25 oktober 2018 / # 1 323 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor
Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning
”Rör inte vår allmännytta”
socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv
KAMPANJ
Kvinnors kroppar är inte till salu
4 2
5
Foto: Natalia Medina
Vem vill styra i Västernorrland?
Nej till ombildningar & utförsäljningar – läs mer på sid 7 och 16
Äldrevårdsuppror för nedskärningsstopp Den 22 oktober var det dags för Äldrevårdsupprorets demonstration i Luleå. Känslan hos deltagarna efteråt är att kampen bara har börjat. Under slagrop som ”Vi ger allt, varje dag – låt oss få vara vårt bästa jag” och ”Äldrevården – måste få kosta!” gick demonstrationen
till stadshuset för att överlämna Äldreupprorets namnlistor till det nya kommunfullmäktige. Nära 2 000 har skrivit på Äldrevårdsupprorets namnlistor med krav på nedskärningsstopp samt en rad förbättringar av personaltätheten och arbetsmiljön. – läs mer på sid 3
8-10
1918: Oktoberrevolutionens år 1
Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50
Posttidning A
Bankskandaler klär av kapitalismen
OFFENSIVS STÅNDPUNKT
25 OKTOBER 2018 # 1 323
2
BANKERNAS RÅN KLÄR KRIGISK TRUMP I AV KAPITALISMEN REAGANS SPÅR
I
B
Skattesvindeln började som ett sätt att försöka slippa betala skatt på aktieutdelningen för att sedan kompletteras med extremt komplicerade upplägg som skulle dölja bluffaffärer för att ge inte bara en utan flera superrika en möjlighet att få tillbaka skatt på en och samma aktieutdelning – utan att de hade betalt någon skatt. Det förstnämnda kan beskrivas som skatteplanering i en gråzon och går under namnet cum-cum (från latinet med-med). Cum-cum handel har pågått sedan slutet av 1990-talet. Den senare lagvidriga verksamheten kallas cum-ex (med-utan). Cum-ex tog fart på allvar när bankerna letade efter nya vinstprojekt under finanskrisen 2008-2009. Det finns inga skarpa gränser mellan
Foto: Public Domain
ara några år efter att Panamadokumeneten avslöjade att bankerna, bland annat Nordea, har varit de rikas länk till skatteparadis kommer avslöjandena om det som kallas ”Europas största skattesvindel”. Även denna gång med storbankerna som huvudaktör. – Vi var blodtörstiga rävar som kommit in i hönshuset. Hönshuset var staten med sin statskassa, och hönshuset stod öppet på vid gavel, sa en tysk toppadvokat som valt att träda fram och avslöja affärerna i en intervju i förrra veckan. Det har beräknats att statskassorna i mer än tio europeiska länder har gått miste om lågt räknat över 550 miljarder kronor. Den tyska statskassan, som har utsatts för det största rånet, har gått miste om 320 miljarder kronor. Danmarks statskassa har rånats på mer än 21 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 3 000 kronor per invånare i landet.
cum-cum och cum-ex – oftast går de in i varandra, vilket framgår av en granskning som har gjorts av tidningar i 12 europeiska länder och som samordnats av tyska Correctiv. I granskningen, som offentliggjordes i förra veckan, hävdas även att det finns starka skäl att misstänka att de tyska myndigheterna in i det sista drog sig för att agera (det var först år 2012 som försök gjordes att begränsa stölden) eftersom man inte vill röra en verksamhet som blivit till en ny trygg vinstkälla för bankerna när andra sinade. Sverige har enligt granskningen inte drabbats av denna organiserade brottslighet i kritstrecksränder, men SEB ska ha hjälpt till att stjäla 1 miljard kronor från den tyska statskassan och tjänat 70 miljoner kronor på kuppen. ”Det fanns inte en storbank som inte var med”, hävdar ett vittne i granskningen.
Storbankerna sitter i förarsätet i dagens finansmonopolkapitalism. Bankernas rån och skandaler – från lånekarusellen och plundringen av kunderna till pengatvätten och skattebrotten samt skyhöga löner och bonusar till cheferna – har sina rötter i den upptrissade vinstjakten. Det är den jakten som var nära att sluta i en finansiell härdsmälta 2008. Det var endast med hjälp av statens, skattebetalarna pengar, som en krasch undveks. Bankerna räddades av samma statskassa som de innan och därefter försöker tömma. Bankskandalerna klär av kapitalismen. Bankerna och deras tillgångar måste omedelbart övertas av samhället. Ett förstatligande tillsammans med demokratiskt styre av bankerna skulle ge nya stora resurser för att skapa jobb, välfärd och bostad till alla samt genomföra en nödvändigt brådskande grön omställning. ■
likhet med Ronald Reagan, som var USA:s president under 1980-talet, har Donald Trump inlett en gigantisk militär upprustning. De båda förenas också av ett hat mot fackföreningar. En av Reagans första åtgärder var att avskeda över 11 000 strejkande flygledare med hänvisning till att deras kamp för högre lön och kortare arbetstid var ”hot mot nationens säkerhet”. Trumps paroll ”Make America Great Again” är nästan identisk med Reagans ”Let’s Make America Great Again”, som båda betyder att USA ska bli stort igen. Medlen är också desamma – rusta upp militären i allmänhet och kärnvapenarsenalen i synnerhet. Att dessutom bestycka rymden med kärnvapen är också något som förenar Reagan och Trump. Men medan Reagan, som härskade i en annan världsordning och det kalla krig som då rasade, riktade sina missiler mot främst det dåvarande Sovjetunionen rustar Trumpadministrationen för att framför allt möta utmaningen från Kina. Reagans krigshets och planer på att bestycka hela Västeuropa med kärnvapen mötte ett enormt motstånd. Under 1980-talet demonstrerade miljoner för fred i Västtyskland, och den nordiska fredsdemonstrationen i Göteborg i maj 1982 med 100 000 deltagare var en av de största som har hållits i Sverige. Efter att Reagan ansett sig ha fått det kärnvapenövertag han eftersträvade slöt USA och Sovjet det så kallade INF-avtalet som avskaffar alla medeldistansrobotar med räckvidder mellan 500 och 5 500 kilometer. Några år senare skulle USA utnämna sig till kalla krigets segrare och berusad av detta närde Washington drömmen om världsherravälde. Det var en imperiedröm som följdes av förödande krig i Afghanistan och Irak och USA-imperialismens snabba försvagning. I Trump har denna mördande imperiedröm fått ett nytt otäckt liv, därav den militära upprustningen och hotet om att nu säga upp INF-avtalet. Samtidigt som en krigisk Trumpadministration gör världen till en allt farligare plats har det svenska militära samarbetet med USA-imperialismen stadigt fördjupats. När försvarsminister Peter Hultqvist (S) tilllsammans med sin finländske kollega i våras var i Pentagon för att skriva ännu ett militärt samarbetsavtal med USA firades detta med en militärparad och kanonsalut. De båda försvarsministrarna mottog hedersbetygelse som inte förlänats någon annan. ”Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är”, som redan det antika Greklands tragedier myntade. ■
Apoteksanställda utsätts för rasism dagligen. ”Såna som du hör inte hemma här”, ”I Sverige är vi inte så här!” och ”Anpassa dig till vårt land” får svenskfödda mörkhyade höra. Deras etnicitet och religion får allt mer hatiska kommentarer. Ta kamp mot rasismen! (skärmklipp SVT Nyheter den 22 oktober). Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2018 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447
KAMPANJ
25 OKTOBER 2018 # 1 323
3
Att så många slöt upp mitt under en arbetsdag är starkt. Nu får inte kampen mattas av, utan måste fortsätta med nya mobiliseringar och initiativ.
Väl vid kommunhuset
överlämnades de nästan
rna.
2 000 namnunderskrifte
Jimmy Ren
lund.
Foto: Lars Bjersing
Annette Holmvall.
”Äldrevården måste få kosta!” Äldrevårdsupproret demonstrerade i Luleå Den 22 oktober var det dags för Äldrevårdsupprorets demonstration i Luleå. Känslan hos deltagarna efteråt är att kampen bara har börjat. LARS BJERSING & LIV SHANGE MOYO
rs.lulea@socialisterna.org
S
om Offensiv flera gånger tidigare har rapporterat pyr det bland personalen och de anhöriga vid äldreboenden och inom hemtjänsten i Luleå. Under en och en halv månad har personal och anhöriga drivit Äldrevårdsupproret med krav på nedskärningsstopp och en rad förbättringar av personaltätheten och arbetsmiljön, och lyckats samla in nära 2 000 underskrifter.
”
Nästa steg blir att upprepa den här sortens handlingar.
Omkring 100 personer samlades vid Gula Paviljongen på Storgatan i centrala Luleå för demonstrationen den 22 oktober, en uppslutning som
upprorets arbetsgrupp var nöjda med givet att det var mitt i arbetsdagen för de allra flesta. Konferencieren Gun-Britt Thornéus, initiativtagare till Äldrevårdsupproret, berättade om upprorets krav. Flera av de aktiva i Äldrevårdsupproret, såväl personal som anhöriga, höll tal om hur de upplever situationen. – Vi jobbar ständigt övertid för att vi inte kan eller vågar lämna en vårdtagare ensam. Vi upplever att skulden ligger på oss om vårdtagaren eldar ner sitt eget hem, går vilse mitt i natten eller tar sitt liv. Vi lider fruktansvärt mycket av att inte kunna ge dessa vårdtagare den tid de behöver, det känns som att vi överger dem, och det skadar även oss och våra själar, berättade William Larsson, undersköterska i hemtjänsten, i sitt
tal, och sa vidare att ”Allt detta är en enda stor avvikelse!”. Talens vittnesmål berörde många åhörare starkt. Det gavs också svar på tal till Luleås socialchef, som sagt sig inte känna till missnöjet, av anhöriga som påtalat missförhållanden under flera år. Stämningen var laddad med allvar och det stora mod som har krävts för att börja göra uppror. Efter talen marscherade demonstrationen i samlad trupp och under slagrop som ”Vi ger allt, varje dag – låt oss få vara vårt bästa jag” och ”Äldrevården – måste få kosta!” längs Storgatan. Målet var stadshuset där mandatperiodens första kommunfullmäktige strax skulle sammanträda. Namnlistorna lämnades till Socialnämndens ordförande Fredrik Hansson (S), som lovade att möta Äldrevårdsupprorets företrädare den 29 oktober för att diskutera kraven vidare. Demonstrationen avslutades med en känsla av att kampen bara har börjat.
Under dagen passade Offensiv på att ställa frågor till några av deltagarna.
enträgen. Politikerna måste få upp ögonen och ta ansvar för sina beslut, anser Siv och Mariana.
Varför är du här idag? – Detta är viktigt att stötta, vården måste få kosta pengar och personalen idag räcker inte till. Vi hinner inte med allt som behövs göras, berättade Annette Holmvall, nattarbetande undersköterska. – Cheferna ändrar ingenting, vi måste höja våran röst.
Varför är du här idag, varför är det viktigt med folkliga protester? – Vi måste vara många, 2016 försökte vi med samtal med chefer och det funkade inte. Nu är den sidan uttömd, berättade Ulla, anhörig, och menar att: – Vi måste kämpa vidare. Slutmålet måste vara mer personal – personalen måste kunna ta hand om vårdtagarna. Äkta omsorg.
Upplever du smärta, värk eller utmattning i ditt jobb? – Jag är ofta helt slut. De flesta känner så. Nästa steg måste vara att få politikerna att lyssna. Och att få ha medbestämmande på jobbet, avslutar Annette. Varför är ni här idag, varför är det viktigt med folkliga protester? – Att prata med chefer verkar inte räcka, det blir ingen handling, sa Siv Nilsson och Mariana Hansson, anhöriga till vårdtagare, och fortsatte: – Nästa steg blir att upprepa den här sortens handlingar. Att vara
Varför är du här idag? – Det behövs ”mer” äldrevård, anser Jimmy Renlund, även han anhörig, som svarar på frågan om varför protester behövs säger: – För att visa upp att det finns ett brett stöd, och att sätta mer tryck bakom. Vad är nästa steg? – Bygga opinion mot hur det ser ut, med slutmålet bättre vård och arbetsmiljö, ökad bemanning samt bättre villkor för personalen. ■
INRIKES
25 OKTOBER 2018 # 1 323
4
– Det är inte första gången som kommunen är passiva när plane rade naturreservat avverkas. Även i Högstaskogen har det avverkats, vilken också är en av de fem skogar som kommunen har pekat ut som mest skyddsvärda, säger Mattias. – Kommunledningen måste agera. Det är av största vikt att inle da dialog med markägare om både naturvärden och förutsättningar för skydd. Annars kommer det inom några år kanske inte finnas något kvar att skydda. Jag har gång på gång frågat kommunstyrelsens ord förande Meeri Wasberg (S) vilka som arbetar med genomförandet av Naturvårdsplanens åtgärdsområde om områdesskydd, men jag får inga svar. Det är rent ut sagt en skandal, konstaterar Mattias Bernhardsson.
