Offensiv 1320

4 oktober 2018 / # 1 320 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Vårdpersonal säger ifrån

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Demonstrera för asylrätten

3 5

7

Foto: Liv Shange Moyo

4 177 röster på RS i kommunvalen

Äldrevårdsupproret växer

– läs mer på sid 16

Hur kan vi stoppa SD-rasismen & högern?

Valet 2018 visade på ett Sverige som polariserats. Under Rättvisepartiet Socialisternas valkampanj stötte partiets valarbetare på många som var extremt oroade över vart samhället är på väg angående uppgången för rasistiska partier, men också hur en rasistisk högerpolitik dominerar i fler

riksdagspartier. Samtidigt gjorde Sverigedemokraterna ett rekordval. På åtta år har partiet ökat från 5,7 till 17,9 procent i riksdagsvalet. För socialister och antirasister är det avgörande att förstå processerna bakom SD:s uppgång för att kunna bekämpa rasismen.

– läs mer på sid 8-10

14

Surrogatindustrins livegna kvinnor

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Höj pensionerna– inte pensionsåldern

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

4 OKTOBER 2018 # 1 320

2

KATALONIEN ETT ÅR SENARE

I

I protest mot repression och till stöd för folkomröstningen genomfördes en generalstrejk den 3 oktober. Klasskampen gick in i ett avgörande skede, vilket reste ännu högre krav på att kampen beväpnades med ledning, politik och program som kunde stå emot repressionen och pressen utifrån, men också förhindra att sveken från delar av vänstern och facktopparna försvagade massrörelsen.

Kampen för nationell befrielse i Katalonien var och är direkt kopplad till kampen mot sänkt levnadsstandard, otrygga jobb, ständiga nedskärningar och bostadsbrist. Ett revolutionärt, internationalistiskt och socialistiskt program är nödvändigt för att såväl driva kampen vidare som för att vinna stöd från arbetare och ungdomar i den spanska staten och därmed försvaga regeringen och den spanska staten.

Men i avsaknad av ett djärvt po-

Foto: Wikimedia Commons

måndags var det precis ett år sedan Katalonien sa ja till självständighet i en folkomröstning som den spanska staten och högerregeringen, med hjälp av metoder hämtade från Francos diktatur, gjorde allt för att stoppa. Trots repressionen och polisvåldet på valdagen deltog 2,3 miljoner i folkomröstningen, mer än hälften av de röstberättigande i folkomröstningen. Valdeltagandet var betydligt högre än i EU-valen och resultatet blev ett rungande ja till självständighet (92 procent).

Folkomröstningen blev inledningen till en historisk massmobilisering i Katalonien, som bara hade sin motsvarighet i den heroiska kamp som slog tillbaka Francos fascisttrupper under inbördeskriget 1936.

litiskt program och en självständig, arbetarklassledd rörelse som var beredd att till fullo utmana alla de fientliga krafter som förenats mot Kataloniens massor (dit hörde de katalanska borgarna och socialdemokratiska PSOE, men också påstådda vänsterföreträdare) kunde reaktionen samla sig till en motoffensiv.

Mindre än tre veckor efter folkomröstningen upphävde den spanska regeringen med hjälp av grundlagens diktatoriska paragraf 155 Kataloniens självstyre. Demokratin sattes helt ur spel, regeringen avsattes och många aktivister fängslades.

EU och exempelvis den svenska S-MP-regeringen gav sitt fulla stöd till den spanska regeringen, som också backades upp av ”marknaden” samt bolags- och kapitalflykt.

Under oktober-november 2017 beslutade över 3 000 bolag att flytta sina högkvarter från Katalonien och regeringen stiftade en speciallag

som underlättade bolagens kapitalflykt. Katalonien hösten 2017 är en varning och visar hur långt den härskande klassen är beredd att gå i sitt försvar av sin stat och nation.

De val som hölls i Katalonien i december blev ett enormt bakslag för de stora partierna PSOE och det då regerande högerpartiet PP. Ett år efter folkomröstningen reser sig Katalonien på nytt, trots sveken och passiviteten från vänsterorganisationer som Podemos och Förenade vänstern. Miljoner demonstrerade på självständighetsdagen den 11 september och den 1 oktober genomfördes elev- och studentstrejker samt demonstrationer.

Om den återuppståndna kamprörelsen förenas med erfarenheterna från oktober 2017 skapas en kraft som gör det möjligt att driva den långa kampen för nationell befrielse till seger och skapa en katalansk socialistisk republik. ■

EN NY M-LEDD REGERING?

A

tt riksdagens nye talman, moderaten Andreas Norlén, skulle börja med att ge sin partikompis Ulf Kristersson uppdraget att försöka bilda ny regering var inte precis en överraskning. Det var ju därför som Alliansen och Sverigedemokraterna gjorde honom till talman.

Tittar man på Norléns blogg så är den fylld av hyllningar till M-ledaren och lovsånger till det egna partiet. “Tydligt att Ulf Kristersson tagit ledningen i migrationsdebatten (läs attacker på flyktingar och asylrätt). Debatten graviterar mot hans position. Ett nej ska vara ett nej, kraven på egen försörjning ska öka, bidragskostnaderna måste minska, att lära sig svenska är grundläggande”, skrev Norlén på sin blogg efter SVT:s partiledardebatt och lät som den tidigare SD- talmannen Björn Söder.

– Jag kommer att göra allt i min makt för att bilda Alliansregering. Men det är ett mycket komplicerat läge. Om alla står fast vid exakt den ståndpunkt man har nu kommer Sverige aldrig mer ha en regering, sa Kristersson efter att ha fått det han själv betecknade som det “svåra uppdraget”. Den ska väl tolkas som att Kristersson inte har så stort hopp om att lyckas.

Det finns nämligen inte mycket kvar av Alliansen.

Såväl M som Centern har redan luftat sina tankar om en plan B som för M är en regering med KD och SDstöd, och för Centern en regering över blockgränserna. “Torka era tårar och ta farväl av Alliansen”, skriver Expressen i en ledarkommentar den 2 oktober och tillägger att “Det har varit uppenbart under flera år att Alliansen lever på lånad tid. Grälen har avlöst varandra”.

Sannolikt blir det till sist en regering över blockgränserna, som Socialdemokraterna under Stefan Löfven länge drömt om. En sådan regering ger S-toppen en ursäkt för att ta ännu några kliv högerut i sin färd mot nya katastrofval.

M

en Sverigedemokraterna hoppas naturligtvis på Kristerssons och en M-KD-regering. Det gör även Antonia Ax:son Johnson som för 35 år sedan gick längst fram i den borgarmarsch som gick genom Stockholm den 4 oktober 1983. Likt stormtrupper marscherade direktörerna och företagarna mot välfärd och socialism. För Antonia Ax:son Johnson, landets sjunde rikaste person med en förmögenhet på 57 miljarder kronor, är en M-KD-regering med stöd av SD en given fortsättning på borgarmarschen för 35 år sedan.

• Organisera och ta kamp mot rasism och högerpolitik. ■

Uttrycket ”det går som tåget” har fått en helt ny betydelse. Otillräckligt underhåll, privatiseringar och extremt väder är alla orsaker till sommarens nya rekordförseningar. 59,9 procent av tågen mellan Stockholm och Göteborg var försenade. Dags för ett uppror för infrastruktur (skärmdump sr.se 2/10).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2018 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

4 OKTOBER 2018 # 1 320

3

Omänsklig flyktingpolitik – fler barn med uppgivenhetssyndrom Siffran på antalet asylsökande barn som vårdats inom psykiatrin var 962 år 2014. Två år senare hade antalet ökat till 3 556.

hållstillstånd till tusentals asylsökande som hade fått avslag, däribland många apatiska barn som de benämndes då. Socialdemokraterna och Moderaterna ville in i det längsta inte gå med på kravet, men pressades till slut av en stark opinion och Miljöpartiet att ge vika för kravet i budgetförhandlingarna.

Partiledaren och statsministern Göran Persson (S) argumenterade att han var emot för att inte spela rasistiska Sverigedemokraterna i händerna. Men under flyktingkampen för amnesti 2005 visade en opinionsundersökning att svenskarna nu var mer positiva och kunde tänka sig ta emot fler flyktingar samtidigt som SD gick kräftgång med endast ett stöd på 2,6 procent.

STEFAN LUNDQVIST rs.sundsvall@socialisterna.org

E

När ett barn rasar ihop in i en okontaktbar uppgivenhet ökar stress, oro och lidande hos redan psykiskt pressade föräldrar och syskon (som familjebehandlare har jag själv erfarenhet av arbete med uppgivenhetssyndrom).

Psykiatrin är idag i stort sett överens om bakgrunden till insjuknandet. Barnet har upplevt traumatiska händelser själva och oftast bevittnat hur deras trygghetspelare här i livet, föräldrarna, har blivit utsatta. När familjen efter en lång väntan med upprepade negativa besked till slut nås av ett slutligt beslut om avvisning släcks barnets hopp om framtiden.

Barnet ser föräldern, maktlös och skräckslagen inför att återvända till det familjen flytt från. Otrygghet och ångest blir då för stark och barnets psykiska försvar reagerar med

Foto: CC0

n grupp som ökar är de som kollapsar in i vad som diagnostiseras som uppgivenhetssyndrom och har så gjort sedan år 2015. När både barn med svenskt personnummer och de som ännu inte har fått ett sådant räknas in ser ökningen enligt Socialstyrelsen ut så här med båda kategorierna sammanslagna i den senare siffran: 2014: 28/68 barn.

2015: 52/89 barn.

2017: 84/Uppemot 150 barn.

2018: Ingen redovisad siffra.

Antalet flyktingbarn med uppgivenhetssyndrom ökar. Den brutalt inhumana flyktingpolitiken är orsaken.

att stänga av förmågan att fungera, närvara och känna i en uppgivenhet mentalt och kroppsligt.

Efter en kort tid på sjukhus skrivs oftast barnet ut till vård i hemmet med motiveringen att barnet tillfrisknar fortare i en hemmiljö med bekanta röster, dofter och närhet. Föräldrarna får huvudansvaret för omsorger som sondmatning, personlig hygien, vända kroppen i sängen, på och avklädning, stimulans i form av gymnastik, tal och beröring.

Socialstyrelsen började 2016 utreda varför antalet drabbade barn ökar.

De säger att ökningen av flyktingfamiljer som kom till Sverige just 2015 har nog spelat roll, men att det också kan finnas andra orsaker. Vilka har inte redovisats vad jag, artikelförfattaren, kan se.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv anser att den hårdare flyktingpolitiken från senhösten 2015 här har spelat roll och fått ett mycket högt pris i form av mänskligt lidande där barn far illa.

Hösten 2005 vann en massiv asylkamp en tillfällig lag som gav amnesti och permanenta uppe-

I höstens val skördade S resultatet av sin fortsättning på Göran Perssons signalpolitik om hårdare flyktingpolitik och utgången vet vi.

S fick sitt sämsta valresultat någonsin medan SD just ”spelades i händerna” av de etablerade partiernas hårdare asylpolitik och fick 17,5 procent av rösterna. ■

Rekommenderad läsning: Erik Wimans artikel ”Barnen som gett upp livet” i Aftonbladet Plus den 16 september.

Måndag den 8 oktober äger en all­europeisk protestdag mot utvisningarna till Afghanistan rum. I flera svenska städer kommer manifestationer att äga rum – håll utkik på Ung i Sveriges Facebooksida för din lokala ort. Hittills:

Stockholm

Borås

Luleå

Norrköping

kl 18.30 Sergels torg kl 18.00 Gula paviljongen

kl 18.30 Stora torget kl 18.00 Hörsalsparken

Haninge mot rasism måste byggas vidare – ta kamp mot SD-hotet

E

sism och sexism som SD alltid har stått för och som, om de fortsätter att växa, kommer att fortsätta spy ur sig än mer. Det i sin tur stärker de våldsamma nazisterna i exempelvis NMR.

svans. Vi behöver själva organisera ett oberoende motstånd underifrån. Rasism, nazism, sexism och andra förtryckande strukturer får aldrig normaliseras eller accepteras på gator och torg.

