Offensiv 1341

7 mars 2019 / # 1 341 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

8 MARS Foto: Tomaz Silva/Agência Brasil

Läs mer på sid 3, 8-13

Foto: Hamnarbetarförbundet

Hamnarbetarna fick massivt stöd Läs mer på sid 2, 4 & 6

Posttidning A

Global kamp mot sexism och högerpolitik

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

7 MARS 2019 # 1 341

2

”SOCIALISMEN ÄR TILLBAKA”

STREJK OCH STÖD GAV AVTAL

Det var arbetsgivarnas attacker, med stöd av det politiska etablissemanget och ledningen för Transport och andra fackförbund, som inte gav Hamnarbetarförbundet något annat val än att varsla om total strejk från natten mot onsdag den 6 mars.

Foto: Hamnarbetarförbundet

F

rån första stund har Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Offensiv gett fullt stöd till Hamnarbetarförbundets kamp för kollektivavtal.

Det är denna kamp och det snabbt växande stöd som Hamnarbetarförbundet fått efter varslet om total strejk som tvingade arbetsgivarna och medlarna att ge efter.

På tisdagkväll den 5 mars, bara några timmar innan strejken och arbetsgivarnas drakoniska lockout skulle bryta ut, slöts en uppgörelse som innebär att Hamnarbetarförbundet får ett så kallat andrahandsavtal innehållande fler rättigheter än de som tidigare erbjudits. ”Alla problematiska skrivningar om lokala förhandlingar som Hamnarbetarförbundet har motsatt sig är strukna i överenskommelsen” enligt Hamnarbetarförbundet.

Strejkvarslet var ett absolut nödvändigt svar på arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnars upptrappning i form av ett varsel om en fem månader lång lockout – från den 6 mars till 31 juli – för samtliga medlemmar i Hamnarbetarförbundet på fridagar (lediga dagar enligt schema), och blockad mot övertidsarbete, nyanställning och inhyrning av förbundets medlemmar.

Lockout på fridagar innebar löneavdrag trots full arbetstid, vilket innebar att hamnarbetarna kunde förlora uppemot en halv månadslön.

Det var arbetsgivarmetoder som inte setts sedan de bittra klasstrider som utkämpades i föreningsrörelsens barndom.

Arbetsgivarlockouten syftade till att knäcka Hamnarbetarförbundet – moraliskt och ekonomiskt. ”Ett nödvändigt steg för att få ett slut på konflikten”, kommenterade Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke när han å alla kapitalisters vägnar gav stöd till lockouten.

Den provokativa lockouten var också en direkt följd av de historiska sveken från LO, TCO och Saco-led-

ningen som mitt under Hamnarbetarnas strid för kollektivavtal gjorde gemensam sak med arbetsgivarna och krävde att antistrejklagen införs redan i år. Nu kommer den nya antistrejklagstiftningen, enligt regeringens planer, att träda i kraft den 1 augusti, vilket var dagen efter att lockouten avslutats. Och det var självfallet inte en tillfällighet.

Under hamnarbetarnas kamp stod S-MP-regeringen på arbetsgivarnas sida. Det var också den S-ledda regeringen som på begäran av arbetsgivarna år 2017 tillsatte en utredning med uppdrag att inskränka strejkrätten. Men innan utredningen blev klar hade facktopparna och Svenskt Näringsliv i juni i fjol blivit överens om att själva skriva texten till en ny antistrejklag som slår mot kampen och öppnar för avtalsshopping (läs mer sid 6).

Kampen mot antistrejklagen och regeringens attacker på arbetsrätten måste nu trappas upp.

• Rör inte strejk- och arbetsrätten. För demokratiska och kämpande fack med ny ledning och politik. ■

T

rump är en rasist, bedragare och lögnare, vittnade president Donald Trumps förre advokat Michael Cohen inför kongressen i förra veckan. Lägg därtill sexist och klimatförnekare så är bilden fullständig av USA:s nuvarande president.

Samtidigt som Cohen vittnade inför kongressen var Trump i Vietnams huvudstad Hanoi för att på nytt träffa sin “gode vän”, Nordkoreas ledare Kim Jong Un. Som vanligt skrävlade Trump innan att mötet skulle resultera i ”en fantastisk uppgörelse” eftersom ”ingen har kunnat prata med Kim som jag”.

Efter en dag åkte Trump i förtid hem tomhänt. Mötet blev helt resultatlöst och Trumps bortförklaring var att ibland finns det inget att göra än att snabbt fly fältet.

Men det gick inte många dagar innan Trump skyllde totalfiaskot i Hanoi på kongressförhöret och Cohens vittnesmål. Det var av Trump ett lika förtvivlat som misslyckat försök att rädda ansiktet. Inte heller blev det bättre när Trumps nationella säkerhetsrådgivare, krigshöken John Bolton, drog ut till Trumps försvar och påstod att genom att lämna Hanoimötet har ”presidenten gett en tydlig signal till Nordkorea och alla länder som han förhandlar med – USA kommer aldrig att sluta några överenskommelser som äventyrar nationens intressen”. Bolton gillar överhuvudtaget inte förhandlingar, utan skjut först och fråga är hans ”råd”.

Ett förberedande krig (pre-emptive strike) mot Nordkorea är ”legitim handling”, enligt Bolton som var med redan när Bush den yngre krigade för USA:s totala dominans i världen, vilket orsakade obeskrivbara katastrofer samt ytterligare försvagning av USA-imperialismen och Trumps hemska revanschism.

”V

i tror på den amerikanska drömmen och inte socialismens mardröm”, sa Trump i ett tal häromdagen när han efter magplasken på utrikesarenan vände blicken mot hemmaplan och presidentvalet 2020.

Den amerikanska drömmen slutade i en mardröm med Trump och rekordstora klyftor mellan rik och fattig.

Vad som mer än något annat skrämmer Trump & Co är att socialismen blir allt mer populär i USA; bland de yngre ”stormar socialismen fram”, skrev tidskriften Economist förfärat i en ledare den 14 februari.

Till och med Wall Street Journal, som 1989 basunerade ut att ”Vi (kapitalismen) har vunnit slaget mot socialismen”, tvingades nyligen erkänna att ”Socialismen är tillbaka” (”Socialism Is Back!”). ■

Världshälsoorganisationen har klassat dålig luft som det största hotet mot vår hälsa. Varje dag dör omkring 1 000 personer i förtid i EU som ett resultat av den dåliga luften. I Stockholm beräknas föroreningarna dra av månader av ens liv. Grön klimatomställning – nu! (skärmklipp SVT Nyheter 4/3).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

7 MARS 2019 # 1 341

3

”Inte en kvinna till!”

8 mars Göteborg 8 mars i Göteborg, samling kl 17.30 Gustav Adolfs torg, går under parollen Inte en kvinna till.

SARA JUANIQUINA rs.gbg@socialisterna.org

I Stockholm: Alla till

Humlegården 8 mars

D

en internationella kvinnodagen 8 mars blir samlingen för den våg av feministiska rörelser som sveper över världen. Ifjol demonstrerades det i 170 länder medan #Metoo fortfarande växte. Argentina och Spanien stannades av kvinnostrejker. Senare vann Irlands kvinnor en historisk seger för aborträtten medan Norge tvingades ut i massprotester mot försöken att inskränka abort­rätten.

Arbetarna på Google och McDonalds har strejkat mot sexuella trakasserier. Detta år startade med en tre miljoner lång kedja av kvinnor i Indien för fri rörlighet följt av världshistoriens största strejk.

Sveriges nya regering är historiskt nyliberal med ett program för välfärdsslakt, utförsäljningar och utslagning. De som har ska få mer och de som inte har ska bestraffas.

Försämrad arbetsrätt, sänkta skatter för de superrika, rutavdraget tredubblas (pigor för välmående),

höjda hyror och fritt fram för vinster i välfärden. Chocklagen mot flyktingar förlängs och jobb för nyanlända görs osäkrare. Politiken göder klassklyftor, hedersförtryck, rasism och sexism. Pensionsåldern höjs – ett hårt slag mot lågavlönade arbetarkvinnor.

8 mars är bara början – vi stödjer kampen! Hamnarbetarnas strejk, gula västarna, BB-ockupationen, husockupationer som den i Högdalen, Äldrevårdsupproret, internationell solidaritet med kvinnor som kämpar i Iran, Kurdistan, Tunisien o s v och inte minst elevernas globala klimatstrejker.

Vi har fått nog av högerpolitiken! Kapitalismen ska inte bara skakas – den måste raseras. Bara ett samhälle utan klasser, rasism och könsmaktsordning kan ge en framtid för alla. Samling Humlegården 18.00, gemensamt demonstrationståg till Sergels torg. ■ 8:e-marskommittén

det uttalande som 8 marskommittén föreslår ska antas av demonstrationen förklarar vi varför vi går under den parollen: ”Inte en kvinna till ska behöva uppleva eller fly från diktatur, krig och förtryck. På 8 mars lyfter vi vår solidaritet med våra medsystrar och alla de som lever i eller som flyr från dessa krig. Kvinnors kroppar utnyttjas som ett vapen genom våldtäkter för att sätta skräck i en hel befolkning.

Inte en kvinna till ska utnyttjas av oseriösa arbetsgivare och bemanningsföretag. MeToo avslöjade att med osäkra anställningar och timvikariat finns det kvinnor som väljer mellan inkomst eller att anmäla en chef för sexuella trakasserier eller övergrepp? Uppemot 20 procent av kvinnor mellan 16-29 år har utsatts för sexuella trakasserier på arbetet.

Vi kräver rätt till fasta jobb och en lön att leva på, 6 timmars arbetsdag, nej till försämringarna i arbetsrätten och inskränkt strejkrätt.

de lämnar våldsamma män och destruktiva förhållanden.

Inte en kvinna till ska behöva ifrågasättas för vad hon har på sig, varken för att hon har för lite kläder eller för mycket kläder, våra kroppar är våra val. Den feministiska kampen präglas av en grundläggande princip; kvinnans rätt till självbestämmande.

Inte en kvinna till ska behöva dö i osäkra aborter. På Irland har en massiv rörelse vunnit segern med att legalisera abort, i Argentina och Polen fortsätter abortkampen i obegränsad styrka, men kvinnors rätt till sexuella och reproduktiva rättigheter är fortsatt hotad globalt.

Aborträtten behöver försvaras såväl i Sverige som i övriga världen.

Internationella kvinnodagen har firats sedan 1911.

Det var den andra socialistiska internationalens kongress i Köpenhamn, som på initiativ från Clara Zetkin instiftade den internationella kvinnodagen för att

främja kampen för kvinnors rösträtt. Förlaget antogs enhälligt av mer än 100 kvinnor från 17 olika länder.

Vi fortsätter den rörelse som dessa feministiska pionjärer påbörjade. Våra krav är inte en önskelista – vi kämpar för att vinna.

Världen över är det kvinnor som står i fronten i den sociala och politiska kampen för jämlikhet och jämställdhet, för social rättvisa, fred och frihet: PG i Rojava, Ni una menos i Argentina, Libres y Combativas i Spanien, Women’s March i USA, Revolutionsgatans flickor i Iran och så vidare.

Vi behöver inspireras av dessa rörelser i Sverige och återuppbygga vår kvinnorörelse till att bli en massrörelse för kamp som sträcker sig längre än 8 mars, som för in kvinnokampen i varje skola, universitet, bostadsområde och på varje arbetsplats. Kvinnor världen över, förena er; vi har inget att förlora annat än våra bojor.” ■

Inte en kvinna till ska utsättas för mäns våld, sexuella trakasserier och sexuella övergrepp. 2017 så var det 60 anmälningar per dag av sexuella övergrepp och våldtäkt.

Vi kräver krafttag mot sexuella trakasserier på arbetsplatser och skolor, mer elevvårdande personal, arbete med värdegrundsfrågor och genuskunskap. Specialutbildning för rättsväsende, avskeda sexistiska domare.

Inte en kvinna till ska behöva uppleva hemlöshet och trångboddhet. Kvinnor ställs inför ett faktum att de riskerar att bli hemlösa om

8 mars Luleå: Slå tillbaka kvinnohatet!

I

Luleå samlar 8 mars-kommittén för andra året i rad till en demonstration för att göra kampen gällande på kvinnodagen, i år under rubriken ”Slå tillbaka kvinnohatet”.

– Vi är med och arrangerar den här jätteviktiga manifestationen för att upplysa och ge plats åt de kvinnor som är på flykt, har flytt eller tvångsdeporteras tillbaka till ett land med krig och förtryck. Till de mödrar som tvingas ta farväl av sina barn, de systrar vars enda chans till uppehållstillstånd är familjeåterförening, till de kvinnor som inte får stanna och väntar stening eller tvångsgifte när de återvänder. Kort sagt: Vi vill ha ett samhälle

som skyddar utsatta kvinnor oavsett bakgrund och vi behöver en flyktingpolitik som är jämställd och rättvis! säger Maira Karlson Alves Dias från Låt Oss Leva.

