Offensiv 1347 by Offensiv

18 april 2019 / # 1 347 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Klyftorna

sliter landet itu

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Haninge: Nej till slavscheman

16 5

8-9

Foto: Flickr CC

CWI: 45 år av socialism och kamp

Växande gräsrotsmotstånd för klimat, bostad, välfärd och rättvisa visar vägen

– läs mer på sid 2-4, 6-7, 10

Sudan: Fortsatt kamp säkrar massornas seger

I förra veckan vann masskampen i Sudan sin första historiska seger – diktatorn Omar al-Bashir tvingades bort, och det tog inte mer än 24 timmar innan även hans efterträdare general Awad Mohamed Ahmed Ibn Auf fick gå.

Men precis som i Algeriet fortsätter kampen för en genomgripande politisk förändring. ”Revolutionen har bara börjat”, som den nya talkören lyder i Sudans huvudstad Khartoum. Läs mer på sid 12-13

USA: 31 000 i ny storstrejk

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Aitik: Gruvdrift eller rovdrift?

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

18 APRIL 2019 # 1 347

EKONOMIN MOT EN NY NEDGÅNG D

När världens finansministrar och centralbankschefer under den gångna helgen samlades till Internationella valutafondens (IMF) och Världsbankens vårmöte var det i en stämning av osäkerhet och pessimism. Handelskriget USA-Kina, den tilltagande protektionismen och politiska instabiliteten som omgärdar världshandeln är ett skäl till pessimismen och stagnationen. Ett annat är krisen i flera av de så kallade tillväxtländerna, i synnerhet Turkiet och Argentina. Ett tredje är den globala skuldsättningen och den stadigt ökade risken för nya finanskriser. Ett fjärde är att regeringarna och centralbanker har mobiliserat enorma belopp och skapat en till synes aldrig sinande källa av billiga krediter med hjälp av noll- och minusräntor för att dämpa effekterna av krisen 2008-2009. Kreditkranarna öppnades på vid gavel och tusentals miljarder kronor pumpades in i ekonomin för att dämpa krisens verkningar och stimulera tillväxt.

Foto: Wikimedia Commons

en globala och historiskt svaga högkonjunkturen försvagas snabbt. Världsekonomins tillväxt i år blir den svagaste på tre år och särskilt världshandeln stagnerar. ”Den globala ekonomin är i en synkroniserad nedgång”, summerade Financial Times den 7 april. Enligt världshandelsorganisationen WTO:s senaste prognos från början av april växer världshandeln med endast 2,6 procent i år. I föregående prognos, i september, väntades en ökning med 3,7 procent 2019. Men även WTO:s senaste prognos kan visa sig vara överoptimistisk.

I Kina gick den politiken längre än i något annat land, vilket resulterade i att Kinas skuldberg blev ett av världens högsta. Men även i Kina har den politiken nått vägs ände. Tillväxten i Kina är nu den lägsta på 30 år.

pumpades in i ekonomin förhindrade en finansiell härdsmälta och stimulerade tillväxten. Men framför allt blev stödåtgärderna en stimulans för börsen, privata förmögenheter och vinster, vilket har skapat groteska klyftor.

Till skillnad från 2008, när regeringarna hade de politiska verktygen som krävdes för att förhindra ett fritt fall, tvingas politikerna konfrontera en ny nedgång med sina händer bundna samtidigt som de totala skuldnivåerna är högre än under den tidigare krisen. Det kan resultera i att ”nästa recession och kris blir ännu svårare och längre än den senaste”, som den kände amerikanske ekonomen Nouriel Roubini varnade i höstas. De mångmiljardbelopp som

Den ekonomiska uppgången har nästan helt gått arbetarna och de fattiga förbi när lönerna och välfärdens andel av ekonomin fortsatt att sjunka. För de rika, banker och bolag har de senaste åren däremot varit ett eldorado, men till priset av att kapitalismen och regeringarna navigerat in samhället i ett politiskt och socialt minfält som bara väntar på att detonera i revolter och uppror mot den hårdare åtstramning som hotar när den globala ekonomin har börjat vända nedåt. ■

”HAR INTE TID MED RÄTTVISA”

lyftorna har stadigt ökat de senaste 30 åren, och detta oavsett vem eller vilka som har regerat. Inkomstskillnaderna har aldrig varit större i modern tid, visade siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) ifjol. På det svarade statsminister Stefan Löfven att S-MP-regeringen inte har haft tid att göra något åt de växande inkomstklyftorna eftersom – och det sa inte Löfven – regeringen lagt all tid på att genomföra en politik som smörjt de redan rika. Under Löfvens tid som statsminister har antalet miljardärer i Sverige blivit både fler – ökat från 147 till 191 – och ofattbart mycket rikare. Men i valet lovade Socialdemokraterna minskade klyftor. När sedan en ny S-MP-regering tillträdde, 131 dagar efter valdagen, hade regeringens program skrivits av januariavtalet och dess krav på skärpt högerpolitik – det vill säga ökade klyftor. Det finns många förlorare på januariavtalet, men ”de tydliga vinnarna är höginkomsttagarna, och alla som använder rut-avdraget” (Emma Persson, sparekonom på Länsförsäkringar till Expressen den 17 januari). Den nya S-MP-regeringens första budget (vårändringsbudgeten) gav till de som redan har, trots att regeringens egna siffror samtidigt visade att inkomstfördelningen är snedare än någonsin. Att vårändringsbudgeten och slopande av värnskatten ökar klyftorna är något som regeringen inte kan lastas för. Det påstod i alla fall finansminister Magdalena Andersson (S) den 12 april och skyllde de ökade klyftorna på börsen och väljarna. Enligt finansministern har politiken “en väldigt fin fördelningsprofil”, men att resultatet inte alls blivit så “fint” beror på allt utom regeringspolitiken och Socialdemokraterna. Tillsammans med övriga partier har S gjort landet till ett skatteparadis för rika. Vinster och kapitalinkomster (inkomster från aktieutdelning, fastigheter, räntor) beskattas extremt lågt i Sverige. Sedan 1990-talet har kapitalskatternas andel av både BNP och de totala skatterna varit sjunkande. Arvs- och gåvoskatten har helt tagits bort, fastighetsskatten har blivit en avgift och bolagsskatten (skatt på vinster) har sänkts från 28 procent 2009 till att snart ligga på knappt 20 procent efter S-MP-regeringens senaste sänkning ifjol. Det har regeringen haft tid med. Inga återställare har gjorts av högeralliansens alla skattesänkningar för välbärgade, utan regeringen har lagt till egna gåvor, vilket är en viktig anledning till de senaste årens vinstdrivna börsrally. Nu blir det ännu värre. Inte undra på att ”Stefan Löfvens högersväng välkomnas av näringslivet” som Dagens Industri skrev när det stod klart att S och MP bildar ny regering. ■

Protester mot skolnedskärningar har duggat tätt under året. I måndags demonstrerade lärare utanför kommunfullmäktige i Norrtälje mot nya ”besparingar” på 24 miljoner kronor, som följer efter många år av ständig skolbudgetslakt. Allt stöd till lärarnas kamp (skolvarlden.se den 15 april). Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

18 APRIL 2019 # 1 347

Massprotester mot S och M i Luleå

Motståndet växer mot förslaget att lägga ned sju förskolor och skolor som en del av kommunens ”effektiviserings”-plan. Tisdag den 23 april samlar nätverket Hela Kommunen Ska Leva Och Lära till demonstrationståg som avslutas utanför Stadshuset där kommunfullmäktige har möte. LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

tyrande S och M är uppenbart pressade. Massiva, enade protester är bästa chansen att

stoppa deras nedskärnings- och stordriftsplaner. Efter den stora manifestation-

Foto:Ann-Christin Holmström

Luleborna har påbörjat rond 2 mot kommunens skolnedskärningar.

en den 6 april och en storm i såväl sociala som övriga media undvek Barn- och Utbildningsnämndens (BUN) arbetsutskott att ta beslut som planerat på sitt möte den 10 april. Istället för att yrka på sitt eget förslag förklarade nämndens ordförande Emma Engelmark (S) att politikerna skulle invänta de synpunkter som allmänheten bjudits in att inlämna till och med den 15 april – ett försök att köpa tid.

Öppna sprickor har blivit synliga inom Socialdemokraterna i Luleå. Metallaren Tomas Karlsson, S-profil i Råneå som talade mot nedläggningarna på manifestationen den 6 april, tog tidigt ställning mot partiledningens nedläggningslinje. Även före detta kommunalrådet Karl Petersen och veteranerna Mårten Ström och Ulla Vanhaniemi har framfört öppen kritik, och under helgen uppstod öppna gräl mellan S-företrädare på Facebook. Även Moderaterna (S inofficiella samarbetspartner) är pressade. Efter att ha gjort ett obskyrt utspel om att de vill ”rädda en skola” (oklart vilken) och istället avgiftsbelägga Kulturskolan har partiets företrädare i BUN förklarat för skolaktivister att de inte är tillgängliga för några möten eller samtal i frågan.

Nu trappas motståndet upp med en demonstration till Stadshuset under (sannolikt) pågående kommunfullmäktigemöte den 23 april. Nätverket Hela Kommunen Ska Leva Och Lära, som bildades ur kampen mot stordriftsplanen ”Framtidens skola” 2015-16, har fått nytt liv med aktiva i alla de nu hotade byarna och områdena förenade med skolkämparna från förra svängen. Inriktningen är fortsatt att kämpa emot förslagen som helhet, för att alla nedläggningar stoppas och ”Framtidens skola” ersätts med en ny utvecklingsplan för skola och förskola som tas fram i verklig dialog med personal, föräldrar, elever och andra som berörs – med barnens behov i centrum.

Planen från styrande S och M har varit att ta beslut om nedläggningarna vid BUN:s möte den 24 april. Det är ett försök att gena i beslutsprocessen genom att undvika en omröstning i fullmäktige (där en tredjedel av oppositionens röster skulle räcka för att få igenom en återremiss som skulle försinka planerna på ett sätt som kan bli avgörande). Enligt Kommunallagen ska beslut som är ”av principiell natur eller annars av större vikt” – hit brukar beslut om skolnedläggningar räknas – tas i kommunfullmäktige. Nu är fokus på att mobilisera de massiva, enade protester som kan pressa dem att hålla tillbaka, samtidigt som nästa steg i kampen förbereds. Diskussionerna om vad som är alternativet till nedskärningsoch stordriftsplanerna lär bli intensivare de kommande veckorna. Rättvisepartiet Socialisterna säger: vägra skära, ta kamp för ett samhälle som håller! Kämpa för att vända utvecklingen och fördela samhällets resurser enligt de verkliga behoven hos människor och miljö. RS alternativ är att kräva massivt ökade statsbidrag gemensamt med människor i andra kommuner och regioner. Vi vill ha ett välfärdsuppror och en socialistisk samhällsomvandling för ett samhälle med levande landsbygd, skola med barnens behov i centrum, jobb vi inte blir sjuka av, fritid för engagemang och kreativitet, utan klyftor, klimatförändringar och förtryck. Vi är övertygade om att S nuvarande politik kommer att leda allt fler till samma slutsats. ■

Hungerstrejkar för att frige politiska fångar i Turkiet Den kurdiska aktivisten Leyla Güven inledde sin hungerstrejk i turkiskt fängelse i höstas. Tusentals politiska fångar har anslutit sedan dess och nu inleds hungerstrejker i solidaritet även i Stockholm. Offensiv har talat med de strejkande. AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

nomiskt stöd från EU för att hålla tillbaka flyktingarna. Offensiv besökte de tjugotalet aktivister som hungerstrejkar i solidaritet med Güvens och de 7 000 hungerstrejkande politiska fångarnas kamp i turkiska fängelser. Solidaritetsstrejken pågår i en månad och avslutas den första maj. Sinan, representant för HDP, tackar för solidariteten och förklarar: – Mot den turkiska regeringens fascism finns ingen annan väg. Vi startade hungerstrejken för att mana till internationell solidaritet. Det är en blind tystnad internationellt, inte minst i Skandinavien. Ayser Yüce har anslutit från Oslo för att delta i hungerstrejken. Hon menar att kravet på att häva isole-

Foto: Ammar Khorshed

eyla Güven, ledamot i det turkiska parlamentet för vänsterpartiet HDP, inledde sin hungerstrejk i fängelset den 7 november ifjol. Huvudkravet är att bryta isoleringen av den kurdiske ledaren Abdullah Öcalan, som har suttit i turkiskt fängelse i tjugo år. Krav reses även på ett frigivande av alla politiska fångar ur turkiskt fängelse. Den turkiska staten har på senare år intensifierat repressionen mot oppositionella, efter att ensidigt ha brutit de förhandlingarna som pågick med kurderna i samband med valet i juni 2015. Många kurdiska parlamentsledamöter och andra demokratiskt valda representanter har fängslats utan rättegång. Samtidigt har president Erdoğan fortsatt att erhålla politiskt och eko-

I Stockholm hungerstrejkar man solidaritet till den 1 maj.

ringen av Öcalan inte handlar om en person, utan är ett uttryck för kampen för fred och frihet för det kurdiska folket. Ayser berättar om hur även den norska regeringen, precis som den svenska, hycklar genom att sälja vapen till den turkiska staten: – Å ena sidan delar de ut Nobels fredspris, å andra sidan säljer de vapen till Erdogan. Vilken ironi!