När även de flesta stora etablerade partierna sedan en tid tillbaka alltmer har anpassat sin politik och retorik till SD – med hets, skuldbeläggning och angrepp mot flyktingar och förortens folk, stängda gränser mot de som tvingas fly från krig, förtryck och terror med mera – blir det tydligt att vi tillsammans måste bygga och organisera antirasismen underifrån.

Vi kan inte förlita oss på makthavarna – det är ju de som har berett vägen åt SD och dess nazistiska

Haninge mot rasism kommer under hösten att kalla till möten för att bygga det motstånd som så akut behövs. Vi kommer behöva organisera aktiviteter på skolor och torg för att bli så många som möjligt – kan du hjälpa till, hör av dig!

Skriv till oss på vår facebooksida ”Haninge mot rasism”.

Kampen fortsätter – aldrig ger vi upp, aldrig kommer vi att acceptera rasismen eller andra förtryck. ■

Haninge mot rasism

Trappa upp den antirasistiska kampen i Haninge.

Foto: Natalia Medina

fter valet är det tydligt att den antirasistiska kampen måste fortsätta och trappas upp. Att det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna gick framåt såväl i riksdagsvalet som i Haninge kommunval (från 6 till 11 mandat i kommunfullmäktige) talar sitt tydliga språk.

SD har redan stöd av halva Moderaterna och av Kristdemokraterna, som tydligt flörtar med SD om att dela makten.

I Haninge står M och SD varandra nära och det finns en allvarlig risk i att de kommer att bilda kommunstyre tillsammans.

När ledande SD:are deltog på debatt på Fredrika Bremergymnasiet inför valet kallade de elever för ”hora” och ”apa”. Detta är den ra-

INRIKES

4 OKTOBER 2018 # 1 320

4

S styr med M, KD och andra allianspartier i landets olika kommuner. S är lika med högerpolitik.

V i högerkoalitioner

Varför ska Vänsterpartiet styra kommuner tillsammans med M, KD eller C? Vad får det för konsekvenser?

I flera kommuner landet runt har Vänsterpartiet redan gått med i styrande koalitioner.

I Olofström i Blekinge ska V styra med S och KD. I Kalmar och de två kommunerna på Öland, Borgholm och Mörbylånga består styret av V, S och C. I Västmanland styr V i Arboga tillsammans med hela Alliansen och Miljöpartiet. V+S+M+L tar över i Köpings kommun.

Foto: Anders Löwdin

Styrelsen för Vänsterpartiet i Köping motiverar samarbetet på sin hemsida med viljan att ”strategiskt kunna påverka politiska beslut även i framtiden”.

Det enda konkret politiska i den något uppgivna texten handlar dock om partiets eftergifter: ”Priset vi får betala är en smärre omfördelning i budgeten som lagts av den gamla majorite-

ten. Vi måste även finna oss i att säga ja till eventuell etablering av friskola, förutsatt att något företag vill starta en sådan i Köping, samt att den tillför något nytt.”

Det är alltså raka motsatsen till den politik som vänsterväljare har röstat på. Friskola istället för stopp för vinster i välfärden. Omfördelning i en redan ansträngd budget, det vill säga nedskärningar.

Moderaterna och Liberalerna i Köping står inte för någon annan politik än samma partier på riksplanet. De kommer aldrig att rösta för en politik de inte står för och får i praktiken vetorätt.

Vänsterpartiet å sin sida kommer att stå ansvarigt för alla kommunens beslut. När anställda eller kommuninvånare ställer krav eller protesterar är V på fel sida.

Det kommer att bli extra allvarligt när kommunernas ekonomi försämras, vilket prognoserna tyder på. ■

S förstärker högerkursen

Socialdemokraterna samarbetade redan innan valet med Moderaterna i flera kommuner. Nu blir det fler, både med M och andra allianspartier.

paw@socialisterna.org

I

Sörmland är det redan klart att S+M kommer att styra Gnesta, Katrineholm och Strängnäs, samt i Eskilstuna tillsammans med Centern.

I tidigare S-fästen som Botkyrka och Södertälje, som båda hör till landets 21 största kom-

tid när enighet och breda överenskommelser behövs mer än någonsin sätter vi politisk prestige åt sidan för att förbättra Uppsalabornas vardag och utveckla vår kommun”, kommenterade Uppsalas S-ledare Erik Pelling på partiets hemsida.

I samarbetet har Liberalerna fått ansvar för arbetsmarknad, vuxenutbildning, funktionsnedsättning, företagare och digitalisering.

I Södertälje blir MP, KD och C nya samarbetspartner med S. I både Botkyrka och Södertälje har V lämnats utanför efter krav från högerpartierna.

I landets fjärde största kommun, Uppsala, blir styret S+L+MP. ”I en

Sociademokraterna motiverar samarbetet med behovet av ”stabilitet”. Men snarare kommer de nya kommunledningarna att ytterligare bekräfta Socialdemokratins högervridning och underminera de styrande partiernas stöd. ■

V gör helt fel när de ingår i styren med partier som M och L.

Foto: Anders Lejczak / Flickr CC

PER-ÅKE WESTERLUND

muner, bildas nu nya koalitioner.

I Botkyrka ska S styra tillsammans med MP, KD och L. Med så många partier blir det ändå bara ett mandats majoritet. Detta i en kommun som redan under det tidigare S-ledda styret blev ökänt för utförsäljningen av kommunala bostäder i Alby. Nu utlovas ”ökad valfrihet inom äldreomsorgen”, alltså fler privata bolag.

Kommunerna – kan samarbeten stoppa SD?

Starka antirasistiska mobiliseringar är ett steg i att stoppa SD:s frammarsch.

I majoriteten av landets kommuner är det fortfarande inte klart vilka partier som ska ta makten. Detta sedan både Socialdemokraterna och Moderaterna backat kraftigt, och Miljöpartiet tappat ännu mer.

Sverigedemokraterna är efter valet våg­mäs­ta­re i 182 kom­muner, inklusive i Stockholm, Göteborg och Malmö. De ”rödgröna” har bara majoritet i 41 kommuner och Alliansen i 54.

Bakom argumentet att ”stoppa SD” bildas nu nya koalitioner. Exempelvis har Miljöpartiet inlett diskussioner om att ta över Stockholm tillsammans med Alliansen.

De nya koalitionerna har ingen möjlighet att stoppa SD. De kommer att fortsätta den politik som har skapat dagens utveckling, med nedskärningar, bostadskris och ökade klyftor. Det kommer bara att bekräfta bilden att de etablerade partierna är likadana och SD kan fortsätta låtsas vara annorlunda. Läs mer om kampen mot SD och rasismen på sid 8-9. ■

4 OKTOBER 2018 # 1 320

I korthet

Pensionspolitiken blir bara värre. Nu föreslås pensionsåldern höjas till 70 år för de födda på 1980-talet och framåt.

5

Över 700 läkare i vårdupprop

V

årdkrisen Över 700 läkare inom primärvården har skrivit under ett upprop för en reform som ska ”ge patienter bättre vård och locka fler till yrket”. De menar att det ökande ansvaret utan att tillräckligt med resurser skjuts till är en bidragande orsak till att allmänläkare flyr allmänvården eller blir sjukskrivna samt att patienter tvingas uppsöka vård på annat håll. Det larmar de om i en debattartikel i DN den 28 september. ”En utbyggd primärvård med kompetenta specialister är den bästa samhällsekonomiska sjukvårdsinvestering Sverige kan göra”, skriver de bland annat. De kräver en nationell plan för hur rekrytera och behålla allmänläkare och distriktssköterskor, att omkring 20 procent av arbetstiden ska läggas på forskning eller fortbildning, och att det finns ett tak på 1 500 listade personer per specialist i allmänmedicin.

De rovgiriga skolbolagen växer

F

Strax innan årsskiftet enades den blocköverskridande Pensionsgruppen om att pensionsåldern skulle höjas och att en mindre otillräcklig höjning skulle göras av garantipensionen. Nu föreslås ännu en höjning av pensionsåldern – till 70 år för de som är födda på 1980-talet. Men det är pensionen, inte pensionsåldern, som behöver höjas.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

P

ensionsgruppens partier – S, MP, M, L, C och KD – är ansvariga för den pensionsöverenskommelse som gjordes 1994 och som idag innebär att många arbetare knappt får hälften av sin inkomst i pension när de slutar arbeta.

Sex av tio pensionärer lever strax över eller på fattigdomsgränsen. Enligt Pensionsmyndighetens senaste rapport är det 245 000 personer över 65 år som ligger under fattigdomsgränsen, det som myndigheten rubricerar som ”relativt låg ekonomisk standard”. Två tredjedelar (162 000) av landets fattigpensionärer är kvinnor.

Men som Pensionärernas Riksorganisation PRO poängterar är det många pensionärer som har inkomster som bara ligger strax över gränsen för relativ fattigdom.

– Det är ohållbart med ett pensionssystem som leder till ökad fattigdom med allt större klyftor – och det är särskilt ohållbart för de som tvingas leva på så låga inkomster trots att de har arbetat och betalat pensionsavgifter i 40 år eller mer. Nu måste de politiker som har ansvar för pensionssystemet börja ta debatten och tala om vad de vill göra för att lösa problemen. De kan inte längre gömma sig bakom en 25 år gammal överenskommelse, sa PRO:s Christina Tallberg i en kommentar till Pensionsmyndighetens rapport i juni.

Politikerna fortsätter dock att försvara och gömma sig bakom en gammal blocköverskridande uppgörelse som betyder drastiskt försämrade pensioner och samtidigt en stadigt höjd pensionsålder.

Redan innan valet var Pensionsgruppen överens om att pensionen tidigast skulle få tas ut vid 64 års ålder (mot 61 idag) och att pensionsåldern skulle höjas från 67 till 69 år. Den genomsnittliga pensionsåldern för fackförbundet Kommunals och Byggnads medlemmar är 63 år idag. Bara en av tio byggnadsarbetare tror att de orkar längre än till 65 år.

Höjd pensionsålder är ett nytt slag mot arbetarna, särskilt mot lågavlönade kvinnor.

Den allmänna pensionen behöver höjas med ett par tusen kronor i månaden. En höjning med 3 000 kronor är ett minimum för att undvika att pensionen blir en fattigdomsfälla för i synnerhet lågavlönade kvinnor och utlandsfödda.

Rättvisepartiet Socialisterna säger: • Nej till höjd pensionsålder – ja till en omedelbar höjning av pensionen och bostadstillägget.

Låt superrika, banker och storbolag betala.

• Riv upp pensionsuppgörelsen.

• Skatterättvisa nu – ingen straffbeskattning av pension, aktivitets- och sjukersättning. ■

Foto: Pensionsmyndigheten

Höj pensionerna – inte pensionsåldern

riskoleeländet De fem största skolkoncernerna (Internationella Engelska Skolan, Academedia, Kunskapsskolan, Fridaskolorna och Futuraskolan, alla vinstdrivande) växer gällande antalet elever i sina skolor. Läsåret 2013/14 hade de drygt 42 000 elever, medan antalet läsåret 2017/18 var omkring 56 000. Störst av koncernerna är Internationella Engelska Skolan, som också har vuxit mest sedan 2013 (64 procent). 23 000 elever går i deras skolor idag. Det rapporterar Svenska Dagbladet den 1 oktober.

Brott och hot mot butiker vanligare

U

tsatthet I Svensk Handelsbarometers senaste trygghetsbarometer utsattes 45 procent av alla butiker för brott under det tredje kvartalet i år, vilket är en ökning med nio procentenheter jämfört med föregående kvartal.

Allra vanligast är snatteri och stöld, följt av hot, våld och inbrott. Många butiksanställda polisanmäler inte snatteri och stöld (en tredjedel), då uppgivenheten är stor eftersom det ”sällan eller aldrig leder till någon åtgärd”. Svensk Handels säkerhetschef Per Geijer skriver i ett pressmeddelande att: ”Rättssamhället har successivt avkriminaliserat butiksstölderna. Idag är det i princip riskfritt att stjäla från en butik.