– När välfärden attackeras och kvinnofientliga och rasistiska högerpartier är på frammarsch är kampen på internationella kvinnodagen ännu viktigare. Arbetarkvinnor drabbas hårdast när vård och skola dras ned, medan de rika får skattesänkningar och tredubblat RUT-avdrag. Vi vill avslöja hyckleriet bakom till exempel S-ledningens ”jämställdhetsintegrering” i Luleå, när de tillsammans

med M samtidigt gör historiska nedskärningar, säger Liv Shange Moyo från Socialistiska Feminister.

Förutom Låt Oss Leva blir det tal av elever från Scenskolan i Luleå, Socialistiska Feminister samt Boden mot Rasism.

Dessutom kommer det att bli poesi, musik och andra framträdanden när demonstrationen kommer fram till Lillan, där det också kommer att finnas matiga mackor och fika under diskussionerna. ■

RS Luleå

INRIKES

7 MARS 2019 # 1 341

4

Allt stöd till hamnarbetarstrejken, som nu går in i ett avgörande skede.

Henrik Collvin, or df avd 30 Malmö.

Som svar på arbetsgivarnas lockout varslade Hamnarbetarförbundet om total strejk i ett 20-tal hamnar runt om i Sverige.

Offensiv besökte kampvilliga hamnarbetare i Malmö hamn några dagar innan strejken skulle trätt i kraft.

ANDERS WEMMERT offensiv@socialisterna.org

L

ockouten innebär lönesänkningar för hamnarbetarna då arbetsgivarna drar in lönen för arbetarnas lediga dagar.

Varslet innehåller också nyanställningsblockad och blockad mot inhyrning mot medlemmar i Hamnarbetarförbundet.

Som svar på arbetsgivarnas upptrappning har därför Svens-

ka Hamnarbetarförbundet varslat om total strejk från och med den 6 mars. Nu är det viktigare än någonsin att vinna kampen för rätten till en egen självständig fackförening, rätten till kollektivavtal och anställningsskydd.

Det gäller också att vinna kampen om strejkrätten som hotas av regeringens förslag om inskränk-

Foto: Anders Wemmert

Hamn: ”Mobilisera så många som möjligt!”

1930-talet från etablerade arbetsgivarorganisationer.

Dessutom innehåller arbetsgivarens varsel om lönesänkning för fullgjord arbetstid, något man kallar Fridagslockout. (...)

Hamnarbetarförbundet ser inte någon annan utväg än att vi nödgas varsla om total arbetsnedläggelse för allt arbete inom Hamn- och Stuveriavtalets tillämpningsområde på samtliga medlemsföretag inom Sveriges Hamnar.”

ningar och begränsning av rätten att strejka. Regeringen vill påskynda införandet av antistrejklagen, ivrigt påhejade av arbetsgivarnas organisationer samt av LO-och TCO-ledningarna.

Hamnarbetarförbundet motiverar strejkvarslet på hemsidan hamn.nu med bland annat följande: ”Dessutom har arbetsgivare på olika arbetsplatser hotat medlemmar i Hamnarbetarförbundet med att de inte ska få arbete i hamnarna om de inte går ur som medlemmar i Hamnarbetarförbundet, något man med sedvanligt språkbruk kallar svartlistning på grund av facklig tillhörighet. Den typen av åtgärder har i Sverige inte förekommit sedan

– I Malmö börjar strejken den 6 mars klockan 00:00 om ingen lösning har nåtts innan dess, säger Henrik Collvin, ordförande för Hamnarbetarförbundets avd 30 i Malmö, och fortsätter:

– Medlingsinstitutet har kallat parterna till möte den 4 mars och då får vi se vad som händer. Vi är beredda på strejk och kommer att mobilisera våra medlemmar och utlysa manifestationer om det blir strejk den 6 mars. Vi har fått ett fantastiskt stöd från fler och fler fackföreningar – Seko Infraklubben Syd stöttar oss med 200 000 kronor och ett fint stöduttalande.

Internationellt stöd kommer också, bland annat från ILA, en amerikansk fackförening som organiserar hamnarbetare. De erbjuder sig att stötta de svenska hamnarbetarna med de åtgärder som hamnarbetarna ber om. Ett fint exempel på internationell solidaritet!

Hamnarbetarförbundet har också skickat förfrågan om sympatistöd till LO och TCO, men har bara fått till svar att man borde lägga sig under Transport. Helt oacceptabelt för Hamnarbetarförbundet.

På Offensivs fråga om vad man kan göra mer än att samla pengar till de strejkande, anta stöduttalanden och skriva om kampen, svarar Henrik Collvin: – Om det blir strejk, mobilisera så många som möjligt, slut upp på strejkmöten och manifestationer!

Denna principiella kamp måste vinnas. Utgången av den här strejken kommer att bli avgörande för framtiden.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv stödjer hamnarbetarnas kamp fullt ut.

Så här kan du stödja hamnarbetarna och kampen mot strejkförbud:: • Skriv uttalanden från din fackklubb, arbetsplats eller annan organisation till mejladress: kansli@hamn.nu.

• Påverka opinionen: skriv insändare – hämta information och material på hamn.nu. ■

”Det är ett rent antifackligt agerande” T Det var ett riktigt illvilligt varsel som Sveriges Hamnar lade riktat mot era fridagar. Är du förvånad?

– Ja, faktiskt. Det är helt sjukt. Vi ska jobba 40 timmar, men tappar 8 000 kronor i månaden. Ännu värre drabbas de som jobbar i inlagringen som har två veckor ledigt.

– Vad det här handlar om är att de vill få extringar (de som jobbar på timme) att gå ur Hamnarbetarförbundet. Shorelink (som driver verksamheten i Piteå Hamn) har sagt ”går du ur Hamn får du jobba

hur mycket som helst”. Det är ett rent antifackligt agerande.

Varför tror du de slog till med denna lockout?

– Vi har inte riktigt haft tid att tänka på det. Varför denna attack på ett litet fack med 1 400 medlemmar? Vårt avtal skulle ju ändå bara vara ett andraavtal.

Om det nu blir total strejk som ni varslat om, hur känns det?

– Skittrist. Ingen vill gå ut i konflikt, men någon gång måste man säga ifrån. Vi måste kunna förhandla lokalt för våra medlemmar. Sveriges Hamnar går ut och påstår att de ”inte kan acceptera olika löner” – men det här handlar ingenting om det.

Hur länge är ni beredd att kämpa?

– Vi hoppas ju att vi slipper strejka, men om vi måste kör vi ända in i kaklet. Det är det enda vi kan göra.

Det är Davids kamp mot Goliat. De

har mäktiga allierade, men vi får mycket stöd. Vi har fått in över en miljon kronor på en vecka, så det känns riktigt roligt. Jag läste till exempel om ett barn som hade skänkt hela sin månadspeng, 100 kronor.

Då blir man rörd, det är stort.

Har ni funderat på några utåtriktade aktiviteter för att nå ut med vad den här konflikten verkligen handlar om? Flygbladsutdelning, torgmöten eller offentliga möten?

– Inte ännu här i Piteå. Vi får väl se vad som händer. Blir det strejk på onsdag har vi ju hur mycket tid som helst! Vi börjar i alla fall med att träffas så många som möjligt utanför hamnen tidigt på morgonen på onsdag.

– Vi har hört att arbetsgivaren kommer försöka köra i alla fall.

Men om någon går in ska de i så fall kunna se oss i ögonen, avslutar Erik Renström. ■ Jonas Brännberg

Foto: Jonas Brännberg

vå dagar innan Hamnarbetarförbundets strejk skulle ha inletts pratade Offensiv med Erik Renström, ordförande för avdelning 132 Bottenviken.

– Det är skittrist, ingen vill gå ut i konflikt. Vi hoppas att medlingen idag kl 15 ger något. Men någon gång måste man säga ifrån. Det är Davids kamp mot Goliat, men vi kör ändå in i kaklet.

7 MARS 2019 # 1 341

I korthet

Nedskärningarna och bostadsbristen slår allt hårdare mot kvinnor som flyr våld i nära relationer.

5

Över hälften av alla AF-kontor läggs ned

A

I en majoritet av landets kommuner råder bostadsbrist.

Samhällets mest utsatta grupper, däribland kvinnor som utsätts för mäns våld, är bland de som drabbas värst.

En ny bostad är en förutsättning för att kvinnor ska kunna lämna en våldsam relation. Bostadsbristen slår därför hårt mot utsatta kvinnor.

RS GÖTEBORG

rs.gbg@socialisterna.org

M

äns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem och drabbar även de barn som växer upp i hem där våldet är vardag med otrygghet och rädsla för sin egen far som följd.

Vart tionde barn i Sverige upplever våld i hemmet.

Det finns också en risk att våldsutsatta kvinnor på grund av bostadsbristen tvingas bo kvar på kvinnojourernas skyddade boenden, i avsaknad av egen lägenhet, vilket resulterar i att jourerna tvingas säga nej till andra hjälpsökande.

Statistik för 2016 från paraplyorganisationen Unizon, baserad på uppgifter från 113 jourer i landet, visar att jourer tvingas neka sju av tio kvinnor plats och att vistelsetiden på de skyddade boendena har ökat med 50 procent på fyra år.

En annan orsak till att kvinnor inte kan flytta är hyresvärdars allt hårdare krav på dem som vill hyra.

Det blir vanligare att hyresvärdar kräver fast inkomst, tre gånger hyran och skuldfrihet. Om en kvinna har skulder, kanske tagna av mannen, blir det ännu svårare.

Mäns ekonomiska våld är inte

ovanligt som hämnd mot en kvinna som lämnat honom; de slutar helt enkelt att betala. Det finns fall där mannen bor kvar i kvinnans lägenhet och låter bli att betala hyran.

Kvinnan blir den med ekonomiska skulder, markering hos kronofogden och svartlistad hos hyresvärdar, medan mannen går ekonomiskt fri.

I slutändan blir det socialtjänsten som är ansvarig för att lösa problemet med bostad. Många kvinnor inkvarteras på härbärgen, hotell och vandrarhem i väntan på ett eget boende. De flyttar ständigt runt, vilket försvårar möjlighet till arbete och studier samt orsakar stress och psykisk ohälsa hos både kvinnor och barn.

En kvinna i Göteborg vittnar till Offensiv om hur hon uppmanats att gå tillbaka till sin man för att det saknas bostäder. Socialen har då erbjudit ”familjerådgivning”.

Ett strukturellt samhällsproblem lämnas över till ett problem att lösa för individen med en stor stress och oro hos kvinnor som resultat.

Kvinnor som visat styrka och mod genom att ta sig ur en våldsam relation tvingas tillbaka för att

Fler sexbrott inom polisen anmäls

Foto: Public domain

Våldsutsatta kvinnor riskerar bli bostadslösa

rbetsförmedling På grund av de stora nedskärningarna på Arbetsförmedlingen kommer 130 av myndighetens 242 kontor att försvinna, erfar Ekot den 4 mars. Detta kommer framför allt att drabba lokalkontoren i småstäder på landet, vilket ytterligare utarmar glesbygden på nödvändig service. Många kommer få resa till knutpunkter istället: ”En knutpunkt kännetecknas av en ort som erbjuder ett brett utbud av samhällsservice som skolor, handel, större företag och resecenter. Arbetsförmedlingens kunder kan därför behöva resa till en närliggande ort som definieras som knutpunkt i området”, skriver Arbetsförmedlingen i ett pressmeddelande den 4 mars.

Nedskärningarna, som också innefattar att 4 500 mister jobbet, beror dels på M-KD-budgeten som röstades igenom med stöd av SD i december, men också på grund av S-C-L-MP-överenskommelsen. Enligt den ska arbetsförmedlingen som service senast 2021 läggas över på privata aktörer – en ytterligare privatisering i ett sönderprivatiserat land.

de riskerar att sakna tak över huvudet. För att råda bot på problemet måste fler billiga hyreslägenheter byggas. Det behövs en nationell handlingsplan för att bygga bort bostadsbristen för att alla ska få trygghet i boendet.

Kvinnor som vill lämna våldsamma förhållanden måste garanteras en ny och egen bostad.

Det behövs en samverkan mellan kvinnojourer, socialtjänst och de kommunala bostadsbolagen för att hjälpa utsatta kvinnor. För särskilt utsatta kvinnor måste kommuner erbjuda en social förtur till en ny bostad för att säkra trygghet och välmående.

Vi måste ta kamp för en social bostadspolitik där bostaden, ett tryggt och säkert boende, är en social rättighet.

Mäns våld mot kvinnor måste bekämpas på alla plan och vi måste alla bidra till denna förändring.

Det är otillräckligt att lämna över stödet för utsatta kvinnor till socialarbetare och ideella krafter på kvinnojourer för att ge stöd och skydd till kvinnor och barn.

Politiken på såväl kommunal som riksnivå måste ta frågan på allvar och bygga bort bostadsbristen då denna vidmakthåller mäns våld mot kvinnor.

