Offensiv 1325

8 november 2018 / # 1 325 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

1938-2018: Stå upp

mot rasism och nazism

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Hammarkullen reser sig igen

16 6

Rädda vården!

Foto: Natalia Medina

Moderater i kris bildar regering?

Demonstrera 9 november

– läs mer på sid 2 och 3

Mexiko 1968: Arvet från de ungas revolt lever kvar

De unga studenternas heroiska kamp och massrörelsen i Mexiko 1968 skulle under lång tid få återverkningar på den fortsatta samhällsutvecklingen samt påverka medvetenheten hos en hel generation.

Studenternas kamp 1968 fick ett enormt stöd, men slogs brutalt ned av regimen som fruktade

att ungdomsrörelsen skulle inspirera till en revolutionär resning.

Regimens våldsamma motattack mot kamprörelsen kulminerade i Tlatelolcomassakern i huvudstaden Mexico City den 2 oktober 1968, då 400 unga demonstranter sköts ihjäl.

– läs mer på sid 8 och 9

10

Google-anställda mot sexismen

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

7

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

2

PRIVATISERINGAR – EN SAMHÄLLSFARA

P Foto: Bundesarchiv

rivatiseringsvågor väntar i en rad kommuner efter valet. I Stockholm har politiker i det nya blågröna styret även talat om att privatisera bibliotek. I närbelägna Nacka har Moderaterna slumpat bort biblioteken till storföretaget Axiell som inget hellre önskar än att Nacka ska bli början till en global biblioteksmarknad.

Efter snabba protester i Stockholm gjorde det centerpartistiska kulturborgarrådet Jonas Naddebo i Stockholm en helomvändning och sa att biblioteken inte skulle privatiseras.

Men det löftet är inget värt. När Sveriges Radio Kulturnytt innan valet frågade alla partier om vad man ansåg om privatisering av biblioteken var alla allianspartier postiva, och mest positiva var C och M. Miljöpartiet svamlade på som vanligt, men var positiva till privata specialbibliotek. Även Socialdemokraterna är sedan länge ett privatiseringsparti. I valet 2014 lovade S att återförstatliga järnvägsunderhållet, men av det löftet blev det en utredning och till sist ett förslag som innebar att basunderhållet återgår till Trafikverket, men inte resten av underhållet som berör sju av tio tågresenärer.

9 NOVEMBER 1938-2018 N

”V

ilda judepogromer över hela Tyskland.

Münchens judar jagas som djur”, rapporterade den svenska dagstidningen Social-Demokraten den 11 november år 1938. Fredag denna vecka är det 80 år sedan.

Novemberpogromen (i Sverige mest känd som ”Kristallnatten”) innebar att vägen till Förintelsen hade inletts. Hundratals judar dödades och 26 000 judiska män greps och fördes till koncentrationsläger.

Vilka är lärdomarna för idag?

1/ Hotet från rasism och nazism måste tas på allvar. Pogromen den 9 november kom inte som en blixt från klar himmel. Hitler och nazisterna utpekade redan på 1920-talet judarna som parasiter och mindervärdiga. Under året fram till den 9 november 1938 trappades våldet upp, genom en ”arisering”, där judar tvingades bort från arbete, bostäder och egendom.

2018 finns det ännu inga våldsrörelser av samma kaliber som nazisternas SS eller SA, som stod under Goebbels befäl. Men här finns en allt öppnare rasism uppifrån, från regeringschefer som Orbán i Ungern och Trump i USA. De senaste veckornas våldsdåd i USA – dödsskjutningen i en synagoga, brevbomberna – har utförts av Trumpanhängare.

2/ Att stoppa rasism och nazism är arbetarrörelsens och demokratiska gräsrotskampanjers uppgift.

Nazismen kom till makten med stöd av den tyska storindustrin, för

att en gång för alla krossa arbetarorganisationer och för att ta revansch på den ryska revolutionen. På köpet följde nazisternas antisemitism och antiziganism (riktad mot romer) av en liknande syn på hbtq+-personer och funktionshindrade.

Den starka tyska arbetarrörelsen – socialdemokraterna SPD, kommunistpartiet KPD och fackföreningarna – hade kunnat stoppa nazisterna innan maktövertagandet med en kämpande enhetsfront.

Men SPD satte sin tillit till polisen och KPD såg SPD som ett större hot än nazisterna.

2018 finns det en stor potential för kamp mot rasism och nazism.

Både i Kärrtorp 2013 och i Göteborg 2017 samlades 20 000 människor mot nazisthotet. Nazistmarscher under 2018 har isolerats och ställts in.

Det som nu behövs är en stark

2018 finns det en stor potential för kamp mot rasism och nazism. och demokratisk antirasistisk rörelse, med lokala nätverk och kommittéer. Särskilt viktigt är att fackföreningarna deltar aktivt, som i demonstrationen i Stockholm på hösten 2016 och i Göteborg ifjol.

Hotet från nazism och rasism är mycket allvarligt, men SD, NMR och så vidare är bara skuggor av nazisterna 1938. Vänstern och arbetarrörelsen är försvagad, men intakt och potentiellt mycket stark.

3/ Högern anpassar sig till rasism och nazism. I Sverige 1938 skrev exempelvis Göteborgs-Posten att judarnas ”framfart” hade lagt ”grunden för ett judehat”. Andra politiker och dagstidningar tog ännu tydligare ställning för antisemitismen.

Partier och ledarsidor – även socialdemokrater – argumenterade också mot att driva aktiva protester och kampanjer efter pogromen. I Tyskland hade de borgerliga partierna flera år tidigare upplöst sig själva och underordnat sig nazisterna.

2018 har SD och motsvarande partier i Europa fått ökat stöd i val och stärkt självförtroende av regeringarnas högerpolitik: otrygga jobb och löner, bostadskris, privatiseringar och nedskärningar i välfärden, ökade klyftor och försämrade pensioner. Trots att rasistpartierna står för samma politik lyckas de framställa sig som kritiker. De har fått extra skjuts av den stenhårda muren mot flyktingar, massutvisningar och skuldbeläggning.

En antirasistisk rörelse behöver därför också stå för en politik som bryter med nyliberalismen, försvarar rätten till asyl för de som har flytt från krig och terror, samt har ett program för bostäder, jobb och utbildning för alla.

Rasismen är en integrerad del av det kapitalistiska systemet, ett redskap för splittring och en dimridå för att dölja de verkliga förhållandena. Mot detta måste ett alternativ ställas; demokratisk socialism, ett samhälle utan rasism och förtryck. ■

ya Karolinska byggdes med hjälp av finansieringsmodellen OPS (offentlig-privat-samverkan) och blev på köpet världens dyraste sjukhus, trots att samma modell redan spårade ur när den svindyra Arlandabanan byggdes för att de privata bolagen skulle få vinst och skattebefrielse. OPS, som innebär att de privata bolagen får garanterade vinster under lång tid på det offentligas bekostnad, har blivit till en global förskräckelse utan ände.

Men det stoppar inte G20-ländernas regeringar och exempelvis Världsbanken från att hylla samma finansieringsmodell och påtvinga en rad länder att finansiera välfärd och infrastruktur via OPS. Privatiseringarna fortsätter, trots att försämringarna och alla skandalerna har lett till att verksamheten i åtminstone 1 600 städer i 45 länder har återkommunaliserats.

En av anledningarna till att privatiseringstrycket ökar är att storbolagens kassakistor är överfulla och kapitalisterna ser välfärd, offentlig service, bostäder och infrastruktur, men även fängelser, som en säker vinstkälla när deras traditionella marknader plågas av överproduktion- och överkapacitetskris.

Det har gått så långt att till och med FN i en ny rapport menar att regeringarnas privatiseringspolitik har gått så långt att de utgör ett hot ”mot allt som är väsentligt för att skapa ett värdigt samhälle”. ■

Raffinaderiet i Lysekil som ska omvandla tjockolja blir landets utsläppsvärsting om det byggs klart. Så mycket för ”klimatvänliga Sverige” (skärmdump SVT Nyheter den 6 november).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2018 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

3

Massprotester mot rasism, som i Göteborg i september ifjol då 20 000 slöt upp och stoppade nazistiska NMR:s marsch, måste fortsätta.

Natten mellan den 9-10 november 1938 mördades 400 tyska judar av nazister. 267 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades. Det är viktigt att inte glömma, inte förlåta – och inte låta det inte hända igen.

RS BORÅS

offensiv@socialisterna.org

D

et finns vissa kusliga paralleller mellan läget i Sverige idag och läget i Tyskland precis innan nazisterna kunde gripa makten. Det politiska dödläget i försöken att bilda en regering är en av dem. En annan är maktelitens inställning till invandring och invandrare.

Kristallnatten blev ­inte kulmen på de nazistiska judeförföljelserna, utan ­startskottet på än värre förföljelser.

Redan den 15 november 1938 avstängdes alla judiska skolbarn från de tyska skolorna. Den 19 no-

vember utestängdes alla judar från det allmänna välfärds­ systemet.

Detta ekar igen i SD:s och borgerlighetens krav på samma sak i dagens Sverige. Här och nu gäller det vissa grupper av invandrare, och det finns ingen tvekan om att det är ett steg till att utvidga kraven till fler grupper.

Av de judar som fanns kvar i Tyskland när andra världskriget bröt ut, likviderades 88 procent i de nazistis­ka dödslägren. Årets 9 november-manifestationer är av största vikt.

Antifascistisk festival i Boden

D

en 8-10 november firar Boden Mot Rasism segern mot nazistiska NMR och det fiasko som de gjorde i valet med en antifascistisk festival. Samtidigt hålls en manifestation till minnet av Kristallnatten och de pogromer som drabbade judar i Europa för 80 år sedan.

Festivalen är nästa steg i bygget av den antirasistiska rörelsen i Boden och norra Sverige. Rättvisepartiet Socialisterna deltar under festivalen med bland annat seminariet ”You can’t have capitalism without racism” om det krisande systemet och hur sociala frågor kan sammanlänkas genom gemensam kamp för ett annat samhälle fritt från förtryck. ■ RS Boden

I Borås arrangeras det för första gången av We Are Borås, ett nätverk som arbetar för humanism och mänskliga rättigheter. En mängd ideella föreningar och politiska organisationer kommer att delta, och det är för första gången på länge som 9 november-manifestationen i Borås har ett så brett deltagande av organisationer som inte är kopplade till ett politiskt parti, även om sådana givetvis också finns med även i år. Personer från ett dussintal organisationer väntas delta, alltifrån Amnesty till Svenska Kyrkans Unga.

Vi lever i ett Sverige där rasismen blir allt mer utbredd och normaliserad. Utifrån din etnicitet tilldelas du olika förutsättningar och möjligheter i din vardag. På bostadsmarknaden och arbetsmarknaden får du sämre förutsättningar och mindre makt över ditt liv.

Idag brinner bostadshus, synago-

gor och moskéer, regeringen sviker flyktingar samtidigt som murarna kring Europa byggs allt högre och den rasistiska och fascistiska organiseringen på gatorna och i småstäderna växer. Hatet mot judar, hbtq+-personer, muslimer, icke-vita, socialister och andra som står upp mot nazismen stiger.

Orsakerna till detta är många, bland annat den ökade rasismen ovanifrån, med politikernas tiggeriförbud, jakten på flyktingar, rasprofilering, beslut om indragen dagersättning och tillfälliga uppehållstillstånd, skuldbeläggning av invandrare och ökad repression i mångkulturella bostadsområden.

Rasismen härjar i ännu högre grad, och än mer oförtäckt uttryckt, på sociala medier.

Rasism och nazism får aldrig stå oemotsagd. När den normaliseras och befästs ovanifrån måste vi

bygga motståndet starkare underifrån. Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv står för att det behövs en enhetsfront mot fascismen, en rörelse som länkar ihop kampen mot rasism med kampen för asyl, fackliga rättigheter, kvinnors rättigheter, upprustad välfärd, bättre bostäder, och för hbtq+-gemenskapens rättigheter.

Vi vet att det är socialisters uppgift att bekämpa rasismen överallt, oavsett var den tar sig uttryck, oavsett om den står i en talarstol eller på ett torg. Det är viktigt att vi går ihop och demonstrerar för människors lika värde och mot rasismen som slår en kil rakt in i de exploaterade och diskriminerade grupper som har allt att tjäna på att förena sig i kamp.

