Offensiv 1348

26 april 2019 / # 1 348 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

1 maj: Försvara

strejkrätten

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Luleå: Rädda våra skolor

7 5

6

Foto: Arne Johansson

Gruvhets över folkrätt

– läs mer på sid 3, 8, 9 och 16 Stockholm måndag 6 maj: Demonstrera för hyresrätterna VÅR RÄTT – HYRESRÄTT Demonstrera för hyresrätterna den 6 maj. Samling på Sergels torg kl 17.30.

Nätverket Rädda Hyresrätterna bjuder tillsammans med Hyresgästföreningen i Stockholm och många lokala nej till ombildningsgrupper in till denna

demonstration. Tillsammans visar vi att staden och allmännyttan ska tillhöra alla.

• Fler hyresrätter, inte färre.

• Nej till ombildning och utförsäljning.

• Alla ska ha råd att bo bra.

• För en social bostadspolitik – allmännyttan tillhör alla.

10

Berlin: ”Ut med de privata värdarna!”

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Starkt motstånd mot NMR på 1 maj

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

26 APRIL 2019 # 1 348

2

FÖR SOCIALISM & KLIMATRÄTTVISA I

Kollektivt ägande och en demokratisk planering av hela samhällsekonomin är en förutsättning för en grön omställning och en hållbar utveckling.

Det är inte pengar eller teknik som saknas för att lägga om kursen mot nollutsläpp. Vad som står i dess väg är det privata ägandet av resurser, den kortsiktiga vinstjakten och marknadens kaos samt högerpolitikens avregleringar.

Världsekonomin har börjat

vända nedåt, och det innan ens arbetarna och de fattiga fått småsmulor från den kaka som vuxit.

Det kommer naturligtvis att ge yt-

M Foto: Natalia Medina

år är det viktigare än på länge att demonstrera på 1 maj, som sedan 1890 varit en röd dag för solidaritet, global kamp och socialism.

I Sverige blir 1 maj inledningen till en månad fylld av protester mot högerpolitiken, attackerna på strejkrätten och att landet slits isär.

1 maj blir också en del i mobiliseringen till nya globala massaktioner för klimatet den 24 maj.

Den snabbt fördjupade klimatoch miljökrisen visar ensamt på behovet av snara socialistiska systemförändringar: Det finns ingen Planet B. Enligt FN:s klimatpanel ifjol måste utsläppen nästan halveras fram till år 2030 för att sedan nå noll 20 år senare, vilket kräver en omställning som världen aldrig tidigare har skådats. Denna omställning som inte kan vara annat än socialistisk skulle enligt FN:s klimatpanel kosta ungefär 2,5 procent av global BNP. Det är en stor summa, men inte mycket större än världens samlade militärutgifter, som stadigt ökat under senare år.

VIDRIG BLÅBRUN M-SOPPA

terligare bränsle till den ilska och missnöje som finns mot växande klyftor, den fortsatta högerpolitiken, regeringarnas allt mer auktoritära drag samt den girighet och korruption som nyliberalism och finanskapitalets dominans göder.

Det är detta missnöje som gör situationen så explosiv och oförutsägbar, och som har resulterat i rörelser som de Gula västarna i Frankrike, men också de massprotester som i år fått de diktatoriska regimerna i Algeriet och Sudan att rasa ihop.

I Sudan liksom på andra håll i världen är det kvinnorna som varit drivande i massprotesterna. 2018 blev också det år som Metoo inspirerade till strejker – även globalt.

I den nya globala kvinnorörelsen gror den socialistiska feminismen.

Världen har aldrig varit rikare, men heller aldrig så ojämlik. Värl-

dens cirka 2 000 dollarmiljardärer ökade sina samlade tillgångar med 23 miljarder kronor om dagen förra året, samtidigt som de 3,8 miljarder människor som utgör världens fattigaste hälft såg sina tillgångar minska med 4 miljarder kronor om dagen, enligt hjälporganisationen Oxfams senaste ojämlikhetsrapport.

Världen är i händerna på ett par hundra storbolag och banker samt superrika. För att avskaffa den ordningen krävs inte bara kamp, utan också organisation och ett politiskt alternativ – en socialistisk massrörelse. Hur ska vi annars kunna besegra historiens mäktigaste härskande klass alla kategorier?

Rättvisepartiet Socialisterna tillsammans med socialister världen över kämpar för att forma en sådan massrörelse. Bli med i kampen för socialism och klimaträttvisa. ■

oderaterna, som inte längre vill kalla sig ”Nya”, har lanserat vad partiet kallar ”Den nya svenska modellen”. Det är en modell där välfärden är liten, men där det finns desto mer av flyktingmurar, militär och kärnkraft. Det vill säga ungefär den hemska modell som Sverigedemokraterna eller Kristdemokraterna har gjort till sin.

Ju djupare M-krisen blir, desto mer höger går M. Idag är partiet nere på samma låga opinionssiffror som när Anna Kinberg Batra fick sparken. De många väljare som Moderaterna har förlorat till SD och KD vill M-ledningen nu ta tillbaka genom att bli ännu mer blåbrun.

Det är därför ingen tillfällighet att M:s andre vice ordförande i Göteborg, Lena Ferm, hävdar att “de flesta invandrare är analfabeter”, gillat en bild med hakkors samt att de lokala moderaterna i Torslanda ger henne fullt stöd.

I

nte heller är det en tillfällighet att Moderaternas toppkandidat i EU-valet Tomas Tobé vill stoppa alla flyktingar vid EU:s yttre gräns – och pröva asyl­ ansökningar i särskilda center utanför unionen.

Det är en högerpolitik som lånats från Australien där flyktingar placeras i fångläger på öar långt utanför landets kust. Det är för övrigt vad även Danmarks högerregering med stöd av Socialdemokraterna vill göra med sina “Alcatraz-öar” för flyktingar som ska utvisas och läger i exempelvis Nordafrika dit alla icke västerländska flyktingar som kommer till Danmarks gräns ska skickas för att få sin asylansökan prövad.

Medan Kristdemokraterna vill starta korståg för att kristna förortens invånare kräver M att polisen ska kunna visitera människor som inte är misstänkta för brott. Tidigare har partiet krävt att beväpnad militär ska sättas in i förorten.

Det föreslog 20 moderata riksdagsledamöter hösten 2017 och Stefan Löfvens replik var att ”det kan jag nog tänka mig”. ”Alla måste kunna göra en klassresa”, var temat när M-ledaren Ulf Kristersson i början av april lanserade den ”nya svenska modellen” på partiets “Sverigedagar”. Och för att det skulle bli ännu mera överklass och svenskhet poängterade Kristersson att: ”Det svenska näringslivet är ryggraden i vårt välstånd. Och själva förutsättningen för den svenska modellen. Ta in det, för ibland glöms det bort”. Därefter upplyste han de församlade, onödigt kan en tycka, att: “Moderaterna är entreprenörernas och det fria näringslivets parti i Sverige”. ”Det är naturligt för M och KD att vända sig till oss”, säger SD-ledaren Jimmie Åkesson. Förvånad, någon? ■

En miljon av världens omkring åtta miljoner kända arter hotas av utrotning p g a mänsklig påverkan, visar IPBES. ”All mat vi äter, luften vi andas, upptag av koldioxid i skogar är knutna till de levande organismerna som utför de här tjänsterna åt oss. Det är dessa vi håller på att förlora nu”, säger Torbjörn Eberhardt, forskningsledare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (sr.se 24/4).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

26 APRIL 2019 # 1 348

3

1 maj Borås: Manifestation för vården Årets 1 maj i Borås kommer inte att bli som den brukar. För första gången på många år står en enskild sakfråga i centrum: vården i Västra Götalands-regionen. Initiativtagare är Timo Söderlund, som själv är patient och länge har haft ett brinnande engagemang i dessa frågor.

RS BORÅS

offensiv@socialisterna.org

B

Den 18 april kunde Borås Tidning rapportera om ett nytt sparprogram som sjukhusledningen för SÄS tagit fram. Det handlar om ett 50-tal konkreta sparförslag. Bland annat barn- och ungdomsmottagningarna i Alingsås och Lerum läggs ner, samt hudbehandlingsenheterna i Alingsås och Skene. Antikoagulationsenheten i Borås läggs ner. Men trots dessa besparingar, och ytterligare cirka 50 åtgärder, uppskattas besparingarna bara att uppgå till en tiondel av de 100 miljoner som behöver sparas.

En annan åtgärd är att försöka lägga beslag på mer regionala kökortningspengar. Detta genom att åta sig fler enklare operationer som exempelvis ögoninjektioner

Manifestationen börjar kl 10.00 på Stora torget. Politiska partier har bjudits in att delta. I skrivande stund (måndag 22 april) är det bara Rättvisepartiet Socialisterna som helhjärtat har tackat ja till inbjudan att vara med. Vänsterpartiet kommer eventuellt bidra med en talare, och Socialdemokraterna har som parti avböjt, men uppger att enskilda medlemmar antagligen kommer dyka upp.

För första gången kommer Sverigedemokraterna att anordna ett event på Första maj i Borås. Att ett arbetarfientligt, högerextremt rasistparti arrangerar ett stormöte på självaste 1 maj, arbetarnas högtidsdag, är förstås provocerande, och kan mycket väl påverka hela första maj-firandet i Borås. ■

Foto: Timo Söderlund

akgrunden är den situation som vården befinner sig i.

Både personal och patienter har drabbats då regionens politiker under lång tid vägrat skjuta till nödvändiga resurser, utan istället skurit ner. Det som för många blev droppen var när förslaget om att avskriva Södra Älvsborgs sjukhus gamla skulder på 249 miljoner kronor fälldes i regionstyrelsen (men gick nyss igenom i regionfullmäktige).

Det är positivt att SÄS på så vis tillåtits att börja om på ny kula.

Men eftersom regionen vägrar budgetera för de verkliga behoven, kommer underskotten snabbt att skjuta i höjden igen.

och ortopediska ingrepp, eftersom avslutade behandlingar premieras med pengar. Således kommer patienter med mindre allvarliga åkommor prioriteras över patienter med svårare åkommor – allt för ekonomins skull.

Boråsare har fått nog av vårdslakten.

Kristofer Lundberg talar på Vänsterns demonstration 1 maj Göteborg

I

försvara våra gemensamma intressen, och hur kan vi flytta fram våra positioner mot den nuvarande samhällsutvecklingen.

Redan den 2 maj träffas Hyresgästföreningen, LO, ABF samt Folkets hus och parker i Angered för att diskutera precis det.

Offensiv har frågat Kristofer Lundberg om vad han kommer att ta upp: – Jag tackade ja till inbjudan att tala på Vänsterpartiets första maj för att jag tycker det är viktigt att vi samlar motståndet mot januariavtalet, marknadshyra, ombildning och utförsäljning, för att försvara hyresrätt, strejkrätt och arbetsrätt, säger Kristofer Lundberg och fortsätter: – Det är viktigt att folk- och arbetarrörelsen hittar samarbetsformer för hur vi kan samarbeta och

Hålltider för 1 maj Göteborg: 10.00, Järntorget: Rättvisepartiet Socialisterna, tält och informationsbord.

11.00, Masthuggstorget: Manifestation för Spanienfrivilliga i Internationella brigaderna.

13.30: Vänstertåget, samling Första Långgatan.

14.00: Vänsterpartiets demonstration avgår.

14.30: Röd Fronts demonstration avgår. ■ Carlos Gutierrez

Demonstrera den 1 maj 2019 Luleå: Samling kl 13.15 Gula paviljongen – Strike Back. RS har torgmöte 14.30 Stadsparken.

Sundsvall: Försvara strejkrätten!

Samling kl 11.50 på Storgatan 2.

Foto: Proletären

Uppsala: Samling kl 11.45 på Vaksala torg.

Stockholm: Samling kl 11.30 på Medborgarplatsen.

Västerås: Samling kl 12 på Fiskartorget.

Kristofer Lundberg.

Foto: Natalia Medina

fjol samlade Vänsterpartiets 1 maj-demonstration närmare 5 000 deltagare. I år samlas Vänstern på Första Långgatan där Kristofer Lundberg, ordförande för Hyresgästföreningen Västra Sverige, talar tillsammans med Hamnarbetarförbundets Martin Berg.

Göteborg: Samling kl 10.00 på Järntorget.

Borås: Samling kl 10.00 på Stora torget.

Eskilstuna: Samling kl 11 på Fristadstorget.

Lund: Samling kl 14 på Stortorget.

