Offensiv 1339

21 februari 2019 / # 1 339 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Samling till motstånd mot högerpolitiken

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

”Vi måste försöka göra skillnad”

3 4

6

Foto: Offensiv

Nyliberal dödsstöt mot arbetslösa

Rädda hyresrätten • Ny allians för välfärden tar form – läs mer på sid 5 och 7

Stoppa ombildningarna Nu strömmar alla krafter som vill rädda allmännyttan i Stockholm samman i snabb fart.

Efter att Nätverket Rädda Hyresrätterna hade sitt andra stormöte den 11 februari har det startats lokala facebookgrupper i minst fem av de berörda förorterna, möten planeras och alla 11 stadsdelar kommer snart vara redo för fight.

Vi ligger mycket bättre i startgroparna än 2006.

Rädda Hyresrätterna har satt upp en hemsida där det bland annat finns fyra varianter på olika handböcker i hur ombildningar stoppas.

Nyckelordet är organisering.

Det går inte att understryka nog mycket.

Läs mer på sid 16

8-9

1919: Ny socialistisk international bildas

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Fortsatt kamp i hamnarna för avtal

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

2

LABOURHÖGERNS RÄTTA ANSIKTE S ju av den prokapitalistiska Labourhögerns många parlamentsledamöter beslöt sig i måndags för att lämna partiet, som under Jeremy Corbyns ledning tagit steg till vänster och blivit Europas största politiska parti.

Högerutbrytningen var inte oväntad. Under lång tid har högern hotat att splittra partiet och bara två dagar innan de sju hoppade av partiet rapporterade The Guardian att: ”Allt starkare rykten hörs om att ett nytt mittenparti är på väg att formas av en utbrytargrupp från Labour runt Chuka Umunna (en av de sju), parlamentsledamöter från Tories som är pro-EU och Liberaldemokraterna, och att det nya partiet kan räkna med stora donationer från exempelvis Lord Sainsbury”.

Utbrytarna förnekar att så är fallet och hävdar att man ämnar vara ”oberoende”. Men det är sannolikt i väntan på att fler – både från Labour och styrande Tories – ska bli med i bildandet av ett nytt borgerligt parti vars främsta mål blir att förhindra Corbyns Labour från att vinna nästa val.

Sedan Jeremy Corbyn överraskande vann en förkrossande seger i partiledarvalet 2015 har Labour varit två partier: högern har haft majoritet i parlamentsgruppen, medan Corbyn har haft stöd från medlemmarna.

Från första stund har högern hetsat och konspirerat för att få bort Corbyn och återta kontrollen över partiet, men misslyckats. Trots hets- och förtalskampanjen, ivrigt uppbackad av borgarpressen, har Corbyn tvekat att ta den nödvändiga striden med partihögern, vilket medfört att partiets förträdare

kunnat fortsätta företräda sig själva istället för Labour. Det har också betytt att Labour, som har lovat att stoppa nedskärningar, till stor del företräds av nedskärningspolitiker.

lämna partiet. Anklagelsen om ”antisemitism” är grundlös och vad gäller Brexit är högern för EU och dess arbetarfientliga politik och mot Corbyns krav på nyval.

Labours höger hade hoppats och räknat med att valet 2017 skulle sluta i ett katastrofval för Labour och att Corbyn skulle tvingas avgå.

Men valet blev en stor framgång för Labour som var ytterst nära att besegra Tories. Att Labours krav på återförstatligande av privatiserad verksamhet, gratis utbildning, höjda pensioner, beskattning av de rika och ett stopp för sms-anställningar dessutom är populärt har ytterligare försvagat högern. Opinionsundersökningar visar exempelvis att tre av fyra stödjer kravet på ett återförstatligande av järnvägen, gas och vatten.

Utbrytarna påstår att det är Labours “antisemitism” och hållning till Brexit som har tvingat dem att

Med utbrytningen har partihögern visat hur långt man är beredd att gå i sin strävan att sabotera Labours möjligheter att vinna nästa val.

Nu behöver Corbyn svara och mobilisera medlemmarna samt öppna partiet för kämpande socialister som exempelvis medlemmar i Socialist Party (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i England och Wales). Labours höger måste ersättas av företrädare som väljs av medlemmarna och står för partiets politik. Samtidigt behöver partiets program ta ytterligare steg till vänster och bli uttalat socialistiskt.

Om Labours löften ska bli verklighet krävs en beslutsam kamp för att avskaffa kapitalismen. ■

VAPEN ISTÄLLET FÖR VÄLFÄRD

O

avsett om det blev en M-KD-regering eller en regering ledd av Socialdemokraterna kunde militären på nytt räkna sig som vinnare med 18 miljarder kronor extra i påslag de närmaste tre åren: 3 miljarder kronor 2019, 5 miljarder 2020 och ytterligare 10 miljarder 2021.

Men knappt hade militären fått nya miljarder innan riksdagspartierna började lova ännu mer till krigsmakten. Budgivningen är i full gång och även Vänsterpartiet vill ha ett större så kallat försvar som är ”mer operativt”.

“Sveriges försvarsanslag kan de närmaste åren höjas rejält, med 50 procent”, rapporterade Dagens Nyheter (DN) i helgen. DN är en av många tidningar som länge har kampanjat för höjda militärutgifter, Natoanslutning och som gärna kryddar sina historier och ”Sveriges sårbarhet” med att låta varje krusning på ytan bli bevis för att Stockholms skärgård blivit som ett andra hem eller hamn för ryska ubåtar. Att det sedan visar sig vara rövarhistorier gör ingen skillnad. Tidningen är alltid villig att öppna sina spalter för den som påstår sig ha sett något mystiskt i vattnet och finns det dessutom en suddig, mörk bild som ingen kan urskilja vad den föreställer är publicering given. I somras skrev exempelvis DN spaltmetrar om en påstådd rysk ubåt utanför Lidingö, vilket inte ens det så kallade försvaret köpte.

Hur som haver, enligt DN finns det nu en majoritet i riksdagen för att anslagen till militären ska öka till 81 miljarder kronor 2025, mot 54 miljarder ifjol.

D

et stannar dock inte med det. Alla högerpartier vill fördubbla militärutgifterna fram till 2030. Rasistiska Sverigedemokraterna är värst och menar att militären år 2025 ska få totalt 90 miljarder kronor och 2030 cirka 130 miljarder.

– Vi har tidigare som enda parti föreslagit 2 procent av BNP. Nu verkar nästan alla partier, muntligen, säga detsamma. Vi är tillfälligt benägna att gå upp mot 2,5 procent, säger Roger Richtoff (SD) till Dagens Nyheter och låter som om han vore på en auktion.

2,5 procent av BNP är till och med mer än vad Nato kräver av sina medlemsländer och som få av dem når upp till.

Socialdemokraterna är numera mer försvarsvänliga än någonsin och säger aldrig nej om generalerna ropar på mer.

Samtidigt säger man sig inte ha råd med de ytterligare 43 miljarder kronor som kommuner och landsting behöver fram till 2022 för att enbart klara dagens åtagande. ■

På fem orter avvecklar Migrationsverket helt sin verksamhet. Hundratals boendeplatser försvinner i nedskärningarna, vilket gör att asylsökande måste flytta mitt under terminen. Vänner och trygghet rivs upp för dessa barn, där vissa har tvingats flytta kors över landet varje år (SR.se 19/2).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

3

”Vi måste försöka göra skillnad” Den 15 februari var det Deep Strikes för klimatet runtom i världen. I Stockholm samlades ungdomar och andra som vanligt på fredagar utanför riksdagen för att sätta hotet från global uppvärmning och klimatförändringarna högst på dagordningen.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

T

rots att det var en global protestdag där hundratusentals ungdomar i hela världen slöt upp i demonstrationer och protester mot sina egna staters tafatthet och oförmåga till meningsfulla åtgärder gällande klimatet var det i Stockholm ungefär lika många som vanligt. Ett femtiotal deltog under dagen. Samtidigt ägde protester runt på åtminstone 250 platser världen runt.

Utöver skolelever finns där också många vuxna; förhållandet är ungefär 50/50 ungdomar och vuxna. Writers for future, teachers for future och andra plakat hade flera av de vuxna satt på sig.

Foto: Mattias Bernhardsson

Tindra Jällhage från Engelska skolan i Enskede har varit med sedan vecka två av klimatstrejkerna: – Jag har varit här så mycket jag har kunnat, eftersom klimatfrågan är så viktig och måste uppmärksammas. Att vi är här visar att mer behövs, säger Tindra, som också menar att protesterna hela tiden växer: – Det är mycket större nu än när vi började. Men även om det är positivt att fler vuxna är här hade det behövts fler ungdomar.

– Jag tror folk inte riktigt vill förstå allvaret i klimatfrågan för att det känns så jobbigt. Det är många som inte vill bry sig – men vi bryr oss, och vi blir fler.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv ger sitt fulla stöd till de växande strejkerna för klimatet världen runt, där ungdomar står i spetsen för rörelsen.

Samtidigt behöver klimatrörelsen, särskilt i Sverige, koppla an mer till andra kämpande gräsröt-

Många hemgjorda plakat syntes under dagen.

El Ottosson Jarl.

ter och ännu mer dra slutsatsen att det krävs ett systemskifte för att lösa klimatfrågan. Arbetarrörelsen i stort måste dras in i kampen och bli en del av den växande ungdomsrevolten.

Och på samma gång som det är bra och nödvändigt att uppmärksamma makthavarna på allvaret i klimatfrågan med strejker utan-

Ebba Gärdekrans.

för riksdagen kan man inte sätta sin tilltro till att de ska ändra kurs utan motstånd. De är representanter för den rådande ordningen och systemet, kapitalismen, vilket innebär att storföretagens vinster och rovdrift är överställda alla andra behov.

Det krävs att storföretagen, energibolagen och bankerna förstat-

Tindra Jällhage.

ligas och ställs under demokratisk kontroll och styre underifrån för att kunna planera och genomföra en grön omställning av produktion och distribution av varor och tjänster. Det betyder att ersätta kapitalismen med en global, socialistisk samhällsomvandling.

Det är det enda sättet att på allvar vända utvecklingen. ■

Volvo Cars 14,2 miljarder i vinst – men ingen bonus för arbetarna

Avverkningar i Norrbyskogen stoppas i väntan på utredning

I

höstas slog Rättvisepartiet Socialisterna (RS) larm om att en skogsmaskinväg hade dragits rätt in i Norrbyskogen och att träd hade avverkats. Detta trots att Norrbyskogen är en av de fem skogar som Haninge kommun har pekat ut som mest skyddsvärda.

När RS konfronterade markägaren Turbinen Entreprenad AB – som vill bygga dyra bostäder i den skyddsvärda skogen – svarade de att de ”bara städat lite” i skogen.

I december avslöjades dock det verkliga syftet med skogsmaskinvägen då Turbinen lämnade in tre avverkningsanmälningar om att

slutavverka (kalavverka) en stor del av den centrala delen av skogen. Detta trots att de saknar grönt ljus av kommunen såväl som detaljplan till några bostäder.

Mattias Bernhardsson – aktiv i RS och kampanjen Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap – informerade Skogsstyrelsen om skogens höga naturvärden, lämnade in en begäran om samråd och slog larm till Haninges kommunekolog. Samråd blev det också och Skogsstyrelsen såväl som kommunekologen gjorde fältbesök i de avverkningsanmälda områdena.

Två månader senare står det klart att Turbinen Entreprenad AB fått bromsa planerna.

RS startade kampanjen Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap våren 2017 för att ta strid mot de allt fler exploateringshoten mot naturen i Haninge. Under denna tid har RS kämpat tillsammans med boende och varit delaktiga i att rädda flera naturområden som vildmarken Nybysjö på norra Ornö, Söderbyskogen, Rudans friluftsområde, Långsjöns strand vid Tyrestaskogen och nu – åtminstone tillfälligt – Norrbyskogen. ■ RS Haninge

Å

r 2018 var ett rekordår för Volvo Cars. Företaget slog nytt försäljningsrekord och ökade sin vinst till 14,2 miljarder kronor. Det är mot den bakgrunden en ska förstå den blandning av uppgivenhet och upprorsstämning som råder på Volvo Cars Torslandafabrik i Göteborg när arbetarna nåddes av beskedet att deras årliga bonus inte kommer att betalas ut.

– Det finns de som talat om att en borde lägga ned arbetet, säger en Volvoarbetare till Offensiv.

På frågan om de tror att facket kommer att agera skrattar han och säger att det inte finns en själ på arbetsplatsen som tror att facket varken har viljan eller möjligheten att organisera något sådant.

– De är mer intresserade av att hålla sig god med företagsledningen. Vi måste bryta sossarnas makt över facket för att få till något eller agera direkt från golvet.

