Offensiv 1351 by Offensiv

16 maj 2019 / # 1 351 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Rusta skola, vård & omsorg – inte militären

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Sommarläger 8-11 augusti

11 5

10-11

Gå med i lärarmarscherna 18 maj – läs mer på sid 2, 3, 6 och 7

Fredag 24 maj: Strejka för klimatet Den 24 maj genomför Fridays For Future en ny global strejkdag för klimatet. I Sverige blir det strejker eller andra form av manifestationer på minst 80 orter. I de globala skolstrejker för

klimatet som arrangerades den 15 mars deltog uppemot 1,8 miljoner unga och stödjande vuxna. Deltagandet den 24 maj kan bli ännu större.

– läs mer på sid 13

Foto: Natalia Medina

Foto: Sebastian Salazar

Handelskriget trappas upp

Vem ska lära barnen simma?

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Sitter i knä på gruvbolagen

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

16 MAJ 2019 # 1 351

RUSTA VÄLFÄRDEN – INTE MILITÄREN

Det blir större krigsorganisation och vapenarsenaler samt skattesänk ningar för rika och bolag samtidigt som behoven av klimat- och väl färdssatsningar bara växer. Kommu ner och regioner (landsting) behö ver ytterligare 38 miljarder kronor till 2022, bara för att behålla perso naltätheten, larmade Sveriges Kom muner och Landsting (SKL) dagen innan Försvarsberedningen lämna de sin slutrapport, vilket samman föll med att Karolinska universitets sjukhuset i Stockholm varslade 550 anställda på grund av ”ekonomiskt krisläge”. Sveriges militära upprustning är en direkt följd av Natoanpassning en och USA-samarbetet. Satsningen på statens hårda kärna – polis och militär – på be

Foto: Wikimedia Commons / Johannes Jansson

tisdags lämnade Försvarsbered ningen, där alla riksdagspartier finns representerade, sin slut rapport. För första gången var det en oenig Försvarsberedning, då de forna allianspartierna inte har un dertecknat slutrapporten. Men bak om retoriken finns små skillnader riksdagspartierna emellan. Alla är de för en fortsatt kraf tig militär upprustning, vilket har utmynnat i Försvarsberedningens förslag att anslagen till det militä ra försvaret ska öka med 5 miljar der kronor per år. Det innebär 84 miljarder kronor till det militära försvaret år 2025 plus 4 miljarder till det så kallade civila försvaret. ”Detta motsvarar 1,6 procent av bruttonationalprodukten – en kraf tig höjning mot dagens 53 miljar der” (Dagens Nyheter den 14 maj). Det är den kraftigaste militära upp rustningen sedan 1940-talet, enligt Försvarsberedningens ordförande Björn von Sydow (S).

kostnad av välfärden utgör en del av det borgerliga systemskifte 2.0 som regeringen genomför. Det är en högerpolitik som eggar de forna allianspartierna, SD, de mörkblåa officerarna och andra reaktionära krafter att kräva större försvarsan slag, Natoanslutning och ännu mer av batongpolitik. Och det märks i EU-valet som partierna har gjort till en tävlan om vem som är ba tongpolitikens främste företrädare. Samtidigt växer motståndet un derifrån mot högerpolitiken och efter vårens många protester kan det bli en het höst, särskilt om de många gräsrotskampanjerna kom mer samman i en gemensam pro testdag. Det i sin tur ger en grund för bygget av en kämpande socia listisk vänster.

RS och Offensiv säger: • Rusta upp välfärden – inte mi litären. • Stoppa nedskärningarna. Inga vinster i välfärden – riv upp pri vatiseringarna. • Omedelbar höjning av statsbi dragen till kommuner och regio ner, med extra höjningar till gles bygdskommuner. 200 000 nya välfärdsjobb. Ta tillbaka alla skat tegåvor till rika och storbolag. • Behoven ska styra. Bankerna, storbolag och naturtillgångar na samt transport-, bygg- och bostadsbolagen måste överföras i samhällets ägo och styras de mokratiskt. För en demokratisk plan för hela samhällsekono min som utgår från människors behov och säkrar en utveckling i samklang med naturen. ■

DIREKTÖRERNA PÅ KRIGSSTIGEN

om alltid går borgarna i taket när facken använder sig av den strejkrätt som finns kvar. SAS-piloternas strejk var inget undantag. Enligt arbetsgivarna var piloternas krav ”extremistiska” och Svenskt Näringsliv mobiliserade hela sin propagandaapparat mot strejken, men fick inget större gehör i opinionen och efter några dagars strejk backade SAS-ledningen och skrev under ett treårigt avtal som åtminstone delvis gick piloterna till mötes. De avtalade löneökningarna blev 3-4 procent per år, sammanlagt 11 procent, vilket spräcker det lönetak som det ökända ”märket” har satt. Det i sin tur har fått direktörerna att starta sitt eget så kallade ”upprop”. Det är sannolikt det första vd-uppropet någonsin. Se där vad en strejk kan göra. ”Som representanter för arbetsgivarna inom industrin ser vi därför ytterst allvarligt på avtalet mellan SAS och Svensk pilotförening som är högre än märket 2019 och de högst orimliga nivåer man har förhandlat fram för de kommande två åren. Vi är starkt kritiska till påståendet att avtalet skulle ligga på märket och anser det nödvändigt att bemöta detta”, skrev bossarna i flera arbetsgivarorganisationer i Dagens Industri i förra veckan. Bland undertecknarna finns lönesänkningsivrare som Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna och Klas Wåhlberg, vd Teknikföretagen. Enligt arbetsgivarcheferna “riskerar (SAS-piloternas avtal) att elda på lönekrav från andra grupper när Sverige måste fortsätta växla ned löneökningstakten”. Medan arbetarnas löner ökade med bara dryga futtiga 2 procent förra året hade “Gräddan av börsens vd:ar ett bra år förra året. Lön och pension på i snitt två miljoner kronor i månaden och lönelyft på 12 procent under 2018”, enligt SvD Näringsliv den 26 mars i år. Vd-lönerna är extrema. Numera tjänar toppdirektörerna drygt 55 gånger mer än industriarbetarna.

aggade av regeringens nya antistrejklag och attacker på anställningsskyddet kräver Svenskt Näringsliv nu att Löfven & Co ska försöka genomföra samma marknadsliberala reformagenda som Macron i Frankrike. Det är den agenda som fick de gula västarna att se rött och som medfört att Macron är på väg att skriva in sig i historieböckerna som Frankrikes mest impopulära president någonsin. Och det är en bedrift i sig. ■

M röstade på Stockholmsstämman för MUF:s förslag om att skrota all public service. Det får mothugg av de flesta, bland annat Ester Pollack, docent i journalistik vid Stockholms universitet, som till DN säger att ”Det är ett antidemokratiskt förslag i Donald Trumps och Steve Bannons anda, en politik som idag följs upp av den yttersta högerns partier i Europa”. Bevara public service! (dn.se 13/5) Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

16 MAJ 2019 # 1 351

Haninge äldreomsorg: Anställda tar

strid mot slavliknande scheman Tisdagen den 7 maj samlades anställda från äldreboenden i Haninge till möte mot de nya slavliknande scheman som håller på att införas. Mötet diskuterade hur det nya 12-timmarspasset påverkar arbetsmiljön och hälsan samt vad anställda i äldreomsorgen kan göra för motstånd. MATTIAS BERNHARDSSON

ver 80 anställda har anslutit till kampanjen som växer för varje dag, och nu förbereds ett upprop med krav på att förvaltningen drar tillbaka schemaförsämringarna. – Cheferna säger att 12-timmarspassen behövs för att fler anställda ska kunna gå upp i heltid. Men det stämmer inte. Det är bättre bemanning som behövs – det är en grundförutsättning för att klara omsorgsbehoven när fler jobbar heltid. Dessutom rimmar förvaltningens projekt ”heltidsresan” – där anställda pressas att gå upp i heltid – riktigt illa med kommunfullmäktiges beslut om rätt till heltid som klubbades i andan att ”heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet”, säger Katja Raetz, sjuksköterska och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna.

Foto: Mattias Bernhardsson

mattias.bernhardsson @socialisterna.org

Personalen inom äldreomsorgen i Haninge har fått nog och organiserar sig nu i kamp.

Många anställda vi pratar med beskriver det nya 12-timmarspasset mellan 08-20 på helg – ofta med jobb 07-15 dagen efter – som både psykiskt och fysiskt utmattande: – Jag är helt slut. Hur ska vi kunna ge den ”kvalitetsvård” kommunen utlovar när vi är helt utmattade både psykiskt och fysiskt efter helgpasset?

– Det blir värre och värre, tyngre och tyngre. Jag tror inte de som införde schemaändringarna förstår vad det innebär. De förstår inte hur det är att jobba med demenssjuka, med psykiskt sjuka, med redan dålig lägstabemanning, med alla tunga lyft vi gör. – Man är inte människa efter 12-timmarspasset; jag har ont i

kroppen där jag aldrig haft ont tidigare. – Jag kommer hem utmattad efter nya passet, hinner inte umgås med famljen, går till sängen på en gång. Sen upp och jobba igen. Orsaken till dessa nya skandalscheman är politikernas nedskärningar på äldreomsorgen.

Det blir nedskärningar på minst 16,3 miljoner kronor på äldreomsorgen i år. De styrande politikerna har beslutat om en budget där kommunens verksamheter ska uppnå ett överskott på hela 2,5 procent. Anställda som vill gå med i kampanjgruppen mot de slavliknande schemaförändringarna kan mejla rs.haninge@socialisterna.org. ■

600 på stormöte i Råneå mot skolnedläggningar

”V

i är landsbygden!” Det var ett tema som återkom flera gånger i Råneå kyrka dit över 600 kampvilliga lulebor hade tagit sig måndag den 13 maj för att protestera mot nedläggningshotet över Vitåskolan och Jämtögårdens förskola. Flera olika talare beskrev varför det behövs kommunala tjänster även på landsbygden och gav exempel på hur politikerna i kommunstyrelsen svikit sina vallöften. Konferencier var Råneås kyrkoherde Kimmo Sulila.

Foto: Liv Shange

Det var fullsatt när luleborna hade protestmöte i Råneå kyrka den 13 maj.

Första talare var Therese Persson som berättade att hon några år tidigare varit i samma kyrka för att begrava en av sina vänner; den gången var det en bussolycka som tog flera liv. Utan framgång har Therese med flera försökt få hastigheten sänkt på den vägen. Då har det hetat att det inte spelar någon roll om det är 90 eller 70 eftersom vägen inte är en säker miljö för barn oavsett, och att det är föräldrars ansvar att hålla koll på sina barn. Längs just denna 90-väg är det nu tänkt att Vitådalens barn

ska stå fem dagar i veckan för att vänta på skoltransport. Det finns fler aspekter än pengar att ta hänsyn till, manade Therese – ta inte död på valfriheten och tänk på en levande landsbygd! Pontus Johansson och Jeanette Gawelin fortsatte med att diskutera hur det skulle påverka området om man lade ner skolorna. Det nämndes förutom själva barnens situation också hur en nedlagd skola kan få en dominoeffekt på bygden. Utan skolor minskar inflyttning och jobb förloras, det leder till att skattebasen minskar och att jobben blir än färre. Värdet på fastigheter och företag försvinner och bankerna vill ej längre ge ut lån. Frågan om pålitliga politiker som är öppna för att svara på frågor och ta debatt är ett annat tema i deras tal. De uppmanar till sakliga, trevliga debatter utan påhopp och avslutar att de som inte vill diskutera kanske inte borde sitta i kommunfullmäktige. Den sista talaren var Tomas Karlsson, socialdemokrat från Råneå och ordförande i Metallklubben på

SSAB. Hans tal var en rättfram och svidande kritik av S-ledningen. – Den arrogans jag mött från ledande politiker i den här frågan liknar inget annat jag varit med om. Tomas beskrev rakt på sak Socialdemokraternas svek – i valrörelsen lovade de att hålla öppet Vitå- och Klöverträskskolan. De kommenterade ryktena om annalkande skolnedläggningar som elakt förtal. Bara månader senare lanserades nedläggningsförslaget. Tomas manade till att hålla igång kampen. Han berättade att stöd strömmar in även från de som flyttat ifrån bygden med uppmaningar att inte ge upp och att fortsätta kämpa. Mellan alla tal bjöds det på allsång, barnkörer och dansshow. Anna-Mi Svedjekrans knöt ihop manifestationen genom att premiärsjunga sin nya låt ”Vi är landsbygden”.

