Offensiv 1331-32

20 december 2018 / # 1 331-32 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Högerns budget – rena rama julafton för rika

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

LEDARE

Klimatet offras för profiten

2 6-7

10-11

Foto: Axel Adolfsson

Kvinnohistorien mot högermobbare

– läs mer på sid 3 & 4

Nästa Offensiv kommer torsdag den 10 januari Detta 24-sidiga dubbelnummer av Offensiv är det sista för året.

Nästa Offensiv kommer den 10 januari 2019. Men vår hemsida socialisterna.org tar inte julledigt.

Vi vill tacka våra prenumeranter och läsare för det gångna året.

Att ge bort en prenumeration på Offensiv i julklapp eller att ge ett bidrag till RS/Offensivs

ekonomikampanj stärker den socialistiska röst som behövs när etablissemanget samlas runt högerpolitiken och fackledningarna är oförlåtligt passiva.

Låt 2019 bli ett år av aktivt motstånd mot högerpolitik och rasism och kamp för arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse.

Offensivs redaktion

16-17

Ungas kamp utmanar Putin

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Många gruvstrider väntar under 2019

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

2

TOMTAR PÅ VILLOVÄGAR

Foto: Alexander Gerst /Flickr CC

”VÅR CIVILISATION OFFRAS FÖR PROFIT”

K

limattoppmötet COP24 i den polska kolstaden Katowice anses av media ha undvikit ett fullständigt fiasko genom att till sist och på övertid enas om en regelbok för att mäta och bokföra de koldioxidutsläpp som omfattas av Parisavtalets frivilliga åtaganden. SVT:s klimatreporter Erika Bjurström kallar det för ”ett mindre mirakel” sedan USA, Saudiarabien, Ryssland och Kuwait chockat mötet genom att vägra ”välkomna” och bara ”notera” den senaste larmrapporten från FN:s klimatpanel IPCC. Med Trump i spetsen slår dessa oljestater dövörat till budskapet att världen går mot 3,5 graders uppvärmning om inte länderna mångdubblar sina utsläppsåtaganden för att klara minskad förbrukning av fossila bränslen med 98 procent till år 2050.

Den dystra omgivningen i Katowice matchade enligt en krönika i Dagens Industri av den svenske klimatgurun Johan Rockström väl den dystra verkligheten. ”Två år innan vi måste böja den globala utsläppskurvan av växthusgaser nås vi av chockrapporten att de globala utsläppen ökar rekordsnabbt 2018, med hela 2,7 procent, att jämföra med 2 procent per år som har varit den ohållbara ökningstakten de senaste 20 åren”. Därmed står världen på klimatkatastrofens rand.

Trots detta gav mötet i Katowice ingen uppmaning om att länderna nu måste skärpa sina skandalöst otillräckliga åtaganden i Parisavtalet, bara att allt väsentligt än en gång sköts upp. Detsamma gäller alla försök att skärpa de så kallade regler för utsläppshandeln, som

befriar all världens industrier från de drastiska statliga klimatregleringar som nu krävs.

Det är i detta tillstånd av mardrömslik handlingsförlamning från världens kapitalistiska regeringar som den 15-åriga Greta Thunberg med sina skolstrejker och kärva sanningar har blivit en sådan världskändis att hon bjudits in till klimatmötet av FN:s generalsekreterare. ”Vår civilisation offras för ett mycket litet fåtals möjligheter att fortsätta göra enorma mängder pengar. Vår biosfär offras så att rika människor i länder som mitt ska kunna leva i lyx. Det är de mångas lidande som betalar för några fås lyx”, förklarade hon strax innan midnatt på onsdagen i ett plenatal inför hela klimatmötet. ”Ni har kört slut på ursäkter och vår tid håller på att rinna ut. Vi har kommit hit för att tala om att en förändring kommer vare sig ni vill det eller inte. Den verkliga makten ligger hos folket”, löd hennes kaxiga avslutning som ett tydligt förebud om en radikaliserad klimatkamp.

Under mötets gång lyckades också de gula västarnas franska uppror ge ut en annan mäktig klimatsignal, nämligen att världens makthavare inte kan skicka notan för sina falska marknadsåtgärder som höga klimatskatter på de fattiga utan att dessa till sist reser sig. Även i Sverige måste klimatkampen radikaliseras både till form och innehåll. När till exempel biljettpriserna nu än en gång ska höjas i Storstockholms lokaltrafik är det hög tid för en socialistisk vänster att förklara hur transportsektorns utsläpp istället måste bekämpas med omställning

från biltrafik och motorvägsbyggen till en snabb utbyggnad av en avgiftsfri tunnelbana, spår- och busstrafik i större städer, tillsammans med stoppdatum för fossila bränslen i nya bilar och en snar omläggning av tung godstrafik till en upprustad järnväg.

De skatter som då krävs bör självklart läggas på storföretag, dyra villor och stora förmögenheter, som även kan begränsa de rikas överkonsumtion av lyxvaror och långa flygresor, inte på landsbygdsbor.

Omedelbara protester krävs också mot tingsrättens och Naturvårdsverkets klartecken för en utbyggnad som fördubblar utsläppen av koldioxid från Preemraffs oljeraffinaderi i Lysekil, ett absurt exempel på hur reglerna för industrins handel med utsläppsrätter står i vägen för all verklig klimatomställning. Det finns inte tid för något annat än en demokratiskt utarbetad plan för en snabb klimatomställning och reglering av industrin, något som i sin tur kräver samhällets makt och ägande av banker och nyckelföretag.

I Frankrike liksom i Sverige och resten av världen pockar det växande sociala missnöjet i missgynnade landsändar och förorter på nödvändigheten av en enad front för en rättvis samhällsomvandling i balans med naturen med såväl de kampvilliga fackföreningarna som med klimat-, student- och bostadsrörelserna.

Den gryende kamp för systemförändring mot både klockan, finanskapitalismen och de kapitalistiska regeringar som växer ur denna dynamik måste också beväpnas med demokratisk organisering och socialistiska övergångskrav. ■

S

å här i jultider levereras alltid de mest krystade hänvisningar till tomten och hans säck. Ett exempel är de pampar som hoppas att tomten ska komma med en regering i sin säck.

Ett annat är förhoppningen om att tomten inte bara ska komma till sta’n, utan också till Wall Street med en säck av klappar som får börskurserna att gå upp igen. Tomten i detta fall är Trump i luva. ”När ska Trump på nytt bli den snälle mannen som får börsen att ta glädjeskutt?”, frågar sig exempelvis en skribent på ekonomisajten Marketwatch och efterlyser en Trump som på nytt blir den gode tomten som överöser direktörerna och storbolagen med gåvor i form av nya skattesänkningar och avregleringar. Det behöver inte vara jul för att den önskelistan ska slå in.

Apropå önskelista finns det till och med en ”presentguide för miljardärerna” som innehåller allt från smaragdringar till köp av egen ko som efter slakt blir till den godaste hängmörade biff som kan ätas. Det är lika osmakligt som att ett lyxhotell i London låtit pynta sin julgran med 200 konjaksflaskor i miniatyr och i renaste guld. Eller att Vita husets julpynt, som i år bland annat inkluderar en korridor med helröda granar, kostar miljontals kronor för att åskådliggöra vad Trump menar med sitt löfte att ”göra julen stor igen”.

”J

ag drömmer om en jul hemma / Där vintergatan slår sin bro”, heter det i den svenska översättningen av den sentimentala plågan White Christmas (Vit jul). Klimatförändringar har dock börjat reducera förhoppningen om snö i juletid landet runt till en utopi.

Sommarens torka sätter också sin prägel på julen. Nyplanterade träd överlevde inte torkan och det hack som orsakats gör att det framöver blir både färre och dyrare granar. Men det finns hopp. Enligt en avhandling finns alla förutsättningar för en större julgransmarknad, men som alltid står det privata ägandet i vägen. Skogsägarna tycker att det kostar för mycket och att avkastningen (vinsten) blir för liten. ”Ni kommer att vara hemma till jul”, sa den tyske kejsaren till soldaterna när det första världskriget inleddes hösten 1914. De flesta av dem kom aldrig hem igen.

Sedan dess har härskarna alltid lovat att det onda och de dåliga tiderna är över ”när juldagsmorgon glimmar”...

Om det vore så väl.

God jul och ett gott, rött nytt år. ■

Den ”katastrofala” arbetsmiljön på psykakuten i Norra Älvsborgs Sjukhus (Näl) leder till hot och våld mot personalen. En huvudorsak är bristen på personal och de stängda vårdplatserna. Rusta upp vården! (skärmdump sverigesradio.se den 18 december).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2018 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

3

5 000 på protestmöte mot högerns katastrofbudget Under söndagen samlades enligt arrangörerna mer än 5 000 på Medborgarplatsen i Stockholm för att protestera mot den nya budgeten som M, KD och SD har röstat fram (läs om den på sid 4). Stämningen på fyllda torget präglades av viljan till kamp. Samma dag genomfördes även budgetprotester i Visby och i Lund.

AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali@socialisterna.org

A

Den nya budgeten innebär slutet på fri entré till statliga muséer, nedskärningar på Migrationsverket och Arbetsförmedlingen, att Jäm-

ställdhetsmyndigheten läggs ner, att klimatåtgärder som flygskatt och bidrag till solceller skärs ned med ungefär två miljarder kronor, sänkt inkomstskatt för högre inkomsttagare motsvarande fyra miljarder kronor samt större satsning på polis och militär.

Budgeten som helhet är en regelrätt attack på abetare, ungdomar och klimatet!

Det är allt för många år sedan så många samlades till en gemensam protest mot högerpolitiken. Att många frågor lyftes upp och var sammanhängande var viktigt och ett tecken i tiden.

På onsdag (den 19 december, efter denna tidnings pressläggning) planeras nya protester i bland annat Malmö, Göteborg, Umeå och Örebro.

Motståndet får inte stanna med dessa manifestationer och demonstrationer. På arbetsplatser, skolor och i bostadsområden behöver ett motstånd byggas. Det behövs nätverk, organisering och mobilisering. Frankrike har visat vägen och nu måste vi göra samma sak! ■

Folk är förbannade över de öppna attackerna mot arbetarklassen och klimatet i den nya blåbruna budgeten.

å p n io t a r e m u n e r P n e t r o b Ge

p p a l k l u j i iv s n e f f o

för Tidningen av och

gräsrotsaktivister

www.socialisterna.org isterna.org prenumerant@social Runt 300 demonstrerade den 15 december i Stockholm mot Erdoğan och förtrycket mot kurder. Krav och talkörer riktades mot en ny krigsoffensiv mot Rojava, fängslandet av HDP:s ledamöter och för frigivandet av Abdullah Öcalan.

Amer Mohammed Ali från Rättvisepartiet Socialisterna varnade i sitt tal för imperialismen samt uppmanade till internationell solidaritet och stöd till kurdernas kamp. ■

n å m / 60kr

Foto: Amer Mohammed Ali

ntirasister, feminister, klimataktivister, välfärdskämpar och antikapitalister samlades i tusentals på Medborgarplatsen. Den nya budgeten – som slår mot arbetare, unga och låginkomsttagare – innehåller skattesänkningar till de absolut rikaste.

Klassföraktet från M, KD och SD lyftes fram i de tal som hölls och de många frågorna smälte in i varandra.

Talen handlade om antirasism, men även om kampen mot sexismen, klimatet och om människor på flykt. Flera av talen hade ett klassperspektiv.

Bland talarna fanns Leo Rudberg för Fältbiologerna (som hade tagit initiativ till demonstrationen), 13-åriga Morrigan Hörnquist Malmberg, som är en av de som skolstrejkat för klimatet, och Jorge Maria Londoño från Ungdom Mot Rasism.

INRIKES

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

4

En blåbrun budget

Långtidssjukskrivna och arbets­ lösa kan också få mindre ekono­ miskt stöd i en framtida ändrings­ budget, då alla högerpartier dels vill sänka den arbetslöses dagsersätt­ ning från dagens max 910 kronor per dag, dels återinföra den bortre parentesen i sjukförsäkringen som slopades för några år sedan (som innebär att man kan vara sjukskri­ ven på obestämd tid; när Alliansen kom till makten 2006 infördes en gräns på 2,5 år som började gälla i juli 2008, den ”bortre parentesen”).

för de rika

Foto: Ingemar Edfalk / Sveriges riksdag

Alla och alla – utom näringsliv och elit – är förlorare på den nya budgeten.

Det blev en M+KD-budget med stöd av SD som röstades igenom i riksdagen den 12 december. Detta efter att C och L lade ner sina röster, efter att deras egna budgetar förlorade. Den nya blåbruna budgeten innebär stora försämringar för majoriteten människor.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

D

en nya blåbruna budgeten är smockfull av klassisk arbetarfientlig, rikemans­ vänlig högerpolitik; Kulturbidrag slopas, klimatmål skrotas, jäm­ ställdhet grusas. Att det rasistiska högerpartiet SD har fått genomslag i budgeten är tydligt.

Ett nytt jobbskatteavdrag införs, som blir störst (210 kronor i mån­ aden) för de med en inkomst på 30 000 kronor eller mer. Gränsen för att behöva betala statlig skatt höjs också från dagens 40 600 kro­ nor till 42 000 kronor. Taken för rut- och rotavdragen – skattelätt­ nader som de superrika använder för att slippa betala för städning, underhåll med mera av sina hem – förväntas tripplas från dagens 25 000 till 75 000 kronor.

Dessutom avskaffas flygskatten, vilket gör det klimatfientliga trans­ portmedlet ännu mer tillgängligt.

Elcykelpremien försvinner och kol­ dioxidskatten sänks med en kvarts miljard. Det blir även mindre peng­ ar till miljö- och klimatarbete på to­ talt 4,3 miljarder kronor, där Natur­ vårdsverkets budget skärs ned med 40 procent, 2,7 miljarder kronor. Även satsningen på gratis kollek­ tivtrafik för ungdomar (från årskurs sex upp till andra året på gymna­ siet) på 350 miljoner kronor slopas.

Till TT skriver Moderaternas tra­ fikpolitiska talesperson Jessica Ro­ sencrantz att ”Vi anser att det finns mer träffsäkra sätt att hjälpa famil­ jer med låga inkomster, bland annat genom att göra det mer lönsamt att arbeta vilket vår budget innebär för 2019”. Vilka träffsäkra sätt? Hur hjälper det här låginkomsttagarfa­ miljer? Och hur hjälper det klima­ tet? Det säger hon naturligtvis inte.

Det dryper av klassförakt.

Att budgeten innehåller flera klimatfientliga åtgärder – SD har ju länge förnekat att klimatföränd­ ringar ens äger rum – är ännu ett bevis på att den yttersta högern fullständigt stoppar huvudet i san­ den när det kommer till klimatåt­ gärder – ”gasen i botten, glöm inte att släppa ut lite extra!”, verkar sna­ rare vara budskapet.

Vidare blir det dyrare att vara medlem i fackföreningar genom att bland annat avdragsrätten för fackavgifter avskaffas. Facken och arbetarrörelsen i stort har alltid va­ rit en måltavla för högerns attacker.

Migrationen stryps också i den tyd­ ligt SD-färgade budgeten, och Mig­ rationsverket får ett årligt minskat anslag på 1,5 miljarder kronor. Även Arbetsförmedlingen ska bantas re­ jält – bäst för dig att du har ett bra nätverk och personliga kontakter som kan erbjuda dig ett jobb!

Dessutom ”sparas” 11,5 miljar­ der kronor in på att skrota investe­ ringsstödet till bygget av hyresrätter, i en tid av extrem bostadsbrist.

Att arbetarklassens folk ska få njuta av kultur och historia är ing­ et högern vill tillåta. Därför slopas återigen de gratis inträdena till statliga muséer i budgeten, precis

Detta är en budget som kommer att slå hårt mot utsatta grupper.

Denna budget står för en politik som ytterligare vidgar och cemen­ terar klassklyftorna.

Därmed inte sagt att en S-ledd budget skulle ha inneburit en kurs­ ändring. Även om övergångsreger­ ingens budget inte skulle inneburit lika stora attacker har S-regeringar raserat välfärd och omfördelat re­ surser från det offentliga till det pri­ vata. Under den S-ledda mandatpe­ rioden har klassklyftorna fortsatt att öka till historiskt höga nivåer enligt den senaste SCB-mätningen, trots att ”Ekonomin går urstarkt”, som finansminister Magdalena An­ dersson uttryckte det när deras sista budget inför valet lades.

Rättvisepartiet Socialisterna menar inte att skatter på flyg och koldiox­ id – som skrotas i budgeten – eller individuella åtgärder är lösningen på klimatkrisen. Det viktigaste för klimatet – såväl som för att rusta upp välfärden, ge bostad och jobb åt alla, utradera rasism, sexism och andra förtryckande strukturer med mera – är att de stora energibola­ gen, bostadsbolagen, storföretag och så vidare omedelbart ställer om till en grön produktion och distri­ som när Alliansen kom till makten bution av varor, energi och tjänster.

2006. Det beräknas ”spara” 80 mil­ Det krävs också att samhällets alla joner kronor. Förvisso har kritiken nyckelsektorer förstatligas under från intresseorganisationen Sveri­ demokratisk kontroll och styre för ges muséer gjort att införandet av att möjliggöra en sådan avgörande inträdesavgifterna skjuts upp till omvandling och omfördelning av sommaren, men de 20 miljoner av samhällets resurser. de ursprungliga 80 miljoner kro­ En annan viktig klimatåtgärd är nor som försvinner i ”sparplanen” att all kollektivtrafik och regional ska istället tas från andra delar av tågtrafik massivt byggs ut och blir kulturbudgeten. Närmare bestämt gratis samt tillgänglig för alla. från en satsning på bibliotek för Däremot är saker som mindre barn och ungdomar i så kallade flyg, ändrad kost från animalier till utsatta områden, en satsning som mer närproducerade vegetabilier bantas till blott 5 miljoner kronor. med mera ett komplement och en del i den nödvändiga omställning­ Polis och militär en i människors evnadsvanor – statens hårda Budgeten dryper lsom också kom­ kärna – får dock av klassförakt. mer att krävas. miljarder extra i budgeten. Sex miljarder kronor mer (två till Den samlade arbetarrörelsen be­ polisen, fyra till försvaret) för att höver organisera ett kompakt motvara exakt. Samtidigt ska den nya stånd mot den förda högerpoli­ Jämställdhetsmyndigheten, som tiken, oavsett om det är S eller M bildades i början av året, läggas som sitter i förarsätet. Nu först ner. Den blåbruna högern håller mot de attacker som kommer med såväl lokalt som på riksdagsnivå på den blåbruna budgeten, men även att montera ner och avveckla alla utvecklas till en kamp mot all hö­ symboliska och verkliga verktyg gerpolitik och kapitalismen i stort. för att försöka utjämna ojämlikhe­ Det är enda sättet att ta sig ur den ten. Militarism och antifeminism nedåtgående spiral av försämring­ har som bekant alltid legat högern ar för människa och natur som vi varmt om hjärtat. befinner oss i. ■

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

Ortens bästa poet går i graven efter polisens trakasserier och rasprofilering samt politikernas ointresse för samarbete.

