28 juni 2018 / # 1 307 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor
Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning
Rött kort åt rasismen
socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv
LEDARE
För en ny social bostadspolitik
2 5
8
Rekordmånga 68,5 miljoner på flykt
Enad kamp mot rasism och nazism Foto: RS Luleå
– läs mer på s 2 och 3
Stoppa utvisningarna till krig och förtryck Den 26 juni protesterade asylaktivister på flera orter mot nya utvisningar till Afghanistan. Samma dag drabbades unga flyktingar av ett nytt dråpslag i form av ett ställningstagande från Sveriges Kommuner och
Landsting som innebär att: ”Omkring 3 000 flyktingar som kom till Sverige som ensamkommande barn och som idag är papperslösa kommer inte att få tillgång till svensk sjukvård” (radions Ekot). – läs mer på s 3 och 10
12
Ny smutsig gruvboom hotar
Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50
Posttidning A
Svenska vapen i krig mot civila
OFFENSIVS STÅNDPUNKT
28 JUNI 2018 # 1 307
2
FÖR EN NY SOCIAL BOSTADSPOLITIK S tälld inför rasande popularitetssiffror försöker Socialdemokraterna, som Stefan Löfven under Järvaveckan, sopa valupptaktens exercis i flyktingfientliga och auktoritära tongångar under mattan och i stället framställa valet som en ”folkomröstning om välfärden”. – Vi måste både rusta upp miljonprogramsområdena och bygga hyresrätter som människor har råd att bo i. Det är en samhällsinsats som marknaden inte löser, sa i alla fall Stefan Löfven i sitt tal på Spånga idrottsplats och utlovade ett årligt stöd till utsatta områden på 2,2 miljarder om året från 2020.
På en presskonferens i tisdags berättade samordnings- och energiminister Ibrahim Baylan (S), som har regeringens uppdrag att minska segregationen, hur regeringen har tänkt sig att de 2,2 ”rättvisemiljarder” som förhandlats fram med Vänsterpartiet ska fördelas till 32 kommuner. Det ska ske efter ansökningar från dessa kommuner till sådant som trygghetsåtgärder, lärarassistenter och andra insatser i skolorna, jobbskapande åtgärder med mera. Men just ingen koppling alls gjordes till bostadsfrågan, annat än att Botkyrkas kommunalråd även hoppades få pengar till renoveringar och insatser för mer blandat boende. Den upp till en mijard årligen som redan har budgeterats i stöd till upprustning av miljonprograms områden ”utan kraftiga hyreshöjningar” är småpengar utslaget över hela landet. Under 2017 användes dessutom bara 135 av 800 budgeterade miljoner – vilket kan jämföras
med de cirka 14 miljarder till främst villaägare i rika kommuner som ROT- och RUT-avdragen kostade staten 2017. Som ett monument över bristen på en konkret, behovsstyrd och rättvis välfärdspolitik skramlar regeringen Löfvens tunna mycket tom i bostadsfrågan, där både bristen på bostäder som dagens unga, andra nyinflyttade, fattiga pensionärer och låginkomsttagare har råd med och orättvisan mellan boendeformerna idag är skriande. Nu gäller det att ta kamp för en ny social bostadspolitik. Men för att en ny social bostadspolitik alls ska vara möjlig – utan att
staten ruineras av subventioner till bankerna, byggbolagen, riskkapitalisterna och de nya privata fastighetsägarna som Blackstone-ägda D Carnegie & Co – måste vinstintresset bannlysas ur bostadspolitiken precis som ur andra välfärdsområden som skola, vård och omsorg. Självklara inslag i ett socialistiskt systemskifte borde vara en statlig banksektor och offentligt ägda bygg- och bostadsbolag, som styrs och kontrolleras av de boende och arbetande. Det kan givetvis aldrig ske genom en bred uppgörelse mellan S och partierna till höger, utan kräver en massiv mobilisering till kamp underifrån för ett nytt och socialistiskt systemskifte. ■
GE RASISMEN RÖTT KORT
K
nappt hade den avgörande frisparken slagits innan de inhemska rasisterna och hatets kolportörer la skulden för förlusten på Jimmy Durmaz. I Tyskland satt samtidigt rasister, näthatare och politiker från AfD (de tyska Sverigedemokraterna) och bara väntade på slutsignalen för att få kasta sig över Jerome Boateng som blev utvisad. Under fotbolls-EM 2016 sa AfD:s grundare och ledare Alexander Gauland att Jerome Boateng, vars far är från Ghana, “var ingen som han ville ha till granne” och innan matchen mot Sverige hade AfD-företrädare krävt att Mezut Özil och Ilkay Gündoğan skulle sparkas ut från det tyska laget eftersom de ”saknade den rätta nationella känslan”. Det sa Sverigedemokraterna om Zlatan också, som inte påstods vara “en riktig svensk”. Rasistattackerna och hoten mot Jimmy Durmaz har dock väckt avsky och motstånd. Även M-ledaren Ulf Kristersson har känt sig tvingad att ta avstånd från “de som uttrycker sig som svin efter en förlust”. Men eggade av den statliga rasismen och den skuldbeläggning av flyktingar som Kristersson med flera ägnar sig åt gick rasister och näthatare till angrepp mot Durmaz. Att regeringen och allianspartierna kopierat SD:s politik och retorik göder rasistisk splittring i hela samhället, fotbollen är inget undantag.
D
et var för att bekämpa rasism och diskriminering som kampanjen “Ge rasismen rött kort!” byggdes. Det som idag är en global kampanj började som ett gräsrotsinitiativ, på initiativ av YRE/URE (Youth Against Racism/Ungdom mot Rasism)-aktivister i engelska Newcastle i mitten av 1990-talet med stöd av Shakha Hislop som då var Newcastle Uniteds och Trinidad & Tobagos målvakt. När spelare och supportrar gick samman kunde rasismen bekämpas och kampanjen nådde resultat. Men samma toppar som idag säger sig stödja kampanjen bedriver en politik som motverkar den. Och trots att fotbollspamparna säger sig vilja ge rasismen rött kort fick Ryssland och Putin arrangera fotbolls-VM. Ett Ryssland där rasismen, den extrema nationalismen och homofobin sanktioneras av en auktoritär regim. Bara någon dag efter att Sverige förlorat mot Tyskland gjorde Alan Sugar, eller Lord Sugar, miljardär, tidigare politiker och tidigare ordförande för Premier League-klubben Tottenham, rasistiska utfall mot Senegals fotbollsspelare. Antirasismen inom fotbollen kommer alltid att möta motstånd från de kapitalister som tagit över fotbollen och håller på att förstöra den. Att sparka ut rasisterna från fotbollen kräver kamp och organisering underifrån. ■
Antalet överbeläggningar i Sverige har gått från 2,57 till 4,36 per hundra disponibla vårdplatser på bara fyra år. Och i sommar är en fjärdedel – 5 000 – av landets vårdplatser stängda. I Stockholm handlar det om 700 vårdplatser, mot 535 förra året. Klippet från Läkartidningen 25-26/2018. Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2018 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447
KAMPANJ
28 JUNI 2018 # 1 307
3
Stoppa tvångsutvisningarna – solidaritet från norr till söder Den 26 juni 2018 samlades asylaktivister vid flyktingfängelset i Åstorp utanför Malmö i protest mot den planerade tvångsutvisningen av uppemot 40 personer till Afghanistans huvudstad Kabul. När Offensiv går i tryck på tisdag kväll äger protester även rum på andra orter runt om i landet. RS LULEÅ
rs.lulea@socialisterna.org
Å
att staten gör den här stora ansträngningen, att jaga och samla ihop asylsökande från runt om i landet, och försöka tvångsutvisa dem, bara fyra dagar innan den så kallade nya möjligheten till uppehållstillstånd för studier börjar gälla den 1 juli. – Flera av de som de försöker utvisa idag är ensamkommande unga som den 1 juli skulle få chansen att söka enligt den nya lagen. Det verkar som
BODEN 3 JULI FÖR ANTIFASCISM & MÅNGFALD
ETT ÅR EFTER FLAGGBRÄNNINGEN
DEMONSTRATION 14:30 RESECENTRUM CENTRUMTORGET
Boden 3 juli: Demonstrera för kärlek och mångfald
N
ätverket Boden mot rasism anordnar en demonstration för kärlek och mångfald den 3 juli, på dagen ett år efter att nazistiska NMR tog ned och brände prideflaggan vid Bodens järnvägsstation i vad som skulle visa sig vara startskottet för deras försök att etablera sin hatsekt i Norrbotten. Flaggbränningen blev också en nystart för Boden mot rasism som snabbt samlade till en antirasistisk manifestation. Boden svarade också genom att starta Northern Light Pride, som arrangerade Bodens första Pridefirande i mars 2018 – en succé med 500 deltagare. Sedan följde arbetarklassens dag 1 maj, som nazisterna försökte kapa med
en marsch genom Boden. Boden mot rasism tog initiativ till motdemonstration – och samlade omkring 2 500 antirasister mot nazisternas 117.