Slut upp den 9 november (se rutan för tider och platser) för att visa att antirasismen är starkare än dagens utveckling! ■

Slut upp i manifestationer mot rasismen den 9 november

Demonstrationerna den 9 november handlar om att minnas nazismens offer och att ta kamp mot rasismen, här och nu. Det är budskapet inför manifestationer landet runt nästa fredag.

I Stockholm har två planerade manifestationer samordnats till en gemensam, 9 Novemberkommittén. Bland arrangörer och inbjudna talare finns nu Rött Forum (där Rättvisepartiet Socialisterna ingår), Shora som samlar iranska aktivister, Ung Vänster, Unga Byggare Stockholm-Gotland, Skiftet, Etiopiska Flyktingföreningen, Ung

i Sverige, Vänsterpartiet med flera. Judar för israelisk-palestinsk fred och Svenska Kommittén mot antisemitism är också inbjudna.

I plattformen sägs att rasism, antisemitism och islamofobi ”odlas åter när högerextremism och till och med fascism vädrar morgonluft”.

Plattformen avslutas med parollerna: ”Bekämpa rasism, antisemitism och islamofobi” och ”För alla människors lika värde – stoppa fascism och högerextremism”.

Foto: Offensiv

Rasism och nazism får aldrig stå oemotsagd

Demonstrera här (sök på nätet för din lokala ort):

Boden: Medborgarplatsen 17.00.

Arr: Boden Mot Rasism.

Umeå: Rådhustorget kl 17.00.

Arr: Nätverket 9 november Sundsvall: Stora Torget 19.00.

Arr: Ung Vänster Stockholm: Sergels torg 17.30.

Arr: 9 Novemberkommittén.

Göteborg: Stora Teatern, 18.00.

Arr: 9 novemberkommittén.

Borås: Stora torget, 17.30.

Arr: We Are Borås.

Malmö: Möllevångstorget kl 18.00 Arr: Ung Vänster ■

INRIKES

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

4

Öppet brev om Reactor

De första protestmötena har redan satt press på beslutsfattarna.

Förra torsdagen samlades boende i Husby på initiativ av Norra Järva Stadsdelsråd för att diskutera ett upprörande tjänstemannabeslut om att flytta ungdomshuset Reactor till övervåningen i det gamla Husby träff som nu renoveras.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

P

å mötet deltog bland andra boende, unga, medlemmar från Rättvisepartiet Socialisterna och Vänsterpartiet, Förorten mot våld, Reactors vänner och journalister. Under mötet diskuterades konsekvenserna: – Tjejerna trivs inte att vara i centrumet, vad händer om Reactor flyttas till de mindre lokalerna? Det kommer inte att gå

att ha dansrum eller musikrum.

Träningsrummet kommer också att försvinna. Sen blir det onaturligt då avståndet till fotbollsplanen blir för långt, sade Youness Agharbi, Reactors vänner.

En av Reactors grannar och boende i Husby sedan 1974 berättade att hon brukar höra hur de sysslar med musik och då själv besöker gården och ungdomarna.

Arne Johansson, ordförande i Norra Järva Stadsdelsråd och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna, berättade att rykten har gått i rådet. Han gissade att det handlar om pengar och menade att det nu gäller att sätta press på politikerna. Vänsterpartiets ledamot i SDN Rinkeby-Kista berättade att de redan har begärt att beslutet omprövas i nämnden.

Mötet beslutade dessutom att anta ett uttalande i form av ett öppet brev (se rutan).

Ulla Thorlsund, stadsdelsdirektör i stadsdelen Rinkeby-Kista, uppger till Offensiv att förvaltningen just nu ser över om Reactor ska flyttas eller inte. Huruvida politiker varit med i beslutet ville hon inte kommentera.

– Klart är att ett arbetsmarknadsprojekt för unga som varken arbetar eller studerar startar i stadsdelsförvaltningens lokaler i Husby centrum. Ett sådant projekt drivs redan framgångsrikt i Ungdomens Hus i Rinkeby och vi ser fördelar med att koppla ihop projektet med den mötesplats för äldre ungdomar som Reactor är.

– När det gäller Reactors verksamhet i övrigt är det inte avgjort ännu. Jag inväntar en ”second opinion”, alltså en ny genomgång av hela projektet och där ingår en inventering av fastigheten. Vi inväntar också budgeten, som kommer den 14 november. Vi får se vilka resurser vi har innan vi tar något slutgiltigt ställningstagande. ■

Foto: Nyhetsbyrån Järva

Låt Reactor vara kvar

Vi har fått veta att det har fattats ett som vi tycker mycket märkligt tjänstemannabeslut om att lägga ned ungdomshuset Reactor och flytta ungdomsverksamheter till en del av övervåningen i det renoverade gamla Husby träff.

Konsekvensen blir ett direkt sabotage av den viktiga och populära verksamhet för både killar och tjejer som idag bedrivs i Reactor – med sittsoffor, träningslokaler, ljudisolerad musiksal, biorum och lokal för dans intill en idrottsanläggning med fotbollsplan, basketplan, löparbana och plats för utomhusevenemang.

Beslutet har fattats helt bakom ryggen på både ungdomar, föräldrar och till och med stadsdelsnämndens politiker. Detta har till råga på allt skett under en valrörelse där alla har betygat hur viktigt det är för ortens folk att göra sin röst hörd!

Vi kräver därför: Riv upp beslutet och starta i stället en demokratisk dialog med alla berörda ungdomar, personal och föräldrar om hur Reactor ska räddas och rustas upp – och låt de unga delta i upprustningen!

Husby den 1 november 2018 Norra Järva Stadsdelsråd Reactors vänner Somaliska kvinnor i Husby Kvinnoföreningen Hooyo Järva föräldraallians Vänsterpartiet Kista PRO Förorten mot våld Ung vänster Rättvisepartiet Socialisterna

Tuffare bedömning för sjukpenning slår hårt mot de sjuka

F

dömningar hänger självklart ihop med regeringens mål att minska antalet sjukskrivna.

Uppdraget att minska antalet sjukskrivna fick Försäkringskassan av regeringen hösten 2015. Efter det har man nekat ansökningar, trots läkarintyg, och avslagen har tredubblats. Om man är multisjuk, alltså har flera åkommor, och nekas sjukpenning av Försäkringskassan är det svårt att få en anställning hos någon arbetsgivare. De flesta arbetsgivare vill anställa fullt arbetsföra personer.

– Försäkringskassan har uppfunnit en arbetsmarknad som inte finns, helt utan stress, tunga lyft och krav på prestation, sa en facklig företrädare inom IF Metall till Aftonbladet ifjol.

Lars-Åke Brattlund, chef för sjukförsäkringen hos Försäkringskassan, håller inte med om att myndigheten är tuffare mot sjukskrivna idag. Han menar att myndigheten har blivit bättre på sitt jobb.

Men Kjell Rautio, LO, skriver på LO-bloggen den 17 oktober: ”Genom att införa det siffersatta sjukpenningmålet i regleringsbrevet till FK förstärkte regeringen de negativa effekter och den otrygghet som borgarnas ’rehabiliteringskedja’ har skapat. Inspektionen för socialförsäkringen visar tydligt att FK:s tillämpning av lagstiftningen har förändrats till följd av den politiska styrningen. Lagen ger FK:s handläggare ett tolkningsutrymme. Det utrymmet har använts för att göra prövningen av rätten till sjukpenning strängare i syfte att uppfylla

regeringens mål om att sänka sjukpenningtalet.”

Inspektionen för socialförsäkringen har i en rapport från i våras analyserat ökningen av avslag om fortsatt sjukpenning och granskat vilka faktorer som var utmärkande för de som fick sin sjukpenning indragen, alltså avslag på ansökan om fortsatt sjukpenning.

Enligt rapporten var ökningen av avslag störst i gruppen med psykiatriska diagnoser. Andelen avslag var större bland äldre, lågutbildade och utrikes födda än i andra grupper. Det fanns också stora geografiska skillnader: 2017 var avslagen fyra gånger vanligare i Norrbotten än i Östergötland när det gäller avslag efter sex månader. ■ Britta Berggren

Allt fler sjuka nekas sjukpenning.

Foto: Försäkringskassan

örsäkringskassan har blivit hårdare när de bedömer vilka som ska få sjukpenning. Regeringen eftersträvar att ingen ska vara sjuk mer än nio dagar på ett år.

Många nya regler, för Försäkringskassan, har lett till att de tillbringar mer tid till papper, än att möta och prata med personen ifråga. Det arbetssättet kritiseras av många läkare och forskare. Sjukpenningslagen är en rättighetslag och ska styra vem som får sjukpenning. Lagen har inte ändrats.

Det handlar om personer som är sjuka, som har sjukintyg av läkare som beskriver deras sjukdom.

Men de får ändå inte sin sjukpenning godkänd, eftersom Försäkringskassan nu tycks hitta arbetsförmåga hos personer som tidigare har varit sjukskrivna. Tuffare be-

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

I korthet

Oppositionspartiernas arvoden bantas rejält medan S och M smörjer kråset.

5

Nu jobbar kvinnor gratis

L

önegapet Från och med den 3 november fram till slutet av året jobbar i snitt alla kvinnor i EU utan att få betalt. Detta om man ser till löneskillnaden mellan man och kvinna – kvinnor tjänar i snitt 16 procent mindre än vad männen gör. I Sverige är siffran 12 procent. Det skriver SVT Nyheter den 3 november.

EU-kommissionens rapport som kom samma dag med namn Equal Pay Day pekar på att anledningen till löneskillnaderna är flera. Bland annat har kvinnor oftare deltidsarbeten, lågavlönade yrken, stöter på glastak på arbetsplatserna samt tar oftare mer ansvar för det obetalda arbetet i hemmet.

Sveriges kvinnolobby har projektet ”16:02 – lön hela dagen”, som påpekar att om man jobbar 8-17 får kvinnor inte betalt efter kl 16.02.

Luleå:

S och M fyller T egna partikassan

Fler kräver ersättning av SJ

Foto: Riksbanken

Luleås nygamla S-styre med stöd av M skrider nu till verket med de sedan länge planerade höjningarna respektive sänkningarna av politikerlönerna – det vill säga, de egna lönerna höjs medan oppositionspartiernas arvoden sänks dramatiskt.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

S

amtidigt begränsas den politiska insynen för oppositionen och allt intensivare nedskärningar förbereds. Det handlar om ett allt sämre förankrat, högerinriktat styres försök att förskansa sig vid maktens grytor i en tid av växande klyftor och missnöje.

Officiellt styr S Luleå i minoritet, med en ”teknisk” uppgörelse om positioner med M. I verkligheten är det tydligt att S och M även gjort upp om ett mer öppet politiskt högersamarbete. Det nya styret driver nu igenom drastiska förändringar i politikerarvodena.

Tidigare har gruppledaren för varje parti i kommunfullmäktige fått en heltidslön betald av kommunen, i proportion till antalet mandat (platser). Det har inneburit löner på mellan 23 000 kronor per månad för Landsbygdspartiet med ett mandat och 58 200 kronor för M med nio mandat, höga löner som med råge har möjliggjort heltidsarbete med politiken. Arvodena har också varit kopplade till insynsplatser i kommunstyrelsens arbetsutskott, som ska bort efter årsskiftet enligt ett beslut som S och M drev igenom tidigare i år.

De här möjligheterna begränsas nu drastiskt i och med S förslag om kraftigt skurna arvoden för oppositionspartiernas gruppledare, som kommer upp till beslut på kommunstyrelsens arbetsutskotts möte den 5 november. De ska nu få ersättning motsvarande tio procent av en riksdagsledamots grundarvode – 6 690 kronor per månad före skatt. De gruppledare som också tar ordinarie plats i kommunstyrelsen får samma summa för det uppdraget, alltså totalt drygt 13 000 kronor.

Liberalernas gruppledare Thomas Olofsson har redan deklarerat att han ser sig tvingad att hoppa av för att kunna skaffa sig ett heltidsjobb att försörja sig på. Flera andra säger sig överväga om de kan stanna i positionen.

Samtidigt ska arvodena till kommunalråden höjas rejält. Förutom att de två S-kommunalråden, Lenita Ericson och Niklas Nordström, får rejält höjda löner motsvarande 100 respektive 110 procent av ett riksdagsarvode, gör även M-gruppledaren Anders Josefsson ett klipp när han utses (av S och M) till den nya posten som ”oppositionsråd”.

