Offensiv 1342

14 mars 2019 / # 1 342 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Det finns ingen

Planet B

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Internationell våg av kamp på 8 mars

6, 7 2, 4 5

Dödsolyckorna på jobbet ökar igen

Foto: Liesbeth

15 mars:

Global skolstrejk för klimatet – läs mer på sid 3, 8 och 9

Stormöten 30-31 mars

för välfärd & bostad Den 30 mars anordnar den nybildade Välfärdsalliansen med aktivister i hyreskampen, fackföreningar, miljöorganisationer och till försvar av välfärden ett stormöte i Stockholm.

Dagen efter, den 31 mars,

anordnar Hyresgästföreningen i Region Väst ett massmöte i Göteborg mot marknadshyror med en mängd talare. Motståndet gror och växer allt snabbare mot högerns nya attacker.

Läs mer på sid 16

13

Sätt stopp för gruvbrytning i Oviken

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

”En seger för kamp och solidaritet”

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

14 MARS 2019 # 1 342

2

HAMNS SEGER SPORRAR KAMPEN Foto: Mattias Bernhardsson

H

amnarbetarförbundets långa kamp för ett eget kollektivavtal vann en klar seger när arbetsgivarna i förra veckan gick med på att teckna ett kollektivavtal med förbundet. Avtalet ger Hamnarbetarförbundet möjlighet att förhandla lokalt och att åter bli med i det livsviktiga skyddsarbetet.

Regeringen, arbetsgivarna och LO-topparna togs på sängen av det massiva stöd som hamnarbetarna fick efter att ha svarat arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnars provokativa lockoutvarsel med total strejk.

Arbetsgivarnas lockout, fem månader lång, syftade till att knäcka förbundet. Men arbetsgivarnas upptrappning blev till en rekyl och inför risken av en konflikt som skulle slå både ekonomiskt och politiskt slog arbetsgivarfronten till reträtt.

Svenskt Näringsliv kände sig till och med tvungen att välkomna den historiska uppgörelsen mellan Hamnarbetarförbundet och arbetsgivarna den 5 mars. ”Utmärkt att parterna enats”, sa Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke i en första kommentar den 5 mars. Dagarna innan hade han påstått att ”Hamn-

arbetarförbundets agerande drabbar hela Sverige och ett enat näringsliv står bakom lockoutvarslet”.

Rättsläget för det andrahandsavtal som Hamnarbetarförbundet har slutit är oklart och arbetsgivarna kommer att göra allt för att försöka sabotera uppgörelsen. Men i de tolkningstvister och strider som väntar är Hamnarbetarförbundets ställning mycket starkare än tidigare.

Under hamnstriden har det gjorts många påhopp på Hamnarbetarförbundet och ett nytt bottenrekord när Aftonbladets ledarsida den 8 mars skyllde undersköterskornas dåliga löner och villkor på hamnarbetarna och deras kamp.

Hamnarbetarnas seger var en seger för alla arbetare som sporrar till ökat motstånd mot regeringen och arbetsgivarnas attacker samt mot den fackliga ledningens kapitulationspolitik. Den framgångsrika fackliga kampen i hamnarna har också stärkt motståndet mot den nya antistrejklagen och regeringens planerade försämringar av anställningsskyddet.

Hamnavtalet följdes av att ledningarna inom flera LO-förbund offentligt tog avstånd från den antistrejklag som de tidigare har godkänt. Det gick dock inte många dagar innan samma toppar – förbundsledningarna i Byggnads, Pappers och Fastighet – på nytt gjorde en helomvändning. I måndags, den 11 mars beslöt en enig LO-styrelse att ge sitt stöd till den nya anti-strejklagen.

För LO-ledningen och de styrande i de två andra fackliga centralorganisationerna TCO och Saco, som skyr kampen lika mycket som regeringen och arbetsgivarna, är samförstånd det övergripande målet. Även om det sker till priset av försämrad strejk- och arbetsrätt och försvagade fack.

Solidariteten med hamnarbetarna och kampen mot antistrejklagen har skisserat början till vad som kan bli en ny vänsteropposition inom facken och sporrar till fortsatt kamp för strejk- och arbetsrätten, för demokratiska och kämpande fack med ny ledning och politik. ■

LÖNSAMT BROTT – FÖR BANKEN

S

torbanken Nordea blev nästa bank som misstänks ha tvättat svarta pengar från korruption och kriminalitet vita. Enligt uppgifter som SVT har tagit del av har Nordea tagit emot pengar på sammanlagt 365 konton via två banker i Estland och Litauen. Till bankkontona har det flutit in betalningar från företag som inte existerar för fakturor som inte alls stämmer med de mottagande bolagens verksamhet. Förvånad, någon?

Nordea var också den bank som nämndes 10 000 gånger i Panamadokumenten, ”ingen annan bank kommer i närheten av så många träffar” (SvD Näringsliv den 4 april 2016). Det var också Nordea som flyttade sitt högkvarter – flytten slutfördes ifjol – i protest mot regeringens lilla höjning av de så kallade resolutionsavgifterna.

Att brott ibland lönar sig märks i att Nordea är en av Europas mest lönsamma banker och att Nordeas vd Casper von Koskull tjänar nästan 2 miljoner kronor i månaden. Med sin årsinkomst på dryga 21,7 miljoner kronor är Casper von Koskull den bank-vd som toppar de fyra storbankernas löneliga. Swedbanks vd Birgitte Bonnesen är nummer två på samma löneliga med en totalinkomst på 15,1 miljoner kronor ifjol.

S

wedbanks kontor i Baltikum misstänks ha tvättat totalt 40 svarta miljarder kronor vita under åren 2007 till 2015. Som vanligt försöker bankens chefer två sina händer och påstår att ”de inget visste”. F-n tro’t.

Swedbanks affärer i Baltikum, som inleddes vid millenniumskiftet, är ett enda långt brottsregister. Swedbanks fartblinda utlåning i Baltikum, särskilt Lettland, slutade i en finansiell härdsmälta 2008. För att rädda Swedbank och SEB påtvingades den lettiska befolkningen ett stålbad som höll på att sänka landet av den dåvarande svenska högerregeringen (Reinfeldt 1) och EU. Swedbanks ledning säger sig “förstå det vrede” som uppgifterna om penningtvätt har skapat och bankens vd lovar att nu ska man bli bättre på “kommunikation och bli mer vaksam”.

Samtidigt blockerar Swedbank, som enda bank i Sverige, en tipssajt som SVT har för uppgiftslämnare. Vidare föreslår banken att styrelsens ledamöter ska få höjda arvoden. För Swedbanks ordförande Lars Idermark handlar det enligt Dagens industri om ett påslag med 90 000 kronor, att lägga till de 1,7 miljoner som han har idag. ”Brott ska löna sig!”, är storbankernas motto. ■

Allt fler barn och ungdomar kontaktar Bris om självdestruktivitet, mobbning och självmordstankar – de senaste tre åren har antalet samtal ökat med åtta procent. Många uppger också ett bristande stöd från BUP, elevhälsan och socialtjänsten. Mer resurser till all välfärd – nu! (SVT 12/3).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

14 MARS 2019 # 1 342

3

Strejka för klimatet den 15 mars Den 15 mars har potentialen att bli en historisk dag för kampen mot klimatförändringarna och global uppvärmning. Då går elever ut i en internationell strejk i över 700 städer i åtminstone 71 länder – en siffra som bara stiger.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

G

lobal Strike For Future kallas strejkdagen den 15 mars som kommer som ett resultat av de skolstrejker för klimatet som svenska Greta Thunberg tog initiativ till i höstas inför riksdagsvalet. Varje fredag sedan dess har det varit strejkaktioner utanför riksdagen, som har spritt sig över hela landet och världen.

I Belgien har det ägt rum flera massiva demonstrationer där framför allt skolelever har deltagit, men även andra klimataktivister och socialister som Rättvisepartiet Socialisternas systerparti LSP/PSL. Även i länder som Storbritannien, Tjeckien, Österrike, Nederländerna och Tyskland har strejker anordnats.

I Sverige kommer strejker att äga rum i minst 74 kommuner på orter som Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Borås, Halmstad, Umeå, Karlstad och Jönköping. Även i mindre städer som Säffle, Värnamo, Degerfors och Bollebygd kommer strejker att genomföras. Hela

med mera). Sånger och ett ”slutstatement” finns också på det preliminära programmet.

Det råder ingen tvekan om att det krävs drastiska och omedelbara åtgärder för att bromsa den globala uppvärmningen. Det råder heller ingen tvekan om att ungdomarnas djärva strejkaktioner förtjänar allt stöd från arbetarrörelsen.

Att ena klimataktivisterna och rörelsen för att stoppa global uppvärmning och klimatförändringar med arbetarrörelsen i sin helhet och andra aktivister – facken, kämpande gräsrötter, välfärdsnätverk och bostadshjältar – är nu avgörande för att kunna bygga vidare mot ett grönt, rättvist samhälle.

Det är en svaghet att de flesta svenska fackföreningar har varit helt tysta angående klimatstrejkerna. Sedan den fackliga världsfederationen Public Services International uttalat stöd för den globala klimatstrejken och uppmanat medlemsförbunden att ställa sig ”på rätt sida i historien”

Ungdomarnas djärva strejkaktioner förtjänar allt stöd från arbetarrörelsen. listan på vilka städer det planeras strejker och protester i finns att hitta på fridaysforfuture.org.

I Stockholm samlas man som vanligt på Mynttorget utanför riksdagen från kl 08 på morgonen fram till kl 16, där tal från bland andra Greta Thunberg och Fridays For Future-grupperna kommer att hållas (som Writers for future, Teachers for future, Psychologist for future

har i alla fall Seko Stockholm visat vägen genom att uttala sitt stöd till den globala klimatstrejken, liksom även den nya Välfärdsalliansen.

Klimatrörelsen måste också bli mer militant i Sverige. Borgerligheten och politikerna tjänar det kapitalistiska systemet som bygger på utsugning av naturen och den stora majoriteten människor i syfte att

Världen runt kommer strejker för klimatet att genomföras den 15 mars, en rörelse som förtjänar allt stöd.

tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. Det räcker helt enkelt inte att enbart sprida information om vad som försiggår eller uppmana makthavarna till att tänka om – eftersom makthavarna inte har några planer på att frivilligt ändra kurs.

The Economist, en kapitalistisk megafon, visar på detta. De största oljebolagen planerar att genomföra enorma nya investeringar i nya oljekällor, där exempelvis Exxon Mobile mellan år 2017 och 2025 planerar öka produktionen med 25 procent.

Exxon Mobile vill tredubbla vinsten

från olja och gas till 216 miljarder kronor mellan de åren. Fossila bränslebolag kampanjar också frenetiskt för att stoppa alla slags åtgärder som begränsar deras vinster, som exempelvis koldioxidskatter och krav på grön omställning av energiproduktion. Tidningen säger helt riktigt att ”I slutändan bör man bedöma bolag efter vad de gör, inte efter vad de säger”.

Kapitalisternas prat om ”hållbarhet” och ”ansvar för miljö och klimat” är inget värt. Den enda hållbarhet de strävar efter är profitens hållbarhet.

Slutsatsen måste därför dras om att detta systemet aldrig kan genomföra den enorma förändring på alla plan som krävs – socialt, ekonomiskt, politiskt – för en grön, hållbar värld. Som parollen i klimatrörelsen internationellt säger: ”Systemförändring – inte klimatförändring”.

Det är endast i en socialistisk värld, där resurser planeras utifrån behov och med yttersta hänsyn till miljöpåverkan, som man demokratiskt kan planera och kontrollera produktion och distribution av varor, energi och tjänster. ■

”Alla borde klimatstrejka”

D

en 15 mars är det dags för globala klimatstrejker och -demonstrationer. I Luleå planeras en demonstration med start klockan 14.00 utanför stadshuset.

Offensiv intervjuade en av grundarna till rörelsen i Luleå, Elsa Rensfeldt: – Den 15 mars genomförs en av skolelever startad global strejk.

Vad menar du med strejk?