Nazistiska NMR fortsätter dock att satsa på aktiviteter varannan helg. Senast gjorde de ett lika floppartat som fult försök att hetsa mot Luleås Pridetåg. Även här gav de sig på att bränna regnbågsflaggan. Nazistkampanjens mål är Bodens kommunval, där NMR ställer upp med två kandidater. Nazisternas medel är som alltid hot, våld och lögner. Boden mot rasism säger om demonstrationen: – Så länge organiserade militanta na-
Borås Pride för tredje året i rad
D
Borås Pride är ett ganska ungt evenemang, vilket kan vara en av anledningarna till att det inte har blivit lika kommersialiserat som många av storstädernas Pride-dagar. Visserligen kostar det väldigt mycket pengar att få delta som organisation, vilket begränsar möjligheter för aktörer som inte är vinstdrivande företag eller statliga myndigheter. Men trots detta utmärks själva programmet av idealism, gör-det-själv och avgiftsfria aktiviteter. De som är med för ”pinkwashing” och för att exponera sitt namn och sin logotyp har ännu inte ett sådant inflytande
zister finns i vårt Norrbotten kommer motstånd att svara. Denna dag, 3 juli 2017 blev en symbol för styrka bland Norrlands befolkning, vi kommer aldrig tillåta att någon ska känna sig rädd att bli attackerad eller trakasserad på grund av sitt ursprung, sin sexuella läggning, sin politiska åsikt, sitt kön eller sin religion. – Med bara några få månader till valet är det viktigare än någonsin att fortsätta att visa vår ståndpunkt. Rättvispartiet Socialisterna i Boden och Luleå deltar självklart i demonstrationen som samlas vid järnvägsstationen kl 14.30. ■ Antirasist i Norrbotten
Borås Pride i år har alla förutsättningar att bli minst lika stor som år 2017.
över Borås Pride att de påverkar utbudet. En programpunkt som Offensiv vill lyfta fram lite extra är utställningen ”Så minns vi, finns vi”. Det är på samma gång en utställning och en manifestation där personliga porträtt och vittnesmål möter fakta och historiska berättelser. Till grund för foton och text ligger intervjuer och samtal med hbtq-personer och allierade som delar med sig av sina erfarenheter, reflektioner och vittnesmål kring hur nazistiska tankesätt eller rasistiska strukturer påverkar oss. ■ Rättvisepartiet Socialisterna Borås
Foto: Sari Hevosaho
en 28-30 juni hålls Borås Pride för tredje året i rad. Evenemangets huvudparoll är som vanligt ”Bryt dig fri från normer”, och i programförklaringen förtydligas att det är skadliga normer som åsyftas. Och att det gäller normer inom många områden, såsom hudfärg, språk, funktionsvariation, identitet, sexualitet och tro. Som vanligt har Borås Pride ett fullspäckat schema. Utställningar, workshops, föreläsningar, filmvisningar, tipspromenad, ungdomsdisco, konstvandringar, tillverkning av regnbågsflaggor och pins, och mycket mer.
Liv Shange Moyo, RS Luleå, var en av talare vid protesten den 26 juni.
Foto: Yonggang Cui
storp är långt från Luleå, men protesten nådde även hit. Det var Låt oss Leva, som fått förstärkning i Luleå under sommaren i och med Migrationsverkets flyttcirkus av asylsökande, som anordnade en protest på Smedjegatan. Även Rättvisepartiet Socialisterna (RS) deltog. Liv Shange Moyo, RS Luleå, berättar varför: – Det är nästan ofattbart grymt
att staten anstränger sig särskilt för att beröva dem den möjligheten. – Andra har ”öppna ärenden”, alltså oavgjorda ärenden, väntar på beslut någonstans i asylprocessen. Det är en skandal som måste ut. – Vi kan inte ta oss till Åstorp för att stoppa bussen idag, men vi kan ge styrka till dem som är där, och det i sin tur ger möjligheter att stoppa utvisningar. Deltog gjorde också asylsökande som flyttats till Luleå från Piteå. De bor nu, totalt omkring 300 flyktingar, på Nordkalotten-anläggningen i Luleå. Aktivisterna från Låt oss Leva Piteå berättar att de bor fyra personer i varje rum: – Det är svårt och många, som jag, kan inte sova alls på nätterna. Det värsta är egentligen att inte veta något om imorgon. Vi lever inte utan väntar bara. ■
INRIKES
28 JUNI 2018 # 1 307
4
Bostadsdebatt, var god vänta? För att avgränsa sig mot Moderaterna, Centern och andra ansluter sig Socialdemokraterna givetvis till Hyresgästföreningens varning för hyreshöjningar med 2450 procent som ytterligare steg mot marknadshyror skulle innebära. Men även om inget tyder på att S i sista minuten planerar någon större bostadsdebatt i valet, är den växande bostadskrisen en tidsinställd bomb som väntar på att brisera.
bostadsbank för finansiering av fastigheter och lånegarantier, nya startlån och landsbygdslån till kommunerna, stabila regler för subventionerat bosparande med mera. Vidare föreslås en lång rad bostadssociala stödinsatser som kommunala övergångskontrakt för hushåll med svaga inkomster, statliga hyresgarantier för hushåll som inte når upp till fastighetsägarnas krav på fasta inkomster, allmänt barnbobidrag för senare köp av bostad eller bidrag till hyra till alla mellan 0-18 år, subventionerat bosparande för unga vuxna 18-35 år, samt startlån för förstagångsköpare, förstärkta bostadsbidrag och höjda bostadstillägg för pensionärer.
Bostaden ska vara en social rättighet, inte en handelsvara.
ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org
R
Trots den katastrofala bristen på verklig valdebatt tränger sig frågan på. Att även en liten expertgrupp, som våren 2017 tillsattes av den socialdemokratiska partisekreteraren Lena Rådström Baastad, nu har publicerat en 114-sidig rapport om bostadspolitikens uppgång och fall och lanserar vissa förslag till En ny social bostadspolitik kan möjligen ses som en smal strimma av ljus i mörkret. Men författarna konstaterar själva ”en smula modstulet att socialdemokratin idag saknar en sammanhängande politisk vision som ger svar på vad partiet vill på tjugohundratalet”. De varnar också för hur detta redan har ”utplånat” det franska socialistpartiet och marginaliserat en lång rad av de andra S-partierna. ”Vilken roll vill socialdemokratin spela i en ny tidsålder präglad av snabb teknologisk utveckling, nya klassklyftor mellan individer och geografiska områden, global klimatkris, migration, flyktigt kapital, nya värderingsmönster – i en värld där den nationella politikens
Foto: Arne Johansson
edan i februari efterlyste de främst privata Fastighetsägarna en ny social bostadspolitik som måste få kosta ”för att möta de mest utsattas behov”. Bland de nio förslagen fanns en bostadspeng för att täcka en del av hyran eller månadskostnaden för ägt boende, en bostadssubvention till hyresvärdar som hyr ut åt resurssvaga hushåll, utökning av den statliga hyresgarantin och stöd till hyresvärdar att sänka tillträdeskraven med inkomstgarantier och bostadsstödjande insatser, samt startlån och ett skattegynnat bosparsystem. En behöver inte vara särskilt cynisk för att inse hur de privata fastighetsspekulanterna oroar sig för hyresgästernas minskade förmåga att betala deras hyreshöjningar vid nyproduktion och renoveringar, något som snart nog också kan leda till en kollaps för nyproduktionen med bygg- och bankkris.