I korthet

5

Tågförseningar ett arbetsmiljöproblem

U

rspårat År 2018 blir ännu ett år av många och omfattande tågförseningar. Det drabbar såväl resenärerna som de anställda på tågen. Fjärr- och snabbtågen var under det tredje kvartalet i år i genomsnitt 12 minuter försenade, att jämföra med 6 minuter motsvarande period ifjol, enligt Trafikanalys. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 12 december.

– Du vet ju aldrig när en försening kommer att uppstå så man får ju ofta vara beredd på att saker och ting kommer att inträffa. Man får planera sitt privata liv med ganska stor marginal, säger Maria Sjöström, tågvärd och skyddsombud för ombordpersonal på SJ, till SR. – Bättre infrastruktur och bättre och snabbare information så att vi kan lösa de problem som uppstår mycket fortare och slipper bli stående ute i skogen krävs, säger SJ Seko:s huvudskyddsombud Lennart Jansson också till SR.

Ortens bästa poet S sänks av polis och politiker

Foto: Förenade förorter

Sexuella trakasserier vanligt i butiker exism Över hälften av alla butiksanställda i Kalmar har någon gång utsatts för sexuella trakasserier. Såväl tafsningar (en tredjedel) som kommentarer med kränkande sexuella anspelningar (60 procent) är vanliga, visar Linnéuniversitetets granskning. Det rapporterar P4 Kalmar den 17 december.

– Då kände jag en hand bak på min rumpa som riktigt klämmer tag och jag stelnar till is. Jag visste inte vad jag skulle göra, berättar en butiksanställd till P4 Kalmar.

Ortens bästa poet, en poesitävling för förortens ungdomar och norra Europas största poesiscen, tvingas lägga ned efter aktivt motstånd av politiker och tjänstemän samt efter upprepade polistrakasserier.

MATTIAS BERNHARDSSON

mattias.bernhardsson@socialisterna.org

B

akom Ortens bästa poet står den ideella föreningen Förenade förorter. Unga från hela Sverige har deltagit i tävlingen som växt lavinartat sedan starten 2015 till att omfatta tolv deltävlingar i tio städer. Hundratals unga har tävlat, deltagit i poesiutbildningar och över 20 000 unga har besökt tävlingarna. Men nu tvingas det läggas ned.

19-åriga Farhiya Feysal från Linköping tog hem segern i Ortens bästa poet 2018 som hölls i ett fullsatt Ungdomens hus i Rinkeby söndagen den 16 december. Mot slutet av finalkvällen tog arrangörerna till orda och redogjorde varför de inte längre kan fortsätta med poesitävlingen: • De är underfinansierade och saknar tillräckligt stöd från Stockholms stad; • De motarbetas aktivt av politikerna och tjänstemännen i Rinkeby-Kista; • Arrangemangen såväl som medarbetare, gäster och publik har utsatts för systematiska polistrakasserier.

– Vi har fått pris av Stockholms stad för att vi ökat kulturen i staden. Trots det likställs våra ansökningar med mindre kulturella projekt, som endast täcker en mindre målgrupp på en mindre plats, sa

Simon Matiwos från Förenade förorter på finalkvällen och fortsatte: – Jag har mejlat alla politiker och höga tjänstemän i stadsdelen i flera års tid för att få en dialog och ett samarbete, men jag har aldrig fått några svar (!).

Trots att Förenade förorter lyckats engagera hundratals unga till poesi och attraherat tiotusentals till sina evenemang har de av ansvariga tjänstemän mötts med ”i bästa fall en kall hand”, som Simon uttryckte det.

Micken gick vidare till Saman Sokhanran från Förenade förorter som belyste polisens ageranden: – Vi hade tänkt vara tysta om det här, men det går inte längre.

Vi har gjort ungefär 30-40 stora evenemang med 20 000 personer under åren. Det har aldrig i våra lokaler skett en incident som krävt utryckning av polisen.

– På vår premiär i år i Tensta rusar tre poliser in i lokalen, knuffar undan arrangörer och går in för att plocka en i publiken som de misstänker har gjort någonting. De hittade ingen. Kan ni föreställa er att detta sker någon annanstans utan att man diskuterar med högsta ansvarig? frågar sig Saman, som ger fler exempel: – Igår öppnade vi lokalerna kl 15.30. Fem minuter senare hade en

polis stoppat en av våra trygghetsvolontärer i tron att han var en annan person. När vi förklarar för polisen att detta är en ung volontär från Rinkeby och inte den de letar efter vägrar hon (polisen) att lyssna, tar ut volontären från lokalen, kräver att han identifierar sig och sen ifrågasätter hon attityden hos honom.

– Kl 21.30, när evenemanget är slut, blev en jurymedlem från Umeå och en medarrangör misshandlad av polis och ordningsvakter. Polisen sanktionerade [ordningsvakternas] våld mot jurymedlemmen och drog själva ned medarrangören på marken för att han ifrågasatte vakternas ingripande. Han [medarrangören] blev avvisad från platsen och börjar röra sig därifrån, men blev dragen tillbaka av polisen, berättade Saman.

Att stå med full bemanning vid spärrarna i Rinkeby och rikta in sig på publiken från Ortens bästa poet är inget annat än rasprofilering, inget annat än tydlig strukturell rasism. Det råder heller ingen tvekan om att polisen trakasserar poesiarrangemangen runt om i landet: – Efter arrangemanget i Linköping fick polisen där för sig att agera rikspolis och har följt vårt Instagramkonto. De ringer till varje lokal och säger att vi är ett säkerhetsproblem. De har inte försökt nå oss eller andra arrangörer, utan behandlar oss som en kriminell gruppering som är på rekryteringsturné.

– Hur än stort arrangemanget är, är det en poesitävling. Kan ni tänka er hur det skulle sett ut om vi arrangerade Ortens bästa rappare istället? Vi kan inte fortsätta att arbeta under dessa förutsättningar, avslutade Saman. ■

Brister i fritidshemmen

S

kolan Skolverkets utvärdering av hur kommuner och friskolor har tillämpat den läroplan som antogs för två år sedan för fritidshemmen visar på omfattande problem. Brist på behörig personal, bristande samverkan med skola och för lite planeringstid är några av de saker som tas upp. Blott en fjärdedel av de anställda är behöriga, och tre fjärdedelar av personalen uppger att de har alldeles för lite tid för planering, i snitt tre timmar eller mindre för att planera en vecka. 484 400 elever var inskrivna i 4 250 fritidshem under 2017. Det rapporterar SVT Nyheter den 17 december.

Mer sömnproblem för kvinnor

S

ömnen Var fjärde anställd kvinna, 26 procent, har ”ofta eller mycket ofta” sömnproblem, visar en undersökning från företagshälsan Avonova. Det kan jämföras med männens 16 procent. Dessutom uppger 35 procent av männen att de aldrig har problem med sömnen, vilket kan jämföras med kvinnornas 22 procent. ”Allt tyder på att yrkesverksamma kvinnor är extra utsatta för sömnproblem, eftersom de ofta drar ett tungt lass även utanför jobbet. När vardagen är stressig blir återhämtning i form av vila, motion och socialt umgänge ännu viktigare”, säger chefsläkare på Avonova, Sofia Åström Paulsson, i ett pressmeddelande.

Socialsekreterare flyr yrket

A

rbetsmiljö Det är en dyster bild som målas upp av socialsekreterares arbetsmiljö i Arbetsmiljöverkets senaste rapport. Hot, våld, trakasserier och ”en extrem arbetsbörda” nämns som allvarliga problem i den tre år långa granskningen. Det har lett till att allt fler väljer att lämna yrket. Dessutom har alla socialkontor som har inspekterats fått åtgärdskrav på sig från Arbetsmiljöverket, något som är mycket ovanligt. Det skriver Arbetet den 14 december.

En tredjedel har utsatts för våld, hot eller trakasserier, och sjukfrånvaron och den psykiska ohälsan är hög.

– Vi har under de här tre åren sett en arbetsbelastning som är överlag väldigt hög. Man är för få helt enkelt och det har också varit en otroligt hög personalomsättning. Den har dels berott på att man har mått så pass dåligt att man inte orkar vara kvar, säger inspektören och projektledaren på Arbetsmiljöverket Eva Karsten till Arbetet. ■

INRIKES

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

6

Allt pekar mot att 2019 blir ett år av ännu mer omfattande motstånd mot gruvbolagens rovdrift.

2019:

Nya och fortsatta

gruvprotester?

Aldrig tidigare har konflikterna kring planerade gruvor varit så många som under de senaste åren. Miljöriskerna och de många dåliga erfarenheterna av inhemska och utländska prospekteringsbolag har gjort att protesterna varit många i år. Troligen kommer det att storma än mer under 2019.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

M

er än 300 överklaganden har skickats in till Bergsstaten av bolaget Scandivandiums ansökningar om att få leta efter vanadin på drygt 20 000 hektar i Skåne. Ända sedan det brittisk/ australiska bolaget lämnade in sina ansökningar tidigare i år har motståndet mot planerna varit kompakt.

Bland annat har stora protestmöten genomförts på flera håll.

Företaget planerar en storskalig brytning av vanadin i de skifferlager som finns i Skåne. Skifferlagret ligger nära markytan, och det blir då fråga om dagbrott. Det är också en bergart som är känd för att lätt vittra och orsaka stora utsläpp av metaller när den kommer i kontakt med luften. Bland annat finns det förhöjda halter av uran.

Samma miljöproblem finns i jämtländska Oviken, söder om Storsjön, där två bolag vill starta storskalig utvinning av vanadin. Även här har planerna stött på motstånd från befolkningen i området (se exempelvis i facebookgruppen ”Oviksbygden mot brytning”). Tills för något år sedan var planen att starta uranbrytning i området, men när det stod klart att uranbrytning skulle förbjudas i Sverige – samtidigt som vanadinpriset steg i ett rasande tempo – lade ägarna om inriktningen mot att utvinna vanadin. Det återstår att se hur man har tänkt hantera

flera hundra miljoner ton av uranhaltigt avfall.

Men listan på platser där planer på nya gruvor har mött motstånd är mycket längre. Låt oss ta det från norr till söder.

Kallak.

Brittiska Beowulf Mining vill starta en järnmalmsgruva några mil utanför Jokkmokk. Transporterna till och från gruvan kommer att gå i ett smalt stråk där två samebyar flyttar sina renhjordar mellan skogslandet och fjällen. Projektet har mött massivt motstånd. Bland annat blockerades provbrytningen under sommaren 2013.

Laver.

Boliden vill starta ett dagbrott i jätteformat – bland annat ska en avfallsdamm för omkring en miljard ton gruvavfall byggas. Miljögruppen i Pite älvdal har under flera år drivit en informationskampanj mot planerna.

Rönnbäcken.

Tre berg skulle sprängas och schaktas bort när Nickel Mountain Group tänkte starta en nickelgruva, söder om Tärnaby. Protesterna fördröjde projektet med flera år. När tillstånden var klara hade nickelpriset fallit och projektet rann tills vidare ut i sanden.

Brickagruvan.

Svenska Vanadin vill utvinna vanadin i närheten av Delsbo. Bland annat vattenhanteringen i närheten av dricksvattentäkter har gjort att motståndet är starkt. Bland annat har bolagets representanter ”grillats” vid ett möte i ett fullsatt Folkets hus i Delsbo. Bolaget Svenska vanadin har utmärkt sig genom att miljöansökan avvisades vid första försöket eftersom den inte höll måttet.

Vindfall/Sörtärnan.

Utanför Sandviken finns det planer på en mindre gruva i närheten av sjön Storsjön och Gävle kommuns dricksvattentäkt. Motståndet är kompakt bland de boende i närområdet.

Unden.

Vid sjön Unden, i närheten av Tivedens nationalpark, har australiska European Cobalt tänkt leta efter kobolt. Även här står oron för vattenkvaliteten i centrum. Förra hösten tändes eldar på 30 platser runt sjön för att visa uppslutningen mot gruvplanerna.

Dingelvik.

1998 sa den dåvarande regeringen nej till att en gruva skulle öppnas några mil från Mellerud, eftersom miljöriskerna var för stora. Nu har australiska Odin Metals fått tillstånd att återuppta prospekteringen i området. Under hösten har ett lokalt motstånd visat sig med bland annat flera möten och överklaganden av bolagets ansökning.

Norra kärr.

Norr om Gränna vill ett bolag, som numera heter Leading Edge Materials, öppna ett dagbrott för sällsynta jordartsmetaller. Högljudda

Ojnare.

Striden om kalkbrytningen på norra Gotland var den första av gruvstriderna under senare år. 2012 gick det så långt att företaget Nordkalk började avverka skog i området där kalkbrottet planerades, men efter stora demonstrationer och blockader av avverkningarna stoppades avverkningarna och så småningom beslutade regeringen att ge området naturskydd och därmed stoppa planerna på kalkbrytning.

Myndigheten Tillväxtanalys konstaterar i en rapport som kom tidigare i år att ”Sverige har i jämförelse med andra attraktiva gruvregioner i världen en betydligt lägre folklig acceptans för ny gruvbrytning”. Men givet erfarenheterna från de senaste 10 till 15 åren är detta lätt att förstå.

Flera bolag har gått i konkurs och efterlämnat stora miljöskulder för samhället att ta hand om.

Uppstädningen efter gruvorna i Blaiken och Svärtträsk i Västerbotten beräknas kosta 400 miljoner.

Northland Resources efterlämnade 14 miljarder i skulder när bolaget gick i konkurs och en lång lista av övertramp mot miljötillståndet för verksamheten. Utdelningen i form av jobb och skatteintäkter är liten för gruvsamhällena. Staten tar ut en mineralavgift på 0,05 procent av gruvbolagens intäkter. Det ger ungefär tre miljoner kronor per år.

Gruvbranschen har varit van att få som man vill. När man under senare år har mött protester och myndigheter i en del fall sagt nej till planerna har detta mötts med

Detta är resultatet av den extremt nyliberala minerallag som gäller sedan början av 1990-talet. Den innebar att staten till stor del släppte kontrollen över branschen. Bland annat slopades

lokala protester och ett noggrant arbete med att påverka den juridiska processen har haft stor betydelse för att stoppa upp projektet.

Regeringen stödde planerna, men Högsta förvaltningsdomstolen rev upp beslutet och sa att det krävs en mer fullständig redovisning av miljöpåverkan. Nu har även länsstyrelsen och kommuner i området ifrågasatt projektet.

En fortsättning av de senaste årtiondenas nyliberala politik kommer helt säkert att leda till fortsatta konkurser och miljöskandaler. högljudda krav från branschen på att det måste gå snabbare att få tillstånd och att tillståndsprocessen ska bli mer ”förutsägbar”. Även från de partier som är uttalat för en snabb tillväxt för gruvbranschen (alla utom V och MP) ställs krav på regelförändringar. Samtidigt uppfattas protesterna som ett problem och möts med oförståelse.

den rättighet som tidigare fanns för staten att gå in som hälftenägare i nya gruvor. Dörrarna öppnades på vid gavel för inhemska och utländska prospekterare att leta efter fyndigheter.

En verksamhet där riskerna är stora och det krävs stora samhällsinsatser kom att styras utifrån vinstintressen hos bolag som över en natt kan byta inriktning och kontinent.

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

7

ting och urfolk får rätt att säga nej till undersökning och utvinning”.

Liknande krav har förts fram på andra håll i landet. Om det lyckas att knyta samman de olika föreningar och nätverk som tar strid mot olika gruvprojekt skulle det kunna öka trycket mot den sannolikt mycket gruvbolagsvänliga regering som kommer att bildas.

Kartan visar några av de platser där det för närvarande pågår och/eller har pågått strider mot gruvprojekt.

Men detta skulle med all säkerhet mötas av ett beslutsamt motstånd från både samiska organisationer och en stor del av miljörörelsen.

Blockaden för att stoppa provbryt-

ningen i området under en stor del av sommaren 2013 ger en fingervisning av det motstånd som kan väntas. Även om regeringen säger ja till Beowulf Minings ansökan är det långt ifrån säkert att det blir en gruva. Motståndet i kombination med den stora ekonomiska osäkerheten kring projektet kan få investerarna att dra öronen åt sig.

Nätverket veto.nu, som samordnar motståndet mot planerna på vanadingruvor i Skåne, driver kravet att ”minerallagen ska ändras så att lokalsamhällen, kommuner, lands-

En fortsättning av de senaste årtiondenas nyliberala politik kommer helt säkert att leda till fortsatta konkurser, miljöskandaler och dålig hushållning med metaller. Det skulle behövas en helt annan politisk kurs. ■

RS/Offensiv står för:

• Riv upp minerallagen. Prospektering efter mineraler ska skötas av samhället. Höj mineralavgiften kraftigt. Kraven på att avsätta pengar för att städa upp när gruvor stängs måste höjas.

• Stärkt lokalt inflytande vid gruvetableringar. Delar av vinsten från gruvor ska gå tillbaka till den berörda kommunen.

• En kraftig satsning på förbättrad återvinning av metaller och att ta tillvara på metalltillgångar i gruvavfall med mera.

• Det krävs en långsiktig samhällelig planering för framtida gruvverksamhet som utformas med hänsyn till miljöintressen, rennäringen och andra verksamheter. En sådan plan måste utformas med stort inflytande för miljöorganisationer, fackföreningar och samiska organisationer.

• Gruvbolagen i samhällets ägo för att säkra att det inte är kortsiktiga vinstintressen som styr verksamheten.

Tiggeriförbudet – ett led i den rasistiska normaliseringsprocessen.

Foto: CC0

Det är ingen tvekan om att alla de tänkbara regeringsalternativen står för en fortsättning av denna politik. Under nästa år väntar många beslut. Utredningar om kostnader för gruvavfallet och åtgärder för att snabba på tillståndsprocessen för nya gruvor ska leda till färdiga förslag. Flera kontroversiella ärenden har också lämnats över från den förra regeringen.

Det mest brännande är Kallak.

Motståndet från de samiska organisationerna är kompakt. I Jokkmokk är polariseringen tydlig i frågan. Länsstyrelsen i Norrbotten har sagt nej utifrån de problem en gruva skulle orsaka för renskötseln och utifrån de stora samhällskostnaderna för upprustning av vägar och järnväg. Samtidigt har branschen höjt tonläget och bolaget har bedrivit en intensiv lobbyverksamhet. Utifrån de senaste årtiondenas färdriktning i gruv- och mineralpolitiken är det ändå mest sannolikt att det blir ett ja till Kallak från den kommande regeringen.

Gruvbranschen är ett skrämmande exempel på hur oförmögen en kapitalistisk ekonomi är när det gäller att hushålla med begränsade resurser och bedriva verksamhet med hänsyn till miljön.

