbildade barnskötarna är det 29 procent som säger att de vill sluta.

Det är inte fel på människorna, det är strukturerna som är fel.

Företagshälsovården gör varje år en undersökning om jobbhälsa hos 20- till 65-åringar som jobbar åtminstone deltid som kallas Jobbhälsobarometern. Den senaste visar att en av tre kvinnor under 30

år mår dåligt av sitt jobb minst ett par gånger i månaden. 350 000 mår psykiskt dåligt flera gånger i veckan.

Många anger mobbning och trakasserier som orsak, även från chefer.

Skola, vård och omsorg samt hotelloch restaurangbranchen är särskilt utsatta, där 25 procent känner psykiskt obehag på jobbet. 66 procent av kvinnorna har dessutom fysiska besvär. Andelen helårsfriska, de som inte har haft en sjukdag de senaste 12 månaderna, är nu nere i 19 procent – den lägsta siffran sedan man började mätningarna år 2007.

Få kommuner i Sverige har heltid som krav vid upphandling av välfärdstjänster, enligt en undersökning som Kommunal-Arbetaren har gjort hos de 50 största kommunerna. Speciellt de som är borgerligt drivna tänker även framöver strunta i att kräva heltid när de upphandlar. Endast tre kommuner har antagit heltid som norm i kommunen och därför även kräver det av utförare. ”För att förstå belastningen på vårdpersonal skulle de som bestämmer behöva jobba och känna på hur vi har det. De skulle kunna jobba natt, delade turer och varannan helg!” (Liselotte Falk i Kommunalarbetaren # 3/2018).

Allt färre unga är med i facket.

Den som har vikariat, projektanställning eller sover med mobilen under kudden och blir inkallad som sms-anställd kanske inte känner att hen har en tillräckligt trygg anställning för att ha råd med

I januari 2018 kom en Sifo-undersökning som Swedbank och sparbankerna låtit utföra som rörde pensionerna. Två tredjedelar av de som deltog uppgav att de behövde mer i pension än de sannolikt kommer att få. Cirka 15 000 i månaden uppskattar 67 procent att de skulle behöva. Många och stora yrkesgrupper kommer istället att få mycket lägre pension. 30 procent räknar med att jobba längre än 65 år, 43 procent på grund av ekonomi. En grupp ”för att det är så roligt att arbeta”. Vi säger förstås grattis till dem och gissar att rätt få har jobbat hårt hela sina liv eller är utslitna i kropp och själ.

Bara 40 procent av låginkomsttagarna i undersökningen tror att de orkar till 65 år, än mindre jobba extra år även om det skulle behövas. ”Det är ofta de med lite tyngre yrken där man har lägre inkomster och får mindre i pension och aktivt skulle behöva jobba längre som anger att de inte orkar det.” Jo, just det. Redan idag är det 16,8 procent av pensionärerna som lever under fattigdomsgränsen.

14 000 fler anställda till vården år 2020, om knappa 4 år, lovar Stefan Löfven (S). Så många fler behövs utöver de som redan jobbar inom vården. ”Jag har arbetat inom vården sedan 1990-talet och tycker att det har blivit värre och värre. Jag orkar inte jobba mer än 75 procent.

Politikerna lovar år efter år att vi ska bli fler, var är mina nya kollegor?” (Gun Johansson, KA 3/2018).

”

Produktiviteten har ökat, men vi som arbetar får varken sänkt arbetstid eller högre lön.

Istället höjer man pensionsåldern.

Vi behöver fler fasta jobb. Vi behöver bra kollektivavtal och starka fack, mer makt på arbetsplatsen för oss som jobbar, mer mod och öppenhet, förebyggande åtgärder som att våga ta tag i strukturer och organisationer som inte fungerar, vi behöver kvalitet och bra löner – bort med delade turer, hyvling, bemanningsföretag och verksamhet baserad på lägsta löner. Inför 30 timmars arbetsvecka och andra bra modeller efter behov och efterfrågan.

Vi behöver bra hälsovård och sjukvård på jobbet, vidareutbildning och tid för vila och fritid. De enda som ska vara stressade är de rikaste, eliten som parasiterar på vårt arbete, som håller oss i fattigdom och ohälsa. Bort med vinster på välfärden. ■

INRIKES

8 MARS 2018 # 1 291

I korthet

5

Var fjärde kvinna slutar p g a sexismen

Foto: European Parliament / Pietro Naj-Oleari / Flickr CC

K

rossa patriarkatet En undersökning som fackförbundet Unionen beställt från Kantar Sifo visar att var fjärde kvinna som har drabbats av sexuella trakasserier slutar på sin arbetsplats. Och många kvinnor drabbas av sexuella trakasserier – en av tre kvinnor uppger att de har blivit utsatta i undersökningen som omfattar 2 000 anställda i privat och offentlig sektor. Dessutom vågar fyra av tio som har blivit utsatta för trakasserier inte berätta det för någon.

Det skriver Unionen i ett pressmeddelande den 5 mars.

– Det är oacceptabelt. Ingen ska behöva sluta på sitt jobb för att den utsättas för trakasserier. (...) Det har snart gått ett halvår sedan #metoo svepte över världen och jag känner tyvärr att frågan hamnar allt längre ner på dagordningen. Där har Unionen ett ansvar att hålla frågan om hur det ser ut på våra arbetsplatser vid liv, säger Henrik Ehrenberg, samhällspolitisk chef på Unionen, i pressmeddelandet.

Fattigdom hotar för varannan arbetslös

A

Kvinnojouren och Freda-mottagningen i Luleå har varit i kontakt med fler våldsutsatta kvinnor år 2017 jämfört med 2016.

rbete 50,3 procent av svenskar i åldern 16-64 år riskerar att hamna i fattigdom vid arbetslöshet, vilket är sämre än EU-snittet på 48 procent. Det visar statistik från EU:s statistikbyrå Eurostat den 1 mars.

Ulrika Vedin, arbetsmarknadsutredare på LO, är inte förvånad över resultatet och säger till Dagens Arena: – I Sverige är det dels relativt få som omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, dels är ersättningen långt ifrån tillräcklig för att matcha lönenivåerna på arbetsmarknaden.

Eurostat definierar en person i fattigdom som någon vars inkomster, inklusive stöd och förmåner, är mindre än 60 procent av medianbeloppet invånare i landet har att röra sig med.

Kvinnojourer måste få utökade resurser A

Var fjärde vill sluta på äldreomsorgen

Både kvinnojouren och Freda-mottagningen i Luleå har haft kontakt med fler kvinnor som har blivit utsatta för våld i en nära relation 2017 än året innan.

FATIMA LINNA TRABELSI rs.lulea@socialisterna.org

U

nder 2017 har 28 kvinnor bott i kvinnojourens skyddade boende i totalt 1 330 nätter, vilket är 12 kvinnor fler och 444 nätter färre jämfört med 2016.

Vahida Novi från kvinnojouren Iris berättar i en telefonintervju med Offensiv: – Bostadssituationen i Luleå har förbättrats något och fler har kunnat få annat boende snabbare. Även kontakterna med socialtjänsten har fungerat bra och många har fått hjälp snabbt. När samhället har mer att erbjuda går det bättre för oss också.

Under året har 11 kvinnor avvisats på grund av platsbrist eller annan orsak.

Freda-mottagningen i Luleå tar emot unga och vuxna som är eller har varit våldsutsatta i en nära relation. Under 2017 ökade kontakterna från 209 till 317.

Maria Hansi Larsson berättar om hur det påverkat verksamheten:

– Vi har aldrig tidigare haft kö.

Förr har man kunnat få komma på besök ganska direkt och därefter regelbundet en gång i veckan, men så är det inte längre. Vi har fått göra en prioriteringsordning på ärenden, varför vi har ett kösystem. Men även andra faktorer har påverkat, som att två av våra medarbetare har gått på föräldraledighet, och det tar tid innan man som ny kan ta sig an lika många ärenden.

Om du fick önska, vilken plats anser du att er kompetens bör ta i annan kommunal verksamhet?

Och i samhället i stort?

– Givetvis är det alltid önskvärt med mer resurser, som fler medarbetare. Men frågan är större än så.

Behoven ökar och det behöver inte bara vara kommunala samarbeten – vi skulle vilja få till ett regionalt samarbete för att det här är en samhällsfråga. Men vi har många samarbeten redan idag, vi träffar

polisen regelbundet och har barnsamråd tillsammans med BUP exempelvis.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) håller med Maria Hansi Larsson om att detta är en samhällsfråga som behöver bekämpas på fler sätt än ett. Även om färre kvinnor avvisades 2017 än 2016 ska ingen behöva avvisas när de försöker lämna en våldsam relation.

Därför är det också viktigt att exempelvis kämpa mot privatiseringar och utförsäljningar, eftersom en privat fastighetsägare inte har samma krav på sig som kommunen att se till att människor har någonstans att bo.

Det måste även föras en enad kamp mot kvinnoförtrycket i stort, som är strukturellt och drabbar alla kvinnor i syfte att upprätthålla det klassförtryck som håller nere både kvinnor och män och göder våld och sexuella trakasserier. ■

RS/Offensiv står för:

• Kvinnors rätt till sina egna kroppar. Mer pengar till kvinnojourer och fler skyddade boenden. Specialutbildade domstolar för sexbrott – bort med de sexistiska domarna.

• Kamp mot sexism och heteronorm i reklam, mode, kultur, arbetsliv och skola.

• Bygg minst 100 000 nya bostäder per år fram till 2025. Framför allt krävs hyresrätter som folk har råd att bo i.

rbetsmiljö Äldreomsorgen har kantats av nedskärningar och försämrad arbetsmiljö, vilket får en naturlig konsekvens: få vill fortsätta arbeta inom yrket.

Enligt Kommunals senaste rapport Personal som stannar vill 27 procent av Kommunals medlemmar inte vara kvar i yrket inom tre år. Bland de som vill stanna uppger 70 procent att arbetet åtminstone en gång i veckan är psykiskt ansträngande eller stressigt. Bland de som vill lämna är siffran över 80 procent.

– De senaste tio åren har arbetsmiljön försämrats inom äldreomsorgen, många slutar för att de inte orkar vara kvar, säger forskaren i socialt arbete Annelie Stranz på Stockholms universitet till Dagens Arena.

Några av problemen som nämns är personalbristen, den stora mängden deltidsanställda, den dåliga löneutvecklingen och hur arbetet organiseras.

