Offensiv 1354

7 juni 2019 / # 1 354 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

socialisterna.org

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

@offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

Rädda klimatet

KAMPANJ

Nej till Preem och marknadspolitiken

Seger: Simlyftet blir kvar

3 8

10

Allt fler nekas sjukersättning

30 år efter massakern på Himmelska fridens torg Den 4 juni markerade 30-årsdagen för den hemska massakern i Peking av Folkets befrielsearmé (FBA) på order av Kinas högsta ledare.

Kina var mitt i en revolutionär massrörelse. Massdemonstra-

tionerna som utbröt i april 1989 hade förlamat Peking i sju veckor och spridit sig till över 300 städer.

De stora torgen ockuperades och hundratusentals anslöt sig till demonstrationerna.

– läs mer på sid 6 och 7

Foto: Preemraff

– läs mer på sid 4

3, 12

Äldrevårdens personal säger ifrån

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Sudan: Försvara revolutionen

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

7 JUNI 2019 # 1 354

2

”SAMORDNAT MOTSTÅND KRÄVS”

S

amtidigt som behovet av utbyggd välfärd stadigt ökar och klyftorna växer, trots år av relativt stark högkonjunktur, menar regeringen att det inte finns utrymme för några nya satsningar.

Istället innehöll regeringens senaste budget nedskärningar på en rad områden – därefter aviserade regeringen den största militära upprustningen i Sverige sedan 1940-talet. Till det ska läggas att värnskatten tas bort vid årsskiftet, vilket innebär att statskassan förlorar 6,3 miljarder kronor för att miljonärerna ska få ett par tusen extra i månaden.

Foto: Offensiv

Enligt finansminister Magdalena Andersson (S) blir det till exempel inga höjningar av statsbidragen till kommuner och regioner/landsting, vilket innebär att kommunsektorn bara får 15 av de 35 miljarder kronor som behövs för att kunna upprätthålla dagens standard fram till år 2022.

Detta i ett läge där vårdkrisen stadigt förvärrats. I Region Jämtland-Härjedalen är krisen akut.

Underskottet har ökat till 1,3 miljarder kronor och de allt större nedskärningar som inkluderat stängda vårdcentraler, jobbneddragningar och försämrade arbetsvillkor har gjort ont värre.

Nyligen aviserade Karolinska universitetssjukhuset i Region Stockholm att ytterligare 500 jobb måste bort. ”Beräkningarna visar nu att Karolinska är i ett läge där drygt en miljard kronor kommer att behöva sparas under 2019, trots de 725 miljoner kronor extra som Region Stockholm skjutit till för året”, skriver Karolinskas ledning om den särskilda kris som råder på sjukhuset.

Enbart vården behöver en sum-

ma som är mångdubbelt större än vad regeringen och januariavtalet är beredd att ge.

Nio av tio kommuner genomförde nedskärningar – eller ”effektiviseringar” som det kallas på byråkratoch pampspråk – förra året. Och det oavsett politiskt styre. Trots det betecknade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att ”läget hittills varit relativt gott” (Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL, i Dagens Arena den 8 april).

Enligt beräkningar från Lärarförbundets lokalavdelningar lägger över 60 procent av landets kommuner mindre pengar på skolan i år.

Men ”det ser ännu värre ut när vi tittar på de preliminära budgetramarna för 2020 och 2021. De demografiska förändringarna börjar nu att göra ordentliga avtryck i kommuners och landstings budgetar. De

rapporter om nedskärningar som det nu berättas om är således bara en ljum sommarvind i jämförelse med vad som komma skall”, larmar tankesmedjan Balans under rubriken ”Nedskärningsbomben briserar – nu krävs samordnat motstånd”.

Vårens många protester och de många personaluppror som formerats – det senaste är Skolledar­ upproret – har lagt en grund för en höst av samordnade protester med början i den nya globala klimatstrejken den 27 september.

Det följs av den demonstration som Lärar- och Förskoleupproret med flera utlyst till den 12 oktober och som arrrangörerna bör bjuda in brett till för att göra den dagen till en gemensam, landsomfattande aktionsdag mot nedskärningar och ojämlikhet – för omedelbar upprustning av välfärden. ■

DÄRFÖR RASAR KRONAN SNABBT

V

ärdet på den svenska kronan faller som en sten.

En euro kostar nu betydligt mer än 11 kronor och USA-dollarn ligger kring 10, och raset tycks bara fortsätta. Det innebär att allt som importeras blir dyrare och det blir exempelvis mycket dyrare att åka utomlands på semestern, vilket långtifrån alla har råd med. Nästan var tredje arbetare hade varken råd att åka på semester eller tillgång till fritidshus eller husvagn det senaste året, konstaterade LO i en rapport 2016. Sedan dess har klasskillnaderna bara ökat, vilket också har lett till att allt fler personer – var åttonde – tvingats ta ett lån för att köpa sig en semesterresa.

Det är ingen slump att kronan på nytt har blivit en skvalpvaluta, utan är en följd av en medveten politik för att hålla uppe exportindustrins produktion och vinster. Riksbanken, med stöd av regeringen, övriga riksdagspartier och ”näringslivets” höjdare, ser med fortsatta minusräntor till att kronans värde dalar. Dessutom har Riksbanken sagt sig vara beredd att sälja ut den egna valutan för att hålla kronkursen nere.

Men orsakerna till den fallande kronan spåras till 1990-talets djupa ekonomiska kris och dess politiska följder.

1990-talets kris hade föregåtts av avregleringar av kreditmarknaderna som närde spekulanternas fartblinda jakt på snabba cash, vilket blåste upp en rad finansbubblor och fick valuta att strömma ut ur landet. I ett försök att försvara kronan som också då föll som en sten höjde Riksbanken räntan till 500 procent och tömde valutareserven. Men raset gick inte att hejda. Spekulanterna vann. Kronan devalverades genom att den fasta växelkursen dumpades till förmån för rörlig valuta, vilket inte hndrade att ekonomin kraschade och krispaketen avlöste varandra.

Krisen var också ett politiskt haveri för den dåvarande högerregeringen under Carl Bildt, som fick ta stöd av Socialdemokraterna för att bli kvar vid makten till dess att S tog över 1994 och slog världsrekord i budgetnedskärningar.

A

tt Carl Bildt nu gråter krokodiltårar över kronans fall och menar att ”det är pinsamt smärtsamt och inte bra för vårt land!” är ännu ett försök från Bildt att framställa sig som icke skyldig till alla de brott som han och högerpolitiken har begått. Det var Bildts politik, av honom själv döpt till ”den enda vägens politik”, som ledde raka vägen till såväl gårdagens finanskris som den nya finanskris som den svaga kronkursen varslar om. ■

Djuren i de tropiska skogarna jagas till ruinens brant. En ny studie i tidskriften PLOS Biology pekar på att jakten innebär ett större hot mot djurlivet i de tropiska skogarna än klimatförändringarna. ”Läget är allvarligare än man tidigare befarat, och studien visar att jakten pågår långt inne i nationalparker och reservat”, säger Världsnaturfondens expert på biologisk mångfald Ola Jennersten (sr.se 3/6).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

7 JUNI 2019 # 1 354

3

Seger för fortsatt ökad simkunnighet

I förra veckan tog kommunstyrelsen i Göteborg beslut om att skjuta till mer pengar till idrott- och föreningsnämnden för fortsatt avgiftsfri simskola i staden.