De nya bolag som siktar på att starta gruvor har gång på gång visat att de i första hand satsar på att hålla kostnaderna nere och att det har lett till allvarliga miljöproblem, som läckande dammar, stora metallutsläpp till vattendrag och koldioxidutsläpp till atmosfären. Det senaste årtiondet har också visat hur de nya gruvbolagen är benägna att ta stora ekonomiska risker. De gånger de har kört i diket har stat och kommuner fått stå för kostnaderna.

Privata bolag är intresserade av att dra igång sin egen gruva och få den att göra vinst. Men detta är ett alldeles för snävt synsätt i en värld där tillgången på metaller blir allt mer begränsad. På 150 år har den genomsnittliga halten i världens koppargruvor gått från 20 procent till 0,8 procent. Ändå satsar gruvbolagen av ekonomiska skäl i första hand på att starta nya ännu större gruvor för att utvinna fyndigheter med allt lägre halter, samtidigt som systemen för återvinningen av metaller är bristfälliga.

För många av de metaller som behövs i sådant som elektronik, elbilars batterier och vindkraftverk är återvinningsgraden nära noll. Lika illa ser det ut när det gäller ambitionerna att ta reda på de metaller som finns i gruvavfall, soptippar och gamla urkopplade ledningsnät.

Från dessa källor skulle det gå att utvinna åtskilliga års användning i Sverige av en rad metaller.

Vellinge kommun inför tiggeriförbud

H

ögsta Förvaltningsdomstolen gav den 17 december Vellinge kommun rätt att införa lokalt tiggeriförbud.

Domstolen upphävde därmed tidigare domar i Länsrätten samt Förvaltnings- och kammarrätten.

Nu blir det alltså fritt fram för kommuner att med hjälp av polis och lokala vaktbolag jaga tiggare som oftast är EU-migranter från gator och torg med motiveringen att de passivt samlar in pengar och att de stör den allmänna ordningen.

I Vellinge kommun, som har som slogan ”Här är friheten större”, säger kommunstyrelsens ordförande Carina Wutzler (M) att hon har sett fram mot detta och att hon hoppas att andra kommuner nu tar efter Vellinge. Frihet för Moderaterna i Vellinge är uppenbarligen att vissa människor är mindre fria än andra. Gammal klassisk högerpolitik helt enkelt.

Närmast i kö att införa samma regler som Vellinge är Landskrona, Stockholm, Göteborg, Lund med flera. Högsta Förvaltningsdomstolen ger fritt fram för den rasistiska högern – med SD i spetsen, men även M och KD – att införa dessa rasistiska lagar. Men även S, C, L och andra har i flera kommuner önskat sig ett förbud mot de människor som tvingas tigga, exempelvis i Eskilstuna.

Vad blir nästa steg? Vilka andra grupper skall stoppas? Vilka andra

ska räknas som störande element?

Om tiggare stör den allmänna ordningen gör väl insamlingar till politiska organisationer, Amnesty, Musikhjälpen, biståndsorganisationer med mera också det?

Ska tiggeri eller pengainsamling kriminaliseras och beläggas med böter eller fängelse? Ska det bli straffbart att skänka pengar?

Hur ska det gå med kungahuset, som är Sveriges största enskilda socialbidragstagare och som passivt tigger ihop miljoner i bidrag varje år?

Eller varför inte gå ännu längre? Inför lösdrivarlagen igen, kriminalisera arbetslöshet och fattigdom, förbjud bostadslöshet och utanförskap så att inget stör den allmänna ordningen! Detta hotar att bli verklighet om borgarna och högerpolitiken får fortsätta styra.

Det rasistiska tiggeriförbudet syftar till att dels slå mot en utsatt grupp, dels vända uppmärksamheten bort från de ökande klassklyftorna. Det behövs verkligen ett socialistiskt vänsteralternativ, nu mer än någonsin, för att slå tillbaka den rasistiska högern. Sverige har aldrig varit så rikt som idag, men ändå tvingas fler än någonsin i utanförskap, hemlöshet och fattigdom. Kamp måste organiseras för resurser utifrån behov. Ta pengarna där de finns – hos de superrika, storföretag och banker! ■ Anders Wemmert

INRIKES

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

8

: a k i n ö r K a alla

Vården är på fortsatt svältkur – dags för omfattande protester och kamp för resurser till de skriande behoven!

Stopp ar till utvisninhganistan Afg

O

SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

S

å orättvist slår svensk flyktingpolitik år 2018.

Eshan fruktar för sitt liv vid ett återvändande och Farhad är övertygad om att han kommer att fängslas. Migrationsverket säger sig å sin sida vara övertygade om att inget ont kommer att hända pojkarna. Ödet för dessa fyra, mig närstående, pojkar visar tydligt vilket lotteri asylprocessen är, trots regeringens försäkran om att den är så rättssäker. Efter den ålderbedömning som de flesta dömer ut som rättsosäker blev den yngste av mina elever äldst och får på så sätt stanna enligt gymnasielagen. Eshan, som är ett år äldre, får inte den chansen eftersom han var för ung när han fick sitt avslagsbeslut.

Farhad kom några veckor för sent för att omfattas.

De som kom hit under hösten 2015 har nu väntat över tre år på sina beslut. De har under över tre års tid kastats mellan hopp och förtvivlan. Svenska myndigheter har utsatt dem för den allra värsta form av psykisk tortyr. Bara det borde ge dem uppehållstillstånd.

• Uppehållstillstånd till alla som väntat mer än ett år på asylbesked!

• Stoppa alla utvisningar till Afghanistan! ■

Dags för ett vårduppror i Skåne mot nedskärningarna N är Alliansens budget för Region Skåne klubbades den 11 december beslöts det att landstingsskatten ska höjas med 49 öre per intjänad hundralapp.

Detta för att som Alliansen kallade det inleda ”Operation skuldsanering”. Regionstyrelsens ordförande Carl Johan Sonesson beskriver situationen som att sjukvården hamnat i en ”lyxfälla”.

Med den beslutade skattehöjningen får regionen in cirka 1,4 miljarder kronor extra. Dessa extrapengar kommer dock inte att läggas på ökade resurser till sjuk- och hälsovård. Nej, pengarna ska läggas ”på hög” för att nå ett överskott i budgeten under 2019. Cirka 700 miljoner reserveras för att täcka 75 procent av det miljard­ underskott som de stora skånska sjukhusen i Malmö, Lund, Helsingborg och Kristianstad gått minus under 2018.

I praktiken innebär detta återbetalning av lån som Region Skåne

tagit för att finansiera sjukvården de senaste åren. Under 2019 räknar det borgerliga styret att ”bara” behöva låna 50 procent till verksamheten.

Förutom de borgerligas skuldsanering innebär budgetbeslutet också att ett besparingskrav läggs på sjukoch hälsovården på 2 procent för 2019. För de fyra stora sjukhusen innebär detta ett besparingskrav på ungefär 647 miljoner kronor – alltså fortsatt ökad arbetsbelastning, nej till löneökningar, färre vårdplatser med mera.

De styrande borgerliga partierna väljer att kalla besparingarna för effektivisering, samtidigt som man fortsatt satsar på att lägga pengar på privata sjukvårdsalternativ och att utöka de så kallade vårdvalen.

Vårdvalen handlar egentligen om att lägga ut offentlig sjukvård i privata händer. Borgarna kallar detta en satsning på primärvården, men det är en omfördelning av offentli-

Kampen mot nazismen i Tyskland Rättviseböckers Kampen mot nazismen i Tyskland av den ryske revolutionären Leo Trotskij ges för första gången ut på svenska och innehåller ovärderliga lärdomar för den antifacistiska kampen idag.

KAMPEN MOT N AZISMEN I TYS KLAND

Uttalade nazistpartier har tagit plats i parlamenten i Grekland och Slovakien samt i EU-parlamentet. Våldsa mma nazistgrupper marscherar på gatorn a i Sverige, Finland och Norge. Vad är nazism en, hur har den uppstått och hur kan hotet stoppas?

Aldrig har dessa frågor varit mer akuta än i Tyskland från slutet av 1920-talet fram till Hitlers maktövertaga nde i januari 1933.

Den ryske revolutionären Leo Trotskij analyserade, varnade och uppmanade arbeta rrörelsen till en enhets front mot nazismen med en klarhet som ingen annan.

Dessa texter behöve r läsas av alla antirasister idag.

Beställ genom att e-posta rs@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00.

För första gången på svenska i samarbete med marxis tarkiv.se

Kampen mot nazismen.indd

ga medel till privata vinstintressen vilket dränerar vården på de resurser den så akut är i behov av.

I borgarnas värld finns det aldrig pengar till offentligt driven sjukvård, utan det måste sparas för att komma ur ”lyxfällan”. Men det finns alltid pengar till privata alternativ inom hälso- och sjukvården.

Ingen lyxfälla där inte.

Nu är det hög tid att vårdpersonal, anhöriga, befolkning och arbetarrörelsen i stort mobiliserar till motstånd och protester mot de ständiga nedskärningarna och försämringarna inom vård och omsorg.

• Nej till vinster i välfärden.

• Riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg.

• Pengar finns till välfärd. Låt de rika betala – storföretag, banker, miljardärer med mera. ■

Anders Wemmert

På spanska: Biografi över Elsa Cladera de Bravo (1922-2005), som ägnade sitt liv åt kampen för social rättvisa, för kvinnans frigörelse och rättigheter i Bolivia. Mejla din beställning till: n.bravo.cladera@gmail.com

PRIS:

200kr

PRIS:

inklusive porto

199 kr + PORTO

1

2016-10-17 15:55

Foto: Public Domain

lika falla ödets lotter. Talesättets ord har under den senaste tiden framstått väldigt tydligt för mig och mina afghanska före detta elever.

För några veckor sedan fick en av dem, jag kallar honom Eshan, ett meddelande från sin advokat.

I våras, i samband med ålderbedömningarna, hade samma advokat gratulerat honom till att han, som en av få, fick behålla sin ålder. Då fick han också sitt första avslag på sin asylansökan.

I somras antogs den nya gymnasielagen av riksdagen.

För att få uppehållstillstånd enligt den ska man ha fått sitt första avslag i samband med eller efter 18-årsdagen.

Mina andra elever blev i samband med avslagsbeslutet uppskrivna till 18 år även om jag vet att det inte stämmer för alla. Eshan, som fyllde 18 år i höstas, var bara 17 när han fick avslagsbeskedet och uppfyller alltså inte lagens krav och ska utvisas eftersom han nu också fått ett andra avslagsbeslut.

Några veckor efter att Eshan hade fått sitt andra avslag fick en av hans kompisar, jag kallar honom Ahmad, också ett besked från sin advokat. Efter att ha varit till migrationsdomstolen på förhandling fick han uppehållstillstånd i tre år. Domstolen trodde på honom, att han skulle råka illa ut om han återvände till Afghanistan.

Ytterligare en av mina före detta elever har fått veta sitt vidare öde i Sverige. Han har fått uppehållstillstånd i 13 månader för studier enligt nya gymnasielagen.

Han som var ett år yngre än de andra blev med Migrationsverkets och Rättsmedicinalverkets hjälp äldst efter åldersbedömningen – enligt dem var han 18 år när han fick sitt första avslag och får då stanna enligt gymnasielagen.

Så har vi i pojkarnas närhet en kille som jag kallar Farhad. Han kom till Sverige i december 2015, alltså efter den 24 november som är det datum som gäller om man ska få stanna enligt gymnasielagen. Han bedöms inte ha skyddsskäl trots att han själv är övertygad om att han kommer att kastas i fängelse och torteras vid ett återvändande. Han ska alltså utvisas.

Debatt: Är feminismen död i Sverige?

Nedan publicerar Offensiv i nedkortat format vänsterprofilen Alexey Sakhnins debattartikel om feminismens död i Sverige, följt av Socialistiska Feministers svar.

Feminismens död

U

nder det senaste decenniet verkar den nya vågen av feminismen (den som är ”utan socialism”) nått många av sina mål. Kvotering av kvinnor till vd-poster, införande av könlöst pronomen och den oändliga raden av genusfrågor i media – allt detta har spridit sig utanför Europas gränser. Men i hjärtat av politisk korrekthet och feminism, i Sverige, bryggs en allvarlig kris i den feministiska rörelsen tillsammans med ett uppsving för konservatism.

När Greta Thurfjell, kolumnist i Dagens Nyheter, kom med artikeln ”feminismen är inte cool längre” var det som att en bomb slog ner i feminismen huvudstad. ”(...) Det finns något så befriande i att tillåta sig själv att vara en dålig feminist. Det känns… lite coolt.”

Några dagar före denna bomb avgick Gudrun Schyman som ledare för Feministiskt Initiativ (FI).

Hon symboliserar verkligen en epok. 1993 blev Schyman ordförande för Vänsterpartiet, som år 1990 strök ”kommunisterna” ur sitt namn. Istället för klasskamp och proletariat började de prata om mänskliga rättigheter, särskilt om sexuella minoriteter, och naturligtvis om feminism. 2003 lämnade Schyman V för att bilda FI. 2014 kom FI in i EU-parlamentet och var nära riksdagsspärren.

Alla valdistrikt där FI blev största parti fanns i de fyra storstäderna, där de mest utbildade och välbärgade bor. I arbetarkvarter, på landet, eller ännu mer i invandrarförorterna blev resultatet dock nära noll. Väljarbasen var de mest privilegierade. I årets val fick FI katastrofala 0,62 procent.

Självklart finns feminism i nästan alla svenska partiers program, men Schymans förlust visar att detta snart kan förändras.

Schymans feminism symboliserar också västvärldens feminism och dominerande sociala ordning.

Den fick denna roll när världens regeringar började med massiva privatiseringar, avreglerade arbetsmarknaden, lättade på skatter på kapital och löste upp det sociala skyddsnätet. Resultatet blev den otroliga ojämlikheten och den stora lågkonjunkturen, som världen inte kunnat övervinna på tio år.

En studie gjord av svenska fackföreningar visar att under de senaste 25 åren försämrades många arbetares villkor – kvinnor drabbades hårdast. För många blev arbetet osäkert, tillgången till sjukvård försämrades, beroendet av arbetsgivare ökade liksom fö-

rekomsten av sexuella trakasserier.

1995 uppgav endast 7 procent av kvinnorna att de hade utsatts för sexuella trakasserier, vilket hade ökat till 15 procent år 2018. Allt medan feminismen triumferade.

FI var inte den enda parten som mästrade – Liberalernas valparoll 2014 var ”Feminism utan socialism”. Genusstudier blev ett av de mest populära ämnena i den akademiska världen. Medierna gjorde hela kampanjer mot riktiga eller föreställda ”sexister”.

Politisk korrekthet blev den nya censuren. Men miljontals arbetande kvinnor kände under tiden bara att deras liv blev värre.

Ju mer liberaler och vänster-centrister pratade om jämställdhet, medan de fortsatte att förstöra välfärdsstaten, desto mindre blev de betrodda av offren för deras politik. Varje år blev feminismen mer en ideologin för de privilegierade.

Men den växande krisen polariserade samhället. Monopolet för de nyliberala eliterna utmanas nu av politiska populister. I det här klimatet försöker de gamla eliterna – stora företag, medierna, den korrupta byråkratin – att forma allianser, inte med de impopulära liberalerna, utan med extremhögern som utlovar en stålhård ordning, återkomsten av ett mytiskt, lugnt förflutet. Med den alliansen fungerar inte fyrverkerier av ”mänskliga rättigheter”, ”feminism” och ekologiska diskussioner längre. Tvärtom.

I ett annat hörn av planeten ropar kvinnor ”De representerar inte mig”, Brasilien under presidentvalet. Men extremhögerpolitikern Bolsonaro vann valet. Han fick 44 procent av kvinnornas röster, nästan samma andel som den profeministiska kandidaten Fernando Haddad från PT. Självklart kommer inte reaktion, främlingsfientlighet och klerikalism att lösa de grundläggande orsakerna till den växande lågkonjunkturen. De kommer endast att ligga till grund för censur, repression och våld som kommer att riktas mot de som verkligen försvarar jämlikheten. Men för att bekämpa reaktionärer har vänstern inte råd att hålla fast vid det misslyckade social-liberala projektet, utan måste tvärtom ta avstånd från det, knyta banden på både politiska och kulturella nivåer.

I motsats till konkursen ”feminism utan socialism” måste vi ha en ny sanning: ”Ingen socialism – ingen jämlikhet”. ■ Alexey Sakhnin

Kom med i kampen istället för

att ordna begravning

A

lexey Sakhnin anordnar en begravning för feminismen i Sverige, men om han tror att feminismen är död kommer han snart att se ett spöke. Sakhnin försöker argumentera för socialism istället för feminism. Kampanjorganisationen Socialistiska Feminister förstår inte orsaken till det. Vi säger istället: Kom med i kampen mot högerhotet.

Feminismen är inte död. För att ge några exempel: Jämlikhet mellan könen var den politiska fråga som växte mest i opinionsundersökningarna under valet i september och ökade med tio placeringar sedan valet för fyra år sedan till att nu vara den tredje viktigaste frågan för väljarna (Valu). Jämlikheten mellan könen är den viktigaste frågan för ungdomar visade Ungdomsbarometern, och antalet tjejer som kallar sig själva feminister har dubblerats de senaste fyra åren till 72 procent.

Metoo var väldigt stark i Sverige, med 65 olika upprop och över 100 000 undertecknare. Detta har resulterat i reformer, som statliga pengar till utbildningar om sexuella trakasserier inom sjukvården, skolan och polisen.

Efter flera års kamp har Sverige infört en samtyckeslag, vilket redan har hjälpt våldtäktsoffer.

Men det är sant att varningsflagg är nödvändigt. Du behöver inte ta dig till Brasilien för att hitta hot från extremhögern,

högerpopulism eller konservatism. Sverige är i politisk kris.

Fortfarande är ingen regering bildad efter valet. Rasistpartiet SD blev tredje största parti och de traditionella högerpartierna M och KD är i en process av att bilda ett block med dem. Det är den långvariga krisen för S som har öppnat för rasisterna. S är inte längre ett parti för arbetare eller välfärd. Nedskärningar och privatiseringar har fortsatt under förra mandatperioden.

Det finns värderingsmässiga könsgap. Antalet män över 30 år som kallar sig själva feminister har halverats på fyra år, enligt Sifo. Högern är full av rasism, antifeminism och attacker mot arbetare – se vad som händer just nu i Norge. Högerregeringen vill ha med sig motsvarande Kristdemokraterna i regeringen, vilket öppnar för inskränkningar i aborträtten. Detta svarades direkt med demonstrationer på 33 orter för en månad sedan – kampen lär fortsätta.

Gudrun Schyman och Feministiskt Initiativ är inte ”Feminismen” i Sverige (inte den enda feminismen). Om Sakhnin vill lyfta behovet av socialism, varför nämner han inte Vänsterpartiets framgångar i valet, det bästa på 20 år?

Han beskriver korrekt attackerna på välfärden som har pågått under lång tid, vilket har vidgat klassklyftorna. Allt detta

kommer nu att öka dramatiskt.