Utöver att handlarna inte får det stöd de förtjänar, riskerar vi att fler människor faller in i den kriminella banan.”

Skolpersonal känner psykiskt obehag

A

rbetsmiljö Anställda inom utbildningssektorn, som bland annat innefattar lärare och rektorer, känner ett allt större psykiskt obehag över att gå till jobbet, visar undersökningen Jobbhälsoindex. Siffran är även hög för anställda inom vård- och omsorgssektorn. Särskilt cheferna inom kommuner och landsting uppger ett större psykiskt obehag, något som enligt undersökningen har accelererat under detta året där nu över var fjärde chef känner så några gånger i månaden. Motsvarande siffra bland utbildningspersonal exklusive chefer inom såväl privat som offentlig förvaltning är 15 procent, där 9 procent känner psykiskt obehag över att gå till jobbet några gånger i veckan. Det skriver Lärarnas tidning den 1 oktober.

– Det finns en hög grad av samkorrelation mellan psykiskt obehag inför arbetsuppgifterna och att man är mindre nöjd med jobbet i andra hänseenden, både generellt och inom utbildning, säger Lars Hjalmarsson från Svenskt Kvalitetsindex, ansvarig för undersökningen, till Lärarnas tidning. ■

Ännu en ensamkommande tog sitt liv

T

ragedi En ung ensamkommande tog tragiskt sitt liv i helgen efter att ha kastat sig under ett tåg i Jönköpingstrakten. Det är det femte kända självmordet bland denna utsatta grupp i år. Det rapporterar gruppen ”Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!” i ett pressmeddelande den 30 september.

Den inhumana flyktingpolitiken skördar liv överallt.

Stoppa utvisningarna – återinför rätten till asyl! ■

INRIKES

4 OKTOBER 2018 # 1 320

6

Foto: Dean Lin / Flickr CC

Ikea:s chaufförer i Sverige får 30 kronor i timlön. Företaget har också en lång, svart historia av att bekämpa fack och arbetsliga rättigheter.

Bakom bokhyllan Billy finns antifacklig hållning & svältlöner

L

önedumpning och antifacklig hållning är lika mycket Ikea som bokhyllan Billy. Nu har det åter avslöjats att Ikeas varor i Sverige och resten av Europa transporteras av bolag som ägnar sig åt löne- och villkorsdumpning. ”Chaufförer som arbetar åt Ikea

i Sverige får 30 kronor i timmen i lön. Det är ett slovakiskt dotterbolag i Bring-koncernen som hävdar att man bara gör tillfälliga körningar till Sverige. Men när TV4-nyheterna filmar vid en godsterminal i Jönköping växer en annan bild fram av ett bolag som tycks ha placerat

sina bilar och chaufförer i Sverige mer permanent” (TV4-nyheterna den 30 september under rubriken ”Slavlöner för chaufförer”).

I våras polisanmäldes det slovakiska bolaget av fackförbundet Transport, men polisen lade snabbt ner

förundersökningen med hänvisning till att man saknade resurser.

Men i Danmark kommer bolaget ställas inför rätta för sina svältlöner – 5 000 kronor i månaden för att köra Ikea-varor mellan Danmark och Sverige.

Transportfacken har länge lar-

mat om att Ikea-möbler körs av lönedumpandebolag. I februari 2017 genomförde Transportfacken i en rad länder samordnade protester mot Ikea, och månaden efter avslöjade brittiska BBC i ett uppmärksammat reportage att chaufförer som kör varor till bland annat Ikea i Västeuropa tvingas leva i sina hytter i flera månader med en lön som inte är högre än 30 kronor. ”Vi har inte råd att leva i de länder vi kör till, det är som ett fängelse”, vittnade en av chaufförerna till BBC. Ett av bolagen som levererar varor till Ikea, Brinkman Trans-Holland AB som har kontor i bland annat Sverige, har till och med fällts i nederländsk domstol för sin lönedumpning.

Ikea har en också en lång, svart historia av att bekämpa fackföreningar och arbetsrätt. I somras rapporterades att Ikea inte ens var berett att skriva under en förlängning och utvidgning av det avtal för förbättrat arbetarskydd i Bangladesh som kom till stånd efter Rana Plaza-katastrofen 2013 som dödade 1 138 textilarbetare.

Nyligen anmäldes Ikea för brott mot internationella regler av den globala fackliga federationen UNI Global Union.

Anledningen är Ikeas antifackliga hållning i Irland, Portugal och USA. Med hot, mobbning och bestraffningar har Ikea-chefer i dessa länder försökt hindra arbetarna från att gå med i facket. ”Företagets högsta ledning har upprepade gånger ignorerat de varningsflaggor som anställda och fackförbund har höjt gällande brott mot arbetares rättigheter på varuhus runt om i världen”, säger UNI Global Union med anledning av sin anmälan som görs till regeringen/domstolen i Nederländerna där Ikea har sitt huvudkontor. ■ Per Olsson

Lägre lön i vinstjagande friskolor

Foto: Kennedy Library, Flickr CC

S Bort med friskoleeländet – pengar till välfärd, inte profitörer.

veriges fyra största friskolekoncerner har under de senaste 4 åren gjort en sammanlagd vinst på över 3 miljarder kronor.

Samtidigt har lärarna på flera friskolor betydligt lägre lön än kollegorna i kommunala skolor. Det visar en granskning som Pontus Bäckström, utredare på Lärarnas Riksförbunds (LR) kansli i Stockholm, har gjort på uppdrag av Skol-

världen, som ges ut av LR. I granskningen har lönerna (2017) för kommunalt anställda lärare som är LR-medlemmar jämförts med vad motsvarande friskolelärare tjänar.

Granskningen visar att: • Lärare i friskolor har i genomsnitt 1 000 kronor lägre månadslön än vad deras kommunalt anställda kollegor har.

• Behöriga lärare på Internatio-

nella engelska skolan tjänar i genomsnitt 3 000 kronor mindre i månaden än vad motsvarande kommunala lärare gör.

• När IES-läraren går i pension får hen räkna med att få ett par tusen kronor mindre i månaden i pension än om hen varit kommunalt anställd. ■

Källa: Skolvärlden den 13 september

K

nappt har plakaten med vackra vallöften plockats ned i Umeå innan nya nedskärningar kommer i den kommunala servicen. För- och grundskoleverksamheten går mot ett underskott på 50 miljoner kronor i år.

Lärarförbundets lokalavdelning

är kritisk och säger att de politiker som har ansvaret måste begära att underskottet avskrivs.

– Det här är brutala siffror. Det är en omöjlighet att idag skära ned mer, det går inte, säger ordföranden Anna Olskog till Folkbladet.

Nämndordförande Moa Bryd-

sten (S) har inga planer på att inte dra åt svångremmen, utan säger till tidningen att det är aktuellt med besparingar inom verksamheten.

Nu krävs det att skolpersonal, elever och andra går samman i protester och kamp mot nedskärningsplanerna. ■ RS Umeå

Lärarförbundet är kritiska och oroliga över nedskärningsplanerna.

Foto: Ben Jeffrey /Flickr CC

Umeå: Nya nedskärningar efter valet

4 OKTOBER 2018 # 1 320

7

Orättvisorna i boendet ökar E

Foto: Anton Lindbäck

Många har på kort tid blivit medlemmar i RS. Bli medlem du också!

RS ökade – 4 177 röster i kommunvalet

4 177 röster fick Rättvisepartiet Socialisterna (RS) totalt i kommunvalen i Luleå, Haninge och Göteborg.

Utvärdering av partiets valrörelse var en av punkterna på det partistyrelsemöte som hölls den gångna helgen.

SEBASTIAN OLSSON

offensiv@socialisterna.org

P

nya treprocentspärren. Om inte denna spärr hade införts skulle partiet behållit sina två mandat.

Rättvisepartiet Socialisterna jobbar dock framför allt utomparlamentariskt och står inte och faller med kommunala mandat. 16 personer har gått med i Rättvisepartiet Socialisterna i augusti-september.

Ett hundratal överväger att bli medlem eller stödja oss på andra sätt.

Sedan hade vi en punkt om partiets kampfrågor, orientering, planering och målsättningar. Även den handlade mycket om att värva medlemmar.

Efter det följde punkten om partiets ekonomi där det informerades om att partiet förlorar drygt 300 000 kronor årligen, pengar som har gått till kampen, på grund av att vi inte kunde försvara de två förlorade mandaten i Haninge.

Mötet gjorde en utvärdering av Rättvisepartiet Socialisternas (RS) valkampanj. Vi fick 1 621 röster i Luleå, 1 437 i Haninge och 1 119 i Göteborgs kommun, alltså totalt 4 177 röster i de tre kommuner där vi deltog i valet.

Partiet gick framåt i Haninge och Göteborg. Vi förlorade röster i Luleå, men behåller ändå båda mandaten där. Trots vårt ökade stöd tappar vi båda mandaten i Haninge kommun på grund av den

Partiet behöver öka andra intäkter istället och mötet beslutade om en plan för detta som innehåller prishöjning på prenumerationer på Offensiv samt en kampanj för att värva fler sympatisörer som ger ett månatligt ekonomiskt stöd, nya prenumeranter och nya medlemmar samt för att få medlemmar att betala högre medlemsavgift.

På mötet samlades också in hela 14 500 kronor till RS/Offensivs ekonomikampanj. ■

familjer ökar är ett resultat av en bostadspolitik som har inneburit ökade hyror, ökad segregation i boendet, marknadshyror och att det inte byggs bra och billiga hyresrätter. Privata hyresvärdar missköter underhåll av fastigheter i förortsområdena, kommuner säljer ut sitt bostadsbestånd till privata hyresvärdar som enbart är intresserade att göra så stor vinst som möjligt på boendet.

Renovräkningar blir allt vanligare, vilket betyder att hyresgästen inte har råd att bo kvar i sin lägenhet efter renovering då hyran har blivit för hög efter renoveringen.

Statistiken visar också tydligt på att det är ensamstående mammor med barn som bor i så kallade utsatta områden som drabbas hårdast. De kommuner som ligger i topp vad gäller antalet vräkningar är Södertälje, Malmö, Köping, Västerås, Eskilstuna och Stockholm.

Att antalet vräkningar av barn-

För att stoppa de ökande orättvisorna i boendet behövs ett stopp för utförsäljning av allmännyttan och stopp för marknadshyror. Det behövs en upprustning av förorten – jobb, bra och billiga bostäder, bra skolor och service. Bostad ska vara en rättighet – ingen handelsvara. ■ Anders Wemmert

231 barn fick se sina föräldrar vräkta under årets första sex månader.

Insänt: ”Seger för Lokalvården – Kamp lönar sig”

I

samband med att löneförhandlingarna för 2018 och 2019 avslutades den 24 september, infriades också det som Seko Tunnelbanan har kämpat för i åratal – att ta bort i-lönerna för Lokalvården som haft dessa sedan 1990-talet.

De individuella lönerna skapade stora problem för de flesta lokalvårdare och gav en enorm makt till cheferna att bestämma lönesättningen. Många kände sig orättvist behandlade då de gjorde ett mycket bra arbete, likvärdigt med andra, men trots detta fick de en mycket liten höjning, i bästa fall

ett par hundralappar. Lokalvårdarna pratade om chefernas kompisar som fick bra lönehöjningar, medan de som cheferna inte gillade eller de som var kritiska till företaget fick det minsta påslaget.

Seko såg att den enda lösningen var att införa tarifflöner för att garantera en rättvisare löneutveckling för alla. Trots att många ”välvilliga” i många år försökte övertyga oss om att denna kamp var en kamp mot väderkvarnarna, fortsatte vi kampen ändå. Gång på gång ställde vi detta krav till arbetsköparen (oavsett om det hette Connex, Veolia

eller MTR). Vi mobiliserade våra medlemmar i många aktioner och protester, och på alla våra medlemsmöten godkändes detta enhälligt.