CARLOS GUTIERREZ rs.gbg@socialisterna.org

–V

i ska inte underskatta Rättvisepartiet Socialisternas roll i detta.

Dels genom vår ställning i frågan och på arbetsplatserna, dels genom vår opinionsbildning, uppmärksammande av frågan genom artiklar i Offensiv, möten och protester som hållits tillsammans med personalen, säger Kristofer Lundberg, simlärare.

Pressen möjliggjorde ”sidbytet” av Demokraterna som lite oväntat kom att rösta med de rödgröna och inte med övriga borgerliga partier.

Det rör sig om hela 15,5 miljoner kronor, mer än dubbelt så mycket som högerpartierna i idrott- och föreningsnämnden hade äskat från kommunstyrelsen. Det var alltså de rödgrönas oppositionsförslag initierat av Vänsterpartiet som fick majoritet med hjälp från populistpartiet Demokraterna.

På vägen in till förmiddagens kommunstyrelsemöte den 29 maj möttes politikerna av en manifestation med banderoll och flygblad.

På kvällen innan hade Rättvisepartiet Socialisterna samlat personalen till ett protestmöte som också spreds på sociala medier med krav på att bevara Simlyftet och skjuta till mer pengar till idrott- och föreningsnämnden.

Beslutet har mottagits positivt och lite chockartat hos de som nästan hade gett upp i den utdragna processen som frågan har inneburit.

Politiker hade inför förra mötet där frågan bordlades uppmanats att säga nej till alla punkter som innebar extra kostnader/utgifter för staden.

Simlärare och annan personal som gått och hållit andan sedan årsskiftet kan nu tillfälligt andas ut.

– Självklart blir detta en tillfällig seger med finansiering för den gångna och kommande terminen, men oron finns kvar om vad som händer till årsskiftet om Simlyftets verksamhet på nytt inte budgeteras av kommunfullmäktige, säger Isabel Gutierrez, simlärare.

– Ovissheten som varit har påverkat stora delar av förvaltningen.

Det ena sparkravet efter det andra har presenterats med hänvisning till det budgetunderskott som kommit i och med Simlyftets ofinansierade verksamhet, såväl från stat som kommun, säger Johannes Lundberg, som arbetar som teamledare och planerar simhallsverksamheten på Angered Arena, förvaltningens största simhall/anläggning, och fortsätter: – Ovissheten har bidragit till att vissa beslut inte har kunnat fattas eller att vissa tråkiga beslut har tagits snabbt. Det har legat som ett vakuum i alla led och påverkat alla led, såväl chefer och vi som planerar verksamheten som de som jobbar i verksamheten, vars jobb eller kollegors jobb har varit hotade, förklarar Johannes Lundberg.

Självklart löser tillskottet inte alla utmaningar som idrott- och föreningsförvaltningen har budgetmässigt, men en viktig politisk reform fortsätter nu. Den avgiftsfria simskolan underlättar för skolorna som ansvarar för att barnen når de uppsatta kunskapsmålen.

Rättvisepartiet Socialisterna har spelat en nyckelroll i kampen för gratis simskola.

Det blir också en tydlighet i uppdraget som simlärare att kunna fokusera på mål, uppföljning och kontinuitet, istället för att som badvärd göra allt ordinarie simhallsarbete och dessutom hålla simskola.

Att det även finns värdar som möter upp elever, hjälper till i omklädningsrum och med undervisningen från land bidrar till en bättre arbetsmiljö och möjliggör för en rotation mellan uppgifterna och inte 8 timmars arbete i vattnet per dag.

Framför allt visar statistiken på en kunskapshöjning, vilket Emir Slavotic, chef för avdelning anläggning, uttrycker i ETC den 23 april.

Siffror från idrotts- och föreningsnämnden visar att simkunnigheten bland barn i årskurs sex 2018 skiljde sig åt mellan stadsdelarna. Mellan Angered och Västra Göteborg är skillnaden omkring 21 procent.

Trots detta säger en besviken David Lega från KD i Göteborgs-Posten den 30 maj efter nederlaget att: – Vi vet att 90 procent av alla barn kan simma. Därför ville vi lägga pengarna där de behövs bäst.

På simenheten arbetar 16 simlärare jämnt fördelat över stadens simhallar och en samordnare som bland annat bokar, planerar och pusslar ihop verksamheten termins­vis och

på daglig basis. Ett beslut i motsatt riktning hade med stadens än så länge gällande särskilda anställningstrygghet per automatik inte gjort dessa arbetslösa.

De med tillsvidaretjänster hade placerats ut i andra verksamheter där behov funnits och kompetens innehafts och ”tryckt undan” personer på vikarierande tjänster.

Att simlärarna nu blir kvar inom Simlyftet innebär ökad chans för exempelvis badvärdar att få förlängda kontrakt eller söka nya vikariat där behov uppstår.

Kampen för Simlyftet har därmed räddat jobb även för badvärdar med andra uppgifter på simhallarna. ■

Anställda tystades på Äldrenämndens öppna frågestund

N

Foto: Mattias Bernhardsson

Haninges politiker når nya bottennivåer i sitt bortviftande av personalens oro.

är undersköterskor och vårdbiträden från samtliga Haninge kommuns boenden kom till Äldrenämndens möte den 29 maj – med anledning av de nya 12-timmarpassen som håller på att knäcka personalen – fick de veta att ”Allmänhetens frågestund” måste kortas ned till en kvart (!).

Två tredjedelar av den ynka kvarten togs upp av höga tjänstemäns långa utlägg som vägrade att svara på de frågor som ställdes.

– Våra kroppar säger nej till dessa 12-timmarspass, vi går sönder, sa undersköterskan Lena Lindberg-Qvickström, som också visade uppropet mot slavliknande scheman av 135 anställda i Haninges äldreomsorg (på samtliga kommunens äldreboenden).

De höga tjänstemännen menade att 12-timmarspassen är ett måste

för att klara ”heltidsresan”, att göra om äldreomsorgen till en ”heltidsorganisation”.

– Heltidsresan kommer att bli sjukhusresan, sa undersköterskan Therese Lundh, som också hann berätta hur hon nu inte får tid att träffa sina barn under helgerna med 12-timmarspass innan den kristdemokratiska ordföranden Martin Strömvall (27 år gammal som aldrig jobbat) satte punkt och hotade att kasta ut de anställda som ifrågasatte att de inte fått ordet trots att de hade begärt det, medan tjänstemännen malde vidare på den ynka kvarten ”allmänheten” hade fått.

