Offensiv 1311

2 augusti 2018 / # 1 311 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

RS I VALET

Foto: Amtec Photos /Aqua Mechanical / Flickr CC

Högerpolitiken sliter landet isär – låt rika, storbolag och banker betala för jobb, välfärd och bostad åt alla – läs mer på sid 2 och 12

Skogsbränderna och hettan larmar om kort klimatstubin Sambandet mellan den historiskt oemotsvarat varma och länge snustorra sommaren och de bränder som hittills härjat 30 000 hektar av landets skogar är solklart.

Nästan lika uppenbart borde det också vara att rekord-

värmen har ett klart samband med den globala uppvärmning, vilken orsakas av kapitalismens hämningslösa profitjakt och plundring och nu hotar världen med flera okontrollerbara klimatkatastrofer.

– läs mer på sid 4, 5 och 7

12 3

För en kämpande hbtq+-rörelse

6

Nytt Zimbabwe efter valet?

9

Historisk Trans Pride i Dublin

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Rekordstora klassklyftor

”Kampen behöver fler röster”

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

2 AUGUSTI 2018 # 1 311

2

TILLVÄXT BARA FÖR RIKA & STORBOLAG

D

en svenska ekonomin fortsätter att växa i snabb takt.

Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) senaste rapport steg landets BNP med 3,3 procent mellan andra kvartalet 2017 och samma kvartal i år. Mycket pekar dock på att konjunkturen har nått sin topp och att tillväxt­takten dämpas under resten av året. Bostadsinvesteringarna, som länge har varit en tillväxtmotor, har redan växlat ner.

Antalet påbörjade bostäder minskar från cirka 69 000 år 2017 till omkring 56 000 i år, enligt Boverket. Det är på tok för lite. Bostadsbristen och den snabba befolkningsökningen gör att det behöver byggas minst 90 000 bostäder varje år fram till år 2020. Även om högkonjunkturen mattas av under året kommer valet äga rum mot bakgrund av flera års relativt hög ekonomisk tillväxt och fortsatt ökad sysselsättning. Men liksom i valet 2014 kan den sittande regeringen inte räkna med att den ekonomiska tillväxten blir en röstvinnare.

Skälet till detta är att frukterna av den ekonomiska tillväxten blir allt mer ojämnt fördelade och att tillväxten främst märks i börsfest, rekordvinster och att de rikare bara blir rikare.

Inkomstklyftorna är nu större än någonsin i modern tid och de rika drar ifrån som aldrig förr. Den rikaste tiondelen har numera en lika stor del av den totala disponibla inkomsten som den halva av befolkningen som har lägst inkomst.

Mitt i det växande överflödet ökar antalet som lever under eller på marginalen och välfärdsunderskottet växer. Under perioden 2008–2016 har andelen av landets

befolkning som har en låg disponibel inkomst ökat från drygt 13 procent till drygt 16 procent. Var tredje ensamstående ligger idag under fattigdomsgränsen.

Hälsoklyftorna har fortsatt att öka, vilket går helt på tvärs med S-MP-regeringens löfte om att hälsoklyftorna skulle slutas inom en generation. Arbetarklasskvinnornas medellivslängd har inte ökat alls under de senaste två decennierna och det finns en tendens till minskning under den senaste tioårsperioden. Även för lågutbildade män har livslängden slutat öka under de senaste åren (Katalys rapport 18: Klass och hälsa).

Samtidigt fortsätter klyftan mellan de snabbt växande storstäderna och resten av landet att öka. Nästan all jobbtillväxt sker i storstäderna och i allt fler kommuner sinar skatteintäkterna.

Under S-MP-regeringen har de offentliga utgifternas andel av BNP fortsatt minska. Högkonjunkturen har som bäst mildrat omfattningen av nedskärningar och neddragningar, men snabbt kommer en minskad tillväxt att följas av stora nedskärningar. Det är vad som väntar bortom valet. Oavsett vem och vilka som regerar i landet, regionerna/ landstingen och kommunerna efter den 9 september hotar nya åtstramningar och högersvängar, vilket måste bemötas med motstånd och gräsrotsorganisering.

Det är för att bygga detta motstånd och vinna stöd för en alternativ socialistisk politik som säger ”låt rika, storbolag och banker betala” som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) ställer upp i valet.

Rösta på RS i kommunvalen i Luleå, Haninge och Göteborg samt landstingsvalet i Norrbotten. ■

HÖGERPOLITIK SÄNKER VÅRDEN

O

avsett regeringarnas politiska färg har vården, trots alla löften, inte byggts ut i enlighet med behoven. Antal vårdplatser minskar i allt snabbare takt och överbeläggningarna fortsätter att öka. ”Redan 2011 gjorde de två största landstingen/regionerna beräkningar som visade att antalet vårdplatser behövde öka för att tillgodose befolkningens vårdbehov. Trots det fortsatte antalet vårdplatser att minska och Sverige har idag lägst antal vårdplatser i hela EU. Det som för bara ett par år sedan betraktades som ’sommarsituation’ på landets sjukhus med neddragningar och överbeläggningar har blivit en året-runt-situation.” Det skriver Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 26 juli.

Istället för en jämlik och utbyggd vård har marknaden fått sluka vården. I Stockholms läns landsting har privatiseringspolitiken gått längst och länets högerstyre har gjort vården till en katastrofzon där världens dyraste sjukhus – Nya Karolinska Solna (NKS) – står som ett oerhört kostsamt monument över högerpolitikens misslyckande.

Men eftersom vården är valets viktigaste fråga försöker politikerna låtsas som att det nu ska det bli ändring och lovar satsningar för att lösa den vårdkris man tidigare har sagt inte fanns. Moderaterna, som har styrt Stockholms läns landsting i 12 år, menade bara för några månader sedan att det inte fanns någon vårdkris, trots att en tredjedel av sjukhusens vårdplatser i Stockholm nu hålls stängda.

Knappast något län har drabbats så hårt av vårdnedskärningar som Region Västernorrland. På den långa lista av nedskärningar som länets S-MP-styre har genomfört sedan 2014 finns bland annat stängningen av BB i Sollefteå, vilket gjordes med stöd av det rasistiska antivårdpartiet Sverigedemokraterna.

För att kunna fortsätta sin vårdslakt efter valet öppnar S i Västernorrland för att samarbeta med Moderaterna, samtidigt som partiet hånfullt påstår ”att det finns flera tecken på att hälso- och sjukvården är på väg åt rätt håll”.

När riksdagspartierna talar om vårdsatsningarna gäller det att vara förberedd för nya angrepp mot vården, likt de som nyligen drabbade Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg där vårens anställningsstopp följts av att 118 läkartjänster försvinner. Det sistnämnda menade sjukhusledningen var en “återgång till normala nivåer”. Förvärrad vårdkris är alltså att beteckna som normaltillstånd. Ett riksomfattande vårduppror är en brådskande nödvändighet. ■

Värvare för olika ideella organisationer får ofta utstå hot, trakasserier och påhopp. Härkomst, vikt och könstillhörighet är alla saker som man får kränkande kommentarer kring, utöver att bli knuffad och tafsad på – en oacceptabel arbetsmiljö (skärmdump sr.se den 31 juli).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2018 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

2 AUGUSTI 2018 # 1 311

3

För en kämpande hbtq+-rörelse Nu har EuroPride dragit igång, som i år hålls i Stockholm och Göteborg mellan den 26 juli och den 19 augusti. Samtidigt som RFSL och andra organisationer ska ha och har haft seminarier och möten om hbtq+-frågor domineras ändock Pride i Sverige och resten av västvärlden av storföretagens profiterande och pink-washing av rörelsen.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

F

ör att få tillgång till Stockholm EuroPride Park och Stockholm EuroPride House, de två stora festivalområdena, behöver du punga ut med 600 kronor som vuxen. Endagsbiljetter kostar mellan 100 kronor och 300 kronor, beroende på dag och ålder. För många ungdomar och låginkomsttagare är 600 kronor en stor utgift och risken är att många hbtq+-personer blir exkluderade från att delta på ”sitt” evenemang, ett evenemang som ska handla om inkludering och vars rötter är från Stonewall-upproret 1969.

Under hela 1970-talet var Prideparaderna mer radikala och kämpande – de var mer som demonstrationer mot polisvåld och hbtq+-förtryck i solidaritet med händelserna i Stonewall och för likaberättigande. Men under 1980-talet blev rörelsen i allt större grad till en slags ”folkfest” och togs mer och mer över av storföretagsintressen, som såg en chans att profitera på rörelsen. Överallt i Stockholm syns för närvarande regnbågsfärger i reklamen för att visa sig som vänner av rörelsen, och under EuroPride kommer högerpartier som i alla tider varit emot hbtq+-rättigheter samt försvarsmakten och polis att delta med seminarier, möten och även gå i själva paraden. Denna pinkwashing är en skymf mot Prides stolta kamphistoria, och att dessa reaktionära delar av statsapparaten tillåts delta samtidigt som de misstänkliggör, misstror och motarbetar hbtq+-rörelsen, särskilt de hbtq+-flyktingar som har flytt till Sverige på grund av repression, våld och förtryck, är inget annat än en skandal.