– Eleverna strejkar från skolan i stället för att gå på sina lektioner.

Elsa Rensfeldt uppmanar alla till att klimatstrejka den 15 mars.

Är det bara för elever?

– Nej, alla borde dyka upp, ung

som gammal. Fridays For Future (FFF) Luleå vill stötta eleverna så mycket som möjligt. Denna frågan rör alla.

Vilka mer är det som deltar?

– På lokal nivå är det FFF Luleå, och i Sverige kommer det att genomföras aktioner på åtminstone 100 platser och globalt är det än så länge runt 450 [över 700 sedan intervjun] platser som har sagt att de deltar.

Vad kan man som privatperson göra?

– Gå in och rösta på medborgarförslaget som ligger på kommunens hemsida eller skriv ditt eget

medborgarförslag. Skriv insändare till tidningar och på sociala medier. Prata med folk – var inte rädd för att ta upp frågan.

– Andra personliga val är till exempel att sluta flyga, lämna bilen hemma, att konsumera mindre och att äta vegetariskt/ veganskt.

FFF Luleå träffas varje fredag klockan 12.00-13.00 utanför stadshuset. Alla är välkomna – ta med dig dina vänner och familj och stöd kampen för en seriös klimatpolitik! ■

Lars Bjersing

INRIKES

14 MARS 2019 # 1 342

4

Henrik Collvin i mitten tackar för allt stöd – enighet ger seger! Nästa steg är att stoppa antistrejklagen.

”En skön seger”

O

ffensiv i Sundsvall har talat med Henrik Henriksson som sitter i styrelsen för Hamnarbetarförbundet avdelning 8 Sundsvall, som under konflikten genomfört punktstrejker vid Tunadalshamnen.

– Kändes jäkligt skönt med segern! Stämningen är bra bland medlemmarna nu och det är bara glada miner! berättar Henrik.

Hamnarbetarstrejken slut

Henrik berättar också att flera av de medlemmar som lämnade Hamnarbetarförbundet inför den planerade upptrappningen av konflikten nu har gått tillbaka.

Det var ett mindre antal som

lämnade av osäkerhet och oro inför storlockouten och strejken.

Det fanns oro för att förlora mycket inkomster och jobb med mera, och det förekom en hel del skrämselpropaganda inför konflikten för att skrämma hamnarbetarna.

– Nu kommer det under de närmaste veckorna att bli träffar med arbetsgivaren. Det kommer att bli diskussioner och förhandlingar om hur avtalet ska tolkas med mer, till exempel om hur mycket facklig tid vi får rätt till, berättar Henrik. ■

Per Johansson

– seger för fackföreningsrörelsen kollektivavtal och rätten till lokala fackliga förhandlingar.

– Stort tack för allt stöd! Vi hade aldrig klarat det utan allas er hjälp och stöttning, säger en nöjd Henrik Collvin, ordförande för hamnarbetarförbundets avdelning 30 i Malmö hamn till Offensiv, och fortsätter: – Enighet ger seger! Vi har fått enormt mycket stöd från fackföreningar både i Sverige och utomlands och det gav oss kraft att

kämpa. Det handlade inte bara om rätten till kollektivavtal, utan också rent principiella frågor för fackföreningsrörelsen.

– Nu måste vi vinna nästa stora kamp också och det är att stoppa förslaget om inskränkningar i strejkrätten som regeringen vill genomföra. Det förslaget hör hemma i papperskorgen, avslutar Henrik. ■

Anders Wemmert

”Jäkligt skönt med segern!”, säger Henrik Henriksson, avd 8 Sundsvall.

Foto: Hamnarbetarförbundet

S

venska Hamnarbetarförbundets strejk och kamp för rätten till kollektivavtal ledde till seger efter några veckors punktstrejker och hot om total strejk i hamnarna. Avdelning 30 i Malmö hamn har varit ute i upprepade punktstrejker och var beredda att kämpa så länge som det behövdes för att få igenom sina krav.

Onsdagen den 6 mars stod det klart att Hamnarbetarförbundet hade vunnit kampen om rätten till

Offensiv pratade återigen med Hamnarbetarförbundet i Piteå om tankar och reflektioner efter hamnsegern.

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg @socialisterna.org

Hur känns det nu?

– Skönt att man får börja sova igen.

Ingen ville gå ut i strejk, säger Erik Renström, ordförande avd 132 Hamnarbetarförbundet i Piteå.

– Det kändes riktigt bra. Jag tror det var jätteviktigt för alla att det bar frukt. För strejkrätten, och det gäller hela arbetarkollektivet, är egentligen det enda vi har för att hävda vår rätt, säger Tomas Höglund, medlem i förbundsstyrelsen för Hamnarbetarförbundet och fortsätter: – Som jag ser det handlar den nya antistrejklagen om att arbetsgivare som tycker att facket har för höga krav då kan välja ett billigare fack. Det är stor risk att till exempel nyanlända hamnar i fack som dumpar priset. Är det Svenskt Näringslivs plan är det riktigt viktigt att stoppa den här grejen.

Vad gjorde att ni vann kollektivavtal?

– Tror det är industrin som tryckt på. Strejken skulle ha fått för sto-

ra konsekvenser, säger Erik Renström.

– Innan konflikten sa vd:arna i alla hamnar: ”Ni kommer ALDRIG få ett kollektivavtal”. Sen ringde några storföretag och vi fick ett avtal. Vi fick också oerhört mycket stöd, jag tror att det skrämde speciellt Svenskt Näringsliv. En miljon samlades in på tre dagar. Här i Piteå försökte de få Pappers att göra vårt jobb, men det gick inte.

Det finns ett stöd och solidaritet i grunden, oavsett facklig tillhörighet, säger Tomas Höglund.

Det har gått rykten om att Sverige Hamnar inte kommer att förhandla lokalt, vad handlar det om?

– Sveriges Hamnar har skickat ut ett brev till medlemsföretagen om att de inte får sluta lokala avtal med Hamnarbetarförbundet. Vi vet inte ännu vad det innebär, men oavsett har vi kollektivavtal, förhandlingsrätt, får rätt att ha skyddsombud och så vidare, säger Erik Renström.

Tror ni det finns risk att Sveriges Hamnar använder antistrejklagen om den träder i kraft den 1 augusti?

– Det diskuteras hejvilt vad en antistrejklag skulle få för effekter. Det är lite förvånande att inte fler fack ställer sig upp och säger ifrån. Ylva (Arbetsmarknadsministern) säger

Foto: Piteå Hamn, Jonas Brännberg

”Det finns ett stöd och solidaritet i grunden”

Tomas Höglund oc

h Erik Renström.

”Hela arbetarkollektivet måste ställa sig upp gemensamt och säga ’Nej!’ till antistrejkförslaget”, menar Tomas.

fortfarande att lagen ska drivas igenom, säger Erik Renström.

– Jag anser att hela arbetarkollektivet måste ställa sig upp gemensamt och säga ”Nej! det är pappertuggen som gäller för det förslaget”, säger Tomas Höglund.

Tomas Höglund har också en hel del funderingar kring privatiseringarna av kommunala hamnar runt om i Sverige: – Det är förödande att vi har byggt anläggningarna med skat-

tepengar och inte behåller dem i offentlig ägo.

– Som regionalt skyddsombud ser jag hur hamnarna inte tas om hand. Hamnanläggningarna är ofta inte byggda för den allt större containertrafiken med truckar som kan väga 100 ton. Det finns ingen statlig besiktningskontroll, utan bara hamnarnas egenkontroll – arbetsmiljömässigt är det inte bra. Och kommunerna säger ”vi har inga pengar”.

De skjuter på allt. Det finns inte

pengar till äldreomsorgen heller, nu finns inte ens vikarier att få tag i.

– Dessa hamnar är byggda med skattepengar. Nu läggs de ofta ut på koncession och företag som APMT, ägd av multinationella Maersk, kan komma in och ställa krav som är helt antifackliga – de ringde långtidssjukskrivna inför konflikten och sa att de inte skulle få rehabilitering om inte gick ur Hamnarbetarförbundet! Nästa nivå är ju att de börjar skjuta på oss som i Ådalen. ■

14 MARS 2019 # 1 342

I korthet

Säkerheten på arbetet får stryka på foten när nyliberal politik står på agendan.

5

Kulturslakt i Stockholm

K

ultur Det nya grönblåa styret i Stockholms stad har för avsikt att skära ner på det mesta. I skottgluggen står nu kulturen, där 90 kulturarbetare mister jobbet då kulturbudgeten drastiskt dras ner på. Bland annat drabbas bibliotek och kulturskolan, skriver Dagens Nyheter den 6 mars.

Till SVT Nyheter säger kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C) att det handlar om en ”effektivisering”: – Med den här omorganisationen ser vi att vi får en effektivare organisation. I kommunal verksamhet måste man också se över hur man levererar i sin verksamhet, precis som i andra delar av samhället.

Tafsande ledamot tvingas gå

S

De senaste åren har antalet dödsolyckor i arbetet ökat i Sverige i takt med politiska attacker på arbetares rättigheter. Osäkra anställningar staplas likt underentreprenörer samtidigt som girighet ökar arbetsbördan och försämrar arbetsmiljön.

RAYMOND STOKKI

rs.lulea@socialisterna.org

V

en försämrad arbetsmiljö och ökar risken för olyckor. Med Januariavtalet och de borgerliga attackerna på arbetares rättigheter så som LAS och strejkrätten ökar otryggheten än mer än tidigare.

arje år dör cirka 2,3 miljoner människor i världen på grund av sitt jobb, enligt ILO – International Labour Organization (FN:s organ för arbetslivsfrågor). ILO menar att det finns ett mörkertal på grund av bristande rapportering, men att det världen över årligen sker 340 miljoner arbetsplatsolyckor och 160 miljoner människor drabbas av arbetsrelaterade sjukdomar.

Enligt Arbetsmiljöverket har antalet personer som omkommit på jobbet i Sverige ökat de senaste åren från 48 personer 2016 till 55 personer 2017 och 58 personer 2018. I år har de två första månaderna haft ett dubbelt så högt antal dödsolyckor som samma period ifjol.

Företag kommer undan alldeles för lätt idag. Trots den arbetsmiljölagstiftning som gäller är det ofta den enskilde arbetstagaren som får bära skuld för olyckor. Detta även där det är arbetsgivaren som brustit i förebyggande arbetsmiljöarbete, trots alarmerande varningar.

Det är ingen tillfällighet att det kapitalistiska systemets vinstgirighet bärs upp på bekostnad av arbetares säkerhet. Högerpolitikens nedskärningar och en allmän arbetsgivarvänlig politik skapar tillsammans med vinstjakten ett hårt klimat för arbetstagare. Att färre ska göra mer, på samma eller mindre tid, innebär

Underentreprenörer och utländsk arbetskraft måste stå under svenska arbetsmiljöregler. Vid upphandlingar måste risk- och konsekvensanalyser utföras och alla ska få gå på vettiga och säkra avtal. Snabba jobb och låga priser är en risk och med facit i hand en dödsfälla, vilket visat sig vid bland annat LKAB och SSAB.

Fler skogsbränder att vänta i Sverige

Foto: Mia Åkerström

Dödsolyckor på jobbet ökar igen

exism Den välkände C-ledamoten Eskil Erlandsson, tidigare lantbruksminister, lämnar alla sina uppdrag.

Detta då det har avslöjats att han har tafsat på flera kvinnliga riksdagsledamöter, eller ”uppträdande som inte är acceptabelt”. Den första händelsen ägde rum under 2016, medan två andra skedde efter valet i samband med regeringsbildningen i höstas. Det rapporterar Expressen den 7 mars.

Erlandsson själv vill inte kommentera med hänvisning till hänsyn för sin familj. Det borde han ha tänkt på innan han förgrep sig på andra.

Arbetarnas egna organisationer måste också stärkas underifrån.

Olyckor inom industrin har ofta föregåtts av att fackligt aktiva och skyddsombud larmat om faror, men utvecklingen har visat att många gula facktoppar springer arbetsgivarnas ärenden. Medlemmarna ska vara de som styr facken – avtal måste ut på medlemsomröstning.

