Offensiv 1300

11 maj 2018 / # 1 300 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Stoppa utvisningarna till krig och förtryck

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Zahid måste få stanna

3 2

6

Foto: Jonas Brännberg

Allt stöd till Förskoleupproret

”Vi behandlas inte som människor”

– läs mer på sid 16

19 maj: Kom på Förortsforumet – Att förorterna har blivit ”utsatta områden” är ett resultat av de ökade klassklyftorna.

Det säger Arne Johansson i Norra Järva stadsdelråd, som

arrangerar Förortsforum för rättvisa i Husby lördagen den 19 maj tillsammans med andra aktivister. läs mer på sid 7

8-9

Marxismen mer aktuell än någonsin

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Löfven och S – ett eko av SD

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

11 MAJ 2018 # 1 300

2

S – ETT EKO AV SD D

I ett eko av SD säger S-ledningen nu också att de vill öka stödet ”till säkerhet och humanitära förhållanden i flyktingläger utanför Europa”. Vilka läger menar de?

Rapporterna från Libyen och andra länder gör oftast paralleller till fångläger eller koncentrationsläger. Villkoren för de flyktingar som inte kan lämna Grekland på grund av de andra EU-ländernas stopp är inte mycket bättre.

Att Löfven upprepar att Sverige ska ha samma politik som andra EU-länder innebär att han låter Orbán i Ungern, den svart-blå regeringen i Österrike och Lega Nord i Italien sätta tonen.

De som lyckas ta sig till Sverige ska låsas in och sorteras. Deras

K Foto: Socialdemokraterna / Flickr CC

et finns ingen hejd på Socialdemokraternas försök att vinna röster på ”hårdare tag” mot de som tvingas fly undan krig, terror och diktaturer.

Utspelskarusellen snurrar allt snabbare, och bara högervarv. Efter språkkrav och troligt tiggeriförbud presenterades den 4 maj en ”ny socialdemokratisk migrationspolitik”.

Varenda punkt i S-ledningens förslag går ut på att misstänkliggöra flyktingarna. Den ”tillfälliga lagen” ska fortsätta. Det betyder att beviljade uppehållstillstånd är på högst två eller tre år, inte permanenta; att familjer inte kan återförenas; att skyddsbehov (krig) inte längre gäller som skäl för asyl.

Nu trappas detta upp. Stefan Löfven och S-ledningen anser att Sverige ska ta emot 14 000 flyktingar per år. Siffran är helt abstrakt.

Istället för att inse att världens flyktingar idag är fler än någonsin – 67 miljoner – utgår S från Sveriges invånarantal jämfört med andra EU-länder. Men hur många som lyckas ta sig till Europa hänger helt och hållet på den mur EU betalat Erdoğans Turkiet att upprätthålla.

id och ålder ska misstänkliggöras.

Det uttalade syftet är att ”öka återvändandet för de som får avslag”.

Ett led i detta är att länder som inte tar emot de som utvisas ska bli av med bistånd från Sverige.

Idag kan den som har fått avslag söka på nytt efter fyra år – nu vill S att det ska vara åtta år. Varför åtta? Varför inte 80? Kommuner ska inte längre själva kunna besluta om försörjningsstöd till de som fått avslag. De ska heller inte längre kunna söka och få arbetstillstånd.

De som har tagit sig igenom nålsögat ifrågasätts också i S-förslagen genom påståenden om att de måste lära sig svenska, börjat arbeta och ”försörja sig”. Som om problemet inte vore fördelningen av resurser – till exempel mellan utbildning och bankvinster.

Förslagen har mött kritik från exempelvis S-märkta Olof Palmes Internationella Center när det gäller hot om nedskärningar i biståndet. En S-ledamot i riksdagen, Sara Karlsson, har hoppat av i protest.

Socialdemokraterna i Karlskrona är bland de lokalorganisationer som säger att förslagen är ett svek mot tidigare kongressbeslut om bland annat permanenta uppehållstillstånd.

Det är ingen tillfällighet att Moderatledaren Ulf Kristersson pekar på likheterna mellan S och M i dessa frågor. Men högerpolitik mot flyktingarna har inte räddat S-partier i övriga Europa, som i Österrike, Danmark, Tyskland med flera.

Att peka ut flyktingar, migration och förorter som ett hot är en klassisk avledningsmanöver. Förslagen ska överrösta den massiva kritik som skulle kunna samla rörelser mot nedskärningar i vården, vinster i välfärden, miljöbovar och skatteparadis.

För socialister handlar flyktingpolitiken om solidaritet, om kamp mot ALL högerpolitik och om vilket samhälle vi står för. Rättvisepartiet Socialisterna står för amnesti för flyktingarna och kamp mot kapitalism och högerpolitik. ■

EN KRONA I FRITT FALL

ronan sjunker som en sten och håller på att bli en skräpvaluta. Med stöd av regeringen, allianspartierna och Sverigedemokraterna har Riksbanken sett till att medvetet sänka kronkursen för att exportindustrins vinster ska öka. Det har handlat om återkommande devalveringar som har genomförts i tysthet och som vanliga människor får betala för när priserna ökar i en takt som äventyrar reallönerna.

Officiellt hävdar Riksbanken att det handlar om att inflationen (prisökningstakten) ska hållas kring 2 procent. Men det godtyckliga målet har Riksbanken haft länge och det har fått motivera såväl gårdagens högräntepolitik som dagens minusräntepolitik.

Inflationstakten ligger för övrigt på 2 procent, utan att det märks i Riksbankens agerande som håller fast vid minusräntan och som i likhet med exportindustrin gärna ser att kronan kan ligga kvar på samma låga nivå. En euro kostar nästan 10,50 kronor. Det var 9 år sedan euron kostade så mycket. Kronan faller även mot den svaga dollarn och det brittiska pundet.

Kronfallet eldar på börsbolagens vinster som i år beräknas bli 10 procent högre än ifjol, vilket i sin tur ger rekordutdelning till aktieägarna.

För oss övriga betyder kronfallet högre matpriser, där priserna på livsmedel i Sverige idag ökar mycket snabbare än i resten av Europa. Under de två första månaderna 2018 steg priserna på livsmedel i den svenska dagligvaruhandeln med 2,2 procent, jämfört med samma period för ett år sedan. Matpriserna ökar nu i samma takt som löneökningarna i det privata ”näringslivet”, som redovisar rekordvinster. Det säger allt om hur dåligt det senaste avtalet är.

S

om en del i det nyliberala systemskiftet blev Riksbanken självständig år 1999. På så sätt kunde politikerna gömma sig bakom Riksbanken som fick full frihet att fatta de penningpolitiska beslut man ansåg vara nödvändiga för att främja kapitalismen i allmänhet och exportindustrin i synnerhet.

Länge var Riksbanken hökaktig i sitt försvar av höga räntor för att, som det sades, ”bekämpa inflationen”. Men denna fiende var inbillad. Till följd av krisen och alla åtstramningar var det ingen inflation. Riksbanken fick göra en total omsvängning och räntan blev noll och minus samtidigt som man lät rea ut delar av valutareserven för att få ned kronkurser.

Resultatet av den politiken blev dock ännu ett misslyckande.

Dagens kronfall varslar om morgondagens kris med stigande räntor och nya svältkurer. ■

247 familjer med totalt 670 barn är hänvisade till hotell, vandrarhem eller andra nödlösningar. Det är en dramatisk ökning sedan år 2013, då bara ett fåtal familjer var i samma situation, och väldigt allvarligt. Lösningen: bygg många fler billiga bostäder (skärmdump SVT Nyheter den 8 maj).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2018 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

11 MAJ 2018 # 1 300

3

Zahid har flytt från en fruktansvärd och otänkbar situation – asyl åt Zahid Baloch nu!

Zahid Baloch.

Zahid Baloch måste få stanna – riskerar livet om han utvisas från Norge Zahid Baloch framtid rör sig mot ett avgörande. Efter att ha fått avslag till en ny resning av norska migrationsverket har Rättvisepartiet Socialisterna med hjälp av norska asylorganisationen NOAS tagit Zahids fall till migrationsdomstol. Två nya advokater har anlitats från ett av Norges främsta advokatkontor.

CWI NOREG/ NORGE

cwi.noreg@gmail.com

U

nder måndag och tisdag (den 7-8 maj) pågick migrationsrätten i Oslo Tingshus. Zahid Baloch berättade gripande om sina upplevelser i Pakistans tortyrceller: elchocker, tortyr, sexuellt våld och hur detta än idag har gett såväl fysiska som psykiska men.

Statens åklagare ifrågasatte trovärdigheten i Zahids berättelse då dessa inte hade kommit fram i den första intervjun i Norge, utan först i Sverige.

Zahid kunde plågsamt berätta om de kulturella skillnaderna i synen på vad en kan berätta om när en har utsatts för våldtäkter och sexuellt våld, om skammen och svårigheten i att bearbeta det som han utsattes för. Det krävdes flera år av psykologiskt stöd samt insikten om att en annan förståelse fanns här om synen på de som har utsatts för övergrepp.

Zahids berättelse om tortyr styrks också av medicinska rapporter om hans hälsotillstånd.

Zahids vittnesmål bekräftas även av de rapporter som har lämnats från Röda Korsets psykolog som har träffat Zahid varje vecka under två års tid.

Kristofer Lundberg var kallad som vittne för att beskriva situationen i Baluchistan och Pakistan utifrån sina erfarenheter som journalist som har följt utvecklingen och har kontakter med aktivister i baluch-­ diasporan.

Han fick också berätta om Zahid Baloch politiska aktiviteter i Sverige, hur han efter ett års tid blev vald som ordförande i Rättvisepartiet Socialisternas lokala partiförening samt hans tal på demonstrationer och konferenser.

Ett fokus lades också på de två tal som Kristofer Lundberg höll i FN om försvunna politiska aktivister från Baluchistan, där Zahids vittnesmål har fått utrym-

me. Zahid hade själv inbjudits till att tala i FN som tortyroffer, men nekades utresetillstånd då han var asylsökande. Därför lyftes hans situation av andra.

Vid Kristofers andra besök i FN i Genève nämndes också Zahid i anslutning till CPEK, den kinesisk-pakistanska ekonomiska korridoren.

Zahid kommer från Gwadr som nu är en nyckelplats för CPEK och ett militariserat område där människor drivs bort i en process av kolonialisering som följer på Kinas och Pakistans exploatering.

Kristofer gav exempel på hur politiska aktivister förföljs, kidnappas och mördas i Baluchistan. Åklagaren har pekat på att Zahid skulle kunna återvända till Pakistan, men leva i Karachi och Sindhprovinsen.

Kristofer konstaterade att Zahids

morbröder och kusiner dödades i just Karachi, men också att socialister så sent som i år har attackerats och arresterats i Karachi och Sindh.

Zahid Baloch har fått stöd och protestuttalanden från fackliga organisationer och politiska partier av betydande storlek internationellt som också har lovat att resa protester tillsammans med CWI:s sektioner om Zahid Ba­ loch utvisas.

Det beslut som den norska Migrationsdomstolen kommer att fatta kan bli en fråga om liv och död för Zahid Baloch.

CWI i Norge, Rättvisepartiet Socialisterna och CWI:s övriga sektioner kommer att följa beslutet och efterspelet och hålla svenska och norska myndigheter ansvariga om Zahids liv skulle utsättas för fara med anledning av en utvisning. ■

Farlig slakt på Haninge Manscentrums resurser Först mer än halverades föreningsstödet – nu försvinner en deltidstjänst.

Lina Rigney Thörnblom (RS) ställde ansvarig politiker mot väggen på Haninge fullmäktigemöte i måndags.

partner. I spåren av #metoo behöver kraven fortsätta på riktiga förändringar. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) har under lång tid krävt att kvinnojourer och, i Haninge, Manscentrum behöver få långsiktig finansiering för att kunna planera och garantera sin verksamhet.

RS HANINGE

Efter att RS har lyft frågan upprepade gånger i kommunfullmäktige har detta skett och de garanteras bidrag i fyraårsperioder. Men efter samtal med Mansjouren visar det sig att Haninge kommun säger upp det lotsavtal som funnits sedan 2011.

Lina Rigney Thörnblom (RS) ställde Socialnämndens ordföran-

rs@socialisterna.org

M

anscentrum i Haninge tar emot män i krissituationer från företrädesvis kommunerna Haninge, Tyresö och Nynäshamn. Det handlar ofta om män som har brukat våld mot en

de Petri Salonen (C) mot väggen under kommunfullmäktigemötet måndagen den 7 maj: – I mitten av förra året fick Manscentrum besked att lotsavtalet skulle upphöra. Lotsavtalet har inneburit att Mansjouren har kunnat ha en extra halvtidstjänst, men som vid årsskiftet upphörde. Redan tidigare har den minskning av föreningsbidraget som har skett inneburit mer än en halvering och ligger nu på cirka 330 000 kronor per år. Manscentrum har ansökt om pengar från Socialstyrelsen, men om de nekas är framtiden oviss.