Det behövs omedelbart öronmärkas fler lägenheter för våldsutsatta kvinnor för att de ska få ett eget tryggt hem och inte tvingas stanna i eller återvända till nedbrytande och destruktiva relationer i hot och våld. ■

S

exism Sedan Metoo slog igenom hösten 2017 har antalet anmälningar om sexuella trakasserier inom poliskåren ökat. År 2016 var det fem anmälningar, medan det 2017 var 19 och 2018 hela 33 anmälningar. I de siffrorna ingår däremot inte polisens egna Metoo-upprop, #nödvärn, med 214 anmälningar. Det handlar om allt från snoppbilder till tafsande och olämpliga textmeddelanden – ett fall gäller våldtäkt. Dock läggs utredningarna nästan alltid ner. Det rapporterar Arbetet den 1 mars.

Kerstin Dejemyr, en av de som tog initiativ till #nödvärn, är kritisk till att poliser utreder andra brottsmisstänkta poliser: – Det är poliser som är skolade i den blåa världen som kliver över och börjar utreda. Då har de sina vänner och bekanta och hållhakar i organisationen. Juridisk kompetens och utredningskompetens kan du få på andra sätt, säger hon till Arbetet.

Vårdkrisen: Namnskyltar för 10 miljoner

P

rioritering I Västra Götalandsregionen har vårdkrisen slagit hårt mot särskilt Sahlgrenska universitetssjukhusets verksamhet, med stängda vårdplatser, överbeläggningar och sjuksköterskebrist på grund av en allt för tuff arbetsbörda som tvingar sjuksköterskor att säga upp sig eller sjukskriva sig. Trots alla nedskärningar och slukade resurser vill nu regionen lägga 10 miljoner kronor på ett namnbyte.

Det rapporterar P4 Göteborg den 5 mars.

Västra Götalandsregionen ska bli Region Västra Götaland, och ska då byta ut alla namnskyltar för en kostnad på 10 miljoner kronor.

Slavvillkor på hemtjänstföretag

E

xploatering Kommunalarbetaren och Arbetet har i en granskning avslöjat att hemtjänstföretaget Enklare Vardag tvingar sina anställda att lämna tillbaka delar av sin lön om de inte jobbar över 200 timmar per månad.

En av de anställda som intervjuats hade jobbat 260 timmar, men bara fått en lön före skatt på 14 000 kronor – en timlön på omkring 54 kronor. Det är 51 kronor mindre än vad som står i kollektivavtalet som företaget har slutit, men inte följer. Samtidigt har vd:n tjänat 20 miljoner kronor de senaste åtta åren. Företaget undgår att upptäckas via omfattande tidsrapporteringsfusk.

– Om jag jobbar 200 timmar behöver jag inte betala tillbaka. Men om jag jobbar 165 eller 170 timmar måste jag lämna tillbaka 4 000 eller 5 000 varje månad, berättar en anställd till Arbetet, och där en arbetad timme på pappret egentligen är mycket mer, eftersom timmen enbart gäller den registrerade tiden hos kunden, inte restid.

Många av personalen har arbetstillstånd och vittnar om att de har fått utstå hot om att tvingas tillbaka om arbetsvillkoren inte passar. ■

INRIKES

7 MARS 2019 # 1 341

6

Junesjö sågar antistrejklagen D

Den tidigare LO-juristen Kurt Junesjö återger i Elektrikerförbundets tidning Elektrikern tre mål i AD sedan 1989 där LO-förbund tvingats till stridsåtgärder för att stoppa avtalsdumpning: • 2 005 ett mål mellan ABB och Pappers om avtalsrätten för pappersbruket Figeholm där ABB försökte avtalsdumpa genom att tillämpa Teknikavtalet IF Metall.

• 2012 ett mål mellan Byggnads

och det statliga bolaget Svevia AB som på Byggsektorn försökte tillämpa Seko:s billigare avtal.

• 2017 ett mål mellan SEF och Sector Alarm där företaget inom SEF:s avtalsområde försökte til�lämpa Unionens billigare avtal.

I samtliga dessa fall tog facken kamp mot de konkurrerande kollektivavtal som arbetsgivarna ville tillämpa. Arbetsgivarna svarade med att mana AD att förbjuda fackens stridsåtgärder, men det var Arbetsdomstolen inte beredd till.

I alla tre fallen återfick de undanskuffade LO-förbunden avtalsrätten. Men ”om det nu liggande lagförslaget går igenom blir samtliga dessa tre stridsåtgärder som avdömts av AD förbjudna om det strejkande förbundet önskar ha andra avtal än hängavtal, eller ett andraavtal. Och andraavtalet är otjänligt, eftersom det först tecknade avtalet som huvudprincip gäller framför andraavtalet.

Så från det att avtalen löper ut efter den 1 januari 2020 kan samtliga företag i rättsfallen ovan teckna avtal med IF Metall, Seko och Unionen för sina arbetare utan att förbunden kan göra ett skvatt”, konstaterar Kurt Junesjö och hoppas ”att detta katastrofala förslag aldrig blir gällande lag”. ■ Per Olsson

Foto: Natalia Medina

Antistrejklagen hör hemma i papperskorgen.

Trygghetslarm utan trygghet?

L

uleå kommun erbjuder trygghetslarm till äldre och andra som känner sig otrygga.

Enligt kommunen ska hjälp komma inom 45 min från larm, men nu kommer signaler om att det kan dröja mycket längre.

Offensiv har pratat med hemtjänstpersonal som av oro över sin egen arbetssituation och av hänsyn till patientsekretess valt att vara anonyma.

Endast åtta personer jobbar med att åka ut på larm, och de har även andra arbetsuppgifter. Larmen tas emot av en larmcentral söderut i landet som ska avgöra larmhanteringen.

Enligt rutinerna ska larmpersonalen åka ut om inte ordinarie hemtjänstpersonal har ett schemalagt besök inom 30 minuter.

Men enligt hemtjänstpersonal innebär den låga bemanningen på

trygghetslarmet att de alltför ofta inte hinner till larm i tid.

Vid ett tillfälle larmade en person och fick svaret att ”hemtjänsten kommer snart”. Då var det två timmar kvar till det bokade besöket – och det larmet var av mer allvarlig karaktär. Vid larm om toalettbesök har den som larmat fått svar från larmcentralen att trygghetslarmet inte kommer eller att detta ”är hemtjänstens jobb”.

– Hur tryggt är det att inte få gå på toaletten när man behöver? säger en som jobbar i hemtjänsten.

– Till exempel ska ”tysta larm” (där larmcentralen inte får kontakt med den som larmat) och palliativa patienter vara prioriterade. Ändå vet jag att palliativa fått vänta i två timmar.

– Det är även så att de som jobbar med trygghetslarm inte har all den utbildning som krävs. Gäl-

ler det till exempel sondmatning måste hemtjänstpersonalen åka ut ändå, fast de egentligen inte har tid. Det här är en stor källa till stress. Det är inte vårt jobb att åka på larm utöver vanliga schemat, men samtidigt vet vi att om inte vi gör det så kommer ingen.

– Som namnet säger ska detta ge trygghet till de som har larm.

Som det är idag funkar det inte riktigt så, säger en annan som jobbar i hemtjänsten.

– Rättvisepartiet Socialisterna kommer att ta upp den här frågan i Socialnämnden och kräva en redovisning exakt hur det ser ut. Är det så att personalen på trygghetslarmet inte hinner med måste fler personal anställas, annars blir det en falsk trygghet, säger Jonas Brännberg, ledamot i Socialnämnden för Rättvisepartiet Socialisterna. ■ RS Luleå

BB-ockupationen: ”Vi ska inte ha suttit förgäves”

B

B-ockupationen i Sollefteå tuffar på och går nu in på sitt tredje år. Offensiv har pratat med Barbro Mikaelsson, sekreterare i ockupationsstyrelsen, om framtiden.

Hennes ståndpunkt är klar. Cirka 3 000 personer har vid minst ett tillfälle ockuperat och de ska inte ha gjort det förgäves.

Barbro sa att för att avbryta ockupationen vill de se ett justerat protokoll på att de får sina krav tillgodosedda.

Regionstyrelsens ordförande Glenn Nordlund har sagt att nu får det vara nog.

Han har dock öppnat upp för en dialog med ockupanterna. Ockupanterna och föreningen Sollefteå framtidens akutsjukhus samt Örnsköldsvik framtidens akutsjukhus har träffat regionstyrelsen en gång och

de ska träffas fler gånger. Första mötet var bara för att lära känna varandra och höra de olika argumenten. Barbro tyckte att mötet kändes bra.

Det har talats om att öppna sjukhuset för akutkirurgi och viss cancerbehandling dagtid. Inga beslut är fattade, men bara att det talas om det visar att saker kan hända.

Däremot har inget sagts om BB, vars nedläggning ligger bakom ockupationen.

I Ramsele, cirka 7,5 mil från Sollefteå, upplever man nu något av en babyboom.

Förskolan måste byggas ut. De allra flesta av de senaste årens födslar har ägt rum i Österund, inte i Sundsvall eller Örnsköldsvik. Mamman Caroline Tjernberg säger till tidningen Allehanda att det finns två för-

klaringar till att man väljer att föda i grannregionen. Den första är naturligtvis att det är närmare, 12-13 mil jämfört med cirka 16 mil för de båda andra alternativen.

Dessutom är vägen till Östersund både bättre och snabbare. Sedan kan man se beslutet också som en liten protest mot nedläggningen av BB i Sollefteå.

Barbro Mikaelsson berättade utan att gå in på detaljer att det har hänt otrevliga saker beträffande bebisar. Hon ifrågasatte mycket av det som sker i regionen idag.

Hon gav som exempel en sjuktransport från Sundsvall till Sollefteå med en patient på bår, en cancerpatient och två andra patienter i samma bil. Hon ifrågasatte patientsäkerheten i en sådan transport.

Det går rykten om att ockupanterna ska avhysas. Barbro bedömer det som orealistiskt. För att avhysa någon måste kronofogden ha skickat brev till de berörda. Det är helt ogörligt att skicka cirka 3 000 brev.

Man har inte adress till alla.

Nej, ockupanterna sitter kvar tills man ser ett justerat protokoll att deras krav är tillgodosedda. Annars har ju cirka 3 000 personer suttit förgäves, som Barbro sa.

Nedläggningen av BB i Sollefteå är inte en isolerad företeelse. Neddragningar inom sjukvården förekommer i hela landet. Vi måste kämpa för mer pengar till sjukvården i hela landet. ■

Sigbritt Herbert

Foto: Public domain

en 2 maj lägger regeringen fram den nya antistrejklag som ska börja gälla från den 1 augusti. Lagtexten utgår från den svekfulla uppgörelse som ledningarna för de tre fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco slöt med Svenskt Näringsliv i juni förra året. Den nya lagen skulle enligt arbetsgivarna och facktopparna stoppa Hamnarbetarförbundets kamp för ett kollektivavtal.

Facktopparna hävdar att lag­ texten bara slår fast de regler som har gällt sedan Arbetsdomstolens (AD) så kallade Brittanniadom år 1989 och som innebar att fackliga stridsåtgärder ansågs olovliga om de syftade till att tvinga fram ett undanröjande eller en ändring av ett befintligt kollektivavtal. Men detta underkänns nu av fackföreningsrörelsens mest legendariske arbetsrättsexpert.

När äldre larmar kan det dröja timmar innan någon kommer.

7 MARS 2019 # 1 341

7

Ny klimatförening bildad i Borås

I Borås har en klimatförening tagit form för första gången sedan 1980-talet. Initiativtagare är en handfull 40- och 50-talister, som stärkta av Greta Thunbergs kamp åter ser möjligheter att skapa engagemang kring miljöfrågor.

Global uppvärmning, en brutal effekt av kapitalismen, dödar livet på planeten.

RS BORÅS

offensiv@socialisterna.org

P

När mötet hade antagit stadgarna inleddes en diskussion där de flesta ansåg att föreningens huvudsakliga uppgifter skulle vara att öka medvetenheten om klimathotet bland stadens invånare, samt att utbilda sig själva för att på ett bra sätt kunna föra kunskapen vidare.

Efter mötet fick Offensiv en pratstund med Lina, 27 år.

Vad fick dig intresserad av att gå med i Klimatomställning Borås?

– Jag träffade dem när de stod på Stora torget och delade flygblad.

Och jag har haft ett ganska passivt intresse under en lång tid, så då gick jag med.

– Jag är ju yngst här, så min uppgift har blivit att lägga upp saker på vårt Instagram-konto, eftersom jag antagligen är den enda här som vet hur man gör sånt.

Vad är målet med ditt engagemang här?

– Första tanken var ju att träffa andra som har samma mål och diskutera med dem, och sedan att sprida det vidare, att ge folk verktyg till hur de kan hjälpa till.

Vad tycker du är de största utmaningarna för klimatkämpar idag?

– Att få folk att göra nånting.

Sen om det är allmänheten eller politikerna eller företagsledarna, det spelar ingen roll. Det viktiga är att folk ändrar sin livsstil.