Volvochefen Håkan Samuelsson, som själv deklarerar en inkomst på 33,6 miljoner för 2017 och tjänar 75 gånger mer än en industriarbetare, ”beklagar” sig över att företaget ”inte har möjlighet” att betala ut några bonusar.

Arbetare på Volvo Cars har länge varit missnöjda över arbetssituationen, eftergifter i avtal, stress och hårt klimat och beskedet om att det inte blir någon bonus trots rekordvinster har skapat en ilska på golvet.

Arbetarna bör samla till möten på fabriken, diskutera kollektivt hur en ska gå vidare, ställa krav på facken att agera och bilda egna kommittéer om facket inte väljer sida.

Rättvisepartiet Socialisterna står för ett förstatligande av Volvo under arbetarnas demokratiska kontroll och styre. ■ Kristofer Lundberg

Foton: Natalia Medina

El Ottosson Jarl och Ebba Gärdekrans, där El går på Novalisgymnasiet i Järva och och Ebba på Fryshuset, tycker det är viktigt att delta på fredagsstrejkerna för klimatet: – Det är viktigt att uppmärksamma klimatkrisen, och att göra vad vi kan. Att försöka göra skillnad, menar El. – Det är över hela världen varje vecka, och idag är det dessutom Deep Strike. Det är nödvändigt, fyllde Ebba på.

El har varit med sedan december. Hon erfar att hon har lärt sig mycket under tiden och att protesterna växer: – Jag har lärt mig mycket nöd-

vändig fakta och också om mig själv. Hur man pratar med klimatförnekare och andra som inte förstår. Hela samhället förnekar ju att det pågår till viss mån, säger El. – Jag lär mig mer här än i skolan om klimat och miljö; om att det faktiskt är och pågår en klimatkris, säger Ebba.

HAMNSTREJKEN

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

4

Hamnarbetarstrejken: ”Vi ger oss inte” Hamnarbetarförbundet sade nej till medlingskommissio­ nens ”nya” förslag till över­ enskommelse mellan Hamn­ arbetar­förbundet och Svenska Hamnar, som i princip är det tidigare förslaget i ännu en ny förpackning.

punktstrejk på onsdag den 27 februari i Malmö.

Det faktum att arbetsgivarna dragit tillbaka sitt lockoutvarsel tror Henrik Collvin beror på att arbetsgivarna dels vill framställa sig själva som ”ansvarstagande”, dels att deras egna lockout, som är mycket mera omfattande än punktstrejkerna, nu har börjat drabba dem själva.

– Dessutom vill man utmåla hamnarbetarna som oansvariga, men vi slåss för våra fackliga rättigheter och principer. Vi har vunnit tillbaka en del genom vår kamp, bland annat rätt till skyddsombud samt rätt till facklig tid. Kampen lönar sig, menar Henrik.

ANDERS WEMMERT RS Malmö/Lund

O

Stödet för hamnarbetarnas kamp ökar för varje dag, bland annat från fackföreningar i Spanien, Belgien och Portugal, men även från fack-

I mitten Henrik Collvin, ordf för avd 30 Hamnarbetarförbundet i Malmö, flankerad av Peter Ohlin och Magnus Arwidson.

liga avdelningar och fackligt aktiva i Sverige.

– Vi kommer att fortsätta våra punktstrejker tills vi vunnit vår kamp, säger Henrik Collvin och

får medhåll av hamnarbetarna Peter Ohlin och Magnus Arwidson.

– Det här handlar om principer för oss och vi är beredda att kämpa hur länge som helst, menar de.

Denna vecka fortsätter punkt­ strejkerna i Malmö och Helsingborg måndag till och med torsdag den 21 februari och kommande vecka har man varslat om

Foto: Anders Wemmert

ffensiv var på plats under punktstrejken mellan klockan 07-09 i Malmö hamn måndagen den 18 februari.

– Vi sade nej eftersom medlarna har lagt fram exakt samma bud för fjärde gången, säger Henrik Collvin, ordförande för avd 30 av Svenska Hamnarbetarförbundet i Malmö, och fortsätter: – Det nya budet är en kopia av de gamla förslagen bara med några ändrade ord, men innebörden är samma. Vi kräver fortfarande rätt till lokala förhandlingar för våra medlemmar vad gäller löner, arbetsmiljö och arbetstider och vi kräver rätt till kollektivavtal för våra medlemmar.

På frågan om vad man anser om regeringens vilja att påskynda den nya lagen som inskränker strejkrätten säger både Peter Ohlin och Magnus Arwidson att om lagen går igenom är det som att vrida tillbaka klockan 80 år i tiden.

– Det liknar nästan Ådalen 1931, säger Peter, som får medhåll av Henrik Collvin som säger att ”Förslaget hör hemma i papperskorgen”.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv ger sitt fulla stöd till Hamnarbetarförbundets kamp för ett riktigt kollektivavtal och för rätten till en egen fackförening. ■

Hamnarbetarna i Piteå tar strid för sin rätt till en fackförening I måndags startade nya punktstrejker i hamnar runt om i Sverige för att Hamnarbetarförbundet ska få ett kollektiv­ avtal. För första gången var hamnen i Piteå uttagen i två timmars strejk.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

I Piteå strejkar cirka 110 anställda, och i princip alla i hamnen är anslutna till Hamnarbetarförbundet.

I hamnen lassas och lossas bland annat papper, sågade trävaror, massaved, flis och bilar.

– Sist vi hade en riktig strejk var 1980, berättar Tomas Höglund som sitter i förbundsstyrelsen för Hamnarbetarförbundet.

– Vi har nog alla inställningen, och har alltid haft, att verksamheten

ska fungera. Vår största och äldsta kund, Kappa (före detta Assi) som producerar 9 000 ton papper i veckan och inte har någonstans att göra av pappret har fått dispenser under strejken, säger Erik Renström.

Varför är den här striden så viktig för er?

– Det är lite grann vinna eller försvinna. Om vi inte får rätten att företräda våra medlemmar i grunden, kommer vi inte kunna behålla medlemmarna. Jag tror Sveriges hamnar vill få bort oss helt och hållet. Varje medlem i vårt förbund har en röst.

Att vi gick ut i konflikt nu har medlemmarna bestämt. Vi finner oss inte i den här situationen helt enkelt.

Jag tror vi är det enda förbundet som har en sådan medlemsdemokrati, annars är det ju mycket ombudsmannastyrt, säger Tomas Höglund.

– 84 procent röstade för strejk, berättar Erik Renström.

I helgen kom ett nytt bud från medlarna. Varför har ni inte kunnat acceptera det budet?

Tommy Höglund, förbundsstyrelsen, och Erik Renström, ordf Hamnarbetarförbundet avdelning 132.

”

Att de drog tillbaka lockouten är ett försök att lägga skulden på oss för konflikten.

– Det handlar om tre saker. Dels säger de att avtalet ska vara andrahandsavtal ”i var tid”. Det betyder att vi ska sitta i kofferten jämnt.

Sen sägs att vårt ”andrahandsavtal kan inte tillämpas avseende anställningsvilllkor som gäller alla arbetare.”

– Det handlar om vår anställningstrygghet. Säg att de ska dra

ned med 40 personer, vad gör de med oss då? Då tar de oss först. Vi får inte ens vara med och förhandla i en sådan situation.

– Den sista skrivningen som vi vill ha bort är ”rätten och skyldigheten att ingå lokala avtal tillkommer enbart parterna i förstahandsavtalet.” Alltså om vi begär förhandling är det ändå Transport och i vårt fall Shorelink som bestämmer villkoren för vår förhandling. Vi får inte ens sitta med. Det är egentligen ett hängavtal de erbjudit oss igen, säger Tomas Höglund.

Vad tycker ni om inskränkningarna i strejkrätten, som bland annat motiveras med hamnkonflikten?

– Jag tycker det är dags för svenska fackföreningsrörelsen att ställa sig upp och tala om som en man att nu räcker det, nu håller vi int på med nå mer tjafs.

– En kommunalare kallade detta århundradets svek – och det är ju företrädarna för deras fack som är med och genomför det, både LO och TCO. Jag tycker det är en skandal!

– Sen måste det komma fram att Svenskt Näringsliv är ute efter att avreglera allt. De ska kunna ta arbetskraft från öst eller var som helst till byggen, hamnar, transporter med mera med arbetare som jobbar för 20 kronor per timme.

Tänk vilken dröm för dem! avslutar Tomas Höglund. ■

Foto: Jonas Brännberg

I

sista stund hade Sveriges Hamnar dragit tillbaka sin omfattande lockout som vida översteg strejken.

– Att de drog tillbaka lockouten är ett försök att lägga skulden på oss för konflikten. Men de har nog också fått ofantlig mycket kritik från stuverierna med sina omfattande lockouter. Det hade varit katastrof om den 10 timmar långa lockouten hade genomförts, då hade Kappas pappersfabrik inne i stan fått stanna av, berättar Erik Renström, ordförande för Hamnarbetarförbundets avdelning 132 Bottenviken.

INRIKES

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

Kristofer Lundberg, ordförande Hyresgästföreningen Väst och aktiv i RS, förbereder kampen för en rättvis bostadspolitik.

I korthet

5

Rekonstruktion = utebliven ersättning?

S

kumraskbolag Det skandalomsusade skumraskbolaget Solreneriet, som har haft hand om städningen på Stockholms tunnelbane- och pendeltåg, ska rekonstrueras på grund av dålig ekonomi. Det innebär att många av deras anställda som har jobbat hundratals timmar övertid, men ännu inte fått ut någon ersättning, kan bli blåsta på pengarna. Det skriver Sekotidningen den 14 februari.

Solreneriet har satt i system att inte anställa personal på heltid, vilket medför att många deltidsarbetare har sett sig tvingade att jobba extra för att få det att gå runt. Löjeväckande nog påstår företaget att de erbjudit heltidstjänster, men att ”ingen har velat ha det” (!).

– Att jag inte fått rätt ersättning är bara en av alla svårigheter vi gått igenom på Solreneriet. Det har varit osäkert när ska jag jobba, var jag ska vara, hur många timmar? Det dröjde länge innan jag fick fast jobb och då var det bara deltid.

Andra gick före mig, trots att jag jobbat länge, säger Timuriy Arzibekov till Sekotidningen.

Totalt kräver Seko bolaget på 700 000 kronor i utebliven övertidsersättning för de nuvarande och före detta anställda.

Under 2018 tappade bolaget alla kontrakt i Stockholms spårtrafik, något de anger som orsak till den dåliga ekonomin.

Foto: Offensiv

Keolis fälls för dålig arbetsmiljö

V Historiskt massmöte

planeras i Göteborg Historiskt massmöte för hyresrätten planeras i Göteborg i slutet av mars. Mötet siktar på att samla 700 förtroendevalda och medlemmar i Hyresgästföreningen för att organisera kampen mot marknadshyra, ombildning och utförsäljning och få allmännyttan tillbaka till sina rötter.

CARLOS GUTIERREZ rs.gbg@socialisterna.org

D

et var i början av februari som Hyresgästföreningens regionordförande Kristofer Lundberg bjöd in alla lokalföreningars ordförande i Västra Sverige till ett möte mot bakgrund av januariavtalet.

Det blev ett möte som tog avstamp i vad som nu är nödvändigt för att försvara hyresrätten och hyressättningssystemet mot S- och MP-regeringen och dess överenskommelse med C och L. Hyresgästföreningen i Västra Sverige har tagit fronten i den bostadspolitiska kampen. Redan har flera lokala föreningars årsmöten antagit uttalanden som manat till protester.

Att de lyckas samla stort engagemang i Västra Sverige beror på år av lokala strider där hyresgästkollektivet vunnit viktiga segrar som kunnat visa att kamp lönar sig, kombinerat med tydlig folkbildning om rörelsens historia och uppgifter.

Detta medvetna arbete har varit

helt nödvändigt för att förbereda rörelsen för de protester som nu står för dörren. I Västra Sverige befinner sig rörelsen i ett tvåfronts­ krig, dels regeringens attacker och dels det kommunala styrets då allmännyttan genom AB Framtiden planerar ett frontalangrepp mot Hyresgästföreningen.

AB Framtiden har för avsikt att säga upp boinflytandeavtalen mellan Hyresgästföreningen och de kommunala bolagen – en total attack mot föreningen. Det är ett hot mot de lokala verksamhetsmedlen, mot föreningens lokaler i bostadsområdena, mot de projekt de driver för trygghet och inflytande, men allvarligast av allt är ifrågasättandet av rätten att företräda hyresgästerna lokalt. De vill vingklippa landets största förening.