– Faktum är att Manscentrum kan vara avgörande i frågan om liv

och död, i fråga om en kvinna slås ihjäl eller inte. Hur tänker du agera för att garantera Manscentrums framtid?

Petri Salonen (C) valde att i sitt svar fokusera på hur föreningsbidraget fungerar, att det ”finns en otydlighet” men att pengarna inte har minskat, vilket inte är sant.

Salonen påpekade att han inte kan garantera Manscentrums framtid och att en utvärdering av föreningsbidraget ska göras om ett år.

Lina frågade varför S-C-MPstyret har gått åt helt motsatt håll än vad man tidigare har sagt: – I vår motion om åtgärder för

att motverka mäns våld mot kvinnor och förtryck i hederns namn som kommunfullmäktige ansåg vara ”besvarad” [det betyder att de har för avsikt att genomföra eller redan har genomfört motionen] var en av punkterna ”Att finansiera Manscentrums önskan att utöka antalet tjänster med en heltidstjänst” [från en tjänst].

– Nu går ni åt motsatt håll.

Manscentrum kan idag inte ha något utåtriktat arbete på grund av resursbrist. Det vill säga att vi går miste om ett viktigt förebyggande arbete, avslutade Lina Rigney Thörnblom (RS). ■

INRIKES

11 MAJ 2018 # 1 300

4

Bygg och förankra rörelsen mot rasismen

Norråker: ”Lägg inte ner förskolan” Första maj skrevs historia i Norråker, en by med ca 100 invånare i Strömsunds kommun längst upp i nordvästra Ångermanland. Man anordnade en första majdemonstration, den första någonsin i byn (så vitt jag vet).

SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

I

Efter 1 maj måste den antirasistiska kampen fortsätta i Boden och resten av Norrbotten.

2

018 års historiska första maj i Boden var en kraftmätning mellan å ena sidan de som stod upp för solidaritet och enighet och å andra sidan nazisterna som med sin marsch ville sprida rädsla och splittring. Med över 2 000 antirasister på gatorna mot nazisternas 117 blev utfallet mycket tydligt.

Men kraftmätningen är inte över – till exempel ställer NMR upp i kommun- och regionvalet, och under veckan har de delat flygblad i Hamptjärnmoran. Uppslutningen och energin på första maj ger lysande förutsättningar att bygga den antirasistiska organiseringen starkare i Boden och Norrbotten.

Nätverket Boden mot rasism, med sin manifestation på Medborgarplatsen, blev den samlande, enande punkten på första maj. Deltagandet från till exempel Soma-

liska Föreningen och Låt oss Leva, men också hundratals enskilda bodensare, visar på förankringen.

När nätverket nu arbetar vidare kommer vi som deltar från Rättvisepartiet Socialisterna föreslå att satsa ännu mer på att nå ut till och engagera gräsrötterna i Bodens föreningsliv. Ett direkt steg skulle kunna vara att samla till ett stormöte för alla som vill ta organiseringen mot nazism och rasism vidare.

Särskilt viktigt är att organisera och erbjuda alla som vill möjligheter att ta med sig och sprida engagemanget i handling. Till exempel att arrangera flygbladsutdelningar, producera skyltar eller affischer med texten ”nazistpropaganda inte välkommen här”, att sätta upp i bostadsområdena, och dra upp ett uttalande av modellen ”på vår

arbetsplats/skola/förening accepterar vi varken nazister eller rasism i ord och handling…”

Vikten av att rulla vidare med första majs momentum till en verkligt massbaserad antirasistisk rörelse understryks av polisens agerande i Boden – först ett mycket generöst tilltaget demonstrationstillstånd för nazisterna och ett extremt snålt dito för Boden mot rasism, sedan grovt misstänkliggörande av antirasisterna, sedan brutalt våld mot flera demonstranter.

Vi kan bara lita till oss själva när det gäller att trycka tillbaka nazisternas satsning. Mot deras hat och förvirring måste vi organisera och bygga – nu – för att gjuta in mod, hopp och samhörighet bland alla oss som behöver kämpa tillsammans för en bättre värld. ■ Antirasist i Norrbotten

Antirasistiskt nätverk i Haninge bildat

E

tt nytt antirasistiskt nätverk bildades i Haninge på initiativ av Rättvisepartiet Socialisterna (RS) under ett RS-möte den 3 maj.

I Haninge har nazister från den våldsamma sekten NMR den senaste tiden ökat sin aktivitetsgrad.

Bland annat har de hängt upp flera banderoller och dylikt vid motorvägarna (som snabbt har tagits ner).

De försökte också ha en flygbladsutdelning i Handens köpcentrum för en dryg månad sedan, men då mobiliserade RS folk dit samt folk inne i köpcentrumet, ställde sig bredvid nazisterna och punktmarkerade dem på ett ordnat sätt samt uppmanade handlande Haningebor att delta. De kördes bort.

Den organiserade kraften i ett

enat folk lyckades köra ut nazisterna, och det är viktigt att så många som möjligt står upp tillsammans när nazister samlas.

En lärdom från den antirasistiska kampen är att man aldrig kan ”ignorera bort” nazismen eller ”vända dem ryggen”.

Nazism är inte en åsikt – det är en våldsideologi som inte bara vill krossa all demokratisk organisering, utan också vill bli av med alla som inte tycker som nazisterna själva. Därför kan man inte ge dem en enda gata, ett endaste torg, en enda marsch. De måste stoppas, isoleras och motas bort överallt de försöker komma fram.

Haninge mot rasism ska anord-

na ett möte i början av juni dit olika föreningar och organisationer som vill ansluta sig till den antirasistiska kampen bjuds in för att tillsammans bygga upp ett kraftfullt motstånd. Gå med i nätverket! Hör av dig till rs@socialisterna.org för mer info. ■ Antirasist i Haninge

demonstrationen gick 51 personer, inte många, men hälften av byns befolkning.

Plakaten hade ett budskap: ”Lägg inte ner förskolan.”

I januari fattade Strömsunds kommun beslut att lägga ner förskolan i byn från sommaren och ersätta den med en dagmamma.

På så sätt beräknar man spara 360 000 kronor per år. Förskolan har plats för 9 barn och i dagsläget går där 5 barn, varav 3 kommer från byar i grannkommunen Dorotea i ett annat län. Nästa år tillkommer tre barn och fler är på väg.

Från att ha varit en utflyttningsby flyttar folk nu in i Norråker. Man är nu rädd att beslutet att stänga förskolan ska slå undan benen för fortsatt inflyttning av unga familjer. Beslutet om en dagmamma sågas av föräldrarna: ”Om dagmamman blir sjuk ersätts hon inte, utan då får vi stanna hemma från jobbet”, är ett argument.

Byborna i Norråker fortsätter att kämpa. Än har man inte gett upp hoppet att kunna behålla förskolan.

Hela Sverige ska leva heter det i högtidstalen. Pengarna talar ett annat språk. ■

100 miljoner kronor skär region Jämtland-Härjedalen ner vården med.

Vårdslakt i Östersund

I

slutet av april lade region Jämtland-Härjedalens regiondirektör Hans Svensson fram ett besparingspaket på 100 miljoner kronor. Till förslagen hör att 100 anställda ska bort, Torvalla hälsocentral läggs ner, varannan helgschema införs på sjukhuset och anställningsstopp införs utom anställningar för att ersätta hyrpersonal.

Torvalla är en stadsdel i Östersund med ca 7 000 invånare, många av dem äldre eller invandrare – grupper med stort behov av läkarvård, men med dålig ekonomi. Det kan göra det svårt att ta sig till alternativa hälsocentraler eftersom man inte har råd med bil.

En ny privat hälsocentral har nyligen öppnat i centrala Östersund och dränerat en hårt utsatt region på pengar. Det är en anledning till det drastiska sparpaketet. Drygt 4 500 patienter har listat sig på den nya hälsocentra-

len. Därför läggs en hälsocentral som servar 7 000 personer ner.

Borgerlig valfrihet kostar. ”Regionen visar musklerna, slår mot de svagaste” var texten på ett av PRO Torvallas plakat inför första maj i S demonstrationståg, där de gick i en egen sektion bakom huvudtåget. Enligt Hans Svensson är alternativet till nedskärningarna stora skattehöjningar, något som är omöjligt ett valår. Jämtland har redan i dag hög skatt och en del kommuner som Ragunda och Bräcke har några av Sveriges högsta kommunalskatter. Ingen av kommunerna är några höginkomstkommuner precis, snarare tvärtom.

Mot försämringarna i vården i regionen kommer Vårdförbundet tillsammans med Kommunal och vårdpersonalen att den 12 maj ha en protestmanifestation på Stortorget i Östersund. ■ Sigbritt Herbert

11 MAJ 2018 # 1 300

EU vill precis som Löfven och S rusta upp militären och resa flyktingmurarna än högre.

I korthet

5

Fick vänta 22 månader på vård

R

ädda vården En patient fick vänta i hela 22 månader för att operera sin trasiga trumhinna, då bristande operationsresurser på Öresunds öronklinik gjorde att operationen ständigt sköts upp. Händelsen har nu anmälts till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Det rapporterar SVT Nyheter den 6 maj.

Under de 22 månader patienten fick vänta försämrades den lindriga åkomman till ett betydligt sämre tillstånd med en försämrad hörsel som resultat.

Ännu en sommar med krisande vård

V

Höjd EU-avgift för mer militär & flyktingmurar EU vill höja medlemsstaternas avgifter för att kompensera för Brexit och storsatsa på militär upprustning och flyktingmurar. I höst inleds förhandlingar om EU:s budget för år 2021 och sju år framåt.

AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

D

en 2 maj lade EU-kommissionen ett förslag till budget, som ska förhandlas med medlemsländerna med start till hösten. Storbritanniens utträde ur unionen, Brexit, innebär att övriga länder behöver fylla hålet i budgeten, eftersom Storbritanniens årliga nettobidrag till EU har varit 120-150 miljarder kronor.

EU-kommissionens förslag är dessutom att utöka budgeten för att genomföra en oemotsvarad satsning på militär upprustning och gränsbevakning för att stänga ute flyktingar.

Kommissionen skryter om att budgetförslaget innebär en 22-faldig utökning av unionens militärutgifter och en ökning med 140 miljarder kronor på försvarsteknologisk utveckling, fördelat över de sju budgetåren, för att ”främja sina intressen i världen, inklusive med säkerhetsoperationer och multilaterala lösningar”.

Detta är inget annat än en upptrappning av EU:s imperialistiska ambitioner i konkurrens med främst Ryssland och Kina.

Sveriges EU-avgift är 39,5 miljarder kronor i år. Det motsvarar kostnaden för flyktingmottagandet. Utöver medlemsavgiften betalar Sverige ytterligare ungefär 5 miljarder kronor som består av de tullintäkter som samlas in för importerade varor. De

EU-bidrag från främst jordbruks-, social- och regionala utvecklingsfonden som Sverige får uppgår till 11,9 miljarder kronor. Sverige riskerar att få 15 miljarder kronor per år i höjd medlemsavgift, rapporterade massmedier i förra veckan. Sveriges nettoavgift per invånare är högst i hela EU, trots att den är rabatterad.

De länder som får mest av EU per invånare – betydligt högre bidrag än avgifter – är Litauen, Ungern och Grekland. Men i EU-kommissionens budgetförslag för 2021 och framåt ska den regionala utvecklingsfonden och jordbruksfonden skäras ner. Främst den regionala utvecklingsfonden hör till de mest progressiva delarna av EU-politiken, vars syfte är att omfördela pengar från rika regioner till fattiga.

Både statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson har framställt sig som motståndare till höjd medlemsavgift och vill istället kompensera intäktsbortfallet med att minska EU-budgeten.

Detta är inget annat än populistiska utspel i en valrörelse genomsyrad av nationalism och inskränkthet. I själva verket har socialdemokratin i Sverige och Europa stöttat kapitalets EU-projekt i varje led.