Kvinnor måste också få återhämta sig

P

atriarkatet Kvinnor tar mycket mer ansvar för det oavlönade arbetet i hemmet, men de har dessutom mycket sämre möjligheter till återhämtning på jobbet, det vill säga att själv kunna bestämma arbetstakt, arbetstider och kunna ha pauser för samtal. 60 procent av skillnaden i sjukskrivningar längre än 14 dagar kan förklaras med de sämre återhämtningsmöjligheterna. Det visar forskning av Mats Hagberg, professor i arbetsmedicin vid Göteborgs universitet, den 6 mars.

– Min hypotes var att återhämtning utanför arbetet var viktigare för kvinnor jämfört med män, eftersom kvinnor brukar ta större ansvar för barn och familj. Men det var tvärtom, säger han till Arbetsvärlden (AV).

Viktiga faktorer för bra återhämtning är möjligheten att styra över sin arbetstid och sitt arbete generellt.

– Att ha höga krav måste motsvaras av att ha kontroll att styra upp ditt arbete. I flera av de här grupperna – lärare, sjuksköterskor, socialsekreterare, chefer inom äldre- och handikappomsorg – ser vi att kraven är väldigt höga, men möjligheten till inflytande mycket låg vilket gör att det är ett anspänt arbete. Det är inte bara det anekdotiska, vi har statistik, säger Eva Nordmark, ordförande TCO, till AV. ■

INRIKES

8 MARS 2018 # 1 291

6

– Kvinnan ljuger, sa domstolen En man som friades av Solna tingsrätt efter misshandel av sin fru har väckt ilska och uppmärksamhet. Domen visar tydligt på de patriarkala normer som genomsyrar rättsväsendet, men nya avslöjanden visar också att domen vilar på en patriarkal ideologisk agenda.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg @socialisterna.org

D

Foto: Patrik Svedberg

e två nämndemän som var drivande för att fria mannen tillhör båda Centerpartiet, en av dem den tidigare riksdagskandidaten Ebtisam Aldebe som har sharialagar på sin politiska agenda. Nu när domen har blivit känd har de båda uteslutits ur C. Mannen, som polisanmäldes av sin fru 2015, ska ha slagit henne i ansiktet, dragit henne i håret och tryckt en sko i hennes ansikte. Han har kastat in henne i en stol och släpat henne till sovrummet.

Domen från den 19 februari har fått stor spridning då den 37-åriga mannen friades och kvinnans trovärdighet ifrågasattes.”Det är inte ovanligt att kvinnor felaktigt hävdar att de har blivit misshandlade”,

Det sexistiska rättsväsendet, genomsyrat av patriarkala normer, måste skrotas.

står det i domen. ”Det blåmärke under ögat som kvinnan och åklagaren har hävdat är en blåtira kan lika gärna vara en sådan blånad som man kan få av för lite sömn”, skriver tingsrätten för att senare

inte utesluta att det är ett blåmärke som har orsakats av kvinnan själv.

Tingsrätten ifrågasätter också varför kvinnan hade vänt sig till polisen och inte till mannens familj först. Solna tingsrätt menar att

mannens familj ”verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse för skuldfrågan”. Domen påstår också att kvinnan har ”lämnat en berättelse utan att visa några känslor”.

Domens ideologiska agenda är tydlig. Tingsrätten skriver att kvinnan inte borde vänt sig till polisen eftersom paret har gift sig enligt sharialag.

Centerpolitikern Ebtisam Aldebe har tidigare sagt att ”Svenska lagar borde anpassas till muslimer som bor i Sverige”, enligt Expressen. Det skulle bland annat betyda att skilsmässa inte ska vara möjlig (i en SVT-intervju 2014) och att söner ska ärva dubbelt mer än döttrar.

Enligt Aftonbladet har Aldebe även suttit som nämndeman i Migrationsdomstolen, där hon har nekat kristna konvertiter från Afghanistan asyl. Hon tillhör Sveriges muslimska förbund, som kritiseras av andra muslimska organisationer och förbund efter att de har begärt av riksdagen att genomföra en särlagstiftning för muslimer enligt sharialag.

Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem, men tas inte på tillräckligt stort allvar av polis och rättsväsende. I denna dom har dessutom ett tydligt ideologiskt ställningstagande spelat in, vilket ifrågasätter kvinnan till fördel för mannen.

De ideologiska och patriarkala strukturer som slår mot kvinnor måste utmanas och bekämpas på alla nivåer. ■

Förskoleuppror mot den katastrofala arbetsmiljön

D

et börjar bli rejält trångt på landets förskolor, och förskolepersonalen sätter nu klackarna i backen. Förskoleupproret har under flera år fört fram krav på förbättringar. Nu har kampanjen inspirerats av #metoo och samlat in vittnesmål från förskolepedagogers vardag.

1 500 berättelser har kommit in till #pressatläge om en allt mer ohållbar situation. Slutsatsen de har dragit är att det krävs mer för att få politiker och beslutsfattare att lyssna och agera. De kallar till en demonstration den 26 maj kl 14:00 på Sergels torg.

I Facebookeventet skriver de: ”För att spara in pengar tar man in många fler barn i grupperna än vad som rekommenderas, vilket bland annat leder till hög stress bland såväl vuxna som barn. Vikarier tillsätts inte vid behov, förskollärare och barnskötare ligger i topp bland sjukskrivna – många flyr yrket, förskolor med barn i behov av särskilt stöd nekas extraresurser osv. Vi har även sett att flera upplever en tystnadskultur och har ledningar som direkt eller indirekt försöker begränsa de anställdas möjligheter att yttra kritik eller påvisa brister.

NU HAR VI FÅTT NOG! Kom på vår manifestation och visa ditt stöd för såväl förskollärare som barnskötare och inte minst landets alla förskolebarn!”

I Facebookgruppen med 18 849 medlemmar har även ett förslag på att förskolepersonalen går ut i politisk strejk fått stort stöd.

Här är några av berättelserna som har kommit in: ”29 barn inskrivna på avdelning 3-5 år, fyra pedagoger. Två av barnen har resurs pga funktionsnedsättning samt autistiskt spektra.

Idag är vi 20 barn till mellanmål,

på två pedagoger. När ena pedagogen förbereder mellanmål och dukar, är den andra ensam med alla barnen. Vår vardag.” ”Jag tänker ibland tillbaka på en tid då jag arbetade på en småbarnsavdelning. Jag känner tårarna bränna av blotta tanken och det gör så ont. Det är så osannolikt att det får gå till som det gör för våra allra minsta i branschen.

De är i livets start och det känns som att vi är medbrottslingar till att från början se när deras stress tar fäste. Men vi är bakbundna och får inte oroa föräldrarna eller smitta av vår rädsla av vanmak-

ten vi känner. Så när de kommer i hallen bjuder vi på ett enda stort leende och säger lite i förbifarten att det trots allt har gått ganska ok idag.” ”Sedan terminsstart den 7 januari har vi haft 41 arbetsdagar.

Vi har under denna tid jobbat en eller två pedagoger för lite på min avdelning i 18 dagar, varav vi haft vikarier på två av dessa dagar. Jag har varit borta en dag pga begravning – inte konstigt att man känner sig sressad och att man inte hinner med hälften av det man vill eller ska”. ■ Elin Gauffin

grundningsmöte för:

SOCIALISTISKA FEMINISTER Socialistiska Feminister har sjösatts av aktiva i Rättvisepartiet Socialisterna och Studenter mot Rasism med sikte på ett grundningsmöte den 25 mars kl 13:00 - 15:00 i möteslokalen på Åsgärdevägen 75, t-bana Sandsborg. Öppet för alla intresserade kvinnor, ickebinära och transpersoner.

Socialistiska Feminister behövs för att bidra till den växande kvinnokampen i världen. Vi gläds åt att årets 8 mars, internationella kvinnodagen, kan bli den största någonsin med generalstrejker i bland annat Spanien. Vi är upprörda över hur de stora partierna försöker vrida fokus bort från Metoo, könsmaktsordningen, de växande klassklyftorna och kaoset i vården för att skylla alla samhällets problem på de svagaste – flyktingarna. Svara detta försök till mörkläggning genom att ta med dig alla du känner till 8 mars.

INRIKES / INTERNATIONELLT

8 MARS 2018 # 1 291

7

”Säg inte åt oss hur vi ska klä oss”

Veckans Ada

Det arabiska uppropet på sociala medier #AnaKaman (#metoo) har knappt uppmärksammats i media. Men det har haft enorm betydelse i kampen för kvinnors rättigheter.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

Illustration: Ada Salomón

U

Strejkrätten är i fara Den utredning om konflikträtten som har beställts av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) tycks inte ha tagit intryck av den fackliga motviljan i alla förbundsledningar utom IF Metalls.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

U

tredningen behöver inte vara klar förrän i slutet av maj. Men enligt Ekot den 27 februari finns det redan nu ett opublicerat förslag att ett fackförbund, liksom i Göteborgs hamn, inte ska kunna ta till strids­ åtgärder om arbetsgivaren redan är bunden av kollektivavtal med en annan part. Ett undantag ska finnas. ”Om syftet för det konkurrerande facket är att få till ett kollektivavtal ska strejkrätten ändå finnas kvar, men flera villkor måste vara uppfyllda. Till exempel måste det fack som redan har avtal godkänna det konkurrerande fackets konflikt”, skriver Ekot.

Den tydligaste reaktionen mot detta har hittills kommit från Göran Arrius, ordförande för akademikernas centralorganisation Saco. Enligt Arbetet menar denne att uppgifterna, om de stämmer, är ”väldigt allvarliga” och ”ett stort ingrepp i den svenska modellen”.

– Vi ser att det här blir en inskränkning i konflikträtten och att man binds av fredsplikt om det redan finns ett avtal. Det gör att en mindre facklig organisation kan ha svårt att teckna kollektivavtal, säger han och fortsätter: – Det är en genomgripande förändring till det sämre i den svenska arbetsmarknadsmodellen som vi är oerhört oroade över.

Arrius hoppas att alla fackliga organisationer blir lika tydliga som Saco och säger nej till utredningen.

Att Stefan Löfven på Socialdemokraternas valkonferens flaggade om stöd till utredningen visar att det nu är fara å färde.

– Det är en konflikt som har fått pågå alltför länge och vi måste ta tag i den och göra någonting, men det kommer inte att innebära någon försämrad strejkrätt för löntagarna, ingen generell försämring, sa Stefan Löfven.

