Offensiv 1336

31 januari 2019 / # 1 336 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Höj rösten tillsammans:

”Äldrevården ska få kosta”

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Rädda Hyresrätterna

3 4-5

2, 7

Foto: Lars Bjersing

Allt stöd till hamnstrejken

Luleå: Demonstrera med Äldrevårdsupproret den 2/2 – läs mer på sista sidan

Venezuela: Stoppa högerns kupp Under förödande och USA-ledda sanktioner organiseras nu ett naket kuppförsök i Venezuela, som alla socialister självklart måste bekämpa, oavsett synen på Maduro.

Allt tyder på att det var Trump-

administrationen som i sin vilda jakt efter en utrikespolitisk triumf lyckades övertala den sidsteppade nationalförsamlingens nye och till dess helt okände ordförande Juan Guaidó.

Läs mer på sid 12-13

8-9

Elbilen och jakten på metallerna

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

E-hälsan slukas av riskkapitalister

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

31 JANUARI 2019 # 1 336

2

ALLT STÖD TILL HAMNSTREJKEN Foto: Natalia Medina

H

inför den nya antistrejklagen, som de gemensamt skrivit texten till, redan vid halvårsskiftet och inte som planerat den 1 januari 2020.

I söndags samlade Hamn4ans demonstration i Göteborg ett tusental till stöd för strejken.

Samtidigt trappar borgarmedia, arbetsgivarorganisationer samt facktoppar upp sin hets mot strejken. I förra veckan förenades LO- TCOoch Saco-ledningarna med Svenskt Näringsliv och krävde att regeringen

Transportarbetarförbundet har även agerat strejkbrytare i exempelvis Sundsvalls hamn genom att ta övertidsarbete för att hjälpa arbetsköparna att kompensera för Hamns punktstrejker.

– Vi upplever att de vill tränga ut oss och då skulle det vara märkligt om vi stöttade dem, försvarar Transports avtalssekretarerare Peter Winstén strejkbryteriet till SVT. Vad som avses med att ”de vill tränga ut oss” förklaras inte. Är det att Hamnarbetarförbundet – som organiserar majoriteten av landets hamnarbetare – kräver likvärdiga villkor som Transports medlemmar redan har (skyddsronder, förhandlingar, lokala avtal med mera) som avses? Eller är det att Hamnarbetarförbundet – till skillnad från Transport – är medlemsstyrt och pampfritt som avses?

Alla medlemmar i Transport som värnar strejkrätten och solidariteten arbetare emellan borde skicka skarpa protester mot strejkbryteri till förbundsledningen och

amnarbetarförbundets strid för kollektivavtal och rätten till facklig organisering har hittills berört 15 hamnar i form av punktstrejker och blockader mot bland annat övertid och inhyrningar i tre hamnar. Den 6 februari träder nya stridsåtgärder i kraft med punktstrejker i Halmstads och Mönsterås hamnar.

Hamnarbetarförbundet får allt fler stöduttalanden; från kulturarbetare till fackklubbar som Seko Banklubben och Seko Tunnelbanan Stockholm, Kommunalklubben på Umeå Trafik med flera. Många fackligt aktiva skickar stöd, som exempelvis en grupp skydds- och arbetsplatsombud för kommunals bussförare, mekaniker och kundvärdar i Stockholm. Även stöd från fackliga organisationer och arbetargrupper runt om i Europa trillar in.

DIREKTÖRERNAS REGERING

ta strid mot desinformationen om vad strejken handlar om. Kravet är ett kollektivavtal som är identiskt med Transports, inte bättre, utan till pricka identiskt.

Motbudet om ett hängavtal är inte alls detsamma då det saknar rätt till skyddsombud, rätt att gå skyddsronder, rätt att förhandla och rätt till lokala avtal. Utan rätt till lokala avtal kan skillnaderna för den hamnarbetare som bara har hängavtal bli stora även i lön.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv manar medlemmar, sympatisörer, prenumeranter och läsare att mobilisera stöd till hamnstrejken och mot attackerna på strejkrätten som riktas mot alla stridbara fack som tar kamp för medlemmarnas rättigheter. Så kan du stödja hamnarbetarnas strejk: • Skriv stöduttalanden från din fackklubb, arbetsplats eller annan organisation till kansli@ hamn.nu.

• Stöd Hamnarbetarförbundets konfliktkassa: via bg 177-9750 eller swish 123 132 1959.

• Påverka opinionen, skriv insändare eller sprid flygblad (går att ladda ned på Hamn.nu). ■

D

en giftiga cocktailen av högerpolitik och kapitalistisk utsugning har gjort Sverige till det land där klyftorna växer snabbare än i andra länder, vilket bland annat märks i att antalet superrika har ökat snabbare i Sverige än globalt.

Under 2018 fick listan över Sveriges miljardärer (i kronor) ytterligare fyra nya namn och antalet steg till 191 individer.

Tillsammans sitter denna lilla klubb av superrika, mestadels män, på nästan halva Sveriges BNP. ”Ännu tydligare blir den ekonomiska maktkoncentrationen när man ser till de 15 så kallade finansfamiljerna. År 2017 styrde dessa familjer över bolag med ett värde som överstiger hela Sveriges BNP, närmare bestämt 4 935 miljarder kronor” (Katalys: När kapitalet vann valet, utgiven 2018).

Men mycket vill alltid ha mer. Girigheten har ingen gräns. ”Över 258 miljarder skäl att fira”, skriver ekonomisajten nordnetbloggen.se om årets förväntade aktieutdelning från Stockholmsbörsens bolag. Det är sju miljarder kronor mer än fjolårets rekordutdelning och 2,5 gånger större än Region Stockholms budget 2019, som finansierar sjuk- och hälsovård samt kollektivtrafik för länets dryga 2,3 miljoner invånare.

Trots börsoro och vikande konjunktur som även kan resultera i att vinsterna inte ökar i samma takt som tidigare intensifieras guldregnet. Skandalomsusade Telia redovisade exempelvis en minskad vinst för fjärde kvartalet 2018, men meddelade samtidigt att aktieutdelningen höjs i år.

D

en nya regeringen lovar dessutom att ytterligare smörja kapitalisternas parasitära verksamhet; sänkta skatter och arbetsgivaravgifter, borgerligt systemskifte på arbetsmarknaden, marknadshyror samt att de ger grönt ljus för vinster i välfärden, vilket har fått kapitalisterna att ösa lovord över Löfvens högerregering 2.0. ”Mäktiga Investors (Wallenbergarnas investmentbolag) vd Johan Forssell välkomnar mycket av den politiska inriktningen som den nya regeringen har slagit in på”, skrev SvD Näringsliv i början av veckan. Och avskaffad värnskatt och sänkta marginalskatter liksom en utredning om LAS (lagen om anställningsskydd) får det att vattnas i munnen på Svenskt Näringslivs nye vd Jan-Olof Jacke som hoppas att regeringen snabbt levererar alla de nya arbetafientliga försämringar som har utlovats.

Det är att slå in öppna dörrar. Är det ett som är säkert är det: inte sviker den nya S-MP-regeringen Svenskt Näringslivs förhoppningar. ■

Medlemmar i Lärarnas Riksförbund Lerum kritiserar i en debattartikel strejkuppgörelsen och att LR ställer sig bakom den. ”Vi anser att det inte finns någon som helst anledning att kompromissa med vårt starkaste vapen”, skriver de bland annat. Fler fackligt aktiva borde följa samma exempel (skolvärlden den 29 januari).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

31 JANUARI 2019 # 1 336

Rädda Hyresrätterna 3

”Det här är bara början” ”Nu börjar motståndet på allvar!” sa Arne Johansson från Norra Järva stadsdelsråd inför folkmassan som samlats utanför Stockholms stadshus på måndag kväll den 28 januari inför pågående stadsfullmäktigemöte.

ANTON LINDBÄCK

offensiv@socialisterna.org

D

Talade på demon gjorde även representanter från bland annat Förorten mot våld, Momentum 22, Ort till ort och Seko, där flera av dem tog upp om hur de som drabbats av den högerpolitik som har förts genom åren har blivit de som har fått skulden för dess konsekvenser.

Bland talarna märktes en vilja till motstånd med flera uppmaningar om att detta är startskottet för en proteströrelse och exempel på hur kampen tidigare har gett resultat.

Elin Gauffin från RS och Nätverket Rädda Hyresrätterna höll ett slagkraftigt tal mot marknadshyror och utförsäljningar av allmännyttan.

Elin Gauffin från Nätverket Rädda Hyresrätterna tog upp exemplet från Göteborg där Hyresgästföreningen lyckats stoppa ombildningar, men även fått igenom kommunaliseringar och renoveringar med noll

kronor i hyreshöjning genom att mobilisera sina medlemmar underifrån. Flera gånger under hennes tal stämde publiken in med applåder.

Sist ut bjöds representanter från Socialdemokraterna, Feministiskt

Initiativ och Vänsterpartiet, som säger sig stödja kampen, upp för några korta ord.

Demonstrationen avslutades med massans gemensamma talkör:

”Ropen skalla, bostäder åt alla!”

Nätverket fick uppåt 100 nya medlemmar och kommer definitivt att gå vidare med motståndet och med att anordna fler protester under våren. ■

Offensiv tog tillfället i akt att prata med några av deltagarna under måndagkvällens demonstration för att försvara hyresrätterna.

sättet! För ”vanliga” människor går det inte att få tag på bostäder. Jag bor själv i hyresrätt och har inte ens råd och bo där egentligen, detta är en fattigdomsfälla!

JORDY CABRERA

offensiv@socialisterna.org

Varför är du här idag?

– Jag är här idag eftersom att jag tycker att det är viktigt att rädda hyresrätterna. Folk förstår inte allvaret i detta stora problem och det är verkligen synd att inte fler har dykt upp idag, sa en dam som ville vara anonym.

Foto: anonym

Allt fler blir bostadslösa och förlorar möjlighet till att skaffa ett hem då högerns bostadspolitik råder.

Foto: Robert Bielecki

et var cirka 600 personer som hade samlats på demonstrationen för att rädda hyresrätterna, som anordnades av Hyresgästföreningen och Nätverket Rädda Hyresrätterna. Kampstämningen var hög.

Huvudparollen för manifestationen löd ”Mot alla försök att ombilda allmännyttan och genomföra marknadshyror”.

Varför är du här idag? Vad behöver göras framöver?

– Jag vill inte att de ska sälja ut hyresrätter eller att de ska ombilda.

Jag vill inte heller att det ska bli marknadshyror. Jag har barn, och jag tänker på mina barnbarn och allas barn, sa Marie och fortsatte: – Det som bör göras för att få stopp på detta förslag är att fortsätta demonstrera, det är det enda

Varför är du här idag? Vad behöver göras framöver?

– Jag är här idag för att jag är trött på den tuffa bostadsmarknaden, den är väldigt besvärlig och speciellt för de unga som inte har en chans att komma in i marknaden.

Det är för långa kötider; jag vill gärna vara med och påverka detta så att alla får den möjligheten att få en bostad, menade Navi och fortsatte: – Vi behöver ha rimliga hyror, det är det som behövs. Att studenterna också kan hyra en bostad eftersom det idag är tufft för studenter. De måste ta lån, de måste jobba och sen om man tänker på de som redan jobbar, de har det också tufft. Vissa har bott hemma länge och det gör det svårt för dem att komma ut på arbetsmarknaden.

Hyrorna behöver sänkas för att underlätta livet för alla! ■

INRIKES

31 JANUARI 2019 # 1 336

4

Kapitalet letar alltid efter nya sätt att exploatera och utsuga det offentliga. Nu har de hittat ännu en metod via digitala läkarbolag.