I många länder är det en dödsdom att bli påkommen som något annat än tillhörande heteronormen och heterosexuell, men ofta avslås hbtq+-flyktingars ansökan då de enligt Migrationsverket ”inte har gjort sannolikt att de tillhör gruppen hbtq+-personer”. Särskilt svårt är det eftersom Migrationsverket – i och med att regeringen i princip har avskaffat asylrätten – inte längre ger uppehållstillstånd eller asyl för kategorierna ”synnerligen ömmande skäl” och ”övrigt skyddsbehövande”.

Migrationsinfo.se, som handlar om forskning och statistik om migration och integration i Sverige, beskriver utsattheten väl på sin hemsida: ”Hbtq-flyktingar kommer till Sverige för att undkomma förföljelse i sina ursprungsländer.

Många vittnar om tortyr, trakasserier och sexuella övergrepp från polis och kriminalvårdare. Samkönade sexuella handlingar är direkt förbjudet enligt lag i ca 80 länder, men även andra lagar används ofta för att förfölja hbtq-personer. Till exempel kan transpersoner arresteras för att de anses bryta mot regler om moral eller allmän ordning. En hbtq-organisations material kan klassas som pornografi. Många länder har lagar mot så kallad ’propaganda’ för homosexualitet. Även i länder där det inte är staten som direkt begår förföljelsen utsätts hbtq-personer ofta för våld och trakasserier från allmänheten eller närstående, och det är svårt

att få skydd från myndigheter som präglas av homo- och transfobi.”

Det finns ingen ”EuroPride” i ett Europa som reser murarna allt högre mot de som tvingas fly och som samtidigt försämrar för de inom ländernas gränser med exempelvis nedskärningar på offentlig sektor, vilket drabbar de redan mest utsatta grupperna i samhället allra hårdast.

Rättvisepartiet Socialisterna står för att hbtq+-kampen behöver gå tillbaka till sina rötter, med radikala krav och systemkritik.

Förtrycket är långt ifrån borta i Sverige. Enligt en kartläggning i Göteborgs stad har var tredje hbtq+-person upplevt diskriminering eller kränkningar på sin arbetsplats. Många döljer sin sexuella läggning eller könsidentitet i rädsla över att bli

utsatt – studier visar att ungefär 50 procent av homo- och bisexuella inte är öppna med sin sexuella läggning – och särskilt utsatta är transpersoner. Dessutom visade LO-rapporten Öppenhet i arbetslivet från 2011 att de med otrygga anställningar oftare inte är öppna med sin läggning än vad personer med exempelvis tillsvidareanställning är.

Den aggressiva högerpolitiken skapar en grogrund för rasism, sexism, homofobi, flyktingfientlighet med mera. För att bli kvitt heteronorm, homofobi och diskriminering behövs det en kämpande och enad gräsrotsrörelse mot de skenande klassklyftorna och orättvisorna i samhället som kan lyfta socialistiska krav på omfördelning av samhällets resurser utifrån behoven, demokratiskt styrda av den samlade arbetarklassen, som kan bana vägen för ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

RS/Offensiv står för: • Låt hbtq+-flyktingar stanna.

Hbtq+-boende i väntan på permanenta uppehållstillstånd.

• Massiv upprustning av vården och skolan: inga köer till könsbekräftande vård, psykiatri eller elevhälsa.

• Inför tredje juridiskt kön och könsneutrala personnummer.

• Möjlighet till fler juridiska föräldrar än två.

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar. Bort med sexistiska domare.

• Protestera mot rasism, sexism och homofobi var än den dyker upp – förtryck får aldrig normaliseras.

• Nolltolerans mot sexuella trakasserier. Trygga jobb, bra arbetsmiljö och demokratiska arbetsplatser. För kämpande fackföreningar.

• Stora satsningar på kvinno-, trans- och mansjourer samt annan vård för utsatta.

• Gemensam kamp mot homo- och transfobi och alla former av förtryck. Välfärd, bostad och arbete åt alla. Låt banker och storföretag betala. ■

Ingen EuroPride i ett Sverige och Europa som utvisar hbtq+-flyktingar.

! t k a t p p lu a v å p a n m o lk Vä

urhus tor 9 aug, 18.30 i Jordbro kult mp & mkt mer

dska klimatkamp • antirasism • fackligt • bosta frågor • Fika finns träffa våra kandidater, diskutera, ställ

”

Rättvisepartiet Socialisternas fullmäktigeledamöter & toppnamn i kommunvalet, Mattias Bernhardsson & Lina Rigney Thörnblom, är Haninges enda politiker som inte tar emot arvoden

Kampen behöver en röst i fullmäktige, som avslöjar hemliga planer och aldrig röstar för nedskärningar.

INRIKES

2 AUGUSTI 2018 # 1 311

4

Frekvens av observationer

Sommartemperaturer norra hemisfären 2005 - 2015 0,5

Referens 1951 - 1980

0,4

Kallt Normalt Varmt

Extrem värme är nu 100 gånger så vanligt som under 1951-1980.

Extrem värme är vanligare än vanlig kyla.

Extremt varmt

0,3 0,2 0,1

-5

-4

-3

-2

-1 0 1 2 Standardavvikelse från medelvärdet

3

4

5

Sambandet mellan den historiskt oemotsvarat varma och länge snustorra sommaren och de bränder som hittills härjat 30 000 hektar av svenska skogar är solklart. Nästan lika uppenbart borde det också vara att rekordvärmen har ett klart samband med den globala uppvärmning, som orsakas av kapitalismens hämningslösa profitjakt och nu hotar världen med okontrollerbara klimatkatastrofer.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

”V

i har dopat vädret med växthusgaser, detta är resultatet.

Och det kommer mer”, bloggar meteorologen och klimatexperten Martin Hedberg.

Forskare vid World Weather Attribution uppskattar enligt The Guardian att de klimatförändringar vi redan har sett har gjort värmeböljor som dagens i norra Europa dubbelt så sannolika, orkaner så förödande som Harvey tre gånger troligare och värmeböljor som Lucifer i södra och östra Europa förra året tio gånger vanligare.

Visst inträffade värmeböljor även förr i tiden, men den nuvarande är statistiskt så osannolik att den aldrig borde ha inträffat.

Enligt Martin Hedberg visar statistik från USA:s luft- och rymdfartsstyrelse NASA att värmeböljor på norra halvklotet idag är 100 (hundra!) gånger så sannolika som på 1950-, 60- och 70-talet (se grafiken ovan), och i genomsnitt mycket varmare.

Och det är inte bara i Sverige och de nordiska grannländerna som värmeböljor har tänt omfattande skogsbränder.

De katastrofala bränder som har rasat i Grekland har rapporterats i svenska media (läs mer på sid 7).

Mindre har nämnts om de omfattande skogsbränder som rasar även i Västra Ryssland och Sibirien (90 000 hektar), som fått brandrök att spridas 9 500 kilometer till Nordamerika över Norra ishavet.

Som World Meteorological Organization (WMO) konstaterade den 26 juli har ”den ovanligt heta och torra sommaren i delar av den norra hemisfären förvandlat fält och skogar till bränsle för bränder som rasar från Arktis till Medelhavet”.

Men även Kanada, Alaska och västra USA drabbas av mycket omfattande skogsbränder. ”Det här är det nya normala, som nu kan inträffa varje år eller nästan varje år”, kommenterar Kaliforniens guvernör Jerry Brown

de förödande bränder i delstaten, som redan har krävt flera dödsoffer, storskaliga evakueringar och är de hittills värsta så här tidigt på den hetaste säsongen. Detta trots att en ny och troligen svag El Niño, då Stilla havets passadvindar vänder och pressar det varma ytvattnet västerut, väntas tidigast under årets sista kvartal.

Att Arktis uppvärms snabbare än regioner närmare ekvatorn och dubbelt så snabbt som hela planeten får även andra konsekvenser.

De ovanligt långa värmeböljor som ända sedan maj har präglat sommaren i Sverige, Nordeuropa och östra Europa ner mot Balkan och östra Medelhavsområdet kopplas till den minskade temperaturskillnaden mellan Arktis och sydligare breddgrader. Denna har fått de kraftiga jetvindarna från väst till öst på 6 000-10 000 meters höjd att avta mer i styrka än tidigare somrar, vilket har gjort att de torra högtrycken lättare har kunnat stabiliseras och blockera de kalla och regniga lågtryck som annars brukar svepa in över Skandinavien och norra Europa från Atlanten.