Medan det är alldeles för lite kamp och motstånd mot attackerna på arbetare och kvinnors rättigheter i Sverige är den kamp som existerar oftast dominerad av arbetarkvinnor; Äldrevårdsupproret, Mammorna mot våld och BB-ockupationen i Sollefteå för att nämna några exempel.

Feminismen är inte död, men den är fragmenterad. Vi från Socialistiska Feminister uppmanar till kamp. Aktiva feminister måste kämpa tillsammans med arbetarorganisationer och antirasistiska grupper för att bygga en stark gräsrotsrörelse till försvar av bostäder, sjukvård, skolor med mera – mot det ökande våldet, till försvar av rätten till asyl. Högern har redan börjat attackera kulturprojekt med vänster- och feministiska inslag, och de kommer fortsätta med att attackera genusperspektiv i utbildningen. Om de försöker röra aborträtten kommer de att bränna sina händer.

För att nå verklig jämställdhet och välfärd för alla krävs en antikapitalistisk systemförändring och uppbygget av ett socialistiskt demokratiskt samhälle. På vägen dit måste vi kämpa – inte bara med våra pennor, utan genom att organisera enorm arbetarkamp med styrkan att utmana systemet. Detta blir endast görligt om genusfrågor sätts i förgrunden. ■ Socialistiska Feminister

HISTORIA

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

10

Könsmaktsordningen upprättades i och med den neolitiska revolutionen, när jägare och samlare blev bosatta.

Kvinnohistorien

mot högermobbare Nu växer högerpopulismen och antifeminismen i världen. Idén om att könshierarkin mellan män och kvinnor är biologiskt skapad och naturlig får åter näring. Därför är det användbart att titta tillbaka på de marxistiska analyserna om var kvinnoförtrycket kommer ifrån och hur det kan avskaffas.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

I

höstas besökte den kontroversiella psykologiprofessorn Jordan B Peterson Sverige för att hålla föreläsningar som verkar påminna om idolshower i högerpopulism – trots att han tydligen inte ens är någon bra talare. Jag kan tänka mig att det är skiktet av nyvunna SD-väljare som lockas.

I Petersons värld står kvinnor för negativt och farligt kaos, medan män står för ordning, kreativitet, liv och civilisation. Det är männen som har byggt städer och samhällen och det ligger i männens gener att utmana varandra. Resonemang som att mobbare inte är något dåligt då det är svaghet som ska föraktas får den mestadels manliga publiken att jubla, som om det inte var mobbarna som var de svaga. ”Peterson anser att kön är otroligt grundläggande, något som har präglat varelserna på jorden under enorma tidsrymder och som styr oss och påverkar vårt beteende starkt. Det skulle då finnas en slags manlig och kvinnlig essens, vilka

likt grundformer, arketyper, präglar oss bortom miljöfaktorer”, skriver Johan Frostegård i Aftonbladet och bemöter påståendet.

En annan som har varit ute och pratat om gener som berättigar hierarkier denna höst är mångmiljonären Leif Östling som anser att genetik avgör vilken samhällsklass du tillhör. Fattiga har sämre gener än överklassen. Allt för att ge skäl för sitt projekt Silver Life som är en slags lyxiga äldreboenden som bara rika har råd med. ”Jag brukar säga att naturen inte är jämlik heller. Vi har olika genetiska förutsättningar och det har naturen utrustat oss med”, säger Östling och hänvisar till Charles Darwin. Här kan Östling dessvärre få stöd för sina reaktionära teorier.

Medan Darwin revolutionerade synen på naturen genom att visa på den ständiga kampen för tillvaron

tvingats utveckla sig för att attrahera en partner. ”Den väsentligaste skillnaden när det gäller de båda könens intellektuella förmågor visas av att mannen i allt han företar sig når längre än kvinnan – antingen det krävs djup eftertanke, logik, fantasi eller bara att använda sina sinnen och händer” (Darwin i Människans härkomst och könsurvalet). Även en feministisk ideolog som Simone de Beauvoir verkade förstå kvinnoförtrycket som att det alltid har funnits. Den moderna feminismen resonerar sällan alls kring frågan var könsmaktsordningen kommer ifrån. Inom postmodernismen verkar det ha varit en icke­ fråga. Här har marxister en viktig uppgift. Friederich Engels, som var kompanion med Karl Marx, skrev boken Familjens, privategendomens och statens ursprung baserad på tidiga antropologer som Lewis

Kontrollen av den del av ekonomin som producerade ett överskott föll i männens händer. Engels kallar detta för det kvinnliga könets världshistoriska nederlag. och att inget är fasta värden utan förändras, arternas framväxt och så vidare stod han ändå för synen att kvinnorna var intellektuellt underlägsna männen. Det var visserligen ingen ovanlig ståndpunkt på 1800-talet då diskrimineringen till och med var inskriven i lagen.

Darwin förklarade detta med att hanarna genom årtusenden har

Hanry Morgan och dennes studier av ursprungsbefolkningar.

För att sammanfatta Engels slutsatser har könsmaktsordningen inte alls alltid funnits, utan uppkom först i och med den neolitiska revolutionen för cirka 10 000 år sedan – i processen när samlare och jägare blev bofasta. I 95 procent av homo sapiens historia har vi med andra

ord levt mycket mer jämställt och jämlikt. Under denna långa period av samlande och sparande, som Marx och Engels kallade ”urkommunismen”, var inte parfamiljen den ekonomiska enhet den är idag.

Stammen var som en stor familj där alla ägde och kontrollerade de knappa tillgångarna gemensamt.

Man var helt beroende av varandra och av samarbete. Män och kvinnor hade troligtvis ibland skilda arbetsuppgifter, men den ena gruppen stod inte över den andra. Samhällena var matrilinjära, vilket betyder att barnen ärvde på mammans linje och matrilokala – när en man ”gifte” sig med en kvinna, vilket troligen var ett lösare förbund än idag, flyttade han hem till hennes släkts hem.

Med jordbrukets uppkomst förändrades detta. Jordbruket innebar en ökad produktion, vilket innebar ett ekonomiskt överskott för första gången. Detta möjliggjorde i sin tur för uppkomsten av hierarkier då en liten grupp gjorde anspråk på överskottet. För första gången blev privategendomen viktig.

Kontrollen av den del av ekonomin som producerade överskottet föll i männens händer. Engels kallar detta för det kvinnliga könets världshistoriska nederlag.

Fram växte de mäktiga männens behov av att kontrollera kvinnornas sexualitet för att säkra att den privata egendomen ärvdes vidare till just sina egna barn och inte hamnade någon annanstans. Så befästes också kärnfamiljen som ekonomisk enhet och gruppfamiljen förlorade i betydelse.

Efter tusentals år av kamp mellan könen var patriarkatet helt befäst under antikens Grekland och Rom där kvinnor helt saknade juridiska rättigheter. Ordet familj på latin betyder de slavar som tillhör mannen. Och ordet fader kan i alla språk härledas till ordet äga.

Den populärvetenskapliga boken Sapiens av Yval Noah Harari har de senaste åren fått miljontals läsare över hela världen. Den är ett uttryck för en idealistisk, det vill säga o­materialistisk, historieskrivning som finner förklaringar i människans tankebanor eller som när det gäller genus i biologi. ”Eftersom patriarkatet är universellt kan det inte vara resultatet av en ond cirkel”, skriver Hariri och fortsätter: ”Det är mer sannolikt att det finns någon allmän biologisk orsak till varför nästan alla kulturer har värderat manlighet högre än kvinnlighet, även om den exakta definitionen av man och kvinna har varierat. Vi vet inte vilken denna orsak är. Det finns gott om teorier, men ingen av dem är övertygande”.

När Harari ska förklara klas�samhällets uppkomst skriver han att kung Hammurabi år 1776 f.Kr. kungjorde att människorna indelas i välborna, friborna och slavar och därför var det så. Om medeltiden skriver han: ”Under medeltiden trodde människor på klassamhället, så ingen ung adelsman hade tagit på sig en arbetsblus. På den tiden var titlar viktiga, medan alla tilltalas likadant idag”. Som om det är vad en har på sig eller vad en kallas för som avgör ens plats i samhället.

Han hoppar helt över ekonomin.

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

11

Samarbete och omsorg är mänsklig natur, och historiskt tog stammen hand om alla barn tillsammans.

Foto: Sergey Prokudin-Gorsky

Självklart är det ställningen i produktionen som ger platsen i samhället, vilket därefter leder till titlar, vad man tror på och klädko­ der – inte tvärtom.

Under jägar- och samlartiden hade kvinnan en stark ställning i pro­ duktionen. Eventuellt var jakten mer männens område eftersom kvinnan inte var lika rörlig då hon bar, födde och ammade barn, men jakten i sig utgjorde bara en min­ dre del av den pålitliga födan som alla var beroende av. Samlandet av rötter, nötter, frukter, frön med mera som främst var kvinnornas uppgift stod för fyra femtedelar av ekonomin (Lasse Berg).

En annan del av produktionen gav kvinnorna en unik ställning, just födandet av barnen. Man kan föreställa sig att man inte hade full koll på hur barn blev till, men up­ penbarligen kom de ur kvinnorna som kanske gav upphov till en ma­ gisk aura. En särart med vår art, homo sapiens, är att vi föder så ofärdiga ungar. Alla däggdjursbarn kräver omvårdnad, men män­ ni­ sko­ bar­ nen kräver väldigt många års omvårdnad. Faktiskt så mycket att en eller två föräldrar inte klarar det ensamma.

Sara Hrdy skriver i boken Mothers and Others om begreppet alloföräldrar. Hur stammen hjälps åt med barnen. Studier om !Kung­ folket i Kalahari visar att barnen bärs 25 procent av tiden av andra än de biologiska föräldrarna. Hos Hazdfolket bärs barnen 31 pro­ cent av tiden av alloföräldrar. Hos Eféfolket tas nyfödda om hand av i

genomsnitt 14 olika individer, där­ ibland pappan.

Under hösten har bland annat två program i SVT lyft upp ämnet kli­ makteriet. Till könsmaktsordning­ en hör att mannens kropp gjorts till normen och kvinnan till det andra könet. Det är därför inte förvånan­ de att forskningen vet så lite om kli­ makteriet, det är ju ”bara” hälften av jordens befolkning som är i denna fas med uppåt 25 olika besvärande symptom under kanske en femtedel av sin livstid. Nåväl, förhoppnings­ vis gör den malande kvinnofrigörel­ sen att detta tabu nu ifrågasätts.

Till detta ifrågasättande hör – varför finns klimakteriet? Det är bara hos homo sapiens samt späck­ huggare och grindvalar som honor lever många år längre än sin repro­ duktionsförmåga. Vad är den evo­ lutionistiska vitsen med det?

Angela Saini går i boken Un­ derlägsen: den misslyckade veten­ skapen om kvinnan igenom olika teorier kring detta. År 1957 kom evolutionsbiolog George Williams med mormorshypotesen; att det var större chans för arten att över­ leva om mormor och farmor hjäl­ per till med barnen som redan har fötts, vilket de har tid att göra när de inte längre kan föda egna barn.

Saini tar exempel på uttrycket ”det krävs en hel by för att föda ett barn” från Afrika och Asien där 40 procent av barnen lever i familjer där fler än föräldrarna ingår och ställer den mot vår kulturs nidbild av en kvinna i klimakteriet: ”Bilden av den odugliga haggan ersätts av en kvinna som behövs. Hon står i

förgrunden. Hon är ett stöd för fa­ miljen. Det faktum att hon överhu­ vudtaget finns kan vara ett levande bevis på hur viktig hon är för oss.”

Bland Hadzafolket i Tanzania spe­ lar de äldre kvinnorna en avgöran­ de roll. De är hårt arbetande. De­ ras insatser med barnbarnen gör att de yngre mödrarna kan korta tiderna mellan graviditeterna. De äldre står också för en samlande kunskap om allt från var de bästa jaktmarkerna finns till hur kon­ flikter inom gruppen kan lösas och sjukdomar botas.

Saini berättar att det kom en kontrateori efter ”mormorshypote­ sen” från en Rama Singh som istället ville framhäva männens betydelse.

Resonemanget går ut på att efter­ som vi alla vet att både äldre och yngre män föredrar yngre kvinnor, kommer äldre kvinnor därför inte att ha lika många manliga partners.

Eftersom de inte kommer att ha sex lika mycket behöver de inte vara lika fruktsamma. Äldre kvinnor blir ofruktsamma på grund av att män inte uppfattar dem som attraktiva.

Rebecca Sear svarar detta cirkel­ resonemang. ”Anledningen till att äldre män föredrar yngre kvinnor är att de inte har passerat klimakteriet och inte kan få barn – inte tvärtom”.

En som verkligen har velat fram­ häva kvinnornas roll i urhistorien är Evelyn Reed. Hon hänvisar till antropologen Robert Briffault som menar att den sociala förmåga som har varit nödvändig för att människ­ an har kunnat utvecklas från djur till människa har sitt ursprung i djur­ honans omsorg om ungarna. Den­

na blev grundval för den mänskliga företeelsen ”samhällsomsorg” och stammens samarbete. ”Det finns inget samarbete bland djuren för att skaffa fram mat med undantag för honans försörjning av barnen.”

Ju färre instinkter ett djur har, de­ sto mer måste den lära sig av för­ äldrarna. Med det följer att ju färre instinkter, desto mer utrymme för variationer, vilket i sig är förutsätt­ ningen för mer sociala förmågor och samarbeten.

Reed står för en matriarkalisk syn och menar att ”det var honan som ledde färden över bron mellan dju­ rens tillvaro och den mänskliga tillvaron. Det var endast mödrarna som hade utrustats med den mo­ derliga och känslomässiga reak­ tionsförmågan som i den mänskliga tillvaron skulle komma att utvidgas till socialt samarbete”.

Det är möjligt att kvinnornas roll överdrivs hos Reed. Men vi kan i alla fall konstatera att barnafödandet och omhändertagandet knappast kan ha haft den negativa inverkan under 95 procent av människans historia som den har idag, då motsatsen gäller.

Det är så som lönediskriminering går till. Kvinnlig arbetskraft anses i dagens kapitalistiska marknad vara mindre pålitlig än den manliga, risk för att vara borta mer på grund av barnen, vilket marknaden prissätter med lägre lön.

En annan populär historieskri­ vare är Lasse Berg med sina böcker om folken i Kalahariöknen, männ­ iskans vagga. Han beskriver och hyllar Sanfolken för deras samar­ betsförmåga och kollektivism, som

han menar är den sanna mänskliga naturen. Grundläggande är att ma­ ten delas lika. Det råder en sten­ hård jantelag. Man får absolut inte förhäva sig. Översitteri är stängt förbjudet. Konflikter löses genom att man pratar med varandra, pra­ tar jättemycket hela tiden. Dansen spelar en väldigt central roll. Nät­ terna med transdans. De som dan­ sar tillsammans håller samman.

De lever jämställt. Kvinnorna har mycket stort självförtroende och såg sig som naturligt vackra och åtråvärda. Berg påpekar att när människan levde som jägare och samlare var det inte så stor skill­ nad i kroppstorlek mellan män och kvinnor. Skillnaden hade krympt jämfört med när vi var apor, för att sedan öka igen efter jordbruksrevo­ lutionen till våra dagar. Även Hara­ ri framhåller jordbrukets negativa inverkan på människans hälsa; i och med det kom sjukdomar och epidemier, förkortad livslängd och elände – men han knyter det mer till själva vetets egenskaper än till den sociala strukturen, uppkom­ sten av klassamhället.

Lasse Bergs egna studier av ur­ sprungsfolk i Asien tecknar en mer våldsam och krigisk bild än i det idylliska Kalahari, men i studier av nu levande ursprungsfolk är alltid frågan om hur mycket de ändå har påverkats av en kolonialistisk, im­ perialistisk och kapitalistisk om­ givning i olika epoker.

Det gemensamma ägandet och att kvinnor hade en mycket högre ställning än idag med avsaknad av kontroll över kvinnors sexualitet verkar ändå vara överlag överens­ stämmande, vilket Arne Johansson tidigare har konstaterat i Offensiv baserat på bland annat vad Kathleen Gough skrivit om 175 ännu existe­ rande jägar- och samlarsamhällen.

Offensiv kommer att återkom­ ma till ämnet mer ingående om hur kvinnoförtrycket kunde upp­ komma och hur detta skedde ge­ nom samma process som ledde till klassamhällets framväxt.

Genom att peka på den långa förhistorien kan vi motbevisa alla biologister och antifeminister som menar att könshierarkin på något sätt skulle vara naturlig. Tvärtom!

Det ligger mer i människans natur att samarbeta och värdesätta de specifikt kvinnliga förmågorna.

Kapitalismen, som är dagens klas�­ samhälle, må innebära en snabbare teknisk utveckling som överträffar allt som tidigare skådats. Men den för oss samtidigt allt närmare ett sammanbrott eftersom makten blir extremt koncentrerad i ett få­ tal supermiljardärers händer allt medan produktionssättet förgör mänskliga och ekologiska resur­ ser. Socialister menar att män­ni­ skan måste hitta tillbaka till det kollektiva ägandet och styrandet.

Då för några tusen individer med händerna som främsta redskap, nu baserat på högteknologi för miljar­ der människor. Historien stannar aldrig – det är fullt görbart. ■

Sverige 2018 - lug År 2018 blev ett år år präglat av motsättningar, motsägelser, politiska kriser och extrema väderförhållanden till följd av den globala uppvärmningen. År 2018 skrev också in sig i historieböckerna som det år då motsättningarna mellan de imperialistiska makterna nådde en ny, farlig nivå med handelskrig och militär kapprustning. Under kampen 2018 blev gula västar ett rött skynke för regeringar och kapitalister, men också ännu ett år där demokratin var på reträtt och högerextrema vann nya valframgångar.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

M

edan de superrika kan se tillbaka på ännu ett år av ökade inkomster och förmögenheter fortsatte högkonjunkturen att gå många arbetarhushåll och fattiga helt förbi. 42 individer äger numera lika mycket som den fattigaste halvan av världens befolkning – 3,7 miljarder människor. ”Den fattigaste halvan av världens befolkning fick ingen förmögenhetstillväxt alls under förra året. Samtidigt gick 82 procent av ökningen till den allra rikaste procenten i världen”, larmade hjälporganisationen Oxfam i början av året.

I Sverige har inkomstklyftorna blivit de största i modern tid, enligt Statistiska centralbyrån (SCB) i februari. De groteska klyftorna visas i att å ena sidan lever nästan en kvarts miljon av landets pensionärer i risk för fattigdom (inkomst på under 12 100 kronor efter skatt och bidrag) och å den andra sidan i att det nu finns 191 individer i Sverige med minst 1 miljard kronor i förmögenhet. Dessa individer sitter på förmögenheter som motsvarar nära halva Sveriges BNP eller nationalinkomst. ”Inte på drygt 200 år, sedan 1810, på tröskeln till industrikapitalismens uppkomst i Sverige, har de privata förmögenheterna varit så stora i förhållanden till nationalinkomsten som nu”, skriver Göran Therborn i Kapitalet, överheten och alla vi andra som är en av årets bästa böcker. Att klyftorna ökat och att landet slits isär var en starkt bidragande orsak till varför regeringspartierna inte lyfte i valet. Även i år genomfördes globala kvinnomarscher mot Trump och globalt blev den internationella kvinnodagen den 8 mars en dag av stora manifestationer med demonstrationer och även strejker som i Spanien och Italien.