E-hälsa

– riskkapitalisternas nya

Det som kallas e-hälsa har av EU definierats som den nya miljardmarknad i Europa som växer snabbast och har störst möjligheter att genom digitalisering snabbt skapa nya, oanade chanser för stora internationella vårdbolagsjättar. Detta har olika riskkapitalister redan insett. Idag är det inte ”gräva guld i USA” som gäller, utan här faller guldregnet över de nätläkarbolag, uppburna av privata pengar, som i princip fritt fått rusa omkring och paxa bitar av landets hälso- och sjukvård de senaste åren. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

L

ikt förra sekelskiftets grosshandlare tvinnar dagens ägare sina digitala mustascher och berättar fryntligt och utan hämningar sina planer. Doktor.se är en av de största inom digital läkarvård. De har just fått in över 100 miljoner kronor från sina investerare och bolaget värderas till en miljard. Företaget började med att ta över en enda vårdcentral, i Vingåker, och erbjöd gratis sjukvård till sina kunder. Eftersom Sörmland hade gratis primärvård där digital vård ingick kunde patienter använda Doktor.se-appen utan kostnad. Notan betalades istället av patientens hemlandsting.

Första halvåret 2018 tjänade Doktor.se 3,2 miljoner kronor. Det

kanske inte är så mycket, men de räknar med att efter ännu en ”expansiv tillväxtfas” samt cirka 125 nya friska miljoner kronor från riskkapitalbolag, ”gasa hela vägen”, som deras vd uttrycker det, slå ut konkurrenter och 2020 börja håva in de stora pengarna.

Ett annat talande exempel är appen Kry, som grundades 2014 av tre olika stora riskkapitalbolag.

De petade in 800 miljoner kronor i bolaget som började sin verksamhet i Skåne. Nu ska man öppna sin första, fysiska vårdcentral i ”Medical Village” i Lund och deras Sverigechef Livia Holm kvittrar glatt att Kry siktar på att bli den ledande digitala vårdgivaren i Europa.

Välfärdsteknik är ett begrepp som som en digital plattform för vård, troll av bland annat gruppboenden. allt mer används, både av vårdbo- för privata och offentliga vårdbolag I år har de sju prioriterade riskområlagen och myndigheter. Det är till som vill öppna egna digitala mot- den som kräver nationella tillsynsexempel användning av kamera tagningar. De vann en upphandling; insatser eftersom de utgör risker för och mikrofon som övervakning Västra Götalandsregionen ville få patienter och brukare. Två av de sju inom hemtjänst och på olika bo- hjälp med en videotjänst. Idag har är Digital vård och Välfärdsteknik. enden. Olika larm ska ersätta natt- de över hälften av alla landsting som Utgångspunkten är ”upplevelsen personal. Även om man använder kunder och tycker att ”det verkligen och resultat” för de personer som är ny teknik är metoden gammal. Re- börjat röra på sig” när det gäller di- i behov av vård och omsorg. Det är dan på 1980-talet användes toalett- gitala vårdmöten. De utvidgar nu ”kvittot” på om vården är säker och larm som larmade ifall en person också till Norge och Storbritannien. av hög kvalitet. inte spolat på ett dygn. Likaså larm IVO såg tidigt risker med den under mattor och trösklar. Kry har Inspektionen för vård och omsorg, digitala vården och gjorde en föransökningar om att utöka sin ver- IVO, bildades 2013, vilken lyder studie inför den stora, tvååriga samhet i alla landsting och regio- under regeringen och socialdepar- utredningen, eller tillsyn som nu ner i Sverige. tementet och är den statliga myn- startar, där alla aktörer och vårdKry har tripplat sitt värde efter dighet som ska garantera oss med- givare som bedriver digitala vårdnya stora investeringar till cirka 541 borgare att all vård och omsorg i tjänster ska granskas. Vården ska miljoner krovara jämlik, sänor medan en ker för patienKry tar 650 kronor för att titta oss i ten, kunskapsav medgrundarna nu hop- halsen och landstinget, dvs vi betalar baserad och ändamålsenlig. par av för att när egenvård ersätts av läkarbesök.

Det behövs en gräva lite eget guld, det vill säga våra skattepengar. Sverige sker efter de principer och nationell standardisering, en ram ”Det finns oanade möjligheter lagar som ska ge oss en jämlik sjuk- som är samma oavsett vilken privat inom Health Tech-branchen för vård av högsta kvalitet. Det är IVO aktör som fått upphandlingar. Det startup-bolag”, säger Josefin Land- som ansvarar för att inspektioner existerar inte idag. gård, som också erkänner att hon görs exempelvis på olika omsorgsinte visste något om vare sig vård boenden.

IVO har kritiserat olika nätläkare för eller omsorg när hon började jobba Den som tittar på SVT:s Upp- att man skriver ut narkotika­klassad med Kry. drag Granskning har nog sett kritik medicin för till exempel halsont Visiba Care grundades 2014 riktas mot IVO för bristande kon- samt skriver ut antibiotika för lätt-

31 JANUARI 2019 # 1 336

välfärdsteknik som framtiden för vård och omsorg. ”Sverige ska vara bäst i världen 2025 på att använda digitaliseringens möjligheter” utbrister man!

vindigt. Nu kommer myndigheten att under två år göra en granskning och det man undersöker är bland annat: Informationsöverföring och remisshantering, kompetens och handledning, läkemedelsföreskrivning, bedömning och medicinsk handläggning, identitetskontroll och orosanmälan gällande barn och informationssäkerhet.

Idag kan en digital läkare inte vara säker på identiteten på ett barn som är hens patient, eftersom det baseras på föräldraidentifikation. En orosanmälan som ska göras vid misstanke om att barn far illa blir svår att göra. De påpekar att en digital vårdgivare måste ha ett systematiskt kvalitetsarbete för att hantera dessa brister.

IVO anser att vårdgivaransvaret är oklart för aktörer som bedriver digital vård och behandling och kommer att ställa krav på både vägledning och ett proaktivt, förebyggande patientsäkerhetsarbete.

Hur ska en diagnos säkert ställas i svårare fall? Kanske kommer det att behövas flera, kontinuerliga uppföljningar och kommer de digitala vårdbolagen att vilja göra dessa? Vem ska tvinga dem?

Foto: Public domain

kassako

En god och jämlik vård till alla, med Världshälsoorganisationens hälsodefinition: ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande”. Det ska vara utgångspunkten för e-hälsa, liksom för all socialtjänst som bedrivs av stat, kommun eller enskild verksamhet, hela hälso- och sjukvården samt delar av tandvården.

Det har lagts ner mycket tid och pengar på den här visionen. Man har antagit handlingsplaner, det finns en webbplats, styrdokument, en ny samverkansorganisation, arbete på ny lagstiftning, standardisering med mera. Modernisera och utveckla den ”svenska modellen” genom snabbare digitalisation är målet. Det ska vara en icke-diskriminerande, individanpassad vård som tar hänsyn till barn, ungdomar, äldre, personer med funktionsnedsättningar, design och teknik för alla.

Till sist kommer det; ”Sverige måste vara ledande i e-hälsa i Europa”, bidra till att skapa ”nya affärsmöjligheter” (Vision E-hälsa 2025). Är det ”de sju slöjornas dans” politikerna vill att vi ska vilseledas av? En slags borgerlig naiv tilltro till den goda kapitalismen? Eller är det ren cynism eftersom de redan släppt loss blodsugande riskkapitalparasiter som vi nu behöver vaccin mot!

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) konstaterar att om tio år kommer 44 procent fler att vara över 80 år, medan den arbetsföra befolkningen (20-64 år) bara har ökat med 6 procent. Kommuner, landsting och regioner kommer att få svårt att hitta ny personal! De skriver i rapporten Välfärdens utmaningar och problem att digitala lösningar kan bidra till att bibehålla en god omsorg när det gäller vård av äldre.

RISE, ett statligt forskningsinstitut, har undersökt den ”effektiviseringspotential” som ligger i att alla kommuner fullt ut använder de redan existerande digitala tjänster som finns. RISE undersöker om man kan få fram en modell som räknar ut nytta jämfört med kostnad, för att installera exempelvis larm. Här ser vi att det inte egentligen är behov, utan ekonomi som gäller. 3,2 miljarder kronor skulle enligt RISE kunna sparas här och då användas (förhoppningsvis) till omsorg om äldre.

Det finns också en vision, Vision E-hälsa 2025, som regeringen och SKL antog i mars 2016. Det är en vacker, etisk plattformsvision som ser e-hälsa, digitalisering och

Patienten i fokus, långsiktighet, trygghet med mera är nu inte prioritet för de privata nätläkarbolag som blir rikare och rikare på våra skattepengar. Kry tar 650 kronor för att titta oss i halsen och landstinget, det vill säga vi betalar när egenvård ersätts av läkarbesök. De struntar i etik. Kommersiella nätläkare tar resurser från de allra sjukaste, stjäl läkare från den riktiga vården och korpar åt sig många miljoner. Fler vänjer sig att gå till en nätläkare, att få medicin, kanske helt i onödan.

Det är inte samhällsekonomiskt eller etiskt försvarbart och kan skada patienters tilltro till vården.

Det finns inga data som visar att nätläkare skulle avlasta vårdcentraler eller akutmottagningar i Sverige. Pengarna borde gå till högkvalitativ primär- och kommunal vård av svårt sjuka äldre och till att bygga bort platsbristen på svenska sjukhus. Svenska skattepengar går till aktieägare och multiinternationella vårdbolag.

I en annan värld, ett annat samhälle, skulle ny teknik kunna användas enligt de fina mål som finns, för att ge ökad delaktighet, medbestämmande, trygghet, jämlikhet, som ett sätt att ge vård och service, verklig omsorg om varandra. De resurser, de miljoner som nu enskilda superrika och rika bolag bollar med, kan vi använda mycket bättre. Men det krävs en vårdrevolution. Sluta mata nätparasiterna med guld och sluta lova dem gröna skogar! ■

I korthet

5

Åtta dödsolyckor på arbetet hittills i år

A

rbetsmiljö Åtta arbetare har redan dött på grund av arbetsplatsolyckor i år. Fall från höga höjder och bilkrockar är några av orsakerna. Det visar Arbetsmiljöverkets preliminära siffror.

– Det är ovanligt många arbetsrelaterade dödsolyckor i januari. Det var flera år sedan vi hade så många olyckor denna månad, säger Kjell Blom, som är utredare på Arbetsmiljöverkets enhet för statistik och analys, till Arbetet den 25 januari.

Ifjol var det 58 personer som dog på grund av arbetsplatsolyckor. 45 dog 2016 och 55 dog 2017.

Psykiska ohälsoklyftor mellan klasser

K

lass och ohälsa Folkhälsomyndighetens nya rapport pekar på att barn i de lägre inkomstgrupperna mår allt sämre psykiskt, medan de som har det bättre ställt ekonomiskt mår allt bättre. Den så kallade inkomstrelaterade ojämlikheten har ökat mellan åren 1994-2011 och den femtedel med lägst inkomst stod för 30 procent av alla självmord, självrapporterad oro, ängslan eller ångest och för hälften av alla psykiatriska diagnoser. Detta är också större bland gruppen icke heterosexuella.

– Vi har ju gjort den här sammanställningen eftersom det tidigare saknats en samlad bild av sociala skillnader i psykisk hälsa i Sverige, och vad de kan tänkas bero på. Det är anmärkningsvärt att den psykiska hälsan redan bland små barn skiljer sig åt beroende på föräldrarnas socioekonomiska situation. Det är viktigt att uppmärksamma detta, säger Folkhälsomyndighetens utredare Sara Fritzell till SVT Nyheter den 24 januari.

De mest utsatta grupperna i det klassamhälle som alltmer sliter isär Sverige ekonomiskt och socialt är inte så förvånande de som mår sämst.

SD:are tar ut dubbla arvoden

G

irighet De inom det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna har inga skrupler. Gruppledaren för SD i Stockholm, Peter Wallmark, får ut strax över 40 000 kronor i arvode per månad som gruppledare – samtidigt har han anställt sig själv som partisekreterare och får ut ytterligare 50 000 kronor per månad. Det rapporterar Aftonbladet den 28 januari.