Den enda räddningen är att bryta med det ekonomiska system som förlitar sig på utsugning. I ett system där arbetare demokratiskt kontrollerar arbetsplatser och produktion efter behov och för samhällets behov

I år har de två första månaderna haft ett dubbelt så högt antal dödsolyckor som samma period ifjol. istället för efter vinst, först då kan vi få säkra arbetsplatser.

RS och Offensiv säger: • S toppa villkorsdumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, outsourcing med under­ entreprenörer, ”ungdomsavtal”, papperslösa med mera. Kollektivavtal åt alla.

•K amp för facklig vetorätt mot omorganisationer, inklusive out­ sourcing, uppsägningar och nedläggningar.

• Försvara strejkrätten och LAS. Facklig kamp mot högerpolitikens attacker på arbetares rättigheter. ■

K

limatet I Kanada har sedan 1970-talet antalet skogsbränder mer än fördubblats, och svenska och kanadensiska forskare är överens om att antalet skogsbränder kommer att öka markant framöver även i Sverige då klimatet blir varmare. Den ökande frekvensen skogsbränder är ett resultat av längre somrar och längre perioder av torka, vilket i sin tur beror på klimatförändringarna. Enligt SMHI:s olika scenarier kan Sverige gå från omkring två veckors extremt torrt väder till mellan fyra och sex veckors extremt torrt väder. Det rapporterar SVT Nyheter den 10 mars.

– Varmare somrar ökar risken för bränder eftersom högre temperaturer leder till större avdunstning och därmed uttorkning av marken, säger SMHI:s professor i klimatologi Erik Kjellström till SVT.

En sjuksköterska på 21 patienter

V

årdkrisen På Norra Älvsborgs länssjukhus (Näl) mellan Trollhättan och Vänersborg har den ständigt förvärrade arbetsmiljön lett till att hälften av alla sjukskötersketjänster står vakanta på sjukhusets strokeavdelning. Det leder till en kraftigt ökad arbetsbörda för sjuksköterskorna som är kvar, där en ensam sjuksköterska i vissa fall har tvingats ha hand om 21 strokepatienter. Det larmar Vårdfokus om den 8 mars.

– Nu är läget akut. Kraven överstiger med råge resurserna.

Sjuksköterskorna mår riktigt, riktigt dåligt. De gråter, säger Vårdförbundets huvudskyddsombud på Näl, Anna Tjus, till Vårdfokus.

Läget har länge varit akut på Näl, med överbeläggningar och personalbrist. Vårdförbundet skickade i februari in en 6:6a-anmälan till ledningen mot överbeläggningarna och krav på reservrutiner, något ledningen inte gick med på. Arbetsmiljöanmälan har därför skickats vidare till Arbetsmiljöverket.

Mineralprospektering överklagas mera

G

ruvbrytning År 2018 inkom fem gånger fler överklagningar mot olika mineralprospekteringar till Bergstaten jämfört med året innan – 664 stycken jämfört med 135. Och ökningen fortsätter: fram till i mars i år har hittills 162 överklaganden inkommit. Det skriver Sveriges Radio den 11 mars.

– En av förklaringarna är att man prospekterar i nya områden i Sverige idag; förra året hade vi ett bolag som heter Scandivanadium som prospekterar efter vanadin i Skåne och då är det ju väldigt många markägare berörda, säger Bergstatens bergmästare Åsa Persson till Sveriges Radio. ■

8:e mars

”Vi är här för de kvinnor som flyr krig och förtryck”

RUNT OM I LANDET –V

Slå tillbaka mot kvinnohatet Trots ruskigt väder med snö, regn och hårda vindar samlades minst 1 000 deltagare på 8 mars i Stockholm i ett mörkt Humlegården.

KATJA RAETZ

offensiv@socialisterna.org

Natalia Medina talade för Rättvisepartiet Socialisterna vid slutmanifestationen och tog upp om hur den nya nyliberala regeringen under socialdemokratin spär på klassklyftorna som i synnerhet drabbar kvinnor. Exempelvis genom att vinster i välfärden har fått grönt ljus, hur vård och omsorg går på knäna – vilket i synnerhet drabbar kvinnorna i den offentliga sektorn – att

allmännyttan ska ombildas och marknadshyror införas.

Samtidigt ska skattelättnader för privat hemhjälp, det vill säga pigor, utökas. Hon nämnde också de omfattande kvinnostrejker som genomförs internationellt i många länder på kvinnodagen.

Natalia avslutade med att uppmana deltagarna att ansluta sig till de många planerade aktionerna under våren i Stockholm och bygga en proteströrelse som tar strid, som i aktioner mot utvisningar, på den internationella kampdagen för klimatet den 15 mars och i det nybildade nätverket Välfärdsalliansen mot januariavtalet. ■

Varför demonstrerar du idag?

– För att jag är kvinna och är skitless på att leva i ett patriarkat! Eventet är jättebra – önskar bara att fler som är intresserade fick uppleva detta. Om något ska hända måste vi höja våra röster. Sluta vänta på någon annan! sa Stina Sundqvist.

– Jag är här för att lyssna på alla kvinnors röster och berättelser, sa Lucas Grimstedt.

– För att känna gemenskap, få kraft och livslust även om man blir arg och upprörd också. Vi är med i motståndet! Det är sjukt viktigt att vi är här. Vi protesterar på många ställen, vi är del av något större! sa Annika Rimbléus. ■ Jonas Brännberg

Foto: Matilda Eriksson

S

tämningen präglades av kämpaglöd och slagorden haglade när marschen gick genom det borgerliga Östermalm mot Sergels torg. Demonstrationen organiserades av 8 mars-kommittén Stockholm, där även Rättvisepartiet Socialisterna ingår.

I talen uppmärksammades bland annat kvinnoförtrycket och kvinnokampen världen över,

nedskärningar som drabbar främst kvinnor, kampen mot våld mot kvinnor och mot förtryck i hederns namn. Även bostadsbristen som slår mot kvinnor som vill lämna sin partner nämndes.

Efter Maiara följde både musik, poesi, feministisk quiz och fler tal. Amanda Gordon och Johannes Lönnå sjöng Fria Proteaterns Med vilken rätt om det dubbla förtrycket som kvinna och arbetare, och Annika Rimbléus från Teaterhögskolan läste upp en bejublad text om en omtumlande process med eufori, ilska, sorg och slutligen beslutsamhet hos en tjej som upptäcker kvinnoförtryckets omfattning och ”kommer ut” som feminist.

– Vi måste gå till grunderna, koppla samman. Se på kamperna som pågår idag: Flyktingkamp, klimatkampen, men också kampen på arbetsplatserna för lika lön, för mer resurser, för en omfördelning. Socialistisk feminism handlar om att vi måste äga resurserna gemensamt. Det vi inte äger kan vi inte kontrollera, sa Liv Shange Moyo från Socialistiska Feminister.

Offensiv pratade med några av deltagarna på årets 8 mars: Foto: Natalia Medina

Stockholm:

i är här för de kvinnor som flyr krig och förtryck, för de som utsätts för våld, för lågavlönade kvinnor som kämpar för att få vardagen att gå ihop. Vi är här för att vi vägrar acceptera förtrycket.

Så presenterade Agnes Rase 8 mars-kommitténs program inne på Lillan efter ett högljutt demonstrationståg genom Luleå som trotsade snöstormen.

Maiara Karlsson Dias från Låt Oss Leva – Ung i Sverige Luleå förste talare och berättade om explosionen av kvinnokamp globalt och vad som utlöst protesterna. Maiara tog också upp om hur den brutala flyktingpolitiken slår mot kvinnor.

”Klasskamp, kvinnokamp!”

”Inte en kvinna till” världen som ROSA:s kampanj i Rätten av välja och hur de kämpade i motvind – liksom de som kämpade för samtyckeslagstiftning här i Sverige som fick hot om våldtäkt på brevlådan.

Rättvisepartiet Socialisterna, Hyresgästföreningen, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet med flera hade alla talare som talade om de hot som vi står framför, med ökad militarisering och den borgerliga regeringens kommande attacker.

Vi måste återuppbygga vår

Foto: Kristofer Lundberg

Ö

ver 1 000 personer gick under parollen Inte en kvinna till i 8 marskommitténs demonstrationståg i Göteborg.

Först talade tre kvinnor från Hamnarbetarförbundet om sin historiska seger, och hur viktigt det var att knyta samman alla delar av arbetarklassen och att inte ställa grupper emot varandra; att när vi går samman som ett kollektiv kan vi göra skillnad.

De pratade om hur de hittade inspiration av andra över

8 mars i Lund

kvinnorörelse till att bli en massrörelse för kamp som sträcker sig längre än 8 mars, som för in kvinnokampen i

varje skola, universitet, bostadsområde, fackföreningen och på varje arbetsplats. ■ Sara Juaniquina

C

irka 150 personer samlades på Stortorget i Lund för att demonstrera den 8 mars. Demonstranterna samlades under paroller som ”Klasskamp, kvinnokamp – Kvinnokamp, klasskamp!”, ”Lika lön oavsett kön!”, ”Systerskap utan gränser – Krossa rasismen nu!”, ”Internationell solidaritet – alla kvinnors kampenhet!”, med mera. Demonstrationen anordnades av bland annat SSU, Ung Vänster, Vänsterpartiet och FI. ■

Anders Wemmert

INTERNATIONELL

MASSVÅG AV KAMP Den internationella kvinnodagen 2019 blev återigen en dag av kamp runt om i världen. Det är svårt att få en överblick över alla protester. I vissa länder har rörelsen gått tillbaka något, nya länder har kommit till och i några var det större än någonsin. I Spanien var den feministiska strejken överväldigande, ännu större än de två senaste åren.

Den fackliga centralorganisationen UGT uppger att sex miljoner lämnade sina jobb för åtminstone två timmars strejk. Det är en fackförening som har försökt hålla tillbaka kampen, men som tvingades utlysa tvåtimmarstrejken tillsammans med det andra stora facket CCOO. Andra radikalare fack som CGT, Cobas, och CNT har drivit på för en 24 timmars strejk och de uppger att sju miljoner arbetare deltog i den feministiska strejken.

Mer än 2,5 miljoner elever och studenter deltog i skolstrejken som pågick hela dagen. Lärarfackens federation uppskattade att mer än 80 procent av studenterna på universitet strejkade. 61 procent av gymnasieeleverna och 42 procent av grundskoleeleverna lämnade skolorna. Det socialistiska elevfacket Sindicato de Estudiantes och den socialistiska feministiska plattformen Libres y Combativas gläds åt att 350 000 unga samlades på deras uppmaning på gatorna hela dagen. Det var i alla städer. Tusentals, tiotusentals och även över hundratusen (i Barcelona och Madrid).

På kvällen blev demonstrationerna med gamla och unga gemensamt ännu större, på över 500 platser i den spanska staten. Demonstrationerna i Madrid, 350 000, och Barcelona, 200 000, var även de större än förra året.

Om regerande PSOE trodde att det skulle gå så lätt att mildra kampen som att tillsätta fler kvinnliga ministrar misstog de sig fatalt. ”Vi har 1 000 skäl” att demonstrera var en huvudparollerna den 8 mars.

Ett viktigt krav för de unga är en ny läroplan som gör upp med de stereotypa, religiöst färgade könsrollerna. Andra frågor är kamp mot prostitutionen som göds av regeringens nedskärningar. Det är val i Spanien den 28 april och det växande högerextrema partiet Vox har återväckt frågor och fått stöd av högern i moderatpartiet PP, frågor som alla trodde var vunna.

Högern planerar attacker på abort­rätten och ett upprivande av lagen mot våld i hemmet, men uppenbarligen accepteras inte detta av miljonerna på gatan.

NORGE

Även i vårt grannland var 8 mars större än någonsin tack vare den nya regeringens planer på att attackera aborträtten. I Oslo gick 14 000 i demonstrationståget som växte till 20 000 på Youngstorget. Det innebar att demonstrationen var större än höjdpunkten 2014, men även större än under toppen av 1970-talets kvinnorörelse; 1975 som kallas för ”kvinnoåret”.