Så vitt vi känner till är det första gång på åratal som en fackförening lyckats ta bort den individuella lönesättningen och infört mer rättvisande tarifflöner med inrangering i lönesteg.

Seko anser att det är en stor seger först och främst för lokalvårdarna själva, som nu kommer att ha relativt rättvisa löner, även

om lönerna fortfarande är för låga enligt oss. men också för alla våra arbetskamrater i tunnelbanan, och även för alla arbetare i hela Sverige.

Det visar att en envis kamp för ett rättvist krav som arbetarna stödjer, det vill säga en linje som en fackförening som för en klass­ orienterad linje, till slut kan leda till seger.

Självklart detta är inte slutet i vår kamp för rättvisa, men det visar sig att kamp lönar sig. Vi fortsätter vår kamp! En för alla! Alla för en! ■ Seko Tunnelbanan, Stockholm 25/9

Foto: Public Domain

artistyrelsen inleddes med en diskussion om det nya politiska landskapet efter valet.

De etablerade partiernas kris har fördjupats ytterligare; till exempel gjorde Socialdemokraterna ännu ett katastrofval och dess samarbetspartner Miljöpartiet behövde stödröster för att hålla sig över fyraprocentsspärren. Vad det blir för regering är fortfarande en öppen fråga.

V fick en uppgång både i röster och medlemsantal, men även SD gick framåt.

Kampen mot utvisningarna till Afghanistan fortsätter då många av de utvisningshotade ungdomarna inte hjälps av den nya gymnasielagen. Måndagen den 8 oktober är det också en alleuropeisk protestdag mot utvisningarna.

Partistyrelseledamöterna berättade om den lokala politiska

situationen. Det är politiskt kaos i Göteborg där det nya partiet Demokraterna blev näst störst i valet.

I Boden hade nazistiska NMR satsat på kommunvalet, men det gav inget. Antirasismen är stark i Boden, vilket bland annat nätverket Boden mot rasism har bidragit till.

Antirasismen kommer att ha stor tyngd i partiets arbete efter valet. Tillsammans med andra vill vi bygga lokala nätverk mot rasismen, som i Boden, Haninge och Luleå, för att bekämpa Sverigedemokraterna och nazisthotet.

Punkten om världsläget handlade mycket om USA. Det är handels­ krig mellan USA och Kina. Världsekonomin växer visserligen, men det globala skuldberget blir också allt högre. Det är en ny kris på väg.

Samtidigt finns det kamprörelser, som lärarkampen i USA.

nligt färsk statistik från Kronofogdemyndigheten ökar antalet vräkningar av barnfamiljer igen. Från att ha sjunkit 2016 och 2017 har antalet barnfamiljer som har vräkts ökat igen.

Statistiken från Kronofogdemyndigheten visar att 231 barn fick uppleva att båda eller någon av föräldrarna blev av med sitt hem under årets första 6 månader, vilket är en ökning med 43 barn jämfört med samma period 2017. ”Ett tydligt trendbrott”, säger analytiker på Kronofogden och tendensen med ökning av antalet vräkningar ser ut att fortsätta öka.

ANALYS

4 OKTOBER 2018 # 1 320

8

Hur kan SD-rasismen oc Valet 2018 visade på ett Sverige som polariserats. Under Rättvisepartiet Socialisternas valkampanj stötte partiets valarbetare på många som var extremt oroade över vart samhället är på väg angående uppgången för rasistiska partier, men också hur en rasistisk högerpolitik dominerar i flera riksdagspartier.

Samtidigt gjorde Sverigedemokraterna ett rekordval. På åtta år har partiet ökat från 5,7 till 17,9 procent i riksdagsvalet. Hur kan SD-hotet stoppas?

JONAS BRÄNNBERG

E

nligt SVT:s vallokalundersökning Valu var Sverigedemokraterna nära på största parti bland män, största parti i stora delar av Skåne och 24 procent av LO-medlemmarna röstade på partiet.

För socialister och antirasister är det avgörande att förstå processerna bakom SD:s uppgång för att kunna bekämpa rasismen. Men till skillnad från många debattörer, även på vänsterkanten, stannar vi inte vid ord. Kampen för att bygga en organisatorisk och politisk stark antirasistisk rörelse är en huvuduppgift för socialister efter valet.

till följd av privatiseringar och avregleringar, allt osäkrare jobb – allt detta gör att de partier och institutioner som försvarar och representerar detta krisande system förlorar stöd och auktoritet.

När kapitalisternas tidning Dagens Industri försöker göra Sverigedemokraterna till ett rumsrent samarbetsparti för Alliansen (eller åtminstone för M och KD) är det också del av en internationell utveckling: kapitalisterna, den styrande ekonomiska eliten, försöker hitta nya stödpunkter för att försvara sina intressen och sitt system, när deras gamla partier krackelerar.

Sverigedemokraternas framgångar skulle inte vara möjliga utan Socialdemokraternas historiska kris.

I val efter val har S haft det lägsta valresultatet sedan allmän och lika rösträtt infördes. Det finns inget unikt över utvecklingen i Sverige; samma mönster ses över stora delar av Europa och västvärlden där högerextrema partier växer på ruinerna av de numera borgerliga partier som en gång var arbetarpartier.

Det handlar dock inte bara om Socialdemokraterna. Moderaternas fall var ännu större i senaste valet – hela det politiska etablissemang som har styrt väst sedan andra världskriget är i gungning. Republikanerna i USA tappade kontrollen till Trump, Tories i Storbritannien är djupt splittrat och i Italien har de

Bland antirasister och inom ”vänstern” är förvirringen stor kring orsakerna bakom framstegen för högerextremismen och hur farlig den är. Vissa analyserar inte orsakerna alls, som ETC:s Johan Ehrenberg som skriver att ”det här valet är förlorat”, men tröstar oss sedan med att ”82 procent röstar inte på ett rasistiskt parti.” (ETC den 11 september). Precis likadant lät det från en del antirasister i valet 2010 och 2014 då siffrorna istället var 94 respektive 87 procent, och precis lika lite då som nu ger det en förklaring till vår tids största politiska förändring.

Bland socialdemokrater, som förstås vägrar se sin egen roll i utvecklingen, dominerar moralismen: ”ta kampen för alla människors lika värde och rätt och för ett anständigt

Att högerpolitiken och socialdemokratins svek har lagt grunden för SD:s framgångar tar inte bort att rasismen är SD:s kärna. ”gamla” partierna helt tappat makten – den nya regeringen består av två populistiska partier: Lega och Femstjärnerörelsen som förenas i sina attacker på flyktingar.

Det är inte bara arbetarklassen som har förlorat sin politiska röst när de gamla arbetarpartierna blivit borgerliga – även kapitalistklassens traditionella partier för att styra samhället har försvagats kraftigt.

I grunden handlar det om kapitalismens utveckling: dramatiskt ökade klyftor, nedmonterad välfärd, infrastruktur som rasar samman

samhälle”, skriver Veronica Palm i en krönika där hon pessimistiskt konstaterar att ”än har inte Tengil makten” (ETC den 18 september).

NSD:s förre kulturredaktör Jan Bergsten tror som liberaler att det går att utbilda bort rasism. SD var överrepresenterade bland lågutbildade, därför menar Bergsten i NSD den 15 september att det behövs nya utbildningskampanjer som ”Om detta må ni berätta” (ett utbildningsmaterial om nazismen).

Bland flera finns en pessimism och uppgivenhet över att så många har röstat på ett rasistiskt parti, ofta

Foto: Sebastian Olsson

jonas.brannberg@socialisterna.org

SD måste mötas av stora motprotester överallt de dyker upp. Det behövs också en organisering och ett politiskt program.

kopplat till att orsaken helt enkelt är att ”folk är rasister”. Petter Larsson menar i sin debattartikel ”Sverigedemokrater är som folk är mest” (Aftonbladet den 23 september) att det är rasismen som är kärnan i SD:s väljare och att det finns en ”högerradikal potential i vår typ av samhällen”, men som när partierna sedan 1990-talet rört sig ”mot mitten” gjort att exempelvis ”invandringsfrågan” har kunnat dominera dagordningen och blivit en punkt där ”högerradikala” åsikter kunde stötas mot ”vänsterliberala”.

Larssons tes om att den ”dagordning” som dominerar styr den politiska utvecklingen är en variant av den italienska socialisten Gramcis idéer om att borgerlighetens ”hegemoni” över samtalet är avgörande för dess kontroll över samhället. Även om detta förstås är viktigt svarar Larsson inte på varför det ibland är frågor som etablissemanget INTE vill se som dominerar ”debatten” – till exempel flyktingkampen 2017, #metoo-rörelsen eller de världsomspännande protesterna mot Irakkriget 2003? Svaret är förstås att det bara är i frånvaro av verkliga kamprörelser som det är möjligt att uppifrån styra debatten.

SD:s framgång kan inte förklaras av en inneboende rasism (hur har den uppstått?) eller bekämpas med moraliska pekpinnar om ”allas lika värde”. Som alla andra samhällsfenomen handlar det om att söka svaret i samhällets materiella utveckling: ekonomiskt, socialt och politiskt.

Dalademokratens ledarskribent Göran Greider och Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg försöker sig båda på en klassanalys. ”Ju mindre maktresurser en väljare har, desto större är sannolikheten för att hens röst hamnar hos SD”, skriver de i en gemensam debattartikel (Aftonbladet den 26 september). Greider skriver att ”Besvikna arbetarväljare har lockats in i högerpopulismens virvlar och skaffat sig migranter som syndabock istället för det som Göran Therborn kallat den ’nyliberala överheten’.

Det enda som kan locka ut dem igen är en vitaliserad arbetarrörelse” (ETC den 12 september).

Helt klart har ett skikt av arbetarklassen röstat på SD. En forskningsrapport som presenterades på DN debatt den 5 september (”Arbetslinjen och finanskris förklarar

SD:s framgångar”) visade hur SD:s väljare sedan 2006 till stor del kom från områden och kommuner där många människor saknar ”fast förankring på arbetsmarknaden” eller hade ett jobb där osäkerheten ökar på grund av automatisering, rationaliseringar med mera. 30 procent av de sjukskrivna röstade på SD i valet 2018. De grupper som i förhållande till andra förlorat mest sedan högerpolitiken accelererade 2006 och finanskrisen bröt ut 2008.

Det handlar förstås inte bara om otrygga jobb, utan om arbetsvillkoren och nedmonterad välfärd. Enligt SVT:s Valu röstade 21 procent av Kommunals medlemmar på SD. Till exempel den fackliga tanke­ smedjan Katalys hävdade i valet att Socialdemokraterna hade kunnat stoppa sitt ras genom att ”prata om klass och resursfördelning”. Åsa Linderborg hoppades inför valet att en ”sund ilska med S” borde ha lett till att partiet började bedriva ”klassisk sossepolitik”. ”När ska Socialdemokraterna fatta, att det är socialdemokratisk politik väljarna vill ha?”

(Aftonbladet den 9 september).

Kanske hade också S sista utspel om ”extra familjevecka” och tal om

4 OKTOBER 2018 # 1 320

9

ch högern slås tillbaka?

Fler partier än Moderaterna har närmat sig rasistiska SD i allt snabbare takt, såväl i konkret politik som i retorik.

”folkomröstning om välfärden” en viss betydelse för att inte de backade så mycket som opinionsundersökningarna innan valet pekade på.

Problemet är dock att Socialdemokraterna efter åratal av nedskärningar och privatiseringar på kommunal, regional och riksnivå inte längre har någon trovärdighet när de pratar om välfärd och satsningar. Socialdemokraterna och de S-märkta ledarna inom fackföreningsrörelsen har kapitulerat för EU och nyliberalismen, med stora nedskärningar och privatiseringar. När Alliansen styrde 2006-2014 vägrade de ta strid. Även om viljan fanns, skulle S-ledningen inte kunna gå tillbaka till ”klassisk sossepolitik”. Den politiken baserade sig nämligen på en starkt växande kapitalistisk ekonomi efter andra världskriget, med ett hotfullt konkurrerande ekonomiskt system i Öst – vilket innebar att kapitalistklassen var beredd att släppa till reformer i utbyte mot att deras makt och vinster fick vara ohotade.

