Offensiv 1319

27 september 2018 / # 1 319 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Varning för ny högerregering

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

”Nya läraravtalet – tandlöst”

3 4

7

Foto: Johan Ödmann, Kristdemokraterna, Johan Wessman

Äldrevårdsupproret demonstrerar 22/10

– läs mer på sid 5

Fortsatt kamp för flyktingamnesti När nu gymnasielagen gäller är självklara följdkrav att alla kommuner tvingas ta sitt ansvar och ordna boende och alla andra grundläggande behov för de som har ansökt.

De styrande politikerna och Migrationsverket måste också

tvingas erkänna att det råder krig i Afghanistan och stoppa alla deportationer dit.

En upptrappad kamp för flyktingmanesti kan tvinga fram dessa och andra beslut som desperat behövs.

– läs mer på sid 16

11

EU-toppmöte för nya flyktingmurar

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

RS Luleå manar till vänstersamarbete

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

2

HANDELSKRIGET TRAPPAS UPP

SÅDAN ÄR KAPITALISMEN

D

Handelskriget USA-Kina har sina rötter i kapitalismens globala stagnationskris, som har gett upphov till en hårdnad konkurrens på en världsmarknad som inte växer lika snabbt som tidigare. Det i sin tur har skapat allt oförsonligare motsättningar mellan de imperialistiska länderna.

I takt med att USA-imperialismen och även den europieska kapitalismen har förlorat mark till främst den kinesiska kapitalismen har nya maktrelationer uppstått. Som svar på den hårdnade konkurrensen och rivaliteten har de kapitalistiska regimerna i allt högre grad strävat efter att se om sitt eget hus. På ruinerna av den gamla sönderfallande kapitalistiska ordning som skapades efter stalinismens kollaps 1989-92 har nationalismen och militarismen blivit ett allt mer framträdande vapen i de kapitalistiska regimernas strävan att bibehålla, och helst utvidga, sin makt och ställning på världsarenan.

Valet av Trump var i sig ett uttryck för såväl djupet i den amerikanska kapitalismens kris, men rymde också ett stort mått av revanschism, som underströks i

Foto: Gage Skidmore / Wikimedia Commons

en 24 september införde USA 10-procentiga tullar på ytterligare kinesiska varor värda drygt 1 800 miljarder kronor och flaggade samtidigt för att man står beredd att ta handelskrigets tredje steg – högre tullavgifter på alla importvaror från Kina. Den kinesiska regimens omedelbara svar blev att införa tullar på amerikanska importvaror till ett totalt värde av cirka 540 miljarder kronor, följt av beskedet att det tills vidare är meningslöst att fortsätta de (hittills resultatlösa) handelssamtal som förts med Washington.

Trumps valparoll om att USA ska bli stort igen och löftet om att hädanefter skulle det vara ”Amerika först”.

Trump gjorde ockå klart att det var på USA:s bekostnad som Kina har kunnat växa till en ny imperialistisk stormakt och att det nu var dags för den amerikanska imperialismen att försöka slå tillbaka på alla fronter. Detta har nu blivit till en politik av unilateralism, ekonomisk krigföring med udden mot Kina och ökad militär upprustning som i sin tur föder motåtgärder och spär på de interimperialistiska motsättningarna.

I likhet med Washington förbereder sig den kinesiska regimen, som utmanas inte bara av Trump utan även av ett växande, öppet missnöje på hemmaplan och sviktande ekonomisk tillväxt, för att handelskriget inte är övergående.

Konflikten USA-Kina gäller be-

tydligt mer än handelsutbytet länderna emellan. Därför pekar det mesta på att handelskriget blir långvarigt, med kännbara och långtgående ekonomiska och politiska följder för resten av världen.

Under de senaste veckorna har också allt fler kapitalistiska kommentatorer varnat för att en ny kris kryper allt närmare som en följd av handelskriget, de många finansiella bubblorna, den ökade skuldsättningen och den accelerande klimat- och miljökrisen. Till det ska läggas att fortsatta räntehöjningar i USA och den stigande dollarkursen definitivt sätter punkt för den tid då världen svämmade över av billiga pengar som kunde lånas för att bygga ett välstånd på lånad tid, vilket nu märks i den kris som flera så kallade tillväxtländer, exempelvis Argentina, Turkiet och Sydafrika, har kastats ned i. ■

D

anske Bank har fungerat som en gigantisk tvättstuga dit kriminella och tusentals ”tveksamma” kunder kunde gå med sin miljardstinna smutstvätt. Hela 270 miljarder kronor kan banken ha ”tvättat” rent. Det rör sig sannolikt om den största penningtvätthistorien i modern tid.

Kapitalisterna och kapitalistiska politiker gnisslar tänder och talar nu, när skandalen är ett faktum, om att det mesta är ruttet på Danske Bank. Men det är nu det – tidigare beskrevs banken som ”dansk dynamit” och banken tilldelades tre år i rad titeln ”Årets affärsbank” av tidningen Affärsvärlden (2006-2008). Samma år som Danske Bank för första gången blev ”Årets affärsbank” tog man över Sampo Bank som hade en särskilt lönsam filial i Estland, vilket är den filial som pekats ut som ansvarig för både den stora pengatvätten och mycket annat skumt, som olaglig vapenhandel.

När en anställd på filialen under hösten 2013 larmade om de smutsiga affärerna svarade bankledningen med att två sina egna händer. En internrevision tillsattes och några långt nere i bankhierarkin prickades.

Bankstyrelsen och toppdirektörerna hävdade att banken i själva verket var vitare än snö och locket lades på. Men 2017 avslöjade en tidning att den estniska filialen skulle ha hjälpt diverse skummisar och gangsters att gömma undan uppemot 70 miljarder kronor från olika myndigheter.

“I maj 2018 presenterar den danska finansinspektionen (FSA) sin rapport om härvan. Den beskrivs som ’hårresande läsning’ och visar hur bankens ledning under flera år har gjort allt för att tona ned problemen i Estland. Finansinspektionen kräver att banken avsätter minst 7 miljarder kronor för kommande böter” (SVT den 19 september).

Sedan rullar avslöjandena på och det handlar om kanske så mycket som 270 miljarder kronor som filialen i Estland har “tvättat”.

I förra veckan tvingades Danske Banks vd Thomas Borgen avgå. Borgen, som var ansvarig för Estlandsverksamheten fram till sommaren 2012, lär ha fått reda på vad som pågick (pengatvätten) redan 2010. Att Estland var en av bankens mer lönsamma grenar, med en vinst långt över sin storlek enligt Dagens Industri, var skälet till att bankledningen blundade.

Under den tid som den estniska filialen gick för högtryck satt i Danske Banks styrelse exempelvis Svenskt Näringslivs förre chef Urban Bäckström. För att sitta av några möten i Danske Banks styrelse fick Urban Bäckström ett årsarvode på nära 1 miljon kronor år 2014. Likt övriga i bankstyrelsen hävdar Urban Bäckström att han inget visste. F-n tro’t. ■

Både Swedbank och Nordea får kraftig kritik av Amnesty då de fortsätter att investera allt mer i företag som har en negativ påverkan på miljö och mänskliga rättigheter – som Shell, kemikoncernen DowDuPont och gruvbolaget Goldcorp.

Förstatliga bankerna under demokratisk kontroll nu! (skärmdump sr.se 25/9) Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2018 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

3

”Nya läraravtalet – tandlöst” På nytt har ledningarna för Lärarförbundet (LF) och Lärarnas Riksförbund (LR) sålt sig billigt. Bara arbetsgivarna, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), kan vara nöjda med det nya läraravtalet (#skolavtal18), som är både treårigt och sifferlöst.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

Foto: Hordaland fylkeskommune / Flickr CC

K

ritiken är också omfattande och när Lärarnas Riksförbund på sin hemsida försöker försvara varför det inte blev strejk är svaret ”att vi gjort bedömningen att vi med det slutbud, som medlarna la fram, fick ett bättre avtal än vad som hade kunnat åstadkommas med en strejk”. Dock inte ett ord om hur och varför man har kommit fram till den bedömningen. Sanningen är att kraven ingen gång under de halvårslånga förhandlingarna backades upp med förberedelse till strejk och varsel.

Och varför inte låta medlemmarna få säga sitt och rösta om avtalet?

– Jag tycker att det är bra att SKL har släppt på kravet om turordningen. Man undrade varför de höll så hårt på det? Sen vet vi ju hur det blir när det är sifferlöst avtal. Det är mycket fokus på att försöka få erfarna lärare att stanna på skolorna. Det är hysteriska rörelser mellan skolor för att lärarna vill få upp sin lön alternativt inte är nöjda med arbetsbelastningen på sin gamla skola.

Det känns konstigt när facken argumenterar för löne-differentieringen som ett verktyg att göra yrket mer attraktivt och göra oss lärare mer nöjda, säger Therese Lindberg, grundskollärare på en kommunal

Ett sifferlöst avtal utan garantier för enskilda lärare – det leder till mer splittrande individuell och differentierad lönesättning.

skola i Sundsvall och aktiv i LR, om avtalet till Offensiv.

Och på LR:s Facebooksida är det många lärare som ger underbetyg till avtalet: ”Ett nytt tandlöst avtal med vaga formuleringar om att varje enskild arbetsgivare ska se över arbetsmiljöfrågan, något de ska ha gjort de senaste avtalsperioderna också... alla lärare som har fått bättre arbetsmiljö under de senaste avtalen kan ju räcka upp sin hand!” ”När ska facket sluta att lita på arbetsgivarens goda vilja? Undrar en besviken medlem och fackligt aktiv som kommer att få möta många besvikna medlemmar imorgon.”

Åter är avtalet sifferlöst utan nivåer för löneökningarna eller garantier för enskilda lärare, vilket betyder ännu mer av splittrande individuell och differentierad lönesättning.

Avtalet löper över tre år och det är helt i enlighet med vad SKL önskat.

I de avtalskrav som SKL lade fram i början av året efterlystes ”tillsvidareavtal eller långa avtalsperioder”.

En svår ekonomisk tid hotar många kommuner och med fackens händer bundna blir det lättare för arbetsgivarna att svika en avtalstext som saknar de ”ska” och ”måste” som behövs för att ge facken stöd lokalt.

Istället för att mobilisera fackens kollektiva styrka lägger ledning-

en hela ansvaret på facken lokalt samtidigt som avtalstexten inte är mycket att hålla i handen för de lokala företrädarna.

– Vi kan inte hålla på att teckna sådana här avtal med mycket text men med lite handfasta saker i, säger Per Edberg från Umeå som var en av de som röstade nej till avtalet i Lärarförbundets avtalsdelegation till Lärarnas Tidning.

SKL har visserligen fått ge upp kravet på ändrade turordningsregler, som skulle göra det lättare att välja ut vilka lärare utan hänsyn till behörighet som kunde sägas upp vid arbetsbrist. Men det ansåg sig arbetsgivarna ha råd med och i

sak har SKL inte ändrat sig. ”SKL hoppas fortfarande kunna implementera sina turordningsregler även för lärare, när det nya avtalet löper ut om tre år” sa Ulf Olsson, ordförande för SKL:s förhandlingsdelegation, efter att avtalet blivit klart.

RS och Offensiv säger: • För demokratiska och kämpande lärarfack.

• Nej till sifferlösa och treåriga avtal.

• Ettåriga avtal för garanterade löneökningar till alla lärare, bättre arbetsmiljö och mindre arbetsbelastning.

• Avtalet ut på omröstning. ■

Boden: Den antirasistiska kampen måste fortsätta efter valet Nazistiska NMR (Nordiska motståndsrörelsen) förlorade stort i valet i Boden, där nazisterna storsatsat sedan nazistmarschen 1 maj, med flertalet flygbladsaktioner, torgmöten och valstuga i centrum. Nu fortsätter det antirasistiska arbetet.

RS BODEN

offensiv@socialisterna.org

N

azisternas förlust i valet var onekligen en följd av det gedigna arbetet som förts av antirasister samlade runt nätverket Boden Mot Rasism. Även om den nazistiska närvaron har sjunkit från hundra till noll bör antirasister inte enbart segerjubla. Nazisterna kommer att drabbas av inre konflikter och splittring, så som vi såg efter förra valet då nazistiska Svenskarnas parti gick från valfiaskot till att totalt upphöra att existera några månader senare.

NMR har däremot en kärna av gatuaktivister som nu inte har någon fin fasad att tappa, som inför valet,

och kan därför bli än mer militanta och våldsamma. Däremot har de redan under sin valkampanj tappat både medlemmar och ansiktet.