I Kungälv och Ludvika anordnas antirasistiska demonstrationer mot den nazistiska terrororganisationen NMR:s planerade marscher; läs mer på sid 5.

INRIKES

26 APRIL 2019 # 1 348

4

fastlåsningarna när det gäller lands­ bygd- och samhällsutveckling – hur det är näst intill omöjligt att få lån för att bygga på landsbygden, samti­ digt som många skulle vilja bo när­ mare naturen och bostadsbristen är stor i Luleå stad.

Han belyste också det stora be­ hovet av att utveckla hållbara nä­ ringar på landsbygden, till exem­ pel grönsaksodling, fiskodling och annan livsmedelsproduktion.

Barn ska åka tre timmar tur och retur med buss varje dag till skolan om de styrande i Luleå kommun får bestämma – vansinnigt.

Den 17 april bjöd skolräddarna i Vitådalen Luleås kommunpolitiker på skolbussafari längs den tänkta färdvägen till Råneskolan. En timme och 13 minuter tog resan på 56 kilometer enkel väg från Långsel till Råneå. Partierna bakom nedskärningsbudgeten lyste med sin frånvaro, med undantag för S-rebellen Leif Mettävainio som gjorde klart att han står med Vitådalen mot skolnedläggningen. Undertecknad var med på färden som representant för Rättvisepartiet Socialisterna.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

B

ussturen genom Vitådalen är egentligen 57 kilometer lång längs smala och ofta ännu oplogade vägar, många sträckor med hastighet på 90 km/h. Buss­ chauffören Evelina berättade att hon ofta får hjälpa de yngsta barnen på

med säkerhetsbältet och även följa dem över vägen när de klivit av.

En resa med barn tar med andra ord åtminstone en och en halv tim­ me enkel väg. Tre timmar i buss är lång tid för barn från förskoleklass och uppåt.

– Vi vet ju inte hur de har tänkt att det ska gå till, kommenterade en pappa vars barn ska börja för­ skoleklass nästa läsår.

Vi kan anta att barnen skulle åka hemifrån kvart i sju på mor­ gonen och de flesta dagar i veckan skulle de vara tillbaka hemma vid kvart över fem.

Under vägen upp längs dalen be­ rättade skolräddarna om bygden och dess historia, om föreningsli­ vet, drivet, företagandet, naturlivet och sammanhållningen. Safarin stannade vid Vitåskolan och tog en tur genom lokalerna som byggdes ut och renoverades 1999. Berättel­ serna från såväl Jämtön (vars för­ skola med idag 19 barn finns med

Foto: Liv Shange Moyo

Luleå skolnedskärningar: 56 km enkel väg till skolan

på nedläggningslistan) som Vitå­ dalen underströk hur skola och förskola är nav för utveckling.

En inflyttad mamma berättade om vilken välkomnande bygd hon mötts av: – Skolan skapar samhörighet, vi har verkligen den här känslan av att alla barn är allas barn, man hjälps åt. Skolan är så mycket mer än bara skola.

På landsbygden i stort står många hus öde, men i Vitådalen är det tvärtom en betydligt större efterfrå­ gan på boende än vad som finns att tillgå. Roger Ylinenpää, tjänsteper­ son på kommunens samhällsutveck­ lingskontor med ansvar för lands­ bygdsfrågor, var med på safarin och berättade bland annat om några av

Turen genom Vitådalen visade på behovet av en helhetsbild och en politik av satsningar istället för re­ trätter för att kommunen ska ut­ veckla istället för att avveckla. Den avgörande klimatomställning som Luleå och övriga världen behöver genomföra inom de närmaste åren kräver ju exempelvis drastiskt redu­ cerade transporter, närproducerade livsmedel, gröna jobb och hållbart bostadsbyggande. Skolnedläggning­ arna och medföljande avveckling av landsbygden skulle vara steg i helt motsatt riktning.

RS betonar att chansen att rädda de nu hotade skolorna och försko­ lorna ligger i gemensamma protes­ ter tillsammans med alla områden och verksamheter som hotas av de ändlösa ”effektiviseringarnas” poli­ tik, inklusive äldre- och psykvården, fritidsverksamheten och klimatet.

Resurserna för att satsa istället för att skära saknas egentligen inte – vad nedläggningsstriden nu ställer på sin spets är att frågan om avveck­ ling eller utveckling avgörs av om massrörelser nu kan byggas som tar kampen för att fördela om samhäl­ lets tillgångar efter behoven.

Några av arrangörerna gjorde kor­ ta kommentarer i slutet: – Vi har valt att bo i Vitådalen tack vare att skolan funnits där, och vi vill kunna bo kvar, berättade Anna Säthergren, förälder bosatt i Högsön, och avslutade med: – Det vi vill få fram är att det behövs en helt annan syn på hur samhället ska utvecklas. ■

Avverkningar i Tyresta naturreservat utreds som miljöbrott

K

ampen mot avverkning­ ar i Tyresta naturreservat fortsätter. Dessa nya bil­ der visar förödelsen i den söd­ ra delen av naturreservatet där mångmiljonären Karin Linnéa Mattsson Nordin och hennes bolag KMN Förvaltning AB nu är i gång att skövla stora naturvär­ den – ett resultat av att Länssty­ relsen klubbade en skötselplan som ger markägaren rätt att bedriva skogsbruk mitt i natur­ reservatet.

– Det är stora körskador ef­ ter skogsmaskinerna som plöjt fram här bara ett stenkast från tjäderspelplatser och häckande duvhök, visar Mattias Bernhards­ son, aktiv i Rättvisepartiet Soci­ alisterna och kampanjen Bevara

Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap.

Rättvisepartiet Socialisterna har polisanmält avverkningarna och ”basvägarna” med stöd av Miljöbalken, 12 kapitlet 6§. Mark­ ägaren har inte anmält varken vägdragningarna eller avverk­ ningarna till Skogsstyrelsen, vil­ ket det är lag på.

Den nya bildern har även skickats till polisen som utreder miljöbrott.

Nästan 3 000 har hittills skri­ vit under namninsamlingen som bland annat kräver nya skötsel­ regler som inte tillåter skogs­ bruk. ■

RS Haninge

Här har skogsmaskiner orsakat stora körskador.

26 APRIL 2019 # 1 348

I korthet

5

Starkt motstånd mot NMR på 1 maj K

Stockholms luft förvärras

limatet De farliga småpartiklarna PM10 ökade med omkring 10 procent under årets första tre månader i Stockholm jämfört med ifjol. De hälsofarliga PM10-partiklarna, som orsakar hjärt- och kärlsjukdomar, rivs upp när bilar kör med dubbdäck på asfalt, men ökar också när det sandas mycket. En förklaring till ökningen är det torra vintervädret, men också att bilismen ökar. Det rapporterar Sveriges Radio den 23 april.

För att radikalt förbättra luftkvaliteten och dessutom genomföra en minskning av koldioxidutsläppen finns det enligt Stockholms miljöförvaltnings miljöutredare Michael Norman bara en sak att göra: – Ska man sänka för hela befolkningen hela året, då krävs det att man gör mer drastiska åtgärder. Vi har ju haft en dubbdäcksminskning och den har tydlig effekt på halterna, men att minska vägtrafiken där folk vistas skulle påverka alla typer av luftföroreningar vi har i Stockholm nästan, säger han till Sveriges Radio.

Lärares undervisningstid har ökat

Foto: Offensiv

A

Inte en centimeter åt nazisterna.

Nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, har på nytt fått tillstånd att marschera på 1 maj, i Ludvika och Kungälv. Även om de ifjol fick långt ifrån det stöd de hade trott på i sina marscher och i valet är de fortsatt ett mycket allvarligt hot mot alla oss andra.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

N

MR:s stora höjdpunkt förra året var valet. Under politikerveckan i Almedalen utförde NMR-medlemmar flera allvarliga våldsdåd och överfall. Bland annat misshandlades en kvinna som höll i en Prideflagga. På grund av våldet beslutade RFSL Ungdom att inte delta i Almedalen. Under 2018 attackerades Prideevent i bland annat Luleå och Falun av NMR. Våld präglade även NMR:s ”valkampanj”.

De ställde upp i Ludvika, Kungälv och Boden. Huvudkandidaten i Boden, Bo Nilsson, dömdes senare både för misshandel av en ung man och för hets mot folkgrupp i sitt tal på första maj, som var ”kränkande och nedsättande mot homosexuella, invandrare och personer med utländsk härkomst”.

Ungefär samtidigt grep polisen en ledande NMR-medlem i Sundsvall för förberedelse till mord. Han hade en rad vapen, bland annat en pistol dold i en väska, listor på ”fiender” och deras bostadsadresser, samt en rad dokument om sabotage och mord.

NMR:s planerade stora utannonserade marscher slutar ofta i fiasko.

I september 2017 gick 20 000 människor ut på gatorna i Göteborg, vilket gjorde att NMR:s tåg stoppades.

På 1 maj 2018 isolerades deras marscher under polisbeskydd, i Ludvika och Boden, av mångfalt fler motdemonstranter.

Den 25 augusti stod NMR kvar på ett torg i Stockholm utan att genomföra sin planerade marsch.

Valet blev en stor besvikelse för nazisterna. I Boden, som nu verkar ha övergetts, fick NMR 61 röster. I Kungälv blev det 103 och i Ludvika, dit många ledande nazister flyttat, fick de 215 röster. NMR:s ”ledare” Simon Lindberg utgöt sig i en kommentar över det ”svenska folkets” enorma svaghet.

När NMR i år har fått tillstånd till marscher i Ludvika och Kungälv vänder sig nazisterna till ”alla nationalister, anti-globalister och EU-­ motståndare”.

Samtidigt är motståndet starkt.

En undersökning från Högskolan i Dalarna redovisar att 40 procent i Ludvika har ”engagerat sig i politiska aktiviteter riktade mot NMR vid ett eller flera tillfällen, genom att delta i manifestationer, demon-

strationer eller på sociala media”.

En namninsamling mot att NMR skulle få polistillstånd fick snabbt över tusen underskrifter.

I Kungälv protesterade kommunen mot att polisen hade gett NMR tillstånd. Lärdomarna från de stora manifestationer – som Kärrtorp 2013 och Göteborg 2017 – som tryckt tillbaka nazisterna är att mobilisera så många som möjligt. Det är bara möjligt genom att gräsrotsorganisationer driver aktiva kampanjer.

I Göteborg deltog grupper som ”Lärare mot nazism” och ”Hamnarbetare mot nazism” tillsammans med fackliga organisationer, hyresgästföreningar, socialister och antirasister. Det stärker självförtroendet hos alla som vill stoppa nazismen och får deras periferi att vackla eller bli passiva. Det gäller samtidigt att inte bara agera när nazisterna marscherar eller har valkampanj.

Långsiktiga nätverk behövs hela tiden, med aktiviteter, argument och utbildade funktionärer som kan försvara Pridetåg och andra som attackeras.

Nazister och rasister frodas av dagens orättvisa politik och växande klyftor. Att kämpa mot rasism och nazism är därför också en kamp för bostäder, arbete, utbildning och vård för alla.

Det behövs gemensam kamp i bostadsområden och arbetsplatser, mot dagens högerpolitik och mot rasism och nazism. ■

rbetsmiljö Sedan början av 2000-talet fram till idag har lärares undervisningstid ökat med i snitt två timmar per vecka i såväl grund- som gymnasieskolan. Det beror på att den centralt reglerade undervisningsskyldigheten försvann ur kollektivavtalet mellan SKL och lärarfacken. Istället kom en formulering om att undervisningstiden inte ska öka – men det har den gjort med råge.

Samtidigt har lärares administrativa börda ökat enormt, vilket innebär att många har svårt att hinna med sitt jobb samt orsakar stora problem för hälsan. Dessutom tas det in färre vikarier vid sjukdom och vab – istället ska det ”lösas inom arbetslaget”. Det larmar Skolvärlden om den 22 april.

– Även här [i grundskolan] finns det lärare som har det eländigt. Undervisningstiden har till viss del ökat, men framför allt arbetsuppgifterna och klasstorlekarna. Vi har till exempel idag ofta 32 elever i klasserna, vilket innebär en enorm skillnad arbetsmässigt mot att ha 25 elever per klass.

Till det ska läggas att många elever mår psykiskt dåligt och är stressade, inte minst på grund av betygssystemet. Skolan är verkligen ingen bra arbetsmiljö idag. Även om vi har låga sjukskrivningstal, är det många som mår dåligt, är stressade och tycker att de inte hinner med jobbet. En del söker efter andra arbeten, säger specialpedagogen på Stagneliusskolan i Kalmar, Ann-Katrin Wijk, till Skolvärlden.