– Det är pinsamt hur feg en ansvarig politiker med topplön får bli, säger en arg Mattias Bernhardsson, organisatör för Rättvisepartiet Socialisterna och kampanjen mot

slavliknande scheman i Haninges äldreomsorg. ”Rätt till heltid” har blivit förvrängt till ”tvång till 12 timmar”.

Facket Kommunals ledning gick med på detta över huvudet på sina medlemmar. Istället borde de ha krävt bättre bemanning.

Politikerna och tjänstemännen skulle tjäna på att lyssna på de som jobbat i decennier i äldreomsorgen. Men som de anställdas upprop konstaterar: ”Låt oss vara ärliga: Om det obligatoriska helgpasset inte tas bort väntar snart massavhopp bland kommunens undersköterskor och vårdbiträden. (...) Andra löntagargrupper har strejkat för mycket mindre och vårt tålamod är snart slut. Ta bort 12-timmarspasset nu!” ■ RS Haninge

INRIKES

7 JUNI 2019 # 1 354

4

växthusgaser med 0,9 procent under 2018. Allra mest ökade utsläppen med tio procent inom el och fjärrvärmeproduktionen på grund av ökad användning av fossila bränslen(!), medan utsläppen från inrikes transporter ökade med 0,6 procent och industrins utsläpp var fortsatt mycket stora och i stort sett oförändrade.

En artikel i tidskriften Svensk Natur, som refererar till statistik från EU:s handel med utsläppsrätter, uppger att koldioxidutsläppen från svensk industri förra året ökade med 445 000 ton.

Om Preem tillåts fördubbla sina utsläpp i raffinaderiet i Lysekil är det en svensk klimatsmäll utan motstycke.

Preemraffaffären avslöjar

Foto: Wikimedia Commons / Marcusroos

klimatpolitikens marknadsfiasko

När Mark- och miljööverdomstolen måndag den 10 juni tar ställning till de överklaganden som gjorts av oljebolaget Preems planer på att fördubbla sin produktion vid raffinaderiet i Lysekil kan både Sveriges och EU:s helt otillräckliga marknadsmetoder ställas med rumpan bar.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

N

är mark- och miljödomstolen vid tingsrätten i Vänersborg i höstas sade ja till Preemraffs planer på att bygga ut och fördubbla företagets koldioxidutsläpp till 3,4 miljoner ton grundades beslutet på att ett enskilt land enligt miljölagens skrivning inte kan begränsa utsläppen för ett företag som ingår i EU:s handel med så kallade utsläppsrätter.

Beslutet har överklagats av både ett hundratal privatpersoner och flera miljöorganisationer. Men om Mark- och miljööverdomstolen instämmer i tingsrättens tolkning av miljöbalken skulle det vara fritt fram för Preem att ta bolaget från tredje till en särklassig förstaplats i

den svenska industrins utsläppsliga. Det skulle då ensamt motsvara 17 procent av dagens utsläpp från hela industrin, sex gånger mer än inrikesflygets årliga utsläpp.

Därmed skulle också riksdagens klimatmål skjutas i sank.

– Något är fundamentalt fel när vi har en klimatlag som säger att våra utsläpp ska vara nere på noll 2045, och så tillåts en verksamhet som kan bli Sveriges största utsläpps­ källa, har Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl kommenterat i SVT Nyheter.

Det behöver dessbättre inte vara sista ordet, då investeringen inte ska ske omedelbart och till exem-

pel Klimatpolitiska rådet, som har till uppgift att granska den svenska klimatpolitiken, rekommenderar att Sverige ”inför lagstiftning som ger regeringen rätt att pröva etablering av verksamheter som motverkar möjligheterna att uppnå de nationella klimatmålen”.

Enligt en mycket luddig skrivning i januariavtalet ska också ”all relevant lagstiftning ses över så att det klimatpolitiska ramverket får genomslag (Utredning tillsätts under 2019)”. Men när och hur effektiv en eventuellt ändrad miljöbalk och den fyraåriga klimathandlingsplan som enligt klimatlagen också ska läggas fram i år kan bli återstår att se.

Risken finns att det stannar vid krav på en skärpning av reglerna för utsläppshandeln och höjda koldioxidskatter.

Klimatpolitiska rådets hänvisningar till att Tyskland gått förbi EU:s regelverk för utsläppshandeln med en plan för att stänga ner sina kolkraftverk imponerar inte, då detta inte ska ske förrän senast 2038.

EU har också infört en viss

skärpning av regelverket för sin handel med utsläppsrätter med en stabilitetsreserv, som syftar till en viss avskrivning av oanvända utsläppsrätter.

Men även om detta kan höja priset för de absurda rättigheterna att sabba klimatet över en hittills helt negligerbar nivå, bygger systemet ändå på att den industri som svarar för hälften av Europas utsläpp i princip garanteras fortsatta fribrev från de statliga regleringar som är nödvändiga.

Att de globala utsläppen under 2018, tre år efter Parisavtalet, ökade med 2,7 procent är fullständigt alarmerande när de istället skulle behöva minska med 5-8 procent per år. Det betyder full fart mot ohejdbara tippunkter. Även i Sverige, vars politiker länge har ansett sig vara bäst i klassen, pekar utsläppskurvorna återigen helt fel, efter att under några årtionden ha pekat nedåt men alldeles för långsamt.

Enligt Naturvårdsverket ökade även de svenska utsläppen av

Klimatpolitiska rådet riktar också en i sak svidande men ändå inlindad kritik mot den svenska klimatpolitiken. Rådet pekar till exempel på att ”planeringen av Sveriges infrastruktur baseras inte på att klimatmålen ska uppnås utan på prognoser för ökad vägtrafik som inte är förenliga med 2030-målet” och att ”städernas större möjligheter till mer effektiva transporter, som gång-, cykel- och kollektivtrafik, utnyttjas inte fullt ut”.

Rådet förordar också ”en samhällsplanering som minskar bilberoendet” och tycks inse att det inte räcker att byta ut fossildrivna fordon med elbilar. Men det stannar samtidigt vid ett försiktigt tassande där tydliga besked krävs som att en stor satsning på utbyggd och avgiftsfri kollektivtrafik i Stockholm och Göteborg skulle göra dagens mångmiljardinvesteringar i motorvägstunnlar helt onödiga eller att tåg mellan storstäderna kan ersätta inrikesflyget mellan dessa, något som direkt utmanar flygbolagens vinstintressen. Även Naturvårdsverket begär ”skarpa och snabba åtgärder” för en sportslig chans att uppnå fossilfria transporter och basindustrier med nollutsläpp senast 2045 och därefter negativa utsläpp, samtidigt som omställningen egentligen måste bli ännu mycket snabbare än så.

Men för detta krävs en demokratiskt planerad omställning utan hänsyn till bolagens vinstintressen. Inget av detta kan uppnås med marknadsmetoder som lämnar kapitalismens konkurrensdrivna jakt på snabba vinster i orubbat bo. Preemraffaffären kan förhoppningsvis bli en ögonöppnare för en mer utbredd förståelse om att en snabb och genomgripande grön omställning till syvende och sist måste bli röd. ■

Hässleholms lärare protesterar mot nedskärningar

P

å flera onsdagar under våren har lärarna i Hässleholms kommun protesterat mot beslutet att spara 49 miljoner kronor på skolan i kommunen. Även lärarfacken har protesterat och hävdar att kommunen bryter mot skollagen om man genomför besparingarna.