Då även andra faktorer, som planetens övriga havs- och luftströmmar inverkar, betyder detta inte att det kan förutses hur ofta liknande sommarhetta i Skandinavien kommer att upprepas, bara att vi har fått en glimt av hur även vi

som bor här kommer att påverkas av en varmare planet.

Men rekordvärme har rapporterats från ett stort antal andra regioner i norra hemisfären. Utdragen hetta med toppar på drygt 41 °C utanför Tokyo har – i ett Japan som har kastats från katastrofala skyfall till hetta – framkallat 80 kända dödsfall och tvingat 30 000 att söka vård för värmeslag.

Exceptionella värmerekord har rapporterats på 51,3 °C i Algeriet, minsta nattemperatur på 42,6 °C söder om Muscat i Oman, drygt 52 °C i Death Valley, Kalifornien, och så vidare. Även från Australien och Nya Zeeland på södra halvklotet rapporteras höga vintertemperaturer. Ändå är det de arktiska rekordtemperaturer på 33,4 och 33,5 °C, så högt över polcirkeln som Bardufoss i Nordnorge och Kevo i norra Finland, norr om Sveriges nordspets, som har väckt störst uppmärksamhet bland världens meteorologer.

Ett viktigt skäl till stor oro över att det arktiska området uppvärms dubbelt så snabbt som hela planeten är att när istäcket minskar, havet värms upp och permafrosten tinar triggar detta naturens självförstärkande mekanismer, som växande utsläpp av enorma mängder av den tidigare infrusna och potenta växthusgasen metan.

Detta hotar nu att förkorta

den tid på kanske inte mer än 20 år som kan finnas innan stubinen brunnit upp och den globala uppvärmningen kan börja skena på ett okontrollerbart sätt från dagens dryga 1° C till 3-4° C eller mer redan under detta århundrade. Även ökande utsläpp från barrskogsbältets skogsbränder bidrar till detta, genom att frigöra stora mängder koldioxid och andra växthusgaser.

Forskare har beräknat att de utsläpp som har orsakas av planetens skogsbränder motsvarar 50 procent av utsläppen från hela världens fossila förbränningsmotorer, utsläpp som i sin tur påskyndar uppvärmningen ytterligare.

För en ökad andel av utsläpp från svenska skogar talar också ett kapitalistiskt skogsbruk som ökar brandrisken genom kalhyggen som ersatts av odlade monokulturer av alltmer likåldriga barrträd, utan inslag av lövskog som kan motverka brandförlopp.

Till detta kommer, som vi sett så talande bevis för denna sommar när hjälp har tillkallats från ett stort antal andra länder, att den civila räddningstjänsten under lång tid har rustats ned.

Trots den varning som den stora skogsbranden i Västmanland 2014 borde ha varit har de ledande politikerna inom både regeringen och Allianspartierna, för att inte tala om de förstockade rasisterna

Källa: NASA / martinhedberg.se

Skogsbränderna och hettan larmar om kort klimatstubin

2 AUGUSTI 2018 # 1 311

I korthet

5

Fartyg på grund läcker olja

M

iljökatastrof Lastfartyget Makassar Highway, som sedan den 23 juli har stått på grund i skärgården utanför Loftahammar i Småland, gled den 29 juli av från grundet och spillde ut massiva mängder olja, som nu har börjat spolas i land i Tjust skärgård mellan Östergötland och Småland. Hela 400 000 liter olja fanns ombord på fartyget, och trots att Kustbevakningen har samlat in stora mängder olja sköljs nu kilotunga oljeklumpar upp på land.

Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 30 juli. ”När fartyget oplanerat kom av grundet, tog den med sig delar av våra skyddande länsor. Det är oljan som låg innanför länsorna som vi nu arbetar med att sanera”, förklarar räddningsledare Roger Gebauer i ett pressmeddelande den 29 juli.

– Det är ju ö-tätt, med många kobbar och skär och på några håll finns klumpar på några kilon. Här finns mycket att göra, det är hink, spade och grep som gäller, säger räddningstjänstens brandmästare Jörgen Svensson till SR, som också betecknar läget som allvarligt.

Oljan har också nått naturreservatet Torrö i Valdemars­ vik, där räddningstjänst jobbar med att lägga ut länsar för att kunna skydda naturreservat och vikar. Det totala saneringsarbetet väntas pågå i flera veckor. Och under tisdagen kom rapporter om att skadorna är värre än befarat: – Skadorna på fartygets botten och tankar är ju betydligt mer omfattande än deras initiala bedömningar. Och det är fortsatt ett väldigt allvarligt läge och vi anser att det är viktigt att fartyget töms innan det bärgas till hamn, säger Kustbevakningens Patrik Lindén till P4 Östergötland den 31 juli.

Värmen gör vårdarbetet ”olidligt”

V

Skogsbränderna larmar om klimatförändringarnas förödande konsekvenser.

i SD, totalt ignorerat de verkliga säkerhetshot som representeras av den globala uppvärmningens konsekvenser och varit fullt upptagna med att rulla nya miljarder till att rusta upp krigsmakten mot de i högsta grad inbillade militära hoten från Ryssland.

En intressant fråga som väntar på svar är hur mycket sommarens svenska skogsbränder bidrar till att sabotera de klimatmål som antagits av riksdagen, och hur stor roll klimatfrågan efter sommarens extrema hetta och ännu rykande skogsbränder får i valets slutspurt.

Den signal från klimatets väckarklocka som har larmat så högt och ljudligt under denna sommar är en akut påminnelse om att varken den övriga världens eller Sveriges politiker är i närheten av den dramatiska omställning som krävs om världen ska ha en chans att klara Parisavtalets mål om högst två graders uppvärmning, samtidigt som det mesta tyder på att det mer ambitiösa målet om en begränsning till 1,5 °C redan är överspelat. ”För närvarande styr världens samtliga länder mot en kurs som leder till samhällsupplösning, folkvandringar och djupa sociala och ekonomiska kriser som följd av stigande havsnivåer och extremväder i alla dess former”, varnar också Staffan Laestadius, professor emeritus i industriell utveckling vid KTH. I

sin nya bok Klimatet och omställningen konstaterar Laestadius att ”den fria marknaden” leder till katastrofer som hotar vår existens.

Den totala bristen på framsteg i klimatarbetet illustreras av att världen 2017 slog nya stora utsläppsrekord.

Varken Sverige eller något annat land är i närheten av den absolut nödvändiga utsläppsreduktion med 7 procent årligen som nu krävs, i en omställning av hela samhällsekonomins industrier, transporter, infrastruktur och bostäder som han säger måste bli lika dramatisk som under Andra världskrigets krigsekonomier.

Världen kan med dagens trender ha en redan brinnande stubin av högst 20 år på sig att hindra de ackumulerade utsläppen att nå den koncentration av växthusgaser i atmosfären som innebär en kvalitativ sprängpunkt, där det inte längre blir möjligt att kontrollera klimatförändringarna.

Ytterst oroande är också hur intensivt oljeindustrins lobbyister försöker dupera politikerna om möjligheten till en ”business as usual”, där användningen av fossila bränslen kombineras med så kallat ”negativa utsläppsstrategier” som bygger på fantasifulla idéer om att i enorm skala kunna avskilja och begrava koldioxiden. Att det så kallade ”föregångslandet” Sverige under 2017 slog nya rekord i både utlandsflygande och person-

bilsregistreringar illustrerar också det faktum att en omställning av produktionen måste kombineras med en radikal omfördelning av inkomster, förmögenheter och därmed konsumtion, som också lägger band på den extravaganta livsstil bland världens rikaste som står för en mycket stor del av utsläppen. Även för världens ännu alltför socialt isolerade klimatrörelser som ändå planerar för nya globala klimatmarscher den 8 september återstår det att finna nya vägar att bygga de mycket bredare allianser och massaktioner i den gemensamma kamp som krävs för klimatet, jobb och rättvisa.

Vi i Rättvisepartiet Socialisterna instämmer givetvis i Staffan Laestadius slutsats att några ”demokratiska välfungerande stater” måste ta ledningen, med det nödvändiga tillägget att en sådan omställning för att lyckas kräver en demokratiskt utarbetad och planerad socialistisk ekonomi, där behoven ersätter profitjakten genom ett samhälleligt ägande som garanterar full demokratisk kontroll av banker och storföretag.

Desto mer brådskande blir att det motstånd som kommer att provoceras till att växa i kamp mot kapitalismens kreativa förstörelse av planeten förenas i nya massrörelser av medvetandegjorda fackföreningar, miljö- och sociala rörelser. ■

årdkrisen På akuten i Lund gör den ihållande värmen i samklang med den dåliga ventilationen att arbetsmiljön blir ohållbar. Det var i förra veckan 27 grader i vissa av rummen, och en medarbetare svimmade av värmen. Det larmar Vårdfokus om den 27 juli.