Ordförandeposterna i de största nämnderna får också höjda arvoden, medan andra lämnas oförändrade (utom i fallet Miljö- och byggnadsnämnden där arvodet sänks).

Mötesarvodena, alltså betalt till förtroendevalda för att sitta med på möten, höjs och utökas också.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) har lagt ett motförslag: att sänka topplönerna kraftigt, med ersättning till kommunalråden och ordförande i de största nämnderna motsvarande en genomsnittlig kommunanställds heltidslön, och motsvarande halv-

tidslön för oppositionspartiernas gruppledare, bland annat.

– Vi i RS har alltid argumenterat för att alla politiker ska leva på arbetarlön, på samma villkor som väljarna. S-M-förslagen betyder ju tvärtom att politikerna vid makten höjer sig ännu längre över luleborna, samtidigt som de partier som ska kunna syna dem och agera motkraft får både strypta resurser och strypt insyn i besluten, säger Jonas Brännberg som har varit gruppledare för RS i Luleå sedan 2002.

Jonas och andra förtroendevalda för RS lever själva enligt principen att inte ta emot mer arvode för egen del än motsvarande LO:s minimilön.

Pengarna talar sitt tydliga språk.

S-M-styret i Luleå är inställt på att högt över huvudet på luleborna driva igenom de allt intensivare nedskärningar som de också har flaggat för efter valet. Enligt S budgetförslag för åren 2019-2021 måste kommunen skära ned 125 miljoner kronor 2019, 211 miljoner kronor 2020 och 362 miljoner kronor 2021. Hur besparingarna ska göras hänger ihop med de utredningar kommunledningen tillsatt som lär fokusera på att minska kostnaderna på några av kommunens tyngsta verksamheter – förskolan och äldrevården (som Offensiv rapporterat tidigare).

– Vårt svar måste vara att ge ännu mer i bygget av en verklig, kämpande, opposition som tar strid för ökade resurser som stämmer med verklighetens behov, för en omfördelning av samhällets resurser från supervinster för de rikaste till exempelvis äldrevården och förskolan, säger Liv Shange Moyo, som vid årsskiftet blir ny gruppledare för RS i Luleå. ■

ågförseningar Att saker ”går som tåget” eller ”som på räls” har fått en helt annan betydelse idag. Förseningar och inställda avgångar är vardag. Och ersättningskraven på SJ har ökat rejält – en fördubbling under det tredje kvartalet i år jämfört med samma period ifjol, 99 000 mot 46 000. Det skriver Publikt den 5 november.

Totalt har SJ fått in 309 000 ersättningskrav fram till och med oktober, vilket är hela 100 000 fler än hela fjolåret. SJ menar att förseningarna beror på banarbeten samt sommarens extremhetta med bränder och solkurvor.

Även lärarsegregationen växer

P

edagogi Det är inte bara en växande skolsegregering i landet, med en minskande likvärdighet som resultat. utan också en växande lärarsegregation. Behöriga lärare arbetar i allt högre grad på skolor där barn med ”goda förutsättningar” går (där den socioekonomiska situationen är stark, har högutbildade föräldrar, och så vidare), medan obehöriga lärare framför allt jobbar på skolor där många barn med lågutbildade föräldrar och utländsk bakgrund går. Det visar Dagens Samhälles granskning, som har gjorts på 1 500 högstadieskolor om den så kallade pedagogiska segregationen, den 1 november.

Johanna Jaara-Åstrand, Lärarförbundets ordförande, menar att organisationen på många skolor brister. Bland annat är det hög personalomsättning, svagt ledarskap uppifrån och avsaknad av så kallad omkringpersonal, som skoladministratörer och elevhälsopersonal. Dessutom är arbetsmiljön på många av dessa skolor undermålig, vilket bidrar till att många lärare väljer att sluta eller inte söka sig till vissa skolor.

– Det är naivt att tro att pengar är det som kommer få lärare att stanna. Det handlar om arbetsmiljö. Det krävs långsiktighet och en organisation och struktur egentligen från elevnivå hela vägen upp till nämndenivå för att jobba med arbetsmiljön, säger hon till Dagens Arena den 1 november.

SD: Koncentrationsläger ”coolt”

R

asism Hugo Hobring, SD-rasist i Sölvesborg, skrev i en kommentar på instagram angående att den tjetjenska staten vill införa koncentrationsläger för homosexuella att detta är ”coolt”. Det skriver Blekinge Läns Tidning (BLT) den 5 november. ”Tjetjenien vill öppna världens första koncentrationsläger för homosexuella sedan Hitlers läger på 1930-talet”, rapporterade Daily Mail, vilket homofoben Hobring tycker är coolt. I ett pressmeddelande säger han att han avgår, men att han har blivit ”orättvist anklagad”.

Höjd pensionsålder slår hårt mot många

P

ension Medellivslängden ökar för de högutbildade, men inte för de lågutbildade. Därför kommer en höjning av pensionsåldern till 70 år att slå extra hårt mot den gruppen. Hälsoklyftan är fortsatt stor – och växer, visar SCB:s siffror den 5 november. ■

INRIKES

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

6

Manifestation mot vårdkaoset i Ådalen den 1 november.

Sollefteå:

av vårdcentral Viljan var stor att rädda den kooperativa hälso- och vårdcentralen Voon i Sollefteå när den hamnat i akut ekonomisk kris. Men i dagarna kom beskedet att den ska läggas ner.

STEFAN LUNDQVIST

rs.sundsvall@socialisterna.org

P

å en helg gav insamlingar och ökade avgifter från andelsägarna över 1 miljon kronor. Men detta hjälpte inte då Region Västernorrland nekade anstånd med betalning av en skuld på 833 000 kronor och pengar då inte heller fanns till personalens löner.

Voon (Vård och omsorg i Norr-

land) tvingades den 1 november begära sig i konkurs.

Historien om Voons hälsocentral blev knappt ett år. Bakom etableringen fanns det nog, förutom att ge Sollefteåborna mer vård och omsorg, en kraft och vilja att få visa vad man kan göra själva. Flera års masskamp för BB och Sollefteå

sjukhus hade inte fått landstingsledningen att ändra sig. BB, akutkirurgi och akutortopedi lades ned och sjukhuset klassades inte längre som akutsjukhus.

Nederlagen knäckte dock inte kampen och engagemanget för vården. Sjukhusentrén ockuperades för kravet för ett återöppnande av BB, andra startade Voon. Trötta på nedskärningar och att vara beroende av nåd från Region Västernorrland var viljan stor att nu få sköta sig själva.

Starten för Voon blev en succé.

Masskampen i Ådalen för vården i inlandet och ilskan mot landstingets styvmoderliga behandling väckte engagemang och gjorde att den nya

Foto: Fredrik Modin

8 000 i akut behov

hälsocentralen inte hade några problem att rekrytera varken personal eller patienter. 8 000 listade sig på Voon med en personalstyrka på 30.

Vad gjorde då att Voons hälsocentral inte klarade sin ekonomi? De orsaker som nämns av Voon är att de hade för lite startkapital, hög personaltäthet, att de uppfyllde ett eftersatt behov hos patienter med hög vårdtyngd som innebar stora kostnader samt regionens nej till att ge den nyetablerade hälsocentralen anstånd och avbetalningsplan på sin skuld.

Vad händer nu? Alla som skänkte pengar för att rädda Voon uppma-

nades att sätta in dem på Föreningen Sollefteå Framtidens Akutsjukhus konto. Pengarna hamnade därmed inte i konkursboet och kan av den som vill begäras tillbaka. Flera av Voons patienter listar nu om sig till Regionens hälsocentral i stan.

Konkursförvaltaren söker köpare och nya ägare till Voons hälsocentral. Flera privata spekulanter stod från första dagen på kö. Premicare med hälsocentraler i Sundsvall, Timrå, Söråker och Härnösand har visat sitt intresse, likaså Caspien AB. Caspien, som ägs av Hassan Soleymanpur, äger idag tre hälsocentraler i Sundsvall och har tidigare både tagit över nedlagda och lagt ned egna hälsocentraler som inte varit tillräckligt lönsamma.

Soleymanpur säger till SVT Nyheter Västernorrland att han även är intresserad av att driva Sollefteå sjukhus, BB och hälsocentral under ett tak med förebild i den så kallade Norrtäljemodellen.

Region Västernorrland ska i december lägga fram ett utredningsförslag om att eventuellt lägga ut Sollefteå sjukhus på entreprenad.

Hur detta förslag tas emot av politikerna är oklart då det nya regionstyret ännu ej har formerats.

Voons 8 000 patienter är naturligtvis intressanta för den vinstdrivna privata vården. I media pratar de nu om att det gäller att driva hälsocentralen effektivt. Kommer de privata vårdbolagen då att ta samma ansvar som Voon för patienter med stora vårdbehov som kostar? Av de 8 000 som valde Voon kommer de flesta från kampen för en vård och omsorg i Sollefteå i samhällets regi där behoven och inte vinstmarginaler och aktieägare styr.

Regionen bör därför ge vårdkooperativet Voon förutsättningar att fortsätta driva sin vårdcentral alternativt ta över och samordna den med regionens egna vårdcentral i Sollefteå. ■

MP-styre med SD-stöd i Jokkmokk?

I V

alet i höstas slutade för region Jämtland-Härjedalen med att Alliansen fick 25 mandat, de rödgröna 25 mandat och Sverigedemokraterna resterande 5. Upplagt för svåra förhandlingar alltså. Nu är förhandlingarna slut.

I måndags meddelade allianspartierna och Miljöpartiet att de tar över styret som innan valet styrdes av S och M. Regionen beräknar att årets underskott blir 250 miljoner kronor. I höstas var man tvungen att

låna för att klara de löpande utgifterna. I höstas pläderade dessutom MP för skattehöjningar. Nu sägs det att skattehöjningar inte är aktuella.

Istället ska man få kontroll över utflödet, enligt Elise Ryder Wikén (M). ”Vi måste få tag i problemen och lösa dem”, säger Lennart Ledin (L). ”Få kontroll över utflödet.”

Det låter som en omskrivning för fortsatta nedskärningar, något vi säkerligen får se. ■ Sigbritt Herbert

Miljöpartiet kan högern lita på.

nas Väl eller Miljöpartiet måste ha röstat på SD-kandidaten, förutom Framtid i Jokkmokk och Moderaternas ledamöter.

Miljöpartiets gruppledare Henrik Blind, som gjort sig känd som en principfast gruvmotståndare, sade inför valet att MP aldrig skulle

Foto: Let Ideas Compete, Flickr CC

”Kontroll över utflöde” recept för nya nedskärningar i Jämtland-Härjedalen

Jokkmokk fick Miljöpartiet sitt bästa valresultat i hela kommunsverige, 13,7 procent. Resultatet blev en blockuppdelning där Sverigedemokraterna är vågmästare. Efter det nya kommunfullmäktiges första möte pekar det mot att en ”Jokkmokksallians”, där Miljöpartiet ingår med stöd av SD, tar makten från S och V. Förutom MP (med 3 mandat) ingår Framtid i Jokkmokk, Samernas Väl samt Moderaterna i Jokkmokksalliansen som utmanar det förra styret av S och V. I valet till kommunfullmäktiges ordförande stödde SD Alliansens kandidat som därmed vann.

Det som sedan följde har skakat om Jokkmokk: Sverigedemokraterna nominerade en kandidat till andre vice ordförande och allt tyder på att av de tio ledamöter som röstade på SD i den slutna omröstningen var åtta från Alliansen. Det betyder att antingen ledamöter från Samer-

samarbeta med S eller SD. De beskedet verkar inte lika klart längre.

– Vi kommer att ha en träff med vår grupp i närtid och där ska vi analysera läget. Jag kan inte svara på hur det ska bli, sade han i NSD den 30 oktober. ■ Jonas Brännberg

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

7

Moderater i kris bildar regering?

”Moderaterna är ett parti i ideologisk och organisatorisk kris”, konstaterar Csaba Bene Perlenberg, liberal krönikör i Kvällsposten. Ändå är det just nu Ulf Kristersson som är närmast att bli statsminister.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

I

Inom Moderaterna finns samma sorts splittringar som inom deras motsvarigheter i Europa, till exempel Tories i Storbritannien och CDU i Tyskland. I Italien har nya högerpartier tagit över och i Österrike har det traditionella partiet ÖVP gått drastiskt åt höger.