Dessutom undviker S-MP-regeringen att nämna orsaken till att EU vill utöka budgeten – satsning

på militär upprustning. Brexit och den svenska regeringens uttalanden mot höjda avgifter är uttryck för EU:s legitimitetskris. Allt fler inser att EU:s grundläggande syfte är att stärka den europeiska kapitalismen, på arbetarklassens, välfärdens och den internationella solidaritetens bekostnad. EU:s grundprinciper om den fria rörligheten för kapital, varor, tjänster och människor gäller enbart på kapitalismens villkor.

När människor flydde i behov av skydd, från krigets Syrien och Afghanistan, var det inte tal om fri rörlighet varken till eller inom EU, när land efter land upprättade gränskontroller och reste taggtrådsstängsel längs de inre och yttre gränserna. När arbetare tar strid för löner och arbetsvillkor, då är den fria rörligheten av billig arbetskraft EU:s högsta prioritet för att underlätta för storföretagens avtalsdumpning.

– Vi godtar ingen höjning av EU-medlemsavgiften, förklarade Jonas Sjöstedt (V) i Sveriges Radio.

Men det räcker inte med defensiva medieuttalanden från partiledaren i regeringsduglighetens namn. Att försöka ”vrida unionens politik åt vänster”, som är huvudprioriteringen enligt partiprogrammet, är också lika verklighetsfrånvänt som att tro att Stefan Löfvens regering skulle utmana kapitalismen.

Vänsterpartiet har ett gyllene läge att kräva ett utträde ur EU i ett läge då legitimiteten för unionen dalar i hela Europa. V borde ta initiativ till kampanjer mot kapitalets EU och mot storsatsningarna på militär upprustning. Det är detta som Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för. ■

årdkrisen Det råder en akut brist på personal inom vården, och det kommer att märkas extra mycket under sommaren. Det medför att arbetsköparna lockar personalen med extra ersättningar och lönepåslag om de flyttar sina semesterveckor eller tillfälligt höjer sin sysselsättningsgrad. Sjuksköterskor i Umeå och barnmorskor i Västerås erbjuds exempelvis 12 000 kronor för en flyttad semestervecka. Det rapporterar Vårdfokus den 4 maj.

– Cirka 600 arbetspass saknas för att lösa semesterperioden. Vi har därför beslutat att erbjuda extra ersättning för att fler ska känna sig motiverade att skjuta på sin semester eller arbeta några extra pass, säger Umeå kommuns personalchef för vård och omsorg, Åse Nymberg, till Vårdfokus.

Var fjärde Teliabutik stängs

A

rbete För att ”spara pengar” stänger Telia butiker i 18 orter, vilket drabbar 69 fast anställda. Några av dem får möjlighet till omplacering, medan resten sägs upp – något Seko kritiserar. Ingen av butikerna går heller med förlust. Det skriver Sekotidningen den 4 maj.

– Det är alltid tråkigt när man lägger ner verksamhet, den enskilde drabbas hårt. Nedläggningen handlar mer om kostnadsbesparingar och att Telia tittar på nya sätt att sälja och synas, säger Tommy Karlsson i Sekos klubbstyrelse till Sekotidningen.

– Vi tycker att företaget går för snabbt fram på de mindre orterna. Vi förstår att det kanske inte behövs så många butiker i storstäderna, men i övrigt tycker vi att Telia borde avvakta, säger Sekos ordförande på Telia Peter Wiklund till tidningen.

Sociala problem missas av FK

S

jukskrivning Enligt en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har Försäkringskassan svårt att identifiera sjukdomar som härrör ur social problematik, som exempelvis barn i familjen som kräver mycket omsorg, missbruk eller anhöriga drabbade av svåra sjukdomar. Det rapporterar Arbetet den 3 maj.

Rapporten menar att Försäkringskassan nu måste prioritera detta samt ge stöd till handläggarna om hur det ska hanteras. Dessutom visar rapporten att handläggarna tycker det är svårt att fråga om utsattheten för våld, vilket gör målen om att motverka mäns våld mot kvinnor svårt att nå. ”Om handläggarna rutinmässigt ska fråga om våldsutsatthet måste de ges förutsättningar för det, både gällande hur ett sådant samtal ska hållas och hur den utsatta kvinnan kan ges rätt hjälp”, säger projektledare för granskningen Berit Hamrén i ett pressmeddelande.

”Ali” diskrimineras i bostadssökandet

D

iskriminering En undersökning av P4 Örebro visar att man diskrimineras om man har ett arabiskt-klingande namn som Ali jämfört med ett svenskt som Lars. Med ”Lars” fick de från de över 15 privata bostadsvärdar de ringde över 3 gånger så många erbjudanden om lägenheter än vad ”Ali” fick. Det stämmer överens med liknande undersökningar i landet. Det rapporterar P4 Örebro den 7 maj. ■

INRIKES

11 MAJ 2018 # 1 300

6

Foto: Natalia Medina

Det krävs revolutionär kamp för att förbättra de 99 procentens livssituation och i slutändan för att avskaffa hela det ruttna kapitalistiska systemet.

Vi kämpar för socialism Kajsa Ekis Ekman menar i en ledarartikel i ETC på första maj att det är ”helt otroligt” att det fortfarande diskuteras inom vänstern om det behövs reformer eller revolutioner.

Jag håller inte alls med om att detta är en fråga som diskuteras mycket, snarare alldeles för lite!

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

D

agens vänster i vid mening har ett i stort inomkapitalistiskt synsätt som har gjort den vingklippt. I Sverige har Vänsterpartiets dominans över vänstern satt det politiska märket och det är V som har hållit i saxen.

Inte nog med att det inomkapitalistiska perspektivet präglar partiets hela dagspolitik – partiet går inte ens emot de nyliberala budgetramarna när de gör uppgörelser i kommuner, landsting och riksdag –

utan går med på både nedskärningar och i bästa fall budgetar som inte på långt när täcker behoven.

Både reformer och revolution behövs. Ekis låter som Dagens Nyheters ledarsida när hon hävdar att ”en revolution i en demokrati är något helt annat – det är en statskupp och det är sånt som militärer och imperialister håller på med, inte arbetarrörelsen”. Det tolkar jag som att hon tycker att revolution i länder med parlamentarism inte

behövs. Vi ska alltså utan diskussion bara sluta prata om behovet av revolution, trots att till och med forum som ovan nämnda ledarsida pratar om revolution titt som tätt – exempelvis Metoo-revolutionen.

Vad är en revolution? En social revolution innebär en genomgripande övergång från ett ekonomiskt system, till exempel kapitalismen där de privata egenomsförhållandena dominerar, till ett annat system. Det vi kämpar för är socialismen, där samhället äger de stora ekonomiska enheterna, ett samhälle som genomsyras av demokratiska beslut underifrån.

Nu firas 50 år sedan maj-revolten i Frankrike 1968. Det är mycket fokus på studentrevolten. Men ännu viktigare var ju den obegränsade generalstrejken med tio miljoner

arbetare och möjligheten för arbetarklassen att ta makten i ett ”demokratiskt” land. Om det hade skett hade det inte varit en statskupp, utan en övergång till en annan form av mer utvecklad demokrati. Både fabriker och universitet ockuperades och diskussionerna om hur kampen skulle gå vidare var heta. Än idag finns en nedärvd organisationsmedvetenhet om att strejker och kamper organiseras underifrån demokratiskt genom öppna kommittéer i Frankrike, ett arv som har mer än 50 år på nacken. Pariskommunen 1871 uppfann för första gången den socialistiska demokratin där besluten fattas på stormöten som träffas regelbundet (inte bara var fjärde år), där representanter utses som när som helst kan återkallas om de inte följer vad stormötena har beslutat och där politikerprivilegier

var avskaffade och representanterna levde på vanliga arbetarlöner.

Hade kapitalismen i Frankrike avskaffats för 50 år sedan och revolutionen spridits till resten av Europa och vidare hade världen sett helt annorlunda ut. Inte minst hade kampen mot klimatförändringarna och människans förutsättningar på jorden haft ett helt annat utgångsläge.

Ekman hänvisar till att Sverige valde reformismens väg för 100 år sedan, medan Ryssland valde revolutionens väg. I båda fallen har det lett till en backlash 70 år senare. ”I både Sverige och Sovjet har det skett massprivatiseringar och ett gigantiskt överförande av egendom från våra händer till ett fåtal kapitalisters”. Men hon hoppar totalt över det faktum att det på 1920-talet upprättades en stalinistisk diktatur i Sovjetunionen. Utan den urartningen hade inte kapitalismens återinförande haft en chans. Även ”vägvalet” 1918 i Sverige var på intet sätt utan påverkan av revolutionen. Offensiv kommer att återkomma till hundraårsjubileet av de beslut som ledde fram till rösträttens införande, men det var helt klart så att kungahuset och högern bävade för de ryska och tyska revolutionerna som var på väg att sprida sig till Sverige med uppror även här.

De välfärdsreformer som sedan följde de kommande årtiondena var resultatet av en välorganiserad arbetarrörelse som delvis tog kraft i det faktum att ena halvan av världen hade avskaffat kapitalismen och att hotet om revolution alltid fanns där. Men eftersom det svenska välfärdsbygget aldrig gick till botten på grund av att socialdemokratin lät kapitalisternas ägande och makt över ekonomin vara intakt var bakåtrevolutionen möjlig.

Välfärdsreformerna från mitten av 1980-talet började rullas bakåt till situationen idag där Sverige är ett av de mest avreglerade länderna i västvärlden. Reformismens beska eftersmak är en väldigt viktig lärdom att ta. ■

Allt stöd till Förskoleupproret och #pressatläge Foto: Sebastian Olsson

Förskoleupproret samlar till manifestationer den 26 maj.

F

örskoleupproret och #pres­ satläge har vuxit till att bli en rörelse bland förskolepersonal som tagit bladet från munnen och brutit tystnaden om arbetssitu-

ationen. Över 22 000 har skrivit under Förskoleupprorets upprop för bättre arbetsvillkor. Det har fått stöd från facket och reser krav på mindre barngrupper, bättre bemanning och

högre löner. Den 26 maj planeras gemensamma manifestationer på flera håll i landet bakom kraven.

I likhet med den massiva rörelsen i USA där lärare bär röda kampanjtröjor som en protestyttring har förskollärarna inom Förskoleupproret börjat bära orangea tröjor. Tröjorna visar tydligt på omfattningen i kritiken, men också på rädslan hos arbetsgivaren. Anställda vittnar om att arbetsgivaren har förbjudit dem att bära Förskoleupprorets tröja på arbetstid eller i anslutning till jobbet, något som också Partille kommun har förbjudit.

Partillebeslutet kritiseras av Lärarförbundets lokalavdelning och bland förskolelärarna har det med

rätta skapat en utbredd ilska inom yrkesgruppen, vilka på sociala media kritiserar cheferna för att frånta dem deras yttrandefrihet. Andra är rädda för att de ska straffas av chefen för att ha burit tröjan, vilket vittnar om hur pressat läget är på arbetsplatserna.

– Det kan skapa otrygghet hos föräldrarna, säger Mats Nilsson, hr-chef i Partille kommun, till Kommunalarbetaren som förklaring till förbudet.

Föräldrar är medvetna om situationen och vet hur personalen sliter. Att personalen har börjat säga ifrån ger en trygghet hos föräldrar som stödjer upproret. Problemet ligger i att chefer och politiker är rädda för att proteströrelsen som än så länge har tagit sig passivt

uttryck på sociala medier och i att bära en tröja också ska ta sig i aktivt politiskt uttryck med utåtriktade protester med krav på mindre barngrupper, bättre bemanning och högre löner som den 26 maj.

Otryggheten bland föräldrar ligger dock inte i vilka tröjor personalen bär, utan i den faktiska situationen på förskolorna.

Rättvisepartiet Socialisterna ger vårt fulla stöd till uppropet och uppmanar medlemmar och allmänheten att delta i de manifesta­ tioner som planeras den 26 maj.

Upproret har alla möjligheter att sätta press på politiker och pressa fram en förändring under valåret. ■ Kristofer Lundberg

11 MAJ 2018 # 1 300

7

Förortsforum i Husby 19 maj – Att förorterna har blivit ”utsatta områden” är ett resultat av de ökade klassklyftorna, säger Arne Johansson i Norra Järva stadsdelråd, som arrangerar Förortsforum i Husby den 19 maj tillsammans med andra aktivister.

RS NORRA JÄRVA

offensiv@socialisterna.org

V

arför tog ni initiativ till Förortsforum?

– Vi började ana hur förskräcklig valrörelsen skulle bli. Vi har en otroligt oroande och obehaglig politisk utveckling där politikerna tävlar om krav på poliser, längre straff och hårdare flyktingpolitik.

Regeringen tävlar med Moderaterna och SD om att ”ställa krav” på förortsbor och lågavlönade.