Charlotte Evers, skyddsombud och driftansvarig sjuksköterska, slog larm om detta till arbetsgivaren, och personalen har blivit lovade ny luftkonditionering och nya bords- och golvfläktar. Men personalbristen försvårar avsevärt. Många jobbar övertid och dubbla pass, och under ett 15 timmars långt arbetspass hinner de bara med en enda rast. På grund av den stressiga och pressade arbetsmiljön hinner man knappt med att dricka vatten, och på rum där solen står på ”blir det olidligt”, uppger Evers till Sydsvenskan den 27 juli.

Inställda SAS-plan p g a arbetsvillkoren

F

ar och flyg Flygbolaget SAS ställer in allt fler avgångar. 25 ställdes in den gångna helgen och denna vecka ska omkring 40 ställas in. Mellan april och juni ställdes hela 700 avgångar in. Själv säger SAS att det beror på att man har ”varit för ambitiösa”, men egentligen beror det på den omfattande personalbristen, särskilt då många i deras dotterbolag SAS Ireland har slutat på grund av de dåliga arbetsvillkoren. Och resenärerna strandas då de bara får besked om att avgångarna är inställda, men ingen vidare information. Det skriver SVT Nyheter den 30 juli.

Några av resenärernas kommentarer på SAS Facebooksida är bland annat: ”Vi är strandade i Berlin på grund av inställt flyg och har inte fått någon information över huvud taget. Hur kan ni behandla människor såhär?” och ”Ni skickar idag ut ett sms kl 05.00 om att vårt flyg till Dublin är inställt, ingen förklaring, ingen som man kan nå gällande detta. Min fråga till er är om ni verkligen ska hålla på med detta längre?”.

Vabbade i två dagar – fick sparken

A

rbetsmiljö När en kvinna som jobbade på ett gatukök var tvungen att vabba i två dagar fick hon plötsligt sparken. Därför stämmer hon nu bolaget. För brott mot föräldraledighetslagen yrkar fackets jurister i LO-TCO Rättsskydd på 100 000 kronor i skadestånd till kvinnan. Det skriver Arbetet den 29 juli. ■

ANALYS

2 AUGUSTI 2018 # 1 311

6

Mot ett nytt Zimbabwe?

Den 30 juli gick Zimbabwe till ett historiskt val, för första gången utan Robert Mugabe som kandidat. Förhoppningarna om ”ett nytt Zimbabwe” är höga. Men trots att båda huvudkandidaterna – utmanaren Nelson Chamisa från MDC-­ Alliance och sittande presidenten Emmerson Mnangagwa – har gått till val på löftet om förändring, representerarar ingen av dem den förändring som miljoner zimbabwier desperat behöver.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

Ä

ndå var det på sätt och vis ett ”nytt Zimbabwe” som valde till kommun, parlament och presidentposten i måndags. Röstandet förlöpte överlag lugnt, fredligt – och långsamt.

Många hade slutit upp för att rösta – enligt preliminära rapporter var valdeltagandet högt, 75 procent – och vid många vallokaler köade folk i timmar för att lägga sin röst.

I november 2017 tvingade en militärkupp till slut Robert Mugabe från makten han har hållit på sedan Zimbabwes befrielse från den vita minoritetens diktatur år 1980, och som han har hållit fast vid med våld och hot sedan ZANU-PF och dess ”krigsveteraner” vägrade acceptera sitt valnederlag till Movement for Democratic Change (MDC) år 2000.

Under 2016 tände hashtaggen #ThisFlag en massrörelse för förändring som elektrifierade Zimbabwe, med stora demonstrationer och protester med krav på Mugabes avgång för första gången sedan den blodiga statsterrorn i samband med valet 2008. Under 2017 hade rörelsen slagits ned och mattats av, men inget var som förut. Frak-

tionsstriderna inom partiets/statens toppskikt skenade i takt med insikten att en nästa omgång massprotester hotade att svepa bort dem alla. Den relativt återhållsamma och oblodiga kuppen blev svaret.

Efter att Emmerson Mnangagwa – som varit en av Mugabes närmaste män i fyrtio år men de senaste åren blivit hans huvudmotståndare inom partiet – tog över med generalernas hjälp och krigsveteranernas stöd har han predikat ”förändring”, tolerans och demokratisering. Främst har han betonat att Zimbabwe är öppet för ”business” igen – han har till exempel lovat att kompensera de vita storjordbrukare som blev fråntagna sin mark under ZANU-PF:s landinvasioner år 2000. Ett trovärdigt val är av avgörande vikt för Mnangagwas försök att återfå stormakternas, storföretagens och finansinstitutens förtroende.

Mycket ansträngning har därför lagts ned på en ny vallag som ska motverka fusk – varje vallokal måste till exempel sätta upp ett anslag med sitt resultat för att det ska gå att oberoende kontrollera mot det sammanställda resultatet – och

en ny röstlängd där folk fått registrera sig på nytt med fingeravtryck och foto (den gamla röstlängden var ökänd för att innehålla stora antal avlidna eller på andra sätt fejkade väljare).

Oppositionen har också för första gången tillåtits att fritt kampanja i ZANU-PF:s styrkefästen på landsbygden och valkampanjandet har förlöpt i stort sett fredligt, även om oberoende valövervakare rapporterar att ZANU-PF fortsätter att utnyttja sitt grepp om makten för att pressa fram röster ur de fattiga på landsbygden, till exempel genom att dela ut matpaket och genom att byöverhuvuden i vissa fall först kampanjar för regeringspartiet och sedan tvingar alla i byn att gå och rösta.

Armén och krigsveteranerna har officiellt deklarerat att de kommer att acceptera valresultatet, oavsett utgången, även om vissa av krigsveteranernas ledare uppenbarligen har sagt det motsatta under kampanjmöten.

Röstandet gick också lugnt till.

Elections Situation Room (ESR), ett zimbabwiskt nätverk av 41 oberoende organisationer som genom ett stort antal utstationerade val­ övervakare bevakade valet, rapporterar ett fåtal fall av hot mot väljare och kandidater från ZANU-PF. I många fall hade ZANU-PF kampanjarbetare några hundra meter från vallokalerna som registerade vilka som röstade.

I ett annat fall ska en representant för den lokala ”hövdingen” eller byöverhuvudet ha hotat sina undersåtar med att ZANU-PF ska

släppa loss en våldsvåg om valet går till en andra omgång. Om ingen presidentkandidat får mer än 50 procent av rösterna ska en andra omgång hållas den 8 september.

Det var inför sådana andra valomgångar som ZANU-PF vid valen år 2000 och 2008 tillämpade blodiga våldskampanjer för att tvinga sig kvar vid makten.

Valresultatet förväntas senast lördag. Redan tisdag morgon hade Nelson Chamisa, MDC-Alliances kandidat, deklararat sitt partis seger. Hur utfallet faktiskt blir är mycket svårt att bedöma. Både Mnangagwa och Chamisa, som är en 40-årig före detta studentaktivist och veteran inom MDC, har

att gå ut med att han skulle rösta på MDC (!).

Men MDC saknar ett tydligt program och är splittrat (Chamisa sägs ha kuppat till sig makten och ett annat ”MDC” går till val under ledning av Thokozani Khupe).

Många av MDC:s tidigare väljare bland de vitare och rikare delarna av befolkningen kan också tänkas ha påverkats av Mnangagwas upprensning och löften.

Totalt ställde 23 kandidater upp i presidentvalet. De två huvudmotståndarna har fört fram snarlika löften om förändring, investeringar och jobb. Hur de ska infria sina löften är däremot oklart. Både ZANU-PF och MDC är pro-kapi-

Det som verkligen avgör Zimbabwes framtid blir hur massorna svarar, både nu inför hotet om ännu ett stulet val, och i perioden som följer. samlat tusentals till sina valmöten.

Den opinionsundersökning som har genomförts gav ZANU-PF en liten ledning.

Kraften i att rädslan bröts av massrörelsen 2016 och de faktiska lättnader i förtrycket som Mnangagwa har genomfört talar för MDC, samtidigt som det implicita hotet om ett nytt militärt ingripande kastar sin skugga över valet.

Media rapporterar om hur väljare på landsbygden, som länge har levt i ZANU-PF:s grepp, nu för första gången säger sig våga rösta på ett annat parti. Självaste Mugabe överraskade dagen innan valet genom

talistiska partier som är inriktade på att krypa för internationella investerare.

Hur eliten inom armén och krigsveteranerna svarar på valresultatet blir viktigt de närmaste dagarna. Men det som verkligen avgör Zimbabwes framtid blir hur massorna svarar, både nu inför hotet om ännu ett stulet val, och i perioden som följer. Om det större demokratiska utrymmet lever vidare behöver det användas till att bygga ett parti som kan skapa verklig förändring – ett demokratiskt organiserat, kämpande och massförankrat parti för en socialistisk värld. ■

2 AUGUSTI 2018 # 1 311

7

Protester skakar Israels regim

Trojkans åtstramningar har inneburit en slakt på brandförsvaret. Resultatet: katastrofer likt denna blir svårare att åtgärda.