– Under mina 20 år i stadshuset har jag inte sett något liknande hos andra politiska partier, säger personaldirektören för Stockholms stad, Anita Lidberg, till SVT Nyheter den 28 januari.

SD:s företrädare i Stockholm stad Martin Westmont gjorde likadant, något som avslöjades i november.

Rekord i samtal till Kvinnofridslinjen

M

äns våld mot kvinnor Den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen, dit kvinnor kan vända sig om de drabbas av våld, hot, trakasserier och andra övergrepp, ökade markant ifjol. Över 100 samtal om dagen kom in, rapporterar Sveriges Radio den 29 januari.

Det var ifjol totalt 36 658 samtal som kom in, och de senaste tio åren har antalet samtal ökat med 65 procent. Det antas att Metoo har haft en betydande effekt i att allt fler nu anmäler och rapporterar om sexualbrott, hot och våld mot kvinnor.

Lite strejker och kamp i Sverige

V

ar är kampen? En genomlysning av TT om antalet förlorade arbetsdagar på grund av konflikter, strejker och så vidare visar att Sverige har lägst av sina grannländer. Jämförelsevis har Danmark 300 000 förlorade arbetsdagar, Norge 128 000 och Finland 84 000. Men även globalt hamnar Sverige långt ner.

Det kan kontrasteras mot situationen i Sverige under 1970- och 80-talet, då antalet konflikter var mycket fler.

Storkonflikten 1980 resulterade exempelvis i 4,5 miljoner förlorade arbetsdagar. Då uppnåddes också segrar och framsteg för arbetarklassen. Dags igen! ■

INRIKES / INTERNATIONELLT

31 JANUARI 2019 # 1 336

6

lokaler med flera. Föreningslivet kommer att ödeläggas om planerna går igenom, och vad händer då med Jordbro?

– När vi från RS tidigare hade stormöten och enkäter med kampanjen Rusta upp Jordbro var alla Jordbrobor överens: Bevara och utveckla Jordbro kultur- och föreningshus. Men politikerna gör helt tvärtom. Istället för samråd och dialog kör de över befolkningens och föreningarnas vilja. Nu är det upp till oss att stoppa vansinnet.

Striden för att behålla det så viktiga kultur- och föreningslivet i Jordbro har startat.

Kamp för

kulturhus framtid Torsdagen den 24 januari slöt Jordbrobor och föreningsaktiva upp till det uppstartsmöte som Rättvisepartiet Socialisterna kallade till för att rädda föreningslivet i Jordbro.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

R

ättvisepartiet Socialisterna (RS) har delat ut över 3 000 flygblad till Jordbros hushåll och knackat dörr för att mobilisera och informera om kommunens vansinniga planer: De vill riva Jordbro kultur- och föreningshus – utan att ett nytt har byggts, eller kanske ens kommer att byggas! Väldigt få Jordbrobor vet ens om att kulturhuset ska rivas, och blir med rätta arga över det.

Jordbro kultur- och föreningshus innehar idag åtminstone 16

föreningar, klubbar och andra verksamheter: Jordbro United (dansskola för barn), Jordbro Världsorkester, Taekwandoklubben Viking, fritidsgård, bibliotek, Dignitas, Vägen ut, den serbiska dansgruppen Nikolas Tesla med flera. Alla verksamheter ger ett liv och en rörelse till Jordbro och har många hundratals aktiva och besökare varje vecka.

Nu hotas huset dock av rivning, eftersom Samhällsbyggnadsbolaget Nordic, som äger Jordbro centrum, vill jobba fram en byggrätt, smälla

Foto: Katja Raetz

Jordbro

upp bostadsrätter (om inte konjunkturen vänder ner – då kanske huset rivs utan att något byggs på platsen) och sedan sälja vidare. Kommunen har inte ens gjort en konsekvensanalys av vilka effekterna blir för Jordbro och dess befolkning som helhet.

Mattias Bernhardsson (RS) öppnade mötet: – Socialdemokraterna sa under valrörelsen att ”nu satsar vi på Jordbro” och att kultur- och föreningshuset skulle stå kvar. Men nu tvärvänder de och planerar att riva huset. Bara fritidsgården och biblioteket har garanterats ersättningslokaler. Men alla andra då? Och vart ska dessa inhysas? Det finns ju inga andra lokaler i Jordbro – alla som har funnits har lagts ner: Träffen, hyresgästföreningarnas mötes-

Göran från Jordbro Världsorkester gick igenom bakgrunden till hur kulturhuset kom till, att de mer eller mindre tog över det och bjöd in andra föreningar när Jordbromalmsskolan (som numera är Jordbro kultur- och föreningshus) lades ner. Han fortsatte: – Det här huset gav kreativiteten förutsättningar, för människors fria skapande. Här har vi kunnat påverka ytorna och göra rummen till våra. Detta i motsats till kommunens ofta stela och rigida utformning, som hämmar skapande och den fria kulturen.

Mikael, även han från Jordbro Världsorkester men som även jobbar för kommunen i Haninge kulturhus, beskrev det unika med huset och verksamheterna: – Det är en unik mix av föreningar, grupper och andra, något unikt som jag inte tror finns någon annan stans i landet på samma sätt.

Maj-Britt Pihl, pensionär som har bott i Jordbro sedan 1979, påpekade hur viktigt föreningslivet är för ungdomarna.

Lina från Jordbro United tog bland annat upp om hur viktig dansverksamheten är för Jordbros tjejer och som nu hotas slås undan.

Många fler kom in i den livliga diskussionen, där alla var rörande överens om behovet av att ha kvar ett föreningsliv i Jordbro.

Många olika förslag till nästa steg togs upp: Att bilda ett nätverk, sätta upp affischer, skriva insändare till riks- och lokaltidningar, samla ihop föreningar till ett gemensamt upprop, öppet brev till kulturministern, med mera.

Helt klart är att det behövs en enad front mot kommunen från föreningarna, Jordbrobor och alla som vill försvara föreningslivet i stadsdelen. Några från de olika föreningarna ska nu kontakta alla föreningar och se vilka bud de har fått från kommunen vad gäller när de måste ut, vilka kontrakt de har tillfrågats skriva under och så vidare. De ska sedan arbeta fram ett gemensamt upprop och kalla till nytt stormöte.

Rättvisepartiet Socialisterna kommer fortsätta att aktivt arbeta för att rädda kultur- och föreningslivet i Jordbro. Vi kommer stödja föreningarnas kamp och göra allt som krävs. ■

Rättvisepartiet Socialisterna står för:

• Ingen rivning förrän ett nytt kultur- och föreningshus står klart.

• Det nya kulturhuset måste vara stort nog för att inrymma dagens verksamheter och föreningsliv. Nej till marknadshyror – vi betalar redan skatt för denna viktiga ungdomsverksamhet.

• Verkligt samråd om Jordbros framtid med föreningar och boende i området.

• Kamp för resurser utifrån behoven till kulturverksamhet, välfärd och trygghetsåtgärder. Pengar finns – låt de rika, storföretag och banker betala.

Seger för LA:s lärare

L

USA:s lärare har alla gemensamt låga löner, stora klasser, dålig arbetsmiljö samt för lite omkringpersonal och tid till planering. Det är en yrkesgrupp som kollektivt har nått en bristningsgräns, vilket har fått dem att ta till gatorna som svar.

I det undertecknade avtalet i Los Angeles återfinns flera viktiga framsteg: En ökning av antalet stödpersonal (sjuksköterskor, kuratorer, bibliotekarier med mera), färre standardiserade prov, en sexprocentig lönehöjning, minskning av elevantalet per klass och att det hatade ”Sektion 1,5” skrotades, som innebar att distriktet kunde utlysa ett slags nödläge och förbise alla klasstorlekstak.

I samband med den vilda strejken som lärarna i Oakland gick ut i häromveckan har arbetsgivarna svarat med att 24 skolor ska stängas (!). Det är en krigsförklaring mot

alla boende i Oakland och bereder vägen för en februaristrejk, som med all sannolikhet kommer att röstas igenom under denna veckan. Även i Denver och Virginia förbereder sig lärarna för strid.

Lärarnas imponerande aktioner visar vilka som har makten i samhället, såväl ekonomiskt som politiskt.

Men de högerhökar som vill dränera skolverksamheten på resurser för egen vinnings skull kommer inte att ge upp i första taget.

Därför borde alla lärare i hela landet som ett nästa steg gå samman i en gemensam endagsstrejk för att skicka en signal som kan skaka det politiska etablissemanget, med krav på ökade resurser och förbättrad arbetsmiljö. Det kan i sin tur ytterligare sporra andra yrkesgrupper till liknande aktioner. ■ Robert Bielecki

Som så många gånger förr: Det lönar sig att kämpa.

Foto: Daniel Lee from Pexels

ärarna i Los Angeles vann i förra veckan en viktig seger efter sin sex dagar långa strejk. Lärarstrejkerna i början av detta året följer de mycket framgångsrika strejkerna som påbörjades ifjol, med start i West VirginiaÄven där vanns flera betydande framsteg för lärarna och utbildningen som helhet.

Strejken i Los Angeles var den största sedan dess och otroligt betydelsefull för inte minst landets lärare, men även andra yrkesgrupper som fortsätter att inspireras av de segrar som lärarnas kamp vinner. Strejken var också en kamp mot den privatiseringshets som utbildnings-”reformisterna” står för. Hade lärarna förlorat den här kampen hade det öppnat upp för ”reformer”, alltså privatiseringar, i inte bara LA och Kalifornien utan i hela landet.

HAMNSTREJKEN

31 JANUARI 2019 # 1 336

7

Hamnstrejken: ”Vi fortsätter tills vi har ett kollektivavtal” Peter Sandklev.

Foton: Mattias Bernhardsson

Allt stöd till Hamnarbetarförbundets strejk!

K

lockan 07.00 på torsdag morgon inleddes den första punktstrejken mot gods­ trafiken i frihamnen i Stockholm.

Femton hamnar i landet omfattas av Hamnarbetarförbundets strids­ varsel för rätten till kollektivavtal och fackliga rättigheter.

Rättvisepartiet Socialisterna och tidningen Offensiv var på plats på samlingen i Hamnarbetarför­

bundets facklokal där stämningen var på topp.

– Vi fortsätter tills vi har ett kol­ lektivavtal. Vi är beredda att trap­ pa upp. Vårt budskap till Sveriges Hamnar är: Sätt er ned och skriv på, säger HamnEttans ordförande Peter Ströbæk.

Ordföranden är också skydds­ ombud, något som han och alla

”Behövs exempel på folk som kämpar”

T

Han berättar att stämningen och kampviljan verkar bra hos med­ lemmarna, och att det är bra att de har nått ut i media. Henrik tycker

att det hade varit bra om de hun­ nit med något mer utåtriktat och mött allmänheten, haft möten och delat flygblad och så vidare.

– Vi är lite ovana. Senast det var strejk här var 1980. Det är strejk­ debut för oss alla. I Göteborg har vi däremot mer erfarenhet av kamp.

– Jag tror den här strejken är viktig för hela fackföreningsrörel­ sen. Det behövs exempel på folk som kämpar.

Rättvisepartiet Socialisterna upp­ manar nu alla att stödja strejken.

Ta upp i era egna fackföreningar om stöduttalanden med mera. ■ Per Johansson

Strejken är viktig för hela fackföreningsrörelsen.

medlemsstyrda och därmed mer stridbara.

– Jag är med i Hamnarbetarför­ bundet för att det är vi medlem­ mar som styr. Våra kisar som fö­ reträder oss har samma pröjs som vi, inga direktörslöner, förklarar hamnarbetaren Peter ”Raketen” Sandklev.

– Vi har inga utsända ombuds­ män som kommer ut och bestäm­ mer här, det är vi medlemmar som bestämmer, fyller Björn Borg i.

Peter Ströbæk, ordf HamnEttan.

handla och gå skyddsronder, säger hamnarbetaren Johan Sjögren.