Inga överfallslarm för Sala hemtjänst

O

trygghet De som arbetar inom hemtjänsten i Sala kommun i Västmanland saknar överfallslarm, vilket skapar en stor otrygghetskänsla bland de anställda.

Redan för ett år sedan sa Arbetsmiljöverket att överfallslarm måste köpas in av kommunen på grund av riskerna för hot och våld, något kommunen lovade. Men så har inte skett, skriver Kommunal-arbetaren den 23 april.

Till Sveriges Radio den 23 april säger hemtjänstpersonalen Sofia Englund, som också är Kommunals skyddsombud i Sala, att: – Behöver man slå larm så kan man inte. Man kan inte ta upp en mobil och slå in en pinkod och ringa. Då är det kanske försent redan.

Arbetsmiljöverket kräver åtgärder innan sista juni, annars väntar dryga böter.

Städjobb blir ofta till sjukskrivning

H

älsa Reumatism och ryggvärk är fortsatt den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro inom privat sektor, där städare och fönsterputsare löper allra störst risk för att drabbas av sjukdomar i muskler och skelett. I kommuner och regioner är det dock restaurang- och storköksanställda som toppar statistiken, vilket främst beror på att offentlig sektor har fler äldre än vad privat sektor har. Äldre har generellt sett en högre risk att drabbas av sjukfrånvaro. Det visar ny statistikrapport från Afa försäkring den 24 april. ■

INRIKES

26 APRIL 2019 # 1 348

6

Beowulf Mining vill försöka slita upp sår i Gálloks mark igen, men lär isåfall stöta på ännu större protester än sist.

Bilismens ökande miltal slår mot klimat och miljö

I

Foto: Wikimedia Commons

ett reportage från Sveriges Radio visar statistik från myndigheten Trafikanalys att det svenska bilåkandet ökar. Den totala körsträckan för svenskregistrerade bilar är 6,8 miljarder mil – den högsta siffra som har noterats under de 20 år som mätningarna gjorts. Den totala körsträckan har ökat med cirka 20 procent de senaste 20 åren och med en halv procent sedan förra året.

Gruvhets över folkrätt

”G

ör som jag säger och inte som jag gör!”

Det verkar vara den svenska regeringens inställning till FN-konvention ILO 169. I den hanteras frågan om urfolks rätt till sin mark och sitt levnadssätt, och Sverige gillar att se till att den efterföljs i andra länder. Dock är Sverige ett av få länder med urfolk som inte har ratificerat den. Det verkar som att gruvor och vinst är viktigare än samers rätt och internationell kritik.

År 2013 var även det år då Beowulf Mining skickade in sin ansökan om gruvbrytning i Gállok (Kallak på svenska). Även i Gállok hotas samernas marker och traditionella levnadssätt.

Frågan fick stor uppmärksamhet under 2013 då ett flertal aktivister byggde läger för att hindra provborrningar för gruvan. Aktivister kedjade fast sig i maskiner och kravaller uppstod. I efterdyningarna ställdes flera personer

inför rätta. Detta för att myndigheterna inte lyssnade på dem.

Människor måste ha rätt att höras och uttrycka sina åsikter!

Efter många turer med remisser mellan myndighetsinstanser meddelade länsstyrelsen i slutet av 2017 att de ansåg att brytningstillståndet bör avslås. Regeringen har undvikit att ta ställning i ett flertal gruvfrågor som nu väntar på beslut. Kanske för att det i flera fall blivit nej från länsstyrelsen och inga enkla argument för att köra över de besluten finns. För att minska behovet av nya gruvor och för att värna mänskligheten behövs en planerad ekonomi som hushåller med resurserna!

Som rapporterades i förra veckans Offensiv är jakten på metaller i Sverige hänsynslös och just nu går Sverige mot en ny gruvboom; fler och fler vänder sig emot detta och den 27 april är det dags för demonstrationen Gruvboomsdemo.

Det är Urbergsgruppen som anordnar den i Stockholm på Sergels torg kl 12 och det kommer personer från hela Sverige för att delta. ■ Lars Bjersing

Foto: Holger Ellgaard / Flickr CC

År 2013 fick företaget Nickelmountain AB rätt att starta tre dagbrott inom Vapstens sameby (Rönnbäcksnäset, Sundsberget och Vinberget). Samerna i Vapsten motsatte sig redan från början projektet då det hotade deras marker och traditionella levnadssätt.

Sametinget antog i början av 2014 en mycket tydlig mineralpolicy med krav på godkännande från sametinget, berörda samer samt samebyar innan exploatering påbörjas. I policyn kräver de också ratificering av FN-konventio-

nen. För att komplicera frågan ytterligare har företaget även utretts för ekobrott och varit på gränsen till konkurs samt bytt ägare flera gånger de senaste åren.

I en befolkningsgrupp som samernas är det förstås extra känsligt; kolonialismen har alltid varit en del av deras upplevelse och det lever fortfarande människor som fick sina skallar mätta. I detta området har befolkningen även tvingats att flytta tidigare när älvar dammades för elproduktion. År 2017 lyckades samebyn få rätt av FN:s rasdiskrimineringskommitté och gruvorna stoppades.

Antalet mil som körs per bil har däremot minskat och ligger på 1 200 mil per år, vilket är den lägsta siffran sedan mätningarna startade. Men trots att svenskarnas bilar i genomsnitt körs färre mil per år äts denna minskning upp av att fler väljer att skaffa bil och/eller att varje familj har flera bilar.

92 procent av bilmotorerna drivs fortfarande av ren bensin och diesel. Endast 8 procent av bilarna körs med alternativa drivmedel som el, etanol eller gas eller blandningar mellan etanol och bensin.

Rättvisepartiet Socialisterna kräver: • Att det snarast påbörjas en omställning av transportsektorn, vilket i sin tur kräver att såväl järnvägstrafiken och SL som infrastrukturen och underhållet förstatligas och byggs ut.

•A tt Förbifart Stockholm stoppas till förmån för en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken som görs avgiftsfri, liksom av utbyggd godstransport på järnväg.

• Att det snarast möjligast sker en omställning från fossila bränslen till elhybrid- och elbilar och till biogas för tyngre fordon genom skärpta utsläppskrav och miljöbilspremier.

•N ationella, regionala och lokala planer för fungerande och snabba tåg till låga biljettpriser mellan Stockholm, Göteborg och Malmö och längs Norrlandskusten, liksom ett kraftigt utbyggt nät av regionala pendeltåg och lokaltrafik i tunnelbanor/spårvägar, spårtaxi och buss. ■ Julia Engström

Bilismen måste minska för att nå klimatmål, inte öka.

Landet kan inte utvecklas utan nödvändiga resurser

O

nsdag den 17 april röstade regionfullmäktige i Jämtland/Härjedalen mot att bevilja den förra styrelsen ansvarsfrihet för 2018. De följde därmed revisorernas rekommendation. Det här var femte året i rad som revisorerna inte ville bevilja ansvarsfrihet. Tidigare har styrelsen trots det beviljats ansvarsfrihet.

Idag har regionen ett underskott på drygt 1,3 miljarder kronor med en befolkning på drygt 130 000 personer. Fjolårets resultat blev det sämsta hittills med ett underskott på 248,5 miljoner kronor. Under förra mandatperioden vidtogs en rad åtgärder för att göra något åt situationen, bland annat en dubblering av patientavgif-

terna. Man har inte velat höja skatten eftersom det höga skattetrycket skulle kunna skrämma folk från att flytta till regionen. I många av regionens kommuner är skatten redan nu bland de högsta i Sverige.

Revisorerna sågar budgetarbetet. De skriver att budgeten är så orealistisk att chefer inte ser den som ”det främsta styrdokumentet”. Många chefer ser budgeten som så orealistisk att de inte ens har försökt följa den. Budgeten ska också ha varit svår att kontrollera, bland annat när det gäller kostnaden för läkemedel.

Politikerna får en rejäl känga. Den kängan ska inte enbart ges till politikerna

i region Jämtland/Härjedalen. Våra rikspolitiker talar vitt och brett om att hela landet inte bara ska leva, utan också utvecklas.

Att en av Sveriges geografiskt största regioner har det minsta befolkningsunderlaget spelar naturligtvis in. Det betyder att sjukvårdskostnaden per invånare är högre än i många andra delar av landet på grund av flera små läkarcentraler. Det går inte att slå ihop läkarcentraler hur som helst. Folk kan få orimligt långa avstånd till närmaste läkare.

Att en stor del av befolkningen är äldre komplicerar saken ytterligare. Det innebär låg skattekraft, men ett högt vårdbehov.

Att inte bevilja den avgående styrelsen ansvarsfrihet måste ses som ett bevis på att det nuvarande systemet inte fungerar.

En grundläggande sjukvård är något alla i Sverige ska ha rätt till. Är befolkningsunderlaget litet måste medel tillföras. Det går inte att lyssna på kommunpolitiker i välbeställda kommuner i Stockholmsområdet som påstår att fattiga kommuner och regioner missköter sin ekonomi.

Dags att sätta kraft bakom orden att hela Sverige ska utvecklas. Betyder det att man måste ta strid mot det nyliberala tänkandet så måste man göra det. ■

Sigbritt Herbert

26 APRIL 2019 # 1 348

7

Luleborna samlade till den största protesten i mannaminne. Nu krävs fortsatt och upptrappad kamp mot S och M.

Repression kännetecknar

Gårdstensmodellen

I media, bland politiker och tjänstemän används ofta ”Gårdstensmodellen” som uttryck för något föredömligt.

Nyhetsrubriker, seminarier och lovord avlöser varandra, men vad är egentligen Gårdstensmodellen och vilka effekter har den verkligen haft?

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

D Luleå: 2 000 för skolan S och M kör över folket Tisdagen den 23 april demonstrerade uppemot 2 000 lulebor mot förslaget att stänga sju skolor och förskolor för att spara pengar genom stordrift, den största demonstrationen i stan på årtionden. Dagen därpå fattade de styrande i S och M ändå beslut om att stänga alla tre förskolor och tre skolor, minus Klöverträskskolan som M valde att ”rädda”.

Nu fortsätter kampen.

MARIA LINNA

rs.lulea@socialisterna.org

I

slutet av mars 2019 presenterade Luleås skolchef Maarit Enbuske förslaget om skolnedläggningar i Luleå kommun. Sju skolor och förskolor hotades av nedläggning, sex av dem sommaren 2019, en under 2020. Utöver detta föreslås ett jättehögstadium i centrum med 1 000 elever, stora besparingar på köken, och nya nedläggningshot kommer sannolikt de närmaste åren.

Bakgrunden till förslagen är den nedskärningsbudget som röstades igenom av S, M och Landsbygdspartiet oberoende i mars. Enligt budgeten måste Barn- och Utbildningsnämnden spara 26,5 miljoner kronor i år och 38 miljoner kronor år 2020, varav nedläggningarna ska stå för 11 miljoner.

Kommunalrådet Niklas Nordström (S) lyste med sin frånvaro under manifestationen. Han har dock argumenterat flitigt för nedläggningarna i sociala media och pressen, med huvudsakligt argument att ”sparar vi inte nu blir situationen katastrofal om några år”.

Konferencieren Christopher Ask, förälder i Ängesbyn, avslutade med att presentera HKSLOL:s förslag på nästa steg: att initiera ett nytt folkinitiativ, alltså namninsamlingskampanj för en folkomröstning i frågan om nedläggningarna och ”Framtidens skola”. Engagemanget och kampen fortsätter i skolan, bostadsområden, föreningar och bland allmänheten.

Rättvisepartiet Socialisterna har ingen plats i BUN, men deltar med all kraft i kampen mot nedläggningarna och mot hela nedskärningspaketet som ligger till grund för dem. RS har också konsekvent arbetat för att ”Framtidens skola”, kommunledningens falska lösning på bristande resurser och pedagoger, ska rivas upp.

RS står även beredda att ta strid tillsammans med personal och andra berörda mot varje hot om privatisering och andra former av nedskärningar inom såväl skola och förskola som kommunens andra hårt pressade verksamheter. Den enda hållbara utvägen är att hålla den mäktiga, enade, proteströrelsen vid liv och ta den vidare – det behövs ett välfärdsuppror för pengar efter behov. Pengar är det inte brist på – men de är i fel fickor. ■

När Gårdstensbostäder bildades 1997 var det med syfte att Gårdsten i Angered skulle lyckas bryta segregation och lyftas ur ett så kallat utanförskap.