Idag krisar kapitalismen – vinster kan bara göra på arbetarnas bekostnad. Samtidigt har det stalinistiska systemet i öst kollapsat och

därmed känner sig de superrika relativt ohotade. Verkliga reformer idag kräver en ursinnig strid med kapitalets representanter – något S-ledarna aldrig varit beredda till.

Resultatet av S förborgerligande är inte bara tappat förtroende – det har också inneburit att stora delar av arbetarklassen har förlorat självförtroendet. Det är ingen slump att SD:s väljare är de mest pessimistiska – uppgivenheten är SD:s största politiska fördel.

Klyftan mellan väljarna och de politiska partierna är större än någonsin. 8 av 10 svenskar menar att de inte kan påverka politiken enligt regeringens demokratiutredare Olle Wästberg och Daniel Lindvall. Och det är inte bara SD som har ökat i detta val – nästan alla partier som sågs som ”outsiders” gick fram i valet, till exempel Sjukvårdspartiet, Demokraterna i Göteborg eller lokala partier som Bodenalternativet.

I många fall är det precis som med SD inte tal om några verkliga anti­ etablissemangspolitiker – men det spelar ingen roll.

Om det var något som var tydligt under valkampanjen var det att SD:s väljare röstade på ett SD som de ville

att det skulle vara – inte som partiet är i verkligheten. Det är också en av förklaringarna till att SD rymmer allt från arbetare missnöjda med äldreomsorgen, klimatförnekare och islamofober till brun/blå småföretagare som tycker M är för mesiga. Även Vänsterpartiet ses idag som en del av det politiska etablissemanget – utan V:s sammankoppling med den förra regeringen hade partiets uppgång i valet kunnat bli mycket större.

Att högerpolitiken och socialdemokratins svek har lagt grunden för SD:s framgångar tar inte bort att rasismen är SD:s kärna, vilket också visar att partiet hela tiden måste gå ”ett steg längre” när M, KD och S följer efter – manifesterat i Åkessons uttalande att utlandsfödda ”inte passar in i Sverige” under valkampanjens sista dagar. Med en rasistskandal i veckan av SD:s bruna supportersörja och stöd till hatsajter som ”Politiskt Inkorrekt” med flera underblåser partiet rasismen.

Rasismen kommer dock inte bara från SD, den underblåses också av andra partiers misstänkliggörande av flyktingar och förorter, statens utvisningspolitik, polisens han-

tering av rasister och antirasister, med mera. Fram till 2015 växte stadigt de som tyckt det var positivt att Sverige tog emot flyktingar.

Det var bara tack vare en koordinerad skrämselkampanj uppifrån hösten 2015 med tal som ”systemkollaps” och en jakt på en påhittad ”terrorist” på flyktingboenden som opinionen kunde vändas.

Fortfarande 2018 är stödet för flyktingar på samma nivå som i början av 2000-talet – då SD inte ens var invalt i riksdagen. Skillnaden är däremot att andra partier har tagit över SD:s politik och därmed gett dem ”rätt”, och att krisen i välfärden och klyftorna ökat dramatiskt.

Sverigedemokraternas etablering bland arbetare är ett reellt rasistiskt hot. Den splittring som rasismen innebär på arbetsplatser och i bostadsområden är en försvårande omständighet när kampen ska tas för att försvara arbetsvillkor, kämpa mot marknadshyror, nedskärningar och privatiseringar i välfärden. Rasismen är ofarlig för den rika elitens makt och vinstintressen – tvärtom har den varit central genom kapitalismens historia i imperialistiska krig och exploatering av fattiga och arbetare. Antirasismen har däremot

chansen att bli till en rörelse mot hela systemet.

Göran Greider hoppas efter valet att SD har nått sin höjdpunkt eftersom vi ser ”slutet på den långa nyliberala epok där ökad otrygghet och tillbakarullning av välfärdsstaten stampat fram högerpopulistiska rörelser i land efter land”.

Andra menar att vi bara är i början av en utveckling mot fascism och gör jämförelsen med 1920-talets politiska instabilitet och väntande ekonomisk kris.

Och visst har båda liknelserna sina poänger. Nyliberalismen har gjort bankrutt och undergrävt förtroendet för hela det ekonomiska systemet. Men så länge ingen verklig motkraft bildas fortsätter avregleringar, privatiseringar och nedskärningar i global skala, till och med när Trump & Co har vänt globalisering och frihandel till protektionism. Högerextremismen anpassar sig också, med populistiska paroller mot till exempel EU, samtidigt som de när de själva kommer till makten, som Fremskrittspartiet i Norge och FPÖ i Österrike, fortsätter den nyliberala politiken. forts nästa sida

ANALYS / INTERNATIONELLT

4 OKTOBER 2018 # 1 320

10

Dock är Greiders förhoppning att S eller dagens S-märkta fackledare ska stå för en sådan vitalisering helt utsiktslös. Istället måste basen för en ny organisering och ett kämpande arbetarparti sökas bland de antirasistiska och feministiska stämningarna, bland nya radikala miljörörelser och bland upprop och uppror för att försvara vården, skolan, strejkrätten med mera.

Rasismen används för att splittra och trycka tillbaka masskampen.

I Österrike skriver kamraterna i RS systerparti SLP om regeringen bestående av det rasistiska FPÖ och ÖVP (Moderaterna): ”Varje gång de attackerar arbetarklassen drar de samtidigt upp en ny ’flyktingkris’ och gör allt för att avleda uppmärksamheten till det”.

Men rasismen uppifrån kan också vara starten på nya rörelser.

Trumps attack på muslimer och flyktingar ledde till en massrörelse och radikalisering över hela landet, där RS systerparti och vår kommunfullmäktigeledamot Kshama Sawant spelade en viktig roll. Rasisterna i Charlottesville provocerade fram de största antirasistiska protesterna i USA på länge, och är säkerligen en bidragande faktor till vänsterns tillväxt, till exempel runt DSA. I Sverige blev NMR för ett år sedan stoppade av en demonstration på 20 000 i Göteborg.

Varje gång rasismen dyker upp måste den bekämpas och om möjligt stoppas. Det håller tillbaka rasisternas självförtroende och

SD är ett rasistiskt högerparti som enbart är i opposition mot de 99 procenten, arbetarklassen.

etablissemangets försök att normalisera rasistpartier. Det är inte bara antirasistisk kamp som sätter käppar i hjulen för rasisterna – all form av kamp, särskilt klasskamp, där arbetare kämpar tillsammans, avslöjar rasismens falska motsättningar och blixtbelyser de verkliga

motsättningarna mellan vanligt folk och de superrika, och de verkliga problemen med samhällets extremt orättvisa resursfördelning.

För att verkligen slå tillbaka mot rasism och högerextremism måste ett politiskt alternativ från vänster

Foto: Per Pettersson / Flickr CC

forts från s 9 Kapitalismen går ofrånkomligt mot en ny ekonomisk nedgång, där kapitalisternas verktyg för att hantera krisen redan har använts i samband med krisen 2008. De senaste veckornas politiska kaos i Sverige visar också att stämningar mot ”det demokratiska käbblet” mycket väl kan uppstå, precis som på 1930-talet.

Men det finns också stora avgörande skillnader mot 1930-talet.

Fascismen på 1930-talet växte fram efter att arbetarklassens partier getts flera chanser, men misslyckats ge en väg ut ur krig, misär och arbetslöshet. Tyska revolutionen 1918, masskampen 1923 och Weimar-republiken hade alla misslyckats och i Tyskland fanns ett stort skikt ursinnig medelklass som kunde sluta upp bakom Hitlers löften att hämnas både mot vänstern och storkapitalet (storkapitalet gick dock fria).

Idag är situationen annorlunda.

De mellanskikt Hitler stödde sig på är idag mycket mindre. Istället förlitar sig högerextrema på ett ostabilt missnöje hos skikt av löntagare.

Redan idag finns en stark vilja och opinion att agera mot rasismen, speciellt bland unga och bland kvinnor. Vad vi fortfarande väntar på är en verklig massiv rörelse mot nyliberalismen och en organisering i form av nya kämpande arbetarpartier. Precis som Greider skriver behövs ”en vitaliserad arbetarrörelse” för att både ta kamp mot de exploderande klassklyftorna, men också ena arbetare och trycka tillbaka rasismen.

byggas upp: rörelser som samlar människor i ett nytt kämpande arbetarparti – som både står upp mot alla former av förtryck, men också det kapitalistiska system som göder förtrycket, raserar välfärden och skapar fattigdom, krig och globala klimatkatastrofer. ■

Kvinnokampen radikaliseras i Brasilien och övriga Latinamerika.

Brasilien: Hundratusentals kvinnor tågade mot Bolsonaro

H

undratusentals kvinnor demonstrerade i lördags runt om i Brasilien mot den reaktionäre kvinnofientliga presidentkandidaten Jair Bolsonaro.

I närmare 60 brasilianska städer

genomfördes demonstrationer och i en rad andra länder hölls samtidiga stödmanifestationer.

Bakom demonstrationerna stod rörelsen #EleNão – Inte han (Bolsonaro) – som är Brasiliens mest populära hashtag just nu.

Bolsonaro, en före detta militärkapten och vars medkandidat är en före detta armégeneral, är en rasistisk, sexistisk och homofobisk kandidat som har militärdiktaturen mellan 1964 och 1985 som förebild.

Bolsonaro leder i de opinionsundersökningar som har gjorts inför presidentvalets första omgång nu på söndag. På andra plats kommer socialdemokratiska PT:s kandidat Fernando Haddad.

Eftersom ingen av presidentva-

lets kandidater kommer att få en majoritet av rösterna blir det en andra omgång av valet mellan de två som får flest röster – Bolsonaro och Haddad, enligt alla opinionsundersökningar – söndag den 28 oktober. ■

INTERNATIONELLT

4 OKTOBER 2018 # 1 320

11

Generalstrejk mot IMF och Macri En stor generalstrejk mot Macris högerpolitik lamslog Argentina den 25 september, kallat till av olika sociala rörelser, fackfederationen CTA tillsammans med en mindre fraktion ur det större CGT. Massprotesterna fortsätter efter sommarens enorma demonstrationer för rätten till abort.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

S

trejken – som bland vissa grupper började redan under måndagen den 24 september – var riktad mot presidenten Mauricio Macris förödande politik, med massiva nedskärningar och åtstramningar, samt mot hans planer på ännu ett massivt nödlån (”bailout”) från Internationella valutafonden IMF. Detta skulle naturligtvis vara villkorat med ännu större och värre attacker på vanligt folk, precis som det nödlån som beviljades innan sommaren på 50 miljarder USA-dollar var.

Befolkningen har redan drabbats hårt; 100 000 offentliga jobb har försvunnit sedan Macri tillträdde 2015 med målet att ”ta itu med de stora underskotten i handelsbalansen och statens finanser” samt ”få bukt på landets höga inflation” – ett uttalat program om svångremspolitik och pålagor mot fattiga, ungdomar, pensionärer och arbetare, oavsett IMF:s krav.

Men Macris politik har varit ett misslyckande på alla sätt. Inflationen steg till över 40 procent redan under Macris första år vid makten, och valutan peson har förlorat nästan hälften av sitt värde sedan maj. En orsak till valutans störtdykning är att landet skakades av en kraftig torka i år som påverkade jordbruksproduktionen, som är en av landets viktigaste export. Jordbruket står för en tredjedel av landets export, och produktionen har under året halverats jämfört med normalt.

Peson tappade ännu mer i värde efter att Argentinas centralbanks-

chef Luis Caputo avgick förra tisdagen, samma dag som generalstrejken bröt ut i full kraft. Hans efterträdare Guido Sandleris sägs vara ”inte lika störande kring vad IMF vill ha”.

De största och viktigaste hamnarna där merparten av Argentinas export och import sker stängdes ner av strejken, likaså kollektivtrafiken, skolor, och så vidare. Olika grupper av offentliganställda strejkade också. Hela städer stängdes ner.

