Offensiv 1346

11 april 2019 / # 1 346 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Klimaträttvisa

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

bostad & välfärd – låt rika, banker och storbolag betala

Luleå mot skolnedskärningar

3 5

6

Foto: Natalia Medina

”Politikerna behöver skakas om”

– läs mer på sid 2, 4 och 16

Övervakning istället för kultur

Högern har startat ett krig mot den breda kulturen.

När M-KD-budgeten röstades igenom i riksdagen togs bidragen till gratis inträde på statliga museer och kulturskolorna bort. Det

återinfördes sedan bara delvis av den nya regeringen. I Stockholm pågår en fruktansvärd kulturslakt som kommer att öka klassklyftorna ytterligare.

Läs mer på sid 14

11

Nya massprotester mot al-Bashir

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Nedskärningar slår mot arbetarskyddet

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

11 APRIL 2019 # 1 346

2

I DEN BLÅBRUNA (M)YLLAN

N O

nsdag den 10 april (dagen efter att Offensiv har gått i tryck) presenterar S-MP-regeringen sin vårändringsbudget vars innehåll dikteras av det nyliberala januariavtalet.

Vårändringsbudgeten innehåller förutom nya skattelättnader för välbärgade och företag även besparingar på minst 2,7 miljarder kronor, bland annat 310 miljoner på äldreomsorgen.

Regeringen hävdar att M-KD-­ budgetens många skattesänkningar, som stöddes av SD och därför röstade igenom i december, tillsammans med januariavtalets skattesänkningar och den sviktande konjunkturen, har uttömt möjligheten till några budgetsatsningar. Men det är en ihålig ursäkt. Sanningen är att regeringens skattesänkningar läggs ovanpå de skattesänkningar på 20 miljarder kronor som M-KD-budgeten innehöll. Det blir alltså inga återställare.

Bland S-MP-regeringens egna gåvor till de rika finns att värnskatten tas bort, vilket ger de som tjänar 100 000 eller mer i månaden en skattesänkning på drygt 2 000 kronor.

”När S, MP, C och L genom sin överenskommelse nu har enats om att slopa värnskatten och sänka marginalskatterna kommer den sammanlagda skatten för höginkomsttagare sannolikt att bli lika låg som den var på 1960-talet”, konstaterade Expressen den 21 januari.

Förutom att sänka skatten för höginkomsttagarna har regeringen på sin dagordning breddat och tredubblat rut-avdrag – första steget är ett fördubblat rut-avdrag från den 1 juli – plus en rad sänkta skatter och avgifter som ska ”skapa bättre villkor för företagandet och entreprenörer”, enligt januariavtalet.

Till det ska läggas fortsatta kraf-

tiga höjningar av försvarsanslagen och kostnaderna för att anställa 10 000 fler poliser.

De klimatsatsningar som görs i vårändringsbudgeten är små mot bakgrund av att utsläppen måste ner till noll 2030. ”Det är positivt att det sker en viss återställning av de stora neddragningar i miljöbudgeten som riksdagen röstade igenom i december. Budgeten är dock fortfarande långt ifrån tillräcklig för att nå de politiska målen om att minska klimatutsläppen samt att skydda biologisk mångfald och värdefulla ekosystem” (Naturskyddsföreningen den 8 april) .

Efter vårändringsbudgeten hotar ett regerings-ja till gruvbrytning i Kallak utanför Jokkmokk och i Laver utanför Älvsbyn.

Vårändringsbudgeten är den första i en serie av budgetar som regeringen ämnar fylla med högerpolitik och de ”varaktiga systemförändringar” som januariavtalet eftersträvar: Fortsatta privatiseringar av välfärden samt att systemskiftet utsträcks till bostads- och arbetsmarknaden. Marknadshyror införs med början i nyproduktion. Sänkta skatteavgifter för företagen ska kombineras med fler otrygga låglönejobb (med början i att kravet på kollektivavtal för nystartsjobb tas bort), försämrat anställningsskydd och ny antistrejklag, privatiserad Arbetsförmedling samt en ny arbetslöshetsförsäkring med snabbt nedtrappad ersättning.

Samtidigt som högkonjunkturen mattas av och jobbtillväxten sjunker avvecklar regeringen arbetsmarknadspolitiken, och Arbetsförmedlingen lägger ner 132 kontor i främst glesbygd och småkommuner samt varslar 4 600 anställda (hittills) om uppsägning.

Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

GER ALLT TILL DE SOM REDAN HAR

”Utifrån vår samhällsekonomiska bedömning och ett antagande om att kostnaderna i sektorn ökar i takt med de demografiska kraven, det vill säga en oförändrad personaltäthet, uppstår ett gap mellan intäkter och kostnader motsvarande 43 miljarder kronor fram till 2022”, larmade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i sin senaste ekonomirapport.

Med andra ord krävs ett tillskott på 43 miljarder kronor de kommande åren för att kommunsektorn ska klara av att upprätthålla dagens starkt nedbantade verksamhet.

Men regeringen ger inga löften om höjda statsbidrag. Tvärtom, statsbidragen nämns som ett område där ”besparingar” kan göras. Det är ett dråpslag, särskilt mot glesbygdskommuner och de regioner som redan har stora underskott, trots nedskärningar och skattehöjningar.

– Värre än väntat, löd Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedts kommentar till uppgifterna om att vårändringsbudgeten innehåller besparingar på äldreomsorgen.

Att januariavtalet är ett S-MP-regeringsprogram som skrivit in att V inte skulle ha något inflytande kan knappast ta Jonas Sjöstedt med överraskning. Det var glasklart redan när V tryckte på gul knapp och släppte fram den mest högerinriktade S-ledda regeringen någonsin.

Men efter det och snabbare än vad någon kanske kunde ana har ett brett motstånd mot högerpolitiken börjat formeras, som klimatstrejkerna den 15 mars gav en ny skjuts. Efter 1 maj där vänstern bör ge ett samlat rött svar på regeringens högerpolitik följer en rad demonstrationer som tillsammans kan bli grunden till en upptrappad kamp för klimaträttvisa, arbetsrätt, bostad och välfärd. ■

är Moderaterna i förra veckan höll Sverigemöte 2019 gick de så kallade Nya Moderaterna även formellt i graven och M blev det gamla högerparti man alltid har varit. Med mer batongpolitik och svenskhet samt ännu mer kärnkraft vill de nygamla Moderaterna återta positionen som landets klart största högerparti.

På Sverigemötet tog M ännu ett nytt jättekliv högerut.

Bara dagarna innan hade M-ledningen annonserat att Alice Teodorescu, ledarskribent på Göteborgs-Posten (GP), värvats till partiet och fått uppdraget att skriva M:s nya idéprogram. Hon blir huvudsekreterare och lämnar Göteborgs-Postens ledarredaktion. Alice Teodorescu gjorde GP:s ledarsida till ett organ för SD; sedan 2015 har nästan varje artikel på GP:s ledarsida handlat om behovet av svenskhet och flyktingmurar samt att Alliansen måste börja samarbeta med SD. Så nu lär det “inte dröja innan M gör som den skånska falangen vill. Skrotar förbudet att samarbeta med SD”, som Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenskan, skrev.

I

Moderaternas eftervalsanalys 2018, som presenterades i samband med svenskdagarna (Sverigemötet) skriver M-topparna att “Partiet (SD) hade länge varnat för att Sveriges migrationspolitik var ohållbar – trots skarpt mothugg i debatten – och hösten 2015 visade det sig stämma”. Samtidigt erkänner man att Moderaterna sedan hösten har gjort gemensam sak med S-MP-regeringen och genomfört “den politik som Sverigedemokraterna tidigare fått skarp kritik för, som till och med kallats rasistisk”.

I den egna valanalysen sägs vidare att Moderaterna mycket tidigare borde ha anammat SD:s politik, och valkatastrofen skylls på ”Moderaternas tidigare migrationspolitik”. Det är också en anledning till att M-ledningen officiellt begravt det projekt som har gått under namnet “nya Moderaterna”.

Enligt Moderaterna är “integration” en ödesfråga. Men det M kallar integration kan reduceras till att SD ska integreras i ett nytt högerblock, likt Trelleborg som styrs av en koalition mellan M, KD och SD. ”SD är mer att lita på än andra partier”, säger M-ledaren Mikael Rubin i Trelleborg som står i spetsen för blåbrunt block som vill förbjuda tiggeri samtidigt som kommunens skola och omsorg drabbas av de största nedskärningarna någonsin. ■

”Vem dokumenterar man för egentligen?”, frågar sig allt fler lärare. Den innebär också en allt större arbetsbörda, vilket får många att vilja sluta som lärare. ”Vi har fått en osund dokumentationskultur. Mindre påtvingad dokumentation skulle ge lärare tid till planering av lektioner, stöd och uppföljning istället”, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand (Lärarnas tidning 9/4).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

11 APRIL 2019 # 1 346

3

Luleå: Hundratals mot skolnedläggningar byråkratiska) tal. Även före detta S-politikern Ulla Vanhaniemi manade till motstånd mot S-planen.

Föräldern Örjan Johnsson var en av talarna: – Jag pratar till er, för det är tyvärr vi som måste se till att förändring sker och se till att det här nedläggningshotet inte förverkligas och att ”Framtidens skola” skrotas.

Han berättade att en stängning av Karlsviks förskola skulle betyda förskolenedläggning nummer tre för hans familj under de fyra år som har gått sedan de flyttade upp från Stockholm – vardagen i ”Framtidens skola”.

– Vi har även provat på stordriftsalternativet i förskola; det är en hemsk verksamhet där barn behandlas som produkter på ett löpande band, berättade han.

”N

u får det vara nog” skallade ropen över Storgatan när uppåt 500 personer lördagen den 6 april samlades till demonstration

mot de nedläggningar av skolor och förskolor som S-styret i Luleå kommun vill driva igenom.

Lothar Bellgardt från Jämtön, där förskolan ska läggas ned, hade

tagit initiativ till manifestationen som på kort varsel samlade arga och oroliga, unga och gamla, från Luleås alla hörn. Många hade gula västar på sig för att synas och

Foto: Ann-Christin Holmström

500 slöt upp i nya protester mot skolnedläggningar i Luleå. ”Framtidens skola” 2.0 måste stoppas!

knyta an till de massprotester som skakat Europa.

Efter Lothar höll flera barn och föräldrar från de nedläggningshotade ”enheterna” (som det heter på

Skyltar och banderoller vittnade om närvaro från Borgmästarskolan, Karlsvik, Vitå, Klöverträsk, Kyrkbyn och Ängesbyn – men också om att många av de som deltog i de massiva protesterna mot ”Framtidens skola” under 2015-16 var på gatorna igen.

De nuvarande nedläggningsförslagen är en fortsättning på samma stordriftsplan, nu inslagna i ett nedskärningspaket som slår mot alla förvaltningar.

Fler protester planeras innan Barnoch Utbildningsnämnden ska ta beslut om nedläggningarna den 24 april. ■ RS Luleå

Gryende vänstervind i Faluns kommunval Omvalet i Falun i söndags blev en intressant opinionsmätning. Vänsterpartiet och Centern ökade, både jämfört med förra valet och det ogilitigförklarade valet i höstas.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

K

Det nya högerblocket med M, KD och SD fick 34,8 procent, jämfört med 35,9 i höstas och 32,4 år 2014.

Moderaterna backade, KD ökade och SD stod i stort sett still. Av de övriga högerpartierna ökade Centern kraftigt medan Liberalernas kris fortsätter.

Socialdemokraterna fick 27,1

procent mot 31,2 år 2014 och 27,2 i höstas. Miljöpartiet rasade från 7,4 procent 2014 till 4,3, vilket var lägre än i höstas, 4,9 procent. (Slutgiltigt resultat presenteras den 10 april).

Offensiv har talat med Anton Ek i Vänsterpartiet i Falun.

Vilka var de viktigaste lokala frågorna?

– Viktigast var mer jämlikhet, mellan stad och landsbygd och ekonomisk jämlikhet.