Därtill har vi fortfarande SD i riksdagen som högerns vågmästare, samtidigt som de sitter kvar i flertalet kommuner, däribland Boden.

När etablissemanget och media för normaliseringen av SD:s rasism måste kampen av aktivister och nätverk fortsätta. Mot rasismen som sprider sig likt cancer, mot högerpolitisk splittring i frågor som rör allt ifrån jobb, invandring, bostad, skola, vård och mycket annat.

Mot de fötryck som följer i rasisternas kölvatten; sexism, hatbrott, hot mot minoriteter och så vidare.

Boden Mot Rasism visar på hur det antirasistiska arbetet måste organiseras i fler städer, arbetsplatser, skolor och så vidare. Nätverket i Boden har efter valet varit i full gång med att arrangera en antifascistisk festival i samband med minnesdagen av kristallnatten samt organisering av unga antirasister på skolor.

Vad valet har visat är att varken det politiska etablissemanget eller rättsväsendet kommer att utgöra någon motpol till växande rasism – det är en kamp som måste drivas av vanligt folk. Det är även en kamp som måste drivas tillsammans med andra sociala frågor, frågor där vi måste kämpa tillsammans.

Antirasistiska nätverk har både styrkan att ställa sig bakom andra sociala kamper och kan i sig stärkas av nätverk i andra frågor. ■

Kampen mot NMR ledde till valflopp för nazisterna. Nu fortsätter antirasismen.

INRIKES

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

4

Öppet brev till V i Luleå: Vilken politik förväntar sig vänsterväljare?

S

Foto: Skärmdump från Norrbottens-Kuriren

i Luleå gjorde ett katastrofval efter en kraftig högersväng sedan förra valet. En minskning på 11 procent är troligen det hårdaste slaget mot S i Luleå sedan partisplittringen 1917.

Många vände sig vänsterut, men också till det borgerliga Sjukvårdspartiet, som på sitt namn lyckades få tre mandat.

I media framställs det nu som om S kan välja ”vänster eller höger”. I verkligheten ser vi ingen möjlighet att S i Luleå skulle vara beredda att föra någon vänsterpolitik. Fyra år av utförsäljningar av bostäder, stordrift på skolan och nedskärningar på äldreomsorgen visar vart de vill gå. Socialdemokraternas desperata försök till samarbete ”över blockgränserna” på riksnivå (kraftigt uppbackat av Niklas Nordström) är i själva verket en omskrivning för att de vill driva politiken än mer högerut.

Ett test på verklig vänsterpolitik i Luleå kommun vore: Är S beredda att stoppa alla nedskärningar och besparingskrav i vård och skola och istället göra försök med sex timmars arbetsdag? Är de beredda att riva upp stordriftsprojektet Framtidens Skola och

istället ta fasta på pedagogernas, föräldrarnas och barnens förslag om en bättre arbetsmiljö? Är de beredda att göra en rejäl satsning på att bygga billiga bostäder i Lulebos regi, istället för att lova bort de bästa tomterna till privata fastighetsbolag?

Svaret är tyvärr utan tvekan ”nej”. Ett V-samarbete med S, där S hela tiden skulle hota med att ”byta kompis” högerut, skulle inte betyda den tydliga vänsterpolitik som många väljare har efterfrågat.

Ett verkligt vänsterinflytande i Luleå skulle istället kunna byggas genom att använda V och RS mandat i kommunfullmäktige som en gemensam plattform för att ta strid mot nedskärningar och för bostad åt alla – inte bara åt höginkomsttagare.

Tillsammans har V och RS nästan lika många mandat som Moderaterna. En verklig opposition från vänster, som inte bara uttrycker sina åsikter i kommunfullmäktige, utan bygger rörelser bland undersköterskor, lärare, äldre, elever, hyresgäster och så vidare, skulle sätta S under mycket mer press än en förhandling bakom stängda dörrar.

Dessutom kan en verklig kamp-

rörelse för välfärden avslöja Sverigedemokraternas falska påståenden om att de på något sätt bryr sig om välfärden eller låginkomsttagare.

Valresultatet ger en avgörande chans att stärka kampen för välfärden och utmana högerpolitiken.

Om Vänsterpartiet deltar i den kampen tillsammans med oss och de som drabbas av högerpolitiken istället för hopplösa förhandlingar med S finns stora möj-

”

Ett V-samarbete med S (...) skulle inte betyda den tydliga vänsterpolitik som många väljare har efterfrågat.

ligheter att stoppa urholkandet av välfärden – samtidigt som rasisternas falska retorik avslöjas. Det är vi övertygade om är vad vänsterväljarna vill se. ■

Liv Shange Moyo & Jonas Brännberg, kommunfullmäktige­ ledamöter för Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå

RS Göteborg: 18,31 procent i starkaste valkretsen Rättvisepartiet Socialisterna har gjort ett bra val i Göteborg, trots en total mediabojkott och begränsade ekonomiska resurser. Valkampanjen fokuserades medvetet till Angered, där partiets huvudsakliga bas är.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

R

I Hammarkullen, som har varit partiets styrkefäste i åratal, nåddes ett fantastiskt resultat på 18,31 procent i Hammarkullen Västra och vi blev där andra största parti med 175 röster, 70 röster fler än V. Vi fick 13,59 procent i Hammarkullen Östra och blev också där andra största parti med 98 röster, och 12,50 procent i Hammarkullen Centrum, där RS blev tredje största parti med 101 röster. Totalt ökade RS med 143 röster i Hammarkullen.

Men även i Gårdsten där partiet i dagsläget bara har ett fåtal medlemmar ökade partiet.

I Lövgärdet och Rannebergen där medlemmar som Christel Rosengren och Sara Juaniquina Svensson har stått i fronten för flera hyresstrider gick partiet framåt. I Lövgärdet ökade RS med 70 röster och i Rannebergen ökade RS med 24 röster.

Rättvisepartiet Socialisterna värvade under valkampanjen och dess efterspel 12 nya medlemmar och kommer inom kort att starta upp en ny partiförening i Lövgärdet.

Utmaningen den kommande perioden är att behålla den starka basen i Angered och etablera sam-

Foto: Kristofer Lundberg

ättvisepartiet Socialisterna ökade med 233 röster och nådde totalt 1 119 röster, samtidigt som Vänsterpartiet gick framåt i hela staden med en massiv mediauppmärksamhet genom hela valkampanjen och dragplåster med fokus riktat mot riksdagsvalet.

Under året har vi satsat på att stärka oss i de bostadsområden som medlemmar bor och verkar i, då marxister sänker rötter i sin vardag. RS ökade i hela Angered, bortsett från Hjällbo som var enda området som vi backade, dock bara med 10 röster.

RS gick starkt framåt i Göteborg, särskilt i styrkefästet Angered.

ma stöd i fler områden, till exempel att återuppbygga den vilande partiföreningen i Majorna.

Att Rättvisepartiet Socialisterna har ökat, om än begränsat, ska sättas i ett större perspektiv än siffrorna i sig. En röst på Rättvisepartiet Socialisterna är en medveten handling för förändring i en period där många väljare röstade taktiskt

på V för att stoppa Sverigedemokraterna och högerpopulistiska Demokraterna.

Det är en period där andra tidigare revolutionära partier har gått under och inte lyckats ställa upp med en valsedel som Socialistiska Partiet och där Kommunistiska Partiet tappade 140 röster, även om de fortfarande har 600 röster

fler än RS. I en period där Vänsterpartiet trots alla sina brister ses som en socialistisk opposition är det ett imponerande stöd som RS har etablerat i Angered.

Nu måste Angered användas som plattform för att bygga ut det revolutionära partiet till fler av stadens förorter och arbetsområden. ■

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

I korthet

Den stundande upptrappningen av högerpolitiken måste besvaras av vänstern och arbetarrörelsen.

5

Bristande ventilation i skolor

A

Vilken regering som än bildas kommer både riksdagen och regeringen att ta steg högerut. Detta måste besvaras av upptrappad kamp mot högerpolitiken från vänstern och arbetarklassen.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

H

ögermarschen startade direkt genom att riksdagens talman nu är moderaten Andreas Norlén. Dagen efter (tisdag den 25 september) röstades Stefan Löfven bort som statsminister.

Valet av talman kan vara det sista gemensamma draget från Alliansen som alltså lyckades få igenom en talman genom att praxis frångicks (att talmansposten går till riksdagens största parti). Både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har som projekt att från var sitt håll försöka riva isär Alliansen.

Jimmie Åkesson tog återigen på sig den numera utslitna offerkoftan när SD:s Björn Söder petades som andre vice talman och konstaterade att han inte kunde räkna med Moderaternas stöd. 20 ledamöter, troligtvis moderata (Hanif Bali & co) röstade dock på Söder i den slutna omröstningen, den allt mer rasistiska falang inom Moderaterna som vill ha samarbete med SD. Detta är en falang som de senaste dagarna har fått stöd av delar av Näringslivet med Sveriges rikaste

kvinna Antonia Ax:son Johnsson i spetsen som förespråkar en M-ledd regering med stöd av SD. Ledarskribenten PM Nilsson på Dagens Industri ger henne rätt. Efter att som alla borgare som uttalat sig de senaste veckorna inleda med haranger om Vänsterpartiets hemska socialism skriver han: ”En M-ledd regering kommer att i vissa frågor söka stöd från S och MP, men även av SD. Det kan man tycka är obehagligt med tanke på partiets bakgrund, men vad betyder det egentligen i sak? SD delar allianspartiernas uppfattningar i den ekonomiska politiken, i arbetsmarknadsfrågor, i kriminalpolitiken och i försvarspolitiken. Högermajoriteten står för fritt företagande och motsätter sig alla socialiseringstankar. I migrationspolitiken tycker S, M och SD lika, med olika valörer men med samma inriktning.”

Nu verkar en annan del av borgerligheten ha starkare kort på handen för tillfället. Både Jan Björklund för Liberalerna och Annie Lööf för Centern återupprepade under den stormiga talmansomröstningsdagen att de inte tänker släppa fram en regering som måste söka stöd från SD och får kraftigt understöd av bland andra Dagens Nyheters ledarsida. Det kan betyda en så kallad mittenregering bestående av S, MP, C och L, med stöd av V. Det skulle innebära 195 mandats stöd i riksdagen mot 154, alternativt 175 mot 174 om inte L går med.

För Centern och Liberalerna lockar makten, samtidigt som Alliansen har visat sig svag när de inte lyckades bättre trots år i opposition och där Moderaternas fall till och med är större än Socialdemokraternas. För borgerligheten i stort är det alltid att föredra en stabilare regering än en hoppande minoritet. En stor ”mitten”-regering skulle med C och L:s försorg hur som helst driva igenom de arbetsmarknadsattacker som näringslivet vill ha, sänkt anställningstrygghet, sänkta ingångslöner, fortsatta ohämmade vinstuttag ur välfärden, med mera.

Vänsterpartiet har 28 mandat i riksdagen. Triumfen med att vänsterpartisten Lotta Johnsson Fornarve slog ut SD:s Björn Söder kan bli en av få direkt parlamentariska framgångar på lång tid. Löfven har hela tiden velat skaka av det V-stöd han tvingats ta hänsyn till de senaste fyra åren. Eftersom det är omöjligt för V att göra en gemensam sak med SD och Moderaterna behöver inte S, C, L och MP ta hänsyn till V:s krav i förhandlingar.

Vänsterpartiet och fackföreningsrörelsen borde i detta läge lägga korten på borden och gå i öppen opposition mot alla blocken/ konstellationerna. Inte genom fjuttiga kompromisser, utan genom att organisera massrörelser på gräsrotsplanet, på arbetsplatser, skolor och i bostadsområden där arbetarklassen återigen får en social makt att stoppa högerpolitikens attacker på löner och välfärd. ■

Foto: trolvag / Wikimedia Commons

Vilken sorts blå regering?

rbetsmiljö Under den varma sommaren har många arbetsplatser haft problem med ventilationen, så även inom skolan. Inställda lektioner och stekheta klassrum är några av de saker som skyddsombuden har vänt sig till Arbetsmiljöverket om. Det är framför allt äldre skolor som brister i ventilationen, rapporterar Arbetet den 24 september.

– Många av landets skolor har ju byggts på 50- och 60-talen. Där blir det bekymmer med inomhustemperaturen även vid normala sommartemperaturen. Många huvudmän står nu inför att både se över och byta ut ventilationen, säger Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande, till Arbetet, som också är djupt bekymrad över att man ofta inte låter pedagogiska bedömningar och arbetsmiljöbedömningar väga tyngst vid nybyggnationer: – Det är ju helt förkastligt, att man inte tar in de erfarenheter och kunskaper som finns från så väl personal som huvudskyddsombud när man bygger nytt.