Processen för att rädda skolorna kommer att ta lång tid och det är viktigt att inte ge upp i förväg. Kampen går vidare och om den känsla som fanns i Råneå kyrka bevaras är denna fråga långt ifrån avgjord. ■ Lars Bjersing

INRIKES

16 MAJ 2019 # 1 351

Stoppa

Inlandsupproret

utförsäljningen av allmännyttan

i Eskilstuna

manifesterar 18 maj

Foto: Wikimedia Commons / Johannes Jansson

Mot utarmning och nedmontering av landsbygden rustar Inlandsupproret till strid.

Sverige är ett till ytan stort land. Större delen av landet utgörs av landsbygd. Det märks inte i det offentliga samtalet. Det domineras i huvudsak av problem i våra storstäder, som exempelvis dödsskjutningar. Däremellan lite diskussion om höghastighetståg mellan storstäderna. SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

et förekommer också skjutningar på landsbyg den. För snart två år se dan var det någon som sköt mot några asylsökande barn mitt inne i samhället Backe i Strömsunds kommun. Det var 15 mil för poli sen att åka en lördagskväll, så det kom ingen polis. De kom inte hel ler senare för att samla bevis. För inte allt för många år sedan fanns det en polisstation i samhället. För landsbygdsbefolkningen är diskussionerna om höghastighets tåg närmast ett hån. På många or ter får man vara glad för en buss morgon och eftermiddag. Ska man åka andra tider måste man ta bil. Eftersom anslaget till vägunder håll sker enligt principen att mest trafik ger mest underhåll blir det mycket litet underhåll på små väg ar. Bristen ackumuleras och vägar

na blir sämre och sämre. Lösning en blir att sänka hastigheten. Nu är bensinpriset uppe i rekord höjder, något som ytterligare spär på missnöjet. Bilen behövs inte bara för att ta sig till och från jobbet. Med 1,5 mil till närmaste affär, 3,5 mil till närmaste läkare, 2 mil till närmaste apotek, 3,5 mil till närmaste bank och så vidare är det lätt att se att bi len behövs till det mesta, även om man jobbar på orten, är arbetslös eller pensionär. Många har mycket längre avstånd än så. Att polisstationen i Backe är stängd är bara ett exempel på hur staten drar bort den service man en gång hade på landsbygden. Ned lagda kontor för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är andra exempel och värre ska det bli om statsmakterna får som de vill.

Förslaget att lägga ned Arbets förmedlingens kontor i Vilhelmina blev droppen för Inez Abrahams son i Latikberg utanför Vilhelmi na. Hon startade Inlandsupproret som manifesterar på flera platser på lördag den 18 maj. Det finns många saker som Inlands upproret reagerar mot, bland annat nedmonteringen av kopparnätet. Mobiltäckningen är på många platser under all kritik. Gamla kan inte alltid få hjälp när de larmar, eftersom larmen är kopplade till mobilnätet som fungerar lite si och så. Befolkningen i inlandet har ofta fått bekosta bredbandsutbyggnaden med egna medel. Postutdelningen fungerar inte heller tillfredsställan de. Bor man för långt från närmaste grannar måste man själv ta sig till sin postlåda som kan stå flera kilo meter från huset. Det finns gott om saker som Inlandsupproret har anledning att reagera mot. En viktig sak är att värdet av de tillgångar som finns i inlandet inte kommer bygderna till del. Vinsterna från skogsbruket, vattenkraften, gruvorna och nu senast vindkraften går till stor del inlandskommunerna förbi.

Många av de kommuner som har ett högt skattetryck har också en hög exploatering av vattenkraft, som Jokkmokk, Ragunda, Sollefteå och Storuman. Även gruvkommu ner som Kiruna och Gällivare har hög skattesats. De gruvföretag och kraftbolag som exploaterar kom munerna betalar skatt på annan ort. Danderyd, utan exploaterade natur resurser, har lägst skatt. Så mycket för talet om inlandet som tärande. Inlandet är inte bara en ”skräpyta”. Sverige skulle ha svårt att klara sig utan de intäkter skogsbruket och gruvnäringen inbringar. Vatten kraften står för en stor del av Sveri ges elförsörjning. Matförsörjningen i städerna skulle bli svår utan några som producerade maten. Storstads befolkningen vill ibland komma ut från staden för att åka skidor, vand ra i fjällen, fiska eller jaga. Då behö ver de en viss basservice. Just nu pågår många olika upp ror runt om i vårt avlånga land. Om alla dessa större och mindre manifestationer slogs ihop skulle det bli svårare att ignorera än om de sker separat. För en gemensam protestdag mot nyliberalismen och marknadens diktatur! ■

-, C- och S-styret i Eskilstuna varslar nu om att de kommer att sälja en stor del av allmän nyttans bostäder i Eskilstuna. Kommunalrådet Jari Puustinen (M) vill sälja ut 2 600 av 7 600 bostadsfastigheter inom Kom munfastigheter. Kommunstyrel sens ordförande Jimmy Jansson (S) håller med om utförsäljning en, men säger till media att han kanske inte vill sälja ut riktigt lika många lägenheter som en tredjedel av hela beståndet. M+C+S i Eskilstuna menar att utförsäljningen måste ske ”för att ha råd med renove ringar och nybyggnation”. Men detta är orimligt. För det första bidrar allmännyttan varje år till kommunens kassakista – vilket Hyresgästföreningen har mot satt sig. Vad det handlar om är nyliberal ideologi. Med dagens låga rän tor söker sig kapital till andra områden än räntemarknaden. Att investera i fastigheter och fastighetsbolag är nu ”hett”. Pri serna på fastigheter ökar och vinsten, räknat som årlig to talavkastning för bostadsfastig heter, har sedan millennieskif tet legat på 7,5 procent i snitt. Kapitalet luktar till sig lågt pris i kombination med möj ligheter att höja hyrorna med 30-50 procent efter konceptre novering. Erfarenheten visar dessutom att en fjärdedel av försäljning arna av allmännyttan medfört att de sålda fastigheterna har ombildats till bostadsrätter. M, C och S bedriver en mycket farlig politik som kan ge en situation där inte bara ungdomar tvingas bo kvar hos sina föräldrar långt upp i vuxen ålder, utan också att människor kan tvingas flytta från de lägen heter där de bott i många år på grund av att lyxrenoveringar gjort dem för dyra. Det måste till stora protester för att stoppa denna politik. ■

RS Eskilstuna

3 158 namnunderskrifter mot avverkningar i Tyresta naturreservat Den 10 maj hade kampanjen Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap möte med Länsstyrelsen. Mattias Bernhardsson och Julia Engström överlämnade 3 158 namnunderskrifter till Ulf Birgersson och Annika Lindvall, tillförordnad chef för enheten för naturvård på Länsstyrelsen.

Kampanjens nästa steg blir ett möte med Stiftelsen Tyrestaskogen, som förvaltar både nationalparken och naturreservatet. Länsstyrelsen öppnar nu ett ärende för att utreda och ta ställning till kraven i namninsamlingen: • Marken i skötselområdena C3 och C4 måste köpas upp av antingen kommu-

nen eller länet för att trygga ett fullvärdigt och långsiktigt skydd av skogen. • Omedelbart stopp för planerade avverkningar och ytterligare ”basvägar” inom Tyresta naturreservat. • Ett nytt förslag till skötselplan som inte tillåter skogsbruk någonstans inom naturreservatet måste tas fram.

Vi i kampanjen ”Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandsskap” kräver nu att Länsstyrelsen Stockholm, Stiftelsen Tyrestaskogen, Haninge kommun och KMN Förvaltning AB hittar en lösning snabbt för att stoppa de planerade avverkningarna och ge skogen ett fullvärdigt skydd som i resten av Tyresta naturreservat. ■

16 MAJ 2019 # 1 351

I korthet

Fler gruvor snabbare, tycker de flesta i riksdagen. Det går stick i stäv mot folkets och miljöns behov.

Filmbranschen bryter ner

rbetsmiljö Många filmarbetare uppger att arbetsvillkoren inom filmbranschen är ohållbara, med för högt inspelningstempo och för små budgetar. Många bränner ut sig och slutar efter 10-15 år, rapporterar P1 Kultur den 8 maj. – Folk är sjukt stressade, det är inte sällan jag jobbar på produktioner där folk blir utbrända. Det är ofta, säger en filmarbetare i reportaget.

500 per år dör p g a arbetsstress

Nya gruvor till varje pris. Så kan man sammanfatta de senaste turerna i riksdagen kring den svenska gruvpolitiken. OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

m oppositionen vill sätta press på regeringen i en viss fråga kan man försöka driva igenom ett så kallat tillkännagivande. Det är helt enkelt en uppmaning till regeringen att agera på ett visst sätt. I det här fallet var det näringsutskottet i riksdagen där M, KD, SD och C gjorde gemensam sak och röstade igenom en uppmaning om att regeringen ska lägga konkreta förslag på hur tillståndsprocessen för nya gruvor ska påskyndas. Bland annat tycker partierna att en myndighet, till exempel Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), ska få hela ansvaret för att hålla i tilllståndsprocessen. Det kan låta oförargligt att ställa krav på att det ska gå snabbt att ta beslut om tillstånd. Men så enkelt är det inte. Att det tar tid beror på att det handlar om omfattande och miljömässigt mycket komplicerade projekt. De som berörs och inte minst de myndigheter som har ansvaret för miljöfrågorna måste få en chans att gå igenom materialet och komma med synpunkter. I flera fall har det visat sig att de mindre gruv- och prospekte-

ringsbolagen lämnat in ofullständiga och bristfälliga underlag. När Northland Resources, bolaget bakom järnmalmsgruvan i Kaunisvaara, sökte miljötillstånd för hela den planerade verksamheten var bristerna så många att bolaget i flera omgångar tvingades komplettera för att räta ut frågetecknen. Till sist var mängden bilagor och ändringar av den ursprungliga ansökan så många att Naturvårdsverket föreslog att man skulle göra en helt ny ansökan för att det skulle vara möjligt att överblicka vad företaget egentligen hade tänkt göra. Nu gick bolaget i konkurs innan ärendet kom fram till beslut. Bolaget Svenska vanadin var det första bolaget som fick sin ansökan avvisad av en miljödomstol. Orsaken var att domstolen menade att ansökan var så oklar att det inte gick att ta ställning till den. Att de fyra partierna kan tänka sig att göra SGU som huvudansvarig för tillståndsfrågorna är anmärkningsvärt. SGU har nämligen som ett av sina uttalade uppdrag att främja gruvnäringens utveckling. Det som gör uppmaningen om ändrade regler extra anmärknings-