Motsvarande Skatteverket i Argentina uppskattar att 800 miljoner USA-dollar har förlorats i ”ekonomiskt resultat” för landet, motsvarande 0,2 procent av landets BNP. Det är ett exempel på vilken potentiell kraft arbetarklassen har när den går ut i kamp och strejker, samt vilka det är som skapar värdet i samhället – arbetarna.

Miljontals demonstrerade, särskilt i Buenos Aires där åtminstone en halv miljon deltog i strejken. ”Vi måste stoppa regeringens avtal med IMF som bara leder till arbetslöshet och misär”, var en av strejkrösterna som uttalade sig till Arbetet. Läraren Eli Paez säger till Arbetet den 25 september: – Vi har skolor utan värme, där taken läcker, och ingen mat till lunchen. Inga kollektivavtalsförhandlingar har hållits sedan 2016.

Resurserna stryps allt mer i landet och lönen räcker till allt mindre. Dessutom växer outsourcingen, bemanningsföretagen och avtalslösa företag allt mer. Det blir med andra ord allt sämre arbets-

”Ut, IMF! Låt de betala krisen”, lyder plakatet. Kampen måste nu fortsätta och trappas upp.

villkor och förutsättningar för majoriteten av befolkningen.

Men trots de massiva protesterna mot Macris vändning till IMF har IMF beviljat ett nytt ”räddningspaket”, som nu uppgår till 57 miljarder dollar, deras största någonsin.

Det internationella kapitalet vill absolut inte ha en repris av vad som hände i Argentina 2001: ekonomin kollapsade totalt och massorna gick ut i ett uppror mot de brutala attackerna på vanligt folk, vilket ledde till att landet tvingades ställa in sina lånebetalningar.

Regeringens ekonomer tror efter IMF:s nya pengar på en återhämtning under 2019, men det är troligt att arbetslösheten – nu på 10 procent – kommer att fortsätta stiga.

Likaså fattigdomen – en tredjedel av befolkningen lever i fattigdom.

Och ekonomiska experter säger till Financial Times att ”risken för fackliga reaktioner och sociala uppror är fortsatt hög”.

Efter att det nya nödlånet beviljades borde de stora fackföreningarna, vänstern, olika sociala kampgrupper med mera genast gå vidare

med en ny, 48-timmars generalstrejk och trappa upp kampen.

Hela det globala finanssystemet är väldigt bräckligt – Argentina är ännu ett exempel på det. Allt fler kommer att dra antikapitalistiska slutsatser då allt fler ifrågasätter kapitalismen som system. Fler kommer att inse att det behövs ett helt annat system. Där behöver en stark socialistisk vänster byggas upp som kan vara en del av att leda massorna till insikten om att världen behöver demokratisk socialism, ett system där resurserna används för män­ni­ skors och miljöns bästa. ■

Ryanairpersonal i ny strejk för fackliga rättigheter och bättre villkor

Foto: Wikimedia Commons

R

Ryanair-piloterna ger inte upp kampen.

yanair-personalens strejk i sex europeiska länder den 26 september ledde till att 250 avgångar ställdes in. Piloter och kabinpersonal från Belgien, Tyskland, Italien, Nederländerna, Portugal och Spanien strejkade.

Innan strejken hade Ryanair gett ett muntligt löfte om att man var beredd att teckna lokala avtal, men inget skriftligt. De strejkande kämpar för fackliga rättigheter, bättre villkor och avtal som följer avtal och lagar i det egna landet.

Ett exempel på Ryanairs anställningspraxis är en anställd på Teneriffa som har arbetat för företaget i sju år. Hen bor och arbetar i Spanien, men har ett anställningskontrakt från Irland. Att använda irländska anställningskontrakt be-

tyder att många av kollegorna från olika europeiska länder ofta har svårt att öppna ett bankkonto eller skaffa mobilabonnemang i hemlandet. De som har förlorat jobbet vid Ryanair kan inte komma åt sina A-kassepengar i hemlandet. Många måste också betala sociala avgifter till det irländska systemet, något som gör det svårt att få tillgång till offentlig sjukvård i hemlandet.

En talesman för ITF (International Transport Workers Federation) sa att inget annat företag av Ryanairs storlek så systematiskt har missbrukat systemet. De har under årtionden struntat i alla kollektivavtal och helt öppet gjort det som en affärsidé.

Andra lågkostnadsflyg som Easy­ Jet har lokala avtal, men Ryanair får

högre vinst genom att strunta i dem.

ITF har skickat ett öppet brev till EU där man föreslår att EU-parlamentet antar en lag som tydligt kräver att flygbolag använder sig av kontrakt i linje med lagarna i landet arbetarna är baserade. De ignorerade detta, men fortsatta aktioner från fackföreningarna kan få dem att ändra sig.

Framtiden för den globaliserade transportsektorn är i farozonen. Den här kampen över hela Europa utmanar Brysselbyråkraternas nuvarande integrationsprogram. All europeisk integration måste ta hänsyn till både europeiska konsumenters och arbetares intressen – inte bara se till den mobbande och superexploaterande kapitalismens intressen. ■ Andrew Herbert

INTERNATIONELLT

4 OKTOBER 2018 # 1 320

12

Foto: Labour

Corbyn ger Labour en smak av vänsterpolitik, men för att lyckas måste de stå för en politik som helt bryter med finanskapitalets makt.

Vänstervind i Corbyns segel

Brittiska media tvingades mer eller mindre motvilligt rapportera om ett närmast extatiskt gensvar för Jeremy Corbyn och idéerna i dennes avslutningstal på Labours stora årskonferens. Därmed har vänstervinden i Corbyns segel åter visat sin styrka efter en sommar då media, EU-anhängare och en pro-israelisk lobby i skön förening med pressade figurer i Labours högerflygel gjort allt för att försöka underminera stödet för Corbyn, med missriktad kritik för antisemitism och kampanj för en ny folkomröstning om EU. ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

H

ögerflygelns anhängare är efter denna partikonferens rejält tilltufsade.

– Efter tre orosfyllda år, då vissa parlamentsledamöter har försökt avsätta honom, har herr Corbyn – eller hans team – nu nästan total kontroll över sitt parti och dess mekanismer, sammanfattar Laura Kunnsberg i BBC. Den före detta Labourledaren Tony Blair själv har talande nog också uppmanat sina kvarvarande anhängare att inte bryta sig ur partiet, vilket han befarar skulle sluta lika illa som för de högersocialdemokrater som bröt sig ur i början av 1980-talet och till slut kollapsade in i Liberaldemokraterna. ”Även högerpressen håller med: Corbyn vinner slaget om idéerna”, skriver Polly Toynbee i The Guardian. Hon ger också en talande bild av vad hon kallar den ”ziljonär-ägda” pressens Tory-kommentatorer, som bakom sina rituella avstånds-

taganden känner marken gunga under det ”seismiska skifte” där den politiska centern vinglar bort från Margaret Thatchers förvissning att lägre skatter och en mindre offentlig sektor är där val vinns.

Till och med den brittiske finansministern Phillip Hammond tvingades på den därpå följande Tory-konferensen medge att ”alltför många människor känner att de har förlorat kontrollen, att de arbetar för systemet – men att systemet inte arbetar för dem”. Att Labours krav på åtgärder som en ny minimilön på minst 10 pund (116,80 kronor) i timmen, fackliga rättigheter från dag ett, fyradagars jobbvecka, straffskatt på den som äger mer än en bostad, en grön jobb-revolution mot klimathotet och en åternationalisering av järnvägar, post, energi och vatten i en ny och demokratiserad form av offentligt ägande idag får brett stöd skakar givetvis de gamla makthavarna.

När även ärkebiskopen av Canterbury Justin Welby på den brittiska LO-kongressen (TUC) tog Jesus kritik mot de mäktiga som argument för ”ett nytt partnerskap med fackföreningarna för att försvara de sårbara och förtryckta arbetare mot övermäktiga och grymma arbetsgivare” fick detta upprörda Tory-politiker att rasa över att denne nu försöker ställa kyrkan bakom Corbyns agenda.

På Labour-konferensen kommenterade även Jeremy Corbyn stödet för Labours ekonomiska program från den förre Tory-ministern och överhuslorden Jim O’Neill med att ”hans lordship är välkommen, kom och delta i politikens nya huvudfåra (mainstream)!”.

Till skillnad från andra socialdemokratiska partiledningar som har försökt inta det politiska mittfältet genom att själva gå till höger hoppas uppenbarligen Labours ledning dra mittfältet åt vänster.

– Ju större kaos vi ärver, desto mer radikala måste vi vara, sade Labours skugg-finansminister John McDonell, som till och med citerade den 100 år gamla socialiseringsparagraf, Clause 4, som Tony Blair avskaffade 1997 och kallade denna mer relevant än någonsin.

Clause 4 lyder: ”För handens och hjärnans arbetare säkra de fulla frukterna av deras arbete och den mest jämlika fördelning av detta som kan uppnås på basis av gemen-

samt ägande av produktionen, distributionen och fördelningen”.

Hur radikal är då Corbyns vänster?

Ett konkret förslag, som upprör kapitalägarhögern men samtidigt visar på den nya Labourvänsterns reformistiska illusioner, är att alla företag med mer än 250 anställda ska tvingas ha en tredjedel anställda i sina styrelser, samtidigt som upp till en tiondel av företagens aktier ska avsättas till en kollektivt förvaltad löntagarfond. Denna ska enligt McDonells kunna ge 11 miljoner arbetare en individuell utdelning på 500 pund (5 800 kronor) per år, medan all utdelning däröver ska gå till staten som en social avgift.

Förslaget påminner om det tidiga 1970-talets svenska S-debatt om ekonomisk demokrati, som utmynnade i förslag om stärkt arbetsrätt och löntagarfonder, något som enligt förslagsställarnas naiva teori med tiden skulle innebära en fundamental förändring av makt och ägande.

När och om detta alls blir skarpa förslag från en ny Labourregering kommer det givetvis precis som i Sverige möta kallt stål med en massiv motpropaganda och ekonomiskt sabotage från de brittiska kapitalägarna. Liksom då ställs rörelsen i så fall inför valet att som de svenska socialdemokraterna kapitulera, eller att ta en avgörande strid för en socialisering av banker och storföretag.

I frågan om Brexit, där Labour fortfarande är djupt splittrat, fick Corbyn partikonferensen med sig på ett slags kompromisslinje, som går ut på att i första hand kräva ett nyval om inte Theresa May mot all förmodan skulle få både tories och EU med sig på ett utträde som tillgodoser sex osannolika villkor för ett mjukt och löntagarvänligt avtal om Brexit – samtidigt som den öppnar för en ny folkomröstning om resultatet blir uselt. Nya stora sociala proteströrelser i kombination med Tory-partiets djupa kris i Brexit-frågan kan också tvinga fram ett nyval.

Labourpartiets medlemstal har sedan det överraskande valet av Corbyn, som till att börja med endast hade ett fåtal anhängare i parlamentsgruppen, till partiledare 2015 dramatiskt vuxit till att i dag vara Västeuropas största parti med 540 000 medlemmar. Ändå var allt inte rosenrött på Labour-konferensen. Partiledningen har inte vågat riskera en brytning med många för tillfället nedtonade Blair-anhängare i parlamentet och i många Labour-kommuner, som slaviskt har genomfört de nedskärningar som beordrats av Tory-regeringen. Det betyder att Labour fortfarande är två partier i samma skal, där högerflygeln är kvar som en trojansk häst som fortfarande kan bedriva en utpressning från höger som i ett kritiskt läge kan bli förödande.

Att detta möter kritik underifrån visas av att ledningen tvingades stödja sig på fackliga blockröster för att avstyra viktiga krav, som skulle kunna säkra medlemmarnas kontroll av partiet. Främst var de krav på obligatoriska omval av kandidater (mandatory reselection) till parlamentet som stöddes av 60-65 procent av de lokala partiorganisationernas delegater, som skulle kunna avsätta de parlamentsledamöter som förlorat sina grundorganisationers stöd med nya socialister.