Äldre får vänta länge i akuten

V

årdkrisen Om du är 80 år eller äldre och behöver akutsjukvård lär du få vänta länge. Socialstyrelsens mätning om fjolårets väntetider visar att den genomsnittliga väntetiden för de 80 år eller äldre på akuten var kring fyra timmar, en ökning med 10 minuter jämfört med 2016.

Denna åldersgrupp stod för 18 procent av alla akutbesök på vården ifjol. För samtliga patienter över 18 år är den genomsnittliga väntetiden tre timmar och 20 minuter ifjol – samma som 2016 – men dock över fyra timmar på landets största sjukhus. Det rapporterar Vårdfokus den 19 september.

– Väntetiderna är fortfarande långa på många akutmottagningar. I synnerhet för gruppen över 80. Multisjuka äldre ska inte behöva vänta i flera timmar. Miljön på akuten är inte alls bra för dem, säger Socialstyrelsens utredare Mats Granberg i ett pressmeddelande.

Svenska städer blir allt varmare

K

limat Det europeiska journalistnätverket EDJNet har genom att sammanställa data från över 100 års väder­ observationer runtom i Europa undersökt hur mycket medeltemperaturen har ökat i europeiska städer, och funnit att fem av tio städer på tio-i-topp-listan finns i Sverige. Kiruna toppar listan, där det sedan år 1900 i genomsnitt har blivit 3,4 grader varmare. I Luleå, Sundsvall, Skellefteå och Östersund har det blivit över 2,5 grader varmare sedan år 1900. Generellt har det blivit varmare ju längre norrut man kommer, och mindre skillnader vid kuststäder. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 24 september.

En annan trend är att det har blivit fler mycket varma dagar och färre mycket kalla dagar sedan sekelskiftet, vilket enligt meteorologen Per Undén bekräftar den bild som klimatforskare har pekat på: att klimatförändringarna har ökat kraftigt sedan år 2000 och att det blir allt varmare längre norrut.

– Det har vi också sett i våra observationer på SMHI, att klimatförändringarna har varit tydligare på de högre latituderna i norra Europa, särskilt att vintrarna har blivit mycket mildare, säger Per Undén till SR.

Sjukskrev sig – fick sparken via sms

A

rbetsvillkor En kvinna på en tandklinik i sydöstra Sverige, som jobbade med att städa, svara i telefon och boka in patienter för besök, sjukskrev sig i maj på grund av den dåliga arbetsmiljön. Då fick hon sparken via sms av sin chef – nu stäms företaget av Unionen på 200 000 kronor för brott mot LAS och utebliven lön. Det rapporterar Kollega den 21 september. ”Jag hörde om din sjukskrivning. Krya på dig. Det är din rätt att arbeta hur du tycker är lämpligt, men jag är inte dum och om du sjukskriver dig så kan du betrakta dig som färdig med jobbet. Det är så för dig som för andra före dig”, skrev chefen i sitt sms. ■

INRIKES

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

6

Massuppsägningar

på Ystad lasarett mot

usla arbetsvillkor Alla sjuksköterskor på ortopeden avdelning 8 på Ystads lasarett har sagt upp sig i protest mot de usla arbetsförhållandena som har rått under en längre tid på avdelningen. Underbemanning, övertidsarbete och beordrade extrapass hör till vardagen för den stressade personalen.

ANDERS WEMMERT RS Malmö/Lund

A

Det som sker på Ystads lasarett är ett tydligt bevis på vad som pågår inom sjukvården i Region Skåne: Nedskärningar, ökad arbetsbelastning på personalen och ökat inslag av privata vårdbolag som skor sig på skattepengar och gör stora vinster på sjukvården.

På Universitetssjukhuset i Lund (SUS) råder akut brist på sjuksköterskor inom ortopedin. Antalet vårdplatser har kraftigt minskat efter sommarens stängningar, från 40 till 27. Det har lett till att de re-

Att personalen säger upp sig i frustration över att inga förbättringar görs och i protest mot sjukhusens ledning är förståeligt. Men för att verkligen förändra situationen krävs det att kamp organiseras underifrån – av vårdpersonal, patienter, anhöriga, ja alla som vill ha en välfärd värd namnet – för att stoppa privatiseringarna av sjukvården, för höjda löner och bättre arbetsförhållanden. Bara så kan vi få till stånd en bra, patientsäker vård.

• Riv upp privatiseringarna inom sjukvård, skola och omsorg – rusta upp välfärden.

• För ett landsomfattande vård­ uppror. ■

ian Olsson

– Vi har under en längre period varit underbemannade, fått jobba extrapass, dubbelpass och ha uteblivna raster för att få avdelningen att gå runt. Det fungerar inte längre att

bedriva en säker vård, säger Alexandra Hansson, sjuksköterska på Ystad lasaretts ortopedavdelning, till Sveriges Radio P4 den 20 september.

Sjukhusledningen har istället för att lyssna på sjuksköterskornas krav valt att ta in fem sjuksköterskor från ett privat bemanningsföretag till en kostnad av cirka 500 000 kronor per månad! De ska arbeta fram till årsskiftet – efter det vet ingen vad som händer.

Foto: Seba st

vdelningen ska när den är fullt bemannad ha 13 sjuksköterskor, men under en längre tid har det varit hälften så många. Detta har inneburit att vårdplatser har stängts. Sedan augusti har bara sju av de 14 vårdplatserna varit öppna.

Sjuksköterskorna har under lång tid påtalat personalbristen och den ökade arbetsbelastningen för sjukhusledningen, men utan resultat.

Bland annat har de krävt löneökningar, arbetstidsförkortning och vidareutbildning för att locka nya anställda till vården. Sjukhusledningen har konsekvent valt att inte lyssna på kraven och nu har alltså alla sjuksköterskor sagt upp sig i protest, vilket innebär att man står utan personal från sista november.

dan oacceptabelt långa väntetiderna på operation har blivit ännu längre, med följden att även vårdköerna blir längre och längre.

Sjukhusledningen förklarar platsbristen med att det är svårt att rekrytera sjuksköterskor.

Representanter för Vårdförbundet, som bland anat organiserar sjuksköterskor, har en annan förklaring: Det råder egentligen ingen större brist på sjuksköterskor i landet, utan dåliga arbetsförhållanden och låga löner gör att ingen vill börja arbeta så länge villkoren är fortsatt dåliga.

Den ojämlika sjukvården: Papperslösa drabbas hårdare

S

venska Röda Korset har nyligen publicerat rapporten Nedslag i verkligheten – tillgången till vård för papperslösa.

Rapporten visar med all önskvärd tydlighet att papperslösa personer inte har tillgång till adekvat sjukvård eller kommunal omsorg.

Med papperslösa menar Röda Korset de personer som bor i Sverige, men har fått avslag på sin asylansökan, eller vars uppehållstillstånd eller visum har gått ut. Som papperslösa räknas även barn som är födda i Sverige av papperslösa föräldrar. Dessa barn blir papperslösa och lever utanför stora delar av systemet redan från födseln.

Röda Korsets rapport visar att papperslösa i verkligheten i allt större utsträckning avvisas från sjukvården. Några exempel: Enligt lagen åligger det vårdpersonalen att avgöra vilken vård som inte kan anstå. I praktiken innebär detta att lagen tvingar vårdpersonalen att

frångå principen om alla människors lika värde och lika rätt i samhället. Vårdpersonalen åläggs att med lagstöd göra skillnad på människor, vilket bryter mot etablerade etiska principer inom svensk sjukvård.

Personer har nekats vård redan i receptionen på vårdcentralen utan föregående fullgod medicinsk bedömning. Kvinnor blir särskilt utsatta då de nekas möjlighet att träffa en barnmorska under graviditeten.

På grund av informationsbrist eller språksvårigheter har papperslösa ibland svårt att hävda sina rättigheter och nekas då sjukvård av vårdgivarna. De har berättat att då de har försökt boka tid i receptionen på vårdcentral blivit hänvisade till telefonbokning som enbart erbjuder svenska som valbart språk.

Röda Korsets rapport visar att papperslösa vuxna och barn i allt större utsträckning stängs ute från hälso- och sjukvårdssystemet. Lagen skapar ett samhälle där människor bedöms ha olika värde och olika rättigheter, precis det som

Många papperslösa nekas vård, trots att de har rätt till det.

SD och andra rasister driver i sin hets mot invandrare och flyktingar.

• Lika hälso- och sjukvård i offentlig regi för alla oavsett bakgrund.

Foto: CC0

Sedan den 1 juli 2013 har papperslösa migranter lagstadgad tillgång till viss subventionerad hälsa- och sjukvård enligt lag: 2014:407. I lagen ingår vård och tandvård som inte kan anstå, mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning, vård vid abort, vård enlig smittskyddslagen och hälsoundersökningar.

Dessutom ska vård för att mot-

verka mera allvarliga sjukdomstillstånd eller för att förebygga mer omfattande vård och behandling erbjudas. Patienterna ska dessutom erbjudas hjälpmedel vid funktionshinder. Även sjukresor och transporter i samband med sjukvård ska räknas in. Utöver detta ges landstingen möjlighet att erbjuda ytterligare vård vid särskilda behov som efter trauma i samband med tortyr, allvarliga övergrepp, etcetera.

Papperlösa barn ska enligt lagen behandlas som barn som är folkbokförda i Sverige, vilket innebär fullständigt subventionerad hälso- och sjukvård samt regelbunden tandvård. Men vårdgivare har ändå nekat barnen vård, bland annat inom Barn- och Ungdomspsykiatrin.

•R iv upp privatiseringarna i sjukvården – inga vinster i välfärden.

• Återinför asylrätten och permanenta uppehållstillstånd. ■ Anders Wemmert

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

7

: a k i n ö r K tigaste

Upp till kamp – allt stöd till Äldrevårdsupproret, som bland annat kämpar för mer personal och kortare arbetsdagar.

”De faat la mest” får bet

J

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

S

amma dag som någon lämnar in ansökan för gymnasielagen spärras utan förvarning det kontokort en har fått av Migrationsverket. Det är meningen att du ska vända dig till kommunens socialtjänst. Många ensamkommande har helt plötsligt blivit av med tusentals kronor de har på kortet. De får ingen information om hur de kan få ut pengarna.

Många vågar inte åka till Migrationsverket då deras juridiska status i och med haveriet med gymnasielagen är oklart. Några åker till Migrationsverket för att få ut pengarna och får beskedet att de inte kan få ut pengarna, trots att en ska ha rätt att få det när jag kollar med kontaktcenter. Inget görs för att se till att de allra fattigaste kan få tillbaka sina pengar. Det kan ta många veckor innan processen med socialtjänsten är klar.

Nåväl, någon gång kommer väl pengarna från socialtjänsten.

Hur mycket är det då? Ja, av någon anledning har det nu införts en helt ny kategori, LMA-nivå – alltså fortfarande bara 71 kronor per dag. Jag ringer till socialtjänsten. ”Kommunen har beviljat en plats på gymnasieskola. Personen har inte rätt att få CSN. Personen har inte rätt att jobba (de allra flesta ensamkommande nekas identitetsbekräftelse av afghanska ambassaden och kan därför inte jobba vitt i Sverige). Personen har rätt till ett sorts socialbidrag, men ni ger inte till hyran. Personen har inte rätt till boende hos Migrationsverket och samtidigt kunna gå kvar i den skola som en måste gå på för att få stanna. Var har ni tänkt er att denna person och alla andra tusen i samma sits ska bo?” Socialtjänsten hänvisar till Stadsmissionen. Det tycker ansvariga på Stadsmissionen var ett intressant svar. De ordnar inte alls boende till utsatta unga vuxna i deras sits. Stadsmissionen har förmedlat kontakt till familjer som kan ställa upp ideellt och upplåta sina hem, men bara för de flyktingar som är under 18.

S

å här ser det ut innan Sverigedemokraterna genom regeringsförhandlingar har börjat få igenom sin rasism.