Det välbesökta ordförandemötet i början av februari pekade på allvaret i den nya politiska situationen och uppmanade till kamp och organisering med massmöten och landsomfattande protestdagar.

De sträckte också ut handen till fackföreningsrörelsen att göra gemensam sak med anledning av de pågående attackerna på arbetsrätt och strejkrätt.

Det som särskiljer Hyresgästföreningen i Västra Sverige är att de gör sina samlingar konkret, de går vidare med vad de förtroendevalda diskuterar och omsätter det i praktik.

Mötet antog ett uttalande om behov av massmöten och redan planeras ett massmöte den 31 mars klockan 13.00 i Draken på Järntorget i Göteborg.

För alla som vill rädda hyresrätten, bekämpa marknadshyra, ombildning och utförsäljning kommer detta att vara ett viktigt möte att delta på och mobilisera till. ■

Massmöte:

Rädda hyresrätten!

• Rädda hyresrätten: Nej till marknadshyra, ombildning och utförsäljning.

• Tillbaka till rötterna: Allmännyttan igår, idag och imorgon.

Tid: Söndagen den 31 mars kl 13.00.

Plats: Draken på Järntorget med plats för 700 personer.

illkor Enligt en dom från förvaltningsdomstolen heter det att ”Keolis gör för lite för de anställdas psykiska välmående”, som alltså ger rätt till de skyddsombud som i flera år har kritiserat den bristande arbetsmiljön på bussföretaget. Keolis har bland annat inte lyssnat till den kritik som har förts fram gällande skiftgång, pauser och schemaläggning, där skyddsombuden har hävdat att det inte var tillräckligt undersökt hur förarnas psykiska mående påverkas av olika startoch sluttider dagligen, tillsammans med de oregelbundna tiderna för matrast. Men nu får de rätt av förvaltningsdomstolen, skriver Kommunalarbetaren den 14 februari.

– Det är vi glada för efter flera års väntan, säger huvudskyddsombudet och bussföraren Mats Hansson till Arbetet den 14 februari.

Totalt döms Keolis till att betala 175 000 kronor i vite.

Lärarflykt hotar i Sjöbo

R

ädda skolan På Färsingaskolan i skånska Sjöbo, med 370 elever i årskurs 5 till 9, vill hela 83 procent byta arbetsplats framöver. Det beror bland annat på nya planerade nedskärningar, stressig arbetssituation och undermålig arbetsmiljö överlag. Hälften har dessutom blivit påhoppade såväl verbalt som fysiskt. Nio av tio anser att arbetsbördan är för hög, och tre av fyra att detta kommer att påverka deras hälsa negativt. Var tredje lärare har dessutom sjukskrivit sig under kortare perioder på grund av stress, som vanligtvis handlar om stress kring dokumentation, rättningar och mentorskap. Det visar en medlemsenkät av lärarfacken på skolan.

– Den arbetsmiljöproblematiken är tyvärr mycket av vår vardag, det är tufft i skolan överlag. Alla vi som arbetar på golvet utsätts av föräldrar och elever och det är viktigt att vi tittar mer på arbetsmiljön på alla plan. Jag skulle inte säga att det är värre på Färsingaskolan än på många andra ställen, vi behöver lyfta blicken och se vad vi kan göra i skolans värld totalt, säger Lärarförbundets ordförande i Sjöbo Helene Olofsson till Lärarnas tidning den 13 februari.

Stockholms bostadsbyggande inte nog

B

ostadsbrist Under 2019 kommer omkring 17 000 nya bostäder att bli inflyttningsklara i Stockholms län. Det når inte upp till de 20 000 som Länsstyrelsen menar skulle behövas för att möta behoven. Samtidigt har behoven inte nåtts under föregående år heller, vilket innebär att antalet personer i behov av bostad blir allt fler. Det larmar SVT Nyheter den 18 februari, och dessutom: – Det är bara ett problem. Det är att bostäderna är så dyra.

De löser inte bostadsbristen, säger Henrik Weston, ansvarig för bostadsförsörjningsfrågor på Länsstyrelsen i Stockholm. ■

INRIKES

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

6

Nyliberal dödsstöt mot arbetslösa

Foto: Socialdemokraterna

Löfvens nyliberala offensiv med kompanjonerna i MP, C och L innebär nu nedbantning och privatisering av Arbetsförmedlingen.

Nedbantning och privatisering av Arbetsförmedlingen ingår i överenskommelsen mellan regeringen, L och C. Varnande exempel från Sverige och andra länder tycks inte hindra den totala politiska uppslutningen bakom högerpolitiken.

AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

I

valrörelsen lovade Alliansen och Sverigedemokraterna att de skulle lägga ner Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form för att ersätta den med privata aktörer. Nu är förslaget på väg att verkställas – men av S-MP-regeringen som ett resultat av januariavtalet med C och L. I överenskommelsen står att ”ett nytt system baserat på LOV ska utvecklas där fristående aktörer matchar och rustar arbetssökande för de lediga jobben”.

Den 30 januari varslades en tredjedel av Arbetsförmedlingens anställda, 4 500 anställda, om upp-

sägning. Samtidigt ska anslaget till Arbetsförmedlingen bantas från årets 8,4 miljarder kronor till 6,3 miljarder kronor år 2021, enligt statsbudgeten.

Nedmonteringen av Arbetsförmedlingen legitimeras av att den inte har lyckats med att matcha arbetslösa med lediga jobb. Det är inte förvånande att myndigheten inte klarar sitt uppdrag. Arbetsförmedlingen förvandlades till att bli mer av en kontrollmyndighet, när Reinfeldts regering skulle sätta åt arbetslösa för drygt tio år sedan.

Ett utökat uppdrag följdes inte av resurstillskott. Myndighetens förmåga att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik utarmades i takt med att resurserna flyttades över till att kontrollera arbetssökande. Konsekvensen beskrivs i den nyligen publicerade Arbetsmarknadsutredning (SOU 2019:3): ”En allt större andel av de inskrivna står nu längre ifrån arbetsmarknaden jämfört med tidigare.”

Nedmonteringen av Arbetsförmedlingen behöver ses i ett historiskt perspektiv. Den aktiva arbets-

marknadspolitiken var en viktig hörnsten i efterkrigstidens välfärdsbygge. Löner och arbetsvillkor skulle stå över de konkurrenssvaga företagens existensberättigande.

Istället för att arbetarna ska gå med på försämringar för att rädda företaget tilläts de att gå under. Arbetarna fick istället stöd från samhället för att ställa om, där Arbetsförmedlingen spelade en viktig roll.

Privatiseringen av Arbetsförmedlingen är ett steg mot att avskaffa den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Istället för att vara ett misslyckande för samhället är arbetslöshet individens fel, lyder den nyliberala logiken.

gångsrik. Privatiseringar av apoteket, bilprovningen, äldreomsorgen, vården, järnvägen och inte minst skolan har i samtliga fall försämrat kvaliteten och ökat ojämlikheten.

Sedan tidigare upphandlas verksamhet motsvarande 60 procent av Arbetsförmedlingens omsättning av privata aktörer, enligt Arbetsmarknadsutredningen. Utredningen drar slutsatsen att det inte går att

Nedmontering följt av privatisering är en klassisk nyliberal strategi.

Svältkur gör att verksamheten inte klarar av sitt uppdrag och allmänheten tappar förtroendet för den.

Då öppnas dörren för att privatisera. Argumentet lyder att verksamheten inte levererar och att marknadskrafterna ska bidra med kreativitet. Men kreativitet i nyliberal mening är sällan något positivt.

I själva verket har ingen av Alliansens privatiseringar varit fram-

säga att privata utförare når bättre resultat än det offentliga, baserat på en genomgång av forskningsläget.

IFAU:s studie från 2014 visade till och med på ett något bättre utfall för arbetssökande som deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Arbetsförmedlingens regi jämfört med hos de privata aktörerna.

betsförmedlingens motsvarighet i Australien blev en katastrof ”, skriver Mikael Nyberg i Aftonbladet den 12 februari.

Han beskriver hur mängder av privata utförare fuskar till sig skattepengar och bestraffar de arbetslösa. En undersökning från år 2013 visade att 60 procent av statens ersättningar till de privata arbetsförmedlarna var i princip bedrägerier. Uppsplittringen har dessutom försvårat för företagen att hitta rätt arbetskraft, skriver Nyberg.

Den australiska myndighet som upphandlar de privata arbetsförmedlarna har tvingats att detaljstyra leverantörerna för att försöka minska bedrägerierna, rapporterade Arbetsförmedlingen efter ett studiebesök i Australien 2016. Det har skapat en pressad arbetssituation för personalen hos de privata förmedlingarna.

OECD:s utvärdering drog slutsatsen att den australiska modellen att privatisera arbetsförmedlingen inte har resulterat i kostnadseffektiviseringar eller att fler får jobb.

Privatiseringen av Arbetsförmedlingen sker rakt igenom av ideologiska skäl. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) avfärdade den australiska modellen efter ett studiebesök 2016. Nu inför hon en snarlik modell som minister.

Till och med Alliansens tidigare arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) är kritisk mot det privata systemet i Australien, i ett ögonblick av klarsynthet.

Istället för att vara ett misslyckande för samhället är arbetslöshet individens fel, lyder den nyliberala logiken.

Australiens privata modell är högerns förebild för Arbetsförmedlingen. ”Privatiseringen av Ar-

– De som lyfter fram Australien gör det för att man vill lägga ner den svenska Arbetsförmedlingen, sa Engström i en intervju med Arbetsvärlden den 13 februari, och tillägger i samma intervju att Australien har ”ett ganska bra kontrollsystem”, till skillnad från Sverige.

Att de privata aktörerna ändå lyckas lura till sig skattepengar i Australien ger en föraning om vad som väntar med en genomprivatiserad arbetsförmedling i Sverige. ■

Västtrafik höjer biljettpriserna ännu en gång – Alliansbudget bakom Västtrafik höjer biljettpriset på nytt. Priserna ökar i snitt med 2,5 procent. Ett månadskort kostar nu 640 kronor istället för 625. Regionen runt-kortet, för hela Västra Götalands län och Kungsbacka kommun, kostar nu 1 765 kronor.

Under det rödgröna styret subventionerades Västtrafiks månadskort med 135 kronor per kort, men i Alliansbudgeten finns inte detta kvar vilket innebär en pris­ökning för Göteborgs resenärer.

Det kommer innebära att ett månadskort i Göteborg kommer att kosta hela 775 kronor.

I Alliansens budget står det att trafikökningen i framtiden ska hanteras genom kollektivtrafik, cykel och gång. Att de då väljer att ta bort subventionen av månadskort rimmar falskt. När Göteborg Direkt frågar Göteborgsmoderaternas ordförande Axel Josefsson om hur han ser på risken

att vissa inte kommer ha råd med månadskort svarar han arrogant.

– Det kommer säkert finnas de som väljer bort. Då väljer man att gå eller cykla och det tycker jag är bra sätt att transportera sig. Det är både klimatsmart och effektivt.

Han tror inte heller att det är priset som är avgörande för om människor åker kollektivt utan ”komfort, turtäthet och snabbhet”.

Rättvisepartiet Socialisterna har i flera år kämpat för gratis och utbyggd kollektivtrafik för att få människor att ställa bilen. Det anser Moderaterna vara en dålig idé – han är istället rädd för att ”alla som går och cyklar då åker kollektivt istället”. Med en M-KD-budget på riksplan försvinner också det statliga bidraget för sommarlovsresor för unga sommaren 2019 och 2020, ett hårt slag mot landets låginkomsttagare. ■ Kristofer Lundberg

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

7

Bostadsprotesten utanför Stockholms stadshus den 28 januari har blivit startskottet för en större mobilisering av aktivister.

Ett allvarligt försök att skapa en ny och bred allians till försvar för välfärden, bostäder vi har råd med och klimatet görs nu mellan flera organisationer och välfärdsnätverk som upprörs av innehållet i det nyliberala så kallade Januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Centern, Liberalerna och Miljöpartiet.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

I

nitiativet bygger vidare på det samarbete i bostadsfrågan som inleddes mot utförsäljning av allmännyttan i Stockholm och marknadshyror mellan Hyresgästföreningen i Stockholmsregionen, det nya och aktiverade Nätverket Rädda Hyresrätterna och Seko Stockholm inför den demonstration som hölls utanför Stadshuset i Stockholm den 28 januari.

Nu tas detta vidare till en gemensam proteströrelse mot alla hörnstenarna i den nyliberala systemskiftespolitik som marknadshyror är ett utslag av.

Inför det rådslag på temat ”Dags för en gemensam proteströrelse?” som hölls i ABF-huset i Stockholm den 18 februari hade även Nätverket Gemensam Välfärd anmält sitt intresse att delta. På mötet valdes en samordningsgrupp av nio personer med förankring i nämnda organisationer och nätverk som också hoppas att fler fackföreningar och sociala rörelser ska ansluta sig.