Leyla Güvens hälsotillstånd försämras kontinuerligt och hittills har åtta hungerstrejkande fångar dött i turkiska fängelser. Behovet av internationell solidaritet är akut. Kampen för ett fritt Kurdistan behöver ställa krav på omedelbart frigivande av alla politiska fångar, ett slut för Västs politiska och ekonomiska uppbackning av Er-

Ayser Yüce.

doğanregimen i utbyte mot flyktingstopp och ett stopp för all vapenexport. Dessutom behöver rörelsen resa socialistiska krav som appellerar även till den turkiska arbetarklassen som även den drabbas av Erdoğans högerpolitik, precis som HDP gjorde med viss framgång i valrörelserna för ett par år sedan. ■

INRIKES

18 APRIL 2019 # 1 347

det bra att det finns ambitioner att bredbandsutbyggnaden ska nå hela landet. Samtidigt visar detta på problemen med den extrema mark nadskurs regeringarna under de se naste årtiondena har slagit in på. Tidigare har bygget av grund läggande infrastruktur varit en uppgift för samhället. Ambitionen har från början varit att så långt som möjligt skapa likvärdiga för utsättningar i hela landet. Men när det gäller sådant som mobiltelefoni och bredbandsutbyggnad har an svaret lämnats över till privata före tag. Resultatet av detta är självklart. Utbyggnaden går snabbt i de stora städerna och tättbefolkade regio ner, där det finns snabba vinster att hämta. I resten av landet blir täck ningen dålig eller så får samhället gå in och bekosta de mindre lön samma delarna av näten.

Regeringen säger sig vilja se att ”Hela Sverige ska växa”, men politiken går i motsatt rikting.

Den nya regeringen har trappat upp språkbruket när det gäller regionalpolitiken. Den välanvända parollen ”Hela Sverige ska leva” har bytts ut mot det mer ambitiösa ”Hela Sverige ska växa”. Sällan har ett politiskt slagord klingat så ihåligt redan efter några månader. OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

en senaste tiden har den ena glesbygdskommunen efter den andra slagit larm om att ekonomin är i gungning. Västerbottens inland är ett tydligt exempel. I Malå har en omfattande sparplan genomförts. Bland annat har simhallen stängts. Den gamla gick inte längre att rädda och att bygga en ny finns det inga peng ar till. I Bjurholm har kommunen tvingats låna pengar för att kunna betala ut lönerna när det var ebb i kassan. I Vilhelmina har kommunfull mäktige precis diskuterat ned skärningar på 20 miljoner kronor, vilket bland annat hotar en av by skolorna i kommunen. Lika myck et ska kapas i grannkommunen Doroteas budget. Det är en väldigt stor summa i en kommun med 2 500 invånare. Hur kärvt läget är

i den kommunen visas av att kom munen förra året blev riksbekant när det visade sig att det inte fanns pengar för ett enda författarbesök i kulturbudgeten. Det är inte att undra på att det ser ut så här. Kommunernas och lands tingens organisation (SKL) skriver i sin senaste ekonomirapport att det skulle behövas ytterligare 43 miljar der kronor från staten fram till 2022 för att upprätthålla dagens perso naltäthet. I höstens budget anslogs fem miljarder och inga ytterligare pengar fanns i den vårbudget som precis har lagts fram. De mindre kommunerna och lands tingen är särskilt utsatta. Förra sommaren presenterades en ut redning som heter ”Lite mer lika” som tittade på hur utjämningen av kostnader mellan kommunerna

fungerar. Slutsatsen var att gles bygdskommunerna och de mindre landstingen är kraftigt missgyn nade. Men i överenskommelsen mellan S-MP-C-L finns inget som antyder att man tänkt göra något åt denna obalans. Under den förra mandatperio den flyttades en del statliga jobb ut från Stockholm. Samtidigt pågick en mer smygande centralisering av statliga jobb. Slutresultatet blev ungefär plus minus noll. Men med Arbetsförmedlingens besked om att 132 av 242 kontor ska läggas ned tar centraliseringen ny fart. Ovanpå det ska läggas att Migra tionsverket avvecklar sin verksam het på många håll; exempelvis har man helt lämnat Jämtland. Även Skogsstyrelsen har centraliserats.

Foto: Johannes Jansson / Wikimedia Commons

Hela Sverige växer inte

Detta mönster går igen på område efter område där det skett privati seringar. Fram till att delar av apo teket privatiserades för tio år sedan var det en självklarhet att det var ett samhällsansvar att se till att det fanns en god tillgång till apotek i hela landet. Privatiseringen har inneburit goda vinster för apoteks bolagen i städerna, samtidigt som samhället får betala ut stöd för att förhindra att apotek i glesbygd stängs. 2017 betalades 11 miljoner kronor ut till 35 glesbygdsapotek. Vinsterna privatiseras och samhäl let får täcka upp kostnaderna för att det finns service i hela landet. Säkert kommer parollen Hela Sverige ska växa att dyka upp i politiska tal framöver och visst kommer vi att se företrädare för re geringen som talar om behovet av regional balans, men glappet mel lan det som sägs och det som görs har sällan varit större.

Om man läser regeringens vår Under de senaste åren har protes budget finns rubriken ”Hela lan terna mot de regionala klyftorna blivit fler. I Dorotea segrade den det ska växa” där. Totalsumman över tre år långa ockupationen av under denna rubrik är futtiga 500 sjukstugan. Ocku miljoner kronor. Av det är merpar pationen av sjuk Glappet ten stöd till de huset i Sollefteå mellan det som går in på tredje bönder som har drabbats av för sägs och det som året. Protester stoppade stäng ra årets torka. görs har sällan ningen av nio Var är de stora varit större. satsningarna mindre skatte på utbyggd järn kontor. Kraven på folkomröstningar nära inpå va vägstrafik, på att sprida högsko leutbildning till fler orter, statliga let gjorde att förslaget om storregi servicekontor med mera som det oner skrotades. har talats om? Det är dessa exempel som det gäller att bygga vidare på. Samord Men det finns en annan utgifts post som är intressant. 100 miljo nade protester mot avsaknaden av verklig regionalpolitik kan pressa ner kronor satsas på att påskynda regeringen till eftergifter. ■ bredbandsutbyggnaden. Visst är

Inlandsuppror den 18 maj

nlandsupproret, med sikte på att bygga ett motstånd mot de allt större regionala klyftorna, har spikat ett datum för en första aktion. Den 18 maj ska någon form av lokala ”uppror” genomföras på så många platser som möjligt. Särskilt siktar man på de 23 kommuner som pekas ut som särskilt utsatta av Landsbygdskommittén. Mer info finns på Inlandsuppprorets Facebooksida. ■

18 APRIL 2019 # 1 347

I korthet Aitik: Gruvdrift eller rovdrift?

Kvinnliga funktionsvarierade missgynnas

rbete Det är stora skillnader mellan män och kvinnor med funktionsvariationer när det kommer till jobb och arbete. Kvinnorna är i större utsträckning deltidsarbetslösa eller jobbar som timanställd jämfört med männen. Det är sant även för den sammanlagda sysselsatta befolkningen, men skillnaden är större inom den här gruppen. Det visar Jämställdhetsmyndigheten och Myndigheten för delaktighet i en undersökning. – Det är väldig allvarligt. Det betyder ju att de här kvinnorna har en större ekonomisk otrygghet. Jag tycker det är anmärkningsvärt. Vi hoppas att det här ska leda till att arbetsmarknadsinsatser för kvinnor med funktionsnedsättning blir bättre, säger Lena Ag, generaldirektör på Jämställdhetsmyndigheten, till Sveriges Radio den 15 mars.

Stockholm ökade utsläppen ifjol

Gruvor är ett av Sveriges signum sedan hundratals år tillbaka och även om antalet gruvor har minskat drastiskt sedan början av 1900-talet produceras mer metall idag än någonsin tidigare. Men utvinningen av metaller innebär enorma ingrepp i naturen, och fler, större gruvor planeras. OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

Norrbotten finns många av Sveriges största gruvor, och utanför Gällivare finns sedan tidigare Aitikgruvan som bryter koppar. Aitik har en av de lägsta halterna av koppar i sin malm i hela världen; bara en procent av det som bryts är koppar. Trots det är det lönsamt på grund av de höga kopparpriserna. För att förbättra lönsamheten i gruvan är det sedan några år bestämt att gruvan skall utökas till att omfatta ett större område. Problemet är att det redan bor runt 100 personer på marken där gruvan skall grävas. I ungefär fem år har befolkningen i byarna Liikavaara och Sakajärvi försökt hävda sin rätt mot Boliden, men måste nu flytta på sig för att göra plats för dagbrottet. I förra veckan kom det fram att efter tvångsflyttar och omdragning av väg E10 kommer dagbrottet ändå bara att vara igång i åtta år (!). Vissa av de boende i området har bott där i många generationer och andra har byggt sina hus själva med förhoppningen att leva ut sina liv där.

När valet står mellan kortsiktig lönsamhet och värdiga liv för människor är det lätt att se hur de stora företagen tänker. Inte bara människor drabbas, i den befintliga Aitikgruvan pumpas det ut 50 000 ton sand varje dag från anrikningen av koppar. Den sanden består bland annat av metallrester vilka riskerar att lakas ur och rinna ut i naturen om förvaringen inte sköts ordentligt (flera gånger tidigare har det förekommit läckor). Ett exempel är år 2000 i Aitikgruvan när 1,6 miljoner kubikmeter förorenat vatten läckte ut i vattendragen. Med utökad gruvdrift i Aitik kommer självklart mängden avfall också att öka. Trots att klimatfrågan ständigt är i ropet dessa dagar har inte metallproduktionen speglat de nya utmaningarna. Gruvor står för 10 procent av världens koldioxidutsläpp, en betydande andel. I Sverige står de för 14 procent av utsläppen. Dessutom pekar regeringens Mineralstrategin på att antalet gruvor ska öka från dagens cirka 16 till hela 50 i landet.

Foto: Victor Svensson / Flickr CC

Boliden vill utöka Aitikgruvan till ett område där omkring hundra personer idag bor, allt för ökade profiter.