Kan det bli värre? Ja, det kan alltid bli värre. Därför finns det inget annat val än att bli aktiv idag och börja göra motstånd. Socialbidragstagare med sina rötter i Sverige behandlas ofta på ett liknande hopplöst sätt och med den här nya praxisen för de allra svagaste är risken att allt fler grupper pressas ner till ännu lägre nivåer. Bara genom att hålla samman och vägra gå med på att utsatta grupper ställs mot varandra har vi en chans att slå tillbaka. ■

Äldrevårdsupproret demonstrerar 22/10 Äldrevårdsupproret, som startade i september på arbetsplatser inom Luleås äldreomsorg, har nu fått genomslag i både lokal- och riksmedia, och tagit ytterligare fart bland personalen. Nu är siktet inställt på en demonstration i samband med det nyvalda kommunfullmäktiges första sammanträde den 22 oktober.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

D

et blåser upprorsvindar ute när Gun-Britt Thornéus, Kicki Omnell och Sofia Larsson från Äldrevårdsupproret träffar media och berättar att de inte ser något annat val än att tillsammans ta strid för att äldrevården måste få kosta. Äldrevårdsupproret är undersköterskor, vårdbiträden och anhöriga som, med stöd av många andra, kräver mer personal, sex timmars arbetsdag, schemaläggning i personalens händer, med mera.

Hittills har underskrifter lämnats in av personal från tre olika hemtjänstgrupper och sju vård- och omsorgsboenden. Sedan upproret las upp på internet för en knapp vecka sedan har också flera hundra skrivit på där. Många listor är fortfarande ”ute” på arbetsplatserna, och mediauppmärksamheten har gjort att suget efter att skriva på bara växer.

Förutom hundratals undersköterskor och vårdbiträden är många av underskrivarna anhöriga. Andra är oroade medmänniskor. Sofia Larsson har sin mamma boende på ett av Luleås vård- och omsorgsboenden sedan ett och ett halvt år tillbaka: – Personalen är fantastisk, men jag ser ju hur de inte räcker till. Jag är så glad att Äldrevårdsupproret har satt igång nu, för jag är rädd att de som jobbar med mamma annars inte ska orka och sluta, och jag kän-

ner verkligen att vi som anhöriga behöver göra allt vi kan för att stötta dem i det här, säger hon.

Reportagen i Norrbottens-Kuriren, Kommunalarbetaren och Aftonbladet har framkallat en reaktion från Luleås socialchef, som säger sig ”vara överraskad”. Som ett resultat ska nu två av Socialförvaltningens högsta chefer besöka Solbackens vård- och omsorgsboende, där initiativet till upproret startade, för att möta personalen. Äldrevårdsupproret mobiliserar personal från hela kommunen till träffen, bland annat för att motbevisa Sjöströms påstående att missnöjet är begränsat till två boenden.

Upproret har från start varit tydligt med att det inte handlar om isolerade problem, utan om systemfel och om resurser.

– Vi är ej intresserade av att tjafsa med enhetschefer, de är lika fast som vi i den budget de har fått, säger Gun-Britt Thornéus och fortsätter: – Som upprorets text säger: ”överskrid budget om det är vad som krävs för en värdig vård – eller se till att budgeten stämmer med behoven!” Därför går vi direkt till de ansvariga, till kommunfullmäktige.

När Luleås nyvalda kommunfullmäktige håller sitt första möte den 22 oktober kommer ledamöterna att mötas av ett demonstrationståg. Över hela landet ska kommun-

politiker nu börja arbeta med att infria sina vallöften. Det är ett gyllene ögonblick att ta vara på genom ett uppror för mer resurser till äldrevården.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv ger fullt stöd till Äldrevårdsupprorets krav. Krisen i vård och omsorg har alldeles för länge fått betalas av underbetald, överarbetad och hunsad personal. Personalen som får verksamheten att rulla, tillsammans med anhöriga och alla vi andra som berörs av äldrevården, har kraften att stoppa nedskärningar och tvinga fram mer resurser till de gamla.

RS kommer göra allt vi kan för att vara Äldrevårdsupprorets röst i kommunfullmäktige i Luleå, där vi har två platser. Då Socialdemokraterna sedan början av året förberett nya, ännu större nedskärningar än tidigare på framför allt äldreomsorg och förskola kommer det att krävas en hård kamp på arbetsplatser, gator och torg för att vinna.

Nio av tio kommunchefer i Sverige tror att det kommer att behövas ”effektiviseringar” (byråkratiska för ”nedskärningar”) i verksamheten nästa år. Landets kommuner och landsting skulle behöva minst 50 miljarder kronor extra per år bara för att fortsätta upprätthålla dagens nivå. Pengarna finns – men på fel ställen.

Ett uppror är vad som krävs, och det behöver bli landsomfattande och gå vidare till att kräva en omfördelning av samhällets resurser, från superrika storföretag och banker till en massiv satsning på mer personal och bättre villkor i vård, omsorg och skola (och andra livsviktiga behov som klimatomställning, bostäder, asyl för människor på flykt, stopp för våld mot kvinnor). ■

Foto: Liv Shange Moyo

u mer jag engagerar mig för ensamkommande, desto mer inser jag hur absurt och rasistiskt välfärdssystemet och samhället är uppbyggt. Inget kunde vara mer falskt än påståendet att flyktingarna kommer hit och tar våra jobb, bostäder och lever på bidrag. Det är helt tvärtom. De förnekas att jobba, blir fråntagna bidrag och har ingen chans i världen att skaffa ett vettigt boende.

Det började med att vi skulle försöka fixa ett träningskort till en ensamkommande kille. Personen får bidrag från Migrationsverket, LMA-nivå. Det är det enda bidrag i hela välfärdssystemet som inte har höjts någon gång sedan 1990-talet – 71 kronor per dag. Personen går på språkintroduktion på gymnasiet. Träningsföretagen ger alla samma besked, nämligen att eftersom personen inte har personnummer går företagen bara med på att sälja årsbiljett och inte betalning per månad. Språkintroduktion är inte CSN-grundande, så personen kan inte köpa för studerandepris. Personen är åldersuppskriven och måste därför betala fullt pris för ett helt år på en gång. Vi har tur och hittar en försäljare som riskerar sitt jobb för att låta oss fuska igenom det absurda systemet och får till slut en rabatt.

Sen var det dags att skaffa SL-kort. Stockholms stads gymnasieskolor betalar SL-kort, dagtid, för elever som bor mer än 6 kilometer från skolan – men inte om du är åldersuppskriven. Du måste vara under 20 år. SL godtar inte språkintroduktion som ”studier”, så vi kan inte köpa ett SL-kort för studenter, utan måste återigen betala fullt pris för vuxna vilket är mycket dyrare.

ANALYS

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

8

Syrien: Frysta konflikte Den fruktade rysk-syriska storoffensiven mot den ännu rebellkontrollerade Idlib-regionen nära gränsen till Turkiet i nordvästra Syrien har för tillfället avblåsts.

Detta ger ett visst andrum till de mellan 2,5 och 3 miljoner invånarna i Idlib, varav hälften tros vara internflyktingar från andra delar av Syrien. Regionens dominerande maktspelare Ryssland och Turkiet har nu för att undvika vad som kunnat bli krigets hittills största blodbad, med enorma flyktingströmmar och raserade stormaktsrelationer, enats om ett nytt gemensamt försök att avväpna i alla fall de mest extrema jihadistgrupperna.

Jihadister och andra reaktionära krafter samt utländska makter förvandlade det folkliga upproret i Syrien till ett internationellt krig,

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

F

rågan är om detta kan hålla och leda till något mer än en uppskjuten slutstrid, och om det i så fall kan bli början till en ny och långvarig period av frysta konflikter längs Syriens gränsområden mot Turkiet i norr och Irak i öster?

Bashar al-Assads syriska regim har sedan erövringen av östra Aleppo i slutet av 2016 koncentrerat sig på att med stöd av ryskt flyg, libanesiska Hizbollah och Iranstödda miliser återta kontrollen av rebellkontrollerade områden nära huvudstaden Damaskus i sydvästra Syrien som östra Ghouta och gränsområdena nära Jordanien och Israel (där ett dussintal rebellgrupper har stötts av Israel).

Därmed kontrollerar regimen åter cirka 60 procent av landets yta, upp från som lägst 20 procent 2015. Men därmed är det också, som Syrienexperten Aron Lund konstaterar, slut på de relativt sett lättare målen.

Betydligt svårare kan det bli för Assad att återta de gränsområden där turkiska och amerikanska styrkor opererar inne i Syrien. Detta sker i Turkiets fall tillsammans med turkunderstödda miliser i de nordvästliga provinserna Idlib och Afrin med omnejd, som först skars av från de östligare kurdiska områdena genom operationen ”Eufrates sköld” och sedan intogs av Turkiet i mars 2018 (”Olivkvisten”).

den, har ända sedan slutstriden om östra Aleppo blivit en tillflyktsort dit en uppsjö av tungt beväpnade rebellgrupper har tagit sig för att fortsätta sin kamp. De rebeller som besegrats i närheten av Damaskus har också erbjudits att antingen avväpna sig och stanna kvar eller att låta sig bussas av regimen till Idlib, tillsammans med både handeldvapen och familjer.

Den överlägset starkaste rebellkoalitionen i Idlib är enligt talrika vitttnesmål Hayat Tahrir Sham (HTS), som grundats av den al-Qaida-kopplade Jabhat al-Nusra och anses kontrollera 60 procent av provinsen. Näst starkast är den rivaliserande och starkt Turkiet-stödda syriska ”befrielsefronten” Jabhat Tahrir Suria (JTS), som utöver Ahrar al-Shams militanta salafister och Nureddin al-Zinki inkluderar miliser närstående Muslimska brödraskapet och en del små enheter av den så kallade Fria syriska armén.

Allt talar för att Assad – om det inte vore för den ryska intervention som vände kriget 2015, tillsammans med insatserna från Iran och den libanesiska shia-rörelsen Hizbollah – skulle ha dukat under för den offensiv som då inletts av tungt beväpnade syriska rebeller och jihadistkrigare från en uppsjö av länder, som innan östra Aleppos fall stöddes med pengar, vapen och

Dagens kapitalism uppvisar i spåren av USA:s och EU:s förfall en värld av krig och kriser utan ände, där det syriska kriget tar värstingpriset.

Trots löst prat av Trump i mars om att snart lämna Syrien tyder inget på att USA ännu är berett att överge de positioner öster om Manbij där det har stött den kurdiska YPG-milisen och dess allierade i de Syriska demokratiska styrkorna i kriget mot IS. Ett mindre tredje område där USA, antagligen för att försvåra Syriens samband med Iranstödda miliser, har förskansat sig inne i Syrien är gränsstaden Tanf mot Irak.

Idlib, både provinsen och sta-

diplomati av såväl Turkiet, Saudiarabien och Qatar som bakom dessa av USA och andra västmakter.

Sedan Assad-regimen därmed räddats av nya militära styrkeförhållanden har den turkiske presidenten Erdoğan skiftat fokus från en pro-turkisk regimförändring i Damaskus till att prioritera ett kväsande av den självstyrande region som det kurdiska demokratiska partiet PYD och YPG-milisen kämpar för att etablera inom ett framtida federalt Syrien – givetvis

med stor ”smittorisk” till de kurdiska regionerna i Turkiet. Därmed hoppas Erdoğan också säkra ett stort ekonomiskt och politiskt inflytande över Syriens framtid.

I takt med att Erdoğans relationer till USA kraftigt har förvärrats av USA:s stöd till den Syrien-kurdiska milisen YPG och dess allierade i de Syriska demokratiska styrkorna i kriget mot IS och Trumps vägran att utlämna den i USA bosatte turkiske predikanten Fethullah Gülen, som Erdoğan anklagar för att ha legat bakom försöket till en militärkupp i juli 2016, har detta också öppnat för ett närmande mellan Turkiet, Ryssland och Iran. Detta har skett inom den så kallade Astana-processen, namnet efter upptakten i Kazakstans huvudstad.

Det första steget i detta närmande blev Turkiets stöd till en evakuering av de rebeller och civila som besegrats i östra Aleppo till Idlib.

Samma Idlib är idag den sista och svåraste nöten att knäcka av de gemensamma s k ”de-eskalerings-” eller ”säkerhetszoner” som hittills har upprättats under Astana-processen, följt av lokala fredsavtal med de rebeller som kapitulerat.

Enligt den överenskommelse mellan Ryssland och Turkiet som slöts under hot om en rysk-syrisk slutoffensiv och turkiska varningar för en humanitär katastrof med nya enorma flyktingströmmar, ska ryska och turkiska styrkor gemensamt upprätta och patrullera en demilitariserad zon mellan den syriska regimens styrkor och rebellstyrkor i Idlib. Det ska ske i en 15-20 kilometer bred zon längs en hästskoformad frontlinje, där alla rebeller beordras att överlämna sina tunga vapen senast den 10 oktober och de mest extrema inom HTS att dra sig tillbaka.