Foto: Fredric Alm / LKAB

Riksdagen vill ha gruvor till varje pris

tress Omkring 500 i Sverige dör som ett resultat av stressen på jobbet. Det har forskare på uppdrag av Arbetsmiljöverket kommit fram till i sina analyser, som också spår en ökning i antalet dödsfall på grund av arbetsrelaterad stress i framtiden. Även riskfaktorer som motoravgaser, skiftarbete och buller bidrar till dödsfall. Det rapporterar Publikt den 9 maj. I en debattartikel i Dagens Nyheter konstaterar generaldirektören på Arbetsmiljöverket Erna Zelmin-Ekenhem att stress och psykisk ohälsa är på en oroväckande hög nivå samt att det är ”helt avgörande att ha ett lokalt fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete” för att minska antalet. Men Arbetsmiljöverkets inspektioner visar att omkring hälften av alla arbetargivare inte lever upp till lagens krav gällande det.

värd är att två utredningar under de senaste åren har tittat på frågan. I båda fallen blev resultatet att det inte direkt är krångligare att få tillstånd i Sverige än i andra motsvarande länder och att det är svårt att se några förslag som skulle innebära stora förändringar. Detta förstärker intrycket av att det är uppmjukningar av miljö prövningen som egentligen är målet för det till synes oskyldiga kravet på snabbare hantering av ansökningar om att starta gruvor. De partier som var emot tillkännagivandet – S, V, MP och L – sa inte rakt av nej till förslaget, utan hänvisade till att det pågår ett arbete att ta fram förslag utifrån den senaste av de två utredningarna. Både Socialdemokraterna och Liberalerna har tidigare tydligt markerat att de står bakom den mineralstrategi som siktar på att antalet gruvor ska öka från ett tiotal till 50 fram till 2030. Den senaste diskussionen i riksdagen visar på nytt på den politiska frontalkollision som är på väg mellan en majoritet i riksdagen som med alla till buds stående medel vill underlätta starten av fler gruvor i Sverige och de många nätverk, föreningar, samebyar och miljöorganisationer som säger nej till att företag med kortsiktiga vinstintressen ska få fritt fram att starta gruvor med stora ekonomiska och miljömässiga risker. ■

Sveriges växthusgasutsläpp ökar

limatet Fjolåret bjöd på ökade utsläpp av växthusgaser i landet, visar Naturvårdsverkets siffror. 53,1 miljoner ton släpptes ut i landet ifjol, vilket är en ökning med 0,9 procent. Särskilt el- och fjärrvärmesektorn stod för en stor ökning och ökade utsläppen med 10 procent under fjolåret. Industrin och inrikestransporter, de två största sektorerna, stod i princip stilla jämfört med 2017, trots att det är här de allra största möjligheterna till krafttag finns, med ny teknik samt energieffektiva och fossilfria fordon. – Det är oroväckande med tanke på de klimatmål vi har, kommenterar Anna-Karin Nyström, Naturvårdsverkets chef för Klimatmålsenheten, de ökade utsläppen till SVT Nyheter den 9 maj.

240 kommuner har bostadsbrist

ostad Det råder akut bostadsbrist i landet, och värre lär det bli. Hela 240 av landets 290 kommuner uppger att de har brist på bostäder, enligt Boverkets senaste statistik (som bygger på kommunernas egna beräkningar). Något förvånande efterfrågar många kommuner fler hyresrätter, trots att de själva ser till att allt fler bostadsrätter byggs.

Färre får särskilt stöd i skolan

ädda skolan Elevernas arbetsmiljö och möjlighet till inlärning blir lidande om de i behov av särskilt stöd eller extra anpassningar inte får det. Och trenden är just att färre får särskilt stöd. I Stockholm är det blott 3,8 procent av eleverna som får ett särskilt stöd, vilket är långt under genomsnittet på 5,3 procent. Det skriver Dagens Nyheter (DN) den 13 maj. – Stockholm är en av de kommuner som inte ger särskilt stöd trots att det står i skollagen. Att staden ger eleverna ”extra anpassningar” räcker inte om de missar godkänt i ämnena, säger initiativtagaren till Projekt särskilt stöd inom nätverket Barn i behov, Christian Wettergren, till DN. Skolverket pekar på att många skolor har problem med det särskilda stödet, där de saknar fungerande elevhälsa, har dålig kunskap om vad för slags stöd som är nödvändigt och att åtgärdsprogrammen sätts in för sent. – Andelen elever som får särskilt stöd är som högst i årskurs nio, men då är det många gånger försent. Enligt statistiken minskar däremot andelen mellan årskurs sex och sju, vilket kan handla om byte av lärare eller skola. De elever som skolan särskilt ska uppmärksamma blir förlorare, säger Ulrika Lundqvist, enhetschef på Skolverket, till DN. ■

INRIKES

16 MAJ 2019 # 1 351

”Nyckeln är protester och organisering underifrån”

Mimmi Björnfot blev sjukskriven som ett resultat av den nedskärningsdrabbade och uppstyckade skolan.

”Vi behöver en lärarstrejk!” –Det är ett systemfel som gör att skolan är i kris. Vi behöver en lärarmarsch här i Luleå också och i hela Sverige. Men egentligen är det en strejk som behövs. Offensiv har träffat Mimmi Björnfot, nyutexaminerad lärare i Luleå som direkt har fått erfara krisen i skolan. Som resultat är hon nu sjukskriven. JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

–J

ag tog examen som lärare i matte, svenska, engelska, bild och musik upp till årskurs 6 förra våren. När jag började jobba fick jag ingen mentor eller introduktionsperiod, något som vi ska kunna få de första sex månaderna. Jag fick veta att andra pedagoger kunde stötta ändå, men det har inte varit så lätt att få hjälp, då de andra lärarna också jobbar heltid och har fullt upp. Mimmi lovades också att det till en början alltid skulle finnas en resurs i klassrummet, så hon inte skulle jobba ensam – ett löfte som bröts direkt.

Kristofer Lundberg visade på att kamp och organisering lönar sig.

Foto: Natalia Medina

– Elevassistenterna blev uppsagda. Istället skulle fritidspedagogerna vara i klassrummen, men det är ju inte deras jobb. När det sedan blev brist på vikarier har vi fått hoppa in för andra lärare på vår planeringstid – en tid som vi behöver till annat. Skolan Mimmi jobbar på ligger i ett av Luleås arbetarklassområden där det finns stora behov. – Det finns många elever med ADHD/autism och dyslexi-diagnoser, men det finns inte resurser att anpassa undervisningen. Som

ensam lärare är det svårt att hjälpa. Resultatet har blivit att utåtagerande har fått sitta i ett separat rum med fritidspersonal, det vill säga den inkludering som är ett krav i skollagen finns inte. Besluten om detta tas över huvudet på personalen – hade vi fått bestämma hade det blivit extra resurser i klassrummet istället. – Det finns också stora brister i det sociala omhändertagandet. Bland annat genom sociala medier finns en stor press på barn idag att vara perfekta – med kläder, mobil och så vidare – men barnen lever verkligen inte i en perfekt värld. På min skola var vi flera månader utan både skolsköterska och skolkurator, vilket innebar att lärare fick ta samtal med elever som exempelvis hade självmordstankar. Resultatet av allt detta är att varenda dag man går till jobbet finns en känsla av att man inte räcker till. – Det är viktigt för alla att tycka om sin arbetsmiljö. Om man frågar barnen är de inte nöjda och de är ganska bra på att sätta fingret på vilka problem som finns. Om man bara hade frågat eleverna mer hade

Foto: Jonas Brännberg

ur kan vi ta kampen han om hur en offensiv bostadsför en social bostadskamp kan skapa förändring. Sepolitik? Det var huvud- dan han blev vald till ordförande frågan som diskuterades under i regionen har han drivit på för Rättvisepartiet Socialisternas att Hyresgästföreningen ska återmöte, dit Hyresgästföreningens gå till rötterna genom att åter bli Kristofer Lundberg var inbjuden en kamporganisation. När januariavtalet slöts retalare, den 8 maj. Hyresgästföreningen Ett 40-tal deltog i diskussionen agerade som följde upp ett uppsving av region Väst med att organisera bostadskamp i Stockholm. Kristo- ett massmöte för att förankra fer Lundberg, ordförande för Hy- politiska krav och initiativet om resgästföreningen i region Väst, en landsomfattande protestdag. Rörelsens ledning var noggrann var inbjuden huvudtalare. – Bostadsfrågan är kanske den med att förankra kraven och förviktigaste politiska frågan, efter- slaget om massmötet i varje lokal som den är kopplad till alla andra hyresgästförening (LH) för att få till ett kollektivt sociala frågor. En agerande på gräshel generation står En hel generarotsnivå. utanför bostads- tion står utanför gräsrots marknaden, efterbostadsmarkna- or gJust an i s e r i nge n som de inte har och solidariteten föräldrar som kan den, eftersom de köpa en bostad åt inte har föräldrar inom rörelsen har varit nyckeln till dem. Istället hän- som kan köpa en att uppnå segrar, visas de till andra- bostad åt dem. främst i Angered handsmarknaden och blir utnyttjade av oseriösa där Lundberg är engagerad. När uthyrare, inledde Lundberg om en LH utkämpar en strid i en lokal fråga mobiliseras stadsdelens bostadskrisen. samtliga LH dit för att stötta upp. Han beskrev hur dagens bostads– När vi föreslog återkommupolitik skapar höga mänskliga nalisering av bostäder som värden kostnader och att situationen vägrade att renovera skrattade närmar sig bostadskrisen under man åt oss. Tre år senare genom1930-talet. Regeringens uppgö- fördes det. Nyckeln var protester relse med C och L, januariavta- och organisering underifrån, avlet, öppnar för marknadshyror. I slutade Lundberg, med poängen Göteborg och Stockholm försö- att kamp lönar sig. ker de nya borgerliga styrena att ombilda hyresrätter till bostads- Den efterföljande diskussionen rätter. Sammantaget leder denna handlade till stor del om hur kamhögerpolitik till ökad segregation pen mot ombildningar kan föras i och en gentrifiering som tvingar Stockholm. Elin Gauffin berättabort människor från sina hem. de om den fantastiska demonstra– Bostaden har gått från att tionen två dagar innan mötet och vara en rättighet till en handelsva- om den lokala organiseringen i 11 ra. Från samhällets ansvar till in- stadsdelar. Hon påpekade att det finns gott om erfarenheter som dividens, förklarade Lundberg. Svaret är en social bostadspo- stärker dagens rörelse, från den litik som innebär att staten tar förra ombildningsvågen för drygt ansvar för bostadsförsörjningen, ett decennium sedan. i likhet med miljonprogrammet En fråga om varför inte framför ett halvt sekel sedan. gångsreceptet från Västsverige tas tillvara även i Stockholm gick Kristofer Lundbergs viktigaste till Hyresgästföreningen region bidrag var erfarenheten av kamp Stockholms ordförande Simon och organisering som han delade Safari, som närvarade på mötet. ■ med sig av. Utifrån egna erfarenAmmar Khorshed heter från Göteborg berättade

det blivit lättare att lösa problemen i skolan.

Hur hanterar lärarna situationen? – Av omtanke om barnen täcker ju lärare upp för varandra, trots alla dåliga beslut. Men det betyder ju också att vi döljer systemfelet i skolan. Om verksamheten ”fungerar” utan vikarier argumenterar skolledningen ”då behöver vi inga vikarier”. Men det finns ju förstås lärare som tycker att vi måste säga stopp. Andra försöker bara hålla ut tills sommarlovet och letar andra jobb.

”

Varenda dag man går till jobbet finns en känsla av att man inte räcker till.