– Utförsäljningar av allmännyttan har varit aktuella för oss då dessa lett till så kallade ”reno­vräkningar”.

Dessa vill vi förhindra och vi vill stoppa vidare utförsäljningar. Sen vill vi få allmännyttan att solidariskt bygga lägenheter på landsbygden

Hur stor roll spelade rikspolitiken?

– En ganska stor roll, definitivt.

Och det tycker jag är bra. Samhället är en helhet.

Hur var Vänsterpartiets valkampanj?

– Vår kampanj gick bra. Vi var färre aktiva än i höstas, men vi skapade en del bättre saker. Syntes mycket i media. Gjorde en insamling som finansierade en åttasidig tidning som vi tryckte upp till samtliga hushåll. Vi riktar ett stort tack till partiföreningar, partidi-

Att stoppa utförsäljningar av allmännyttan är viktigt, säger Anton Ek (V).

strikt och privatpersoner runtom i Sverige som bidrog med betydande ekonomiskt stöd. Jonas Sjöstedt var här på ett bejublat, fullsatt valmöte.

Valet i Falun, liksom flera opinionsmätningar, besvarar den en­

Foto: Vänsterpartiet

ommunvalet i Falun gjordes om därför att en säck med 145 poströster inte räknades i september. Falun blev därför politiskt centrum under de senaste veckorna, med besök av alla riksdagspartiers ledare.

Trenden av ökat stöd för Vänsterpartiet fortsätter. V fick 10,8 procent jämfört med 8,1 i valet 2014 och 9,0 i höstas.

för att på så sätt göra det möjligt för äldre att bo kvar på landsbygden och ”lämna över” sina hus till barnfamiljer för att skola och annan service kan leva vidare.

– Annars klimatet. Vi lägger fram en offensiv klimatpolitik. Jämlikhet i skolan; vi vill att alla elever får moderna hjälpmedel för att motverka socioekonomisk ojämlikhet. En fråga vi också driver är fria busskort till skolungdomar.

sidiga bilden av att de brun-blå högerpartierna går framåt och visar att S-MP-regeringen fortsätter att tappa. Vänsterpartiets uppgång bekräftar samtidigt gryende vänstervindar och kamprörelser, inte minst i bostads- och klimatfrågor. ■

Rättvisepartiet Socialisterna Kongress 2019

”Myller av rörelser” –E Foto: Natalia Medina

Så bygger vi RS 2019

I helgen samlades Rättvisepartiet Socialisterna (RS) till kongress för att diskutera det oroliga världsläget och den globala kampen, ett Sverige i brytningstid, socialistisk feminism och hur bygga RS. Det var en kongress präglad av allvar och optimism. 100 000 kronor samlades in till partiets kampfond.

”V

i är för få!” Det konstaterade Mattias Bernhardsson när han började sin inledning på kongressens sista punkt. Sedan 1990-talet har RS roll och tyngd ökat, men partiet har inte vuxit i samma takt. Fler nya medlemmar behövs för att verkligen få partiet att växa ikapp sin arbetsbörda.

RS rekryterar redan en hel del medlemmar varje år, men för att behålla fler föreslås till exempel mer diskussioner i mindre grupper på möten för att låta alla få en chans att komma till tals, liksom diskussioner i anslutning till aktiviteter. Viktigt är att nya medlemmar får ansvar och verkligen blir med i såväl partiets utåtriktade verksamhet som inre liv.

En av de viktigaste uppgifterna blir att värva nästa generations ungdomar till den socialistiska kampen och en viktig väg dit är via klimatrörelsen. Klimatdemonstrationerna den 15 mars var världens hittills största ungdomsaktion.

Andra viktiga frågor RS deltar i och behöver värva medlemmar ur är bland annat arbetsplatskamp, fackligt arbete och bostadskamp.

Mattias gick igenom verkställande utskottets förslag till

U

töver partibygge och svenska perspektiv diskuterades världen som första punkt i traditionsenlig anda.

Klimatfrågan – en ödesfråga för planeten – och de växande klimatprotesterna tillsammans med den globala kvinnokampen dominerande. Men även de massdemonstrationer i Nordafrika som nu har

inriktning för partibygget med alla dess aspekter – till exempel hur vi deltar i och samlar nätverk, hur vi stärker vårt fackliga arbete, hur vi får partiets ekonomi att gå ihop, hur vi får ut våra idéer genom Offensiv och hemsidan.

I diskussionen som följde gjordes många inlägg. Vissa fokuserade på hur arbetet med partibygget ser ut i olika föreningar, bland andra i Mellannorrland, Norrbotten och Skåne. Erfarenheter av fackligt arbete, till exempel mot sexuella trakasserier, togs upp liksom vikten av kampen för flyktingar och asylsökande.

En kamrat som bor på flyktingförläggning berättade med sina egna ord om hur det är att komma till Sverige som asylsökande och den process som tar åratal.

Avslutade gjorde Kristofer Lundberg med att beskriva vikten av långsiktigheten och uthålligheten som krävs i kampen för en socialistisk framtid. Framgångarna som vunnits i bostadskampen togs upp.

Med tanke på temat var det glädjande att vi på denna kongress hade tre nya partiföreningar med: Uppsala, Västerås och Boden. ■ Lars Bjersing

störtat Algeriets president Bouteflika togs upp.

Många andra proteströrelser har skakat makthavarna det senaste året: Aborträttskampen på Irland, de omfattande lärarstrejkerna i USA och Iran, massdemonstrationer mot Bolsonaro i Brasilien, Gula Västarnas revolt i Frankrike med mycket mera.

Dessutom nämndes att världsekonomin håller på att vända nedåt och det kommer att följas av ännu hårdare attacker mot arbetare och fattiga, vilket oundvikligen föder nya, massiva revolter underifrån. Även en särskild punkt om vikten av socialistisk feminism i alla kampfrågor RS driver hölls. ■ Robert Bielecki

n era av instabilitet tar sin början, sa Jonas Brännberg när han inledde punkten om Sverige och beskrev de närmaste månaderna som en tid av begynnande myller av rörelser och protester, där ”saker och ting händer väldigt fort”.

Han gav som färska exempel förra helgens (den 30-31 mars) stormöten i Stockholm och Göteborg samt lördagens stora demonstration mot skolnedskärningar i Luleå (läs mer på sid 3).

– De gamla institutionernas och partiernas oförmåga att lösa några problem blir alltmer uppenbar, sa Jonas och varnade för en ny ekonomisk kris likt den 2008-2009 i och med det växande skuldberget och resursbristen i kommuner och landsting.

Dessa kriser pressar fram medvetenheten och då måste RS finnas där och föra fram våra krav, i samarbete med alla andra som vill föra kampen framåt.

I den efterföljande diskussionen talade bland andra Petri Myllykoski, aktiv i Kommunal i Stockholm, om hur den nya anti-strejklagen designades specifikt för att sätta dit Hamnarbetarna, men som regeringen även efter hamnstrejken vill driva igenom.

David Lindqvist från Borås tog upp om vårdkrisen med minskande antal vårdplatser på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås, patienter som skickas hem direkt efter operationer istället för inläggning. Som svar på detta ska en vårdmanifestation hållas på 1 maj. På samma tema talade också Stefan Lundqvist från Timrå, som berättade om vårdkampen i Västernorrland där BB-ockupationen i Sollefteå fortfarande, efter två år, är ett praktexempel på ett välorganiserat nätverk.

Anders Wemmert från Lund rapporterade om ett södra Sverige där SD nu styr i flera kommuner.

Han talade också om hur ensamkommande unga tvingas bo i husvagnar på en åker utan tillgång till vatten och avlopp, samt att landstingsskatten höjdes för att öka privatiseringarna i vården. Han gav också exempel på positiva rörelser, såsom klimatstrejken i Lund med 2 000 deltagare, protester mot vårdpolitiken och gruvbrytning på Österlen samt Hamnarbetarförbundets strejk.

Liv Shange Moyo talade om läget idag, där lokala kampfrågor kan dyka upp och sedan växa till riksfrågor, med grunden i att när det ”går bra för Sverige” betyder det att en liten elit blivit ännu rikare.

Sigbritt Herbert från jämtländska Pilgrimstad berättade om sina egna erfarenheter av den svenska flyktingpolitiken. Hon nämnde hur det är många kvinnor som är i fronten för kampen, de som i egenskap av jobb som lärare och läkare träffar flyktingungdomar varje dag och bevittnar deras vardag.

Arne Johansson avrundade punkten. Han började med att betona att det är sociala strider och gränsöverskridande opposition som formar alternativet till storkapitalets EU. Arne förutsåg också hårda strider i glesbygden och över hela Sverige, som är ett land som slits isär av växande klyftor.

Han avslutade med att tala om det ekonomiska läget i Sverige med negativa räntor, stigande aktiekurser, privatisering av vården och skolan, bankerna som bara göder spekulation, vinstmaskinen som är bostadsmarknaden idag och det motstånd som det väcker.

Sammanfattningsvis var det en väldigt bra diskussion med en stor mängd frågor och viktiga poänger, slutsatser, analyser och krav. Stämningen var allvarlig men också kamratlig och hoppfull, med tydliga frågor och kamper att fortsätta driva. ■ Vilgot Karlsson

11 APRIL 2019 # 1 346

I korthet

Antalet arbetsmiljöinspektörer blir allt färre samtidigt som behoven blir allt större.

5

Tryggheten på skolor minskar

A

rbetsmiljö Allt fler lärare och elever upplever en otrygghet i skolan. Studieron har även den blivit sämre. Och de elever som upplever mindre trygghet och studiero är i högre utsträckning flickor än pojkar. Det visar höstens Skolenkät genomförd av Skolinspektionen.

– Tryggheten och ordningen i klassrummet har försämrats de senaste fem åren. Att en av tio inte känner sig trygg i skolan är väldigt allvarligt. Flickor är mer negativa i sina svar på så gott som varje påstående, säger Skolinspektionens utredare Per Gillström till SVT Nyheter den 6 april.

Det var 72 436 elever i årskurs 5, 9 och gymnasieskolans år 2, samt 23 957 lärare och 95 843 vårdnadshavare som under hösten 2018 svarade på enkäten.

Skolans ojämlikhet ”kan bli förödande”

S Foto: Mia Åkerström

Nedskärningar slår hårt

mot Arbetsmiljöverket Arbetsmiljöverket saknar pengar för att rekrytera för pensionsavgångar, och kommer inte att kunna nå målet på 300 arbetsmiljöinspektörer till 2020. Redan nu jobbar inspektörerna med halv styrka enligt ILO (Internationella arbetsorganisationen).

RAYMOND STOKKI

rs.lulea@socialisterna.org

D

e kommande tre åren behöver Arbetsmiljöverket ytterligare 66 miljoner kronor för att klara av verksamheten och målsättningen om 300 arbetsmiljöinspektörer år 2020.

Pia Zätterström, chef för inspektionsverksamheten vid Arbetsmiljöverket, säger till tidningen Arbetarskydd att verket inte kommer kunna rekrytera för bland annat pensionsavgångar och att målet om att vara 300 arbetsmiljöinspektörer nu måste läggas ner då det saknas pengar.

Offensiv har de senaste veckorna skrivit om hur arbetsmiljön hårdnar med fler dödsoffer i arbetet, samtidigt som satsningar på arbetsmiljö sjunker. Allt detta pågår parallellt med regeringens januariavtal och attacker på arbetares rättigheter med hotet att riva upp LAS (lagen om anställningsskydd) och strejkrätten.

Det bör tilläggas att attackerna på arbetsrätten också genomförs tillsammans med såväl näringslivet som facktoppar. Nu tvingas Arbetsmiljöverket att skära ner än mer.

”

Läget känns bottenlöst trist (...)

Vi måste vara fler för att räcka till.

Inte färre.

Antalet arbetsmiljöinspektörer ska enligt ILO vara cirka 510 för Sverige, men för 2018 var antalet inspektörer blott 274 vilket bara är strax över hälften av det rekommenderade. Från 2014 sköt regeringen till pengar efter tidigare nedskärningar, vilket resulterade i 51 nya inspektö-

rer. Målsättningen sattes till att vara 300 till år 2020, fortfarande långt under ILO:s rekommendationer.