Att LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson nöjer sig med att välkomna Ylva Johanssons uttalande om att det inte ska bli någon öppning för avtalsshopping och föreslår ett tilläggsdirektiv om detta för att lugna oron inom fackföreningsrörelsen tyder på att LO-ledningen inte går att lita på.

Allt detta visar på betydelsen av att motståndet mot en inskränkning av strejkrätten sprids på bas­planet.

Ett positivt exempel är det uttalande som med en förkrossande majoritet av 46 av representantskapets 47 ombud antogs av IF Metalls avdelning 4 i Södra Västerbotten den 24 januari, med bestämda krav på att ”regeringen lägger ned utredningen om det innebär begränsningar i strejkrätten” samt ”att Metalls förbundsstyrelse och avtalsråd uttalar sig mot en inskränkning av konflikträtten”.

Jan-Olov Carlsson, ordförande för IF Metalls verkstadsklubb på Volvo i Umeå, hoppades i en kommentar till Offensiv innan representantskapet att strejkrätten fortfarande ska anses vara okränkbar inom IF Metall.

– Alla tidigare försök att tafsa på strejkrätten har varit som ett rött skynke inom förbundet, som när Mona Sahlin och sedan Svante Öberg i utredningen om Medlingsinstitutet försökte göra det.

Att regeringen har tillsatt en utredning i denna fråga just nu handlade enligt J-O Carlsson om dess allmänna tendens att på alla sätt försöka ställa sig in hos Teknikföretagen, Svenskt Näringsliv och alla kapitalistiska lobbyorganisationer.

Ett annat obehagligt syfte är antagligen att det underlättar de regeringsförhandlingar med Liberalerna och de andra allianspartierna som kan väntas efter höstens val. ■

ppropet #AnaKaman fick ett enormt genomslag på sociala medier där kvinnor från ett stort antal arabiska länder gick ut och berättade om sina erfarenheter. De riktade framför allt kritik mot de styrande, som ifrågasätter kvinnor som har blivit utsatta för våldtäkt istället för att ge sig på förövare. I Egypten, där kvinnor tog till gatorna, kunde plakat synas med parollen ”Säg inte åt oss hur vi ska klä oss, säg åt dem att inte våldta oss”.

Det är ovanligt att se en rörelse sprida sig på massa olika kontinenter och lyfta så snarlika krav.

Moralisering av kvinnors klädsel, friande våldtäktsdomar och sexuellt våld har varit gemensamma nämnare oavsett land och därför är det viktigt att belysa det globala genomslaget som #metoo har fått.

Det har också fått genomslag i Turkiet, men det är inte första gången.

Tusentals rejält förbannade kvinnor gick för två år sedan ut i ett upprop mot sexuella trakasserier efter att en universitetsstuderande, Ozgecan Aslan, blivit våldtagen och mördad i februari 2015. Under #sendeanlat (berätta din historia också) skrev tusentals kvinnor om sina erfarenheter.

Som en konsekvens av AnaKaman har nu flera länder ändrat sin lagstiftning. I Tunisien, Libanon och Jordanien har lagar ändrats – för-

övare kan längre inte undgå straff genom att gifta sig med den de har utsatt för våldtäkt, och tidigare har även Marocko ändrat lagstiftningen.

I Tunisien ändrades lagen till att om kvinnans rättigheter stod i konflikt med islamiska lagar väger hennes rättigheter tyngre. I Egypten har kvinnor nu lika stor rätt till arv som män. I Saudiarabien har kvinnor vunnit rätten att få köra bil, något som kvinnor i över 20 år har kämpat för, och vid tre olika tillfällen har kvinnor genomfört massaktioner där de satt sig i bilar och kört i protest mot lagen. Detta är kvalitativa förändringar, men är i sig inga garantier. Frågan som ställs är förstås vem som ska upprätthålla lagen, men även vilken ekonomisk självständighet kvinnor har.

För att lagändringarna ska bli positiva måste attityden och moraliseringen gentemot kvinnor ändras radikalt, samtidigt som kvinnor får rätt till en verklig ekonomisk självständighet. Metoo och kampen mot sexismen har vunnit flera segrar och visar på potentialen i ett kvinnouppror.

Kvinnor i Israel och i Gazaremsan har deltagit i metoo respektive AnaKaman. Om dessa skulle organisera sig gemensamt mot patriarkatet skulle en sådan rörelse kunna svepa bort decennier av sekterism och förena kampen mot sexismen. ■

I Egypten har kvinnor tagit till gatorna i protest mot våldtäktskulturen.

ANALYS

8 MARS 2018 # 1 291

8

CWI: Kapitalismen förtrycker k

Vid millennieskiftet fick unga kvinnor i USA och stora delar av Europa höra att jämlikhet var inom räckhåll. De behövde inte feminism eftersom kapitalismen erbjöd en strålande framtid baserad på växande välstånd och jämställdhet.

Idag ligger den illusionen i ruiner.

HANNAH SELL

R

unt om i världen har den kapitalistiska myten om framsteg – att de unga har större möjligheter än sina föräldrar – krossats av den världsekonomiska krisen 2008 och dess efterdyningar. Unga människor från arbetar- och medelklassbakgrund möter en värld som inte uppfyller deras förväntningar, dominerad av massarbetslöshet, låga löner, osäkra jobb, nedskärningar och bostadsbrist. Samtidigt ökar antalet krig och konflikter i världen.

I kombination med detta förblir den sexuella diskrimineringen inbäddad i samhället och kvinnor tjänar fortfarande i genomsnitt 10-30 procent mindre än män.

I den nykoloniala, fattiga delen av världen är kvinnor extremt utnyttjade och tvingas ibland arbeta 12 timmar eller mer per dag i jordbruk, på marknader, i textil- och skofabriker med mera. I många fall arbetar kvinnor och deras barn under slavliknande förhållanden.

I flera länder bidrar regeringarnas politik och agerande till att kvinnoförtrycket skärps. I Ryssland, där en kvinna dödas i hemmet av en man var fyrtionde minut, har detta våld delvis avkriminaliserats. I Storbritannien har mer än 30 kvinnojourer tvingats stänga på grund av brist på resurser, och många fler har nedskärnings- och stängningshot hängades över sig.

Samtidigt gör den totala bristen på bostäder att kvinnor inte har någonstans att flytta för att fly från våldsamma partner.

genom att delta i den generalstrejk som utlysts av Sindicato de Estudiantes (elev- och studentfacket) där Izquierda Revolucionaria (CWI i den spanska staten) spelar en ledande roll.

Den sista spiken i kistan för sagan om ständiga framsteg mot jämställdhet var valet av den våldsamma kvinnohataren Donald Trump till USA:s president. Från dag ett har hans närvaro i Vita huset fungerat som en värvare till kampen mot rasism och all form av förtryck, inte minst kampen för kvinnors rättigheter. Efter kvinnomarscherna i januari ifjol, de största demonstrationerna under en dag i USA:s historia, och de största globalt sedan 2003, deltog i år upp till 2,5 miljoner i Women’s Marches i städer i hela USA. I många länder runt om i världen har nya kvinnorörelser utvecklats.

Några av dessa är som svar på det förtryck som kvinnor länge har lidit under – som den fortsatta rörelsen mot våldtäkter i Indien och ”Ni una menos” (Inte en till), rörelsen mot det sexistiska våldet som har mobiliserat miljoner på gatorna i Latinamerika.

2017 var också året för #metoo.

Vad som började i Hollywood, med skådespelare som talade mot sexuella övergrepp och trakasserier, har spridit sig till alla delar av världen.

Nästan alla kapitalistiska institutioner från media till de stora företagen, parlamenten och välgörenhetsorganisationerna har skakats av en lavin av anklagelser. Denna våg, i stor utsträckning via sociala

För verklig jämställdhet för kvinnor krävs en fullständig omvälvning av den befintliga ordningen på alla områden: ekonomiskt, socialt, i familjen och i hemmet.

Nio av tio som arbetar inom den brittiska hotell-och restaurangnäringen uppger att de har utsatts för sexuella övergrepp från arbetsgivare, chefer eller allmänheten, men de har mötts av ”detta är en del av jobbet och att de borde vara glada över att de överhuvudtaget har ett jobb”. Idag, lika lite som förr, kommer förbättringar av kvinnors rättigheter inte att ske automatiskt – det kan bara ske genom masskamp.

Internationella kvinnodagen den 8 mars är idag viktigare än någonsin. I år kommer unga kvinnor i den spanska staten att visa vägen

medier, är en indikation på både omfattningen av sexuella övergrepp och en ökad tilltro till att de går att bekämpa.

Vi avfärdar helt påståenden om att #metoo ”överdrivit” omfattningen av sexuella trakasserier och missbruk. Tvärtom har det avslöjat en liten del av den dagliga verkligheten för otaliga kvinnor, framför allt de mest förtryckta, inklusive de lägst betalda, de utan trygga jobb och kvinnliga arbetare från etniska minoriteter. Det betyder förstås inte att varje anklagelse som har gjorts via #metoo kan tas som be-

Foto: Mary Finch

Committee for a Workers’ International

Masskamp mot kvinnoförtryck och den högerpolitik som upprätthåller den är avgörande för att vinna förbättringar.

visad; alla individer borde ha rätt till rättvisa innan de döms som skyldiga. Oavsett enskilda individers skuld eller oskuld har #metoo tydligt avslöjat det kapitalistiska systemets skuld, att miljoner kan utsättas för sexuella övergrepp.

Det är ingen överraskning att så många anklagelser görs mot män i maktpositioner. Kapitalismen är baserad på att en liten minoritet av samhället – framför allt kapitalistklassen, de miljardärer som äger de stora företagen och bankerna – har enorma möjligheter att utnyttja majoriteten. Vi lever i en värld där de 42 rikaste personerna äger lika mycket som hälften av världens befolkning. I ett sådant samhälle är det ofrånkomligt att maktmänniskor försöker använda sin status till sexuella övergrepp eller till att trakassera kvinnor och män med mindre makt än dem, inte minst deras anställda. Men det betyder givetvis inte att arbetarklassens män är undantagna från sådant beteende. Sexismen vävs in i kapitalismens tyg och påverkar alla samhällsskikt.

Utan tvekan kommer 2018 att se utvecklingen av ytterligare rörelser för att försvara och utöka

kvinnors rättigheter. Detta är det oundvikliga resultatet av kvinnors förväntningar och propaganda för jämlikhet från en del av kapitalistklassen, som stöter mot kapitalismens sexistiska verklighet.