Alla bolag vill öka försäljningen, och det finns en inbyggd motsättning i näringslivsintressena när det kommer till klimat och miljö. Istället för att se till att återvinna all metall som används skapas ständigt nya gruvor och det verkar inte finnas någon hejd på hur många ärr de stora företagen vill dra upp i jorden för att göra än större profiter på alla andras bekostnad. Från politikernas sida saknas insikten om att nyproduktion av elektronik och bilar med mera medför fruktansvärda kostnader för människor, miljö och klimat. Det saknas också vilja till förändring, eftersom en förändring skulle gå emot kapitalismens drivkrafter. I frågan om stål är ju den produktionen som bekant extremt utsläppsintensiv. I frågan om koppar har världen redan tömt över hälften av alla tillgängliga fynd. Vi måste tänka om nu och låta folk bo kvar där de har vuxit upp. För att möjliggöra ett system som sätter människor, klimat och miljö före de stora företagens intressen krävs det organisering och kamp för ett socialistiskt samhälle, som kan möjliggöra en grön omställning och se till att allas behov tillgodoses. Metaller behövs i samhället, men det behövs en planerad ekonomi för att säkerställa att vi inte startar nya gruvor i onödan och slösar med metall. ■

limatet Stockholm stads visioner om att bli fossilfritt till år 2040 omsätts inte till handling för att nå det. Ifjol ökade utsläppen från el- och fjärrvärmeverken i Stockholms län med hela 65 000 ton, eller nio procent, till totalt 950 000 ton koldioxid. Detta eftersom de använde sig av mer fossila bränslen. Det skriver SVT Nyheter den 15 april. – Vi hade väntat oss en ökning, men att det var en sådan stor ökning visste vi inte. Om man ska styra Sveriges koldioxidvärden inom den här sektorn är Stockholm en viktig del, säger Naturvårdverkets chef för utsläppsrätter Fredrik Hannerz till SVT Nyheter. Totalt står landets el- och fjärrvärmeverk för en fjärdedel av Sveriges utsläpp. Värtaverket i Hjorthagen i Stockholm stod för över hälften av utsläppen i länet, 500 000 ton koldioxid.

Fler föreskrivs antidepressiva

äkemedel En allt större andel fick antidepressiva läkemedel föreskrivna förra året, visar Socialstyrelsens läkemedelsstatistik från ifjol. De senaste fem åren har ökningen varit markant, särskilt bland unga: ökningen hos flickor åldern 10-14 år var 60 procent de senaste fem åren, och för pojkar 40 procent. Även bland kvinnor 85 år eller äldre har ökningen märkts, då en tredjedel av dessa fått ut antidepressiva. Socialstyrelsen varnar för den ökande användningen av antidepressiva bland äldre då en studie visar att en av sex över 65 år får läkemedel som ökar risken för livshotande hjärtrubbningar som följd. Andelen som får läkemedel mot diabetes har också ökat markant – 500 000 hämtade ut ett sådant läkemedel ifjol jämfört med 180 000 år 2006. En orsak är att fler får för diabetes typ 2.

Svensk vattenbrist i sommar?

atten De stora grundvattenmagasinen har för närvarande en vattennivå under eller mycket under det normala i princip i hela landet. Det är dessa som främst används för den kommunala vattenförsörjningen. Om det inte kommer mer regn innan sommarvärmen är risken stor för vattenbrist på många håll i landet till sommaren; det är just varma somrar och torrt klimat som leder till vattenbrist. Det rapporterar Sveriges Radio den 16 april. – Vi kommer få fortsatt sjunkande grundvattennivåer och att vi kommer få ökande risk för problem med vattenförsörjningen på sina håll. Det såg vi för ett år sedan. Vid den här tiden hade vi ett gott utgångsläge inför sommaren, tyckte vi. Men sedan fick vi en extremt varm och torr sommar, med bottennoteringar på många håll i landet, säger grundvattengeolog på Sveriges geologiska undersökning Bo Thunholm till Sveriges Radio.

Tiggeriförbud i Katrineholm

asism S och M röstade tillsammans med SD för att förbjuda tiggeri i Katrineholm och följer därmed i SD:s rasistiska spår. Tidigare har länsstyrelser upphävt liknande beslut, vilket bör göras återigen. Det är fattigdomen som måste bekämpas, inte de fattiga. ■

INRIKES

18 APRIL 2019 # 1 347

Att jobba till 75 år är ”en bra början” menar regeringsbeställda Reinfeldts rapport.

När moderaten Fredrik Reinfeldt efter valförlusten 2014 avgick som statsminister såg han till att under ett år få en full fallskärm laddad med 150 000 kronor i månaden trots att han redan gjorde miljonintäkter på föreläsningar i sitt privata företag Fredrik Reinfeldt AB. Att S-MP-regeringen anlitat just denne miljonär och politiska motståndare till att skriva en rapport i syfte att underbygga regeringens förslag om fortsatt höjd pensionsålder säger en hel del om regeringens snabba högerkurs. STEFAN LUNDQVIST

rs.sundsvall@socialisterna.org

egeringstillsatta Delegationen för senior arbetskraft gav uppdraget till Reinfeldt som i förra veckan presenterade sina visioner i rapporten Att arbeta till 75 – en bra början. Delegationens utgångspunkt är att ta fram förlag till att minska ål-

dersdiskriminering, men vad är åldersdiskriminering om inte att senarelägga pensionsåldern och tvinga äldre att ”jobba ända ner i graven”. Den förre partiledaren lägger ut texten om att barnafödandet är lågt, men att ”vi” samtidigt lever allt längre. Utifrån detta drar han

slutsatserna: pengarna kommer inte att räcka till godtagbara pensionsnivåer i framtiden och bästa sättet att lösa den ekvationen är att ”vi” jobbar längre. Men ”vi” är inte ”vi” i ett klassamhälle där klyftorna blivit djupare och djupare. Dagens pensionssystem förändrades under 1990-talet från ett förmånssystem som garanterade dig en pensionsnivå till dagens avgiftssystem som är baserat på din livsinkomst och är även till viss del marknadsanknutet, villkorat till den ekonomiska tillväxten och din premiepensions utveckling på börsen. Bakom pensionsreformen stod alla dåvarande riksdagspartier utom Vänsterpartiet. Partierna utlovade att det nya pensionssystemet skulle vara stabilt och kunna sörja

för bra pensioner under förutsägbar framtid. Men kritikerna från då har fått rätt då 1990-talets pensionsreform snabbt har ökat antalet fattigpensionärer från 120 000 år 2000 till 231 000 idag. ”Dagens 70-åringar har samma kapacitet som 50-åringar hade i början av 70-talet. Det måste leda till någon slutsats”, menar Reinfeldt. Detta kanske stämmer inom hans synomfång – människor i manschettyrken i det privata näringslivet, akademiker och andra i självvalda, kreativa arbeten i hälsosamma arbetsmiljöer. Rika som numera får sin markservice fixad av flera olika skattefinansierade RUT-tjänster. LO har visat att majoriteten av arbetarna i medlemsförbunden, personalen i vården, byggnadsarbeta-

Foto: Magnus Fröderberg / Wikimedia Commons

Äldre ska tvingas jobba ”ända ner i graven”

re, industriarbetare, målare med flera måste gå före 65 års ålder då de är utslitna i kroppen och mentalt är utmattade. Från flera fackförbund kommer därför spontant reaktionen att Reinfeldts förslag är ett hån mot deras medlemmar. Samtidigt för nu facken fram motkrav som kräver stora satsningar på en bättre arbetsmiljö för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att orka arbeta fram till dagens pensionsålder på 65 år. Reinfeldt svarar på kritiken om att alla inte orkar jobba till 75 års ålder med att föreslå att de då byter till ett annat jobb. ”Byter karriär”, som han uttrycker det. Men hur lätt är det att byta arbete efter 60 års ålder? Skaffa sig en ny utbildning och sedan konkurrera om jobben med yngre arbetskraft? Vilka möjligheter finns eller vilka resurser skulle regeringen och arbetsmarknaden behöva satsa för att göra detta möjligt? Om detta nämns inget, förmodligen för att ambitionen inte ens finns. Rapporten argumenterar också för behovet av en ökad befolkningstillväxt och varnar därför för effekterna av en stram invandringspolitik. Reinfeldt argumenterar för att minskat barnafödande och strypt invandring i slutändan leder till befolkningsminskning och arbetskraftsbrist, vilket i förlängningen skadar även pensionssystemet. Att arbeta till 75 – en bra början vore lätt att skratta åt och ta med en klackspark för sin inskränkta okunnighet om man inte visste att beställaren är Sveriges regering och att alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet stödjer tankegångarna om höjd pensionsålder. Något som inte nämns i rapporten är att medellivslängden för kvinnor med låg utbildning sjunker idag. Det om inte annat borde vara en tillräcklig signal för att kampen för en bättre arbetsmiljö, mot höjda pensionsåldrar och för höjda pensioner ska vara en viktig del i dagens välfärdskamp. ■

Pengar till vårdens fastanställda – inte bemanningsföretag sentanter för de riksdagspartier som i senaste valrörelserna åkt runt och värvat röster genom att påstå att de satsar på vård och omsorg!

SKL är ingen anonym massa, utan i styrelsen sitter till exempel kända nedskärningspolitiker som Niklas Nordström (S), kommunalråd i Luleå, liksom Irene Svenonius, M-politiker i Region Stockholm och känd för sin nedskärnings- och privatiseringspolitik. Dessa behöver avslöjas och de måste också sättas under opinionstryck. Trots det hårdnackade motståndet mot att höja löner för fast anställda sjuksköterskor och annan vårdpersonal kunde vi förra veckan läsa att bristen på barnmorskor fått Region Västernorrland att höja ersättningen till bemanningsföre-

tagen så att de nu kan erbjuda upp till 95 000 kronor för ett stafettjobb. Helt otroligt! – Det är ett hån mot de fast anställda, säger Therese Burlin, som sitter i styrelsen för Vårdförbundet i Västernorrland, till tidningen Vårdfokus.

Burlin berättar vidare att hon själv sökt jobb på kvinnokliniken till sommaren och kunde förhandla till sig max 32 500 kronor. Vi förstår alla att det borde vara bättre att satsa pengarna på de fast anställda så de stannar kvar med sin kompetens på arbetsplatsen. Men istället för att gå med på de fast anställdas lönekrav ges alltså enorma summor på bemanningsföretag! ■

Per Johansson

Foto: Snowgarden AB & Emilia Öije

årdförbundets förhandlingar med SKL och Sobona strandade helt härom veckan. De kom då överens om att kalla in medlare som förra veckan startade sitt arbete. Det är Gunilla Runnquist och Göran Gräslund som av parterna utsetts att medla i förhandlingarna. Gunilla Runnquist är tidigare förhandlingschef på Lärarförbundet och Göran Gräslund är tidigare generaldirektör på Datainspektionen. Vårt nuvarande avtal som egentligen löpte ut 31 mars har förlängts och gäller under förhandlingstiden. Vårdförbundet skulle nu behöva samla medlemmarna till möten för att diskutera vilka kampanjer som kan drivas mot politikerna i SKL. De ansvariga i SKL som säger nej till Vårdförbundets krav är repre-

Nordström och Svenonius, nedskärningspolitiker av rang och i styrelsen för SKL.

18 APRIL 2019 # 1 347

Framtidens Hjällbo – För vem?

Hjällbo, beläget i stadsdelen Angered i Göteborg, har en befolkning på 7 608 personer. Mellan 1971 och 2019 ökade befolkningen med 2 612 personer, och under samma period har bara 12 nya lägenheter framkommit. Av de bostäder som finns i stadsdelen byggdes 91 procent mellan 1961 och 1970. Samtliga av dagens 2 300 befintliga lägenheter byggdes för 50-60 år sedan och har inte genomgått några renoveringar sedan dess. Dessa siffror avslöjar såväl trångboddheten som behovet av nybyggnation och renovering. KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

en när politiker och de kommunala bolagens tjänstemän nu talar om planerna inför vad som kommer vara Hjällbo 2040 finns all anledning att ställa oss frågan: Framtidens Hjällbo – för vem? I Hjällbo saknar många, likt andra förorter, de mest grundläggande behoven som arbete, bra bostäder, utbildning och fritidssysselsättning.

Poseidon säger sig vilja: • Motverka trångboddhet. • Minska segregationen och demokratiunderskottet. • Öka antalet arbetstillfällen. • Förbättra skolresultat och folkhälsa. • Verka för att Hjällbo stryks från listan över utsatta områden. Det låter ju bra, men att förstå problembilden är inte den samma som att sitta på lösningarna. Det finns en rad varningstecken när vi tittar närmare på metoderna, delvis för att en av förebilderna som pekas ut är Gårdstensmodellen (läs mer i nästa veckas Offensiv). Vad är det som väntar Hjällbo? Det talas om renoveringar, nyproduktion, ombildningar, renoverade torg och vräkta föreningar; alla fem varningstecken för gentrifiering av ett område. Visst behöver lägenheterna renoveras då husen är 60 år gamla. Den tekniska livslängden har passerat för länge sedan utan åtgärder. Det finns stora brister på avlopp, värme, ventilation, badrum och kök.