manöverutrymme minskat?” frågar de och efterlyser ”stillsamt”, men utan egna svar, ett ”yttre politiskt ramverk som reformarbetet på enskilda områden kan relatera till”. Utan att vilja ”moralisera” över det nyliberala systemskifte på 1990-talet som avvecklade den tidigare sociala bostadspolitiken, konstaterar rapporten som den grundläggande bristen att denna ”inte ersattes av något nytt, som kunnat utjämna klyftorna mellan generationerna, mellan insiders och outsiders, mellan dem som har kapital och goda inkomster och dem som saknar detta”. Att radikalt vända tillbaka till en statligt styrd och reglerad finansieringsmarknad avfärdar tyvärr Lennart Weiss, Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder och de andra i arbetsgruppen bakom rapporten som orealistiskt. Vad de därför föreslår är en sorts ny light-version av den tidigare sociala bostadspolitiken, som ändå på något sätt ska svara på frågorna: ”hur ska ekonomiskt svaga få sitt behov av goda bostäder tillgodosett och vem ska finansiera våra bostäder?” Det första och bärande av 15 förslag i rapporten är en ny och snabbt arbetande, under helst inte
mer än 12-18 månader, bostadssocial utredning. Denna ska ta itu med de djupa fördelningspolitiska klyftorna och ägna särskild uppmärksamhet åt de allra mest utsatta och sinsemellan mycket olika grupperna, men utan att vara partipolitiskt styrd. Andra förslag är att förtydliga statens ansvar för finansieringen och kommunernas för bostadsförsörjningen, med sanktionsmöjligheter mot de kommuner som struntar i sitt bostadssociala ansvar. Utan att återinföra statliga topplån på uppåt 95-100 procent föreslås en ny statlig ”mellanfinansiering” på 25-35 procent för hyres- och bostadsrätter, i spannet mellan bankernas finansiering till 50-60 procent och hushållens egen finansiering med 15 procent eget kapital, som skulle kunna dämpa byggkostnaderna. Den stora ”omvända fördelningsprofilen” i bostadsbeskattningen av hyresrätter jämfört med villor och bostadsrätter vill rapporten också reformera, tillsammans med ett stopp för statens brandskattning av bostadspolitiken, som i praktiken har förvandlat en tidigare kostnadspost på 40 miljarder per år till en lika stor statlig kassako. Även det måste enligt rapporten
ske via en bred politisk överenskommelse – hur mycket realism som nu kan ligga i det förslaget med tanke på dagens budgetregler och den panik det skulle väcka hos villaägarnas mäktiga lobbygrupper? Rapporten argumenterar vidare för hållbarhetslån i svaga fastighetsmarknader, skattefria underhållsfonder och ROT-avdrag även för hyresgäster. Den säger sig inse att miljonprogrammets behov av renovering och stadsutveckling inte kan finansieras via högre hyror, som gör att fastighetsägare avstår från mer grundläggande investeringar i upprustning när det gäller till exempel energieffektivitet, fönster, fasader, tak och tillgänglighet. Kanske har författarna aldrig hört talas om D Carnegies och andra fastighetshajars 54-procentiga hyreshöjningar? Rapporten argumenterar också för förtätning med ett mer varierat utbud av bostäder i socioekonomiskt svaga områden vilket är kodord för fler bostadsrätter och villor i hyreshustäta stadsdelar. Omvända förslag att bygga hyresrätter i villaområden lyser som vanligt med sin frånvaro. I rätt riktning argumenterar rapporten även för en ny statlig
– I framtiden ska vi inte ha några utsatta områden, har Stefan Löfven nu uttalat ett antal gånger, men utan att ha något annat i bagaget än förslag om några ytterligare miljarder till i grunden dysfunktionella och asociala system efter alla nyliberala kontrareformer. Det är givetvis bra att Hyresgäst rörelsen i Sverige nu manar sina anställda att gå ut på gatorna för att propagera mot marknadshyror under valets slutspurt. Men det räcker inte att säga nej till Moderaternas idéer om ”infasning av ett nytt och mindre reglerat hyressättningssystem” eller Centerns ”att nybyggda hyresrätter ska slippa reglering på obestämd tid”. Sanningen är ju att hyresgästerna redan idag skinnas av både en grov statlig skattediskriminering, skyhöga räntekrav från banker, enorma vinstkrav från byggmonopolen och av de marknadshyror som redan genomförs ”bakvägen” av såväl privata fastighetsägare som en undergrävd allmännytta som har påförts krav på marknadsmässig avkastning. Striden måste inte minst tas mot de nya enorma hyreshöjningar både i nyproduktionen och i samband med den sorts ofta rena fuskrenoveringar, som görs av Blackstoneägda D Carnegie & Co, Victoria Park och andra blodsugare på Sveriges hyresgäster. Vad som behövs är en massiv hyresgäströrelse, som också kan mobilisera miljonprogrammets boende och andra för en helt ny social bostadspolitik. Denna måste i sin tur förankras i krav på en ny generell och behovsbaserad välfärd, som gör slut på kapitalismens nyliberala systemskiften och ställer krav på att bostaden ska vara en social rättighet, inte en handelsvara. Att bara kasta nya miljarder i bostadssubventioner över dagens kapitalistiska rövarsystem löser inte problemen. Krav måste ställas på en statlig banksektor och offentligt ägda bygg- och bostadsföretag (se ledaren sid 2). ■
28JUNI 2018 # 1 307
Både Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har köpt Saabs avancerade radarsystem Global Eye.
I korthet
5
Männen tjänar 11,3 procent mer
L
öner Löneskillnaden mellan kvinnor och män fortsätter att sakta minska. År 2017 var skillnaden 11,3 procent, en minskning med 0,7 procentenheter jämfört med året innan. Med nuvarande takt tar det ytterligare 16 år innan lönerna är jämlikt fördelade. Det visar Medlingsinstitutets rapport ”Löneskillnaden mellan kvinnor och män – vad säger den officiella lönestatistiken?”.
Patienter skrivs ut för tidigt
Svenska vapen i krig mot civila I det flera år långa kriget mot Jemen används sannolikt vapen från Sverige. Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, som leder en krigskoalition mot Jemens folk, tillhör den svenska vapenindustrins storkunder. Och den svenska vapenexporten till diktaturer fortsätter, trots att regeringspartierna lovat stoppa den. PER OLSSON
per.olsson@socialisterna.org
S
edan början av 2000-talet har vapenexporten mer än tredubblats. I fjol ökade vapenexporten med 2 procent. Under 2017 beviljades krigsmaterielexport till flera diktatoriska länder som också är krigförande som exempelvis Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Turkiet. Även under 2017 fick de två förstnämnda länderna, som sedan 2015 bedriver krig mot Jemen, tillstånd att köpa krigsmaterial från Sverige till ett värde av 156 miljoner kronor. Saudiarabien och Förenade Arab emiraten tillhör den svenska vapenindustrins storkunder. ”Mellan 2010 och 2014 har Saudi arabien köpt svenska vapen för
över fem miljarder kronor och svenska vapenföretag har beviljats exporttillstånd till Förenade Arabemiraten för 10,6 miljarder kronor så sent som 2016, ett år efter det att landet gick in med trupper och stridsflyg i krigets Jemen” (SVT den 25 juni). Regeringen försöker ge sken av att det råder ett förbud mot att sälja vapen till krigförande länder. ”Vi utgår från att svenska vapen inte används i Jemenkriget”, säger utrikesminister Margot Wallström och tvår sina händer. Men myndigheten Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP), som avgör vilka svenska vapen som får exporteras, är mer
rättfram och menar att det ”visst går att exportera vapen till länder som befinner sig i väpnade konflikter” (SVT den 25 juni). Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger: • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandling av krigsindustrin till civil produktion. • Nej till höjda försvarsanslag. Kamp för omedelbar militär nedrustning. • Rusta välfärden – inte militären. Offentliga satsningar för jobb, välfärd och bostad till alla. • Riv upp värdlandsavtalet med Nato. Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. • Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet. ■
Victoria Park får ny majoritetsägare
D
et hårt kritiserade fastighetsbolaget Victoria Park har bytt ägare. Det tyska bolaget Vonovia tar över mer än 50 procent av fastighetsbolaget. ”Det står klart efter en preliminär sammanräkning vid acceptansperiodens utgång den 18 juni”, rapporterar Dagens Industri. Villkoren i Vonovias erbjudan-
de är uppfyllda och bolaget fullföljer därmed budet. Offensiv har under maj rapporterat att Vonovia genom sitt dotterbolag Deutsche Annington Acquisition Holding lagt ett uppköpserbjudande på Victoria Park, något som nu verkställts. För boende i Lövgärdet i Göteborg som länge kämpat mot den
privata slumvärden med krav på kommunalisering fortsätter protesterna. Renovera på de boendes villkor eller kommunalisering är det fortsatta kravet till den nya majoritetsägaren och den politiska ledningen i staden. ■ Kristofer Lundberg
V
ården Åtta av 10 läkare som svarat på en arbetsmiljöenkät från Läkarförbundet uppger att de har skrivit ut patienter alldeles för tidigt på grund av vårdplatsbrist. Enkäten, som 1 200 läkare besvarat, visar att 82 procent av de som svarat någon gång under det senaste året har skrivit ut patienter för tidigt på grund av platsbrist medan 71 procent har skickat hem patienter som borde ha lagts in på grund av att det saknats vårdplatser. – En katastrofal utveckling. Många vittnar om tuffa prioriteringar där den som är mest sjuk får den sista sängen medan resten inte ges den vård de borde få. Man tvingas chansa vilket riskerar att det uppstår komplikationer. Vi får också övertala anhöriga att ställa upp, säger Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren till Svenska Dagbladet.
Fortsatt bakåt för S och M
O
pinion Socialdemokraterna och Moderaterna fortsätter tappa väljarstöd, det visar Svensk väljaropinion som är en sammanvägning av flera stora opinionsmätningar som Sifo gör för radions Ekot varje månad. I den senaste Svensk väljaropinion (juni) har stödet till Socialdemokraterna fallit ned till 24,9 procent. Det är sjätte månaden i rad som S går bakåt. Även Moderaterna går bakåt och är nu nere på 20,2 procent, mot 20 procent för Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna når sitt sämsta resultat någonsin – 2,6 procent. Men Vänsterpartiet når toppnoteringen 9,5 procent.
Konjunkturen når sin topp 2018
E
konomi Den rådande högkonjunkturen i Sverige kulminerar i år. Nästa år präglas av en mer avtagande tillväxt bland annat på grund av minskande inhemska bostadsinvesteringar. Den slutsatsen drar Konjunkturinstitutet (KI) i ”Konjunkturläget juni 2018”.