Varför hålls Förortsforum i Husby?

– Det är vår hemmaplan. Vi vill agera innan Järva politikervecka med alla partiledare i början av juni. Det är organiserat uppifrån, tidigare år har politikerna inte behövt känna sig trängda.

– Förortsforum hålls också exakt fem år efter kravallerna i Husby. Det var efter kravallerna vi gick från det lösare nätverket Järvas framtid till en fastare organisering med stadsdelsrådet. Vi vill också nu i maj minnas att det är 50 år sedan Frankrike 1968. Vi vill se en stark vänsterrörelse igen.

Hur beskrivs förorterna av politiker och i media?

– Förorterna beskrivs som ”utsatta områden” – ett löst svävande begrepp. De vägrar erkänna att problemen är en direkt konsekvens av

de enorma och ökande klassklyftor som deras politik har skapat. Bostadsfrågan är kanske den bästa illustrationen av klyftorna. Villor och bostadsrätter subventioneras medan hyresrätter straffbeskattas.

Och nu kommer globala riskkapitalister hit och köper upp hyresrätterna.

Finns det särskilda förortsfrågor?

– Ja, förorten och vi boende drabbas värst i alla välfärdsfrågor – skolans kris, bostäderna och vården.

– Gängkriminalitet och skjutningar är en farsot och mycket oroande. Det finns ett direkt samband mellan gängkriminaliteten och krisen i välfärden. Hälften går ut utan behörighet till gymnasiet och möts av spärrar på arbetsmarknaden.

Trångboddhet och fattigdom är ingångar till gängkriminalitet. Det kan inte polisen lösa, säger polisen själv.

Hur är intresset inför 19 maj?

– Växande. Väldigt många organisationer har det på kartan. Aktivister från många organisationer är anmälda. Nu gäller det att mobilisera i våra områden.

– En talare som kommer att röra om i grytan är Kristofer Lundberg, som valdes till ordförande

Slut upp i Husby den 19 maj!

för Hyresgästföreningen region Västra Sverige efter framgångar i bostadskampen i Angered. Vi har också med de modiga lärarna på Academedia som driver kamp mot privatiseringar i Elevintresse framför vinstintresse. Många lokala föreningar kommer att vara med, som Förorten mot våld och Rinkeby Framtidskommitté.

Vad hoppas ni få ut av det?

– Vi hoppas att Förortsforum kan anta ett starkt manifest som riktas till förortsbor och politiker. Det behövs en stark rörelse underifrån av lokala aktivister, boende, skolfolk, radikala fack och andra förortsrörelser. ■

Preliminärt program och tidsschema: Kl 12: Samling på Husby torg med Rrrriot Samba.

Kl 13: Parallella gruppdiskussioner om kampen för bostäder vi har råd med, likvärdig skola och vård, trygghet från våld och grön klimatomställning.

Kl 15: Paneldebatt mellan aktivister och politiker.

Kl 16.30: Stormöte och diskussioner om en deklaration för en radikalt annan, jämlik, jämställd och hållbar samhällsutveckling och strategier för att bryta med dagens alltmer segregerade samhällsutveckling.

Kl 18: Middag och kultur.

Med deltagare från bland andra: Ung i Sverige, Förorten mot våld, Elevintresse före vinstintresse, En annan vård är möjlig, Hyresgästföreningen m fl. Intresserade föreningar är välkomna att höra av sig. Info- och bokbord i mån av plats.

Artister hittills: Rrrriot Samba, Ali Shohani, Lärarbandet Magistern, The Fackpamps.

Politiker i paneldebatten hittills: Anders Österberg och Galina Monsalves (S), Nooshi Dadgostar (V) och Sinan Tayeb (M). MP och FI har också lovat delta.

Initiativtagare: Norra Järva Stadsdelsråd, Rinkeby framtidskommitté, Rött Forum, Gulliga folkrörelsen (eko-odlare) med flera

En lyckad Hyresgästernas dag i Västra Sverige

P

Sara Berlin var konferencier i Göteborg.

Ett av hyresgästföreningens infotält.

å tio platser i regionen uppmärksammades Hyresgästernas dag den 5 maj med möten och manifestationer när Hyresgästföreningen Västra Sverige tog upp bostadspolitiken inför valåret 2018.

Bostadspolitisk politikerdebatt och vittnesmål om den ökande bostadsbristen och hemlösheten var några av programpunkterna när Hyresgästernas dag uppmärksammades i Göteborg. Dagen och platsen var väl vald, då det var årsdagen av hungerupproret då 40 000 deltog i Göteborg 1917. Scenen stod i anslutning till den staty som rests till dess minne.

Sara Berlin från Angeredsföreningen var dagens konferencier. Först ut var Åsa Vilo från Stadsmissionen som talade om barnhemlösheten – ett gripande vittnesmål om bostadsbristens mest skrämmande konsekvens.

Kristofer Lundberg, ordförande i Hyresgästföreningen Västra Sve-

rige, inledde med att citera texten staden som en social rättighet. Bopå statyn: ”Till minnet av de som staden har blivit en vara som vilken kämpade för bröd, rättvisa och fri- som helst. Efter 1990-talets systemhet. Vad de vann, det ärvde vi och skifte är det inte människors behov arvet det förpliktigar” och fortsatte: av bostäder som styr bostadsbyg– Hungerdemonstrationer och gande, utan marknaden. potatisrevolutioner var avgörande händelser som ledde fram den På Arena Första Lång i Göteborg svenska demokratiprocessen. All- organiserades det en bostadspolimän och lika rösträtt vanns som tisk debatt som var fullsatt. Cirka ett direkt resultat av masskamp och hundra personer samlades för att lyssna till valduellen mellan åtta av hot om revolution. kommunfullmäkVarje demokraDet är vår tiges partier. Det tisk utvidgning av våra rättigheter är skyldighet att var svårt att särskilja partierna; en följd av social använda vår röst, det är valår och de kamp från folkannars använder inbjudna av Hyoch arbetarrörelsen. Det finns andra vår tystnad. resgästföreningen var alla överens krafter som vill avskaffa den demokrati som vår om bostadskrisens allvar. Men få rörelse har kämpat sig till. Det är svar presenterades.

Hyresgästföreningen lovade att därför vår skyldighet att använda vår röst, annars använder andra vår göra bostadsfrågan till den viktigaste valfrågan och att hyresgästertystnad.

Ove Sernhede talade om det nas dag var deras upptakt för att nu inleda valkampanjen. ■ systemskifte som skett i Sverige: – Vi är långt ifrån synen på boAmer Mohammed Ali

”

200 år sedan Karl Marx föddes

11 MAJ 2018 # 1 300

Marxismen mer nöd 8

Den 5 maj var det precis 200 år sedan som Karl Marx föddes. Marx utarbetade tillsammans med Friedrich Engels den vetenskapliga socialismen och dess idéer som kom att skaka världen.

PETER TAAFFE Socialist Party (CWI England/Wales)

D

en socialistiska oktoberrevolutionen i Ryssland vägleddes av Marx idéer.

I spetsen för arbetarnas och fattigböndernas revolution och de tio dagar som skakade världen stod det ryska bolsjevikpartiet som leddes av Lenin och Trotskij, vilka båda var Marx ”lärjungar”.

Efter oktoberrevolutionen svepte en revolutionär våg över Europa som fick återverkningar även i USA och som kom att följas av uppror och revolutioner i Asien.

Dessa avgörande historiska händelser räcker som skäl till varför 200-årsminnet av Karl Marx födelse måste uppmärksammas.

I samband med 200-årsminnet kommer media på nytt att blåsa upp alla borgerliga kommentatorer och ”experter” som är beredda att förvanska och förminska betydelsen av Marx idéer. De kommer att hävda att Marx i alla avseenden hade fel och att hans förutsägelser om framtiden inte har slagit in. Men inget påstående är mer felaktigt än dessa.

Med marxismen – den vetenskapliga socialismen – togs det mänskliga tänkandet till en ny nivå under 1800-talets mitt (den tid då Marx utformade sina idéer). Genom marxismen förenades den tyska filosofin, den brittiska nationalekonomin och den franska socialismen till en sammanhållen lära.

Marx och Engels räddade dialektiken – en metod för att kunna ge en allsidig bedömning av förhållanden och deras utveckling som först formulerades av filosofer i antikens Grekland – genom att tillbakavisa den tyske filosofen Friedrich Hegel (1770-1831) och hans idealism i filosofisk mening.

Marx ”vände upp och ner” på det hegelska byggnadsverket för att ställa dialektiken på fötter igen.

Idag har Marx och Engels hållning, medvetet eller omedvetet, anammats av de flesta som gör anspråk på att vara seriös och samvetsgrann.

USA:s expresident Bill Clinton hävdade exempelvis plumpt att ”Det handlar om ekonomin, dumbom”; det vill säga, i slutändan är det ekonomin som fäller avgörandet – i Clintons fall valutgången.

Marx och Engels var de första att förklara att det är samhällets ekonomi som ytterst bestämmer hur dess juridiska och politiska överbyggnad (stat, lagar och politiskt system) ser ut. Idag är det något som nästan tas för givet.

Men Marx och Engels uppfattning var inte deterministisk – att allt är förutbestämt och att ekonomin alltid och ensamt bestämmer hur utvecklingen ska gestalta sig. Istället menade de att samhällets överbyggnad, staten, både påverkar och i sin tur påverkas av den ekonomiska utvecklingen.

Det borgerliga etablissemanget har länge hävdat att stalinismens kollaps 1989-92 innebar dödsstöten för marxismen och dess uppfattning att socialism och den planerade ekonomin är alternativet till kapitalismen.

Stalinismens kollaps i det forna Sovjetunionen och Östeuropa, och med det slutet för den planerade men byråkratiskt kontrollerade från ovan och därmed förvridna ekonomin som fanns i dessa länder, följdes av en global våg av kapitalistisk triumfalism. Ständigt upprepades att ”socialismen är ett historiskt misslyckande” och att den ligger begravd i ruinerna efter Berlinmurens fall.

Men kapitalismens återupprättande i det gamla Sovjet ledde till en kris som till och med var värre än 1930-talets ekonomiska depression i USA. Kapitalismens återupprättande i Ryssland och andra länder skapade inte de blomstrande landskap som hade utlovats.

Det dröjde inte heller länge innan det kapitalistiska systemets egna motsättningar började göra sig gällande, vilket sådde tvivel även hos en del kapitalister. Ett tydligt uttryck för detta var den artikel som den borgerliga skribenten John Cassidy skrev i tidningen The New Yorker 1997 med rubriken ”Karl Marx

Hans namn och gärning kommer att leva vidare genom tiderna.

Hegel ansåg att det bakom människans, de sociala relationerna och naturens utveckling fanns ett övernaturligt väsen (idealism). Men Marx och Engels menade att idéer och medvetenheten har en materiell grund och återspeglar den kamp mellan levande, stridande sociala krafter som är historiens lokomotiv.

återkomst”. Där citerade han en vän som arbetade på en stor investmentbank som hade rekommenderat honom att börja läsa Marx. I artikeln citeras vännen från kapitalismens huvudstråk som säger att: ”Ju längre jag jobbar på Wall Street, desto mer övertygad har jag blivit om att Karl Marx hade rätt. Jag är absolut

Kapitalismens exploatering av arbetarklassen ökar – systemet måste avskaffas och ersättas av socialism.

övertygad om att Marx’ approach till kapitalismen är det bästa.”

Cassidy skriver vidare att Marx ”gjorde fängslande kommentarer om globaliseringen, monopoliseringen, de tekniska framstegen, det politiska systemets korruption och samhällets utförsbacke samt den bräckliga grund som vår existens vilar på, vilket alla är problem som dagens ekonomer på nytt tvingas konfrontera och ibland genom att, utan att de själva inser det, gå i Marx’ fotspår.”

Den tidigare chefen för den brittiska centralbanken (Bank of England) Mark Carney uttalade sig nyligen i samma anda när han varnade för att automatiseringen av jobb inom en generation kan skapa såväl massarbetslöshet och stagnerande lönenedpressning som ett växande stöd för kommunismen. ”Marx och Engels kan på nytt bli relevanta”.

Samtidigt som kapitalismens alla anhängare förblindades av 1990-talets ekonomiska tillväxt kunde CWI med hjälp av Marx’ metod förutse att en ny kris höll på att utvecklas.

I Socialism Today, som är Socialist Partys (CWI England och Wales) teoretiska tidskrift, skrev vi att ”en ny djup kris oundvikligen kommer att resultera i att de ka-

pitalistiska regeringarna kommer att vidta protektionistiska åtgärder för att skydda sina ekonomier.”