En av avrbetsmiljöinspektörerna, Jenny Bergström, som även är skribent i tidningen ETC, skriver på sin Facebook om det viktiga arbete som inspektörerna gör; allt ifrån att undersöka risker utifrån tips eller att utreda olyckor till att stoppa farligt arbete. Bergström uttrycker även sin oro för alla arbetares säkerhet i och med nedskärningarna: ”Läget känns bottenlöst trist.

Det här är viktigt för alla som pratar om att antalet dödsolyckor måste ner och att arbetsmiljön måste bli bättre för stora grupper på arbetsmarknaden, inte minst med tanke på att vi förväntas arbeta allt längre – vi måste vara fler för att räcka till. Inte färre.”

Oavsett regeringsfärg är högerpolitik direkt dödlig för arbetare, när skyddet mot att skadas eller dödas på jobbet försämras i takt med nedskärningar och vinstgirighet. Det är ingen tillfällighet att arbetares rättigheter till trygga anställningar och rätt att strejka hotas av samma politiker som kapar i arbetsmiljö. ■

kolan Enligt OECD:s senaste rapport om bland annat läget inom den svenska skolan har resultatraset visserligen planats ut, men det krävs åtgärder för att råda bot på den ökade ojämlikheten mellan skolor och områden. De menar att den svenska skolan ”glider isär mer och mer” samt att det fria skolvalet bidrar till skolsegregationen – att Sverige är ”dålig på att motverka valfrihetens och konkurrensens negativa effekter”.

– Det finns ju en debatt kring frågan vad är mest drivande – boendesegregationen eller skolans segregation. Men egentligen är den stora frågan en annan, nämligen denna: Har vi åstadkommit den skola som ger alla elever de bästa möjligheterna att lyckas? Stödjer skolan social utveckling, eller är det fortfarande så att social bakgrund styr hur väl du kommer att lyckas? Och svaret är ju tyvärr att det fortfarande är så. Vi tappar bort det faktum att grundfrågan är av så allvarlig natur att det enda som hade varit acceptabelt vore en kraftigt nedåtgående kurva, säger regeringens särskilda utredare Björn Åstrand till Lärarnas riksförbunds tidning Skolvärlden den 5 april.

Svenska fängelser överfulla

P

latsbrist Förra veckan var över vart tredje fängelse överfullt (17 av 45 fängelser). Kriminalvården spår en framtid där platsbristen kan bli än värre än dagens, något facken också har larmat om. Många intagna tvingas dela cell med varandra i celler som är byggda för en person.

Det skriver SVT Nyheter den 8 april.

– Krisen vi varnat för är verklig idag. Har man två intagna i samma rum ökar risken för spänningar. Det är en ökad risksituation som kriminalvårdarna tvingas hantera på ett mindre utrymme. Problemet finns i hela landet. Många av våra medlemmar känner redan att de inte räcker till. Dubbelbeläggningen är en till belastning på en grupp som redan har det besvärligt, säger Sekos förbundsordförande Valle Karlsson till SVT Nyheter.

Många av Sekos medlemmar har slutat sina jobb på grund av den ansträngda arbetsmiljön, och hälften svarade i en enkät ifjol att de har utsatts för våld och hot på jobbet.

Domstolar fördomsfulla mot utländska

R

ättsväsendet En studie från Stockholms universitet visar tyvärr inte så förvånande att domstolar oftare dömer ungdomar med utländsk bakgrund på vagare grunder än svenskfödda ungdomar. Ofta gäller det fall om sexuella övergrepp, där domstolar verkar ha fördomar och stereotyper om vilka som begår sexualbrott (utlandsfödda snarare än svenskfödda). Det skriver Dagens Arena den 5 april.

– Mot bakgrund av den samhällsdebatt som förts kring just gruppen nyanlända ungdomar var resultaten i sig väntade. Att resultaten skulle bli så tydliga var däremot mer oväntat. Frågan är stor och komplex, men vi kan tydligt se att ungdomen med utländsk bakgrund bedöms vara mindre trovärdig och att uppgifterna som ungdomen lämnar bedöms vara mindre tillförlitliga, säger Katrin Lainpelto, docent i processrätt, och biträdande juristen Ramil Bisso som har genomfört studien till Dagens Arena. ■

INRIKES

11 APRIL 2019 # 1 346

6

Fredrik Cerha uppmanar till organisering och kamp mot det blågröna styrets ombildningsförsök i Stockholm.

behöver skakas om” Hökarängen i södra Stockholm är ett av de bostadsområden som den blågröna majoriteten i Stadshuset vill sälja ut. Fredrik Cerha har bott i Hökarängen i 26 år och är en av initiativtagarna till nätverket Hökis mot ombildningar.

Varför är du aktiv mot ombildningarna?

– Det är väl flera olika skäl. Jag vill inte ha dyra lån. Jag har inget förtroende för att det som våra banker sysslar med är hållbart i längden.

Det kan gå precis hur som helst.

Alltså går det bort att köpa.

– Jag är inte sugen på att ha mina grannar som hyresvärd heller, eftersom nybildade bostadsrättsföreningar ofta har dålig koll på rättigheter och skyldigheter. Man kan bli utsatt för påtryckningar eftersom de vill åt lägenheten. Det måste förstås inte bli så, men risken är uppenbar.

Vad kommer ombildningarna att innebära för Hökarängen?

– Ju fler ombildningar det blir, desto

sämre sammanhållning kommer vi att få. Som det är nu bor vi alla på samma villkor, vi hyr. Säg att vi får en massa folk som har stora förhoppningar om att tjäna pengar, blandat med stora bekymmer, om föreningen går dåligt, exempelvis. Det kommer garanterat att skapa splittring.

– Jag har träffat folk nu, när jag håller på med det här, som har stuckit från andra områden där det blev ombildning. Det är historier om osämja, fusk och social oro.

Vad är den hittills viktigaste erfarenheten från kampen i Hökarängen?

– Att vi är så många som är emot det.

Jag blev lite överraskad faktiskt, för i media får man bilden av att det är

Foto: Natalia Medina

”Politikerna

ambitioner, men vem vet vad det blir av det? Sedan tillträdet har den blågröna majoriteten faktiskt stoppat byggandet av 4 000 bostäder! En sak kan man i alla fall vara säker på: De nya hyresrätter som kommer att Vad är din kommentar till byggas blir så dyra att ingen med låg de som funderar på att köpa?

– Don’t do it! Nej, jag skämtar för- inkomst kan efterfråga dem.

– När vi i Stockstås. Det där måste alla bestämma själv. holm nu har 80 000 För min egen del är Vill du tjäna aktivt bostadssökandet så att jag tänker pengar eller de och kön dessutmycket på vad för om har ökat med slags samhälle vi vill du bo?

50 000 på ett år kan människor behöver. inte detta kallas för På 1960- och 70-talet byggde man en ansvarsfull politik. Om det inte bort bostadsbristen och allmännyt- blir någon ändring kommer en stor tan såg till att hålla hyrorna nere. grupp människor att få allt sämre Nu tycker politikerna att vi ska göra utsikter att någonsin få en bostad.

Det är helt enkelt inte rätt mot precis tvärtom.

– MP:s Katarina Luhr skriver i en framtida generationer att krympa artikel att den blågröna majoritetens allmännyttans bestånd av billiga förslag kommer att leda till ombild- lägenheter.

– Sen vet jag ju att alla människor ning av max 5 000 lägenheter och att de samtidigt har ”ambitionen” att inte orkar tänka på så stora saker. bygga nytt. Det är ju bra att de har Att de känner att mycket står på helt oproblematiskt och att alla, precis alla, är vinnare. Tydligen finns det en annan berättelse bland vanliga människor. Den måste komma ut.

spel i deras eget liv. Till dem vill jag säga, tänk såhär: Vad är det du vill med att köpa? Vill du tjäna pengar eller vill du bo? Även om du lyckas sälja med vinst är det inte alls säkert att du kan få något likvärdigt för pengarna, eftersom du nu ska köpa något på den öppna marknaden.

– Okej, men du har bestämt dig för att försöka. Hur stor är chansen att du gör en vinst? Det finns det faktiskt ingen som kan svara på. Det finns tecken på att vi har en bostadsbubbla på gång och blir det en större krasch kan man bli tvungen att sälja sin lägenhet och ändå sitta kvar med lån på banken. Det hände ju faktiskt på 1990-talet. Nya amorteringskrav kommer göra det dyrare för många att låna pengar, särskilt hushåll med låg inkomst. Till det kommer också risken för höjda räntor.

– Lita inte på konsulter och överentusiastiska grannar som vill få dig att köpa. Konsulterna omfattas inte av konsumentköpslagen och kan alltså ostraffat tänja på gränserna för att få till en försäljning. Restate har exempelvis ett flertal anmälningar mot sig, bland annat för att de inte har berättat om alla kostnader. De fortsätter ändå som om ingenting hade hänt.

Hur kan en bli aktiv mot ombildningarna?

– Man kan gå med i någon av grupperna på Facebook som har bildats nu under våren och prata ihop sig med andra om hur man ska arbeta lokalt för att stoppa ombildningar. Man kan gärna också kontakta Hyresgästföreningen som har mycket bra material.

– Sen kan man hålla koll på nätverket Rädda hyresrätterna som har mycket bra tips om hur man kan arbeta, vilket även gäller nätverket Ort till ort. Och dessutom – skriv till politikerna och berätta att du inte gillar det som händer. De sitter där i Stadshuset och drömmer om en cykelbana till och om att bli omvalda. De behöver skakas om! ■ Natalia Medina

• Hökis mot ombildningar:

Sök på Hökis mot ombildningar på Facebook

• Rädda hyresrätterna:

raddahyresratterna.home.blog

• Ort till ort: orttillort.org

KD och SD kryper allt närmre varandra K ristdemokraterna har gått framåt de senaste månaderna i alla opinionsundersökningar. Novus undersökning som publicerades i början av april baserad på telefonintervjuer med 3 688 personer visade att KD har stöd av 10,6 procent av väljarna. Tillsammans med M och SD har dessa högerpartier 46,2 procent av väljarna.

Nu vädrar KD ny morgonluft och planerar med sin högerpolitik

för nya attacker mot invandrare, strejkande arbetare, kvinnor och ungdomar. KD:s anpassning till SD:s politik, som nästan kopieras rakt av, blir allt mer uppenbar. ”Svenska värderingar” ska gälla i samhället; flyktingar ska anpassa sig till ”svenska kristna värderingar”. Man öppnar också för samarbete med SD. M:s partiledare Ulf Kristersson gav också uttryck för det när han i förra veckan menade att ”integra-

tionen är en enkelriktad process”; man ska ”förstå våra kulturella koder, förstå våra lagar”.

Kvinnorna attackeras av KD genom att familjen och dess värderingar framhålles som ideal. Arbetarrörelsen attackeras genom att KD vill införa en politik med ökad lönespridning. Man stödjer förslag om att införa begränsningar i strejkrätten.

KD säger sig värna om sjuk-

vården, skolan och äldreomsorgen genom att vilja utöka den privata sjukvården, tillåta flera privata skolor och privata alternativ inom äldreomsorgen. Fritt fram för ytterligare vinster i välfärden och därmed ytterligare plundring av det offentliga!

Man vill också ha fler poliser, flera privata ordningsvakter och vaktbolag, mer pengar till försvaret och utökad kameraövervakning.

Borgerlig nationalism, rasism, religion med politiska förtecken och generell högerpolitik går hand i hand.

Det blir allt viktigare att mobilisera mot högerpolitiken och attackerna på flyktingar, invandrare, fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen och på välfärden och miljön, med mera.