Snart inga medlemmar kvar
P
olitiska ungdomsförbund Riksdagspartiernas ungdomsförbund är snart tomma skal. I fjol fortsatte medlemstappet. Den samlade medlemssiffran för ungdomsförbunden är nu nere på 24 000, mot över 50 000 år 2002. Detta enligt de medlemssiffror som redovisats till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF), som på uppdrag av regeringen ger ekonomiskt stöd till ungdomsförbunden.
Skogsskövling – Sverige i topp
S
kogen ”Det har länge spridits en bild av att Sverige är ett miljöpolitiskt progressivt land med stora naturskogar där vilda djur och växter trivs. Men när FN rankar världens länder efter hur stor del av landets yta som utgörs av skyddad natur, hamnar Sverige först på 99:e plats efter Brasilien och Malaysia”. Det skriver företrädare för flera naturorganisationer på DN Debatt den 22 juni. I debattartikeln påtalas vidare att: ”Sedan 1950 har ungefär 60 procent av Sveriges produktiva skogsmark kalavverkats och ersatts med mer eller mindre monotona produktionsskogar. Idag bedömer Artdatabankens experter att var tionde art i den svenska skogen är rödlistad och mer än 900 arter är hotade, framför allt av skogsbrukets metoder. Ändå fortsätter skogsbruket den storskaliga förändringen av landskapet i hög takt.” ■
ANALYS
28 JUNI 2018 # 1 307
6
Venezuela i krisens järng Den 20 maj hölls presidentvalet i Venezuela. Den sittande presidenten Nicolás Maduro vann valet med 6,2 miljoner röster, före Henri Falcón (general och före detta statsguvernör som gick från ”chavismen” till högeroppositionen år 2010) som fick 1,9 miljoner röster. Valdeltagandet var 46 procent.
Med sin högersväng har Maduro försvagat sin och regeringens ställning.
IZQUIERDA REVOLUCIONARIA (CWI i Venezuela)
E
fter presidentvalet sjösatte den amerikanska och europeiska imperialismen och Sydamerikas högerregeringar en helt hysterisk kampanj, där de fördömde valresultatet som ”ogiltigt” och presenterade sig själva som demokratins försvarare (!). Denna drivs av personer som Donald Trump, som har behandlat demokratiska rättigheter med avsky och som valdes med nästan tre miljoner färre röster än sin motståndare och visar den verkliga karaktären av USA-kapitalismens ”demokrati”. Den brasilianska presidenten Michel Temer kom till makten via en parlamentarisk kupp. Och den europeiska härskande klassen styr med icke-valbara EU-organ och regeringar som är allt mer korrupta och diskrediterade samt inför stränga nedskärningar och attackerar demokratiska rättigheter. Hetskampanjen är också en återspegling av de problem som imperialismen har med att få sina nicke dockor i MUD (en extrem högerkoalition) till makten i Venezuela. MUD gick till val väldigt svaga och splittrade efter att ha misslyckats att få till stånd en omfattande bojkott av valet till den nationella konstituerande församlingen och försök att gripa makten med våld under år 2017. Att så många avstod från att rösta (53,9 procent) försöker imperialistiska regeringar och deras media ta som en intäkt för ett ökat stöd till MUD. Imperialismen hoppas att hetskampanjen, tillsammans med den ekonomiska kollapsen och det växande missnöjet med Maduroregeringens politik ska hjälpa deras anhängare tillbaka till gatorna. Det rekordlåga valdeltagandet är dock en bekräftelse på att Maduros byråkratiska regering – vars politik är att förvalta kapitalismen, söka allians med skikt inom den venezuelanska härskande klassen, och attackera den revolutionära vänstern – har alienerat många. Särskilt i jämförelse med det massiva stöd som Hugo Chávez regering hade på grund av de sociala framsteg som gjordes.
Massornas skepsis jämte den djupa kris som plågar Venezuela (skenande inflation, brist på varor och en produktion som står still), används av kapitalisterna inom och utanför landet för att framställa Venezuela som ”ännu ett socialismens misslyckande”. Detta för att slå mot varje massrörelse som ifrågasätter åtstramningar och privatiseringar. Men det kan inte vara något misslyckande eftersom socialismen aldrig har införts i landet. De reformer och den sociala politik som Chávez införde gav honom ett masstöd, men han stannade halvvägs utan att ta de nödvändiga stegen mot socialism, som att expropriera banker och storföretag och ställa dessa under arbetarklassens kontroll och styre. De åtgärder som förbättrade levnadsvillkoren för folket kom oundvikligen i konflikt med storföretagens och den växande byråkratins kontroll av staten, vilket underminerat de sociala framstegen och bidrog till ett lägre valstöd under Chávez sista mandatperiod. Efter hans död och Maduros högersväng har vi sett en total kol-
laps av ekonomin och massornas moral. Eftersom de styrandes valkampanj inte gav några alternativ för att möta arbetarklassens behov i denna djupa ekonomiska och sociala kris vann en kandidat som Henri Falcón stöd från missnöjda och desperata skikt av befolkningen för en ”dollarisering” av ekonomin. Han möttes dock av misstro och skepsis från en stor majoritet.
socialism, utan också till Chávez arv. Valmötet blev en bekräftelse på Maduros fallande auktoritet. Fram till nu har Maduro och hans regering lutat sig mot oförmågan hos MUD:s ledning att mobilisera det sociala missnöjet. För Maduro & Co finns bara en uppgift – att behålla kontrollen över staten. Det i sin tur har betytt att den byråkratiska apparat som han leder har gått till angrepp mot
Kapitalisterna inom och utom landet påstår att Venezuelas kris är ’ännu ett misslyckande för socialismen’. Men det kan inte vara något misslyckande eftersom socialismen aldrig införts i landet. Det avslutande valmöte som Maduro höll på Bolívar Avenue tecknade en talande bild av den effekt som regimens högersväng haft – ett lågt deltagande, en apolitisk atmosfär och en publik som inte ens stannade för att lyssna på Maduros tal. Betydande är också att Maduros ledning inte bara har utraderat konkreta referenser till
kritiska vänsterröster samtidigt som man förhandlat med skikt inom den härskande klassen för att behålla makten. Det var patetiskt att se hur ledarna för Venezuelas förenade socialistiska parti (PSUV) påstod sig vara segrare med ett valstöd på 68 procent – baserat på röstskillnaderna mellan dem själva och op-
positionskandidaterna – och hur de försökte dölja det faktum att bara 46 procent av väljarna deltog i valen. De nådde inte målet på 10 miljoner röster, vilket de menade skulle vara en seger och en uppvisning av det starka folkliga stöd de fortfarande åtnjuter. Maduros valkampanj och tal på valnatten blev en bekräftelse på hur han och regeringen lämnat Chávez idéer bakom sig. Istället handlar det nu om vädjanden om försoning till chefer och högern. Han lovade ett slut på det ”ekonomiska kriget”, och efter att ha gjort alla möjliga löften under valkampanjen sade han i princip åt folk att lida i det tysta, eftersom det kommer att dröja innan ”resultaten märks” . Maduro gör allt mer klart att regeringen försöker stabilisera kapitalismen genom att upprätthålla en stark statlig sektor kontrollerad av byråkratin (och särskilt av arméns högsta ledning vars tyngd i regeringen hela tiden ökar). Samtidigt trappar han upp åtalen mot de kritiska skikten av Chávezanhängarna och den revolutionära vänstern.