Ahed Tamimi, hbtq+-strejk, Freedom Flotilla och kamprörelsen i Gaza. Den israeliska regimen har många bränder att släcka, men är i dagsläget oförmögen att göra det.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

S

edan den 30 mars har det politiska läget varit svårt för den israeliska regimen och inte minst för premiärministern Benjamin Netanyahu.

Den kände palestinska aktivisten Ahed Tamimi blev under måndagen släppt från fängelse efter att ha avtjänat sitt åtta månader långa straff. Hon fängslades efter att hon under en demonstration blev slagen av en soldat och svarade med att ge honom en örfil. Demonstrationen var i protest mot att militären hade skjutit ihjäl hennes 14-åriga kusin under en annan fredlig demonstration.

Freedom Flotilla som Ship to Gaza har organiserat i år har nu närmat sig målet. En båt har redan omhändertagits av israelisk militär och 22 aktivister har gripits.

Genom repression och upptrappat våld har regimen försökt att avskräcka framför allt palestinier från att demonstrera. Samtidigt som våldet inte har stoppat demonstrationerna i Gazaremsan har våldet inte trappats ner, trots hård kritik internationellt.

Regimen har försökt få fokuset att hamna på Hamas genom att attackera mål inom Gaza och på så sätt provocera fram väpnade strider. Den 14 juli bombades över 40 mål i Gaza av israeliskt flyg.

Försöken att få det hela att bli ett sekteristiskt krig i syfte att få tyst på oppositionell kritik har inte lyckats.

Den nya nationalstatslagen, en rasistisk och homofob lag som slår särskilt hårt mot palestinier men också mot hbtq+-personer, har mötts av protester.

100 000 deltog i den historiska Pridestrejken den 22 juli som blev till en mäktig manifestation för hbtq+-rättigheter och mot nationalstatslagen. Det är en kamp som lär fortsätta framöver, eftersom den länkar samman hbtq+-kampen med kampen för palestinsk frigörelse och mot regimen i sin helhet.

Det är viktigt att lyfta detta då sionismen tidigare har kunnat förlita sig på sekterism och nationalism för att tysta ner regimkritik, och den bästa metoden har hittills varit att starta krig mot folket i Gaza.

Mycket pekar på att Israel/Palestina-frågan går in i ett nytt skede, då den israeliska statens motståndare har blivit svårare att tysta ned.

Potentialen är enorm om de olika sociala och politiska rörelserna gick samman och förenade sig på en klassbasis med målet att avsätta staten, dess våldsapparat och den härskande klass som den företräder.

Tnua’t Maavak Sozialisti/Harakat Nidal Eshtarahr (RS systerorganisation i Israel/Palestina) är med i alla rörelser och lyfter ständigt behovet av gemensam arbetarkamp mot kapitalismen och dess förtryck. ■

Aktivisten Ahed Tamimi är frisläppt efter 8 månader i fängelse.

Grekland eldhärjas av dödliga bränder Över 90 döda – inklusive barn – och nära 200 skadade, dussintals har gjorts hemlösa och en obeskrivlig förödelse av skogar och skogsmark. Detta är resultatet hittills av den största branden någonsin i Attika [region i Grekland nära Aten]. Antalet offer kan stiga då kroppar fortfarande flyter i land på stränderna – personer som försökte rädda sig själva genom att hoppa i havet. Och det är ännu inte känt hur många som låste in sig i sina hem men som inte kunde fly lågorna.

XEKINIMA

CWI Grekland

P

å en eftermiddag slog åtminstone tre stora bränder fäste i Attika, totalt 15 i hela landet. Dimensionerna av denna tragedi påminner om bränderna 2007 där ett dussintal människor dog och många skogar brann i Peloponnese och Parnitha.

De samtidiga bränder i Attika-regionen, som bröt ut när temperaturerna var väldigt höga och vindarna starka, samt var och när bränderna startade, har lett till att många frågar sig vad som har orsakat en sådan förödelse. Ett av de drabbade områdena, Kineta, ligger intill Yerania-bergen där det fanns planer på att etablera en bauxitgruva. Förfrågan om att godkänna gruvan avslogs 2017 på grund av motståndet från invånarna i området och av myndigheterna för beskyddet av skogarna kring Yerania.

Förödelsen av stora delar av dessa skogar kommer säkerligen att gynna gruvbolaget.

Regeringen talar redan, direkt eller indirekt, om anlagda bränder.

Premiärminister Tsipras pratar om ett ”asymmetriskt fenomen”.

Men frågan borde vara: Är detta en tragedi orsakad enbart av att några få av någon anledning

anlägger bränder? Kan regeringen rättfärdiga magnituden av skadorna genom att hävda att det är ett ”asymmetriskt fenomen”? Den verkliga frågan som borde ställas är: Vad gör regeringen för att skydda landet och dess skogar från såna här hot?

Oavsett vad som senare bevisas finns det en oneklig sanning: bristen på och nedskärningarna mot såväl brandmän som skogsvårdsmyndigheten i såväl mänskliga resurser som material. Detta har inneburit att responsen från brandförsvaret står inför större svårigheter, om inte inför en omöjlig situation. År 2007 protesterade brandmännen mot att 29 procent av tjänsterna inom brandkårerna inte var täckta samt att delar av utrustningen och brandsläckningsmaterielen var förlegade och defekta.

Under den senaste stora bran-

den år 2007 skadades brandbilar på väg ut för att släcka bränderna, med hål i brandslangarna och brister i brandmännens skyddsutrustning.

Elva år och flera åtstramningspaket senare pådyvlat av Trojkan (EU, IMF och Europeiska Centralbanken) har det blivit ännu värre.

Brandförsvaret har påtvingats årliga nedskärningar.

Hur katastrofal situationen än må vara är det värt att nämna en hoppfull aspekt: den stora solidariteten och viljan att hjälpa till som hundratals har visat; skogsskyddsgrupper bestående av volontärer, som inte har fått några resurser av staten, som bildades för att hjälpa till att släcka bränderna jämsides med brandmännen och skogsväktarna.

Uppmaningar har gjorts via sociala medier för att ge olika resurser åt de som har drabbats av bränderna, och uppslutningen var massiv.

Läkare erbjöd sig frivilligt att behandla de sårade, och veterinärer och djurrättsaktivister tar hand om husdjur och vilda djur.

Från denna våg av solidaritet behöver vi steg för steg återfå vår kollektiva styrka och återigen äntra kampens arena för att få ett slut på den politik som har lett till denna tragedi; att helt och hållet omvandla det system som ställer bankernas och storföretagens vinster över våra liv och miljön. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

2 AUGUSTI 2018 # 1 311

8

Polen: PiS politik ”recept för bittra klasstrider”

Protester har brutit ut mot bland annat den polska regeringens attacker mot domstolarnas politiska självständighet.

Under CWI-skolan den 15-22 juli, då medlemmar från Rättvisepartiet Socialisternas internationella organisation CWI samlades för att diskutera perspektiv och utbyta erfarenheter, fick Offensiv en pratstund med Paul Newberry från Alternatywa Socjalistyczna (CWI Polen).

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

F

ram tills nyligen hyllades Polen som en framgångssaga och en triumf för de västerländska ”demokratiska” värderingarna. Men den bilden håller på att ändras efter högerpopulismens framgångar i landet, det auktoritära styret och den senaste tidens många stora protester. Kan du ge oss några exempel på vad som händer i Polen?

– I Östeuropa, särskilt Polen och Ungern, ser vi ökade auktoritära tendenser. I Polen syns detta i en förstärkning av statens förtryckande makt, med en samtidig kultivering av tillväxten av fascistiska organisationer. Fascistiska organisationer tillåts att tala och agitera i skolor, och ges också tillgång till andra institutioner.

– Lag och Rättvisa-regeringen (Prawo i Sprawiedliwość, PiS) har

skapat en frivillig territoriell försvarsarmé och bjudit in patriotiska – det vill säga fascistiska – krafter att ingå. De tränar, betalar och beväpnar fascister!

– Nationalism och antikommunism har varit en del av den härskande ideologin i Polen sedan kapitalismens återinförande 1989, men nu trappas den nationalistiska och antikommunistiska offensiven upp.

Staten har stängt ner webbsidor, konfiskerat datorer och ställt folk inför rätta. Nyligen hölls det en akademisk konferens på ett universitet för att diskutera Marx idéer på 200-årsdagen av hans födelse, men även den trakasserades och hotades. Polisen gick in på universitetet och sparade organisatörernas personuppgifter, då de menade att de kanske bröt mot lagen!

– Generellt blir staten mer repressiv, bland annat mot kvinno­ rättsaktivister som påstås ha ”förolämpat” religiösa känslor. Och alldeles nyligen användes brutalt polisvåld mot de som protesterade mot attackerna mot domarkåren.