Olika aktörer planerar för ”framtidens Hjällbo” utan att involvera befolkning och föreningsliv i området.

Men frågan är vem som ska betala och vad det kommer att kosta. Om inte bolagen presenterar ett 0-alternativ finns risken för att hyrorna drivs upp. Med 176 600 kronor per år i medelinkomst finns ingen möjlighet att betala hyran för nyproducerade hyresrätter, inte heller om renoveringarna chockhöjer hyran. När Hjällbo ska fördubblas i storlek, vilken plats har då de som bor där idag?

Bakgrund om projektet Framtidens Hjällbo

Nio stora aktörer – AB Framtiden, Bostads AB Poseidon, HSB Göteborg, Riksbyggen, Skanska Sverige AB, Boklok, Förvaltnings AB Göteborgslokaler, Johanneberg Science park, SDF Angered och Göteborg Egnahems AB – har inlett ett omfattande projekt om Framtidens Hjällbo. I takt med att Göteborg växer, centrumkärnan byggs ut och Gamlestaden utvecklas till att bli ett nytt centrum blir stadsdelar som Hjällbo mer centrala och attraktiva. Området har länge haft behov av satsningar och utveckling. Hjällbo är entrén in i Angered som sammankopplar stad och natur med dess närhet till naturområden. Hjällbo har länge setts

som ett ytterområde, men ligger endast 12 minuter från Göteborgs central med spårvagn. Därför har det tidigare bortglömda Hjällbo i takt med att staden växer blivit ett naturligt intresse för stadens politiker, tjänstemän och privata profitörer.

”I centrum står alla som idag bor och verkar i Hjällbo; de som ska leva, trivas och känna sig trygga i stadsdelen”, skriver aktörerna i en debattartikel i GP i början av februari. Det talas i stora visioner om att ”processen bygger på engagemang och medverkan” och att ”steg för steg kommer de boende att involveras med stora möjligheter att påverka det som

händer”. Trots detta är mycket redan bestämt och företagen har processat i över ett års tid tillsammans utan de boendes eller Hyresgästföreningens inblick. Trots talet om att de boende ska få inflytande har inga processer startats trots att initiativet redan är igång med start på Hjällbo Lillgata som ska renoveras, ett område som varit aktuellt för ombildningar i omgångar. I talet om upprustningen ingår också att se över lokaler och gångstråk, skapa tryggare miljöer och naturliga mötesplatser. Trots detta har beslut tagits om att vräka föreningarna i föreningshuset utan dialog med området eller riskanalys om vad det kommer att innebära. ■

Ur den sociala och politiska situationen växer nu organiseringen i området. Lokala aktörer har funnit varandra och bildat ett Hjällboråd för civilsamhället, en lokal organisering med ortens kvinnor i fronten. Det är ett samarbete mellan boende i området, lokala mötesplatser, skola, förenings- och kulturliv som har skapat viktiga mötesplatser och börjat formulera lösningar på sociala och politiska problem. Denna organisering måste nu kräva ett verkligt inflytande över processen. På det möte som hölls i Hjällboskolan med Hjällborådet var det uppenbart att de boende tröttnat på att beslut tas ovanför deras huvuden. De är trötta på tillfälliga projekt som kommer utan reellt inflytande för de boende och på skendemokratiska processer där besluten redan är fattade. Det finns en rad dialogprocesser färskt i minnet hos de boende. Hyresgästkollektivet i Hjällbo har alla skäl att organisera sig. De lokala hyresgästföreningarna bör göra gemensam sak med Hjällborådet, med det vräkningshotade föreningslivet och andra aktörer för att ta kontroll över utvecklingen. I planerna för Framtidens Hjällbo måste de boende få makt och inflytande över utvecklingen för att garantera att alla har råd att bo kvar. När så omfattande förändringar är på gång måste lokalsamhället få

Foto: CC0

Arbetslösheten i området är 13,2 procent jämfört med snittet i Göteborg på 5,6 procent. 86,2 procent av ungdomarna saknar eftergymnasial utbildning. Medelinkomsten i området är 176 600 kronor mot snittet i Göteborg på 297 300 kronor. 40 procent av hushållen är barnfamiljer. 21 procent av hushållen består av fem personer eller mer. 11,3 procent har tre barn eller fler; motsvarande snitt i Göteborg är 6,2 procent. 89,6 procent av befolkningen i stadsdelen har utländsk bakgrund, och 58,3 procent är födda i utlandet. Ohälsotalet är 36,4 procent – mer än dubbelt så högt som snittet i Göteborg. Dessa siffror är viktiga att väga in för att förstå vad som riskerar att hända med området genom Framtidens Hjällbo. Poseidon och dess uppdragsgivare i staden har

tagit fram syfte, mål och strategi för Hjällbo 2040. De har under ett års tid planerat 21 år framåt i tiden. Frågan för de boende i området är var befinner de sig i denna planering och vad kommer det betyda för dem?

komma in tidigt i processen, inte få ett färdigbeslutat faktum presenterat framför sig. Poseidon kan här lära av andra områden som gjort dessa misstag. Boende i området måste få leda och forma processen – de verkliga experterna i Hjällbo är de boende. De vet vilken renovering som behövs och vad en har råd att betala. Det behövs en varsam renovering med målsättningen att alla ska kunna bo kvar. De boende vet hur människor i området rör sig, var nya hus bör byggas och vad som ska finnas i dem. Såväl nybyggnation som renovering måste ha social-, ekologisk-, ekonomisk- och kulturell hållbarhet som utgångspunkt. Renovering och nybyggnation bör därför inkludera områdets arbetslösa ungdomar: ge dem lärlingsplatser, utbildning, arbete och sedan ett lägenhetskontrakt i lägenheter med rimliga hyror. Lägenheter bör byggas och renoveras klimatanpassat för att möta klimatförändringarna, och de nybyggda husen ge plats till mötesplatser, föreningsliv och lokal handel. Genom lokal organisering skulle Hjällbo, likt Hammarkullen, kunna skriva ned nya samhällsregler i beslutsprocesserna och vinna makt över hem och närområde och de processer som kretsar kring dem. ■

ÌCWI!45!AR!AV!KAMP!FOR!R Den 21 april 1974 samlades 46 kamrater från 12 länder i London för att grunda Kommittén för en arbetarinternational (på engelska Committee for a Workers’ International, CWI). CWI, som bildades av representanter från marxistiska strömningar eller tendenser, tog sig an uppgiften att argumentera för nödvändigheten av en ny framtida massinternational. KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

n av dessa marxistiska strömningar var svenska Offensiv som bildades 1973, en organiserad socialistisk vänster inom det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. Socialdemokratin och dess ungdomsförbund var då helt andra organisationer än idag. Partiets ställning inom arbetarklassen var ohotad, medlemskåren aktiv och inom socialdemokratin fanns en levande debatt om makt och ägande. CWI:s förhistoria sträcker sig tillbaka till en grupp brittiska trotskister på 1930-talet, som sedan slutet av 1940-talet också hade varit aktiva inom Labourpartiet. Relationerna till Fjärde Internationalen (USFI) bröts i mitten av 1960-talet, varefter de organiserade sig runt tidningen Militant inom Labour. I början av 1970-talet vann också deras unga aktivister majoritetsstöd i Labours ungdomsförbund. Militant fann likasinnade inom arbetarrörelsen internationellt och lade tillsammans grunden för CWI i början av 1970-talet. För CWI:s sektioner var tidningen såväl det viktigaste politiska medlet för att nå ut som en organisatör. Det var genom tidningar som Militant i Storbritannien, Offensiv i Sverige och så vidare, som rörelsen byggdes. Idag finns CWI i 48 länder, på varenda kontinent världen över; på vissa platser i betydande styrka, på andra i mindre grupper; i vissa länder som självständiga partier, i andra som en tendens inom bredare vänsterpartier och -formationer. En ständig uppdatering av internationella perspektiv och ambitioner att organisera en global socialistisk rörelse som kan fungera som arbetarklassens minne, utbyta erfarenheter och vägleda kampen är ända sedan Marx och Engels dagar en central uppgift för alla som identifierar sig som revolutionära socialister. Internationell solidaritet och samordning är direkt avgörande i kampen för socialismen. Kapitalismen bygger i hög grad på nationalstaten, samtidigt som den tidigt sprängde nationalstaternas trånga gränser och samordnar sig internationellt ekonomiskt och politiskt för att hålla tillbaka arbetarklassen och garantera sin makt och profitintressen. Därför behöver också kampen mot kapitalet samordnas internationellt.

Bildandet av CWI ägde rum i en turbulent tidsepok. Kapitalismens långa uppsving och reformistiska guldålder efter att andra världskriget gick mot sitt slut. Oljekrisen 1973 symboliserade den förändrade ekonomiska situationen. Revolutionära rörelser skapade entusiasm, samtidigt som de gamla arbetarpartiernas ledningar stod alltmer handfallna. Revolution och kontrarevolution präglade sedan slutet av 1960-talet utvecklingen i delar av Europa och Latinamerika. I Vietnam besegrade FNL-gerillan USA-imperialismen militärt, samtidigt som en global antikrigsrörelse förödmjukade USA som led sitt första militära nederlag någonsin. Den franska ungdomens revolt i maj 1968 fick arbetarklassen på fötter; därefter svepte en våg av arbetar- och studentprotester över Europa. Samma år utmanades de stalinistiska diktaturerna med Pragvåren i dåvarande Tjeckoslovakien och arbetarstrejker avlöste varandra i Polen 1969/71. Detta var rörelser som vid den tidpunkten på intet sätt var prokapitalistiska, utan i högsta grad stred för genuin socialism och arbetardemokrati. Medan andra vänstergrupper, även de som kallade sig trotskister, ensidigt satte sitt fokus och hopp till studenternas kamp och den revolutionära gerillakampen i Latinamerika och på andra håll i världen, gav CWI:s föregångare sitt stöd till dessa rörelser samtidigt som man betonade vikten av att dessa förenades med arbetarklassens kamp. Ungdomar, studenter, bönder och ursprungsfolk behöver bli med i kampen för socialism, men ingen grupp kan ersätta arbetarklassens kollektiva styrka och ledande roll i kampen för en socialistisk demokrati. Synen på arbetarklassen var avgörande vid CWI:s bildande. Arbetarklassens blodiga nederlag och militärens maktövertagande i Uruguay och störtandet av Allendes vänsterregering i Chile 1973 tvingade fram en bred diskussion om hur socialismen skulle kunna segra och kontrarevolutionens seger förhindras. Det var en period av internationell kamp, revolution och kontrarevolution. Samtidigt som militärdiktaturen krossade den starka chilenska arbetarrörelsen avancerade revolutionen i södra Europa och imperialismen

Militant i Storbritannien ledde massrörelsen som besegrade Poll Tax och fick Thatcher att avgå. Bild från demonstration i London

Socialist Party (CWI Irland) spelade en avgörande roll i kampen som ledde fram till rätten till abort 2018.

REVOLUTIONAR!SOCIALISMÍ besegrades i Indokina och i de portugisiska kolonierna Guinea-Bissau, Angola och Moçambique. Det var bakgrunden till den optimism som präglade CWI vid dess grundande. Bara fyra dagar efter bildandet av CWI upphörde 48 år av diktatur i Portugal. Därefter föll den grekiska militärjuntan och i Spanien jäste motståndet mot Francodiktaturen. Men historien utvecklas inte rätlinjigt. Den härskande klassen lyckades i både Portugal och Grekland överleva och försvara sitt ekonomiska system. Den huvudsakliga orsaken var att massrörelsen som hotade dem saknade ett konkret program och ledarskap för kapitalismens avskaffande.

31/3 1990.