Förutsägelsen besannas nu till fullo i efterdyningarna av den djupa globala krisen 2007-2008 med de handelssanktioner som Trump har genomfört mot Kina, som har svarat med motåtgärder.

De härskande klasserna runt om i världen är nu livrädda för att detta blir inledningen till en serie av protektionistiska åtgärder och motåtgärder, vilket i sin tur kan resultera i ett nytt handelskrig som påminner om det som rasade under 1930-talet, vilket allvarligt fördjupade och förlängde depressionskrisen.

I många av sina skrifter pekade Marx på att kapitalismen var ett hinder för produktivkrafternas utveckling – industri, teknik och vetenskap. Men på Marx tid – 1800-talets senare hälft – kunde kapitalismen spela en relativt progressiv roll och ta samhället framåt, åtminstone vad gäller dess ekonomi. Men första världskrigets utbrott 1914 var ett uttryck för att kapitalismen hade blivit ett rakt igenom reaktionärt system och att nationalstaten blivit en för trång kostym för produktivkrafternas utveckling.

Sedan dess har det visserligen

funnits perioder av stark ekonomisk tillväxt som under kapitalismens guldålder 1950 till 1973. Men det var en unik period som till stor del hade sin grund i andra världskrigets massförstörelse och utgång, vilket skapade nya marknader för den globala kapitalismen.

Efter denna guldålder har kapitalismen stagnerat, och arbetarnas och de fattigas andel av nationalinkomsten har varit stadigt krympande. Sedan 1980-talet har den ekonomiska tillväxten trendmässigt försvagats och investeringarnas andel av BNP har varit sjunkande.

Om arbetarklassen tidigare kunde räkna med att få en liten bit av den växande kakan har arbetarna efter krisen 2007-2008 inte ens fått några smulor. Kapitalismens kris 2007-2008 riktade också ett slag mot alla de borgerliga förståsigpåare som länge hade förvanskat och hånat Marx idéer.

En seglivad myt är den påstådda ”teorin om massans absoluta utarmning” som tillskrivs Marx.

Men Marx formulerade ingen sådan förenklad, allmängiltig teori.

Han var mycket medveten om att arbetarnas kamp kan vinna framgångar och ibland tvinga kapitalisterna till att göra stora eftergifter.

11 MAJ 2018 # 1 300

dvändig än någonsin 9

”Ett spöke går runt Europa”

”E

Foto: ILO in Asia and the Pacific / Flickr CC

Men även när de kapitalistiska hjulen rullar snabbt och arbetarnas levnadsstandard ökar sker det inte i samma takt som produktiviteten ökar. Arbetarnas andel av det totala produktionsresultatet minskar och det sker en relativ nedgång av arbetarnas levnadsstandard.

Men idag när hungern är tillbaka och köerna till soppköken växer i Storbritannien och andra utvecklade kapitalistiska länder håller Marx förutsägelse om att kapitalismen betyder ökad misär på att besannas.

Sedan krisen 2007-2008 har arbetarnas reallöner inte bara i den fattiga delen av världen, utan även i de kapitalistiska metropolerna USA, Japan och Europa legat stilla och/eller sjunkit. Under samma tid har det skett en grotesk ökning av klyftan mellan fattig och rik.

Nyligen konstaterade brittiska Independent att ”världens nio rikaste individer har en sammanlagd förmögenhet som är större än den som världens fattigaste hälft – 4 miljarder människor – förfogar över”. Om de absolut rikaste fortsätter att samla på sig förmögenheter i samma takt kommer världen inom 25 år att få sin första dollarbiljonär.

För närvarande finns det omkring 1 500 dollarmiljardärer i

världen, varav 560 i USA. Indien, Kina och Tyskland är andra länder med fler än 100 miljardärer.

Det är denna lilla grupp av superrika som håller världen och mänsklighetens framtid i sin hand. Inte ens Marx, som var den förste som beskrev hur kapitalismen koncentrerar rikedomar, ägande och makt i allt färre händer, kunde förutse hur långt denna process nu har gått. Han utgick från att arbetarklassen långt innan vi nått till dagens situation skulle ha avskaffat kapitalismen och börjat bygga ett socialistiskt samhälle som hade eliminerat och förpassat krig, klyftor och fattigdom till historiens soptipp.

Att detta ännu inte har skett beror på sveken från ledningen för arbetarnas organisationer som gång efter annan har kapitulerat för kapitalismen.

När Marx begravdes i London den 17 mars 1883 var endast 11 personer närvarande. Begravningstalet hölls av hans närmaste vän och medarbetare Friedrich Engels som avslutade med att säga: ”Hans namn och gärning kommer att leva vidare genom tiderna.” Och så kommer det att bli om vi fortsätter kampen och ser till att hans mål om en socialistisk värld blir verklighet. ■

tt spöke går runt Europa – kommunismens spöke”. Med de här orden inleder Karl Marx och Friedrich Engels det Kommunistiska partiets manifest som utkom år 1848.

Det var i november 1847 som Kommunisternas förbund, ett förbund av olika socialistiska grupperingar, gav Marx och Engels i uppdrag att skapa ett med dess egna ord ”utförligt teoretiskt och praktiskt partiprogram”.

Manifestet utkom samma år som revolutioner och revolter svepte över Europa. En utlösande faktor till revolutionerna 1848 var den svåra hungersnöden som rådde i många länder åren innan.

Men revolutionerna slutade inte i arbetarnas seger, utan borgarklassen använde dem för att konsolidera sin makt och industrialiseringen började ta fart.

och Engels att vid ett visst stadium motsvarade de feodala egendomsförhållandena inte längre de redan utvecklade produktivkrafterna: ”Dessa förhållanden hämmade produktionen istället för att främja den. De förvandlades till lika många fjättrar. De måste sprängas och de sprängdes.”

Med kapitalismens uppkomst renodlades klassmotsättningarna till en kamp mellan två klasser, borgarklassen och arbetarklassen (proletariatet). Tidigare klassamhällen bestod av flera egna klasser med egna särintressen.

Samtidigt med utvecklingen av borgarklassen går utvecklingen av arbetarklassen. ”Dessa arbetare, som styckevis måste sälja sig själva, är en vara som varje annan handelsartikel och därför på samma sätt utsatta för alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar.”

I manifestet förklarar Marx och Engels orsakerna till de oundvikliga kommande revolutionerna: ”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp.” Med denna inledande mening i manifestetet sammanfattar Marx och Engels den historiska materialismen.

Det är klasskampen som driver fram den mänskliga utvecklingen, inte enskilda idéer eller personer.

Förtryckta och de förtryckande har ständig befunnit sig i antingen öppen eller dold kamp mot varandra – från det gamla Rom över medeltiden med feodalherrarna och adeln till dagens kapitalistiska samhälle.

Vad som driver utvecklingen framåt är motsättningar mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden. Produktivkrafterna är allt mänskligt arbete, resurser och arbetsredskap. Med produktionsförhållanden menas egendomsförhållandena eller människans relation till produktivkrafterna.

I manifestet skriver Marx

Marx förklarar i senare skrifter att det inte är arbetet som sådant som har ett värde, utan att det är arbetskraften som arbetaren säljer till kapitalisten under en viss tid.

Samtidigt som fler dras in i proletariatet ökar också motsättningen mellan klasserna. Produktivkrafterna växer för kraftigt för att kunna

kontrolleras av kapitalisterna och därmed uppstår överproduktionen som oundvikligen leder till kapitalismens kris. Eftersom kapitalisterna är tvungna att ständigt sträva efter ökade profiter, ”jaga runt hela jordklotet”, finns det också ett ständigt behov av att pressa ner arbetarnas löner och levnadsstandard.

För att övervinna kriserna förstörs delvis produktivkrafterna samtidigt som det pågår en ständig jakt efter nya marknader och en starkare utsugning av de gamla marknaderna.

Genom ökad utsugning och ökad sammanslutning av arbetarklassen skapar kapitalisterna sina egna dödgrävare – arbetarklassen; ”Den proletära rörelsen är den självständiga rörelsen av det oerhörda flertalet i det oerhörda flertalets intresse”.

Kommunistiska manifestet kom ut för 170 år sedan och visst märks det delvis i formuleringarna. Men fortsatt finns det viktig kunskap och vägledning att hämta för dagens aktivister och socialister. Manifestet slutar med en uppmaning till handling.

Begreppet kommunism, som betyder det klasslösa samhället, har smutsas ner av de stalinistiska regimerna som använde sig av Marx och Engels för att dölja sin diktatur. Manifestet står för det motsatta – internationalism och öppenhet.

Socialisters uppgifter är nu, precis som då, att delta i varje kamp, att vara öppna med sina idéer och förklara att verklig förändring kräver ett annat samhälle – ett socialistiskt samhälle. ■ Katja Raetz

Karl Marx – en socialistisk pionjär.

INTERNATIONELLT

11 MAJ 2018 # 1 300

10

honom att ställa upp i val under en femårsperiod.

Foto: Wikimedia Commons / VOA - Iris Tong

Repressionen hårdnar mot demokratikämpar i Hongkong, inte minst mot ”Long Hair” (som håller i paraplyet).

Hongkong:

Stoppa den politiska förföljelsen Long Hair (Leung Kwok-hung) har länge varit en nagel i ögat på Hongkongs pro-Pekingetablissemang. Sedan den auktoritära offensiven började på allvar år 2016 har Long Hair och hans League of Social Democrats (LSD) setts som ”folkets fiende nummer ett” av regeringen.

VINCENT KOLO

chinaworker.info

H

ongkong lider för närvarande av ett oemotsvarat tillslag mot demokratiska och politiska fri- och rättigheter.

Kinas diktator Xi Jinping stärker kontrollen över det semi-autonoma territoriet och vill krossa det demokratiska motståndet där för att i politiska termer förvandla Hongkong till ett nytt Singapore.

Valen till det halv-valda lagstift-

ningsrådet Legco (ett slags regionalt styre) manipuleras, kandidater förbjuds, och dussintals rättsfall radas upp med syftet att kriminalisera pro-demokratiprotester. En ny nationell säkerhetslag – paragraf 23 – förbereds, vilket är en ännu hårdare version än den som besegrades genom massprotester för 15 år sedan.

Long Hair diskvalificerades odemokratiskt från Legco ifjol tillsam-

Historisk kranförarstrejk i Kina

I

slutet av april kom de första rapporterna om att kranförare på byggen i flera städer runt om i Kina hade genomfört strejker för högre lön och kortare arbetstid.

På 1 maj samordnades strejkerna, vilket var en enastående bedrift av kranförarna i diktaturens Kina.

Efter en vecka av regionala strejker manade kranförarna till en samordnad riksomfattande strejk på 1 maj, som officiellt är helgdag i Kina, men många arbetare får inte ledigt utan tvingas jobba som vanligt utan någon som helst OB-ersättning.

I april arresterades Long Hair för ”misshandel” i ett fall från förra året. Detta visar alla tecken på en politisk häxjakt av Carrie Lams administration. Han har dock släppts mot borgen.

I april 2017, när Long Hair satt i Legco, deltog han i en protest med äldre som krävde ett allomfattande pensionssystem. Inget sådant finns i Hongkong, en stad där en av tre över 65 år lever under fattigdomsgränsen. Dessa fredliga protesterande blev fysiskt attackerade av ”blå band”-banditer som stödjer regeringen.

Long Hair fördömde passiviteten hos Legcos säkerhetsmän: ”Min trygghet skyddades inte, och säkerheten för gruppen som gav mig protestbrevet skyddades inte”.

Men genom att försvara sig själv och de äldre protesterande finner sig Long Hair själv åtalad för ”misshandel”, vilket har ett maxstraff på ett år i fängelse. En dom på tre månader eller mer skulle förhindra

Detta är bara det senaste exemplet på de många juridiska manöverar som används mot demokratiaktivister. Pro-Pekingetablissemanget åtnjuter för närvarande en så kallad ”supermajoritet” med två tredjedelar i Legco genom att de diskvalificerade så många att det reducerade antalet på oppositionsplatserna. Regeringen är särskilt måna om att hålla Long Hair utanför Legco och har visat att de är beredda att använda olika smutsiga knep för att uppnå detta.

Om han skulle återta sitt Legco-­ mandat, dit han har valts in fyra gånger tidigare (2005, 2008, 2012 och 2016), skulle det vara ett massivt slag mot etablissemanget och dess försök att försvaga demokratikampen i Hongkong, inte minst propagandistiskt.