Visst ser vissa siffror i statisti-

ken bättre ut, men vad beror det på? Högkonjunkturen är en faktor, men som inte nämns. I stort sett alla ”utsatta områden” i landet har haft en sjunkande arbetslöshet och lägre bidragsberoende på senare år.

Gårdstensbostäder har i många år systematiskt sållat bort utsatta, arbetslösa och bidragsberoende hyresgäster och givit dem som har en anställning företräde.

Samtidigt går det inte att komma från den verklighet att området ännu är hårt segregerat där hälften av skoleleverna lämnar nian med ofullständiga betyg i kärnämnen.

Att det finns en svag tilltro till bolaget, men också till myndigheter, visas av att valdeltagandet är bland de lägsta i Sverige.

Kommunens politiker, tjänstemän och Gårdstensbostäder själva menar att vad de kallar satsningen varit en framgång. Stor uppmärksamhet fäster de vid anställda trygghetsvärdar, vilket nu sprids till andra delar av Göteborgs kommunala bostadsbolag.

Jämför vi med andra förorter och områden med liknande situation ser vi samma utveckling: de har också bättre resultat, men utan den repression som Gårdstensbostäder förknippas med.

När allmännyttan nu tappat sin idé i Göteborg och allt oftare reser Gårdsten som exempel har hyresgäster all anledning att ifrågasätta detta. Det finns andra mer positiva exempel, som Hammarkullemodellen där ett starkt civilsamhälle tagit plats, vunnit makt och inflytande och därmed skrivit in nya samhällskontrakt om hur orten ska skötas och organiseras och var besluten verkligen ska fattas. ■

De boende i Gårdsten saknar inflytande över beslut – ingen modell att följa.

Foto: Public Domain

Nätverket Hela Kommunen Ska Leva Och Lära (HKSLOL) anordnade tisdag kväll den 23 april en demonstration inför beslutet i BUN den 24 april. Jon Hallström, en av initiativtagarna i HKSLOL, berättade att han förväntat sig ett stort deltagande på omkring 400500 personer. Det kom 2 000 – ett engagemang med tyngd.

Demonstrationen tågade genom centrala staden mot Stadshuset där kommunfullmäktige satt i möte. Till melodin av ”älgarna demonstrerar” ekade sången ”Luleå demonstrerar, Luleå har fått nog,

Luleå vill ha skolor nära där vi bor” taktfast under hela marschen.

Tåget gick sen till stadsparken mittemot Stadshuset där barn och vuxna från runt om i Luleå kommun höll tal. Flera berörde djupt med sina berättelser om varför de mindre skolorna behövs, både på landet och i stan, innan barn från årskurs fem på Kyrkbyskolan överlämnade 400 namnunderskrifter, som de själva satt igång att samla in när nedläggningsförslaget blev känt, till BUN:s ordförande Emma Engelmark (S). Barnen höll också varsitt tal. Emma Engelmarks enda svar var att ”det är jättebra att ni är här”.

När Offensiv går till tryck har BUN precis hånat det massiva engagemanget och beslutat att stänga Vitå-, Kyrkby- och Borgmästarskolan samt förskolorna i Ängesbyn, Jämtön och Karlsvik, med 8 röster mot 7.

M, som i övrigt röstade med S, gick emot nedläggningen av Klöverträskskolan som därför inte gick igenom. I gengäld försökte de få stöd för att halvera budgeten för Kulturskolan, som de vill avgiftsbelägga, och privatisera bland annat städ och elevhälsa – förslag de inte fick igenom trots stöd för privatisering från bland andra L och C. HKSLOL siktar nu på att överklaga beslutet, vilket de bör ha goda chanser då till och med kommunens egen jurist har gjort klart att den här sortens beslut enligt kommunallagen ska tas i kommunfullmäktige. Folkomröstningskampanj och fortsatt kamp finns också med på nätverkets dagordning.

e lokala hyresgästföreningarna i området och de boende känner inte igen sig i den positiva beskrivningen och menar att det snarare handlar om en välgenomtänkt mediastrategi som de lyckades få genomslag på.

Gårdsten saknar helt inflytande för hyresgästerna och många uppfattar sig vara som livegna. Från hyresgästkollektivet riktas skarp kritik mot en hårdför fastighetsägare utan mjuka värden, om hotfull personal och hård kontroll från Gårdstensbostäder.

En kritik riktar sig mot att bolaget oanmält kan kliva in i lägenheten och kräva närvarande på legitimation ”för att finna svartkontrakt”, som bolaget själva säger. Andra har sagts upp på svaga grunder och företaget har använt sig av renovräkningar.

– Att människor tvingas legitimera sig i sina hem utan förvarning av människor de har en beroendeställning till uppfattas givetvis hotfullt och är oacceptabelt, säger Abdiaziz Geraare som har bott i Gårdsten sedan 1994 och är anställd på Hyresgästföreningen.

Hyresgäster vittnar också om hur de behandlas olika: vissa gårdar hålls fina, medan andra får förfalla; vissa hyresgäster med kontakter direkt in i bolaget får hjälp, andra hamnar på sidan av och ses som besvärliga. Tvättstugor som inte fungerar och staket som ruttnar sönder finns också.

ANALYS

26 APRIL 2019 # 1 348

8

Foto: Offensiv

Att strejka är ett av arbetarklassens viktigaste vapen och måste försvaras.

Kampen för strejkrätten: ”Ned med tvångslagarna” Det var med strejken som yttersta vapen som arbetarna vann rätten att organisera sig och sluta avtal. Det är också därför som kapitalisterna, stat och regeringar ständigt attackerar strejkrätten för att vingklippa facken och den kollektiva kampen.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

K

ampen för strejkrätten är som den förre LO-juristen Kurt Junesjö skriver ”ett led i den ständigt böljande kampen om makten på arbetsplatsen (Strejk – en demokratisk rättighet för bättre arbetsförhållanden).

I år är det 140 år sedan den stora Sundsvallsstrejken 1879. Det var den dittills största strejken i Sverige, som mest deltog 5 000 sågverksarbetare. När landshövdingen Curry Treffenberg såg en röd fana i en de strejkandes demonstrationer lär han förskräckt yttrat ”Det där ser, Gud hjälpe mig, ut som om Internationalen vore här!”.

Internationalen som Treffenberg var så rädd för var den socialistiska Första Internationalen som Karl Marx och Friedrich Engels varit med om att bilda år 1864. Det var en international som inte minst vann anhängare från de många strejker som ägde rum i mitten av 1860-talet, vilket lade grunden till den socialistiska arbetarrörelsens genombrott bara några årtionden senare.

När Sundsvallstrejken bröt ut hade den Första Internationalen redan lagts ner, men dess maning till kamp och solidaritet levde vidare.

Träpatronernas och myndigheternas svar på strejken blev militär­ ingripanden, avsked och vräkningar i ett försök att stämma i bäcken, men som misslyckades. Drygt två år senare (1881) inledde socialisten August Palm sina agitationsresor landet runt och en rad socialdemokratiska klubbar bildades, vilka i sin tur tog sig an uppgiften att bilda kämpande fack.

Tio år efter Sundsvallsstrejken, i april 1889, grundades det Socialdemokratiska arbetarpartiet (SAP) som då var ett helt annat parti än idag. År 1898 bildades Landsorganisationen (LO) vars första stora gemensamma aktion blev den politiska storstrejken för rösträtt 1902.

Storstrejken 1909, som egentligen var en storlockout, blev en avgörande drabbning.

Till följd att LO-ledningen inte besvarade lockouten med en ak-

tiv, total strejk och underlåtit att fylla på strejkkassan blev striden ett utdraget utmattningskrig som slutade i ett nederlag för arbetarna.

LO-ledningen drog felaktigt slutsatsen att storstrejkens nederlag var på förhand given och mer än något annat började den framväxande byråkratin i fackföreningsrörelse att frukta strejken i allmänhet och generalstrejk (storstrejk) i synnerhet.

Istället började topparna snegla mot samförstånd och arbetsfred, vilket inte på något sätt fick arbetsgivarna och staten att ge upp sina repressalier mot kampen.

Det går naturligtvis inte att tala om två parter när kapitalisterna genom sitt ägande av produktionsmedlen har bestämmanderätt över såväl vad som ska produceras, anställningar, hur arbetet ska ledas och organiseras. Till detta ska även läggas att arbetsgivarna också backas upp av staten med dess militär och polis samt domstolar och lagar.

Fackföreningarna bildades som ett kollektivt försvar mot kapitalismens klassförtryck och utsugning.

Kampen var medlet för att få del av den kaka som är en produkt av många människors arbete, men som kapitalisterna ensamt vill bestämma över.

Under revolutionsåren 1917 och 1918 restes starka krav på ge-

neralstrejk för allmän rösträtt, republik och 8-timmars arbetsdag.

Bakom kraven stod den socialistiska vänstern inom och utanför fackföreningsrörelsen.

Med rätta fruktade det kapitalistiska etablissemanget och LO-toppen samt stora delar av socialdemokratins ledning att en generalstrejk i den revolutionära stämning som rådde skulle kunna bli inledningen till vad LO:s ordförande Herman Lindqvist med fasa beskrev som ”något mycket mer” – en revolutionär kamp för demokrati och socialism.

Revolutionsåren 1917-18 blev inledningen till att Socialdemokraterna också blev ett regeringsparti.

Socialdemokraterna var då ett inomkapitalistiskt parti helt i händerna på den reformistiska partihöger som i början av 1917 hade splittrat partiet, vilket fick som följd att den vänster som tvingades bort i maj samma år grundade det nya Socialdemokratiska vänsterpartiet, som 1921 blev Sveriges kommunistiska parti (SKP).

I regeringsställning kom Socialdemokraterna och i ännu högre grad LO-ledningens att se sig själva som medlare i klasskampen och hållningen till den kapitalistiska statsmakten blev allt mer positiv.

Under 1920-talet första hälft skakades Sverige av fler strejker

och lockouter än de flesta andra europeiska länder. Strejkerna var ett svar på kapitalisternas lönenedpressningar och regeringarnas åtstramande krispolitik. ” Trots att konjunkturerna successivt förbättrades mot decenniets slut låg stridsfrekvensen även under denna tid relativt högt.

Under 1920-talet började SAF (Svenska Arbetsgivareföreningen, idag Svenskt Näringsliv) åter använda lockoutvapnet i stor skala.

LO uppfyllde sina understödsförpliktelser, men aktade sig noga för att trappa upp konflikterna. På samma sätt förhöll man sig – trots intensiv kommunistisk agitation till förmån för generalstrejk – när SAF 1925 riktade en jättelockout mot fackföreningsrörelsen” (Axel Hadenius: Facklig organisationsutveckling).

Den två veckor långa storlockouten 1925 var den mest omfattande sedan storstrejken 1909, men arbetsgivarna hade överskattat sin styrka och fick till sist ge upp försöket att påtvinga arbetarna nya drastiska lönesänkningar.

Men lockouten hade också ett politiskt syfte. ”Det var en krigsförklaring för att vinna freden”, som Ragnar Casparsson skriver i LO under fem årtionden. ”Freden” i detta fall var en antistrejklag och avtal som likt Saltsjöbadsavtalet 1938 bakband fackföreningarna.

26 APRIL 2019 # 1 348

Regeringsförslaget blev startskottet för en massrörelse som under parollen ”Upp till protest mot tvångslagarna” gick till storms mot lagförslaget. Närmare 2 000 fackföreningar och arbetarorganisationer antog protestuttalanden, vilket tvingade LO-ledningen att värja sig mot förslagen. ”Landsekretariatet (LO-ledningen) och den socialdemokratiska partistyelsen fann det till sist nödvändigt att försöka infånga den växande oron. I ett manifest uppmanades arbetarna att nedlägga arbetet från klockan 14 på eftermiddagen den 22 mars och i samband därmed anordna demonstrationer mot regeringens förslag.

Uppmaningen till strejk och demonstration mottogs av arbetarna med enthusiasm. Det fanns vis-

stomme och genom de stöd de hade i facken kunde oppositionen samlas till en enhetskonferens 1926 för att diskutera gemensamma krav och uppgifter. Den enhetsrörelse som konferensen utmynnade i kom att förena fackföreningar som tillsammans hade ett medlemstal som var nära en femtedel av LO:s.

Den breda oppositionen som också inkluderade många socialdemokrater och S-styrda fack gjorde det mycket svårt för LO-ledningen att söka en kompromisslösning. Istället tvingades även LO:s ordförande Arvid Thorborg beteckna förslagen som en ”slavlag”. ”Den hårda reaktionen var delvis ett försök att ta vinden ur seglen för kommunisterna”, skriver Dagens Nyheters förre chefredaktör Svante Nycander i Makten över arbetsmarknaden.