Hamnarbetarna kräver inte mer i pengar, de kräver fackliga rättig­ heter. Motbudet om ett hängavtal handlar om att neka Hamnarbe­ tarförbundet förhandlingsrätten som ett riktigt kollektivavtal skulle innebära. Arbetsköparsidan vill helt enkelt förbjuda ett fack för att de till skillnad från andra fack är

Rättvisepartiet Socialisterna ma­ nar alla fackliga oavsett facklig tillhörighet att ta stöduttalanden och mobilisera opinion till stöd för hamnstrejken – en strid för rätten till facklig organisering som borde vara hela arbetarrörelsens strid. ■ Mattias Bernhardsson

Hamnarbetaren Peter Ohlin är fast beslutsam att fortsätta så länge som krävs.

”Vi kan hålla på hur länge som helst”

K

lockan 07.00 onsdagen den 23 januari inleddes hamn­ arbetarnas strejk för rätten till kollektivavtal i ett tiotal hamnar runt om i landet. Sammanlagt gick cirka 1 000 hamnarbetare den da­ gen ut i strejk för sin rätt att teckna kollektivavtal med arbetsgivaren Svenska Hamnar. Hamnarbetar­ förbundet har kämpat för detta länge och våren 2018 tog kampen en ny vändning med strejken och lockouten i Göteborgs hamn.

Sedan Hamnarbetarförbun­ det den 22 januari förkastade ett

Foto: Anders Wemmert

unadalshamnen i Sunds­ vall är en av de hamnar där Hamnarbetarförbundet har utlyst punktstrejker. Arbets­ givaren har svarat med lockout.

Kvällsskiftet var utkörda från ar­ betsplatsen. Offensiv talade sam­ ma kväll med Henrik Henriksson från förbundet i Sundsvall: – Vi har cirka 50 medlemmar på arbetsplatsen. En majoritet, runt 75 procent av hamnarbetarna här, är med i vårt förbund.

skyddsombud måste göra på friti­ den. Så har det varit sen i våras då Sveriges Hamnar införde en ute­ stängningspolicy mot Hamnarbe­ tarförbundet. Detta trots att de är majoritetsfacket.

– Här i Stockholms hamn är 90 procent av hamnarbetarna organi­ serade hos oss, säger Peter Ströbæk.

– Vi strejkar för att få till ett kollektivavtal, för vår rätt att för­

Johan Sjögren.

45 andra hamnarbetare står ut­ anför grindarna i gula västar med Svenska Hamnarbetarförbundets logga. Enligt Peter är sammanhåll­ ningen god och kamphumöret på topp.

– Vi kan hålla på att strejka länge för att få igenom våra krav.

Nu försöker arbetsgivarna läg­ ga skulden för strejken på oss. Vi strejkar under 2 timmar och ar­ betsgivaren svarar med lockout i 17 timmar, säger Peter Ohlin.

På frågan om hamnarbetarna har fått något stöd från andra fack­ föreningar svarar Peter nej, men säger samtidigt att enskilda med­ lemmar i Transportfacket stöder strejken. ”Målet med strejken ligger fast” säger både Peter och Henrik – att vinna rätten att teckna kollektiv­ avtal på samma villkor som andra fackfören­ ingar.

medlingsbud som i praktiken var arbetsgivarnas förslag inleddes punktstrejker under 2 timmar den 23 januari.

Dessa har Målet med strejken följts av fler punktstrej­ ligger fast – rätten till ker. kollektivavtal.

Offensiv träffade hamnarbetaren Peter Ohlin och ordföranden i Svenska Hamnarbetarförbundets avd 30 i Malmö, Henrik Collvin, då strejken inleddes utanför infarten till Malmö hamn. Han och drygt

RS och Of­ fensiv ger sitt helhjär­ tade stöd till Hamnarbetarförbun­ dets kamp för ett riktigt kollek­ tivavtal och för rätten till en egen fackförening. ■

Anders Wemmert

ANALYS

31 JANUARI 2019 # 1 336

Elbilen och jakten på me 8

Kampen för att stoppa miljöfarliga gruvprojekt skildras på ett utmärkt sätt i Arne Mülllers nya bok Elbilen och jakten på metallerna (Ord & visor förlag 2019). Det är en bok som verkligen förtjänar epitetet en måstebok för alla som kämpar för en framtid som inte bestäms av bolagens vinstjakt och den så kallade marknaden.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

E

traliska BHP Billiton) damm med restavfall från järnmalmsbrytningen brast. Ett dammbrott som orsakade Brasiliens värsta miljökatastrof.

De globala utblickarna är många.

Det är också ett kusligt sammanträffande att boken släpps samtidigt som ett av gruvbolaget Vales dammar (för lagring av avfallsvatten från en järnmalmsgruva) har brustit nära staden Belo Horizonte i sydöstra Brasilien. Minst 58 personer har dödats i dammolyckan och flera hundra saknas. Dammen som brast klassades innan som säker

Efter finanskrisen 2008-2009 och de efterföljande årens råvaruprisfall har en ny gruvboom börjat utvecklas. På nytt hävdas att det inte finns några gränser för vad som är möjligt om bara gruvbolagen får lite friare händer. Idag handlar det inte heller enbart om de gamla metallerna som järn och koppar. ”Nu har även ämnen som litium, indium och neodym blivit högintressanta. Det behövs i elbilarnas batterier, vindkraftverk, solpaneler och all den elektronik som underlättar tillvaron. Nya gruvor är i själva verket ett måste om vi ska nå ett hållbart samhälle.” Även gruvbolagen hävdar allt oftare att ett av målen för verksamheten är ”hållbarhet”, vilket det politiska etablissemanget sväljer med hull och år. Inte minst i Sverige. Mellan riksdagspartierna råder nästan fullständig enighet om att fler gruvor måste öppnas. Från Socialdemokraterna till Sverigedemokraterna finns en samsyn om att myndigheterna är för rigida i sin tolkning av det regelverk som finns när tillstånd till gruvbrytning ska ges. Det finns mycket som pekar mot att Miljöpartiets långa sveklista kan bli ännu längre om regeringen säger ja till gruvbrytning i Kallak och/eller Laver.

De styrande försöker låtsas som om det inte finns en tydlig motsättning mellan att å ena sidan satsa ännu mer på gruvor och metalltillverkning, som redan står för en stor andel av de globala koldioxidutsläppen, och å den andra drastiskt minska utsläppen.

fter valet och med den nya S-MP-regeringens på plats väntar nya avgörande gruvstrider. Regeringens nyliberala agenda har fått gruvbolagen att andas ny optimism om att det snart blir ett ja till gruvbrytning i Kallak utanför Jokkmokk och i Laver utanför Älvsbyn. Gruvjätten Bolidens ansökan om brytning i Laver (en dagbrottsgruva i jätteformat) har legat på regeringens bord i dryga två år, och Beowulf Minings ansökan om att få öppna en järnmalmsgruva i Kallak i ett och ett halvt år.

Kampen för att stoppa dessa två miljöfarliga gruvprojekt är några av de gruvstrider som skildras i Arne Müllers nya bok Elbilen och jakten på metallerna.

I likhet med hans tidigare böcker Smutsiga miljarder, Norrlandsparadoxen och Stockholm, städerna och RESTEN baseras Elbilen och jakten på metallerna på ett gediget faktamaterial, en mängd intervjuer och samtal. Men kanske framför allt är det en bok som låter larmklockan ringa med en maning till folkligt engagemang och motstånd. För det lönar sig att kämpa.

Om du söker efter svar på gruvbolagens och politikernas argument och löften hittar du dem i denna bok, som varmt rekommenderas.

Det är en bok som låter larmklockan ringa med en maning till folkligt engagemang och motstånd. För det lönar sig att kämpa. efter att ha klarat vad som påstods vara ”sedvanliga säkerhetstester”.

Vale, som är världens största järnmalmsproducent, har inte tagit något ansvar för olyckan, och bolaget har ännu inte bett om ursäkt för de offer och de skador som orsakades 2015 när 240 miljoner kubikmeter lervälling vällde fram efter att gruvbolaget Samarcos (som Vale äger tillsammans med brittisk-aus-

Glömt är också de krascher och konkurser som kantade den tidigare gruvboomen. I slutet av 2014 begärdes gruvbolaget Northland Resources i konkurs och 500 jobb försvann när järnmalmsgruvan i Kaunisvaara (Pajala) stängdes efter två års drift. Kommunen kastades ned i en djup ekonomisk kris.

Skulderna i bolaget uppgick till 14 miljarder kronor och sammanlagt

Om gruvbrytning tillåts i Kallak kommer motståndet bli ännu större än sist.

förlorade 12 000 sparare mellan 4 och 5 miljarder kronor. Det var den största konkursen i Sverige sedan Kreugerkraschen 1932.

Vid ungefär samma tid (början av 2015) gick också Dannemora Mineral, som på nytt startat en järnmalmsgruva i Uppland, omkull.

Då hade 50 miljoner kronor satsats på att rusta upp järnvägen mellan Dannemora och Hargs hamn och 70 miljoner investerats i en upprustning av de anordningar för malmlastning som fanns i hamnen.

Men det var inte bara järnmalmsgruvor som drabbades. Lappland Goldminers, som hade planer att starta en guldgruva i Västerbotten, gick också omkull. I somras återstartades gruvan i Kaunisvaara, trots att verksamheten på många punkter inte lever upp till miljötillståndet. ”I slutet av juni lämnade Naturvårdsverket in en begäran om att gruvans miljötillstånd skulle dras tillbaka av Mark- och miljödomstolen. Detta var en unik händelse.

Aldrig tidigare hade myndigheten ställt ett sådant krav. Men vägen till ett domstolsbeslut är lång. Först under 2019 väntas domen falla”.

Enligt bolaget (Kaunis Iron) och Pajalas pressade kommunpoli-

tiker fick en nystart inte äventyras av en ”övernitisk inställning” till miljöfrågorna. Överhuvudtaget försöker gruvnäringen, ivrigt uppbackade av politiker, ge en bild av att ”statliga myndigheter försvårar etablering av ny gruvverksamhet. Därtill kommer redan krångliga tillståndsprocesser som skapar oförutsägbarhet och stora risker för den som vill etablera en gruvverksamhet” (debattartikel i Dagens Samhälle den 2 januari 2018. Som undertecknare står flera ledande socialdemokrater i Norrbotten, bland annat S-pampen Niklas Nordström i Luleå).

Nästan identiska ordalag använde företrädare för Beowulf Mining, som vill öppna gruva i Kallak, när man i början av året på SvD Debatt menade att ”den svenska gruvindustrins framtid hotas av rättsosäkerhet (...) Idag kan myndigheter låta argument om gruvnäringens mycket begränsade påverkan på andra lokala intressen få företräde framför det lokala samhällets långsiktiga ekonomiska väl”. Vad man efterlyste var en stat och regering som ännu mer aktivt hjälpte gruvbolagen att köra över opinionen, åsidosätta samernas rättigheter samt bedriva en verksamhet som

slår ut lokala näringar och lokalsamhällen.

I sin kampanj för att få ja från regeringen har Beowulf Mining tagit hjälp från S-politikern Göran Färm som sedan 2017 är bolagets styrelseordförande.

Socialdemokraterna och de traditionella högerpartierna – M, C, L och KD – förenas i att alla har en odelat positiv inställning till gruvindustrin. När Sverigedemokraterna till sist svarar på de frågor som de har fått av författaren bedyras att partiet ”är mycket positiv till gruvnäringen”. I likhet med gruvbolagen – och andra partier – anser SD även att ”tillståndsprocessen är godtycklig” och att EU-regleringarna tillämpas ”för strikt”!

Varje gruvboom har också sina skojare och lycksökare samt ett inslag av att gamla nedlagda gruvprojekt får nytt liv när kurvorna bara tycks ta en väg – uppåt. Bakom prospekteringsbolaget Wiking Minerals som ville öppna gruva utanför Sandviken, i närheten av den vattentäkt där Gävle hämtar sitt dricksvatten, stod nazister.