Sexuellt förtryck är djupt ingrott, men det är inte medfött eller oföränderligt: under merparten av den mänskliga historien fanns det inte.

Manlig dominans (patriarkatet) är, både till sitt ursprung och i nuvarande form, i grunden knuten till strukturerna och ojämlikheterna i klasssamhället, som uppkom för omkring 10 000 år sedan. Ökningen av manlig dominans var kopplad till familjens utveckling som en institution för att upprätthålla klasser och ägande samt disciplin.

Medan familjer idag och tidigare ofta består av de människor som står varandra närmast och som en känner sig säkrast med, är familjeinstitutionen i olika former också en viktig aktör för social kontroll i alla klassamhällen.

Samhällets hierarkiska karaktär återspeglades i strukturen hos den traditionella familjen med mannen som den högste i hushållet och kvinnor och barn som lydde honom.

Idag, mer än någonsin, har familjen som kapitalistisk institution sitt svagaste grepp om arbetarklassens människor. Men miljontals kvinnor runt om i världen är fortfarande ”slavarnas slavar” och tanken är fortfarande djupt ingrodd att kvinnor är männens ägodelar som behöver vara lojala och lydiga mot sina partner. Hela samhället är genomsyrat av propaganda som påpekar kvinnans ”rätta” roll – som hemarbetare, mammor, sexuella objekt och så vidare.

För kapitalismen spelar familjen en viktig roll i att bära den centrala bördan att fostra nästa generation och ta hand om de sjuka och äldre.

Under andra hälften av 1900-talet lindrades detta delvis, åtminstone i en del europeiska länder, av de framsteg som arbetarklassen hade vunnit, såsom gratis eller billig sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg och så vidare. Idag är alla dessa framsteg hotade.

Socialistisk feminism kämpar för jämställdhet mellan könen. Vår roll är inte att acceptera de omöjliga bördor som kapitalismen lägger på familjer – att bara argumentera för vem som bär den större ande-

8 MARS 2018 # 1 291

9

kvinnor – kämpa för socialism

Foto: Natalia Medina

immun mot sexistiskt beteende, och det är viktigt att socialister kämpar mot det och att det blir en del av en kampanj för en arbetarklasskamp för kvinnors jämställdhet. Arbetarklassen har den potentiella kraften att göra slut på det ruttna, sexistiska kapitalistiska systemet, men detta kommer endast att vara möjligt genom gemensam kamp av arbetarklassens kvinnor och män. Detta kan inte uppnås genom att ignorera eller tona ner sexismen, utan bara genom att medvetet bekämpa den.

len – utan istället att beslutsamt kämpa för ordentligt finansierade offentliga tjänster för alla och välbetalda jobb med kortad arbetsvecka, för att lyfta arbetsbelastningen på arbetarklassfamiljer och ge människor chansen att njuta av livet, inklusive att spendera tid med sina nära och kära.

Denna kamp är kopplad till kampen för reproduktiva rättigheter, för det är bara på denna grund som det är möjligt för kvinnor att vinna en verklig rätt att välja när och om de ska ha barn. Socialister kämpar för att kvinnor ska ha kontroll över sina egna kroppar – att de kan bestämma om och när de vill ha barn – men också att kvinnor ska ha prisvärda bostäder av hög kvalitet, gratis vård, en anständig inkomst och allt annat som är nödvändigt för att fritt kunna välja att ha barn.

Kampen för kvinnors befrielse är i grunden en del av klasskampen, där kvinnornas kamp mot sitt eget specifika förtryck sammanfaller med arbetarklassens generella kamp för en grundläggande omstrukturering av samhället för att göra slut på all ojämlikhet och förtryck.

Inomkapitalistisk feminism erbjuder ingen väg framåt i kam-

pen för kvinnors befrielse. För att uttrycka det enkelt har arbetarklasskvinnor mer gemensamt med arbetarklassens män än med Theresa May i Storbritannien, Hillary Clinton i USA eller Sheikh Hasina Wazed i Bangladesh. Det innebär självklart inte att endast kvinnor i arbetarklassen är förtryckta. Kvinnor från alla delar av samhället lider av förtryck som ett resultat av sitt kön, inklusive våld i hemmet och sexuella trakasserier.

Men för att vinna verklig jämställdhet för kvinnor, inklusive för kvinnor från samhällets elit, krävs en fullständig omvälvning av den befintliga ordningen på alla områden: ekonomiskt, socialt, i familjen och i hemmet. Den nödvändiga utgångspunkten för en sådan omvandling är att avskaffa kapitalismen – för offentligt ägande av storföretag och banker, vilket möjliggör en demokratisk socialistisk planering av ekonomin. Arbetarklassen är den kraft i samhället som kan genomföra en sådan genomgripande samhällsomvandling.

En enad kamp från arbetarrörelsen utgör det mest effektiva sättet att bekämpa alla former av sexism.

I Bangladesh jobbar kvinnor extremt hårt under långa dagar för liten lön.

Ett färskt exempel är Londons färjearbetare som nyligen genomförde en framgångsrik kamp mot mobbning och sexuella trakasserier. Att vara med i en kollektiv organisation som involverar en majoritet av arbetskamraterna och som är beredda att ge fullt stöd i varje enskilt fall – ett kämpande

fack – erbjuder den största enskilda möjligheten att bekämpa sexuella trakasserier på abetsplatserna.

I bredare skala behöver arbetarklassen masspartier, politiskt beväpnade med ett socialistiskt program, som sätter kampen för jämställdhet centralt.

Självklart är arbetarrörelsen ej

För 101 år sedan, på den internationella kvinnodagen, tände en strejk och demonstration av arbetande kvinnor i Ryssland de mäktiga revolutionära händelserna som i oktober/november 1917 under bolsjevikpartiets ledning ledde till att arbetarklassen tog makten i sina händer för första gången i historien.

Sovjetunionens senare stalinistiska degenerering innebar, tillsammans med krossandet av arbetardemokratin, en avveckling av många av de vinster som kvinnor vunnit efter revolutionen. Det som började 1917, i ett isolerat fattigt land, ger emellertid en inblick i vad socialismen skulle kunna betyda för kvinnor idag, då alla enorma rikedomar, vetenskap och teknik skulle kunna utnyttjas för mänsklighetens bästa.

Juridisk jämställdhet för kvinnor, inklusive rösträtt och frihet att gifta sig och ta ut skilsmässa, infördes i Ryssland långt innan de fanns i den kapitalistiska världen, tillsammans med avskaffandet av alla lagar som diskriminerar homosexualitet.

Rätten till abort introducerades i Ryssland efter revolutionen 1917.

Gratis barndaghem, tvättstugor och kollektiva matsalar började skapas.

Ett århundrade senare kommer den växande rörelsen för kvinnors rättigheter återigen att sammanfogas med kampen för en socialistisk värld. ■

RS och CWI kämpar för:

• Nej till all diskriminering på grund av etnicitet, kön, funktionshinder, sexualitet, ålder och alla andra former av fördomar.

• För en masskampanj från arbetarrörelsen mot sexuella trakasserier, våld och alla former av könsdiskriminering.

• För kämpande fackföreningar, demokratiskt kontrollerade av sina medlemmar.

• För nya massarbetarpartier som tar kamp för socialism och jämställdhet.

• Masskamp för lika lön som

en del av kampen för löner som går att leva på och arbetstidsförkortning utan lönesänkning.

• Nej till ALLA nedskärningar.

Anständiga jobb, löner, pensioner och bostäder för alla.

För massivt utbyggd välfärd i offentlig regi.

• Föräldrapenning och barnbidrag som täcker de verkliga kostnaderna. Rätt till betald föräldraledighet.

•K vinnors rätt till sina egna kroppar. Aborträtt. Gratis och fritt tillgängliga, högkvalitativa preventivmedel och ferti-

litetsbehandling för alla som vill ha det.

• Offentligt ägande av läkemedelsindustrin.

• Storföretag och banker i offentlig ägo och under de anställdas demokratiska kontroll och styre.

• F ör en demokratisk socialistisk plan för samhällsekonomin som baseras på behoven hos såväl den överväldigande majoriteten av människor som miljön och klimatet, och som kan utgöra en grund för att skapa verklig jämlikhet – en värld utan klasser och krig.

INTERNATIONELLT

8 MARS 2018 # 1 291

10

I år har flera demonstrationer under parollen Strajk Kobiet – kvinnostrejk – anordnats i Polen.

Polen: Kampen för aborträtt får ny kraft I början av januari skickades två ”medborgarförslag” om aborträttigheter till det polska parlamentet. Reaktionärerna vill förbjuda abort även när fostret är missbildat, medan rörelsen Ratujmy Kobiety (Rädda kvinnorna) kräver rätten till abort på begäran upp till 12 veckors graviditet.

TIPHAINE SOYEZ

Alternatywa Socjalistyczna (CWI Polen)

I

dag är lagstiftningen om abort i Polen en av de mest restriktiva i Europa efter Irland och Malta.

Abort är endast lagligt när graviditeten är resultatet av våldtäkt, när fostret är missbildat eller när kvinnans hälsa är i fara.

Liksom 2016 har parlamentet röstat för att diskutera förslaget som begränsar abort och har avvisat förslaget till valfrihet. Den traditionella liberala oppositionen (Medborgarplattformen och Nowoczesna) spelade en stor roll i att avvisa lagförslaget, medan många ledamöter avstod

eller lade ned sina röster. De är inte redo att ta tydlig ställning i frågan.

Många väljare har de senaste två åren blivit övertygade av argumenten om kvinnans rätt att välja och blev förvånade när de upptäckte att deras parlamentsledamöter inte är för aborträtten.

Rörelsen Ratujmy Kobiety och deras anhängare tillbringade månader med att samla tillräckligt många signaturer för att propositionen som föreslår abort på begäran skulle diskuteras i parlamentet, men det

stoppades genast av den så kallade oppositionen. Detta ses som en svek av rörelsen, som fortfarande hade illusioner om dessa partier.

Ironiskt nog röstade en del av den konservativa majoriteten från det styrande partiet Lag och rättvisa (PiS) för att diskutera denna proposition. PiS-politikerna hävdar att de stöder tanken på att förbjuda abort även när fostret är skadat. Men deras de facto-ledare, Jarosław Kaczynski, hoppades att en parallelldiskussion om båda förslagen skulle ge en möjlighet att undvika en frontalkonfrontation med kvinnorörelsen.

PiS är under tryck från den socialt och ekonomiskt kraftfulla kyrkan för att begränsa aborträtten och hoppades efter den senaste regeringsombildningen på stabilitet.