Det behövs samlad kamp mot högerpolitiken i vilken form den än framträder och ett nytt socialistiskt kämpande alternativ. ■ Anders Wemmert

11 APRIL 2019 # 1 346

7

Sverige blir bara varmare

Den globala uppvärmningens allt mer negativa effekter synliggörs mer och mer. I Sverige och andra områden i norr går dessutom uppvärmningen dubbelt så snabbt som i övriga världen.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

U

ngefär dubbelt så snabbt ökar årsmedeltemperaturen i Sverige jämfört med jordens genomsnitt, visar SMHI:s senaste statistik. Man har tagit reda på detta genom att titta på den genomsnittliga temperaturökningen i världen och Sverige mellan förindustriell tid och modern tid (18611890 samt 1991-2018). Snittet för världen var en ökning på 0,73 grader, medan den i Sverige har ökat med 1,7 grader mellan 1991-2018.

SMHI:s statistik pekar också på att Sverige bara har varit kallare än normalt två år de senaste trettio åren (1996 och 2010).

Klimatet är den fråga som engagerar världens och Sveriges ungdomar allra mest, vilket inte minst märks i de enorma ungdomsstrejker för klimatet som ägde rum den 15 mars då 1,6 miljoner deltog globalt. Men även Världsnaturfondens (WWF) Klimatbarometer 2019 pekar på samma sak: klimatet blir en allt viktigare fråga för allt fler, inte enbart för ungdomar.

63 procent i Sverige anser att klimatförändringarna kommer att påverka deras liv negativt, jämfört med 50 procent i föregående års klimatbarometer. Det är den enskilt mest oroväckande samhällsföreteelsen bland svenskarna, säger rapporten, som också visar att allt fler gör aktiva val i att ändra sina vanor och sin livsstil till en mer klimatsmart sådan.

Exempel är att fler äter mindre kött, använder bilen i mindre omfattning och reser mindre med flyg.

Istället reser fler med kollektivtrafik eller med cykeln samt med tåg, även om rapporten riktigt pekar på att bättre förbindelser, lägre pris och snabbare tåg skulle få ännu fler att använda sig av tåg. Det är framför allt ungdomar samt kvinnor och storstadsbor som gör flest förändringar i sin livsstil för klimatets skull.

Det är inte bara den globala uppvärmningen som är ett orosmoment för planeten; även den stora förlusten av biologisk mångfald oroar. ”Överbelastningen av ekosystemen leder till allt från avskogning och torka till vattenbrist, ökad koldioxidhalt i atmosfären och förlust

Skogsbränderna lär bli fler och mer omfattande om inte krafttag tas för en grön omställning.

av biologisk mångfald. Vår undersökning visar också att två tredjedelar (66 procent) av svenska befolkningen underskattar förlusten av biologisk mångfald. I själva verket har 60 procent av bestånden av ryggradsdjur försvunnit på drygt 50 år. Endast 8 procent av de svarande anger det rätta svarsalternativet, alltså 60 procent”, skriver WWF.

Svenska industrier ökade utsläppen ifjol

N

y statistik från EU:s utsläppshandel visar att de svenska industrierna ökade sina utsläpp av koldioxid med 445 000 ton ifjol jämfört med året innan. Totalt släppte de ut 19,9 miljoner ton under 2018.

Utsläppen från de stora industrierna står för nästan hälften av Sveriges totala koldioxidutsläpp, och 37 procent av alla utsläpp av växthusgaser.

I toppen på utsläppslistan återfinns ståljätten SSAB, cementproducenten Cementa, ol-

jeraffinaderiet Preem (som ju ska fördubbla sina utsläpp med sin utbyggnad), järnmalms- och pelletsproducenten LKAB, med flera. Även Vattenfall, Boliden och Nordkalk är med i tio i topp.

Riksdagens klimatmål för 2020 och 2030 ska nås via handel med utsläppsrätter och kommer förmodligen att nås, även om det i verkligheten är falska mål.

Nettoutsläppet ökar, och målet om att nå noll nettoutsläpp till 2045 kommer aldrig att nås

om utvecklingen fortsätter som idag. Inom den handlade sektorn ökade koldioxidutsläppen med en procent, där däremot flygutsläppen minskade något.

Växthusgasutsläppen från biltrafik totalt sett ökade dock, där framför allt tunga lastbilar har stått för ökningen.

Naturvårdsverkets statistik visar också att avfallsförbränningens koldioxidutsläpp ökade från 0,6 miljoner ton 1990 till 2,5 miljoner ton 2017. Under 2018 pekar allt mot att det är ännu mer. ■

Det är bra att allt fler tänker på hur sin egen konsumtion och livsstil påverkar klimatet, men det är inte på konsumtionen som huvudfokuset bör läggas, utan på produktion och distribution av varor, tjänster, service och energi. Världens storföretag står för en enormt stor andel av de samlade utsläppen av växthusgaser globalt. Kött- och animalierindustrin står för över en femtedel av utsläppen.

100 storföretag har stått för 71 procent av världens utsläpp av industriell koldioxid sedan 1988, varav 25 företag för över 50 procent.

Där är det framför allt de stora olje‑, gas- och kolbolagen som står för den överväldigande andelen. I Sverige ser det liknande ut (se rutan).

Skogar, hav och naturen i stort förorenas och utplånas i jakten på ökade vinster. Att storföretagen – inom jordbruk, energi, flyg, med mera – aktivt motverkar regleringar och åtgärder som gynnar klimatet är ett annat bevis på att hela systemet, alltså kapitalismen, måste väck.

Det här systemet kan inte konsumeras bort via smarta val på en marknad som upprätthålls av exploatering och förtryck av världens folk, naturresurser och djur. En marknad där allting offras för vinstens skull.

Istället krävs det demokratisk kontroll och styre underifrån av arbetarklassen för att kunna planera samhället och ekonomin utifrån behoven. Det är bara möjligt i en socialistisk värld.

Klyftan mellan behoven och vad som behövs, samt klyftan mellan behoven och vad som är möjligt, är avgrundsstor och växer hela tiden i takt med att klassklyftorna utvidgas.

Den framväxande, djärva och ungdomliga klimatrörelsen visar vägen med arbetarrörelsens bästa kampmetoder – strejker och att ta kampen ut på gatan. Nu behöver den dock anamma socialistiska krav och länka samman med arbetarrörelsen i stort för att uppnå verklig klimaträttvisa och en hållbar framtid för oss alla. ■

Foto: CC0

Till SVT Nyheter den 29 mars säger SMHI:s professor i klimatologi, Erik Kjellström: – Resultatet är inte särskilt förvånande. Vi har en variation i vårt klimat, med stora skillnader från ett år till ett annat. Men den långsiktiga trenden som visar på en kraftig uppvärmning är ändå tydlig, säger Erik, som också förklarar varför Sverige värms upp snabbare än andra länder: – Sen ligger Sverige nära Arktis och den snö och is som vi vanligtvis har under vintrar gör att inkommande solstrålning reflekterar tillbaka mot rymden. Snötäcket isolerar marken och hindrar luften ovanför från att värmas upp. När vi får mindre snö och is värms därför marken och luften upp mer och uppvärmningstakten blir snabbare än på andra ställen.

I ett Sverige som bara blir varmare lär vi få se fler och ännu värre katastrofala skogsbränder, som under förra sommarens rekordhetta.

Att dessutom makthavarna skär ner på Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) resurser för att hantera katastrofala väderfenomen, tillsammans med

den konstanta nedmonteringen av räddningstjänsten, är ett recept för nya, farliga och biologiskt förödande händelser i framtiden. Istället satsar man på statens hårda kärna – militär och polis.

ANALYS

11 APRIL 2019 # 1 346

8

För en Green New Deal ”Vad vi behöver mer än hopp är handling. När vi agerar finns det hopp överallt. Istället för att leta efter hopp, leta efter handling. Då, och bara då, kommer hoppet.” De orden är Greta Thunbergs, den 16-åriga svenska klimataktivisten som sparkade igång en global protestvåg mot oförmågan att agera mot klimatförändringarna.

ELAN AXELBANK

Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer USA)

H

opp utan handling gäl­ lande klimatförändringar är lika meningslöst som ”tankar och böner” efter en mass­ skjutning. IPCC:s (FN:s klimatpa­ nel) rapport i oktober 2018 varnade för att om inga större förändringar sker kommer över 350 miljoner människor globalt vara utsatta för dödliga värmestressnivåer år 2050.

Till år 2050 beräknas det också ha inträffat skador på offentlig in­ frastruktur och fastigheter längs kusterna i USA för 9,2 biljoner kro­ nor. I USA kommer skogsbränder i väst att bränna upp dubbelt så sto­ ra skogsområden som åren innan 2019. 2014 var USA ansvariga för 20 procent av de globala utsläppen av växthusgaser.

I årtionden ansågs det radikalt att ens acceptera att klimatföränd­ ringar är verkliga. Nu råder en utbredd acceptans om klimatför­ ändringars verklighet, men mot det politiska etablissemangets frus­ trerande icke-handling är vad som anses radikalt att faktiskt föreslå storskaliga lösningar på de storska­ liga problemen.

Klyftan mellan vidden av proble­ men vi står inför och lösningarna som läggs fram av etablissemang­ ets politiker kan ses i fråga efter fråga – oavsett om det är den ob­ scena ekonomiska ojämlikheten, systematisk rasism och sexism, eller den överhängande klimatkri­ sen. Detta är en central drivkraft bakom politiseringen och radika­ liseringen som just nu äger rum i världen bland vanligt folk.

för kongressen när den tar fram framtida lagförslag och policyer.

Green New Deal manar till att 100 procent av energibehovet i USA ska tillgodoses av rena, förnybara nollutsläppskällor. Även om de flesta mediebyråer har rapporterat att den manar till 100 procent förnybar en­ ergi till år 2030 specificerar själva resolutionen inget årtal. Den manar till en översyn av hur USA:s trans­ porter kan göras klimatvänliga. Den manar också till att uppgradera ”alla nuvarande byggnader i USA och att bygga nya byggnader” med maxi­ mal energieffektivitet, samt till in­ ternationella utbyten av teknologi, expertis, produkter och finansiering som kan hjälpa andra länder att också uppnå en Green New Deal.

Resolutionen läggs fram som ett långtgående program mot fattig­ dom med ett starkt språk mot eko­ nomisk och social ojämlikhet. Den manar till skapandet av miljontals ”högkvalitativa fackanslutna jobb som betalar bra löner, anställer lokalt, erbjuder tränings- och ut­ vecklingsmöjligheter, och garante­ rar löne- och förmånsjämlikhet för arbetare drabbade av övergången”.

Den manar även till en demokra­ tisk och deltagande process som inkluderar arbetare och förtryckta samfund i att planera, införa och administrera Green New Deal på lokal nivå, även om det inte sägs hur detta ska göras i praktiken.

Utöver miljön manar Green New Deal till att alla i USA ska garanteras jobb med familjeförsör­

Med den internationella klimatkrisens upptrappning har behovet av att gå från kapitalism till socialism aldrig ställts mer på sin spets.

Det är i denna kontext som ”Green New Deal” (den nya gröna given) föreslås av Alexandria Oca­ sio-Cortez, kongressledamot från New York som beskriver sig själv som demokratisk socialist. Den får massivt stöd i landet och sätter villkoren för debatten om vad för slags handling som behövs för att bekämpa klimatförändringarna.

På Ocasio-Cortez föreslag är Green New Deal en resolution, ing­ et lagförslag, vilket innebär att den inte är bindande. Om den går ige­ nom sätter den upp prioriteringar

jande löner, tillräcklig familje- och sjukledighet, betald semester och trygga pensioner. Den vill stop­ pa USA:s ”historiska förtryck” av kvinnor, färgade och invandrare.

Resolutionen avslutas med en uppmaning till regeringen att ga­ rantera alla en högkvalitativ sjuk­ vård, bostäder man har råd med och generell ekonomisk trygghet.

Trots att USA är det rikaste landet i världshistorien garanteras inte ett enda av dessa basbehov för vanligt folk. Vi får höra att det skulle kos­

Alexandria Ocasio-Cortez måste lansera och stå för ett kämpande program som kan bryta med kapitalismens diktat.

ta för mycket att tillmötesgå allas basbehov och att genomföra en övergång till 100 procent förnybar energi.