– Till det ska läggas utbildningsreformen som har inneburit att alla skolböcker ska ändras. Resultatet blir att utbildningen domineras av nationalistiska, katolska och konservativa idéer.

– Statlig tv och radio domineras nu helt av det styrande PiS, som nu hotar att ”åter-polenisera” oberoende media som de ännu inte har kontroll över eller som är kritiska mot regeringen. Allt och alla som är kritiska mot regeringen stämplas som ”anti-polenism”. Samtidigt ser vi en förfalskning av den nutida polska historien, med framhävandet av en falsk och uppblåst roll hos ledaren för PiS, Jarosław Kaczyński, och hans tvillingbror. Statyer av hans döda bror reses över hela landet och gatunamn ändras till hans ära!

– I början av året introducerades de så kallade förintelselagarna.

Detta är en censurlag och ett allvarligt intrång på yttrandefriheten.

Lagen hotar alla som anklagar po-

lacker, Polen eller den polska staten för någon som helst roll eller delat ansvar för Förintelsen eller brott mot mänskligheten. Debatten som har följt efter att lagen gick igenom parlamentet öppnade dammluckorna för en starkt ökad antisemitism. Men den upprördhet som detta mötte i Polen och internationellt tvingade regeringen att göra smärre ändringar i lagen.

Ett av konfliktområdena mellan Polen och EU är attackerna på domstolarnas politiska självständighet. Kan du berätta om protesterna mot detta?

– Det har varit stora protester mot attackerna på domarkåren i Polen, först mot författningsdomstolen och nu mot Högsta domstolen, men hittills har karaktären i protesterna mestadels bestått av medelklass ledda av det tidigare styrande nyliberala partiet, Medborgarplattformen (PO, Platforma Obywatelska), och andra liberala krafter som KOD (Kommitté till försvar av demokratin, Komitet Obrony Demokracji) och ett nytt liberalt parti, Nowoczesna. Men på grund av den svekfulla roll de har spelat, särskilt i kampen för abort­rättigheten, tycks

liberalerna vara på väg att tappa sitt grepp om rörelsen. Stämningen hos de som protesterar blir allt mer upprörd och radikaliserad, särskilt med tanke på den polisbrutalitet som folket håller regeringen ansvarig för.

– Dock har arbetarna fram tills nu inte stött protesterna i någon större utsträckning, och detta beror troligtvis på två orsaker. Den ena är hatet som arbetarna har gentemot liberaler, som attackerade arbetarna när de hade makten. Mycket riktigt ses de som de europeiska kapitalisternas lakejer och är inga vänner till arbetarklassen.

– Den andra orsaken är populismen hos högerpopulismen. PiS har genomfört sina vallöften och sänkt pensionsåldern till vad den tidigare var samt höjt minimilönen. Men viktigast är att de har infört ett nytt barnbidrag som ger omkring 1 200 kronor extra till familjer som har ett andra barn och ytterligare 1 200 kronor för varje barn till. Detta har lett till en stor höjning av levnadsstandarden för många arbetare.

– Detta visar att högerpopulismen i Polen är en form av bonapartism som är speciell för villkoren i de tidigare stalinistiska staterna i Östeuropa.

Kan du förklara vad du menar med detta?

– I hela världen är högerpopulistiska regimer ett symptom för den utdragna kapitalistiska krisen. I avsaknad av vänster- eller arbetarklasspartier som kan representera arbetarklassens intressen, samt kapitalismens oförmåga att lösa de grundläggande problemen som samhället står inför, kan dessa högerpopulistiska partier och individer fylla tomrummet. Men i Östeuropa, exempelvis Polen och Ungern, är de också en produkt av kapitalismens återinförande. De är ett försenat svar på effekterna från krisen och kapitalismens återinförande, eller snarare till den slags kapitalism som etablerades i dessa länder.

– Kapitalismen i Östeuropa är till sin natur kolonial eller halvkolonial. Banksektorn domineras exempelvis av utländskt kapital.

– Högerpopulismen i Polen är ett försök av den lokala styrande klassen att åter stärka sig själva och att omstrukturera maktbalanserna med det internationella kapitalet.

Detta görs genom att piska upp nationalismen, utnyttja ilskan från arbetare och skikt inom medelklassen mot utländskt kapital och utlands­ ägda banker, och att via populism luta sig mot arbetarklassen för stöd genom att erbjuda reformer. Men till syvende och sist agerar den i de polska kapitalisternas intresse. Detta är varför vi kan tala om åtminstone bonapartistiska tendenser, om än inte en bonapartistisk regim, när vi försöker förstå naturen hos dessa regimer. Parlamentarisk demokrati existerar fortfarande, men i Polens fall urholkas den snabbt och ersätts med allt fler auktoritära, bonapartistiska lösningar.

2 AUGUSTI 2018 # 1 311

– I Polen har PiS lanserat ett program för en ”åter-polenisering” av banksektorn. Det är ett förstatligande av bankerna, men av de banker som redan hade planerat att lämna den polska marknaden på grund av dalande lönsamhet och dåliga lån. Vad mer råder det fullständig kompensation för dessa på marknadsnivåer. Som ett resultat av ”åter-poleniseringen” av bankerna är andelen polskt kapital i banksektorn nu över 50 procent.

ganska snabbt och inflationen ökar, om än från en låg nivå. Nyligen har vi sett en ökning av små strider angående löneökningar och mot frysta löner i offentlig sektor. Detta inkluderar sjukvårdsarbetare, och även polis.

Men det finns ännu inte en generell kamprörelse. Detta kommer såklart att förändras framöver.

– Men det har funnits många olika kamputbrott och strider.

Studenter har kämpat mot utbildningsreformen och utöver nämnda protester mot attackerna på domstolarnas politiska självständighet har det också varit en enorm rörelse mot attackerna på aborträtten.

– Hösten 2016 kulminerade abort­rättskampen i en massiv strejk bestående av kvinnor och studenter, vilket då tvingade regeringen att backa från planerna. Detta var en enastående temporär seger, men nu står vi inför ett nytt försök att ytterligare inskränka rätten till abort.

– Som ett svar på detta var det för några månader sedan en demonstration i Warszawa som samlade 50 000. Denna gång blev liberalerna, som 2016 tog över rörelsen och begränsade den politiskt, tydligt avvisade och ställda på sidlinjen. Stämningen var klart och tydligt till stöd för en friare abortlag och för abort på begäran.

– Genom denna kamp kan vi tydligt se en radikalisering hos betydande skikt av kvinnliga aktivister, särskilt hos ett stort skikt unga kvinnor, kring frågan om abort­rättigheter och mot den katolska kyrkans roll i det polska samhället.

– Grunden är lagd för explosiva kamputbrott från arbetarklassen, kvinnor och ungdomar i Polen, vilket också är fallet i resten av Östeuropa, avslutar Paul Newberry från Alternatywa Socjalistyczna (CWI Polen). ■

Trans Pride i Dublin

Trans Pride pekade på behovet av att åter göra hbtq+-rörelsen kämpande och radikal.

Lördag den 28 juli hölls den första Trans Pride i Dublin, Irland någonsin, en historisk protestmarsch. ”Pride behöver gå tillbaka till sina radikala kamp- och proteströtter”, menar arrangörerna av marschen.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

E

n uppsjö av olika grupper och organisationer stod bakom initiativet till Trans Pride, däribland den socialistiska feministiska rörelsen ROSA och Socialist Party (CWI Irland). Över tusen personer samlades och marscherade genom Dublin under lördagen, där krav restes på förbättrad sjukvård för transpersoner, mer resurser till den psykiatriska vården, ett stopp på våldet mot transpersoner, att kyrka och stat ska separeras med mera.

Marschen gick längs samma väg som Dublins första Prideparad gick för 35 år sedan. Då var paraden en protestmarsch mot våldet och diskrimineringen mot hbtq+-personer, tydligt inspirerat av Stonewalls

Dödssiffran är nu uppe i 31 döda och förväntas stiga efter att en självmordsbombare attackerat en vallokal i Baluchistans huvudstad Quetta.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg @socialisterna.org

Paul Newberry, aktiv i Alternatywa Socjalistyczna (CWI Polen).

kamptraditioner, medan Pride i Irland idag är starkt företagsdominerat och en slags regnbågskapitalism som överskuggar gräsrotskampen.

De allra flesta Pride-event i västländerna har samma problem.

Ett tema under talen var just en djup frustration med hur företagsdominerat och kommersialiserat Pride har blivit, men även en stark känsla av internationell solidaritet och en kampanda om att det är dags för en verklig förändring.

ROSA-aktivisten och en av arrangörerna till marschen, Ollie Bell, berättar för den irländska tidningen Independent: – Vi skapade historia när vi vann samkönade äktenskap och könserkännandelagen samt skrotandet av

åttonde tillägget i grundlagen (som förbjöd abort). Men vi har fortfarande så mycket att kämpa för.