Politiker av olika trender i det kapitalistiska etablissemanget har utnyttjat abortfrågan för sina politiska manövrer, oavsett deras egna

åsikter och oavsett att det handlar om miljontals kvinnor.

Alternatywa Socjalistyczna, CWI i Polen, stödde insamlingen av signaturer för Ratujmy Kobiety, samtidigt som vi argumenterade för att man inte kan förvänta sig att vinna rätten till abort på begäran enbart via parlamentet. Namninsamlingen ger möjlighet att diskutera på gatan och övertyga fler om aborträttigheter och visa att fler stöder kravet. 2016 tvingade kvinnostrejken högern att backa, men inte så långt som att gå med på abort på begäran. Vi kan vinna rätten att besluta över oss själva och över våra egna kroppar endast med en massrörelse som går till offensiv mot högerns attacker. Över hela Polen har vänsterpartiet Razem i år organiserat demonstrationer under slagordet Strajk Kobiet (Kvinnostrejk). Strajk Kobiet kallade de liberala parlaments-

ledamöterna som röstade mot aborträttigheter ”förrädare” och tackade de som röstade för förslaget och krävde i sina tal att de skulle rösta för pro choice-kandidater från något parti i nästa val. Rörelsen har lärt sig nödvändigheten av kandidater oberoende från de etablerade kapitalistiska partierna.

Alternatywa Socjalistyczna kräver fullständiga reproduktiva rättigheter (fri abort och preventivmedel samt konstgjord befruktning vid behov, sexualutbildning värd namnet på skolorna) tillsammans med krav som verkligen skulle tillåta att kvinnor väljer att ha ett barn eller inte, som tillräckligt med offentlig barnomsorg och förskolor samt en massiv ökning av anställda i offentlig service (som desperat behöver det) för att säkra arbete för alla.

Dessa krav kan lägga grunden för en gemensam kamp för kvinnorörelsen och fackföreningarna. Den största fackliga federationen OPZZ stödde kvinnostrejken 2016 och har kritiserat parlamentets agerande.

Inga konkreta steg att bygga rörelsen togs dock av fackledningen. Vi uppmanar arbetarrörelsen att spela en aktiv roll i kvinnokampen.

För närvarande är kvinnorörelsens ledning självutnämnd utan demokratisk kontroll över dess krav och taktik. Detta leder till att de tusentals som har mobiliserats till gatorna inte erbjuds någon väg framåt.

Ledningens politiska turer och förbindelser med borgerliga partier avlägsnar dem också från de bredare skikten av radikaliserade aktivister.

Vi kräver att kommittéer organiseras på arbetsplatser, universitet, skolor och lokalsamhällen som kan bredda och organisera kampen, men också demokratiskt avgöra rörelsens krav och strategi.

Under de senaste 25 åren har den underutvecklade polska kapitalismen inte kunnat (och har aldrig försökt) tillhandahålla tillräcklig barnomsorg, förskolor, sjukhus, bostäder med mera. Kampen för reproduktiva rättigheter måste kombineras med facklig kamp och kampen för ett socialistiskt samhälle. ■

En våldtäkt var 20:e minut i Indien Den så kallade ”indiska demokratin” behandlar kvinnor som lägre stående människor. Oavsett om det gäller anställning, löner, hälsa, födelsetal eller dödlighet tvingas kvinnor utstå en fruktansvärt ojämlik behandling.

NEW SOCIALIST ALTERNATIVE

CWI Indien

E

nligt nya siffror som släpptes av Indiens finansdepartement i januari har landet hela 63 miljoner kvinnor mindre än vad de skulle ha haft på grund av de könsselektiva aborterna – en fruktansvärd diskriminering. Omkring 2 miljoner kvinnor förloras varje år på detta sätt. Ytterligare 21 miljoner tjejer är ”oönskade” av

sina föräldrar, som hellre skulle ha velat ha en pojke.

Det ökända Gujarat-upploppet (där ett otal muslimska kvinnor torterades och våldtogs) och flera andra hemska fall av övergrepp nämns knappt eller inte alls i mainstream-media som ägs av storföretagen. En våldtäkt äger rum var 20:e minut i Indien och ett barn våldtas

var 76:e minut. Ett obevekligt, tyst krig förs mot kvinnor på flera sätt – från att döda dem i livmodern till att straffa kvinnor som föder tjejer och förfölja kvinnor som utmanar traditionella manliga bastioner.

Våldet mot kvinnor är en produkt av ett sjukt system vid namn kapitalism som lär människor att se på kvinnor som lägre stående och se på kvinnors kroppar som varor eller objekt som bara finns till för mäns njutning.

Det har ägt rum noterbara demonstrationer mot våldtäkter i Indien. Men en kampanj mot våldtäkter som isolerar sig från alla andra aspekter av kvinnoförtrycket

kommer inte att räcka. Våldtäkt, precis som våld i hemmet och sexuella trakasserier, är symptom på ett djupt ojämlikt klassbaserat samhälle som leder vissa män till att tro att de kan kontrollera kvinnor, även sexuellt. Detta förstärks av kvinnans materiella ojämlikhet och lägre status i samhället.

Det har också funnits flera fall av modiga kvinnor som uttalar sig mot systemet och för kvinnors rättigheter. De har blivit utsatta för en hetskampanj i pro-regeringspressen och bombarderade med hot om övergrepp, våldtäkt och död.

En av de mest frispråkiga kvinnliga journalisterna, Gauri Lankesh, sköts ihjäl i sitt hem i Bangalore.

Men allt fler kvinnor, särskilt unga, är i fronten i kampen för att förändra samhället. Detta kommer leda dem till att utmana kapitalismen, vilket inte bara upprätthåller diskrimineringen av kvinnor, utan också ser till att patriarkatet och andra feodala förfaranden, som kastsystemet, hålls vid liv för att bredda ut sin exploatering.

Kvinnor har de senaste åren, genom sin kollektiva kamp sida vid sida med män, blivit beslutsamma om att få ett slut på den exploaterande kapitalismen och föra fram ett system baserat på jämlikhet, kvitt från all utsugning av kvinnor. ■

8 MARS 2018 # 1 291

11

Förtrycket mot kvinnor i Nigeria är omfattande. Många får inte gå i skola, och sexuella trakasserier och övergrepp är vanligt. Men DSM:s kvinnokommitté organiserar kamp.

”Vi kvinnor i Nigeria” Vi kvinnor i Nigeria lever under extrema umbäranden. Vi möter förtryck av olika slag både hemma, i arbetet, på skolor och i samhället i stort, vilket visas av vägran att legalisera abort (aborträttigheter) och rätten till skilsmässa, samt i det sexuella våldet, som våldtäkter och trakasserier.

Detta förtryck kan inte kopplas bort från det kapitalistiska systemet – ett system som förstärker patriarker och skapar ojämlikhet och diskriminering.

DSM:S KVINNOKOMMITTÉ

Democratic Socialist Movement (CWI Nigeria)

F

ör kvinnor är det en dubbel tragedi. Förutom att utnyttjas som arbetare under det kapitalistiska systemet, precis som män, drabbas kvinnorna av könsförtrycket i det patriarkala samhället. Kvinnor diskrimineras på nästan alla områden eftersom vi ses som ett ”svagare kön”; i utbildningssystemet, vården, politisk representation, arbetsmarknad och på många andra områden.

går att bota. Brist på tillgång till prenatal och postnatalvård, obstetriska tjänster (vård av gravida) och information om familjeplanering bidrar till den höga dödligheten.

Andra bidragande faktorer inkluderar osäkra aborter, otillräcklig vård efter aborter, barnäktenskap, tidiga graviditeter, otillräckliga familjeplaneringstjänster, brist på preventivmedel och brist på sexualundervisning.

Sexistiska attityder och handlingar är rotade i en patriarkal syn och ett sätt att leva som måste bekämpas.

Vård och hälsa

Nigeria hade världens näst högsta mödradödlighet, 1 100 per 100 000 födda, år 2007. Statistiken är fortfarande skrämmande: År 2015 var siffran 814 dödsfall per 100 000 levande födslar. Det är underfinansieringen av sjukvården som orsakar den höga dödligheten hos kvinnor under födseln och graviditeten, och dödsfallen för kvinnor med sjukdomar som

Kvinnlig könsstympning i Nigeria står för det största antalet fall av könsstympning i hela världen. Nationellt sett är 27 procent av nigerianska kvinnor mellan 15 och 49 år offer för könsstympning.

Arbete

Som grupp arbetar kvinnor lika mycket som män, om inte mer. Men de olika typerna av arbete såväl som

de villkor som kvinnor arbetar under och möjligheterna till förbättringar skiljer sig från männen.

Med kraftigt sänkta reallöner kan många arbetarklasshushåll bara överleva varje månad genom att förlita sig på båda föräldrarnas inkomst. Men istället för att utgöra grunden för kvinnans fullständiga befrielse har inträdet på arbetsmarknaden ytterligare ökat vårt ok, eftersom vi nu måste kombinera arbete i hem och med barn (obetalt arbete) med våra jobb.

Detta utöver det faktum att de arbeten som är lättillgängliga för kvinnor är lågavlönade, tillfälliga arbeten inom industrier som producerar plagg eller hårsaker, eller som lärare, sjuksköterskor, bankkassörer, kontors­assistenter och så vidare.

En stor andel kvinnor jobbar fortfarande på så små gårdar att det knappt kan ge tillräcklig föda åt familjen. Dessutom tjänar kvinnor mindre än män i både manuella och icke-manuella arbeten, för samma arbete.

Våldtäkt, sexuella övergrepp och våld mot kvinnor

Våldtäkter, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor är vanligt i Nigeria. Fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor drabbar främst dem i åldersgruppen 20-24 år.

Sexuella trakasserier är vanliga på universitetens campus. Manliga föreläsare tvingar ofta kvinnliga studenter till sex med dem i utbyte mot bra betyg. Om de vägrar, riskerar de att misslyckas med sina kurser. Flera skolor och

studentkårer har ingen mekanism eller program för att hantera dessa frågor. De flesta offer är också rädda för stigmatiseringen och litar inte på att något kommer att göras.

Dessa sexistiska attityder och handlingar är rotade i en patriarkal syn och ett sätt att leva som måste bekämpas. Även religiösa idéer som sharialagar förstärker patriarkala övertygelser genom att porträttera kvinnor som männens egendom.