Det framkom ju på mötet att de flesta ville sprida kunskap bland folk. Men vad tycker du att de sedan bör göra?

– Egentligen bara mer informationsspridning. Att folk gör vad de kan på egen hand. Och till slut måste ju politikerna hänga på också.

Offensiv menar att informationsspridning är bra, och att det är absolut nödvändigt att ge människor fakta. Men som socialistiska miljö-

Lina vill sprida inf o om klimathotet.

kämpar ser vi ytterligare några steg längre.

Det krävs ett medvetande om att det är kapitalismen som är huvudansvarig för klimatkrisen med sin rovdrift på naturen och ständiga jakt på nya områden att exploatera.

Att peka på hur kollektiv kamp har lett till segrar är en viktig del i detta.

Arbetare måste leda kampen och kapitalismens logik innebär att storföretagen sätter profit före miljöhänsyn, och kapitalismen kan bara avskaffas av en organiserad arbetarklass.

Som Tommy Josefsson, en av mötesdeltagarna, så kärnfullt uttryckte det:

Foto: Marufish / Flickr CC, RS Borås

å grundningsmötet i Studiefrämjandets lokaler den 28 februari, antogs stadgar och de elva deltagarna kom överens om mål och metod för föreningen.

Redan innan detta formella grundande av föreningen har en handfull personer hållit igång en viss aktivitet sedan hösten förra året. Inspirerade av Greta Thunbergs skolstrejker har de troget stått utanför rådhuset varje fredag och delat ut flygblad om klimatförändringarna. Andra aktiviteter som har genomförts är ett öppet möte med Västra Götalandsregionens hållbarhetsansvarige, och en studiecirkel har inletts.

– Häromdagen valde jag bort korvskivan på min smörgås för klimatets skull – samma dag fick jag reda på att Preem får lov att bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil [för att kunna omvandla 2,5 miljoner ton tjockolja till diesel och bensin, reds anm]. Då känner man sig ganska enkel. ■

Fackinternationalen PIS: Stöd klimatstrejkerna 15 mars

P

SI (Public Services International, en av världens största fackliga federationer) uppmanar på sin hemsida sina medlemsförbund att ställa sig på rätt sida i historien och stödja den globala elevstrejken för klimatet den 15 mars. Men från de svenska med-

lemsförbunden Kommunal, Seko, Transport, Vision, Vårdförbundet och SSR hörs inte ett ljud i frågan. ”16-åriga Greta Thunberg från Sverige inspirerar en global rörelse för kollektiva åtgärder mot klimatförändringarna, genom att använda ett av fackföreningarnas äldsta me-

Foto: Robert Bielecki

Greta Thunberg inspirerar även PSI, fackinternationalen. Men från de svenska facken är det tyst.

toder. Hon strejkar”, skriver PSI och fortsätter: ”Den 15 mars 2019 kommer hundratusentals ungdomar i städer runt om i världen att delta i en global klimatstrejk. (...)

De har bett ’vuxna’ att gå med dem. De säger att de inte kommer tillbaka förrän regeringarna vidtar

de åtgärder som behövs. Vi kan visa dem och världen att fackföreningarna ligger på rätt sida i historien, att vi kommer att gå med i folkrörelser för att återställa demokratin.

Kampen mot klimatåtgärder är en kamp för att sätta människor före vinster. Det finns ingen Planet B, och det finns ingen tid kvar.

• Samarbeta med studentaktivisterna som organiserar strejken i ditt område.

• Anta ett fackligt stöduttalande för strejken.

• Prata med era unga arbetare • Prata med media om varför din fackförening / medlemmar stöder eleverna.”

Kommunals internationella sekreterare Anders Jonsson bekräftar för Offensiv att förbundet har fått uppmaningen från PSI:s internationella ledning och att Kommunals ordförande Tobias Baudin sitter i PSI:s styrelse. Men från honom har det inte hörts ett pip.

– Det finns inte på agendan för Kommunal att stödja politiska strejker. Det är inte vårt sätt att jobba, säger Anders Jonsson.

Kommunals internationella sekreterare beundrar Greta Thunberg och tycker att det är jättebra att ungdomar sätter press på politikerna, något som verkligen ökar trycket att något ska hända.

Om de fackförbund som har makten att stanna samhället skulle ta denna lysande uppmaning på allvar skulle halva segern för klimatet redan vara vunnen. Istället är deras tystnad ett av de största hindren.

Offensiv har sökt flera av förbunden, men endast lyckats få en kommentar från ett, om än det allra största medlemsförbundet.

Betyder det att Kommunal i alla fall kan stödja elevernas klimatstrejk?

– Nej, att strejka kan vi ej stödja.

Om det beskedet står sig har Kommunals ledning enligt sin egen fackliga international ställt sig på fel sida av historien. Låt oss hoppas att medlemmarna förstår nödvändigheten att snarast ändra på detta. ■ Arne Johansson

ANALYS

7 MARS 2019 # 1 341

8

Kvinnokampen i en era av

Den internationella kvinnodagen har radikaliserats på senare år och spelar nu en väldigt viktig roll i samlandet av kamp mot kapitalism och kvinnoförtryck världen över. I fler och fler länder anordnas massiva strejker som helt stannar systemet med budskapet om att det krävs grundläggande förändringar.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

Ä

nda sedan de socialistiska kvinnorna i den andra arbetarinternationalen på en konferens 1910 bestämde att det behövs ett samlande datum varje år för arbetarkvinnokampen har det protesterats på vårkanten. Nu är vi återigen inne i en period av omfattande kvinnokamp – framför allt på internationell nivå.

Perioden av globala kvinnorörelser startade 2012, inspirerade av arabiska våren. Först var det mindre proteströrelser från främst ungdomar, som Slut Walks och debatten kring Julian Assange våldtäktsanklagelser. Sedan exploderade det i slutet av 2012 med gruppvåldtäkten i Delhi i Indien som svarades med massdemonstrationer och kvinnouppror över hela Indien i flera månader.

Detta har sedan fortsatt med jämna mellanrum. 2019 startade med en tre miljoner lång kvinnokedja över delstaten Kerala som krävde rörelsefrihet för kvinnor inklusive rätten att besöka hinduiska tempel.

Ni Una Menos-rörelsen (inte en kvinna till, mot det dödliga våldet) startade i Argentina 2015 och har nu spridit sig över hela kontinenten.

De polska kvinnorna gick på hösten 2016 ut i svarta måndagsprotester och kvinnostrejker mot försöken att totalförbjuda abort­rätt. De polska och argentinska rörelserna fann varandra och började gemensamt förbereda 8 mars 2017 som en dag av kvinnostrejker över hela världen.

De fick stor hjälp av feminismen i USA då Trumps tillträde i Vita Huset svarades av den största demonstrationsdagen någonsin i USA:s historia under parollen Womens Marches den 21 januari.

att avsätta politiker, kulturprofiler, chefer och andra makthavare berodde på att rörelsen baserade sig på ett kollektivt tänkande: sexuella trakasserier och sexuellt våld är massivt utbrett i hela samhället och en del av könsmaktsordningen samt att när vi ifrågasätter och sätter ord på detta kollektivt får vi en enorm styrka. Även årets 8 mars kommer att bli stort, även om det kanske inte blir lika stort. Den feministiska strejken i Spanien kommer att bli massiv, liksom förut i Latinamerika och Italien. I år blir det strejker även på Irland, i Tyskland, i Belgien och till och med Grekland som förut knappt har uppmärksammat den internationella kvinnodagen.

Klassorienteringen inom kvinnokampen har förstärkts även bortom 8 mars. I flera länder har det varit kvinnostrejker mot könsvåldet även andra dagar så som i Sydafrika i augusti och Israel i december. Både Google och McDonalds har skakats av strejker mot sexuella trakasserier.

I Glasgow har kommunanställda kvinnor drivit en lång kamp mot lönediskriminering.

Arbetarkvinnor tar kamp för löner och arbetsvillkor över hela världen. I USA är det lärarstrejkerna som har dominerat. 485 000 arbetare strejkade förra året, störst antal sedan 1986. 90 procent av strejkerna ägde rum inom utbildning, sjukvård och personliga assistenter.

I Tyskland har sjukhusstrejker och snabbköpsstrejker som kräver mer bemanning vunnit framsteg de senaste åren. Textilarbetarna i Bangladesh går ständigt ut i kamp. Mas-

Arbetarklassen behöver vara samlad och enad för att den är den kraft som kan förändra samhället i grunden.

Den 8 mars 2017 var det strejkaktioner av olika slag i 58 länder.

Argentina och Uruguay stod helt stilla. Även i länder som Turkiet, Italien, Frankrike och Spanien var det mycket stora strejker, liksom året därpå. Senare samma år kom #Metoo som knöt samman hela världen i ett viralt uppror. Det är ingen tillfällighet att det spred sig så snabbt. Hade det inte varit för åren av masskamp hade inte Metoo fått ett sådant gehör.

Att Metoo hade en sådan kraft

siv var även den kvinnodominerade matbespisningsstrejken i Bihar i Indien. I många delar av Afrika spelar kvinnor en ledande roll i rörelserna så som i utbildningssektorn i Kenya.

I länder med könsapartheid som Iran och Saudiarabien laddas det upp under ytan och kokar över i mindre protester som ”revolutionsgatans rörelse” mot slöjtvånget i Iran eller att kvinnor vunnit rätten att köra bil i Saudiarabien.

Sida vid sida med sociala explosioner där kvinnor står i bräschen som de kurdiska kvinnomiliserna mot

Kvinnokampen har vunnit avgörande segrar via massprotester och organisering.

IS, de stora rörelserna med kvinnor i Sudan och den pågående kampen i Egypten och Tunisien som lett till legal jämlikhet vid skilsmässa.

Segern på Irland i somras, där först den åttonde paragrafen i grundlagen som förbjöd abort avskaffades efter en folkomröstning och där sedan aborträtt upp till tolfte veckan vanns, har givit en enorm skjuts till kampen inte bara på Irland. En framgång är viktig i den här perioden av attacker. Aborträtt ger inte bara politisk inspiration; den kommer under många år att ge fysisk styrka för kvinnor som kommer att stärka all kamp. Redan spelar aborträttskämpar på Irland en viktig roll i pågående kamper bland sjuksköterskor, barnmorskor, inom skolan och i hyreskampen.

Självklart är dessa kamper bleka jämfört med de sociala omvälvningar och revolutioner som kommer att komma i framtiden. Men varje seger idag innebär större chanser till större segrar framöver och borde hyllas, inte förminskas. ”Varje nytt steg för arbetarklassen representerar ett steg för mänskligheten mot frihetens rike och social jämlikhet, varje steg som kvinnan tar leder henne närmare det slut-

giltiga målet, fullständig frigörelse”, skrev den ryska revolutionären och socialistiska feministen Aleksandra Kollontaj i början av 1900-talet.

Att kvinnokampen har gått in i en era av strejker och masskamp har också inneburit att den tidigare så utbredda och individualistiska identitetspolitiken inom rörelsen har pressats tillbaka. Men identitetspolitiken utgör fortfarande hinder i olika grad i olika länder; årets Womens Marches mot Trump i januari blev i vissa amerikanska städer mindre och splittrade när olika grupper sådde förakt mot varandra så som grupper av svarta kvinnor och judiska kvinnor. Även om kvinnor, män och trans­personer som deltar i dessa rörelser inte utgör en homogen massa går det generellt att säga att kvinnor i många länder står till vänster om män vad gäller röstning, motstånd mot rasism, krig, klimatengagemang med mera.

Vad är rötterna till perioden av kvinnorörelser?

A) Proletarisering och ökad utbildning Varje våg av kvinnokamp har föregåtts av kvinnors ökande inträde på

arbetsmarknaden. Så var det 18801910 och 1960-1980. När du får ett lönearbete med egen inkomst blir du mer oberoende familjen och mer öppen för revolt, du blir en del av kollektivet – arbetsstyrkan på arbetsplatsen – som är ett verktyg för förändring. Du upptäcker att dina problem inte är ”dina” utan finns överallt.

Kvinnor i arbetskraften i världsskala har minskat något de senaste tre decennierna från 51,4 procent 1990 till 48,7 procent 2018. Det är stora skillnader. Indien och Irland, som båda har skakats av mycket kvinnokamp, startade båda kring 35 procent kvinnor i arbetskraften 1990 – 2018 hade Irland klättrat upp till 53 procent medan Indien halkat ner till 27 procent. De försämrade villkoren för kvinnor i Kina, ökade lönegap och slaktad barnomsorg har inneburit att kvinnor i arbetskraften fallit från 73 till 61 procent.

Det går inte att dra en klar parallell till tidigare vågor av kvinnokamp, men den underliggande faktorn av proletarisering finns där. För OECD-länderna ökade kvinnors arbetskraft från 43 procent 1980 till 52 procent idag. En annan faktor som göder kvinnoradikaliseringen är ut-

7 MARS 2019 # 1 341

9

v strejker och masskamp Större könsgap kan leda till mer könsrelaterat våld. En annan faktor bakom #Metoo är den sönderhackade arbetsmarknaden till följd av nedskärningar och nyliberalism.