Den styrande alliansen bestående av M, KD och L med stöd av

SD beslöt i början av april att besparingar på 49 miljoner kronor skulle genomföras under 2019. Det har fått lärarna att reagera genom att uppmana till protester via att klä sig i rött varje onsdag från den 15 maj fram till sommarlovet.

Det är ett eko av den massiva lärarkamp som har skakat USA de senaste åren, där röda tröjor blivit symbol för lärarnas kamp. I Häss-

leholm har den dock ännu inte tagit sig uttryck på gator och torg.

Lärarna som startade protesterna menar att besparingarna kommer att leda till större klasser, färre lärare och andra vuxna i skolan och minskat stöd till de elever som behöver extra stöd.

Kommunstyrelsens ordförande Lars Johansson (M) aviserar ännu

större besparingar i budgeten för 2020-2021, och säger att det inte kan uteslutas att flera skolor kan stängas.

För att möta borgarnas attacker mot välfärden räcker det inte med att klä sig i röda kläder på onsdagar. Det krävs en mobilisering av fackföreningar, elever och föräldrar för att stoppa försämringarna.

RS/Offensiv står för: • Stoppa nedskärningarna i skolan, vården och omsorgen.

•F ör landsomfattande protester mot högerpolitiken. Mobilisera fackföreningar, nätverk och elev­organisationer. Pengar finns i överflöd – låt de superrika, storföretag och banker betala. ■

Anders Wemmert

7 JUNI 2019 # 1 354

Luleå: Bakslag för S eget folkomröstningsinitiativ

I korthet

5

Rattfulla poliser behåller jobbet

L

ika inför lagen? När en polis körde med 2,85 promille alkohol i blodet fick hen behålla jobbet, trots att rätten bedömde personen vara en fara för gångtrafikanter och dömde hen till två månaders fängelse. Ett tiotal ärenden har behandlats angående rattfylla de senaste fem åren, men ingen polis har mist sitt jobb på grund av detta. Det visar SVT Nyheters granskning den 3 juni. Återförbrytare blir inte heller alltid av med jobbet. I ett fall dömdes en polisinspektör till skyddstillsyn för grovt rattfylleri, något Polismyndighetens personalansvarsnämnd valde att fria trots att det var andra gången personen begått samma brott.

Regeringen motstridig om flyg

Foto: RS Luleå

K Nu gäller det att hålla uppe trycket i skolkampen och stoppa skol- och förskolenedläggningarna.

Kommunstyrelses möte den 3 juni blev ett bakslag för S-styrets planer på ett eget initiativ om folkomröstning om skolnedläggningarna. Förslaget röstades ned, men kommer ändå upp på fullmäktigemötet den 17 juni och det är fortsatt viktigt att stå upp för det genuina folkinitiativ som bärs upp av mängder av kämpar i Luleå. Ännu viktigare har det blivit att trappa upp kampen efter att förvaltningsrätten avslagit en begäran om inhibition av beslutet att stänga skolor och förskolor till hösten.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

E

fter en mycket märklig diskussion och två ajourneringar på kommunstyrelsemötet röstades Socialdemokraternas förslag ned av Centern, Liberalerna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Sjukvårdspartiet och Sverigedemokraterna med totalt sju röster mot sex. Moderaterna – vanligtvis S trogna partner – la ned sina två röster (Vänsterpartiet var frånvarande och Landsbygdspartiet har ingen rösträtt i kommunstyrelsen).

Liv Shange Moyo från Rättvisepartiet Socialisterna (RS) hade som ersättare på mötet ingen rösträtt, men argumenterade för att avslå förslaget och för att stoppa verkställandet av nedläggningarna.

Efter omröstningen blossade en diskussion upp om vad beslutet betydde. S ville ha förslaget till kommunfullmäktige 17 juni trots att det avslagits, och fick i sista stund hjälp av M. Det är möjligt att M har hunnit tagit ställning tills dess och att S med deras röster som stöd skulle kunna driva igenom sitt initiativ, men det lär falla platt bland väljarna.

S siktar uppenbarligen på att föregå Hela Kommunen Ska Leva och Läras (HKSLOL) folkinitiativ till folkomröstning som kräver att kommunens invånare ska få rösta om att skrota centraliserings- och stordriftsplanerna och ersätta dem med en ny utvecklingsplan för skola och förskola, med alla barns behov i centrum samt hänsyn till personalens arbetsmiljö, levande landsbygd och klimatet.

S har i media, även uppbackade av kommunens ekonomichef, hävdat att en folkomröstning måste ställa skolorna mot en skattehöjning på mellan 1,50 och 2,50 kronor.

– Argumentation är helt bisarr. I vilken annan folkomröstning har folkomröstningsfrågan innefattat en finansiering? Brexit kostar hundratals miljarder för brittiska staten – ändå var förstås frågan: Vill du vara med i EU? Ja eller Nej. Detsamma gäller de svenska omröstningar om kärnkraften eller högertrafiken, säger Liv Shange Moyo och fortsätter: – Vi tror inte att höjd kommunalskatt är lösningen. För att stoppa hela nedskärningspaketet krävs

mer. Istället för att hota med skatt som drabbar låginkomsttagare borde Luleå med flera kommuner kräva högre statsbidrag och en omfördelning av samhällets resurser efter behoven. Banker och storföretag badar i vinster samtidigt som Luleå, liksom nästan varje annan kommun, vill skära i den mest grundläggande välfärden.

– S syfte med att ta upp frågan nu är att själva få styra folkomröstningen, samt få den överstökad utan att pressas av många tusen underskrifter och fler protester, inte minst för att de är rädda för att vi när deras nästa våg av nedskärningar och nedläggningar kommer fram blir ännu fler som säger ifrån, säger Jonas Brännberg, RS-medlem, kommunfullmäktigeledamot och medlem i samordningsgruppen för HKSLOL, och fortsätter: – Tyvärr spelar domstolarna S och M i händerna. Trots att det är uppenbart att beslutet om skol- och förskolenedläggningar är av ”större vikt”, och därför enligt kommunallagen ska beslutas av kommunfullmäktige, har fövaltningsrätten i Umeå (hela rätten i Luleå ansåg sig jävig!) inte stoppat genomförandet trots att bara Barn- och utbildningsnämnden har fattat beslut.