Trots massprotesterna beslöt den högerdominerade riksdagen att anta lagen om kollektivavtal och så fort lagen röstats igenom upphörde Socialdemokraterna att vara emot och började LO nominera ledamöter till klassdomstolen AD. Men att riksdagen röstat ja till ”slavlagarna” satte inte punkt för motståndet. I början av 1929 samlades enhetsrörelsen till en ännu större konferens än 1926. Tyvärr sammanföll detta med att SKP var på väg att splittras efter flera år av medlemstillströmning (medlems­ talet tredubblades under perioden 1924-29) och ökat stöd. Anledningen var att den Kommunistiska internationalen, som då blivit ett instrument för den stalinistiska byråkratin i Sovjet, slagit in på en sekteristisk ultravänsterkurs som bland annat stämplade socialdemokratin som ”fascismens tvilling”. Denna oförlåtliga sekterism och huvudlösa politik underlättade för LO-ledningen att slå till mot oppositionen och börja utesluta fack och enskilda som stödde eller arbetade för enhetsrörelsen.

SKP:s splittring och vänsterns försvagning bidrog i sin tur till att den fackliga ledningen utan att möta något större motstånd kunde sluta ett långtgående samarbetsavtal

Fackföreningarna bildades som ett kollektivt försvar mot kapitalismens klassförtryck och utsugning. serligen några som ville gå längre och frågade varför strejken skulle begränsas till några eftermiddagstimmar”, skriver Ragnar Casparsson i sin LO-historik.

Minst 365 000 arbetare deltog i den politiska strejken den 22 maj 1928 och demonstrationerna samlade 70 000 i Stockholm, 40 000 i Göteborg och 15 000 i Malmö.

Drivande i protesterna mot antistrejklagarna var den tidens starka vänster inom fackföreningsrörelse. Sveriges kommunistiska partis (SKP) medlemmar och sympatisörer utgjorde den fackliga vänsterns

med arbetsgivarna 1938 (Saltsjöbadsavtalet). I skydd av efterkrigstidens ekonomiska uppsving och bakom ryggen på medlemmarna ströps sedan medlemsdemokratin.

Makten inom facken försköts uppåt till en allt mindre krets av förtroendevalda och anställda med liten eller ingen tilltro till kamp och medlemmarna och som var beredda att själva genomföra ytterligare inskränkningar i strejkrätten, vilket bara understryker vikten av gemensam kamp och gräsrotsaktioner för kämpande och demokratiska fack med ny ledning och politik. ■

Hamnarbetarförbundet är exempel på ett kämpande, demokratiskt fack. Nu krävs strid mot förslaget om strejkförbud.

Foto: Mattias Bernhardsson

Att den socialdemokratiska regeringen innan den avgick i mitten av år 1926 tillsatte en ”arbetsfredsdelegation” samt att riksdagens majoritet mitt under kampen vid Stripagruvan 1925-27 gav grönt ljus till att abetslösa kunde tvingas bli strejkbrytare varslade om vad som väntade (riksdagens ja fick som följd att S-regeringen avgick). ”Arbetsfredsdelegationen” omvandlades sedan av den högerregering som tillträdde till en utredning som två år senare (1928) lade fram förslag till lagar om kollektivavtal och arbetsdomstol (AD) vars utslag inte kunde överklagas samt att fackföreningar som strejkade ”vilt” under gällande avtal kunde betala obegränsat skadestånd (böter) och att varje enskild arbetare kunde tvingas betala 200 kronor i böter.

Förslagen var som hämtade från vad högern krävt redan 1910. Lagförslaget syftade till att lamslå fackföreningarna och beröva arbetarna strejkrätten – en kriminalisering av arbetarkampen. ”Arbetsgivarna hade insett att de inte längre vare sig med straffbestämmelser eller repressalier mot strejkande kunde hålla fackföreningen stången. Det krävdes en lagstiftning som visserligen tillät stridsåtgärder, men reglerade resultatet av stridsåtgärderna så att det blev fredsplikt sedan kollektivavtal en gång hade träffats”, skriver Kurt Junesjö.

9

Demonstrera mot nya antistrejklagen

Inför att S-MP-regeringen den 2 maj för fram sitt förslag om inskränkt strejkrätt fortsätter kampen till försvar av arbetarnas rättigheter till stridsåtgärder. Svenskt Näringsliv, påhejat av fackledningar, piskar på regeringen för ett snabbt beslut och piskar även upp stämningen för fackliga protester från gräsrötter.

RAYMOND STOKKI

rs.lulea@socialisterna.org

F

örslaget om inskränkt strejkrätt, som stöds av ledningarna för LO, TCO och Saco tillsammans med Svenskt Näringsliv, är en eftergift tll högerns och kapitalisternas attacker på arbetare.

Pappers ordförande Matts Jutterström menade i tidningen Lag & Avtal att det var som ett val mellan pest eller kolera efter att förbundet gjorde en kovändning från att vara kritiska till förslaget till att stödja S-MP-regeringens lagförslag. Jutterström sa att om inte facken går med på eftergifterna och följer förslaget skulle Svenskt Näringsliv bara kunna ”ta en taxiresa till riksdagen” för att ställa vilka krav de vill.

Men svaghet inbjuder till aggresivitet Attfacktopparna ger sitt stöd till den nya antistrejklagen kommer att sporra Svenskt Näringsliv till att kräva ytterligare inskränkningar i strejkrätten.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) kommenterade till TT angående strejkrätten att lika villkor ska gälla för alla, men

många menar att risken med inskränkningen kan leda till avtalsshoppning; det vill säga att arbetsgivarna kan sluta avtal med det fackförbund som ställer lägst krav utan att andra verksamma löntagarorganisationer vid samma arbetsplats/avtalsområde kan ingripa.

Kämpande och demokratiska fack ställs åt sidan för de förbund som redan har avtal eller de som ställer lägst krav på arbetsgivaren.

Därtill är attacken på strejkrätten även ett hot mot själva föreningsrätten, vilket kan få politiska följder med inskränkning av demokratiska friheter för arbetares organisationer. Vem vet var det kommer att sluta med rådande högerpolitik?

Tidigare var planen att den nya lagen skulle gälla från årsskiftet,

men Svenskt Näringsliv har skyndat på processen och nu ska den lagen finnas på plats senast den 1 augusti.

Att lagförslaget om inskränkt strejkrätt kommer nu har två direkta anledningar; Hamnarbetarförbundets framgångsrika kamp för kollektivavtal är det ena. Det andra är den högerbudget som regeringen antog i och med Januariavtalet där en central del utgörs av attacker mot LAS (Lagen om anställningsskydd).

I augusti samlade nätverket Strike Back en tvärfacklig demonstration i Stockholm med 2 000 deltagare.

Första maj håller nätverket ännu en protest i Stockholm på Norra Bantorget kl 17.00.

Dessutom manar nätverket till landsomfattande aktionsdag för strejkrätten den 10 maj under parollen ”Strike back! – På jobbet!”. följt av en demonstration i Stockholm den 11 maj.

Ett annat nätverk som uppmärksammats är Nätverket Försvara Strejkrätten i Västerbotten som tillsammans med Strike Back mottog solidaritetspriser under en konferens som Kommunistiska Partiet (KP) nyligen höll i Norrköping. ■

Rättvisepartiet Socialisterna & Offensiv står för:

• Dra tillbaka förslaget till ny antistrejklag. Lokal strejkrätt.

• Rör inte arbetsrätten. Nej till låglönemarknad.

• Demokratiska och kämpande fack med ny ledning och politik.

• Nasskampanjer mot högerpolitikens – förbered för gemensam protestdag.

INTERNATIONELLT

26 APRIL 2019 # 1 348

10

Berlin:

”Expropriera 200 000 lägenheter” Foto: Reichenberger 55 e.V / Flick CC

En rörelse för allmännyttiga bostäder växer fram i Tyskland. Folk har tröttnat på höga hyror, gentrifiering och privata bostadsprofitörer.

Lördagen den 6 april fylldes Berlins gator av tiotusentals människor som tröttnat på höga hyror, gentrifiering och privata bostadsprofitörer. Över 40 000 demonstrerade mot den växande bostadskrisen och att bostadsmarknaden till hög grad kontrolleras av det privata kapitalets intressen.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

P

rotesterna riktades mot att hyrorna skjuter i höjden och att det som byggs är dyrt.

Rörelsens främsta krav är att expropriera över 200 000 lägenheter som sålts ut till stora privata hyresvärdar.

En namninsamling cirkulerar med krav på folkomröstning för att staden ska ta tillbaka hyreshusbestånd från privata hyresvärdar med fler än 3 000 lägenheter.

En debatt inom rörelsen pågår om hyresvärdarnas egendom ska exproprieras utan ersättning eller återköpas. Att köpa tillbaka lägen-

heterna från de privata värdarna skulle uppskattningsvis kosta 36 miljarder. Andra menar att företagen redan har plockat ut stora profiter och därmed inte bör ersättas annat än till små aktieägare.

De tyska socialdemokraterna argumenterar emot båda alternativen.

De menar att kostnader istället kan läggas på nyproduktion och att en expropriering inte ger fler lägenheter. Men ett återförstatligande handlar också om att skydda nuvarande lägenheter från orimliga hy-

reshöjningar, så att människor har råd att bo kvar. Samtidigt kräver rörelsen att bostadsbristen byggs bort med bostäder som har hyror som människor har råd med, de två behöver inte ställas mot varandra.

Människor organiserar sig parallellt lokalt för att stoppa hyresvärdarnas planer på att ombilda och sälja ut.

Runt om i Tyskland protesterar och organiserar sig hyresgäster mot att ekonomiska spekulationer står mot människors behov till boende. Rörelsen går under parollen ”Expropriera Deutsche Wohnen”.

Deutsche Wohnen är den största privata hyresvärden i Berlin med sina 115 000 lägenheter. En stor del av fastigheterna de har köpt av staden är stora hyreskomplex som byggdes under DDR-tiden.

Den folkliga ilskan i Berlin grundar sig i hyresgästernas negativa

erfarenheter av de privata värdarna vars främsta uppgift har varit att tillgodose aktieägarnas intressen och inte hyresgästernas.

Demonstranterna kritiserar även hur den nuvarande bostadspolitikens marknadsanpassning förändrar hela stadens karaktär och gentrifierar stora delar.

85 procent av Berlins befolkning hyr sina bostäder. Staden har länge varit betydligt billigare att bosätta sig i än andra europeiska storstäder och har därmed blivit ett populärt område för inflyttning.

De senaste tio åren har staden haft en inflyttning på 40 000 per år, vilket har inneburit en omfattande bostadsbrist och trångboddhet. I takt med ökad efterfrågan har hyresvärdarna kunnat höja hyrorna.

På tio år har hyran fördubblats.

Det har inneburit att befintlig befolkning har haft svårigheter att

få inkomsterna och hyran att gå ihop. Medan europeiska studenter tränger ihop sig i kollektiv under en kort studieperiod för att klara hyran och internationella konstnärer och musiker under en tid bosätter sig i staden och en välbetald medel- och överklass flyttar in trängs den befintliga arbetarbefolkningen undan som inte har råd med de nya hyrorna.

Demonstranterna har nu sex månader på sig att samla ihop 20 000 namnunderskrifter för att få upp en diskussion om folkomröstning och 170 000 namnunderskrifter fram till februari nästa år för att tvinga fram en omröstning.

Det finns ett starkt stöd inom befolkningen för ett återförstatligande och frågan har blivit den mest diskuterade i landet. Den har potential att växa till en massrörelse som ändrar inriktning på bostadspolitiken. ■

Prosur: Nytt högerblock i Sydamerika

S

pen” i augusti 2017, och som i januari i år lade grunden för den nya samarbetsorganisationen Prosur. Prosur grundades officiellt den 22 mars, och är tänkt att vara ett alternativ till Unasur, ett samarbete som liknar EU för sydamerikanska länder.

Deklarationen för bildandet av Prosur skrevs under av ledarna för Chile, Argentina, Peru, Brasilien, Colombia, Ecuador och Paraguay samt Guyanas ambassadör i Chile.

Prosur ska vara ett ekonomiskt och socialt samarbete och inte politiskt, men en av de viktigaste anledningarna till att det skapades var för att sänka Unasur som enligt dem stöder ”diktaturen i Venezuela”.

Alla länder i Sydamerika är inbjudna att gå med i Prosur, utom Venezuela som är en av anledningarna bakom att Prosur bildades.