Den 4 maj var vi delaktiga i kampanjen ”Stoppa repressionen i Hongkong” med protester i över 20 länder mot repressionen i såväl Kina som Hongkong. ■

RS hade solidaritetskampanj i Stockholm för Hongkongs demokratikamp den 8 maj.

Det är inte klart hur omfattande kranförarnas strejk var och hur stor spridning den fick. Men trots den växande repressionen mot de strejkande och den hetspropaganda de mötte – de anklagades till och med för att ha samröre med ”utländska fientliga aktörer” – genomfördes strejker i uppemot 20 provinser.

Enligt rapporter i media har strejkande arresterats i städerna Chongqing och Zhengzhou. ■ chinaworker.info KINA Under årets första 10 veckor registrerades (officiellt) att 400 strejker hade genomförts i Kina.

Det är dubbelt så många jämfört med samma tid ifjol, skrev New York Times den 9 april. ■

Foto: Offensiv

Kranförarnas strejk ägde rum i ett Kina där det är förbjudet att strejka samt protestera, och där ingen självständig organisering tillåts.

mans med fem andra. Han har ställts inför fyra olika åtal, alla ämnade att skicka honom till finkan där han skulle förhindras att ställa upp i valet för att återta sitt Legco-mandat.

Andra ledande LSD-medlemmar har åtalats som en del av samma offensiv från etablissemanget. Vice ordförande för LSD Raphael Wong Ho-ming fängslades i augusti ifjol i 13 månader (för brottet att delta i en ”olaglig samling”) och fick ytterligare 4 månader i en annan politisk rättegång detta året.

Long Hair görs till ett offer för sitt kompromisslösa ställningstagande i kampen för demokrati och arbetares rättigheter. Som ledamot i Legco tog han inte ut full lön, utan donerade över hälften till olika kamper och frågor. Han bor i en hyresrätt, medan de flesta andra ledamöterna, inklusive de i den pan-demokratiska oppositionen, äger fastigheter värda miljoner.

Han har en meritlista i att kämpa mot och avslöja privatiseringar och regeringens anti-välfärdism, samt i att stödja migranters och flyktingars rättigheter.

Ett fyllnadsval för hans Legco-­ mandat har skjutits upp tills hans överklagan till Hongkongs Högsta domstol har avgjorts. Överklagningsförhöret har nu satts till april 2019 och Long Hair bestrider denna extrema långa tid. En sån försening skulle innebära, om han förlorar överklagan, att regeringen kan undvika att hålla ett fyllnadsval för hans mandat innan nästa Legco-val i september 2020.

11 MAJ 2018 # 1 300

11

Armenien i kris och revolt

Foto: Wikimedia Commons

cent av rösterna, representerar en liten pro-EU- och USA-flygel inom den armeniska härskande klassen.

Han använder sig av populistisk antikorruption- och anti-Sargsianretorik för att vinna stöd.

Folket har fått nog av det korrupta etablissemanget och åratal av fruktansvärd social misär.

Efter flera dagar av stora oppositionsprotester tvingades Armeniens premiärminister Serzj Sargsian avgå den 23 april. Två och halv vecka senare utsåg landets parlament Nikol Pasjinjan till ny premiärminister.

CWI har pratat med Eddie Abrahamian, en brittisk socialist med armenisk härkomst, om situationen i Armenien.

COMMITTEE FOR A WORKERS’ INTERNATIONAL

socialistworld.net

V

ad är bakgrunden till den nuvarande rörelsen?

– Serzj Sargsian, som blev vald till president år 2008 och ledare för det dominerande och den mest korrupta delen av den armeniska härskande klassen, hade i år avslutat sina två mandatperioder, vilket är maxgränsen enligt konstitutionen.

Men i en väl förberedd och cynisk manöver fixade hans Republikanska partiet en ändring i konstitutionen som förminskade presidentens makt och ökade premiärministerns makt. Och i april i år, i ett Putin-liknande försök att förlänga och utöka sin kontroll över den armeniska staten, utsåg Sargsians Republikanska parti via sin parlamentariska majoritet honom till premiärminister.

Detta visade ett avskyvärt förakt mot folket – han hade vid upprepade tillfällen försäkrat folket om att han inte hade för avsikt att bli premiärminister!

– Hans fräcka kupp startade nästan omedelbart en revolt hos

massorna, förargade över den härskande klassens likgiltighet för deras svåra situation. Men i avsaknaden av en organiserad och politisk arbetarklassrörelse samt genuina socialistiska krafter har Nikol Pasjinjan, som leder Jelkpartiet, kommit fram som en karismatisk och dominant populistisk ledare.

Vad har drivit de oemotsvarade massiva protesterna mot Republikanska partiet och dess ledare Serzj Sargsian – Sedan Sovjetunionens och Armeniens Sovjetrepubliks fall har en liten armenisk kapitalistklass samlat på sig enorma rikedomar. De privatiserade och tillägnade sig all nationell och offentlig rikedom, landets råvaror, vad som återstår av industrin, bank- och finanssektorn samt dess import-exportverksamhet. Denna lilla klick miljardärer och miljonärer säkrar sina positioner och fortsätter att ackumulera rikedomar genom sitt stora korruptionsnätverk och

våldet organiserat genom deras kontroll av statsapparaten.

– Samtidigt fortsätter de sociala och ekonomiska förhållandena för arbetarklassen att drastiskt förfalla. Sedan år 2008 har den officiella fattigdomsnivån dubblerats från 17 procent till 32,3 procent. Som med all officiell statistik underskattar den fattigdomens utbreddhet. Arbetslöshetssiffran är på nästan 20 procent och ungdomsarbetslösheten på 35 procent, enligt 2014 års siffror. 50 procent av landets befolkning på 2,6 miljoner lever i bostäder som har skrämmande dålig gas-, vatten- och avloppsservice, vars kvalitet förfaller år efter år, vilket även fastigheterna gör. En konstant tillgång till vatten är till exempel en lyx för de väldigt rika och en liten medelklass.

– Så mot detta senaste försök av ett skikt i den härskande klassen att behålla kontrollen har den folkliga vreden, missnöjet och hatet mot oligarkin exploderat. Ilskan har sjudit under ytan under lång tid. År 2015 ägde sociala massprotester rum på gatorna mot att elpriserna höjdes.

– Denna senaste rörelse och de tidigare uppbrotten är alla yttringar av den massiva folkliga besvikelsen med den sociala ordning som byggdes upp efter att den Armeniska Sovjetrepubliken kollapsat. Folket har inte fått något. Hundratusentals

har kastats ner i fattigdom och fått hoppet om ett bättre liv för sina familjer och samfund förstörda. Som ett resultat har hundratusentals tvingats till USA, Europa, Ryssland och Turkiet för att söka levebröd.

– Det finns en verklig fara i att Pasjinjan och hans allierade kommer att använda och utnyttja ilskan enbart för att gynna sitt skikt av den härskande klassens intressen.

I inget av hans uttalanden har det varit någon indikation på verkliga radikala eller demokratiska åtgärder för att hämma den härskande klassen och förbättra vanliga människors liv. I sin 1 maj-kampanj för att vinna parlamentsvalet och bli ny premiärminister fixade han sponsorer från ganska många parlamentsledamöter som representerar den armeniska härskande klassen, bland annat från Tsarukjan, en ökänd medlem av den armeniska oligarkin.

– Det är anmärkningsvärt att han på 1 maj, efter att ha misslyckats med att få tillräckligt med röster för att bli vald till premiärminister, manade till en generalstrejk. Men han manade inte till den för att stödja ett progressivt program bestående av sociala, ekonomiska och politiska reformer, utan vara för att se till att han ska bli premiärminister. När han fick en försäkran om att parlamentets majoritet skulle rösta på honom som ny premiärminister den 8 maj manade han till ett slut på gatuprotesterna.

Vänsterns roll och uppgifter?

– Vänstern är extremt liten i Armenien. En självmedveten politisk arbetarrörelse skulle behöva byggas upp från grunden.

Vad erbjuder Nikol Pasjinjan?

– Nationell chauvinism är det – Rörelsen har en stor grupp av stora hindret för klasskampen i den armeniska arbetarklassen med Armenien och regionen. Det är ett sig. I sitt tidigaste skede bestod den hinder för all enad kamp mot den främst av skikt inom städernas med- rovdjurslika härskande klassen i reelklass, studenter och intelligentsi- gionen. Bara en socialistisk utblick an. Men väldigt snabbt har skikt av som understryker de gemensamvanliga människor, arbetarklassen ma intressena hos de armeniska, kurdiska, turkiska och azerbajdzjanska Att bygga en socialistisk arbetarna och bönenhetsfront bestående av derna, skulle kunna alla människor i regionen överbrygga de natioär den enda vägen framåt. nalistiska konflikter som rasar i regiooch de fattiga skikten av befolkning- nen, där varje nationell borgarklass en äntrat scenen – inte bara i huvud- söker egna vinningar. staden Jerevan, utan i alla provinser.

Detta var vad som avgjort förändra- – Men uppgiften är otroligt svår. Våde maktbalansen mellan de protes- gen av chauvinism och antidemoterande och premiärministern. Och kratisk nationalism är enormt stark på måndagen den 23 april anslöt sig och farlig i hela regionen. Och stöobeväpnade soldater och medlem- det för socialism är fortfarande lågt. mar i den privilegierade kyrkans Men även om det är svårt, ibland omöjligt, är uppgiften att bygga en prästerskap till demonstrationerna.

– Men trots den avgörande rol- socialistisk enhetsfront bestående av len som arbetarklassen spelade i att alla människor i regionen den enda få väck Sargsian har den för tillfället vägen framåt – en väg som hindrar inte en oberoende organiserad röst. blodiga och vildsinta krig och tillgoNikol Pasjinjan representerar inte doser behoven hos vanligt folk i refolket. Hans parti, som har 7,7 pro- gionen, oavsett deras nationalitet.■

”

INTERNATIONELLT

11 MAJ 2018 # 1 300

12

tiden och att erbjudandena blev allt sämre. De hoppas att kommissionen, med stöd av kommunpolitiker, ska komma fram till ett avtal som kan träda i kraft år 2021.

Men om arbetsgivarna inte rubbades av den starka mobiliseringen och sammanhållningen i årets avtalsrörelse är det inte mycket som pekar på att en kommission ska nå bättre resultat.

Foto: Wikimedia Commons

Det danska läraravtalets omröstning ska redovisas den 6 juni. Många är missnöjda med det lagda förslaget.

Danska läraravtalet:

Ja eller nej i omröstningen?

Ska lärarna i Danmark rösta ja eller nej till det avtal som förbundsledningen har skrivit under? Debatten pågår just nu. Offensiv har talat med Kjell Nilsson, som förespråkar ett nej.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

O

mröstningen kommer att ske via internet och resultat ska redovisas den 6 juni.

Under maj kan de fackligt förtroendevalda på varje skola följa valdeltagandet och försöka få fler att rösta.

Den starka fackliga mobilise-

ringen och strejkvarslen gav resultat i den hårda offentliga avtalsrörelsen. I fråga om lönerna blev höjningen 8,1 procent och att regeln att privatanställda ska ha mer, som infördes 2015, har tagits bort. Den betalda lunchrasten på en knapp halvtimme, som funnits sedan 1920-talet, kommer att finnas kvar.

– Det är riktiga segrar för oss och ett resultat av den fackliga sammanhållningen, säger Kjell Nilsson.

Men lärarnas arbetsvillkor var den huvudfråga som inte fick någon lösning. Här gäller även fortsatt den lag som infördes 2013. Kravet om ett avtal om arbetstiderna hänsköts till en kommission med fack och

arbetsgivare. Effekterna av lagen från 2013 är tydliga för alla lärare.

– Idag är 16 procent av alla anställda outbildade – innan 2013 hade alla utbildning. Arbetstillsynen (motsvarighet till Arbetsmiljöverket i Sverige) har riktat många anmärkningar mot den psykiska arbetsmiljön och belastningen för lärare.

Skolledningarna ställer enorma krav och när lärare frågar hur de ska hinna får de svaret ”bara gör det”. Lärare har slutat för att de inte kan ge den undervisning de vill, säger Kjell.

2013 betydde att en lång skoldag infördes i de kommunala skolorna, folkskolan. Men den gäller inte i de privata skolorna, som kan ha

en kortare dag med högre kvalitet.

Därför har fler familjer anmält sina barn till privatskolorna.

De privata skolorna finansieras av både offentliga pengar – i år 75 procent jämfört med folkskolorna – och avgifter för varje familj, på 1 500-1 800 kronor i månaden.

Det är den här akuta situationen som gör att Kjell Nilsson rekommenderar en nej-röst om avtalet.