Foto: Mattias Bernhardsson
Turbinen Entreprenad AB säger att ”Vi har bara städat lite i skogen” (!).
Haninge: Avverkningar i planerat naturreservat
Norrbyskogen är en av de fem skogar som Haninge kommun har pekat ut som mest skyddsvärda. Men nu avverkas delar av den, helt i smyg. RS HANINGE
offensiv@socialisterna.org
I
kommunens Naturvårdsplan står det att kommunen ska ”Ut red[a] möjligheten att skydda Norrbyskogen som naturreservat eller biotopskyddsområde”. I Ha ninges naturkatalog har Norrby skogen naturvärdesklass 2: ”Myck
et högt naturvärde – länsintresse”. Trots detta finns starka krafter i kommunledningen (S, C och MP) som vill skövla skogen för att bygga dyra bostäder. Frågan om Norrbyskogen ska bli bostadsområde eller bevaras som reservat är inte avgjord än. Men plötsligt nås Rättvisepar tiet Socialisterna i Haninge av larm från boende om att det avverkas inne i Norrbyskogen. Rättvisepar tiet Socialisterna gör då ett fältbe sök i skogen: – En skogsbruksväg har dragits in i skogen och träd har gallrats bort. Lyckligtvis handlar det inte om nå
gon hård markberedning då lättare fordon har använts. Men skadan är skedd. Vi har inte hittat någon avverkningsanmälan till Skogs styrelsen. Därför har vi nu gjort en tillsynsanmälan, säger Mattias Bernhardsson, aktiv i Rättvisepar tiet Socialisterna och kampanjen ”Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap”. – Vi har så mycket vilt som behöver de få skogarna som finns kvar i den här delen av Haninge. De behöver nånstans att vara, säger Lena Hauptman, aktiv i kampan jen Skogenkvar.nu som räddade den intilliggande Söderbyskogen från exploatering förra året och en
av de boende i området som först slog larm om avverkningarna i Norrbyskogen. Norrbyskogen är en skog som i stort har undantagits från skogsbruk i hundratals år. Markägaren säger att de har ”städat och snyggat till” i skogen, vilket ju är normalt och brukligt i just produktionsskogar. Men i orörda och skyddsvärda skogar – som Norrbyskogen – ska döda, murkna och fallna träd ligga kvar. Artrikedomen är 10 gånger större i orörda skogar än i produk tionsskogar. Markägaren har inte ens känt till kommunens planer på att utreda reservatsskydd.
Norrbyskogen har en väldigt varie rande natur, från branta mossbe klädda bergsbranter och torr häll marksskog till fuktig granskog och alsumpskog. I samtliga naturtyper finns det gamla och grova träd – som gran, tall och asp – och sko gen har i stort lämnats helt orörd från skogsbruk. Norrbyskogen ligger mellan de gröna kilarna Hanvedenkilen och Tyrestakilen. Det gör det stora sam manhängande skogsområdet till en viktig spridningsväg för djurlivet. – Vi hoppas på att sätta stopp för intrånget i Norrbyskogen. Just nu kämpar vi på olika sätt för att rädda ett 10-tal naturområden i Haninge, säger Mattias och ma nar fler att bli aktiva i kampanjen Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap. På måndag hade kampanjen en samling av aktiva för att dokumen tera naturvärden i avverknings hotade skogsområden alldeles vid gränsen till Tyresta nationalpark och naturresevat. Vill du också bli aktiv i naturkampen? Kontakta oss på 072-524 42 95. ■
Ytterligare 250 tjänster försvinner från Sahlgrenska
Fortsatt kamp mot den kvinnoförtryckande surrogatindustrin KVINNOKAMP Den 20 oktober genomfördes en ny demonstration i Stockholm mot surrogatindustrin som marknadsförde sin handel med kvinnor och barn på Elite Palace Hotel, Odenplan. Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska Feminister, Kvinnolobbyn, Transpatrullen, Rött Forum, Arbetarmakt och enskilda deltog i demonstrationen.
Foto: Natalia Medina
GÖTEBORG: De fortsatta neddragningarna på Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) i Göteborg innebär att vårdplatser och ytterligare 250 tjänster försvinner. Hittills i år har 80 tjänster försvunnit. De nya nedskärningarna slår mycket hårt. – Patienter kommer att få ligga i dagrum och på läkarexpeditioner. Patienterna blir inte färre. Konsekvensen blir överbeläggningar och högre arbetsbelastning för den personal som finns kvar, säger Hans Ekström, undersköterska och ordförande för Kommunal på Sahlgrenska, till Göteborgs-Posten. Detta trots att till och med sjukhusledningen erkänner att det skulle behövas fler vårdplatser. De aviserade neddragningarna kommer framför allt att drabba läkartjänsterna. ■
25 OKTOBER 2018 # 1 323
I korthet
Vårdslakten i Västernorrland har försvårat för partierna att enas i ett nytt styre.
5
Nedskärningar på Nya Karolinska
Foto: Andrew Herbert
V
Vem vill styra i Västernorrland? Ådalens massiva kamp för BB och ett återställt akutsjukhus i Sollefteå fick sitt politiska efterspel i höstens regionval. Majoritetsstyret straffades hårt då MP röstades bort och S mandat krymptes. För en dryg vecka sedan gav S, efter förhandlingar med M, även upp alla ambitioner på att styra regionen under den kommande mandatperioden. STEFAN LUNDQVIST
rs.sundsvall@socialisterna.org
O
ch medan S verkar vara i behov av att slicka såren i fyra år slåss nu partierna från det gamla landstingsstyret, den så kallade Vårdalliansen 20102014, om platserna vid köttgrytan. Vårdalliansen samlar M, C, L, KD och förhandlar nu med Sjukvårdspartiet (SJVP). Problemet för de traditionella borgarpartierna är att SJVP, som tillsammans med V är en av valets vinnare, fick sitt stora stöd i Ådalen för att partiet vill öppna BB och återetablera Sollefteå som ett akutsjukhus igen. SJVP säger liksom V att dessa krav ej är förhandlingsbara. Däremot tycks SJVP vara öppna för olika ägandeformer, medan V kräver att sjukhuset även fortsättningsvis ska ägas av samhället. V har i sin tur samtidigt föreslagit att V och den gamla Vårdalliansens partier bildar en ”Regnbågsallians” med sex partier som styr landstinget. Inget av partierna vill än så länge ha med SD i något regionstyre. Argumentet för detta har i media inte varit rasismen, utan att de är för opålitliga. Nyligen hoppade L av förhandlingarna inom Vårdalliansen och det är svårt att se vilka som ens vill
eller kommer att ta sig an att styra hälsovården i länet. S verkar som sagt inte intresserade och säger att partiet kan tänka sig stödja budgetförslag från ett minoritetsstyre. Mellan raderna kan anas att den regionledning som väljs kommer att försöka lägga nya beslut om BB och Sollefteå sjukhus på framtiden i ett budskap om att regionen och vården nu behöver lugn efter all turbulens. Besked om det nya regionstyret lär dröja och bli ett minoritetsstyre betående av flera partier på nåder av S. Att ge det nya styret beteckningen ”Regnbågsalliansen” vore fel då partifärgerna i kompromisser och svek kommer att blandas till ”Den grå alliansen” som mest sitter av mandatperioden för att förbereda sina partier för nästa val. Närmast samlas regionfullmäktige 24-25 oktober. Verkligheten för patienter och personal är dock ständigt närvarande. I december 2017 föddes vårdcentralen Voon (Vård och omsorg i Norrland) i Sollefteå som ett barn av vårdkampen i Ådalen. Vårdcentralen drivs som en kooperativ ekonomisk förening utan vinstintresse. Voon fick direkt ett stort gensvar både hos befolkningen i Sollefteå
och i grannkommuner. Listade patienter har gått från 0 i starten till 7 888 idag, den största tillväxten av patienter i länet. Vårdcentralen, som har en personalstyrka på cirka 30, uppges idag ha länets största vårdtyngd. Det har gett upphov till stora kostnader för mediciner och tjänster som röntgen och laboratorietester som upphandlats av Region Västernorrland. Ur detta har en skuld till Regionen på 833 000 kronor uppstått. Voon har begärt anstånd med skulden, men fått avslag. Regionen säger att de följer regelverket och inte kan göra undantag för Voon. Regionen kommer att dra skulden från nästa utbetalning till Voon. Följden kommer att bli att Voon får problem med löner och andra utgifter från och med november. Konkurs hotar om inget görs. Torsdag den 25 oktober har Voon medlemsmöte där förslag och handlingsplaner kommer att behandlas. Nils-Gunnar Mohlin, Voons styrelseordförande, hoppas enligt allehanda.se fortfarande på ett ingripande från politiskt håll då regionens finansutskott har möte på fredagen den 26 oktober. Men Voon har också egna planer för att lösa krisen: värva ytterligare 1 000 patienter, kapitaltillskott från andelsägarna, besparingar och insamlingar. Nils-Gunnar vittnar i allehanda.se om att krisen utlöst ett stort stöd och en stor vilja hos medlemmarna att hjälpa till. Regionens egna vårdcentral har det senaste året förlorat 45 procent av sina listade patienter och bemannas idag endast av en heltidsanställd läkare. ■
årdskandal Det skandalomsusade sjukhuset Nya Karolinska Solna i Stockholm har smörjt kråset för privata bolag och enskilda. Nu visar sig budgetunderskottet för 2018 vara på hela 540 miljoner kronor, vilket ska täckas upp genom nedskärningar. Bland annat ska det sparas in på personalen. En hårt sargad vård får det än värre framöver, är budskapet. Det larmar Sveriges Radio (SR) om den 18 oktober. Den nya organisationsformen (med patientgrupper istället för specialiserade kliniker) har slukat resurser, trots politikernas och sjukhusdirektörernas löften om att det skulle innebära ”kontroll över ekonomin”. Facken har länge varit kritiska mot den ineffektiva modellen som de menar slår mot patienterna och personalen, och till SR säger ordföranden för Karolinskas läkarförenings Yvonne Dellmark: – Det som är kostnadsdrivande är framför allt den alltmer växande administrationen som inte bidrar till ökat medicinskt värde för patienten.
Många hushåll klarar inte höjda räntor
B
ostäder Enligt en ny undersökning skulle nästan vart femte hushåll få svårt att klara en höjning av boräntan till de nivåer som rådde tidigare. I en Sifo-undersökning har 1 500 villa- och bostadsrättägare i Stockholm, Göteborg och Malmö svarat på frågor kring vilka boräntenivåer de skulle klara av. 18 procent svarar att de inte skulle klara en högre ränta än 4 procent, vilket är lägre än det historiska snittet.
Sämst arbetsmiljö för arbetarkvinnor
A
rbetsmiljö En ny LO-rapport om arbetsmiljön vittnar om att den har blivit sämre, särskilt för arbetarkvinnor, från början av 1990-talet till 2016. Arbetarkvinnor har sämst tillgång till företagshälsovård, är mest drabbade av den ökade stressen, får utstå mest sexuella trakasserier och är mest utsatta för hot och våld. Strax över 20 procent av arbetarkvinnorna och strax under 20 procent av arbetarmännen uppgav år 2016 att de någon gång haft fysiska besvär, som gått ut över både hemmet och arbetet, på grund av jobbet. Det skriver Fastighetsfolket den 18 oktober. LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström menar att det pågår en arbetsmiljödumpning från arbetsgivarna: – Vi brukar prata om lönedumpning, men det är minst lika allvarligt när arbetsgivare inte ser till att våra medlemmar får en bra arbetsmiljö, menar hon i ett pressmeddelande. Bäst arbetsmiljö har män i högre tjänstemannayrken.
Skyddad identitet inte så skyddad
S
ekretess Personer som lever med skyddad identitet kan få sina uppgifter röjda hos hyres- och arrendenämnderna i landet. Det beror på att alla mål hos hyresnämnden registreras på en fastighetsbeteckning, vilket gör det enkelt att hitta en persons adress trots skyddad identitet. Och hyresråd menar att problemen ökar, särskilt eftersom man kan hamna som part i hyresnämnden vid strandade hyresförhandlingar eller vid tvister om ombyggnationer. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 22 oktober. Nämnderna begär nu i en skrivelse till Justitiedepartementet att reglerna ses över. Till SR säger Hyres- och arrendenämndens hyresråd i Malmö, Susanne Björkman Ragnarsson: – Det är väldigt otillfredsställande för oss domare i nämnderna att vi inte kan skydda personer med skyddsbehov.