Den kapitalistiska krisen 1974-75 bidrog till att medvetenheten vreds till vänster globalt. 1974 började den spanska diktaturen under general Franco att spricka, pressad av en revolutionär situation. Med hjälp av sveket från arbetarpartiernas reformistiska ledning kunde den härskande klassen hålla tillbaka den revolutionära rörelsen och lyckades avleda en socialistisk revolution till att istället upprätta en kapitalistisk demokrati, utan att bryta med diktaturens ramar. Mot denna bakgrund fick marxismen på nytt ett gehör hos bredare skikt i världen. Ett upprop till handling skickades ut över världen. Men mot bakgrund av bland annat de negativa erfarenheterna av den socialistiska Andra internationalen, som kollapsade när det första världskriget bröt ut 1914, och den kommunistiska Tredje internationalens urartning, fick idén om en kämpande internationell arbetarorganisation inte något större genomslag vid den tidpunkten. Det gjorde dock inte initiativet mindre viktigt eller mindre nödvändigt att ta. Under 1970- och 1980-talet vann CWI särskilt stora framgångar i Storbritannien, där Militants idéer och metoder dominerade i det Labourparti som styrde Liverpool 1983-87, och tre av Labours parlamentsplatser tillhörde Militant. Framgångarna i Liverpool resulterade i att 4 000 kommunala bostäder i Liverpool kunde byggas i direkt strid med Thatcherregeringens budgetregler, liksom ett program för social upprustning med slumsanering, nya vårdinrättningar och idrottsanläggningar. 45 000 arbetare och unga demonstrerade och strejkade sitt stöd för Liverpool kommunfullmäktiges kamp mot försöken från Margaret Thatcher högerregering att stoppa dem under 1980-talets mitt. I slutet av 1980-talet ledde Militant också den massrörelse mot Poll Tax (en slags platt skatt lika för slott och koja) som besegrade Thatcher och tvingade henne att avgå 1990

efter att 18 miljoner människor vägrade att betala sin Poll Tax. Framgångarna för CWI i Storbritannien och i Sverige skrämde ledningen för socialdemokratin som svarade med uteslutningar, samtidigt som man gick allt mer åt höger. Med de oförenlighetsbeslut som i Sverige förbjöd försäljningen och spridande av Offensiv inom en socialdemokrati som inlett det borgerliga systemskiftet (i mitten av 1980-talet) stod det klart att nya socialistiska massarbetarpartier måste byggas. De senaste 30 åren har medvetenheten hos arbetarklassen och vänstern tryckts tillbaka som ett resultat av Sovjetunionens och de stalinistiska staternas kollaps och socialdemokratins fullständiga förborgerligande. CWI och Rättvisepartiet Socialisterna menar att de stalinistiska staterna styrdes av en privilegierad, parasitär kast, en totalitär elit som utgjorde ett direkt hinder för arbetardemokrati och socialism. Men faktumet att dessa stater var icke-kapitalistiska och baserade sig på den förstatligande egendomen samt en planerad ekonomi, om än förvriden och inte under massornas kontroll och styre, innebar att deras existens ändå visade att kapitalismen inte var det enda möjliga ekonomiska systemet. Berlinmurens fall, de stalinistiska staternas kollaps och återupprättande av kapitalismen 1989-91 innebar försämrade levnadsförhållanden för befolkningen i de före detta stalinistiska länderna i Sovjetunionen, Central- och Östeuropa. För den härskande klassen blev murens fall till propagandavapen för kapitalismen om historiens slut och marknadsekonomin som det enda systemet. Denna antikommunistiska mot offensiv efter radikaliseringen under 1960- och 70-talet innebar ett ideologiskt krig för att hävda att det inte finns något alternativ till kapitalismen. Den nya situationen innebar svårigheter för vänstern. Att socialdemokratin inte längre hade någon motvikt från vänster underlättade deras förborgerligande och innebar en seger för den prokapitalistiska högervridningen av arbetarrörelsen som helhet. Trots den nya komplicerade perioden var det under 1990-talet som Rättvisepartiet Socialisterna växte som mest och omvandlades från förbund till parti. Socialdemokratins världsrekord i nedskärningar med Vänsterpartiet som stödparti öppnade upp för en motoffensiv från den svenska arbetarklassen, på många arbetsplatser och fackföreningar under Offensivs ledning. Låglönerevolter, massdemonstrationer och rättviseprotester präglade

Sverige under 1990-talets första sex år. Arbetarförbundet Offensivs roll i rättvisekampen – Rättvisedagarna, Upprop för Rättvisa, Rättviselistan i EU-valet 1995 – ledde så småningom till bildandet av Rättvisepartiet Socialisterna 1997 och att Offensiv samtidigt blev en veckotidning. På Irland vann Socialist Party, CWI Irland, en plats i parlamentet. Joe Higgins satt i parlamentet mellan 1997 och 2007 och från 2011 till 2016. Joe Higgins satt även i EU-parlamentet efter att ha vunnit valet 2009-2011. Han efterträddes av Paul Murphy som tillsammans med Ruth Coppinger och Mick Barry är de tre CWI-medlemmar som nu sitter i det irländska parlamentet. På Irland har CWI lett flera framgångsrika masskampanjer mot exempelvis vatten- och hushållsavgifter, och i den framgångsrika kampen för abort hade Socialist Party och dess medlemmar en tongivande roll. Erfarenheterna har sedan 1900-talets början visat att det inte går att demonstrera bort systemet. Det går att vinna delstrider men inte större avgörande framgångar enbart med protester. Kapitalismen måste krossas och ersättas med socialismen. För det krävs massornas kamp, en stridsberedd ledning i form av ett revolutionärt parti och ett konkret handlingsprogram. Under detta århundrade har vi redan bevittnat massiva protester, rörelser och kamp i internationell skala; antiglobaliseringsrörelsen 2001, antikrigsprotester mot den USA-ledda invasionen av Irak 2003, Occupy, Indignados, den arabiska våren 2011, den globala kvinnoradikaliseringen och klimatstrejkerna i år den 15 mars. 2008 års globala kapitalistiska kris och de revolutionära uppsving som den förde med sig i Tunisien och Egypten och vidare i arabiska våren visar vad som komma skall. Efter 10 år av fortsatta åtstramningar har världen gått in i en ny era av kris och krig, masskamp, revolution och kontrarevolution. I USA är socialism mer populär bland de unga än kapitalism i opinionsmätningarna. CWI:s sympatisörer i USA, Socialist Alternative, har placerat sig i utvecklingens framkant genom att vinna och försvara Kshama Sawants (Socialist Alternative) kommunstyrelseplats i Seattle med 100 000 röster och en växande organisation. Allt fler människor är medvetna om de inneboende möjligheterna i teknologiska framsteg och att dessa, om samhället skulle styras demokratiskt, skulle kunna användas för befolkningens och miljöns bästa istället för profitintressen. Den viktigaste förändringen i medvetenheten hos arbetarklassen, de förtryckta och de unga är erfarenheterna av åt-

stramningspolitiken och den växande insikten om att klimatkrisen gör socialismen till en existentiell nödvändighet. Fram växer en förståelse för behovet av att i grunden ändra på hela samhället. Men att omvandla detta till en socialistisk medvetenhet börjar bli en kamp mot klockan. Revolutionerna som störtade Tunisiens diktator Ben Ali och Egyptens diktator Mubarak år 2011 fick en världsomfattande inverkan. Det visade att revolutioner inte behöver vara väpnade uppror, utan är massornas direkta ingripande för att förändra sin levnadssituation. Tänk effekterna om det hade funnits ett revolutionärt socialistiskt parti som fört massorna till makten i Tunisien eller Egypten; det skulle ha inneburit en viktig potentiell referenspunkt för en internationell socialistisk organisation som länkar ihop rörelser globalt. Gång på gång har arbetarklassen visat sig redo att kämpa, men dess avsaknad av ett revolutionärt parti och international har inneburit att kamprörelsen inte har haft konkreta svar på hur den kapitalistiska ordningen ska avskaffas. Om arbetarklassen inte kan bryta krisens grepp om samhället och befria mänskligheten hotar än djupare kriser, vilka riskerar kasta ned samhället i en nedåtgående spiral av sönderfall och barbari. Om detta vittnar dagens många humanitära katastrofer, klimatkrisen och att antalet auktoritära regimer blir allt fler. Dagens marxister står inför uppgiften att återuppbygga arbetarrörelsen på socialistisk grund eller på vissa håll bygga helt nya arbetarorganisationer från grunden. En försvårande omständighet i många länder är de bittra erfarenheterna av de gamla arbetarorganisationernas – de socialdemokratiska, ”socialistiska” och stalinistiska så kallade kommunistiska partiernas – svek, förfall och kollaps. De har numera förborgerligats, korrumperats och omvandlats till helt igenom kapitalistiska partier eller reformistiska (inomkapitalistiska), som nöjer sig med det minst onda. CWI spelar i en rad länder en viktig roll i arbetarrörelsens socialistiska återfödelse. Där det har varit möjligt deltar vi i skapandet av nya politiska partier och formationer tillsammans med andra, för nya arbetarpartier som ett steg i riktningen mot bygget av en massbaserad socialistisk arbetarrörelse. CWI:s första 45 år är dock bara vår förhistoria. Vi befinner oss i en ny tid av snabba vändningar där behovet av en global socialistisk rörelse och kamp för att rädda planeten blir allt mer akut. Det är för att bygga en sådan rörelse som CWI kämpar. Arbetare i alla länder, förena er. ■

INTERNATIONELLT

18 APRIL 2019 # 1 347

Klimataktivister

stänger ned storstäder

”Regeringarna prioriterar den ekonomiska elitens kortsiktiga intressen”, sa en talesperson i London träffsäkert. Klimatkampen måste fortsätta.

Tusentals klimataktivister från den nya rörelsen Extinction Rebellion (utrotningsuppror) inledde måndagen den 15 april kl elva engelsk tid (tolv i Sverige) en blockad av fem stora gatukorsningar som syftade till att stänga ned London under minst en vecka. Samordnat med detta inleddes enligt ett pressmeddelande liknande aktioner i 80 städer i 33 länder, från Auckland till Accra, Mexico City till Vancouver. ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

–V

i vill inte störa folk, men våra regeringars misslyckanden under de senaste 30 åren ger oss inget val. Regeringarna prioriterar den ekonomiska elitens kortsiktiga intressen; för att få deras uppmärk-

samhet måste vi störa ekonomin, förklarade en talesperson i London. Tala sanning om krisen, nollutsläpp till 2025 och en folkförsamling för att utarbeta en nödplan för att genomföra detta, i stil med

omställningen under andra världskriget, lyder nyckelkraven. I Stockholm påbörjade samtidigt en minut i tolv ett hundratal aktivister en ”die in” mellan riksdagshusen som pågick i 25 minuter för att symbolisera rörelsens krav på noll i nettoutsläpp redan 2025. Aktionen fortsatte därefter med en ljudlig, men glad och snäll blockad av Riksbron vid riksdagen mellan Drottninggatan och Riksgatan, där förbipasserande släpptes igenom en liten öppning. När detta skrivs har polisen både i London och Stockholm intagit en avvaktande hållning utan gripanden. – Vi är just nu ungefär tvåhundra personer här, bra för att vara en

måndag. Vi har nått en punkt där vi måste göra nånting, då utsläppen bara fortsätter att växa utan att det händer något alls, rapporterade

”

Vi har nått en punkt där vi måste göra nånting, då utsläppen bara fortsätter att växa utan att det händer något alls.