Välfärdsalliansen, liksom alla dess arrangemang, ska organiseras av partipolitiskt obundna organisationer och rörelser, även om politiska partier och organisationer

välkomnas att ge sitt stöd. Vad den nya välfärdsalliansen ska kalla sig är inte bestämt ännu, men syftet framgår tydligt av stor enighet bakom huvudlinjerna i det utkast till upprop under rubriken ”Upprop till försvar för välfärden – omställning för rättvisa och klimatet”, vars exakta formuleringar och paroller ska finjusteras av samordningsgruppen. ”Nu protesterar vi – fackföreningar, hyresgästföreningar, välfärdsivrare och klimataktivister – mot välfärdens rasering, för ett starkare, mer solidariskt och ekologiskt hållbart samhälle.

Januariavtalet innebär en hårresande fortsättning på flera årtionden av ökande klyftor mellan rika och fattiga, stad och land, män och kvinnor liksom mellan socialt och etniskt segregerade stadsdelar”, inleds ett justerat förslag till upprop, som fortsätter: ”Otryggare arbeten, angrepp mot kollektivavtalen, införandet av marknadshyror, fortsatt privatisering av välfärden, drastiskt sänkta skatter för de rika och välbeställda, höjd pensionsålder och omänsklig flyktingpolitik slår mot den arbe-

tande befolkningen, och mot de svaga och utsatta. De helt otillräckliga investeringarna i upprustad välfärd, bostäder vi har råd med, infrastruktur och rättvis klimatomställning innebär en oförsvarlig försämring av välfärden.

Tillsammans kan vi vända på denna utveckling och samtidigt resa krav på effektiva åtgärder mot det klimathot som snart kan nå ohejdbara tippunkter. Bara så kan vi verka för en förändring som gynnar och inkluderar hela befolkningen utan att ställa grupper mot varandra.”

I de paroller som föl-

”

för opinionsbildning, dialog och mobilisering lördag eftermiddag den 30 mars. Väldigt viktigt blir en bred uppslutning från det myller av aktivister som just nu visar att de vill kämpa mot allmännyttans privatisering.

En poäng med att lägga mötet denna helg är att även den aktiverade Hyresgästföreningen i Region Väst planerar ett stormöte i Göteborg samma helg. En preliminär bokning har redan gjorts av ABF-husets stora Z-sal i Stockholm.

Idén är också att med dessa stormöten som avstamp mana till en samlad protestdag någon gång

Nu protesterar vi – fackföreningar, hyresgästföreningar, välfärdsivrare och klimataktivister – mot välfärdens rasering, för ett starkare, mer solidariskt och ekologiskt hållbart samhälle. jer på texten och som kan finslipas ytterligare varvas sedan nej till undantag i turordningsreglerna, marknadshyror i nyproduktionen, skattesänkningar för de rika och vinster i välfärden med krav som till exempel stärkta fackliga rättigheter, värnad och utbyggd allmännytta, en pension som går att leva på, rättvis klimatomställning och gemensam kamp för upprustad välfärd i samhällsregi, återupprättad asylrätt och social trygghet.

Den enkla planen är att den nya välfärdsalliansen ska byggas upp under en fas av mobilisering där många fler inbjuds till ett stormöte

i maj, som eventuellt kan spridas i landet och leda vidare till en manifestation inför riksdagens öppnande i september.

Samordningsgruppen ska också undersöka möjligheten att inbjuda gäster från till exempel de nya Reformisterna, de unga rörelserna av förortspoeter och de nya klimataktivisterna runt Greta Thunberg, FridaysForFuture och den globala elevstrejk som planeras den 15 mars. En annan idé är också att trycka upp inbjudningblad som även kan delas ut i samband med demonstrationerna på internationella kvinnodagen 8 mars och den globala elevstrejken den 15 mars.

Foto: Mattias Bernhardsson

Ny välfärdsallians tar form

Den nya välfärdsalliansen kan förhoppningsvis bryta den stämning av överrumpling, förvirring och förtvivlan som har rått efter tillträdet av den nya S-MP-regeringen och som Liberalernas avgående ledare Jan Björklund ärligt beskriver som mer borgerlig än den senaste Alliansregeringen, allt för att inte släppa fram en regering som blir beroende av SD. Något som inte heller V vågade utmana genom att trycka på den röda knappen eller några tappra försök av enskilda aktivister att dra på sig gula västar har kunnat utmana. Den enda större protestaktionen hittills under 2019 har faktiskt varit bostadsprotesten vid stadshuset i Stockholm.

Inte heller de nya S-Reformisterna, som bildats på initativ av Katalyschefen Daniel Suhonen & Co, har vågat utmana det aktuella högerprogram som utarbetats av S, C, L och MP, utan inriktar sig uttalat på ett långsiktigt försök att inifrån förändra S. Risken har därför varit uppenbar att rasistiska och flyktingfientliga krafter lämnas fritt spelrum att försöka bygga på det sociala missnöje som jäser i hela landet. I en sådan situation kan detta initiativ som här och nu försöker förena en gryende facklig gräsrotsrörelse med en aktiverad hyresgäströrelse och en flämtande rörelse mot välfärdens privatisering och rasering med de nya klimataktivisterna bli dubbelt viktigt som en katalysator för en genuint folklig rörelse mot den kapitalistiska och nyliberala högerpolitiken. ■

ANALYS

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

8

Mars 1919: Ny global rör För 100 år sedan, den 2 mars 1919, samlades 53 delegater från vänster- och kommunistpartier till kongress i Moskva, med målet att bilda en ny arbetarinternational. Inom ett halvår hade den Kommunistiska Internationalen, Komintern, en miljon medlemmar.

Socialister idag behöver studera och dra lärdomar av historien. Komintern visade arbetarklassens styrka i en revolutionär tid, och underströk behovet av revolutionära masspartier för att göra slut på kapitalismens krig och utsugning.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

H

ögerpolitiker och borgare använder den ryska revolutionens urartning till en diktatur under Stalin som ett argument mot Komintern och socialism. Men faktum är att det var just nederlagen för revolutionerna i andra länder som lade grunden för stalinismen.

De politiska och organisatoriska svagheterna hos de nybildade kommunistiska partierna och hos Komintern som helhet öppnade för kontrarevolutionen och isolerade Sovjetunionen. Stalin lanserade då parollen om ”socialism i ett land” och upprättade sin egen och byråkratins makt i Sovjet med allt blodigare utrensningar. Att Stalin 1943 officiellt lade ner Komintern understryker motsättningen mellan stalinismen och den politik som drevs när Komintern bildades (se ruta med lästips).

Arbetarrörelsen har alltid varit internationell. Detta till skillnad från borgarklasserna, vars bas är nationalstaterna, från maktutövning inom landet till att bedriva krig och erövra kolonier.

Arbetarklassen däremot har gemensamma intressen över de nationella gränserna, sammanfattat av Marx och Engels i Kommunistiska Manifestets slutord, ”Proletärer i alla länder, förena er”. Nu var det majoritetens, arbetarnas, tur att upprätta sitt samhällssystem, socialismen.

Den Första Internationalen bildades 1864 och innehöll flera olika riktningar, från marxister till anarkister och fackföreningsledare. Den Andra Internationalen bildades 1889 och bestod av snabbt växande socialdemokratiska arbetarpartier som i huvudsak försvarade Marx revolutionära idéer. I denna international ingick de ryska socialdemokraterna, vars vänsterflygel var bolsjevikerna under Lenin.

Den Andra Internationalen kollapsade när första världskriget bröt ut. Trots återkommande deklarationer från alla ingående partier om motstånd mot krig valde nästan alla partiledningar att stödja det egna landets krigföring. De tyska socialdemokraterna organiserade massdemonstrationer mot kriget så sent som veckan innan krigsutbrottet, men sedan röstade dess parlaments-

ledamöter för krigskrediterna. I land efter land slöt de socialdemokratiska partierna ”borgfred” med borgerliga regeringar och kungahus.

De socialdemokratiska partiernas kapitulation chockade både Lenin och Rosa Luxemburg, som var ledande för vänstern inom de tyska socialdemokraterna.

Lenins slutsats var att den kollapsade Andra Internationalen måste ersättas med en ny, en Tredje International.

Ett första steg var att samla krigsmotståndare i de socialdemokratiska partierna till en konferens i Zimmerwald i Schweiz den 5-8 september 1915. 37 representanter från 11 länder deltog, varav de flesta kom från de socialdemokratiska partiernas vänster. Men från bolsjevikerna, Italiens socialistparti och några till kom officiella representanter. Det uttalande som antogs, som hade skrivits av Leo Trotskij, fördömde kriget och dess hot mot hela mänskligheten. Manifestet pekade ut ansvaret hos de partier som gett stöd till kriget, och uppmanade till klasskamp mot kriget, för socialism.

På initiativ av Lenin samlades direkt efteråt Zimmerwaldvänstern, inklusive ombuden från det svenska socialdemokratiska ungdomsförbundet och partivänstern, Zäta Höglund och Ture Nerman. Ett sekretariat upprättades i Stockholm, där en sista Zimmerwaldkonferens arrangerades i september 1917.

Zimmerwald bestod av vänsterminoriteter och oppositionella mot kriget. Men dessa styrkeförhållanden ändrades helt av den ryska revolutionen.

I februari 1917 störtades den allsmäktige tsaren och i oktober tog arbetarnas demokratiska råd, sovjeterna, makten under ledning av bolsjevikpartiet. I oktoberrevolutionens första beslut uppmanades till omedelbar fred. Första världskriget hade då krävt närmare 10 miljoner döda stridande och 6-7 miljoner civila.

Både den ryska revolutionen och bolsjevikpartiet var starkt internationalistiska. Hela perspektivet efter att arbetarna tagit makten i Ryssland var att den ryska revolu-

Kvinnor startade ryska februarirevolutionen 1917 som störtande tsaren och senare ledde till arbetarnas maktövertagande.

tionen var inledningen på en serie internationella revolutioner.

Erfarenheten från Ryssland var också att alternativet till ett fullbordat maktövertagande var den råaste reaktion, likt den diktatur general Kornilov försökte upprätta i augusti 1917. Bland arbetare och förtryckta i hela världen tände ryska revolutionen hoppet om befrielse från kriget, nöden och allt förtryck. Hundratusentals aktivister i arbetarrörelsen internationellt började betrakta sig själva som bolsjeviker.

Redan den 24 januari 1918 genomfördes en första konferens med internationella deltagare, däribland från det svenska vänstersocialdemokratiska partiet SSV. Internationalismen var också ett resultat av kriget.

I Ryssland fanns två miljoner krigsfångar, varav många återvände till sina hemländer som anhängare av revolutionen. Tidningar och bulletiner gavs ut på en rad olika språk.

När kontrarevolutionen tog till vapen och utländska arméer invaderade Ryssland anslöt sig 50 000 från områden utanför tsar-Ryssland som frivilliga i Röda Armén.

När revolutionen bröt ut och kejsaren störtades i Tyskland i november 1918 blev frågan om en ny international akut.

Bolsjevikerna hade bytt namn från socialdemokrater till kommunister för att avskilja sig från krigspartier. Nya partier bildades: Österrike den 3 november, Ungern den 24 november, Polen den 15 december och den 19 januari även i Argentina. Viktigast av de nya partierna var det tyska kommunistpartiet KPD som bildades på nyåret 1919, med Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht i ledningen.

kussioner. I ett av säkerhetsskäl kodat meddelande hälsade Rosa Luxemburg till Lenin: ”Må Gud se till att det kommande året uppfyller alla våra önskningar. Vänliga hälsningar. Farbror kommer att rapportera om vårt liv och agerande, under tiden trycker jag din hand”.

Men bara drygt två veckor efter KPD:s bildande mördades Liebknecht och Luxemburg av de frikårer som bildats av den socialdemokratiske polisministern Noske.

Utan kännedom om morden skickade det ryska partiet och åtta nya kommunistpartier den 24 januari ut en inbjudan till grundningskonferens för en ny international. Texten, som skrevs av Trotskij, visade hur alternativen stod mellan generalernas blodiga diktaturer eller arbetarnas diktatur för att ”bygga en en ny värld på ruinerna i de länder som förstörts av kriget.”

Inbjudan underströk också hur socialchauvinisterna – de socialdemokratiska partiernas ledning som stött kriget – tagit till vapen mot arbetarna, både i Ryssland och

Kongressen i mars 1919 såg bildandet av internationalen som ett avgörande steg till en federativ socialistisk världsrepublik.