Det är väldokumenterat att sexuella trakasserier är större bland deltidsarbetare, visstidsanställda och unga.

Självklart har även nedskärningar i sjukvården och skolan bidragit till de stora proteströrelserna bland berörda arbetsgrupper som nämnts.

bildningen. Fler flickor och kvinnor i världen, främst i fattiga länder, går både i skola och i högre utbildning.

Detta har påverkat i Indien.

Ytterligare en faktor är den fackliga anslutningsgraden. I Europa är den fackliga anslutningsgraden högre i den offentliga sektorn än i den privata. I USA är den fackliga anslutningsgraden i offentliga sektorn 33,9 procent jämfört med 6,4 procent i den privata. Detta betyder inte alltid att det är fler kvinnor än män i facket. I Spanien och Nederländerna var det högre andel av männen som var med i facket än av kvinnorna (åtta år gamla siffror) medan fler kvinnor var med i facket i Ungern, Sverige, Irland och Storbritannien.

B) Motstånd mot attacker från den nya högern Det är tydligt hur attacker från konservativa och extremhögern har triggat fram motstånd, till exempel i Polen, mot Trump och mot Bolsonaro. Dagen efter Bolsonaros valseger i Brasilien genomfördes den största feministiska demonstrationen på 20 år. I Norge har den nya regeringens inskränkningar i abort­ rätten provocerat fram demonstrationer på 33 orter.

C) Ekonomiska krisen Att kapitalismen kraschade in i en ekonomisk kris 2007-2008 hade så klart stora effekter framöver. Det blev ett uppvaknande för många vad kapitalismen är för hänsynslöst

system som har eldat på radikaliseringen i Europa och USA. I många länder var slakten på välfärd, som gjordes för att betala bankernas kris, så djup att jämställdheten mellan män och kvinnor backade.

Att rörelserna har tagit formen av strejker är ett väldigt stort steg framåt. Det innebär att man ifrågasätter det kapitalistiska systemet och är beredda att stanna ekonomin för att få kraft. Det var i detta sammanhang ingen slump att #Metoo var arbetsplatsbaserat i många länder, som i Sverige. Metoo i Sverige kan tas som exempel på en rörelse som får självutnämnda ledare, går in i staten och försvinner. Samordnarna för de 65 Metoo-upproren träffade den förra regeringen och kom överens om ett antal utbildningssatsningar och några lagändringar. De byggde inte kampen på arbetsplatserna och tog inte efter den internationella rörelsens strejkmetoder.

Sverige har genom åren genomfört många lagförbättringar och utbildningssatsningar. Det är långt ifrån tillräckligt. Det krävs en ekonomisk omfördelning. Lönediskrimineringen gentemot kvinnor måste bort och alla måste ha en lön som det går att leva på. Det krävs stora satsningar på fler anställda, ökad personaltäthet för att få ner de ohälsosamma stresstalen och möjlighet att genomföra kraftfulla åtgärder mot sexuella trakasserier.

Kvinnoradikaliseringen i världen kommer inte att gå konstant uppåt. Rörelser behöver politiskt led-

arskap för att utvecklas. Under många år har de politiska kriserna blossat upp och högerpopulismen vuxit som ett resultat av att arbetarklassen saknar en politisk röst idag, en röst som talar om den socialistiska kampen.

Sverige går mot hårdare tider.

Det är väldigt signifikant att den regering som attackerar arbetsrätten, hyresrätten, ger fritt spelrum för vinsterna i välfärden, fortsätter chocklagen mot flyktingar, tredubblar RUT och andra gåvor till de redan rika och så vidare kallar sig för feministisk. Det är ett tydligt utfall av den liberala feminism som Nancy Fraser med flera argumenterar emot (se artikeln intill) som enbart står för jämställdhet för välbärgade kvinnor medan arbetarkvinnor trycks ner.

Dessa kontrareformer kommer leda till en ökad klassdifferentiering bland kvinnor och kan också leda till att könsgapet börjar öka igen. Det är kommer att behövas mycket mer av socialistisk militant feminism framöver.

Det kommer att behövas en arbetarklass på fötter, en arbetarklass i rörelse med ett program som tar fasta på antirasismen, antisexismen och hbtq+-kampen eftersom rasismen, sexismen, cis-normen med mera splittrar och försvagar arbetarklassen.

Arbetarklassen behöver vara samlad och enad för att den är den kraft som kan förändra samhället i grunden. En förändring som är helt nödvändig. Arbetarklassen kan genom obegränsade generalstrejker stanna allt, stoppa kapitalismens vinstmaskiner, och bygga upp ett nytt samhälle som styrs underifrån.

Läs mer om socialistisk feminism i recensionen av Feminism för de 99 procenten. ■

Feminism för de 99 procenten gör arbetarklassens roll oklar

F

eminism för de 99 procenten är ett manifest av Nancy Fraser, Cinzia Arruzza och Tithi Bhattacharya. Samma slogan var också namnet på den konferens som samlade några av representanterna för olika kvinnorörelser i världen som tillsammans med Nancy Fraser skulle sparka igång kampanjen inför årets 8 mars.

Tes ett slår fast, precis som vi, vikten av att den nya feministiska vågen har uppfunnit strejkvapnet.

Manifestet är rakt igenom antikapitalistiskt. Det går igenom hur kvinnor diskrimineras och sugs ut av den kapitalistiska arbetsmarknaden, men också genom den imperialistiska världsordningen hur fattiga migrantarbetare får serva i de rika kvinnornas hem. Manifestet slår hårt mot liberala feminister, feminismen i

bolagsstyrelser, som bara vill ha lika rättigheter i ett orättvist system. ”Principen om lika lön för lika arbete är värdelös för fattiga kvinnor och arbetarklasskvinnor om den inte kombineras med arbetstillfällen som erbjuder en lön som går att leva på.”

Lika hårt går manifestet mot nykonservatismen som spelar på människors rädslor i ett söndertrasat välfärdssystem.

Parollen ”en feminism för de 99 procenten” syftar till att de vill stå för politiska förändringar som räddar allt det som kapitalismen håller på att sluka i sin framfart. ”Som feminister förstår vi att kapitalismen inte bara är ett ekonomiskt system utan något större: en institutionaliserad samhällsordning som också

omfattar ickeekonomiska relationer och praktiker som håller den officiella ekonomin vid liv. (...) familjer, gemenskaper, naturen, territorialstater, politiska och frivilliga organisationer. Inte minst finns det fortfarande enorma mängder oavlönat arbete” Fraser och Co vill göra gällande att de går längre än marxismen som bara kan se till produktionen och inte reproduktionen.

Nu stämmer inte detta då marxister sedan Engels dagar sett hur reproduktionen av människor är en del i det vinstmaximerande kapitalistiska systemet.

Det är bra att det växer fram en uttalad antikapitalistisk och strejk­inriktad del ur kvinnorörelsen. Parollen ”feminism för de 99 procenten” är dock inte den bästa

då arbetarklassens roll blir oklar.

Vitsen med att betona arbetarklassen (som ofta domineras av kvinnor och migrantarbetare) är just att den som ovan nämnts kan stanna systemet med strejker. Även den oavlönade sektorn, som hushållsarbetet, kommer att påverkas och förändras. Men man måste åt och ta över bankerna och storföretagens ekonomiska makt. Detta ekonomiska maktövertagande nämns inte i manifestet. I ett socialistiskt samhälle kan de stora ekonomiska enheterna ägs gemensamt för att gemensamt underifrån styra över resurser till riktiga jämställdhetssatsningar som skulle sätta det reproduktiva arbetet på samma nivå som det produktiva. Därför kämpar vi för socialistisk feminism. ■

INTERNATIONELLT

7 MARS 2019 # 1 341

10

Irland förbereder walkouts 8 mars Internationella kvinnodagen den 8 mars är rotad i arbetarklassaktioner och socialistisk politik.

den kan också ses i statistiken angående sexuella trakasserier. I en undersökning ifjol utförd av fackföreningen Prospect (ingenjörsfack) i Storbritannien inom olika fält hade över en tredjedel av alla kvinnor upplevt sexuella trakasserier på arbetsplatsen, där siffran hoppade till hela 62 procent för kvinnor under 30 år.

En undersökning från början av 2018 i USA visade att uppemot 77 procent av kvinnliga arbetare upplever verbala sexuella trakasserier och att 51 procent hade upplevt oönskade beröringar. Kvinnor, som arbetskraftens ”tjänstgivare”, förväntas inte bara att osjälviskt bortse drägliga löner, utan också offra sin kroppsliga självbestämmanderätt för att blidka en chef, medarbetare eller kund. Det patriarkala kapitalistiska samhället har betingat folk till att se tillgång till kvinnors kroppar och empati som en del av servicen.

HARPER CLEVES

Socialist Party (CWI Irland)

Mellan 2008 och 2018 har det ägt rum en 6-procentig minskning i personalsjuksköterskor, trots det ökade arbetet på grund av en åldrande befolkning. Unga sjuksköterskor, ställda inför alltför långa arbetsdagar och otillräckliga löner, tar med rätta antingen sitt arbete till annan plats eller lämnar yrket helt. Sjuksköterskor som jobbar kvar får en finansiell struntsumma av regeringen, trots deras ökade arbetsbörda och den livsviktiga service de ger patienterna.

Foto: Socialist Party

Å

ren 1908-09 var det en rad strejker i textilfabrikerna i USA. De unga invandrarkvinnor som stärkte dessa industrier krävde handling från sin fackledning, vilket ledde till en väldigt omtvistad och elva veckor lång strejk med 20 000 arbetare.

Detta inspirerade den tidens tyska socialist Clara Zetkin att instifta en Internationell kvinnodag 1910.

Jämställdhet mellan kvinnor och män fortsätter att vara avgörande i kampen för arbetares rättigheter. Detta kan vi se i Irland idag genom felbehandlingen på arbetsplatser av sjuksköterskor och barnmorskor.

Sjuksköterskestrejken var ett svar på åratal av nedskärningar. Nu uppmanas till walkouts från arbetsplatser den 8 mars.

Det är ingen slump att sjuksköterske- och barnmorskeyrket i överväldigande grad innehas av kvinnor, med ständigt återkommande attacker. En undersökning av den statliga sjukvårdsmyndigheten i Irland 2016 avslöjade att 72 procent av den offentliganställda personalen är kvinnor, varav 92 procent arbetar som sjuksköterskor.

Kön är ett koncept som historiskt har använts för att dela upp arbetskraften och leda in kvinnor i arbeten som involverar omsorg och service; arbete som ofta är begränsat till hemmet och därmed undervärderas eller blir obetalt. Kvinnor ”är menade” att ta hand om andra utan förväntningar om betalning.

Politiker som Leo Varadkar [Irlands regeringschef] utgår från

denna kulturella förväntning av underkastelse när de försöker underminera strejkaktioner ledda av kvinnor.

När de kritiserade sjuksköterskor för att de strejkade mitt på dagen den 30 januari antyds att det är själviskt av arbetare i vård- och omsorgsyrken att sätta sina behov först och kräva löner det går att leva på.

Denna kulturella koppling mellan kvinnors arbete och hälsovår-

I den här kontexten – och i den radikala arbetarklassens traditioner på Internationella kvinnodagen – manar ROSA [socialistisk feministisk plattform] och medlemmar i Socialist Party i Irland till walkouts på 8 mars i år. Vi borde följa de kampexempel som McDonalds-arbetare i USA har föregått med i Metoo-strejkerna i september och liknande aktioner från Google-anställda globalt månader efter.

Detta stöds nu av studentfacket i Irland (USI) och vi vill bygga upp stödet för det i fackföreningar, arbetsplatser, skolor och universitet. ■

Hongkong: Kvinnliga migrantarbetare i kamp mot slavvillkor

–M

in första tid som hushållsarbetare i Hongkong var verkligen dålig. Jag fick inga lediga dagar och arbetsgivaren konfiskerade till och med min telefon, berättar Mica, en 27-årig migrantarbetare från Indonesien.

Striden som Mica var tvungen att ta för att frigöra sig från det mardrömslika anställningskontraktet och undvika att bli utslängd från Hongkong ledde till att hon organiserade sig.

Hon gick med i den indonesiska aktivistgruppen för migranter KOBUMI, som har ett nära samarbete med Socialist Action (CWI Hongkong) i olika kampanjer, och som tillsammans med oss organiserar en protest på Internationella kvinnodagen. Där reser vi krav å migranters vägnar, men också i solidaritet med den internationella feministiska kampen.

Protesten i Hongkong äger rum den 10 mars, den enda dagen som migranthushållsarbetare har ledigt.

Vissa får inte ens det. Omkring sex procent nekas olagligt till en ledig dag, enligt en ny studie.