I Irland blev 8 mars en dag av marscher för rätten till abort. Drygt två månader senare, den 25 maj, vann ja-sidan en jordskredsseger i den irländska folkomröstningen om abort. Drygt 66 procent röstade för att avskaffa abortförbudet (det åttonde tillägget i författningen) och för rätten till abort fram till vecka 12. Det var en historisk seger som kvinnokampen inkasserade, mycket tack vare ROSA:s aktivistkampanj (ROSA är en socialistisk feministisk rörelse som initierats av Socialist

Party, CWI Irland) och Ruth Coppinger, som är en av tre Socialist Party-medlemmar i parlamentet. #Metoo, som fyllde ett år i år, inspirerade till de banbrytande strejker som genomfördes mot sexuella trakasserier på McDonalds i USA och strejkerna på Google världen runt under parollen ”Worker’s rights are women rights”.

När riksdagspartierna under våren började presentera sina valstrategier var batongpolitik ett genomgående tema. Socialdemokraternas ”valgeneral” John Zanchi ursäktade lag och ordning-parollerna med att ”dagens politiska dagordning i någon mening är auktoritär” och menade att ”det är ingen som röstar utifrån sjukvården”. Inget kunde bli mera fel. Enligt väljarna var sjukvården valets viktigaste fråga.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) ställde upp i valet för ge kampen en röst och vinna stöd för ett socialistiskt alternativ.

Vi var för små för att kunna ge avtryck på riksplanet och därför begränsade partiet sin valutmaning till kommunalvalen i Luleå, Haninge (där RS hade kommunala mandat att försvara. I Luleå försvarades mandaten, men inte i Haninge på grund av den 3%-spärr som införts) och i Göteborg samt regionvalen i Norrbotten och Västra Götaland.

Offensiv skrev inför partiets valupptakt i Jordbro den 24 mars: ”Mot högerns privatiseringar, ökade klyftor och mer makt till de rika ställer Rättvisepartiet Socialisterna ett program som verkligen skulle förbättra lev­ nadsvillkoren för arbetare och låginkomsttagare: riv upp priva­ tiseringarna, rusta upp välfärd och förorter i offentlig regi, an­ vänd allmännyttan för att bygga billiga hyresrätter, för en klimat­ omställning av hela samhället med hjälp av massiva investe­ ringar i infrastruktur, bostäder med mera. Kamp mot sexismen genom verklig demokrati på ar­ betsplatserna, trygga jobb och en lön som går att leva på.

Vårt program är kopplat till att bryta de rikas makt över eko­ nomin. Det man inte äger kan man inte kontrollera är ett gam­ malt men icke desto mindre sant uttryck. Bara genom offentligt

ägande av banker och stora bygg­ företag kan bostad efter behov bli verklighet för alla. En klimatom­ ställning av transporter och in­ dustri kräver offentligt ägande av storföretagen och en demokratisk planering för att människor och miljöns behov ska komma före kortsiktiga vinstintressen.

Socialism är inte bara möj­ ligt, det är absolut nödvändigt.”

I parollen ”Enad kamp mot rasism och högerpolitik. Jobb, välfärd och bostad till alla – låt superrika, storbolag och banker betala” summeras Rättvisepartiet Socialisternas politik och aktivitet.

I spåren på chockdoktrinen, etablissemangets högervridning och skuldbeläggning av flyktingar kunde rasistiska Sverigedemokraterna gro och SD:s uppgång i opinionen sporrade även nazistiska våldssekter som NMR. På 1 maj demonstrerade NMR i Ludvika och Boden. I båda dessa städer möttes de av tusentals motdemonstranter. I Boden var det 2 000 som gick ut på gatorna mot nazisterna som bara kunde samla 117 i sin marsch. Den stora antirasistiska mobiliseringen i Boden hade inte varit möjlig utan nätverket Boden mot Rasism, där RS ingår.

Fiaskot för nazisterna i Ludvika och Boden upprepades även den 25 augusti i Stockholm då de många antirasisterna fick NMR att ställa in sin marsch. Den stora uppslutningen på Stockholms gator var också en reaktion på att NMR kunnat inta Almedalen och terrorisera aktivister medan polisen tittade bort och etablissemanget som vanligt vände ryggen till istället för att konfrontera nazisterna, som utgör ett dödligt hot mot alla som står upp mot rasism och nazism. Under året avslöjades att NMR-medlemmar i Sundsvall upprättat dödslistor och byggt speciella vapenväskor för att kunna utföra sina planerade dåd.

Medan riksdagspartierna tävlade om vem som gav mest till polis och militär samt förenades i angreppen mot förorterna kämpade RS tillsammans med andra för att bygga ett organiserat gräsrotsmotstånd för upprustning av förorten på de boendes villkor.

I Göteborg och i synnerhet Angered har detta motstånd vunnit betydelsefulla segrar; ombildningar, utförsäljningar, och renoveringar

som följs av gigantiska hyreshöjningar har stoppats och slumvärdars fastigheter har återkommunaliserats. Även den senaste striden mot Bostadsbolagets (ett av Göteborgs allmännyttiga bostadsföretag) planer på att sälja 200 hyresrätter i Sandeslätt, Hammarkullen, till andelsägarlägenheter blev framgångsrik – Bostadsbolaget fick backa.

De senaste årens bostadskamp i Göteborg tillsammans med exempelvis den kamp som förts i Husby, Stockholm, som var säte för ett Förortsforum för rättvisa den 19 maj, och den långa striden mot ombildningar som drivits i huvudstaden ger en stabil plattform för dagens kamp för att rädda allmännyttan och stoppa marknadshyrorna.

Den globala medeltemperaturen i år beräknas bli den fjärde högsta någonsin.

De fyra senaste åren har alla varit de varmaste sedan 1850 och mycket pekar mot att nästa år blir det varmaste någonsin. Uppvärmningen i Sverige är nästan dubbelt så stor som globalt och effekterna av ett varmare klimat är tydliga.

Under året stod det klart att Kebnekaises sydtopp inte längre var den högsta eftersom glaciären på sydtoppen hade smält rekordsnabbt i sommarvärmen.

Sommaren 2018 var rekordvarm och bidrog till att de skogsbränder som rasade var de värsta i modern tid. Nedskärningar i räddningstjänsten försvårade släckningsarbetet. Brandmännens Riksförbund

gnet före stormen

I parollen ”Enad kamp mot rasism och högerpolitik. Jobb, välfärd och bostad till alla – låt superrika, storbolag och banker betala” summeras Rättvisepartiet Socialisternas politik och aktivitet.

Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag, Rosa, Martin JMK/Wikimedia Comons, Proletären, Natalia Medina

Brandfacket (BRF), som länge hade varnat för att de ständiga neddragningarna ”släcker räddningstjänsten”, menade i en debattartikel i Expressen i juli att om ”Sveriges räddningstjänst haft full bemanning kan vi inte utesluta att vissa av de skogsbränder som nu växt sig stora, hade kunnat släckas i ett initialt skede, med stora besparingar för samhället”. Även på andra håll i världen tände klimatkrisen skogsbränder.

I augusti rasade den värsta skogsbranden hittills i Kalifornien och den följdes i november av den dödligaste skogsbranden någonsin.

Det kanske största sveket under året stod den fackliga ledningen för när den i början av juni slöt en

antistrejk-uppgörelse med arbetsgivarna som kraftigt försvagade den konflikträtt som finns kvar.

Antistrejk-uppgörelsen riktade sig mot alla stridbara fack och öppnar för avtalsdumpning. Den underlättar också för nästa regering att göra ytterligare inskränkningar i konflikträtten. Facktopparna hade dock inte räknat med det motstånd som detta skulle möta. ”Frågan håller också på segla upp till en stor fråga vid Kommunals kongress i maj nästa år. Flera stora avdelningar har ställt sig bakom motioner som syftar till att riva upp överenskommelsen. Det gäller avdelningarna Stockholm, Väst, Skåne och Västerbotten”, skrev tidningen Kommunalarbetaren den 29 november. forts s 14

ka högkonjunkturen som följde efter krisåren i 1920-talets början fick ett abrupt slut med kraschen på Wall Street i oktober 1929.

Då liksom nu var det påstådda ”glada 20-talet” en tid av snabbt växande klyftor och enorm koncentration och centralisering av kapital.

Vinsterna var höga och guldregnet över de redan rika var ihålligt. Men bakom börsfesten och finanskapitalets utbredning växte kapitalismens inre motsättningar och en ny kris utvecklades.

Ekonomiskt har kapitalisterna aldrig inkasserat så stora inkomster som nu och makten är koncentrerad till en handfull finansfamiljer. ”De 15 största finansfamiljerna styrde år 2017 bolag värda 4 935 miljarder kronor. Som jämförelse var Sveriges totala BNP samma år 4 604 miljarder kronor. Familjen Wallenberg kontrollerade företag värderade till närmare 2 000 miljarder kronor”, konstaterade rapporten Finansialiseringen av Sverige som den fackliga tankesmedjan Katalys gav ut ifjol.

forts från s 13

Viljan att stoppa SD:s frammarsch och förhindra partiet från att ingå i nästa regeringsunderlag blev det som till sist räddade regeringspartierna undan en total valkatastrof.

Men det räckte inte för att förhindra att Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin. Även Moderaterna gick starkt tillbaka. SD ökade dock sitt röstetal på nytt och fick 17,5 procent av rösterna i riksdagsvalet. Inget av de traditionella blocken fick majoritet. Valet skapade ett nytt politiskt landskap med stort inslag av osäkerhet och ännu drygt tre månader efter valet saknar landet en regering.

Vårdfrågans tyngd sänkte Socialdemokraterna i några av partiets sista kvarvarande styrkefästen – Västernorrland och Norrbotten.

Efter valet är det ännu fler kommuner och regioner/landsting som styrs av en högermajoritet, och inte bara lokalt utan även på riksplanet är M och KD beredda att styra med hjälp av SD – tre högerpartier som mycket väl under kommande år kan bli till ett nytt blåbrunt block.

Den nya budgeten, som M, KD

och SD tillsammans med C och L har röstat fram, är en avslöjande och förfärande illustration av den blåbruna politikens innehåll – det är budgetpolitik för de rika på låginkomsttagarnas, hyresrättens och miljöns bekostnad. Dessutom vill högern införa marknadshyror.

De protester som detta redan mött skapar förutsättningar för större kamprörelser under nästa år.

Efter att riksdagen först röstat nej till M-ledaren Ulf Kristersson som statsminister och sedan Stefan Löfven är regeringsfrågan en helt öppen fråga och extravalet, som merparten av riksdagspartierna inte vill ha, rycker närmare.

Stefan Löfven hoppas fortfarande på att bilda regering med stöd av Centern och Liberalerna och är därför beredd att göra ännu fler eftergifter för att mätta dessa båda partiers nyliberala och antifackliga krav. Om det räcker återstår att se.

Dagens djupa politiska kris har vissa likheter med 1920-talets orosår, då svaga minoritetsregeringar avlöste varandra och den ekonomis-

Tydliga signaler finns om en stundande revolt underifrån när viljan att säga ifrån blir till aktiv, kollektiv handling.

Foto: Maria Henriksson, Liv Shange Moyo

Storbankerna sitter i förarsätet på dagens finansmonopolkapitalism. De fyra storbankerna (Handelsbanken, Nordea, som har flytt landet, Swedbank och SEB) har stått för nästan hälften av de stora börsbolagens vinster och även i år kan bankvinsterna överstiga 100 miljarder kronor.

Inte bara bankerna, utan alla stora börsbolag gör stora vinster på finansiella affärer och istället för att investera delas en allt större del av vinsten ut till aktieägarna.

Casinoekonomin, som har dopats av Riksbankens minusränta och låga kapitalbeskattningar, har blåst upp jättelika bubblor som bara väntar på att spricka. Bobubblan har redan börjat spricka och det sker en dramatisk nedgång av bostadsbyggandet samtidigt som bristen på bostäder, i synnerhet billiga hyresrätter, blir allt mer akut.

Högkonjunkturen i Sverige och globalt har sannolikt nått sin topp och de mörka molnen hopar sig på den ekonomiska himlen samtidigt som decennier av borgerligt systemskifte och högerpolitik försvagat samhällets motståndskraft mot en ny kris. År 2018 märktes kapitalismens återvändsgränd kanske tydligast i fördjupad politisk kris och ”kaos”, splittring i samhällets topp samt att polariseringen mest uttryckte till höger. Men det fanns även tydliga signaler om en stundande revolt underifrån när viljan att säga ifrån blir till aktiv, kollektiv handling.

Om detta varslade bland annat Förskoleupprorets genomslag och det Äldrevårdsuppror som startades i Luleå samt bostadskampen, men också det fortsatta motståndet mot utvisningar och inskränkningar i asylrätten samt klimatkampens uppsving. År 2018 blev lugnet före stormen i ett Sverige som befinner sig i en brytningstid. ■

INRIKES

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

15

Reza måste få asyl i Sverige

Reza hade under torsdagen den 13 december förhandling gällande sitt asylärende och nu inväntas beslut från Migrationsdomstolen.

Samtidigt pågår opinonsbildning från såväl kollegor på arbetsplatsen som andra i Angered, där han arbetar på Angered Arena.

ningens lokala samverkansgrupp, tillika skyddskommitté med tre representerade fackförbund – Kommunal, Vision och Saco – tillsammans med arbetsgivaren.

Reza har en fast anställning på Angered Arena och kom till Sverige 2015, där han snabbt har lärt sig språket. Som ickemuslim och aktiv i en regimkritisk studentgrupp, misshandlad av polis för att ha brutit fastan och utsparkad från landslaget i vattenpolo efter att ha vägrat vallfärden till Mekka, söker Reza asyl.

Kollegorna på arbetsplatsen har startat en namninsamling för Rezas rätt till asyl.

Frågan har också lyfts i förvalt-

Kunder på Angered Arena har såklart uppmärksammat situationen för Reza och vill såväl samla namnunderskrifter som delta i en manifestation för hans rätt till asyl.

Nu inväntas beslutet och under tiden fortsätter det opinionsbildande arbetet.

Sedan Rezas flykt till Sverige 2015 har drygt 2 000 människor avrättats i Iran, och då är inte 2018 års avrättningar inräknade. Det visar vad han har flytt från. ■

SARA JUANIQUINA SVENSSON rs.gbg@socialisterna.org

–J

Foto: Privat

ag träffade Reza under en av pauserna under förhandlingarna som fördes bakom lyckta dörrar, berättar Johannes Lundberg, teamledare och kollega till Reza på Angered Arena.

Han berättar hur två av nämndemännen sov under förhandlingarna (!).

– Jag sitter och berättar om den hotbild som finns mot mig i hemlandet, och de som ska ta beslut om min framtid – om mitt liv – sitter och sover. Hur ska jag få en rättvis bedömning och hur rättssäkert är systemet? frågade sig Reza.

Advokaten påpekade till dommaren om de två ointresserade nämndemännen.

– Frågan kan ses som svår, då det inte är den vanligaste frågan för forumet eller snarare aldrig har diskuterats tidigare. Utgår vi från den fackliga solidariteten, Göteborg Stads budget med utgångspunkt i avsnittet ”mänskliga rättigheter”, den lokala arbetsmiljön för en enskild medarbetare eller hela arbetsplatsens, samt resursfrågan för arbetsgivaren att rekrytera en ny medarbetare på en position där det redan finns en som dessutom gör ett kanonjobb, blir det inte så svårt att ta ett gemensamt ställningstagande med en vädjan till Migrationsverket/migrationsdomstolen, säger Johannes Lundberg, som representerar Vision i LSG. – En får dock ha förståelse för att alla inte delar samma erfarenhet och kännedom om asylfall eller situationen för regimkritiker i Iran, samt ställer sig frågande på vilka grunder ”vi kan blanda oss i olika myndigheters arbete”, även om samtliga i forumet ställde sig positiva till Rezas rätt att stanna i landet, fortsätter Johannes.

Hotbilden mot Reza är uppenbar. Hans liv är i fara – han måste få asyl i Sverige.

Haninges nya högerstyre förbereder privatiseringar

”E

tt Haninge som håller ihop”; Det lovar Haninges nya högerstyre som en paroll i deras nya justerade budget för 2019 samt i deras gemensamma politiska plattform. Ändå är kärnan i de båda dokumenten motsatsen: fler privatiseringar.

Haninges nya kommunledning består av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna, där Miljöpartiet agerar stödparti. I sin justerade budget för 2019 utlovas att de ska utreda möjligheten att privatisera fritidsgårdarna och att införa LOV vad gäller hemsänd mat i äldreomsorgen.

– Här blir det uppenbart att detta nya styre inte är något bättre alternativ till Moderaterna – de har ju tagit Moderaternas

förslag från 2017 om att privatisera just fritidsgårdarna, säger Lina Rigney Thörnblom från Rättvisepartiet Socialisterna och fortsätter: – Vi i Rättvisepartiet Socialisterna har längre kritiserat den hemsända maten i hemtjänsten.

Men anbudsupphandling med lägsta bud som vinnare kommer inte att förbättra kvaliteten, tvärtom. Vi kämpar för att de äldre som vill ska få hjälp genom hemtjänsten att laga riktiga måltider hemma utefter önskemål. Men detta kräver en kursändring bort från dagens minutjakt.

Den nya högerstyrets politiska plattform antyder att ännu fler privatiseringar än de nämnda kommer att drivas igenom: ”Fler områden inom den kommunala servicen ska öppnas upp för ideella aktörer. Kommunen ska äga

sina verksamhetslokaler då det är ekonomiskt motiverat”.

Ännu mer nedskärningar är också att vänta med detta nya kommunstyre. ”Det kommunala överskottsmålet ska värnas”, skriver de i den politiska plattformen. Det innebär att ungefär 100-150 miljoner kronor av våra skattepeng-

en skriver att Socialnämnden ”i sin spariver, också dragit ner på kostnader som i längden inte är hållbara.”

Samtidigt har det klubbats igenom att kraftigt öka kostnaderna för politikerlöner och -arvoden: 3,5 miljoner kronor på ett år och minst 14 miljoner kronor under mandatperioden.

Det är dags att ta strid mot rånet av vår gemensamma välfärd. ar som är avsedda för välfärden läggs på hög, antagligen för att slumpas bort i skattesänkningar som främst gynnar höginkomsttagare. Redan idag pågår grova nedskärningar i Socialnämnden, 27 stycken besparingsåtgärder som slår hårt.