Vad tycker du om S-ledningens beslut om centralisering och stordrift inom skolan i Luleå? – Luleå gräver sin egen grav när de stänger mindre skolor. Många elever står i kö för friskolorna och som personal vill man jobba på en skola som är trygg och där man känner varandra. I alla fall upp till årskurs sex. Skolan borde förstatligas tycker jag! Vad tycker du borde göras? – Nu samlas lärare i Stockholm till en lärarmarsch. Folk bussas dit från olika ställen, men vi kan ju inte åka – vi skulle också behöva en lärardemonstration. Vi måste sluta vara så försiktiga – egentligen är det en strejk vi behöver. ■

16 MAJ 2019 # 1 351

Lärarmarscher mot nedskärningar Under hela vårterminen har det sjudit av missnöje och bubblat av kamp bland skolpersonal runtom i landet. Nu samlas lärare, förskollärare, elevassistenter, fritidspedagoger och fler skolpersonal till gemensamma protester den 18 maj. ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

Det har pågått en successiv nedmontering av hela välfärden sedan nyliberalismens intåg under 1980-talet och som sedan accelererades i början av 1990-talet och framåt. Inom skolan är det framför allt tre huvudfaktorer som startade allt: att skolan kommunaliserades, friskolereformen och införandet av det ”fria” skolvalet. Beslutet om att kommunalisera skolan trädde i kraft 1991, genomdrivet av Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet. Man drev igenom det mot allt sunt förnuft och framför allt mot lärarnas vilja; det var ett massivt motstånd från lärarfacken och främst från Lärarnas Riksförbund (LR), med vecko långa strejker i slutet av 1980-talet mot den planerade reformen. LR hade rätt i sina farhågor om kommunaliseringens effekter. Skolan har blivit mindre likvärdig, alltför beroende av hur olika kommuner förvaltar sina uppdrag och läraryrkets status har urholkats. Utöver sämre löneutveckling kan också tilläggas ökad arbetsbörda, mindre stödpersonal, mer admi-

nistrativa uppgifter som stjäl tid och resurser från det pedagogiska arbetet, ökade klasstorlekar, med mera. Helt enkelt en sämre arbetsmiljö för såväl personal som elever. S-pampen Göran Persson, som när reformen utformades var skol minister och en av de största förespråkarna för kommunaliseringen, hävdade raka motsatsen. Med tanke på hans inställning angående pensionsreformen – där han sa att ”det nya pensionssystemet kommer inte vara populärt när svenskarna insett effekterna” – är det troligt att han insåg de negativa effekterna för skolan, men vurmade för kapitalets intressen istället. När sedan friskolereformen och det fria skolvalet drevs igenom efter kommunaliseringen av skolan åren därpå av den dåvarande högerregeringen betydde detta att varje elev blev värd en viss summa för skolan, den så kallade skolpengen. Den öppnade för ökad konkurrens skolor emellan för att få över elever, och därmed också resurser, till respektive skola. Friskolereformen innebar i sin tur att privata aktörer och företag tilläts driva skolor för skattemedel. Det har under särskilt 2000-talet blivit en kassako för riskkapitalbolag och spekulanter som har plundrat det offentliga på resurser. Academedia har till exempel meddelat att man lägger ner förskoleverksamhet i kommuner med ”för låg skolpeng”, trots att de under det tredje kvartalet i sitt brutna räkenskapsår gjorde en bättre än förväntad vinst på 172 miljoner kronor. Elevernas och personalens behov har åsidosatts för att dessa profitörer ska kunna göra så mycket i vinst som möjligt. Uppdrag granskning visade för några år sedan hur de stora skolkoncernerna aktivt väljer bort elever i behov av särskilt stöd och ”problembarn” då de skulle kosta mer resurser. Det spär ytterligare på segregationen inom skolan. Med de återkommande nedskärningarna på välfärden i stort kommer också katastrofala konsekvenser. Många skolor har lagts ner eller hotas av nedläggning när kommuner ska dra åt svångremmen. En modell har istället blivit storskolor, med över 1 000 elever, istället för mindre enheter. Men nu samlas motståndet till en gemensam, landsomfattande protest i form av Lärarmarschen, som startades som ett inlägg på Facebook av läraren i idrott och hälsa Alexander Skytte på Skälbyskolan i Järfälla för

Foto: Yonggang Cui

ituationen inom skolan har länge varit dyster för många av de anställda, vilket under vårterminen har nått en brytpunkt och tagit sig uttryck i flera lokala protester och demonstrationer. I Sigtuna och Norrtälje har lärare protesterat utanför kommunfullmäktige mot de återkommande ”sparkraven”, alltså nedskärningar. I Luleå är befolkningen i uppror mot planerna på att lägga ner sju skolor och förskolor. I skånska Sjöbo har skolpersonal rasat över de ”effektiviseringar” som ålagts kommunen, trots politikernas löften om att ”nu ska vi satsa på skolan”. Likadant i Örebro, där nedskärningar ska göras på uppåt 100 miljoner kronor – vilket programdirektören på Barn och utbildning, Charlotta Karlsson Andersson, menade är att ”vi tar från det som är grädde på moset i verksamheten”. Det fick lärare att starta upp Facebook-gruppen ”Var fan är grädden?”, som snabbt samlade omkring 2 000 medlemmar. – Uttalandet visar vilken syn de som styr har på skolan. Sanningen är att det inte finns någon grädde att ta bort, och det har det inte funnits på decennier. Det är inte så att vi som arbetar i skolan går runt och rullar tummarna, kommenterade Martin Hallberg, som undervisar i idrott och spanska på Gumaeliusskolan, till Skolvärlden den 11 mars.

I Luleå har kampen för skolan pågått länge. I resten av landet samlas det nu till Lärarmarscher mot nedskärningarna.

att protestera mot de omfattande besparingarna på skolan. Det har sedan vuxit mer och mer för varje vecka som gått och har också krokat arm med Förskoleupproret, som deltar gemensamt på protestdagen den 18 maj. Man hoppas på tiotusentals deltagare landet runt. Precis som Lärarmarschens manifest inleder: ”Nu sätter vi ner foten och marscherar för att visa vårt missnöje med nedskärningarna i skolan!”. I skrivande stund kommer marscher och manifestationer den 18 maj att äga rum i Stockholm, Malmö, Jönköping, Uppsala, Mora och Jokkmokk samt i Göteborg, fast dagen efter den 19 maj. För exakt tid och plats, sök på Facebook. Lärarmarschens manifest inleds med att säga: ”Sedan skolan kommunaliserades 1991 och därpå följande friskolereform 1994, har ständiga besparingar slagit sönder ett av världens bästa och mest jämlika skolsystem. Idag finns få spår kvar av den skolan. Politiker säger att de satsar på skolan, men nio av tio kommuner sparar i realiteten. Skolan har varit en budgetregulator för kommunpolitiker och en laborationsplats för att pröva outforskade pedagogiska modeller. Vi lärare marscherar nu för att synliggöra detta.

Lärare biter ihop för att ställa upp för barnen och för sina kollegor och har gjort så länge. Detta leder till att vi blir sjuka och att utomstående inte ser konsekvenserna av nedskärningarna på skolan. Vi kan inte ta på oss större arbetsbörda! Vi kan inte springa snabbare och samtidigt ta hand om alla elever i våra klasser. Nu visar vi vår styrka och protesterar öppet. Vi lärare är proffsen i skolan och tar nu tillbaka debatten om den. Vi kräver att: Effektiviseringskraven på förskola, skola och fritidshem upphör. Politiker slutar lägga uppgifter på lärare utan att ta bort minst lika många samt att skollagens och läroplanens krav grundas i forskning och beprövad praktik.”

Rättvisepartiet Socialisterna ger sitt fulla stöd till Lärarmarschen. För att framgångsrikt kunna stoppa effektiviseringskraven krävs en samlad kamp mot högerpolitiken, där alla kämpande gräsrötter för välfärd och klimat samlas till ett enat motstånd. Maj månad har visat att det sjuder av missnöje och frustration över situationen inom välfärdssektorn, för klimatet och andra områden. Det finns en enorm potential i att ena alla framgryende proteströrelser till en massiv rörelse av rörelser för välfärd, klimat, bostad och rättvisa åt alla. Pengar finns – låt storföretag, superrika och banker betala, vars vinster ökar explosionsartat år efter år på allt och allas bekostnad. ■

RS/Offensiv står för:

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra och likvärdig utbildning i alla skolor. • Mindre klasser och ökad lärartäthet. Nej till skolnedläggningar, centralisering och stordrift. • Kasta ut vinstintresset. Höj lärarnas löner. Återförstatliga skolan. • En betygsfri skola. Rätt att komma in på förstahandsval. • Gratis högskolor och universitet. Studielön istället för studielån. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. Låt de rika betala!

ANALYS

16 MAJ 2019 # 1 351

Sydafrika: Val utan tyd 8

Den 8 maj gick Sydafrika till val, en dryg vecka efter att landet firat demokratins 25-årsdag. Valet blev dock en uppvisning i den borgerliga demokratins sjukdomstillstånd. Trots att ANC fortfarande är ohotat som maktens parti har valet befäst den före detta befrielserörelsens obönhörliga tillbakagång. ANC har inte räddat sig självt – det är avsaknaden av ett trovärdigt alternativ för massorna som upprätthåller dess majoritet. LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

en 27 april 1994 hölls det första demokratiska valet i Sydafrika; resultatet av en lång och svår kamp mot den rasistiska apartheid-diktaturen, där arbetarklassens revolt – de i huvudsak ungas massprotester i townships och skolor samt arbetarnas trotsiga organisering av självständiga fackföreningar – hade fällt avgörandet. African National Congress (ANC) var partiet som hade vunnit massornas förtroende genom att stå i täten för konfrontationen med apart heid-staten till ett högt pris i form av dödsoffer och fängelsestraff (som för ANC-ledaren Nelson Mandela som efter 27 år i fängelse blev Sydafrikas första president). 25 år senare är det förtroendet sviket. Sydafrika är världens mest ojämlika land, med en officiell arbetslöshet på 27,1 procent (i verkligheten långt högre), och miljoner som går hungriga mitt bland ofattbar rikedom. ANC, med stöd i sin ”trepartsallians” med den fackliga centralorganisationen Cosatu och Sydafrikas så kallade kommunistparti SACP, har under ett kvartssekel agerat förvaltare av en allt mer parasitär och ohållbar kapitalism. Att öppna en väg uppåt för en svart medelklass var en minimum för ANC:s politiska existensberättigande, och det har gjorts – om än med ett magert resultat och trots att, på väldigt skakig grund, en superrik, nästan helvit elit ohotat har kunnat fortsätta äga nästan allt i landet (i utbyte mot att några svar-

till statskassan och –makten öppnat för en enorm, korrupt förruttnelse som är vitt förgrenad inom ANC. När partiet till slut sparkade dåvarande presidenten Jacob Zuma från sin post i februari 2018 var det efter att hans korrupta affärer dominerat nyheterna under ett årtionde. Hans efterträdare Cyril Ramaphosa är en före detta facklig kämpe som genom BEE blivit en sann kapitalist, och som efter det lyfts fram av många av storföretagens och bankernas strateger som landets (läs kapitalets) bästa hopp. Sammantaget tvingar situationen gång på gång fram organisering och massprotester. Lokala uppror med krav på samhällsservice som bostäder eller vatten har i över femton års tid flammat upp på ort efter ort. Arbetarkampen, med täta strejker, ligger inte långt efter. Här markerade den ”vilda” gruvarbetarstrejken 2012, som blev massiv efter att polisen sköt 34 arbetare till döds i Marikana, en brytpunkt: början till slutet för Cosatu som idag är en skugga av sitt forna mäktiga jag, explosivt material för nya vågor av ungdoms- och studentkamp, och början på försöken att formera ett politiskt alternativ till vänster om ANC. Trots allt detta har ANC nu återigen mottagit en stor majoritet av rösterna. Resultatet i parlaments valet blev 57,5 procent – ett framsteg för partiledningen (närmare bestämt Ramaphosas del av den kroniskt frakturerade ledningen)

Det finns ingen annan väg ut ur den alltmer mardrömslika situationen för Sydafrikas fattiga och arbetare än kamp för internationell socialism. ta ”BEE-llionaires” tillkommit). BEE, Black Economic Empowerment, har varit ANC:s program för att få svart representation i bolagsstyrelser och –ägande. Samtidigt har de flesta svarta arbetarklasshushåll haft sjunkade inkomster. Ingen fungerande samhällsservice – varken bostad, skola, sjukvård, vatten och avlopp eller elektricitet och vägar – finns för de fattiga och fungerar allt sämre även för de som har det något bättre ställt. Som salt i såren har tillgången

jämfört med hur katastrofal ännu en valkampanj med den hopplöst korrupte Zuma som toppkandidat hade varit, eller de 54 procent partiet nådde i lokalvalen 2016. Men bakom siffran visar resultatet på ANC:s obönhörliga tillbakagång – Ramaphosas ”andra chans”, ett post-Zuma-ANC som skulle gå att tro på igen, har inte vänt trenden. I det senaste parlamentsvalet, 2014, fick ANC 62,2 procent av rösterna (nära fyra procentenheter ned från 2009).