För Turkiet innebär detta ett klartecken för att ytterligare befästa de 12 övervakningsbaser som den turkiska militären redan har i Idlib och snabbt trappa upp sin militära närvaro genom att skicka in stora militära förstärkningar till Idlib. Turkiet hoppas kunna skärpa trycket på så stora delar av HTS som möjligt att upplösa sig och låta sig uppgå i den så kallat ”moderata” och turkstödda rebellkoalitionen, som sedan kan dras med i förhandlingarna om Syriens framtid.

En central fråga nu är hur stora eftergifter till Erdoğans turkiska

intressen som Putins Ryssland är beredd att göra på bekostnad av förhoppningen om att kunna slutföra det syriska kriget genom att låta Assad återta full kontroll över alla gränsområden.

Hur mycket kommer Ryssland att vara beredda att se mellan fingrarna när Turkiet som Idlibs nya sheriff knappast lyckas avväpna Idlibs rebeller inom den korta tid som sagts, om det ens har något annat större intresse att göra detta än att hålla sig väl med Ryssland? Den turk-stödda ”befrielsefronten” har visserligen sagt sig stödja avtalet, men också att den vägrar att låta sig avväpnas, medan HTS ännu inte har uttalat sig.

Och hur mycket är Ryssland berett att tolerera Erdoğans ambition att innan bläcket ens torkat på överenskommelsen om Idlib börja tala om fler säkerhetszoner i kampen mot kurderna öster om Eufrat?

I ett tal till turk-amerikaner i New York på söndagen slog Erdoğan fast att den turkiska militären redan har rensat ett 4 000 kvadratkilometer stort territorium från både IS och YPG. ”Om Gud vill, ska vi gå vidare

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

9

er efter sju år av krig? omvälvning av hela regionen – i allians med arbetare, ungdomar och förtryckta folk av alla nationaliteter och religiösa trosuppfattningar.

Bara en frivillig konfederation av demokratiska och socialistiska stater, kan också garantera kurderna och andra förtryckta folk deras nationella självbestämmanderätt.

Efter sju års krig, över 400 000 döda och 11 miljoner syrier på flykt.

med fler säkerhetszoner i Syrien, som under den kommande perioden även sträcker ut sig öster om Eufrat”, försäkrade han.

För Erdoğan, som försvagats av en galopperande ekonomisk kris, erbjuder både utmaningen av USA genom flirten med Putins Ryssland och en samtidigt hög turk-nationalistisk svansföring gentemot Syrien och de kurder som han kallar ”terrorister” en balansakt på slak livlina.

För Putin, som på hemmaplan står under hårt tryck från såväl Natos upprustning som USA:s och EU:s sanktioner, skulle ett fortsatt ekonomiskt och politiskt närmande till Turkiet, som också försvagar Nato och USA:s makt, vara en enorm fjäder i hatten, även om det är osannolikt att Turkiet helt skulle bryta med Nato.

Den ryska regimen har också under lång tid haft en rad ”frysta” konflikter i sina relationer med tidigare ”sovjetstater”, som till exempel Georgien, Ukraina och Moldavien.

Utan Rysslands motvilliga medgivande om att öppna luftrummet över Afrin (och USA:s passiva stöd) hade den turkiska ockupa-

tionen av den kurdiska Afrin-provinsen inte varit möjlig. Där har Turkiet sex månader senare redan ersatt det tidigare självstyre som letts av kurder med en pro-turkisk administration.

Vare sig Turkiet eller Ryssland vågar givetvis riskera en väpnad konflikt med USA. Men om konflikten i Idlib på något sätt kan frysas kommer alla makthavares blickar åter att vändas mot den kurdiska frågan, där Erdoğan kan utnyttja närmandet till Ryssland för att öka trycket mot USA att överge det stöd till kurderna som fortfarande ges öster om Eufrat.

De senaste signalerna från USA är dock att stanna i Syrien med sina idag 2 200 soldater i landet. Enligt Trumps nya Syrien-sändebud James Jeffrey ska detta ske så länge det behövs för att både försäkra sig om att Iran lämnar Syrien, att IS nederlag säkras på sikt och att en ny stabil syrisk regim (läs västorienterad) installeras.

Ställda inför den turkiska ockupationen av Afrin och Trumps tidigare hot för bara fem månader sedan om att snarast möjligt lämna Syrien har representanter för det

kurd-ledda Syriska demokratiska rådet inlett förhandlingar med den syriska regimen om ”en färdplan mot ett demokratiskt, decentraliserat Syrien”.

Inget talar för att Assad skulle vara villig att gå med på de självstyrande kantoner inom ett federalt Syrien på den fjärdedel av Syriens yta som PYD och dess allierade idag kontrollerar med stöd av USA. Så länge de skyddas av USA gentemot både Turkiet och regimen lär inte heller kurderna acceptera den lätt-version av lokalt självstyrande kommuner som regimen erbjuder och som den syriska staten redan antog 2012.

Det mesta talar för ett fortsatt status quo i nordöstra Syrien ännu en tid. Om USA däremot i ett försök att rädda Nato-alliansen med Turkiet skulle överge sina kurdiska allierade i kriget mot IS talar allt för att de syriska kurderna hellre accepterar en nödlösning på Assads villkor än att påtvingas fler turkiska säkerhets-zoner. Hellre en djävul en känner än en utländsk ockupationsmakt.

Som även den schweiz-syriske socialisten och bloggaren Joseph

Daher beskriver, förvandlades det syriska uppror som inleddes med den s k arabiska våren 2011 snart till ett krig som på båda sidor dominerades av reaktionära krafter: ”Förtrycket, militariseringen, uppsvinget för islamiska fundamentalister och jihadistiska krafter, tillsammans med utländsk intervention, förändrade denna situation. Det syriska upproret förvandlades från en folklig revolution till ett internationellt krig”.

Den enda sida som Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna har kunnat ge ett kritiskt stöd till i detta krig har varit den kurdiska kampen för att hålla sig utanför alla de mest reaktionära sidorna i detta krig och utnyttja det maktvakuum som uppstått till att själva försöka ta kontrollen över sina egna kärnområden.

Detta samtidigt som vi också har varnat för deras ökade beroende av USA och förklarat att deras progressiva idéer om en sekulär demokrati underifrån, med en friare ställning för kvinnor och lika rättigheter för både kurder och andra folkgrupper, bara kan segra i en revolutionär och socialistisk

Den blodsbesudlade krigsherren Assad har i dag konsoliderat ett visst grepp över 60 procent av ett sönderslaget land, vars folk bokstavligen kippar efter andan, samtidigt som Syriens framtid i högsta grad är utlämnat till ett imperialistiskt stormaktsspel högt över de förtryckta folkens huvuden.

I bästa fall tillfälligt frysta konflikter är ingen lösning. Men om krigets kanoner i alla fall tillfälligt tystnar kommer ändå nya protester av arbetare, ungdomar och folkliga rörelser förr eller senare att göra sig gällande som kanske har lärt sig av inbördeskrigets sekteristiska misstag.

Fröet till sådana finns också i de talrika civila protester som även har förekommit i protest mot det förtryck som Idlibs jihadistkrigare utövar. ”Motståndet har tagit sig former som strejker, offentliga demonstrationer, etableringen av kvinnocenter och uttalanden, men utan att konsolideras till en organiserad demokratisk opposition som kunnat utmana de reaktionära jihadist- och salafiststyrkorna”, beskriver Joseph Daher i The Looming massacre in Idlib, Syriafreedomforever.wordpress.com.

Under de civila massprotester mot det hotande anfallet från den syriska regimen som hölls den 8 september uppges också att HTS ska ha beskjutit demonstranter för att bryta upp demonstrationen.

– Vi sitter i kläm mellan regimen och de olika rebellgrupperna. Det är inte bara regimen som ställer till problem för oss som bara vill leva i fred, uttalar sig en aktivist till TT. Dagens kapitalism uppvisar i spåren av USA:s och EU:s förfall en värld av krig och kriser utan ände, där det syriska kriget tar värstingpriset som ett världskrig inom ett lands gränser i en ark av instabilititet alltifrån Libyen i Nordafrika och Jemen på Arabiska halvön till Israel/Palestina och Irak i Mellanöstern, omgivet av vacklande regionala makter i Egypten, Turkiet, Saudiarabien och Iran.

Den arabiska våren 2011 gav en glimt om vad som är möjligt om massorna förenas i en gemensam och beslutsam kamp. Det är en ny våg av kamp och organisering underifrån som en väg bort från förtryck, blodigt sönderfall, krig och barbari. ■

INTERNATIONELLT

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

10

Upp till kamp mot surrogatindustrin

L

ördag den 29 september arrangerar vänsternätverket Rött Forum, som Rättvisepartiet Socialisterna är en del av, en viktig demonstration mot surrogatmödraskapsindustrin.

Det är på lördag som Tammuz Nordic, ett företag som förmedlar kontakt mellan barnlösa individer och kvinnor i utlandet beredda att bära barn åt dem, så kallat surrogatmödraskap, anordnar ett seminarium för potentiella kunder.

Det handlar om att människor ska kunna köpa fattiga kvinnors kroppar för att uppfylla sin egen längtan efter att få ett barn.

De skryter på sin hemsida med att de har hjälpt 700 barn att komma till världen sedan 2008, men

McStrikes mot sexismen

det till priset av ett ofantligt lidande för de kvinnor som utnyttjas.

Det är inte lagligt med surrogatmödraskap i Sverige, vilket är varför man söker sig till länder där man kan hitta kvinnor som lever under tillräckligt svåra ekonomiska villkor för att ställa upp på detta. Detta är inte försvarbart, och Tammuz Nordic kan inte ostört få handla med utsatta kvinnors kroppar och de barn som kvinnorna bär.

Vi samlas utanför Tammuz Nordics kontor på Vetegatan 9, t-bana Skanstull, när seminariet hålls på lördag 29 september klockan 12.30. Slut upp du också och visa att kvinnors kroppar inte är till salu! ■

T Foto: Hanna Carlsson

I april hölls den senaste protesten mot Tammuz Nordic. Nu dags igen!

Kampen mot sexismen på arbetsplatser behöver spridas.

isdagen den 18 september gick McDonaldsarbetare i tio amerikanska städer ut i strejk mot sexismen de får utstå på sin arbetsplats.

Många arbetande kvinnor på McDonalds har under lång tid utsatts för grova sexistiska påhopp, kommentarer och gliringar, men när de har tagit upp detta till ledningen har de hånats, förlöjligats och inte blivit tagna på allvar. ”Du hade väl sex appeal” fick en kvinna höra efter att hon hade anmält fall om sexuella trakasserier till sin ledning, rapporterade BBC den 18 september.

Enligt arrangörerna till strejken var detta den första samordnade delstatsöverskridande strejken

specifikt mot sexuella trakasserier någonsin i USA – ett viktigt avstamp i kampen mot sexistiska strukturer och sexuella trakasserier, inte bara på McDonalds utan på alla arbetsplatser och i samhället överlag. Med blå tejp över munnen med texten ”#Metoo” gick tusentals i landet ut i strejk.

Under strejken i Chicago marscherade arbetarna mot McDonalds huvudkontor med talkörer som ”Respektera oss, acceptera oss men rör oss inte!”. Där talade även McDonaldsarbetaren Adriana Alvarez: – Jag representerar tusentals snabbmatsarbetare som strejkar runtom i landet mot sexuella trakasserier. Idag bryter snabbmats-

arbetare som jag tystnaden. Vi tar detta historiska steg och vi strejkar för att säga till McDonalds ”Inga fler sexuella trakasserier”, rapporterar The Atlantic den 18 september.

Kampanjen för 15 dollar (132 kronor) i timmen (15$Now), som länge har kämpat mot och pressat McDonalds till att höja minimilönerna, var en av organisationerna som stöttade strejken.

Nu måste pressen hållas uppe mot företaget och kampen utvidgas.

Sexism och kvinnoförtryck får aldrig accepteras – inte på arbetsplatsen, inte i hemmet, inte i skolan, inte på gator och torg, ingenstans. ■

Robert Bielecki

Största strejken hittills mot Ryanair den 28 september

Det har varit en het sommar med arbetskonflikter för Ryanair – nu går vi in i en höst med fortsatta konflikter.

ANDREW HERBERT offensiv@socialisterna.org

K

Ryanair är ett flaggskepp för den mobbande och superexploaterande kapitalismen. Ryanair bryr sig inte i första hand om billiga flygresor eller allmänhetens bästa. I verkligheten misshandlar de sin personal och sina passagerare med det enda målet att maximera sin profit.

Piloterna i Europa arbetar också enligt regelboken. Detta berör 60 Ryanairbaser över hela Europa och betyder per definition att piloterna inte gör något mer än det minimum som stadgas i deras kontrakt, och till punkt och pricka följer alla säkerhets- eller andra be-

stämmelser, något som kan orsaka förseningar eller minskad produktivitet.