Protester mot byggnation i urskog
M
iljö I Nacka i Stockholm har ett motstånd byggts upp mot politikernas – S och Alliansen – planer på att bygga i urskogen Ryssbergen. På samrådsmötet var nästan alla synpunkter negativa. Men politikerna vill ändå genomföra planerna, rapporterar P4 Stockholm den 22 oktober. – Medvetenheten hos oss alla ökar om att klimatförändringen redan är här, säger nätverket Rädda Ryssbergets Annika Drougge till P4. ■
INRIKES
25 OKTOBER 2018 # 1 323
6
Äldrevårdskampen blev den dominerande politiska diskussionen på fullmäktigemötet, trots S-ledningens oerhörda arrogans inför vad etthundra demonstranter och 1 800 underskrivare av Äldrevårdsupproret just hade vittnat om. S avvisade också RS motion om avgiftsfri simskola, som uppskattas kosta 2,5 miljoner kronor per år att genomföra. Samma morgon hade kommunstyrelsen beslutat att lägga två miljoner kronor på ”påverkansarbete” under Almedalsveckan. För att slå ned RS andra motion, om att utreda och samordna resurserna för att skapa avgiftsfria mötesplatser i alla stadsdelar och byar, slingrade S-företrädarna in sig i bisarra kringargumentationer.
Äldrevårdskampen dominerade Luleås fullmäktigemöte, trots S enorma arrogans inför de kämpande.
Den 22 oktober sammanträdde Luleås nyvalda kommunfullmäktige för första gången. Rättvisepartiet Socialisterna (RS), som från start har stöttat och spridit Äldrevårdsupproret, tog kampanjen in till fullmäktigesalen. RS LULEÅ
rs.lulea@socialisterna.org
M
ycket av mötet gick åt till att reda ut vilka som skulle väljas till fullmäktiges presidium och valberedning – en ny situation att hantera nu när S för första gången inte har egen majoritet. I övrigt dominerades mötet
helt av de frågor som RS har satt på dagordningen: dels motioner om avgiftsfri simskola respektive mötesplatser för alla, dels de frågor om situationen inom socialförvaltningen som har pressat anställda och anhöriga att starta Äldrevårdsupproret.
RS hade inför mötet skickat in en så kallad snabbinterpellation, en fråga, till Socialnämndens ordförande Fredrik Hansson (S). Interpellationen beskrev bakgrunden till Äldrevårdsupproret, tog upp kraven, och frågade bland annat om någon analys av risken för negativa konsekvenser på personaltäthet, arbetsmiljö och omvårdnadskvalitet hade gjorts i samband med beslutet att skära ned en procent per år. Svaret var nej – Hansson sa att han som ordförande, med stöd av förvaltningsledningen, gjort bedömningen att inga sådana risker fanns.
Han svarade också att nya ”effektiviseringar” (alltså nedskärningar) är självklara och upprepade att Luleås äldreomsorg är ”147 miljoner kronor” dyrare än i jämförbara kommuner. Hansson backades upp av kommunalrådet Niklas Nordström (S) som kallade RS beskrivning av situationen inom äldrevården (som är på väg mot katastrof) för ”rent ohederlig”. Själv tyckte sig Nordström ”veta” att allt står väl till inom Luleås äldrevård. Nordström hävdade också att det är givet att personaltätheten inom äldreomsorgen måste minska.
Foto: Liv Shange
RS tog Äldrevårdsupproret in i nya kommunfullmäktige
Luleås nya kommunfullmäktige avspeglar ett annorlunda politiskt landskap. S har inte längre egen majoritet och har nu av allt att döma cementerat sin, tidigare informella, allians med M, trots att båda parter hävdar att M är ”i opposition”. Under kommunstyrelsemötet som hölls samma morgon framkom att en del av uppgörelsen är att S ska utse ett ”oppositionsråd” från M. Med tre högavlönade kommunalråd (två från S och ett från M) ska övriga partiers gruppledare inte längre få heltidsarvoden utan mellan 6 500 och 13 000 kronor i månaden. De två partierna har också gjort upp om att dela fullmäktiges ordförandeposter (presidiet) mellan sig, vilket avslöjades under segdragna omröstningsprocedurer på kommunfullmäktige. Mötet gav också signaler om hur Alliansens kollaps kan öppna för mer rörliga ställningstaganden – Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna gav till exempel stöd till flera av RS förslag på mötet. För RS deltog Liv Shange Moyo och Jonas Brännberg som ordinarie ledamöter samt Fatima Linna Trabelsi och Robert Lundqvist som ersättare. ■
Högern stärker sitt grepp om flera Skånekommuner
Men den 22 oktober meddelade han att han avgår, på grund av ”den mediala uppmärksamheten som riktats mot min person” (Sydsvenskan den 22 oktober). Den
”mediala uppmärksamheten” mot hans ”person” är de avslöjanden om hans grova rasistiska och homofoba kommentarer på sociala medier; om ”invandrargängen i Hörby” och att hbtq+-personer är lika med ”nekrofiler, pedofiler, korpofager och tidelagare”. Han har också länkat till främlingsfientliga och antisemitiska sidor på nätet samt påstått att ”Våra barn blir av allt att döma den sista generationen som får leva i ett land med en svensk majoritet”. Istället kandiderar nu SD:s vice gruppledare i Hörby, Cecilia Bladh in Zito, till kommunstyrelsens nye ordförande. SD i Hörby tycker bland annat offentligt att flyktingar ska bo i ”enklare boendeformer” som i Staffanstorp, en annan skånsk kommun där kommunen har ordnat flyktingboenden i uttjänta husvagnar.
I Trelleborgs kommun har SD och M också tagit makten efter valet. SD i Trelleborg kräver att nyanlända ska erbjudas boende på fartyg eller i husvagnar! Helmuth Petersén från SD är mycket nöjd med samarbetet med Moderaterna och säger att han tror att SD kommer att få igenom mycket av sin politik. I flera andra kommuner där SD har blivit största eller näst största parti har man ännu inte utsett en ny kommunstyrelse, men vi kommer säkert att få se flera valtekniska samarbeten mellan SD och M. Det blir nu allt tydligare att det krävs kamp och organisering mot högerpolitiken, mot rasism och flyktingfientlighet samt mot nedskärningar i välfärden. Det behövs en stark vänsterrörelse underifrån för att slå tillbaka mot det ökade hotet från högerpolitiken. ■ Anders Wemmert
SD och M är bästa kompisar i Skåne.
Hörby kommun, Trelleborgs kommun, Sverigedemokraterna, Moderaterna
D
rygt sju veckor efter valet den 9 september blir det allt tydligare att Moderaterna och Sverigedemokraterna får ett större inflytande i flera skånska kommuner. Det betyder att högerpolitiken stärks, att attackerna på flyktingar och invandrare ökar, att privatisering av skolor, vård och omsorg fortsätter och att utförsäljning av offentlig verksamhet till privata företag också fortsätter. För någon vecka sedan blev det klart att SD får ordförandeposten i Hörby kommun. Stefan Borg (SD) skulle bli ordförande efter att Moderaterna har ingått i en så kallad valteknisk samverkan med SD.
25 OKTOBER 2018 # 1 323
7
”Det är en ren stridsförklaring”
Nära hälften av Sandeslätts 500 lägenheter kan komma att säljas enligt beslut av Bostadsbolagets styrelse. ”En stridsförklaring”, säger den lokala Hyresgästföreningen som samlade till stormöte redan under tisdagen kl 18.00 i Hammarhörnan, samtidigt som denna tidning gick i tryck. SARA JUANIQUINA SVENSSON rs.gbg@socialisterna.org
”B
– Om man köper sin lägenhet tar man över det inre underhållet. Man betalar ingen hyra, utan en förvaltningskostnad. Men det är helt frivilligt, så de som inte vill köpa blir kvar som vanligt, säger Thomas Magnusson, affärs- och säkerhetsansvarig på Bostadsbolaget, till Hem och Hyra. Bostadsbolaget vill sälja minst en tredjedel av lägenheterna, men hoppas på hälften. ”Blandningen är också skälet till att just hyrestäta Hammarkullen har valts ut som pilotprojekt”, menar Magnusson till Hem och Hyra. Att de ger sig på Sandeslätt tror den lokala Hyresgästföreningen handlar om något annat. – Sandeslätts lokala Hyresgästförening är kanske landets starkaste lokala förening. De vill statuera exempel och hoppas kunna visa att om en ombildning kan genomföras här, kan det genomföras var som helst. Det är en ren stridsförklaring, säger Kristofer Lundberg. Den lokala Hyresgästföreningen organiserade ett informationsmöte på tisdagen i Sandeslätt. De berör-
Foto: Bostadsbolaget / Creative Commons
ostadsbolagets styrelse har just beslutat att testa idén om så kallade andelsägarlägenheter i Hammarkullen”, var Hem och Hyra först att rapportera fredag 19 oktober. Kampen för allmännyttan handlar om så mycket mer än Sandeslätt. 2012 lanserade Rättvisepartiet Socialisterna en omfattande kamp för kommunalisering av 900 lägenheter i Hammarkullen, på Bredfjällsgatan och Gropens Gård. För två år sedan tog Bostadsbolaget över lägenheterna efter fyra år av protester. Enligt tidigare beslut i Göteborgs kommunfullmäktige ska även hälften av dem på sikt ombildas till ägarlägenheter i någon form. Ett försök att lansera den ombildningen stoppades av protester redan 2016. Konceptet går ut på att hyresgästen kan välja att köpa loss sin lägenhet, precis som vid en ombildning. Men hyresvärden fortsätter att äga själva fastigheten och ansvara för löpande förvaltning, så som tak, fasader, utemiljö, avloppssystem och städning av allmänna utrymmen.
Hyresgäster i Sandeslätt måste nu ta kamp, precis som tidigare i Hammarkullen.
da hyresgästerna har inte fått någon information om förslaget från Bostadsbolaget, men Hyresgästföreningen kommer inte vänta, utan mobiliserar redan nu. Bostadsbolagets kampanj för ombildning ska lanseras vid årsskiftet och pågå första halvåret 2019. Enligt dem kommer intäkterna från försäljningar att finansiera nyproduktion, upprustning och begränsade hyreshöjningar.
Rättvisepartiet Socialisterna vill syna bluffen. De kommunala bolagen går hårt ut med krav på hyreshöjningar – de liknar mer och mer de privata ägarna i sin retorik. På nationell nivå har allmännyttans samarbetsorganisation SABO gjort gemensam sak med de privata fastighetsägarnas förbund FÄF. Denna nya typ av ombildning som Bostadsbolaget nu ger sig på
är relativt ny. Men där den har lanserats har kritiken varit svidande. Konsumentverket var kritiska och granskade modellen, och jurister har sågat den som rättsosäker. Stadsdelen är van vid lokal organisering och har gång på gång gått ut i protester mot nedskärningar, privatiseringar och ombildning. Den strid som nu kommer att stå kan bli den mest omfattande i Hammarkullen någonsin. ■
Norrbotten: Ny politisk karta – samma nedskärningar Valet skakade om Norrbotten. S fortsatte sitt ras, medan nya partier gick starkt framåt. När nya styren nu börjar formeras är det dock tydlig att nedskärningspolitiken fortsätter.
nens stora underskott som delvis är kopplade till gruvan. Positivt för dem är dock att gruvan nu åter är igång, men frågan är för hur länge?
jonas.brannberg @socialisterna.org
I
Region Norrbotten tar Sjukvårdspartiet (SJVP), Moderaterna och Centerpartiet över makten efter 84 år av socialdemokratiskt styre. Även om den nya regionledningen gör en lönesatsning på totalt 100 miljoner kronor är det kopplat till hyresstopp för sjuksköterskor, något som har inneburit ytterligare nedskärningar på vårdplatser. Till exempel har lung- och infektionsavdelningar på Sunderby sjukhus tvingats slå ihop med resultatet att sju sjuksköterskor har sagt upp sig i protest. Dessutom väntar nya nedskärningar och privatiseringar. M har sagt att 300 miljoner i nedskärningar är ”fullt rimligt”. Både sjukvård och kultur hotas.
Foto: Kiruna kommun, Region Norrbotten
JONAS BRÄNNBERG
Kenneth Backgård, SJV
P:s ordförande.
I Kiruna (stadshuset på bilden) tar C över med M, KD, SJVP och Nya Kirunapartiet där stora nedskärningar stundar.