Samtidigt sitter de tre rikaste männen i landet på en förmögen­ het motsvarande vad de 50 procent fattigaste i landet har. 100 bolag globalt har stått för 71 procent av utsläppen av industriell koldioxid sedan 1988. Sanningen är att vår civilisation och planet offras för att en handfull människor ska fortsät­ ta tjäna massiva mängder pengar.

Green New Deal vill vända på detta.

IPCC-rapporten från 2018 upp­ skattar att det skulle kosta 8,28 biljoner kronor per år att införa det program rapporten säger är nödvändigt. Green New Deal är format utifrån rapportens förslag och Ocasio-Cortez föreslår att de nödvändiga åtgärderna delvis ska betalas med en 70-procentig mar­ ginalskatt för alla med en inkomst över 92 miljoner kronor. Det är en bra början, men inte tillräckligt för att finansiera hela programmet.

Vidare finansiering borde kom­ ma från att beskatta de stora fossi­

la bränslebolagen, storbanker och ekonomiska institut. Dessa företag är dock inte särskilt sugna på att bli beskattade med miljardtals dollar för att bemöta klimatförändringar­ na. De är redo att lansera en enorm opposition mot Green New Deal, som kommer att bli allt mer synlig när rörelsen till stöd för förslaget växer.

Hittills har oppositionen mest be­ stått i påståenden om att Green New Deal är en orealistisk fantasi.

Detta slags avfärdanden är ofta den styrande elitens och politikers för­ sta argumentation när de konfron­ teras med djärva progressiva idéer som hotar deras intressen.

I Demokraternas primärval 2016 menade Hillary Clinton vid uppre­ pade tillfällen att många av Sanders förslag, särskilt Medicare for All (allmän sjukvård), är ett ”luftslott”.

Nu, tre år efter att Sanders popula­ riserade Medicare for All, stödjer en majoritet av amerikanerna det, däribland en majoritet av Republi­ kanerna.

Långvariga etablissemangs- och

företagsvänliga Demokrater kän­ ner sig nu tvingade att ge verbalt stöd till en sån politik för att ens ha en chans att få några av de demo­ kratiska rösterna. Så kan också bli fallet gällande Green New Deal.

Vi måste dock vara försiktiga.

Det finns en stor skillnad mellan att ge muntligt stöd till Green New Deal under en valkampanj och att stödja de konkreta åtgärder som krävs för att uppnå den, för att inte tala om bygget av den rörelse som krävs för att vinna den. Offentliga uttalanden är en sak, men bakom kulisserna utövar lobbyister och näringslivsintressen ett starkt tryck och ger till och med direktiv till politikerna de finansierar om vad de kan och inte kan göra.

För att ena alla som vill förhin­ dra den hotande katastrofen krävs det tydliga, djärva krav. Det kräver också en förståelse för hur stora progressiva förändringar kan vin­ nas. Den enda kraften kapabel att motverka den inbitna företagsop­ positionen är en massrörelse cen­ trerad i den sociala och ekonomis­ ka makten hos arbetarklassen.

11 APRIL 2019 # 1 346

9

l: utmana kapitalismen

Det finns element av skrämselpropaganda här som måste bemötas.

Det verkliga hotet mot fackliga medlemmar och alla arbetare är inte Green New Deal. Det är vd:arna i tillverknings-, bygg- och energisektorerna samt näringslivs­ etablissemanget inom båda partier

som tillåter rådande status quo av låga löner, försämrade förmåner och ökad levnadskostnad, för att inte tala om de katastrofala effekterna av klimatförändringarna.

Faktum är att resolutionen manar till ”högkvalitativa fackanslutna jobb”. Att säga att det är en attack på jobb och familjers levnadsstandard är helt osant, även om den skulle må bra av mer specifikationer.

Miljörörelsen har tidigare felaktigt och frekvent avfärdat de legitima bekymren hos arbetare om deras jobb och levnadsstandard. Ocasio borde nu bjuda in arbetarrörelsens ledare till att diskutera fram ett enat förslag som alla arbetare och miljöaktivister kan ställa sig bakom.

Det finns fackföreningar som stödjer radikal handling mot klimatförändringarna och nu bör mobilisera stöd för en arbetares Green New Deal och visa ett alternativ till de konservativa ledningar som just nu dominerar i de flesta fack. Det är de fossila bränsle-topparna som måste läggas åt sidan, inte arbetarna som har en nyckel-

roll i att kämpa för denna industriella övergång.

Att vinna en arbetares Green New Deal kommer kräva att en rörelse som inte ser topparna i storföretagarpartierna Demokraterna och Republikanerna som sina allierade, utan istället hämtar i kraft genom mobiliseringar till massprotester, strejker och blockader.

Anledningen till att vi är i denna sits från första början är att vi lever i ett samhälle där de politiska och ekonomiska besluten dikteras av de privatägda företagens profiter. Eftersom seriösa handlingar skulle kräva direkta attacker på de intressen som styr stora skikt av företags-USA är det politiska etablissemanget emot alla omfattande förslag att snabbt gå mot 100 procent förnybar energi.

För att uppnå en total övergång till en ekonomi baserad på förnybar energi till år 2030 krävs oemotsvarade steg i motståndet mot det privata ägandet av nyckelsektorer av ekonomin.

Tyvärr accepterar varken Oca-

sio-Cortez eller Sanders att vi behöver gå bortom kapitalismens ramar för att uppnå dessa mål, vilket är en fundamental svaghet i deras tillvägagångssätt.

Så länge de stora energibolagen är privatägda och styrs på grundval av vinstintressen och konkurrens kommer de att kämpa emot Green New Deal och vidden av den finansiering, planering och samarbete som behövs. Vi måste ta dessa bolag i offentlig ägo under demokratisk kontroll och styre av arbetarklassen för att kunna genomföra en sådan långtgående plan, speciellt på så kort tid. Övergången måste innefatta en total omstrukturering av infrastrukturen, när nyckelsektioner av tillverknings- och byggindustrierna också tas över i offentlig ägo. Kollektivtrafiken måste massivt byggas ut. Nya snabbtåg och järnväg måste byggas, och bilindustrin separeras från olja.

Resurserna finns redan för de massiva initiativ som är nödvändiga. Enbart de 15 största bankerna i USA äger tillsammans 124,2 biljo-

Foto: Natalia Medina

Foto: Wikimedia Commons Nyligen skickade ledningen för den amerikanska fackfederationen AFL-CIO:s energikommitté ett öppet brev till de som stödjer Green New Deal. De skrev att de håller med om behovet att ta tag i klimatförändringarna och investera i förnybar energiteknik och uppmärksammade Green New Deals uppmaning till att inkludera arbetare och fack i processen.

De menade dock att resolutionen är ”alltför tom på specifika förslag som talar om våra medlemmars jobb och vår ekonomis kritiska sektorer (...) och för löften som inte går att uppnå eller är realistiska”. Den fortsätter: ”Vi kommer inte att se på och tillåta att hot mot våra medlemmars jobb och deras familjers levnadsstandard står obesvarat”.

För en arbetares Green New Deal krävs det att kapitalismen ersätts av socialism. Vägen dit är organisering och masskamp.

ner kronor. De kommer aldrig att ge bort dessa pengar för allmänhetens bästa frivilligt. Därför är det också nödvändigt att som en del av denna övergång ta över storbanker och finansinstitut i offentlig ägo.

Det krävs en enad och massiv arbetarklassrörelse som medvetet kämpar för att kunna uppnå detta, eftersom miljardärsklassen frenetiskt kommer att göra allt för att behålla sin makt och förhindra en verklig samhällsomvandling. Ett nödvändigt verktyg för denna kamp är bygget av ett nytt arbetarparti med ett tydligt socialistiskt program.

Vi delar helt Green New Deals övergripande mål om att få ett slut på fattigdom och förtryck, men detta kan inte uppnås inom ramarna för detta systemet; det krävs en revolutionär förändring.

Med den internationella klimatkrisens upptrappning har mänsklighetens behov av att gå från kapitalism till socialism aldrig ställts mer på sin spets.

Gå med i vår kamp för en grön omställning och socialism. ■

INTERNATIONELLT

11 APRIL 2019 # 1 346

10

Ilskan mot Macrons extremt nyliberala och arbetarfientliga politik har fött motståndsrörelsen Gula Västarna.

Gula Västarna Massrörelsen Gula Västarna fick sin start i form av missnöjesprotester på landsbygden mot en ny bränsleskatt (för att minska privatpersoners förbrukning av fossila bränslen) i november 2018. Hur har rörelsen utvecklats fram till idag?

VILGOT KARLSSON offensiv@socialisterna.org

Ä

ven om meningen från regeringen var att uppmuntra till gröna alternativ och minska utsläppen skulle det i praktiken betyda att vanligt folk utanför storstäderna (som ofta är beroende av bilen för att ta sig runt) skulle drabbas hårt ekonomiskt.

Denna fråga, i samband med massarbetslöshet, nedskärningar och skattelättnader för de rika, ledde till att rörelsen hastigt expanderade. Bland annat anslöt sig studenter mot Macrons utbildningspolitik och sjukvårdare som vill ha bättre arbetsförhållanden.

En protestnamninsamling på change.org som startades i maj 2018 hade i mitten av november närmare en miljon påskrifter. En nationell strejkdag annonserades till den 17 november 2018, och de gula västarna som alla motorister enligt lag måste ha blev rörelsens uniform.

Redan innan dessa spontana folkprotester bröt ut var det politiska läget i Frankrike instabilt och missnöjet stort. Ända sedan Macron blev president 2017 har protester mot hans politik genomförts i hela landet. Hans popularitet har enligt opinionsundersökningarna sjunkit stadigt sedan starten, och låg på un-

gefär 25 procent nöjda och 73 procent missnöjda i november 2018.

Den 1 december eskalerade protesterna, med tusentals demonstranter även i Belgien och Nederländerna samt tiotusentals demonstranter i Paris som konstruerade barrikader och kastade gatstenar mot poliser beväpnade med tårgas, vattenkanoner och batonger.

I media låg fokus på själva våldet, och det diskuterades om ett undantagstillstånd skulle träda i kraft, men de nya antiterror-lagarna har redan inkorporerat element av undantagstillståndet mellan åren 2015-2017 för att göra polisen mer militariserad och med färre restriktioner. I mitten av februari hade fler än 8 000 personer arresterats, 15 människor dött (tre i Belgien) och över 1 800 skadats (plus 1 000 poliser), inklusive permanent förstörda ögon och händer till följd av skador från gummikulor.

Det är oundvikligt att dra paralleller till protesterna 1968, men en viktig skillnad är att det i Gula Västarnas fall inte började med organiserade studenter och arbetare. Här samlas istället människor från alla delar av det politiska spektrumet, som kan ha röstat väldigt olika i det senaste

valet eller inte röstat alls, men som alla delar samma missnöje och vilja att agera. Melenchon-supportrar, Macron-engångsväljare och unga som inte har rösträtt slöt samman.

Efter tre veckor av protester fick Gula Västarna svar från ledningen inom CGT (det största facket) som uppmanade till demonstrationer mot nedskärningar och arbetslöshet samtidigt som Gula Västarnas demonstration. På många platser (däribland Toulouse, Rouen och Marseilles) smälte dessa demonstrationer ihop. Det finns dock inget officiellt ledarskap för Gula Västarna, även om vissa personer har kallats för ledare, och det finns ingen organiserad struktur för att hålla kampen vid liv tills målen är nådda.

Vissa ”ledare” har inbjudits till möten med premiärministern. På andra ställen kritiseras användandet av representanter för Gula Västarna, och i vissa områden organiseras val av representanter direkt vid blockaderna.

Den 10 december annonserade Macron att han förstod att folk var upprörda, samt att han backar i frågan om bränsleskatten och lanserar ett 100 miljarder kronor-paket för att höja minimilönerna och pensionerna (att stoppa den planerade sänkningen), men nämnde inget om de enorma skattelättnaderna som hans regering införde i början av hans presidentskap. Samtidigt spreds bilder över hela världen på beväpnade poliser som tvingar strejkande elever att knäböja med händerna bakom huvudet.