Kommunstyrelseförvaltning-

Men kostnaderna kommer att skena ännu mer efter kommunfullmäktigemötet den 10 december som beslöt att utöka den politiska organisationen ännu mer för att möjliggöra för fler nu styrande partier att ha fler politiker på mer arvoden.

Det nya styrets två dokument

är proppfulla av ordbajseri, som att ”kommunen ska aktivt stötta föreningar i Haninge som arbetar mot förtryck och våld inom nära relationer”.

Detta har de mage att skriva samtidigt som kommunen nu i januari ska anbudsupphandla de skyddade boenden som kvinnojouren idag driver och samtidigt som Haninge mer än halverat föreningsstödet till Manscentrum som jobbar nära med kvinnojouren mot just mäns våld mot kvinnor.

Rättvisepartiet Socialisterna uppmanar till motstånd mot det nya högerstyrets privatiseringar och nedskärningar. Vi kommer att delta i alla protester och uppror mot denna högerpolitik. Det är dags att ta strid mot rånet av vår gemensamma välfärd. ■ RS Haninge

INTERNATIONELLT

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

16

Ungdomen har trots den stenhårda repressionen äntrat kampscenen i Ryssland, och missnöjet med Putin växer. Regimen oroas över händelseutvecklingarna.

Växande motstånd och kamp i Ryssland Mycket förändras på ett år. I upploppet till presidentvalet i mars 2018 var det ingen som tvekade om att Putin skulle vinna. Händelserna de tre åren innan, efter Rysslands annektering av Krimhalvön, ledde till en våg av patriotism.

Detta, kombinerat med det totala misslyckandet från de officiella och inofficiella oppositionsstyrkorna att erbjuda något alternativ, lämnade fältet fritt för den sittande presidenten.

I vissa opinionsmätningar hade Putin ett 80-procentigt stöd.

ROB JONES

Socialistiskt Alternativ (CWI Ryssland)

M

ånga ryssar var missnöjda med mycket i det ryska samhället och skyllde på det härskande partiet, regeringen, parlamentet och byråkratin, men såg presidenten som någon som skulle reda ut allting.

Nu har saker och ting vänt – Putins stöd har störtdykt och senaste opinionsmätningen visade att 61 procent menar att han helt är ansvarig för Rysslands problem och ytterligare 22 procent att han ”till viss del” är ansvarig.

Vändpunkten kom bara veckor efter att han vann valet med 67 procent av rösterna. Putin svek löftet han gjorde när han först valdes om att pensionsåldern aldrig skulle höjas så länge han var president, vilket den gjordes. I ett försök att avleda uppmärksamheten annonserades detta på invigningsdagen av fotbolls-VM i Ryssland i år.

Detta elektrifierade det ryska samhället. Den lilla oberoende fackföreningsfederationen KTR lanserade omedelbart en namninsamling på nätet som samlade miljontals underskrifter på några få dagar. Opinionsmätningar visade att uppemot 90 procent av ryssarna motsatte sig förändringarna.

Lagarna som hade introducerats innan VM om att förbjuda alla slags protester i VM-städerna sköt bara upp demonstrationerna mot pensionsreformerna. Spontana protester spred sig som en löpeld genom landet. Rörelsen kunde nog inte ha ägt rum om det inte redan hade funnits ett växande missnöje i det ryska samhället.

Den tidigare protestvågen ägde rum 2011-13 efter de uppenbart riggade parlamentsvalen. De protesterna var till stor del förlagda till

Moskva och några få andra större städer och leddes av en koalition av liberala borgare, nationalistiska högergrupper och vänsterpopulister, men stöddes av ett brett spektrum; alltifrån studenter och akademiker, minoritetsgrupper som hbtq+-samfundet och äldre anti-sovjetliberaler till ett nytt skikt av storstads- och unga arbetare i kontor, IT och tjänstemannasektorn. CWI hade en energisk intervention för att bli en ledande vänsterkraften och vann över 10 000 röster i ett val till en kommitté som skulle leda protesterna. Rörelsen krossades dock.

Efter de brutala polisattackerna mot demonstrationer organiserade samma dag som Putin svors in som president gav liberala ledare upp kampen, och en våg av arresteringar – inklusive åtal för allvarliga brott – följde. Många oppositionsledare och aktivister flydde utomlands. Vissa dödades, som tidigare vice premiärminister Boris Nemtsov som brutalt mördades på en bro med utsikt mot Kremlin.

Detta, i kombination med vågen av nationell patriotism som följde efter att Krimhalvön togs över och konflikten i östra Ukraina, innebar att oppositionen mot Putin i princip var icke-existerande. Övertagandet av Krim var un-

Medan den ryska befolkningen stödde Putin i Krim och Ukraina var de inte så inspirerade av det ryska ingripandet i Syrien. Överlag välkomnade de att den ryska ställningen stärktes i stödet till Assad, särskilt då det innebar ett slag mot amerikanska intressen i regionen, men de ser inte frågan som avgörande för deras egna intressen. Härskarna i Kreml går försiktigt fram med att sina fortsatta försök att öka sitt inflytande i Mellanöstern och nu i ökande grad i Afrika för att inte underminera sitt stöd på hemmaplan. Kostnaden av dessa interventioner är dolda i den federala budgeten.

Segrar utrikes, som för en tid stärkte Putins popularitet, glöms i ökande grad bort då den ekonomiska situationen slår hårt på hemma­ plan. Den ryska ekonomin har inte återhämtat sig från den globala krisen. Men situationen har förvärrats av de ekonomiska sanktioner som västmakterna införde efter Krimhändelserna. Reallönerna i Ryssland är fortfarande lägre än vad de var innan 2008 och har minskat fyra år i rad. Över hälften av de ryska arbetarna har en lön lägre än 350 euro i månaden. Detta leder dock till ett ökande missnöje, även om det inte uttrycks då många räds konsekvenserna av att protestera.

Detta började förändras under våren 2017, när antikorruptionsbloggaren och -aktivisten Aleksej Navalnyj påbörjade en serie ungdomsprotester runtom i landet.

I hundratals städer protesterade ungdomar mot korruptionen – de flesta hade inga förformade idéer, eller plakat och banderoller med sig. Men en opinionsundersökning visade inte bara en ökning av det politiska intresset bland ungdomar, utan också ett tydligt skifte åt vänsteridéer – och till skillnad från den äldre befolkningen som har en viss nostalgi för det tidigare Sovjetunionen associerar ungdomar vänster­ idéer med frihet och demokrati.

der en tid väldigt populärt i Ryssland. På Krim introducerades en mer auktoritär regim med fortsatt repression av tatarminoriteten, men upprätthöll sitt folkliga stöd genom att använda extra pengar från den federala budgeten. Ändå har livet blivit dyrare och frågan är inte längre en huvudfråga för den Viktigast är modet bland ungdoryska befolkningen. Dock är det men som tog sig ut på gatorna i fortsatt en konflikt internationellt. trots mot polisbatongerna och bröt Azovska sjön, som ger havstill- rädslan som höll tillbaka den äldre gång till sydöstra Ukraina, har fått generationen. en bro byggd S ommarens över till fastfotbolls-VM lugKreml är lands-Ryssland nade inte situalivrädda över i staden Mariutionen – studenpol. ter protesterade stämningarna mot att zoner för Att den ryska som utvecklas fansen sattes upp flottan nyligen tycks ha skjutit bland ungdomen. nära universitemot och tillten i examenstifångatagit tre ukrainska båtar nära der, medan andra protesterade mot bron visar att det fortfarande finns att de sparkades ut från sitt boende en fara för nya upptrappningar av för att kravallpolisen skulle kunna konflikten kring östra Ukraina, ha boende. Ännu värre är de enorvilket fortsätter ta liv och orsa- ma summor som lagts på att bygga ka svårigheter för befolkningen. nya arenor, vilket har understrukit Med ett kommande presidentval i slöseri- och korruptionsepidemin i Ukraina nästa år är det inte uteslu- Ryssland – det räckte med en regntet att den ena eller andra involve- storm i Volgograd för att delar av en rade sidan skulle kunna trappa upp ny arena skulle kollapsa. de militära handlingarna igen.

Dispyten om pensionsreformerEfter incidenten vid Azovska na visar på det verkliga förhållansjön har den ukrainske presidenten det i oppositionen som nu finns Porosjenko redan utlyst undan- i Ryssland. De officiella oppositionspartierna hoppade snabbt tagstillstånd i flera regioner.

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

på tåget, vilka är de tre partier som finns representerade i duman (parlamentet) utöver Putins parti ”Förenade Ryssland”. De är bara där eftersom Kreml accepterar deras närvaro, och till och med Kommunistpartiet förhandlar med Kreml om vem deras kandidater är i valen. Deras roll är att lätta på missnöjestrycket i samhället.

Detta är exakt vad de gjorde i pensionsprotesterna. Innan valen organiserade de ett antal stormöten som formellt var emot reformerna, men mer till stöd för sina kandidater.

Den oberoende fackföreningsfederationen som från början lade upp namninsamlingen hjälpte också till att lösa upp rörelsen. De organiserade ett stormöte i Moskva i allians med ett annat pro-Kremlparti, ”Ett rättvist Ryssland”. Snarare än att vända sig till de miljontals som hade undertecknat namninsamlingen och mobilisera sina egna medlemmar valde de att godkänna att Ett rättvist Ryssland använde stormötet för sin egna valkampanjs skull.

Mot denna bakgrund är Aleksej Navalnyjs roll viktig.

Under de tidigare protesterna var han en av huvudledarna som mest talade med en rysknationalistisk utgångspunkt. Han deltog i högerextrema ”ryska marscher”. Men i en återspegling av den nya stämningen i samhället pushar han inte längre för en nationalistisk agenda, utan lyfter kraven på minimilön, gratis utbildning och sjukvård samt även förstatligande av storföretag.

Han stödjer nu öppet de som kämpar i Kaukasus, vilket är viktigt delvis eftersom denna region är den fattigaste i Ryssland. Över hälften av befolkningen där tjänar mindre än 200 euro (2 100 kronor) i månaden och de lokala styrena är de mest auktoritära.

Allt pekar på att nästa år blir ännu livligare än detta. Makthavarna i Kreml är livrädda för de stämningar som utvecklas bland ungdomen, och snarare än att lätta på trycket trappar de upp repressionen. Men varje attack mot ungdomen skapar mer ilska. Och radikaliseringen av ungdomen uppmuntrar bredare skikt, däribland stora delar av arbetarklassen, till handling.

Socialistiskt Alternativ, CWI Ryssland, har framgångsrikt ingripit i händelserna i år och vi har fördubblat vårt medlemskap. Vi förbereder oss på att trappa upp kampanjerna nästa år för att beväpna den nya rörelsen med ett kämpande program för anständiga levnadsförhållanden, ett fritt och demokratiskt samhälle baserat på bildandet av ett demokratiskt socialistiskt Ryssland som en del av en europeisk federation av socialistiska stater. ■

17

Tummen upp för fortsatt kamp mot den nyliberala regeringen och ”de rikas president” Macron under 2019?

Gula västarna bäddar för nya massprotester De gula västarnas Akt 5, som den senaste lördagens protester kallas enligt rörelsens egen vokabulär, samlade betydligt färre än de senaste. Något annat var knappast att vänta, sedan den hårt trängde presidenten Macron den 10 december ändå levererade en kombination av vissa konkreta eftergifter tillsammans med löften om dialog och Frankrike därefter skakades av ett nytt terrordåd med fyra döda och ett dussintal skadade på Strasbourgs julmarknad.

Men det betyder inte att de gula västarna än är ett passerat kapitel.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

U

pprinnelsen till de gula västarnas uppror började redan i maj som ett upprop på sociala media mot Macrons planerade höjningar av skatten på diesel och bensin. Efter mer än 300 000 signaturer i mitten av oktober och mer än en miljon i början november föreslog så en lastbilschaufför att ord skulle följas av handling med en blockad av ringleden runt Paris den 17 november.

Därmed var anden ur flaskan som snabbt resulterade i tusentals nya initiativ landet runt till att samma dag blockera vägar och rondeller. Minst 2 500 vägkorsningar och motorvägstullar blockerades den 17 november, samtidigt som uppemot 300 000 uppges ha deltagit i demonstrationer och aktioner.

Men det stannade inte vid en-

gångsaktioner. Lördagen den 24 november uppgavs enligt inrikesministeriet 106 000 ha deltagit i protestaktionerna, inklusive 1 600 blockader och en marsch av 8 000 på Parisboulevarden Champs Elysées.

De sammanstötningar som skedde där bäddade för en ökad fientlighet mot Macron och ännu hetare konfrontationer mellan polis och gula västar under Akt 3 den 1 december.

Samtidigt gick de gula västarna på vissa orter ihop med CGT-ledda demonstrationer för arbetslösas rättigheter, och lokala fackföreningar inom den privata sektorn, järnvägen och posten ignorerade sina ledningars ovilja att agera och uppmanade till stöd för de gula västarna.

Uppslutningen har därefter ökat

något, trots bittra sammanstötningar med polisen särskilt i Paris, innan den under den senaste lördagens Akt 5 den 15 december halverades till 66 000 jämfört med 136 000 under Akt 4 den 8 december.

julbonusar 2018 och övertidsarbete under 2019. Opinionsmätningar visade en knapp majoritet för att detta borde räcka för att avblåsa gatuprotesterna, medan 45 procent tyckte att de borde fortsätta.

Hur omfattande aktionerna har varit antyds av att landets största motorvägsbolag Vinci Autoroutes summerat ekonomiska skador för tiotals miljoner euro, då mer än 250 motorvägstullar längs företagets 4 400 kilometer motorvägar har påverkats av dagliga aktioner som gett tullfrihet åt bilisterna. Även om Macrons eftergifter den 10 december av många gula västar har avfärdats som alltför litet och för sent har de varit mycket pinsamma för en president som lovat att inte, som flera föregångare, ge efter för ”gatans parlament”. Han lovade ett stopp för de planerade höjda bränsleskatterna under 2019, en höjd minimilön med 100 euro i månaden genom en slags aktivitetsbonus i socialförsäkringen, samt ett stopp för skatter och arbetsgivaravgifter på

Frågan är om den annalkande julen i kombination med Macrons eftergifter bara betyder en paus eller att rörelsen nu ebbar ut? Klart är att de gula västarna trots de fackliga ledarnas vägran att uttala sitt stöd snabbt har utvecklats från en skatteprotest till en centralt ledarlös, men mäktig oppositionsrörelse av arbetare, pensionärer, arbetslösa och låginkomsttagare. Opinionsmätningarna har också bekräftat ett stort majoritetsstöd för de gula västarna mot hela den nyliberala agenda som ”de rikas president” vill genomföra.

Därmed är manegen krattad för nya kampuppsving under 2019, då stora delar av Macrons systemskiften, inklusive försämrade pensioner, finns på agendan. Samtidigt bevisar Macrons små eftergifter att bestämd kamp lönar sig. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

INTERNATIONELLT

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

18

Bolsonaro är en ny Trump/Duterte-typ som kommer attackera såväl klimatet som arbetarklassen och minoriteters rättigheter.

– motståndet måste byggas nu Brasilien går en osäker framtid till mötes när Jair Bolsonaro tillträder som Brasiliens 38:e president den 1 januari.

I spetsen för en reaktionär högerregering kommer han att försöka lotsa attacker mot den arbetande befolkningen genom en kongress där högern dominerar, men är splittrad och genomrutten av korruption.

MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

U

tanför kongressen kommer han att möta motstånd från en arbetarklass som saknar en stark ledning, men som ännu inte har gått igenom ett avgörande nederlag.

Bolsonaros variant av högerpopulism har lite drag av ”populism” i den mening att han egentligen inte har utlovat några förbättringar för befolkningen. I hans politik betonas det man är ”emot”; mot vänstern, mot korruption, mot arbetsrätt, mot miljöregler, mot ”vänsterindoktrinering” i skolorna, mot statligt ägda företag, och så vidare.

Ett av hans vallöften var att instifta en ny gul-grön ”arbetsbok” (en liten bok där man registrerar de formella anställningar man har inom den privata sektorn, som följer en genom arbetslivet), mot den gamla blåa. Den som ”väljer” den nya arbetsboken istället för den gamla går med på att inte ställa krav på de rättigheter som finns reglerade inom arbetsrätten (utom de som är fastslagna i konstitutionen).

Bolsonaro var en av de få som röstade emot när anställda inom hushåll fick lagstadgade rättigheter, som reglerad arbetstid.

Bolsonaros arbete med att tillsätta sin regering har också varit något kaotiskt, med förslag som läggs fram och dras tillbaka. Först utlovade han till exempel en halvering av antalet ministerposter, till 15. Men många av förslagen stötte på patrull, som förslaget att miljön skulle hamna under jordbruksministeriet! Efter ett antal eftergifter landade antalet på 22. Arbetsmarknaden blev dock utan eget ministerium för första gången sedan 1930. Det går dock i linje med Bolsonaros plan på att i än högre grad avreglera arbetsrätten. ”Det är hemskt att vara arbetsgivare i Brasilien”, säger han i ett land med 12 miljoner arbetslösa.

Bolsonaros regering är ett försök att lappa ihop flera olika intressen.

Ekonomin lyder under Paulo Guedes, som leder ett ”superministerium” – en sammanslagning av flera olika ministerposter. Paulo Guedes är mycket nyliberal och vill privatisera allt.

Justitieministern, också med stor makt, blir Sergio Moro, domaren bakom det stora antikorruptionsmålet kallat ”Operation Biltvätt”, som inkluderar fängslandet av förre presidenten Lula. En annan viktig maktsfär är militären. Förutom Bolsonaro själv och hans vice är ytterligare fem ministrar militärer.

Bolsonaro och hans regering fö-

reträder samma reaktionära politik som en stor del av den nya populistiska höger som har vuxit fram i många länder i spåren på den förtroendekris som drabbat det gamla politiska etablissemanget gör.

Den blivande utrikesministern Ernesto Araújo säger exempelvis om sig själv på sin blogg: ”Jag vill hjälpa Brasilien och världen att befria sig från den globalistiska ideologin. Globalismen är den ekonomiska globaliseringen som har kommit att styras av den kulturella marxismen. Det är ett anti-humant och anti-kristet system”.

Den ”kulturella marxismen” är i deras föreställningsvärld vänsterns strategi att undergräva den kristliga civilisationen genom att infiltrera media, utbildningen och institutioner. Den är så framgångsrik att den styr Demokraterna i USA samt FN, WTO med flera!

Ernesto Araújo, precis som Bolsonaro, Trump och andra, menar att den globala uppvärmningen är ett påhitt av den kulturella marxismen. Bolsonaro har också sagt att Brasilien inte längre ska stå värd för nästa klimatmöte, han överväger att dra landet ur Parisavtalet, vill avreglera miljön och öppna för mer exploatering av Amazonas.

Inom utrikespolitiken vill Bolsonaro ha starkare band med Trump och USA, på bekostnad av Kina.