I Kiruna tar Centerpartiet över i en allians med Nya Kirunapartiet, M, SJVP och KD. C säger nu att ”ladorna är tomma”, vill ”få bukt med slösarkulturen” och tänker till att börja med införa köpstopp i kommunen. Även i Haparanda tar en liknande allians över. I Boden behåller S kommunal-
rådsposten, men med hjälp av en ny allians av C, MP och SJVP och håller därmed nya Bodenalternativet utanför makten. Bland annat är Socialnämnden i Boden i kris med stora underskott. Ett nytt privat äldreboende innebär att Socialnämnden planerar stänga gamla kommunala platser, eftersom
kommunfullmäktige inte har skjutit till de pengar som hade behövs. I Pajala hoppade de gamla socialdemokraterna av och bildade ”Framtid S” medan ”skolräddarna” från byarna tog över inom S. Nu bildar S tillsammans med SJVP och KD ny majoritet. Återstår att se hur de tänker hantera kommu-
I Piteå, Kalix, Älvsbyn och Arjeplog fortsätter S styra med hjälp av V och MP, oftast med bara något enstaka mandats övervikt. Överkalix är numera den enda kommun i Norrbotten som S styr med egen majoritet, efter ett misslyckat styre av V och C under förra mandaperioden. Precis som i många kommuner i Sverige är det i Jokkmokk, Arvidsjaur och Övertorneå fortfarande oklart vem som kommer att styra. Tydligt är att blockpolitiken bryts upp även i Norrbotten, medan nedskärningspolitiken fortsätter, kanske värre än tidigare. Resultatet är allt svagare politiska styren som förlorar all social förankring i samhället. För att vända utvecklingen krävs att lokal kamp för att stoppa nedskärningar och privatiseringar förenas i en rörelse över hela landet mot att kommuner och landstings ekonomi underminerats under årtionden av nyliberal politik på riksoch EU-nivå. ■
RYSSLAND 1918
25 OKTOBER 2018 # 1 323
8
Revolutionens fred, bröd och jo Efter 2,5 år av första världskrigets helvete exploderade Ryssland i februari 1917 i en revolution som störtade tsarens diktatur. De provisoriska regeringar som tog över infriade inte alls folkmassornas förväntningar på att kriget, nöden och förtrycket skulle upphöra. I oktober följde därför ett uppror som skakade världen. Arbetarklassen tog makten, med massivt stöd från soldater och fattiga på landsbygden. Det blev möjligt tack vare att det fanns ett parti, bolsjevikerna, som förstod att revolutionen inte kunde stanna halvvägs och som med parollerna fred, bröd och jord fick miljontals nya anhängare. PER-ÅKE WESTERLUND
paw@socialisterna.org
O
ktoberrevolutionen gav makten till den andra sov jetkongressen, som samla des i Petrograd den 25 oktober. Av 600 valda representanter för arbe tarråd i hela Ryssland stödde 390 bolsjevikerna. På den första kon gressen i juni hade de socialistpar tier som var med i den provisoriska regeringen, mensjeviker och socia listrevolutionärer, 600 av 832 dele gater. Regeringens politik att fort sätta i tsarregimens fotspår, general Kornilovs försök till militärkupp i augusti och bolsjevikernas skickliga politik hade skapat förutsättningar för ett historiskt maktövertagande. Klockan 10.00 den 25 oktober proklamerade den militärrevolutio nära kommittén, som ledde makt övertagandet:
”Till Rysslands medborgare!
Provisoriska regeringen har störtats. Statsmakten har övergått till organet för Petrograds arbetar- och soldatdeputerades sovjet, militärrevolutionära kommittén, som står i spetsen för Petrograds proletariat och garnison. Tryggad är den sak, som folket kämpat för: omedelbart förslag om demokratisk fred, avskaffande av godsägarnas ägande av jord, arbetarkontroll över produktionen och bildande av en sovjetregering. Leve arbetarnas, soldaternas och böndernas revolution!”
Revolutionsledaren Leo Trotskij kommenterade hur relativt enkelt arbetare och soldater kunde ta över: ”Jag känner inte till något annat ex empel i historien på en så enorm revolutionär massrörelse som ge nomfördes utan blodspillan.” Sovjetkongressens historiska beslut antogs i högt tempo. Det första dekretet handlade om ”en omedelbar fred utan annexioner (det vill säga utan erövring av an dras jord, utan andra nationalite ters anslutning med våld)”. Kon gressen föreslog ”alla krigförande folk och deras regeringar att ome delbart inleda förhandlingar om en rättvis, demokratisk fred”. Samtidigt betonades att sovjetre gimen inte ställde ultimatum, utan var beredd att diskutera alla andra fredsvillkor. Helt nytt i världshisto
rien var att den nya regeringen ”av skaffar den hemliga diplomatin och deklarerar för sin del sin fasta avsikt att föra alla förhandlingar fullstän digt öppet inför hela folket. Den kommer genast att börja offentlig göra alla hemliga fördrag, som be kräftats eller ingåtts av godsägarnas och kapitalisternas regering från februari till den 25 oktober 1917.” Den andra dekretet handlade om att ge jord till de 100 miljonerna småbrukare och jordlösa på lands bygden. Den första meningen de klarerade att ”Godsägarnas ägan derätt till jord avskaffas omedelbart utan någon slags ersättning”. Be sluten var direkt kopierade av krav från bondekongressen och från so cialistrevolutionärerna, som hade starkt stöd utanför städerna. Lenin kommenterade invändningar mot detta: ”Gör det inte detsamma vem som skrivit dem? Som en demo kratisk regering kan vi likväl inte kringgå ett beslut av folkmassorna, även om vi inte är ense med det.” Kongressen tog också beslut att avskaffa dödsstraffet. Den nya regering som utsågs fick namnet Folkkommissariernas råd, med Lenin som ordförande och Trotskij som ansvarig för utrikespolitiken. Samtliga ministrar tillhörde bols jevikerna. Vänstersocialistrevolu tionärerna tackade först nej, men kom med i regeringen i december. De nya ministrarna fick samma lön som kvalificerade arbetare, 500 rubler per månad, plus ett tillägg på 100 rubel per familjemedlem.
I oktober 1917 lyckades arbetarklassen i Ryssland gripa makten. Men kontrarevolutionen blev hård och brutal.
för att med våld störta bolsjeviker na. Här anslöt sig de fackföreningar de styrde, men även representanter för det borgerliga högerpartiet ka deterna. Kommittén uppmanade till strejker och sabotage och försökte ”samordna ett uppror i Petrograd i samband med att Krasnovs ko sacker anlände till huvudstaden”. Kommittén inledde också ”öppna militära aktioner mot bolsjevikerna påföljande morgon”. Deras styrkor
Revolutionen ställdes inför många stora svårigheter. Kontrarevolutionära vita trupper utförde massakrer, exempelvis på Arsenalfabriken i Moskva. Mensjevikerna och socialistrevolu tionärerna accepterade inte att de hade hamnat i minoritet. Mens jevikledaren Dan förklarade senare: ”Under de första dagarna hoppades vi att bolsjevikernas konspiration kunde likvideras med vapen.” Redan den 26 oktober bildades ”Allryska kommittén för fosterlan dets och revolutionens räddning” på initiativ av mensjeviker och SR:are
intog telefonstationen och statsban ken, men upproret kvästes snabbt av sovjetens styrkor. Även Krasnovs kosacker slogs tillbaka och demora liserades. Krasnov själv greps, men släpptes mot löfte att inte återupp ta striderna, något han omedelbart bröt för att de kommande åren bli en av de viktigaste vita krigsledarna. (citaten ur Alexander Rabinowitch: Bolsjevikerna kommer till makten).
Mensjevikerna och SR gav till fälligt upp försöken att störta sov jetregeringen militärt. Nu ville de istället ingå i en koalitionsregering, där ett av deras många krav var att Lenin och Trotskij inte skulle vara med. De begärde också att arbetar nas miliser skulle avväpnas och att den tidigare premiärministern Ke renskij, som hade flytt till Krasnovs läger, skulle återfå kommandot över Petrograds trupper. Revolutionen ställdes inför många stora svårigheter. Kontrarevolutio nära vita trupper utförde massak rer, exempelvis på Arsenalfabriken i Moskva. Alkoholförråd öppnades för att försöka dränka trupperna i sprit. Kvalificerad personal vägra de utföra sina arbetsuppgifter. Som svar fortsatte sovjetreger ingen att uppmuntra och stödja massornas egna initiativ. Ett dekret den 28 oktober gav lokala styren makten över fördelningen av mat och varor. Rätt att rekvirera eller konfiskera bostäder för att lösa bo stadskrisen gavs i ett annat dekret. Den 14 november utfärdades ett dekret som uppmanade arbetarnas kommittéer att kontrollera företa
gens produktion, bokföring och finanser. Att det var en radikalt annorlun da regim som tagit över var tydligt i besluten om rätt till skilsmässa och icke-religiösa bröllop, att skolorna inte längre skulle styras av kyrkan, åtta timmars arbetsdag, stopp för betalningar av tsarens skulder till bankerna med mera. Tsarryssland kallades av Lenin för ”nationernas fängelse”. ”Bols jevikerna var den enda ryska vän stergrupp som stod bakom kravet på full frihet för Finland”, konsta teras i Berglund/Sennertag Finska Inbördeskriget. Den 2 november utfärdade den nya arbetarreger ingen ”Deklarationen för folkens rättigheter i Ryssland” för att om sätta bolsjevikernas program till handling. Det handlade om tre hu vudpunkter: • Jämlikhet och suveränitet för allt folk. •R ätt till självstyre för alla, inklu sive att avskilja oberoende stater. • Avskaffande av nationella och religiösa privilegier, för alla na tionella och etniska minorite ters fria utveckling.
25 OKTOBER 2018 # 1 323
9
ord – Kontrarevolutionens terror
Medan de provisoriska regeringarna upprätthållit det nationella förtrycket, och även under sommaren 1917 hade upplöst det finska parlamentet, betydde oktoberrevolutionen världshistoriens största nationella befrielserörelse. ”Ni måste bli herrar i era egna länder”, löd uppmaningen från bolsjevikernas regering. Detta i en värld där de kapitalistiska ”demokratierna” styrde kolonier världen runt med diktatoriska metoder. Den 4 november uttalade sig den finska regeringen, senaten, för självständighet, ett beslut som dagen efter bekräftades av Lenin. En finsk delegation kom inte till Petrograd förrän på nyårsafton 1917, och den 4 januari bekräftade sovjeternas ledning Finlands självständighet. Det nya Finland var starkt påverkat av den ryska revolutionen och blev också först att skakas av ett fullskaligt inbördeskrig. Arbetarrörelsen, som saknade det bolsjevikparti som hade varit avgörande i Ryssland, hade backat från att ta makten under den mäktiga generalstrejken i landet i november 1917. Det gav de vita trupperna,
med uppbackning från Tyskland och Sverige, möjlighet att förbereda sig. När revolutionen inleddes i januari 1918 startade också det blodiga inbördeskriget. Den militärt överlägsna vita kontrarevolutionen visade tydligt hur långt borgerligheten var beredd att gå. 5 000 röda stridande – arbetare, lantarbetare, fattiga bönder – dödades i direkta strider, medan upp till 25 000 dödades i den vita terror som sedan följde. Över 80 000 sattes i fängelse, varav många förlorade alla medborgerliga rättigheter. Under 1917 drev även bolsjevikerna kravet på val till en konstituerande församling. Den provisoriska regeringen, som inte hade valts av någon, hade i början stöd av majoriteten i sovjeterna och även av Rysslands allierade i kriget, Frankrike och England. Men under hela tiden från februari till oktober blev valen uppskjutna. När sovjeterna tog makten och bolsjevikerna bildade regering beslutades att genomföra dessa val. 36 miljoner röstade i november 1917. Socialistrevolutionärerna blev störs-
ta parti med 16,5 miljoner röster (plus fyra miljoner för SR-partier utanför själva Ryssland). Bolsjevikerna fick 9 miljoner medan mensjevikerna med allierade hade 1,7 miljoner röster. Det borgerliga kadetpartiet med stödpartier fick 4,6 miljoner. Bolsjevikerna var utan tvekan arbetarklassens parti. I de för revolutionen avgörande städerna, Moskva och Petrograd, fick bolsjevikerna 837 000 röster mot 218 000 för SR och 515 000 för kadetpartiet. Här hade mensjevikerna bara tre procent. Bolsjevikerna fick just under hälften av rösterna inom armén och flottan. Att SR blev största parti, med sin bas på landsbygden, förklaras av att kandidaterna utsetts innan partiet splittrades i höger-SR och vänster-SR. Under vintern 1917-18 gav vänster-SR stöd till bolsjevikerna och gick även med i regeringen. Samtidigt hade bolsjevikerna genomfört en jordreform i enlighet med SR:s program. Arbetarklassen hade med andra ord vunnit masstöd hos de fattiga och jordlösa på landsbygden, vilket i sin tur förklarar varför sovjetregeringen inte blev så kortlivad som borgare,
höger-SR och mensjeviker hade hoppats. Massorna hade mycket snabbt rört sig vänsterut. Valet till den konstituerande församlingen blev en slags opinionsmätning, men händelseutvecklingen hade redan passerat detta stadium. En borgerlig republik med allmän na val var att föredra framför en republik utan val, men arbetarnas maktövertagande genom sovjeterna var bolsjevikernas mål. Oktoberrevolutionen förverkligade arbetarmakten och gjorde idén om en konstituerande församling förlegad. Partierna som hade lett de provisoriska regeringarna hade misslyckats med revolutionens alla uppgifter – fred, jordfrågan, nationellt förtryck och så vidare. Att de nu skulle återfå makten vore att likt sommaren 1917 öppna för den vita kontrarevolutionen. Den konstituerande församlingen, som samlades den 5 januari, upplöstes av sovjetregeringen, ”en stor sensation utomlands. I Ryssland passerade det nästan helt utan att uppmärksammas”, skriver Victor Serge i Year One of the Russian Revolution.