Sydafrika toppar listan över antalet protester i världen. I år har stora strejker genomförts mot bland annat ANC-regeringens privatiser

Andelen av de röstande ger dock långt ifrån hela bilden. Totalt finns 35,86 miljoner röstberättigade i landet, enligt valmyndigheten, varav drygt tio miljoner röstade på ANC – knappt 28 procent av alla röstberättigade. Nästan lika många brydde sig inte ens om att registrera sig för att rösta. Med 74,6 procent var andelen som registrerade sig som väljare rekordlåg. Nedgången var störst bland unga – väljarregistreringen bland 18-19-åringar sjönk med 47 procent! Många som registrerat sig röstade ändå inte i slutändan, och över en kvarts miljon av de som röstade förstörde sina valsedlar. Valdeltagandet (alltså andel röstande av registerade väljare) landade på knappt 66 procent, jämfört med 73,5 procent i valet 2014. Det låga deltagandet överraskade många inom det politiska etablissemanget. Medan ANC:s talesperson spekulerar i att bristen på engagemang i valet kan handla om ”demokratins mognad” eller möjligen (oförklarlig) ”väljarapati” har flera

analytiker påpekat att det nog kan handla om att människor känner sig främmande för ”systemet självt”. Det nyliberala Democratic Alliance (DA), den självutnämnda officiella oppositionen, backade till 20,8 procent eller 3,6 miljoner röster, ned från 22,2 procent 2014. Resultatet visar tydligt begränsningarna för det historiskt ”vita” DA:s försök att ”sälja sitt fria” marknadsalternativ till ANC:s korruption till massorna. Sedan lokalvalen 2016 styr DA för första gången i flera större kommuner, som exempelvis Johannesburg, utan att infria sina vallöften. Framförallt i styrkefästet kring Kapstaden har partiet slitits isär av stora splittringar, med nya partiet Good (som tar ett mandat) som ett resultat. Det vänsterpopulistiska Economic Freedom Fighters (EFF) nådde 10,8 procent, upp från 6,35 procent 2014 då partiet ställde upp för första gången. De nära fördubblade procentenheterna framstår som valets mest spektakulära framgång – men

motsvarar inte alls förväntningarna bland EFF:s valarbetare och aktiva. I antal röster handlar det om en ökning med drygt 700 000. Sina starkaste resultat fick EFF i provinserna North West (18,6 procent) och Limpopo (14,4) som domineras av utarmad landsbygd och gruvindustrin. EFF bildades av ANC:s före detta ungdomsledare Julius Malema 2013 som en av följderna av Marikana, med en aktivistisk framtoning och bombastisk retorik om förstatligande av mark och gruvor, jobb och verklig förändring. Trots att partiet kanaliserar genuina förhoppningar hos ett skikt av de mest desperata fattiga och unga finns bakom retoriken och poserna ett i grunden inomkapitalistiskt program, toppstyrning och gott om egna korruptionsskandaler. Det har betytt att de inte har lyckats sänka mycket till rötter bland de mer politiskt medvetna arbetarna och aktivisterna, och som nu syns i valresultatet får de

16 MAJ 2019 # 1 351

dligt vänsteralternativ

ringar och fortsatta jobbförluster.

långt ifrån det storslagna genomslag som det givna alternativet till ANC som man hoppats på. Att EFF efter lokalvalen 2016 gjorde upp med högerpartiet DA i till exempel Johannesburg och Tshwane har ytterligare klargjort för en del att det inte är något verkligt arbetarklassalternativ. I avsaknaden av just ett sådant har EFF dock fångat upp vänsterröster i det här valet, och lär fortsätta stärkas så länge vakuumet till vänster fortlever. I årets val ställde inte Workers and Socialist Party (WASP – Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i Sydafrika) upp (till skillnad från valet 2014 då vi i trots mot alla förutsättningar deltog men, förutsägbart, bara fick 8 331 röster). WASP har istället fokuserat på den breda process i riktning mot att bilda ett nytt, öppet och socialistiskt massparti som den nya fackföreningsfederationen SAFTU tog initiativ till för ett år sedan.

Sydafrikas president Cyril Ramaphosa sitter kvar. Men regeringspartiet ANC gjorde sitt sämsta parlamentsval sedan apartheid avskaffades 1994.

SAFTU:s konsultationer genom så kallade Working Class Summits har varit imponerande i sin förankring och spridning, men samtidigt hållits tillbaka av tveksamhet och bristande samsyn inom ledningen. Under andra halvan av 2018 blev processen definitivt omsprungen av metallfacket NUMSA:s ledning (som visserligen ingår i SAFTU men sedan 2013 arbetat på ett eget spår mot bildandet av ett nytt arbetarparti). En grupp kring NUMSA:s generalsekreterare Irvin Jim bildade i september det nya Socialist Revolutionary Workers Party (SRWP), tyvärr belastat med en hel del stalinistiskt bagage i både program och metoder. SRWP lanserades av över 1 000 delegater på en konferens i december, och har satsat hårt i valkampanjen. Men trots affischer i så gott som alla township, påkostade partibilar och många utdelade t-shirtar, nådde SRWP bara 24 439 röster och inget man-

dat. Framförallt står röstetalet i skarp kontrast till att NUMSA har 370 000 medlemmar, vilket understryker vikten av att förankra ett nytt arbetarparti, av att göra det hårda jobbet att bygga och hålla ihop ett nytt parti, och av att grunda det i demokratiska och ärliga diskussioner om vad revolution, ett socialistiskt program och -samhälle innebär och hur vägen dit ser ut.

faktum att den stora frågan bland valets segrare nu är hur fraktionsstriderna kommer att falla ut mellan Ramaphosas något stärkta falang och den stukade, men långt ifrån uträknade, Zuma-klicken – inte hur Sydafrikas många och monumentala utmaningar ska överkommas – visar på det skriande behovet av ett alternativ som de uppgivna massorna kan tro på och bygga.

Andra partier som har uppfattats stå till vänster om ANC, och historiskt kunnat utmana dem om stöd, som Pan Africanist Congress (PAC) och Azapo (Azanian People’s Organisation) tappade stöd, och en stor mängd nya partier, som till exempel EFF-splittringen Land Party och det bisarra Black First Land First-partiet, gjorde mycket dåliga val. Ännu ett val har passerat utan att bidra till skapandet av ett nytt, självständigt och massförankrat socialistiskt arbetarparti. Bara det

Ramaphosas uppbackare, inklusive SACP, hoppas på att han, i linje med huvudbetoningen i hans kampanj, nu ska kunna ”ta fram den stora kvasten” och äntligen göra rent hus med Zumas falang som hotar att skjuta förtroendet för hela systemet i sank, och därmed locka investeringar och någon sorts ekonomisk ljusning. Trots kapitalets goda vilja gentemot ”Cyril” ser perspektiven för världsekonomin i allmänhet, och råvaruexportberoende ekonomier som Sydafrika i synnerhet, inte ut att ge dem myck-

et att livnära sina förhoppningar på. I bästa fall kan valet, och framförallt SRWP:s ytterst otillräckliga resultat, utgöra grund för en fördjupad diskussion inom Working Class Summit-processen som utmynnar i att faktiskt börja bygga det öppna, icke-sekteristiska, socialistiska och revolutionära arbetarklassparti som historien alltför länge har krävt i Sydafrika. Det behövs i nästa val, men kanske framförallt i de ständigt pågående protesterna och arbetarkampen, och kommer att vara helt avgörande i de revolutionära utbrott som kommer att bli långt fler än dagens Sudan och Algeriet. Det finns ingen annan väg ut ur den alltmer mardrömslika situationen för Sydafrikas fattiga och arbetare än kamp för internationell socialism. Det visar inte minst klimathotet och de katastrofer som följde när cyklonen Idai slog till i sydöstra Afrika. ■

INTERNATIONELLT

16 MAJ 2019 # 1 351

Trumps upptrappning av handelskriget svarades av Xi Jinping med tullar på 60 miljarder dollar. Det fortsatta handelskriget skapar nervositet på de globala finansmarknaderna.

President Donald Trumps beslut att höja tullarna mot Kina från midnatt den 10 maj utgör en dramatisk upptrappning av det 10 månader långa handelskriget mellan världens två största ekonomier. Trumpadministrationens beslut kommer efter månader av handelssamtal mellan USA och Kina och de förväntningar de har väckt om att att ett avtal skulle slutas. Upptrappningen har skapat nervositet på de globala finansmarknaderna och slagit mot börser, valutor och basvarupriser. VINCENT KOLO

chinaworker.info

SA och Kina ”spelar rysk roulette med världsekonomin”, sa presidenten för EU:s handelskammare i Kina. Men de verkliga förlorarna är arbetare och konsumenter i USA, Kina och resten av världen, vars jobb och levnadsförhållanden står på spel, snarare än de kapitalister som klagar på störningar i produktionsleden och minskade vinster. USA:s tullar ökas från 10 till 25 procent på kinesiska importvaror till ett värde av 200 miljarder dollar omfattande allt från konsumentvaror som dammsugare och möbler till kapitalvaror och komponenter som bildelar och byggmaterial. Till det ska läggas att USA sedan tidigare har strafftullar på 25 procent på kinesiska varor till ett värde av 50 miljarder dollar. Trump har

också hotat med att höja insatserna genom att utöka tullarna på de återstående importvarorna med 325 miljarder dollar – vilket skulle beskatta allting. Den kinesiska regimen hämnades ifjol och har sagt att man nu ämnar införa nya motåtgärder. (Den 13 maj svarade den kinesiska regimen med att höja tullarna på varor från USA för 60 miljarder dollar från och med den 1 juni. Det handlar om olika tullsatser på över 5 000 olika varor som kommer att pendla mellan 5 och 25 procent/ Offensivs kommentar). Kina säljer nästan fyra gånger så mycket till USA som vad de köper och därmed är alla handelskrig mellan länderna asymmetriska, vilket ökar möjligheten att Kina