I flera års tid har motståndarna till att en gruva öppnats i Rönnbäck (Tärnaby) fått kämpa mot spekulanter som hoppats på stora och

31 JANUARI 2019 # 1 336

etallerna – en måstebok

snabba vinster när nickelpriset var brant uppåtstigande. Om en gruva hade öppnats i Rönnbäcken 2010 hade det slutat i en konkurs i klass med Northland Recources. ”De som protesterat mot gruvplanerna i Rönnbäcken har sannolikt förhindrat samhällsekonomiska förluster på hundratals miljoner och kanske många miljarder kronor”.

Det är ingen tvekan om att de senaste årens protester och folkliga motstånd har haft framgångar.

Utan protesterna hade inte kalkbrytningen i Bunge (Ojnareskogen) på Gotland stoppats 2015. Kampen – på olika fronter från insändare, skrivelser och överklaganden till demonstrationer och blockader – och den förändring av opinionen som har ägt rum har återspeglats i att myndigheterna vågat säga nej till gruvbolagens planer.

Boken ger fler exempel: Länstyrelserna i Västerbotten och Jämtland har sagt nej till planerna på att öppna en ny gruva vid Stekenjokk i fjällvärlden på gränsen mellan de båda länen. Både Länsstyrelsen i Norrbotten och Bergsstaten har sagt nej till Bolidens planer på att starta gruvan i Laver. ”Även när det gäller ansökan om en järnmalmsgruva i Kallak sa Länsstyrelsen i Norrbotten nej.

9

I det här fallet med ett argument som jag inte har sett tidigare. Man menade nämligen att projektet var tveksamt ur samhällsekonomisk synpunkt. Samhällets kostnader för att rusta upp transportvägen för malmen skulle bli för höga, skadorna för rennäringen för omfattande och jobben vid gruvan skulle bara finnas under en begränsad tid”.

Insikten om det motstånd som ett ja till gruvbrytning i Kallak och Laver skulle innebära håller även den nya regeringen på halster.

Inte sällan motiveras den intensifierade mineraljakten för att öppna nya gruvor med att argumentet att utsläppen måste ner och beroendet av fossila bränslen måste minska, vilket mycket riktigt är ett måste.

Men en fortsatt ökning av metallanvändningen krockar brutalt med klimatmålen och andra miljömål. En omställning av teknologin och övergången till exempelvis en elektrifierad bilpark kräver stora mängder av olika metaller som det inte finns oändliga tillgångar av och inte minst en i alla delar fungerande återvinningskedja.

Men en sådan finns inte idag. ”Införandet av de nya teknologierna utan fungerande återvinning kommer i snabb takt att öka anta-

let stora, miljöfarliga hål runt om i marken”.

Regeringen har målet att utsläppen ska halveras till 2030. Om gruv- och metallframställningens utsläpp ligger kvar på dagens nivå skulle de då stå för mer än en fjärdedel av alla utsläpp i Sverige. Men regeringen och gruvbranschen vill att antalet gruvor ska öka från dagens omkring 15 till 50 år 2030.

Den produktion- och transportökning som följer av detta kommer att betyda ökade utsläpp.

Eldrift minskar utsläppen, men produktion av elbilar och dess batterier ger omfattande utsläpp.

Det är tyvärr inte heller så att solpaneler och vindkraft har kommit att ersätta den fossila energiproduktionen. ”De har inte ens täckt merparten av den stadiga ökningen av den globala energiförbrukningen. Under de senaste tio åren hade koldioxidutsläppen från energiproduktionen fortsatt öka med 16 procent, trots alla satsningar på förnyelsebar energiproduktion”.

Det finns också en ständig konflikt mellan å ena sidan marknadens misshushållning samt de privata bolagens kortsiktiga vinstjakt och å den andra behovet av långsiktighet och planering i enlighet med behov.

Produktionen av elbilar är på väg att vida överstiga konsumtionen.

Under de kommande tio åren kommer det att produceras miljoner fler elbilar än vad som kan säljas (14 miljoner enligt en färsk rapport från konsultfirman Deloitte). Därmed har elbilar blivit ytterligare en bransch som dras ned i marknadens anarki och gigantiska, miljöfarliga slöseri.

Detta blir följden när varje bilproducent i världen och, enligt Deloitte, ytterligare ett dussin nya bilföretag alla med sikte på nästa kvartalsrapport kommer att försöka producera så många elbilar som möjligt. Det blir till slut ”ohållbart – företag kommer att gå under” (ekonomisajten qz.com den 25 januari i år). Men inte bara företag kommer at skadas, utan framför allt samhällen och natur. ”Vägen till ökad vinst går ofta via ökad försäljning, helst så stora ökningar att marknadsekonomin växer. I denna helt grundläggande ekonomiska mekanism ligger förklaringen till de problematiska och allt annat än hållbara trender vi ser nom produktion och användning av metaller – trots alla ambitiösa miljö- och hållbarhetsplaner. Företagen måste helt enkelt till varje pris försöka öka försäljningen även

när detta är helt förkastligt utifrån vad som krävs för en långsiktig hållbar utveckling”.

Fortsätter dagens trender i Sverige och globalt med en stadig, fartblind ökning av användandet av metaller kommer inte utsläppen att minska i den takt som krävs.

Långt därifrån.

Det krävs en dramatiskt ändrad hushållning av mineraler, vilket förutsätter en demokratisk och långsiktig planering av hela ekonomin baserad på ett offentligt ägande av exempelvis gruvbolagen.

I dagens motstånd mot gruvbolagens exploatering sås ett viktigt frö till en bredare rörelse som kan samla klimat- och miljökämpar, lokala kampanjorganisationer och nätverk samt stridbara fackföreningar i gemensam kamp mot den kapitalistiska marknadsekonomins härjningar. ”Möjligheten till förändringar finns, men det är bråttom”, som de sammanfattande slutorden lyder i denna mycket viktiga och utomordentliga bok. ■

Författare: Arne Müller Förlag: Ord & Visor Utgivningsår: 2019 Antal sidor: 256

INTERNATIONELLT

31 JANUARI 2019 # 1 336

10

EU:s politik hindrar aktivt räddningsfartyg från att undsätta flyktingar.

Sveriges Radio rapporterade i förra veckan att cirka 170 personer hade drunknat på väg från Libyen till Europa. Under januari i år har hittills drygt 250 drunknat (mörkertalet är stort). Det gör årets januarimånad till den dödligaste sedan flyktingvågen började slå mot Europas stränder.

SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

I

morgonekot den 22 januari rapporterades hur räddningsarbetare fruktade fortsättningen av året. Under januari brukar inte många båtar ge sig av mot Europa på grund av kylan och det dåliga vädret.

Flyktingvågen 2015 och den sympati flyktingarna mötte i Europa skrämde makthavarna. Bilden av de treårige syriske pojken Alan Kurdi som låg drunknad på en sandstrand kablades ut över värl-

den och väckte en våg av sympati.

Efter publiceringen började den officiella tonen ändras. Nu skulle flyktingarna stoppas ”för att förhindra att fler drunknar”. Ett avtal slöts med Turkiet 2016 om att stoppa båtarna med flyktingar.

Nu är flyktingarna hänvisade till den längre och farligare rutten från Libyen över till Italien. Ett avtal liknande det med Turkiet har slutits med Libyen. Problemet är att Libyen är ett land i sönderfall. Där ham-

nar flyktingarna i flyktingläger som mest liknar koncentrationsläger.

Enligt internationell lag ska de i sjönöd räddas och tas till närmaste säkra hamn. Den tunisiske fiskaren Chamseddine Bourassine och hans besättning gjorde just det i höstas. De bogserade en båt med flyktingar som råkat i sjönöd in på italienskt vatten. Då greps de för människosmuggling.

Inga civila båtar törs längre undsätta flyktingbåtar i sjönöd. Hjälporganisationers båtar hindras på alla sätt från att rädda människor.

Strax före jul åkte en båt med 32 personer ombord runt i över två veckor innan de fick tillåtelse att komma i land. Då var situationen ombord desperat. Maten höll på att ta slut. Speciellt barnen for illa.

EU vill vara demokratiskt och

Foto: Public domain / Freedom House

Fort Europas Medelhav fortsätter skörda liv

humant. När det gäller flyktingar gäller klart och tydligt andra regler.

EU försöker med alla medel hålla flyktingar borta från Europa. Förutom läger i Turkiet och Libyen har man gett resurser till Libyen för att stärka kustbevakningen vars upp-

Det första är Dublinöverenskommelsen enligt vilken en flyktings asylskäl ska prövas i det första EUland hen kom till. Naturligtvis får då sydeuropeiska länder såsom Malta, Italien och Grekland ta hand om ett oproportionerligt antal flyktingar medan inte så många tar sig till nordeuropeiska länder som Sverige och Danmark.

Det andra problemet är avtalet med Libyen.

Det tredje problemet är enligt Amnesty snedvridningen av den politiska debatten. Medan antalet flyktingar som når Europa minskar för att nu vara den lägsta på fem år framställs det fortfarande som en kris. Frågan är kris för vem, EU eller flyktingarna. Stefan Löfven hävdar att vi inte ska tillbaka till hösten 2015. Hösten 2015 målas upp som något fruktansvärt. Och naturligtvis var det så för alla de som drunknade i sitt sökande efter trygghet.

Färre söker sig idag över Medelhavet – färre drunknar, men procentuellt är det fler. 2015 drunknade en av 270. Mellan januari och juni förra året drunknade en av 18.

EU är ansvarigt för alla dessa döda.

Trump vill bygga en mur för att stoppa människor ta sig in i USA. Europa har en bred och djup vallgrav i form av Medelhavet.

Vill vi hindra människor att söka sig till Europa måste vi förstå varför de söker sig hit. Krig, fattigdom, arbetslöshet, ingen framtidstro. Det löser man inte med att stoppa båtar från att korsa vallgraven.

EU försöker med alla medel hålla flyktingar borta från Europa. gift är att stoppa flyktingbåtar ute till havs och föra tillbaka dem till Libyen i trots mot internationell lag.

Det finns rapporter om att istället för att plocka upp flyktingar hindrar libysk kustbevakning aktivt människor att ta sig upp i båtar som försöker undsätta dem.

Amnesty International har identifierat tre problem som måste åtgärdas.

Det viktigaste just nu är dock att förhindra att fler människor ger sig ut på Medelhavet i överbelastade båtar. Lösningen är inte att låta dem stanna i libyska koncentrationsläger, utan genom att låta dem komma i ordnade former till EU. Hos banker, storföretag och de superrika finns det mer än nog resurser för att ge alla – flyktingar och alla andra – bostad, välfärd, jobb och trygghet. ■

Bangladesh: Textilarbeterskor i strid mot slavlöner

A

tt kvinnor har det tufft ute i arbetslivet är inget nytt.

Bangladesh, med omkring fyra miljoner arbetare i 4 500 olika fabriker, har världens näst största textilindustri. Med sin billiga arbetskraft har landet blivit Europas och Amerikas näst största exportör av RMG (Ready Made Garments, färdiga klädesplagg) i världen efter Kina.

Landet får tack vare sin RMG-export in 27 miljarder dollar, men bakom denna siffra finns den billiga kvinnliga arbetskraften. Kvinnor diskrimineras och jobbar övertid, fastän lagen i Bangladesh säger att arbetarna inte ska arbeta över tio timmar i sträck per dag. Fabrikerna följer inte lagen och verkligheten ser

annorlunda ut: flera bangladeshiska kvinnor börjar sina pass åtta på morgonen och avslutar dagen tolv timmar senare. Det förekommer att arbetarna inte får betalt för övertidsarbete, utan istället hotas med att bli av med jobbet om man inte uppfyller produktionsmålet.