Första världskriget var ett imperialistiskt makt- och omfördelningskrig som skördade 20 miljoner döda. I krigets inledning kapitulerade ledningarna i de flesta socialdemokratiska partierna i Europa och gav stöd till det egna landets krig. Bolsjevikernas krigsmotstånd var ett av partiets unika drag. Direkt efter maktövertagandet spreds parollen om fred och den 3 mars 1918 undertecknades krigets första fredsavtal, mellan det sovjetstyrda Ryssland och Tyskland-Österrike-Ungern. Månaderna innan var dock långt ifrån en rak linje till fred. I bolsjevikernas första diskussioner i januari var Lenin i minoritet med sin linje att skriva under ett avtal så snart som möjligt. På ett möte med 65 partiledare fick ”vänsterkommunisterna” majoritet med 32 röster för sin linje om ”revolutionärt krig” mot Tyskland. Lenin fick 15 röster och Trotskijs linje, att fördröja förhandlingarna för att understryka att sovjetregeringen motvilligt skrivit under, fick 16 röster. Debatten fortsatte under de följande månaderna. Vänsterkommunisterna, med Bucharin som ledande företrädare, gav ut en dagstidning som drev deras linje om ett revolutionärt krig. Lenin argumenterade tålmodigt och realistiskt för att folkets stora massa var helt emot ett nytt krig, att armén hade upplösts. De tyska generalerna, som upprättat en diktatorisk makt, utnyttjade uppehållet i förhandlingarna och ockuperade stora delar av det tidigare tsarryssland: de baltiska staterna, Vitryssland och därefter Ukraina. Inte förrän i detta läge kunde Lenin vinna majoritet, genom att att han fick stöd av Trotskij, som var bolsjevikernas fredsförhandlare och organisatör av en ny Röd Armé. Det var ett förnedrande avtal, där Sovjetryssland tvingades ge upp områden med över 60 procent av metallproduktionen och 55 procent av veteskördarna. Krigets centralmakter – Tyskland och Österrike-Ungern – behövde skördarna i Ukraina för att dämpa svälten i de egna länderna. Formellt inbjöds de av det lokala parlamentet i Ukraina, radan, men de tyska trupperna blev snabbt en ny förtryckande regim och den 26 april upplöstes radan. Ockupanterna mötte också starkt motstånd på landsbygden, där jordlösa och fattiga bönder ville slutföra revolutionen. Under våren 1918 uppstod också enighet mot revolutionen mellan de två block som beordrat världskrigets slakt. Tyska, turkiska och brittiska trupper deltog samtidigt för att krossa bolsjevikerna i Kaukasus, även här på inbjudan av mensjeviker och SR. forts s 10
RYSSLAND 1918 / INTERNATIONELLT
25 OKTOBER 2018 # 1 323
10
forts från s 9 De imperialistiska makterna utsatte också Ryssland för en hungerblockad, som slog hårt mot ett land som redan var så härjat av kriget. En stor del av de tidigare matförråden fanns i områden som nu ockuperades av invasionerna och vita trupper. Svälten härjade i städerna och exempelvis Petrograds befolkning minskade från 2,3 miljoner 1915 till 1,5 miljoner på sommaren 1918. I april-maj blev matbristen akut. Regeringen upprättade en matarmé för att rekvirera livsmedel på landsbygden. Den nya regimens ekonomi var långt ifrån rakt av socialistisk. Här fanns stora delar bondeekonomi, småhantverkare, privata företag och statskapitalism sida vid sida med de första socialistiska delarna. Bolsjevikerna förespråkade inte massiv nationalisering, utan snarare arbetarnas kontroll över produktionen. Men allt eftersom kontrarevolutionens militära angrepp fortsatte, parallellt med kapitalisters sabotage, tvingades regeringen förstatliga allt fler företag, med kulmen i slutet av juni.
Det inbördeskrig som kontrarevolutionen eftersträvade bestod i början av imperialismens invasioner. E H Carr, brittisk historiker som studerade den ryska revolutionen, skrev: ”Under våren och början av sommaren 1918 ockuperade den tyska armén de forna baltiska staterna, nästan hela Vitryssland och hela Ukraina och hade till och med trängt in i norra Kaukasien och in i Transkaukasien.” Dessutom fanns den brittiska armén i norr i Murmansk och Arkangelsk och i april
Den 30 augusti sköts Lenin på väg till ett möte och fick skador som först bedömdes som livshotande. Samtidigt dödades bolsjevikledaren Uritiskij och ett attentat försökte spränga det tåg Trotskij använde för att ta sig till fronterna. Det var först nu som regeringen beslutade att besvara massakrer och krig med ”röd terror”. Under första halvåret 1918 hade de röda dödat 22 personer. Detta samtidigt med den vita terrorn i Finland och i delar av det tidigare tsar-Ryssland. Med den förenade imperialismens invasioner måste revolutionen försvara sig. Under andra halvåret dödade den röda terrorn 6 000 personer. Det var ändå, påpekar Victor Serge, färre än under enskilda dagar av slaget i Verdun.
Från vänster till höger: Trotskij, Lenin och Kamenev.
1918 landsteg japanska styrkor i Vladivostok. Sammanlagt deltog 21 arméer från elva länder i kriget mot regeringen i Moskva. 30 000 tjeckiska krigsfångar, som de allierade hade tänkt skicka till Västfronten för att slåss mot Tyskland, tog nu istället över stora områden längs den transsibiriska
järnvägen. Däribland staden Sama ra, där fyra SR-ledare upprättade en ny konstituerande församling och regering. Från Ural till Sibirien fanns under en tid upp till 20 olika regeringar. Många av dessa stod under franskt styre. Samtidigt planerade både höger- och vänster-SR kupper och
attentat mot sovjetregeringen. Höger-SR mördade den 20 juni bolsjevikledaren Volodariskij. Vänster-SR mördade den tyske ambassadören för att försöka provocera fram krig. Attentatsgruppen skickade ut telegram om att de nu hade t ag it ma kten därför att ”folket vill ha krig med Tyskland”.
Revolutionens budskap om jord, bröd och fred hade fortfarande ett masstöd. Röda Armén, som samlade en stor del av de arbetare som hade stått i spetsen för revolutionen, kunde i augusti 1918 ta tillbaka flera viktiga städer från de tjeckiska trupperna. På hösten 1918 störtades den tyske kejsaren av den tyska revolutionen. Demoralisering och ”revolutionering” av de tyska trupperna som trängt in i Ryssland var en viktig faktor. Lenin och bolsjevikerna visste att den ryska revolutionen skulle vara inledningen på fler revolutioner i Europa. Dessa i sin tur skulle rädda Ryssland ur dess enorma ekonomiska och sociala underutveckling, och även akut ur svält och krig. Bolsjevikernas internationalism var grunden i deras målmedvetna försvar av revolutionen. ■
Saudiska kungahuset skickade mordpatrull
U
nder fredagen gick det saudiska kungahuset ut offentligt och medgav att journalisten Jamal Khashoggi dödades på landets konsulat i Istanbul. Saudiarabien hävdade att han dog i ett slagsmål, medan uppgifter i internationella media gör gällande att mordet var planlagt och även att kronprins Mohammad bin Salman, som allt mer framstår som Saudiarabiens ledare, personligen ska ha varit involverad. Problemen hopar sig för det saudiska kungahuset och landet hotas nu av sanktioner. Jamal Khashoggi, liberal journalist, uttalade sig ofta mot kungahuset. Han gick i exil efter att ha kritiserat den saudiska regimen och fått sparken. Tidigare har han pekats ut för att jobba åt den saudiska underrättelsetjänsten och på senare tid har han kritiserat Saudiarabiens krig i Jemen. Sedan 2017 har han varit i exil och bott i USA, men Khashoggi har varit ett tungt journalistiskt namn i den arabiska världen och jobbat med många nyhetsmedier. I oktober skulle han gå in på det saudiska konsulatet i Turkiet för att få ut sina papper om att han hade skiljt sig – detta skulle bli det sista han gjorde i sitt liv. Medan turkiska myndigheter har häv-
dat att han har dödats inne på konsulatet har saudiska myndigheter uppgett att han lämnade konsulatet. Efter en tid medgav de styrande i Saudiarabien att han har dödats, men har inte gett några uppgifter om var kroppen är.
export till Saudiarabien. Det rimmar ändå illa, eftersom Tyskland bara för en månad sedan beslutade att sälja vapen till diktaturen. Innan detta uppmärksammade dåd var det alltså acceptabelt att stödja en diktatur som mördar människor.
Det är anmärkningsvärt hur det politiska spelet kring det fruktansvärda dådet har utvecklats. Tidigare har Turkiet fått kritik för att de genom undantagstillstånd har hindrat strejker, attackerat journalister och fängslat politiska motståndare, exempelvis företrädare för vänsterpartiet HDP. Erdoğan ser mordet som en chans att få ökat stöd på hemmaplan samt vinna internationellt anseende och allierade. Konsekvenserna för kungahuset ska förstås inte överdrivas. På grund av den internationella pressen från framför allt journalister och människorättsorganisationer har makthavare tvingats uttala sig om Khashoggis försvinnande. Dock är det ett välkänt faktum vilken sorts regim kungahuset är, och detta har inte hindrat makteliten och kapitalet från att bedriva handel med regimen. Under helgen tvingades Merkel göra ett uttalande om att Tyskland nu fryser vapen-
Hoten från makteliten har varit påtagliga för kungahuset och många, framför allt inom Trumpadministrationen, hoppades att frågan skulle försvinna. Faktumet att kungahuset har erkänt Khashoggis död är ett bakslag och sätter USA-imperialismen i en svårare sits än tidigare, samtidigt som Trumpvill bevara sina nära relationer till kungahuset. I Mellanöstern är Saudiarabien, vid sidan av Israel, USA-imperialismens viktigaste allierade. Mycket om Khashoggis försvinnande har kopplats till kronprinsen, Mohammed bin Salman (MBS), där misstänkta gärningsmän har synts med MBS på foton vid flera statsbesök. På flera sätt gör detta det till en komplex fråga i landet. Under förra året vann MBS striden om kronföljden mot sin kusin. Samtidigt som MBS gav ett sken av att vara reformvänlig visade han en blodig sida som försvarsminister. Efter
två månader på posten inledde han kriget mot Jemen, och har därför varit i fokus för en del av Khashoggis kritik mot regimen. MBS och hans rivaliserande kusin har båda försökt positionera sig som fiender till shiastyret i Iran. Kronprinsens krig mot Jemen har varit kritiserat som alltför brutalt av delar den saudiska regimen. Men samtidigt har MBS drivit en popularitetstävling i landet och uttalade sig positivt om kvinnors rätt att köra bil på nationell tv under 2016. Många ungdomar och kvinnor har hoppats att det religiösa styret skulle lätta. Men samtidigt har repressionen ökat. Arresteringar av kritiker och oppositionella har ökat under hans tid, där även delar av kungahuset har arresterats. Det som har kallats för reformvänlig policy handlar egentligen om något annat. Genom att minska religionens betydelse i landet har han ökat sin politiska tyngd i landet mot wahabiterna och Muslimska brödraskapet samtidigt som han vill sjösätta nyliberala reformer, varav den största är att sälja delar av det statligt ägda oljebolaget Aramco. ■ Amer Mohammed Ali
INTERNATIONELLT
25 OKTOBER 2018 # 1 323
11
Politiska strejker skakar Finland
Illustration: #sistadroppen
en och börja förbereda för en endags politisk strejk!