Albert Andersen Øydvin berättar att det var väldigt många ungdomar som demonstrerade och väldigt mycket energi. Det gavs inget tydligt besked på hur kampen ska tas vidare, men det måste den

CHILE göra då regeringen kommer att försöka få igenom abortinskränkningen i stortinget.

TYSKLAND OCH BELGIEN

Här har kvinnokampen växt stegvist de senaste åren; 8 mars har inte varit en så stor dag tidigare. I Tyskland fanns en rörelse för feministisk strejk. Det blev inte fråga om några större strejker, men trycket underifrån gjorde i alla fall att staden Berlin utlyste en röd dag (ledighet) och 20 000 deltog på den största 8 marsdemonstrationen någonsin. Runt om i Tyskland demonstrerade cirka 50 000. Även i Belgien har rörelsen för en feministisk strejk växt och tagits upp av några fack. Den 8 mars deltog 10 000 i demonstrationen i Bryssel. Den socialistiska feministiska organisationen ROSA hade det största och livligaste blocket med 500 deltagare.

ITALIEN

Alla så kallade gräsrotsfack i Italien följde uppmaningen från kvinnorörelsen Non Una Di Meno att mobilisera till strejk. Det var särskilt inom transportsektorn, den offentliga sektorn och på skolorna som strejker genomfördes. I exempelvis Bologna stod hälften av stadens bussar stilla.

På kvällen samlades hundratusentals kvinnor, transpersoner och män i alla större och mindre städer mot könsrelaterat våld, mot osäkra anställningar och mot regeringens rasistiska och antifeministiska politik. Främsta ilskan riktade sig mot premiärministern Salvini.

Resistenze Internazionali, CWI i Italien, rapporterar att strejkerna och demonstrationerna var både bättre organiserade och mer spridda än de två tidigare åren.

IRLAND

ROSA och Socialist Party (CWI Irland) hade kampanjat för att rörelsen efter abortsegern förra året, följt av spontana demonstrationer mot sexistiska domar och sjuksköterskestrejken skulle tas vidare till arbetsnedläggelse på 8 mars. Nu var det bara en fackförening, Unite, som stödde uppmaningen – men de mobiliserade inte för den. Därför blev det mer strejker av symbolisk karaktär på några skolor och universitet. I Dublin organiserade ROSA en entimmesblockad av den största bron i stan under en timme.

TURKIET OCH ALGERIET

Bilderna från Istanbul ser lika mäktiga ut som förra året med tiotusentals eller fler på gatorna, likväl som i Diyarbakir och Ankara. Rörelsen mot det dödliga våldet mot kvinnor har pågått under flera år, provocerade av det kvinnohat som Erdoğans regering

IRLAND matar. ”Feministisk revolt mot manligt våld och fattigdom” samt ”Jag föddes fri och jag ska leva fri” var några av slagorden.

Storleken är imponerande med tanke på de strikta lagarna som begränsar yttrandefriheten. I Istanbul attackerades kvinnorna brutalt av polis med hundar och tårgas.

Stora demonstrationer ägde även rum i Algeriet.

Detta är nytt. 8 marsdemonstrationerna i Algeriet krävde frihet, demokrati, värdighet och ett slut på korruptionen.

LATINAMERIKA

Den starkaste kvinnorörelsen de senaste åren är i Latinamerika där kampen hela tiden kastas tillbaka av nya bakslag, tar fart till massiv attack och vinner nya segrar. Rörelsen mot det dödliga våldet i Mexiko har varit på uppgång de senaste månaderna och var stor även den 8 mars.

Den största nykomlingen vad gäller masskamp den 8 mars måste vara Chile. Enligt CNN ringlade sig ett fyra kilometer långt tåg med 190 000 deltagare genom Santiago.

Kvinnorörelsen mot våldet, Ni Una Menos, föddes i Argentina och även i år stannades delar av landet den 8 mars, liksom de två senaste åren. Demonstrationen i Buenos Aires var utlyst till kl 17, men folk kom redan vid lunch och det blev så många så att demonstrationen delades i flera olika masståg som ringlade sig fram genom staden.

I Brasilien har arbetar- och kvinnokampen attackerats av den växande högern och Bolsonaros chockerande valseger förra året – vilket i sin tur har besvarats med förnyad kamp.

CWI i Brasilien, LSR, rapporterar att tiotusentals demonstrerade 8 mars i São Paulo, Rio de Janeiro och Belo Horizonte. Huvudparollerna var mot Bolsonaro, mot pensionsreformen, mot våldet och till minne av Marielle Franco. Den 14 mars är årsdagen av högerns mord på Marielle Franco som var en socialist, transperson och kämpe för tusentals. Kampen fortsätter.

ÖVRIGA VÄRLDEN

I många andra länder runt om i världen demonstrerades det i olika grad den 8 mars, så som i Indien, Hongkong, Kambodja, USA. Det nätverk som samordnat feministiska strejker tidigare uppgav enligt Feministiskt Perspektiv att det samordnades sådana aktioner i 46 länder i år. I Iran förekom många små, till och med enpersons, protester på gator av feminister som höll tal eller vågade dra tillbaka slöjan. ■ Elin Gauffin

Foto: Clara Bell

SPANIEN

Foto: Versijp Jean Marie

BELGIEN

ANALYS

Kampen för klimate 14 MARS 2019 # 1 342

8

Den svenska så kallade rödgröna regeringen har ofta berömt sig för att vara världsledande i kampen för klimatet, men tvingas nu åse hur kurvorna för utsläpp av koldioxid åter pekar uppåt. Så steg trots alla larmrapporter från forskarna återigen de totala utsläppen från vägtrafiken med tre procent, en acceleration med ytterligare 0,5 procent jämfört med förra året. Huvudorsaken är ett kapitalistiskt ekonomiskt system, där miljökraven systematiskt får vika undan för kapitalintressena.

Klimatförändringarna för med sig fler och kraftigare extrema väderförhållanden i framtiden. Rapporterade naturkastrofer som storm

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

D

et hittills mest spektakulära exemplet på detta var att Vattenfall tilläts sälja sina tyska brunkolsgruvor till en tjeckisk miljardär istället för att stänga ned dem, trots att de ensamt stod för större utsläpp än Sveriges inom landet. Ett nytt och lika nattsvart exempel är att den saudiske oljemiljardären som är huvudägare till oljeraffinaderiet Preemraff i Lysekil trots ett hundratal överklaganden ser ut att få tillstånd till en utbyggnad som dubblerar anläggningens utsläpp – till en nivå som gör att Preemraff då slår SSAB:s stålverk som landets största utsläppskälla.

Anledningen påstås vara att varken Mark- och miljööverdomstolen, regeringen eller riksdagen har laglig rätt att neka en industri som omfattas av EU:s handel med utsläppsrätter att släppa ut mer koldioxid. I detta fall trots att Preemraff i Lysekil jämfört med andra oljeraffinaderier bedöms vara så ”rent” att det inte ens behöver köpa några utläppsrätter för att öka sin produktion.

– Skälet till att industrin gick med på begränsningarna med utläppsrätter var just att man samtidigt fick ett beslut på att nationella parlament inte fick lägga sig i hur deras utsläpp utvecklades, kommenterar Tomas Kåberger i Klimatpolitiska rådet, som enligt SVT Nyheter den 26 februari ansåg detta vara ett demokratiskt problem.

Under tiden växer den globala paniken i klimatfrågan efter 2018 års rasande bränder, värmeböljor och förödande stormar, samtidigt som nya

Mitt i detta mörker skapades ändå en strimma av hopp av den ökande medvetenhet och aktivitet som detta har triggat till bland både forskare, klimataktivister och andra. Spektakulära aktioner mot det tyska kolet som Ende Geländes och Extinction Rebellions gatublockader är två exempel. Men det i särklass allra mest lysande exemplet var givetvis hur den bara 15-åriga Greta Thunbergs i början nästan ensamma fredagsstrejker för klimatet under hösten blev den gnista som tände en ny och världsomspännande ungdomsrörelse, som i sin tur ger en helt ny energi till hela världens klimatprotester.

Som den fackliga världsfederationen Public Services International har applåderat har detta till på köpet skett med metoder som knyter an till de skarpaste av arbetarrörelsens fackliga kampmetoder, med en öppen och utmanande inbjudan till de vuxna och facken att haka på och visa sig ”stå på rätt sida i historien”. ”Det här förändrar allt, kapitalismen kontra klimatet”, förklarade Naomi Klein med en bok redan innan klimattoppmötet i Paris 2015 som i denna redovisade hur de rika i den globaliserade fossil- och finanskapitalismens tid bara blir rikare medan jorden töms och blir ett skal av halvdöd industriskog, stora öknar, döda jordar och växande klimatkatastrofer. I boken förklarade hon att detta, i en tid när de internationella klimatförhandlingarna ända sedan början av 1990-talet har

Ingen fråga kommer att ha en större betydelse för att revolutionera de unga generationernas politiska medvetenhet och förmå dem att inse socialismens nödvändighet. alarmerande rapporter från FN:s klimatpanel och världens klimatforskare hae publicerats som tydligt visar att tiden för att undvika ohejdbara tippunkter håller på att rinna ut. Allt detta gav också under höstens klimatmöte i Katowice en rejäl blixtbelysning av den livshotande handlingsförlamning som samtidigt präglar världens makthavare.

fått vika ner sig för kapitalismens samtidiga globaliseringsprocess och frihandelsavtal, där frågan om statliga regleringar blivit helt anatema, kräver ett svar i form av en antikapitalistisk rörelse av rörelser.

Tre år senare har de illusioner som ändå skapades av Parisavtalet till sist gett vika, samtidigt som kapitalismens handel med utsläpps-

rätter, ökade bränsleskatter och utopiska idéer om att kombinera fossila bränslen med att i stor skala fånga upp och begrava koldioxiden igen uppvisar sin otillräcklighet.

I en skarp rapport som sommaren 2018 publicerades i Proceedings of National Academy of Sciences förklarade den svenske klimatgurun Johan Rockström och 15 andra av världens ledande Earth System-forskare att ”stegvisa linjära förändringar av det nuvarande socioekonomiska systemet inte räcker till för att stabilisera jordsystemet (...) [som snart] kan närma sig en planetär tröskel som kan låsa fast en fortlöpande snabb väg mot mycket hetare förhållanden – Hothouse Earth.”

Utan att ta vare sig ord som kapitalism eller socialism i sin mun menade de att vad som nu krävs är ”massiva och snabba förändringar av ekonomiska institutioner, styrformer, teknik, beteende och värderingar”.

Att det inte räcker med individuella livsstilsval är i varje fall ställt utom

allt tvivel. Detta har även den unga Greta Thunberg förstått, trots att hon själv vill leva som hon lär och till exempel valt att inte flyga. I ett modigt tal inför den kapitalistiska världens elit som flugit till Davos i januari i en armada av privata jetplan förklarade hon utan att darra att: ”Vissa människor, vissa bolag, vissa beslutsfattare i synnerhet har vetat exakt vilka ovärderliga värden de har offrat för att kunna fortsätta tjäna ofattbara pengar. Och jag tror att många av er här idag tillhör den gruppen av människor.” Även tidigare liberala miljödebattörer som engelsmannen George Monbiot, som liksom forskarvärlden varmt hyllar den unga rörelsen för klimatstrejker, instämmer i The Guardian i vad som börjar likna en alltmer antikapitalistisk kör: ”Vi har tillåtit ett litet antal fenomenalt rika människor, och de destruktiva politikerna de finansierar, att förstöra de system som våra liv hänger på. Medan vissa bär mer skuld än andra, är vårt misslyckande med att utmana de oligarker

som sabbar jorden och att störta deras illegitima makt ett kollektivt misslyckande. Tillsammans har vi överlämnat er en värld som – utan drastiska och avgörande handlingar – snart kan bli obeboelig.” ”En annan värld är möjlig” förklarade redan den globaliseringskritiska rörelsen i slutet av 1990-talet, utan att heller de rent ut säga att denna måste vara socialistisk. Men är en annan, demokratiskt och drastiskt reglerad kapitalism möjlig?