Traffickingen ökade också mellan 2010 och 2015, med fler kvinnor som tvingas till prostitution. Detta återspeglar de försämrade villkoren för kvinnor och de arbetande massorna i allmänhet under kapitalismen.

Boko Harams attacker

Kanske mer än något har Boko Haram-krisen, som startade 2009, påverkat kvinnor och flickor. Faktum är att kvinnor, särskilt flickor som är inskrivna i skolan, blivit mål för den islamistiska högergruppen som är emot utbildning.

Måndagen den 19 februari 2018 rövades 110 flickor bort av misstänkta Boko Haram-militanter från sina sovsalar vid en skola i Dapchi, delstaten Yobe. Detta ungefär fyra år efter ett liknande bortförande

av 276 tjejer på natten den 14-15 april 2014 från en skola i Chibok, i delstaten Borno. Alla dessa attacker riktar slag mot de tidigare framsteg som har gjorts vad gäller flickors utbildning. Många kvinnor har också blivit änkor och förlorat sina hem och medel för försörjning.

Många lever nu i flyktingläger.

Arbetarrörelsen måste slåss för kvinnor

Organiserade kvinnor utgör en betydande del av fackföreningsrörelsen, särskilt i lärarförbundet och sjuksköterskefacket. Men det återspeglas väldigt sällan i fackens agerande. Fackföreningarna driver inte heller någon verklig kamp mot sexuella trakasserier, ojämlik lön, sexism och våldtäkter. Vi behöver aktiva kampanjer som knyter diskrimineringen och förtrycket som kvinnor möter till kampen för vård och skola, för höjda minimilöner och förbättrade arbetsförhållanden, mot privatiseringar och all kapitalistisk politik.

Avgörande är att vi behöver en kampanj som är fullt medveten om att kvinnors förtryck bara kan avskaffas om patriarkatet och det kapitalistiska systemet som förstärker patriarkatet besegras. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

8 MARS 2018 # 1 291

12

Brasilien: Kvinnokamp visar vägen Det visar att regeringens attacker har en särskilt kvinnofientlig sida.

Detsamma gäller för det 20-åriga taket i de offentliga utgifterna som regeringen har fått igenom, vilket leder till stora nedskärningar i den offentliga sektorn. Bördan kommer återigen att falla på kvinnorna. Allt detta har lett till att kvinnor har en högre arbetsbörda än män. Data från den statliga statistikbyrån IBGE visar att kvinnors arbetsvecka år 2005 var 6,9 timmar längre än mäns. År 2015 hade skillnaden i snitt vuxit till 7,5 timmar. Ovanpå detta drar kvinnor ett större lass i att sköta hushållet och ta hand om familjemedlemmar.

Kvinnokampen har de senaste åren vuxit sig allt starkare i hela Sydamerika – Brasilien är inget undantag.

Förra årets massiva och färgglada protest den 8 mars var en katalysator för den våg av kamp som ledde till den största generalstrejken på senare tid i Brasilien. Vi var en viktig del av all kamp mot de försämringar som Michel Temers illegitima regering försökte få igenom. Mot slutet av året var det återigen kvinnorna som gick ut i tusentals mot förslag på att ytterligare begränsa aborträtten.

JANE BARROS Liberdade Socialismo e Revolução (CWI Braslien)

D

en ekonomiska krisen, som fördjupades snabbt under 2015-16, har drabbat kvinnor hårt. ”Arbetslösheten 2016 var högre bland svarta, kvinnor och ungdomar”, konstaterade en rubr-

ik i Folha de São Paulo, den största borgerliga morgontidningen. Totalt är cirka 13 miljoner arbetslösa.

Unga svarta kvinnor är de som hårdast drabbas. Arbetslösheten i slutet av 2017 var tre procent högre

bland kvinnor. Siffran är inte högre bara för att många kvinnor gett upp att söka formella jobb och istället försörjer sig på informella ströjobb.

Temers viktigaste projekt var att genomföra en pensionsreform. Men de stora protesterna ifjol satte stopp för hans planer och regeringen gav formellt upp försöken att rösta igenom reformen (försämringen) innan årets val för ett par veckor sedan.

En viktig del av Temers plan var att höja pensionsåldern för kvinnor, utan hänsyn till den dubbla och tredubbla arbetsbördan som kvinnor har, vilket förhindrar många att pensionera sig med hälsan i behåll.

Krisen har också märkts i att våldet mot kvinnor har ökat. Varannan timme dödas en kvinna i landet.

En undersökning visar att mord på svarta kvinnor har ökat med 54 procent det senaste årtiondet. Enligt en artikel i Folha de São Paulo rapporteras tio fall av gängvåldtäkter per dag och Brasilien är världsledande i antalet mord på transkvinnor.

Mäns våld mot kvinnor är ett nationellt problem som i praktiken ignorerats av den brasilianska staten. I Argentina gick över en miljon ut på gatorna mot att en kvinna dödas var fyrtionde timme i landet. Denna rörelse spreds över hela Latinamerika och är en viktig del av kvinnokampen. Fakta visar att det inte är en överdrift att säga att vi betalar med våra liv för effekterna av den djupaste krisen i modern tid. En giftig blandning av arbetslöshet och våld är en vanlig

ingrediens i de flesta arbetarkvinnors vardag.

På gator och torg, på arbetsplatser och i sociala medier bevittnar vi kvinnors motstånd och kamp.

Vår uppgift är att sammanbinda den kampen, bara enade är vi starka, så starka att vi tillsammans med våra manliga kamrater kan besegra detta ojämlika, kvinnofientliga och förtryckande samhälle.

I slutet av 2017 gick tusentals kvinnor ut på gatorna inom 48 timmar mot nya försök att göra abort illegal, även i de få fall där det är lagligt idag.

Lagförslaget togs bort från kongressens dagordning efter stora protester på initiativ av kvinnor från PSOL (ett brett vänsterparti som LSR, CWI i Brasilien, deltar i) och den Feministiska Vänsterfronten. Men vi kan inte sänka garden, då nya attacker kan komma när som helst.

Nyligen ockuperade kvinnor från MTST (de taklösa arbetarnas rörelse) en tom byggnad i östra delen av São Paulo, en av de fattigaste stadsdelarna, med krav på skyddsbostäder och annan hjälp för kvinnor som är offer för våld. Det är bara ett av många exempel på kvinnokamp som kan fortsätta att växa i styrka.

Vår uppgift är att visa sambandet mellan kampen mot sexism och mot åtstramningspolitiken. På så sätt måste vi stärka feminism, som riktar sig till arbetarkvinnor och kämpar för en socialistisk politik. Vi behöver också en landsomfattande kampanj mot våld mot kvinnor, tillsammans med en fortsatt kamp mot Temer-regeringens alla attacker. ■

Student- och elevfacket: ”Vi skriver historia”

Intervju med Ana García från Student- och elevfacket (Sindicato de Estudiantes) i Spanien och Katalonien.

NATALIA MEDINA

natalia.medina@socialisterna.org

Varför strejkar ni?

– Vi vill krossa det förtryck som majoriteten av alla kvinnor lever under. Vi i Libres y Combativas står därför för en revolutionär, anti-kapitalistisk och klassbaserad feminism, eftersom det är det enda som verkligen kan befria oss.

Hur har strejken mottagits?

– Gensvaret i skolor och på universitet har varit enormt. Vi har överöst hundratals institutioner och fakulteter över hela den spanska staten med tiotusentals flygblad som förklarar varför det är nödvändigt att tömma klassrummen den 8 mars. De stormöten som elever och studenter har organiserat har också, med överväldigande majoritet, röstat för att genomföra strejken.

Det är uppenbart att det bland ungdomar finns en växande medvetenhet om behovet av att revoltera mot sexismen som i grunden är kopp-

Vad förväntar ni er?

– 8 mars i år kommer utan tvekan att markeras av ett före och ett efter.

Självklart kommer elev- och studentstrejken att spela en viktig roll i detta. I den sociala kampen i Spanien och Katalonien har kampen mot förtrycket av arbetande kvinnor blivit en av de centrala delarna.

I den kampen kommer raseriet och lusten att slåss för de som drabbats hårdast av attackerna från Francodiktaturens arvtagare, Partido Popular (PP), fram.

– Trots att många företag och till och med katolska kyrkans överhuvuden försöker framstå som försvarare av jämlikhet genom att uttala stöd för strejken, är sanningen att de gör det av rädsla för den stora sociala explosion som vi om bara några da-

gar kan komma att uppleva. De vill få strejken att vara något den inte är.

De vill tvätta bort klasskampen och det revolutionära innehållet som genomströmmar rörelsen starkare för varje dag, men de kommer inte att lyckas.

– Vi vet mycket väl vilka som är ansvariga för förtrycket och våldet mot kvinnor. De skyldiga är främst försvararna av detta system med den borgerliga PP-regeringen i spetsen och det kommer utan tvekan att vara uppfattningen i de mångfacetterade demonstrationer som kommer att fylla gatorna i Spaniens och Kataloniens största städer. Vi vet att dessa män och kvinnor försvarar sina ekonomiska privilegier över allting annat och det är därför de dömer arbetande kvinnor till exploatering, otrygghet och våld utan bestraffning. Vi vet detta allt för väl och därför

kämpar vi. Den 8 mars kommer vi att skriva historia. ■

Ana García.

Foto: Natalia Medina

– Den 8 mars har vi i den feministiska plattformen Libres y Combativas, grundat av Student- och elevfacket (Sindicato de Estudiantes) och Izquierda Revolucionaria (CWI i Spanien och Katalonien) kallat till en generalstrejk för elever och studenter. Genom strejken sällar vi oss till den internationella rörelse som försvarar kvinnors mänskliga rättigheter. Vi vill göra den internationella kvinnodagen till en dag av kamp och mobilisering på gatorna.

– Under de senaste åren, mitt i krisens inferno med brutala attacker på folkflertalet, har vi med all tydlighet fått uppleva att det under det här systemet inte finns någon lösning för oss som kommer från arbetarfamiljer. Vi arbetarkvinnor har lidit än mer då åtstramningspolitiken, som bara berikar några få i toppen, har landat särskilt tungt på våra ryggar.

lad till det system vi slavar under: det kapitalistiska systemet.

– Miljontals studenter kommer att tömma klassrummen den 8 mars och fylla gatorna i kampen mot det sexistiska våldet. Detta är första gången som en 24-timmars generalstrejk mot det sexistiska våldet har hållits, och är ett enormt steg framåt.