– Vi motsatte oss obligatoriska omval för att Jeremy inte ville ha det, försökte fackförbundet Unites generalsekreterare Len McCluskey värja sig mot kritiken efteråt.

Stödet för socialistiska idéer växer bland de unga, även på andra sidan Atlanten i USA där en tredjedel av de unga säger sig föredra socialism framför kapitalism. Men att som Corbyn och McDonell å ena sidan försöka rida på denna våg och å andra försöka göra allt för att dämpa storfinansens oro kommer inte att gå. En väg framåt krävs som kan ta det växande stödet för ett socialistiskt alternativ hela vägen till ett avgörande systemskifte.

Rättvisepartiet Socialisternas systerparti Socialist Party hoppas kunna övertyga både Corbyn och Labours medlemmar om nödvändigheten att öppna upp partiet, baserat på en demokratisk och federal struktur som också tillåter en fri debatt om det socialistiska övergångsprogram som till syvende och sist blir nödvändigt för att säkra en avgörande seger. ■

4 OKTOBER 2018 # 1 320

13

Rädda skogen – stoppa kolet Under sex år har Hambachskogen mellan Aachen och Köln i delstaten Nordrhein-Westfalen ockuperats av miljöaktivister.

Orsaken är att det ligger brunkol under skogen. Energibolaget RWE vill gräva upp det och använda det i sina kraftverk.

Dessa planer störs av miljöaktivisterna. Sedan flera veckor försöker tusentals poliser utrymma skogen och energibolaget RWE säger att ”inte ett träd” ska sparas för att stoppa protesterna och riva de kojor som aktivister byggt i träden. I söndags var det över 10 000 som gick igenom Hambachskogen för att protestera mot den planerade kolbrytningen.

CHRISTIAN WALTER

Sozialistische Alternative (CWI Tyskland)

L

istan över polisens ingripande är lång och blir längre för varje dag. Ibland röjs de barrikader som har byggts undan. En gång har ”Ängscampen”, den äng vid skogsbrynet där aktivisterna har slagit läger, stormats och rivits.

Polisen har mobiliserat enorma resurser för att knäcka protesterna. Även media och åskådare har drabbats av polisvåldet.

Utsläppen från brunkolområdet vid Rhen är så stora att de tillsammans utgör den största källan till koldioxidutsläpp i Europa. Dessutom frigörs giftiga ämnen som kvicksilver, svaveldioxid och till och med uran.

Sammanlagt handlar det om 53 ämnen som har klassats som giftiga av EU. Detta innebär en hälsorisk för de anställda i gruvorna och de boende i området.

Framför allt bidrar den koldioxid som frigörs till den globala uppvärmningen. Följderna av detta är välkända: Fler extrema väderfenomen, stigande havsnivåer, svält och att människor tvingas på flykt.

Brunkolet är en av klimatförändringens drivkrafter.

Allt detta är känt. Trots det stoppas inte vansinnet. För här handlar det om profiter för kapitalet.

Delstatsregeringen ser RWE som betydelsefullt. Utan deras (för

Hambachskogen, eller ”Hambi” som den kärleksfullt kallas av aktivisterna, är ungefär 12 000 år gammal och har funnits sedan den senaste istiden. Den köptes i slutet av 1970-talet av RWE:s föregångare, Rheinbraun. Sedan dess har den blivit allt mindre. Idag finns ungefär tio procent av de ursprungliga 5 500 hektaren kvar. RWE planerade att avverka 120 hektar i år. Aktivisterna vill förhindra detta och ”kämpa om varje träd”.

När man försöker ta sig till ”Hambi” stoppas man troligen redan på vägen dit minst en gång av en poliskontroll, som agerar som en ockupationsstyrka. Hela området har förklarats som ”riskområde”, vilket ger polisen större befogenheter – något de egentligen först skulle få genom de planerade nya polislagarna: Kontroller och avvisningar utan någon motivering är möjliga.

Vid sådana kontroller har sådant som penslar, målarfärg, lakan och mycket annat beslagtagits.

Inne i skogen är det däremot liv och rörelse. Man möter många människor. I träden hänger det banderoller och flaggor. Det finns många byggnader, en del på marken, många högt upp i luften. Det finns flera ”trädkojebyar”. I dessa är kojorna byggda tätt intill varandra

Striden står mot brunkolet – för värnandet om klimatet och försvaret av demokratiska rättigheter. närvarande billiga) el skulle särskilt stål- och kemiindustrin i Nord­ rhein-Westfalen få det svårt. De skulle riskera att komma till korta i konkurrensen med företag i andra länder där man fortsätter att satsa på kol- och kärnkraft.

När brunkolbrytningen i området läggs ned (enligt RWE:s och delstatsregeringens planer ska detta ske 2045) kommer Europas största sjö att bildas där. Men det kommer att bli en mycket smutsig sjö. I vattnet kommer tungmetaller och andra giftiga ämnen att frigöras.

Redan har många byar tvingats evakueras för dagbrotten där brunkolet bryts. De tvångsmässiga förflyttningarna av människor fortsätter – ofta under hot om expropriering.

och ofta finns det rep som förbinder dem med varandra, så att man inte sitter fast vid en belägring. På de större vägarna är barrikader resta eller hål grävda för att försvåra för tunga maskiner att ta sig in i området. Man hittar också många konstverk och minnesmärken vid platser där trädkojor har förstörts eller träd har fällts.

I skogsbrynet ligger ”Ängscampen”, ett stort läger med kök, bibliotek, mötesrum och mycket annat. Även här bor många människor. I och kring skogen har ett levande samhälle vuxit fram, som inte bara försvarar skogen och kämpar mot brunkolet, utan också försöker sig på ett liv med lite av hierarkier och de tvång som kapitalismen innebär. För polisen och borgerliga po-

Ockupanterna har byggt trädhus, och ett levande samhälle har vuxit fram i kamp mot brunkolsprojektet i skogen.

litiker utgör detta dock en ”laglös plats” som inte kan tolereras.

Det finns två skäl för de styrande att hata aktivisterna. För det första för att de stoppar tillgången till kolet för RWE. För det andra genom att ”laglösa platser” ifrågasätter statens auktoritet och därför inte kan tolereras. Men det kommer inte att bli enkelt att stoppa kampen, som har fått stort stöd.

Lokalbefolkningen ställer upp med livsmedel, byggnadsmaterial, kläder och pengar. Nätverket Aktion Unterholz (Aktionsgruppen markvegetation) mobiliserar stöd från människor i hela landet.

Gruppen Ende Gelände genomför massprotester på platsen i början av oktober, dit det väntas tusentals deltagare. Varje söndag genomförs skogspromenader (demonstrationer). Dessutom genomförs det med några dagars mellanrum demonstrationer mot polisens försök att tömma skogen och angreppen på grundlagsskyddade rättigheter, där även förtroendevalda inom partiet Die Linke i Nordrhein-Westfalen deltar.

Och en sak till: Majoriteten av människorna i Nordrhein-Westfalen stöder en snabb avveckling av brunkolsanvändningen.

Ockupationen av Hambachskogen har blivit en viktig symbol för motståndet mot brunkolet. Därmed handlar det för de styrande inte bara om en strid mot några hundra aktivister, utan mycket mer står på spel.

Det handlar om legitimiteten för fortsatt kolbrytning, de sista skogarnas betydelse för ekosystemet och utbyggnaden av förnybar energi. På ingen dessa punkter har delstatsregeringen i Nordrhein-Westfalen mycket att komma med.

Kampen för Hambachskogen har ställt flera frågor på dagordningen. Sedan länge handlar det inte ”bara” om en skog. Striden gäller brunkolets framtid, värnandet om klimatet och försvaret av demokratiska rättigheter. Utsatt för ett massivt tryck tvingades RWE under förra året att ”avstå” från avverkningar, och i år sa man att man skulle påbörja arbetet minst två veckor senare än planerat.

Skulle kampen om Hambachskogen leda till seger skulle det vara en enorm framgång för hela klimatrörelsen och samtidigt en motgång för regeringen i Nordrhein-Westfalen och RWE. Ende Gelände kommer att genomföra stora aktioner den första och sista helgen i oktober.

Aktion Unterholz samordnar hela tiden aktionerna på plats.

I samband med alla dessa strider måste man veta att det är symptom orsakade av det kapitalistiska ekonomiska systemet man kämpar emot. Industrikoncerner måste vara lönsamma för att överleva i konkurrensen. Borgerliga stater försöker ge dem så gynnsamma förutsättningar som möjligt. Det innebär samtidigt att miljön förstörs och en stor del av människorna utsätts för förtryck och exploatering, samtidigt som ett smalt skikt lever i överflöd.

Man kan försöka begränsa konsekvenserna genom lagstiftning. Men de grundläggande mekanismerna – konkurrens, vinst, och tilläxt – kommer att finnas kvar och i spåren på detta följer exploatering och förtryck. Vi vill gå till roten på problemet och skapa något bättre.

I en socialistisk demokrati skulle ekonomin tillhöra alla och styras utifrån människornas och naturens intressen. Med dessa förutsättningar skulle de nödvändiga åtgärderna för miljön och för att minska klimatpåverkan kunna genomföras.

Samtidigt skulle de superrikas och bolagens förmögenheter kunna användas för att bekämpa svält och fattigdom. Det är något som det lönar sig att kämpa för, något SAV (CWI Tyskland) gör. ■

KULTUR

4 OKTOBER 2018 # 1 320

14

att hennes make hade misshandlat henne. Hon letade efter en väg ut och såg reklam på tv om att bli surrogat – ett sätt att överleva, att bygga ett nytt liv. Eftersom läkarna på kliniken krävde att hon inte arbetade under tiden och tryckte på att hon måste föda ett friskt barn låg hon till sängs en stor del av tiden. Två år efter födseln känner hon ännu sorg och berättar att det var hemskt att lämna ifrån sig barnet. ”Den fysiska smärtan lindras med tiden, men inte den känslomässiga. Man fortsätter att leva med den smärtan. Det går inte att glömma. Det är omöjligt.”

Surrogatmödraskapsindustrin utnyttjar utblottade, desperata och utsatta kvinnor, som ses som behållare – inte människor.

I Uppdrag gransknings program De nya surrogatmödrarna (SVT den 19 september) har reportageteamet lyckats tränga sig in bakom den glättade fasaden hos surrogatföretag, babykliniker, konsulter, delägare och advokater.

Genom att ställa frågor som rör ansvar, etik, mänskliga rättigheter och exploatering av kvinnors kroppar blir det snart väldigt tydligt att detta är en cynisk mångmiljonindustri som utnyttjar människors längtan efter barn och sätter ett pris på upp till flera miljoner kronor på denna. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

D

e försörjer sig på och vill expandera en konsumtionskultur där önskningar blir till ”rättigheter”.

Men det handlar ofta om mycket fattiga och desperata kvinnor som inte ser någon annan utväg än att bli surrogatmödrar i krigsdrabbade Ukraina, fattiga Georgien eller Albanien, Laos, Kambodja, Nigeria och andra fattiga länder. Oftast saknas lagar rörande surrogat, med korrumperade myndigheter, hög arbetslöshet och brist på bostäder, i länder där kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter står långt ner på dagordningen. De tvingas helt avsäga sig sina rättigheter och under mer än nio månader ägs de till kropp och själ av det företag och den klinik som de har skrivit kontrakt med.

I reportaget medverkar delägare och jurister som arbetar för Surrogacy Sweden, vilket bildades i år.

De är en del av Nordic Surrogacy, som i sin tur är en del av det israeliska mångmiljonföretaget Tammuz Surrogacy. På sin hemsida visar de en jättestor bild av ett nyfött barn, en gravid mage, en man i vit skjor-

ta som håller en bäbis och parollen ”Drömmen om ett barn”. Dock finns där inga bilder på de kvinnor som ska offra sina liv och sin hälsa under en lång process. ”Vi har förhandlat fram de bästa priserna till den bästa servicen för den som vill starta sin surrogatprocess. Vi bistår gärna till fasta och konkurrenskraftiga priser”, skriver de. I Sverige berömmer de sig själva för att fixa bra avtal med så låga priser som det går (maximal vinst).