Det behövs en förbättring nu. Han är ensam i förbundsstyrelsen med 23 ledamöter att förespråka nej.

Ledningen för lärarfacket med Anders Bondo Christensen i spetsen argumenterar för ett ja. Deras argument är att arbetsgivarna hela tiden sa nej till ett avtal om arbets-

Bakom detta finns också ett tydligt tryck från de andra fackliga ledningarna som ville göra upp utan att ta öppen strid för lärarnas avtal. De skrev på avtal i ett läge när förhandlingarna i praktiken hade brutit samman. Det innebar också att fackens solidaritetspakt fick en rejäl törn.

– Det blev en mycket negativ reaktion när LO-förbunden skrev på avtal för regionerna (landstingen). Sjuksköterskornas medlemmar buade ut LO-företrädare, berättar Kjell Nilsson.

– När sjuksköterskorna och alla i regionerna undertecknat avtalet betraktas LO-förbundets avtal för regionerna som en vägbula. Attityden är att solidariteten är intakt.

– Vi kan behöva allianser med bra kommunpolitiker. Men vi var starka nu. Vi hade befolkningen med oss. 70 procent ansåg som vi att ”nog är nog” när det gäller försämringar för offentliganställda.

– Trycket på offentligt anställda finns inte bara på skolorna. Många andra arbetsplatser har samma problem med nya regler och arbetsvillkor som genomförs utan att de fackligt förtroendevalda får säga sitt.

Det återstår att se hur omröstningen bland lärarna slutar. Hur som helst är det ingen tvekan om att de danska facken visade upp sin styrka i årets avtalsrörelse. Samtidigt kommer regering och arbetsgivare, som fick ge sig på fler punkter, att återkomma med nya attacker. Då behöver fackföreningarna vara än mer förberedda och kampvilliga. ■

Lokalvalen en varningssignal för Corbyns Labour Det tredje lokalvalet sedan Jeremy Corbyn blev socialdemokratiska Labours nye ledare ägde rum den 3 maj.

Nu försöker kapitalistiska politiker från alla håll och kanter att använda valresultatet till att attackera Corbyn och Labours ledning.

HANNAH SELL Socialist Party (CWI England/Wales)

S

kakade av de 3,5 miljoner som strömmade till Labour i fjolårets nyval var högerpolitikerna och kapitalisterna rädda att dessa val skulle bli ännu ett beslutsamt steg fram för Corbyn. När så inte skedde (Labour gick bara framåt knappt) har ropen ökat om

att förklara ”Corbynmanin” som ”officiellt död”, som Economist uttryckte det.

Inte så förvånande har det regerande högerpartiet Tories försökt utmåla förlusten av bara 33 kommunplatser som en seger, då de var förberedda på ett katastrofalt resultat. Men det är inte bara högermedia och Tories som försöker använda valresultatet för att slå mot Corbyn – även kapitalistflygeln inom Labour trappar upp.

Blairiten Chuka Umunna var en av de många ledamöter för Labours högerflygel som attackerade resultatet och krävde ”en intern undersökning om partiets valkampanj”.

Självfallet skulle en genuin undersökning lägga all skuld på Umunna och kompanis roll i upptakten till

den 3 maj med deras hänsynslösa försök att falskt hävda att Corbyns Labour är fullt av antisemitism.

Den viktigaste lärdomen från dessa val är att reträtterna gentemot Blairiterna måste stoppas. Uppgiften att få bort kapitalistflygeln inom Labour – som en del i processen att omvandla Labour till ett demokratiskt, socialistiskt massarbetarklassparti – är ytterst angelägen och brådskande.

Om istället eftergifterna till Blairiterna fortsätter finns det en verklig risk för att desillusioneringen kryper in bland många som inspirerades av det radikala program som Labour ställde upp med i parlamentsvalet. Detta då de, med rätta, känner att ett parti som inte kan stå upp mot kapitalisterna i egna led osannolikt vid makten kan stå upp

mot kapitalistklassen i kampen för ett program för de många, inte de få.

Hur som helst är dessa blandade valresultat inget hinder för en ny entusiasm kring Corbyn vid nästa parlamentsval. Däremot är de varningssignaler. Labour gjorde små framsteg, till största delen beroende på det fortsatta uppsvinget för Labour i London, om än i mindre skala än vad som förutspåddes på förhand. Men Labours nettovinst var bara 77 ledamöter runt om i landet, där inga förändringar skedde i antalet kommuner de kontrollerar.

Om lokalvalens resultat upprepades vid ett parlamentsval skulle resultatet för Labour och Tories vara 35 procent vardera, enligt BBC. Men lokalval är inte detsamma som riksdagsval. I fjolårets riksdagsval röstade 68,8 procent

av befolkningen, med mängder av ungdomar som röstade.

I årets lokalval hade vissa valdistrikt bara omkring 40 procents valdeltagande, och en del arbetarklassområden hade kring 30 procent eller lägre.

Utan tvekan gick en stor del av arbetarklassen och ungdomen inte till valurnorna den 3 maj.

För att få dem att rösta skulle valen ha behövt kopplas till aktiva masskampanjer för att tvinga fram ett nyval för att få bort Tories. En viktig aspekt i en sådan kampanj skulle vara att kräva att de 124 Labour-ledda kommunerna slutar implementera Tories åtstramningar och vägrar genomföra nedskärningar, samtidigt som en rörelse byggs för att få ett slut på Tories styre. ■

11 MAJ 2018 # 1 300

13

miärministern Netanyahu skulle hålla tal där.

Natalie Portman har fått stöd från olika håll och David Rothkopf, professor inom internationella relationer, stödjer hennes ställningstagande och menar att det sker ett skifte i de tidigare enhetliga israeliska grupper som staten förut har kunnat lita på. Till Portmans ställningstagande bör det läggas till att hon tidigare varit forskningsassistent i arbetet ”A case for Israel”.

På måndagen den 14 maj kommer dessutom den nya amerikanska ambassaden att invigas i Jerusalem, något som har skapat stor ilska och frustration. Hur än Israel gör kommer Al-Nakba att bli stort.

Repressionen mot och förtrycket av palestinierna ökar. Men den 15 maj väntas miljontals demonstrera.

70 år efter

Al-Nakba

– kampen fortsätter Den 15 maj är det 70 år sedan Al-Nakba, den stora katastrofen, som resulterade i att över 750 000 palestinier tvingades från sina hem av den israeliska armén och över 400 palestinska byar förstördes.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

V

arje år är det protester på flera håll runt om i världen och i år, efter den senaste tidens brutala repression mot fredliga demonstrationer, spås massiva demonstrationer i såväl Palestina och Israel som internationellt.

På drygt en månad har över 43 obeväpnade palestinier skjutits

ihjäl av israelisk militär och mer än 7 000 har skadats. Det är ett ensidigt krig mot fredliga demonstranter. Demonstrationer har hållits sedan den 30 mars på ”Landets dag” med krav från palestinier på att få återvända till sina hem. Trots den fruktansvärda brutalitet de har mötts av förväntas det på årsdagen

av Al-Nakba bli miljontals som demonstrerar.

Krypskyttar, artillerield, drönar­attacker, tårgas och pansarfordon har inte kunnat kuva vreden på framför allt Gaza-remsan. Män, kvinnor och barn har tagit sig till gränsen för att med sina liv som insats göra sina krav hörda. Palestinier har flugit drakar över gränsen som har satt eld på mark där israelisk militär patrullerat och som svar på det genomförde staten flyganfall i norra Gaza.

Kritik från israeler mot regimen tystas samtidigt ner. Kobi Medan, en av de främsta radiopratarna på

den israeliska Army Radio, skrev den 2 april på sin Facebooksida att han skäms över att vara israel. Som svar lades hans program ner.

Den amerikansk-israeliska skådespelerskan Natalie Portman uppgav i april att hon inte kommer att delta på en gala i Israel där hon skulle få pris på grund av att pre-

Den senaste tidens protester har kommit underifrån, och demonstranter har besvarat Israels anklagelse om att Hamas ligger bakom genom att visa upp vilka de är. Protesterna har dominerats av arbetare.

Förutsättningarna för en ny massrörelse mot ockupationen och sionismen är idag bättre än på länge. Förra året var det flera protester, inte minst hungerstrejken av politiska fångar.

Det som behövs idag är organisering och arbetarkamp. Strejker med både judiska och arabiska arbetare skulle kunna lamslå regimen och få makten att skaka. Men för att detta ska vara möjligt behövs ett socialistiskt program som pekar på behoven och trycker på nödvändigheten av en enad arbetarkamp som kan vinna massorna, något som Tnua’t Maavak Sozialisti/Harakat Nidal Eshtarahr (Socialistiska kamprörelsen, CWI Israel-Palestina) kämpar för. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

Macrons högerpolitik möter ökat motstånd Den 7 maj 2017 valdes Emmanuel Macron till Frankrikes president. Ett år senare är det en försvagad, impopulär och allt mer desperat Macron som försöker kväsa det omfattande motstånd som hans högerpolitik möter.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

Foto: Kremlin

M 8 av 10 anser att Macrons politik bara gynnar de välbeställda.

acron tog valet som en intäkt på att han hade fått mandat för en borgerlig offensiv på alla områden, men det var en total missräkning.

Ett år efter valet är förtroendet för Macron dalande – endast 30 procent ger honom godkänt i en opinionsundersökning som publicerades i måndags.

I en annan opinionsundersökning dagarna innan uppgav 72 procent att Macron för landet i fel riktning och 80 procent att hans politik bara gynnar de välbeställda. För ett år sedan var det bara en tredjedel som definierade Macrons då nybildade parti La République en marche (”Republiken på väg”) som ett högerparti – idag drygt hälften.

Den gångna helgen demonstrerade uppemot 160 000 enligt vänsterrörelsen France Insoumise (”Okuvade Frankrike”), och på Macron ettårsdag strejkade Air France anställda åter mot det långvariga lönestoppet. På kvällen gick de järnvägsanställda på nytt ut i strejk mot Macrons planerade attacker på den statliga järnvägen.

Utgången av kampen för att stoppa Macrons avregleringar inom

järnvägen och uppstyckning av SCNF (det statliga järnvägsbolaget och operatören) är avgörande på många sätt. Skulle Macron få igenom stora delar av sin plan öppnar det vägen för ett fortsatt och fördjupat borgerligt systemskifte. Om attackerna slås tillbaka blir följden den motsatta och att en stark front byggs mot högerpolitiken som en skadeskjuten Macron kommer att få mycket svårt att bryta igenom.

En seger är möjlig, men det kräver att kampen samordnas; att de fackliga ledare som tvekar och som splittrar kampen körs över; att vänstern och facken organiserar gemensamma massaktioner samt att arbetarna, studenterna och eleverna förenas i en generalstrejk som slår igen arbetsplatser, skolor och universitet. ■

KULTUR

11 MAJ 2018 # 1 300

14

Bergspredikan blandar och ger

Jag får medge att jag initialt höjde en aning på ögonbrynen inför titeln på Göran Greiders senaste bok, Bergspredikan för socialister. ”Vad nu då?”, tänkte jag, ”Har Greider kommit ur en ’smygkristen’ garderob och blivit öppet kristen ’på riktigt’?” Nejdå, riktigt så förhåller det sig inte.

CHRISTER RYDÉN

offensiv@socialisterna.org

B

oken är indelad i tre block samt ett avslutande efterord.

De tre blocken har rubrikerna: ”I POLITISKT-FILOSOFISKT PRINCIPPROGRAM 9 Kamrater!

Vi måste återerövra de mobiliserande orden!”; ”II SOCIALPOLITISKT PRINCIPPROGRAM 65 Vänner! Vi hävdar att solidariteten är optimismens urkälla!” och ”III EKONOMISKT-POLITISKT PRINCIPPROGRAM 123 Mötesdeltagare! Vi måste sprida drömmen om ett exploateringsfritt samhälle!”.

Därefter följer efterordet med början på sidan 165, följt av lästips från sidan 171 och sist en verkförteckning på sidan 175. Det är alltså en ganska kortfattad bok, långtifrån någon tegelsten.

I det första blocket går Greider igenom – efter uppställandet av själva det politiskt-filosofiska principprogrammet i 12 punkter – den historiska bakgrunden till tilltalsordet kamrat inom arbetarrörelsens olika grenar, med klargörandet att ordet kamrat uppstod långt innan uppsplittringen av arbetarrörelsen i olika grenar (i Sverige socialdemokratin, den syndikalistiska rörelsen och senare det kommunistiska partiet). Greider hävdar också att ordet kamrat, som han helt riktigt påpekar som tilltalsord socialister emellan stod fritt från klass och kön, samt överskred nationalstatens gränser som ett tilltalsord rotat i en universell socialistisk övertygelse, också uttrycker en vision inte helt olik den utopiska, kommunistiska anda som genomsyrade de första urkristna församlingarna.