HKSLOL har hela tiden betonat att de inte kommer att gå med på någon annan fråga än vad tusentals kommuninvånare redan skrivit under på. Nu måste kampen intensifieras för att S inte ska lyckas spela bort korten och för att stoppa arbetet med skol- och förskolenedläggningarna omedelbart! ■

limatet Samtidigt som den nyliberala S-MP-regeringen säger att ”vi måste flyga mindre idag” bygger man ut flygplatserna genom att låta statliga Swedavia satsa hela 15 miljarder kronor för att bygga ut Arlanda flygplats, och totalt 44 miljarder kronor fram till 2025. Detta för att klara av ökad utrikes flygtrafik, som ju står för 93 procent av svenskarnas flygutsläpp. Man räknar med en ökning av antalet passagerare på Arlanda från dagens 26 miljoner per år till 40 miljoner per år. Det rapporterar SVT Nyheter den 31 maj.

– Bygga flygplatser är som att bygga vägar. En ny väg ger ökad biltrafik. Så bygger man ut en flygplats kommer flygandet öka, säger Naturvårdsverkets klimatexpert Jonas Allerup till SVT Nyheter.

Växande skoluppror i landet...

R

ädda skolan Först Förskoleupproret, sedan Lärarmarschen, som båda har haft landsomfattande protester. Nu har även skolledare och rektorer anslutit sig till motståndet mot alla försämringar i förskola och skola via Skolledarupproret. Det skriver Lärarnas tidning den 31 maj.

– Vi vill samla alla de skolledare i Sverige som tröttnat på de ständigt pågående och smygande nedskärningarna i skolan, säger rektorerna Linnea Lindquist och Anna Pilebro Bryngelsson, två av initiativtagarna till Skolledarupproret, till Lärarnas tidning.

De menar vidare i sitt upprop att: ”Vi gör detta för att vi vill samla alla Sveriges skolledare och tillsammans arbeta för en förändrad styrning av skolan i Sverige. Vi vill även upplysa skolledare om de nedskärningar som drabbar skolan och hur det påverkar oss som rektorer. Vår avsikt är inte att hänga ut eller kritisera enskilda huvudmän eller våra egna arbetsgivare. Det är alltid svårt för de som är hårdast pressade att föra egen talan, därav detta uppror där vi talar med enad röst”.

...men ”inga pengar till skolan”

H

ögerstyre Finansminister Magdalena Andersson lovar inga pengar till skolan, trots enorma behov och upprorisk stämning bland personalen, rapporterar Lärarnas tidning den 3 juni. Hon skyller på att riksdagens majoritet prioriterar sänkta skatter, trots att skolan har varit på svältkur i över 30 års tid. S är lika med högerpolitik.

Åtal för grovt koppleri mot försvarschef

K

oppleri En högt uppsatt försvarschef ska under åren 2013-2017 ha utfört grovt koppleri – organiserad prostitution – och åtalas i veckan. Han ska ha tjänat åtminstone 250 000 kronor under de åren på att sälja kvinnor.

Den 52-årige mannen misstänktes också för våldtäkt och misshandel, men de brottsmisstankarna har lagts ner. Det rapporterar Sveriges Radio den 3 juni.

– Han har, menar jag, på olika sätt främjat den här verksamheten. Genom att annonsera till kunder, har haft kontakt med kunder, ordnat med hotellbokningar och tagit emot pengar och så vidare. Och han har även ekonomiskt utnyttjat målsäganden på det här sättet, säger kammaråklagaren Daniel Suneson till Sveriges Radio.

Den målsägande i fallet har sålts till 30 personer. ■

ANALYS

7 JUNI 2019 # 1 354

6

30 år efter massakern på

Den 4 juni markerade 30-årsdagen för den hemska massakern i Peking av Folkets befrielsearmé (FBA) på order av Kinas högsta ledare. Kina var mitt i en revolutionär massrörelse. Massdemonstrationerna som utbröt i april 1989 hade förlamat Peking i sju veckor och spridit sig till över 300 städer. Där återfanns många ”mini-Tiananmens”, enorma rörelser i städer som Chengdu och Xian där de stora torgen också ockuperades och hundratusentals anslöt sig till demonstrationerna.

DIKANG

chinaworker.info

E

fter arméns tillslag i Peking den 4 juni, där omkring 1 000 dödades (kanske ännu fler), var det fler som dödades, skadades och arresterades i städer runtom i Kina. Natten till den 4 juni började FBA:s stridsvagnar och pansarkonvojer att skjuta sig fram genom Kinas huvudstad från fyra olika håll, där de stötte på ett heroiskt massmotstånd från arbetare och vanliga medborgare i Peking, särskilt ungdomen.

Arméns invasion av huvudstaden, med 200 000 trupper (tillräckligt för att invadera ett helt land), hade stoppats och tvingats till att slå läger i förorterna i hela 15 dagar och nätter av en massmobilisering av Pekings arbetarklass och vanligt folk. Topparna trodde att enbart att visa upp sin militära styrka skulle vara nog för att få massorna att huka sig och ”återställa ordningen”, det vill säga återställa deras bortrivna auktoritära makt.

timata arkitekten av det brutala tillslaget. Deng är känd för att ha sagt att han förberedde ordern att döda 20 000 människor om detta skulle garantera 20 års stabilitet i Kina.

Dessa blodiga händelser formade dagens Kina, världens näst mäktigaste kapitalistiska ekonomi, men med en till namnet ”kommunistisk” regim (via KKP, Kinas ”kommunist”-parti) som vägrar att tillåta ens de minsta demokratiska reformerna, utan istället har ökat statsrepressionen och den politiska kontrollen till oemotsvarade nivåer, särskilt de senaste fem åren. Vissa ser denna repression som den onda maoistiska ”kommunismen”, när faktum är att ju mer kapitalistiskt Kina blev, desto mer repressivt blev det.

Som en 20-årig marxistisk aktivist, som var involverad i kampen mot 2019 års tillslag mot vänsterstudenter och arbetaraktivister, sa till Washington Post den 25 maj i år: ”När du väl börjar studera marxism vet du att verklig socialism och Kinas så kallade socialism med kinesiska särdrag är två olika saker. De säljer fascism som socialism, likt en försäljare på gatan säljer hundkött som lammkött”.

Den huvudsakliga rollen för KKP:s enorma polisstat, med 10 miljoner internetspioner och en säkerhetsbudget som mäter sig med Egyptens BNP, är att förhindra arbetarklassen från att organisera sig. ”De senaste 40 åren i Kina har vi haft en marknadens troslära