Runt om i hela Sydamerika sker en mängd olika proteströrelser, allt från kampen mot det dödliga kvinnovåldet i flera olika länder till mapuchefolkets kamp för sina rättigheter i Chile och protesterna mot Bolsonaros kvinnofientliga politik i Brasilien. Men all kamp utspelas för sig, och för att vinna mer mark behöver de olika kamperna ena sig mot sin gemensamma fiende som är högerpolitiken och kapitalismen. ■

Louise Strömbäck

Proteströrelserna måste enas till gemensam kamp mot högerblocket.

Foto: Wikimedia Commons

edan januari har ett nytt block av sydamerikanska länder skapats; Forum för Sydamerikas framsteg (Prosur). Blockets medlemsländer har alla högerledare som nu valt att lämna det tidigare samarbetet Unasur som ett steg i högerutvecklingen i Latinamerika.

Under de senaste åren har en högervåg vällt över Latinamerika, med presidenter som för en konservativ och för majoriteten av befolkningen skadlig politik.

Exempel på dessa är Jair Bolsonaro i Brasilien, Sebastián Piñera i Chile och Mauricio Macri i Argentina. Dessa ledare, tillsammans med flera andra, gick ihop och bildade vad de själva döpte till ”Limagrup-

26 APRIL 2019 # 1 348

11

Sri Lanka i terrorns grepp

Vi fördömer starkt de vidriga attackerna som ägde rum i Sri Lanka p den 21 april. Välkoordinerade attacker ägde rum på åtta platser, inklusive tre kyrkor som fylldes för bönestunder på påskdagen. Utöver sex platser i huvudstaden Colombo riktades också attacker mot kyrkor i Negambo och Batticalo. I skrivande stund uppskattas över 300 liv ha förlorats och över 500 ha skadats. Dödssiffran väntas stiga.

UNITED SOCIALIST PARTY

CWI Sri Lanka

O

ffren för denna urskillningslösa attack var alla från Sri Lankas större etniska och religiösa grupper – de som talar språken tamil och sinhala, samt muslimer, hinduer, buddister och kristna drabbades. Turister från Storbritannien, Kina, Nederländerna, Danmark, Portugal och Turkiet dog också i attacken.

Valet av platser för attackerna och den religiösa extremismen har chockat alla samfund. Även om massmord av den här typen aldrig har hänt i Sri Lankas historia är våldsamma mord inget nytt. Detta året markerar tioårsjubileet för slutet av det brutala inbördeskrig som varade i tre årtionden. Över 140 000 uppskattas ha mist sina liv enbart i slutskedet av kriget.

Sedan krigets slut i maj 2009 har spänningen mellan de tre huvudgrupperna i Sri Lanka piskats upp enormt. Inga konkreta åtgärder har tagits för att förbättra situationen för de tiotusentals krigsoffren.

Många är fortfarande fängslade som politiska fångar. Inga åtgärder har vidtagits för att bemöta frågan om tvångsförsvinnanden eller att släppa militärockuperad mark.

Demokratiska fri- och rättigheter fortsätter att förnekas.

Triumfalismen som Mahinda Rajapaksa-familjen [Rajapaksa var landets president mellan 2005 och 2015] utlöste så fort kriget var över har stärkt den nationalistiska buddistiska chauvinismen. Även om buddistisk extremism bara har stöd bland en liten minoritet av singaleser [majoritetsbefolkningen] har den stötts av Mahinda Rajapaksa-familjen.

Före detta försvarsminister Gotabaya Rajapaksa var direkt invol-

verad i bildandet av Bodu Bala Sena (BBS), en öppet rasistiskt buddistisk munk-organisation. Dessutom har antimuslimska stämningarna piskats upp i särskilt de östra delarna av Sri Lanka där en majoritet av muslimerna i landet bor.

Att skapa splittringar ses som nödvändigt av de som söker finna en väg tillbaka till makten, som inte har något att erbjuda vanligt folk och därför söker en maktbas bland högergrupper och deras sympatisörer, likt Gotabaya Rajapaksa. Gotabaya skapade en annan organisation, Eliya, i detta syfte. Ledande medlemmar i denna organisation förespråkar öppet hat mot andra samfund, särskilt mot tamiltalande muslimer.

Fördrivningen av alla muslimer från norr av LTTE [De tamilska befrielsetigrarna, en gerillarörelse] under 1990-talet öppnade djupa splittringar mellan nordbaserade hinduiska tamiler och muslimer.

De sår som det orsakade har fortfarande inte helt läkts.

Men såna idéer, liksom händelseutvecklingar globalt, har resulterat i uppkomsten av en viss högerextrem religiös radikalism bland den muslimska befolkningen. Däremot är det bara en liten minoritet som håller med om detta, och majoriteten av muslimer i landet är starkt emot högerpolitiska islamistiska tankegångar.

Det är också väl känt att den lankesiska regeringen i det förflutna skapade paramilitära grupper och beväpnade dem i syfte att använda dem i kriget mot LTTE. I många årtionden har högerregeringar i Sri Lanka hittat olika typer av religiös extremism användbar för att mobilisera såna krafter och

Säkerhetspolisen och regeringen kände till att ett terrordåd var i görningen dagar i förväg, men varnade inte folket.

förespråka våld inom olika samfund samt slutligen för att upprätthålla sina instabila regimer.

Ministern Mano Ganesan erkände att officerare från säkerhetspolisen MSD hade varnats några dagar innan att självmordsbombare hade pekat ut politiker som måltavlor.

Det har också framkommit att flera ministrar och deras familjer hade vidtagit åtgärder för att skydda sig själva från möjliga attacker.

Den lankesiska regeringen har fullständigt misslyckats i att varna folket om detta eller vidta några som helst åtgärder för att förhindra attacken. Även om den lankesiska regeringen och alla högerpartier har uppmanat till ”fred och enighet” är deras sympatisörer och

medlemmar redan på vild framfart i att sprida hat.

Utbredd rädsla finns också om att hämndaktioner kan äga rum mot den muslimska minoriteten, särskilt av buddistiska extremister. Spänningen mellan tamiler och muslimer i öst kan också nu skärpas. Svaga lankesiska regeringar har historiskt sett använt etnisk och religiös splittring för att konsolidera och vara kvar vid makten.

Men arbetare och fattiga från alla samfund har visat de andra mäktiga traditioner som existerar i Sri Lanka – av solidaritet. På sjukhuset i det till största delen muslimskbefolkade Kalmunai samlades många för att ge bloddonationer till de skadade offren. Detta var fallet både på sjukhus i det tamil-

dominerade norr och i det singalesiskdominerade syd. Sri Lanka har en lång historia av enad kamp.

United Socialist Party (USP, CWI Sri Lanka) står i den starka traditionen och fortsätter att kämpa för att bygga en enad arbetarklasskamp för att vinna alla demokratiska fri- och rättigheter, inklusive religionsfrihet, yttrande- och mötesfrihet, rätt att strejka och nationella rättigheter för tamiler. Vi argumenterar också för att det inte är nog att enbart kämpa för demokratiska krav, utan uppmanar till enad kamp för att få ett slut på det kapitalistiska systemet en gång för alla och att etablera en demokratisk socialistisk planerad ekonomi för att få ett slut på allt förtryck. ■

Klädindustrin – en värre miljöbov än flygsektorn och sjöfarten tillsammans

E

n ny rapport från FN:s miljöorgan UN Environment visar att världens klädindustri producerar mer koldioxidekvivalenter än vad flygsektorn och sjöfarten gör tillsammans. Produktionen av ett par jeans släpper ut 33,4 kilo koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar utsläppen av en bilresa på 111 kilometer.

Dessutom används det varje år 93 miljarder kubikmeter vatten inom textil- och modeindustrin, och en halv miljon ton syntetiska mikrofiber spolas årligen ut i haven då reningsverken inte klarar av att filtre-

ra bort dem, vilket såklart orsakar stora skador för haven och det marina livet.

Samtidigt som produktionen av kläder – som främst produceras i länder som Bangladesh där arbetsvillkoren är vedervärdiga med slavlöner och storföretag som svenska H&M vägrar gå med på några som helst förbättringar – fördubblades mellan 2000 och 2014 används ett plagg i genomsnitt blott tio gånger innan det slängs, enligt FN-rapporten. Det är en minskning med en tredjedel sedan början av 2000-talet.

– Den globala produktionen av kläder

och skor orsakar åtta procent av världens utsläpp av växthusgaser, och med en tillverkning koncentrerad i Asien är industrin i huvudsak beroende av kol och naturgas för elektricitet och uppvärmning. Om vi fortsätter på samma sätt kan utsläppen av växthusgaser från industrin ha ökat med nästan 50 procent till 2030, säger Elisa Tonda vid UN Environment i rapporten.

Omkring 87 procent av alla textilfibrer framställt för klädproduktion bränns eller slängs, och varje sekund dumpas motsvarande en lastbilslast med textil på soptip-

par eller eldas upp. Färgning och behandling av textiler står bakom en femtedel av de vattenföroreningar som världens industrier orsakar.

Världens storföretag går inte att lita på när det kommer till rättvisa för människa och miljö. Behoven måste styra, men så länge kapitalismen är det system som sitter i förarsätet är det omöjligt. Bara i ett demokratiskt socialistiskt samhälle kan en rättvis fördelning och omställning äga rum. ■

Robert Bielecki

INTERNATIONELLT

26 APRIL 2019 # 1 348

12

Handelskriget är ett symptom på kapitalismens kroniska kriser. Det möjliga avtalet kommer inte ta tag i rötterna till konflikten, vilket är en maktstrid om vem som ska vara nummer ett i världen.

Världsekonomin tar allt större skada av det handelskrig mellan Kina och USA som inleddes i juli 2018. Nyligen larmade Internationella valutafonden (IMF) om att 70 procent av den globala ekonomin kommer att uppleva en inbromsning i år, och IMF-chefen Christine Lagarde uppmanade regeringarna att inte förvärra situationen med ”självförvållade” skador som handelskrig.

Enligt uppgifter ska USA och Kina nu vara ”väldigt nära” ett handelsavtal. Men det innebär inte slutet på konflikten som handlar om mycket mer än handel med varor, vilket framgår av denna Offensivintervju med Vincent Kolo från den socialistiska hemsidan chinaworker.info.

Kommer regeringarna i USA och Kina att nå ett avtal för att få ett slut på handelskriget?

– Ett avtal är det mest troliga, men den verkliga frågan är: vad för slags avtal? Det blir snarare ett kosmetiskt avtal pyntat med några löften för att rädda ansiktet för de båda länderna än ett avtal som leder till betydande förändringar i de ekonomiska relationerna mellan USA och Kina. Det kommer inte leva upp till Trumps retorik om ett ”historiskt” och ”episkt” avtal, och det kommer inte att resultera i de fundamentala ”strukturella förändringar” av Kinas ekonomi som anti-Kina-topparna inom USA:s härskande klass kräver.

– Knepet som Trumps team försöker genomföra i förhandlingarna och en stor anledning till varför de tar så lång tid – de har nu haft nio omgångar av samtal – är att få fram nog med eftergifter av Kina så att det ska se ut som om ”fundamentala förändringar” har kommits överens om. Utan detta kommer Trump möta en lynchmobb från sitt eget parti samt från Demokraterna som kommer anklaga honom för att sälja ut till Kina. Xi Jinpings slutsats är att Kinas statskapitalistiska ekonomiska modell är oåtkomlig. Bortom detta kan Peking ta en flexibel approach kring typen och skalan av eftergifter de erbjuder.

– Men det möjliga avtalet kommer inte ta tag i rötterna till konflikten, vilket är en maktstrid om vem som ska vara nummer ett i världen.

Den kampen kommer inte att förhandlas bort, det är inte så kapitalism och imperialism fungerar.

– Det kan bli ett avtal, som båda sidor av politiska skäl kommer att utmåla som en stor seger, men som i själva verket kommer att vara ett slags eld-upphör där den ekonomiska konflikten skiftas från tullar och handel till andra mer avgörande områden som teknologi, investeringar och geopolitik. Vi ser redan en dragkamp mellan USA och Kina, men även EU, Indien, Ryssland och Japan, angående Kinas Bälte- och väginitiativ (BRI) – det största globala infrastrukturprojektet i historien.

Trump och hans förhandlare är under press att få fram ett avtal, men visst är den kinesiska regimen också under press?