– Arbetsgivaren vägrade att ge mig ledigt – jag jobbade i tre månader utan en ledig dag, berättar Mica och fortsätter: – Arbetet var väldigt slitsamt och arbetsgivaren skrev att-göra-listor åt mig och antalet minuter det skulle ta att göra dem. Jag fick 15 minuter på mig att ta barnet till skolan och sen ta mig tillbaka. Att gå till skolan och till livsmedelsaffären var de enda gångerna jag tilläts vara utomhus. Arbetsgivaren tog min telefon och lade den under en övervakningskamera för att kunna se om jag hade använt telefonen under dagen när de inte var hemma.

De kollade kameran när de kom hem för att se vad jag hade gjort.

Illa som detta låter finns det faktiskt än värre berättelser än Micas.

380 000 migranthushållsarbetare utgör 10 procent av Hongkongs arbetsstyrka. De flesta kommer från Indonesien och Filippinerna och arbetar i Hongkong i åratal – årtionden i vissa fall – där de ser sina egna barn och familjer en gång om året. Amnesty kallar det ”en slags nutida slaveri”.

Det finns dussintals skäl till

Migrantarbetare utnyttjas och exploateras på ett extremt rått sätt i Hongkong. Värst drabbas kvinnor.

varför migrantarbetare och andra kvinnliga arbetare behöver enas i kampen mot detta orättvisa system.

Hongkongs lönegap har ökat, där kvinnor i genomsnitt tjänar 22 procent mindre än män, jämfört med 19 procent för tio år sedan.

Vid 60 års ålder är lönegapet ännu

värre: kvinnor får bara hälften av vad männen tjänar i genomsnitt.

De lokala fackföreningarna, som historiskt har varit svaga i Hongkong, har inte gjort tillräckligt i kampen för kvinnors rättigheter eller i att assistera migrantorganisationer. De föredrar istället att hålla migrantfrågor på en armlängds av-

stånd. På Internationella kvinnodagen kräver vi att detta ändras.

Vår demonstration kommer att ha danser och sånger av indonesiska migrantkvinnor samt tal av Socialist Action, KOBUMI och andra migrantaktivistgrupper – evenemanget blir väldigt internationellt. ■ Socialist Action (CWI Hongkong)

7 MARS 2019 # 1 341

11

Brasilien 8 mars:

Foto: Tomaz Silva/Agência Brasil

Protestdag mot Bolsonaro

Låt 8 mars bli en nystart för arbetarkampen, med kvinnorna i främsta leden.

Den 8 mars blir den första stora protestdagen mot Bolsonaros högerextrema regering. År 2017 var det just kvinnornas demonstrationer den 8 mars, tillsammans med lärarnas strejkdag (vars majoritet är kvinnor), som blev startskottet för en rad protester som kulminerade i generalstrejken den 28 april, som lyckades stoppa den planerade kontrareformen inom pensionssystemet.

MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

N

u är det återigen pensionerna som är i skottlinjen för den nya regeringen, men också den konservativa kvinnosynen som den står för. Den 14 mars är det även ettårsdagen av mordet på PSOL:s kommunfullmäktigeledamot i Rio de Janeiro, Marielle Franco, vilket också uppmärksammas.

Kvinnorna stod i främsta leden mot Bolsonaro redan under valkampanjen. Den 29 september samlades

hundratusentals runt om i landet i de protester som kallats av kvinnogrupper, med #InteHan som slagord.

En Facebook-grupp kallad ”Kvinnor mot Bolsonaro” fick 4 miljoner medlemmar inom några dagar.

Den nya högern i världen, som Bolsonaro är en del av, har som en av sina grundpelare att trycka tillbaka kvinnors rättigheter och förstärka den ”traditionella kvinnorollen”.

Den slår emot vad de kallar ”könsideologi” i skolorna, som de menar

går ut på att uppmuntra ”homosexualism” och erotisering av barn. ”Pojkar klär i blått och flickor klär i rosa”, ”flickor ska behandlas som prinsessor”, säger Damares, den nya regeringens minister för ”kvinnan, familjen och mänskliga rättigheter”, en pastor i en evangelisk kyrka. Sexualundervisning vill de att familjen ska sköta, vilket ju vore ett stort steg tillbaka i ett land där det är vanligt med tonårsgraviditeter, som går ned till 10-11 års ålder, förutom det faktum att den stora majoriteten av sexuella övergrepp mot barn och tonåringar sker i det egna hemmet.

Brasilien kommer på femte plats i världen vad gäller kvinnomord. Bara under den första veckan i år ägde 21 fall av kvinnomord rum. Problemet antar en allt tydligare klass- och ras­ profil. Medan andelen mord på vita kvinnor har fallit det senaste årtiondet har det stigit bland svarta.

Men kvinnor drabbas också hårdast av kontrareformen inom pensionssystemet som föreslås av Bolsonaros regering. Flera av förslagen slår mot de fattigaste, där kvinnor är i majoritet, som att minska värdet på garantipensionen för de fattigaste. Bara från 70 års ålder ska

arbetsbördan som kvinnor har. Nu är förslaget att minska skillnaden till tre år i och med att en lägsta pensionsålder genomförs för alla på 65 år för män och 62 år för kvinnor. För lantarbetare och lärare tas skillnaden helt bort. Änkepensionen skärs också ned.

Den nya högern i världen har som en av sina grundpelare att trycka tillbaka kvinnornas rättigheter och förstärka den ”traditionella kvinnorollen”. de fattigaste, som inte haft formella jobb länge nog i livet för att kvala in i pensionssystemet, kunna få en minimilön i pension. I Brasilien är hälften av arbetarna i den informella sektorn.

Kvinnorna har hittills kunnat gå i pension fem år tidigare än männen, på grund av den dubbla

Det är dock möjligt att stoppa denna attack om arbetarklassen mobiliseras. Redan har Bolsonaro sagt att det är möjligt att han backar från de värsta attackerna.

Den 8 mars kan återigen bli ett startskott för en nystart för arbetarkampen, med kvinnorna i främsta leden. ■

Strejker i Tyskland på Internationella kvinnodagen

I

många tyska städer planeras för strejker den 8 mars under mottot ”Kvinnostrejk – aktioner under arbetstid”. Hur kan en feministisk strejk framgångsrikt byggas upp?

Feministiska strejker har ägt rum tidigare. År 1994 gick en miljon kvinnor ut på gatorna. Idén fick sin återkomst med de framgångsrika strejkerna den 8 mars 2018, då över sex miljoner arbetarkvinnor och -män deltog för att protestera mot ojämlika löner

och förtryck. I år planerar ett landsomfattande kvinnostrejksnätverk aktioner i Tyskland och kräver bland annat kvinnors rätt till sina egna kroppar, ett stopp för krisen inom omsorgen samt bort med låga löner och otrygga anställningar för kvinnor.

Att idén med en feministisk strejk även har kommit tillbaka på dagordningen i Tyskland är en framgång som behöver försvaras. Dock behövs klarhet över vilken

sorts strejk vi vill ha. Att individuellt sjukskriva sig denna dag istället för att kollektivt hålla sig borta från arbetet ökar risken för repressalier, men gör också att vi inte öppet kan tala med våra kollegor om att vi medvetet demonstrerar denna dag istället för att gå till jobbet.

Kravet efter en feministisk strejk behöver därför kollektivt tas upp på arbetsplatserna.

Vi behöver trycka på fackföreningarna underifrån, att de med sina medlemmar och resurser för denna kamp för att kunna vinna den. Detta gäller inte endast på 8 mars, utan även i den kommande avtalsrörelsen. I delstaten Nordrhein-Westfalen har ver.dis (offentligfacket) kvinnodelstatskonferens uttalat stöd för kvinnostrejken och uppmanat medlemmarna att engagera sig i kampen. ■ Nadja Habibi

INTERNATIONELLT

7 MARS 2019 # 1 341

12

USA: Upp till kamp – försvara aborträtten

Foto: Aimee Custis / Flickr CC

Den religiösa högern i USA gör allt för att inskränka och avskaffa rätten till abort. Nu måste ett kompakt motstånd formeras och tas ut på gator och torg.

Roe v. Wade, 1973 års milstolpe i Högsta domstolens (HD) beslut som gjorde abort lagligt i USA, har varit måltavlan för den religiösa högern i landet i årtionden. Sedan Trump valdes till president har de kommit allt närmare sitt mål att rulla tillbaka denna nyckelseger för kvinnorörelsen.

GINGER JENTZEN

Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer USA)

I

åratal har antiabortaktivister organiserat sig med Republikanerna för att få igenom lagar som drastiskt begränsar tillgången till abort. År 2016 kontrollerade Republikaner både över- och underhusen i 35 delstatsstyren, och konservativa antiabortförespråkare har hyllat Trumps två HD-utnämningar (Neil Gorsuch och Brett Kavanaugh).

Den 7 februari sköt HD upp en lag i Louisiana som kräver att abortkliniker ska lägga in patienter i ett sjukhus max 50 kilometer bort. Att lagen hindrades från att gå igenom är en seger, men en temporär sådan då rätten beslutar om de ska ta upp fallet eller inte. Det finns ingen garanti för att lagen slås ner. Det enda sättet att besegra denna attack helt – och andra som är på väg via HD – är den totala mobiliseringen av den framväxande kvinnorörelsen på en landsomfattande skala.

Roe v. Wade vanns i kontexten av massiva medborgarrätts-, kvinnorätts- och antikrigsrörelser. Att försvara Roe v. Wade och kvinnans

rätt över sin egen kropp kommer att kräva en motståndskamp på samma skala.

Enligt Guttmacherinstitutet lever 93 procent av kvinnor i USA i en delstat där tillgång till abort är begränsad via olika lagar. Den 22 februari skar Trumpadministrationen bort statlig finansiering till kliniker som utför eller refererar till aborttjänster som bland annat drabbar Planned Parenthood [USA:s motsvarighet till RFSU], den största leverantören av familjeplanerande omsorg för arbetarklasskvinnor i landet.

I Texas går miljontals dollar till trosbaserade antiaborttjänster istället. Ett mycket uppmärksammat fall är hur Heidi Group har varit under utredning för att ha negligerat att förse de mest grundläggande hälsovårdstjänsterna till kvinnor.

Grupper som Women on Web ger rådgivning online med läkare och förser kvinnor med abortpiller, men även med Roe v. Wade i effekt är de bannlysta i Oklahoma och 18 andra delstater. I vissa fall

är det straffbart med fängelse om man använder sig av sajtens tjänster. En rörelse för aborträttigheter måste sammankopplas med en rörelse för att upphäva dessa potentiellt dödliga delstatslagar.

En opinionsundersökning 2018 visade att två tredjedelar av amerikanerna stödjer Roe v. Wade. Explosionen efter Metoo, både online och som en paroll för aktioner på arbetsplatser mot sexuella trakasserier – särskilt bland Google- och McDonaldsanställda – visar tydligt att det finns en stämning för en organiserad fajtback mot sexism.

Men även om kampstämningen är stark leder inte de konventionella liberala kvinnoorganisationerna som NOW och NARAL – liksom Demokraterna som framställer sig som partiet för kvinnor – ett motstånd på gator och torg. Efter Demokra-

kunde ha förkastat den rasistiska gränsmuren, eller gått ännu längre och byggt stöd för arbetarna som hemförlovades av att statsapparaten stängdes. De kunde djärvt ha uppmanat till en mobilisering för sjukvård för alla och ”Green new deal” (miljöåtgärder).

Demokraternas ovilja att bygga rörelserna som krävs för att vinna sådana krav visar att de medan de definitivt vill besegra Trump och Republikanerna i valen samtidigt är rädda för att inta någon som helst ställning som skulle förolämpa sina företagsdonatorer. De kan inte litas på i kampen för att försvara kvinnors rättigheter.

Byrån för arbetsstatistik rapporterade att år 2018 innehöll det högsta antalet arbetare i strejk sedan 1986. Arbetare i kvinnodominerade sektorer – lärare, sjuksköterskor och

För att vinna mot makthavarna måste arbetarrörelsen ta upp kampen mot alla former av förtryck. ternas framgångar i mellanårsvalen i november kunde de ha byggt runt uppmaningen att försvara och utöka reproduktiva rättigheter inför kvinnomarscherna i januari.

De kunde ha kopplat kampen för kvinnors rättigheter med en förkastning av Trumps rasistiska, antikvinnor- och antiarbetarklassagenda. De

hotellarbetare – har till största delen varit gnistan som har återuppväckt arbetarkampen. Dessa aktioner har visat hur vi kan tvinga makthavarna att ändra kurs och visar den viktiga rollen som arbetarrörelsen måste spela för att ena arbetarklassen i kampen mot cheferna och miljardärerna.

Arbetarrörelsen i USA håller på att återuppbyggas och är mer olikartad än någonsin tidigare. För att vinna mot makthavarna måste den ta upp kampen mot alla former av förtryck.