Företaget berättar i programmet att cirka 180 svenska barn kommer att ”levereras” under 2018 och att det är fler än genom adoption, något som omgärdas med komplicerade regler och förbehåll.

Att köpa barn genom surrogat är dock helt fritt och oreglerat, förutsatt att man har en miljon eller två, eller får låna.

I Sverige har myndigheterna inte hängt med. Barnen existerar inte legalt förrän tingsrätten har slagit fast vilka som är barnets föräldrar. Folkbokföringen och Socialstyrelsen har inget ”uppdrag att hantera surrogatbarn”, något som naturligtvis utnyttjas av företagen.

En av grundarna till intresseföreningen och påtryckargruppen Föreningen för surrogatmödraskap, Anna Kullendorff, deltar i slutet av programmet där hon mest vill berätta om sin personliga erfarenhet av att skaffa barn med surrogatmödrar. Hon nämner inget om att hon också arbetar för Surrogacy Sweden/Nordic Surrogacy och tjänar mycket bra på detta. Ett av hennes barn kommer från Indien, ökänt för sina ”babyfabriker” där fattiga kvinnor tvingats bo under hela graviditeten, hårt övervakade och bestraffade om något har hänt med barnet. Det andra kommer från Ukraina, ett land hårt drabbat av krig och nöd.

Men Anna Kullendorff är förstås hundra procent positiv och berömmer vården och servicen samt att kvinnorna erbjuds två års samtalsterapi efter graviditeten. Hur detta rimmar med förespråkarnas syn att det är ett lätt jobb att vara surrogat, mycket pengar för liten ansträngning, är svårt att se.

Uppdrag granskning reser till Ukraina och till Georgien, länder som snabbt har ökat i popularitet hos surrogatföretagen. Reportern har sällskap av jurister och får besöka kliniker där kvinnorna genomgår processen (blir inseminerade).

Men först får de skriva under ett kontrakt som i princip gör dem till livegna, både före, under och efter graviditeten. De har tystnadsplikt, och de kvinnor som ändå vågar berätta gör det anonymt.

Den ortodoxa kyrkans makt är stor och samhället är konservativt.

Kvinnorna döms och skäms, för-

söker hålla det hemligt och är klart traumatiserade. I kontrakten står att graviditeten endast får avbrytas om kvinnans liv är i allvarlig fara och om det intygas av tre läkare. I så fall får kvinnan stå för alla kostnader och kan bli ersättningsskyldig, eftersom hon har brutit kontraktet.

Just nu finns flera fall där betalande har stämt kliniker och surrogatmödrar, bland annat ett fall där kvinnan bar på tvillingar. En dog i magen i sjunde månaden och det andra barnet dog strax efter födseln. Surrogatmamman riskerar att bli betalningsansvarig på flera miljoner. I kontrakten regleras allt och i ett hemskt fall berättas att det betalande paret, som fick veta att inseminationen hade lett till tvillingar, bara velat ha ett barn. Då utförde kliniken en abort utan att förbereda surrogatmodern på detta. Hon ses som en behållare, inte en människa.

Företrädare för surrogatbranschen hävdar att man har mycket bra etiska regler, höga krav och att de har total koll på vilka kvinnor som väljs ut att bli surrogat. De gillar att säga ”surrogat” som ett sätt att distansera sig från kvinnan. I programmet säger företaget först att kvinnorna ska ha bra liv med jobb och bostad, att de inte ska vara beroende av ersättningen utan göra detta för att de vill göra gott, hjälpa till med mera. Klinikerna bryr sig dock inte alls om detta – de säger att det inte är deras roll att kolla hur kvinnorna, som främst är de fattigaste och mest desperata, har det.

En kvinna från Georgien berättar att hon före graviditeten hade bott på ett skyddat boende efter

Foto: Uppdrag granskning

Surrogatindustrins livegna kvinnor

Staffan Sörenstam, delägare i Nordic Surrogacy och rådgivande jurist, deltar i programmet och följer med till Ukraina och de kliniker som samarbetar med företaget. Han har inte funderat på ”kvinnans rättigheter”, utan menar bara att ”avtal ska följas, graviditet ska fullföljas.”

Slingerbulten Staffan Sörenstam skrattar hjärtligt åt en surrogatmamma som berättar att hon sagt till barnen att hon ätit för mycket när de undrat över hennes mage.

Så dråpligt! När han konfronteras med alla berättelser och fakta säger han med en axelryckning: ”Jag är intresserad av det du beskriver men kan inte omedelbart instämma i att det är på det sättet.”

I Sverige skulle detta inte fungera då surrogatmödraskap är förbjudet. Det är fastslaget att kvinnan som bär barnet bestämmer över sin kropp, har rätt att göra en abort, med mera.

Det finns en medveten naivitet hos vissa förespråkare som väljer att tro på gulliga berättelser likt de på hemsidan för Surrogat.nu. Där skriver svenska kvinnor (som möjligen är påhittade) att de självklart kan tänka sig att hjälpa stackars barnlösa. Andra skriver om hur de skulle vilja hälsa på ”sin” surrogat i framti-

”

Den fysiska smärtan lindras med tiden, men inte den känslomässiga.

Man fortsätter att leva med den smärtan. Det går inte att glömma.

Det är omöjligt.

den och tacka, se hur hon lever. Bilder på barnafötter och magar med hjärtan förstärker effekten.

Den rosenskimrande världen kräver att man helt vänder ryggen åt verkligheten. Här exploaterar man cyniskt, kallt och beräknande människors längtan.

Vi måste kämpa tillsammans för en värld där ingen exploaterar en annans fattigdom och desperation, en värld där allas liv är lika mycket värda och ingen kan bli rik på andras lidande. ■

Boden

Rapport partistyrelsen Tid: Torsdag den 11 oktober kl 18.00.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Borås:

10 år sedan finanskraschen Tid: Onsdag den 10 oktober kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Upptrappad kamp mot SD och högern Tid: Tisdag den 9 oktober kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Göteborg:

Sundsvall:

För info: 079-340 59 97.

Kamp mot rasism, fascism och högerpopulism Onsdag den 10 oktober kl 18.00.

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

Tid: Måndag den 8 oktober kl 18.00.

Plats: RS Bokcafé.

För mer info: 073-501 21 37.

Umeå:

Västerås:

Nya tag i röda oktober

E

n riktig insats förra veckan gav totalt 24 391 kronor till ekonomikampanjen, inklusive ett stort bidrag från helgens partistyrelsemöte på 14 500 kronor. Vi avslutade september månad med 44 113 kronor vilket motsvarar drygt 73 procent av målet.

Även om vi inte klarade målet på 60 000 kronor var det mer än dubbelt så mycket som vi samlade in under de övriga veckorna tillsammans och en riktigt välkommen boost till vår ekonomi.

I resultaten ingår också flera som förhöjt beloppet de betalar för sin prenumeration på Offensiv. Prenumerationer är en viktig inkomstkälla för oss och under den kommande perioden kommer

vi att satsa på att öka de intäkterna. Har du möjlighet att ta en stödprenumeration på 100 kronor eller kanske 200 kr per månad? Hör av dig nu!

Kan du skänka en slant för att stödja vårt arbete? Swisha ett belopp till 123-240 32 85 eller sätt in det på PlusGiro 87 96 49-2. Du kan också SMS:a ett bidrag genom att skicka ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

Procent av mål

För info: 073-740 39 54.

Norrbotten

Eskilstuna:

9 665 kr

Västerbotten

För info: 073-373 33 61.

0 kr

Mellannorrland

4 280 kr

Sverige efter valet Tid: Tisdag den 9 oktober kl 19.00 För mer info: 072-200 08 13

Örebro:

Stockholm:

För info: 073-740 39 54.

Västsverige

Malmö-Lund:

5 203 kr

Sydsverige

1 270 kr

Efter valet: Hur stoppa hotet från SD? Sthlm Norra Tid: Onsdag den 10 oktober kl 18.00 Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 070-885 44 86.

Totalt

73% 44 113 kr

Stockholm Mellansverige

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Haninge

Planekonomi vs marknadsekonomi Tid: Torsdag den 11 oktober kl 18.30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 070-874 79 12.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2018

Nej till militarismen

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

0 kr

Svaret är socialism

Hur stoppas SD? Sthlm Södra Tid: Torsdag den 11 oktober kl 18.30 Plats: Högdalen, Harpsundsvägen 147.

För mer info: 073-509 06 84.

Klimat- och miljöhot

23 695 kr

BRÄNNANDE

4 OKTOBER 2018 # 1 320

Äldrevårdsupproret växer Äldrevårdsupproret, som startades av vårdpersonal i Luleås äldreomsorg för att kräva stopp för nedskärningar, mer resurser och mer personal, har nu varit igång i en knapp månad. Över 500 personer är nu med i upprorets slutna Facebook-grupp och en demonstration planeras för att konfrontera de ansvariga politikerna vid det nyvalda kommunfullmäktiges första möte den 22 oktober.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

O

ffensiv har pratat med Gun-Britt Thornéus, initiativtagare till Äldrevårdsupproret.

Hur många undertecknare har Äldrevårdsupproret nu?

– På skrivunder.com är det över 650 som har skrivit på nu.

– Vad jag kan säga om hus och hemtjänst är att det är många som frågar efter att få skriva på, jag vet inte än hur många vi har på papper. Ikväll efter jobbet är vi två som far runt och hämtar in påskrivna och tar med tomma listor.

– Jag kan också säga att det här som vi gör uppskattas oerhört, framför allt av anhöriga. Anhöriga har skickat insändare och flera ”Dagens ros” till lokaltidningarna, senast idag.

”

Upprorets företrädare hade också möte med två av cheferna på Socialförvaltningen i Luleå förra veckan. Vad hade de att säga?

– Det här mötet blev ju först och främst flyttat – det var bestämt att vara på min arbetsplats Solbacken, men de ringde på förmiddagen och bara meddelade att de flyttar

Gun-Britt berättar att det slutade med att flera som skulle delta satt och väntade på fel plats, och hur en grupp på cirka femton från ”upproret” tvingades sitta ute i Socialförvaltningens fikarum medan bara fyra släpptes in i mötesrummet.

– På mötet i sig hade de väl inte så mycket att säga, utan det var vi som fick prata och berätta om våra krav. Det var trots allt ett bra möte på det sättet, att de fick lyssna.

– Den fråga som det blev mest prat kring var schemaläggningen.

– Sen försökte de hävda att det inte har gjorts några nedskärningar, och det fick vi förstås säga ifrån om.

– De gjorde också ett lite smygande försök att fråga om vi möjligen skulle vilja ha några förbättringar på just vårt hus, någon sorts ”bonus” eller vad man ska kalla det, men då satte jag bara upp handen och sa att det vill vi inte ens höra på.

– Det här handlar ju om hela kommunen, det har vi varit tydliga med från början.

– De pratade mycket om hur ”liten pengapåse” de hade som Socialförvaltning, och det vi svarade är att det är ju just därför vi riktar

Kampen står mot Luleås nedskärningspolitik, vilken slår otroligt hårt mot äldrevården.

oss till politikerna – för att den här lilla pengapåsen måste bli större.

– Vi passade också på att kräva en ursäkt av socialchefen Gabriella Sjöström som mer eller mindre pe-

kade ut Solbacken och Örnen som ”problemhus” i tidningarna.

Hur slutade det då?

– Ja, de sa ju att de ska ”ta med sig” det här. Vi kom överens om att

det ska bli ett nytt möte där de kan komma med sina förslag, helst före vår demonstration den 22 oktober.

De ska återkomma med ett datum, men vi har inte hört något från dem än. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

us.

Gun-Britt Thorné

Foto: CC0

De försökte hävda att det inte har gjorts några nedskärningar, och det fick vi förstås säga ifrån om.

mötet till stan. De ville byta tid också, men det sa vi nej till.

– Det blev ett väldigt missnöje bland alla som hade velat delta i mötet, de vi hann meddela var så upprörda.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.