hämnas på andra sätt; genom skriva ned värdet på sin valuta eller genom att vidta åtgärder mot amerikanska företag baserade i Kina. Men det är mindre sannolikt i detta skede. Ett fullskaligt handelskrig mellan de två supermakterna, vilket blir en verklighet om Trump fullföljer sitt hot om att införa strafftullar på alla de återstående kinesiska varorna, skulle minska världshandeln med två procent och innebära en inbromsning av den globala BNP:n med 0,8 procent, enligt The Guardian. Även innan den senaste upptrappningen har IMF (Internationella valutafonden) nedgraderat sin tillväxtprognos för 2019 tre gånger på sex månader och förutspådde i april att den globala ekonomin skulle öka med 3,3 procent detta året, den svagaste tillväxten sedan 2009. Den amerikanska ekonomin kan drabbas lika hårt som Kinas av det upptrappade handelskriget. Breda skikt av den amerikanska härskande klassen stödjer dock Trumps hårdare linje mot Kina, särskilt då USA:s ekonomi verkar stark, vilket är en illusion, men många klagar också på att tullarna är ett ”trubbigt verktyg” och skulle

föredra en enad front mot Kina för att få stöd av andra kapitalistiska regeringar i väst. Dessa händelser understryker hur instabila världsrelationerna har blivit då ”världens viktigaste bilaterala relation” mellan USA-Kina är i en nedåtgående spiral. Förra året markerade en stor vändpunkt och starten på en ny era av imperialistiska stormakts antagonismer som ofta sammanfattas i konceptet av ett ”nytt kallt krig”. Financial Times kommenterade att ”världshandeln nu hålls som gisslan av det bräckliga egot hos två enväldiga män”. Även om detta är en förenkling finns det onekligen

som sammanfattas i parollerna ”Gör USA stort igen” och dess kinesiska motsvarighet. Medan såväl Peking som Washington vill visa sin styrka är verkligheten att båda fruktar effekterna av denna konflikt, vilken har rört sig bortom den relativt smärtfria fasen av de inledande strafftullsmånaderna. I vår tidigare analys på china worker.info trodde vi likt de flesta kommentatorer att ett avtal var det troligaste utfallet (och detta är ännu inte uteslutet). Eller som vi skrev i en kommentar den 14 april: ”Det är tydligt att de två sidorna inte är så nära varandra som de vill få folk att tro. Men de är också under tryck att trappa ner konflikten

De verkliga förlorarna är arbetare och konsumenter i USA, Kina och resten av världen, vars jobb och levnadsförhållanden står på spel. en viss sanning i detta. Priset som de båda ledarna får betala är väldigt högt och kan möjligtvis kosta dem deras grepp om makten om de tecknar ett impopulärt eller förnedrande fördrag. Båda regimerna är delvis fångar i sin egen demagogiska nationalism

utan att förlora anseendet. Det är huvudorsaken till att förhandlingarna drar ut på tiden.” Upploppet till upptrappningen den 10 maj verkar vara en u-sväng eller en serie av u-svängar av de två huvudrollsinnehavarna. Trump

Foto: Gage Skidmore, Kremlin

Handelskriget mellan USA och Kina trappas upp

16 MAJ 2019 # 1 351

beskyller den kinesiska sidan för att ”bryta sitt löfte” om tidigare åtaganden. ”De bröt avtalet”, sa Trump på ett stormöte i Florida. Vita husets version har brett accepterats av de flesta medier i världen, men eftersom detaljerna i det 150 sidor långa handelsavtalet fortfarande är hemliga är det svårt att bekräfta. Medan denna slags skuldbeläggningsspel är en del av regimernas diplomati och det finns all anledning att vara skeptisk till alla Trumpadministrationens utsagor kommer rapporter från Kina som antyder att Xi Jingping mött motstånd inifrån regimen. Att han bland annat varit under press från hårdföra nationalister att inte göra för många eftergifter till Trump. Den kinesiska regimen har varit beredd till eftergifter för att nå ett avtal med Trumpadministrationen samtidigt som den förstår att detta inte fundamentalt ändrar den riktning som USA-Kina-förhållandena tagit, vilket är mot än skarpare maktrivalitet. Den kinesiska regimens strategi är att uppnå en demontering av handelskriget, att köpa tid för att fortsätta sin modernisering av industrin och att bygga en starkare teknologisk bas, medveten om att landets sociala och ekonomiska problem hopar sig. Men som chinaworker tidigare förklarade har Pekings vilja till att göra eftergifter sina givna begränsningar: ”Men Xi:s regim kommer inte att offra sina ’kärnområden’, vilket är allt som är viktigt för dess statskapitalistiska ekonomiska modell som statliga subventioner, skydd av de viktiga statsmonopolen och skapandet av ’nationella champions’”. Den kinesiska regimen – en diktatur som kombinerar en statligt stödd kapitalistisk ekonomisk utveckling med oemotsvarade nivåer av förtryck och politisk kontroll – lever i rädsla för att massiva sociala oroligheter kan hota dess överlevnad. Med goda skäl fruktar Xi att han kan angripas som en ”svag härskare” av fraktionella fiender inom KKP (det styrande så kal�lade Kommunistpartiet), vilket också skulle kunna bli en åskledare för ett massivt missnöje. Xi tvingas därför till att balansera på en tunn lina. Han vill inte framstå som svag gentemot Trump, men inte heller överge möjligheten att sluta ett handelsavtal med USA-imperialismen. Samtidigt har Trump signalerat ytterligare upptrappningar

genom det uttalande som Robert Lighthizer, hans toppförhandlare i handelsfrågor, gjort om att påbörja processen med att införa strafftullar på de återstående kinesiska importvarorna, vilket enligt Lighthizer skulle kunna bli verklighet inom en månad. Allt detta skapar sammantaget enorm osäkerhet i situationen, där ett ett fullskaligt handelskrig är en möjlighet, liksom ett till största delen kosmetiskt handelsavtal, men även ett utdraget dödläge med fortsatta förhandlingar, avbrutna av nya hot och kriser. Men även med ett handelsavtal finns det ett starkt motstånd från USA:s maktelit mot kinesiska teknikföretag, mest noterbart Huawei, samt mot Kinas Bälteoch väginitiativ – Xi:s stora infrastrukturstrategi för att bygga en Kinacentrisk ekonomisk sfär med ett 70-tal nationer som en motvikt mot USA:s ekonomiska och finansiella dominans. Bara dagen innan Trumps tullupptrappning blev China Mobile, världens största telekombolag, förbjudna från att verka inom den amerikanska marknaden med motiveringen att det var ”ett hot mot landets säkerhet”. Rivaliteten mellan USA och Kina intensifieras också över maritima dispyter i västra Stilla havet och i Sydkinesiska sjön om Taiwan, vilket kan bli en stor krutdurk i framtiden. Även i Afrika och Latinamerika är de två supermakternas intressen allt mer ställda mot varandra. Dagens politiska och diplomatiska osäkerhet, för att inte säga kaos, med globala handelsregler och försvagade och åsidosatta kapitalistiska internationella institutioner som IMF och Världshandelsorganisationen WTO är tecken på ett globalt system i förfall. Kapitalistisk nationalism, där såväl Trump som Xi Jinping är exponenter i olika former, är inte mer en lösning än den globaliserade nyliberala ordning som har förordats av huvudfalangen av kapitalistklassen internationellt i över tre årtionden. Likaså representerar USA:s marknadsliberala kapitalism och Kinas auktoritära kapitalism två varianter av ett överflödigt ekonomiskt system. Arbetarklassen, som har alla förtryckta bakom sig, är den enda kraft som kan göra slut på detta kaotiska tillstånd genom att kämpa för internationell socialism och demokratisk planering. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

Socialistiskt

Sommarläger

8-11 augusti

Rättvisepartiet Socialisterna erbjuder en lägergård full med socialistiska diskussioner, filosofiska fördjupningar, historiska återblickar, aktivism, smidande av planer, kollektiv matlagning, kampsånger, bad och bastu – till det solidariska priset av 1 300 kronor för heltidsarbetande och 700 kronor för resten. OBS! mat och resor ingår i priset. Barn till lägerdeltagare deltar gratis (barnverksamhet ordnas parallellt med mötena).

UR PROGRAMMET:

Socialistisk plan för klimatet // Engels och klimatet // Låt oljan stanna i marken // Socialistisk feminism inte ID-politik // Bad Art: periferin är centrum // När betongen reser sig // Offensiv hyreskamp // Äldreuppror och skolkamp // Försvara strejkrätten // #Metoo mot antifeminismen // Antifascism // Marxismens grunder // Revolternas Afrika // Arbetarrörelsens socialistiska återfödelse och mycket mer. (se hela programmet på socialisterna.org) ANMÄL DIG IDAG TILL:

elin.gauffin@socialisterna.org

INTERNATIONELLT

16 MAJ 2019 # 1 351

Trump har sagt att alla alternativ är möjliga, även militära, något som upprepades av USA:s utrikesminister Mike Pompeo den 1 maj. Trump verkar dock dra sig för ett direkt militärt ingripande, och hoppas istället på att kunna fälla Maduro med ekonomiska påtryckningar och stöd till oppositionen. Guaidó har dock två gånger försökt att provocera fram en kupp, men misslyckats. Den första gången var den 23 februari, då en ”hjälpkonvoj” skulle vara förevändning för att öppna gränsen mot Colombia, vilket misslyckades. Andra gången var nu den 30 april, då Gauidó gjorde ett uttalande till några dussin soldater utanför flygbasen Carlota, i ett försök att ge sken av att militären hade bytt sida.

Extremhögerpolitikern Juan Guaidó har gjort två misslyckade kuppförsök i ett Venezuela i djup ekonomisk depression och imperialistisk inblandning.

– socialistiskt svar på krisen krävs Den 30 april försökte Venezuelas självutnämnde interimpresident, extremhögerpolitikern Juan Guaidó, på nytt genomföra en kupp för att störta president Nicolás Maduro. Kuppen räknade med aktivt stöd från USA, vars representanter varit direkt inblandade i förhandlingar med representanter från statsapparaten för att vinna över armén. Men kuppförsöket blev ett misslyckande. MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

äget förblir dock allvarligt i Venezuela, som är inne i en djup ekonomisk depression, som gjort livet all mer outhärdligt för befolkningen och lett till att miljoner har lämnat landet. När Maduro valdes till president 2013 efter Hugo Chávez bortgång hoppades många att Chávez sociala reformer och den ”bolivariska revolutionen” skulle fortsätta. Chávez hade kommit till makten 1999 med idén om att använda landets stora oljeresurser för att förbättra livet för landets befolkning. Det ledde till en reaktion från landets elit, som inte var beredd att dela med sig av landets rikedomar och försökte störta Chávez i en kupp 2002, en lockout 2003 och en folkomröstning 2005. Dessa försök stoppades av en stor folklig mobilisering. Denna strid ledde till en radikalisering av Chávez politik, som började tala om sin ”bolivariska” revolution som ”socialistisk”. Han bröt dock aldrig med det kapitalistiska systemet och var alltid beredd

att göra eftergifter och avtal med de företagare som ställde sig på hans sida. Samtidigt växte en byråkrati fram, med delar av den gamla statsapparaten och nya karriärister. Dessa var alltid motståndare till genuin demokratisk kontroll underifrån, som ju utgjorde ett hot mot deras makt och privilegier. Allt detta gjorde att den ”bolivariska revolutionen”, som alltid har varit fylld av motsättningar, innebar sociala framsteg så länge ekonomin växte och att Chávez kunde framstå som en enande gestalt. All stabilitet har nu försvunnit i och med Chávez död 2012 och den ekonomiska kris som drabbat landet. Sedan 2013 har landet kastats ner i en djup ekonomisk depression. Landets BNP har halverats. Priserna har exploderat och IMF uppskattar att hyperinflationen kommer att nå 10 miljoner procent i år! Den sociala utvecklingen har gått tillbaka, med ett akut läge inom sjukvården. Det råder varubrist, brottsligheten är epidemisk och