Sebastian Salazar vid halv två-tiden och fortsatte:

– Utsläppen är ju osynliga till dess att de skapar konsekvenser som skogsbränder och fallande matproduktion, och då är det upp till klimatrörelsen att göra krisen synlig, förklarar han. Innan aktionerna inleddes skrev Extinction Rebellion på sin Facebooksida: ”Våra makthavare har misslyckats med att skydda oss från direkta miljökatastrofer som torka och bränder, förhindra den massutrotning av arter som pågår och avvärja det hot som klimatförstöringen utgör mot hela vår civilisation. Och tiden för att ta oss ut ur denna kris är nästan ute. Det är dags att göra uppror – eller riskera att förlora det vi håller kärt. I det här läget väljer vi nu att agera.” Extinction Rebellions deklarerade metoder åberopar både medborgarrättsrörelsens och suffragetternas och påminner en hel del om Occupy-rörelsen 2011. ”Vi kommer att fredligt blockera trafiken dygnet runt. Det här kommer att bli en fullskalig festival av kreativt motstånd, med folkförsamlingar, konstaktioner, scenframträdanden, samtal, workshops, mat och familjerum”. När rörelsen lanserades i London i slutet av oktober backades den upp av både klimatforskare, debattörer som George Monbiot och präster, som den förre ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams. Även Greta Thunberg deltog i lanseringen. Den nu inledda kampanjveckan blir ett viktigt test för hur effektiv Extinction Rebellion kan bli. Samtidigt fortsätter stödet att växa för de klimatstrejkande ungdomarna i #fridaysforfuture. Till fredagen den 24 maj, som är två dagar innan EU-valet, planeras nu för en ny Global Strike For Future som i Sverige kan bli ännu större än den historiska klimatstrejken den 15 mars och inför den 27 september försök att samla till en Earth Strike, som också föregås av en kampanj för en politisk generalstrejk. ■

Nej till kärnkraft i Bottenviken – trappa upp motståndet

ennovoima (finskt energibolag) planerar att bygga ett kärnkraftverk på udden Hanhikivi i Pyhäjoki på finska sidan av Bottenviken. Det är dock inte försent att stoppa bygget då Finlands regering inte beviljat byggnadstillstånd för reaktorn. Finska arbets- och näringsministeriet har meddelat att Fennovoimas byggnadstillstånd behandlas tidigast 2019, troligen 2020. Trots detta har Fennovoima redan investerat uppemot 500 miljoner euro (5,2 miljarder kronor) i byggnader och anläggningar på udden. Stora muddringar har gjorts i havet utanför; hamn och kylvattenstunnlar byggs. Bostäder för cirka 3 000 arbetare finns på

plats. Hanhikivi har förvandlats till ett industriområde i stor skala. Ryska Rosatom är största enskilda ägaren i Fennovoima med total kontroll över projektet. Rosatom ger gynnsamma lån, svarar för entreprenörer och teknik. Rosatom bygger vidare reaktorn och framställer upparbetat specialbränsle. Bottenviken är ett unikt, känsligt område med sin landhöjning och speciella vattenomsättning. Stora älvar för med sig vattenmassor ut i havet. Johan Wikner, Havsmiljöinstitutet Umeå universitet, beskriver Bottenviken som ett ”sött hav i hyfsat skick”, med låg Fosforhalt, hög grad av lägre organismer samt god syresättning.

De investeringarna som hittills gjorts på udden Hanhikivi har dock redan avsevärt skändat miljön. En kärnkraftsreaktor skulle vara första steget mot slutgiltig miljöpåverkan för oöverskådlig framtid. Kärnkraft är oetiskt då den påverkar framtida generationers livsmiljö. Mellanlagring av farligt, och hett kärnavfall innebär en risk i mer än 125 år. Även om Bottenviken är i ”hyfsat skick” är den artfattig och många arter lever på gränsen av sitt utbredningsområde. Klimatförändringarna medför stor miljöstress på det grunda innanhavet. Forskning visar på kraftigt höjda temperaturer och ökad nederbörd. Ett kärnkraftverk skulle

förstärka riskerna. Av kylvattnet från ett kärnkraftverk går två tredjedelar av värmeeffekten direkt ut i havet. 2 000 mW spolas direkt ut i Bottenviken, en mängd som motsvarar uppvärmning av cirka en miljon normalstora villor. En anläggning som anrikar uran för bränsleproduktion till kärnkraft kan även tillverka klyvbart material för kärnvapen. Bottenviken är en kärnkraftsfri zon. Ett finskt-ryskt kärnkraftverk skulle kunna förändra säkerhetsläget i området och medföra ökad risk för terror och sabotage eller spridning av kärnvapen. Det finns ingen säker slutförvaringsmetod; avfallet från en reaktor förblir radioaktivt i över 100 000 år.

Kärnkraftverk är sårbara och farliga; ett kärnkraftverk i Bottenviken skulle sannolikt förändra norra Europas säkerhet. Haveri kan inte uteslutas. Attentat, mänskliga fel och naturkatastrofer kan leda till farliga och dyra olyckor. Kärnkraftverk löser inte problemen med klimatförändringen. Istället borde en satsning göras på förnybara energier. 21 Norrlandskommuner som representerar över 550 000 invånare har sagt nej till kärnkraftverket. Nu måste aktiv gräsrotskamp hålla uppe trycket på båda sidor Bottenviken för att sätta stopp för kärnkraften, bland annat genom nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken. ■ Maria Linna

18 APRIL 2019 # 1 347

31 000 i ny amerikansk storstrejk

Arbetare runtom i USA börjar slå tillbaka. Lärare, snabbmatsarbetare och många fler har gått ut i strejk för att försvara sina löner och förmåner, men också för att vinna mer. Under torsdagen den 11 april gick 31 000 arbetare på livsmedelskedjan Stop and Shop i New England (nordöstra USA) ut i strejk för första gången sedan 1988. Vid Offensivs pressläggning (16 april) går strejken in på sin femte dag. ELAN AXELBANK

Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer USA)

top and Shop ägs av ett stort multinationellt företag, Ahold Delhaize. I USA är de det elfte största detaljhandelsmarknadsföretaget och den tredje största livsmedelskoncernen, som äger många matvarubutiker på östkusten som Hannaford och Food Lion. Ifjol gjorde Ahold Delhaize över 18 miljarder kronor i vinst. Arbetare strejkar som en reaktion på de många attacker som företaget gör i avtalsförhandlingen. Stop and Shop försöker höja hälsovårdskostnaderna med 500 procent – för vissa betyder detta en höjning från 120 kronor till 920 kronor per vecka. De vill ta bort OB-ersättning på söndagar och helger, slopa pensionssystemet, ta bort betald semester och införa ett lönetak för alla anställda. Samtidigt gör toppcheferna större och större vinster varje år. Arbetare överallt bör stödja denna strejk. Om Stop and Shop lyckas besegra strejken ger det självförtroende till andra storföretag att göra liknande attacker mot arbetare överallt. Om arbetarna organiserar starka strejkvaktskedjor och den bredare arbetarrörelsen mobiliserar till aktivt stöd kan företagets attacker stoppas. Andra fackföreningar bör – likt Teamsters – ge löften om att inte strejkbryta. Det betyder att inte erbjuda några tjänster i syfte att hålla en affär öppen, som leveranser eller annan service, samt att sprida budskapet till sina medlemmar om att inte handla i affärerna, som Massachusetts sjuksköterskeförbund har gjort. Socialist Alternatives medlem-

mar (CWI:s sympatisörer USA) är vid strejkvaktskedjorna varje dag för att hjälpa till att hålla energin uppe och upprätthålla starka strejkvaktskedjor. De strejkande bör stoppa kunder från att gå in i affärerna genom att prata med dem om vad som står på spel och varför de bör handla någon annanstans. Om UFCW (Livmedels- och Handelsfacket) organiserade protestmöten utanför affärer där man uppmanar kunder och allmänheten att delta i solidaritet med de strejkande skulle vara en boost. Andra fack bör också ansluta en masse till dessa protestmöten. Arbetare är starkast när vi står enade! I diskussioner vid strejkvaktskedjorna är många arbetare upprörda över hur lång tid det tog fackledningarna att kalla till strejken. Den här strejken kan användas som en startpunkt för att göra UFCW till ett mer demokratiskt fack med aktivt gräsrotsdeltagande och -medverkan. Detta skulle sätta facket i en starkare position för att effektivt stoppa framtida attacker från företaget och vinna framgångar. För att hjälpa den processen bör fackliga representanter göra fler besök till affärerna för att hålla medlemmarna ajour och involverade samt ha fler fackliga medlemsmöten. Alla fackligt förtroendevalda borde få den genomsnittliga lönen som de arbetare de representerar får för att försäkra sig om att de hålls ansvariga av fackmedlemmar och deras intressen. Att vinna en sån förändring kommer att kräva organisering och tryck underifrån.

Strejkvågen i USA fortsätter när nu arbetare i livsmedelsbutiker strejkar för drägliga löner och villkor.

Från lärare till butiksbiträden är arbetarrörelsen i USA i de tidiga stadierna av en pånyttfödelse. Om Stop and Shop-arbetarna vinner strejken är det en kraftfull uppvisning av arbetarnas förmåga att slå tillbaka och vinna, när de ställs mot skamlösa attacker från vd:arna. Arbetare och alla som stödjer strejken måste upprätthålla starka strejkvaktskedjor för att maximera företagets vinstförluster, och fackledningen måste stå på sig vid förhandlingsbordet. Ge allt för att vinna strejken! ■

Socialist Alternative säger:

• Nej till lönesänkningar och till nedskärningar i semesterersättningen. • Behåll pensionssystemet och prisvärda hälsovårdskostnader. • Behåll OB-ersättning på söndagar och helger. • Arbetare och kunder ska inte strejkbryta – stäng ner affärerna. • UCFW bör organisera protestmöten utanför affärerna för att visa fackets styrka och samhällets stöd. • Bygg ett mer demokratiskt och stridbart fack med aktivt gräsrotsdeltagande och -medverkan för att försvara ytterligare attacker och gå på offensiven.

Uruguay: Högern och kyrkan attackerar ny translag Den 19 oktober förra året röstades en ny lag som försvarar transpersoners rättigheter igenom i Uruguay. Nu attackeras lagen av högerpolitiker och religiösa grupper i landet. NATALIA MEDINA

natalia.medina@socialisterna.org

ey integral para personas trans är ett sätt att förbättra transpersoners liv och innebär en rad åtgärder som ska stärka transpersoners rättighet till identitet, vård, utbildning, arbete och bostad. Den ger även transpersoner som utsattes för repression under diktaturen rätt att söka eko-

nomisk kompensation av staten och mindreåriga rätt att korrigera sitt juridiska kön med målsmans godkännande. Efter 10 timmars intensiva diskussioner röstade 66 av de 88 närvarande representanterna i underhuset för lagen. Omröstningen hölls

efter en lång kampanj där 60 000 namnunderskrifter samlades in.

De senaste årens statistiska undersökningar har börjat synliggöra transpersoners utsatthet i Uruguay. Psykisk ohälsa i form av stress, depression och ångest är vanligt förekommande och många stöts bort av sina familjer. Undersökningarna vittnar om våld, sexuella övergrepp och systematisk diskriminering inom vård, skola och rättsväsende. Lagen är ett sätt att kompensera den strukturella diskrimineringen som transpersoner utsätts för. Enligt TMM (Trans Murder Monitoring)

mördades runt 2 350 transpersoner i Latinamerika och Karibien mellan 2008 och 2018. Beräkningar pekar på att det finns cirka 1 000 transpersoner i Uruguay. För dem skulle en lag betyda inte bara bättre livskvalitet och ökad säkerhet, utan kan även vara en fråga på liv och död.

Mindre än ett halvår efter godkännandet av lagen har högerpolitiker och religiösa grupper gjort gemensam sak för att stoppa den. Med falska argument som ”vi är alla lika” och ”lagen beviljar privilegier för vissa, och tar ifrån oss andra” har de på kort tid samlat nästan 70 000

underskrifter med krav på en folkomröstning för att riva upp lagen. Uruguay är ett av de minst religiösa länderna i Latinamerika, men den evangelistiska kyrkan som står bakom hatkampanjen har de senste åren vuxit både i Sydamerika och i Uruguay. I Brasilien har den ett starkt fäste och i Argentina stoppade de förra året legaliseringen av abort upp till vecka 14. Attackerna på den nya lagen visar hur rättigheter inte ges utan tas genom kamp. De visar också hur de ständigt är hotade och måste försvaras. ■

INTERNATIONELLT

18 APRIL 2019 # 1 347

Efter månader av masskamp har diktatorn al-Bashir tvingats bort. Lakejen som tog över tvingades bort efter blott 24 timmar, och kampen fortsätter.