Polisens brutala metoder mot demonstranterna visar på Macrons desperata kamp för att hålla revolutionen borta, och hans beredskap att använda vilka metoder som helst för att uppnå detta.

I januari slutade rörelsen växa i samma takt som innan. Det momentum som hade byggts upp under flera månader och engagerat hundratusentals började sina. Folk hade lagt ner all sin tid och energi på att hålla igång protesterna varje lördag, men bristen på koordinering, oklarheter kring ett program och bristen på organisering, i samklang med hårda repressioner från polisen, har lett till en stagnation.

Foto: CC0

rött skynke för Macron

behövd energi till rörelsen, om ändock lite sent. Macron reste omkring i Frankrike för att hålla ”Den stora debatten” inför EU-valet i maj, utan särskilt positiva resultat.

Minst tre listor med kandidater från Gula Västarna till lokalval och/ eller EU-valet har dykt upp. Men rörelsen är fortfarande splittrad, och utan ett tydligt socialistiskt alternativ riskerar Gula Västarna att missa en historisk möjlighet.

Gauche Révolutionnaire formulerade ett program som inkluderade en minimilön på 18 800 kronor, en plan för jobb och vidareutbildning för alla, varupriser kontrollerade av demokratiskt valda arbetarkom-

Utan ett tydligt socialistiskt alternativ riskerar Gula Västarna att missa en historisk möjlighet.

Macron utnyttjade denna vilsenhet till att skicka ut brev till varje fransk medborgare, i hopp om att vinna tillbaka stödet – eller i alla fall få med sig icke-involverade på sin sida. Gauche Révolutionnaire (CWI Frankrike) uppmanade till massivt fackligt stöd (inte bara engagemang från enskilda medlemmar), behovet av ett program med konkreta övergångskrav och att ta diskussionen vidare i frågor som löner, offentlig sektor, återförstatligande och arbetarkontroll.

I februari demonstrerade hundratusentals efter ett uppmuntrande stöd från CGT, vilket gav ny väl-

mittéer samt förstatligande av banker och storföretag, och har skickat partimedlemmar till Gula Västarna-möten för att presentera programmet och diskutera förslagen.

De Gula Västarna har möjliggjort för nya skikt av arbetare och unga att uppleva masskampens potentiella styrka med sina egna ögon och inspirerat miljoner världen över att ta upp kamp mot orättvisorna (ibland iklädda samma gula västar).

Detta är en period av kamp som inte är över än, men som är svår att förutspå. Vi måste vara förberedda på nya vågor av kamp som mycket väl kan vara precis runt hörnet. ■

11 APRIL 2019 # 1 346

11

Den nordiska paradoxen

Amnesty international släppte en rapport förra veckan om hur nordiska länder är sämre än snittet på att utreda och fälla våldtäktsmän kallad Time for Change: Justice for rape victims in nordic countries (Tid för förändring: Upprättelse för våldtäktsoffer i de nordiska länderna).

SARA JUANIQUINA SVENSSON rs.gbg@socialisterna.org

R

I rapporten berättar Asta om sitt fall: ”Det tog nästan två år från det att jag rapporterade under hösten 2016 tills saken stängdes våren 2018. Det är lång tid att vänta. Jag tror också att det finns flera undersökande åtgärder som polisen kunde ha tagit, men som de inte tog. Jag antar att andra fall hade högre prioritet.”

Den samlade statistiken över de nordiska länderna visade att Sverige ligger i botten i antalet dömda för våldtäkt i relation till antalet anmälda våldtäkter. Av 5 236 an-

mälda våldtäkter år 2017 (över 15 år) blev 190 fällda och bara 146 av dem till fängelsestraff.

Bland de överlevare som intervjuades berättade många om avvisande attityder och skuldbeläggning av dem, offret, vid själva anmälan och under rättegångarna. Detta förstärker i sin tur misstron mot rättssystemet som helhet och gör att färre personer vågar komma fram och vågar anmäla.

Könsstereotypiska roller och skadliga myter behöver direkta åtgärder inom rättsväsendet plus ökad kunskap om hbtq+-personer.

Emelie berättar hjärtskärande i rapporten om hur hon inte togs på allvar under utredningen och i rättssalen: ”Det var som ett angrepp överallt… Det var verkligen svårt att gå igenom allt och hur en blev utfrågad… Du kände verkligen att de trodde att du bara sitter där och ljuger… Så när de sitter där och verkligen pressar mig i domstolen, då är det nästan som att uppleva det hela igen, och då börjar du känna dig värre om dig själv, som att ’det är mitt fel, det var jag som gjorde något fel’.”

Och även eftervårdsarbetet är bristande då det är svårt att få hjälp med tillgång till psykolog och samtalskontakt. För många överlevande av våldtäkt är det ett stort steg att prata om sina egna erfarenheter, vilket kan hjälpa en att övervinna stigmatiseringen som fortfarande är knuten till våldtäkt. Överlevare av våldtäkt som inte får hjälp med direkt vård lider i högre utsträckning av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och

Foto: Natalia Medina

apporten handlar om den nordiska paradoxen; om hur vi anses vara främst i jämställdhetsarbete världen över och hur Sverige och Danmark låg på första och andra plats gällande arbete, pengar och hälsa i ett jämställdhetsindex som EU gjorde 2017 och i en uppföljningsrapport till indexet.

Mer data om våld mot kvinnor visade däremot att Danmark, Finland och Sverige var bland de länder med den högsta förekomsten av våld mot kvinnor, inklusive sexuellt våld, bland EU-länderna.

Kvinnor i de nordiska länderna (Danmark, Finland, Norge och Sverige) möter flera hinder för att få tillgång till rättvisa i fall av våldtäkt och sexuellt våld. Situationen för överlevande av våldtäkt är inte enhetlig över de fyra länderna, men det finns paralleller bland dem. Många våldtäkter anmäls inte till polisen, men även de överlevande som vänder sig till polisen står inför en långvarig och ofta felaktig process.

Bristande kapacitet och otillräckliga polisutredningar innebär att få fall leder till framgångsrika åtal i Norden.

Få kvinnor får rättvisan skipad i fall av sexuella övergrepp i de nordiska länderna.

självmordstankar, enligt de studier som gjorts.

Enligt Istanbulkonventionen ska alla länder införa samtyckeslagstiftningar. Hittills är Sverige det enda av de fyra nordiska länderna som har fått igenom en lagstiftning som definierar våldtäkt på grundval av frånvaro av samtycke i motsats till fysiskt våld eller motstånd.

Förändrande lagar löser inte allt, men det är ett viktigt steg som har positiv inverkan inte bara på rapportering, utan också då det ökar medvetenheten om sexuellt våld,

vilket är viktiga aspekter för att ta itu med straffriheten. Det hjälper också till i att öka pressen på politiker om det förebyggande arbetet som behövs för att förhindra våldtäkter.

Rapporten i sin helhet visar hur vi behöver omforma vårt system. Vi behöver specialutbildade poliser som enbart utreder sexualbrott samt specialutformade domstolar för att offren inte ska behöva uppleva själva våldtäkten igen och igen i alla stadier av utredning och rättegång.

Det kapitalistiska samhälle som

vi lever i är roten till det rådande könsförtrycket, och trots de segrar som kvinnorörelsen i Sverige har vunnit – som senast med samtyckeslagstiftningen – är det inget som är säkert så länge systemet är intakt och inte utmanas. På flera håll i världen håller framsteg på att rullas tillbaka, särskilt gällande aborträtten (närmaste exemplet är Norge, där den blåbruna regeringen vill inskränka aborträtten).

Vad som behövs för en hållbar och långsiktig förändring är ett socialistiskt samhälle. ■

Nya massprotester mot Sudans diktator al-Bashir

I

helgen hölls de största protesterna någonsin mot al-Bashirs diktatur i Sudan. Hundratusentals gick ut på gatorna i huvudstaden Khartoum. Även andra delar av landet skakades av stora demonstrationer.

Helgens protester har fortsatt. När detta skrivs, den 9 april, kommer rapporter om att demonstranterna har slagit tillbaka säkerhetsstyrkornas försök att bryta upp folkmassornas blockader av huvudstadens gator och regeringsbyggnader.

”Säkerhetstyrkor, lojala till alBashir, har vid ett flertal tillfällen försökt slå ner demonstrationerna i Khartoum, men varje gång har soldater från armén ställt sig på demonstranternas sida och gett dem skydd”, skrev brittiska Guardian i tisdags. Det rapporteras även om att soldater ska ha anslutit sig till de demonstrationer som äger rum på andra platser i landet.

Massprotesterna mot al-Bashir inleddes i mitten av december. De startade som manifestationer mot

ökade matpriser, men blev snabbt till en proteströrelse för att avsätta al-Bashir och hans korrupta diktatur.

I mars slog våldsregimen till med ett sex månader långt undantagstillstånd och militären tog över alla provinser, men det stoppade inte kampen som nu även splittrat de väpnade styrkorna.

Tiden håller på att rinna ut för al-Bashir, som kan bli den näste att falla efter att president Bouteflika i Algeriet har tvingats bort. ■ Per Olsson

INTERNATIONELLT

11 APRIL 2019 # 1 346

12

Många i Hongkong tvingas bo i förnedrande burhem. Så kallade medboendeplaner är ”något lyxigare” versioner av dessa inhumana ”bostäder”.

Hongkongs bostadskris

värre än någonsin År efter år är Hongkong nummer ett på listan över de mest oprisvärda bostäderna i världen. För ungdomen är situationen hemsk. Tre av fyra mellan 18-35 år bor fortfarande hemma hos sina föräldrar. I Storbritannien är motsvarande siffra en av fyra, vilket där också är ett nytt rekord.

ADAM N LEE

Socialist Action, Hongkong

D

en senaste trenden i Hongkong är ”medboendeplaner” för unga yrkeskårer.

De marknadsförs som ”livsstilsval”, men är egentligen vandrarhem designade för att klämma in så många som möjligt i en liten yta, där våningssängar hyrs ut.

Det är som en lyxig version av stadens ökända burhem (cage ho-

mes, som det låter – en säng i en gallerbur). Ett reportage om en så kallad medboendeplan var nyligen med i South China Morning Post, där hyran är 4 135 kronor per månad för en fönsterlös yta, två meter bred och en meter hög. ”Jag kan åtminstone sitta upp utan att slå huvudet i taket”, sa den 25-åriga Adriel till tidningen. Han

jobbar i fastighetssektorn, men har inte råd med ett eget hem. Det är kapitalismen i ett nötskal från arbetarens perspektiv.

sammanlagd förmögenhet på 3,95 biljoner kronor. De tredubblade sin förmögenhet medan vi andra kämpar för att överleva.

Hongkongs bostadskris är ett resultat av medvetna politiska beslut av en regering trollbunden av de kapitalistiska fastighetsmagnaterna.

Deras vinster kommer alltid först.

Hongkong har fler megarika än någon annan stad i världen, och 70 procent av deras tillgångar finns i fastigheter. Enligt Oxfam (NGO mot fattigdom) fanns det när finanskraschen 2008 inträffade 26 miljardärer i Hongkong med en sammanlagd förmögenhet på 1,6 biljoner kronor. Tio år senare hade det vuxit till 67 miljardärer med en

Hongkongs galna fastighetspriser innebär att majoriteten får det allt värre. Köpkraften hos stadens universitetsdoktorander hade enligt New Youth Forum-studien 2019 (en tankesmedja) sjunkit till en fjärdedel av vad den var för 30 år sedan. År 1987 var medianinkomsten per månad för doktorander mellan 20-24 år strax över 20 000 kronor.

Den har fallit till 5 300 kronor per månad 2017. Låg lönetillväxt är en förklaring, men att fastighetspriserna har skjutit i höjden är den viktigaste orsaken, visade studien.

Fastighetsmagnaterna har ett strypgrepp om Hongkongs ekonomi. De använder högre priser för att utpressa andra ekonomiska sektorer till att låta dem ta kontroll över en allt större bit av den totala ekonomiska tårtan.