Låga löner är ett allvarligt problem i Bangladesh; landets minimilön på 95 dollar per månad (drygt 950 kronor) är enligt en undersökning från Japans utrikeshandelsorganisation den lägsta i världen. För att en kvinna ska kunna försörja sin familj behöver hon tjäna minst 3 140 kronor per månad, men i den bäst betalda plaggfabriken tjänar man ungefär 2 180 kronor per månad.

De usla arbetsvillkoren gör inte situationen bättre.

Infrastrukturen är dessutom värdelös och ledde till att 1 134 miste sina liv år 2013 i Rana-katastrofen, där en åttavåningsbyggnad kollapsade. Fackföreningsledningen och regeringen garanterar inte att en sådan händelse inte kommer att upprepas, vilket är patetiskt gentemot alla arbetare. Flera kvinnliga arbetstagare blir lurade eftersom de anses som tysta och åsiktslösa.

De flesta fabriksägarna följer inte rätten till mammaledighet och konsekvenserna blir att kvinnor riskerar att förlora sina jobb efter att de har fött barn. Kvinnor tvingas arbeta när de är inne i sin sista gravidi-

tetsperiod för att nå företagens mål.

Det leder till att både mammans och barnens hälsa utsätts på ett fruktansvärt sätt. Kvinnor med barn får oftast aldrig någon vilostund, utan får både arbeta för att försörja sina barn och för att vara mammor.

Facken inom textilindustrin är svaga, vilket är en av anledningarna till att arbetarna har fått lida. Fackligt arbete är ingen lätt uppgift i Bangladesh. Många gånger har fackliga organisatörer blivit slagna av polis utan att myndigheter har brytt sig.

Men arbetarna ger sig inte. Häromveckan gjorde tusentals arbetare sina röster hörda när de tillsammans enades i en veckas lång strejk mot låga löner, vilket resulterade i

att flera fabriker tvingades stoppa produktionen. Polisen svarade med att spruta vatten och kasta tårgas mot 5 000 arbetare för att försöka stoppa protesterna. En person dog och ungefär 50 skadades i Savar, en liten stad utanför huvudstaden Dhaka. Många återvände veckan efter till sina jobb och fick besked om att de hade blivit av med jobbet.

Flera nya demonstrationer och strejker bör genomföras för att tillsammans få stopp på de orättvisa arbetsvillkoren och få ett slut på statens repression. Internationell solidaritet från fackföreningar och arbetarorganisationer världen runt behöver organiseras till stöd för textilarbetarnas kamp. ■ Jordy Cabrera

31 JANUARI 2019 # 1 336

11

”Finns ingen Plan B” Ungas klimatkamp visar väg framåt På fredag är det dags igen. Elevernas klimatstrejk i minst 17 länder i världen, och förstås speciellt Greta Thunberg som startade hela rörelsen inför höstens val, har blivit en symbol för den nya, unga och mer radikala klimatrörelse som har vuxit fram under det senaste tiden.

Samtidigt ställs den ”gamla” miljörörelsen inför avgörande ställningstaganden när det politiska etablissemanget går högerut och vill låta arbetare betala för deras helt otillräckliga miljöåtgärder.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

M

– Några människor, företag och beslutsfattare har vetat exakt vilka ovärderliga värden de har offrat för att tjäna oräkneliga summor pengar. Och jag tror att många av er samlade här idag tillhör den gruppen, sa Greta Thunberg i Davos.

Det borgerliga politiska etablissemanget försöker framställa Sverige som ett föregångsland vad gäller klimatomställning, men det påståendet tål inte en närmare granskning. Enligt SCB har utsläppen till och med sakta ökat de senaste åren,

och då är dessutom inte utsläpp från den ökande konsumtion av varor producerade utomlands inräknat (det som brukar kallas ekologiskt fotavtryck).

De mest omfattande utsläppen har dessutom lämnats över till EU:s marknadsanpassade system med utsläppsrätter. Resultatet är till exempel att företaget Preemraff planerar att bygga ut sin verksamhet och därmed fördubbla sina koldioxidutsläpp och bli landets största utsläppskälla.

Detta system av ”greenwashing” är Miljöpartiet delaktig i som en del av regeringen. Det är ett dubbelspel utan motstycke där regeringen förra året beslutade att koldioxidutsläppen i Sverige ska vara nere på noll 2045. Den nya regering som tillträdde efter fyra månaders kaos sedan valet fortsätter på samma spår – med en variant av Macrons ”klimatpolitik” ska klimatkostnaderna betalas av arbetare med höjda skatter medan de rika får skattesänkningar på 30 miljarder.

Gapet mellan behovet av en dramatisk omställning och etablissemangets totalt otillräckliga åtgärder gör att dagens unga inte låter sig smickras och köpas upp av

Baserad på de nya rörelserna finns nu flera stora klimataktioner planerade.

Den 1 februari blir en nordisk protestdag för att alla FridaysForFuture-grupper, följt av den globala skolstrejkdagen den 15 mars, som har förutsättningar att skaka om de kapitalistiska ledarnas förhoppningar om att kunna fortsätta sabba planeten med sin ”business as usual”.

I april väntar Extinction Rebellions globala aktionsvecka.

Ett annat initiativ som om det tar fart kan bli viktigt är #Earthstrike med planer på en global strejk den 27 september, med förberedande aktioner den 27 april och den 1 augusti. Till skillnad från många andra klimataktioner betonar #EarthStrike behovet av att organisera lokalt tillsammans med fackföreningarna och andra arbetarorganisationer.

Det är ett stort framsteg att miljö- och klimatrörelsen det senaste åren börjar använda mer av arbetarklassens metoder i kampen i form av till exempel strejker och blockader.

Foto: CWI Belgien

edvetenheten om behovet av kamp piskas fram av ständigt allvarligare miljö- och klimatrapporter i kombination med borgerliga politikers och storföretags ovilja och oförmåga att agera för en verklig klimatomställning.

Många blev chockade när USA, Saudiarabien, Ryssland och Kuwait på klimatmötet i polska Katowice agerade som klimatförnekare och vägrade ”välkomna” och istället bara ”noterade” den senaste IPCC-­ rapporten. Både i Katowice och nu senast på World Economic Forum i Davos pratade Greta Thunberg om klassintresset som dessa rika ledare företräder.

den kapitalistiska makteliten särskilt lättvindigt. Även bland de gamla miljörörelserna skakar den akuta situationen om. Sveriges mest kände klimatforskare och debattör Johan Rockström (chef för Stockholm resilience center) var vid klimattoppmötet i Paris 2015 optimistisk.

Nu skriver han i Dagens Industri istället om de politiska ledarnas oförmåga och att de nationalistiska klimatförnekarnas inflytande växer för att ”det är, helt enkelt, för många förlorare i den marknadsliberala eran”.

De ungas klimatkamp visar vägen.

Inom klimatrörelsen finns en kamp mellan de idéer som har dominerat i årtionden om ”konsumentmakt”, och som backas upp av det borgerliga etablissemanget i rädsla över att deras system ska ifrågasättas – och den allt mer tydliga verkligheten att våra individuella val inte kan rädda vår planet så länge vi lever i den kapitalistiska ekonomi som både ekonomiskt och politiskt domineras av ett fåtal storföretag och deras osläckbara törst efter högre vinster.

Vad som fortfarande desperat saknas är kopplingen mellan en allt större insikt om kapitalismens oförmåga att lösa miljö- och klimatproblemen och behovet av ett

annat samhälle – ett demokratiskt socialistiskt samhälle, där makten över ekonomin och de stora företagen ligger i arbetarklassens händer, för att på så sätt kunna planera samhället efter behoven hos både människor och miljö.

Det finns alla möjligheter för att i den ”perfekta storm” av ekologisk, social, politisk och ekonomisk kris som kapitalismen står inför se en socialistisk renässans, en insikt om att storfinansens makt och ägande av banker och strategiska företag måste brytas för att möjliggöra en demokratiskt planerad omställning av samhället. ■

Över 70 000 i ny klimatmarsch i Bryssel

E

Foto: Liesbeth

På några få veckor har elevernas klimatrörelse växt från några tusen till nästan hundratusen.

levernas skolstrejker når nya rekordnivåer. 35 000 marscherade genom Bryssel i torsdags (den 24 januari), en trippling av antalet veckan innan. Söndagen den 27 januari marscherade över 70 000 genom hällregn och hårda vindar. Ungdomen var återigen väldigt närvarande, sida vid sida med familjer och aktivister.

De styrande partierna försöker å ena sidan minimera ungdomens aktioner, medan de å andra sidan försöker göra den till sin, om än på ett alienerande sätt: den flamländska miljöministern sa att hon ”känner sig uppmuntrad till att fortsätta sin politik” och la senare till att saker på ett positivt sätt går framåt eftersom ”det nu finns elbilar man har råd med på marknaden, de kostar bara 37 000 euro”.

En av de 18-åriga initiativtagarna till skolstrejkerna undrade om ministern hade den blekaste aning om vad normala människor tjänar i månaden.

I vårt material ger vi ett gensvar till den antikapitalistiska stämning som finns bland ungdomen genom att förklara att vi behöver en planerad ekonomi i enlighet med arbetarklassens och planetens behov.

Rörelsen är fortfarande i sin linda, och med en medveten koordinering mot att trappa upp mobiliseringen underifrån och upp, där den beväpnas med kollektiva krav som involverar arbetarklassens organisationer, kan den växa ännu större och kraftigare. ■ Michael Bouchez LSP/PSL (CWI Belgien)

INTERNATIONELLT

31 JANUARI 2019 # 1 336

12

Efter högerns kupp har högerns nye ledare Juan Guaidó (mannen i mitten av bilden) utnämnt sig som president till imperialismens stora förtjusning.

– för ett demokratiskt socialistiskt Venezuela Situationen i Venezuela nådde i förra veckan en kritisk punkt. Den nya ledaren för Venezuelas höger, Juan Guaidó (den kontrarevolutionära nationalförsamlingens nyvalde ordförande), har utropat sig själv till president. Han uppmanade sina sympatisörer att ta till gatorna för att fälla president Nicolás Maduro och hans regering.

IZQUIERDA REVOLUCIONARIA

CWI Venezuela

G

uaidó erkändes omedelbart som Venezuelas ”enda legitima president” av Trumpadministrationen och Latinamerikas högerregeringar, som med Brasiliens Bolsonaro i spetsen har gett entusiastiskt stöd till kuppen. Detta samtidigt som man cyniskt påstår sig stå ”för demokrati”.

Som förväntat kommer också applåder från andra sidan Atlanten från EU och regeringar som den spanska, tyska, franska, brittiska och franska med flera, som har gett Maduro ett ultimatum: kalla till val inom åtta dagar – annars kommer Guaidó att officiellt erkännas som Venezuelas president.

USA:s utrikesminister Mike Pompeo (tidigare CIA-chef) har med alla slags hot krävt att Maduroregeringen omedelbart avgår. ”Vi har alla förslag på bordet”, menade Trump, och ledande representanter för extremhögern i Venezuelas uttryckte i TV att ”vi är väldigt nära det tillfälle som vi har kämpat för i så många år”.

Guaidó och den venezuelanska högern försöker utnyttja den desperation och ilska som venezuelaner känner på grund av den ekonomiska och sociala kollaps som landet lider av. BNP och levnadsstandarden har fallit med 50 procent de senaste fyra åren och situationen har bara förvärrats med prishöjningar på uppemot 1 000 procent sedan början av året.

Under förra veckan har tiotusentals människor i olika delar av landet svarat på Guaidós uppmaning om att inte lämna gatorna förrän Maduro avgår eller militären störtar honom, vilket är en kopia av högerns misslyckade kuppförsök mot den förre president Hugo Chávez i april 2002. Å andra sidan har regeringssympatisörer som samlats i Plaza O’Leary i Caracas och andra centrala platser i storstäderna fått uppmaningar av ledaren för det styrande PSUV-partiet, Diosdado Cabello, om att gå mot Miraflores-palatset

och samlas där för att skydda Maduro från ett möjligt oppositionsangrepp, likt de gjorde 2002.