Efter revolutionen i november, då Rosa Luxemburg frigavs från fängelset – hon hade dömts för sitt krigsmotstånd – drog hon slutsatsen att den ryska revolutionen visat vägen och partiet måste bildas.

I december kom en representant från de tyska kommunisterna, Eduard Fuchs, till Moskva för dis-

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

9

relse för socialism bildas samt tillställde judepogromer. Den österrikiska monarkien dränkte i blod resningen bland de ukrainska och tjeckiska arbetarna och bönderna. Den engelska bourgeoisien dödade de bästa representanterna för det irländska folket.”

Utifrån den ryska revolutionens erfarenheter betonades betydelsen av arbetardemokrati byggd på demokratiska råd: ”...huvuduppgiften för de kommunistiska partierna i de land, där rådsmakten ännu icke upprättats, består i följande: 1. Upplysning bland de breda skikt av arbetarklassen om den historiska betydelsen av den politiska och praktiska nödvändigheten att skapa en ny proletär demokrati, som måste sättas istället för den borgerliga demokratin och parlamentarismen; 2. u tbredning och utbyggnad av råden på alla industriens områden, i här och flotta såväl som bland lantarbetare och småbönder, samt 3. e rövring av en säker, medveten, kommunistisk majoritet inom råden.”

Trotskij höll anförande på Kominterns grundningskongress.

Tyskland. 39 grupper och partier bjöds in. Från Norge, Italien och Serbien handlade det om masspartier, i Sverige, Bulgarien och Nederländerna om stora vänsterutbrytningar ur Socialdemokraterna.

Kongressen genomfördes under pågående inbördeskrig i Ryssland, med revolution och kontrarevolution på dagordningen i stora delar av Europa. Flera ombud kunde inte ta sig till Moskva, men bland dem som var på plats fanns Otto Grimlund från SSV. Ture Nerman beskrev senare i sin bok om Komintern: ”Öppnandet skedde nu den 2 mars kl. 18 i domstolsbyggnaden i Kreml.

Den långa salen var dekorerad med röda dukar med inskriptioner: ’Leve Tredje Internationalen!’ o.d.

På väggarna fanns bilder av revolutionära ledare i olika länder och på en vägg den proletära frihetskampens offer: Karl Liebknecht, Rosa Luxemburg med flera.

Det var Lenin som öppnade den historiska sammankomsten, och hans stenografiskt nedtecknade anförande ger vältaligt stämningen för dagen hos den nya världsrörelsens centrala ledning: På uppdrag av det ryska kommunistpartiets centralkommitté öppnar jag den första internatio-

nella kommunistiska kongressen.

Först ber jag alla närvarande att resa sig till minne av Tredje Internationalens bästa representanter, Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg. (En tyst minut.) Kamrater!

Vår sammankomst är av vittgående världshistorisk betydelse. Den bevisar, att den borgerliga demokratins illusioner är krossade.”

På kongressen fanns 34 ombud som tillsammans hade 56 röster.

Exempelvis hade Eberlein, den enda deltagaren från KPD, 5 röster.

Otto Grimlund från SSV hade tre röster, liksom representanten från det norska Arbeiderpartiet och de tre deltagarna från det finska kommunistpartiet. Dessutom deltog 19 ombud med rådgivande röst.

Hugo Eberlein hade med sig direktiv från KPD att konferensen skulle ses som förberedande och att han därmed inte skulle rösta för att där och då bilda en ny international. Lenin och bolsjevikerna förklarade att de i så fall skulle vara beredda att skjuta upp beslutet.

Men under konferensens gång argumenterade allt fler för att steget måste tas.

Otto Grimlund var en av dem och fick svar av Eberlein: ”Verkliga kommunistpartier finns endast i få länder. I de flesta

har de skapats de sista veckorna, i flera länder där det idag finns kommunister finns det ännu ingen organisation. Jag är förvånad, när representanten för Sverige yrkar på grundandet av Tredje Internationalen och måste medge, att det i Sverige inte finns någon rent kommunistisk organisation utan bara en stor kommunistisk grupp inom det svenska socialdemokratiska partiet.”

Grimlund i sin tur ”erinrade om, att hans parti energiskt försvarat Zimmerwald och den ryska bolsjevikrevolutionen” (citat ur Ture Nerman, Kommunisterna).

När kongressen hade fattat beslutet att bilda den Tredje Internationalen (Kommunistiska Internationalen, Komintern) förklarade Eberlein att han fortfarande tvivlade på om det var rätt, men att han nu skulle försöka få sina kamrater i Tyskland att snarast ansluta sig.

Kongressen såg bildandet av internationalen som ett avgörande steg till en federativ socialistisk världsrepublik. Ett samhälle i total kontrast till världskrigets slakt och de diktaturer som upprättats.

Denna vita terror brännmärktes i en särskild resolution: ”Den ryska tsaristiska regeringen nedsköt och hängde arbetarna och bönderna,

Detta år, 1919, hängde borgarklassens makt och kapitalismen på en mycket skör tråd. Bara några veckor efter kongressen tog Ungerns arbetare makten och strax därefter upprättade arbetarna i Bayern en sovjetrepublik. Den senare varade från den 7 april till 3 maj, medan den ungerska föll den 1 augusti.

Båda krossades i blod. År 1919 var också generalstrejkernas år, med verkligt global arbetarkamp. Massiva generalstrejker organiserades i bland annat Skottland, Peru och det nybildade Jugoslavien. Hela städer skakades eller togs över av arbetarkampen, som Seattle, Winnipeg, Limerick, Barcelona, Glasgow, Belfast, Zurich och många fler.

Kommunistpartierna och hela Komintern växte snabbt och hade på hösten 1919 en halv miljon medlemmar utanför det tidigare tsar-Ryssland. Året efter splittrades det tyska oavhängiga socialdemokratiska partiet (en vänsterutbrytning ur socialdemokraterna) och KPD fick 300 000 nya medlemmar.

Majoriteten i det franska socialistpartiet gick med i Komintern (150 000 av 200 000 medlemmar).

Stora kommunistpartier växte fram i Tjeckoslovakien och Bulgarien.

Komintern skilde sig också från Andra Internationalen i betoningen av den koloniala revolutionen.

På den andra kongressen 1920 deltog 30 delegater från Asien, däribland nationer och folkgrupper som hade förtryckts under tsaren.

Det optimistiska perspektivet 1919, på snabba maktövertagan-

den runt om i Europa och världen, grusades av kontrarevolutionens segrar. Revolutioner och strejker visade arbetarklassens styrka och kunde tvinga fram eftergifter, men de ledde inte till att arbetarna tog makten.

Förklaringen gavs redan på Kominterns grundningskonferens för 100 år sedan. I det manifest som föredrogs av Trotskij och antogs enhälligt understryks det revolutionära partiets avgörande betydelse: ”Om den Första Internationalen förutsett den kommande utvecklingen och utstakat dess vägar, om den Andra Internationalen samlat och organiserat miljoner proletärer, så är den Tredje Internationalen den öppna massaktionens International, det revolutionära förverkligandets, handlingens International. Den socialistiska kritiken har till fyllest brännmärkt den borgerliga världsordningen. Det internationella kommunistiska partiets uppgift består i att omstörta denna ordning och i dess ställe upprätta den socialistiska ordningens byggnad.”

De nya kommunistpartierna saknade bolsjevikpartiets långa erfarenhet. Tusentals aktiva arbetare hade skolats av partiets politik och kamp. Ledningen under Lenin och Trotskij förstod att revolutionen inte kunde stanna halvvägs. Partiets metod att under 1917 ”tålmodigt förklara” vad som behövdes, parallellt med konkreta paroller som ”Fred, bröd, jord” och ”all makt åt sovjeterna” motsvarades av arbetarnas egna erfarenheter och ledde till masstillströmning till partiet.

I andra länder saknades kommunistpartier eller så byggdes de upp efter revolutionerna. 1919 fanns möjligheten att ta makten i flera länder. I Tyskland förspilldes revolutionen på hösten 1923, vilket så småningom öppnade för den värsta reaktion.

Med Sovjetunionens isolering och stalinismens hårdnande grepp tappade Komintern mycket av sin attraktionskraft, trots att kommunistpartierna envist och helt felaktigt hävdade att de följde i spåren av Lenin och den ryska revolutionen.

De verkliga marxisterna var de internationalister som med Leo Trotskij tog kampen mot stalinismen. ■

Lästips:

www.marxistarkiv.se – klicka i vänsterspalten på ”arbetarrörelsen”, därefter på Kommunistiska Internationalen.

Här finns artiklar, böcker och historiska dokument.

INTERNATIONELLT

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

10

utsägelse om vad som kommer att hända efter valet den 28 april.

PSOE har starkt bidragit till demobiliseringen av vänsterns väljarbas, då dess politik fortsätter med nedskärningar och åtstramningar samt ogenomförda löften och acceptans av kapitalismens logik.

Men det har också Podemos ledning med sin önskan om att ingå i regeringen till vilket pris som helst, där de överger att utmana systemet och den sociala mobiliseringen i en programmatisk och parlamentarisk kopia av socialdemokratin.

Pedro Sánchez utlyste nyval efter att budgeten föll. Nu krävs aktiv kamp, både i valet men också på gator och torg för att stoppa högerpolitiken.

Pedro Sánchez (från socialdemokratiska PSOE) mandatperiod är över. En regering som bildades för åtta månader sedan efter ett misstroendevotum mot Rajoy har fällts av parlamentets nej till budgeten. Nyvalet visar den totala instabiliteten och diskrediteringen som fräter sönder 1978-regimen som etablerades efter Francos diktatur.

IZQUIERDA REVOLUCIONARIA

CWI Spanska staten

D

e tydligaste tecknen på allt detta är massrörelsen för självbestämmande och en katalansk republik, högerextremismens frammarsch (som får skjuts av ökningen av spansk nationalism och högerpartiet PP:s kris) och en social mobilisering med rötter i folkets fattigdom och växande ojämlikhet. Den mobiliseringen stannar inte av, trots alla försök från fackföreningsbyråkratin, socialdemokratin och vänsterpartiet Podemos ledning att desarmera den.

Den spanska kapitalismens kris är den materiella grunden som förklarar den omvälvande politiska utvecklingen. Och nu rasar den ekonomiska tillväxten snabbt igen efter åratal av social katastrof. Över 9 miljoner arbetare tjänar mindre än 800 euro (8 000 kronor) per månad, och bland ungdomar under 25 år handlar det om 600 euro per månad. 90 procent av alla anställningar som tecknats i år är

tillfälliga, osäkra jobb. Arbetslösheten påverkar över 3,5 miljoner människor och en ny våg av avindustrialisering lurar bakom hörnet.

Situationen är desperat för majoriteten. Under dessa förhållanden är det inte möjligt att förvänta sig politisk stabilitet.

De hårda slagen efter den ekonomiska krisen 2008 skapade en massiv social revolt som inte setts sedan 1970-talet: generalstrejker, massrörelser som den Gröna och Vita Vågen, så kallade värdighetsmarscher, Gamonal (en välkänd segrande strid i staden Burgos mot spekulanter), enorma studentstrejker, massmobilisering för självbestämmande och en katalansk republik, stora generalstrejker 8 mars 2018 och omfattande pensionärsdemonstrationer.

Den växande klasskampen och vändningen åt vänster bland breda

Foto: Fernando Calvo / Wikipedia Commons

Nyval i spanska staten

Men händelserna i Andalusien och framväxten av Vox har haft en enorm påverkan på medvetenheten hos miljontals arbetare och ungdomar i hela landet. Efter en trygg klassinstinkt pågår en väldigt konkret diskussion bland arbetarfamiljer: ”Kan vi tillåta högern att växa och segra i valet?”.

Svaret på denna fråga kommer att baseras på valkampanjen, i en väldigt explosiv och föränderlig miljö. Vi såg misslyckandet hos den ”patriotiska spanska” mobiliseringen i Madrid den 10 februari, där PP, Ciudadanos och Vox misslyckades i att mobilisera sin sociala bas ut på gatorna.

Däremot var det stora demonstrationer till stöd för rätten till självbestämmande den 16 februari i Barcelona med över en halv miljon deltagare, vilket förklarar det enorma sociala trycket mot ledningarna i de katalanska partierna PDeCAT och ERC och deras röst emot budgeten.