8 MARS 2018 # 1 291

13

8 mars med sikte mot Ja när Irland röstar om abort

Foto: Manon Gustave

Den fantastiska och långa kampen från gräsrötterna för aborträtten har nu lett till att en folkomröstning ska hållas i frågan, troligen i maj.

Internationella kvinnodagen 2018 kommer på Irland att domineras av frågan om rätten till abort. Efter åratal av agitation och mobilisering kommer en avgörande folkomröstning att hållas i slutet av maj.

LAURA FITZGERALD

Socialist Party (CWI Irland)

U

nder de senaste fem åren har tiotusentals marscherat, studenter har organiserat för att göra sina högskolor och studentkårer till företrädare för aborträtt, svarta jumprar med texten ”Repeal” (Upphäv) har blivit allestädes närvarande och ett stort och växande politiskt tryck för förändring har vuxit underifrån. Som vid folkomröstningen om samkönade äktenskap år 2015 är det starka stödet från arbetarklassens kvinnor en nyckelfaktor.

Coppinger gett kampen för att avskaffa abortförbudet en politisk röst i Dáil (parlamentet). Ruth Coppinger, Socialist Party, anses allmänt som en av de mest orädda förespråkarna för abort och kvinnors rättigheter.

Den 8 mars ifjol nåddes en ny milstolpe i kampen när tusentals skolelever och studenter samt många arbetare i hela Irland strejkade för rätten till abort. Dublins centrum stängdes helt av unga som ockuperade gatorna. På kvällen marscherade uppemot 20 000 till parlamentet i en arg, trotsig demonstration som leddes av skolelever från arbetarklassområden. Även i år kommer 8-marsdemonstrationen att gå till parlamentet som en del i att bygga ja-kampanjen inför folkomröstningen.

Folkomröstningen handlar om att upphäva det åttonde tillägget i grundlagen och det 35-åriga författningsförbudet mot abort.

Denna kvinnofientliga lag skrevs

Den unga generationen är utan tvekan pro-choice och ser kvinnans rätt att välja som en grundläggande rättighet.

För fem år sedan, på Internationella kvinnodagen 2013, startade kvinnor och hbtq-aktivister i Socialist Party (CWI Irland) den socialistiska feministrörelsen ROSA. Sedan dess har ROSA varit en livlig och ungdomlig del av aborträtts-, kvinno- och hbtq-rörelserna. Dessutom har Socialist Party genom Solidaritys parlamentsgrupp och särskilt Ruth

in i grundlagen på den katolska kyrkans begäran. Sedan dess har 150 000 rest utomlands för att få tillgång till abort till stora kostnader och svårigheter – flera kvinnor har dött. En av dem var Savita Halappanavar som miste livet efter att ha nekats abort 2012. Det startade en ny rörelse som resulterat i denna folkomröstning.

Alla tecken pekar mot ett växande ungdomsuppror för Ja under veckorna och månaderna framåt.

Den unga generationen är utan tvekan pro-choice och ser kvinnans rätt att välja som en grundläggande rättighet och en fråga om makten över sin egen kropp.

75 procent i åldrarna 18-24 år stöder förslaget om att göra abort tillgänglig på begäran i upp till 12 veckor. I ROSA:s kampanjlanseringsvideo sammanfattas detta i: ”Anti-choicebrigadens Irland var ett slaveri för fattiga kvinnor. Var med och gör historia år 2018: gå med i ROSA:s YES-kampanj – för aborträttigheter, för rätten att bestämma över våra egna kroppar, frihet och jämlikhet”.

Det politiska etablissemanget på Irland är medfött bakåtsträvande.

Med tanke på detta är det särskilt anmärkningsvärt att regeringen har tvingats tillkännage att det åttonde tillägget kommer att tas bort om ja-sidan vinner folkomröstningen. Det gäller inte bara för abort av hälsoskäl, utan också för abort på begäran i upp till 12 veckor, vilket skulle tillgodose 92 procent av alla aborter. Det skulle vara en stor seger, särskilt mot bakgrund av att en lag antogs så sent som 2013 som upprätthöll Irlands abortförbud och medgav 14 års fängelsestraff för alla som gör eller bistår en olaglig abort (abort då livet inte är i direkt fara). Men hur har denna förändring varit möjlig?

I början av förra året inrättade regeringen en ”medborgarförsam-

ling” bestående av 99 medborgare som valts ut av ett opinionsinstitut för att göra rekommendationer om det åttonde tillägget och abort. Etablissemanget hade hoppats att det skulle leda till ett förslag som inte alls motsvarade stämningarna. Men när de 99 utvalda fick alla fakta valde de att stödja en pro-choice-åsikt (kvinnans rätt att välja). Rekommendationerna omfattade 12 veckor på begäran, upp till 22 veckor av ”socioekonomiska skäl” och en mängd andra progressiva förslag, inklusive en omfattande kvalificerad sexualundervisning och fria preventivmedel. Detta var en enorm kick för pro-choice-rörelsen.

Den civila olydnadskampanjen med abortpiller som ROSA har drivit sedan 2014 i samarbete med WomenOnWeb.org spelade en viktig roll i ”medborgarförsamlingens” slutsats.

Pro-choice-rörelsen som helhet och i synnerhet den banbrytande civila olydnaden som leddes av ROSA med abortpiller har också bidragit till att det historiskt konservativa medicinska etablissemanget har tvingats ändra sin hållning, vilket i sin tur har inneburit att företrädare för de båda högerpartierna Fianna Fáil och Fine Gael (men inte Sinn Féin, vilket är anmärkningsvärt) i en parlamentarisk kommitté röstat för 12 veckor på begäran.

ROSA, med aktivister från Socialist Party som spelar en viktig roll, har lanserat Ja-kampanjen #Time4Choice.

Vi står inför potentiellt historis-

ka månader fram till folkomröstningen om abort (den 25 maj är ett troligt datum). Ett Ja skulle firas av kvinnor, hbtq-gemenskapen, arbetarklassen och en generation av ungdomar som säger att tiden är över för kvinnofientlighet och den bakåtsträvande staten. En gräsrots­ rörelse för att uppnå en sådan seger skulle vara oerhört politiserande och radikaliserande.

Ju starkare Ja och ju mer det ses som ett godkännande av 12 veckor, desto större press på politikerna att rösta för. Ett Ja med liten marginal skulle sannolikt ses av några i det politiska etablissemanget som ett skäl till att dra tillbaka den utlovade lagstiftningen.

ROSA- och Socialist Party-aktivister, som bygger #Time4Choice-kampanjen, kommer att sträva efter att bygga den största organiserade socialistiska feministiska kraften under Ja-kampanjen för att fortsätta kampen mot all sexism, förtryck och ojämlikhet efter folkomröstningen. En sådan kamp är starkast när den kombineras med ett anti-kapitalistiskt och socialistiskt program som syftar till att riva ner alla maktmissförhållanden och orättvisor i samhället, inklusive ojämlikhet i rikedomar.

Det privata ägandet av rikedom måste utmanas för att få ett slut på bostadskrisen, osäkra jobb och låga löner samt för att tillhandahålla offentlig barnomsorg – helt avgörande för att skapa grunden för jämställdhet för arbetande och fattiga kvinnor. ■

INTERNATIONELLT

8 MARS 2018 # 1 291

14

Foto: Bob Simpson / Flickr CC

Snabbmatsarbetare har varit en av de yrkesgrupper som kämpat för 15 dollar i timmen. Över hela USA kokar ilskan mot sexismen och högerpolitiken.

USA: Bygg nya ”Bröd och rosor”

På Donald Trumps första dag som president deltog miljoner människor i kvinnomarscher över hela USA för att uttrycka sitt hårda motstånd mot Trumps sexism och trångsynthet.

Sedan dess har #metoo-rörelsen framträtt i hela USA med kvinnor som delar sina historier och kräver ett slut på sexuella trakasserier och våld. Hundratusentals kom ut till årets kvinnomarscher med en hunger för att ta rörelsen framåt.

KEELY MULLEN

Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer USA)

D

e bästa delarna av den amerikanska radikala vänstern stod i spetsen i striderna för kvinnors rättigheter, särskilt när det gäller att organisera extremt utnyttjade kvinnliga arbetare. IWW och socialistiska aktivister som Elizabeth Gurley Flynn spelade till exempel en nyckelroll i den berömda ’Bröd och rosor’-strejken 1912 av invandrarkvinnor som var textilarbetare i Lawrence, Massachusetts.

Det var också Socialist Party som organiserade den första kvinnodagsmarschen 1909 i New York och inspirerade den socialistiska internationalen att anta den som en internationell aktionsdag för arbetarklassens kvinnor det följande året.

Revolutionära socialister inklusive Marx och Engels såg kvinnors förtryck som sammanvävda med klasssamhällets hela historia. De drog slutsatsen att medan vi kämpar med näbbar och klor för varje möjligt framsteg för arbetande kvinnor idag, kan full befrielse bara vinnas genom att bryta kapitalisternas makt.

För att bygga vidare på #metoo-dynamiken behöver en växande kvinnorörelse kämpa mot alla former av sexism som drabbar majoriteten av USA:s kvinnor, som brist på bostäder de har råd med, låga löner och brist på högkvalitativ reproduktiv vård. Att 54 procent har upplevt ”oönskade och olämpliga sexuella

handlingar” någon gång i sitt liv visar hur sexuella trakasserier och övergrepp är några av de starkaste exemplen på våldet som kvinnor utsätts för under kapitalismen. Men attackerna slutar definitivt inte där och inte heller vår rörelse.

När kvinnor är fast i våldsamma och missbrukande relationer tillfrågas de ofta ”varför stannade du?”. För många är svaret att de inte har råd att lämna. Det finns en stor brist på prisvärda bostäder i många större städer. Det finns inte bara risk för att bli hemlös efter att ha lämnat en missbrukande partner – att anmäla en partner för våld kan dessutom leda till vräkning.

Kvinnornas rörelse bör kämpa för

av dem som arbetar i yrken som betalar mindre än 11 dollar per timme (cirka 90 kronor) och 69 procent av dem i yrken som betalar mindre än 10 dollar (82 kronor). Majoriteten av dessa kvinnor är singlar och nästan en tredjedel har ett eller flera barn hemma. De låga lönerna till miljontals fattiga kvinnor i arbetarklassen innebär extrem otrygghet vad gäller både matförsörjning och bostad. Överutnyttjande har alltid varit avgörande för kapitalisternas förmåga att tjäna vinster. Rasism och sexism är viktiga verktyg för att hålla arbetande människor splittrade. Med kvinnor som utgör en majoritet av lågavlönade, bör kvinnorörelsen gå

Sexism kan inte avskaffas inom ett system som behöver den för att överleva. hyrestak och offentligt finansierade bra bostäder betalda genom att beskatta de superrika.