Enligt uppgifter har pilotfack runt om i världen kontaktat sina medarbetare vid Ryanair för att ge dem stöd när de tar sig an ledningen i en allt djupare konflikt över arbetsförhållanden och löner.

Allied Pilots Association, som representerar 15 000 piloter vid American Airlines, satte in en helsides­ annons i irländska tidningar där de ber Ryanairs chef Michael O’Leary att ”tänka om” över hur han bemöter flygbolagets cockpitpersonal ”för ett flygbolag kommer inte speciellt långt utan sina piloter”.

Vi kan utgå ifrån att Allied Pilots Association fortsätter att hålla nära kontakt med Ryanairs piloter och att fackföreningar och andra organisationer från hela Europa nu samarbetar med Ryanairs piloter.

Den nyliberala arbetsrättsliga cowboypolitiken i Irland och EU är hotad. Vi måste alla stödja Ryanairs personal i deras kamp för bättre arbetsförhållanden. ■

Allt stöd till kampen mot det groteskt antifackliga Ryanair.

Foto: Wikimedia Commons

abinanställda i Belgien, Nederländerna, Italien, Spanien och Portugal varslar om en 24-timmarsstrejk den 28 september. Det blir den största strejken i flygbolagets historia.

Ryanairs piloter, markpersonal och kabinpersonal vill ha bättre arbetsförhållanden och anställningskontrakt som följer lagarna i det land de bor i istället för Irland.

Nuvarande förhållanden skapar osäkerhet gällande kontraktet och stänger ute dem från tillgång till statliga förmåner. I Tyskland är en del piloter anställda av underentreprenörer som erbjuder mycket värre förhållanden och löner.

Den 12 september genomförde tyska piloter och kabinanställda en dygnslång strejk som stoppade 150

av 400 avgångar. Ryanairs chef Michael O’Leary höll sig dock kallsinnig och sa till reportrar i London: ”Vi är inte EasyJet, vi kommer inte att vika oss varje gång vi hotas av strejk.”

Han beskrev de tyska strejkerna som ”något misslyckade”; ”Vi vill inte ha strejker, men vi är redo att stå ut med dem om det betyder att vi försvarar vår kostnadsbas och vår förmåga att erbjuda billiga resor,” sa han.

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

11

EU-toppmöte för höjda flyktingmurar EU:s toppmöte om migration i Österrike i förra veckan dominerades av förstärkningar av muren mot flyktingar. Mötet utsåg den brutala regimen i Egypten till nästa viktiga samarbetspartner.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

S

Under 2018 har nya regeringar i Italien och Österrike anslutit sig till den linje av hets mot flyktingar som sedan länge drivs av Viktor Orbáns regering i Ungern. I Orbáns och de övrigas propaganda orsakas varje brist i samhället av flyktingar,

Stefan Löfven och Angela Merkel får därmed svårt att göra sin kritik av Orbán trovärdig.

Antalet flyktingar som når Europa har minskat drastiskt under de senaste åren, trots att det totala antalet människor som tvingas på flykt fortsätter att öka. Från den 1 januari till den 23 september i år har 78 281 tagit sig till Europa över Medelhavet. Det ska jämföras med 172 000 ifjol, 362 000 under 2016 och en miljon år 2015.

Det har blivit betydligt farligare att fly med båtar. Hittills i år har över 1 700 dött, jämfört med 3 700 år 2015.

En orsak är EU:s och den italienska regeringens brutala politik.

Frivilligorganisationernas båtar har jagats bort, flyktingbåtar har förstörts och Italien har stängt sina hamnar, inklusive för den egna kustbevakningen om den har flyktingar ombord. Sebastian Kurz anklagade frivilligorganisationernas fartyg, särskilt Aqarius från Läkare utan Gränser, för att hindra den libyska kustbevakningen att stoppa flyktingbåtar. Läkare utan Gränser har i flera år varit en av de hårdaste kritikerna av EU:s alltmer omänskliga flyktingpolitik.

Hur är då opinionen? En stor opinionsmätning som gjort av tankesmedjan Pew, med bas i USA, visar att en stor opinion anser att EU ska ta emot dem som tvingas fly. Av de 10 EU-länder som ingår i undersökningar svarar över 80 procent i Spanien, Nederländerna, Tyskland och Sverige att de ”är villiga att ta emot människor som flyr sina hemländer undan krig och våld”. Av de EU-länder som ingår är det även stor majoritet för flyktingmottagande i Frankrike och

Flyktingarna drabbas hårdast av EU:s högerlinje, som också riktas mot arbetare och demokratiska rättigheter i medlemsländerna. som hotar att översvämma Europa och förstöra ”europeisk kultur”. För dessa högerpolitiker har propagandan syftet att splittra och försvåra kampen underifrån, mot nedskärningar och privatiseringar.

De regeringar som driver rasisternas och extremhögerns linje har god hjälp av de övriga. Det är inte bara den svenska regeringen och det svenska socialdemokratiska partiet som också har ändrat linje, från uppehållstillstånd för flyktingar till murar och utvisningar.

Grekland, och en minoritet endast i Ungern. Däremot är det en stor majoritet som är kritiska till EU:s hantering av flyktingpolitiken.

På ett toppmöte i juni beslutade EU:s ledare att upprätta flyktingcentra inom och utanför EU för att kunna genomföra snabbare avvisningar. Inget land, varken inom EU eller i Nordafrika, har dock anmält sig frivilliga till att uppföra sådana läger, i praktiken flyktingfängelser.

Det finns inte heller något land

Murarna ska resas högre och taggtrådsstängslen ska bli fler mot de flyktingar som tvingas fly krig, förtryck och terror.

som erbjudit sig att ta emot det lilla fåtal i lägren som skulle få asyl.

Fokus har nu förflyttats till att ytterligare förstärka EU:s gränspolis, Frontex. EU-kommissionen föreslår att Frontex budget ska sexdubblas, till 11 miljarder euro (114 miljarder kronor). Antalet poliser ska öka från dagens 1 500, en styrka som lånas från medlemsländerna, till 10 000.

Några regler för vilka rättigheter en sådan styrka har att agera, inom och utanför EU, finns ännu inte. ”Fokus måste ligga på att hindra båtarna med migranter att lämna Afrika. Lyckas båtar ändå ta sig mot Europa måste de skickas tillbaka”, sammanfattade Sebastian Kurz.

Avtalen med repressiva regimer längs EU:s gränser och förstärkningen av gränspolisen närmar sig Australiens mycket hårda linje att inga flyktingar tillåts anlända med båt, påpekade Aftonbladet i sin rapport från Salzburg. Ö-lägren för flyktingar på väg till Australien är ökända för sina omänskliga förhållanden. Och ”inte ens om de bevil-

jas asyl får de komma till Australien”, skriver AB. Trots enigheten om att stoppa flyktingarna fortsätter frågan om migration att splittra EU. Regeringarna i Österrike och Italien, som driver liknande politik, är i konflikt eftersom Österrike har förstärkt gränsen söderut. Den italienska regeringen är inte emot någon form av fördelning av flyktingarna, något som Orbán i Ungern, den polska regeringen och flera andra är helt emot.

Frankrikes president Macron hotade efter toppmötet i Salzburg med indragna bidrag för regeringar som inte vill samarbeta, som den ungerska. Men åtskilliga andra regeringar kommer att motsätta sig indragna bidrag.

De nya hårdare gränskontrollerna har redan satt delar av Schengen­ avtalet om öppna gränser ur spel.

Det gäller exempelvis gränsen mellan Österrike och Tyskland, men även mellan Sverige och Danmark.

Både Macron och Stefan Löfven har

Foto: Freedom House / Flickr CC

edan tidigare har EU betalat 6 miljarder euro (62 miljarder kronor) till Erdoğans regim i Turkiet för att stoppa flyktingarna.

Italien har betalat miljarder euro till miliser i Libyen för samma sak.

Strax innan toppmötet besöktes Egypten av ordföranden i EU:s ministerråd, Donald Tusk, och Österrikes premiärminister Sebastian Kurz. ”Egypten är effektivt, Egypten tjänar som exempel för att bekämpa illegal migration och människosmuggling. Vi är tacksamma för det. Vi vill stödja egyptierna”, sa Sebastian Kurz efter besöket.

EU planerar nu ett toppmöte i Kairo i februari och ekonomiska erbjudanden till den styrande regimen under general al-Sisi. Ingen kritik fördes fram av någon av ledarna efter hyllningarna av en regim där ”dissidenter och journalister grips, utländska medier attackeras, yttrandefriheten inskränks. Något av det mest uppmärksammade har varit jakten på homosexuella”, rapporterade Sveriges Radio i våras.

Human Rights Watch talar om ett ”obegränsat förtryck av oliktänkande”, systematisk tortyr, försvinnanden och inofficiella avrättningar. Tusentals civila har ställts inför militärdomstolar, som i många fall har dömt ut dödsstraff. Att ”bruka våld och repression för att begränsa lagar och fredlig opposition är al-Sisis huvudsakliga prestation”, skriver Human Rights Watch.

sagt att vissa länder även formellt kan bli utestängda från Schengenområdet.

EU:s kriser fortsätter, särskilt som motsättningarna även är stora i toppmötets andra fråga, Brexit.

Samma vecka utmärkte sig ledamöter för det brittiska regeringspartiet Tories genom att inte stödja EU-parlamentets kritik av den ungerska regeringen angående migration, pressfrihet och fristående juridiska institutioner.

EU förlamas av sina kriser och nationella motsättningar, och unionen överskuggas globalt helt och hållet av motsättningarna mellan USA och Kina. Flyktingarna drabbas hårdast av EU:s högerlinje, som också riktas mot arbetare och demokratiska rättigheter i medlemsländerna.

EU-motståndet måste tas upp av fackföreningar, vänsterpartier och kämpande organisationer, och förenas över gränserna, till försvar för rätten till asyl och välfärd till alla. ■

INTERNATIONELLT

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

12

är väldigt bra, då tidigare offer för repressionen istället har skrämts till tystnad.

Arbetar- och ungdomsaktivister har svarat på brutaliteten på bästa sätt. Detta är en oundviklig logik i klasskampen under Xi Jinpings allt mer repressiva styre.

Har kampen i Jasic tagit arbetarklassens kamp framåt? Svaret är ett rungande ja. Den har ökat medvetenheten bland viktiga skikt, inte enbart hos de direkt involverade, och har utgjort en viktig referenspunkt för framtida arbetarkamper, särskilt för den avgörande frågan om oberoende fackföreningar.

Kampen i Jasic har radikaliserat ett brett skikt och kan spela en stor roll i att stärka arbetarrörelsen och den verkliga vänstern i Kina.

Kina:

Kampen på Jasic öppnar nytt kapitel Kampen för fackliga rättigheter på Jasic Technology i Shenzhen har öppnat ett nytt kapitel i den nutida kinesiska arbetarrörelsens historia. Kampen har väckt entusiasm hos betydande skikt av radikaliserade ungdomar runtom i Kina och hos viktiga arbetargrupper som vill organisera sig och kämpa för sina intressen. Den har vunnit beundran från arbetare och vänsteraktivister internationellt.

CHINAWORKER.INFO

chinaworker.info

A

rbetare och unga sympatisörer i denna kamp har stått emot polisbrutalitet, en hänsynslös företagsledning, svekfulla anti-arbetarmanövrer från det officiella så kallade facket ACTFU (Allkinesiska fackföreningsfederationen), hela kraften från statsrepressionen med falska ”brott” samt oärlig statspropaganda.

KKP-regimen har reagerat på kampen i Jasic på ett karaktäristiskt sätt, med svepande tillslag riktade lika mycket mot arbetaraktivister som mot unga ”maoistiska” sympatisörer.

Vänstersajter på nätet har stängts ned tillfälligt som en varning om att de ska hålla tyst, samtidigt som arresteringar har genomförts i Peking och andra städer. Totalt har över 70 arbetare och ungdomar arresterats, och 15 hålls fortfarande i förvar. Fyra arbetare har åtalats för att ha ”startat bråk”, vilket kan leda

till fem års fängelse. Inga studenter har ännu blivit åtalade, även om det finns rykten om att den framträdande aktivisten Yue Xin kan åtalas för att ”stödja taiwanesisk självständighet” – en bisarr, men potentiellt allvarlig anklagelse.

Regeringen föredrar tydligt att gå varsamt framåt gällande ungdomsaktivisterna. Detta delvis eftersom deras identifiering med maoismen skapar svårigheter för regimen (då landet under Xi Jinping lutar sig mot viss ”maoistisk” och ”socialistisk” retorik för att upprätthålla stödet bland vissa skikt av befolkningen och ta udden av den växande ilskan mot de sociala orättvisorna). Men huvudorsaken är att de fruktar en politisk backlash bland ungdomen.