Inom Moderaterna är det partidistriktet i Skåne som revolterar och driver på för samarbete med SD. ”I ett chockerande gräsrotsuppror som orkestrerats av Skånemoderaternas Lars-Ingvar Ljungman har skånska moderater bestämt sig

Alliansen går mot en splittring, men M och KD:s önskedröm är att regera med stöd av SD. Oavsett vad lär högerpolitiken och den politiska krisen fortsätta.

gjort upp med Moderaterna i Ockelbo och M+L i Munkedal.

Det mest spektakulära samarbetet sker i Sölvesborg, där Jimmie Åkessons sambo Louise Erixon blir kommunstyrelsens ordförande. ”På en bild i Sydöstran står Moderaternas lokala gruppledare Emilie Pilthammar bredvid SD:s Louise Erixon. Båda gör tummen upp.

Bakom dem skådas partivimplar med M-loggan och SD-blåsippan”, skriver KvP-krönikören.

Kommer detta att ske även på riksplanet? Trycket från M-politiker och väljare verkar peka i den riktningen.

Moderatledningen hoppas på stöd av SD, men vill inte framstå som beroende eller initiativtagare till ett samarbete. för att kantra Moderaterna som ett anständigt parti. Till Trelleborgs Allehanda sade Ljungman i helgen: ’Då får vi väl ändra på riktlinjerna’.

Ljungmans uppror har spridit sig bortom Skånes gränser”, skriver Csaba Bene Perlenberg i KvP. I Skåne har Moderaterna gett posten som kommunstyrelsens ordförande till SD i Hörby, medan SD har gett stöd till M+KD-styren i Trelleborg och Hässleholm (där ingår även L). Utanför Skåne har SD

Mer än hälften av 600 M-politiker som Expressen tillfrågade vill ha en M-regering med stöd av SD. ”Andelen moderata väljare som kan tänka sig att SD-ledaren Jimmie Åkesson släpps in en M-ledd regering” ökar. ”Från en tredjedel för en månad sedan till nära hälften i DN/Ipsos senaste mätning”, rapporterade Svenska Dagbladet den 1 november. De moderata väljarna är splittrade på hälften ifall de stöder KD/SD eller L/C.

Faktum är att Moderaterna – liksom de andra allianspartierna – tog stöd av SD redan när Stefan Löfven röstades bort direkt efter valet. Den övergångsregering som nu styr ska lägga fram en sorts administrativ budget – utan nyheter – till omröstning i riksdagen senast den 15 november. Moderaterna har redan deklarerat att de tänker lägga fram en egen budget – som kommer att behöva SD:s stöd. ”För att Moderaternas budget ska få fler röster än regeringens krävs att både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstar på den.

– Jag ser det inte som ett problem om det är fler som vill ha allians- och moderatpolitik. Det vore bra för Sverige och vi kommer frimodigt att lägga fram våra förslag, säger Elisabeth Svantesson.”

Jimmie Åkesson har lovat stödja en sådan budget, med bara ett villkor, en skattesänkning för pensionärer (DN 24 oktober).

Moderatledningen hoppas med andra ord på stöd av SD, men vill inte framstå som beroende eller initiativtagare till ett samarbete.

Fortfarande finns en opinion inom M som tror på Fredriks Reinfeldts i ord hårda kritik av SD. Ett öppet samarbete skulle utan tvekan leda till avhopp. Det troliga är ändå att de flesta M-politiker skulle stöd-

ja eller avvakta om det blir en ny M-regering.

Men under ytan skulle sprickorna finnas kvar, mellan de SD-lutande konservativa och de nyliberala EU-positiva.

Moderaternas kris är inte över.

Partiet har tappat över en halv miljon röster sedan valet 2010 (från strax under 1,8 miljoner röster till strax under 1,3). I flera kommuner, särskilt i Stockholm, har deras maktpositioner efter valet säkrats enbart genom uppgörelser med Miljöpartiet.

M-partiet riskerar att tappa ännu mer i ett nyval. Det är argument för att bilda en M-ledd regering även med stöd SD. I praktiken är inte heller de politiska skillnaderna så stora.

Vilken politik skulle en ny M-regering föra? Alice Teodorescu i Göteborgs-Posten, som länge har förespråkat ett närmande till SD, räknar med att det skulle ge ”så mycket borgerlig politik som möjligt: lägre skatter, avskaffad värnskatt, marknadshyror, reformerad arbetsrätt” – förutom en fortsatt flyktingpolitik på EU:s miniminivå eller lägre, fler poliser och militär upprustning.

Hennes utgångspunkt är att riksdagen har ”en 60-procentig icke-socialistisk majoritet”.

Ulf Kristerssons meritlista pekar också på fortsatta och upptrap-

pade privatiseringar. Som kommunalråd i Strängnäs (2002-06) drev han igenom ”stora nedskärningar inom skolan och den sociala verksamheten”, rapporterar SvD. Han sålde ut kommunens fastigheter och gjorde affärer som innebär gymnasiet i Strängnäs idag har landets högsta hyra. ”Allt skulle säljas ut och privatiseras”, säger en liberal i SvD:s reportage.

Kristersson gick därefter vidare till Stockholm, där hans privatiseringsfundamentalism slog nya rekord. Han är idag ökänd för att ha slumpat bort hemtjänster och förskolor till privata ägare, som sedan sålde vidare med miljonvinster.

Samma sak med ombildningen av kommunala hyreslägenheter till bostadsrätter.

En ny högerregering måste besvaras på ett helt annat sätt än under de åtta åren med Reinfeldt. Särskilt LO-ledningens och andra fackliga ledningars passivitet gav fri lejd för attackerna på arbetslösa och sjuka, de fortsatta privatiseringarna och bankernas ökade makt. En regering som har passivt eller aktivt stöd från SD gör det ännu mer akut att organisera motstånd.

Aktiv kamp underifrån är också bästa sättet att bana väg för ett starkare, socialistiskt alternativ till vänster. ■

Foto: News Ø resund - Johan Wessman

måndags, den 5 november, fick Ulf Kristersson på nytt uppdraget att försöka bilda regering.

Den här gången säger talmannen att det ska bli omröstning i riksdagen om Kristerssons förslag.

Det mest troliga är då att Kristersson föreslår en M+KD-regering. Han kommer att ge sken av att vilja ha med L och C, men vill i första hand ha deras löften om att de inte kommer att rösta nej.

Om detta lyckas blir då nästa steg för Kristersson att hantera SD. Li Bennich-Björkman, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, säger i Svenska Dagbladet att Kristersson troligen kommer att ta kontakt med SD, för att ”försäkra sig om att inte få Sverigedemokraternas röster emot sig”.

SD kommer inte att acceptera en M-KD-regering, utan att ställa vissa krav. Hur Kristersson då agerar beror på de interna debatterna inom M. Men viljan att bilda en sådan regering visades också av att Kristersson sa nej till förslaget att Annie Lööf skulle få uppdraget att försöka bilda regering.

ANALYS

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

8

Mexiko 1968: Arvet från ungd

De unga studenternas kamp och massrörelsen i Mexiko 1968 skulle under lång tid få återverkningar på den fortsatta samhällsutvecklingen samt påverka medvetenheten hos en hel generation. Alla som kämpar för en socialistisk samhällsomvandling har en skyldighet att se tillbaka på denna omskakande kamp och ta till sig de erfarenheter och lärdomar som finns att hämta från denna rörelse.

CARLA TORRES BELTRÁN & RAFAEL BELMAN

Izquierda Revolucionaria (CWI i Mexiko)

S

tudenternas kamp 1968 fick ett enormt stöd, men slogs brutalt ned av regimen som fruktade att ungdomsrörelsen skulle inspirera till en revolutionär resning.

Regimens våldsamma motattack kulminerade i Tlatelolcomassakern i Mexico City den 2 oktober 1968, då 400 unga demonstranter sköts ihjäl.

Under 1960-talet koncentrerades olika ekonomiska och sociala processer i Mexiko. Detta kom att få stor betydelse. Industrins utveckling under och efter andra världskriget gjorde att basen för ekonomin breddades. Samtidigt kvarstod den mexikanska ekonomins efterblivenhet och beroende av att vara råvaruförsörjare till främst den amerikanska imperialismen.

1960-talet var en period som blev känd som den ”stabiliserande utvecklingen”. Samhällsförändringarna var anmärkningsvärda: Befolkningen växte med 3-4 procent årligen. Det genomfördes stora offentliga investeringar och många nya jobb skapades. Den härskande klassen andades tillförsikt, vilket symboliserades med öppningen av sommar-OS i Mexiko mellan den 12 och 27 oktober 1968.

Men bakom evenemangen, pompan och tillväxtsiffrorna kvarstod en hård exploatering av industriarbetare, fattiga lantarbetare och ungdomar samt regimens politiska förtryck. Ojämlikheten ökade och för miljontals bönder var situationen desperat.

Kombinationen av kraven från kapitalismen och de olika PRI-regeringarnas strävan att tysta missnöjet medförde att den högre utbildningen också öppnades för arbetarnas

arbetsmarknaden inte suga upp det stora antalet studenter som kom ut från utbildningarna.

Ungdomsrörelsen som bröt ut i huvudstaden Mexico City och andra delar av landet kom inte som en blixt från klar himmel. På sätt och vis var den uttryck för ett återuppvaknande av det revolutionära medvetandet hos ett helt folk. Arbetarnas och böndernas organisationer var brutalt nedtryckta av den härskande klassen och staten. Det blev därför ungdomen, som hade skolats i den radikala och socialistiska kultur som fanns vid universiteten och vars framtidsutsikter var osäkra, som skulle bli kamprörelsens spjutspets.

Internationella händelser bidrog också kraftfullt till att inspirera den mexikanska ungdomen: Den kubanska revolutionen, maj 1968 i Frankrike, motståndet mot Vietnamkriget, de latinamerikanska gerillarörelserna, med mera.

Till detta kom minnet av tidigare kamper i Mexiko. Allt detta bidrog till att samla kraften i den stora explosionen 1968.

Allt började i juli när studenterna genomförde en protestmarsch mot att polisen i Mexico City hade stormat universiteten för att som man påstod hitta de som hade deltagit i ett ungdomsbråk.

Till mångas förvåning bröts studentdemonstrationen upp av polisen när den nådde gatorna i stadens centrum. Alla som befann sig i närheten och var under 20 år jagades och blev slagna. Som skäl angav polisen att man hade ”bevis” för att unga ”utländska kommunister” försökte organisera uppror

Kampen för demokratiska rättigheter var omöjlig att skilja från en bredare kamp för att förändra samhället. barn (PRI, Institutionella revolutionära partiet, är ett borgerligt parti som styrde landet oavbrutet åren 1929-2000, och som även har styrt landet i omgångar under 2000-talet).

Antalet studenter vid Mexikos nationella autonoma universitet (UNAM) och det Nationella polytekniska institutet (IPN) ökade exponentiellt. Men samtidigt som massan av befolkningen fick tillgång till högre utbildning kunde

för att få publicitet och destabilisera landet inför OS. Polisens våld ökade ungdomens ilska och fick till följd att studenterna vände sig bort från den officiella PRI-kontrollerade studentorganisationen FNET. Studenterna krävde att den skulle upplösas tillsammans med andra extremhögerorganisationer.

Den 29 juli visade rörelsen sina muskler: Strejker inleddes på skolor och universitet och barrikader byggdes i huvudstadens centrum.

Den 27 augusti 1968 demonstrerade en halv miljon mot regeringen.

Regeringen svarade med att trappa upp våldet. Den 30 juli väcktes de strejkande som var belägrade i Prepa 1 (en gymnasieskola) av dånet av en bazooka. Mer än 1 000 personer fängslades. Hur många som dödades har förblivit oklart. Rektorn för UNAM utlyste en sorgedag. Studentstrejkerna spriddes som en löpeld och tusentals unga människor blev till en armé som förde ut sina krav, vilka börjat vinna stöd och sympati bland befolkningen.