Sudan: Inget förtroende för militären – fortsatt kamp säkrar massornas seger I förra veckan vann masskampen i Sudan sin första historiska seger – diktatorn Omar al-Bashir tvingades bort, och det tog inte mer än 24-timmar innan även hans efterträdare general Awad Mohamed Ahmed Ibn Auf fick gå. Men precis som i Algeriet fortsätter kampen för en genomgripande politisk förändring. ”Revolutionen har bara börjat”, som den nya talkören lyder i Sudans huvudstad Khartoum. PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

assrörelsen inleddes med att unga i Blå Nilen-regionen i mitten av december demonstrerade mot regimens skärpta åtstramningspolitik som dikterats av Internationella valutafonden (IMF) och som bland annat innebar dramatiskt höjda priser på bröd och andra basvaror. De första demonstrationerna följdes sedan av att massorna i staden Atbara, där Sudans arbetarrörelse har en stark tradition, och på andra håll revolterade den 19 december mot regimen och brände ned det styrande partiet NCP:s högkvarter i staden. Det blev startskottet till en landsomfattande rörelse som nästan omedelbart förenades bakom kravet på att den diktatoriska presidenten Omar alBashir och hans regim ska bort.

Al-Bashir kom till makten via en militärkupp 1989. Med repression och en brutal söndra- och härska-politik styrde han i ett Sudan som slets sönder av förtryck, inbördeskrig och krig. År 2011 splittrades landet och Sydsudan blev en självständig stat som inom dess gränser hade över tre fjärdedelar av Sudans kända oljereserver. Sydsudans självständighet blev ett hårt slag för al-Bashirs diktatur. Oljan hade stått för hälften av regimens skatteinkomster och två tredjedelar av dess inkomster i utländsk valuta. Men förlusten av oljeinkomster är inte ensamt förklaring till krisen. Korruption och misskötsel samt förtryckets kostnader och plundring av exempelvis landets guldtillgång-

ar har stadigt försvagat ekonomin, samtidigt som landets utlandsskuld stadigt ökat. Militärbudgeten och de stadigt ökade anslagen till de särskilda miliser som al-Bashir byggde upp för att skydda diktaturen slukade uppemot 70 procent av stadsbudgeten, samtidigt som budgetens andel för utbildning, hälso- och sjukvård bara var några få procent. Under en tid bidrog även Västs sanktioner, som har lättats under senare år efter att både USA och EU knutit närmare band med diktaturen, till att landets inkomster minskade. Förra året inleddes med nedskärningar och en devalvering (nedskrivning av den egna valutans värde) som snart skulle följas av flera. Nedskärningarna i matsubventionerna, som dikterades av Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken, möttes av protester som brutalt slogs ner. Den redan svåra situationen blev dock allt värre och i november hade den tilltagande bristen på nödvändighetsvaror lett till att inflationen stigit till närmare 70 procent, världens då näst högsta inflation. Som svar på hyperinflationen och den akuta krisen la regimen fram ett nytt drakoniskt nedskärningsprogram, som denna gång (i decem-

ber) besvarades med landsomfattande protester som inom några dagar blev de största någonsin under al-Bashirs diktatur. Precis som senare i Algeriet kom massprotesterna att splittra regimen och även de väpnade styrkorna. Den 22 februari införde den allt mer desperata och försvagade regimen ett ettårigt undantagstillstånd, som senare blev till ett sex

nodagen den 8 mars. Kvinnor har gått i bräschen för revolutionen i Sudan. ”Vi kommer aldrig mer att låta oss behandlas som andra klassens medborgare”, som en av de många kvinnor som deltar i protesterna mot Sudans diktatur sa i mars. De fortsatta protesterna splittrade även de väpnade styrkorna. ”Tillförlitliga källor rapporterar om att mindre strider ägt rum mellan

Masskampen i Sudan måste gå vidare, eller som den nya talkör som hörts de senaste dagarna säger: ”Revolutionen har bara börjat”. månader långt undantagstillstånd, för att om möjligt kunna bli kvar vid makten. Samtidigt infördes militärstyre i alla landets provinser. Men den upptrappade repressionen, kontrarevolutionens piskrapp, trotsades omedelbart av massorna som gick ut på gatorna och i början av mars genomfördes strejkaktioner på initiativ av den tvärfackliga organisationen SPA (Sudanese Professionals Association). Protester genomfördes i samband med internationella kvin-

armésoldater och säkerhetsstyrkor som är lojala med al-Bashir i Port Sudan och andra städer”, rapporterade International Crisis Group den 26 februari. Det är bakgrunden till de jättestora protester som ägde rum med början på lördagen den 6 april. Under det gångna veckoslutet och dagarna efter skakades Sudan av de största demonstrationerna hitintills. I Khartoum var det hundratusentals som var ute på gatorna och som omringade bland annat ar-

KRÖNIKA

18 APRIL 2019 # 1 347

méhögkvarteret där de fick skydd av armésoldater. ”Tusentals demonstranter som protesterar mot regeringen har slagit läger vid arméhögkvarteret, där soldater har skyddat dem för säkerhetstjänstens attacker. Armén har satt upp barrikader kring högkvarteret där demonstranter kräver att den långvariga presidenten Omar al-Bashir avgår omedelbart. Agenter från presidentens säkerhetstjänst samt kravallpoliser angrep demonstranterna tidigt på måndag morgon (8 april), bland annat med tårgasgranater, då soldater skyndade till undsättning och drev bort angriparna”, rapporterade nyhetsbyråerna AFP och Reuters. Ställda inför den växande mass kampen och inför perspektivet av att ännu fler soldater aktivt skulle gå över till demonstranterna kände sig de högsta militärerna tvingade till att avsätta al-Bashir för att rädda regimen. Det var tydlig manöver från toppen för att förhindra en fortsatt revolution underifrån. ”Genom den här interna militärkuppen har regimen reproducerat samma ansikten och institutioner som vårt modiga folk har revolterat mot. Vi avvisar kategoriskt uttalandena från kuppledarna”, som SPA skrev i ett uttalande efter att al-Bashir hade tvingats bort och militären utsett försvarsministern och generalen Awad Mohamed Ahmed Ibn Auf (en av al-Bashirs blodiga hantlangare) till att bli landets nya ledare. En despot byttes ut mot en annan. Ibn Aufs första åtgärd var att utlysa undantagstillstånd och nattligt utegångsförbud, samtidigt som han ställde sig i spetsen för ett militärråd som skulle styra landet under de kommande två åren, kanske längre. Men Ibn Auf tid vid makten blev inte längre än ett dygn. Det var inte mer ”än vad en deodorant räcker”, som demonstranter sa i Khartoum när de firade Ibn Aufs avgång.

Efter Ibn Auf har en annan högt uppsatt militär, generallöjtnant Abdel Fattah al-Burhan, blivit landets nye ledare. Han har anlagt en betydligt försonligare ton än sin företrädare och lovat ”respektera mänskliga rättigheter” samt att han och militärrådet är beredda att så snart som möjligt överlämna makten till en civil regering. Men samtidigt vänder den sig till imperialismen och hoppas få stöd och erkännande som landets nya regering.

att de nya ledarnas tal om försoning är bedrägligt falskt. Rapporter har också kommit om att demonstrationer i södra Darfur i helgen har attackerats av väpnade styrkor. Det är massornas kamp och självständiga organisering som SPA är det främsta uttrycket för som ska forma den nya regeringen, inte militären eller några självutnämnda oppositionsledare som inget hellre önskar än att få en chans att plundra staten – få en plats vid köttgrytorna.

Absolut inget förtroende för militären och militärrådet behöver bli massornas svar. Men militären försöker kidnappa massornas revolution. Det finns paralleller till det som händer i Algeriet efter presidents Bouteflikas fall. Masskampen tvingade delar av den gamla regimen med arméchefen Ahmed Gaid Salah i spetsen att dra undan mattan för Bouteflika. Det var en åtgärd där det gamla huset fick en ny fasad istället för att rivas som de modiga demonstranterna på gatorna, de strejkande arbetarna och de studenter som ockuperat sina universitet krävde. I helgen använde den nygamla ledningen efter Bouteflika tårgas och vattenkanoner mot demonstranter i Algeriet, en handling som säger mer än tusen ord. I Zimbabwe lyckades militären att kidnappa och avleda revolten som fällde Mugabes långa diktatur ifjol. Den militärjunta som tog över efter Mugabe styr ännu, även om militären gömmer sig bakom en tunn hinna av påstått ”civilt styre”. En liknande tragisk utveckling skedde i Egypten 2011 och 2013, ett nederlag som massorna ännu inte kunnat överkomma.

Masskampen i Sudan måste gå vidare, eller som den nya talkör som hörts de senaste dagarna säger: ”Revolutionen har bara börjat”. Det är också genom fortsatt kamp som massrörelsen kan behålla sin enighet och i än högre grad så splittring inom militären och vinna över ännu fler soldater. – Vi har inte råd med en ny diktatur som ersätter den gamla. Vi sudaneser har offrat för mycket, säger en kvinnlig sudanesisk aktivist i en TT-artikel rubricerad ”Folkets revolution i ordets alla bemärkelser”.

De strider som ägde rum vid försvarsministeriet i måndags då demonstranterna lyckades förhindra säkerhetsstyrkornas försök att bryta upp blockaden visar såväl på det momentum som kampen fått som

Kvinnorna har gått i bräschen för revolutionen i Sudan.

Den historiska kampen i Sudan för demokrati, mat och ett slut på fattigdom, korruption och förtryck har redan vunnit enorma framgångar som det nu gäller att konsolidera genom att driva bort militären och skapa en regering av och för massorna. En revolutionär regering som bryter med kapitalismen och imperialismen och bygger ett nytt demokratiskt och socialistiskt Sudan. • Demokrati nu! Bort med militärstyret – frige de politiska fångarna. • Bygg aktionskommittéer och oberoende massorganisationer som kan bli stommen till en ny konstituerande församling samt arbetarnas och de fattigas regering. • För ett demokratiskt och socialistiskt Sudan. ■

: a k i n ö Kr a

”Att vair Sverige” ANONYM illegal

rs@socialisterna.org

ur känns det att leva som illegal i Sverige? Jag känner två ungdomar som vet. En av dem, jag kallar honom Ali, flyttade in till oss i höstas. Den andre, jag kallar honom för Hussein, flyttade in i januari. När Ali flyttade in till oss hade han bott illegalt ett tag. När han satt vid köksbordet och en bil körde förbi blev han rädd att det var polisen som sökte honom. Han hade svårt att koppla av. Efter ett tag insåg han att våra grannar arbetar skift, får besök eller helt enkelt har varit borta och kommer hem sent. Då kunde han koppla av litet. Hussein blev illegal den 1 april. Samma dag genomförde polisen en räd på den adress han ”bor” och grep en kille som sedan kördes till förvar i Gävle. Hussein, som även officiellt har bott hos oss, blev så rädd att han inte vågade bo kvar. Jag fick köra honom 3,5 mil så att han kunde bo hos en kompis. Första natten där vågade han inte sova, sedan gick han inte till skolan på en vecka eftersom han var rädd att polisen skulle komma dit. Vilket brott har de här två tonåringarna begått? Inget. De har bara känt sig tvingade att fly sina hem för att rädda sina liv. De kommer från Afghanistan och Migrationsverket tror inte att det kan vara farligt för dem att återvända till sitt hemland. Migrationsverket förminskar deras berättelser. Hussein, som jobbade som fåraherde i de afghanska bergen, hade inte berättat tillräckligt detaljerat om sin hembygd. Han kunde inte namnge några större orter i närheten av sin hemby. Jag vet inte hur detaljerat man förväntas berätta.

li riskerar fängelse och tortyr om han återvänder efter en historia med några försvunna vapen. Hussein är rädd att bli dödad av antingen talibanerna eller regeringen. Han har skäl att frukta båda. De här afghanska pojkarna kvalificerar sig inte för den nya gymnasielagen. Ali kom till Sverige två veckor för sent. Hussein hade inte ens med Riksmedicinalverkets hokus pokus fyllt arton när han fick sitt första avslag. Den som träffar afghanska flyktingungdomar slås av hur glada och bekymmerslösa de verkar. De verkar inte ha några bekymmer i världen. Men skenet bedrar. De gör allt för att hålla tankarna borta. På natten, i ensamhet, kommer tankarna och saknaden. Då kan det vara svårt att somna. De kan somna vid femtiden på morgonen och då kan det vara svårt att komma upp och gå till skolan bara några timmar senare. Regelbunden skolgång är ett krav för att få stanna enligt gymnasielagen. De här ungdomarna har en mycket tuff situation. De har inte gjort något för att förtjäna det. Stoppa alla utvisningar till Afghanistan! ■

KULTUR

18 APRIL 2019 # 1 347

stort steg tillbaka gällande skolbibliotekets roll som pedagogisk resurs. Bäckäng och Sven Erikson är medelstora gymnasieskolor. Att ha mindre än två bibliotekarier på någon av dessa innebär att de inte kan utföra det jobb som behövs för att eleverna ska få tillgång till kunskap demokratiskt. Skolbibliotekariers arbetsuppgifter består både i att bemanna och vara en resurs inom själva biblioteket och utanför biblioteket, till exempel i klassrumsundervisning. Att bara ha en enda skolbibliotekarie skulle då betyda att biblioteket står obemannat, vilket går stick i stäv med vad som behövs.