En av fackens kampanjaffischer. Trappa upp kampen med nya politiska generalstrejker!
I måndags den 22 oktober klockan 00.00 inledde offentligfacket JHL, Finlands största fackförbund, en två dagar lång politisk strejk mot högerregeringens förslag om att försämra anställningstryggheten för alla som arbetar i företag med tio eller färre anställda. I den politiska strejken deltar 10 000 av förbundets medlemmar.
av villkoren, som exempelvis en förlängning av den årliga arbetstiden med 24 timmar och sänkt semesterersättning för offentliganställda). Regeringens förslag om sämre uppsägningsskydd innebär att antalet anställda bestämmer graden av anställningsskydd. Det är också helt klart att regeringen, som leds av Centerns Juha Sipilä och där högerpopulistiska Blå framtid (en utbrytning ur Sannfinländarna) ingår, ser förslaget som en grundbult i strävandena efter att genomföra ett nyliberalt systemskifte på arbetsmarknaden. Från början gällde regeringens förslag alla företag med upp till 20
PER OLSSON
per.olsson@socialisterna.org
D
etta är den andra politiska strejken som de finländska facken genomför mot förslaget, där den förra ägde rum för dryga två veckor sedan. Och nya strejker är på gång. Nästa vecka går såväl Industrifacket som fackförbundet Pro, som bland annat organiserar skogs- och
sågverksarbetare, ut i en tre dygn lång strejk mot regeringens attack. Industrifacket har också sagt upp det så kallade konkurrenskraftsavtalet för att sätta ytterligare press på regeringen (Konkurrenskraftavtalet, som slöts mellan facken, arbetsgivarna och regeringen 2016, innehöll flera försämringar
anställda, men strax innan den första politiska strejken som genomfördes inom den privata sektorn ändrade regeringen sig i hopp om att det skulle dämpa arbetarnas ilska. Så har inte skett. En stor majoritet säger nej till de senaste angreppen, som facken benämner som ”Den sista droppen” . Det finns inget utrymme för kompromisser. Regeringen måste dra tillbaka sitt förslag, omedelbart och villkorslöst. Facken måste även avvisa varje försök att försämra uppsägningsskyddet via lokala avtal, vilket regeringen har öppnat för. Låt dagens kamp bli början till en bred mobilisering för att fälla regering-
Den massiva oppositionen har satt hård press på regeringen. För att ge sken av att man ännu står stark begärde regeringen i förra veckan en förtroendeomröstning om sig själv. Det gjordes med vetskapen att riksdagen i omröstningen den 17 oktober skulle uttala sitt fortsatta stöd. Men utanför riksdagen rasar stödet för regeringen och dess partier. Särskilt bland löntagarna förlorar regeringspartierna stöd. Mycket pekar mot att det blir regeringsskifte efter valet i april nästa år. ”Det blåser vänstervindar enligt Yles senaste partimätning: SDP är klar etta och Vänsterförbundets stöd fortsätter öka”, sammanfattade svenska yle.fi en färsk opinionsundersökning tidigare i oktober. Sedan valet 2015 har Socialdemokraterna och Vänsterförbundet (Vänsterpartiet) ökat med 8,8 procentenheter. Missnöjet med regeringen har gett en tillfällig paus i den finländska socialdemokratins ”pasokifisering” (från det grekiska socialdemokratiska partiet Pasoks totala kollaps). Vänsterförbundet har nu stöd av nästan 10 procent och möjlighet att växa än mer om partiet släpper koalitionssträvandena och inomkapitalismen. Sosialistinen Vaihtoehto (Socialistiskt alternativ, CWI Finland) säger: • Allt stöd till JHL:s politiska strejk. Trappa upp kampen mot regeringens attacker – förbered för en endags politisk generalstrejk som ett led i en av facken organiserad masskampanj för att stoppa högerpolitiken och fälla regeringen. • För ett nytt arbetarparti med ett klart socialistiskt program. ■
Iran: ”Lärarna är på krigsstigen”
–L
Foto: Natalia Medina
Farkhondeh Ashena berättar om den pågående arbetarkampen i Iran.
ärarna är på krigsstigen och spelar en mycket viktig roll som en riksomfattande kraft, vilket ingen annan arbetargrupp har kunnat göra på grund av bristen på organisering. Arbetarkampen har tagit fart i Iran igen. Vi har pratat med Farkhondeh Ashena och Azam Sham, som här rapporterar om vad som har hänt. – Lärarna har haft protester och strejker i 85 städer samtidigt. De kämpar mot privatiseringar. Privatiseringar i Iran innebär att eleverna får betala höga avgifter för att få gå i skolan. Lärarna har en mycket progressiv hållning där de kräver alla barns rätt till skola, inklusive marginaliserade gruppers som hazarer. – Andra krav är höjda löner och pensioner samt bättre skolmaterial och skollokaler. De kräver också
att politiska lärarfångar ska friges. Vissa skolor värms upp på ett väldigt brandfarligt sätt, vilket har orsakat farliga bränder. – I vissa städer var det strejk i 120 skolor, i två dagar. Lärarna har aktivt stöd av eleverna som ordnar ”revolutionslektioner” samtidigt som lärarna strejkar. De har även stöd från föräldrarna i den här kampen, vilket är nytt. – Lärarna är i allians med lastbilschaufförerna. Till skillnad från i Sverige är det i Iran vanligare att män jobbar som lärare och kvinnor som lastbilschaufförer. Chaffisarna har också strejkat, i 15 dagar på många ställen. De är ofta egenföretagare och kan strejka hur länge de vill, vilket försvårar för staten att sätta in strejkbrytare. – Deras krav har riktat sig mot företagen som tillverkar däck och
mot staten som ska kontrollera däckens kvalité. Det har nämligen fuskats mycket och gamla däck har sålts som nya, vilket även där har lett till olyckor. – Även sjuksköterskor är på väg att strejka. Det skulle vara ett mycket viktigt steg om alla kämpande grupper lyckades gå samman till en gemensam generell rörelse mot regimen och systemet, men det är osäkert om de klarar av det med tanke på den svaga organisationsnivån. – Ekonomin är i kaos. Priserna har stigit mycket efter USA:s bojkott. Folk tar ut pengar från banken av rädsla för att bankerna ska kollapsa och alla väntar med saker som husköp på grund av osäkerheten. – Det är fortsatt viktigt med internationell solidaritet till arbetaroch kvinnokampen i Iran. ■ Elin Gauffin
INTERNATIONELLT
25 OKTOBER 2018 # 1 323
12
Japan: Kapitalismens misär fortsätter in i den ”nya eran”
Foto: en.kremlin.ru
skulle stödja samkönade äktenskap eftersom de inte får barn och därför är ”oproduktiva” och ”inte bidrar till nationens välstånd”.
Det finns ett utbrett missnöje och ilska inom det japanska samhället, vilket ses i de protester och demonstrationer mot kärnkraftsanvändningen och att man återstartade kärnkraftverken efter 2011 års Fukushima-katastrof. Abe-administrationens försök att se över grundlagens paragraf nio – den omtyckta ”fredsklausulen” – har också lett till protester och kommer troligen att bidra till ännu fler protester framöver i hela landet. Många tog också till gatan på grund av den nyliga skandalen inom Moritomoskolan [privatägd skolkoncern] som involverade Abe, hans fru och flera statsråd. Det handlade om skumma uppgörelser bakom kulisserna, där skolchefen – som försöker driva på för ett konservativt, revisionistiskt utbildningsprogram – fick köpa mark av regeringen för en bråkdel av det verkliga priset. Trots allt detta har det dock bara varit små, begränsade politiska förändringar i Japan.
Shinzo Abes planer på att ändra i ”pacifistklausulen” och den fortsatta kärnkraftsanvändningen möter motstånd.
Japans Heisei-period – som startade i och med kejsare Akihitos trontillträde 1989 – kommer att avslutas i april när han abdikerar. Detta är dock enbart ett rent symboliskt ”slut på en era”, då den kapitalistiska misären kommer att fortsätta i samma takt för miljontals vanliga japanska arbetare. JAMES CLEMENT & CARL SIMMONDS
Kokusai Rentai (CWI Japan)
I
början av 1990-talet, då Heisei-eran påbörjades, markerade ”bubbelekonomins” bristning slutet på det välstånd och den höga levnadsstandard som många hade efter efterkrigsrestaureringen av den japanska kapitalismen och den efterföljande ekonomiska tillväxten. ”Livstidsanställningar”, som en gång hölls upp i hela världen som ett ”exemplariskt” särdrag av den japanska kapitalismen, är nu blott en önskedröm för så många. I november 2017 skrev Financial Times att de oregelbundna anställningsformerna (som exempelvis timoch visstidsanställningar) hade ökat ”hänsynslöst” sedan slutet av 1990-talet – från 19 procent då till 37,9 procent år 2015. Dessa exempel visar tydligt vad den japanska kapitalismen innebär för arbetarklassen: • Barnfattigdomen bland arbe-
tande, ensamstående hushåll är 56 procent – den högsta siffran av alla OECD-länder. • 19,4 procent av de äldre lever i relativ fattigdom – högre än OECD-snittet på 12,6 procent. På andra sidan klassklyftorna finns de stora spelarna i storföretagen och deras kumpaner i Diet (japanska riksdagen). ”Japan Inc” [näringslivet och storbolagen] hade en sammanlagd nettovinst på omkring 800 miljarder kronor mellan april-juni detta året, en 28-procentig ökning från föregående år. Hand i hand med kapitalisterna finns såklart politikerna inom det styrande LDP (Liberaldemokratiska partiet), som leds av premiärminister Shinzo Abe, samt andra partier. 2017 var den genomsnittliga årsinkomsten bland lagstiftarna (och inte bara de inom LDP) uppemot 2 miljoner kronor. I december
ifjol röstade riksdagen för att sänka företagsskatten från 30 till 20 procent som ett sätt att uppmuntra företagen att öka lönerna med 3 procent. Så har dock inte skett. Ledande LDP-medlemmar har också visat hur dålig koll de har på vanliga japaners verklighet. Trots den höga barnfattigdomen och det ökande antalet offentliga matsalar som behövs för att förse fattiga barn med måltider har LDP:s generalsekreterare Toshihiro Nikai kallat de som inte har skaffat barn för ”själviska” och vidare sagt: ”För att alla i Japan ska vara glada behöver vi många barn för att utveckla landet”. En annan ledande LDP-medlem, Mio Sugita, kritiserade i augusti idén att skattebetalarnas pengar
Det finns ett brännande behov av ett massarbetarparti och kämpande, demokratiska fackföreningar. Facken i Japan är blott en skugga av sitt forna militanta jag; den omedelbara efterkrigsperioden såg ett massivt uppsving av strejker och konflikter då rätten att strejka tilläts igen. Idag är dock huvudhandlingen för facken – den årliga ”våroffensiven” – mestadels rituell, med minimala krav på löneökning på 2-3 procent och få eller inga politiska krav. Faktum är att Abe läxade upp fackledarna för att de inte kämpade för löneökningar, eftersom en sån kamp skulle öka efterfrågan och hjälpa den ekonomiska återhämtningen! Som om detta inte vore nog, tillåter nästan 60 procent av facken inte ens så kallade oregelbundna arbetare (på deltid eller tidsbegränsade kontrakt) att gå med i facket!
I september återvaldes Shinzo Abe till partiledare för LDP trots skolskandalen vid Moritomo (och en liknande vid Kake Gakuin). En splittrad och svag opposition betyder också att LDP troligen kommer att vara kvar vid makten.