Nästa dag blev kraften i rörelsen än mer tydlig. En rasande demonstration med mer än 80 000 studenter tog över stadskärnan. Den 5 augusti genomfördes en ny jättedemonstration, denna gång organiserad av en samordningskommitté vid IPN och stödd av elever vid den polytekniska skolan. Den tog över delar av stadens centrum. Tre dagar senare, den 8 augusti, togs ett nytt steg framåt genom bildandet av Koalitionen av lärare på högre- och mellannivå för demokratiska rättigheter. Men allra viktigast var formerandet av den Nationella strejkkommittén (CNH). Den bestod från början av representanter från alla skolor vid UNAM och IPN. Rörelsen växte genom kreativi-

tet och organisering. Arbetarrörelsens mest uppskattade traditioner återupptäcktes. Brigaderna (eller flygande styrkorna) uppstod på nytt. Informationsbrigaderna besökte marknaderna, industriområdena och busshållplatserna. De reste från norr till söder genom staden och återvände med sparbössor fulla med pengar och stöd.

Brigaderna spelade en viktig roll för att nå ut och vinna stöd för studenternas krav: • Stoppa polisvåldet och straffa de ansvariga.

• Upplös ”Granderos” (den specialutrustade polisstyrkan) • Frige de politiska fångarna från de föregående dagarnas kamp.

• Statlig ersättning till familjerna till de som har dödats och skadats.

• Avskaffa strafflagens artikel 145 (en lagparagraf som kriminaliserade kamp).

• Myndigheterna, polisen och Granderos måste erkänna sitt ansvar för det förtryck och den vandalism de bär ansvar för.

Kampens behov ledde till att studenterna gick ut i totalstrejk. Den i tid obegränsade studentstrejken spred sig snabbt till alla delar av

IPN och UNAM. Brigaderna blev strejkvakter som uppmuntrade till deltagande i strejken. Snart blev skolorna till centra för diskussion och organisation.

Strejken blev en skola som förändrade medvetenheten snabbt.

Unga kvinnor, som deltog i stor omfattning i kampen, krävde inte bara demokrati. Kvinnorna krävde rätten att få bestämma över sina kroppar och tillgång till p-piller.

Sexismen, som var djupt rotad i det mexikanska samhället, bekämpades aktivt och medvetet.

Vid den här tidpunkten hade rörelsen ett tydligt huvudmål: Demokrati, alltså ett samhälle med social rättvisa och utan förtryck, vilket var oförenligt med den mexikanska staten och PRI-regimen. Kampen för demokratiska rättigheter var omöjlig att skilja från en bredare kamp för att förändra samhället.

Studentrörelsens styrka ökade och fick en lysande allierad i arbetarrörelsen. Den stora demonstrationen den 27 augusti, där en halv miljon människor deltog, skapade panik inom regeringen. Det var inte längre bara unga människor som ”skapade kaos”.

Stödet för studenterna växte

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

9

domens kamp lever ännu kvar

Studentrörelsen fick stöd av arbetarrörelsen, vilket skrämde regeringen. Pansarfordon och ökad repression sattes in för att kväsa kampen.

snabbt. Den 28 augusti organisera­ de oljearbetare en strejk till stöd för studentrörelsen och runt om i lan­ det uttalades stöd till studenternas kamp. Men regeringens kontroll över fackföreningarna utgjorde ett fortsatt stort hinder för att förena studenterna och arbetarna.

När presidenten, Díaz Ordaz, den 1 september höll sitt årliga tal till nationen brännmärkte han kampen som en ”kommunistisk samman­ svärjning” med avsikt att ”orsaka oordning och misskreditera Mexi­ ko”. Men detta lögnaktiga tal spädde bara på ilskan över regeringens ovilja till en dialog med befolkningen.

Det stod klart att Ordaz och hans regim hade bestämt sig för att trappa upp repressionen. Den 10 september gav senaten sitt klar­ tecken till att mobilisera armén mot kampen, men protesterna fortsatte.

Den 13 september genomfördes den berömda ”tystnadens marsch”. Mer än 300 000 unga människor mar­ scherade tysta och fredligt i trots mot regeringen. Marschen var ett nytt bakslag för Ordaz och de kraf­ ter som stod bakom honom. Men regeringen hade bestämt sig för att med våld slå ned rörelsen.

Medan León Felipes dikter hör­ des i högtalarna på universitetsom­

rådet Ciudad Universaritaria gick en arméstyrka på 10 000 man till at­ tack. 600 personer, studenter, lärare och annan personal arresterades.

Efter den attacken och arreste­ ringarna följde en våg av samman­ stötningar mellan studenterna och Granaderos. Armén tog över uni­ versitet och skolor. För att ledning­ en skulle kunna fortsätta att fung­ era flyttade ledningen runt mellan de olika avdelningarna vid det po­ lytekniska institutet och i området Tlatelolco, där den första samman­ stötningen mellan studenterna och arméenheter hade ägt rum den 21 september.

Den 30 september drogs armén tillbaka. Många trodde att detta var regimens signal till dialog.

Men Ordaz och regeringen hade helt andra avsikter. På morgonen den 2 oktober gick agenter från den statliga säkerhetstjänsten in i Tla­ telolco. Utan att väcka alltför myck­ et misstänksamhet började de kapa telefonledningarna och elledning­ arna i området. Krypskyttar place­ rades på strategiska platser på olika byggnader runt torget. Torget om­ ringades av stridsvagnar och mili­ tära enheter, något som var vanligt under dessa dagar. Regeringen för­

vandlade platsen till en dödlig fälla med bara en utgång.

Klockan 18.00 när 10 000 samla­ des för att delta i mötet på Plaza de las Tres Culturas kastades en fackla från en helikopter (det var samma signal till attack som de amerikan­ ska trupperna använde i Vietnam­ kriget). Krypskyttar och militären på marken började skjuta. En del siktade mot människomassan, andra som inte hade blivit informerade om operationens syfte försökte skydda den. Den förvirring med eldgivning och korseld som uppstod gör att det än idag är oklart hur många ungdo­ mar som dödades på torget.

Oberoende undersökningar har senare kommit fram till att om­ kring 400 människor dödades. Det stora flertalet var ungdomar mellan 18 och 20 år. Många av kroppar­ na kastades sedan i Mexikanska golfen från helikoptrar – en mörk föregångare till de metoder som militären och diktaturerna kom att använda i bland annat Chile och Ar­ gentina. I förföljelserna ingick också att mer än 1 000 personer fängslades och tusentals skadades. Den 12 ok­ tober invigdes de olympiska spelen.

Den mexikanska statens kriminella historia handlade inte bara om Díaz

Ordaz, även om detta var en av sta­ tens mest barbariska handlingar.

Ordaz följde traditionen från en rad presidenter som hade föregått honom.

Den våg av sympati och so­ lidaritet som studenterna hade mött berodde på att deras aktioner återspeglade den demokratiska strävan hos miljontals människor.

Regeringen fruktade att detta skul­ le omvandlas till en revolutionär resning. Studentrörelsen växte dag för dag. Brigarderna agiterade i industriområdena. Lärarna anslöt sig, liksom oljearbetare, elektriker, lantarbetare med flera.

Allt detta påminde regeringen om alla de krav från den mexikan­ ska revolutionen som inte hade ge­ nomförts. Det visade att PRI, trots alla försäkringar om motsatsen, inte representerade idealen från den mexikanska revolutionen (den mexikanska revolutionen som in­ leddes 1910 var en väpnad resning från framför allt landsbygdens fatti­ ga massor. Revolutionens viktigaste landvinning var en jordreform).

Regeringen var rädd för att fol­ kets kraft skulle väckas. Till och med militären hade smittats av stäm­ ningen i samhället och skulle ha blivit opålitliga för regimens syften.

Trots massakern och den vapen­ vila som rådde under olympiaden fortsatte studenterna sina strejker för en villkorslös frigivning av alla politiska fångar, att armén skulle lämna skolan och ett slut på för­ följelserna. Strejkerna avbröts inte förrän den 4 december.

Men studentrörelsen hade nått gränsen för vad den förmådde. Det fanns två vägar den kunde välja i det här läget. Antingen behövde den arbeta för en bredda den revo­ lutionära rörelsen. Det hade inne­ burit att arbetarna hade behövt bryta sig ur den tvångströja som de regeringskontrollerade fackför­ eningarna utgjorde.

Det andra alternativet var att återvända till lektionerna under vinterterminen. Ingen av organisa­ tionerna inom vänstern hade ka­ paciteten eller den politiska inrikt­ ningen som gjorde det möjligt att följa den förstnämnda vägen. Räds­ lan, fruktan, och avsaknaden av ett perspektiv satte sina spår: ”Vi var tvungna att välja nya kampmetoder, men vi kunde inte hitta dem”, som en av studentledarna, Paco Ignacio Taibo, skrev efteråt.

När strejken var över och CNH hade upplösts av regimen sökte många efter andra vägar för att fort­ sätta kampen, däribland den åter­ vändsgränd som kallas ”stadsgerilla”.

Andra valde att forma organisatio­ ner i bostadsområden eller arbeta för att bygga upp demokratiska och kämpande fackföreningar.

Efter den stora massakern hade armén förlorat sin legitimitet hos befolkningen, även om den fick alla möjliga privilegier som tack för sin insats. PRI försvagades och den ”stabiliserande tillväxtens pe­ riod” var till ända. År 1971, efter att en ny student­ rörelse hade mötts av brutalt för­ tryck, tvingades den dåvarande presidenten Luis Echeverria frisläp­ pa de flesta politiska fångarna och artikel 145 upphävdes, vilket var ett huvudkrav från 1968.

Efter 1968 förändrade regeringen sin nationella säkerhetsstrategi. Sä­ kerhetstjänsternas aktiviteter och insamlingen av information om ”subversiva” grupper fortsatte. Sam­ tidigt förstärktes samarbetet mellan polisen och armén, och halvmilitära grupper som de ”Vita brigaderna” bildades för att krossa de gerilla­ grupper som hade bildats av de hundratals ungdomar som var frus­ trerade av förtrycket och radikalise­ rades av avsaknaden av alternativ.

Regeringens ”smutsiga krig” inled­ des i stor omfattning, men förmådde inte bryta ned viljan till samhällsför­ ändring hos miljoner människor.

Ungdomens heroiska kamp 1968 förändrade Mexiko och det exempel av motstånd och revolu­ tionärt strävande som sattes lever kvar i hela folkets gemensamma medvetande. ■

INTERNATIONELLT

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

10

Google-anställda

– New York, Chicago, San Fransisco, Seattle med många flera. Över 20 000 deltog i walkouten globalt.

De anställda har slutit upp kring en kravlista som har presenterats till Googles chefer. De kräver ett slut på framtvingade förlikningar gällande klagomål, en transparent process vad gäller att rapportera sexuella ofredanden, rätten för varje anställd att ha med sig en egenvald tredjepartsrepresentant när de för fram ett trakasseringsmål, och för ledningen att redovisa lönedata utifrån kön och etnicitet. De Google-anställda tar inte enbart sikte på att få väck sexuella trakasserier, utan reser också kravet på lika lön för lika arbete och ett slut på könsoch etnicitetslönegapet.

i protest mot

sexuella trakasserier Foto: Google Walkout For Real Change

Över 20 000 Google-anställda deltog i den globala walkout mot sexism på arbetsplatserna.

Metoo slog ner i teknikvärlden när hundratals, kanske tusentals, Google-anställda kvinnor organiserade en historisk ”walkout” från sina arbetsplatser den 1 november.

Globalt deltog över 20 000 anställda.

GOOGLE-ANSTÄLLD I BAY AREA

Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer USA)

D

e eldades på av en artikel i New York Times den 25 oktober som lyfte fram att Google ”systematiskt tillåter chefer anklagade för sexuellt ofredande att lämna företaget med enorma avgångsvederlag”.

De anställda började organisera aktioner för att låta Googles chefer veta att detta beteende inte tolereras

och med krav på strukturella förändringar för att få ett slut på diskrimineringen och trakasserierna mot kvinnliga arbetare.

Arbetarna började organisera sig på måndagen den 29 oktober, och redan på onsdag morgon hade 1 500 anställda gått med i en epostgrupp för att diskutera krav och organiseringen av en walkout. Flygblad för

walkouten spreds till kontor i hela USA och även internationellt.

När man delade ut flygblad i kontoret började medarbetare, som aldrig har pratat med varandra förut, att prata om att hjälpa varandra för att få upp så många affischer och flygblad som möjligt. Arbetare spred nyheter och uppmuntrade alla att delta i torsdagens walkout, och vid lunchtid på onsdag var detta det enda man pratade om.

Man började också diskutera hur man kan kämpa för kraven även efter walkouten. En anställd ändrade den förinställda skrivbordsbakgrunden på tusentals maskiner i företaget till ett meddelande om

walkouten. En annan postade det på framsidan av företagets intranät för hela företaget att se.