Kvinnor – särskilt svarta och latino – utgör en majoritet av lågavlönade i USA. Kvinnor utgör 58 procent

med i den energiska kamp för 15 dollar i timmen i minimilön (cirka 123 kronor) som har vunnit stora segrar i städer över hela landet.

Nästan 20 miljoner amerikanska kvinnor i åldrarna 13-44 år som

är i behov av offentligt finansierade preventivmedel saknar tillgång till kliniker som tillhandahåller dem.

Trump och det republikanska partiet har upprepade gånger angripit särskilt Planned Parenthood (federal vårdgivare i USA som arbetar för sexuell och reproduktiv hälsa) och kvinnors rätt till abort. #metoo-rörelsen har framgångsrikt avsatt seriemissbrukare som Larry Nassar och Harvey Weinstein, vilket har gett självförtroende åt miljontals kvinnor som vill kämpa mot sexism på alla fronter.

Kampen för bra bostäder, 15 dollar i timmen i minimilön och vård för alla, liksom reformer för att hantera sexuellt våld och trakasserier på arbetsplatserna, kräver att kvinnors rörelse kopplas samman med den bredare arbetarklassens kamp, särskilt svarta personers, invandrares och ungdomars.

Förutom en massrörelse behöver vi ett nytt oberoende parti som verkligen företräder arbetarklassens folk, till skillnad från Demokraterna, som av tusen trådar är bundet till finansbolag och storföretag. ■

Mexikos kvinnor: Ni una más! – Inte en enda till

N

i una más! Mexikos kvinnor har fått nog av våldet och det sexistiska rättssystemet som skyller på offren. Våldet mot kvinnor är ett stort problem i Mexiko. Mellan åren 2004 till 2015 mördades 23 461 kvinnor i Mexiko.

I höstas skedde flera uppmärksammade mord på unga kvinnor, bland andra en kvinna som våld-

togs och mördades av en taxichaufför. Det finns en stark machokultur i Mexiko där mannen har högre status i samhället och kvinnor ofta automatiskt ses som mindre värda.

De kvinnor som utsätts för våldtäkter, misshandel och som mördas blir anklagade och utsatta av rättssystemet, som beskyller kvinnorna.

Det är näst intill omöjligt för en

utsatt kvinna att få rättssystemet på sin sida.

Men det finns även en växande rörelse som kämpar för kvinnors rättigheter, för ett stopp på våldet mot kvinnor och för ett jämställt samhälle. De kallar det som idag sker för ett folkmord, och kräver att alla kvinnor i Mexiko och i hela

världen tar strid för sina egna och alla andra kvinnors rättigheter. År 2017 blev ett år där Mexikos kvinnor gick ut på gatorna igen för att protestera mot det sanslösa våldet och likgiltigheten från politiker och rättsväsendet. Den feministiska rörelsen i Mexiko växer sig starkare och människor har fått nog av hur situationen ser ut idag.

Rörelsen kräver att alla kvinnor ska kunna lämna sitt hem och återvända vid liv, något som idag inte är en självklarhet. Att kvinnor ska få klä sig hur de vill och vara ute när de vill utan att riskera våldtäkt och mord. De ställer också krav på tillgång till lagliga, säkra aborter och jämställdhet på arbetsmarknaden. ■ Louise Strömbäck

Luleå:

Socialistiskt program mot prositution Tisdag den 13 mars kl 18:00.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Vad står V och FI egentligen för?

Torsdag den 15 mars kl 18:00.

För info om plats: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Sthlm Sydost Tid: Tisdag den 13 mars kl 18:30.

Plats: Hyresgästlokalen Åsgärde­ vägen 75, Tunnelbana Sandsborg.

För mer info: 070-326 65 94.

Borås:

Nästa steg i kvinnokampen Tid: Måndag den 12 mars kl 18:00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Årsmöte RS Väst Tid: Måndag den 12 mars kl 18:00.

Plats: Blå Stället i Angered C För mer info : 073-501 21 37.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Nya utmaningar i mars

S

om alltid är fallet fick vi in några sena bidrag förra månaden som höjde slutresultatet för februari till 49 292 kronor. Det är cirka 61 procent av målet. Efter mars månads första helg ligger vi på 4 915 kronor.

Trenden med antal sålda tidningar fortsätter att vara väldigt positiv med 13 nya prenumerationer och 97 sålda lösnummer hittills. Men vi behöver också ditt stöd för att kunna klara målet.

Det största bidraget du kan ge är att vara med på våra regelbundna aktiviteter. Varje vecka är vi ute på gator och torg, skolor och arbetsplatser och för fram en socialistisk politik och behovet

Norrbotten

För info: 073-310 70 87.

Kvinnokampen efter 8 mars Sthlm Sydväst Tid: Torsdag den 15 mars kl 18:30.

Plats: Högdalen.

För mer info : 073-387 65 77.

För info: 070-536 43 17.

1968 och det röda 70-talet Sthlm Norra Tid: Torsdag den 15 mars kl 18:30.

Plats: Husby träff.

För mer info: 073-576 98 69.

För info: 070-885 44 86.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund:

Haninge:

Hur bekämpa rasismen i valet?

Tid: Torsdag den 15 mars kl 18:30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 072-524 42 95.

Eskilstuna:

Kamp mot skolnedskärningar och tiggeriförbud Tisdag den 13 mars För tid och plats: 073-373 33 61.

Du kan även bidra direkt till vår ekonomikampanj.

Enklast är att Swisha ett belopp till nummer 123-240 32 85, men det går också bra att göra en insättning på PlusGiro 87 96 49-2 eller SMS:a ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

Procent av mål

Karlskoga: Örebro:

av aktiv kamp. Vår erfarenhet är att ju fler vi är, desto bättre! Vill du vara med – hör av dig idag.

Västerbotten

Totalt

61% 49 292 kr

Mellannorrland Stockholm Mellansverige

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Pris: 50 kronor + porto

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

•R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

PROGRAM 2018

Antirasism & asyl

Socialistisk feminism

Trygga jobb

1 907 kr 548 kr

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

23 497 kr

Sydsverige

En skola för alla

Rusta upp välfärden

4 310 kr

11 367 kr

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

800 kr

Västsverige

Nej till militarismen

Klimat- och miljöhot

6 056 kr

BRÄNNANDE

8 MARS 2018 # 1 291

Fortsatt kamp krävs efter #metoo

Under hösten 2017 spreds tusentals kommentarer och berättelser under #metoo i Sverige som visade på omfattningen av sexuella trakasserier och övergrepp. Det bekräftade också tidigare studier som Slagen dam, vilken utkom 2003 och visade att närmare hälften av alla kvinnor i Sverige åtminstone någon gång under sina liv hade blivit utsatta.

KATJA RAETZ, specialistsjuksköterska

offensiv@socialisterna.org

N

är Slagen dam kom ut 2003 förlöjligades och angreps den för att ”överdriva” problemet. Med #metoo blev det tydligt vilken mängd av sexis-

tiska kränkningar som förekommer vardagligen och som kvinnor ständigt behöver förhålla sig till.

Särskilt de många arbetsplatsuppropen avslöjade hur sexuella

torn ungefär lika mycket, cirka 3 procent de senaste 12 månaderna.

Ett annat exempel är att sex av tio kvinnor som arbetar i bar eller servering har blivit fysiskt eller verbalt trakasserade enligt Hotell- och restaurangfacket.

Undersökningar och rapporter är viktiga, men behöver leda till aktiv handling. Det är arbetsgivarens skyldighet att skapa en god och säker arbetsmiljö. Samtidigt är det en facklig fråga att agera där det saknas. Det krävs att handlingsplaner finns på arbetsplatserna och

LO kräver nu tillsammans med andra internationella fack inom ILO en särskild ILO-konvention mot könsrelaterat våld på arbetsplatser.

LO har även redan i höstas lagt en förhandlingsframställan mot Svenskt Näringsliv om att få bort de ”allra mest otrygga anställningar”.

Otrygghet och sexuella trakasserier behöver vara en del i förhandlingarna om kollektivavtalen. Men facken behöver visa att de menar allvar med aktioner, demonstrationer och om nödvändigt gå ut i strejk.

Som första steg borde LO och TCO kampanja för och mobilisera till den internationella dagen den 8 mars. Att Svenskt Näringsliv är aggressiva mot facken och inte kommer att ge med sig lättvindigt när det gäller anställningstryggheten blev tydligt med utspelet om att vilja förhindra politiska samtal på arbetsplatserna. Det behövs kampvilja för att se till att diskussionen och kunskapen som har kommit fram med #metoo inte faller i glömska. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

trakasserier är normalt förekommande för många kvinnor. Framför allt gör osäkra anställningar och så kallade kontaktyrken, som vård och omsorg, handel och restaurang, att sexuella trakasserier är mer vanligt förekommande enligt LO-rapporten Sjuk av jobbet.

Inom arbetaryrken har 13 procent av alla kvinnor blivit utsatta för trakasserier från andra än chefer eller kollegor de senaste 2 månaderna enligt rapporten. När det gäller trakasserier från chefer eller kollegor drabbas kvinnor från arbetaryrken och tjänstemannasek-

skyddsombuden ska självklart bli involverade i utformningen.

Det krävs nolltolerans och praktiska handlingsplaner på arbetsplatserna. Skyddsombuden behöver konkret stöd på arbetsplatserna för att kunna agera direkt.

Anställda behöver känna trygghet i att kunna larma om missförhållandena och veta vart de ska vända sig. Facket har en viktig roll att spela i att motverka tystheten på arbetsplatserna.

Frågan om god arbetsmiljö handlar också om att skapa trygga jobb med säkra anställningsformer och god löneutveckling. Även att arbeta deltid skapar otrygghet då en är beroende att få kunna hoppa in extra för att fylla på timmarna. Fyra av tio arbetarkvinnor arbetar deltid, oftast för att det saknas heltidstjänster, och 22 procent har tidsbegränsade anställningar. Att försvara LAS och strejkrätten är i slutändan även kopplat till #metoo då det har visat sig hur försämrad anställningstrygghet gör det svårare att kunna försvara sig mot övergrepp.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

Foto: Sebastian Olsson

Låt inte #metoo rinna ut i sanden – håll uppe trycket och trappa upp med offensiva politiska krav.