Arbetarrörelsen borde uppmana till att ta Metoo till arbetsplatserna och organisera en bred kamp mot trakasserier. Arbetarrörelsen måste kräva rätten till reproduktiv sjukvård, inklusive abort, samt rätten att ha ett barn utan bördan av enorma barnomsorgskostnader – det innebär gratis och allmän barnomsorg.

Våra rörelser kan inte vänta på Demokraterna eller de konventionella kvinnoorganisationerna att bli den ledning som krävs. Att besegra bakåtsträvande lagstiftningar mot kvinnans rätt att själv välja kräver beslutsam kamp underifrån.

Bortom försvarsstrider måste vi också organisera för ett slut på vinstdrivande sjukvård och för ett system med sjukvård för alla som innefattar gratis, laglig och tillgänglig abort.

Vi kan kämpa för att vinna landsomfattande minimilön på 15 dollar (140 kronor) i timmen och högkvalitativa allmännyttiga bostäder, som är det minimum som arbetarklassfamiljer behöver. För att vinna bestående förändring måste vi omvandla dessa kamper för reformer till en kamp för ett radikalt samhällsskifte – för ett socialistiskt samhälle baserat på människans behov, inte förtryck och profit. ■

7 MARS 2019 # 1 341

13

Generalstrejk i Spanien 8 mars

I blod har den ekonomiska krisen avslöjat förtrycket mot arbetarkvinnor. Enligt officiella siffror har 1 000 kvinnor mördats i den Spanska staten av sin partner eller före detta partner de senaste femton åren.

LIBRES Y COMBATIVAS

Socialistiskt feministiskt nätverk i Spanska staten

F

Arbetarklassens kvinnor utsätts inte bara för fysiskt, psykiskt,

Foto: Libres y Combativas

örra året anmäldes 500 fall av misshandel per dag och en våldtäkt anmäldes var sjätte timme. Dessutom ligger den spanska staten i spetsen för den mest brutala av exploateringar: prostitutionen. I den Spanska staten finns det över 1 700 bordeller som tillsammans omsätter 5 miljoner euro (53 miljoner kronor) per dag och mellan 400 000 och 600 000 kvinnor utnyttjas som sexslavar, mestadels fattiga och invandrare. Aldrig har väl lögnen om att vi lever i ett jämlikt och rättvist samhälle varit så tunn.

Detta fruktansvärda förtryck tillåts och upprätthålls av dem som har den verkliga makten: kapitalisterna och alla institutionella ramverk som skyddar dem – domstolar, polis och etablissemangspartierna. Det råder ingen tvekan om att rättsapparaten tjänar de rika. Två regeringar, PP:s högerregering och nu socialdemokratiska PSOE:s, har under mandatperioden fjäskat för ett rättsväsende fullt av gamla fascister och sexister som försöker att demoralisera oss och stänga in oss i våra hem. Men miljontals kvinnor har sagt ifrån. Tiden då vi var tysta och underdåniga är förbi.

Maximal uppslutning på 8 mars och organisera kampen vidare mot högerpolitikens attacker, uppmanar Libres y Combativas.

sexuellt och strukturellt våld; vi misshandlas och förtrycks också av kapitalismens åtstramningar.

Samtidigt som de skär ner brutalt på den offentliga vården ger de bort tusentals miljoner till bankerna och lägger ansvaret för vård av sjuka och äldre på våra axlar.

Bristen på förskoleplatser och avskaffandet av skolmåltiderna ökar ytterligare hushållssysslornas börda och stänger in oss allt mer innanför hemmets fyra väggar.

Det är uppenbart vilket högt pris vi får betala när fackledningarna inte mobiliserar till kamp och vänsterpartiet Podemos totalt underordnar sig PSOE-regeringen.

Det har gått flera månader sedan

Pedro Sanchez tillträdde som premiärminister, men attackerna och de brutala nedskärningarna från de senaste åren är samma. Därför är det nödvändigt att vi högt och tydligt skriker: ​​Sluta gå i bankirernas och och affärsmännens koppel!

Sluta krypa inför den francoistiska staten och den katolska hierarkin!

Den 8 mars 2018 ledde vi en fantastisk rörelse: aldrig tidigare i den spanska statens historia har det skett en så omfattande och massiv mobilisering med en strejk av arbetare, elever och studenter, med demonstrationer som samlade miljontals på gatorna.

Vår rörelse vet inga gränser – den

har redan tillåtit oss att fira folkomröstningens stora seger för aborträtt på Irland. Från Argentina till Polen, från Brasilien till USA genom Indien, har vi släppt fram en tsunami.

Libres y Combativas (feministisk och socialistisk kampanjorganisation) tillsammans med elevfacket Sindicato de Estudiantes och Izquierda Revolucionaria (CWI Spanien) uppmanar alla ungdomar att ansluta sig till generalstrejken bland elever och studenter den 8 mars. Vi kräver också att CCOO och UGT ska ta initativ till en generalstrejk på 24 timmar.

Vad vi behöver är enighet bland arbetare och unga för att lamslå all

ekonomisk och social aktivitet till försvar för kvinnors rättigheter. Vi behöver inte symboliska 10-minutersstrejker eller borgliga feminister som med nöje accepterar åtstramningspolitiken, men samtidigt vill stå bredvid oss den 8 mars.

Vi måste sätta maximal press på PSOE-regeringen – och efter nyvalet i april på nästa – tills vi får igenom våra krav och göra det tydligt att vi inte tänker ta ett enda steg tillbaka.

Kampen för vår frigörelse är revolutionär, klassbaserad och internationell. Kapitalismen är vår boja och vår befrielse är samhällets socialistiska omvandling. Först då kan vi rasera alla former av förtryck och leva i frihet och jämlikhet. ■

Belgien: Facken tvingas gå från ord till handling

De senaste 10-15 åren har det växande antalet kvinnor som kräver handling fått ett uttryck i såväl de större fackföreningarna som i en större medvetenhet angående flera av de centrala och avgörande kraven för kvinnliga arbetare.

ROSA BELGIEN

Socialistiskt feministiskt nätverk

D

et är inte en fråga om kvoter inom de fackliga strukturerna längre, utan om att ta upp krav och organisera/stödja kamper som integrerar kvinnor in i facklig kamp.

De senaste åren har de stora fackföreningskonfederationerna tagit fram särskilda kvinnokampanjer. Och sökandet efter idéer, krav, program, strategi och taktik är pågående.

För två år sedan bröt ABVV (socialistiskt fack) sitt samarbete kring lika lön med Zij-kant (kvinnoorganisation tillhörande

det borgerliga flamländska Socialdemokraterna som knappt går att urskilja från de liberala kvinnoorganisationerna).

Fackens kvinnokommissioner letar efter idéer och ett program, och ROSA [socialistiskt feministiskt nätverk] bjuds regelbundet in för att presentera sig själva, och nyligen för första gången även till ett av den kristna fackföreningskonfederationen ACV-CSC:s fack.

ACV-CSC har efter Metoo inte bara organiserat studiecirklar om sexuella trakasserier inom kvinnodo-

minerade sektorer, utan också haft stora interna diskussioner angående sexism och sexuella trakasserier i sina egna led.

De har även reagerat på den uppmaning till strejk som kommit från ”8 marskollektivet”, som ett mindre antal feministiska aktivister bildade förra året.

Genom denna uppmaning gav kollektivet en impuls till den växande viljan till en strejk, vilket är väldigt positivt, men deras uppmaning i sig själv är dock väldigt begränsad.

Kollektivet uppmanar till en kvinnostrejk från lönearbete, hemsysslor och sex.

Det var en uppmaning som togs upp av CNE (ACV-CSC:s tjänstemannafack), men de diskussioner som sedan följde inom facket gick mycket längre än den begränsade karaktär som kollektivets strejkappell hade. På flera arbetsplatser har strejkmaningen följts av en mobi-

lisering för en verklig strejk den 8 mars.

ROSA stödjer uppmaningen till strejk, men bara den till en verklig strejk från lönearbetet för kvinnor och män för höjda löner, mot nedskärningar och sexism.

Vi anser att en strejk i hushållet inte är möjligt för ett viktigt skikt kvinnor (en tredjedel av barnfamiljer i Brysselregionen är enföräldersfamiljer).

Viktigare än så är emellertid att en sådan ”strejk” inte är en strejk, utan en individuell aktion där det inte är tydligt vem den riktas mot. Det lägger tyngdpunkten på den individuella kampen inom familjen om vem som gör vad. För ROSA är inte detta vägen framåt.

Det är inte individuella element, utan strukturella element inom samhället som gör att den traditio-

nella uppdelningen av arbete mellan män och kvinnor fortfarande i hög grad råder. Vi för fram kravet på att socialisera hushållets uppgifter och skötsel; ett stopp för högerpolitik och välfärdsslakt.

ROSA uppmanar facken till att inte bara avisera om en strejk, utan att verkligen organisera strejken och använda den till att stärka enigheten och solidariteten på arbetsplatserna genom att involvera hela personalstyrkan.

På ett antal arbetsplatser där medlemmar i LSP/PSL (CWI Belgien) och ROSA efter en lång tids arbete lagt en grund för strejk den 8 mars är walkouterna kombinerade med arbetarmöten om problemen som finns på arbetsplatser och i samhället i stort.

Så är fallet på Gents universitet, Flamländska universitetet i Bryssel och Brugmansjukhuset i Bryssel. ■

KULTUR / INTERNATIONELLT

7 MARS 2019 # 1 341

14

Kvinnokällan engagerande och irriterande

Kvinnokällan, Maria Hagbergs nya bok (Premiss förlag 2018), handlar om kvinnors liv och villkor under och efter krig, konflikter och ockupation, och bygger på möten och intervjuer med kvinnor i Kurdistan, Israel, Palestina och Libanon. Den tar upp hedersförtryck och klansystem, religioners inflytande och nationalismen, och ger en historisk bakgrund till dagens kamp för självständighet och mänskliga rättigheter.

Boken såväl engagerar som irriterar, då den på sina håll förminskar istället för skapar förståelse.

ÅSA KARLSSON

M

aria Hagberg har ett förflutet inom vänsterns freds- och kvinnorörelse.

Hon var med och bildade Feministiskt initiativ (FI) och satt i partiets ledning åren 2004-2009, men har sedan dess kritiserat bland annat Gudrun Schyman för att använda sig av kulturrelativism som ett sätt att locka väljare till FI. Hagberg har lång erfarenhet av internationellt arbete och har jobbat många år i Mellanöstern med olika kvinnoprojekt. Hon skriver krönikor och debattartiklar och är enligt en del både kontroversiell och till och med fördomsfull.

Nyligen retade hon gallfeber på ordföranden för RUNG, en av resandefolkets organisationer, genom sitt uttalande att det inom vissa grupper är vanligt med barn­ äktenskap, tvångsäktenskap och blodshämnd, bland annat syftande på minoritetsgruppen romer, varav resandefolket ingår med omkring 50 procent. Maria Hagberg använder sin politiska plattform, sin magisterexamen, sina titlar och sitt mediautrymme till att ”sprida rasistisk smörja”, enligt RUNG-ordföranden som menar att hon visar sin okunnighet om både dåtid och nutid för resande.

Den kulturrelativism som enligt Maria Hagberg genomsyrar dagens debatt leder till ett osynliggörande av våldsutsatta, till farliga beslut exempelvis när det gäller asyl och till en undfallenhet som drabbar flickor och kvinnor hårdast, om de inte ”passar in i mallen”.

Kulturrelativism är en moralisk attityd och en metod inom antropologin, ett förhållningssätt. Där ska alla olika kulturer ses som likvärdiga och studeras utan förutfattade meningar. Den uppkom som en reaktion på socialdarwinismen, som historiskt sett har använts för att rättfärdiga kolonialism. Begrepp som etnocentrism och till och med eurocentrism används också, där den egna kulturen ses som både utgångspunkt och som bättre, mer högtstående.

Maria Hagberg kan istället ses som företrädare för kulturobjektivism, det vill säga det finns objektiva värden som tillåter värderingar av olika kulturer.

Hennes metod, att med djupintervjuer låta kvinnors egna berättelser komma fram, är också något som hon brinner för när det gäller att nyansera dagens debatt, exempelvis om slöjan inom skola och idrott.

Foto: Kurdishstruggle / Flickr CC

offensiv@socialisterna.org

Den stora behållningen i boken Kvinnokällan är, för mig, den historiska kontext som hela tiden omger kvinnornas berättelser. Kvinnornas egna reflektioner och slutsatser om kampen, om förändringar till det bättre, om hoppet.

I vissa fall kommenterar sedan Maria Hagberg att den kvinna som inte själv dragit slutsatsen att hon var extra utsatt för hedersförtryck just för att hon var kvinna och inte enbart på grund av sin religion är naiv. Här blir jag irriterad och känner hur jag genast vill påpeka för författaren att hon själv här förminskar istället för att skapa förståelse.

Att den patriarkala världsordningen hålls ihop av ”manlig hegemoni, råkapitalism, militarism och religiös fundamentalism”, att de flesta religioner håller kvinnor tillbaka och att religiösa familjelagar motverkar kvinnors frigörelse, kan vi nog alla hålla med om, vi som tillhör en internationell socialistisk kamprörelse.