Allt detta gjordes utan att ”be om lov” eller att kolla med ledningen.

Det är tydligt att det finns en underliggande stämning av att vilja slå tillbaka och att organisera oberoende från ledningen. Walkouten har erbjudit ett utlopp för den energin.

Lokala ledare klev fram för att organisera walkouts i 31 kontor runtom i världen. Zürich, Toronto, Sydney, London, Dublin, München och Tokyo är bara några av de internationella kontor som deltog.

I USA hölls walkouts i hela landet

En internationell walkout av anställda mot sexuella trakasserier på världens mest kända teknikföretag visar på framväxten av den globala kvinnorörelsen mot sexuella trakasserier som Metoo-kampanjen har eggat på. Google-anställda följde i McDonaldsarbetarnas spår, som hade walkouts i 10 städer den 18 september för att tvinga företaget att på allvar ta itu med de sexuella trakasserierna på arbetsplatsen.

Vi bevittnar de första konkreta stegen mot arbetsplatsernas självorganisering bland teknikarbetare.

Teknikmiljardärerna vill få ett stopp på denna otroliga rörelse genom att ge dem några brödsmulor, men den kritiska frågan för Google-arbetarna är att förbli organiserade och enade runt gemensamma krav.

Rörelsen har redan börjat bredda sina krav, och har redan från början försökt ena direktanställda med underleverantörer. Nästa steg blir troligen för arbetarna att lägga fram ekonomiska krav. För att Google-arbetarna ska lyckas behöver de bilda en bestående organisation, oberoende från ledningen, för att demokratiskt formera den framväxande rörelsen.

• Stöd Google-arbetarna.

• Stoppa sexuella trakasserier på våra arbetsplatser.

• Inga vedergällningar mot de som strejkar. ■

Libres y Combativas: strejk för kvinnors rättigheter den 14 november

D

en socialistiska feministiska organisationen Libres y Combativas, som spelade en nyckelroll i att organisera den historiska strejken på Internationella kvinnodagen den 8 mars mot sexism och kvinnoförtryck i hela spanska staten, uppmanar nu till en ny strejk den 14 november.

Ana Garcia, aktiv i Libres y Combativas och generalsekreterare för studentfacket Sindicato de Estudiantes, berättar: – Libres y Combativas är en socialistisk feministisk plattform som lanserades av Sindicato de Estudiantes (SE) och Izquierda Revolucionaria (CWI i Spanien). Vi lanserade organisationen som ett

svar på den kapitalistiska krisens effekter, särskilt för unga och arbetarklasskvinnor.

– En av våra första och viktigaste aktioner var den 8 mars i år. Dagen markerade en verklig explosion mot den reaktionära PP-regeringen som styrde då (Partido Popular, högerparti).

Strejken var ett vrål mot alla högerpolitiker och även mot det sexistiska rättssystemet. Men generalstrejken den 8 mars var inte den enda aktionen: – SE organiserade flera strejker, däribland en mot att fem gruppvåldtäktsmän gick fria efter ett väldigt uppmärksammat

rättsfall. Svaret mot detta blev en explosion; hundratusentals tog till gatorna emot det.

– Aktionen handlade inte bara om att visa solidaritet med våldtäktsoffren, utan också att förkasta den slags ”rättvisa” som kapitalismen erbjuder: ”rättvisa” som straffar kvinnor och i princip ställer dem inför rätta för att ha berättat om våldet de har drabbats av.

– Den nuvarande socialdemokratiska PSOE-regeringens huvudmål är att upprätthålla den sociala freden och dämpa utbrotten av masskamp som den senaste tiden har skakat den spanska staten. De talar ofta om kvinnors rättigheter,

om det historiska minnet av de som dödades under diktaturen, och så vidare. Men de gör ingenting åt problemen.

– Syftet med strejken den 14 november är att sparka ut sexismen från skolorna. Vi menar att utbildning borde användas för att hjälpa till att bekämpa sexism och homofobi. Det lyfter behovet av att återställa de resurser som har stulits från den offentliga utbildningssektorn genom de senaste årens åtstramningar. Vi måste också bekämpa att den katolska kyrkan får så mycket offentliga medel för att lära ut religion och sprida sina reaktionära, sexistiska, homofoba och transfoba idéer inom skolorna.

– Vi kräver att sexualundervisning införs i skolor för att motarbeta sexuella trakasserier och våldtäktskultur samt för att hjälpa ungdomar att känna sig fria att vara vad man vill – att inte, som nu, bli mobbad, dömd eller straffad.

– Vi säger det till regeringen – om ni säger att ni är emot sexism, vad kommer ni att göra åt det?

PSOE kallar sig gärna för ”den feministiska regeringen” eftersom de har flera kvinnliga ministrar.

Men än så länge har de inte gjort någonting för att förändra situationen för arbetarklassens kvinnor. ■ Intervju i The Socialist (Offensivs motsvarighet i England/Wales)

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

11

137 000 i Taiwan Pride-marsch Den 27 oktober tog 137 000 till gatorna i Taiwans huvudstad Taipei för den 16:e årliga Taipei Pride-demonstrationen. Antalet deltagare slog rekord i Taiwan, vilket återigen gör den till den största hbtq+-demonstrationen i Asien någonsin.

INTERNATIONAL SOCIALIST FORWARD

CWI Taiwan

H

uvudskälet till ökningen av antalet deltagare är folkomröstningen om hbtq+-rättigheter som ska hållas den 24 november, samma dag som lokal- och regionalval hålls på ön.

Det finns två folkomröstningsförslag: ett till stöd för hbtq+-rättigheter med två olika förslag (lagliggöra samkönade äktenskap och införa hbtq+-sexualundervisning i skolor) på initiativ av hbtq+-organisationer, och ett anti-hbtq+-förslag på initiativ av höger-religiösa homofoba grupper.

Syftet med folkomröstningsförslaget emot hbtq+-rättigheter är att riva upp 2017 års beslut av Taiwans högsta domstol som godkände samkönade äktenskap, vilket gjorde Taiwan till det första landet i Asien där det blev lagligt. Det var ett historiskt framsteg som vanns av trycket från kollektiv handling från hbtq+-rörelsen.

Trots beslutet i författningsdomstolen i maj ifjol har det styrande Demokratiska framstegspartiet (DPP) med president Tsai Ing-wen förhalat lagen om samkönade äktenskap.

Det har gjort att kristna och andra högerhomofobiska krafter har kunnat organisera en motkampanj som föreslår ett slags falskt samkönat äktenskapssystem under separata lagar, utan att ändra den gamla lag som bara tillåter giftermål mellan män och kvinnor. De homofobiska religiösa grupperna använder folkomröstningskampanjen för att sätta press på regeringen att ändra högsta domstolens beslut.

Faktumet att DPP-regeringen tillåter en folkomröstning som strider mot grundlagen visar att det kapitalistiska systemets lagar inte går att lita på för att skydda eller ge rättvisa åt de förtryckta. Att spä på splittringar och uppdelningar är ett

med en representant från Taoyuans fackkonfederation och valkandidaten Zhu Xue-mei. Flera NGO:er och studentorganisationer deltog också.

International Socialist Forward (CWI Taiwan) hade en färgstark och högljudd avdelning i demonstrationen. Utöver att uppmana folk att rösta i folkomröstningen via banderoller, material och tal pekade vi särskilt på vikten av masskamp. Vi tog upp om behovet av en beslutsam politisk kampanj och mobilisering mot de högerreligiösa homofoba krafterna och att hbtq+-rörelsen inte kan förvänta sig att dessa krafter försvinner bara genom att ignorera dem. Vi menar att hbtq+-rörelsen måste länkas till uppgiften att utmana hela det kapitalistiska etablissemanget, eftersom det är grundvalen till det patriarkala förtrycket i dagens samhälle.

Det verkar för närvarande osannolikt att vare sig pro- eller anti-­ hbtq+-förslagen får de 25 procenten (omkring 4,7 miljoner av rösterna) som krävs för att det ska gå igenom.

Det innebär att ingen sida får en klar seger. Kampen kommer förmodligen fortsätta efter novembers folkomröstning. Detta är såklart en fortsatt viktig strid och ISF/CWI har varit fullt engagerade i folkomröstningskampanjen. Även om pro-hbtq+-förslaget får tillräckligt med ja-röster kommer fortsatt masskamp att vara nödvändigt för att uppnå verklig förändring gällande den samkönade äktenskapslagen. Alternativt – om anti-hbtq+-förslaget får tillräckligt många ja-röster kan regeringen inte ignorera masstrycket och implementera högerns falska samkönade äktenskapssystem.

Vanligt folk, särskilt ungdomen, radikaliseras av folkomröstningsrörelsen. Tsai har helt förrått sina val-

Det kapitalistiska systemets lagar går inte att lita på för att skydda eller ge rättvisa åt de förtryckta. sätt som systemet använder för att försvara det sociala intresset hos de rika och makthavarna, vilket också förklarar varför kapitalistiska intressen finansierar religiösa anti-hbtq+-grupper.

Den stora majoriteten av de som gick i Pride-demonstrationen var oorganiserade. Även om arbetarrörelsen inte var kraftigt representerad fanns det grupper från Taiwans mediafack i marschen, tillsammans

löften om att stödja hbtq+-rättigheter, och har också starkt attackerat arbetsrätt och stått på storföretagens sida. Särskilt ungdomar vill använda folkomröstningsrörelsen till att uttrycka sin ilska mot det politiska etablissemanget.

En taiwanesisk opinionsundersökning tyder på att över 75 procent av 20-24-åringar definitivt eller förmodligen kommer att rösta i folkomröstningen, men bland 25-34-åringar bara 52,6 procent.

International Socialist Forward (CWI Taiwan) är en aktiv och kämpande del av hbtq+-kampen.

Jättemarschen i Taipei samlade 137 000 deltagare.

Folkomröstningen kommer att öka valdeltagandet i de landsomfattande lokalvalen samma dag. Det innebär att valen kommer att vara mer politiserade och polariserade än tidigare. Det finns flera homofoba politiker i både det gröna och blåa lägret (pro-DPP och Kuomintang-ledda oppositionen) och vissa politiker med en vag position i frågan kommer att tvingas yttra var de står.

Hbtq+-rörelsen behöver utnyttja möjligheten att avslöja de politiker som är emot lika rättigheter och straffa dem genom att uppmana folk att rösta ner dem i valet.

Högerns homofoba styrkor spenderar mycket pengar på att mobilisera kyrkan, lokala avdelningar av politiska partier och det byråkratiska maskineriet av ”militär, tjänstemän och lärare” i hela Taiwan för att sprida homofobiska lögner för att få röster från de konservativa – mestadels gamla – skikten i samhället. Men de kan bara använda detta byråkratiska maskineri för att implementera sina idéer från toppen, och är oförmögna att initiera en aktiv rörelse underifrån.

Eftersom folkomröstningssystemet i Taiwan är väldigt ogynnsamt för ungdomen och arbetare, exempelvis eftersom de inte tillåter att man röstar utanför sin hemstad, kommer det att sänka valdeltagandet bland unga, studenter och arbetarklassen som har flyttat från sina hemstäder. Det homofoba förslaget kan möjligen få många röster och därmed stärka självförtroendet och högerns homofoba gruppers organisationer. Det är en öppen fråga om dessa krafter kan blandas ihop till en ny extremhöger, en slags Trump-liknande politisk rörelse. Även om det är osannolikt skulle det innebära ett verkligt hot vid ett senare skede. Hbtq+-rörelsen behöver förbereda sig för fortsatt kamp efter folkomröstningen.

På grund av den militanta stämningen bland särskilt ungdomar satte International Socialist Forward i somras upp den hbtq+-radikala plattformen ”Upp till kamp!

Hbtq+” för att ge hbtq+-aktivister möjligheten att demokratiskt organisera underifrån.

Vi har organiserat tre protester de senaste två månaderna för att uppmana folk att sparka ut de homofoba politikerna. I kontrast till den officiella hbtq+-rörelsen står vi för att politisera hbtq+-rörelsen med ett klasskampsperspektiv och -orientering. Vi har organiserat motdemonstrationer mot de homofoba krafterna i deras anti-hbtq+-kampanj och uppmanat till att hindra homofoba politiker från att bli valda.