För de anhållna arbetarna kan dock repressionen bli värre. Därför måste den huvudsakliga uppmärksamheten för solidaritetsarbetet den kommande tiden vara dessa arbe-

tares svåra situation – Yu Juncong, Mi Jiuping, Liu Penghua, Li Zhan – med krav på att alla åtal läggs ned.

Chinaworker.info har aktivt gett sitt stöd till denna kamp, med uppmaning och initiativ till internationella solidaritetsaktioner. Detta innebär inte att vi helt och hållet håller med om den ideologiska utgångspunkt som vissa av de ”maoistiskt” influerade ungdomarna har i denna kamp, även om den definitionen är bred och beskriver en trend som innehåller många olika vänsteråsikter i Kina.

Vi anser inte att den maoistiska regimen under 1950-70-talen är en modell för ett framtida socialistiskt samhälle. Vi skiljer oss åt från vissa av ungdomsaktivisterna gällande saker som om det går att ”reformera” den nuvarande KKP-staten eller om faktum är att, som vi säger, denna stat har blivit förborgerligad – en särskild typ av statsledd kapitalism som bara ger en slags läpparnas bekännelse till ”marxism” och ”socialism” på samma sätt som socialdemokratiska och ”kommunistiska” politiker i andra länder gör, vilka sedan länge har anammat en kapitalistisk politik.

Vi förkastar kritiken från de som anklagar de unga maoisterna för att ”kidnappa” arbetarkampen, göra den ”för politisk”

och ”söka konfrontation” på bekostnad av arbetarnas kamp mot de slavlika förhållandena.

De liberala NGO:erna, vars alternativ är en lågprofilerad ”opolitisk” strategi för att öka arbetarnas rättigheter, har själva utsatts för allvarlig repression och arresteringar. Flera av Kinas arbetar-NGO:er har stängts ner eller lamslagits av arresteringar och hot. Det är tydligt att en ”opolitisk” approach inte erbjuder något skydd mot statsrepression, samtidigt som det minskar effektiviteten hos arbetarnas kamp genom att begränsa deras krav och inte tydligt föra fram de verkliga frågorna.

I Jasic-kampen har ungdomar och arbetare visat ett modigt motstånd av en sort som KKP-staten inte är van vid. De har sjungit revolutionära sånger i arresten för att hålla uppe moralen, och vid varje tillfälle de har förtryckts har de omedelbart offentliggjort detta via sociala medier i syfte att avslöja repressionen och skambelägga myndigheterna. Detta

Skeptiker kan fnysa åt att rättigheten till att bilda demokratiska fack inte har vunnits av arbetarna på Jasic. Men detta är början på en lång strid – sådan är verkligheten i klasskampen under kinesiska förhållanden. Det kommer att kräva en verkligt massiv rörelse, där arbetare länkar samman olika delar av landet, för att tvinga fram en förändring som för kapitalisterna och staten är avgörande att förhindra.

Liknande strider har rasat runtom i världen, där fackligt aktiva har skuldbelagts, fängslats och till och med mördats i vissa länder.

Vad skulle arbetarna på Jasic ha gjort i juli – fogligt accepterat det förolämpande budet från ett ”falskt fack”, påtvingat av ett företag i maskopi med de lokala ACTFU-byråkraterna? Genom att vägra detta och istället resa motstånd har arbetarna ökat pressen på Jasics chefer vars handlingar nu bevakas av hela världen som ett resultat av den växande solidaritetskampanjen. Detta kan tvinga cheferna till att göra eftergifter vad gäller löner och arbetsvillkor den kommande tiden, motiverat av behovet av att ”återställa stabiliteten”. Sådana eftergifter hade varit mindre troliga om arbetarna hade kapitulerat för chefernas utpressning i juli.

Kampen i Jasic väcker väldigt viktiga frågor för framtiden. Trots förtrycket har frågan om oberoende fackföreningar som enda alternativ mot ACTFU kommit tillbaka på dagordningen för arbetare i Kina.

Den här striden kan spela en stor roll i att stärka arbetarrörelsen och den verkliga vänstern i Kina. Chinaworker.info står för enhet i handling, även om vi så att säga ”marscherar enskilt” då viktiga politiska skillnader över paroller, program och perspektiv behöver adresseras och helt enkelt inte kan läggas åt sidan. Livliga och ibland hårda politiska debatter varken underminerar eller är en motsättning till att bygga en enad handling mot kapitalister och deras statsstyrkor. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

13

Katalonien reser sig igen På Kataloniens nationaldag den 11 september (kallat ”Diada”) svämmades Barcelona över då drygt 2 miljoner tog till gatorna i en oemotsvarad massmobilisering. Ännu en gång har det katalanska folket intagit gatorna för att klart och tydligt ropa ut sitt fördömande av den spanska statens förtryck, med krav på att de politiska fångarna ska frisläppas och att låta de i exil komma tillbaka samt att den republik de överväldigande röstade ja till den 1 oktober 2017 ska förverkligas.

ESQUERRA REVOLUCIONÀRIA

CWI Katalonien

M

obiliseringen var höjdpunkten på en dag av kamp – från morgon till kväll – som grep tag i olika delar av den katalanska huvudstaden och lamslog vissa områden.

Några dagar innan den 11 september hade över 440 000 sagt online att de skulle delta i demonstrationen. 1 500 bussar hade chartrats från olika platser i Katalonien för att åka till Barcelona. 275 000 t-shirtar hade sålts för att finansiera mobiliseringen. Dessa siffror, som överstiger tidigare Diadas, är tillsammans med alla bilder på de miljontals som svämmade över huvudgatan Diagonal det bästa svaret till alla försök att bagatellisera eller fördunkla vidden av deltagandet på denna historiska dag.

Denna mänskliga flodvåg till stöd för den katalanska republiken står i bjärt kontrast till det totala fiaskot för organisatörerna bakom ”I försvar av Spaniens enhet” och ”Diadan för ett alternativ till självständighet”. Det förstnämnda organiserades av det högerextrema Vox tillsammans med Societat Civil Catalana och det andra av det högerpopulistiska partiet Ciudadanos.

Den patetiska bilden av Ciudadanos ledare Albert Rivera och dess katalanska ledare Inés Arrimadas, som knappt samlade hundra av sina sympatisörer till Plaza del Rei de Barcelona, sammanfattar fiaskot för dessa reaktionära, spansk-nationalistiska element som försöker utse sig själva till talespersoner för den ”tysta majoriteten” i det katalanska samhället.

torna i Barcelona, är fullspäckad av demonstranter – låt ingen tvivla om detta. Detta är utan tvekan den största sociala mobiliseringen sedan generalstrejken som lamslog Katalonien den 3 oktober 2017 då 2-3 miljoner intog Barcelonas och andra katalanska städers gator.

Mobiliseringen var ännu viktigare eftersom den kom efter ett år av konstant förtryck från statsapparaten. Detta har bland annat bestått av politiska rättegångar, exceptionella åtgärder som åberopandet av paragraf 155 (som upphäver det regionala styrets makt) och PSOE-regeringens vägran att acceptera rätten till självbestämmande för det katalanska folket. Viktigast är att det kommer efter tre månader av demobilisering från PDeCat, men även från ledningen hos JxCat och ERC. Det politiska förhållningssättet att vägra delta i demonstrationer och aktioner på den katalanska nationaldagen har också anammats av ledningen för Podemos och ”Katalonien gemensamt” (BComú, en vänsterallians bestående av Podemos och Förenade vänstern i Katalonien).

I ett oförsvarligt uttalande anslöt sig BComú:s talesperson Ada Colau och Podemos ledning till den reaktionära spanska nationalismens argument och sa att den katalanska nationaldagen förstärker ”unilateralismen” och splittringen inom det katalanska samhället. I praktiken förkastar de principen om det katalanska folkets rätt att välja sin framtid, en rätt som de för inte så länge sedan försvarade och vann ett

Detta är utan tvekan den största sociala mobiliseringen sedan generalstrejken som lamslog Katalonien den 3 oktober 2017.

Hur kan man likt ERC-ledamoten (Esquerra Republicana de Catalunya, Kataloniens republikanska vänster) i det spanska parlamentet Joan Tardá och det katalanska styrets vice president, ERC:s Pere Aragonés, hävda att ”det vore korkat” eller att ”det inte är möjligt” att gå mot en republik på grund av att Katalonien ”är delat 50/50 i frågan”?

De imponerande flygbilderna visar hur över 6 km av Diagonal, en av de längsta och bredaste ga-

massivt stöd för. Denna politiska vändning gör att de sällar sig i ledet med paragraf 155:s partier. Det har väckt förvåning och avsky bland majoriteten av arbetare och unga som röstade på Colau och BComú.

Deras misslyckande att stödja frigörelsen för det katalanska folket med en konsekvent politik som länkar samman kampen för en katalansk republik med kampen mot den kapitalistiska 1978-regimen, samt för en arbetarklassens

Omkring 2 miljoner marscherade igenom Barcelonas gator den 11 september mot statens förtryck – för självständighet.

republik i resten av de territorier som utgör den spanska staten, är ett allvarligt felsteg som kommer att orsaka stora svårigheter.

Diadan visade att massrörelsen för en katalansk republik inte bara är vid liv, utan också redo att kämpa till slutet. Detta kan bara ske om tiotusentals börjar ifrågasätta varför masstyrkan som samlades till gatorna inte mer tydligt tar strid mot de politiska krafter som försöker hålla tillbaka rörelsen. Det är dessa krafter som söker efter överenskommelser med en stat och en regering som vägrar att förhandla över något annat än rörelsens kapitulation.

Missnöjet över situationen visas i spridningen av paroller på affischer och klistermärken som ”Skapa republiken nu!”, ”Självbestämmande förhandlas inte, det utövas”, och så vidare, samt i talen under demonstrationen.

Inom den katalanska självständighetsrörelsen finns två fundamentalt motsatta politiska tillvägagångssätt. Det första representerar en liten minoritet bland massorna, men som idag såväl sätter tempot som dominerar i regeringen. Detta tillvägagångssätt försöker bromsa rörelsen och nå en överenskommelse med de spanska kapitalisterna, vilket egentligen skulle betyda att en katalansk republik läggs åt sidan.

Mot detta står den enorma majoriteten av arbetare, ungdomar och stora skikt av medelklassen som vill gå mot en republik bestående av arbetare, unga och hela folket för att få en lösning på de nuvarande sociala problemen samt bryta med kapitalismen och 1978-regimen.

För att detta ska ske måste vänstern kämpa för ledarskap inom självständighetsrörelsen med ett socialistiskt program som grund,

kämpa för att upprätthålla massmobiliseringarna och på så sätt ena majoriteten av den katalanska arbetarklassen.

Det skikt inom arbetarklassen måste vinnas över som har drabbats hårdast av den kapitalistiska krisen och som fördömer de reaktionära tankegångarna hos högerpartierna PP och Ciudadanos, men som på grund av sin fientliga inställning mot ledarna för PDeCat och den katalanska högern – vilka de bara har fått mottaga attacker och nedskärningar från – än så länge misstror självständighetsrörelsen.

Idag, mer än någonsin, är det nödvändigt att bygga en kämpande enhetsfront för en socialistisk republik bestående av arbetare och ungdomen – att ena CUP, försvars­ kommittéerna, kämpande fackföreningar, kvinnorättsrörelsen, studenter och sociala rörelser – för att kunna föra rörelsen fram mot en seger. ■

KULTUR

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

14

BlacKkKlansman är en nervkittlande och underhållande uppgörelse med både den organiserade och den institutionaliserade rasismen.

BlacKkKlansman: I BlacKkKlansman följer vi den afroamerikanske polisen Ron Stallworths osannolika infiltration av vitmaktorganisationen Ku Klux Klan under 1970-talet. Träffsäkra referenser till dagens rasism och smart humor gör den utan tvekan till årets film.

AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

att kräva nya, mer kvalificerade arbetsuppgifter – han blir en del av underrättelseenheten.

Rons första uppdrag blir att infiltrera Svarta Pantrarnas studentmöte. Han får sig en tankeställare och bestämmer sig för att själv bidra till kampen mot rasismen. Ron Stallworth börjar att på eget initiativ infiltrera den rasistiska rörelsen Ku Klux Klan över telefon. Med hjälp av kollegan Flip, med judisk bakgrund, blir han medlem och

deltar på Ku Klux Klans möten och aktiviteter.