28 JUNI 2018 # 1 307
7
grepp
Regeringen upprätthåller för närvarande sin position genom åtgärder som traktamenten och ”Claps” (subventionerade matpaket), som säljs billigt till dess supportrar. Däremot blir dessa åtgärder alltmer begränsade och har ingen effekt för att lösa krisen med okontrollerbara priser och produktionsstopp. En annan faktor som har hjälpt regeringen är avsaknaden av ett stort vänsteralternativ som är tydligt skiljt från byråkratin, och med ett tydligt socialistiskt, antibyråkratiskt och antikapitalistiskt program. Missnöjet med Maduro och byråkratin har nu också tagit sig uttryck i allt fler kritiska röster och krafter inom Chavistarörelsen. Högern vill återmobilisera sin bas genom organiseringen av så kallade ”breda fronter”. Men det kommer inte att vara lätt för högern att återuppbygga sin kapacitet till mobiliseringar på gatorna, även om det inte är omöjligt. Den bankrutta regeringspolitiken kan skapa förutsättningarna för det. Det är tydligt att högerns aktivitet kommer att kombineras med utländsk intervention, vilket kommer att fortsätta på andra sätt efter Västs vägran att erkänna valutgången. Ekonomisk aggression och attacker i media kommer att öka. Målet är att helt kväva den venezuelanska statens ekonomi. Kapitalisternas och byråkratins kombinerade attacker är de värsta som drabbat arbetarklassen och de fattiga på länge. Regeringen har visat sig oförmögen att kontrollera priserna, varubristen och att garantera befolkningen basvaror, där inte ens de statsanställdas löner betalas ut i vissa fall. Dagens allvarliga kris kan ge upphov till protester som snabbt kan få karaktären av revolt. Om en revolutionär ledning inte byggs skulle en sån revolt kunna leda till att makten faller i händerna på extremhögern eller skikt inom arméledningen, vilket skulle accelerera den pågående prokapitalistiska och byråkratiska degenereringen. Den viktigaste och omedelbara uppgiften för revolutionärer, arbetarklassaktivister och aktivister från folkliga sociala rörelser är att bygga ett alternativ som förenar de mest medvetna vänsterskikten av arbetarna och ungdomen med de kritiska vänsterskikten inom Chavismo till debatter för att besluta om en nödplan och en handlingsplan. Detta måste innefatta krav från arbetarklassen mot såväl högern som byråkraterna. Izquierda Revolucionaria (CWI Venezuela) anser att vi borde kämpa för att all politisk och ekonomisk makt förs över till arbetarna och de fattiga för att få ett slut på krisen. ■
Mexiko: Historisk chans för vänstern
V
alen i Mexiko den 1 juli äger rum mot bakgrund av ekonomisk stagnation, stegrande fattigdom, ojämlikhet och våld. Det finns en växande våg av ilska och missnöje mot de traditionella etablissemangspartierna (PRI och PAN). För första gången i Mexikos historia finns det en möjlighet till en vänsterregering. Valet äger rum mot bakgrund av en instabil världsekonomi och den mexikanska ekonomins stagnation. Arbetarklassen och de fattiga har sett priserna på bränsle och andra nödvändigheter öka, samtidigt som lönerna har stagnerat eller minskat. Den politiska situationen är polariserad, instabil och lättantändlig. Arbetarklassen har mött kontinuerliga attacker av Peña Nietos PRI-regering, med privatiseringar av viktiga sektorer som olja och el samt nedskärningar på sjukvård och utbildning. Som ett svar mot denna offensiv har mobiliseringar, protester och revolter utvecklats mot de höjda bensinpriserna (som kallas ”gasolinazo”), mot drog smuggling via organiseringen av självförsvarsgrupper i olika städer i landet, för ursprungsbefolkningens rättigheter, för rätten till vatten, och så vidare. Det har också genomförts strejker i landets maquiladoras [fabriker i Mexiko dit varor importeras för att processas eller sättas ihop för att sedan exportera de färdigställda varorna]. Till allt detta ska läggas den heroiska kamp som lärarfacket CNTE bedrivit. Det systematiska våldet som kvinnor i Mexiko lider under är nu en epidemi som återspeglar det fruktansvärda förfallet av den mexikanska kapitalismen: sju kvinnor
mördas varje dag, och denna siffra fortsätter att öka. Det ökande antalet mobiliseringar från kvinnorörelser återspeglar graden av radikalisering, särskilt bland ungdomen. De flesta av dessa mobiliseringar har haft en halvspontan karaktär, och har grundat sig på självorganisering som har gått bortom arbetarklassens och vänsterns traditionella organisationer. Varken det stora oberoende facket UNT eller partiet MORENA (Rörelsen för nationell förnyelse) har gjort några seriösa uppmaningar till kamp. Som ett resultat har proteströrelsen underifrån haft en slagkraftig karaktär den senaste tiden. Trots repression, motgångar och nederlag för rörelsen är arbetarna och bönderna inte paralyserade, och nu står den mexikanska härskande klassen inför möjligheten av ett allvarligt valnederlag. Andres Manuel Lopez Obrador (i folkmun AMLO), ledare för MORENA-partiet, leder i opinionsmätningarna. Massorna ser honom och partiet som vänsterkrafter som kan förändra den nuvarande fruktansvärda situationen. Miljontals arbetare, fattiga bönder och ungdomar ser en möjlighet att besegra PRI-regeringen. Izquierda Revolucionaria (CWI Mexiko) stödjer kampen för att besegra högern och etablissemangets partier i dessa val. MORENA är dock en kittel av interna konflikter och motsägelser. Å ena sidan finns det en reformistisk och byråkratisk ledning som lutar sig allt mer mot den härskande klassen och som inte är villig att bryta med kapitalismens logik.
Å andra sidan finns det en radikaliserad social- och väljarbas inom MORENA, främst arbetare och bönder, som inte har glömt valfusket och de stulna valen år 2006 och 2012, och som vill göra partiet till ett verktyg för sin kamp. Men Lopez Obrador har inte varit beredd att ge masskampen sitt fulla stöd eller ta initiativ för att förena de olika kamprörelserna. Vidare har Lopez Obrador gjort eftergifter och sökt försoning för att lugna den härskande klassen och kapitalisterna, och MORENA har i ökande grad blivit en valapparat efter att de öppnade dörren till karriärister från de diskrediterade PRI-, PRD- och PAN-partierna, som alla har genomfört åtstramningar och står för en arbetarfientlig politik. Dessutom har MORENA en allians med PES (Sociala mötespartiet), ett öppet högerparti som är emot rätten till abort och jämlikhet inom äktenskapen. Situationen har redan skapat skepticism, förvirring och kritik bland de mer politiserade ungdomarna, arbetarna och ursprungsbefolkningen om vilket håll MORENA:s ledning går åt. Izquierda Revolucionaria stöder till fullo en rörelse med målet att besegra det kapitalistiska etablissemanget. Men det är också nödvändigt att varna för att Lopez Obradors riktning mot klassförsoning är ett recept för att skapa frustration bland det mexikanska folkets förväntningar. Lopez Obrador har redan klargjort att han inte kommer att vidta några radikala åtgärder, som förstatligande av stormonopolen eller ett stopp på privatiseringar och nedskärningar. Om han väljs kommer
det att sätta honom i konflikt med förhoppningarna hos hans väljare och sociala bas. Izquierda Revolucionaria menar att det inte räcker att bara rösta och vänta på att en kandidat ska få igenom lagar som förbättrar vår situation, oavsett hur ärliga politikerna än är. För att kunna bemöta den mexikanska kapitalismens kris behöver vi ett socialistiskt arbetarklassprogram som förlitar sig på arbetarnas och ungdomens makt som den enda kraft som kan genomföra en social omvandling. Under valrörelsen har borgarna bedrivit en enorm smutskastningskampanj mot Lopez Obrador, samtidigt som de förbereder sig för valfusk och även repression. I verkligheten leker de med elden. Varje försök att upprepa valfusket som bestal Lopez Obrador på valsegern år 2006 kan öppna för en okontrollerbar explosiv situation. Arbetare, unga, ursprungsbefolkning, fattiga bönder och alla som vill ha en verklig förändring måste organisera sig och kräva att Lopez Obrador inför ett socialistiskt program, då det är det enda sättet att besegra oligarkin och omvandla samhället i Mexiko. Ett sådant socialistiskt program bör enligt Izquierda Revolucionaria innehålla följande krav: • Förstatliga banker, storföretag och andra strategiskt viktiga sektorer av ekonomin. • Expropriera stora landägare- och jordbruksföretagen. • Försvara ursprungsbefolkningens rättigheter. • Riv upp alla kontrareformer. • Stoppa det statliga våldet. ■ Izquierda Revolucionaria (CWI Mexiko)
INTERNATIONELLT
28 JUNI 2018 # 1 307
8
Aldrig i modern tid har så många tvingats fly sin hem som nu.
Antalet människor som tvingats på flykt fortsatte att öka under förra året. Rekordmånga 68,5 miljoner människor i världen lever nu som flyktingar. Över hälften av dem är barn. Varannan sekund tvingas en människa fly undan krig, förtryck, fattigdom och klimatförändringar. Det visar UNHCR:s (FN:s flyktingorgan) nya årsrapport – Global Trends study – som offentliggjordes i samband med den internationella flyktingdagen den 20 juni. PER OLSSON
per.olsson@socialisterna.org
–L
äget har blivit allvarligare i flera oroshärdar och i existerande konfliktområden tycks våldet inte minska eller gå mot fredliga lösningar, så människor återvänder inte. Slutresultatet är att fler människor känner sig tvingade att fly, säger Filippo Grandi från FN:s flyktingkommissariat. Under 2017 tvingades 16,2 miljoner människor på flykt. Det motsvarar en person varannan sekund. Enligt FN-rapporten är det särskilt det tilltagande våldet i Kongo-Kinshasa, den etniska rensningen, fördrivningen av rohingyer i Myanmar (Burma), svältkatastrofen i Sydsudan samt det fortsatta Syrienkriget som lett till att så många människor var på flykt i slutet av 2017.