Men genialiteten och modet hos massorna bröt udden av de första militära utplaceringarna. Soldater Ikonisk bild av en ensam man mot pansarvagnarna. Men rörelsen var enorm och involverade breda skikt av arbetarklassen. ville inte attackera folket. Arméofficerare var delade i frågan och osäkra på vilka styrkor inom regimen pen 1989 och var huvudmålet för dentrörelse, vilket bara ger en del darna, som startade kampen, hade som hade kontrollen eller vad ledregimens repression efteråt. Sam- av bilden. Studenterna tände kamp- vägrat att gå ”för långt” och till en arna egentligen ville. FBA:s ångvält tidigt som KKP-regimen försökte gnistan genom att marschera till och början ville hålla arbetarna borfördröjdes, vilket skapade en ännu dölja den roll som arbetarklassen, senare ockupera Himmelska fridens ta från massdemonstrationerna (i större kris i regimen – det var hude nybildade oberoende fackfören- torg. De visade många exempel på rädsla över att ”provocera” regervudorsaken till varför våldet blev så ingarna och de utbredda strejkerna heroism och djärvhet, men hade ingen) hade de fräschare, mer proextremt när det till sist kom. spelade under de sista dagarna av också större illusioner om KKP:s letära skikten som fyllde rörelsen 1989-rörelsen riktade de sin värsta ”reform”-flygel kring generalsekre- inga sådana reservationer. Över en miljon människor repression mot arbetarklassen. deltog i Pekings 15 dagar långa terare Zhao Ziyang, som föredrog De såg att rörelsens momentum ”mänskliga vägg” Den delen en gradvis och kontrollerad demo- snabbt blev en kamp om liv och för att blockera av Himmelska kratisk öppning av Kina i kontrast död, med en regim som inte var De sociala spänningarna i Kina och engagera sig fridens torg där till de mer hårdföra ledarna som beredda att göra eftergifter. Men med FBA-enhede oberoende ville förstärka det auktoritära styret vad som saknades var ett tydligt är mer extrema idag än 1989. facken hade sitt och menade att Zhaos ”borgerligt li- program och en politisk organisaterna. Med all En ny explosion av massilska är i tion – ett revolutionärt socialistiskt högkvarter var berala” reformer hade gått för långt. respekt för stuuppdagande. parti – som kunde artikulera situockså där det alldenterna var detta något mycket ra blodigaste un- Men vad som började som en stu- ationens behov och ändra massröstörre än en studentrörelse. En re- som ett trollspö”, citeras arbetar- dertryckandet ägde rum den 4 juni. dentrörelse i syfte att stärka KKP:s relsens riktning i tid. volutionär kamp som berörde alla aktivisten Han Dongfang i FiAv de 20 000 som arresterades ”reform”-flygel och pressa tillbaka Zhao besegrades i maktkampen skikt av samhället bredde ut sig. nancial Times den 24 maj i år, månaderna efter tillslaget upp- det gamla gardets mer hårdföra som kom till en brytpunkt under Amerikanska diplomater i Peking och tillägger: ”Det är ironiskt att skattas det att 15 000 var arbetare auktoritära flygel utvecklades till krisen i maj 1989 över om man klagade på att de behövde skicka bi- folk viftar med den kommunis- som främst åtalades för att ha or- en övervägande arbetarklasskamp skulle ge eftergifter eller använda arlar för att plocka upp sina kinesiska tiska fanan, när KKP-partiet tror ganiserat strejker (”sabotage”) och med en mer beslutsam – men inte mén för att slå ner massprotesterna. motsvarigheter i KKP:s diplomatis- på kapitalismen, marknaden och hemliga arbetarfack (”konspirerat helt tydlig – idé om att besegra ka kontor, eftersom kinesiska tjäns- djungels lag i världen mer än nå- med utländska krafter”). Inga stu- KKP-regimen som helhet, utan ”Det fanns en tid i maj 1989 då Kidenter avrättades, men detta öde några särskilda band till Zhao och nas regering var störtad som den temän sa att deras egna chaufförer gonsin.” drabbade dussintals arbetare, med- hans reformallierade. verkligt kontrollerande myndighevar på gatorna och demonstrerade. ”Döda de som borde dödas, Han Dongfang fängslades efter 4 an andra fick livstids fängelse eller Tyvärr fanns det ingen tydlig idé ten”, skrev A. M. Rosenthal i New döm de som borde dömas”, sa Wang juni-massakern för sin roll som en många år av hårt straffarbete. eller strategi, inga utarbetade krav York Times den 23 maj 1989. Det Den mesta bevakningen av 1989- eller handlingsprogram för att föra är en korrekt beskrivning. Denna Zhen, en överste i armén lojal till pionjär i de oberoende fackförenDeng Xiaopings ledarskap, den ul- ingar som uppstod under masskam- rörelsen beskriver den som en stu- rörelsen framåt. Medan studentle- skribent gjorde en annan väldigt

7 JUNI 2019 # 1 354

7

å Himmelska fridens torg

repressionen under Xi Jinping, om än i mindre skala. Samtidigt som Xis regim utger sig för att vara ”kommunistisk” av historiska skäl som inte påverkar den dagliga politiken pekar regimen ut marxister och socialister som folkets fiende nummer ett.

Detta är mot bakgrund av ökad officiell nervositet som inte minskas av Himmelska fridens torgs årsdag och Xis varningar i början av året om att Kina står inför ”otänkbara faror”.

Ett annat nytt särdrag som kommer samtidigt med 4 junis 30-årsdag är den kraftigt eskalerade imperialistiska konflikten mellan Kina och USA, som började med Trumps protektionistiska handelspolitik och snabbt har spridits till investeringar, teknologi, akademiska utbyten, geopolitik och militär tävlan – en naken maktkamp om att vara världens nummer ett.

Mot denna bakgrund, baserat på skiljda stora maktintressen, har Kina och USA också börjat attackera varandras ”mänskliga rättigheter”-meriter – något vi inte har sett i någon betydande mån på över två årtionden.

Privat stödde ledande representanter för USA:s kapitalism tillslagen 1989 som en otrevlig ”nödvändighet”. För Västs kapitalistiska ledare är ekonomiska vinster och tillgång för deras företag det som verkligen spelar roll, snarare än ädla ideal om mänskliga rättigheter och demokrati. Att denna ton nu ändras är en del av det politiska propagandaspelet, där den kinesiska och amerikanska härskande klassen vill polera sin egen bild och utmåla den andra sidan som farlig. viktig observation för 30 år sedan: ”Då inget organ finns för att ingripa kommer den kinesiska regeringen förmodligen kunna dra ihop vad som finns kvar av sitt inflytande och frammana kraften att leda nationen återigen.”

Kina befann sig 1989 i en kamp på liv och död mellan revolution och kontrarevolution (Dengs prokapitalistiska regim). Men då massrörelsen misslyckades med att visa en alternativ styrelseform och gå vidare till att bygga organ för folkmakt, som exempelvis demokratiska kommittéer sammanlänkade över landet där arbetarna som nu organiserade oberoende fack skulle kunna ta ledningen genom att bilda en demokratisk arbetares och fattigas regering, förlorade den sitt initiativ.

Dengs regim lyckades återfå balansen och slog till hårt. Arbetarorganisationer var det huvudsakliga målet, liksom att rensa gatorna från demonstranter med sådan vildsinthet att det skulle skicka en signal genom landet och tiderna. Ett annat mål för de blodiga tillslagen var de politiska reformisterna kring Zhao,

som hade lekt med idén att stödja eller göra eftergifter till studentdemonstranterna. Tillslagets budskap var att samtidigt som alla flyglar inom KKP var överens om mer kapitalistiska åtgärder var ”politiska reformer” och en Väst-liknande ”demokrati” helt uteslutet.