Under trycket av massiva oroligheter och utmaningar till mot det brittiska styret introducerade det gamla kolonialstyret en rad keynesianska åtgärder med offentliga satsningar som inkluderade storskaliga offentliga bostadssatsningar.

Efter att den kinesiska diktaturen tog över, som knöt starka band till Hongkongs storkapitalister, har det varit en massiv omfördelning från fattig till rik. Det offentliga bostadsbyggandet har saktats ner till snigelfart. Bostadskön är nu 5,5 år i snitt, vilket är en rekordlång tid.

Vi kan inte sätta någon tillit till regeringen att hitta en lösning. Det behövs masskamp med marscher, protester och bygget av kämpande organisationer som fackföreningar, verkliga studentfack och ett nytt arbetarparti.

De stora fastighetsbolagen och bankerna måste tas över i offentlig ägo under demokratisk kontroll. På så sätt skulle bostad bli tillgängligt för alla. Tiotusentals billiga allmännyttiga hyreslägenheter skulle kunna byggas varje år istället för vita elefanter och lyxprojekt åt de rika.

I februari gjorde Hongkongs handplockade chefsminister Carrie Lam en U-sväng och utlyste att delar av marken som Fanlings lyxiga golfklubb i Hongkong leasar ska tas tillbaka av regeringen för att bygga bostäder på. Detta för att lätta på det folkliga trycket mot regeringen, som tidigare hade avfärdat tanken.

Bara en femtedel av golfbanan på 172 hektar – som mestadels är en parkeringsplats – kommer att påverkas av regeringens planer.

De megarika klubbmedlemmarna kommer inte att spilla några tårar i sin champagne – inte än. ■

Tyskland: Jättedemonstrationer för billiga hyresrätter

I

lördags (den 6 april) genomfördes stora demonstrationer i totalt 19 städer, för billiga hyresrätter och återkommunalisering. I Berlin, den största demonstrationen, tågade 40 000 mot chockhyror och social exkludering samt för återkommunalisering av de lägenheter som sålts ut till bolag som Akelius som nu äger 14 000 lägenheter i huvudstaden.

Under demonstrationen i Berlin samlades 15 000 namnunderskrifter in för en folkomröstning om återkommunalisering.

Bakom demonstrationerna stod en rad olika nätverk, organisationer och hyresgästföreningar. Rättvisepartiet Socialisternas tyska systerorganisation Sozialistische Alternative är en del av hyresgästernas kampanj. ■ Katja Raetz

I Tyskland växer sig bostadskampen allt större i imponerande stora demonstrationer.

KULTUR/ INSÄNT

11 APRIL 2019 # 1 346

13

Vem Bryr Sig – hat, kärlek och motstånd Om en vill uppnå förändring går det inte att undvika konflikter, varken på relationsnivå eller på samhällsnivå. Att komma samman och dela erfarenheter har alltid varit kvinnorörelsens främsta metod. Boken Vem Bryr Sig? En antologi om känslomässigt arbete är ett uttryck för betydelsen av en sådan strategi. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

D

et är bara om kvinnor kommer samman och sätter ord på det ordlösa som det går att synliggöra och förändra den patriarkala jämställdheten.

Det här är en recension som också är en djupdykning ner i mina egna minnen och känslor, och minnen av känslor, eftersom den här boken är så svår att beskriva med några få ord. Den är nödvändig och fantastisk, hemsk och upprörande och vacker, silverglittrande så att

förlaget Systerkonspirationen. Bakom står redaktörerna Agnes Ahlsén och Sara Hallonsten, efter en idé som föddes när en grupp kvinnor satt i en stuga i skogen och lyssnade på varandra.

De skickade ut ett upprop och bidrag strömmade in, om kärlek, sex, våld, familjer, relationer, män, tystnad, omsorg, med mera. Om det värsta som kan hända. Om mammor och pappor. Om våldtäkt, om misshandel, incest, mord och om

Den är nödvändig och fantastisk, hemsk och upprörande och vacker (...) om kärlek och hat, våld och förtryck, att vara kärlek och göra hat. man först inte ser vad som står, om kärlek och hat, våld och förtryck, att vara kärlek och göra hat.

Vem Bryr Sig är en antologi om känslomässigt arbete, utgiven av det ännu inte så stora men hjärtevarma Författare: Agnes Ahlsén, Sara Hallonsten Förlag: Systerkonspirationen Utgivningsår: 2019 Antal sidor: 255

utmattad vardag, snor och sex utan lust.

Det här är en bok som är fylld till brädden med kvinnors ord. På varenda sida finns något jag kan känna igen mig i, en berättelse som rör och berör, med eller mot min vilja och jag blir både jätteledsen, att jag vet vad de berättar om, har känt mig lika liten och undfallande och mörbultad och samtidigt tröstad och styrkt, när orden får sägas, sanningar skrikas ut och ingen

längre kan låtsas att allt är bara bra.

Däri ligger en möjlighet och en väg framåt, att det inte behöver ta sex generationer till för förhållanden att bli jämlika (som statistiska centralbyrån säger).

Det finns också ganska mycket feministisk teori och en del historia att lära sig från och luta sig mot.

Carin Holmberg, som för 25 år sedan skrev en bok om det obetalda arbetet och ojämlika förhållanden, är med och kan se hur hennes bok är lika aktuell.

Patriarkatets järnbalkar som stoppar och separerar oss finns kvar även om dagens problem delvis har förändrats.

Carin, liksom redaktörerna, visar ändå på att de inte vill att vi ska sluta bry oss, sluta ta hand om och sluta se hur andra mår.

Tvärtom vill de att vi ska bli fler för att vi tillsammans kan bry oss om varandra och om att förändra samhället.

Det ”lilla livet” är inte så litet, det är grunden till ett känslornas blommande och hjärtevarma nödvändiga uppror!

Köp boken, ge bort den, läs den, köp en till, dela ut den till alla du känner och inte känner! Sa jag att den är vacker? ■

Insänt: ”Tankar om tranståget och tonårsflickorna”

D

etta är mina tankar om Uppdrag gransknings program ”Tranståget och tonårsflickorna” som sändes den 3 april.

Jag är inte ett av de barn med könsdysfori som ångrat mig, men jag är en vuxen som önskar att jag hade haft tillgång till vård som barn.

När jag var liten visste jag inte att det fanns transpersoner. De enda könsöverskridande personerna jag någonsin såg i media var den stereotypa bilden av en man som klätt sig i kvinnokläder för att få folk att skratta. Jag var på många sätt ett stereotypt transbarn – jag klädde mig i killkläder, vägrade att ha på mig klänning och var alltid ”storebror” i lekarna på förskolan. Alla mina förebilder var andra pojkar och jag identifierade mig med dem.

Idag börjar saker förändras, vilket innebär att barn kan få hjälp och stöd i ett mycket tidigare skede. Att utgå från att unga med transerfarenhet i högre grad har fel om sin identitet än andra unga, trots år av utredningar och stigmatisering, är ett förminskande och en farlig inställning. Vi behöver ett öppnare samhälle där

det inte är tabu att experimentera med sin könstillhörighet, där det inte är fult att vara transperson och där vi får prova oss fram utan att det ska vara ett problem.

Vissa effekter av hormonbehandlingen är irreversibla, det stämmer. Men effekterna vi får av de hormoner som kickar igång av sig själva i tonåren lämnar även de permanenta spår på våra kroppar. Det beräknas att ungefär 20 procent av alla barn under tolv år som uppvisar tecken på könsdysfori kommer att ha en kvarstående önskan om könsbekräftande behandling, något som utredningsteamen är medvetna om. De övriga 80 procenten kommer aldrig att få tillgång till hormoner eller irreversibla ingrepp och är alltså inte en grupp som går att räkna in till ”ångrare” i den bemärkelsen.

Att fler barn och unga söker sig till transvården idag tycker jag inte är konstigt. Det finns betydligt mer resurser och information att hitta på nätet, det finns fler förebilder och det finns team som är specialinriktade på att göra utredningar på barn och unga. Det finns dessvärre

också otaliga exempel på barn som försöker ta livet av sig för att de inte blir accepterade och bekräftade i sin könsidentitet.

Att se dem som problem kan skörda liv.

När jag tittar på läkemedelsstatistiken ser jag att det just nu är 197 personer under 20 år med kvinnlig juridisk könstillhörighet som får testosteron utskrivet. Det är inte ett alltför djärvt antagande att en majoritet av dessa är myndiga då det ofta är en väldigt lång och utdragen process att få tillgång till hormoner, vilket i så fall skulle innebära att antalet barn med tillgång till testosteron är under 100 personer. Är det verkligen rimligt att få det att framstå som att det rör sig om en extremt stor patientgrupp som blir utsatta för ”experiment”?

Att framställa det som att livet för de få som ångrar sig blir mer förstört av felaktig behandling än det skulle bli för alla de som inte skulle få vård och behandling om vi gjorde utredningarna mer restriktiva och begränsade sänder ut tydliga signaler om att transpersoner inte har samma människovärde som andra. I nuläget pratas det om en ”ångerstatistik” runt 2 procent, även

om det finns nyare statistik från Nederländerna som hävdar att det antagligen ligger så lågt som 0,5 procent.

Utredningen idag innefattar flera år av samtal med läkare, psykolog och kurator och mycket utgår från patientens och anhörigas egna ord – vad ska vi annars utgå från? Vi måste lita på att vården är kompetent nog att fatta beslut om vilka som är i behov av vård och behandling. Utredningarna är redan i nuläget långdragna och psykiskt påfrestande för många.

Det vi bör kämpa för om vi vill få ner ångerstatistiken är mer resurser till transvården för att möjliggöra tätare kontakt och mindre kötider. Att istället förlänga utredningarna kommer med stor sannolikhet att leda till ökad självmedicinering och illegal handel av testosteron, något som redan med dagens vårdsystem och köer är väldigt utbrett. Även om det är betydligt fler som idag vågar söka vård för sin könsdysfori är det ett hån att hävda att det rör sig om en trend. Det här är inget jävla tåg som folk helt ogrundat bestämmer sig för att hoppa på. Vi VÄLJER inte att vara trans. ■ Isak Nordström

KULTUR

11 APRIL 2019 # 1 346

14

Övervakning istället för kultur

Högern har startat ett krig mot den breda kulturen. Kultursatsningar som når ut till alla är hårt ansatta av högerstyren i många länder och i många kommuner runt om i Sverige.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

N

är M/KD-budgeten röstades igenom i riksdagen togs bidragen till gratis inträde på statliga museer och kulturskolorna bort. Det återinfördes sedan bara delvis av den nya regeringen. I Stockholm pågår en fruktansvärd kulturslakt som kommer att öka klassklyftorna ytterligare.

– Det är ett dråpslag mot hela kulturförvaltningen. När vi var på utbildning nyligen pratades det för första gången om ”hårda” och ”mjuka” förvaltningar. Kulturen betecknas tydligen som mjuk. Det är de hårda som får mer pengar, framför allt trafikkontoret. Det satsas väldigt mycket på väktare och övervakningskameror, säger Oskar Ramstedt, teaterassistent och skyddsombud i Kulturskolan och fortsätter:

Kulturskolan har ett stort ansvar för stadens unga.

Det är knasigt att staden fortfarande inte har lärt sig att ta hand om problem förebyggande.

– Kulturskolan har ett stort ansvar för stadens unga. Det är knasigt att staden fortfarande inte har lärt sig att ta hand om problem förebyggande. Att barn behöver vettig skola, hem och fritid. Vi kommer inte kunna värva ungdomar som redan har problem till kulturen – det måste ske från tidig ålder.

– Kulturskolan jobbar väldigt

Kulturförvaltningen ska skära ner 49 miljoner kronor i år (90 tjänster ska bort, 10 procent av de anställda). När kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C) inte fick igenom sin våta dröm att privatisera biblioteken straffas dessa istället med de hårdaste nedskärningarna – 40 tjänster hotas.