Allt är inte lugna puckar dock, om Abe fortskrider med den konstitutionella översynen. Paragraf nio, som förbjuder aktiv användning av japansk militär utomlands, är för ett enormt antal japaner den kärt ansedda ”pacifistklausulen”. Det har redan ägt rum ett antal protester i Japan de senaste åren mot alla former av ”krigslagstiftning” och tankar på att återigen skicka ungdomar att ”dö på utländska slagfält”, likt under andra världskriget. För att kunna förändra grundlagen krävs det ett 50-procentigt majoritetsstöd i en folkomröstning. Opinionsundersökningar visar att det finns en knapp minoritet mot en förändring, så en seger är ingen självklarhet. Även ett skikt av de som stödjer Abe ser inte nödvändigheten av denna förändring. Spänningarna ökar samtidigt i Okinawa över USA:s militärbas, där stora protester, torgmöten och sit-ins regelbundet äger rum mot planerna på att flytta en amerikansk militäranläggning till Henoko-området. En sammanlänkning av dessa två kamper skulle resultera i en stor rörelse över hela landet. Kokusai Rentai (CWI Japan) är helt emot någon förändring i grundlagen som skulle dra in Japan i imperialistiska krig. Det är avgörande att kämpande fackföreningar, medborgargrupper och arbetarklassens politiska organisationer förenar sig och skapar ett alternativ för att ersätta kapitalismen. En av huvuduppgifterna är att kämpa för att vinna rättigheter och jämställdhet för de tidsbegränsade arbetarna. Att organisera dessa arbetare är avgörande. Det kan lägga grunden för en ny politisk organisation för arbetarklassen och vara en grundval för att trappa upp kampen för ett socialistiskt Japan och en socialistisk värld. ■
Kokusai Rentai (CWI Japan) står för:
• En minimilön på 120 kronor i timmen. • Anställning och sjukförsäkring för alla arbetare. • Oberoende demokratiska kämpande fackföreningar för alla arbetare, inklusive migrantarbetare och lärlingar. • Fasta jobb och löner det går att leva på för alla. • Nej till kärnkraft och nystarter av kärnkraftverk. • Nej till förändringar i grundlagen som stödjer imperialismens och storföretagens vinster. • För ett alternativ baserat på arbetarklassens be-
hov. För bildandet av ett arbetarklassparti med sin bas i oberoende fackföreningar, medborgargrupper och ungdomar. • Ett slut på det samhälle som styrs av storföretag och monopolkapitalet – ta kamp för bildandet av ett socialistiskt Japan. Ställ storföretag och banker under arbetarklassens offentliga ägande och demokratiska kontroll. För ekonomisk planering baserat på folkets behov – inte vinstintressen.
KULTUR / INSÄNT
25 OKTOBER 2018 # 1 323
13
rektuppkoppling till den palestinska Al-Harah-teatern, som bland annat med blåsljud och suckar framkallar Medelhavets vågor, är också oerhört suggestivt.
Den antika pjäsen om flyktingar som söker asyl är skakande och högaktuell.
I De skyddssökande behandlas det dilemma som kungen Pelasgos och medborgarna i den grekiska staden Argos ställs inför när 50 kvinnor som har flytt över havet från Egypten, landet intill Syriens gräns, söker en asyl hos dem som kan leda till krig med den egyptiska flotta som förföljer dem. ”Om vi inte är redo att svara ja när de hotade och förföljda vädjar om säkerhet och skydd, vilket samhälle är vi då?”, ställs frågan där kung Pelasgos och Argos folk vid ett nej också kan räkna med Zeus gudomliga vrede.
Det finns just nu knappast något mer rykande aktuellt på Stockholms teatrar än Dritrëro Kasapis uppsättning av Aischylos 2 483 år gamla flyktingdrama De skyddssökande som kan ses på Stadsteaterns lilla scen i Stockholm till och med den 17 november. ARNE JOHANSSON
offensiv@socialisterna.org
U
ppsättningen utgår från en bearbetning av den skotske dramatikern David Greig av ett antikt drama som
hade urpremiär år 463 före Kristus och är världens äldsta bevarade pjäs, näst Perserna av samme författare.
Men att ett 2 483 år gammalt drama av Aischylos kan behandla 50 flyende kvinnors revolt mot en patriarkal våldtäktskultur, liksom deras moraliska rätt till asyl efter en flykt över Medelhavet och frågor om främling-
”
ars integration kan slå rakt i solar plexus på dagens makthavare, är på många sätt svindlande. Att ensemblen förutom Stadsteaterns egna skådespelare inkluderar nio palestinska kvinnor på en di-
Om vi inte är redo att svara ja när de hotade och förföljda vädjar om säkerhet och skydd, vilket samhälle är vi då?
Insänt: ”Vi alla delar ett och samma hem”
A
tt klimatet är hotat är ingen nyhet. Det har pågått länge, men ändå tas inte problemet på allvar eller som den kris det faktiskt är. Politiker kommer med förslag som kan hjälpa klimatet i en väldigt liten skala. Men för att lösa ett sådant stort problem som det här behövs rejäla åtgärder och ett system som gynnar folket och miljön tillsammans. Det sättet vi lever på idag leder till allt fler orättvisor och ett sämre klimat. Invånarna i så kallade utvecklingsländer jobbar under brutala förhållanden för att vi i ”första världen” ska få fortsätta leva i vårt kära konsumtionssamhälle. Konsumtionssamhället är såklart en av de största miljöbovarna. Det är ett samhälle där vi tror
att världen inte har några gränser och att vi kan göra vad vi vill utan någon större effekt. Men det finns tydliga gränser och naturen ger oss kristallklara varningstecken. Tyvärr är vi lätt distraherade av nya trender och prylar. Vår konsumtion och trendhets, helst i tekniska prylar, gynnar bara företagen, samtidigt som vi med vår konsumtion blir ansvariga för många människors lidande. Växthuseffekten leder till klimatförändringar, med allt från torka till översvämningar. Och det är utvecklingsländer som drabbas hårdast. Ändå låter vi det hända för att vi har blivit manipulerade av samhällets oskrivna lagar om att vi måste leva
som vi gör idag för att känna oss nöjda. Vi lever som om vi var i en annan värld än de som utsätts för naturens revolter. Det är vi i konsumtionsvärlden som har orsakat det här problemet, men vi behöver inte leva med dess konsekvenser. Vi behöver inte jobba under en brännande sol eller fly från våra drunknade hem. Det är de som är oskyldiga eller som inte har något annat val som gör det. Vi måste börja förstå att vi delar den här planeten med miljarder andra människor och varelser, och att vi alla har samma värde. Ingen ska behöva jobba som barn för att försörja sin familj. Ingen ska behöva förlora sin barndom. Vi alla förtjänar att få utbildning och bli den vi vill, men så är inte fallet.
Foto: Pressbild
De skyddssökande får ja i ett rykande aktuellt antikt drama
Att asylrätten var så moraliskt etablerad redan då, i en antik tid så brutal att även Aischylos själv hade deltagit i både slaget vid Marathon och sjöslaget vid Salamis, är hisnande. Den får en samtidigt att må illa över hur samma fråga som ställs till kung Pelasgos besvaras av dagens makthavare, som Stefan Löfven (S), Ulf Kristersson (M) och för den delen Ebba Busch Thor (KD) som uppenbarligen inte känner samma moraliska press som Pelasgos från den Gud hon bekänner sig till. I det avgörande moment där publiken själva blir tillfrågade att som Argos folk gjorde folkomrösta om kvinnorna fick också Pelasgos plädering det enhälliga ja till asyl som kvinnorna förtjänade. Det här är en föreställning som borde få en betydligt större spridning än till dem som har förmånen att kunna ta sig till Stadsteaterns lilla scen i Kulturhuset i Stockholm. ■
Regi: Dritëro Kasapi Bearbetning: David Greig I rollerna: Kirsti Stubø, Elisabet Carlsson, Christin Hodali, Diana Swity mfl Scen: Kulturhuset Stadsteatern Speltid: 1h 20m
Idag är världen indelad i två grupper, vi och dem. Det får inte fortsätta så här, för vi är alla människor. Det är dags att inse att vi ska se varandra som medmänniskor. Det är dags för politiker och invånare tillsammans att ta ansvar och sprida medvetenhet. Att lära sig om mänskliga rättigheter borde vara minst lika viktigt som att lära sig matematik. Media måste börja sprida större rubriker om dessa kriser. Vi kan alla hjälpa till att öppna varandras ögon genom att helt enkelt börja prata om det. Vi kan inte fortsätta leva i våran egna lilla värld. Vi alla delar på ett och samma hem. Så varför inte leva här tillsammans? ■
Sarah Häggström
KULTUR
25 OKTOBER 2018 # 1 323
14
Demokrati uppstår ur kamp
”Demokratin, säger Thomas Mann, är den plats där friheten och jämlikheten äntligen möts.” Det citatet, precis i slutet av Ola Larsmos förord till Henrik Arnstads senaste bok Hatade demokrati, kan nog (vilket Ola Larsmo själv konstaterar) vara själva kärnpunkten i Arnstads idéhistoriska utläggning om just demokratins historia som idé. Eller rättare sagt som en uppsättning idéer som ser olika ut under olika historiska skeenden och vilka som bär fram de idéerna och under vilka omständigheter. CHRISTER RYDÉN
offensiv@socialisterna.org
H
enrik börjar sin bok med en promenad i Shanghai i vilken han i ett par styck en beskriver hur: ”Det är omöjligt att inte bländas av Shanghai. På någ ra årtionden har Kina lyfts upp ur ordförande Maos elände och staden har blivit en världens mest impone rande metropoler. När kommunistiska diktaturer föll som käglor runt 1990 – med det mäktiga sovjetiska imperiet som främsta exempel – talades det om ’historiens slut’. De globala ide ologiska skillnaderna var på väg att utraderas. Snart skulle demokrati regera ensamt, i en fredligare och mänskligare framtid. Men Kina valde sin egen väg. Den kinesiska demokratirörelsen, som inspirera des av glasnost och perestrojka i Sovjetunionen, mötte ett annat öde än motsvarigheterna i kommunist regimernas Europa.” De båda inledande styckena sam manfattar som jag uppfattar det både styrkorna och svagheterna i boken. Till styrkorna hör Arnstads senare i boken framträdande be rättigade skepsis mot det nylibera la ideologiska tramset om ”Histo riens slut” som florerade så mycket från runt 1990 fram till åtminstone runt 2007-08 när den internatio nella finanskrisen slog till. Men svagheterna uttrycks i en uppfattning om demokrati som något i första hand idéburet, inte ekonomiskt och socialt förankrat. Skrivningarna om ”ordförande Maos elände” hintar om den kine
”Primitiva samhällen ska, enligt Glassman, tidigt ha upptäckt förde larna i koordinerad matinsamling samt gemensam våldsorganisering, vilket kan ha resulterat i kollektiva och inkluderande beslutsproces ser”, skriver Arnstad. Intressant nog nämner Arnstad att jordbrukets genombrott och pro duktionen av ett livsmedelsöverskott innebar nya möjligheter för vad han kallar antidemokrati, vilket kortfat tat innebär exkludering och mins kad allmän delaktighet i det gemen samma beslutsfattandet (vilken väl får sägas ligger hyfsat nära den klas siskt marxistiska uppfattningen om det bofasta jordbrukets uppkomst som avgörande för de första klass delade samhällenas uppkomst och spridning världen över.) I del tre, om vägen mot modern de mokrati, tar Arnstad upp om bland annat de engelska ”The Levellers”, som var en radikal rörelse som käm pade för demokrati och jämlikhet i 1640-talets England. Rörelsen kros sades i samband med reaktionen som följde på den första engelska borgerliga revolutionen 1644-49, men idéarvet levde vidare. Beskrivningarna av de klassiska borgerliga revolutionerna – den engelska, den franska och den amerikanska – är intressanta på det sättet att motsättningen emel lan exempelvis den franska revolu tionens (1789-93) deklaration om de mänskliga rättigheterna som något universellt både uttryckligen i skrift och i praktiken exkluderade
Svagheterna uttrycks i en uppfattning om demokrati som något i första hand idéburet, inte ekonomiskt och socialt förankrat. siska varianten av stalinism som något som uppstod i nämnda ordfö randens hjärna och som av honom påtvingades resten av det kinesiska samhället utan rötter i hur det före gående kinesiska samhället såg ut. I del två av boken tar Arnstad fak tiskt upp en hel del intresseväck ande om hur våra ursprungliga jägar- och samlarsamhällen san nolikt präglades av något som de mokratiforskaren Ronald M Glass man kallar ”lägereldsdemokrati” (campfire democracy).