I USA ställs denna fråga nu på sin spets inför presidentvalet om två år. Den nya kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez, som kallar sig demokratisk socialist, har med visst stöd av 60 demokratiska kongressledamöter och nio senatorer lanserat ett förslag om en radikal Green New Deal, med det radikala målet att uppnå noll i nettoutsläpp och generera all elkraft från förnybara energikällor redan inom tio år – dock utan att tydligt utlova ett slut för kol och olja.

Förslaget står hur som helst i

et kräver socialism 14 MARS 2019 # 1 342

9

stripolitik, som sätter stopp för Preem­raff och ställer om till exempel stål- och cementindustrin till fossilfri produktion.

Vi behöver utveckla ett ekologiskt jord- och skogsbruk. Vi behöver investera massivt i transportsystem som bygger på avgiftsfri kollektivtrafik och styr om från privatbilism och inrikesflyg till spårtrafik liksom i en politik för allas rätt till goda och billiga bostäder i nollhus och en konsumtion där de rikas överkonsumtion begränsas till förmån för en kraftig utbyggnad av en skola, vård, omsorg och kultur utan vinstintressen.

För att förverkliga detta krävs också att de stora bankerna, nyckelindustrierna, och naturtillgångarna, liksom transport-, bygg- och bostadsbolagen tas över i gemensam ägo, vilket blir nödvändigt för en snabb och demokratisk omställning av samhället.

mar, översvämningar och värmeböljor har femdubblats sedan 1970-talet.

skarp kontrast till tidigare förslag från Demokraterna om handel med utsläppsrätter med krav på massiva investeringar för en massiv förändring av samhället med miljontals nya och gröna jobb, som finansieras av både höjda skatter på de rika och nya nätverk av samhällsägda banker.

Octasio-Cortez förslag knyter också an till Bernie Sanders idéer om allmän hälsovård, avgiftsfria högskolor och jobbgarantier. Förslagen, som utarbetats tillsammans med fackföreningar, miljö- och rättviserörelser och unga i Sunrise-­ rörelsen, säger sig också syfta till ”rättvisa och jämlikhet som reparerar det nuvarande, framtida och historiska förtrycket av ursprungsfolk, svarta, invandrare, avindustrialiserade samhällen, fattiga, låginkomsttagare, kvinnor, gamla, bostadslösa, funktionshindrade och unga”.

Att sådana förslag, till vänster om allt som Vänsterpartiet vågat lägga fram i Sverige, läggs av nya vänsterpolitiker i USA måste så klart välkomnas. Som den marxistiske sociologiprofessorn John

Bellamy Foster förklarar skulle en seriös masskampanj för ett sådant program kunna bli upptakten till en revolutionär rörelse, ett program som dock snabbt skulle visa sig omöjligt att förverkliga enbart på basis av statliga regleringar och stimulanser, utan makt och ägande av de kol- och oljebolag som inte har råd att låta värden för biljoner av dollar stanna i marken. Det har knappast heller de banker som investerat så tungt i dessa.

Vad som krävs är en ännu mer genomgripande och revolutionär förändring, menar också Socialist Alternative i en kommentar (Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation): ”Vi borde kombinera förslaget till ett program för gröna jobb med en uppmaning om att ta över ägandet av de fossila bolagen och demokratiskt styra om dem till en hållbar produktion i arbetarnas och miljöns intresse som en del av en nödvändig socialistisk omvandling av samhället.”

Enligt en ny opinionsundersök-

ning stöds en Green New Deal av 80 procent av de registrerade väljarna, inklusive 92 procent av demokraternas och 64 procent av republikanernas. Men detta motarbetas inte bara av Trump och republikanska politiker. Även demokraternas etablissemang försvarar i grunden bolagens vinstintressen. Artt Nancy Pelosi i spetsen för dessa bara kallar Green New Deal ”ett av många förslag”, reser enligt Socialist Alternative åter frågan om behovet av ett nytt parti. Även i Sverige liksom världen runt måste debatten inledas om behovet av en arbetarledd rörelse av rörelser för massiva investeringar i en rödgrön och jämlik samhällsomvandling. Kanske kan det gemensamma stormöte för fack, hyresgäst-, välfärds- och klimatrörelser som Välfärdsalliansen i Stockholm planerar för den 30 mars bli en upptakt? Lika litet som i Frankrike kan klimatkrisen här lösas med skattehöjningar på fossila bränslen som slår mot glesbygden och van-

ligt folk, samtidigt som de rika får sänkta skatter och bolagen fribrev för fortsatta utsläpp mot köp av billiga utsläppsrätter.

Illusionen om att den svenska kapitalismen skulle kunna frikoppla sin ökade produktion från utsläpp av växthusgaser med hjälp av energieffektivisering spricker nu inför våra ögon. Den har bara nödtorftigt kunnat upprätthållas av den rödgröna regeringen genom att ”glömma” utsläppen från den produktion som outsourcats och de utsläpp som gjorts under produktionen av de varor som importeras, liksom utsläppen från flyg till utlandet och från fartyg utanför landet.

Som Arne Müller visar i sin nya bok om elbilar är inte heller dessa någon generallösning utan att samhället förändras i grunden.

Vad som krävs är ett rödgrönt och socialistiskt övergångsprogram för en grundläggande, jämlik och snabb omställning av hela samhället. Vi behöver som en tung del av detta demokratiskt styrd indu-

Kapitalismen har än en gång, liksom vid tiden för det förra århundradets världskrig, visat sig vara ett så existentiellt hot mot både mänskligheten och annat liv att den återigen med Rosa Luxemburgs ord ställs inför valet mellan socialism eller barbari. Bara fantasin sätter gränser för den katastrofala och våldsamma misär som kan följa av flera meter höga havsnivåhöjningar, liksom av hetta, torka och stormar som kan göra stora delar av jorden obeboelig.

Det kapitalistiska samhällets anhängare har alltför länge stått oemotsagda i sin hyllning av systemets effektivitet eller i varje fall ”destruktiva kreativitet”, ett uttryck som en gång myntades av den österrikiske nationalekonomen Joseph Schumpeter. Kapitalismen har nu visat sig leda till en så slösaktig vanskötsel av både människor och naturresurser att det inom loppet av 10-20 år hotar leda till tippunkter som underminerade förutsättningar för allt civiliserat liv.

Ingen fråga kommer att ha en större betydelse för att revolutionera de unga generationernas politiska medvetenhet och förmå dem att inse socialismens nödvändighet än klimatfrågan.

Liksom Karl Marx formulerade det i Kapitalet kommer de i ett framtida socialistiskt samhälle att uppfatta ”det privata ägandet av världen av enskilda individer som lika absurt som det privata ägandet av en människa av en annan. Inte heller ett helt samhälle, en nation, eller till och med alla befintliga samhällen tillsammans, kan vara jordens ägare. De är bara dess brukare, dess förvaltare som, liksom Boni Patres Familias, måste lämna den till efterföljande generationer i ett förbättrat skick”. ■

INTERNATIONELLT

14 MARS 2019 # 1 342

10

Massprotesterna i Sudan och Algeriet är på god väg att störta ländernas diktatorer, likt flera länder gjorde under den arabiska våren 2011.

Sudan, Algeriet – en ny arabisk vår?

Trots undantagstillståndet fortsätter kampen för att avsätta Sudans diktator al-Bashir. Samtidigt har hundratusentals gått ut på gatorna i Algeriet för att få bort den maktfullkomliga och korrupta regimen. Kampen i dessa två länder samt folkliga demonstrationer i andra länder i Mellanöstern och Nordafrika reser frågan: har en ny arabisk vår inletts?

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

F

ör drygt åtta år sedan inleddes den arabiska vår som störtade diktaturerna i Tuni-

sien, Egypten och Jemen samt ledde till Gaddafis fall i Libyen. Den arabiska våren 2011 var dock ingen

avslutad process, utan inledningen till en utdragen period av revolution och kontrarevolution.

Det skulle också vara att begära underverk av massorna om de utan socialistiska arbetarklassorganisationer, program och ledning skulle ha kunnat driva revolutionen vidare, vilket skulle ha krävts för att konsolidera de första historiska segrarna.

Det i sin tur möjliggjorde för kontrarevolutionen att med stöd av Västimperialismen samt Saudiara-

Även de äldsta diktaturerna kan snabbt bli historia när de förtryckta reser sig. biens och Förenade Arabemiratens reaktionära regimer gå till angrepp mot massorna och revolutionen. I Syrien, Libyen och Jemen krossades det utländska ingripandet massornas revolt och länderna rasade

ned i en barbarisk avgrund. I Egypten återtog militären makten 2013 och sedan dess är landet under den förre generalen al-Sisis järnhäl.

I Tunisien, där arbetarklassen till skillnad från de flesta andra stater i Mellanöstern och Nordafrika länge har varit organiserad i självständiga fackföreningar, har kontrarevolutionen trots alla försök ännu inte fått överhanden. I början av året skakades Tunisien på nytt av stora strejker mot åtstramningspolitiken och försöken att strypa de demokratiska landvinningar som revolutionen 2011 säkrade.

Men det uppvaknande som den arabiska våren 2011 signalerade lever kvar och trots alla bakslag sedan dess är masskampen ett bestående exempel; även de äldsta diktaturerna kan snabbt bli historia när de förtryckta reser sig.

Sedan dess har världens härskare levt i skräcken av en ny arabisk vår och även i länderna där våren övergick i en istid kommer masskampen på nytt att blossa upp när såren efter det blodiga sönderfallet börjar läkas.

Kampen i Sudan och Algeriet signalerar en ny fas i den masskamp som startade med den arabiska våren i Mellanöstern och Nordafrika 2011. Massornas revolt är inte heller isolerad till dessa två länder, utan sammanfaller med exempelvis de arbetslösas marscher i Jordanien, protester i Marocko, en växande kamprörelse i Irak samt strejker i Iran.

Att Egyptens president al-Sisi i måndags kände sig tvungen att varna för ”deltagande i protester” ger en glimt av den oro som denna kamp sprider bland de styrande i regionen. ■

Algeriet i uppror mot regimen

I

förra veckan, på den Internationella kvinnodagen den 8 mars, genomfördes de största demonstrationerna hittills mot den algeriska regimen, som formellt leds av den president Abdelaziz Bouteflika, som är det närmaste osynlig sedan han drabbades av en stroke 2013. Samtidigt med demonstrationerna och de efterföljande strejkerna i Algeriet genomfördes även mindre mobiliseringar i angränsande Marocko.

Den svårt sjuke Bouteflika, som i måndags den 11 mars genom ombud lät meddela att han inte ställer upp i kommande presidentval, har länge bara varit galjonsfigur för de verkliga makthavarna – den klick som funnits sedan en tid tillbaka runt presidenten och som gjort sig rika på landets olja och gas.

Att regimen tvingas ge upp tanken på att låta Bouteflika ställa upp för omval och det samtidiga beskedet att premiärminister Ahamad Ouyahia avgår är en stor framgång för kampen, som sannolikt inte

kommer att nöja sig med att två ledande gestalter har tvingats bort.

Miljoner har varit ute på gatorna mot regimen sedan starten på protesterna den 22 februari. Dagens kamp inleddes som ett svar på att regimen låtit meddela att Bouteflika blir dess kandidat i det presidentval som ska hållas i april.

Sedan dess har demonstrationerna avlöst varandra och tenderat att bli både större och djärvare.

Ungdomen, inte minst unga tjejer, går i bräschen. Hälften av Algeriets mer än 41 miljoner invånare är under 25 år. I ett desperat försök att hejda protestvågen beslöt regimen nyligen att stänga universiteten och ge studenterna ett ”tidigt vårlov”.

Slående är hur snabb protesterna vuxit i styrka och splittrat staten.

I måndags rapporterade Aftonbladet att mer än 1 000 domare i Algeriet vägrar att ställa upp och övervaka valet om president Abdelaziz Bouteflika ställer upp för omval.