Detta ledde inte, som vissa kommentatorer hävdade, till en återkonsolidering av en ickekapitalistisk stalinistisk regim, ett socialt system som redan hade börjat brytas upp med de betydande kapitalistiska reformerna under föregående årtionde. Situationens dialektik var att tillslaget den 4 juni, som påståddes vara för att försvara ”socialism”, var ett utmärkande ögonblick som kastade den kinesiska regimen till att slutföra övergången till kapitalism med ganska unika kinesiska karaktärsdrag.

1989 var en besegrad politisk revolution, dock en som inte till fullo uttalade sina syften. Kina under Deng skulle fortsätta vägen mot kapitalism. Uppemot 60 miljoner jobb förlorades när privatiseringarna av statliga industrier nådde en kulmen i slutet av 1990-talet. Heltidsjobb

byttes ut mot tillfälliga och osäkra anställningar samt inhyrd personal.

Bostäder privatiserades i en ”big bang”-reform 1998. Idag äger 95 procent av kineserna själva sin bostad, bara en bråkdel är allmännyttiga. Detta i jämförelse med 51 procent i Tyskland och 65 procent i USA. Bostadspriser har blivit en massiv börda för den kinesiska arbetarklassen och medelklassen.

Kinas auktoritära kapitalism har sina rötter i sin rädslan för mass­ oroligheter och osäkerheten hos den kapitalistiska eliten, som till största delen döljer sina rikedomar från samhället med hjälp av oemotsvarad mediekontroll och statlig propaganda.

Trovärdiga läckor till media nyligen menar att president Xi Jinpings familj har samlat ihop en biljon USA-dollar i utländska tillgångar. Och Kina sprang för länge sedan om USA vad gäller flest dollarmiljardärer, med 819 mot 571 ifjol.

30-årsdagens åminnelse kan se ett rekorddeltagande i Hongkong, den enda stad som styrs av KKP där demonstrationer och hågkom-

sten av 4 juni-massakern tolereras.

2019 års vaka ges ytterligare vikt av kampen mot den nya utlämningslag som ska stiftas av marionettregeringen i Hongkong. Lagen tillåter dissidenter och politiska aktivister i Hongkong att skickas till Kina för ”rättegång” i ett auktoritärt rättssystem känt för framtvingade och ibland TV-sända erkännanden, tortyr, och totalt förnekande av grundläggande rättigheter.

På andra håll fortsätter KKP:s repression att slå nya rekord. I Xinjang, en region med en majoritet muslimer, blir en hel befolkning terroriserad med över en miljon fängslade i koncentrationsläger som kallas ”yrkesinriktade träningscenter”. Hela regionen, hälften så stor som Indien, har blivit ett enormt laboratorium för en digital polisstat med den nyaste teknologin för ansikts­igenkänning, DNA-skördande och obligatoriska spionprogram i alla mobiltelefoner.

Undertryckandet av unga vänsteraktivister, studenter och arbetare i svallvågorna av Jasic-arbetarkampen i södra Kina ifjol är ett extremt viktigt exempel på den förvärrade

Lärdomarna från 1989 är nödvändiga för att bygga ett framtida massivt socialistiskt alternativ till kapitalism i Kina och globalt.

Kapitalism, som verkar ge spektakulära BNP-siffror i Kinas fall, har skapat oemotsvarade problem, massiv ojämlikhet, otänkbara föroreningar, långa arbetsdagar och stagnerade realinkomster. De sociala spänningarna i Kina är mer extrema idag än 1989. En ny explosion av massilska är under uppsegling som erkänns av de tunt förklädda varningarna från Xi och andra KKP-toppar.

Då allt fler unga vänsteraktivister som fyller Xi Jinpings celler kommer fram behövs en ny socialistisk arbetarrörelse, som skapas steg för steg i Kina. Ingen mängd statsrepression kan förhindra detta, trots de fruktansvärda lidandena som regimen fördelar.

En tydlig förståelse över vad som gick fel 1989, att Pekings slaktare friades, är det bästa sättet att gå vidare och bygga en ny massrörelse mot auktoritarism, kapitalism och imperialism, med ett arbetarparti som sin kärna. ■

INTERNATIONELLT

7 JUNI 2019 # 1 354

8

Sudans revolution i fara

Under kampens gång har det skett en snabb och långtgående organisering på arbetsplatser, i lokalområden och sittprotesterna har blivit alternativa samhällen som påminner om de som utvecklades under Occupyrörelsens höjdpunkt och spanska Indignados-rörelsens torgprotester.

Med kampen och denna organisering som grund kan en ny statsmakt byggas och ett val till revolutionär och demokratisk konstituerande samling förberedas. Men revolutionens seger kräver också ett parti som kan visa vägen framåt och som kan förena kampen för demokrati med kampen för att störta kapitalismen och bryta imperialismens strypgrepp om landet.

De fackliga organisationerna, särskilt SPA, har varit kampens ryggrad. Oftast är det kvinnor som gått i spetsen och kvinnornas mod har gett kamprörelsen extra styrka och energi. Eller som Aura, en kvinnlig aktivist, säger till radions Ekot den 2 maj: ”Det här är definitivt kvinnornas revolution, det gör mig stolt, vi har fått så mycket mer respekt, säger Aura när hon är på väg till demonstrationerna i centrala Khartoum tillsammans med sina tjejkompisar, som alla nickar instämmande.”

Militärens kontrarevolutionära angrepp på fredliga demonstranter och sittprotester följer efter dagar av tilltagande repression från det styrande militärrådet (TMC).

På måndag morgon (den 3 juni) gick militärstyret i Sudan till våldsam attack mot sittprotesterna utanför militärhögkvarteret i huvudstaden Khartoum. Minst 35 personer rapporteras ha dödats och ännu fler har skadats. Säkerhetsstyrkor ska också ha öppnat eld inne i sjukhuset East Nile Hospital i Khartoum dit några av de sårade förts.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

”E

fter två månader av civilsamhällets fredliga blockad av centrala Khartoum verkade ett försök att bryta upp demonstrationen med våld vara på väg. Tidigt i morse ska militären ha blockerat alla in- och utgångar till demonstrationsplatsen och börjat skjuta skarpt och med tårgas – och dessutom sätta eld på demonstranternas tält. Demonstranterna svarade med att upprätta fler barrikader, sätta eld på bildäck och oroligheterna spred sig snabbt till andra platser i Khartoum”, rapporterar Sveriges Radio Ekot den 3 juni.

Revolutionen i Sudan är i fara.

Maximalt motstånd krävs för att slå tillbaka den kontrarevolution som militären inlett.

Med brutal repression försöker militären slå tillbaka den revolutionära kamp som skakat landet sedan december 2018 och som i förra veckan nådde en nivå med en två dagar lång framgångsrik generalstrejk. Militärrådet, vars medlemmar dagarna innan försäkrat

sig om stöd från de reaktionära regimerna i Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, vill upprätta en ny diktatur genom att krossa revolutionen i blod.

Militärens kontrarevolutionära angrepp på fredliga demonstranter och sittprotester följer efter dagar av tilltagande repression och hotfulla uttalanden från det styrande militärrådet (TMC).