BlacKkKlansman tar oss från 1970-talets medborgarrättsrörelse och det amerikanska samhällets utbredda rasism till nutidens högerextrema marscher i Charlottesville och Donald Trumps presidentskap.

Filmen är en nervkittlande och underhållande uppgörelse med både den organiserade och den institutionaliserade rasismen, fylld

Foto: Pressbild

Underhållande och träffsäkert

av sarkastisk humor och träffsäkra kopplingar mellan dåtid och nutid.

Betyget förstärks ytterligare av den härliga filmmusiken, med inslag av 1970-talssoul och Motownklassiker. ■

Regissör: Spike Lee I rollerna: Alec Baldwin, John David Washington, Isiah Whitlock Jr, mfl Speltid: 2h 15m

D Kropphets: Du är bra precis som du är en nyutexaminerade polisen Ron Stallworth är för rastlös för att slösa bort

sitt arbetsliv i polisstationens arkiv.

Frustrationen över en poliskår som dryper av rasism driver honom till

Mia Skäringers dokumentär Kropphets är en av de viktigaste svenska dokumentärer som har gjorts på senare år gällande självacceptans och hur påverkade vi är av samhället.

SARA JUANIQUINA SVENSSON rs.gbg@socialisterna.org

D

en belyser precis som titeln säger den kroppshets som genomsyrar samhället och den patriarkala strukturen.

Den gör att vi kvinnor växer upp med en enorm press redan från ung ålder att vi ska vara perfekta utseendemässigt enligt den västerländska normen, med timglasfigur – men inte för mycket kurvor! – och det blonda lockiga håret med ett ständigt leende på läpparna, annars duger vi inte.

Efter det första avsnittet diskuterade jag med vänner om deras reflektioner över innehållet och alla var eniga: det kunde ha varit vi som pratade.

Många av hennes tankar och upplevelser finns hos oss alla, den ständiga jakten på perfektion som bidrar till alldeles för många timmar av tvivel på om vi duger eller

Om du som jag är trött på att ständigt känna dig otillräcklig, kolla på denna viktiga dokumentär och försök ta till dig innehållet om att du är bra precis som du är.

Det är dags att vi tar över och stoppar hysterin om att det existerar en perfekt form på en kropp, och att vi sätter press på politiker för att införa liknande system som finns i olika delar av världen där retuscherade bilder måste skrivas ut direkt på annonsen eller förbjudas helt och hållet. ■

Kroppshets finns på Svtplay.se Dokumentärserie i 3 delar.

Utgivningsår: 2018

Den förhärskande sexismen och patriarkatet skapar osunda, skadliga ideal.

Foto: Pressbild

I den första delen av den tre delar långa dokumentärserien får vi följa Mia på en bikini-fotografering, där hon ska får stora delar av kroppen bortretuscherad, och varför det bara är en viss typ av kroppar som syns i reklamer.

Mia, som kallar sig själv nykter ätstörd, berättar om början på hennes resa, där hon tillsammans med sin mamma berättar hur hennes ät-

störningar redan i trettonårsåldern startade och hur det har bidragit till hennes mående under hela hennes liv. Hon förklarar också hur hennes jakt på perfektion aldrig slutade: när hon blev nöjd med en del av kroppen var det nästa som skulle ordnas.

Vi får även ta del av andra människors historier om hur och när deras skam över sina kroppar började; olika människor med liknande upplevelser om hur deras kamp med självacceptans pågår hela tiden.

hur vi ska förbättra vårt utseende för att passa in i normen.

Mia Skäringers egen text från år 2016 passar träffsäkert in: ”Dotter av vår tid. Om du kunde se hur vacker du är. Men hur ska jag övertyga dig. Jag famlar i min egen skugga. Jag såg aldrig mig själv heller. Hur ska jag tvinga ditt medvetande. Från vilket håll ska jag hugga dina demoner när jag aldrig förmått att döda mina egna.

Dotter av vår förbannade tid.”

Luleå:

Rapport partistyrelsen Tid: Tisdag den 2 oktober kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Stockholm, städerna och resten Sthlm Södra / Sthlm Norra Tid: Torsdag den 4 oktober kl 18.00 Plats: Hartwickska huset, Stagneliussalen För mer info: 070-326 65 94.

Haninge

Rapport partistyrelsen: Världsperspektiv Tid: Torsdag den 4 oktober kl 18.30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 070-874 79 12.

Borås:

Vietnams trotskister Tid: Onsdag den 3 oktober kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Svaret är socialism Tid: Måndag den 1 oktober kl 18.00.

Plats: RS Bokcafé.

För mer info: 073-501 21 37.

Sundsvall:

Rapport partistyrelsen Onsdag den 3 oktober kl 18.00.

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

Sverige efter valet Tid: Tisdag den 9 oktober kl 19.00 För mer info: 072-200 08 13

Boden

Tid: Torsdag den 4 oktober kl 18.00.

För mer info: 070-231 99 10.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Vi behöver ditt stöd

N

u har vi kommit knappt en tredjedel av vägen mot målet med totalt 19 722 kronor. Norrbotten behåller sin ledning med drygt 54 procent av sitt lokala mål, medan Mellannorrland har klarat 45 procent av sitt.

Med mindre än en vecka kvar i skrivande stund behöver vi ett verkligt ryck för att inte ligga allt för långt ifrån målsättningen. När denna ruta skrivs är det ännu inte avgjort vilka som kommer bilda en nya regering, men oavsett är det klart att en ny period av arbetar- och antirasistisk kamp väntar. Vi kommer att spela en avgörande roll i den kampen, men det är viktigt att ekonomiska

Eskilstuna:

Procent av mål

För info: 073-373 33 61.

Norrbotten

Västerås:

Västerbotten

För info: 073-740 39 54.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

Totalt

32% 19 762 kr

resurser inte blir någon belastning. Vi behöver därför ditt stöd för att vi ska kunna komma närmare vårt mål för september månad.

Ge ditt stöd till den socialistiska kampen! Bidra till vår ekonomikampanj genom att Swisha till 123-240 32 85. Du kan också sätta in ett belopp på PlusGiro 87 96 49-2 eller skicka ett meddelande med ”Offensiv 100” till 72550. Tack! ■

5 463 kr 0 kr

Mellannorrland

905 kr

Stockholm

9 840 kr

Mellansverige

0 kr

För info: 073-740 39 54.

Västsverige

Malmö-Lund:

3 384 kr

Sydsverige

170 kr

För info: 070-885 44 86.

MÖTE:

Stockholm, städerna och RESTEN Välkommen till ett författarsamtal med journalisten Arne Müller som skrivit böcker om de regionala klyftorna i ett Sverige som dras isär, gruvboomens konflikter och klimatet.

I sin senaste bok ”Stockholm, städerna och RESTEN” tittar Müller på de oerhört starka marknadskrafter som driver utvecklingen mot att kapital, jobb och människor koncentreras till i första hand Stockholmsområdet. Han granskar också i vilken mån den politik som har förts har minskat eller ökat klyftorna.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

Arr. tidningarna Offensiv och Internationalen, i samarbete med Rött Forum

PROGRAM 2018

Nej till militarismen

Torsdag 4 oktober kl 18.00 Hartwickska Huset Stagneliussalen, ingång skolgården S:t Paulsg. 39C (T) Mariatorget

BRÄNNANDE

27 SEPTEMBER 2018 # 1 319

Nya gymnasielagen fick ok till sist Kampen för amnesti måste fortsätta Efter över två månader av plågsam väntan har nu Migrationsöverdomstolen gett Nya Gymnasielagen (NGL) grönt ljus. Flera tusen ensamkommande, som uppfyller den lagens många snäva kriterier, kan nu åter hoppas på att få stanna och bygga ett någorlunda normalt liv i Sverige.

att genomföras under allt brutalare former. Asylaktivister rapporterar om flera fall där intagna på flyktingfängelser utan förvarning tvingats på plan iförda hand- och fotfängsel och med plastpåse på huvudet. Säkerhetsläget i Afghanistan, där de flesta med utvisningsbeslut har sitt ursprung, blir allt värre. Den senaste FN-rapporten befarar att dödssiffran för civila kan nå 20 000 i år, och konstaterar att det är livsfarligt att tvingas till huvudstaden Kabul (utvisningarnas destination) som ”internflykting”.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

M

Nya Gymnasielagen får till sist tillämpas, men många och omfattande problem återstår – fortsatt kamp krävs.

Det var den stora proteströrelsen mot utvisningspolitiken, som sattes igång av Ung i Sveriges sittstrejk mot utvisningarna, under förra hösten som pressade den dåvarande S-MP-regeringen att backa ett halvt steg genom att ta fram den nya gymnasielagen. Men samtidigt som lagen är ett framsteg för kampen har flera steg bakåt också bakats in.

Ansökningar på NGL förnekar de sökande rätten till asyl. Istället för behovet av skydd från krig och lidande är det frågor om du klarar skolan, om hur snabbt du kan börja arbeta och ”bli lönsam” som gäller under nya gymnasielagen.

Att protesterna har fortsatt, med en ny omgång sittstrejk utanför riksdagen i augusti, nya upprop

Gå med i

och demonstrationer på gång har helt säkert bidragit till Migrationsöverdomstolens beslut.

Varje chans att få stanna är såklart välkommen, men den fruktansvärda situation som tusentals unga på flykt befunnit sig i under sommaren och hösten visar tydligt hur NGL är som ett ynka dåligt plåster på en kropp som håller på att helt slitas sönder. Den som har fått utvisningsbeslut och därmed förlorat rätten till eventuell skolgång, ekonomiskt stöd och boende från Migrationsverket återfår inte de här möjligheterna om hen ansökt på nya gymnasielagen.

Tanken med lagen är att de som väntar på svar om nya gymnasie-

Foto: Natalia Medina

ånga andra faller utanför, och problem som hemlöshet och otrygghet kvarstår även för många av dem som i och med sin NGL-ansökan förvandlas från ”asylsökande” till ”tillståndssökande” med mindre rättigheter. Kampen måste fortsätta för ett omedelbart utvisningsstopp, för bostäder, skola och vård, och permanenta uppehållstillstånd för alla som är på flykt i Sverige – för en ny, medmänsklig flyktingpolitik.

Den 25 september meddelade Migrationsöverdomstolen att den så kallade Nya Gymnasielagen får tillämpas. Lagen har varit ”pausad” i väntan på den här domen sedan den 18 juli, bara ett par veckor efter att den började gälla. Anledningen var att två Migrationsdomstolar vägrade döma enligt lagen med argument om att den var dåligt förberedd och kunde strida mot EU:s lagar.

Migrationsverket säger till SVT att de nu sätter igång och behandlar de 8 453 ansökningar som legat och väntat. De räknar med att många kommer att få bifall. Innan arbetet pausades hann bara ett tiotal ansökningar få bifall. Ytterligare drygt 1 100 som har ansökt har fått avslag trots ”pausen”. Lagen är tillfällig, så möjligheten att ansöka finns bara fram till och med den 30 september.

lagen istället ska kunna få försörjningsstöd via kommunerna (som får pengar av staten), men långt ifrån alla kommuner ger stöd. En del ger försörjningsstöd på 50-60 kronor per dag, men ingen bostad.

Medan hösten blir kallare sover allt fler unga utomhus, i parkeringhus eller inklämda hos vänner, utan pengar till mat eller andra nödvändigheter.

Under de här förhållandena förväntas de prestera i skolan, hålla sig friska (eftersom de som ”tillståndssökande” inte har någon egentlig rätt till sjukvård) och bli ”integrerade”. Allt fler lever också gömda, eller försöker fly på nytt till andra länder i Europa.

Samtidigt fortsätter utvisningar

När nu lagen gäller är självklara följdkrav att alla kommuner tvingas ta sitt ansvar och ordna boende och alla andra grundläggande behov för de som ansökt. Migrationsverket måste också tvingas erkänna att det råder krig i Afghanistan och stoppa alla deportationer dit.

Det är upptrappad kamp som kan tvinga fram de här, och andra beslut som desperat behövs.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv kommer att fortsätta driva på för att samla till enade protester för amnesti för alla som är på flykt i Sverige, för gemensam kamp för asyl, bra bostäder, skola, vård och arbete åt alla, mot rasism och det omänskliga kapitalistiska systemet. ■

Den 8 oktober äger en all­ europeisk protestdag mot utvisningarna rum. I flera svenska städer kommer manifestationer att äga rum – håll utkik på Ung i Sveri­ ges Facebooksida för din lokala ort. Hittills:

Stockholm

kl 18.30 Sergels torg

Luleå

kl 18.00 Gula paviljongen

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.