Under andra halvåret 2017 flydde enligt FN 655 000 rohingyer från Myanmar, sannolikt var det betydligt fler, till det extremt fattiga Bangladesh. Det är nästan fyra gånger fler än antalet flyktingar som lyckades korsa Medelhavet och nå Europa under helåret 2017. Det långa förtrycket av rohingyer, en statslös muslimsk minoritet i Myanmar, nådde en ny fasansfull nivå i augusti 2017 då den burmanesiska armén gick till våldsamt angrepp och minst 6 700 människor dödades under de första veckorna. Syftet med det systematiska våldet var att tvinga alla rohingyer att fly delstaten Rakhine i landets västra del där de bott i generationer, och de skulle aldrig tillåtas komma tillbaka. Den avsky som detta väckte globalt, tvinga-
de världens regeringar att till en början fördöma våldet och den etniska rensningen av rohingyer. Men så fort medias blickar riktades åt annat håll blev det tyst och när året var slut kunde Myanmars regim rapportera att de utländska investeringarna i landet nått en ny rekordnivå. Uppemot 1 miljon rohingyer har nu blivit flyktingar i Bangladesh där de försöker överleva i de många flyktinglägren som nu permanentas allt mer. I flyktinglägren råder svår brist på mat, vatten och me dicin. Nu hotas dessutom lägrens invånare av ytterligare en katastrof. ”Monsunsäsongen med sina långa och kraftiga regn har bara börjat, men redan nu har översvämningar och jordskred drabbat flyktinglägret. Många av de tältliknande konstruktioner som människor bor i har slagits i spillror, toaletter har spolats bort, vägar har förstörts och människor har börjat bli sjuka av det smutsiga vattnet som forsar fram”, larmade Röda Korset den 14 juni. Krig och hunger fördriver allt fler människor. Svältkatastroferna och att antalet hungrande på nytt ökar globalt driver allt fler på flykt. Syrienkriget har tvingat 12,6
miljoner av landets invånare att fly sina hem, drygt hälften av dem lever som flyktingar i ett annat land. Inbördeskrig och de återkommande svältkatastroferna i Sydsudan har tvingat 4,5 miljoner på flykt. Till följd av nöden och hyperinflationen ligger matpriserna i Sydsudan, i relativa termer, i världstopp. – en tallrik böngryta kostar motsvarande 1,5 dagsinkomst. I det angränsande Sudan, ett av världens fattigaste länder, finns nu över 770 000 flyktingar från Sydsudan. Sudan har ensamt tagit emot nästan lika många flyktingar som Tyskland, som är det enda västland som finns med bland 10 länder som tagit emot flest flyktingar. Men i likhet med övriga EUländer har även Tyskland stramat åt flyktingpolitiken och den nya koalitionsregeringens yttersta högerflygel, som anförs av inrikesminister Horst Seehofer från CSU (den bayerska varianten av förbundskansler Angela Merkels kristdemokratiska parti) vill direktavvisa alla flyktingar vid gränsen som är registrerade i ett annat land. När EU-ledarna snart träffas står bygget av nya flyktingmurar och Fort Europas fortsatta expansion, inkluderat ”asylläger” i andra länder, högst på dagordningen. EU stänger dörren till flyk-
Foto: Freedom House Flickr CC
Rekordmånga 68,5 miljoner människor på flykt
tingarna samtidigt som antalet människor på flykt bara blir fler på grund av att de kriser som orsakar flyktingströmmarna tenderat bli djupare och bestående. Det är en politik som skördar liv. Under första kvartalet i år drunknade 1 av 14 flyktingar när de försökte nå Europa genom att korsa Medelhavet, mot 1 per 29 under samma tid i fjol. EU-regeringarna prioriterar inte att rädda liv, utan vill i allt högre grad straffa både flyktingar och de som hjälper dem. I exempelvis Ungern kan de som hjälper flyktingar i nöd dömas till ett års fängelse och den nya italienska regeringen vägrar räddningsfartyg att landsätta flyktingar som räddats från att drunk na i Medelhavet. – Vi befinner oss vid ett väg skäl, där det krävs ett nytt och mer omfattande förhållningssätt för att lyckas hantera den globala flyktingsituationen så att inte enskilda samhällen och länder tvingas göra det på egen hand, säger Filippo Grandi, FN:s flyktingkommissarie, i rapporten. EU:s och exempelvis Trumps nykoloniala politik är den direkt motsatta – krig mot fattiga på alla fronter och nya murar. Det leder oundvikligen till nya kriser och katastrofer samt att ännu fler tvingas på flykt. ■
28 JUNI 2018 # 1 307
9
Stora förändringar i Etiopien:
Kommer Etiopiens nye ledare Abiy Ahmed leverera allt han lovat?
Fred, hopp, enhet, rädsla och splittring
Under de senaste tre åren har Etiopien präglats av social och politisk oro, med folkliga protester i nästan hela landet. De var trötta på orättvisor, övergrepp, dödande och arresteringar. Och på politisk och ekonomisk marginalisering. Folket krävde ekonomiska och politiska förändringar. TEMESGEN BEKELE AGA
offensiv@socialisterna.org
P
å grund av protesternas styrka och att de hela tiden blev starkare, i och utanför Etiopien, tvingades premiärminister Hailemariam Desalegn att avgå den 15 februari. Efter hans avgång utlyste EPRDF-partiet (som styrt landet de senaste 27 åren och domineras av tigrayanska TPLF) undantagstillstånd för andra gången på två år. EPRDF:s verkställande utskott hade ett långt och hemligt möte. Efter en månads möte valde de 41-årige Abiy Ahme till ny ordförande för partiet och premiärminister i Etiopien. Abiy Ahmed är från Oromia-regionen, den största etniska gruppen i Etiopien. Som ung tog han tjänst i Etiopiens armé och blev överstelöjtnant. Han tjänstgjorde också i olika statliga uppdrag, bland annat som vetenskaps- och teknologiminister, och som ordförande och vice ordförande för Oromiaregionen. Sedan han valts reste han till olika delar av landet från nord till syd och öst till väst med en ”fredsresa” för att stabilisera områdena från social och politisk oro. Under sin resa blev han allmänt accepterad av folket på grund av sina idéer om etiopisk nationalism, som skiljer sig mycket från de tidigare ledarna och EPRDF-partiets, som huvudsakligen byggt på etnisk uppdelning. Sedan april 2018 har en uppsjö av den tidigare administrationens till synes onåbara, tidigare mäktiga politiska ledare, militär- och underrättelsechefer degraderats eller avskedats från sina poster. Abiy Ahmed reste också till Sudan, Kenya, Egypten, Somalia och Saudiarabien. Utöver nya diplomatiska och politiska relationer säkrade han frigivning av tusentals etiopier från fängelser i dessa län-
der. Etiopiens folk såg detta som att han återupplivar etiopisk nationalism och skyddar sina medborgare, var de än är. Premiärminister Abiy var dock inte fri från kritik. Han arbetade för frigivning av fångar i andra länder, medan hans regering hade tusentals i fängelser, många av dem journalister, oppositionspartiers ledare och medlemmar, religiösa ledare med flera. Efter kampanjer på sociala medier och många demonstrationer släppte hans regering därefter tusentals fångar, inklusive politiska partiledare och journalister som Merara Gudina, Bekele Gerba, Andargache Tsige, den svenskbaserade läkaren Fikru Maru, Eskinder Nega, Temesgen Desalegn med flera. Regeringen drog tillbaka anklagelser mot politiska ledare i exil som professor Birhanu Nega och Jawar Ahmed och etiopiska medier utomlands, som Esat och OMN. Han inbjöd också oppositionens politiska ledare och journalister (inklusive de som släppts fria) till sitt palats för att arbeta med honom för det etiopiska folket och för att utvidga det demokratiska systemet. Han uppmanade också alla politiska partier utanför Etiopien att komma tillbaka. Några partier accepterade, som Oromo Democratic Front (ODF) och dess ledare Lencho Leta, som återvände till Etiopien. Åtgärderna ökade det etiopiska folkets breda acceptans och förtroende för honom. Han fortsatte den 2 juni med att upphäva undantagstillståndet två månader tidigare än planerat. Regeringen sa att landets säkerhetsläge förbättrats. Det kontroversiella och meningslösa undantagstillståndet utlystes
Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net
direkt efter den tidigare premiärministern Hailemariam Desalegs avgång. Abiy vill även lösa konflikten med Eritrea. Han uppmanar till fred och säger sig vara beredd att skriva på det fredsavtal som förhandlades fram i Algeriet efter kriget 19982000. Detta tvingar Etiopien att lämna staden Badime till Eritrea. Eritreas regering har svarat positivt på det etiopiska freds- och försoningsprogrammet. President Isayas i Eritrea tillkännagav sin plan att skicka en delegation till Addis Abeba för att diskutera frågan och fredsavtalet. Men många etiopier accepterar inte beslutet att ge Badime till Eritrea. Befolkningen i Badime var de första som motsatte sig och demonstrerade mot detta beslut. De sa att ”vi är etiopier igår, idag och imorgon”. Demonstrationen fick utbrett stöd i hela Tigray-regionen. Ett annat viktigt tillkännagivande från Abiy-regeringen är en plan för privatisering av statliga företag. Delar av Ethio-Telecome, Etiopian Airlines och statliga energi- och transportbolag kommer att säljas till både inhemska och utländska kapitalister, men staten kommer att behålla majoriteten. De nya marknadsplanerna är en varning till arbetare, ungdomar och fattiga i Etiopien. Nya steg mot den kapitalistiska globaliseringen kommer endast att ytterligare öka fattigdomen och utsugningen. Trots den snabba tillväxten på 2000-talet har Etiopien fortfarande bland de lägsta BNP per capita i världen. Svält och hunger existerar vid sidan av högteknologiska fabriker och moderna järnvägar. Alla dessa förändringar och reformer har gjorts tre månader efter att han kommit till makten. Abiy är fortfarande populär, men han är inte fri från kritik. Dödande och tvångsförflyttning av människor baserat på deras etniska grupp fortsätter. Amharafolket har till exempel utsatts för brutalt dödande och drivits bort från Oromia och Benishangul-Gumuz-regionen och Oromos från Somalia-regionen. Det finns fortfarande dödliga etniska konflikter mellan Wolayta och Sidama, Gurage och Kebena. En del grupper säger att premiärminister Abiy tillsatts som en överlevnadsstrategi för EPRD /TPLF. Det viktigaste målet för EPRDF är dess egen makt och överlevnad. Någon annan grupp, inklusive ledare för oppositions-