Den stora skillnaden mellan denna kupp och den mot Chávez 2002 är att den parasitära, korrupta och reaktionära högern i Venezuela lyckas mobilisera inte bara universitetsstudenter, egenföretagare och medelklassen, som under de våldsamma månaderna mars och juli 2017. Nu har betydande delar av ungdomar, arbetslösa och även arbetare också marscherat ut från fattiga stadsdelar på uppmaning av högern och extremhögern på grund av att de är desperata över den ekonomiska situationen och de brutala prishöjningarna på basvaror.

Sedan augusti 2018, när Maduros regering lanserade sitt nya ekonomiska åtgärdspaket och devalverade bolívaren genom att införa en ny valuta, ”den självständiga bolivaren” (BS), har hyperinflationen – som redan var ur kontroll – nått förödande nivåer. Innan den senaste krisen började växlades en dollar mot 3 000 BS! Vissa analytiker förutspår en sex- eller sjusiffrig inflation under detta år.

Kostnaden för en enkel konsultation i en privatklinik, något som inte bara medelklassen utan också många arbetare har tvingats till på grund av den offentliga sjukvårdens kollaps, har skjutit i höjden på några dagar – från 2 000 BS till

15 000 BS. Det statliga mobiltelefonbolaget Movilnet har ökat sina låga priser från 169 BS till 1 300 BS! Samtidigt som regeringen accepterar dessa höjningar, eller till och med implementerar dem i tjänster och produkter som förlitar sig på offentligt ägda bolag, har regeringens enda svar varit ”triumfalistiskt”, med en utlovad lönehöjning på 400 procent (från 4 500 BS i månaden till 18 000 BS i månaden). Det är en höjning på knappa 60 kronor, helt otillräckligt för att bemöta prisökningen på basvaror.

Den utlovade löneökningen – som hyperinflationen kommer äta upp innan den införs – tillsammans med den triumfalism och den föraktfulla ton som ledningen och PSUV-byråkratin använder mot de protesterande, användningen av repression mot många arbetare som har lanserat defensiva strejker de senaste månaderna och faktumet att de flesta byråkrater lever med alla slags privilegier och materiella förhållanden liknande kapitalistklassens, har bara ökat folkets ilska.

På denna objektiva grundval har högern återtagit initiativet.

Men en seger för högerns reaktionära krafter kommer inte att lösa folkets problem. Tvärtom.

Målet för de imperialister som står bakom Guaidó är att tvinga fram en intervention av högt uppsatta militärer, eller åtminstone bety-

dande skikt av dem, för att störta Maduro och ge makten till högern.

I åratal har Maduro försökt stärka regeringen genom allt ge mer ekonomisk makt och tyngd i regeringen till höga militärer. Det har bidragit till en ökning av korruptionen och provocerat fram oroligheter bland arbetare och befolkning.

Dock garanterar inte detta en lojalitet från den bolivariska nationella säkerhetsstyrkan (FANB) gentemot Maduro.

Under den senaste offensiven för att ta makten 2017 hade högern hoppats att deras protester på gatorna skulle sprida sig från städernas medelklassområden till arbetarklassens och de fattigas områden, men man misslyckades.

Dessutom hade fascistiska gruppers våld och terror fått hundratusentals arbetare, som var missnöjda med regeringens politik, att ge PSUV och dess nationella konstituerande församling en sista chans. Men nu har situationen genomgått en kvalitativ förändring.

Den härskande klassens media och den internationella reaktionen presenterar händelserna i Venezuela som socialismens misslyckande.

Men Venezuela har aldrig varit ett socialistiskt land. Imperialismens och dess media har stor hjälp av PSUV:s byråkratiska ledning som beskriver samarbetet med kapitalister och den katastrofala politiken som

Foto: Public Domain

Stoppa högerns kupp

31 JANUARI 2019 # 1 336

13

Maduros politik – ljusår från socialism – samt hans byråkrati och korruption har öppnat för högerns kupp.

Bakom Guaidó

står Trump

D

Foto: Eneas De Troya / Flickr CC

en ”övergångsfas mot socialism”, allt medan högern använt den ekonomiska kollapsen för att så förvirring bland massorna, underminera deras moral och diskreditera socialismens idéer, arbetarkontroll och allt som luktar som vänster eller revolution.

Vad Maduro och PSUV-ledarna står för är ljusår från vad socialism är och vad miljontals förväntade sig 2013, då de röstade för att behålla de sociala välfärdsprogrammen och förändringarna som Chávez drev igenom i ett försök att svara på ar-

Nu är det samma borgerlighet som tjänat på regeringens samförståndspolitik som manövrerar med imperialismen för att återta direkt kontroll över statsmakten.

Erfarenheterna från de senaste åren visar att vi inte kan ha något förtroende för Maduros regering, byråkratin eller de högt uppsatta militärerna om vi vill hindra reaktionens seger.

Det är Maduros politik, hans byråkrati och hans korruption som har öppnat för högern och för kuppen.

Arbetare och förtryckta i hela världen har en skyldighet att förkasta det blodbad som högerns och dess internationella mentorers kupp förbereder. betarna och de mest förtryckas förväntningar.

Sedan dess har Maduro och hans samarbetspartners försökt övertyga den venezuelanska och den internationella härskande klassen att de skulle kunna hantera den värsta krisen i landets historia utan de sociala explosioner som ett högerstyre skulle innebära. Under de senaste månaderna har nya stora nedskärningar och lönesänkningar drivits igenom, samtidigt som tusentals arbetare i statsägda bolag avskedats, vilket har lett till att PSUV snabbt förlorat ytterligare stöd.

Guaidó är som en varg i fårakläder och talar om en regering för alla och om försoning. Men om han och de krafter som stödjer honom kommer till makten, kommer resultatet att bli en mardröm för miljontals arbetare och bönder som redan lider svårt under den sociala och ekonomiska krisen. Deras politiska och ekonomiska agenda kan bara appliceras med ännu mer massiva avskedanden, slakt av offentliga utgifter och förtryck av fackföreningar, sociala rörelser och vänsteraktivister. Allt detta i en blodigare och brutalare skala än vad de gör i sina

stödjares länder (Brasilien, Argentina med flera).

Vi har ingen tid att förlora. Massivt motstånd måste resas mot reaktionens och imperialismens slag via massiv mobilisering underifrån, där ett revolutionärt socialistiskt och internationalistiskt program lyfts fram. Arbetare och förtryckta i hela världen, i början med de i Latinamerika, har en skyldighet att förkasta det blodbad som högerns och dess internationella mentorers kupp förbereder. Bara arbetarklassen kan rädda folket!

Den första uppgiften för arbetarklassen och de politiskt medvetna och kampvilliga människorna i Venezuela är att organisera ett motstånd mot kuppen.

Det enda sättet att undvika ett tragiskt resultat för arbetarklassen och befolkningen är med en oberoende enhetsfront från vänster för att öppet kämpa för erövring av makten i syfte att etablera ett verkligt demokratisk styre baserad på arbetare och de utsugna. Det behövs direktdemokrati på alla plan. Till försvar av ett genuint socialistiskt klassprogram som föreslår exproprieringen av de stora privata monopolen och bankerna för att få ett slut på hyperinflationen och korruptionen, avskaffa byråkratins privilegier och sträva efter att överföra den verkliga makten till arbetarklassens och de förtrycktas händer. ■

et är uppenbart att den chavistiska halva revolutionen i Venezuela efter fem år av förödande kris i ekonomin och 3-4 år av verkningslösa försök under president Maduro att kontrollera krisen med eftergifter till den demokratiska kapitalistiska oppositionen inom och utanför landet nu definitivt har nått vägs ände.

Under förödande och USA-ledda sanktioner organiseras nu ett naket kuppförsök, som alla socialister självklart måste bekämpa, oavsett synen på Maduro.

Att Maduro trots den desperata krisen har kunnat klamra sig fast ända till nu har mycket att göra med att stora delar av den splittrade oppositionen efter förra årets gatuvåld bojkottade det presidentval i maj som tydligt och utan valfusk gav Maduro en stor majoritet.

In i det sista finns också ett visst, men avtagande stöd från de fattiga och ända till nu har också Maduro lyckats behålla den ”bolivariska” militärens lojalitet.

Allt tyder på att det var Trumpadministrationen som i sin desperata jakt efter en utrikespolitisk triumf lyckades övertala den sidsteppade nationalförsamlingens nye och till dess helt okände ordförande Juan Guaidó, att i strid mot alla konstitutionella lagar utropa sig till tillförordnad president samtidigt med Maduros installation för en ny period.

Det var som den gamle högermannen Pat Buchanan uttryckt det ett schema som kokats ihop av Washington, ”made in USA med utrikesminister Pompeo, John Bolton och senatorn Marco Rubio som undertecknare och veriferierat av Trump”.

Med stort men hittills otillräckligt stort stöd på Venezuelas gator och med mindre entusiastiskt stöd av Kanada och mer av de nya högerregeringarna i Brasilien, Colombia, Argentina och en rad andra latinamerikanska länder görs just nu frenetiska försök från USA att även förmå EU-länderna att ställa upp på kuppen. ”Löfte om val innan åtta dagar”, har varit de tongivande EU-ländernas ultimatum till Maduro

innan deras stöd ges till den venezuelanska kuppresidenten.

Vad som nu utspelas är ett skamlöst försök av USA att under öppet hot om militär intervention, där Bolton viftat med en skylt om 5 000 kommandosoldater, och förödande sanktioner driva fram en kupp i Venezuela.

Hyckleriet är totalt mellan all hype kring Rysslands eventuella inblandning i det senaste USA-valet genom nättroll och hackade mejl och den undfallenhet vi ser gentemot de brott mot allt vad internationell rätt heter som nu pågår under den kontrarevolutionära kampanjen för regimförändring i Venezuela.

Kanske kommer en och annan borgerlig media ändå att höja ögonbrynen över att Trump nu också utsett Elliot Abrams som presidentens ”speciella sändebud för Venezuela” (special envoy), en man som tidigare har kallats USA:s ”särskilda sändebud för smutsiga krig”.

Hans närmaste uppdrag blir att tillsammans med utrikesministern Mike Pompeo förmå FN:s säkerhetsråd, EU och andra länder att ”antingen stå med frihetens styrkor, eller liera sig med Maduro och hans förödelse”: Till och med USA:s gamle högerlibertarian Ron Paul kallar det ”tragiskt komiskt att president Trump har utsett den dömde brottslingen Elliot Abrams som sin representant för att ’återupprätta demokrati’ i Venezuela.

Abrams spelade en nyckelroll i Iran-Contras-affären (med stöd till USA-stödda dödsskvadroner i Nicaragua och Ecuador, Offensivs anm.) och fortsatte som en av chefsarkitekterna bakom USA:s invasion av Irak 2003. Hans roll till stöd för fruktansvärt våld i Latinamerika på 1980-talet borde diskvalificera honom från att någonsin ha ett officiellt ämbete”.

Det som nu händer är ett kriminellt spel med skyhöga insatser som mycket väl kan utlösa ett än mer katastofalt inbördeskrig, med oförutsebara konsekvenser. ■ Arne Johansson

KULTUR

31 JANUARI 2019 # 1 336

14

Privatiseringar av biblioteken hotar att slå ut deras viktiga roll som mötesplats och informationscentrum tillgängligt för alla.

Bevara våra Folkbiblioteken har en viktig roll i samhället på så vis att de har ett public service-uppdrag för yttrandefrihet. Tanken med biblioteken är att de ska ge människor möjligheter att skaffa sig kunskap och information om exempelvis samhälleliga, ekonomiska, tekniska och naturvetenskapliga sammanhang för att kunna använda de demokratiska fri- och rättigheterna på ett kreativt och solidariskt sätt.

iell utnyttja denna ställning till att förändra utbudet på biblioteken.