Thomas White, medlem i Socialist Party och en av arrangörerna till Trans Pride, beskriver stämningen: – Den två kilometer långa marschen hade en kraftfull, energisk och militant atmosfär. Det fanns en politisk stämning kring hela evenemanget och en tydlig önskan om att fortsätta kampen för transpersoners frigörelse. Kampen måste vara en kamp mot det kapitalistiska systemet som helhet, vilket definitivt återspeglades i talen och i deltagarnas öppenhet till antikapitalistiska idéer. Låt denna marsch bli ännu ett steg i kampen för att störta hela det ruttna kapitalistiska systemet och uppnå frigörelse för alla!

Trans Pride är ett viktigt steg i Irland för att åter göra hbtq+-rörelsen till en kämpande och radikal rörelse. Det är ett viktigt initiativ som borde följas av liknande radikala marscher i fler västländer, exempelvis Sverige. ■

Valet i Pakistan: Dödssiffran stiger i Baluchistan

Fo t

Råder det någon arbetarkamp för tillfället?

– Ja, men den är inte generaliserad ännu, delvis på grund av orsaker jag redan har nämnt.

Ekonomin växer na e di M lia a ta N o:

Historisk

Foto: Clara Bell

– PiS vill skapa något de kallar för en nationell kapitalism. Dess ledare talar om att öka innovationen hos den polska ekonomin och förbättra Polens position i de globala valutakedjorna. Vad detta innebär är att de vill utöka de polska kapitalisternas andel av exploateringen av den polska arbetarklassen.

En nyckel till detta är planerna på att omvandla hela den polska ekonomin till en stor specialekonomisk zon, inte enbart områdena där utländskt kapital har investerat. Underförstått i denna strategi är potentialen för nya attacker på arbetarklassen – attacker på arbetsmarknadslagen, införandet av fler flexibla arbetsvillkor och restriktioner på rätten att organisera fackföreningar samt strejkrätten.

– Detta är ett recept för bittra klasstrider, men det finns komplikationer. Det största fackförbundet Solidarność (Solidaritet) är nu ett statligt fackförbund som ofta agerar som ett gult fackförbund [företagsstyrt fack]. Frågan är när eller om Solidarność kommer att bryta med PiS. Om andra fackliga central­ organisationer tar initiativ skulle detta kunna tvinga Solidarność att röra sig mot att agera eller riskera att förlora medlemmar.

– Men perspektivet om ökad klasskamp beror också på tajmingen av nästa ekonomiska kris.

Om PiS kan överleva till nästa val i slutet av 2019 utan att behöva dra tillbaka sina egna reformer kan de bli återvalda, särskilt om de skjuter på sina planer att omvandla Polen till en nyliberal specialekonomisk zon. Sedan kommer de att stärka sitt grepp om makten än mer, men senare mötas av en omfattande klasskamp då ekonomin inte kommer att kunna upprätthålla reformerna alltför länge.

9

H

ashim Ghilzai från den lokala administrationen berättar för AFP att bombmannen försökte nå en vallokal innan explosionen.

– Över 40 andra har skadats i attentatet på onsdagen (den 25 juli), säger Waseem Bang, talesperson för civila sjukhuset, till Al Jazeera.

Explosionen ägde rum i anslutning till att vallokalerna öppnade för det pakistanska parlamentsvalet, ett val som i Baluchistanprovinsen har präglats av våld och död med flera självmordsattacker riktade mot valmöten. IS har tagit på sig attentaten.

Minst 203 personer har dödats de senaste veckorna. I takt med att valdagen närmat sig har flera at-

tentat riktats mot valmöten. Den 13 juli dödades 154 personer i en självmordsattack mot ett valmöte i staden Mastung, den näst dödligaste attack som skett i Pakistan.

Under valrörelsens slutskede har även ytterligare massgravar hittats i Baluchistan av människorättsaktivister bortförda av den pakistanska armén.

Olika delar av självständighetsrörelsen har uppmanat till bojkott av valet under paroller som ”Legitimera inte slaveri” och ”Nej till val under ockupation”. ■

KULTUR

2 AUGUSTI 2018 # 1 311

10

Vems fel är klasshatet?

Göran Greider och Åsa Linderborg vill inför valet ta itu med begreppet populism med boken Populistiska manifestet som kom ut tidigare i år. Det är en öppen plädering för vänsterpopulism och ett försök att bemöta högerpopulismen. Den uttalade strävan i att ta folk på allvar leder tyvärr till en överdrivet stor respekt för högerpopulismens argument. Boken är pepprad med klassargument och helt klart läsvärd, men med en något bitter eftersmak.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

M

ed teser som ”populismens motsats är inte demokrati, det är elitism” vill författarna tvätta bort den fula stämpel som etablissemanget har satt på populismen. De framhäver att Bernie Sanders och Jeremy Corbyns (vänster) populism är positiv och användbar, och försöker till och med sätta en vänsterpopulistisk stämpel på det kommunistiska manifestet som Karl Marx och Friedrich Engels skrev för arbetarrörelsen för 170 år sedan.

Det kommunistiska manifestets bevingade ord dyker upp på flera ställen i den här boken. Nu brukar inte marxismen definieras som populism, utan snarare som den vetenskapliga socialismen. Och frågan är om det är så enkelt att all politik som görs lättillgänglig för en bredare publik är att beteckna som populism?

Bokens förtjänster är sånt som att den slår hål på myten om arbetarklassen som utdöende och tydligt framställer de ökande klassklyftorna.

Att den vänder på uttrycket ”globaliseringens förlorare” till ”kapitalismens vinnare”, och pekar på att socialdemokratin är helt utan visioner.

Svenska arbetarklasskvinnor kan idag för första gången inte längre förvänta sig en längre medellivslängd än föräldragenerationen. Risken att dö i förtid har ökat med 12 procent sedan 1990 för den femtedel av befolkningen som tjänar sämst, samtidigt som motsvarande risk för de som tjänar mest har minskat med 40 procent. (LO, Dan Andersson).

Var tionde vuxen har inte råd att gå till tandläkaren. Lönegapet har inte varit så stort sedan 1934.

Medianinkomsten i Sverige för de födda utanför EU är hälften så

Medan de auktoritära inslagen förstärks runt om i världen (se Trumps styre, se Xi Jinping i Kina som har gjort sig själv till härskare på livstid, Ungern och Polens inskränkningar i demokrati och så vidare) går Greider och Linderborg i polemik mot en amerikansk filosof, Jason Brennan, som försöker ge något sorts liberalt alibi för samma trend. Hans bok Against Democracy har givits ut av Timbro med den förskönande titeln Efter Demokratin. Där argumenteras för att de lågavlönade med sin rösteandel i valsystemen hotar de mänskliga rättigheterna när de röstar på högerpopulism som förespråkar inskränkta rättigheter för minoriteter och att rösträtten därför skulle begränsas till dem som klarar ett kunskapstest.

Greider/Linderborg svarar att man aldrig ska glömma att världens största demokratirörelse, arbetarrörelsen, bestod av outbildade människor, som lade ner en mansålder på kampen för allmän rösträtt.

”Nya” Moderaterna var ganska tidiga med det högerpopulistiska greppet att stenrika människor, även Trump, Berlusconi, Macron med flera, låtsas stå på folkets sida samtidigt som de får sina förslag från näringslivet. Detta är en riktig och viktig poäng. Men den som öppnade dörren för hela den här utvecklingen, den vandal som slog sönder arbetarklassens skydd mot högerpopulism och rasism, den bov som kommer alldeles för lindrigt undan i Populistiska manifestet, det är socialdemokratins egna ledning, Det rör sig om ett förborgerligande som accelererade efter östblockets fall i början på 1990-talet.

Det är inte bara som boken tillstår att ledningen har sluArbetarrörelsen bestod av tat att prata om outbildade människor som socialism, utan framför allt är lade ner en mansålder på det att Socialkampen för allmän rösträtt. demokraterna genomdriver stor som för de födda i Sverige. den vardagspolitik som göder 40 procent av alla ensamstående klassklyftan, som piskar upp ramödrar har låg ekonomisk stan- sism och som låter sexismen flödard. År 1991 klassades 7 procent da – nyliberalismen. Detta har fått som fattiga (med en inkomst på 60 arbetarklassen att inte längre se procent av medianinkomsten eller socialdemokratin som ett speciellt under). 2016 var andelen mer än parti för arbetare, vilket har öppnat dörrarna för högern. fördubblad – 16 procent.

Författarna konstaterar att det finns ett växande klasshat från medelklassen mot folk som lyssnar på dansbandsmusik, tar för mycket bearnaisesås och döper sina barn till Kevin och Chantelle. Att även vänstermänniskor ur medelklassen använder uttryck som ”white trash” för att framhäva sig själva som bättre. Att det är tillåtet, samtidigt som samma personer aldrig skulle använda motsvarande nedlåtande språk som n-ordet mot svarta eller h-ordet mot kvinnor.