partier i Etiopien och i exil, säger att Etiopiens folk måste stödja honom för att han har ett bra program för att demokratisera Etiopien, förena och stabilisera det etiopiska folket och Afrikas horn. Man tror också att EPRDF är uppdelat i grupperingar som är för och emot Abiy. TPLF anser att Abiy gått för långt. De vill ha en marionett, någon som är som Hailemariam Desalegne. En fullfjädrad marionett, som kommer att viska varje gång de behöver det och jubla när de behöver det. TPLF ska inte ifrågasättas, eftersom alla andra i ”alliansen” EPRDF finns på grund av dem. De är skapade och upphöjda på grund av dem. De allvarliga spänningarna blev tydliga när aktivister för politiska och mänskliga rättigheter arrangerade ett massmöte för att visa sitt stöd och tacka den nya premiärministern den 23 juni. Hundratusentals människor från olika delar av landet samlades på Meskel-torget i Addis Abeba för att delta i ett fredligt solidaritetsmöte till stöd för reformagendan. Supportrarna bar kläder med Abiy-bilder och bar olika slagord som ”en kärlek, ett Etiopien”. Ably kom till marschen med en t-shirt med en karta över Afrika och Mandelas berömda hälsning. Sedan höll han ett hjärtvärmande tal. Men strax efter talet exploderade en bomb nära premiärministern. Minst två personer dödades och hundratals skadade. Abiy be-
skrev i ett tv-tal händelsen som ”ett misslyckat försök av styrkor som inte vill se Etiopien förenat.” Han sa att det var en ”välorkestrerad attack”, som misslyckats. Nio officerare, däribland Addis Abebas biträdande polischef, arresterades för säkerhetsbrott, enligt officiella källor. Den fortsatta utvecklingen innehåller flera möjliga perspektiv. Abiy Amed kommer att ha en viss smekmånad, där även de skeptiska avvaktar. Men fortfarande finns den gamla diktatoriska regimen kvar. Abiy Ahmed har inte ändrat de ökända anti-terroristlagarna eller anklagat någon av de tidigare ledarna eller officerarna för massakrer och massarresteringar. TPLF-ledarna är kvar och kontrollerar fortfarande säkerhetsapparaten. Det finns heller inget datum för nyval eller ändringar i vallagen. När protesterna återkommer kan regimen, med eller utan Abiy, på ett visst stadium försöka att provocera etniska splittringar och konflikter. Inga åtgärder har vidtagits för att stoppa dödandet på gränsen mellan Oromia och Etiopiens somaliska region. De förändringar som tvingats fram av massprotesterna har gett en viss öppning. Detta måste användas för att organisera underifrån, till demokratiska fackföreningar och en politisk kraft som utmanar regimen och dess kapitalistiska system. Etiopien behöver ett revolutionärt, demokratiskt och socialistiskt politiskt parti. ■
INTERNATIONELLT
28 JUNI 2018 # 1 307
10
Över 2 300 barn har separerats från sina föräldrar..
Trumps rasistiska klappjakt – barnen i burar och skiljs från sina föräldrar Förra veckan kablades fasansfulla bilder ut från USA med gråtande barn inlåsta i burar, skilda från sina föräldrar. Övergreppen mot barnen och deras föräldrar som försökt fly över gränsen från Mexiko är resultatet av president Trumps rasistiska klappjakt på migranter. AMMAR KHORSHED
ammar.khorshed@socialisterna.org
I
april införde Trump en så kal lad ”nolltolerans mot illegala flyktingar”. Den innebär att migranter från Latinamerika som försöker att korsa gränsen från Mexiko grips och åtalas. Eftersom barn inte kan häktas har 2 300 barn separerats från sina föräldrar och placerats i förläggningar. Både vuxna och barn tvingas leva under vedervärdiga förhållanden, trots att det enda ”brott” de begått är att söka sig från fattigdom, våld och förföljelse. Den amerikanska militären har sagt sig vara redo att bistå Trump genom att spärra in 100 000 mig ranter i fyra ”tältstäder”, rapporte rade SVT den 23 juni. Att spärra in barn och separera dem från deras föräldrar är ett sätt
att försöka avskräcka människor på flykt att ta sig till USA. – Om du inte gillar det, smugg la inte barn över gränsen, citerade Aftonbladet USA:s justitieminister Jeff Sessions den 19 juni. Detta påminner om den svenska regeringens så kallade signalpoli tik, som handlar om att avskräcka flyktingar från att komma till Sve rige genom att göra tillfälliga up pehållstillstånd till huvudregel och försvåra för familjeåterförening. Aftonbladets Wolfgang Hansson uppmärksammade de europeiska ledarnas hyckleri när de kritise rar Trumps flyktingpolitik, den 19 juni: ”Egentligen är det inte så mycket som skiljer de två konti nenterna åt.”
Tyskland: Elevstrejker mot utvisningar
D
en 22 juni strejkade elev er i flera städer i Tyskland mot utvisningar. Initiati vet kom från ungdomsnätverket Jugendaktion Bildung statt Ab schiebung i Bayern med bland an nat stöd av Die Linkes (Vänsterns) ungdomsförbund Linksjugend [Solid]. Flera hundra elever anslöt sig till protesterna i München, sam tidigt som det även genomfördes
strejker och demonstrationer i Nürnberg, Regensburg, Leipzig, Würzburg, Kassel, Dresden och Berlin. Eleverna krävde satsningar på utbildning för alla och ett stopp för avvisningar. Eleverna vänder sig särskilt också mot den praxis som etable rats i Bayern, där barn och ungdo mar utvisas direkt från skolor och universitet. ■ Katja Raetz
Även om Trump har trappat upp jakten på migranter är det ingen ny politik. Den 29 maj upp märksammade Business Insider att även under Barack Obamas styre fängslades flyktingbarn, då tillsammans med sina föräldrar, i samband med att bilder från 2014 misstogs för att vara nya. Kritiken mot Trump från De mokratiska partiets etablissemang är hycklande eftersom flyktingar spärrades in under liknande för hållanden som idag och utvisning arna av tusentals barn genomför des även under Obamas styre. Tidigare har USA-imperialis men försökt att ge sken av att stå för mänskliga rättigheter och vär dighet, även om motsatsen har gällt i verkligheten. Trumps ra sistiska politik är däremot uttalad och var ett vallöfte som han satte i verket från dag ett, genom att infö ra inreseförbud för alla med bak grund i ett muslimskt land. Att sätta barn till migranter i vad som kan liknas vid fångläger är en del av en hel politisk inriktning: I förra veckan deklarerade USA sitt
utträde ur FN:s råd för mänskliga rättigheter och för ett par veckor sedan skakade Trump hand med Nordkoreas diktator Kim Jong-Un och beskrev mötet som ”en stor ära” och den framtida relationen dem emellan som ”fantastisk”. Samtidigt har han vänt ryggen till USA:s tidigare allierade, främst EU-länderna. Att Trump lyckas genomföra myck et av sin politik avslöjar också den förre presidenten Barack Obamas ovilja att genomföra den ”föränd ring” som han gick till val på. Oba mas misslyckanden att genomföra utlovade reformer – som gratis och allmän sjukvård – skylldes regel bundet på att presidenten saknar den makt som krävs, något som Trump har visat inte är sant. Trumps nolltolerans har fått utstå massiv kritik, bland annat från FN och även från hans egen fru, och han har delvis tvingats att backa. Trump har gett order om att separationen av barn från sina föräldrar ska upphöra. Istället ska barnen spärras in tillsammans med sina föräldrar.
Elever i München tågar mot tvångsutvisningar och för asylrätt.
Den 23 juni tog myndigheter na fram en plan för att återförena barnen med föräldrarna, men bara om föräldrarna accepterar att läm na landet. Centret för ”återförening och avlägsnande”, kallas migrations myndighetens kontor. Barnen hålls som gisslan för att migranter ska avsäga sig sin rätt att söka asyl, eftersom de hålls åtskilda ifrån sina barn under hela asylprocessen som kan ta månader eller år. Den senaste tidens ökning av mig ranter från Latinamerika hänger ihop med decennier av nyliberal politik, dikterad från USA. Det så kallade kriget mot drogerna har eldat på gängkrigen i länder som El Salvador. Frihandelsavtal, som CAFTA, har bidragit till den ame rikanska kapitalismens plundring av Mexiko och Centralamerika, och tvingat 200 000 bönder att lämna sina hem i jakten på nya jobb. Att bekämpa Trumps ra sistiska politik hänger ihop med motståndet mot kapitalismen, som driver människor på flykt från plundring och global ojämlikhet. ■
Stockholm:
Trump avlossar handelskrigets första skott Stockholm och Haninge Tid: Torsdag den 5 juli kl 18.30. Plats: Partilokalen. För mer info: 08-605 94 03.
Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.
Göteborg:
Rättvisepartiet Socialisternas valupptakt Tid: Lördag den 7 juli kl 14.00. Plats: Hammarparken. För mer info: 073-501 21 37.
Avgörande slutspurt
S
om alltid är fallet var midsommarveckan en ganska seg vecka för ekonomikampanjen men vi fick ändå in en liten ökning på 1 887 kronor.
Totalt har vi fått in 17 830 kronor under juni månad. Det motsvarar lite mindre än 30 procent av vår målsättning. Än så länge har vi sålt nära 400 lösnummer samt 32 nya prenumerationer. Som vi nämnde förra veckan är sommaren alltid en svår period. Ekonomiskt stöd från våra läsare och sympatisörer blir därför allt viktigare men vi behöver även praktisk hjälp vid våra oliProcent av mål
Boden
Norrbotten
För mer info: 070-231 99 10.
Totalt
För mer info: 073-053 68 84.
29 %
Umeå:
17 830 kr
För info: 079-340 59 97.
Sundsvall:
För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.
2 285 kr
Sydsverige
80 kr
Stöd RS valfond! Foto: Yonggang Cui
För mer info: 070-396 47 83.
800 kr
Västsverige
För info: 073-310 70 87.
Borås:
9 253 kr
Mellansverige
Karlskoga:
För info: 073-740 39 54.
160 kr
Stockholm
För info: 073-373 33 61.
Södertälje:
0 kr
Mellannorrland
Eskilstuna:
För info: 070-536 43 17.
5 252 kr
Västerbotten
Luleå:
Örebro:
ka aktiviteter nu när många är lediga. Erfarenhet visar att ju fler, desto bättre så om du kan vara med hör av dig. Hjälp stödja vår verksamhet. Skicka ditt bidrag med Swish till 123-240 32 85 eller sätt in det på PlusGiro 87 96 49-2. SMS-bidrag fungerar också – skriv “Offensiv 50” i ett meddelande och skicka till 72550. Tack! ■
Pengarna behövs till valsedlar, valmanifest, flygblad, affischer och plakat. Medan riksdagspartierna ger sig själva hundratals miljoner i bidrag samlar vi in från medlemmar, väljare och folk på stan. Målet till 31 augusti är 200 000 kronor. Du kan bidra: swisha till 123 240 32 85, betala till plusgiro 87 96 49-2 eller ge ett bidrag varje månad fram till augusti; mejla rs@socialisterna.org för hur. Hittills har vi samlat in 132 017 kronor.
Kontakta Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå, Haninge eller Göteborg om du kan göra en insats i valkampanjen.
• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.
Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna. • Massiva, offentliga klimatinvesteringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu! • Avveckla kärnkraften. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.
Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna. • Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. • Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga. • För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföreningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.
Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.
• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar. • Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla. • Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.
Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyttan, ombildningar och marknadshyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.
Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.
Socialistisk feminism
Kämpande fackföreningar
• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar. • Inför samtyckeslag och mer resurser mot mäns våld mot kvinnor. • Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.
• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Använd strejkrätten – låt företagens vinster betala. • Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. •D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.
Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. • Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäkring. Stoppa jakten på arbetslösa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala. • Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■
SOCIALISTISKT
En skola för alla
• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion. • Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.
PROGRAM 2018
Nej till militarismen
BRÄNNANDE
28 JUNI 2018 # 1 307
Ny smutsig gruvboom hotar Lite i skymundan pågår ett intensivt arbete för att det ska startas fler gruvor i Sverige. De tänkbara regeringspartierna vill inte visa var de står före valet, men det är ingen tvekan om färdriktningen. OFFENSIV
offensiv@socialisterna.org
”H
ur kan staten göra en hållbar svensk gruvnäring attraktiv för investeringar?” Det är rubriken för ett projekt som den statliga organisationen Tilllväxtanalys har bedrivit under flera år. Nyligen presenterades en rapport som sammanfattar slutsatserna. Det stora bekymret är, enligt rapporten, att företagen är missnöjda över att det tar lång tid att få tillstånd till nya gruvor och att bolagen tycker att det är svårt att veta vilka krav som ställs. Detta är en extremt ensidig verklighetsbeskrivning. Visst har vägen till beslut varit lång för vissa projekt. Förklaringen är i första hand en dom som rörde den planerade gruvan i Norra Kärr, norr om Gränna. Den sa att det måste gå att bedöma miljöpåverkan av hela verksamheten, det vill säga inte bara gruvan utan också avfallsdeponier och transporter, när det ges tillstånd till en gruva. Ett fullt rimligt krav, som bolagen inte gillar eftersom de utredningar som krävs kostar en hel del pengar. Norra Kärr-domen innebar att flera projekt fick lov att komplettera sina ansökningar. Tillväxtanalys nämner inte heller att dröjsmålen i flera fall förklarats av att länsstyrelser, miljöorganisationer och Naturvårdsverket påpekat stora brister i ansökningar,
vilket lett till att bolagen fått göra kompletteringar. Rapporten drar slutsatsen att tillståndsprocessen måste bli enklare för företagen. Här har myndigheten politisk uppbackning. Näringsminister Mikael Damberg har tillsatt en utredning om hur tillståndsprocessen ska ”effektiviseras”. Den kommer att lägga fram sina förslag strax efter höstens val. I en del avseenden är EU:s miljöregler skarpa. EU:s regler för skydd av värdefull natur, Natura2000, innebär att det i princip inte är til�låtet att starta verksamheter som skadar det som ska skyddas. Det har tagit tid innan svenska myndigheter och domstolar har tagit fasta på det. Flera gruvor som ligger i eller i närheten av Natura2000-områden har fått tillstånd. Men de senaste åren har det tagit stopp vid några tillfällen. Bland annat i Laver utanför Älvsbyn, där Boliden vill starta en koppargruva i jätteformat. 36 miljoner ton malm ska brytas årligen och fem-sex sjöar ska torrläggas. Detta projekt har fått nej av både Länsstyrelsen i Norrbotten och Bergsstaten, eftersom det ligger inom Piteälvens Natura 2000-område. Slutsatsen som Tillväxtanalys drar är att ”Sverige bör driva att EU:s miljödirektiv får en större helhetssyn”. Det betyder att skyddet för naturen ska vägas mot att metaller till exempel kan behövas för att tillverka elektriska bilar eller vindkraftverk. Detta skulle undergräva skyddet för natur och vatten. Rapporten föreslår att Sverige ska verka för en regeländring. I samband med gruvmässan Euro Mine Expo i Skellefteå bekräftade Mikael Damberg att sådana diskussioner pågår inom EU-kommissionen. En annan sak som oroar rapportförfattarna är att befolkningen
i Sverige är mer negativ till gruvor än i många andra gruvländer. Detta vill man möta med ”dialogmöten” kring planerade gruvor. I rapporten nämns ingenting om att den kritiska inställningen mot gruvor kanske har sin grund i det senaste årtiondets erfarenheter av gruvbolagens jakt på vinster. • Bolaget Scanmining gick i konkurs efter mindre än två år. Det beräknas kosta 400 miljoner kronor att städa upp efter gruvorna i Blaiken och Svärtträsk. Kostnader som i huvudsak kommer att betalas av staten. • Northland Resources gick i konkurs med 14 miljarder i skulder. Staten hade satsat en dryg miljard på upprustning
av vägar. Nya bostäder hade byggts i Pajala. Stora brister i hanteringen av miljöfrågorna har konstaterats. • I flera fall har allvarlig ekonomisk kriminalitet avslöjats. Nyligen dömdes två tidigare chefer i prospekteringsbolaget IGE till långa fängelsestraff för att ha betalat ut mer än 50 miljoner kronor på felaktiga grunder. Det finns ytterligare en fråga där det inte kommer att ges några politiska besked före valet. Fem ärenden om planerade gruvor ligger just nu på regeringens bord. Det gäller bland annat de mycket kontroversiella planerna på en järnmalmsgruva i Gállok/Kallak utanför
Jokkmokk. Inget tyder på att det kommer klara besked om var partierna står i denna fråga före valet. När radions Ekot i Sveriges radio frågade partierna var det bara tre som svarade (KD Ja, V och MP Nej). Det är ingen tvekan om att både Socialdemokraterna, de fyra allianspartierna och Sverigedemokraterna kommer att driva på för fler gruvor efter valet, även i de fall där detta innebär stora miljörisker eller problem för rennäringen. Det gäller redan nu att rusta för de stora strider som väntar under kommande år när gruvbolag uppbackade av den regering som kommer till makten efter valet vill flytta fram sina positioner. ■
Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!
Foto: Yonggang Cui
Gå med i
Efter valet kan det snart bli dags för ny kamp mot den planerade järnmalmsgruvan i Gállok/Kallak.
Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.
[
Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta
[
PRENUMERERA PÅ
Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.