– Ja, men inte ens i detta skede, där båda sidor starkt pushar på för ett avtal, kan vi utesluta att det inte blir ett avtal. Dock är vad som får dem att röra sig mot ett avtal den

sviktande världsekonomin och de politiska riskerna med en recession, vilket helt skulle blåsa bort Trumps hopp om att bli omvald, men som skulle bli ännu mer kostsamt för Jinping. Vi talar om oemotsvarade massrevolter i Kina i händelse av den första recessionen i landet i mannaminne.

– Båda sidor fruktar utsikten av en ny oro på börserna. En ny börs­ krasch skulle ensamt kunna kasta ned världsekonomin i en recession.

– Detta är en långvarig konflikt, utan några ”lätta vinster”. Marken har skiftat i relationerna USA-Kina, och det är inte bara en följd av att Trump är en oförutsägbar president. Snarare markerar det en historisk vändning som bereder vägen för en öppen strategisk rivalitet, vilket får Peking att byta strategi. De eftergifter som Kina erbjuder i de senaste samtalen är mer omfattande än för ett år sedan, men skillnaden är inte stor.

Kina har en prioritet gällande vad de är beredda att ge med sig på,

Trumps position har ändrats sedan handelskriget började – har han mjuknat Kapitalistisk globalisering, gentemot Kina?

– Han var tvungen att med sina megavinster för åtminstone delvis dra miljardärerna, har berett sig tillbaka från en egengjord katastrof. I vägen för ”slowbalisation”, juli, när Trump införde där varje kapitalistisk de första tullarna mot regering skyddar sina egna Kina, skröt han om att ”handelskrig är lätta att företag och marknader och vinna”. Tonfallet från använder sig av ekonomisk Washington var väldigt aggressivt och provooch geopolitisk mobbning kativt. Nu är USA:s i de internationella ekonomi lika illa däran som Kinas. relationernas sfär.

Foto: Wikimedia Commons

Möjligt handelsavtal mellan Xi och Trump laddar för nya strider

26 APRIL 2019 # 1 348

bortom vilken de inte går. Kinas ledare är medvetna om att det finns en stor press på Trump att inte överge samtalen.

– Detta förklarar ironiskt nog varför Trump lämnade samtalen i Vietnam med Nordkoreas diktator Kim Jong-un. De två samtalen är på ytan orelaterade, men Trumps koreanska strategi om avveckling av kärnvapen har i själva verket alltid i slutändan handlat om att öka trycket på Kina och kampen för politisk och militär hegemoni i Sydostasien. Trump lämnade mötet delvis för att pressa Kim för att för lite framsteg hade gjorts, men det var också en varning till Peking om att USA också är beredda att lämna ett handelsavtal om inte större eftergifter görs.

Vad är de återstående hindren för att nå ett avtal?

– Den mest betydande utvecklingen hittills är överenskommelsen om att båda sidor kommer sätta upp särskilda mekanismer för att se till att avtalets villkor efterlevs. Men de föreslagna mekanismerna är mer en fasad än konkreta åtgärder. Det finns andra potentiella hinder för ett avtal. USA har enligt rapporter tagit fram uppemot 150 sidor av överenskommelser att tecknas, inkluderat detaljerade överenskommelser inom sex omstridda områden: framtvingad teknologiöverföring och cyberstöld, immaterialrätt, tjänster, valuta, jordbruk och icke-tariffbarriärer.

– Men Xi’s regim kommer inte att offra ”kärnområden” för deras statskapitalistiska ekonomiska modell, som statliga bistånd, skydd av statliga nyckelmonopol, och så kallade ”nationella storverk”.

– Det är inte primärt en ekonomisk fråga, utan en politisk.

Xi, som representerar miljardärprinsarna (ärftliga ledare) inom den kinesiska regimen, staten och ekonomin, är fullt medveten om att regimens framtid som en enpartidiktatur vilar på dess förmåga att inte bli en ”marknadens gisslan” som fallet är med de kapitalistiska regimerna i väst. Och politiskt kommer den kinesiska sidan inte att skriva under ett avtal som får det att verka som att man vikt ner sig för USA. – Gällande USA-Kina-relationerna kommer ett handelsavtal inte att representera en återgång till situationen innan 2018. Det är för evigt borta. Istället, som ekonomen Stephen Roach säger, kommer det bli en ”utdragen strid”, vad han kallar för ”kalla kriget 2.0”. Roach argumenterade också att USA:s ekonomi idag är i en mycket svagare sits – på grund av högre skuldnivåer och minskad tillväxt – att utkämpa ett kallt krig än mellan 1947 och 1991.

– En annan avgörande skillnad är att i det tidigare kalla kriget mellan kapitalistiska USA

13

och stalinistiska Sovjet var den senares statsägda och byråkratiska misskötta ekonomi mycket mindre integrerad i den globala ekonomin än vad Kinas stats­ kapitalistiska ekonomi är idag.

Kina är den största handelspartnern för 124 länder jämfört med 76 för USA. – Konflikter över Bältes- och väginitiativet, Huawei och 5G-teknologi, Sydkinesiska havet och andra territoriella dispyter kommer alla sannolikt att förvärras.

Vad är det socialistiska alternativet till handelskrig och ekonomisk nationalism?

– Händelserna det senaste året, den upptrappade konflikten mellan USA och Kina, men också spänningarna med EU och andra stormakter, är symptom på ett kroniskt tillstånd som drabbar global kapitalism. Systemet kan inte skaka sig fri från krisen som började för över tio år sedan. Regeringar fruktar massrevolter som vi ser i Algeriet och Sudan.

– Kapitalisterna är i ökande grad tvingade att se till ”nationella” lösningar, likt Trumps ”Amerika först”-doktrin. Kapitalistisk globalisering, med sina megavinster för miljardärerna, har berett vägen för ”slowbalisation”, där varje kapitalistisk regering skyddar sina egna företag och marknader och använder sig av ekonomisk och geopolitisk mobbning i de internationella relationernas sfär.

– För arbetarklassen har båda dessa faser av kapitalistisk utveckling innan och efter 2008 resulterat i en större utsugning och fattigdom samt ekonomiska, miljömässiga och militära katastrofer. Arbetarnas organisationer måste inta en självständig hållning och motsätta sig såväl den ekonomiska nationalism som Trump och andra högerpolitiker står för som borgerliga liberalers globaliseringspolicy. Istället gäller det att ta kamp för demokratiska fri- och rättigheter, jobb och välfärd. Vi kämpar för förstatligande under arbetarnas kontroll och styre av företag som hotar att omplacera sig, stänga ner eller outsourca produktion som påstås vara utsatt för ”utländsk konkurrens”.

– Internationell solidaritet behövs för att stödja kinesiska arbetares kamp mot regimen och förbud mot oberoende fack och rätten till att strejka. Detta är det socialistiska alternativet, att stå oberoende från kapitalisterna och enade i kampen med arbetarklassen överallt, att vägra alla kapitalistiska lösningar och istället kämpa för demokratiskt planerat ägande och kontroll över storföretag för att underlätta demokratisk planering och socialistisk handelspolitik. Detta är hur vi hindrar arbetarklassen från att splittras av nationalism och politiker som Trump och Xi. ■

Hela den offentliga sektorn lider av underfinansiering och byråkratiska regleringar.

Polen: 600 000

lärare i strejk Sedan den 8 april skakas av Polen av en historisk lärarstrejk. Uppemot 600 000 lärare strejkar och har fått ett massivt stöd, vilket de många solidaritetsmanifestationerna vittnar om. De närmaste dagarna och veckorna kan bli avgörande. Damian Winczewski, medlem i Socialistiskt Alternativ (Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation i Polen) och lärare förklarar varför de är i strejk.

I

flera veckor har dispyten mellan lärare och Lag och rättvisa-regeringen (PiS) vuxit. Även om läraryrket innebär ett enormt ansvar utsätts lärarna inte enbart för små lönehöjningar, utan också för växande byråkratiska bördor och press från såväl myndigheter som föräldrar. Deras problem återspeglar problemen för hela den offentliga sektorn, som lider av underfinansiering och byråkratiska regleringar.

Men utbildningssektorn, likt hela offentliga sektorn, är också under press från den kapitalistiska ideologin om att utbildning bara är en industri bland andra, med implementering av kapitalistisk organisering och styre. Med andra ord fungerar skolorna som kapitalistiska företag.

marknaden kräver löner som avviker kraftigt från den moderna arbetsmarknadens standard – leder till den nuvarande krisen inom utbildningen.

Resultatet är att lärare behandlas som billig arbetskraft. På grund av låga löner och låga utgifter kan ingen vara förvånad över att lärarnivån kritiseras från olika håll. Påföljande regleringar, näringslivskrav, och små konkurrerande löner inom den kapitalistiska arbetsmarknaden gör att överlevnaden för detta yrke är i farozonen.

Denna slags motsägelse – att

Det är en process som inte bara kan ge ekonomiska förmåner till lärarna, utan också politiska förmåner – gräsrotspressen från massorna av lärare tvingar facken att radikalisera sina aktioner.

Lärarkampen överbryggar de rådande fackliga splittringarna. Även om lärarfacket ZNP och den fackliga centralorganisationen FZZ officiellt står i ledningen för strejkaktionerna är det faktiskt vanliga lärare som inte har haft kontakt med facken hittills som är huvuddrivkraften.

på kampen inom hela offentliga sektorn för högre löner, efter åratal av ”frysta” löner, trots den goda situationen på marknaden.

Men lärare borde inte strejka själva – solidaritet är nödvändigt.

Klasskamp visar att ju större och mer enade massorna av arbetare är, desto mer är de kapitalistiska regeringarna villiga till eftergifter.

Vi behöver enad kamp mellan offentliganställda – lärare, brevbärare, sjukvårdsanställda, administrativ personal med mera – för att få igenom kraven.

En generalstrejk från offentliga sektorn kan bryta upp den kapitalistiska regeringen och ge de anställda chansen att inse sina rättigheter. Det är därför Socialistiskt Alternativ uppmanar till solidaritet med lärarnas kamp, deltagande i strejkaktionerna och enad kamp

Lärare kämpar inte enbart för sin överlevnad, utan också för att den kapitalistiska marknadslogiken inte ska förgöra utbildningssektorn.

Lärare kämpar inte enbart för sin överlevnad, utan också för att den kapitalistiska marknadslogiken inte ska förgöra utbildningssektorn. Lärarnas kamp är ännu ett symptom

för solidaritet och enighet med offentliganställda.

För en högre fackföreningsanslutningsgrad och bygget av en gemensam politisk plattform för att representera arbetarklassens intressen mot kapitalets och den nationalistiska högerns intressen, vilka vill använda utbildningen för att bredda sitt ideologiska inflytande. Det är dags för en generalstrejk! ■

KULTUR

26 APRIL 2019 # 1 348

14

Dual Power: Revolutionen på ett bräde Ett nytt brädspel som kan vara intressant att kolla in för revolutionären som vill leva sig in i den ryska revolutionen och som släpptes förra året är Dual Powers: Revolution 1917.

ANTON LINDBÄCK

offensiv@socialisterna.org

B

rädspelshobbyn är på stark framväxt och den som är villig att lyfta blicken från de trötta, slumpfyllda massmarknadsspelen som Monopol och Fia med knuff kommer att finna en uppsjö med titlar att välja bland.

Bara på den stora tyska spelmässan Essen Spiele släpptes 1 200 nya titlar förra året.

Dual Powers är ett spel där två spelare ställs mot varandra i kampen om makten i revolutionens Ryssland 1917 – den ena som den provisoriska regeringen och den andra som bolsjevikerna.

Spelet är en dragkamp mellan spelarna som genom att spela ut kort från handen placerar sina styrkor i de olika områdena i S:t Petersburg eller flyttar omkring dem och återhämtar sina utmattade styrkor.

Målet är att i slutet av varje spelrunda kontrollera de område där det för tillfället råder oro, samt kontrollera de områden som spelarna i hemlighet har valt som mål.

Utifrån vem som kontrollerar de olika målen delas poäng ut och spelarna flyttar poängmarkören åt sitt håll. Varje kort som spelas ut avancerar även kalendern olika många dagar och det är den spelaren som har markören på sin sida när kalendern når oktober som vinner.

Segern kan även vinnas innan oktober om någon av spelarna lyckas flytta poängmarkören hela vägen till sin sida.

Det som först drar en till spelet är såklart temat och den snygga, ryska avantgarde-inspirerade grafiken, men utöver en snygg yta bjuds man även på en klurig dragkamp. Med sitt begränsade handlingsutrymme försöker man vinna majoritet i såväl det område där det råder oro som det område man utsett till sitt mål för rundan samt lista ut vilket område motståndaren utsett till sitt och stoppa dem från att ha majoritet där.