Under flera års tid har regimen

och den styrande klicken i Algeriet försökt hålla missnöjet stången genom att dels göra en del offentliga satsningar med hjälp av inkomsterna från olja- och gas och dels genom att spela på rädslan för en återgång till det inbördeskrig som rasade i landet under 1990-talet och som dödade mer 200 000 människor.

Men det är inte längre möjligt på grund av att oljepriset är långt ifrån tidigare rekordnoteringar, den korruption och kleptokrati som götts samt att den nya generationen varken har egna minnen eller bär på ärren från inbördeskriget. Till det ska läggas den stadigt växande arbetslösheten – förmågan att skapa jobb har lett till att arbetslösheten bland unga stigit till 27 procent.

Skräckens och rädslans mur har raserats. De eftergifter som regimen tvingats göra inom loppet av bara några veckor ger kampen mer energi och hopp. Om utvecklingen fortsätter som hittills kommer den styrande klicken mycket snart att tvingas till ännu större eftergifter.

Miljontals har intagit gatorna sedan protesternas start den 22 februari.

Masskampen har styrkan att fälla regimen, men för att vidmakthålla det som kampen vinner behövs massornas självständiga organisering – i fackföreningar och ett parti som är berett att ta kamp för genomgripande och varaktiga sociala och politiska förändringar – för demokrati och socialism.

I avsaknad av ett sådant revo-

lutionärt socialistiskt parti växer svårigheterna att förena de olika rörelserna i demokratiska aktionskommittéer som kan utgöra ett givet alternativ till de olika borgerliga grupperingar och individer som nu försöker dra egen vinning av den historiska folkliga resning som äger rum i Algeriet. ■ Per Olsson

14 MARS 2019 # 1 342

Sudan:

Kampen trotsar

undantagstillståndet

S

Massornas kamp har även börjat så splittring inom armén. International Crisis Group rapporterar den 26 februari om att i flera städer har vanliga soldater som gått över till demonstranterna stridit mot säkerhetsstyrkor. Nya massaktioner som trotsar undantagstillståndet bidrar i än högre grad till att splittra och neutralisera delar av armén.

Kampen i Sudan befinner sig i ett kritiskt läge. Regimen blir allt mer desperat, samtidigt som bristen och nöden bara blir värre. En avgörande kraftmätning närmar sig.

Varje försök från regimen att splittra rörelsen genom att erbjuda några handplockade ledare en plats vid ett påstått förhandlingsbord måste avvisas. Nästa steg som behöver tas är att börja förbereda den generalstrejk som diskuteras för att nå målet att fälla al-Bashir och hans rövarband och ställa dem till svars för alla brott de är ansvariga för.

RS och Offensiv säger: • Ner med Bashirs regim.

•F rige de politiska fångarna. Upphäv undantagstillståndet och stäng specialdomstolarna mot kampen.

• Dra tillbaka alla prishöjningar och omedelbar höjning av lönerna.

•B ygg aktionskommittéer och en oberoende massrörelse bestående av arbetare och fattiga för att fälla regimen.

• För ett demokratiskt och socialistiskt Sudan. ■

Arbetare i Argentina bildar kooperativ för att rädda jobb

Under 1990-talet var Argentina ett land i omformning.

Carlos Menem (peronist) satt vid makten mellan 1989-1999. Nyliberala tankar slog igenom i politiken.

Många människor blev av med sina jobb. På en del arbetsplatser började arbetare att testa en ny väg: att ta över produktionen för att rädda jobben.

LARS BJERSING

rs.lulea@socialisterna.org

F

rämst mindre företag räddades och då mestadels på grund av fackliga organisationer. Många försök var dömda att misslyckas, men i runt 30 fall flyttades ägandet till kooperativ bestående av före detta anställda.

Detta var främst i storstadsområdet Buenos Aires till en början.

Argentinas ekonomi fortsatte att gå riktigt dåligt och under 2001 genomfördes flera mycket impopulära åtgärder som i slutet av december 2001 ledde till dödliga sammandrabbningar mellan fattiga arbetare och polis.

Systemet med arbetarkooperativ skulle så komma att spela en stor roll i starten av det nya årtusendet och under år 2001 samlades arbetarstyrda kooperativ till en rörelse för att rädda jobb och behålla inhemsk produktion.

Rörelsen kallas ”Återtagna arbetsplatser” och de kooperativ som uppstått brukar kallas för Empresas Recuperadas por sus Trabajadores (ERT; företag återtagna av dess arbetare).

De börjar arbetet med att organisera arbetare, skapa strategier för lyckade övertaganden med mera och i det rådande samhällsklimatet leder detta till en explosion av arbetsplatser som tar strid för att etablera ett ERT. När ett företag läggs ner ockuperar arbetarna platsen för att se till att utrustning och lager inte säljs för att mjölka ut den sista droppen vinst ur företaget.

Därefter går de till domstol och begär att få ta över och sedan följer en process som kan varie-

Foto: Berta Alarcón

tartpunkten för kampen i Algeriet sammanföll med att Sudans diktator al-Bashir utlyste ett 1 år långt undantagstillstånd för att slå ner den revolt som inleddes i mitten av december.

I samma veva tog militären över styret av alla landets delstater och alBashir lämnade det styrande partiet NCP som under protesternas tryck börjat rasa samman och som diktatorn inte längre fullt ut vågar lita på.

Hittills har undantagstillståndet och de specialdomstolar som upprättats för att döma de som trotsar repressionen inte haft någon effekt, utan kampen har fortsatt. I början av mars genomfördes strejker organiserade av den fackliga paraplyorganisationen SPA som en förberedelse för en framtida generalstrejk för att fälla al-Bashir 30-åriga styre. Dagen innan den Internationella kvinnodagen genomfördes nya demonstrationer för att lyfta kvinnors krav.

Foto: Al Jazeera English

Al-Bashirs dagar är räknade.

11

Arbetarna i Argentina tar över fabrikerna för att rädda jobben.

ra kraftigt i tid. Rörelsen verkade för en lag om äkta ägandeskap av företagen och för att standardisera vägen dit, men den lagen skulle dröja.

Kooperativen har också fått olika former av statligt stöd från de presidenter – Néstor Kirchner och Christina Kirchner – som tog över efter Menem.

Under Christina Kirchner, som var president från 2007 till slutet av 2015, antogs den första lagen med tydliga regler för hur det skall gå till att föra över arbetsplatserna i arbetares ägo.

Under 2015 blev högerns Mauricio Macri ny president. Han har tagit tydlig ställning emot kooperativen och behandlar dem annorlunda än jämförbara företag som är privatägda. Han har även använt sin vetorätt för att förhindra skapandet av kooperativ.

Presidentens attityd leder till att arbetare inte har någon chans att skapa ett ERT på vissa platser.

Kritik mot dessa arbetarstyrda

kollektiv kom även från många partier på den vänstra flanken.

Trots alla problem finns det idag fler ERT än någonsin i Argentina (fler än 380 år 2017); sammanlagt uppskattas 16 000-25 000 arbetare jobba inom ett ERT idag. Av dessa är åtminstone 5 000 anställda efter återtagandet – ERT skapar alltså nya jobb. Rörelsen har nu spritt sig utanför Buenos Aires-området både inom Argentina och internationellt. Partier samt vissa fack har ändrat uppfattning och försvarar nu tillverkningssättet.

Eftersom varje enskilt fall är unikt finns det skillnader i hur ett ERT drivs och hur vinsterna fördelas.

I artiklar kan man läsa om ERT med helt rättvis fördelning av vinsterna med bonus de månaderna som kooperativet kan avvara pengar. Vissa som intervjuas tjänar så mycket som dubbelt deras gamla lön, medan andra företag inte har fått tillbaka samma ruljans som innan återtagandet och därmed även sämre löner.

Fenomenet uppstod inte ur något politiskt uppvaknande från arbetarnas sida, utan snarare på grund av ekonomisk nöd.

Däremot skapar kampen ett uppvaknande och ett ifrågasättande av status quo. Rörelsen jobbar idag vidare med sitt stöd och försöker få även andra kooperativ i Argentina att jobba mot utnyttjande av arbetskraft (även inresta arbetare) och på ett demokratiskt sätt.

Liknande rörelser hade behövts i Sverige. I en tid av global ekonomi när kapitalet hotar med finansflykt och nedlagda arbetsplatser borde svaret vara att låta ägandet gå över i arbetarnas ägo eller att förstatliga med arbetardemokrati på arbetsplatsen. Att som nu lägga ner lönsamma fabriker för att göra ännu större vinster i andra länder skall aldrig belönas.

Om systemet i Argentina kommer att överleva eller om staten till slut lyckas kväva rörelsen får framtiden avgöra. ■

Global vapenhandel fortsätter att öka

USA är #1 på att förse världen med dödliga vapen och krig.

Den globala vapenhandeln har ökat kraftigt de senaste fem åren och särskilt ökar vapeninköpen i Mellanöstern. Det visar en ny rapport från fredsforskningsinstitutet Sipri.

USA är den överlägset största vapenleverantören. USA:s vapenexport växte med 29 procent mellan 2009–13 och 2014–18, och dess andel av världens totala export steg från 30 procent till 36 procent. Under de senaste fem åren exporterade USA vapen till åtminstone 98 länder. ■

INRIKES

14 MARS 2019 # 1 342

12

jämfört med 58 procent av arbetarmän respektive kring 80 procent för tjänstepersoner av båda könen.

Kvinnor i arbetaryrken är den grupp som minst kan påverka sina arbetstider, 65 procent ”kan i allmänhet inte påverka arbetstiden”.

Kvinnor, i både arbetar- och tjänstepersonsyrken, riskerar sin hälsa genom arbetet i större utsträckning än män. En av tre kvinnliga löntagare har en hälsofarlig arbetssituation.

Det råder ett massivt lönegap mellan klasser och kön.

LO:s årliga jämställdhetsbarometer visar att lönegapet skapat av klass och kön fortfarande är massivt: den faktiska snittlönen för arbetarkvinnor är inte ens hälften av den faktiska snittlönen för tjänstemän.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

K

vinnor i arbetaryrken är också de som i störst utsträckning arbetar deltid, som jobbar kvällar, helger och nätter, som inte kan styra över sin arbetstid och som oftast riskerar att bli sjuka av sina jobb. Barometern konstaterar också att regeringens januariavtal innebär attacker på främst arbetarkvinnor och efterlyser vassare fackliga strategier kopplade till ”konkret handling”.

2019 års jämställdhetsbarometer publicerades av LO i förra veckan.

Ett viktigt fokus för årets barometer är den ekonomiska jämställdheten, med avstamp i löne-, anställningsoch arbetsvillkor.

Rapporten konstaterar att ”lönetrappan är sig lik”, med arbetarkvinnor i botten och tjänstemän i toppen – den faktiska snittlönen för kvinnor i arbetaryrken var 21 000 kronor medan motsvarande för män i tjänstepersonsyrken var 42 100 kronor. Arbetarmän låg på 26 800 kronor och kvinnor i tjänstepersonsyrken på 33 000 kronor.

Före skatt ligger alltså kvinnor i arbetaryrken på mindre än hälften av manliga tjänstepersoners lön.

En jämförelse av nettolöner, efter skatt, visar bara något mindre skillnader – nettosnittet i faktisk månadslön för arbetarkvinnor är 16 428 kronor, medan män i tjänstepersonsyrken landar 1,83 gånger högre på 33 227 kronor.

Barometern går också igenom en rad andra aspekter av det ojämställda arbetslivet: Kvinnor i arbetaryrken har kortare lönearbetstid – 80 procent jämfört med 93, 91 respektive 96 procent för arbetarmän, kvinnor respektive män i tjänstepersons­ yrken. Det handlar dels om mer deltid, men även om studietid och sjukfrånvaro. Kvinnor, både i arbetar- och tjänstepersonsyrken (35

Foto: Mikael Gustavsen, Arbetsmiljöverket

Långt kvar till jämställdhet

respektive 33 procent), har oftare jobb ”med hög anspänning” – stora krav i kombination med liten kontroll över arbetssituationen – vilket forskning har visat spelar stor roll för ökad ohälsa.