På detta vis kommersialiseras inköpen. Att köpa in lättsmält underhållning och låna ut med korta lån blir mest lönsamt. Folkbibliotekens uppdrag att tillhandahålla ett utbud som är brett och djupt går om intet.

Den förkrossande majoriteten av RS BORÅS bibliotekspersonal är motståndare rs.boras@socialisterna.org till privatiseringarna. Det är också Sveriges författarförbund, som ibliotekets utbud och till- tankar om att privatisera folkbibli- bland annat kritiserar att ett företag gänglighet ska erbjuda upp- otek. Först ut blev folkbiblioteken som Axiell, med monopolställning på marknaden, ska tillåtas ta över levelser i olika former, ge i Nacka. uttrycksmöjligheter och skapa förFolkbibliotekens roll som mö- driften av folkbiblioteken, med stor utsättningar för engagemang. tesplats i samhället och deras skyl- risk för en partiskhet som rimmar Trots ljud- och bildmediers allt dighet att tillhandahålla informa- illa med folkbibliotekens uppgift i större roll är det språket och språk- tion av olika slag är inte garanterade ett demokratiskt samhälle. förståelsen som utgör grunden för i privat regi. Dessutom kräver bibFolkbiblioteken har också en vidareförmedling av kunskap och liotekens uppgift, att hjälpa perso- roll som mötesplats i samhället och kultur. Förmågan att kunna tillgo- ner med läshinder av olika slag och deras skyldighet att tillhandahålla information av olika dogöra sig en text, och slag är inte garanteatt själv kunna uttrycka Att köpa in lättsmält rade i privat regi. Det sig, är avgörande för vår möjlighet att del- underhållning och låna ut med är också bibliotekens ta i samhällslivet och i korta lån blir mest lönsamt. uppgift att hjälpa personer med läshinder samhällsförändringar.

Folkbiblioteken har sina före- att tillhandahålla medier på olika av olika slag, och att tillhandahålla gångare i arbetarbiblioteken, som språk, specialkunskaper. Just speci- medier på olika språk – inklusive oftast inte var en egen byggnad, alkompetens har de privata biblio- de fem erkända minoritetsspråken – kräver specialkunskaper. utan kunde vara ett rum i folkets teken i Nacka visat att de saknar. hus eller en boklåda på någons Bibliotekspersonalen i Borås är cykel, som trampades runt mellan mest bibliotekarier, men i Nacka Biblioteken har en samverkan som olika arbetarhem och samlingslo- ökas vinsterna genom att ersätta sker i det nätverk de svenska offentkaler. Syftet var att arbetarklassen bibliotekarier med biblioteksassis- liga biblioteken bildar. Men denna skulle ha tillgång till litteratur, inte tenter – lite som att ersätta sjuk- samverkan bryts upp med privata minst politisk sådan. Skönlitterära sköterskor med undersköterskor. bibliotek. Konkurrens försvårar böcker var och är viktiga, eftersom samverkan och kommer att på sikt det på ett lättsamt sätt får upp läs- För Axiell, som tog över driften av luckra upp det samarbete som finns vanan, och dessutom är det en rät- biblioteken, blev det en bra affär. mellan olika biblioteksformer. tighet att ha tillgång till kultur.

Företaget hade redan förut närmast De senaste decennierna har IT monopol på att leverera tekniska förändrat förutsättningarna för Ett sätt för kapitalismen att expan- lösningar till folkbiblioteken. Axiell hur information produceras, fördera är genom att lägga beslag på kontrollerar dessutom Elib, Nor- medlas och tillgängliggörs. IT ger sådant som tidigare ägdes offent- dens största leverantör av E-böcker ökad tillgång till information, men ligt. I allt fler kommuner finns nu till biblioteken. Självklart kan Ax- medför också risk för vidgade in-

B

formations- och kunskapsklyftor.

Globalisering och en större kulturell mångfald innebär stora möjligheter till rörligt och givande kulturutbyte – men också mer makt till det växande mediamonopol och därpå följande likriktning.

Därför är det viktigt att folkbiblioteken stannar i offentlig ägo. Som så mycket annat skulle de må bra av

Foto: RS Borås

folkbibliotek

ett större inflytande från biblioteksarbetarna, framför allt vad gäller bemanning och personalpolitik.

Inga folkbibliotek i Nacka hade blivit privatiserade om politikerna hade lyssnat till de som dagligen jobbar i verksamheten, eller om det funnits en maktfaktor som sett till att försvara tryggheten för bibliotekspersonalen och deras villkor. ■

Veckans Ada

Boden

Franska revolutionen Tid: Torsdag den 7 februari kl 18.00.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Hamnstrejken Tid: Tisdag den 5 februari kl 18.00.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 6 februari kl 18.00.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 7 februari kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

Haninge

Vilken väg fram i Venezuela?

Tid: Torsdag den 7 februari kl 18.30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 070-874 79 12.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

För info om plats: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

För info: 073-373 33 61.

Hjälp oss klara målet

V

i börjar närma oss slutet av månaden och än så länge har vi fått in 32 142 kronor. Det innebär att vi nått drygt 53 procent av januari månads mål med några dagar kvar i skrivande stund.

Vi återkommer med de slutgiltiga resultaten nästa vecka. Ett stort tillskott till ekonomikampanjen kom från förra helgens partistyrelsemöte. Totalt skänktes 14 000 kronor under mötesinsamlingen och till det kan det läggas ytterligare 1 520 kronor som samlades in vid en kort lunchaktivitet.

Med andra aktiviteter inräknade samlade vi in 19 829 kronor förra veckan. Även måndagens Procent av mål

Örebro:

Norrbotten

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Borås:

För info: 070-396 47 83.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

hyresrättsdemonstration i Stockholm gav ett bra tillskott till kampen.

Vi behöver ditt stöd! Hjälp oss komma närmare vår målsättning genom att skänka en slant med Swish till 123-240 32 85. Du kan även sätta in pengar på vårt PlusGiro 87 96 49-2 eller SMS:a ett bidrag – skicka ett meddelande med ”Offensiv 100” till 72550. Tack! ■

2 486 kr

Västerbotten

Totalt

53% 32 142 kr

800 kr

Mellannorrland

1 880 kr

Stockholm

10 104 kr

Mellansverige

315 kr

Västsverige

2 427 kr

Sydsverige

110 kr

Göteborg:

Hammarkullen Tid: Måndag den 4 februari kl 18.00.

Plats: Sandeslätt.

För mer info: 073-501 21 37.

Svaret är socialism

Lövgärdet Tid: Tisdag den 5 februari kl 18.00.

Plats: Mejramsgatan.

För mer info: 073-501 21 37.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Angered Tid: Onsdag den 6 februari kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

31 JANUARI 2019 # 1 336

Enad kamp för äldrevård & all välfärd

rs.lulea@socialisterna.org

I

flygbladet inför demonstrationen säger Äldrevårdsupproret: ”(Vi) har samlat in över 2 000 namn, demonstrerat och argumenterat med ansvariga politiker och chefer. Vi har samlat många engagerade, arga och oroliga och börjat höja rösten tillsammans. Men det är bara början! Istället för att på riktigt lyssna på våra vittnesmål och krav har de styrande politikerna i Luleå beslutat om att genomföra ännu mer nedskärningar. I media påstår de att äldrevården i Luleå är ’för dyr’ jämfört med andra orter. Vi kan bara se till vår verklighet och den är att personalen inte räcker till för att tillgodose vårdtagarnas behov.”

De aktiva i Äldrevårdsupproret har arbetat intensivt. Efter den första demonstrationen den 22 oktober har det blivit två möten vardera med socialförvaltningens chefer och med socialnämndens ordförande Fredrik Hansson (S).

På mötena har Hansson utfärdat vaga löften om att göra något åt det dysfunktionella schemaläggningssystemet TimeCare – upproret kräver att kontrollen åter ska till personalen på golvet – och stoppa helgarbete som kompensation för semesterhelger samt se till att det ska finnas servicepersonal för exempelvis städ på vård- och omsorgsboendena, något som undersköterskor och vårdbiträden idag måste sköta utöver sina ordinarie arbetsuppgifter på de flesta boen-

T E R O R P P U S D R Å ÄLDREV

VI MÅSTE HÖJA VÅRA RÖSTER TILLSAMMANS FÖR ATT ÄLDREVÅRDEN !

SKA FÅ KOSTA

DEMONSTRATION LÖRDAG 2 FEBRUARI KL. 13.00

EN: N E

TA MED EGNA SKYLTAR

GULA PAVILJONGEN, LULEÅ

C

LIV SHANGE MOYO

Kom med i

PÅ S

Äldrevårdsupproret har skakat om Luleå sen starten i höstas. Den 2 februari samlar ”upprorsmakarna” till demonstration nummer två, med fokus på att nå fram till luleborna med budskapet att alla behövs i protesterna för att tillsammans kunna tvinga fram mer resurser till äldrevården.

KITOK den. Han lovade också att äska mer pengar från kommunen till socialnämndens budget, samt att trycka på rikspolitiken för mer resurser.

Inget av detta har han infriat.

Istället har S med hjälp av Moderaterna och Landsbygdspartiet röstat igenom en budget som innebär fortsatta och ännu större nedskärningar i hela kommunen. År 2021 ska kommunens utgifter vara 362 miljoner kronor lägre än idag.

Samtidigt finns det nu en regering och en budget på riksplanet som inte innebär några nya resurser till äldrevården eller välfärden i allmänhet. Tvärtom märktes effekterna av M-KD-budgeten omedelbart på vård- och omsorgsboendena i Luleå, och säkert på många andra orter, när Arbetsförmedlingen vid

årsskiftet tvingades avsluta det arbetsmarknadspolitiska program som gett långtidsarbetslösa möjlighet att avlasta vårdpersonalen genom att som serviceassistenter sköta städ och vissa andra praktiska uppgifter. Äldrevårdsupproret, och alla andra som kämpar för bättre arbetsvillkor och bättre välfärd, har den nya regeringen som motståndare, inte medhjälpare.

S-MP-regeringen väljer att ignorera prognoserna om att kommuner och regioner skulle behöva upp till 80 miljarder kronor i utökade statsbidrag (enligt Konjunkturinstitutet) den här mandatperioden bara för att kunna upprätthålla dagens otillräckliga personaltäthet.

Istället gör regeringen stora satsningar på att sänka skatten för de rikaste, utöka RUT-avdraget, försvaga

fackliga rättigheter och satsa stora pengar på militären, med mera.

Mot den här bakgrunden kan det ibland kännas övermäktigt att ta strid för att äldrevården ska få kosta, men just den här klasspolitiken understryker ju hur viktigt det är att initiativ som Äldrevårdsupproret fortsätter organisera och kämpa, växa och spridas! Till demonstrationen den 2 februari har Äldrevårdsupproret bjudit in Kommunal och en lång rad andra fackförbund, pensionärsföreningarna, patient- och anhörigföreningar, politiska partier, kyrkor med flera.

Rättvisepartiet Socialisterna har gett sitt fulla stöd till Äldrevårdsupproret från start och välkomnar satsningen på att ena ett så brett stöd som möjligt. Äldrevårdsupp-

roret har tvingats fram av den allt mer påträngande kris som drabbar hela välfärdssektorn.

Det står klart att protesterna måste fortsätta även efter demonstration nummer två. Varningsstrejker, blockader av exempelvis delade turer, sit-ins med mera är några idéer att bolla med i diskussionerna om nästa steg.

RS menar att det är uppenbart att dagens kapitalistiska samhälle, med marknadsanpassning och vinstjakt som drivkraft istället för mänskliga behov, inte håller och måste ersättas med ett socialistiskt alternativ, där de viktigaste resurserna ägs gemensamt och fördelas demokratiskt efter behov. Det är också frågor som allt mer akut behöver diskuteras av allt från vård- till klimatkämpar. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

SUCRE

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.