såväl kvinnor som befolkningarna på de karibiska öarna, som på den tiden var franska kolonier. Tidiga franska kvinnliga femi nister som i revolutionens namn krävde rösträtt och mänskliga rät tigheter också för kvinnor kom att förföljas och till och med avrättas under det jakobinska styret under franska revolutionens höjdpunkt. Kolonialslavarna i Karibien som i slutet av 1700-talet, inspirerade av just jakobinerna och franska revo lutionen, reste sig och krävde frihet möttes av blodigt militärt våld från
den franska kolonialmaktens sida, ända till de vann sin självständig het i början av 1800-talet. USA:s självständighetsdeklara tion som också, inspirerad av den franska revolutionen, fastslog uni versella mänskliga rättigheter kom i praktiken att bli uttryck för det själv ständiga USA:s grundande som en slavägardemokrati för i första hand vita rika män. Poängen är att ovan nämnda exem pel på de historiska rörelserna som har arbetat och drivit kampanjer för demokratins utvidgning till att omfatta tidigare från den borgerli ga demokratin exkluderade grup per i väldigt hög utsträckning, så långt de har varit framgångsrika, har varit biprodukter av kamp och seriösa hot om kamp underifrån, samt såväl faktiska revolutioner som allvarliga hot om revolutioner. Det blev särskilt märkbart un der den stormiga revolutions- och kampvåg som följde i Europa och annorstädes direkt efter första världskriget och den socialistiska oktoberrevolutionen i Ryssland 1917. Utan oktoberrevolutionen hade det med all sannolikhet inte blivit något borgerligt-parlamen tariskt demokratiskt genombrott i Sverige 1918 och åren strax därefter
– utan förmodligen först långt sena re under kärvare omständigheter. Det är i del fyra av Hatade demokra ti, om tidsperioden 1815-1991 och då närmare bestämt kapitlet ”Den marxist-leninistiska utmaningen”, jag känner mest invändningar emot författarens beskrivningar av ok toberrevolutionen 1917 och dess ledande aktörer, först och främst Lenin. Jag håller inte med Arnstad om att det som kom att bli stali niststaterna var ”marxist-leninistis ka” i den betydelse Stalin själv som självdeklarerad ”ideologisk arvta gare” till Lenin påstod. Stalinismen var en politisk kont rarevolution som förde en byråkra tisk kast till makten. Genom en serie blodiga utrensningar och gradvis allt grövre politiskt förtryck lycka des byråkratin utrota all organiserad opposition till vänster om sig själva och därigenom rulla tillbaka i stort sett alla av oktoberrevolutionens po litiska och sociala landvinningar för den breda arbetande befolknings majoriteten – förutom de grund läggande två; den trots allt i någon form planerade ekonomin och för statligandet av produktionsmedlen. Men i avsaknad av socialistisk de mokrati och arbetarstyre kollapsade till sist det stalinistiska väldet.
Idag, knappt tre årtionden ef ter stalinismens kollaps och den nyliberala kapitalistklassens in itiala orgier i triumffirande över att ha ”vunnit Kalla kriget”, vilket accelererade den traditionella ar betarrörelsens högervridning och förborgerligande, kan till exem pel den svenska socialdemokratin knappast beskrivas som ”reformis tiskt socialistisk”. Den är snarare att karaktärisera som kontrarefor mistiskt antisocialistisk i såväl ord som handling. Avslutningsvis tycker jag att Hata de demokrati är läsvärd just som en genomgång av demokratins idéhis toria, även om den i mitt tycke haltar en del när det gäller de his toriskt-materiella grundvalarna för de demokratiska idéernas motsä gelsefulla och komplexa utveckling. Intellektuella och de lärde må ha varit bland de som formulerade och uttryckte demokratiska idéer, men de gjorde det på grundval av käm pande folkliga rörelser underifrån – vilket inte får glömmas bort. ■
Författare: Henrik Arnstad Förlag: Norstedts Utgivningsår: 2018 Antal sidor: 351
Luleå:
Så ger vi borgarna svar på tal Tid: Tisdag den 30 oktober kl 18.30. Plats: Partilokalen. För mer info: 073-053 68 84.
Sundsvall:
Onsdag den 31 oktober kl 18.00. För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.
Uppsala:
Statens roll Tid: Tisdag den 30 oktober kl 19.00 För mer info: 072-200 08 13
Stockholm:
Upp till kamp mot stadshushögern Sthlm Norra Tid: Onsdag den 31 oktober kl 18.00 Plats: Folkets Husby. För mer info: 070-990 38 40. Upp till kamp mot stadshushögern Sthlm Södra Tid: Torsdag den 1 november kl 18.00 Plats: Önskehemsgatan 43, samling Högdalens tunnelbana. För mer info: 073-509 06 84.
Haninge
Vad är statens roll? Tid: Torsdag den 1 november kl 18.30. Plats: Brandbergen. För mer info: 070-874 79 12.
Borås:
Kampen mot nazismen i Tyskland Tid: Onsdag den 31 oktober kl 18.00. Plats: Yxhammarsgatan 8-10. För mer info: 070-396 47 83.
Göteborg:
Rädda allmännyttan Hammarkullen Tid: Måndag den 29 oktober kl 18.00. Plats: Sandeslätt. För mer info: 073-501 21 37. Rädda allmännyttan Lövgärdet Tid: Tisdag den 30 oktober kl 18.00. Plats: Mejramsgatan. För mer info: 073-501 21 37. Rädda allmännyttan Angered Tid: Onsdag den 31 oktober kl 12.00. Plats: Kaneltorget. För mer info: 073-501 21 37.
Boden
För info: 070-231 99 10.
Umeå:
För info: 079-340 59 97.
Västerås:
För info: 073-740 39 54.
Med sikte på målet
I
skrivande stund har vi samlat in 41 684 kronor med drygt en vecka kvar. Det är en ökning med 17 013 kronor sedan det senaste numret och motsvarar omkring 52 procent av vår målsättning för oktober månad på 80 000 kronor.
Stockholm Södra har nästan fördubblat sina resultat under veckan och har redan samlat in någon hundralapp mer än sitt ursprungliga mål för månaden. Det är en stor anledning till att Stockholm, med 74 procent, har tagit ledningen från Norrbotten som numera ligger på andra plats med drygt 58 procent. Pengarna går som bekant till de många olika kampanjer vi är en del av.
Sedan början av månaden har vi sålt 541 lösnummer och 114 nya prenumerationer. I de siffrorna ingår 25 stycken autogiroprenumerationer, vilket ge en bra ekonomisk boost varje månad. Swisha ditt bidrag till 123-240 32 85 eller sätt in pengar på vårt Plusgiro 87 96 49-2. Genom att skicka ett meddelande med ”Offensiv 50” till 72550 kan du också bidra via SMS. Tack! ■
Procent av mål
Norrbotten
7 931 kr
Västerbotten
Totalt
52% 41 684 kr
0 kr
Mellannorrland
959 kr
Stockholm
24 429 kr
Mellansverige
2 540 kr
Västsverige
5 155 kr
Sydsverige
670 kr
Eskilstuna:
För info: 073-373 33 61.
Svaret är socialism
Örebro:
För info: 070-536 43 17.
Södertälje:
För info: 073-740 39 54.
Malmö-Lund:
Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism. Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto
För info: 070-885 44 86.
• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.
Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna. • Massiva, offentliga klimatinvesteringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu! • Avveckla kärnkraften. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.
Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna. • Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. • Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga. • För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföreningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.
Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.
• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar. • Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla. • Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.
Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyttan, ombildningar och marknadshyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.
Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.
Socialistisk feminism
Kämpande fackföreningar
• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar. • Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor. • Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.
• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala. • Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. •D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.
Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. • Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäkring. Stoppa jakten på arbetslösa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala. • Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■
SOCIALISTISKT
En skola för alla
• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion. • Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.
PROGRAM 2018
Nej till militarismen
BRÄNNANDE
25 OKTOBER 2018 # 1 323
Den nya kampen för allmännyttan har börjat
Foto: Natalia Medina
Det växer fram en rörelse mot det blågröna styret i Stockholms planer på att sälja ut allmännyttan.
Måndagens demonstration ”Rör inte vår allmännytta” mot det nya blågröna styrets planer på att ombilda och sälja ut allmännyttan i Stockholms ytterstadsområden samlade på kort tid några hundra demonstranter, men framför allt engagerade talare och gräsrötter från såväl en mängd nätverk som Hyresgästföreningen. ARNE JOHANSSON
offensiv@socialisterna.org
D
en kampvilliga tonen slogs också direkt an av konferencieren Farida al- Abani och Ilyas Hassan från Förorten mot våld. – Vissa gånger har vi segrat och andra gånger har vi förlorat. Men en sak har varit säker. Vi har hörts, vi har organiserat oss och vi har ställt krav. Det är just det som kommer hända nu när det nya styret i Stockholm, Alliansen och MP, har gått ut med information om att man vill ombilda allmännyttan till bostadsrätter, sade Ilyas Hassan, som också
fick stort bifall för sitt löfte till MP att de kunde räkna med motstånd. Bland den mängd talare som illustrerade bredden kan nämnas Saffran Rohm från jagvillhabostad.nu, Simon Safari, ordförande i Hyresgästföreningen Region Stockholm, Elin Gauffin från tidigare ”Rädda Hyresrätten”, Ulrika Dahl, Ort till ort, Ellen Sverdrup, Allt åt Alla och Anna Westberg, Skiftet. Förutom talare från S, V och Fi gav den tidigare kommunfullmäktigeledamoten Tamim Alameddine
Det finns skäl att litet mer utförligt återge den glödande appell med särskilt starkt gensvar som hölls av RS:aren Elin Gauffin och som mer i detalj gick in på hur kampen nu måste föras, baserat på erfarenheterna från nätverket Rädda Hyresrätten under den omfattande gräsrots kampen mot det förra alliansstyret: – Tack för initiativet idag. Demonstrationen är oerhört viktig på en massa sätt. Den grönblåa borgar alliansen i stadshuset skickade ut en krigsförklaring: bostadsrättsombildningar i förorten. Vi svarar: okej –
vill de ha krig ska de få krig. Så nu samlas vi här redan innan de har hållit sitt första kommunfullmäktigemöte. Vi kommer bjuda på motstånd. Vi kommer att stå för minutiös organisering. Kvarter för kvarter – ort för ort. Vi startar nämligen inte från noll den här gången. Med oss har vi åren av motstånd 2006-2014. Då tog det ett tag innan vi samordnade oss, men snart fanns nätverket Rädda Hyresrätten på plats. – De har makten, med övergödda mäklare och bankmän på sin sida. Vi vet att vår enda styrka är solidariteten och sammanhållningen. Vi vet att det gäller att vara ute väldigt tidigt. Samla in motintresseanmälningar. Samla till möten. Sätt upp organisationer. Knacka dörr – det är otroligt viktigt – våga knacka dörr. Återkalla fullmakter. Överklaga. Demonstrera. Debattera. Elin upplyste också om att det mellan åren 2006 och 2010 ombildad-
Mycket talar för att kampen denna gång kan lyckas ännu bättre om bara aktivisterna från alla nätverk, organisationer och Hyresgästföreningen klarar av att snabbt bilda ett nytt gemensamt nätverk, som kan förena alla dem som vill kämpa och gemensamt skapa en mer aktiv och kämpande hyresgästförening. – Låt oss redan till veckan samlas igen för att gemensamt bilda ett nätverk som systematiskt kan hjälpas åt att stoppa ombildningarna, manade också Elin Gauffin. – Vi har så mycket att vinna. Samtidigt som vi kan rädda miljontals av värden kvar i kommunal regi är vår gemensamma kraft underifrån också just det som kan skära av den mörka politiska utvecklingen. Bara gräsrotskampen kan stoppa konstant ökad högerpopulism. När vi går samman, hyresgäster med bakgrund från jordens alla hörn, praktiserar vi solidaritet och antirasism. Vi riktar strålkastarljuset bort från rasisternas avledningsmanöver och mot de verkliga problemen – det vill säga bankekonomin, högerpolitiken, kapitalismen. På det sättet blir vi starkare än vad de någonsin kan drömma om. De kommer aldrig att lyckas. Som arrangörerna slog fast redan i kallelsen: ”Vi har ett läge där vi skulle behöva få till stånd fler hyresrätter och samtidigt kommer detta förslag från det nya styret, ett förslag som vi hoppas stannar som ett förslag och aldrig blir reell politik. Vi kräver: Att stoppet av ombildningar står fast och att allmännyttan inte ytterligare försvagas med fler utförsäljningar. Vi tror att satsningar på ökat byggande med fokus på hyresrätter i kombination med upprustning av bostadsorter och bostäder är vägen framåt.” ■
Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!
Foto: Natalia Medina
Gå med i
en passionerad motivering till sitt avhopp från Miljöpartiet, som gisslade MP-ledaren Daniel Helldéns tal om ombildningar för att få ”mer blandade områden”. – Visst finns det problem med områden i Stockholm som inte är tillräckligt blandade – de rikas villaområden. Låt oss bygga fler hyresrätter där!
es 22 000 kommunala lägenheter i Stockholm. – Men glöm inte att under samma år stoppades ombildningsförsök av 17 000 lägenheter. Det är glasklart: de ombildningar som stoppades var de ombildningar där det fanns ett organiserat motstånd.
Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.
[
Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta
[
PRENUMERERA PÅ
Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.