De två största gymnasieskolorna i Borås får sin biblioteksverksamhet slaktad.

Borås: Svältkur på Skolbiblioteken har en viktig funktion. De bidrar till att eleverna kan nå sina mål i lärandet, och dessutom ökar de medie- och informationskunnigheten samt förmågan till kritisk granskning. RS BORÅS

offensiv@socialisterna.org

idigare i år meddelades att de två största gymnasieskolorna i Borås, Bäckäng och Sven Erikson, drabbats av stora nedskärningar. Det handlar om neddragningar på många saker, till exempel läromedel, skolmat och bibliotek. Bäckängs bibliotek och Sven Eriksons bibliotek får nöja sig med en tjänst vardera. Alla nedskärningar är problematiska, och biblioteksnedskär-

ha tillgång till skolbibliotek. I läroplanen har det förtydligats att skolbibliotek ska användas som en del i undervisningen; om skolbibliotekariens pedagogiska kompetens och hur den kan och bör införlivas i undervisningen. Ett nytt förslag till nationell biblioteksstrategi lades fram till regeringen i mars. Den första punkten i förslag om reformer gällde just stärkta skolbibliotek, bland annat genom större resurser till e-medier för skolbibliotek och ett nationellt kunskapscenter för skolbiblioteksfrågor. Detta baserar sig på forskning. Forskningen visar att skolbiblioteksverksamhet bidrar till att eleverna når målen och ökar sin medie- och informationskunninghet liksom förmågan till kritisk granskning. För att det här ska

Neddragningen på bibliotekarier i Borås är ett stort steg tillbaka gällande skolbibliotekets roll som pedagogisk resurs. ningar är mycket allvarligt. Bemanning på bibliotek är nämligen väldigt viktigt. Skolbibliotekariernas yrkesprofession och specifika pedagogiska kompetens är någonting som är lika viktigt som materialen i biblioteksrummet. Skollagen säger att alla elever i grund- och gymnasieskolan skall

uppfyllas krävs att skolbiblioteket är bemannat med tillräckligt mycket personal. Elevernas förmåga att förstå en forskningsprocess, källkritik, och etiskt användande av information är avhängigt att biblioteket är bemannat. Men lagen är diffust skriven. Det finns möjlighet att tolka den

som om det räcker med att ha ett annat bibliotek i närheten. Skolverket har sett över skolbibliotekets funktion och hur skolbibliotekariers kompetens används, och där har tydliga brister framkom-

mit. Bland annat märks att rektorer och lärare i hög utsträckning är ovetandes om skolbibliotekens betydelse och skolbibliotekariers kompetenser. Med detta i åtanke är neddragningen på bibliotekarier i Borås ett

Foto: RS Borås

skolbiblioteken

Det går inte att säga att man satsar på skolbibliotek utan att satsa på skolbibliotekarier. I och med att tillgången på information ständigt växer blir det allt svårare att hitta vederhäftig information, och i ett sådant sammanhang blir det viktigare – inte mindre viktigt – med utbildade skolbibliotekarier som ur ett pedagogiskt perspektiv kan bidra med sin specialistkompetens och interagera med skolans lärare och annan personal. Neddragningar på det offentliga av detta slag drabbar inte bara direkt, utan har också långtgående effekter på framtida generationers förmåga att kunna ta del av information, kritiskt granska den och använda i syfte att påverka sin omvärld och framtid. Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger därför nej till nedskärningar på skolbibliotekarier. Vi uppmanar till protester, och de borde ske i tätt samarbete mellan elever, lärare, skolbibliotekarier och övrig bibliotekspersonal i kommunen. ■

gamla hederliga moderaterna av Julia Seward

Boden

Arbetarkamp och fackföreningar Torsdag den 25 april kl 18.00. För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Nästa steg i kampen för skolorna Tid: Onsdag den 24 april kl 18.30. Plats: Partilokalen. För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Rapport från socialismhelg i Tyskland Lövgärdet Tid: Tisdag den 23 april kl 18.00. Plats: Mejramsgatan. För mer info: 073-501 21 37. Rapport från socialismhelg i Tyskland Hammarkullen Tid: Onsdag den 24 april kl 18.00. Plats: Sandeslätt. För mer info: 073-501 21 37.

Nästan halvvägs till målet

nder april månad satsar vi på att samla in 120 000 kronor (där ingår kongressens insamling). Än så länge har vi in 55 566 kronor, varav 38 549 hittills har kommit in från insamlingens totala löftesumma på 100 000 kronor.

Det innebär att vi i skrivande stund (måndag) klarat av drygt 46 procent av målet med hälften av månaden kvar. Vi kommer även ha en ordentlig satsning på att sprida Offensiv under den kommande perioden. I en värld där medierna styrs av allt färre är det viktigt med en riktig socialistisk tidning. Men för att stärka Offensivs framtid behöver vi sälja flera tidningar och prenumerationer. Totalt har vi

sålt 1 576 lösnummer sedan början av året och 347 personer har tecknat en prenumeration. Av dessa har 585 respektive 57 sålts/värvats under april månad. Även om du redan prenumererar själv kan du också fixa en gåvoprenumeration till en vän eller kollega – hör av dig nu! Bidra direkt till ekonomikampanjen – Swisha till 123-240 32 85, sätt in ett bidrag på PlusGiro 87 96 49-2 eller SMS:a ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

Elbilen och jakten på metallerna Onsdag den 24 april kl 18.15. För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

För info: 079-340 59 97.

Stockholm:

Uppsala:

Procent av mål

För info: 072-200 08 13.

Norrbotten

975 kr

Västerås:

Västerbotten

300 kr

Mellannorrland

360 kr

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 24 april kl 18.00. Plats: Folkets Husby. För mer info: 070-990 38 40.

Umeå:

För info: 073-740 39 54.

Totalt

46%

Socialismen och klimatet Sthlm Södra Tid: Torsdag den 25 april kl 18.00. Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

Eskilstuna:

För info: 070-536 43 17.

Västsverige

9 050 kr

Haninge

Södertälje:

Sydsverige

150 kr

Bostadskampen i Brandbergen Torsdag den 25 april kl 18.00. Plats: Brandbergen För mer info: 070-874 79 12.

För info: 073-373 33 61.

Örebro:

55 566 kr

Stockholm

6 002 kr

Mellansverige

180 kr

För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund:

Svaret är socialism

För info: 070-885 44 86.

Borås:

Inför Första maj Tid: Onsdag den 24 april kl 18.00. Plats: Yxhammarsgatan 8-10. För mer info: 070-396 47 83.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism. Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Göteborg:

Rapport från socialismhelg i Tyskland Angered Tid: Tisdag den 23 april kl 12.00. Plats: Kaneltorget. För mer info: 073-501 21 37.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna. • Massiva, offentliga klimatinvesteringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu! • Avveckla kärnkraften. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna. • Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. • Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga. • För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföreningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar. • Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla. • Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyttan, ombildningar och marknadshyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar. • Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor. • Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala. • Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. •D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. • Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäkring. Stoppa jakten på arbetslösa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala. • Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion. • Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

18 APRIL 2019 # 1 347

Nej till slavliknande scheman på Haninges äldreboenden

Inte nog med att undersköterskor och vårdbiträden på Haninges äldreboenden arbetar skift och varannan helg – nu införs ett 12-timmarspass på helger. ”Patientsäkerhet och kvalitét kommer bli lidande. Redan idag är vi slitna och trötta när dagens arbetspass är slut”, skriver anställda i ett protestbrev riktat till förvaltningschefen Eva Ingemarsdotri. MATTIAS BERNHARDSSON

mattias.bernhardsson@socialisterna.org

”F

örut har vi känt oss stolta att vi jobbar för kommunen och inte blir lika dåligt behandlade som de privata aktörerna gör med sin personal. Men här sitter vi idag och känner oss överkörda”, fortsätter brevet. Jag har pratat med fyra undersköterskor och vårdbiträden på Haninges äldreboenden som varnar för ökad utbrändhet och personalflykt: – Det som händer i vår bransch är en katastrof. Vi på golvet körs över, trots att vi kan och förstår vilket behov våra patienter har. – Scheman sätts inte utifrån våra patienters behov. Att jobba heldag till kl 22 för att sen börja jobba kl 07 igen. Kommer inte nattpersonalen är det den som jobbar längst som är tvungen att stanna kvar.

”

Vi på golvet körs över, trots att vi kan och förstår vilket behov våra patienter har.

– De har minskat dagpersonalen med en personal. En börjar kl 08, fast behovet är väldigt stort på morgonen. Sen tycker vi personal att det är bra om alla börjar kl 07 så vi alla får en rapport och tillsam-

mans gör en arbetsfördelning och finns på plats. Att arbeta med sjuka människor är tungt både fysiskt och psykiskt, och behovet av hjälp går inte alltid att förutse. – Många duktiga och kunniga undersköterskor börjar tröttna och letar nya jobb. Det är otroligt svårt att se något ljus i denna bransch då chefer och förvaltning kör sitt eget race och bara bryr sig om ekonomin. Äldreomsorgen och sjukvården har tappat sitt fokus. – Alla har vi olika familjesituationer. Min kollega jobbar 8-20 och sen 7-15 dagen efter och fick inte se sin dotter förrän efter 15-passet. Hon sov när hon gick till jobbet, sov när hon kom hem och sov när hon gick igen. Orsaken till dessa nya skandalscheman är politikernas nedskärningar på äldreomsorgen. De styrande politikerna har beslutat om en budget där kommunens verksamheter ska uppnå ett överskott på hela 2,5 procent. Rättvisepartiet Socialisterna varnade under förra sommarens budgetdebatt att detta skulle innebära nedskärningar på 16,8 miljoner kronor under 2019 och la därför ett förslag utan vare sig överskottsmål eller nedskärningskrav. Men det röstades ned. ”Rättvisepartiet Socialisterna talar osanning”, fick vi veta.

Men i Äldrenämndens remiss på det nya budgetdirektivet från den 13 februari i år bekräftas att det var sant: ”den tilldelade ramen [innebär] ett krav på effektiviseringsåtgärder motsvarande minst 16,3 mnkr jämfört med verksamheten under 2019”.

Det behövs stora protester för att styrande tjänstemän och politiker ska ändra sig. Det behövs ett äldrevårdsuppror, med demonstrationer vid politikernas möten. Det finns till att börja med en

hemlig grupp på nätet för anställda på Haninges äldreboenden för att diskutera möjligheten till motstånd. Alla anställda som vill gå med i gruppen kan mejla till: rs.haninge@socialisterna.org. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Foto: Sebastian Olsson

Gå med i

Politikernas nedskärningar raserar äldreomsorgen i Haninge.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.