Det var enorma demonstrationer till stöd för offentlig sjukvård i Galicien och Teruel, pensionärsdemonstrationer i alla regioner, en stor taxi­ strejk i Madrid, och den kommande historiska strejkdagen den 8 mars som kan fylla gatorna med miljontals av arbetarklassens kvinnor, ungdomar och män. Allt detta kommer visa att högern kan besegras.

skikt av arbetare, unga och fattiga utom gett honom mer trovärdighet medelklassen förklarar ett antal bland delar av arbetarklassen än viktiga utvecklingar: uppkomsten vad han förtjänar. av Podemos, valet den 20 december Även hans ställningstagande 2015 som inte ledde till en regering gällande Katalonien tenderar att och fick göras om den 26 juni 2016, framstå i annan dager till följd av och att den spanska borgarklassen attackerna. Trots att han stödde utförde en kupp inom PSOE för att tillämpandet av paragraf 155 i den köra bort Pedro Sánchez för att få spanska grundlagen (som tillåter För Izquierda Revolucionaria (CWI PP:s Rajoy insvuren som president. centralregeringen att upphäva Ka- Spanska staten) kommer vi att göra Det mest ironiska med denna taloniens autonomi), vilket bestämt allt för att besegra högern. Men vi långtgående rörelse, där socialde- nekar rätten till självbestämman- kommer inte att ge en blank check mokratiska baroner som Felipe de, och har försvarat de ökända till Pedro Sánchez eller PSOE, utan understryka idén om att Gonzáles (före detta premiärminister i Spanien Nyvalet i april innebär en ny enbart rösta inte är nog.

Vi måste besegra högern 1982-1996, PSOE) och hela PRISA:s (Spaniens upptrappning i den politiska i valet, men också högerns politik och tvinga största mediaföretag) polariseringen. den parlamentariska media var involverad, var att den misslyckades. Pedro handlingarna från åklagarna mot vänstern att utföra en politik som Sánchez kom tillbaka som PSOE:s de fängslade pro-självständighets- tjänar arbetares och de förtrycktas generalsekreterare och vann mot ledarna, betraktar högern honom intressen.

Vi måste fortsätta massmobilialla odds över Susana Diaz tack som den huvudsakliga förespråkaseringarna på gatorna och bygga vara mobiliseringen av socialde- ren för separatism. en stridbar vänster, med starka mokratiska medlemmar.

Nyvalet i april innebär en ny upp- rötter i arbetarrörelsen och fackNu har situationen tagit en ny vänd- trappning av den politiska pola- en, bland ungdomar och studenter ning. Pedro Sánchez ses dock inte riseringen. Dilemmat är uppen- samt inom de sociala rörelserna, av massorna som lika dålig som bart: antingen en regering av det som lägger fram ett program som den tidigare PSOE-ledaren Felipe reaktionära blocket bestående av innebär ett uppbrott med kapitaGonzález. De attacker som högern PP, högerpartiet Ciudadanos och lismen – för rätten till självbestämriktat mot honom under de senaste högerextrema Vox, eller en möjlig mande och en socialistisk republik.

Det finns ingen tid att förlora. veckorna – Sánchez har anklagats koalition mellan PSOE och Podeför att vara en fosterlandsförrädare mos med parlamentariskt stöd av För att besegra högern i valet och och har brännmärkts som ledare katalanska och baskiska nationa- på gatorna – gå med den revoluför en folkfront på grund av uppgö- lister. Men det vore dumdristigt tionära vänstern Izquierda Revolurelserna med Podemos – har dess- att redan nu göra en definitiv för- cionaria. ■

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

11

Nya strejksegrar för USA:s lärare

Denvers lärare i delstaten Colorado påbörjade den 11 februari sin strejk för bättre arbetsmiljö och höjda löner – den första på 25 år. Efter tre dagars strejk vann lärarna betydande segrar.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

P

I Denver anser lärarna att det bonussystem som råder missgynnar undervisningen och lärarkåren som helhet. Bonussystemet innebär att lärare får mellan 1 500 och 3 000 dollar (14 000-28 000 kronor) extra per år om de undervisar i skolor med hög andel barn från låginkomsttagarfamiljer, i så kal�lade högprioriterade skolor eller innehar positioner som är svåra att anställa till (som talpedagoger eller särskolelärare).

Foto: Kari / Flickr CC

recis som i alla de föregående lärarstrejkerna (West Virginia, Oklahoma, Kentucky, Arizona, Los Angeles, med flera) och de kommande (Oaklands lärare röstade för strejkåtgärder häromveckan och går ut i strejk i slutet av månaden) finns det gemensamma nämnare. Lönerna är för låga, klasstorlekarna för stora och arbetsbördan på lärarna för tung.

Kraven blir därmed också liknande; höjda löner, minskade klasstorlekar och mer stödpersonal för att hjälpa elever i behov av särskilt stöd. Lärarna i Denver nämner också merarbetet de utför – att man jobbar långt mer än 40 timmar i veckan och att mycket av extrajobbet sker på ens egentliga fritid, men som man inte kan strunta i att göra.

Det är som i Sverige, där många lärare tvingas till att rätta prov, förbereda lektioner med mera på fritiden då tid inte ges till det i schemat. Det hänger också ihop med de många nedskärningarna och dräneringen av resurser till skolan, där exempelvis stödpersonal (som underlättar arbetsbördan för lärare) har försvunnit allt mer.

Lärare samlades utanför stadshuset i Denver under strejken.

lärarna anslutna till lärarfacken DCTA röstade för strejkåtgärder.

Istället vill de att lönen höjs generellt för alla lärare vilket skulle garantera en tryggare löneutveckling som, tillsammans med de tidigare nämnda kraven, skulle innebära ett verkligt lyft för deras arbetssituation.

Under den första strejkdagen den 11 februari gick över 2 600 lärare ut i strejk, och under veckan tillkom allt fler. Många elever gav också aktivt sitt stöd till strejken genom att organisera egna walkouts från skolorna, samt att ha sit-ins tillsammans med de strejkande lärarna.

Och på torsdagen den 14 februari hade lärarna fått igenom några av sina huvudkrav. De vann en lönehöjning på 11,7 procent, och stödpersonalen på skolorna får också höjda löner. Totalt handlar det om lönehöjningar på 230 miljoner kronor, vilket bland annat betalas genom att administrativa kostnader dras in och att skoladministratörernas femsiffriga bonusar slopas. Dessutom är det troligt att skolbusschaufförerna och per-

När det blev klart att lärarna skulle gå ut i strejk gick skoldistriktet till motoffensiv. De bad guvernören Jared Polis (Demokraterna) att ingripa med en rättslig åtgärd som sköt upp strejken.

Och redan i april ifjol försökte två republikanska delstatslagstiftare få igenom en lag som skulle kunna innebära fängelsestraff om strejkåtgärder vidtogs. Det var i sin tur en reaktion mot de omfattande lärarstrejkerna som då svepte över hela landet. Men lagen gick aldrig igenom, och i Denver gick man nu ut i strejk – 93 procent av

sonalen i cafeteriorna får höjda löner, även om det inte ingår i den officiella överenskommelsen med lärarfacket DCTA. Bonussystemet görs om och det läggs mer fokus på utbildning och erfarenhet när det gäller befordran.

Trots att de inte fick igenom alla sina krav fick de igenom betydande löneökningar som ännu en gång visar att kamp lönar sig. När arbetarklassen organiserar sig i ett gemensamt motstånd med gemensamma krav och inte låter sig splittras kan man ofta vinna betydande segrar. Det visar också att det finns pengar att skjuta till för nödvändigheter som utbildning och arbetsmiljöåtgärder.

I samhället i stort finns det ett överflöd av resurser, fast i fel fickor.

Bankernas och storföretagens kolossala högar pengar och vars vinster

varje år blir större och större, pengar som går till ett fåtal profitörer, skulle kunna utrota världshungern och bostadsbristen flera gånger om.

Klassklyftorna kan utraderas om resurser läggs utifrån de nödvändiga behov som människa och natur har. Men för det krävs det en stark motståndsrörelse med krav på demokratisk kontroll och styre underifrån av de viktigaste ekonomiska och makthavande instituten.

Lärarnas omfattande protester i USA är en källa till inspiration för arbetarrörelsen i stort. ”Vi är en del av en landsomfattande rörelse”, som en grundskolelärare uttryckte det till CNN den 14 februari.

Fler yrkesgrupper behöver följa i samma militanta kamp, som bör samordnas till ett landsomfattande nätverk för motstånd mot hela det ruttna kapitalistiska systemet. ■

Tiotusentals i brittiska klimatmarscher

T Foto: Scott Jones

Ungdomar världen över protesterar för att rädda klimatet.

iotusentals ungdomar slöt upp i Storbritannien till den globala protestdagen Deep Strike för klimatet. Totalt var det klimatstrejker i 60-70 orter i Storbritannien. ”Vad vill vi ha? Förändring!”, ropade ungdomarna i hela landet. Många bar på hemmagjorda plakat. De stannade trafik, klev på bussar och använde trafikkoner som megafoner. Ridande polis omringades av ungdomar som klappade deras hästar. Ungdomarna kräver en framtid på denna planet.

I Glasgow uppgav flera av studenterna att lärarna gav dem fullt stöd i strejkerna: – Vi lämnade klassrummen och

inga lärare försökte stoppa oss – faktum är att de gav oss sitt helhjärtade stöd då vi kämpar för vår framtid, uppgav studenter på Boclair Academy i Beardsen.

Plakat med ”Det finns ingen planet B”, ”Ungdomen strejker för klimatet”, ”Vi vill inte vara dinosaurier”, ”Tiden rinner ut”, ”Förnekelse är inte vår politik” med flera bars av ungdomar. Talkörer som ”Fossila bränslen måste väck” och ”Ingen mer kol, ingen mer olja, lämna de fossila bränslena i marken” ropades.

Premiärminister Theresa May kritiserade att studenter gick ut i strejker. Men som svenska Greta

Thunberg anmärkte: ”Hon säger att barn på skolstrejker ’slösar bort lektionstiden’. Det kanske är så. Men politiska ledare har slösat bort 30 år med sin handlingsförlamning. Och det är något värre.”

Vi pekar på att det behövs en socialistisk omvandling av samhället för att stoppa klimatförändringarna, att den kraftfulla ungdomsrörelsen behöver koppla an till arbetarrörelsen och fackföreningarna med krav på offentligt ägande av storföretagen som dominerar ekonomin samt att det behövs massiv investering i förnybara energikällor. ■ Socialist Party

INTERNATIONELLT

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

12

Massprotesterna mot al-Bashir fortsätter att växa, och diktaturen är på fallrepet.

Foto: Al Jazeera English / Flickr CC

Sudan: ”al-Bashir måste bort” Aldrig någonsin har Sudans diktator Omar al-Bashir mött så starka protester som nu. Sedan mitten av december har landet skakats av dagliga strejker, demonstrationer och andra protestaktioner som har fått marken att gunga under al-Bashirs 30-åriga envälde.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

M

assrörelsen inleddes med att unga i Blå Nilen-regionen gick ut i protester mot regimens skärpta åtstramningspolitik som dikterats av Internationella valutafonden (IMF) och som bland annat innebar dramatiskt höjda priser på bröd och andra basvaror.

De första demonstrationerna följdes sedan av att massorna i staden Atbara, där Sudans arbetarrörelse har en stark tradition, och på andra håll revolterade den 19 december mot regimen och brände ned det styrande partiet NCP:s högkvarter i staden. Det blev startskottet till en landsomfattande rörelse som snabbt förenades bakom kravet på att al-Bashir ska bort.

Sedan protesterna startades har uppemot 60 personer dödats och det finns uppgifter om att uppemot 2 000 har arresterats. Det finns många vittnesmål om att säkerhetspolisen NISS och väpnade band som agerar på uppdrag av regimen jagar, griper och för bort demon-

stranter till särskilda läger där de utsätts för tortyr.

Den 17 januari rapporterade nyhetsbyrån AFP om att hundratals kvinnor har dömts till piskstraff för att de deltagit eller uppmuntrat till demonstrationer. Men regimens våld och terror har inte stoppat kampen.

under hans befäl. Det är med hjälp av dessa väpnade band från polisen, säkerhetspolisen och milisförband som den vacklande regimen försöker vinna tid i förhoppning om att proteströrelsen till sist ska tröttas ut. Men ännu finns inga tecken på trötthet, missmod och uppgivenhet. Tvärtom. Tiden håller på att rinna ut för al-Bashir.

Till skillnad från tidigare protester, som 2013 och i början av 2018, är dagens kamp landsomfattande, samordnad och med en grundläggande enighet om att al-Bashir ska bort. Kampen och den samtidiga djupa ekonomiska krisen har också fått många av de som tidigare

Men ännu finns inga tecken på trötthet, missmod och uppgivenhet.

Tvärtom. Tiden håller på att rinna ut för al-Bashir.

– Jag tänker fortsätta att demonstrera ända till dess att vi har lyckats fälla al-Bashir och hans regim försvinner, säger en 26-årig kvinna, som tvingats fly sitt hem efter att polisen hotat arrestera henne om hon fortsätter demonstrera, till AFP. Av rädsla för att delar av armén ska vända sig mot regimen har alBashir, som kom till makten i en militärkupp 1988, byggt upp egna repressiva styrkor som står direkt

samarbetat med al-Bashir och som ingått i hans regering att lämna det sjunkande skeppet.