Det är inte helt förvånande att ordet kamrat som tilltalsord framför allt har försvunnit ut ur den numera heltigenom förborgerligade socialdemokratin.

arbetarrörelsens historia visar är det väl att varje konkret reform som har klämts fram inom ramen för det kapitalistiska samhällets ramar, särskilt de riktigt stora reformerna, har drivits igenom som biprodukter av masskamp och revolutioner eller åtminstone seriösa hot om masskamp och revolutioner. Detta oavsett hur ”utopiska” reformtankarna och framför allt reformkraven har varit eller inte. ”2. Utgå från att den sociala människan alltid är större än den ekonomiska människan. Empati går djupare än konkurrens.” Den här skriver jag däremot under på, av det enkla skälet att det börjar finnas gott om forskning på senare tid som faktiskt visar på att vår flera hundratusen år långa förhistoria av mer eller mindre jämlika flockar/ stammar av jägare och samlare med till visshet gränsande sannolikhet har präglat oss åtminstone delvis genetiskt, som sociala varelser som på gruppnivå fick en klar darwinistisk konkurrensfördel gentemot andra arter just på grund av den framväxande förmågan till språklig kommunikation och samarbete.

I block 2 lyfter Greider fram något jag tycker är intressant och tänkvärt: ”Det vi idag behöver är mer av riktigt hårdhänta skildringar av de ekonomiska eliternas liv. Det är de rikaste som är den verkliga problemgruppen, för resten av mänskligheten, för biosfären. Vänd ut och in på miljardärers och direktörers liv! Det ger dem dåligt samvete när deras välstånd synliggörs i offentligheten. De är mer rädda för det än för tusen nya sociologiska rapporter om fattigdomen.”

Han konstaterar senare i texten att när blicken riktas mot ojämlikheten i sig, inte bara mot de fattiga,

Arbetarrörelsens historia visar att varje konkret reform (...) har drivits igenom som biprodukter av masskamp och revolutioner.

Vad gäller det politiskt-filosofiska principprogrammet gav genomläsningen av det mig en kompott av blandade reflektioner. För att ta några få punkter i det: ”1. Var uto­ pisk! Endast det håller den praktiska reformismen vid liv. Vad vill vi? Vad kan vi? Frågorna hänger samman.” Min instinktiva politiska ryggmärgsreflex blev ungefär ”Vad menar karl’n???” Är det något som

”ja, när hela samhällspyramiden siktas från toppen till botten, startar en moralisk kedjereaktion. Det bestående blir outhärdligt.” Vilket jag instämmer i i så motto att det kan användas som en mobiliseringsfaktor för konkreta kampkrav av en ny och genuint demokratisk socialistisk arbetarrörelse med åtminstone någon grad av massförankring.

Ifråga om det socialpolitiska

principprogrammet som inleder block två nöjer jag mig med att konstatera att även om jag i mångt och mycket instämmer i det vettiga i själva delkraven, efterlyser jag och förespråkar att de tas in i ett sammanhängande socialistiskt övergångsprogram som visar på att kravens förverkligande och permanenta genomförande kräver ett överskridande av kapitalismens grundläggande systemramar.

När vi nu kommer till block tre sammanfattar jag det med ett enda citat: ”Den pågående systemkollapsen startar däruppe, i samhällets övre skikt och fortplantar sig nedåt. Frågan om vinster i välfärden ger en överblick över vad som står på spel. Den är ingen ’vanlig’ fråga. Att kompromissa om den, så länge kompromissen inte är ett steg på vägen mot ett avskaffande av vinstsystemet, är att kapitulera inför marknadsprincipens invasion av själva välfärdsstatens och skynda på bytet av system.”

Jag instämmer på det stora hela,

med tillägget att ”kompromissförslaget” om ett 10-procentigt vinsttak i välfärdssystemen, något som väl ändå får anses vara ohemult generöst, totalsågades av riskkapitalisterna själva och deras politiska och massmediala megafoner, som skrek som stuckna grisar om smygande vinstkonfiskation. Det illustrerar den bistra verkligheten bakom Löfvens replik till frågan om varför inte göra det – kraftigt begränsa eller helst helt fimpa de privata vinstuttagen ur dessa välfärdssystem – när opinonsundersökningar har visat att omkring 80 procent av väljarkåren (vilket alltså inkluderar en majoritet även av traditionellt borgerliga kärnväljare) är för just det: ”Det låter sig inte göras”.

I fråga om det ekonomiskt-politiska principprogrammet i 12 punkter konstaterar jag att det enligt min mening är fråga om vettiga och rimliga krav, som behöver tas in i ett sammanhängande socialistiskt övergångsprogram för att mobilisera kamp och kamprörelser runt.

Ur efterordets första stycke: ”Detta är en moralisk-politisk pamflett.

Att den heter Liten bergspredikan för socialister beror inte på att den är kristen – även om jag tror att all socialism är evangeliskt färgad – utan på att den politiska radikalismen alltid startar i den ursprungliga situationen: Du hör en människa agitera och röra upp dina känslor och aktivera ditt engagemang och ditt förnuft. Och du får ett löfte om att ett annat samhälle är möjligt.”

Ja, det börjar där, och fortsätter naturligt inte mekaniskt och linjärt därifrån. På en viss nivå krävs det en fortsättning i form av arbetaroch gräsrotsrörelser och även uttalat socialistiska arbetarpartier, utrustade med ett sammanhängande program för förändring av det bestående och ledningar kapabla att matcha ord med handlingar. ■

Författare: Göran Greider Förlag: Ordfront Utgivningsår: 2018 Antal sidor: 175

Luleå:

Kampen för ett fritt Palestina Tid: Tisdag den 15 maj kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Ökad spänning och militär upprustning i världen Tid: Onsdag den 16 maj kl 18.30.

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Eskilstuna:

Spring Pride Tid: Lördag den 19 maj från kl 10.00.

Plats: Pride Park, Fristadstorget.

För info: 073-373 33 61.

Boden

För info om plats: 070-231 99 10.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Karlskoga: För info: 073-310 70 87.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

Halva målet återstår

U

nder den gångna veckan har vi samlat in 7 720 kronor. Nu är vi nästan halvvägs med 35 487 kronor, motsvarande drygt 44 procent av målet. Det är ett bra resultat tidigt i månaden och vi har goda möjligheter att slå målet med råge.

Norrbotten och Västsverige tävlar om ledningen med 54 respektive 52 procent av sina lokala mål. De följs sedan av Stockholm och Mellansverige.

Nu när vädret är mycket härligt är det en perfekt chans att vara ute på gatorna och få lite sol samtidigt som vi kampanjar. Erfarenhet visar att ju fler vi är, desto bättre – var med du också!

Procent av mål

För info: 073-740 39 54.

Norrbotten

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Stockholm:

Inför Förortsforum Tid: Torsdag den 17 maj kl 18.00.

Plats: Husby Träff.

För mer info: 08-606 94 03.

Haninge:

Vi behöver även fundera på om det finns andra sätt att utnyttja det fina vädret genom att exempelvis ordna grillfester.

Skänk en slant till ekonomikampanjen! Skicka med Swish till 123-240 32 85 eller sätt in ditt bidrag på PlusGiro 87 96 49-2. Även SMS-bidrag går bra – skriv ett meddelande med ”Offensiv 50” och skicka till 72550. Tack! ■

5 425 kr

Västerbotten

Totalt

44% 35 487 kr

0 kr

Mellannorrland

1 293 kr

Stockholm

14 984 kr

Mellansverige

2 144 kr

Västsverige

11 481 kr

Sydsverige

160 kr

Frankrike maj 1968 Tid: Torsdag den 17 maj kl 18.00.

Plats: Jordbro kulturhus För info: 072-524 42 95.

Stöd RS valfond!

Borås:

Pengarna behövs till valsedlar, valmanifest, flygblad, affischer och plakat. Medan riksdagspartierna ger sig själva hundratals miljoner i bidrag samlar vi in från medlemmar, väljare och folk på stan.

Situationen i Afghanistan Tid: Onsdag den 16 maj kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För info om tema: 070-396 47 83.

Målet till 31 augusti är 200 000 kronor.

Du kan bidra: swisha till 123 240 32 85, betala till plusgiro 87 96 49-2 eller ge ett bidrag varje månad fram till augusti; mejla rs@socialisterna.org för hur.

Hittills har vi samlat in 123 017 kronor.

Göteborg:

Vad är ett revolutionärt parti?

Tid: Måndag den 14 maj kl 18.00.

Plats: RS Bokcafé.

För mer info : 073-501 21 37.

Kontakta Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå, Haninge eller Göteborg om du kan göra en insats i valkampanjen.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2018

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

11 MAJ 2018 # 1 300

”För Migrationsverket är vi inte människor” Nasir Razian (t v) och Hussein Rezai (t h).

Foto: Jonas Brännberg

avslag, nu väntar jag på det femte beslutet, berättar Hussein.

På Migrationsverkets boende i Piteå slits de mellan hopp och förtvivlan. Men nu ska kampen organiseras.

Den 4 maj besökte Rättvisepartiet Socialisterna/Offensiv Migrationsverkets boende på Pite Havsbad. Här bor mellan 800 och 900 flyktingar. Efter en diskussion om ”nya gymnasielagen” och hur utvisningarna kan stoppas med ett tiotal killar beslutades att gemensamt försöka organisera för fortsatt kamp mot utvisningarna även i Piteå.

JONAS BRÄNNBERG LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

E

n av killarna berättar hur han de senaste fem månaderna har flyttats: först från Malmö till Åre, sedan från Åre till Piteå. Nu väntar snart nästa flytt – i slutet av maj ska de asylsökande återigen flyttas för att göra plats för turister, som de har fått göra varje

år under de tre år som havsbadet hittills har haft kontrakt med Migrationsverket. I år är osäkerheten större – många sitter nu med avslag på avslag. Utvisningshotet hänger över dem alla.

Killarna har ännu inte fått veta vart de ska flyttas och om de kom-

Vi intervjuar vännerna Hussein Rezai och Nasir Razian. Båda har flera avslag. Hussein kom till Sverige i augusti 2015 och kan därför hoppas på att ”nya gymnasielagen” ska ge honom en ny chans till uppehållstillstånd.

– Nu är det maj 2018. Jag har bott i Sverige två år och nio månader – nästan tre år. Jag har fått fyra

Många av hans vänner omfattas inte av den nya lagen.

– Jag har väldigt mycket oro för dem. Vi är alla samma och borde bli behandlade på samma sätt.

Nasir kom till Sverige den 1 november 2015 och faller utanför lagförslagets många villkor. Han berättar att han flydde till Sverige från Iran, där han har levt som flykting sedan han var sex år. Han berättar att livet i Iran var svårt.

– Både regeringen och samhället är mycket hårda mot afghaner.

Nasir har inte fått gå i skolan i Sverige.

– Det är svårt att få kontakt med det svenska samhället, med folket.

Särskilt när vi inte kan språket, berättar han.

Det finns en frivillig svenskaundervisning som hålls på boendet.

Nasir berättar att han brukade gå, men inte nu längre: – När jag fick avslag tappade jag mitt hopp.

Nasir har fått avslag fem gånger.

Nu väntar han på svar på ännu ett överklagande.

– Situationen är svår för alla afghanska flyktingar, det är inte bara för mig.

Att nu ta initiativ till att organisera sig gemensamt känns bra, säger han. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

mer att få komma tillbaka efter turistsäsongen. Dessutom ska de flyttas två veckor innan skolåret avslutas den 15 juni.

– För Migrationsverket är vi inte människor, vi är som bollar i luften, vi landar aldrig, kommenterar en kille.

Hussein hoppas på den nya lagen, men är ändå orolig.

– Jag är rädd för vad som kan hända. Det är svårt att studera, svårt att koncentrera sig. Jag får mediciner nu, och jag har fått träffa en läkare fyra-fem gånger.

– Jag kan inte åka tillbaka till Afghanistan, jag har ingen där, ingen!

Jag vill stanna här, gå i skolan – bygga en ny framtid, tillägger Hussein.

Dessutom är Nasir ateist, något som gjorde honom extra utsatt under Irans islamistiska regim.

Redan som liten började han ifrågasätta religionen. Sedan dess har hans ateistiska övertygelse vuxit sig starkare och starkare.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.