Vi kommer att se mycket mindre av sagostunder, bokkollo, språkkaféer, babysång, läxläsning och poesiverkstad framöver med andra ord.

Stadsmuseet öppnar snart efter renoveringen – på ett hånfullt sätt, med en tredjedel färre personal!

På aktivitetshusen i Hjorthagen, Husby, Skärholmen, Sköndal och Älvsjö blir det tioprocentiga nedskärningar. Kulturanslag till fria konstnärer och grupper minskar kraftigt.

Mats Gustafsson från Lärarförbundet förklarar att de stora ”effektiviseringarna” för Kulturskolans del kommer 2020 då motståndet fick staden att skjuta upp en del tills dess genom att ”låna” från avdelningen som fördelar kulturstöd. Politikerna bestämde att inte minska antalet lärare eller höja avgifterna, istället blir det större undervisningsgrupper och färre assistentpersonal.

Redan vid årsskiftet försvann 50 platser från resurscenter där Kulturskolan tar emot barn med särskilda behov. Assistenterna är de som jobbar med ljud, ljus, kostym,

Högerpolitik innebär en slakt på kulturlivet. Dags att svara högerns attacker!

smink, brandvakt och som ofta är de som möter barnen. Det innebär i sin tur att en av de mest underbara och pedagogiskt viktiga delarna med Kulturskolan – föreställningarna – försvinner.

– Förvaltningen och politikerna säger att då får väl lärarna fortbilda sig för kostym och smink eller att föräldrarna ska gå in och göra den

Beställ Arne Müllers nya bok Elbilen och jakten på metallerna ”Vägen till ökad vinst går ofta via ökad försäljning, helst så stora ökningar att marknadsekonomin växer. I denna helt grundläggande ekonomiska mekanism ligger förklaringen till de problematiska och allt annat än hållbara trender vi ser inom produktion och användning av metaller – trots alla ambitiösa miljö- och hållbarhetsplaner.”

PRIS:

200 kr + PORTO

En måstebok för alla som kämpar för en framtid som inte bestäms av bolagens vinstjakt och den så kallade marknaden.

Beställ denna viktiga bok redan idag! Mejla offensiv@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00.

Foto: Charlotta Wasteson / Flickr CC

”

brett med 18 000 kurselever och 39 300 deltagare totalt. Kulturskolan har stått för en kontinuitet som är ovanlig idag, en trygghet där en elev kan ha samma lärare i 16 år.

biten. Hur troligt är det? När säger man om vanliga skolan att ”föräldrarna kan gå in och ta matematiken”?, frågar sig Mats Gustavsson som önskar sig en blocköverskridande överenskommelse om Kulturskolan så att verksamheten slipper att allt ska göras om vart fjärde år då det blir ny politisk majoritet.

pa kampen genom repression tar de miste. 85 anställda vid huvudbiblioteket har skrivit ett upprop, personalen på Farsta bibliotek har skrivit en debattartikel. Det behövs också högljudd massiv kamp underifrån och det ryktas om en gemensam demonstration för kulturen.

Oskar Ramstedt vittnar om stor oro bland arbetskamraterna: – Stämningen är skitdålig, folk är rädda att bli av med jobbet. Vi ska skriva riskbedömningar, men får inte reda på vad som är planen. Det har sagts att hela systemet med samverkan och skyddsombud ska ses över. Det är nog för att slå sönder kulturförvaltningens platta organisation som haft ovanligt mycket demokrati och beslut från hela kollegiet på APT-nivå. Kulturförvaltningen har också fått en ny chef som inte alls kommer från kulturen.

Förvaltningen utfärdade samtidigt med nedskärningarna en munkavle på sina anställda som förbjöds informera om sparkraven till föräldrar och elever. Frågan är om detta är lagligt.

Om högern tror att de kan stop-

Rättvisepartiet Socialisterna ger sitt fulla stöd för ett sådant initiativ och i den mån det är möjligt samordnar vi gärna med den planerade hyresrättsdemonstrationen den 6 maj. Båda frågorna handlar om en medveten politik för ökade klassklyftor som Miljöpartiet skamfullt har gett sitt stöd till.

Vad är det som högern ser som så hotfullt i kulturen? Det handlar om att beröva arbetarklassens barn ett språk, en röst, att försöka ta ifrån dem möjligheten formulera sina tankar och att höras. Det här är alltså en politisk fråga i dubbel bemärkelse. Men både den utbredda poesikulturen i förorterna och den historiska elevstrejken för klimatet med 20 000 demonstranter (och väldigt många egengjorda plakat) talar för revolt. Sista ordet är inte sagt. ■

Kongressen gav 100 000 kr

Luleå:

Tid: Tisdag den 16 april kl 18.00.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Boden

För info: 070-231 99 10.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 17 april kl 18.00.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Sundsvall:

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 18 april kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

För info: 072-200 08 13.

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

Västerås:

Eskilstuna:

Borås:

Örebro:

Tid: Onsdag den 17 april kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Göteborg:

Nya steg i kampen för välfärd Angered Tid: Tisdag den 16 april kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Kongressen, som är Rättvisepartiet Socialisternas högsta beslutande organ, är också ett viktigt tillfälle för partiet att diskutera perspektiven för kamp, både i Sverige och internationellt, under det kommande året.

Det ger också en möjligheten att diskutera hur vi kan förstärka vårt ekonomiska arbete och sprida Offensiv. Under kongressen hade vi även en speciell insamling till vilken hittills (måndag den 8

Norrbotten

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

135 kr

Västerbotten

För info: 073-373 33 61.

För info: 070-536 43 17.

april) 93 000 kronor har lovats än så länge. Och de pengar som vi fått in kommer att användas för att utveckla vårt arbete och stödja kampen (men räknas inte till ekonomikampanjens redovisning).

Kan du skänka en slant till ekonomikampanjen? Swisha ditt bidrag till 123-240 32 85 eller sätt in det på PlusGiro 87 96 49-2. Du kan också skänka via SMS – skriv ”Offensiv 100” och skicka till 72550. Tack! ■

Procent av mål

För info: 073-740 39 54.

Haninge

För mer info: 070-874 79 12.

Ä

n så länge har vi samlat in 2 085 kronor under april månad. Förklaringen till de hittills låga resultaten är att vi haft en period av förberedelse inför partiets kongress förra helgen. Dock gav kongressens insamling mycket!

Totalt

3%

2 085 kr

Mellannorrland

1 440 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

0 kr

Sydsverige

150 kr

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Nya steg i kampen för välfärd Hammarkullen Tid: Onsdag den 17 april kl 18.00.

Plats: Sandeslätt.

För mer info: 073-501 21 37.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

360 kr

Stockholm

Nya steg i kampen för välfärd Lövgärdet Tid: Tisdag den 16 april kl 18.00.

Plats: Mejramsgatan.

För mer info: 073-501 21 37.

Klimat- och miljöhot

0 kr

BRÄNNANDE

11 APRIL 2019 # 1 346

Det våras för protester Det var idel tummar upp för nya initiativ till samlande protester när samordningsgruppen på tisdagen träffades för att utvärdera Välfärdsalliansens lanseringsmöte i ABF-huset den 30 mars.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

J

Som om inskränkt strejkrätt, klimatkris och Januariavtalet inte vore nog, eldar nu nya provokationer på i protestbrasan. Många av dessa drabbar landsbygden särskilt hårt,

som nedläggningen av 132 arbetsförmedlingskontor, att utredningsförslagen om en begränsning av hyvlade arbetstider inte läggs fram och uppgifter om nya nedskärningar i vårändringsbudgeten både på den hårt prövade äldreomsorgen och vuxenutbildningen.

Alla dessa slag mot välfärden kommer med all säkerhet att motivera till stora vänstertåg 1 maj, som också provoceras av att regeringen dagen efteråt, den 2 maj, tänker lägga fram sin proposition om inskränkt strejkrätt så att denna kan träda i kraft redan 1 augusti.

Som bussföraren Petri Myllykoski påpekade under Rättvisepartiet Socialisternas kongress förra helgen motiveras det extremt uppskruvade tempot i detta delvis av försök att ställa Kommunals och andra fackliga kongresser senare under våren inför fullbordat faktum.

Nya gemensamma gräsrotsprotester som säkrar att frågan hålls vid liv kommer dock att genomföras i Stockholm både på eftermiddagen den 1 maj och den 11 maj.

”Socialdemokraterna bär ansvaret”

L

O Väst demonstrerade i tisdags i Göteborg under parollen ”Stå upp för välfärdsarbetarna”. 150 personer samlades på Gustav Adolfs torg mot det förslag som ligger på kommunstyrelsens bord om försämrad anställningstrygghet. Demonstrationen riktade sig också mot nedskärningar och privatiseringar.

Anna Skarsjö, ordförande Kommunal Väst, riktade en svidande kritik mot det tidigare rödgröna samarbetet.

– Socialdemokraterna och Vänsterpartiet bär ansvaret för det nya högerstyret med käbbel, sa hon till publikens applåder. ■ Sara Juaniquina Svensson

Både Rädda hyresrätternas och Välfärdsalliansens möten i Stockholm den 30 mars och Hyresgästföreningens i Göteborg den 31 mars visade att maj månad också kan bli en ny kulmen för protesterna mot ombildningar och utförsäljning av allmännyttan.

I Stockholm kommer de brev som det blågröna styret strax ska skicka ut med ”erbjudanden” om ombildningar till bostadsrätter under perioden maj-december att besvaras av en ny och antagligen stor demonstration till kommunfullmäktiges möte i stadshuset den 6 maj, liksom av möten och protester i alla berörda stadsdelar.

Alla dessa rörelser vill nu Välfärdsalliansen göra ett omfattande försök att samla upp till en gemen-

sam marsch för välfärd, trygghet och klimaträttvisa torsdagen den 16 maj, något som från och med nu blir kulmen på några veckor av intensiv mobilisering.

Att elevorganisatörer i #FridaysForFuture tycks intresserade att delta även den 16 maj innebär en oerhört inspirerande och samtidigt utmanande förstärkning av Välfärdsalliansen. Därmed kan demonstrationen den 16 maj också bli en slagkraftig plattform för en skarp appell till alla fackföreningar, hyresgäströrelser, sociala nätverk och andra folkrörelser om att sluta upp i de nya stora klimatstrejker som planeras till den 24 maj och dagen för en Earth Strike den 27 september.

I hela världen måste också alla fackligt aktiva socialister förstå

att gå i bräschen för kraven på att fackföreningarna ska göra gemensam sak med den studerande ungdomen i politiska storstrejker för de snabba och rättvisa klimat­ omställningar som krävs för en beboelig planet. Och även om inte facken ännu är redo att själva utlysa den politiska strejken, kan ändå spontana initiativ i den riktningen sprida sig underifrån.

Bland de unga elevorganisatörerna i Stockholm spirar redan förhoppningar om att den europeiska klimatstrejken den 24 maj kan bli dubbelt så stor som den senaste.

Lyckas detta kan också ett enormt tryck byggas upp både inför riksdagens öppnande 10 september och den världsomspännande Earth Strike den 27 september. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

LO Väst demonstrerade för välfärden i tisdags. Under våren äger ett myller av demonstrationer rum mot högern.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Foto: Kristofer Lundberg

anine O´Keeffe från #FridaysForFuture, som deltog per telefon, rapporterade att även de klimatstrejkande tjejer som deltog i stormötet tyckte att det var jättebra.

Med viss fördröjning väntar under maj månad en ketchupeffekt av protester mot både den hotade strejkrätten, helt otillräckliga klimatåtgärder och den uppsjö av grova nyliberala provokationer som enligt Januariavtalet ska bli regeringspolitik. ”Ta strid mot regeringspolitiken”, har Seko Pendelklubbens tågvärdar och städare i Stockholm tillåtits utropa på första sidan av LO:s tidning Arbetet. I ett upprop som hoppas samla kritiska klubbar till ett krigsråd listas samma frågor som Välfärdsalliansen tar upp: Ökade klassklyftor, vinster i välfärden, försämrad arbetsrätt och strejkrätt, marknadshyror och skattelättnader åt de redan förmögna.