Samtidigt länkar vi den nuvarande hbtq+-rörelsen till de sociala kampfrågor som vanliga hbtq+-personer och hela arbetarklassen står inför. För verklig jämställdhet räcker det inte med att bara ändra den nuvarande lagen. Vi behöver kämpa mot de stora attackerna på arbetsoch levnadsvillkoren och för en utökning av den otillräckliga offentliga servicen.

Hbtq+-rörelsen behöver länkas till arbetarklassrörelsen för att ena alla arbetare oavsett kön eller sexuell läggning för att bryta det kapitalistiska systemet som förtrycker hbtq+-personer och arbetare. ■

INTERNATIONELLT

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

12

Oljeindustrin mörkade klimatförändringarna

Foto: Wikimedia Commons / WClarke

Ett av Exxons oljeraffinaderier som förorenar planeten. Föroreningarnas skadliga effekter har de mörkat.

Den globala uppvärmningens kopplingar till den fossila bränsleindustrin – att de smutsiga energikällorna påskyndar uppvärmningsprocessen och sambandet mellan ökad koldioxidhalt i atmosfären och varmare klimat – var känt av världens stora energi-, gas- och oljebolag redan under 1950- och 60-talet. De mörkade detta för att fortsätta göra megavinster på jorden och dess livs bekostnad.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

E

xxon Mobile och Shell är två av de företag som radas upp som har haft kännedom om utsläppens effekter, men istället för att göra någonting åt det valde att mörka och finansiera klimatförnekarforskning. Det lade grunden till den stora ”klimatförnekarrörelse”, en rörelse som fortfarande dominerar många av världens makthavare, däribland Donald Trump.

Luftföreningar dödar 100 000-tals barn

I såväl Brannon-rapporten från 1957 som Robinson-rapporten 1968, båda finansierat av USA:s oljeindustri, påvisas hur utsläppen leder till en global uppvärmning.

Ett direktcitat från Robinson-rapporten lyder: ”Om halten koldiox-

Under hela andra halvan av 1900-talet byggde dessutom industrierna sina infrastrukturprojekt extra starka för att motstå framtidens förutspådda hårdare klimat. Oljeledningen över Alaska på 1970-talet är ett exempel, där man beräknade att permafrosten skulle tina upp i Alaska och därför byggde dem extra hållbara. Detsamma gällde oljeborrarna i Alaska på 1960-talet, som konstruerades utifrån att problemen med den tjocka packisen skulle bli mindre i framtiden.

Andra exempel är oljeriggarna i Mexikanska golfen, utanför Kanadas östkust och Nordsjön på 1970till 90-talet som byggdes extra stabila för att kunna stå emot det allt mer ostabila och värre ovädren som förutspåddes, samt hur man undersökte vilken väg oljetankrar skulle ta genom det i framtiden isfria Arktis.

Allt detta – och mer – visar ännu en gång hur kapitalismen som system är totalt oförenligt med den massiva klimatomställning som krävs.

Trots att de största förorenarna har känt till detta i omkring 60 år valde de aktivt att gå i helt motsatt riktning. Själva essensen i kapitalismen är ju exploatering av världens resurser, såväl naturens som mänskliga.

Om inte världens stora energi-, gas- och oljebolag förstatligas under demokratisk kontroll och styre underifrån kommer de fortsatt att göra allt som står i deras makt för att förpesta planeten och förgöra allt liv på jorden.

Det krävs en global socialistisk samhällsomvandling, och det brådskar. ■

Mängden vilda ryggradsdjur har minskat med 60 procent på 40 år

B

eståndet av vilda ryggradsdjur har minskat med 60 procent sedan 1970. Om utvecklingen fortsätter i samma takt riskerar två tredjedelar av världens bestånd av däggdjur, fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur att vara borta om några få år. Trycket på naturresurserna ökar konstant, larmar Världsnaturfonden (WWF) Living Planet Report 2018 som granskar planetens tillstånd.

– Nedgången och förlusten av vilda djur och växter har nått farliga nivåer. Nu måste vi vända kurvan uppåt för biologisk mångfald.

Utan fungerande och friska ekosystem, som förser oss med jord, luft, vatten och hav, blir vi alla förlorare, säger Vicki Lee Wallgren, chef för WWF:s arbete med skog och arter. ■

Per Olsson

Kapitalismen hotar allt liv på denna planet.

Foto: Ilee_wu, Flickr CC

Ungefär 600 000 dödsfall hos barn under 15 års ålder förklaras med de sammantagna effekterna av luftföroreningar utomhus och i hemmet – bara under 2016. Luftföroreningar står också för ett av tio dödsfall bland barn under fem års ålder, enligt världshälsoorganisationen WHO. ■

Det avslöjas i bland annat dokumentären Den stora klimatskandalen som just nu går på SVT Play.

id fortsätter att öka i atmosfären kommer detta sannolikt leda till stigande temperaturer. Det finns inga tvivel om att skadorna på miljön kommer att bli allvarliga”.

Men istället valde industrierna ut de få aspekter i rapporterna som kunde så tvivel om rapporternas slutsatser.

I dokumentären säger Carroll Muffett, advokat och ledare för miljöorganisationen Center for International Evironmental Law (CIEL): – På så sätt förvandlade man tvivlet till huvudbudskapet, en väldigt effektiv form av propaganda. […] Detta är en av de största skandalerna i världshistorien. […]

Klimatförändringar sker på riktigt, och det är först nu vi kan se hur stor skuld oljeindustrin verkligen har.

Ansvarsutkrävandet har bara börjat.

The Guardian skriver dessutom den 19 september i år om läckta dokument från 1980-talet från Shell och Exxon Mobile som varnar om vad även klimatforskare idag gör: ”År 2060 kommer atmosfärens CO2-nivåer vara 560 ppm och me­ deltemperaturen långt över 2 grader Celsius”, vilket leder till ”att specifika ekosystem försvinner och habitat förgörs”; att lufttemperaturens förändringar ”drastiskt kommer att förändra hur människor lever och jobbar”; att dessa ”potentiella katastrofala händelser måste tas i beaktning”, med mera.

Shell skrev i sin studie att det inte är deras ansvar att åtgärda klimatförändringarna, utan att det är ”regeringars och konsumenters ansvar”. Men företagen har ju gjort allt för att förhindra gröna energikällor, ljugit om fossila bränsleindustrins effekter, förhindrat regeringar från att vidta åtgärder, med mycket mera.

Dessutom sitter världens regeringar i storföretagens och hela näringslivets knä. Stora subventioner har getts till energibolagen för att starta upp diverse projekt, och Paris­avtalet har visat sig helt verkningslöst. Hade det haft en betydelse skulle den fossila bränsleindustrins aktier ha störtdykt så fort avtalet skrevs under av världens regeringar, men så skedde inte. Budskapet var snarare ”business as usual”.

Det är igen värt att påminna om Carbon Disclosure Projects rapport för något år sedan att världens 100 största företag har stått för 70 procent av världens totala utsläpp av industriell koldioxid sedan 1988, och att blott 25 företag har stått för omkring 50 procent av utsläppen.

INRIKES / INTERNATIONELLT

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

13

Iransk regimkritiker riskerar utvisning Reza arbetar som tillsvidareanställd i simhallen på Angered Arena sedan nästan ett år tillbaka. Han har varit i Sverige i tre år och riskerar nu utvisning till Iran.

JOHANNES LUNDBERG

johannes.lundberg@socialisterna.org

R

Nu upplever han att han hittat hem, tillbaka till simhallen och får vistas i den miljö han spenderat många timmar varje dag under sitt liv.

Men ”hemma” är inte bara en miljö som du känner igen dig i,

utan också en plats där du känner trygghet och har din familj.

– Angered Arena har gett mig så mycket och vi är mer än arbetskamrater här. Då jag kom hit kände jag mig trygg för första gången på länge.

Otryggheten gjorde sig dock påmind för några veckor sedan då brevet från Migrationsverket kom ned i brevlådan, en kallelse där hans framtid ska avgöras.

Reza har snabbt kommit in i vardagen och det svenska samhället.

Han har nästan glömt bort den situation han egentligen befinner sig i.

– Brevet blev en påminnelse och lite av en chock. Jag vet inte om jag har tagit tryggheten för givet eller om jag bara har förträngt tankarna om att jag riskerar att utvisas dit jag en gång flydde ifrån.

Reza var med i det iranska landslaget i vattenpolo. 2010 var de i Saudiarabien för ett mästerskap. Senare under vistelsen skulle landslagsspelarna göra det som kallas haddj, vallfärden som varje muslimsk, frisk man med förmåga ska göra

Foto: Johannes Lundberg

eza sparkades ut ur vattenpololandslaget efter en resa till Saudiarabien där han vägrade göra ”haddj”, vallfärden till Mekka. Han har också blivit gripen och misshandlad av polisen för att han brutit fastan under Ramadan.

Från att inte ha varit muslim blev sedan Reza mer och mer kritisk till regimen efter att ha sparkats ut ur vattenpololandslaget, samt efter gripandet och misshandeln. Han började organisera sig i en regimkritisk studentgrupp på universitetet.

Andra medlemmar från gruppen sitter i dagsläget fängslade och en extra stor hotbild finns mot Reza vid ett återvändande då hans hem fungerade som en mötesplats för gruppen. Material och diskar fanns i hans hem och i hans dator, saker som beslagtogs av myndigheter och var anledningen till att Reza flydde.

Reza måste få stanna i landet.

enligt islam. Men Reza vägrade.

– Det var då de upptäckte att jag inte var muslim och mitt pass beslagtogs direkt vid hemkomsten, berättar Reza, som också hade hem-

besök från polisen där hans dator och andra ägodelar togs.

– Vid detta tillfälle befann jag mig som tur var hos min syster, annars hade jag med säkerhet blivit

gripen. Min pappa ringde och sade att jag skulle fly, vilket jag gjorde.

Den 13 december ska Rezas framtid avgöras i Migrationsdomstolen. ■

Gör slut med den otrygga gigekonomin

PRIS:

199 kr

Rättviseböckers Kampen mot nazismen i Tyskland av den ryske revolutionären Leo Trotskij ges för första gången ut på svenska och innehåller ovärderliga lärdomar för den antifascistiska kampen idag.

Beställ genom att e-posta rs@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00.

D

en 30 oktober tågade gig­ekonomins anställd i ett färg- och röststarkt demonstrationståg på Londons gator protest mot slavvillkoren och otryggheten.

Särskilt riktades marschen mot Uber, som

Foto: Paula Mitchell

+ PORTO

vägrar betala sjukersättning och semesterlön till sina chaufförer som har bildat en egen fackförening IWGB och kräver att de ska få betalt per timme. ■ Paula Mitchell

KULTUR

8 NOVEMBER 2018 # 1 324

14

Socialism på frammarsch i USA Vänstern i USA (Förlag Lind & Co) av Karin Henriksson är en högaktuell bok om ett USA i förändring. Det är en reportageresa fylld med intressanta samtal och historiska tillbakablickar, som tyvärr slutar i att det trots allt inte finns något alternativ till Demokraterna. Det inte bara finns en vänster i USA, den är också på frammarsch och framför allt finns det ett ökat intresse för socialistiska idéer.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

A

tt unga människor i USA föredrar socialism framför kapitalism är en ständig källa till oro för den amerikanska härskande klassen. Den 23 oktober i år publicerade Vita husets ekonomiska råd (White House: The Council of Economic Advisers) en rapport som inleddes med orden: ”Samtidigt som det är 200 år sedan Karl Marx föddes har socialismen återkommit till USA. Personer som deklarerar sig som socialister får ökat stöd bland väljarna”. Därför menade rapportens författare var det hög tid att redogöra för ”socialismens historia och kostnader”.

I en opinionsundersökning som Gallup nyligen gjorde sa över hälften (51 procent) av de tillfrågade mellan 18-29 år att de har en positiv uppfattning om socialismen, medan 45 procent säger sig föredra kapitalismen. I en opinionsundersökning beställd av Fox News sa hela 36 procent av samtliga tillfrågade att ”det skulle vara bra om USA gick från kapitalism till socialism”. När samma fråga ställdes 2010 var det 23 procent som gav det svaret.

Vad socialism är finns det självfallet många uppfattningar om. För Bernie Sanders och för många med honom är demokratisk socialism detsamma som välfärd – allmän sjukförsäkring, gratis utbildning, beskattning av de rika och 15 dollar i timmen i minimilön, men utan att kapitalismen ska avskaffas – vilket genomförandet av Sanders hela program och ”revolution” kräver.