Om det nu stämmer är huvudproblemet inte enskilda personer som uttrycker sig så, utan att det inte finns ett politiskt och ideologiskt motstånd. Det är omöjligt att tänka sig att klassförakt inte skulle existera i ett klassamhälle.

Ett arbetarparti kan pressa tillbaka klassföraktet något, samtidigt som själva utsugningen av arbetarklassen består. Ett revolutionärt arbetarparti kan verka för att klassam-

hället avskaffas – det perspektivet saknas i boken.

Istället verkar det som att skulden till dagens utveckling läggs på den så kallade pk-vänstern. Det talas flera gånger om att ”många antirasister” säger det och det, utan att ge någon källa. Exempelvis att många antirasister inte vågar prata om hedersvåld eller att användningen av begreppet ”mångkultur” som positivt laddat är naivt då mångkultur istället är segregerande. Dessa svepande mantran är ju ett högerpopulistiskt grepp!

Greider och Linderborg anser att det är nödvändigt att prata om hur många flyktingar Sverige ska ta emot och argumenterar för att det är fel att ge tiggare pengar. De verkar vilja komma åt de som brukar kallas identitetspolitiker istället för att ge sig på själva det kapitalistiska produktionssättet och dess nyttiga idioter som Stefan Löfven och Co

(honom är det snarare synd om, för han kan få glåpord från högern om att bara vara ”svetsaren”).

Nåväl. De vill landa med fötterna nedåt och avslutar med saker som att de starkaste identitetspolitikerna är SD, Nationella Fronten och Danskt Folkeparti. Att det enda rätta är att ge flyktingamnesti och fackliga rättigheter till alla. Att varje valrörelse är ett klassval och att ”Enbart antirasism kan aldrig besegra rasismen”.

Men boken blandar och ger, och kan nog dessvärre användas även av sossar som likt Morgan Johansson och Magdalena Andersson i maj sjönk flera pinnhål i jakten på att vinna tillbaka förlorade SD-röster. ■

Författare: Göran Greider, Åsa Linderborg Förlag: Natur & Kultur Utgivningsår: april 2018 antal sidor: 313

Boden

Dödsolyckor på arbetsplatser Tid: Torsdag den 9 augusti kl 18.00.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Kampen för socialism världen över – rapport från CWI-skolan Tid: Tisdag den 7 augusti kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm/Haninge: Valupptakt Stockholm och Haninge Tid: Torsdag den 9 augusti kl 18.30.

Plats: Jordbro kultur- och föreningshus.

För mer info: 072-524 42 95.

Borås:

Sundsvall:

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Eskilstuna:

För info: 073-373 33 61.

Karlskoga:

För info: 073-310 70 87.

Örebro:

Full fart i 6 veckor R

ättvisepartiet Socialisternas valkampanj har startat. Varje dag i sex veckor kommer vi vara ute och prata med arbetare, pensionärer, ungdomar – vanligt folk – om behovet organisering, kamp och protester mot kapitalismen.

Det är många som vill stödja RS och Offensiv. När vi är ute på gator och torg, knackar dörr, ringer runt till våra sympatisörer och överhuvudtaget sprider vår politik får vi in såväl pengar som röstlöften och personer som vill hjälpa oss att kampanja under valkampanjen.

För behovet av ett revolutionärt socialistiskt parti, som vägrar nedskärningar och försämProcent av mål

För info: 070-536 43 17.

Norrbotten

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Klimatförändringarna Tid: Onsdag den 8 augusti kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

2 311 kr

Västerbotten

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

ringar för vanligt folk samt organiserar kamprörelser och protester för att stoppa de skenande klassklyftorna och istället omfördela dem demokratiskt utifrån behoven, blir allt mer tydligt.

Hjälp oss du också! Vi och våra kampanjer finansieras av gräsrötterna – inte av storföretagen. Skänk en slant – lättast är att swisha till 123-240 32 85. ■

Totalt

67% 20 155 kr

0 kr

Mellannorrland

500 kr

Stockholm

8 020 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

4 214 kr

Sydsverige

0 kr

Stöd RS valfond!

Göteborg:

Revolutionärers uppgifter i borgerliga val Tid: Måndag den 6 augusti kl 18.00.

Plats: RS bokcafé.

För mer info: 073-501 21 37.

Pengarna behövs till valsedlar, valmanifest, flygblad, affischer och plakat. Medan riksdagspartierna ger sig själva hundratals miljoner i bidrag samlar vi in från medlemmar, väljare och folk på stan.

Målet till 31 augusti är 200 000 kronor.

Du kan bidra: swisha till 123 240 32 85, betala till plusgiro 87 96 49-2 eller ge ett bidrag varje månad fram till augusti; mejla rs@socialisterna.org för hur.

Hittills har vi samlat in 145 017 kronor.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Kontakta Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå, Haninge eller Göteborg om du kan göra en insats i valkampanjen.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2018

Nej till militarismen

a Rösta på

2 AUGUSTI 2018 # 1 311

RS tar kamp mot klassklyftorna

Jonas Brännberg.

Under våren har RS besökt många arbetsplatser inom äldreomsorgen där personalen vittnar om mycket tuffa arbetsvillkor.

– Det behövs en kraftig ökning av personaltätheten i äldreomsorgen och vården i allmänhet samt förbättrade arbetsvillkor med mycket mer inflytande för personal och patienter. RS vill stötta personal, anhöriga och andra som vill kämpa – vi har nu på gång en kampanj tillsammans med personal i äldreomsorgen, på samma sätt som vi kämpade tillsammans mot delade turer och för att försvara helgtillägget, säger Jonas Brännberg, kandidat för RS i kommunoch regionval.

Det sa Mattias Bernhardsson, en av Rättvisepartiet Socialisternas två kommunfullmäktigeledamöter i Haninge, när partiet drog igång sin valkampanj i måndags, och fortsatte: – Vårt parti är unikt. Vi baserar oss på en antikapitalistisk, socialistisk politik, vilket krävs för att bryta de skenande klyftorna.

– Rösta på Rättvisepartiet Socialisterna i kommunvalet.

Jamila Zrioui och Robert Bielecki, aktiva och boende i Jordbro.

Många vill lägga vantarna på RS Haninges utmärkta valmanifest.

RS valkampanj är helt beroende av medlemmar och sympatisörers arbetsinsats och uppoffringar. Kan du hjälpa till praktiskt, kontakta Jonas på 073-053 68 84 eller swisha ett bidrag till 123 388 11 41. Märk insättningen ”Valfond Luleå”. ■

RS Luleå Hjälp Rättvisepartiet Socialisterna försvara de två socialistiska platserna i Haninge kommunfullmäktige!

Rättvisepartiet Socialisterna är det enda partiet som har politiker på arbetarlön och som aldrig röstar för nedskärningar. Kom med på torgmöten, dela flygblad, sätt upp plakat eller knacka dörr!

Kontakta oss på 073-509 06 84 eller rs@socialisterna.org. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Mattias Bernhardsson

Gå med i

– Viktigast är att RS organiserar kamp underifrån, och tillsammans med andra har vi vunnit viktiga segrar, till exempel stoppat rivningar av bostäder i Svartöstaden, stärkt hbtq+-rättigheter, upprustad skolgård på Örnäset, stoppat privatiseringar och försvarat unga på flykt från att tvingas flytta. RS är rösten för kamp mot ökade klassklyftor som måste stärkas i valet, säger Robert Lundqvist, kandidat för RS i kommunvalet.

Foto: Mattias Bernhardsson

–K

ampen behöver fler röster i maktens korridorer där det konstant fattas beslut om ständiga nedskärningar i LSS, assistansen och äldreomsorg samt försämringar för de kommunanställda.

– Det behövs fler röster som avslöjar och tar kamp mot nedskärningar. Nyckeln till förändring är kamp och organisering underifrån, och vi har visat att kamp lönar sig.

mer resurser till skolan ska kunna stärkas, berättar Liv Shange Moyo, kandidat för RS i kommunvalet.

Robert Lundqvist.

Foto: Amer Mohammed Ali

”J

ag har alltid röstat på er och det tänker jag fortsätta med”. Det är en vanlig kommentar som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) har stött på de första dagarna av valkampanjen.

Det finns också många som inte vet så mycket om partiet och som det nu blir en uppgift för RS frivilliga valarbetare att diskutera med.

Klimatet och skogbränderna är förstås ett givet samtalsämne för många, men också kampen mot bostadsutförsäljningar, en bostad åt alla och skolan.

– RS är det parti som tydligt har visat att ”Framtidens Skola” är ett nedskärningsprojekt och vi var från första början med och organiserade massprotesterna från föräldrar, elever och personal. Nu behöver RS lulebornas röster i kommunvalet för att kampen för

Liv Shange Moyo.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.