Kvinnor har i högre utsträckning deltids- och osäkra anställningar – bara fyra av tio arbetarkvinnor har jobb som är både fasta och på heltid (sju av tio kvinnor i tjänstepersonsyrken). Det främsta skälet till deltidsarbete är, för kvinnor i arbetaryrken, att det inte har gått att hitta heltidsarbete. Att arbetet är för tungt, studier, ohälsa, vård av barn med mera bidrar också.

Kvinnor i arbetaryrken arbetar mycket oftare på obekväma tider än de andra löntagargrupperna.

Bara 43 procent av arbetarkvinnor arbetar enbart dagtid på vardagar,

Barometerns andra fokusområde är det nya politiska landskap som formats av valet 2018. Glappet mellan den stora vikt som svenska folket lägger vid jämställdhetsfrågan och politikernas ointresse synliggörs: i VALU 2018 var jämställdhet tredje viktigaste frågan för väljarna, utan att det märktes överhuvudtaget i partidebatten som fokuserade på ”hårdare tag”. Barometern understryker att det, tvärtemot myten om jämställdhet som en fråga för akademiska medelklasskvinnor, är bland gruppen ”arbetare” som allra flest ser jämställdhet som viktigt.

Januariavtalet gås igenom ur jämställdhetsperspektiv vad gäller familje- och arbetsliv. Trots att familjeveckan och ”ökade statsbidrag” något tillkämpat lyfts fram som positiva steg blir domen över den S-ledda regeringens politik förödande: På punkt efter punkt konstateras att den planerade politiken – till exempel skattesänkningar, skatteavdrag, marknadslösningar, vinstuttag, en privatiserad arbetsmarknadspolitik för låglönejobb istället för utbildning och kollektivavtal – undergräver såväl välfärd som jämställdhet.

Slutsatsen blir en lista på användbara krav för familjeliv, arbetsliv och lönebildning. Barometern nämner att ”de fackliga strategierna för ökad jämställdhet och jämlikhet måste (...) gå hand i hand, vässas och kopplas till konkret handling.” Ändå undviks nästan helt frågan om hur kraven kan förverkligas – trots att de tunga vapnen som krävs för att vinna dem ligger i just LO:s händer. ■

Svar till Aftonbladets Eva Franchell: Varför inte stödja de som faktiskt kämpar?

P

å självaste kvinnodagen den 8 mars ansåg Eva Franchell och Aftonbladets ledarsida att tillfället nu är rätt för en attack på Hamnarbetarförbundet. Hon menar att hamnarbetarna borde dela med sig och hennes slutsats är att det bland annat är hamnarbetarnas fel att undersköterskor tjänar för lite.

Jag är sjuksköterska och jag är både aktiv i mitt fack Vårdförbundet som förtroendevald och i nätverket En annan vård är möjlig som har organiserat flera aktioner under de senaste åren, bland annat men inte bara för ökade löner inom vården.

Det är inte första gången som kvinnors underbetalda arbete används för att attackera arbetarkamp i typiskt manliga yrken. Så hände även när sopgubbar strejkade i Stockholm 2017 mot drastiskt sänkta löner och försämrade arbetsvillkor.

Det är bara att upprepa det som jag och många kollegor med mig sa då: Vi kvinnor i den offentliga sektorn kommer inte att få en krona mer för att manliga arbetare får mindre. Tvärtom. Det är en uppmuntran för oss alla oavsett kön att det visar sig, som hamnarbetarna gjort, att kamp lönar sig.

Vem är det som sätter löner-

na? När en läser Eva Franchells ledare kan en få känslan att det är hennes manliga kollegor som sätter de kvinnligas löner och ger mer till sig själv.

Nu arbetar inte jag som journalist, men det är väl ändå chefer och i förlängning ägarna som bestämmer lönerna?

Om vi då går tillbaka till den offentliga sektorn är ägarna till stor del antingen privata vårdoch omsorgskoncerner eller Sveriges kommuner och landsting (SKL). Här ligger makten över kvinnolönerna och det är här vi behöver utöva trycket, inte mot våra manliga kollegor. Om Eva Franchell menar allvar med att kvinnolöner ska

upp borde hon vara först med att stödja protesterna mot inskränkt strejkrätt.

Jag minns mycket väl, även om det är ett antal år sedan, hur Vårdförbundets strejk kallades för en ”lyxstrejk” i media och att det ständigt gjordes försök att så splittring mellan sjuksköterskor och undersköterskor.

Nu görs samma sak igen och vem gynnas av det? Är det inte dags för Aftonbladets ledarredaktion att stödja de som faktiskt tar kampen för fackliga rättigheter och bättre villkor? ■

Katja Raetz

14 MARS 2019 # 1 342

13

Grundvattennivån i området kommer att sjunka, något som gör det för torrt för odling i närområdet. Det aktuella området är Jämtlands bästa jordbruksmark och har odlats allt sedan de första jordbrukarna kom till Jämtland för flera tusen år sedan. Ingen kan garantera att marken återställs helt, något som bolaget hävdar är möjligt, men som andra tvivlar på.

Gunnar Jacks jämför med brytningen av uran i Ranstad på 1970-talet. Den brytningen var liten jämfört med vad som nu planeras, men har kostat mycket att hjälpligt sanera.

Har företaget så mycket kapital bakom sig att de kan sanera området, inte bara hjälpligt utan helt, det vill säga återställa marken så att den går att bruka? Och även om de har det visar tidigare projekt att gruvbolag allt som oftast struntar i saneringsarbetet, och istället överlåter kostnaden till samhället.

Hela Jämtlands vattenförsörjning kan hotas om gruvbrytningen blir verklighet.

”Region Jämtland Härjedalen säger nej till gruvbrytning i Oviken.” Så löd en rubrik över hela första sidan på Länstidningen den 7 mars. Varför säger en avfolkningsregion som Jämtland nej till gruvbrytning som enligt ett av två inblandade företag skulle kunna medföra så mycket som 1 500 arbetstillfällen?

SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

D

et finns flera anledningar till varför. Det som planeras är brytning av vanadin. Det företag som kommit längst i sin planering är kanadensiska EU Energy Corp. De förbereder en ansökan om bearbetningskoncession till Bergsstaten och har utlovat cirka 40 arbetstillfällen i omkring 15 år.

Det andra företaget, som har utlovat upp till 1 500 jobb, är Aura Energy från Australien och har inte kommit lika långt i sina planer.

Vanadinet ligger inbäddat i alunskiffer. Där finns också uran.

För några år sedan fanns planer på uranbrytning i området. Börjar man bryta vanadin följer uran med på köpet. Naturskyddsfören-

ingen påpekar att uranbrytning inte är tillåtet i Sverige. Vanadinhalten i det aktuella området är 0,2-0,4 procent, en halt som anses brytvärd. Det blir alltså mycket restprodukter som måste tas omhand. Uran är en av dessa.

Det aktuella området ligger mellan Oviksfjällen och Storsjön, Sveriges femte största sjö. Rädslan för vad som ska hända med Storsjön, vattentäkt för fyra kommuner, är stor.

Dessutom rinner Storsjön ut via Indalsälven, ner till Bottenhavet vid Timrå, en ansenlig sträcka.

Företaget EU Energy Corp planerar att öppna fyra dagbrott, vart och ett cirka 4 000 kvadratmeter stort. Giftavfallet tänker man sig slutförvara i cirka 30 meter djupa

dagbrott. Enligt företaget är uranet inga problem. Man är dock mycket förtegen om hur man ska hantera det.

Enligt Gunnar Jacks, professor emeritus i mark och vattenteknik vid KTH, kan man inte få ner allt avfall i dagbrotten, utan det kommer att krävas stora deponier. Dessa kommer att läcka. 10-20 procent av metallerna blir kvar i avfallet och kommer enligt Gunnar Jacks att läcka ut i Storsjön då de är mycket rörliga när de väl blivit störda.

Företaget planerar upplag för restberg ovan jord. Man tänker sig att man efter brytning ska kunna återställa marken helt. Det är något som avfärdas av Naturskyddsföreningen som helt orealistiskt.

Foto: Aura Energy

Nej till gruvbrytning i Oviken

Även om man vet att ett visst läck­ a­ge kommer att uppstå är lokalbefolkningens stora rädsla ett dammhaveri likt de som nyligen har inträffat i Brasilien och tidigare i Talvivaara i Finland. Visserligen sägs att Sverige har mycket större krav på säkerhet, men en olycka kan likväl inträffa även i Sverige. Vi är inte immuna mot sådant, även om många vill tro det.

Sammantaget verkar såväl region som berörda kommuner ha fog för försiktighet. Vattenförsörjningen för majoriteten av Jämtlands befolkning kan komma att hotas. Värdefull jordbruksmark riskerar att förstöras för all framtid. Det är mycket som står på spel för Jämtland.

Brytning av alunskiffer i Oviken äventyrar land och vatten i hjärtat av Jämtland för lång tid framöver, kanske för evigt. Är vi verkligen beredda att offra stora naturvärden för gruvor som är verksamma i några år?

Stoppa planerna på gruvbrytning i Oviken! ■

Välkommen på författarsamtal i Stockholm med

Arne Müller

Arne Müller, guldspadebelönad frilansjournalist och författare, kommer till Stockholm för att föreläsa om sin nya, högaktuella bok Elbilen och jakten på metallerna. Det är en bok som verkligen förtjänar epitetet en måstebok för alla som kämpar för en framtid som inte bestäms av bolagens vinstjakt och den så kallade marknaden.

Han har tidigare författat Smutsiga miljarder: den svenska gruvboomens baksida (2014), Norrlandsparadoxen: en utvecklingsdröm med problem (2015) och Stockholm, städerna och resten (2017).

I Elbilen och jakten på metallerna skriver han bland annat: ”Vägen till ökad vinst går ofta via ökad försäljning, helst så stora ökningar att marknadsekonomin växer. I denna helt grundläggande ekonomiska mekanism ligger förklaringen till de problematiska och allt annat än hållbara trender vi ser inom produktion och användning av metaller – trots alla ambitiösa miljö- och hållbarhetsplaner. Företagen måste helt enkelt till varje pris försöka öka försäljningen även när detta är helt förkastligt utifrån vad som krävs för en långsiktig hållbar utveckling”.

Kom och diskutera med och ställ frågor till Arne Müller!

Onsdag 20 mars kl 18.30 Tobaksvägen 6 i Hökarängen i Kamratföreningen Bästa Svängens lokal

Arrangeras av tidningen

KULTUR

14 MARS 2019 # 1 342

14

Serien Trotsky: Ett desperat karaktärsmord på revolutionens spöke I och med den ryska revolutionens hundraårsjubileum sände den ryska tv-kanalen Channel One år 2017 miniserien Trotsky. 2018 köpte den amerikanska streamingjätten Netflix serien som just nu går att se genom deras tjänst. Man kan fråga sig varför den Putinkontrollerade tv-kanalen och Netflix skulle ha något intresse av att sända en serie om den ryska revolutionären?

ANTON LINDBÄCK

offensiv@socialisterna.org

M

Trotskij beskrivs som en egocentrisk, auktoritär och makthungrig tyrann med jesuskomplex, något som implicit tillskrivs hans judiska rötter. Han ställs som ansvarig för den svält och misär som följde efter revolutionen. Trotskij blir själv som de tyranner han ville slå ned med revolutionen och blir till slut krossad av det skenande tåget som symboliserar hans ostoppbara perversion för makt.

Serien har fått mycket uppmärk-

samhet över hela världen. Tyngst väger det uttalandet från Trotskijs dotterson, Esteban Volkov, som han den 20 februari publicerade tillsammans med det mexikanska och argentinska CEIP-LT (Centro de Estudios, Investigación y Publicaciones Leon Trotsky). Uttalandet har samlat många underskrifter av vänsterprofiler och historiker, där ibland Slavoj Žižek och CWI:s Peter Taaffe och bemöter flera av seriens felaktigheter och historierevisionism.