Sverige har haft 200 år av fred och ökad sekularisering. Den en gång så mäktiga svenska kyrkan med sina egna lagar och domstolar har idag liten eller ingen makt över oss.

Hagberg menar att endast demokrati och mänskliga rättigheter, sekulariserade regimer där lagar och liv inte styrs av någon religion

eller religiös sedvänja, måste vara vägen framåt.

Nästa år blir Barnkonventionen svensk lag. I den garanteras alla barn rätten att inte tro, till kroppslig integritet, rätt till fritid och skydd mot skadliga sedvänjor.

Att det inte är okomplicerat gör det inte mindre viktigt att kämpa för alla människors rätt till fred och frihet. ■

Författare: Maria Hagberg Förlag: Premiss Utgivningsår: 2018 Antal sidor: 232

Lärarstrejken i Oakland: Mycket vanns – mer var möjligt

O

aklands lärare i lärarfacket OAE fick efter en veckas lång strejk igenom flera av sina huvudkrav. Men en betydande andel ville fortsätta strejken och menade att detta var en historisk chans som gick om intet.

Avtalet som lärarna via strejken vann innehåller en 11-procentig löneökning över fyra år plus en engångs 3-procentig bonus.

Dessutom innebär den mindre arbetsbörda för talpedagoger, kuratorer, studievägledare och specialpedagoger samt något minskade klasstorlekar. Såväl sjuksköterskor som vikarier får dessutom löneökningar.

Men många tyckte att strejken kunde ha vunnit mycket mer om den hade fortsatt, vilket också reflekteras i röstsiffrorna: 1 141 röstade för avtalet som löper till och med 2020-21, medan 832 röstade emot och ville fortsätta strejka.

– Jag röstar ”nej” eftersom vi lever i en tid med ett momentum för förändring i hela landet och Oakland som inte bör kastas bort, sa historieläraren Morgan Kirschbaum till San Fransisco Chronicle den 4 mars.

De som talade emot avtalet på det fyra terskolor (privatskolor, som fungerar snar- Tillkortakommandena till trots visar Oaktimmar långa mötet som antog avtalet var likt friskolor i Sverige med samma dräne- lands lärare ännu en gång att kamp lötre gånger fler än de som förespråkade det. ring av resurser från kommunala skolor nar sig. Med svenska mått mätt är det en – Fortsätter vi strejka kan vi skaka fram etcetera) och frågan om nedläggning av jordskredsseger. Att enbart 3-6 procent av mer resurser för ännu större minskningar skolor (där 24 av Oaklands 86 skolor hotas eleverna passerade strejkvaktskedjorna visar på solidariteten som fanns hos elever av klasstorlekarna och få igenom ett tak av nedläggelse).

Resolutionen skjuter upp alla nedlägg- och föräldrar med lärarnas kamp. på sjuksköterskornas arbetsbörda. 11 procents lönehöjning är en rökridå, eftersom ningsbeslut med fem månader, vilket kriStrejken borde dock ha fortsatt för att det mesta träder i kraft under avtalets sis- tiseras av lärarna då det enbart skjuter vinna ännu mer betydande framgångar, ta år (2021), sa exempelvis särskilt vad gäller hoten om skolspecialpedagogen Mark nedläggning och charterskolorna.

Fler grupper bör följa samma Airgood.

Lärarnas våg av motstånd och exempel och samordnas i en Sjuksköterskornas arstrejker det senaste året har visat landsomfattande protestdag mot vägen för hela arbetarklassen i betsbörda har ökat drastiskt de senaste 20 åren; Trumps reaktionära högerpolitik. särskilt USA om vad som krävs för 20 år sedan fanns det för att vinna framgångar: organi48 sjuksköterskor, medan det idag blott problemet på framtiden. De flesta hotade sering, strejker och protester. Fler grupper finns 22 för 37 000 elever. Sjuksköterskan skolor ligger också i områden med hög bör följa samma exempel och samordnas i Wanetta Daniels kommenterar till ameri- andel latinos och afroamerikaner. Vad gäl- en landsomfattande protestdag mot Trumps ler charterskolor ska distriktet be delsta- reaktionära högerpolitik, som ett steg i att kanska medier att: – Det är respektlöst mot oss och mot ten ”begränsa tillväxten charterskolor”. bygga ett starkt, socialistiskt alternativ som elevernas hälsa och säkerhet. Vår arbets- Oron är också stor över nedskärningar på kan skrota den genomkorrupta och misspersonal som är organiserade i ett annat lyckade kapitalismen och ersätta den med börda har varit löjligt osäker i åratal. fack, Service Employees International, som ett socialistiskt system baserat på jämlikDet finns också ett missnöje mot de två bland annat organiserar vaktmästare och het, klimaträttvisa och välfärd. ■ resolutioner som antogs angående char- skolmatspersonal.

Robert Bielecki

Boden

Che Guevaras liv och kamp Tid: Torsdag den 14 mars kl 18.30.

För mer info: 070-231 99 10.

Lövgärdet Tid: Tisdag den 12 mars kl 18.00.

Plats: Mejramsgatan.

För mer info: 073-501 21 37.

Luleå:

Hammarkullen Tid: Onsdag den 13 mars kl 18.00.

Plats: Sandeslätt.

För mer info: 073-501 21 37.

Stockholm:

För info: 079-340 59 97.

Klimatstrejker den 15 mars Tid: Tisdag den 12 mars kl 18.00.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Inför kongressen Sthlm Norra Tid: Onsdag den 13 mars kl 18.00.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Umeå:

Sundsvall:

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Öka tempot i mars!

E

konomikampanjen för februari månad avslutades med 36 319 kronor, vilket är drygt hälften (51 procent) av målet. I resultaten ingår 634 sålda exemplar av Offensiv och 84 nya prenumerationer.

Nu har mars månad inletts med ödmjuka resultat efter månadens första aktiviteter. Än så länge har vi fått in 2 082 kronor, men vi har samtidigt sålt 109 tidningar efter bara en helg, vilket är ett suveränt resultat. Under mars månad satsar vi på att samla in 80 000 kronor och vi kommer att behöva din hjälp för att klara vårt mål.

Det största bidraget du kan ge är att vara

med när vi ute på gator och torg, men du kan även bidra direkt till ekonomikampanjen. På internationella kvinnodagen kan du dels köpa Offensiv, dels hjälpa till att sälja densamma på någon av landets demonstrationer där Rättvisepartiet Socialisterna självklart deltar.

Skänk en slant med Swish till 123-240 32 85 eller till PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

Procent av mål

Norrbotten

Uppsala:

5 004 kr

Västerbotten

500 kr

Mellannorrland

400 kr

Vad händer i Pakistan?

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 14 mars kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

För info: 072-200 08 13.

Haninge

För info: 073-373 33 61.

Västsverige

10 540 kr

Örebro:

Sydsverige

130 kr

Klimatet kräver systemskifte Tid: Torsdag den 14 mars kl 18.30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 070-874 79 12.

Borås:

Allt stöd till hamnstrejken Tid: Onsdag den 13 mars kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

För info: 070-536 43 17.

Totalt

51% 36 319 kr

Stockholm Mellansverige

17 415 kr 2 330 kr

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Göteborg:

Angered Tid: Tisdag den 12 mars kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Författarsamtal med KAISIA MARTINEZ MERCADO Författaren och forskaren Kaisia Martinez Mercado (f. 1984 Mexiko) kommer till Göteborgs Litteraturhus, den 10 mars kl 16.00 för ett samtal om Latinamerikas historia från den kubanska revolutionen på 50-talet till 2012. Samtalet utgår ifrån hennes bok Vientos de liberación y cambio: la Revolución cubana en América Latina.

OBS! Samtalet kommer att hållas på spanska.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

7 MARS 2019 # 1 341

Högerpolitiken sänker vården Inspektionen för vård och omsorg (IVO) släppte den 1 mars en ny rapport om vården i Sverige som visar att problemen inom vården på inget sätt har lösts, trots politikernas alla löften om ”vårdsatsningar”.

KATJA RAETZ, specialistsjuksköterska

offensiv@socialisterna.org

B

Redan tidigare i år har Socialstyrelsen anmärkt i rapporten Kapaciteten i sjukvården att vårdplatserna fortsätter minska i Sverige. Även bristen på sjuksköterskor och i synnerhet specialistsjuksköterskor, som dock varierar i landet, påtalas. Det är i synnerhet i Stockholm och Södermanland som sjukskötersketätheten är låg. I Socialstyrelsens rapport konstateras också att utlokalisering – att vårda patienter på annan avdelning än den som har det medicinska ansvaret – har ökat. Rapporten varnar för att detta har accepterats som normaltillstånd. Det är allvarligt då IVO uppskattar att utlokaliserade patienter har 60 procent större risk att få undvikbara vårdskador.

För de som arbetar eller engagerar sig inom sjukvården är detta inga nyheter. Snarare är det en bekräftelse på avregleringarnas

pris. Lagen om valfrihet (LOV) och upphandlingskrav har skapat en vård som inte är anpassad efter behoven och som drabbar både patienter, personal och anhöriga.

Ingen annanstans har denna politik och marknadsstyrning, som kan stavas New Public Management (NPM), drivits så långt som i Stockholms län, som idag har Sveriges dyraste sjukvård per invånare. Genom att skapa olika vårdval har vården styckats upp och genom LOV har vårdcentraler öppnats upp där de är mest lönsamma, i Stockholms innerstad där de i genomsnitt friskaste människor bor.

Karolinska sjukhuset är sinnebilden för NPM där många delar av bygget och driften har lagts ut på privata utförare (se tidigare artiklar i Offensiv). Trots alla protester från främst läkare, men även sjuksköterskor och annan personal, har tidigare enheter styckats upp i nya patientflöden utifrån mätbarhet. De ökade kostnaderna och uppstyckningar har i sin tur inneburit ständiga nedskärningar. Inte minst kvinnosjukvården har drabbats hårt, som när gynakuten och abortmottagningen lades ner 2017.

Men det är inte bara på Karolinska som kvinnosjukvården drabbas hårt. I Stockholms län har flera gynmottagningar stängts eller kraftigt fått minska sina öppettider. I Skåne beslutade man redan 2017 att minska operationstider för förlossningsskador. Och i Västernorrland kämpar befolkningen fortfarande för att BB på Sollefteå sjukhus ska öppnas.

Sjukhusets BB tillsammans med övrig kvinnosjukvård samt akut kirurgi och ortopedi lades ned 2017.

Vårdens kris utökas i takt med högerpolitikens fortsättning.

Primärvården, det vill säga vårdcentraler, förs fram av politiker som lösning och har fått ta allt större ansvar för vården. Det har sedan några år även det som kallats första linjen-psykiatri. Men detta har gjorts utan att ändra sjukvårdssystemet.

De som i första hand har tjänat på de extra miljonerna är online-­ läkarförtag som Min doktor och Kry som är finansierade av riskkapitalister och kunnat marknadsföra sig som enkla alternativ. De tar de relativt snabba och enkla fallen såsom enkla infektioner. Det har inte lett till någon avlastning av vårdcentraler, utan snarare att re-

surser dräneras ur hälso- och sjukvården.

Det som behövs är en behovsstyrd hälso- och sjukvård. Slut med upphandlingseländet som kräver en mängd detaljstyrning med koder etcetera som är kopplade till ersättningar. Verksamheter inom vårdvalen behöver återintegreras i den gemensamma sjukvården och planeras efter behov.

Det finns stora resurser som idag läggs på sjukvården som på så vis återvinns till allmänhetens och samhällets nytta. Digital vård behövs i synnerhet på landsbygden, men ska då vara del av den allmän-

na sjukvården. Inte minst behöver stora resurser återföras till kvinnosjukvård, men även psykiatrisk vård som idag är underfinansierad, både hos barn och vuxna.

För att det ska fungera behövs en demokratisering av sjukvården och kontroll över ekonomin. De miljarder som tjänas av konsultbolag, hyrföretag och privata vårdföretag kan läggas på adekvata löner åt alla, men även utbildning på arbetstid och möjlighet till delaktighet i styrningen. På så vis kan personalens kunskaper som idag ignoreras tas tillvara för bästa vård. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Foto: Lennart Johansson, Stockholms stad.

land annat konstateras att patienters samlade behov inte tillgodoses, det vill säga att varje vård­enhet löser sina uppgifter utan helhetssyn och samordning. Detta drabbar framför allt äldre med komplexa behov, funktionshindrade och människor med missbruks- och beroendeproblematik samt psykisk ohälsa.

De som får ta ansvaret för att samordna mellan olika vårdenheter är istället patienterna och anhöriga.

Rapporten konstaterar vidare att patientsäkerheten är hotad eftersom det inte finns tillräckligt med personal och personal med adekvat kompetens. Patientsäkerheten hotas vidare av långa väntetider samt att patienter får vänta för länge på rätt diagnos och behandling inom primärvården.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.