Teorin om den ”kulturella marxismen” gör också att han starkt betonar ”kampen” mot ”vänsterindoktrinering” inom skolorna. Det finns lagförslag, under namnet ”Skola utan parti”, som har som målgrupp de lärare som inte är ”neutrala”.

Det har skapat en McCarthy-­

stämning inom många skolor, även innan lagförslaget gått igenom. På en lärardemonstration träffade jag nyligen en lärarinna som berättade att hon blev anmäld till den lokala skolstyrelsen av några föräldrar för att hon hade haft på sig en tröja i skolan där det stod ”Kämpa som en tjej” (populär just nu på grund av de unga kvinnornas roll i kampen), eftersom Manuela D’Avila, som var vicepresidentkandidat till Haddad från socialdemokratiska PT (Arbetarpartiet som förlorade mot Bolsonaro i valet), haft samma tröja! Hon fick skriva under på ett papper att hon inte skulle använda tröjan igen.

Samma ”kamp mot den kulturella marxismen” används som förevändning för att slå till mot de som kämpar för kvinnors och hbtq+­-personers rättigheter.

lo Freixo, en av PSOL:s populäraste representanter som nyligen valts till ledamot i den federala kongressens underhus.

Statsapparatens förtryck kommer också att stärkas. Bolsonaro sa under valrörelsen att han ville få ett slut på ”aktivism”, att ”facken är en skam som borde ta slut”, och att de som ockuperar jord är ”terrorister”.

Brasiliens ekonomi är också långt svagare än USA:s, med en svag återhämtning efter den djupa krisen. De demokratiska institutionerna är också långt yngre, svagare och mer korrupta. Det är inte uteslutet att Bolsonaro, om centrala delar av hans politik fastnar i den korrupta kongressens kvarnar och om han möts av starkt motstånd på gatorna, försöker gå mot en mer auktoritär, bonapartistisk riktning.

Den nya ministern för ”kvinnan, familjen och mänskliga rättigheter”, Damares Alves, är pastor i en e­van­ ge­lisk frikyrka som menar att det behövs en ”kulturell kontrarevolution” för att ”flickor ska behandlas som prinsessor och pojkar som prinsar”.

Bolsonaros regering ser ut att börja i samma stil som Trump – kaotiskt och oberäkneligt – men med konsekvent reaktionära förslag. Han kommer att försöka testa gränserna, men inte nödvändigtvis rucka på den nuvarande regimen.

Skillnaderna är dock viktiga.

Brasilien är ett långt våldsammare land. De senaste dagarna har tre ledare för de jordlösas rörelse dödats. För nio månader sedan mördades Marielle Franco, vänsterpartiet PSOL:s fullmäktigeledamot i Rio de Janeiro, och i dagarna avslöjades planer på att mörda Marce-

Motståndet måste byggas redan nu och på flera plan. Inför attacker på demokratiska rättigheter kan även delar av borgerligheten delta i motståndet.

Men mer omedelbart och centralt är att bygga en stark enhetsfront från arbetarrörelsen, mot exempelvis attackerna på pensionerna, som stöds av borgerligheten i stort. Lika viktigt är bygget av en stark socialistisk vänster som kan dra lärdomar av PT:s skeppsbrutna klassamarbetspolitik (att regera i allians med ”progressiva” delar av den härskande klassen).

Denna politik slutade med att PT drogs ned i korruptionsträsket, att arbetarrörelsen avväpnades och att, när krisen var ett faktum, PT dumpades av sina allierade och dess president, Dilma, störtades i en parlamentarisk kupp. ■

Foto: Marcelo Camargo/Agência Brasil

Brasilien under Bolsonaro

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

19

CWI i Nigeria utmanar i valet

Nigeria har under 2018 utsetts till ”världens fattigdomscentrum”. Landet har över 80 miljoner extremt fattiga. I februari nästa år är det val, och för första gången ställer Socialist Party of Nigeria upp. Offensiv har intervjuat Dagga Tollar från CWI Nigeria.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

”I

förra valet, 2015 valdes Muhammadu Buhari till president på löften om förändring, att stoppa korruptionen och öka levnadsstandarden.

Han lovade också att stoppa islamistiska Boko Harams terror.

Men inget av detta har infriats, eftersom Buharis politik inte utmanade det kapitalistiska systemet. När oljepriset sjönk rasade landet i ekonomisk recession. 271 industrier har lagts ner under Buhari, många inom textilbranschen.

Arbetslösheten ökar, liksom priserna och fattigdomen.

Minimilönen har sedan 2011 legat på 18 000 naira i månaden.

Det är 449 kronor, vilket är under FN:s mått för extrem fattigdom, två USA-dollar om dagen, vilket blir 570 kronor i månaden. Men ofta betalas inte ens denna minimilön ut. Majoriteten av landets 36 delstater släpar efter med lönerna.

Det gör att Nigeria under 2018 fick titeln ’världens fattigdomscentrum’. 86,9 miljoner människor, nästan halva befolkningen, lever på under två dollar [18 kronor] per dag, fler än i Indien. Fattigdomen ska jämföras med samhällets toppar – en senator i parlamentet tjänar motsvarande 1,75 miljoner kronor i månaden!

Den sociala nöden uttrycks också i att Nigeria är det land i världen där flest barn och unga inte går i skolan, 13,2 miljoner barn. Dödligheten bland spädbarn och mödrar vid födelsen är den näst högsta i världen.

Efter fem kvartal med negativ tillväxt väntas ekonomin växa igen, men bara med 1,9 procent. Det är långt under befolkningsökningen – BNP (hela ekonomin) per capita fortsätter att minska.

Buharis regering har försökt att hålla igång ekonomin genom att öka utgifterna. Men även dessa projekt är en droppe i havet, som mest gynnat multinationella byggbolag.

Utgifterna har finansierats av lån, vilket gjort att statsskulden ökat kraftigt. Idag går hälften av statens inkomster till att betala skulderna.

Eftersom oljepriset har fallit, från 86 dollar [780 kronor] per fat i slutet av september till under 60 dollar [544 kronor] i december, rasar statens inkomster. Landets arbetande befolkning kommer att få ännu tyngre bördor.

Buhari har inte heller levererat fred. Tidigare i år proklamerade han att Boko Haram hade besegrats.

Men bara under de senaste veckorna har över 100 personer dödats i attentat utförda av dem.

Våldet har också ökat i centrala delar av landet, i konflikter mellan herdar och bönder. Jordstriderna orsakas av torkan och ökenspridningen. Herdarna har hand om boskapsjordar som ägs av rika, som beväpnar dem för att ta över jord.

Bofasta bönder dödas och deras jord tas över. Staten gör ingenting i dessa konflikter.

Democratic Socialist Movement (CWI i Nigeria) står för ett socialistiskt jordbruksprogram, med massiva statliga investeringar under demokratisk kontroll.

Besvikelsen och missnöjet mot Buharis regering har lett till ökade protester och kamp. Hårda strider pågår mot elbolagens ”galna räkningar”, där hushållen tvingas betala fastän ingen el levererats. Elnät och -bolag privatiserades för fem år sedan, med löften att öka tillgängligheten och sänka priserna.

Men fortfarande är det vanligaste att bara ha el under 2-3 timmar per dag. I bostadsområden organiseras kamp, ofta under ledning av kvinnor, mot att betala för mörker. Räkningarna kan vara så höga som 10 000 naira [250 kronor] i månaden, alltså mer än halva minimilönen.

CWI i Nigeria och Socialist Party of Nigeria (SPN) deltar i kampanjerna och driver krav på återförstatligande av elbolag och nät.

2018 har också sett ett uppsving för strejker och arbetarkamp, den viktigaste kraften för att vinna segrar mot regering och kapital. I september genomfördes en tre dagars varningsstrejk för höjd minimilön, organiserad av de tre landsorganisationerna Nigeria Labour Congress (NLC), Trade Union Congress (TUC) och United Labour Congress (ULC). Kravet var en höjning till 65 000 naira i månaden (drygt 1 600 kronor).

Eftersom regeringen inte reagerade utlystes en ny strejk till den 5 november. Till denna var förberedelserna de mest omfattande sedan den stora generalstrejken 2012. Den 30 oktober genomfördes massmöten inför strejken. Från exempelvis flygplatserna rapporterades att arbetarna skulle sova över där för att inleda strejken direkt.

Regeringen kände trycket och inledde förhandlingar med fackledningarna. Efter 11 timmar nåddes

I ”världens fattigdomscentrum” Nigeria ställer CWI upp i valet som ett socialistiskt alternativ till kapitalismens elände.

ett avtal som skulle ge 30 000 naira [750 kronor]. Fackledningarna avblåste strejken, men trycket underifrån märktes på att många arbetare ändå strejkade den dagen.

Guvernörerna, som styr delstaterna, deklarerade omedelbart att de inte ”har råd” med den nya minimilönen. Det visar att det kommer att krävas fortsatt enad och utökad kamp för att tvinga igenom höjningen. Det är ingen tvekan om att staten skulle ha råd, även med en höjning till ursprungskravet på 65 000 naira, och ändå kunna betala för upprustning av skolor, sjukvård och infrastruktur som vägar och el.

DSM och SPN deltar fullt ut i de fackliga striderna. Det gäller även lokalt, där arbetare på företaget Summal i Ibadan, vann rejäla eftergifter efter tre dagars kamp under ledning av DSM-kamrater.

Studenter i Education Rights Campaign, som leds av DSM-medlemmar, var i december aktiva för att stödja universitetslärarnas strejk, som pågått över en månad.

Kraven gäller både löner och ökade resurser till utbildningen. De har också vunnit att avstängningen för Omole Ibukun, från OAU-universitetet sedan han lett kamp för bättre villkor, har upphävts.

Ett problem för kampen är de fackliga ledningarnas motvilja att organisera verklig kamp, samt att fackföreningarna har få medlemmar.

Efter tre års kamp – i domstolar och politiska protester – blev Socialist Party of Nigeria i början av året äntligen officiellt registrerat.

SPN kommer att ställa upp med 20 kandidater i valen: guvernörsvalet i Oyo, elva valkretsar i Lagos, Oyo, Osun, Ogun och Cross Rivers, plus åtta olika poster i huvudstaden Abuja.

SPN är fortfarande ett nytt parti med begränsade resurser, och ställer därför inte upp i presidentvalet.

I det första valet partiet ställt upp i, ett fyllnadsval till guvernör i Osun, nådde SPN blygsamma 391 röster.

Det var fler än det betydligt mer kända Labourpartiet, som funnits sedan 2007. SPN:s valkampanj nådde ut med ett socialistiskt budskap till många bostadsområden och grupper.

Det är första gången som CWI-­ medlemmar kan ställa upp i val med sitt eget program och eget partinamn. För drygt 10 år sedan kandiderade CWI-medlemmar för National Conscience Party (NCP), med goda resultat.

Om SPN skulle vinna något mandat skulle det innebära ett nytt steg i klasskampen i Nigeria. Men målet är inte bara att vinna poster, som är mycket svårt, utan att sprida socialistiska idéer och mobilisera arbetare och förtryckta för ett sådant program, för att ta makten och upprätta ett demokratiskt socialistiskt samhälle.

Valen i Nigeria är mer eller mindre riggade. De två dominerande partierna, APC som Buhari tillhör och PDP som hade presidentposten innan honom, bjuder över varandra genom att dela ut pengar och gåvor till väljare. Politikerna hoppar också regelbundet mellan dessa partier.

Våra kandidater ställer upp för att representera arbetare, unga och studenter, och lovar om de väljs att leva på en medellön i offentliga sektorn. SPN är ett bredare och tydligt socialistiskt parti, bildat av DSM, som en revolutionär marxistisk organisation och sektion av CWI. Vi bygger båda. På det senaste mötet med representanter för SPN i hela landet genomfördes en insamling på 280 000 naira [7 000 kronor] till valkampanjen.

Efter valet kommer situationen att skärpas, oavsett vem som blir president. Den ekonomiska krisen ger lite utrymme för en regering som lyder de kapitalistiska spelreglerna.

Det mest troliga är att nya attacker på de allra fattigastes villkor är att vänta. Vårt perspektiv är därför att kampen underifrån kommer att öka, att perioden efter valet blir en tid av masskamp.” ■ OBS! Den vill stödja SPN:s valkampanj kan skicka ett bidrag till Offensiv, swish 123 240 32 85.

Skriv Nigeria som meddelande.

INTERNATIONELLT

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

20

och en 20-procentig löneökning i Arizona. Vissa krav vanns inte, men när i den amerikanska arbetarrörelsens historia vanns alla krav med bara en strejk? Oftast har det krävts flera bittra strejker för arbetare att vinna betydande framsteg.

Lärarrevolten i USA under året har verkligen visat vad gemensam kamp kan åstakomma, och har spritt sig till fler yrkesgrupper.

Kommentarer om USA fokuserar mycket på viktiga politiska utvecklingar, däribland de nyliga mellanårsvalen där en uttalad ”blå våg” [blå är Demokraternas färg] uttryckte ett avvisande från tiotals miljoner av Trumps brutalt reaktionära regim. Men det finns flera andra viktiga utvecklingar.

TOM CREAN

Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer USA)

S

ärskilt har lärarrevolten, som började i West Virginia och sedan spred sig till flera andra delstater i våras, öppnat en ny fas i den amerikanska klasskampen.

Detta i kontexten av en viss ekonomisk tillväxt som inte gynnar arbetare, men har ökat deras självförtroende i att kämpa.

USA är på god väg att ha flest strejker på ett år sedan slutet av 1990-talet. Med de 376 000 grundskolpersonal som strejkade i våras, samt de tiotusentals högre utbildningsarbetare, tusentals hotellarbetare och tusentals andra lärare som gick ut i strejk i delstaten Washington i höstas, är det troligt att fler arbetare har varit inblandade i strejker än något annat år sedan 1980-talet.

USA är verkligen i en ny ”gyllene era” där massiva rikedomar görs av nya rånarbaroner som Amazons vd Jeff Bezos. Men andra sidan av myntet är utsugningen av arbetare.

Medan företagen gör jättevinster har det knappt varit några verkliga reallöneökningar. Detta efter årtionden av arbetarnas reträtt under nyliberalism och globalisering då miljontals välbetalda fackanslutna jobb eliminerades eller outsourcades.

Nästan 80 procent av heltidsanställda amerikanska arbetare säger att de lever från lön till lön; 71 procent är skuldsatta och de flesta arbetare har inte nog för ett medicinskt-, anställnings- eller bostadsakutfall.

Detta är viktiga delar av bakgrunden till den nuvarande vågen av arbetarkamp, däribland lärarrevolten.

Många av lärarna som strejkade i södra och sydvästra republikanskt dominerade delstater som West Virginia, Kentucky, Arizona och Oklahoma är tvingade att ha två jobb för att kunna leva.

Det är för tidigt att säga om detta verkligen är början på en ny,

Foto: CC0

USA 2018: Året då arbetarna slog tillbaka kämpande arbetarrörelse – som 1934 då tre lokala generalstrejker blev det som bildade den fackliga centralorganisationen Kongressen av Industriella Organisationer (CIO) som vann betydande segrar för arbetare. Det fackliga medlemskapet i privata sektorn är fortsatt under sju procent.

Vi ska heller inte underskatta faran som fortsatta attacker på facken innebär, däribland Janus-beslutet av Högsta domstolen nyligen. Det attackerar facken i offentlig sektor, där den fackliga tätheten är mycket högre än i den privata och tar bort fackens förmåga att ta ut kollektiva medlemsavgifter från arbetare som gynnas av kollektivavtalen, men inte vill gå med i facken.

20 åren. Den politiken har främst drivits på av Republikanerna, men stötts av Demokraterna – på riks­ nivå under Obama samt på lokal nivå. Nedskärningarna och attackerna gick så långt att stora delar av arbetarklassen inte trodde på löftena om en utbildningsreform. De ledde också till en dramatisk brist på lärare på grund av låga löner och fruktansvärda arbetsförhållanden.

Därför kunde lärarna självsäkert trotsa de reaktionära politikernas hot, trots att de flesta av deras aktio-

Hursomhelst återspeglar den senaste tidens arbetarkamp en stor förändring och en önskan hos arbetare att slå tillbaka mot stagnerande löner, fruktansvärda arbetsförhållanden och kraftigt ökade bostadskostnader. En Gallup-undersökning visade att stödet för fackföreningar är på 62 procent, det högsta på 15 år.

Lärarrevolten hade många nyanser, däribland förkastandet av den drastiska åtstramningspolitiken och den nyliberala offensiven för att privatisera utbildningen de senaste

ner var olagliga. Detta var också en revolt i en till största delen kvinnlig arbetssektor som har behandlats nedlåtande och sexistiskt av myndigheter samt blivit beskyllda för samhällets våndor.

Med början i West Virginia gjorde lärarna direkta uppmaningar till arbetarklassen i stort. Framför allt höll de stånd och vann verkliga segrar: en 5-procentig löneökning för alla offentliganställda i West Virginia; en årlig löneökning på 6 000 dollar (54 000 kronor) i Oklahoma;

Lärarna var också i revolt mot lärarfackens ledning som inget gjorde. Lärarna förbigick den fackliga ledningen och använde sociala medier för att skapa en alternativ ledning med en kämpande gräsrots­ organisering där socialister spelade en viktig roll.

Sedan lärarrevolten i våras har vi sett andra viktiga utvecklingar.

6 000 hotellarbetare gick ut i strejk i Chicago. I ett eko av lärarnas kamp var deras paroll ”Ett jobb borde vara tillräckligt”. Hotellstrejken spred sig till åtta andra städer. 53 000 högre utbildningsarbetare i University of California gick också ut i strejk.

Mycket viktigt är också att Metoo-rörelsen mot sexuellt våld och trakasserier har tagit sig in till arbetsplatserna. Det började med strejker på McDonalds mot sexuella trakasserier i tio städer i september och walkouten av 20 000 på Google i november i USA och internationellt. Denna utveckling i tekniksektorn – som man tidigare trodde var omöjlig att organisera – visar hur kampen mot trakasserier kan bli en gnista för generell självorganisering bland arbetarna.

Inte heller är lärarrevolten över.

Lärarstrejker i små och större städer i delstaten Washington i september vann stora löneökningar för lärare, på sina håll så stora som 20 procent.

På strejkvaktskedjorna slöt flera arbetargrupper upp: hamnarbetare, brandmän, snickare, vårdpersonal, elektriker och så vidare.

Den härskande klassens största rädsla är att revolten som har börjat sprida sig bland offentliganställda och delar av servicesektorn ska sprida sig till industriarbetarnas kärndelar.

Distributionsnätverk som används av storföretag som Amazon och Walmart förlitar sig på tusentals arbetare inom lager, försändelser, leveranser och transport.

Massiva distributionscenter har koncentrerats i knutpunkter runt-

Den härskande klassens största rädsla är att revolten ska sprida sig till industriarbetarnas kärndelar. omkring storstäder. Över 50 finns runtom i USA, där det i Chicago, Los Angeles, New York/New Jersey-hamnen och Memphis finns 100 000 arbetare vardera; totalt 4 miljoner i hela landet. Var dessa knutpunkter ligger beror på deras närhet till stora stadscenter (marknader), hamnar och flygplatser.