Men de nya vänstervindarna rymmer också revolutionära socialistiska idéer.

Den stämningsförändring som ägt rum betecknar brittiska Economist, som är en av den globala kapitalismens främsta språkrör, som ”ett momentum för socialismen i USA” och menar att man får gå tillbaka till 1912 då den socialistiska presidentkandidaten Eugene V. Debs fick 6 procent av rösterna i presidentvalet och Socialist Party hade 100 000 medlemmar för att finna en motsvarighet.

Det enda som Economist anser vara trösterikt är att den socialistiska renässansen ännu inte har uttrycks i ett bredare stöd till ”revolutionär kommunism”. De vänstervindar som blåser i ett polariserat och delat USA styrt av Trump sätter avtryck i både ökad kamp

och att organisationer/partier som kallar sig socialistiska växer. Bernie Sanders, som länge har benämnt sig som demokratisk socialist, är USA:s populäraste politiker.

Democratic Socialist of America (DSA), som fortfarande hoppas kunna vrida Demokraterna till vänster, har sedan Trump kom till makten i november 2016 ökat sitt medlemstal från 5 000 till över 50 000. DSA-medlemmar och sympatisörer har vunnit spektakulära framgångar i några av Demokraternas primärval, där det största genombrottet var när Alexandria Ocasio-Cortez slog ut en av Demokraternas främsta företrädare i ett av New Yorks primärval.

RS systerorganisation Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer i USA) kan också se tillbaka på en mycket snabb medlemstillväxt under de senaste 12 månaderna. Sanders, DSA-medlemmar och Socialist Alternatives Kshama Sawant, socialistisk fullmäktigeledamot i Seattle, är några av de som medverkar i boken som speglar alla de många kampavsnitt som finns.

Bokens största styrka är att texterna om dagens USA kompletteras med historiska tillbakablickar på arbetarkampen i början av 1990-talet, strejkrörelsen under 1930-talet, kvinnokampen, Black Panther-rörelsen, medborgarrätts­kampen, miljö- och klimatkampen samt kampen för hbtq+-rättigheter.

Kampen har haft en uppåtgående trend under året. Lärarnas framgångsrika strejker i år har vitaliserat den fackliga rörelsen och gett konkreta exempel på att kampen går att vinna. De antirasistiska mobiliseringarna i Charlottesville och Boston var nya milstolpar, de ungas kampanj mot våldet och vapenlobbyn efter skolmassakern i Florida i början av året och nu senast i form av mobiliseringar mot Trumps nominering av den reaktionära och sexistiska Brett Kavanaugh till ny domare i högsta domstolen. ”I Seattle har klasskampen ett ansikte. Det tillhör Kshama Sawant”.

Så inleds kapitlet om Kshama Sawant och Seattle; ”där tecknen på en livaktig yttersta vänster är påtagligare än på de flesta håll”.

I positiva ordalag skildras Sawant och det stöd som kampen har fått genom att ”det arbetande folket fått en plats stadsfullmäktige”.

Men i hastigheten smyger sig också en felaktig uppfattning in om Kshama Sawants och Socialist Alternatives hållning i presidentvalet 2016.

Tillsammans med andra kampanjade Socialist Alternativ för att Bernie Sanders skulle ställa upp som oberoende socialistisk kandidat för att fortsätta sin kampanj ”för en demokratisk revolution” efter att Demokraterna hade utsett Hillary Clinton till partiets kandidat i presidentvalet. I Vänstern i USA framställs det som om Socialist Alternative manade Sanders att inte kampanja som ”demokratisk socialist”, utan som oberoende demokrat.

Att Sanders försökte bli Demokraternas presidentkandidat gav publicitet och uppmärksamhet, men partiets topp och etablissemang skulle aldrig acceptera en seger för honom. Det demokratiska etablissemanget låter sig villigt

stödjas av de miljardärer som Sanders skäller på. Demokraterna är ett rakt igenom kapitalistiskt parti, finansierat av storföretagen. Att det finns enskilda i och runt partiet som är till vänster förändrar inte partiets karaktär, utan skisserar snarare eventuella splittringar.

Trots att Karin Henriksson verkar hålla med om att Hillary Clinton var så mycket etablissemang man kunde vara menar hon att Sanders inte kunde ha besegrat Trump, vilket mätningar visat, eftersom hans kandidatur skulle ha mötts av hets- och hatkampanj likt antikommunismen under McCarthyism mörka tid (slutet av 1940-talet och 1950-talet).

Men Sanders egen historia och exempelvis Kshama Sawant visar att vänstern, även med en tydlig socialistisk valplattform som i den sistnämndas fall, kan vinna val och bli återvalda.

”Vänstern bubblar av energi och har lite av medvind”, skriver Henriksson och det finns anledning att känna optimism. Men den optimismen kan snabbt förbytas i pessimism om vänstern på nytt gör misstaget och erkänner vad boken beskriver som det ”enda vägvalet” – antingen Trump eller en demokratisk president, eftersom det är vad två-partisystemet erbjuder och ”någon revolution blir det aldrig”.

Istället måste vänstern bli en självständig politisk kraft och bilda ett eget parti som samlar socialister och aktivister från olika rörelser för att fullt ut utmana tvåpartisystemet och dess kapitalistiska dagordning. ■

Författare: Karin Henriksson Förlag: Lind & Co Utgivningsår: 2018 Antal sidor: 255

Boden

Offensivs historia Tid: Torsdag den 15 november kl 18.00 För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Socialism för unga Tid: Tisdag den 13 november kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Uppsala:

Brasilien: Kampen mot Bolsonaro Tid: Måndag den 19 november kl 18.00 För mer info: 072-200 08 13

Västerås:

Tid: Tisdag den 20 november kl 18.00 För mer info: 073-740 39 54.

Stockholm:

Mellanårsvalet i USA Sthlm Norra Tid: Onsdag den 14 november kl 18.00 Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Sverige 1918 Sthlm Södra Tid: Torsdag den 15 november kl 18.00 Plats: Önskehemsgatan 43, samling Högdalens tunnelbana.

För mer info: 073-509 06 84.

Haninge

Statens roll Tid: Torsdag den 15 november kl 18.30.

Plats: Brandbergen, Vågens gata 448.

För mer info: 070-874 79 12.

Borås:

Brasilien: Kampen mot Bolsonaro Tid: Onsdag den 14 november kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Vad är ett revolutionärt parti?

Hammarkullen Tid: Måndag den 12 november kl 18.00.

Plats: Sandeslätt.

För mer info: 073-501 21 37.

Vad är ett revolutionärt parti?

Lövgärdet Tid: Tisdag den 13 november kl 18.00.

Plats: Mejramsgatan.

För mer info: 073-501 21 37.

Vad är ett revolutionärt parti?

Angered Tid: Onsdag den 14 november kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Dags att slå ekomålet

V

i fick in lite till vid slutet av oktober månad vilket innebär att vi avslutade ekonomikampanjen med 70 697 kronor, strax över 88 procent av målsättningen. Nu är det sikte på att slå oktobers resultat i november.

Totalt under oktober såldes 835 lösnummer av Offensiv och vi får rikta ett stort välkommnande till de 185 nya prenumeranter som har värvats.

November månad kommer att vara den sista hela månaden före årsskiftet och det är viktigt att vi verkligen satsar på att klara målet. Än så länge har vi samlat in 7 200 kronor. I siffrorna ingår också 58 sålda tidningar och 15 nya prenu-

merationer. Det är en bra början, men vi behöver öka takten under de kommande veckorna.

Stöd vårt arbete direkt genom att skicka ett bidrag till ekonomikampanjen. Det kan du göra enklast genom att swisha ett belopp till nummer 123-240 32 85. Det går också att sätta in pengar på vårt PlusGiro 87 96 49-2 eller genom att skicka ett SMS ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

Procent av mål

Norrbotten

11 971 kr

Västerbotten

Totalt

88% 70 697 kr

800 kr

Mellannorrland

1 219 kr

Stockholm

39 798 kr

Mellansverige

2 710 kr

Västsverige

13 099 kr

Sydsverige

1 100 kr

Sundsvall:

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Eskilstuna:

Vänstern och valet – vad gör vi nu?

Diskussion om vänsterns och arbetarrörelsens väg framåt i en oroande tid. Samarrangemang Rött Forum och Momentum Stockholm.

För info: 073-373 33 61.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

När: Torsdag den 15 november kl 18.00.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Var: ABF-huset, Stockholm.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2018

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

8 NOVEMBER 2018 # 1 325

Hammarkullen reser sig igen Hundratals i protestmarsch för allmännyttan Hundratals hyresgäster marscherade genom Hammarkullen mot ombildningar av 200 lägenheter i Sandeslätt.

JIMMY LIED

rs.gbg@socialisterna.org

S

ara Juaniquina Svensson, Hyresgästföreningen Angered öppnade demonstrationen med exempel från hur Rannebergen vann kampen mot utförsäljningar för ett år sedan.

Hyresgästföreningens regionordförande Kristofer Lundberg levererade en svidande kritik mot planerarna och en kraftig uppmaning till kamp och organisering.

– Hammarkullen är van vid lokal organisering, vi har gång på gång gått ut i protester mot nedskärningar, privatiseringar, och ombildning. Vi har genom folkliga protester räddat fritidsgård, bibliotek, skolor och badhus.

Vi är beredda att göra den

”

Vi är beredda att göra den strid vi nu står inför till den mest omfattande i Hammarkullen någonsin. strid vi nu står inför till den mest omfattande i Hammarkullen någonsin, dundrade Kristofer Lundberg, och fortsatte: – Förslaget har legat på bordet sedan i våras, men de valde att inte avslöja något för att det inte skulle störa valarbetet för det politiska etablissemanget. De var väl medvetna om att detta redan under valkampanjen skulle stoppas ur massiva protester.

Därefter spelade bandet Förbannade hyresgäster sin låt Alla ska kunna bo kvar. Bandet har vuxit fram ur stadens bostadspolitiska kamp mot Wallenstam på Vita Björn.

Ola Terlegård, ordförande i lokala Hyresgästföreningen Bredfjällsgatan-Gropens Gård, framförde en skarp poesi mot utförsäljningar: – Billiga hyresrätter är en hotad art, som gärna jagas av en och annan moderat, ni säger att om byggandet ska ta fart, måste vi renovera köksluckor i 24 karat.

Christel Rosengren, ordförande för lokala hyresgästföreningen Mejram-Kapris i Lövgärdet var näst ut.

– Hammarkullen är en inspiration till den kamp vi nu tvingats till. Vi har själva inlett en strid för kommunalisering i Lövgärdet mot privata bostadsbolaget Victoria Park vars majoritetsägare nu är tyska kapitalister. Det är bara genom offensiv kamp vi kan vinna.

Amanda Peterson, anställd på Hyresgästföreningen gav en målande bild om hur det är att arbete i Hammarkullen och den känsla och samhörighet och kamp som präglar området. Även Aisha Ali från Hyresgästföreningen läste en dikt om att leva bostadslös.

– Det är skillnad på bostad och hem, en soffa och ett hem, knack knack vem där sorg och besvär, knack knack vem där lögn och misär, hyra, el, lån, räkningar, försäkringar, vräkningar, verbalka kräkningar.

Svarta kontrakt, hyra i andra hand, härbergen för att ha tak för en natt.

Gerare Abdulaziz, ordförande lokala Hyresgästföreningen Östra Gårdsten, avslutade demonstrationen med en uppmaning till fortsatt organisering tills dess att Bostadsbolaget och politikerna backar.

Hammarkullen visar att de vägrar gå med på att billiga hyresrätter ombildas till förmån för dyr ny-

byggnation, de är fast beslutna om att stoppa planerna på att ombilda de 200 hyresrätter till ägarlägenheter och vill visa vägen för övriga rörelsen om hur en effektiv kamp till försvar av hyresrätten kan organiseras.

Bostadsbristen är ett problem och måste byggas bort, historiska exempel visar på hur. Två gång-

er i landets historia, med start på 1940-talet, byggdes 850 000 lägenheter efter politiska beslut i riksdagen.

Att miljonprogrammet byggdes, också då efter politiska beslut och statliga ingripande och finansiering, är vad som behövs idag också vilket lyftes fram i demonstrationen. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Hammarkullen och Sandeslätt har utfärdat många kamper och gång på gång visat att motstånd lönar sig.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.