Till att börja med utgörs seriens ramberättelse av ett samtal mellan Trotskij och journalisten Frank Jackson där vi kastas tillbaka i historien till olika nyckelpunkter. Jackson, eller Ramón Mercader som han egentligen hette, var den stalinistiska underrättelseagent som 1940 kom att mörda Trotskij. Deras möten var egentligen få och korta och de hade knappast den långa relation som serien vill få oss att tro.

Förutom ovan nämnda Larissa Reissner reduceras kvinnorna från Trotskijs två äktenskap till passiva hemmafruar. Aleksandra Sokolovskaja, Trotskijs första fru, var själv en framstående bolsjevik och hans andra fru, Natalja Sedova, var med i det sovjetiska utbildningskommissariatet som efter revolutionen såg över skyddet av muséer och monument under inbördeskriget.

Bilden av Trotskij som en frånvarande far som sätter sina politiska ambitioner framför sina barn stämmer inte heller. Barnen kom att stötta sina föräldrar i kampen under hela sina liv. Speciellt Leo Sedov

Foto: Pressbild

an behöver dock inte fundera länge då serien öppnar med att framställa Trotskijs intresse för revolutionen som en freudiansk sexuell pervers med törst efter makt.

Vi kastas in i mitten av inbördeskriget där Trotskij på pansartåget som tar honom genom landet blir avbruten i sin roll som ledare av den Röda armén av den förföriska Larissa Reissner (som här reduceras till en femme fatale – att hon var en prominent bolsjevik som kom att skriva om inbördeskriget och hade en betydande roll i den Röda armén visas aldrig). Tåget blir en symbolisk fallos som ostoppbar tränger sig igenom det ryska landskapet.

Serien fortsätter med att beskriva historien på samma sätt som borgerligheten, dess media och stalinister har gjort genom åren. Förutom flertalet rena faktafel förvrids verkligheten likt många gånger förr: bolsjevikerna och dess ledare beskrivs som makthungriga med manipulativa egon som bedrev en intern maktkamp där folket reduceras till spelpjäser i maktspelet.

Serien Trotsky är urusel med ren historieförfalskning och grova faktafel.

kom att bli en av de huvudsakliga organisatörerna av den ryska vänsteroppositionen mot Stalin.

Klasskampen är nästintill obefintlig igenom de tio avsnitten. Folket reduceras till att vara helt styrda av Lenin och Trotskij som står för alla besluten och sovjeterna framställs främst som plattformar för ledarnas tal. De radikala massrörelser som revolutionerna både 1905 och 1917 var blir blott verktyg i de manipulativa ledarnas jakt på revansch.

Av inbördeskriget nämns bara den tjeckiska offensiven – ingenting om de fjorton imperialistiska arméerna och de vita arméerna, samt om den ekonomiska blockad, som Sovjet utsattes för. Kronstadt-

myteriet placerar man felaktigt under 1918, och inte 1921 då bemanningen på militärbasen inte längre var densamma som den som agerade spjutspets under revolutionen 1917.

Historien om revolutionen slutar i och med Lenins död och utelämnar helt formandet av vänsteroppositionen och den kontrarevolution som rensade ut nästan alla bolsjevikledare. Man totalvrider historien och ger Trotskij skulden för allt – Stalin är bara en rival i kampen om makten.

Trotskij och Fjärde internationalen som han var med och skapade var det största hotet mot Stalin och den byråkratiska diktaturen. Stalin visste att andra världskriget kunde

trigga den politiska revolution som Trotskij förutspådde för Sovjet.

Idag ser vi ett stort uppsving av kamprörelser över hela världen och borgerligheten skakar av skräck för att unga i sin misstro till det kapitalistiska systemet har börjat vända blickarna mot socialismen. I USA är intresset för socialism och stödet till Bernie Sanders enormt, och den brittiska tidskriften The Economists rubrik härom veckan – ”The Rise of Millennial Socialism” – visar att de revolutionära idéer som Trotskij och Lenin stod för är på frammarsch. Denna serie är bara ännu en i raden av lönnmördare som skickats ut i ett desperat mordförsök på revolutionens sanna spöke – Leo Trotskij. ■

Foto: Robert Bielecki

Gilbert & George: Provokativ och obscen konst för folket

En högst sevärd utställning med Gilbert & George.

På Moderna museet i Stockholm kan man fram till den 12 maj se konstnären Gilbert & Georges utställning The great exhibition. De två Londonbaserade konstnärerna, som via sin konst blir till en, vill förmedla en konst som går att förstå och som står i motsats till 1900-talets övriga konst de menar ”är en grym förnekelse av folkets liv”, en konst som ”inte kan förstås”.

Mycket av deras konst återspeglar teman som antireligion,

manlig homosexualitet, pengar, normer och kamp mot den rådande ordningen.

Deras verk ifrågasätter olika tabun i samhället och moralismen som råder, och är provokativ och obscen på helt rätt sätt. Deras användning av starka färger i rött, blått och gult ger ett bestånde intryck. För 150 kronor är denna utställning väl värd att se. ■ Robert Bielecki

Boden

Tid: Torsdag den 21 mars kl 18.30.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Inför kongressen Tid: Tisdag den 19 mars kl 18.00.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Författarsamtal med Arne Müller Sthlm Norra och Sthlm Södra Tid: Onsdag den 20 mars kl 18.30.

Plats: Hökarängen, Tobaksg 6.

För mer info: 070-990 38 40 / 073-509 06 84.

Haninge

Inför kongressen Tid: Torsdag den 21 mars kl 18.30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 070-874 79 12.

Borås:

Inför kongressen Tid: Onsdag den 20 mars kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Inför kongressen Hammarkullen Tid: Onsdag den 20 mars kl 18.00.

Plats: Sandeslätt.

För mer info: 073-501 21 37.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Målet för mars är 70 000 kr

E

konomikampanjen för mars månad har nu börjat komma igång med 11 378 insamlade kronor än så länge. Målet för mars är 70 000 kronor, vilket betyder att vi nu har fått in drygt 16 procent.

Partiföreningarna i Västsverige fortsätter med sina bra resultat och regionen har med 5 587 kronor redan klarat av 37 procent av sitt mål.

Efter bara 11 dagar i mars har vi värvat 44 nya prenumeranter, mycket till följd av Rättvisepartiet Socialisternas (RS) kampanj inför och på den Internationella kvinnodagen den 8 mars.

Ekonomikampanjen är avgörande för att partiet ska kunna fortsätta att driva och delta i kamProcent av mål

Västerås:

Norrbotten

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

För info: 073-373 33 61.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

panjer runt om i landet. RS är också med och stödjer andra sektioner i vår international CWI för att möjliggöra kamp för ett jämställt och socialistiskt samhälle världen över.

Stöd RS/Offensivs ekonomikampanj. Du kan swisha ditt bidrag till 123-240 32 85 eller sätta in det på vårt PlusGiro 87 96 49-2. Vi kan även ta emot SMS-bidrag – skicka ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

640 kr

Västerbotten

Totalt

16% 11 378 kr

0 kr

Mellannorrland

464 kr

Stockholm

4 537 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

5 587 kr

Sydsverige

150 kr

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Svaret är socialism

Inför kongressen Angered Tid: Tisdag den 19 mars kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Inför kongressen Lövgärdet Tid: Tisdag den 19 mars kl 18.00.

Plats: Mejramsgatan.

För mer info: 073-501 21 37.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

14 MARS 2019 # 1 342

Göteborg 31 mars:

Massmöte mot marknadshyra Biograf Draken,

Järntorgsgatan 15 kl 13.00

Talarlista: Kristofer Lundberg, regio-

30-31 mars – stormöten

för välfärd och bostad

Den 30 mars anordnar den nybildade Välfärdsalliansen med aktivister i hyreskampen, fackföreningar, miljöorganisationer och till försvar av välfärden ett stormöte i Stockholm.

Dagen efter, den 31 mars, anordnar Hyresgästföreningen i Region Väst ett massmöte i Göteborg mot marknadshyror med en mängd talare (se rutan intill).

Motståndet gror och växer allt snabbare mot högerns nya attacker.

A

lla med hjärtat till vänster inbjuds till Välfärdsalliansens stormöte i ABF-huset lördag den 30 mars för att tillsammans med oss dra upp planerna på hur vi ska bekämpa den hårresande fortsättningen på flera årtionden av ökande klyftor mellan rika och fattiga, stad och land, män och kvinnor liksom mellan socialt och etniskt segregerade stadsdelar.

Välfärdsalliansen kräver bland annat stärkta anställningsskydd, kollektivavtal och fackliga rättigheter, samt gemensam kamp för upprustad välfärd utan vinster,

återupprättad asylrätt, social trygghet och rättvis klimatomställning!

Bakom initiativet står bland andra Seko Stockholm, Hyresgästföreningen Region Stockholm, Nätverket Rädda hyresrätterna, Nätverket för en gemensam välfärd och Norra Järva Stadsdelsråd, som nu får sällskap av fler rörelser som Internationella Solidaritetskommittén och Klimataktioin!

Mötet kommer att redovisa kamp och protester, samt fortsatt organisering av motståndet mot högerpolitiken. En viktig del är kampen för trygga jobb och det

motstånd mot ombildningar och utförsäljningar av allmännyttan i elva av Stockholms stadsdelar.

Detta kan då också bli bästa möjliga avstamp för planerna på en stor demonstration i mitten av maj, som eventuellt även skulle kunna genomföras på flera orter.

Eventet tillsammans med hela uppropet finns på facebooksidan för Nätverket Rädda hyresrätterna.

Goda förhoppningar finns om att fler fackföreningar och sociala rörelser ska ansluta sig den närmaste tiden.

Meddela också om er förening eller nätverk vill ansluta er! ■

Stockholm 30 mars: Välfärd, trygghet och klimaträttvisa! Dags för ny folkrörelse!

ABF-husets stora Z-sal, Sveavägen 41 kl 13-16

Dominika V Polanska, docent i sociologi vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.

Dominika forskar om stadsomvandling, bostadspolitik, civilsamhälle och urbana sociala rörelser.

Hon är medredaktör till boken Ockuperat, om svenska husockupationer från 1968 fram till idag och högaktuell med boken Renovräkt – om fastighetsägarnas maktspel.

Sara Garib, Ortens bästa poet i Göteborg 2018.

På Ortens bästa poet-scen gjorde hon debut med sina texter om livet mellan husen.

Sara började med poesi som 15-åring och har varit med och lyft poesi till en ny generation unga i förorten. I sina dikter skriver hon om ”the

Ronny Bengtsson, regionstyrelsen Hyresgästföreningen Västra Sverige.

Ronny är journalist och senast författaren till jubileumsskriften Den första tiden om Hyresgästföreningens 100 år.

Ronny är föreläsare och skribent med fokus på hyresgästers inflytande och behovet av ekologisk omställning.

Anna Thomander, Hyresgästföreningen.

Anna arbetar på Hyresgästföreningen med fokus riktat till utbildning, med en facklig bakgrund inom Kommunal.

Anna är folkbildare och föreläsare med stor kunskap om folk- och arbetarrörelsen, vilket också ses inom hennes förtroendeuppdrag i ABF. Ulf Nilsson, förtroendevald inom Byggnadsarbetarförbundet. Ulf är plåtslagare, facklig aktivist, aktiv inom nätverket Försvara strejkrätten. Han sitter i Byggnadsarbetarförbundets fullmäktige och talar till försvar av arbetsrätt och hyresrätt. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

nordförande Hyresgästföreningen Västra Sverige.

Kristofer är journalist med fokus på bostadspolitiken. Han är mångårig politisk aktivist som lett proteströrelser som har stoppat ombildningar och utförsäljningar.

Kristofer är också utbildare och föreläsare om Hyresgästföreningens historia, dagens bostadspolitik och de sociala konsekvenserna vid nedskärningar, privatiseringar och ökade klassklyftor.

struggle of ” en ”andra generationare”; om att vara ung och ha mixade identiteter.

Sara är idag en förebild för många unga, ordförande i den nystartade poesiföreningen MixPoetry, och jobbar sida vid sida med poeterna Nour Enabtawi och Yasmin Elemam.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.