För massorna gäller det att inte ge dessa nyväckta ”demokrater” ett uns av inflytande, utan istället att bygga vidare på den självständiga fackliga och politiska organiseringen. Fortsatt beslutsam masskamp övertygar också fler soldater att ansluta sig till proteströrelsen.

Det var den djupa ekonomiska

krisen, prishöjningarna (inflationen ligger på runt 70 procent) och den extrema fattigdomen som fick massorna att först gå ut på gatorna, men det är viljan att göra upp med den diktatoriska, korrupta och kleptokratiska regimen som har fått massorna att bli kvar på gatorna.

regering med uppgift att attackera den ekonomiska krisen och de sociala orättvisorna samt göra slut på de krig och våld som plågar landet.

Det är ett program som kräver en fördjupad revolutionär kamp, vilket flera oppositionsgrupper manat till.

Regimen har särskilt pekat ut Sudanese Professionals Association (SPA), som förenar olika fackföreningar, som ansvariga för protesterna. I SCP ingår bland annat läkare, lärare och journalister. Den andel av Sudans budget som spenderas på skola och sjukvård är bara en bråkdel av den andel som går till ”nationens säkerhet” (polis, militär och olika säkerhetsstyrkor).

SCP:s modiga marscher och strejker har drivit kampen framåt.

Tillsammans med andra oppositionsgrupper har SPA lagt fram ett program för förändring vars första krav är att al-Bashir omedelbart avgår och ersätts av en övergångs-

Om en fördjupad revolution för verkliga och bestående förändringar ska bli möjlig behöver kampen för demokrati förenas med kampen för att avskaffa kapitalismen och för att bryta imperialismens grepp om Sudan.

Kommunistpartiet i Sudan, som ingår i en av de fronter som står bakom det gemensamma programmet för förändring, attackerar helt riktigt den ”parasitiska kapitalism” som står bakom regimen, men partiets politik är inomkapitalistiskt och erbjuder inte det revolutionära och socialistiska alternativ som kampen behöver för att säkra massornas seger. ■

RS och Offensiv säger:

• Ner med Bashirs regim.

• Frige de politiska fångarna.

• Dra tillbaka alla prishöjningar och omedelbar höjning av lönerna.

• Bygg aktionskommittéer och en oberoende massrörelse bestående av arbetare och fattiga för att fälla regimen.

• För ett demokratiskt och socialistiskt Sudan baserat på arbetarnas och de förtrycktas enhet.

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

13

Sudans diktatur – EU:s partner i brott Ett av skälen till varför al-Bashir ännu sitter kvar är det stöd han åtnjuter från Västimperialismen och reaktionära regimer i Mellanöstern.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

T

rots att Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag utfärdade en arresteringsorder för al-Bashir 2009, som anklagades för krigsbrott och brott mot mänskligheten på grund av regimens dödliga terror i Darfur och att han därefter också anklagades för folkmord, är listan lång över regeringar som stödjer eller arbetar tillsammans med diktaturen. Listan har under senare år dessutom tenderat att bli allt längre.

Redan innan EU slöt en överenskommelse med Erdoğan i Turkiet (i mars 2016) för att hindra flyktingar från att nå ett EU-land hade man inlett ett samarbete med al-Bashir och andra afrikanska diktaturer för att stoppa flyktingar från att färdas mot Europa. Detta samarbete – Khartoumprocessen (Khartoum är Sudans huvudstad) – påbörjades 2014 och har kantats av otaliga överenskommelser och miljardstöd till alBashir för att flyktingar i Sudan ska bli kvar i landet (nära 2,5 miljoner internflyktingar och 760 000 flyktingar från angränsande länder).

EU har genom åren spenderat 200 miljoner euro (cirka 2 miljarder kronor) på olika projekt mot Sudans flyktingar. Enligt EU har pengarna inte gått direkt till regimen, men det är ett medvetet övergrepp på sanningen. Olika EU-regeringar, bland dem Tysklands, har vidare egna samarbetsavtal med al-Bashir, som bland annat inkluderar träning och beväpning av ”sudansk gränspolis”.

Det går en rak linje från EU:s Khartoumprocess till att flyktingar från Afrika säljs som slavar i Libyen.

För att Sudan ska bli en del i Fort

Europas expansion och kriminalisering av flyktingar har EU anlitat al-Bashirs egen milis, Rapid Support Force (RCF), som dess gränspolis. RCF bildades ur de notoriska mördarband, Janjawidmilisen, som regimen använde sig av under krigen i Darfurregionen i början av 2000-talet. RSF bildades år 2013, där stommen var Janjawids bödlar, och fyra år senare blev denna milis officiellt en del av regimens väpnade styrkor. Janjawidkrigare har även involverats i en särskild polisstyrka som på engelska benämns som Central Reserve Police.

Det är väldokumenterat att RSF utövar grovt våld mot de flyktingar som arresteras, men också att man är involverad i människosmuggling och kidnappning av flyktingar för att få anhöriga att betala en lösensumma. En medlem i RSF vittnar i en rapport om att man får pengar för varje flykting som lämnas över till slavhandlarna och de helvetiska lägren i Libyen (Multilateral Damage: The impact of EU migration policies on central Sahara routes, september 2018, som redogör för följderna av EU:s omänskliga flyktingpolitik i gränstrakterna mellan Sudan, Libyen, Niger och Tchad). År 2017 beslöt USA, som en av president Obamas sista åtgärder, att lätta på sanktionerna mot Sudan och i november beslöt Trumpadminitrationen att inleda ”fas 2” av lättnaderna och ”etablera ett nära bilateralt samarbete med Sudan”.

CIA har också sitt största afrikanska högkvarter i Khartoum. Även Storbritannien har lättat på sanktionerna och för en rad europe-

EU ger Sudans diktatur miljarder för att ”lösa flyktingproblemet”.

iska regimer är al-Bashir en partner som man kan begå brott med.

Efter Sudans splittring och förlusten av en stor del av oljan när Sydsudan bildades 2011 har regimen varit starkt beroende av det ökade ekonomiska och politiska stödet från Väst och reaktionära regimer som Saudiarabiens och Förenade Arabemiratens. Stödet har dock inte kompenserat för förlusten av oljeinkomster, men förlängt regimens dödskamp.

Omkring 14 000 soldater från Sudan, många av dem från RSF, ingår i den saudiledda allians som se-

dan 2015 bedriver krig mot Jemen och år 2017 erkände regimen för första gången att sudanesiska soldater hade dödats i kriget.

Efter att ha gått med i den saudiledda krigsalliansen erhöll Sudans regim ett stöd på 2,4 miljarder dollar (22 miljarder kronor) från bland annat Saudiarabien och Förenade Arabemiraten (UAE). Sedan dess har al-Bashir erhållit nya miljardbelopp och Saudarabiens härskare lovade regimen ifjol att ”våra investeringar i Sudan har ingen gräns”.

I Jemen fungerar Sudans styrkor som Saudiarabiens marktrupper och

många, en femtedel, av de 4 000 soldaterna från Sudan är barnsoldater.

En 14-årig barnsoldat får 480 dollar per månad (4 500 kronor) av den saudiska regimen för sin krigsinsats; en mer erfaren Janjawidkrigare 530 dollar (4 900 kronor). Samtliga soldater får också ytterligare ett par hundra dollar i månaden för varje strid de deltar i plus en engångssumma på 10 000 dollar (90 000 kronor) när de slutar.

I Sudan räcker inte ens lönen till att köpa det absolut nödvändigaste, om den betalas ut. Lärare har exempelvis strejkat efter att de inte fått lön på två månader. ■

Läget allt värre i Jemen

T Foto: Felton Davis / Flickr CC

Lidandet får inget slut i det krigshärjade Jemen.

rots uppgörelsen i Stockholm i december om eldupphör och att alla trupper ska tas bort från hamnstaden Hodeidah – en livlina för en majoritet av befolkningen – förvärras läget i Jemen. ”Allvaret ökar. Antalet som beräknas behöva akut hjälp har ökat med chockerande 27 procent sedan ifjol”, larmade FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp (OCHA) i förra veckan.

Två tredjedelar av Jemens befolkning befinner sig i ett förstadium till svält, medan en tredjedel står inför ”akut sårbarhet”. Omkring 80 procent av befolkningen, 24 miljoner människor, är i behov av humanitär hjälp eller skydd.

Den extremt sköra vapenvilan i Hodeidah, som brutits vid ett flertal tillfällen, skulle i början av januari ha följts av att trupperna drogs bort. Så blev inte fallet och det är långt ifrån säkert att den nya uppgörelsen, som slöts i helgen, om att en del av trupperna ska börja dras bort verkställs.

Utanför Hodeidah har kriget trappats upp. Den saudiledda krigskoalitionen har under de senaste veckorna fällt fler bomber över staden Saada med omnejd än någonsin tidigare sedan kriget inleddes 2015. Bombattackerna är ett led i den saudiledda krigskoalitionens strävan at erövra Saada, ett av Huthirebeller-

na starkaste fästen.

På andra håll i Jemen pågår häftiga strider för att om möjligt vinna terräng och konsolidera de områden som har erövrats.

Dessa strider kan underminera varje försök att befästa vapenvilan i Hodeidah och bli en ursäkt för att inte dra bort trupperna.

Det saudiledda svält- och bomb­ kriget har hittills dödat uppemot 80 000 människor och många fler har dött på grund av den svält som kriget har skapat samt att sjuk- och hälsovårdens slagits ut. Hittills kan 85 000 barn under 5 år ha mist livet till följd av extrem hunger, enligt Rädda Barnen. ■

KULTUR

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

14

: a k i n ö Kr mmibåt över

”I en ghuavet” ANN-CHRISTIN HOLMSTRÖM Medel rs.lulea@socialisterna.org

I

H

an mötte upp en ny vägledare i Turkiet och nästa mål var Grekland. En dag gick S tillsammans med vägledaren och de andra flyktingarna ner till stranden. Vägledaren visade båten alla skulle med på, en gummibåt som skulle ta dem till Grekland. När alla hade satt sig var det en överfull båt som började fara ut på Medelhavet.

Barn och vuxna, utan flytvästar. Vägledaren hade pekat ut en liten prick på horisonten – det var dit de skulle styra båten. Ingen kompass eller karta. Efter ett par timmar kom de fram till Aten.

Gränspolisen tog emot dem och ambassaden gav dem mat och tak över huvudet. Där fick S tillfälliga papper, vilket innebar att han kunde stanna där i en månad. Det enda han visste var att han var tvungen att ta sig vidare. Alternativet var att återvända.

Sedan kom en ny vägvisare och hämtade S. De skulle vidare – Tyskland var nästan stopp. På väg mot Tyskland blev S tagen av polisen, men de släppte honom. Periodvis var det svårt för S att veta vilket land han befann sig i. Han kunde ingen engelska. I Tyskland fick han en ny vägledare som sedan hjälpte honom till Sverige. Här i Sverige fick han träffa Migrationsverket och fick en tolk som kunde hjälpa honom. Då hade han hamnat i Malmö. Efter ett tag fick S veta att han skulle till ett kallt ställe – Luleå.

Han kom hit då han skulle fylla 16 år. Han har fått uppehållstillstånd och jobbar på ett äldreboende och har idag en egen lägenhet. Han har läst så han har gymnasiekompetens. Han cyklar dagligen till jobbet cirka 1 mil, vinter som sommar. Det som har tagit honom ända hit är en enorm styrka, envishet och hårt arbete. Familjen lever kvar i Afghanistan, och S skickar pengar och ibland går det att ringa och prata, men det är dålig mottagning så samtalen blir korta. Pappan är fortfarande försvunnen.

Vilken styrka jag ser i S, men samtidigt en sorg och smärta. Det finns så många hemska öden som världens flyktingar tvingas genomlida. Den inhumana flyktingpolitiken måste skrotas. Alla förtjänar trygghet och värdiga liv. ■

Nedskärningarna leder till att allt färre får tillgång till gratis kultur och information samt att kunnig personal försvinner.

Rädda biblioteken Sedan år 1995 har mer än en fjärdedel av alla folkbibliotek och närbibliotek (tidigare känt som ”filialer”) försvunnit, och nedläggningar fortsätter i oförminskad takt.

RS BORÅS

rs.boras@socialisterna.org

D

en 8 februari publicerades ett upprop i Dagens Nyheter.