Det finns även en viss asymmetri mellan spelarna, bland annat genom att varje spelare har tre

ledarkort var som är unika för de olika spelarna och är olika kraftiga.

Spelet har även ett sololäge där man på egen hand kan utmana spelet. Även det bjuder på en bra utmaning redan på den enklaste av de tre svårighetsgraderna.

Spelets produktion är imponerande. Förutom att grafiken är snygg är den funktionell. Spelplanen och korten har starka färger och symbolerna är tydliga och enkla. Markörerna är härligt tjocka och korten verkar vara av relativt slitstark kvalité.

Dual Powers är ett ganska simpelt och relativt snabbt spel som bjuder på en svettig kamp mellan spelarna, men som just på grund av sin simpelhet kanske inte är något

man kommer att spela jätteofta. Variationen från speltillfälle till speltillfälle är inte jättestor, det vill säga man kommer inte att upptäcka så många nya strategier efter att man har spelat spelet några gånger.

Vad gäller temat och hur det har implementerats i spelet kan man helt klart diskutera det en del. Av sin natur är det svårt att implementera revolutionens skeenden i ett spel, utan man får istället en väldigt abstraherad kamp om S:t Petersburg mellan två sidor.

Någon klasskamp finns det inte så mycket att tala om, utan de neutrala markörer som ska symbolisera folket är, ja, brickor i ett spel... De små faktasnuttar som finns inkläm-

da på korten är inte sällan felaktiga, så förvänta dig inte en marxistisk analys av revolutionen om du nu finner intresse i att läsa dessa.

Trots viss tematisk dissonans är detta ett solitt spel som varmt kan rekommenderas. I slutändan är det största problemet med Dual Powers bråket inför varje spelomgång om vem som ska tvingas spela som den provisoriska regeringen. ■

Spel: Dual Powers: Revolution 1917 1-2 spelare, 30-60 min speltid Design: Brett Myers Artister: Luis Francisco, Kwanchai Moriya Utgivare: Thunderworks Games

Kultur på svältkur i nyliberalismens Sverige

Foto: Natalia Medina

E

Jordbro kulturhus ska rivas, trots dess betydelse för ortens befolkning.

n enkätundersökning av SVT:s Kulturnyheterna visar att kommunernas budgetar de senaste 20 åren kraftigt har minskat finansieringen till kulturverksamheter.

Anledningen är den nyliberala kurs som Sverige har stakat in på sedan 1980-talet och som lett till massiva ”besparingar” på alla områden.

Kultursektorn drabbas dock extra hårt eftersom den anses vara en ”frivillig verksamhet”. Inte så viktigt med mat för själen, med andra ord.

Undersökningen visar att kommunernas andel till kulturen låg på 2,38 procent av deras totala budget i snitt, medan den år 2019 hade minskat till 1,65 procent. 9 av 10 kommuner har minskat kulturbudgeten.

– Kortsiktigt märks det ju för medborgarna kanske genom sämre öppettider på bibliotek, ett sämre kulturutbud att ta del av, och längre köer till Kulturskolan. Men sedan har vi ju ett längre perspektiv där det kan få mer dramatiska konse-

kvenser som en stagnerad konstnärlig innovation och på sikt ett demokratiunderskott. Om människor inte har möjlighet att ta del av kultur och skapa kultur i sina nära miljöer hämmas ju det offentliga samtalet, livsmiljöerna blir fattigare och det tror jag kan leda till en tystnad och att människans röst blir svagare, säger Västerbottens-Kurirens kulturredaktör Sara Meidell till Kulturnyheterna den 17 april.

Det är inte bara budgeten till olika kulturverksamheter som högerpolitiken attackerar. Att utradera kultur- och fritidsaktiviteter i särskilt förorterna har nästan blivit norm när nya nedskärningar ska klubbas igenom.

I Jordbro i Haninge kommun utanför Stockholm ska exempelvis kulturhuset rivas efter sommaren.

Ett tjugotal föreningar kastas ut på bar backe i en stadsdel utan andra offentliga mötesrum. Bara ett fåtal har fått löfte om ersättningslokaler,

men inte när eller var. Ska Jordbros bibliotek finnas i en källarlokal?

Ingen vet. Där dagens kulturhus står ska istället bostadsrätter byggas.

Kultur- och fritidsaktiviteter är en enormt viktig del av välfärdssfären, inte minst i områden där otrygghetskänslan upplevs som större än i andra områden. Alla verksamheter ger ett liv och en rörelse som skapar trygghet och gemenskap. Dans, musik, konst, bibliotek och möten med varandra är avgörande.

Istället skapar den aggressiva nyliberalismen ökad splittring mellan förort och stad, mellan stad och glesbygd. Istället för trångboddhet, fattigdom och en utradering av välfärden – som skapar en grogrund för kriminalitet och utanförskap – behövs det en massiv kamp för omfördelning av resurserna i samhället. Låt de som utsuger oss alla och skapar kriser för vanligt folk betala – banker, storföretag och de superrika. ■ Robert Bielecki

Boden

Göteborg:

Luleå:

Lövgärdet För mer info: 073-501 21 37.

Tid: Tisdag den 30 april kl 18.00.

För mer info: 070-231 99 10.

Så ta kamp mot nedskärningar – för klimat och strejkrätt Tid: Onsdag den 1 maj kl 15.00.

Plats: Stadsparken.

För mer info: 073-053 68 84.

Västerås:

Ett socialistiskt svar på högerpolitiken Tid: Måndag den 29 april kl 18.30.

För info: 073-740 39 54.

Stockholm:

Maj – det våras för protester Sthlm Norra Tid: Måndag den 29 april kl 18.30.

Plats: Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 2 maj kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

Haninge

Kampen för kvinnlig rösträtt Torsdag den 2 maj kl 18.30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 070-874 79 12.

Angered För mer info: 073-501 21 37.

Hammarkullen För mer info: 073-501 21 37.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Trappa upp inför 1 maj

D

et är självklart härligt med lite ledighet, men påskhelgen innebär också en paus för ekonomikampanjen. Och just nu vi ligger en bra bit ifrån vårt mål på 120 000 kronor varför vi nu behöver allt stöd som är möjligt!

Än så länge har 55 866 kronor redovisats under april månad, motsvarande drygt 46 procent av målsättningen. Innan månadsskiftet satsar vi på att få in 65 000 av de totala 100 000 kronor som lovats till kongressinsamlingen (varav 38 549 kronor redan kommit in).

Det innebär att drygt 37 000 kronor kvarstår, så var med du också när vi är ute under de kommande dagarna! Inför arbetarklassens högtids-

För info: 072-200 08 13.

För info: 073-373 33 61.

Örebro:

Kan du skänka en slant till ekonomikampanjen?

Gör det nu genom att Swisha ett valfritt belopp till 123-240 32 85 eller genom att sätta in det på PlusGiro 87 96 49-2. Vill du skicka ditt bidrag med sms kan du skicka ”Offensiv 50” till 72550.

Tack! ■

Procent av mål

Uppsala:

Eskilstuna:

dag den 1 maj har vi många kampanjer ute på gator och torg.

Totalt

46% 55 866 kr

Norrbotten

975 kr

Västerbotten

300 kr

Mellannorrland

360 kr

Stockholm

6 302 kr

Mellansverige

180 kr

För info: 070-536 43 17.

Västsverige

9 050 kr

Södertälje:

Sydsverige

150 kr

För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund:

Svaret är socialism

För info: 070-885 44 86.

Borås:

Sri Lanka i terrorns grepp Tid: Onsdag den 1 maj kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

26 APRIL 2019 # 1 348

Rött kort mot högerpolitiken Regeringen säger att det inte finns utrymme för förbättringar, samtidigt som höginkomsttagare och bolag får nya skattesänkningar och militären får ännu ett mångmiljardpåslag.

R

”Missnöjet över hur Sveriges kommuner skär i anslagen till skolan växer”, skriver LR:s tidning Skolvärlden. Den 18 maj enar sig Lärarmarschen med Förskoleupproret och anordnar gemensamma manifestationer i hittills Stock­ holm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Jönköping och Jokkmokk.

Två dagar innan, den 16 maj, demonstrerar den nya Välfärdsalliansen för rättvisa och klimatansvar, som samlar fackligt aktiva, klimataktivister, hyres- och välfärdskämpar i Stockholm.

Att det saknas pengar är egentligen ett absurt påstående med tanke på att de fyra storbankerna – Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken – enbart under förra året gjorde en sammanlagd vinst på 112 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt en tiondel av statens budgetutgifter.

Vårens aktieutdelning slår alla tidigare rekord. Utdelningen från storbolagen på Stockholmsbörsen väntas i år bli hela 269 miljarder kronor. Det är nästan lika mycket som landets sjukvård årligen kostar.

Det är dags för en klassmedveten jämställdhetspolitik, manar LO i sin senaste Jämställdhetsbarometer, men S-MP-regeringens politik, som LO-ledningen stödjer, är så långt ifrån en klassmedveten jämställdhetspolitik man kan komma.

Det behövs kamp för en helt ny politik och en socialistisk vänster som hämtar sin styrka från de växande protesterna och gräsrotsaktivismen.

Ett rött svar till högerpolitiken säger: Låt rika, storbolag och banker betala för klimaträttvisa, arbetsrätt, bostad och välfärd. ■ Per Olsson

S skakar gärna hand med högertyper. Dags för massiv, enad kamp för klimaträttvisa, arbetsrätt, bostad och välfärd.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv kämpar för: • Stoppa nedskärningarna. Inga vinster i välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Omedelbar höjning av statsbidragen till kommuner och regioner, med extra höjningar till glesbygdskommuner. 200 000 nya välfärdsjobb.

• F asta jobb och heltid till de som önskar. 6-timmars arbetsdag utan lönesänkning och försämrade villkor. Nej till låglönemarknad och rut-avdrag.

•R ör inte arbets- och strejkrätten. Nej till ny försämrad arbetslöshetsförsäkring och ”flexicurity”.

• Stoppa avvecklingen av Arbetsförmedlingen och nedläggningen av dess kontor. Rusta arbetarskyddet.

• F örsvara allmännyttan. Nej till marknadshyror, ombildningar och utförsäljningar. Förstatliga byggbolag och banker – för klimatsmarta renoveringar och för byggandet av 100 000 nya hyresrätter till billiga hyror per år.

• Återinför asylrätten. – flyktingamnesti nu!

Stockholm: Demonstration

för hyresrätterna 6 maj

N

ätverket Rädda Hy­ resrätterna bjuder till­ sammans med Hyres­ gästföreningen i Stockholm och många lokala nej till ombild­ ningsgrupper in till denna de­ monstration.

Det finns en stark gräsrotsakti­ vism i de olika stadsdelarna. Till­ sammans visar vi att staden och allmännyttan ska tillhöra alla.

Samling kl 17.30 på Sergels torg, avmarsch kl 18.15 till Stadshuset. ■

Gå med i

• Ta tillbaka alla skattegåvor till rika och storbolag. Höj bolagsskatten och kapitalbeskattningen, återinför beskattning av arv, förmögenheter och stora fastigheter.

• För en snabb och jämlik omställning av hela samhället. Sätt stopp för Preemraff och skrota den nyliberala mineralpolitiken. Utveckla ett ekologiskt jord- och skogsbruk. Massiva offentliga satsningar på kollektivtrafik och nollhus.

• Demokratiska och kämpande fack. Bygg en kämpande socialistisk vänsteropposition – för ett nytt arbetarparti • Behoven ska styra. Bankerna, storbolag och naturtillgångarna samt transport-, bygg- och bostadsbolagen måste överföras i samhällets ägo och styras demokratiskt. För en demokratisk plan för hela samhällsekonomin som utgår från människors behov och säkrar en utveckling i samklang med naturen. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: RS Luleå

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna. org för att veta hur.

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Foto: Anders Löwdin / Sveriges riksdag

egeringens högerpolitik som dikteras av det nyliberala januariavtalet betyder fortsatt ökade klyftor och nya nedskärningar. Istället för att skjuta till de resurser som behövs dras svångremmen åt, vilket omedelbart satt sina spår i kommuner och regioner.

När Lärarnas Riksförbund (LR) frågade samtliga kommunombud om vad som händer med skolan uppgav 7 av 10 ombud att den egna kommunen gör nedskärningar på skolan under innevarande år.

För regeringen är det viktigare att sänka skatter och betala av en statsskuld som är den lägsta sedan 1977 än att bygga ut välfärd och påbörja en verklig grön omställning.