Dessa är också områden med en hög koncentration lågbetalda arbetare som söker anställning, framför allt svarta, latinos och asiater.

Detta pekar också på den växande

INRIKES / KULTUR

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

etniska mångfalden inom den amerikanska arbetarklassen.

Det förklarar också beslutet från Amazons vd Jeff Bezos att ge 15 dollar (136 kronor) i minimilön till alla Amazons anställda. Där finns också den politiska påverkan som segrar för 15 dollar har haft där Socialist Alternative i Seattle och vår socialistiska stadsfullmäktigeledamot Kshama Sawant har spelat en nyckelroll. Det är också påverkan från Tax Amazon-kampen i Seattle i år där Bezos mobbartaktik och hot om att sparka 7 000 belyste Amazons tillvägagångssätt och ytterligare skadade dess företagsimage. Bernie Sanders har nyligen också lagt fram ett lagförslag om att beskatta Amazon och andra stora arbetsköpare.

Ovanpå detta finns också hotet om uppjagade unga arbetare som börjar slå tillbaka. I Europa var det i somras flera strejker på Amazons anläggningar. Den 14 december strejkade hundratals av Amazons varuhusarbetare i Minneapolis mot ökat arbetstempo, en arbetsplats där 60 procent är östafrikaner.

Samtidigt som det finns en enorm potential i att återuppbygga en kämpande arbetarrörelse i USA är huvudproblemet bristen på ett tydligt socialistiskt ledarskap istället för den nuvarande trötta, konservativa ledningen inom facken. Socialister har tydligt en viktig roll att spela här, vilket de har haft i varje framsteg för den amerikanska arbetarklassen, inklusive bygget av CIO på 1930-talet.

Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer i USA) har tagit steg framåt och vunnit viktiga fackliga positioner och då särskilt att vår medlem Ryan Timlin blivit vald till ordförande för bussförarfacket i Minneapolis.

De mer livliga och progressiva facken innefattar flera i kvinnodominerade yrken, som Nationella Sjuksköterskefacket och Chicagos Lärarfack. Andra är Amerikas Kommunikationsarbetare som ledde en storstrejk på Verizon 2016 och Det Sammanslagna Kollektivtrafikfacket. Alla dessa fack stödde Bernie Sanders presidentvalskampanj 2016. Även om en ny ekonomisk nedgång tillfälligt skulle skära av denna våg av arbetarkamp skulle den inte ha samma förlamande effekt som 2008-09.

Arbetare som har genomlevt den perioden har fått en ögonöppnare angående verkligheten i kapitalism på nedgång.

Om inte vänstern och en ny kämpande flygel av arbetarrörelsen erbjuder ett tydligt alternativ till budskapet från de rasistiska och sexistiska högerpopulisterna finns det en fara i vägen framåt. Det visar hur brådskande vår uppgift är. ■

21

Mengele Zoo: Aktuell roman om miljöförstöring och imperialism Mengele Zoo är ingen sprillans ny bok. Den gavs från början ut på ett litet förlag 1989. Den fick då bra kritik men blev ingen storsäljare.

Först när den gavs ut igen, i pocketupplaga, på 1990-talet blev den en försäljningssuccé.

Det har sedan dess gjorts nya upplagor regelbundet. Det exemplar jag har läst har utgivits av Oktoberförlaget 2018.

PER JOHANSSON

rs.sundsvall@socialisterna.org

B

oken utsågs faktiskt till ”Bästa norska bok genom tiderna” på litteraturfestivalen i Lillehammer 2007. Sådana höga betyg vet jag själv inte om jag törs tala om. Norge har ju legendariska stora författare som Ibsen, Hamsun med flera. Onödigt att börja rangordna litteratur på det sättet! Men se det i alla fall som en vink om att detta är en bok som kan vara värd att läsa.

Oavsett bokens ställning i litteraturen är det en lite speciell roman. Bokens huvudperson är en ung pojke vid namn Mino Aquiles Portoguesa. Vi får följa honom från barndomen i en by i Amazonas djungel till han blir en ung man via äventyr och flykt genom Sydamerika. Han får som barn råka ut för skräckupplevelser när oljeindustri och skogsskövlare omöjliggör hans gamla liv. Han är en naturmänniska vars största intresse är fjärilar, naturen och framför allt djungeln.

Vi får snart se hur det hos denna unga romantiska människa kan blixtra till och en kallhamrad sida dyka upp där han utan att darra kan genomföra skoningslösa dåd mot dem han anser skyldiga.

Läsaren får följa Mino när han träffar unga kvinnor, har kärleksrelationer och hur ett sammansvetsat kompisgäng växer fram. Ett gäng som snart blir beredda att ta sig an världens ondska.

Intressant är att trots att bokens huvudperson blir världens mest eftersökta terrorist kan man inte låta bli att sympatisera med honom, trots invändningar mot kampmetoden. Bokens tema är såklart miljöförstöringen, vinstintressen, imperialismen. ”Våldet mot regnskogen och dess invånare är ofattbart. Verkligheten är värre än vad någon roman kan förmedla. Och ingen kan föreställa sig konsekvenserna”, skriver författaren Nygårdshaug i förordet.

Temat är mycket aktuellt.

Behovet av en miljökamp och kamp för klimatet har aldrig varit större. Hotet mot Amazonas regnskog där bokens huvudperson växte upp är nu större än på länge. Brasiliens nye president Bolsonaro vill kraftigt skövla regnskogen och ta bort skydd från naturreservat, med mera. Vi ser också att inget egentligen händer när det gäller klimatpolitiken.

I frustrationen över att etablissemanget inte på allvar lyckas ta tag i miljöproblemen, trots alla tydliga varningsklockor när det gäller till exempel klimatet, riskerar kampmetoder likt dem i boken mer och mer att dyka upp ur desperationen.

Bokens tema kan låta dystert, men det är inte alls någon tung läsning.

Tvärtom! Den är berättad på ett ofta humoristiskt och fantasifullt sätt.

Boken upplevs medryckande och snabbläst trots sina nära 400 sidor.

Mengele Zoo är del ett i en trilogi. Jag har själv bara läst denna första

del. De övriga heter Himmelblomsttreets och Afrodites basseng. ■

Författare: Gert Nygårdshaug Förlag: Oktoberförlaget Utgivningsår: 2018 Antal sidor: 371

Jokkmokk: S och V bildar styre med hjälp av SD

E

fter segdragna diskussioner om styret i Jokkmokks kommun står det nu klart att S och V fortsätter leda kommunen – tack vare SD:s stöd, som verkar ha säkrats genom förhandlingar kring det kontroversiella bygget av Vattenfalls nya lokaler. Framför allt V har nu en hel del att förklara.

Valet i september resulterade inte i någon tydlig majoritet för något enskilt parti i Jokkmokks kommun. Då stod det klart att SD, med två mandat, skulle få chansen att agera vågmästare. Efter många turer avgjordes till slut frågan om vilka som ska leda kommunen under kommunfullmäktigemötet den 10 december.

Denise Magnusson, SD:s gruppledare, lämnade sitt parti en vecka innan mötet. Hon röstade på Jokkmokksalliansens förslag till kommunalråd, Roland Boman (Framtid i Jokkmokk). Den kvarvarande SD:aren, Tord Ekman, röstade på S-V-förslaget, Robert Bernhardsson (S). Uppenbarligen var hans röst resultatet av politiska samtal med S-V kring en av kommunens knäckfrågor – bygget av ett nytt kontor åt statliga Vattenfall.

S och V har drivit på för att kommunen ska stå för bygget av ”Vattenfallshuset” till en kostnad av 112 miljoner kronor, något som har kritiserats som riskabelt av oppositionsalliansen. Inför (och tydligen även under – mötet avbröts för

enskilda förhandlingar mellan S, V och SD) decembermötet tillmötesgick S och V krav från SD på bland annat lägre byggkostnad. Projektet röstades igenom med stöd av såväl SD:aren som ex-SD:aren.

Henrik Blind, MP:s gruppledare i Jokkmokk, riktade efter mötet stark kritik på Facebook mot V. Viktor Segerström, V:s gruppledare, försvarade sig med att ”vi är många som fått svälja vår stolthet när ingen av oss vill kompromissa”. Enligt honom innefattade inte förhandlingarna med SD att sluta någon ”deal”, utan helt enkelt bestod i att han ”ringt upp den sverigedemokrat som inte lämnat sitt parti för er samverkan”, förklarat

sin ”syn på en sakfråga och lyssnat på hans”, och ”hamnat i ett sammanträdesrum med dem även idag där denna fråga diskuterats.”

Jokkmokkalliansen som MP deltar i har också förlitat sig på stöd av SD i andra omröstningar.

Ingen part kommer ur Jokkmokks senaste politiska drama särskilt ren. Hårda debatter lär följa – redan har Arne Forman (V) sagt upp sina uppdrag i protest mot uppgörelsen med SD – men även inom MP och bland jokkmokkare i allmänhet, kring vad verklig antirasism betyder, och hur kan ett kämpande vänsteralternativ som tar ställning mot allt förtryck formas. ■ Liv Shange Moyo

KULTUR

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

22

LSS och STATSKASSAN av Julia Seward

John Singer Sargent – Från porträtt till krigsskildring ders Zorns porträttmålningar, då båda var verksamma under samma tid och båda blev anlitade av eliten att måla av dem.

Han slutade 1907 att måla porträtt och beskrev senare i livet i ett brev till en nära vän att han avskydde att måla porträttbilder, ”särskilt av överklassen”. Även under åren då han målade porträttbilder, men framför allt efter, målade han mål-

er, förblev ogift och var reserverad som person.

Under hans senare år blev han anställd av den brittiska regeringen som krigsmålare under första världskriget, i syfte att måla inspirerande krigsmålningar för den brittiska befolkningen. Men istället målade han om krigets fasor; en målning, ”Gassed”, visar en bataljon som blivit utsatta för senapsgas och med ögonbindlar går på rad hållande på varandras axlar, ledda av en som inte blivit blind. En annan visar hur trupper transporteras till fronten, trupper han beskrev som ”kanonmat”. Han förfasade sig över kriget, och var personligt drabbad av dess fasor då hans syskonbarn dödades av krigets bomber.

Det finns en otrolig detaljrikedom i alla hans målningar, och är nästintill så detaljerade och skickligt målade att de på sina håll påminner om fotografier.

Han slutade 1907 att måla porträtt och beskrev senare i livet i ett brev till en nära vän att han avskydde att måla porträttbilder, ”särskilt av överklassen”. beskrivits som den tidens mest framträdande porträttkonstnär, något han livnärde sig på, och flera av målningarna i utställningen är just porträtt av det sena 1800-talets societet: Överklass, politiker, kultureliten med flera avbildas med pompa och ståt.

Man kan fråga sig varför man som socialist skulle vara intresserad av att se såna målningar, men det är intressant att få en inblick i dels deras hybris och ”överhet”, dels hur Singer porträtterade dem. Flera avbildades som rena Ebenezer Scrooges från Dickens En julsaga: bittra, sura rikemansgubbar.

Vissa av hans porträttmålningar visas intressant nog sida vid sida med den svenska konstnären An-

ningar av landskap och motiv av städer han besökte (som Alperna, den kanadensiska vildmarken, det karga ökenlandskapet kring Palestina, marockanska städers bakgator, Venedigs kanaler och de norska fjordarna). Andra motiv kunde vara romska läger och tiggande franska flickor.

Sargent målade också flera porträtt av nakna män, och i utställningen visas flera av de kolteckningar han gjorde i detta motiv.

Vissa historiker menar att han troligen var homosexuell, men att han dolde sin sexuella läggning utåt eftersom det i de flesta europeiska länder på denna tid var straffbart med homosexualitet.

Väldigt lite är dock känt om hans privatliv. Han skrev inga dagböck-

Personligen tyckte jag utställningen var väldigt intressant, med fantastiska målningar och intressanta faktarutor intill varje målning. Ta chansen att under mellandagarna eller efter nyår gå dit om du kan – efter kl 15 kan man dessutom gå två för priset av en (150 kronor). ■ Robert Bielecki

Källa: Collection of the Flint Institute of Arts, Flint, Michigan. Gift of the Viola E. Bray Charitable Trust via Mr. and Mrs. William L. Richards.

F

ram till den 13 januari 2019 har du chansen att se John Singer Sargents (1856-1925) målningar i en utställning på Nationalmuseet i Stockholm. Det är första gången någonsin den ställs ut i Norden.

John Singer Sargent föddes i Florens 1856 till amerikanska föräldrar, och även om han var amerikansk medborgare levde han större delen av sitt liv i Europa. Han har

Vackra porträtt av Sargent ställs ut på Nationalmuseet i Stockholm.

Under juluppehållet har Rättvisepartiet Socialisternas olika partiföreningar inga inplanerade möten eller aktiviteter, men du kan fortfarande nå oss på dessa orter om du är intresserad av att själv bli aktiv i kampen för en socialistisk värld – fri från förtryck, krig och elände.

Det behövs alltid fler socialister som är beredda att kämpa!

Boden

Örebro:

Luleå:

Borås:

För info: 070-231 99 10.

För info: 073-053 68 84.

För info: 070-536 43 17.

För info: 070-396 47 83.

Umeå:

Göteborg:

Sundsvall:

Malmö-Lund:

För info: 079-340 59 97.

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Ge en röd julklapp i år

N

u är vi inne i slutspurten för aktiviteter och i skrivande stund (måndag kväll) ligger på 19 058 kronor – en ökning med 10 072 kronor jämfört med senaste numret.

Nu ligger vi strax under en tredjedel (31 procent) av vårt mål på 60 000 kronor.

Än så länge har Stockholm kommit längst med 47 procent, följt av Mellannorrland och Mellansverige med 44 respektive 35 procent av sina lokala mål.

Slutresultaten för såväl december månad som året kommer att redovisas först efter årsskiftet, men det finns fortfarande gott om tid att hjälpa oss se till att de blir så bra som möjligt.

Procent av mål

Norrbotten

För info: 073-501 21 37.

För info: 070-885 44 86.

Ge bort en julklapp till Offensiv och hjälp oss avsluta året på topp! Det är det bästa sättet du kan hjälpa en kämpande, socialistisk kraft.

Du kan Swisha till 123-240 32 85 eller sätta in det på vårt PlusGiro 87 96 49-2. Vill du SMS:a ditt bidrag – gör det genom att skicka ett meddelande med ”Offensiv 100” till 72550.

Tack för i år! ■

2 847 kr

Västerbotten

Totalt

31% 19 058 kr

20 kr

Mellannorrland

880 kr

Stockholm

14 107 kr

Mellansverige

700 kr

För info: 072-200 08 13

Västsverige

464 kr

Västerås:

Sydsverige

40 kr

Uppsala:

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

Svaret är socialism

För info: 073-373 33 61.

Stockholm:

Sthlm Norra För info: 070-990 38 40.

Sthlm Södra För info: 073-509 06 84.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Haninge

För info: 070-874 79 12.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2018

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

20 DECEMBER 2018 # 1 331-32

Psykiatrin på bristningsgränsen

– Det är inte bara barn- och äldreomsorgen som drabbas av nedskärningar. Inom psykiatrin börjar situationen bli ohållbar.

Det berättar personal från flera olika kommunala arbetsplatser i Luleå som har kontaktat Rättvisepartiet Socialisterna för att få stöd efter att Socialdemokraterna och Moderaterna i en gemensam budget beslutat om nedskärningar på 362 miljoner kronor de närmaste tre åren.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

–V

i har redan drabbats av stora nedskärningar: bemanningen har minskat, vi går kort hela tiden (med för lite personal jämfört med vad bemanningen ska vara), vi måste täcka upp för varandra om någon ska ta semester. Till och med våra inköp detaljgranskas.

Snart funderar man på om vi får använda plasthandskar längre, säger en av de anställda.

– En del av de boende hos kommunen kommer från rättspsykiatrin och till och med de klagar på att det saknas resurser, men kommunens svar är bara att ”det är det här vi har att erbjuda”.

Det är också en ständig brist på vikarier.

– Ofta blir det nollvick (inte vikarie) eller så sätter de in någon bara precis när det behövs som mest. Neddragningen i bemanning har inneburit mer ensamarbete, speciellt på helger. Det gör förstås att många vikarier känner sig otrygga och tvekar att ta vikariat, eftersom det är en verksamhet där det finns utåtagerande brukare och personer som blir oroliga eller försöker utnyttja situationen för att tänja gränserna när det kommer någon ny. Att det finns larm räcker inte.

– Egentligen borde det ju vara mer personal på helger med mera, då är ju behoven större.

– När det är brist på vikarier blir ordinarie personal utkommenderade, men cheferna vill samtidigt att vi ska jobba så lite som möjligt eftersom kvalificerad övertid är dyrt. Det innebär att vi pressas av chefen att gå hem så fort som möj-

Alla nedskärningar har gjort verksamheten så bräcklig att den inte tål någonting.

– Till exempel har vi sett hur missbrukare sätts på boende för neuropsykiatriska funktionshindrade där deras missbruksproblem inte alls hanteras. Det är inte så konstigt när personalen inte har utbildning,

ligt – samtidigt som man känner att man borde vara kvar för brukarna och kollegornas skull. Det blir helt fel! Alla nedskärningar har gjort verksamheten så bräcklig att den inte tål någonting.

Bland personalen finns en ilska över situationen, men också en rädsla för repressalier om man protesterar, till exempel att man ska bli ”nollad” i löneförhandlingen. De har också fått höra att facket har blivit utskällt när de besökt verksamheter.

På frågan om hur psykiatrin kan förbättras finns många svar. Som exempel nämns ”Stoppa nedskärning-

arna – personal efter behov”, ”Fråga personalen om vad som är bäst för de boende”, ”Blanda inte missbrukare med psykiskt sjuka och de med neuropsykiatriska funktionshinder” och ”Återinför en fast vikariepool”.

– Situationen inom psykiatrin visar att det inte finns något utrymme för mer nedskärningar. Tvärtom

behövs en rejäl upprustning. Vi behöver samla personal, anhöriga och alla som kan till gemensamt motstånd. Äldrevårdsupproret har visat en väg framåt. Nästa steg kan vara att samla alla i gemensamma protester mot nedskärningarna i kommunen, säger Liv Shange Moyo, ny gruppledare för Rättvisepartiet Socialisterna i kommunfullmäktige. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Personal inom psykiatrin i Luleå kommun vittnar om att alla nedskärningar har lett till en ohållbar situation.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Foto: Public domain

Flera vittnar om att brukare med olika problematik allt mer blandas ihop. Principen om att psykiskt sjuka, missbrukare och neuropsykiatriskt funktionsnedsatta ska vara på olika boenden verkar inte gälla längre.

– Vi får nya brukare som har helt andra problem, som vi varken har utbildning eller erfarenhet av att hantera.

erfarenhet, rutiner eller resurser för att hantera missbruk.