Företrädare för fackförbundet Sveriges författarförbund och ett antal namnkunniga författare, bland andra Jan Guillou, Jila Mossaed, Klas Östergren och Sigrid Combüchen, har tagit initiativ till ett demokratiupprop för att rädda biblioteken.

Bakgrunden är att budgetutrymmet blir mindre och mindre för biblioteken, en av demokratins stöttepelare.

Många märker bara av effekterna, och tyvärr tycks nästan lika många tro att det beror på att bibliotek skulle ha blivit förlegade. Tvärtom har vikten av folkbibliotek ökat, och det är flera orsaker till det. För att nämna några: Utbudet av kultur har allt mer strömlinjeformats i kommersialismens intressen. Klyftorna ökar, och tillgången till gratis kultur och kunskap blir därmed ännu mer viktig.

Den ökade mängd information och falska nyheter vi utsätts för gör att vi behöver

lättillgängliga institutioner med personal som kan guida i en djungel av seriöst och oseriöst, vetenskap och pseudovetenskap, lättillgängligt och svårtillgängligt med mera, som ökar exponentiellt.

Men när nedskärningar gör att kunnig personal minskar, tillgängligheten minskar och inköpen av nytt och relevant material minskar, drar politiker och proffstyckare den felaktiga slutsatsen att det är biblioteket som institution som inte följer med i samhällsutvecklingen. Men anställda och brukare vet att så inte är fallet.

När en ser på statistiken ter sig läget ganska mörkt.

Under 1990-talets krisår började neddragningarna på folkbiblioteken, vilket ledde till att bibliotek började läggas ner. Sen 1995 har över 25 procent av Sveriges folkbibliotek (inklusive närbibliotek) försvunnit, och nedläggningarna fortsätter i samma höga takt.

Uppropet från den 8 februari manar både politiker på kommun- och riksnivå, men

även vanliga medborgare, att agera för att rädda biblioteken.

De goda exemplen på folklig kamp mot biblioteksnedläggningar är flera. Västmanland är det kanske mest kända exemplet. Där gömde ortsbor helt enkelt undan de hotade medierna tills nedläggningsbeslutet ändrades.

Men att stoppa nedläggningarna är inte nog. Det behövs en offensiv satsning på folk- och skolbiblioteken.

Det digitala biblioteket behöver utvecklas – skillnaderna mellan olika regioner och städer är stor, och detta måste åtgärdas. Ett digitalt nationalbibliotek skulle behövas.

Hela beståndet av böcker behöver digitaliseras.

Folkbiblioteken existerar inte i ett vakuum, utan märker i mycket hög grad av hur samhället i stort har drabbats av nedskärningar. ”Hot & våld” är en stående punkt på de arbetsplatsträffar som hålls varannan vecka på Stadsbiblioteket i Borås.

Orsakerna till detta är att de styrande politikerna oavsett kulör har skurit ner på ungdomsgårdar, på missbruksvård, på psykiatrivård, på boende, på skolor, på förskolor, med mera. Detta har lett till att biblioteken blivit den sista möjliga uppehållsorten för många personer som tillhör dessa grup-

per. Vaktbolag går ronder ett par gånger om dagen, och precis som polisen har de till sig direktkopplade larmknappar under diskarna.

Förslag på ”hårdare tag” i olika former kommer med jämna mellanrum från kommunfullmäktige, men från bibliotekspersonalen själva slås detta tillbaka. Såvitt Offensiv erfar finns det ingen som vill ha varken övervakningskameror, metalldetektorer, portförbud eller ordningsvakter, utan understryker vikten av öppenhet, välkomnande atmosfär och tillgänglighet.

De flesta, kanske till och med alla, som jobbar på bibliotek inser att nedskärningarna på vård, skola och omsorg är vad som har lett till att allt fler människor tvingas ta sin tillflykt till bibliotek.

RS och Offensiv stöder biblioteksuppropet och observerar att denna kamp förenar ett flertal viktiga områden. Dels biblioteksarbetarnas kamp för att behålla sina jobb och för att förbättra sin arbetsmiljö.

Dels deras kamp för att kunna bevara och utveckla sitt folkbildande och demokratiska uppdrag. Och sist men inte minst medborgarnas rätt att behålla en av de absolut viktigaste arenorna för avgiftsfri kultur och kunskap. ■

Foto: RS Borås

Afghanistan och byn Ghazni lever S med sin familj. En mamma och en pappa, tre syrror och två bröder. Talibanerna lever och härskar i samma by. Det finns i huvudsak två folkgrupper med två olika trosuppfattningar; sonierna med en hinduisk tro och de muslimska hazarerna. S är hazar såsom hela familjen. Soniernas tro är den ledande religionen och det är inte tillåtet att bli tillsammans med någon som är hazar. S storebror blev förälskad i en tjej som var sonier, vilket inte accepterades från hennes familj. S familj blev hotad. Sonier har lagen på sin sida – S familj hade inget stöd av samhället när hoten och påtryckningarna blev för stora.

Plötsligt en dag var S pappa helt försvunnen. Om det var den andra familjen eller talibanerna som tog honom vet än idag ingen.

Familjen bestämde sig för att fly och kontaktade en vägledare som skulle hjälpa dem. De vandrade länge tills de kom till gränsen mot Iran. De hade sålt gården och alla djur för att ha råd att betala vägledarna, vilket innebar att de fick leva på vatten och bröd under färden som fortsatte mot Turkiet.

På natten kom de fram och fick smyga för att inte gränspolisen skulle få syn på dem, men plötsligt började de skjuta på familjen och alla sprang. S sprang fort, men hans mamma orkade inte. Gränspolisen tog hans familj, men S klarade sig. Nu var han ensam. Och endast 15 år gammal utan pengar och mat. Det skulle ta han nästan ett år att komma till trygghet.

Boden

Tid: Torsdag den 28 februari kl 18.30.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Socialistisk feminism Angered Tid: Tisdag den 26 februari kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Tid: Tisdag den 26 februari kl 18.00.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

För info: 079-340 59 97.

Stockholm:

Sundsvall:

Leo Trotskijs politiska arv Sthlm Norra Tid: Onsdag den 27 februari kl 18.00.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 28 februari kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

Haninge

Klimatet behöver socialismen Tid: Torsdag den 28 februari kl 18.30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 070-874 79 12.

Göteborg:

Socialistisk feminism Hammarkullen Tid: Onsdag den 27 februari kl 18.00.

Plats: Sandeslätt.

För mer info: 073-501 21 37.

Umeå:

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13

Stöd de som kämpar

V

åra olika aktiviteter under den gångna veckan har gett nära 10 000 kronor till ekonomikampanjen för februari. Totalt har vi samlat in 20 023 kronor, vilket är drygt 28 procent av ett mål på 70 000 kronor.

Västsverige ligger fortsatt i spetsen med 9 220 kronor, vilket motsvarar strax över 61 procent av det lokala målet.

I ett samhälle där Socialdemokratin och till och med LO ställer sig bakom en inskränkt strejkrätt behövs kämpande organisationer och tidningar som ställer sig på de strejkandes och motståndets sida. Offensiv är en sådan tidning Procent av mål

Västerås:

Norrbotten

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

För info: 073-373 33 61.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

och här kan du läsa återkommande rapporter om bland annat hamnarbetarstrejken.

Var med och stöd Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna. Skicka ett bidrag till en kämpande organisation. Enklast är att swisha till 123-240 32 85, men det går också bra att sätta in pengar på PlusGiro 87 96 49-2 eller SMS:a ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

2 046 kr

Västerbotten

Totalt

28% 20 023 kr

0 kr

Mellannorrland

200 kr

Stockholm

7 257 kr

Mellansverige

1 230 kr

Västsverige

9 220 kr

Sydsverige

70 kr

Borås:

För info: 070-396 47 83.

Svaret är socialism

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Socialistisk feminism Lövgärdet Tid: Tisdag den 26 februari kl 18.00.

Plats: Mejramsgatan.

För mer info: 073-501 21 37.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

21 FEBRUARI 2019 # 1 339

Stoppa ombildningarna Nu strömmar alla krafter som vill rädda allmännyttan i Stockholm samman i snabb fart. Efter att Nätverket Rädda Hyresrätterna hade sitt andra stormöte den 11 februari har det startats lokala facebookgrupper i minst fem av de berörda förorterna, möten planeras och alla 11 stadsdelar kommer snart att vara redo för fight.

Vi ligger mycket bättre i startgroparna än 2006.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

R

Nu drar vi en gräns. Mellan åren 2000 och 2017 ombildades 90 000 hyresrätter till bostadsrätter i Stockholm, merparten från allmännyttan. Under samma tid byggdes bara 24 700 nya hyresrätter.

Allmännyttan ska få finnas kvar och utökas. All politisk diskriminering mot hyresgäster måste omedelbart upphöra så som skattediskriminering och hot om privatiseringar.

Medan det moderata bostadsborgarrådet Dennis Wedin från Spånga lägger ut dimridåer om ombildningarna som ett sätt att bli av med ett samhällsproblem, bo-

endesegregering, talar hyresrättsförsvararna klarspråk.

I exempelvis Bagarmossen och Hökarängen är det blandningen av boendeformer som orten vill bevara och undvika en likriktning som till exempel Vasastan.

Dominika Polanska var med och startade Nätverket Rädda Hyresrätterna och är docent vid institutet för bostads- och urbanforskning.

I Aktuellfokus säger hon att Stockholms blågröna styre ”ser segregationen som avgränsad till enstaka stadsdelar i staden, och inte som ett övergripande problem som rör hela Stockholm. Sett till fördelningen av upplåtelseformer i andra delar av staden, borde även de stadsdelar som domineras av bostadsrätter och villor tvingas att omvandla bostadsrätter till hyresrätter, för att fördelningen som stadshusmajoriteten förespråkar ska vara jämnare ” Hans Lind, professor i fastighetsekonomi som ständigt uttalar sig, är generellt för ombildningar, men kan ändå inte låta bli att varna för dessa i tidningen Fastighetsnytt och kalla dem oseriösa.

– Jag ser ingen vits med att ombilda hyresrätter i låginkomstområden. Vi vet redan nu att många av hushållen inte uppfyller bankernas hårda krav när det gäller kontantinsatser, amortering och kvar att leva på-kalkyler.

Gå med i

Allt fler kommer med i bostadskampen. På bild demonstrationen utanför Stockholms stadshus den 28 januari.

Om det mot alla odds skulle bli så att majoriteten av hushållen väljer att köpa sin bostad, genom att låna pengar av släktingar eller annat, kommer det att få negativa sidoeffekter, menar han vidare i artikeln.

– Vi skulle få en ganska stor grupp hyresgäster som inte kan vara med och därmed får en sämre situation. Det är värre att vara hy-

resgäst i en bostadsförening än i ett kommunalt bolag.

Hyreshöjningar, dyra renoveringar och trakasserier är något som tidigare har drabbat ”resthyresgäster”, enligt Hyresgästföreningen som har skrivit flera rapporter om detta.

– De bor ju kvar i ett hus där grannarna vill att de flyttar så att bostadsrättsföreningen kan tjäna mer pengar, säger Hans Lind. ■

Gå med i Nätverket Rädda Hyresrätterna på raddahyresratterna. home.blog eller genom att mejla namn, stadsdel och telefonnummer till: elin.gauffin@socialisterna.org

Nazist i Boden döms för misshandel och hets mot folkgrupp

N

azisten Bo Nilsson, som ställde upp i Bodens kommunval för nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR), dömdes i förra veckan för misshandel och hets mot folkgrupp.

Nilsson döms för hets mot

folkgrupp efter sitt hatiska tal mot invandrare och hbtq+-personer på 1 maj.

Han döms också för misshandel efter att ha attackerat en 16-åring som protesterade i anslutning till det valtält som nazis-

terna tilläts resa vid valstugorna.

Påföljden för de brott han fälls för blir villkorlig dom och dagsböter på totalt 18 000 kronor samt skadestånd till den misshandlade 16-åringen. ■ Raymond Stokki

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: RS Luleå

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Foto: Anonym

ädda Hyresrätterna har satt upp en hemsida där det bland annat finns fyra varianter på olika handböcker i hur ombildningar stoppas. Nyckelordet är organisering. Det går inte att understryka nog mycket.

Den som tror att ombildningarna inte kommer gå igenom för att folk kommer ha för låga inkomster i Skärholmen, Husby och Rinkeby förstår inte vad mäklare och bankmän kan lura i folk. Som att påstå att skulder hos kronofogden kan strykas vid en ombildning eller att människor utan jobb får lån. Vitsen med organiseringen är att få en motvikt mot dessa krafter. Att hyresgästen som ska göra ett val känner att det alternativet känns trovärdigt, att nej-sidan kan vinna.

Och en stolthet i att stå för värden om allas rätt att bo, gemensamt ägande och så vidare