Foto: Wikimedia Commons / Alexcocopro

Venezuela: Stoppa högern

Trots båda misslyckandena är situationen inte alls säker för Maduro. Det visas av hans tvekan många gånger att handla. Maduro har säkrat arméns stöd genom att ge den inflytande, politiskt och ekonomiskt. Även om armén fortfarande ställer sig bakom honom har viktiga figurer tagit avstånd från honom. I det senaste kuppförsöket var det chefen för arméns säkerhetstjänst, SEBIN, som gått över till oppositionen. En verklig lösning på landets kris kräver ett direkt ingripande från arbetarna. Arbetarrörelsen måste frigöra sig från byråkratins döda hand, som inte tolererar självständiga initiativ underifrån då den, med rätta, ser det som ett hot mot sina egna privilegier. Samtidigt måste abetarorganisationerna anta ett program som visar att de inte har något som helst gemensamt med den högeropposition som syftar till att genomföra en nyliberal chockpolitik där arbetarna kommer att få betala för krisen, med privatiseringar, avregleringar och nedmontering av de sociala programmen som ännu återstår.

stora delar av landet drabbas av Högeroppositionen mot Maduro brist på el och vatten. har försökt att använda sig av kriDet finns flera orsaker till krisen. sen för att gå till offensiven, ofta Det sjunkande oljepriset drabbade med våldsamma protester som 2014 landet hårt och år av underinveste- och 2017, som lämnade hundratals ringar har lett till minskad oljepro- döda. duktion. Det byråkratiska styret har Försöken att vinna kontroll gelett till korruption och misskötsel. nom val har blockerats genom bySamtidigt har företagen som fort- råkratiska manövrar från Maduro. Högern vann majoriteten inom farande dominerar ekonomin utanför oljesektorn bidragit till varubrist nationalförsamlingen, men Maduför att tjäna pengar och pressa fram ro kallade då till val av en ny konstituerande församling som tömde nya eftergifter från regeringen. Regeringen har använt sedel- nationalförsamlingen på makt. pressen för att trycka pengar för Men Maduro vann presidentvalet Mot detta måste ett program ställas att täppa de stora offentliga under- 2018, efter en bojkott från högern, för förstatligande av de företag som skotten, vilket spätt på inflationen, som vägrade att erkänna valet. kontrollerar ekonomin, till att börtillsammans med den svarta markja med de företag som stött kuppnaden som florerat under syste- Den 23 januari i år utropade na- försöken och saboterar ekonomin, met med två olika dollarkurser. tionalförsamlingens talman, Juan som livsmedelsindustrin, banker Till råga på allt och media. har USA under Men dessa föDe företag som stött kuppförsöken Trump infört en retag måste stäloch saboterat ekonomin måste rad sanktioner, las under arbetaromedelbart förstatligas under vilket förvärrat nas demokratiska krisen än mer. arbetarnas demokratiska kontroll. kontroll och styre, samt underInget av detta är, som påstås, ett Guaidó, sig till interimpresident. 54 ställas en samhällelig planering för misslyckande för en ”socialistisk andra regeringar, inklusive Sveriges, att komma tillrätta med brist på mat, ekonomi”, tvärtom. Det är ett miss- har ställt sig bakom Guaidó, med sjukvård, vatten, el, transport med lyckande som har sin grund i att reaktionära presidenter som Trump, mera. Denna arbetarkontroll måsförsöka använda den borgerliga Jair Bolsonaro i Brasilien och Ivan te utsträckas till ministerierna och statsapparaten och den kapitalis- Duque i Colombia i spetsen. statsapparaten, för att börja avveckla tiska ekonomin för folkets syften. För USA handlar det om att slå byråkratin. Trots den hårda retoriken och ma- till mot ”vänstern” i dess ”bakgård”, Lokala kommittéer för att benövrerandet har Maduros politik Latinamerika, och om kontrollen kämpa högern, organisera självinneburit en högersväng, med en över världens största oljereserv. försvar och distribution av mat ekonomisk politik baserad på åt- Dessutom är det i direkt konflikt och läkemedel kan vara ett första stramning, eftergifter åt företagen med Kina och Ryssland, som er- steg, och länkas upp i regional och och även inviter till samtal med känner Maduro och har ekonomis- nationell skala, beväpnat med ett ka intressen i landet. verkligt socialistiskt alternativ. ■ Trump.

INRIKES

16 MAJ 2019 # 1 351

.. . en enkel . losning pa ett svart problem

”Helt feltänkt att skära ned på vården!”

av Julia Seward

imo Söderlund, patient på Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) i Borås, var arrangören av den manifestation för vården som hölls den 1 maj i Borås. Offensiv fick en pratstund med Timo, som är S-medlem på cafét på SÄS efter att han kommit från rehabiliteringsbadet.

.. Strejka for

Den 24 maj har den snabbt växande ungdomsklimatrörelsen Fridays For Future utlyst en ny global strejkdag.

klimatet

Vid den senaste globala klimatstrejken den 15 mars deltog 1,8 miljoner unga och stödjande vuxna i över 140 länder.

24 maj

På minst 80 orter landet runt arrangeras klimatmanifestationer den 24 maj. Kartan över registrerade klimatstrejker och manifestationer: https://www.fridaysforfuture.org/events/map ■

Husby redo för strid mot ombildningar

ampviljan gick att ta på när ett 60-tal husbybor samlades i Folkets Husby inför de brev med ”erbjudanden” om ombildningar av Svenska Bostäders fastigheter i stadsdelen som väntas innan månadens slut. Ett visst hopp om att stora delar av Husby kan undantas väcks av ett tjänsteutlåtande från allmännyttans koncernledning i Stadshus AB, som sagt att totalrenoverade hus ska undantas. Då skulle inga ombildningar komma ifråga på nyligen totalrenoverade Trondheimsgatan och Bergengatan. Återstår Oslogatan, men även där har hyresgästerna erbjudits en likadan renovering, ett resultat av segern över det ursprungliga ”Järvalyftets” rivningar och lyxrenoveringar

och mycket långvariga dialoger och förhandlingar med Hyresgästföreningen. Att inte respektera detta vore liktydigt med avtalsbrott och helt oacceptabelt – liksom förstås att inga ombildningar alls är acceptabla.

Mötet genomfördes av Norra Järva Stadsdelsråd tillsammans med Nätverket Rädda hyresrätterna och Hyresgästföreningen på alla nivåer: LH Runstenen på Oslogatan, Järvastyrelsen och regionen.

I Husby skulle det kunna räcka med en enda ombildning för att göra Blackstoneägda Hembla till största och dominerande fastighetsägare, en mardröm för husbyborna! För starka insatser på mötet stod alla inbjudna talare; Simon Safari, regionordförande i Hyresgästföreningen, bostadsforskaren Dominika V Polanska och Tomas Henriksson, en av Hyresgästregionens experter på ombildningsfrågor.

Den här striden ska vi vinna, och sen, som Simon Safari var inne på, ta på oss en roll som exorcister för att driva ut dom djävlar som spekulerar med våra hem! Många av mötesdeltagarna tog också med sig mängder av flygblad och affischer inför den gemensamma Välfärdsmanifestationen 16 maj. ■

Arne Johansson

– De skär ner på personal där. Det är ju helt feltänkt! För allting är ju färdigt där. Bassängen kostar ju inte ett skit. – Jag tycker inte vi ska spara någonstans. Jag tycker vi ska höja skatterna. – En städare tjänar 22 000 kronor i månaden. En sjuksköterska tjänar kanske 33 000, en specialistsjuksköterska tjänar kanske 37-38 000. En allmänläkare tjänar kanske 55-60 000. En regionpolitiker tror jag tjänar 65 000. Och blir de regionråd, i alla fall i Östergötland, då får de 120 000 kronor i månaden! – Personalen som jobbar i badet, de kanske har en lön på 26 000 kronor per månad. Skicka hem en av de där politikerna, så kan de anställa fyra-fem stycken rehabpersonal till badet! Timo är kritisk till de senaste regeringarnas skattesänkningar. – Det var ju skatterna som byggde upp vår välfärd. Inte konstigt att den rasar nu när man sänker skatterna för de rika, och slopar vissa skatter helt. Sedan började man sälja ut och privatisera. Sjukvård, äldrevård, post, järnväg, apotek med mera. Hur bra blev det? Vad tyckte du om 1 maj i Borås? – Vi var där, det kändes bra, det var flera personer som höll tal. Det känns som att vi har gjort någonting. Istället för att bara gnälla och sitta hemma, så har vi faktiskt gjort någonting, och vi har gjort det tillsammans. Och vi var ungefär 50 personer på torget. – Jag har träffat några av dem efteråt, människor som jag aldrig hade träffat innan och de tyckte också att det var bra. Vi förändrar nog inte världen på det mötet, men vi har i alla fall gjort någonting. Så jag känner mig ganska nöjd. Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv står för politiker på arbetarlön. Vi säger nej till nedskärningar, privatiseringar och marknadsstyrningen av vården och manar till ett riksomfattade uppror för en upprustad, jämlik vård i alla delar av landet, samt uppvärdering av personalens löner och arbetsvillkor. ■

RS/Offensiv Borås

KULTUR / INRIKES

16 MAJ 2019 # 1 351

Stockholm mot kulturdödarhögern Livlig protest för att försvara biblioteken mot nedskärningspaketet

Foto: Elin Gauffin

de har världens bästa jobb, men även dessa vardagshjältar behö ver rätt förutsättningar, då alltför många har kämpat mot ständiga försämringar och nu är på väg mot utbrändhet. Nacka kommun beslöt 2010 att testa privat drivna bibliotek och försökte också få personalen på Fisksätra bibliotek att ta över och driva det som eget, något de väg rade. Nacka införde ett krasst sys tem som belönade antalet utlånade böcker, men inte såg personalens hjälp till tonåringar, äldre med fle ra. Hur mäter man en kram från en tacksam unge?

Protesterna mot kulturslakten haglar i Stockholm. Nu senast mot nedskärningar på biblioteken.

Rädda biblioteken! Stoppa nedskärningarna! Söndagen den 12 maj samlades arga, ledsna och oroliga på Sergels torg för att försvara biblioteken som riskerar historiskt stora nedskärningar i Stockholm när det nya styret visat sig komplett ointresserade av folkbibliotekens väl och ve. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

rygt 500 personer deltog i manifestation och bland talare, deltagare och ar rangörer fanns både bibliotekarier, författare, poeter, serietecknare och andra inom kulturlivet, liksom barnfamiljer, äldre och ungdomar. Patrik Schylström, en av arran görerna, berättade om den gemen samma oro och ilska som spritt sig

och hur många bibliotek redan nu kämpar hårt under ökande krav på verksamhet, utan att få fler tjänster. I över 200 år har det funnits bibliotek i Sverige. År 1799 öppna de det första sockenbiblioteket och en princip gällde då som nu: alla skulle få tillgång till kunskap, få en möjlighet att lära sig, bilda sig. På 1830- och 40-talen ökade rörelsen

för ett rationellt tänkande och en studiecirkelrörelse som ville att alla skulle ha tillgång till nyttig littera tur. I Folkhögskolestadgan 1842 finns målet att hela Sverige ska ha sockenbibliotek. Under industrialismen var det arbetarnas behov av kunskap som drev på när man öppnade läsestu gor, införde studiecirklar och höll föreläsningar och 1882 öppnade Stockholms arbetarbibliotek. 1929 beslöts det om Centralbibliotek, att alla medborgare oavsett var i lan det man bor skulle ha tillgång till ett bibliotek. På 1950- och 60-talen var det fortfarande reglerat, där lit teraturen var uppdelad i ”nyttiga” och ”roliga”; på var tredje nyttig bok fick man låna två roliga.

#StrikeBack 3.0 – försvara strejkrätten

ppemot 400 slöt upp på Norra Bantorget i Stock holm den 11 maj för att protestera mot regeringens och facktopparnas nya antistrejklag.

Raymond Stokki, medlem i Lärarförbundet och RS:are, talade.

Foto: Arne Johansson

På manifestationen, som an ordnats av nätverket Strike Back – försvara strejkrätten, talade bland andra Rainer Andersson, aktiv i Seko Pendelklubben, Stockholm, Björn A Borg från Hamnarbetarförbundet, liksom Katja Raetz och Raymond Stokki, medlemmar i Vårdförbundet respektive Lärarförbundet samt RS:are. ■

På 1970-talet kom nya, mer demo kratiska idéer och i Bibliotekslagen (2013:801) poängteras bibliotekens betydelse för det demokratiska samhället. Biblioteken ska finnas tillgängliga för alla och ska bidra till det demokratiska samhällets ut veckling genom kunskapsförmed ling och fri åsiktsbildning. Bibli oteken är av särskild betydelse för att öka medborgarnas delaktighet, speciellt för grupper som saknar ekonomiska eller andra möjlighe ter att själva skaffa sig kunskap. Biblioteken tillhör folket. Det är vår gemensamma egendom. Alla ser biblioteket som en hjärtefråga, ingen vill skära ner. Ingen, utom Stockholms politiker! Det är en så självklar sak att vi har svårt att för stå hur ett samhälle utan folkbiblio tek skulle se ut. Stockholm riskerar att få känna på detta om stadshu sets politiker och kulturförvalt ningens nedskärningar på 250 mil joner kronor blir verklighet. Enligt det djupt kritiserade förslaget mot svarar detta 40 heltidstjänster. Dessutom vill man lägga ner det Internationella biblioteket, en fast punkt och en räddningsplanka för många som där kan låna böcker på 106 olika språk, läsa tidningar från hela världen och få hjälp. De senaste 20 åren har en fjärdedel av alla folkbibliotek lagts ner; ett slags långsamhetens död där verk samhet utarmas, öppettider för sämrats, färre personal pressas till sitt yttersta, pengar till nya böcker fattas med mera. Bibliotekarier tycker oftast att

I Bibliotekslagen står tydligt att alla bibliotek ska vara helt fristå ende från religiös eller ideologisk påverkan; ingen kommun kan exempelvis välja bort litteratur el ler bara ha vissa filmer. Likaså får verksamheten inte utarmas även om man kan välja att driva via en privat aktör. I en snar framtid kommer troligen de kommunala biblioteken att få krav på sig från kommunpolitiker som inte tror på eller vill följa detta, inte minst från de partier som vill avskaffa demo kratin, rasistiskt attackera flykting ar och invandrare med mera. Trots de ständiga försämringar na för biblioteken skedde 2017 om kring 144 000 aktiviteter på folkbib lioteken, cirka 390 om dagen och då har man inte räknat studieförbun dens och andras verksamhet. Idag är biblioteket en plats där alla är välkomna. Du behöver inte ha pengar eller vara svensk medborgare. Det är ett vardags rum med studiero, en möjlighet att både låna dator och få lära sig IT, höra författare, skriva dikter, träna och fika på ett språkcafé. I bibliotekslagen står det att priori terade grupper är människor med olika funktionshinder som ska ha tillgång till litteratur och tekniska hjälpmedel, nationella minoriteter som ska kunna hitta litteratur på sina modersmål och alla som inte har svenska som modersmål. När Stockholms politiker lägger ner In ternationella biblioteket bryter de alltså mot lagen. Vi kan inte acceptera att något så viktigt för oss alla tillåts försvinna! Riv upp beslutet, ge mer pengar till biblioteken och deras för oss alla livsviktiga verksamhet! Enligt Kommunallagen (1991:900) kan vi som enskilda kräva att beslut om prövas och rivs upp om de innebär att bibliotekens verksamhet utar mas på ett sådant sätt att lagen inte uppfylls. Det är ju en möjlighet och en annan är att stödja en gemensam proteströrelse, med personal och medborgare tillsammans mot kul turdödarhögern i Stadshuset! ■

Boden

Tid: Torsdag den 23 maj kl 18.30. För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Krigsövningen ACE och imperialismen idag Tid: Tisdag den 21 maj kl 18.30. Plats: Partilokalen. För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

EU-valet – Socialisters perspektiv och uppgifter Tid: Tisdag den 21 maj kl 18.15. För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm/Haninge:

RS Stockholm årsmöte Strejkrättens historia, kampen mot högerpolitiken med mycket mera kommer att diskuteras. Sthlm Norra, Södra, Haninge Tid: Torsdag den 23 maj kl 18.00. Plats: Partilokalen. För mer info: 08-605 94 00.

Hammarkullen Tid: Onsdag den 22 maj kl 18.00. Plats: Sandeslätt. För mer info: 073-501 21 37.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

Halva maj – halva målet

i har under den gångna veckan fått in 8 699 kronor till ekonomikampanjen. Det innebär att vi än så länge klarat drygt 45 procent av målsättningen med 36 539 kronor.

Det är inte ovanligt att första delen av månaden är segare, men de riktigt bra resultat som vi hittills har haft bådar gott för de kommande veckorna. Redan nu har Västsverige uppnått 92 procent av det lokala målet! Även Offensiv har haft stora framgångar sedan månadsskiftet, och tack vare en ordentlig satsning har vi lyckats sälja 3 309 lösnummer! Vi har också värvat 59 nya prenumeranter i veckan vilket ger totalt 168 nya i maj.

För info: 073-373 33 61.

Procent av mål

Örebro:

Norrbotten

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Totalt

45% 36 539 kr

Snart är det sommar, vilket är en period som alltid är lite svårare då många är lediga. Det är särskilt viktigt att vi klarar målet för maj månad och börjar sommarperioden på en bra nivå. Hjälp oss att göra det genom att Swisha ett bidrag till 123-240 32 85 eller via PlusGiro till 87 96 49-2. Du kan också skicka ett SMS med ”Offensiv 50” till 72550 för att stödja kampanjen. Tack! ■

2 375 kr

Västerbotten

250 kr

Mellannorrland

945 kr

Stockholm

15 279 kr

Mellansverige

2 585 kr

Västsverige

14 835 kr

Sydsverige

270 kr

Borås:

Strejkvapnet Tid: Onsdag den 22 maj kl 18.00. Plats: Yxhammarsgatan 8-10. För mer info: 070-396 47 83.

Svaret är socialism

Göteborg:

Angered Tid: Tisdag den 21 maj kl 12.00. Plats: Kaneltorget. För mer info: 073-501 21 37.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism. Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Lövgärdet Tid: Tisdag den 21 maj kl 18.00. Plats: Mejramsgatan. För mer info: 073-501 21 37.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna. • Massiva, offentliga klimatinvesteringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu! • Avveckla kärnkraften. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna. • Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. • Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga. • För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföreningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar. • Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla. • Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyttan, ombildningar och marknadshyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar. • Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor. • Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala. • Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. •D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. • Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäkring. Stoppa jakten på arbetslösa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala. • Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion. • Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

16 MAJ 2019 # 1 351

Vem ska lära barnen simma? Borgarnas politik börjar bli verklig då sparkraven kommer. Men effekterna av nedskärningspolitiken kommer senare. Utifrån tidigare mycket tydliga politiska mål om ökad folkhälsa, förbättrad simkunnighet och stöd till föreningarna kan en undra vad som kommer att finnas kvar om Göteborgshögern får fortsätta härja. KRISTOFER LUNDBERG kristofer.lundberg @socialisterna.org

Simlyftet, förra majoritetens simkunnighetsreform med avgiftsfri simskola, har sedan årsskiftet varit ofinansierad, såväl genom statsbidrag som genom kommunbidrag. Den ofinansierade verksamheten innebär ett tickande budgetunderskott för idrott och föreningsförvaltningen, vilket i sin tur har inneburit tuffa sparkrav, med minskad bemanning för personalen i flera olika enheter med ökad arbetsbelastning som följd. För stadens barn och unga försvinner fri badentré från juni. En månad senare stänger Backavallens motionscentrum och simenhetens existens hotas, men beslut dröjer. Utöver dessa vet vi sedan tidigare att högerpartierna gärna vill se så mycket verksamhet som möjlig i privat regi. Idrott- och föreningsnämnden

Foto: Johannes Lundberg

töver arbetsplatser där färre ska göra mer, stängda motionscentraler och skrotande av viktiga simkunnighetsreformer finns högerns ständiga privatiseringspolitik och frågeställning huruvida gym ska drivas i kommunens regi hängande i luften. Den målgrupp kommunen riktar in sig på och den friskvårdsverksamhet som bedrivs kan aldrig mäta sig med den privata gymbranschens vinstintresse och fitnessinriktning. Personalen på Angered Arena, som sedan starten 2013 har kämpat för en bättre arbetsmiljö och mer resurser, drabbas hårt av de planerade nedskärningarna.

har äskat mer pengar ifrån kommunstyrelsen, vilka bordlade beslutet förra veckan. Majoriteten har blygsamt bett om 7 miljoner extra för att bevara Simlyftet i begränsad form, medan de rödgröna lagt ett motbud på drygt det dubbla, 15,5 miljoner. Inget av förslagen täcker dock det verkliga underskottet, så nedskärningar kommer det att bli – frågan är bara i vilken skala. Att skapa ett underskott som tvingar fram stora sparkrav som slår sönder verksamheten gör det omöjligt att driva och leda verksamheten utifrån uppdrag. På så sätt bäddas det också för andra aktörer som är beredda att ta över och privatisera verksamheten.

Den befintliga simenheten gör ett bra och viktigt arbete, är en jätteviktig jämlikhetsreform och uppskattas starkt från skolorna. Arbetstillfällen hotas, precis som

arbetsmiljön och belastningen på flera enheter, om pengar inte tillkommer. Det riskerar att slå hårt mot skolorna och barnen. Budgeten i all verksamhet beräknas i stort från föregående år. Skolor som har fått gå på avgiftsfri simskola riskerar att stå utan budget för simskola nästa termin om Simlyftet läggs ned. Antingen prioriterar skolorna simningen och hamnar eventuellt på underskott och tvingas i sin tur till nedskärningar eller så prioriteras annan verksamhet och budget, samtidigt som besök till simhallen kanske då uteblir. En annan fråga är hur simskolan ska bedrivas om Simlyftet läggs ner? Skolorna tar snart sommarlov och planeringen för hösten är gjord; en planering baserad på föregående år/

termin. Vem ska boka simskolan, genom vem och till vilken simhall ska de gå? Rättvisepartiet Socialisterna kräver och kämpar för: • Mer pengar till idrott- och föreningsnämnden. • Bevara Simlyftet i dess nuvarande skala. • Sätt stopp för nedskärningspolitiken. •R ädda jobben. • Kollektiv kamp för en bra och hållbar arbetsmiljö. • Gemensam kamp över verksamhetsgränser och yrken i staden mot högerpolitiken. • Kämpande och demokratiska fackföreningar. •F ör ett nytt arbetarparti. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Är det en medveten strategi från högern i Göteborg? Idrotts- och föreningsnämnden har ett enormt viktigt uppdrag i vår delade stad; en ökad folkhälsa i allmänhet och i stadens ytterområden i synnerhet. Bland annat genom att skapa förutsättningar för föreningarna och lägga en stabil grund till en meningsfull fritid för alla grupper i samhället. Ytterligare ofinansierad verksamhet riskerar att öka underskottet än mer och fler nedskärningar kan då bli aktuellt.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna. org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.