De som deltog i den två dagar långa generalstrejken den 28-29 maj hotades med avsked och det finns flera rapporter om att militären försökt tvinga strejkande att gå tillbaka till arbetet. Tio strejkande vid ett elverk i Khartoum arresterades och släpptes först efter att arbetarna hotat av helt stänga av strömmen.

På strejkens andra dag dödades och sårades demonstranter när säkerhetsstyrkor försökte upplösa sittprotesterna i Khartoum. Trots repressionen blev generalstrejken, utlyst av den fackliga organisationen SPA och som backades upp av den breda oppositionsrörelsen

Alliansen för frihet och förändring (AFC) i det närmaste total.

Generalstrejkens framgång skrämde den desperatare militära klick som styrt sedan diktatorn alBashir avsattes den 11 april.

Omedelbart efter att generalstrejken avslutats inledde militären en motoffensiv för att ge kontrarevolutionen överhanden. Oppositionella media stängdes, även al Jazeeras redaktion i Khartoum.

Strejkande avskedades, oppositionella fängslades och eld öppnades mot demonstranter.

Samtidigt deklarerade militärrådets de facto ledare general Mohamed Hamdan Dagalo, som kallas Hemeti och som leder den 20 000 starka och hårt beväpnade mördarmilisen Rapid Support Force (RSF) att sittprotesterna var ett hot mot ”landets säkerhet” och måste upphöra, vilket besvarades med nya massdemonstrationer i Khartoum dagen efter att generalstrejken avslutats.

AFC manade till fortsatt civila motståndsaktioner om inte militären är beredd att lämna ifrån sig makten.

Generalstrejken genomfördes efter flera veckor av fruktlösa förhandlingar mellan oppositionen och militärrådet, som satt vid förhandlingsbordet för att vinna tid och om möjligt splittra kampen.

Redan från första stund stod det klart att militären strävade att fortsätta styra landet och kidnappa revolutionen. Även efter att al-

Bashir och några andra toppmilitärer sparkats ut förblev regimen i grunden densamma, vilket i sin tur gjorde det klart att revolutionen måste fortsätta för att säkra dess första framgångar. Militären har också starka ekonomiska intressen att vilja sitta kvar vid makten: ”Juntan (militärrådet) har mycket att förlora. Mellan 65-70 procent av budgeten går till säkerhet och försvar, jämfört med ynka 5 procent till sjuk-hälsovård samt skola.

Familjer med anknytning till militären och säkerhetstjänsten dominerar landets ekonomi. Korruptionen är enorm” (Economist den 27 april).

Erfarenheterna av hur militären lyckats krossa revolutionen i angränsande Egypten 2011-13, Zimbabwe efter att Mugabe avsattes förra året och nu senaste i Algeriet, men också Sudans egen historia, visar att massorna inte kan ha något förtroende för generalerna utan bara kan sätta sin tillit till sin egen styrka, organisering och kamp.

Att massorna inte var beredda att falla i den fälla som militären gillrade återspeglas i att demonstranterna som tidigare ropat ”regimen måste falla” nu samlas bakom parollen ”revolutionen har bara startat” och att de som är ute på gatorna säger ”regimen har ännu inte fallit’”, som International Crisis Group (ICG) skrev i en rapport omedelbart efter al Bashirs fall (ICG: Charting a Way Forward in Sudan’s Unfinished Transition, den 12 april).

Kontrarevolutionens hot behöver besvaras med nya ögonblickliga massdemonstrationer, barrikader på gatorna och strejker samt organisering av massornas väpnade försvar. Genom fortsatt kamp finns också möjlighet att skapa ännu större splittring inom de väpnade styrkorna och vinna över fler vanliga soldater.

Eller som SPA säger i ett uttalande på måndag: ”Det är av största vikt att vi går ut på gatorna för att försvara revolutionen. Vi manar alla revolutionärer i bostadsområdena, byarna, och städerna att stänga gatorna, broarna och hamnarna samt genomföra alla former av civilt motstånd för att fälla den dödliga juntan och slutföra revolutionen”.

RS/Offensiv säger: • Massiv omedelbar mobilisering till revolutionens försvar. Ner med militärstyret – för en arbetares och fattigas regering. Allt stöd till massornas kamp i Sudan.

•B ygg strejkaktions- och försvars­ kommittéer på alla arbetsplatser och grannskap.

• Försvara alla demokratiska rättigheter och frisläpp de politiska fångarna.

• För det sudanesiska folkets rätt att själv bestämma sin framtid – nej till imperialistiska och regionala makters diktat och inblandning.

• Ner med kapitalism, utsugning och krig. Dra tillbaka alla trupper från Jemen.

•F ör ett fritt, demokratiskt och socialistiskt Sudan som erkänner rätten till självbestämmande för alla förtryckta folkgrupper. ■

INTERNATIONELLT / INRIKES

7 JUNI 2019 # 1 354

9

Under många år har en enorm kamp för rätten till abort pågått i Argentina, som nu ser ut att kunna gå mot seger.

Argentina har en lång historia av kvinnokamp, och sedan år 2005 har en stark kamp för rätten till abort pågått. Vid sju tillfällen har lagförslag om legalisering av abort debatterats i parlamentet, och nu ser det ut som att aborträtten faktiskt kan vinnas.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

I

14 år har en nationell kampanj för rätten till laglig, säker och gratis abort förts i Argentina.

Den argentinska kvinnorörelsen Ni una menos kämpar inte bara för kvinnors rättigheter, utan är dessutom antikapitalistisk och antirasistisk och kan därmed ena olika grupper mot samma fiende.

Både kvinnokampen och arbe-

tarkampen har vuxit sig starkare i Argentina under de senaste åren.

I juni 2018 togs lagförslaget om legalisering av abort upp i parlamentets underhuset, något som tvingats fram av de starka påtryckningarna från kvinnorättsrörelsen.

Underhuset röstade till slut ja till en legalisering, vilket var en enorm seger. Men när beslutet gick upp

i senaten röstades det ner under starkt inflytande av religiösa organisationer.

Nu läggs ett nytt förslag fram om fri, säker och gratis abort, där abort skulle tillåtas till och med den fjortonde graviditetsveckan. Idag til�låts abort enbart då det skett en våldtäkt eller om kvinnans hälsa är i fara. Skulle det nya lagförslaget gå igenom skulle det innebära en enorm förbättring av kvinnors rättigheter i Argentina.

Bakom lagförslaget, både förra året och i år, ligger en gräsrotsrörelse. Det är aktivister själva som skrivit lagförslaget och introducerat det för parlamentet. En av de som utarbetat lagförslaget är

Foto: Wikimedia Commons / Paula Kindsvater

Argentina: Upptrappad abortkamp

advokaten Monica Menini, som bland annat sade under en presskonferens att ”det är en fråga om mänskliga rättigheter” och ”det är en fråga om sociala rättigheter.”

Det är en utmärkt sammanfattning av vad rätten till abort innebär för kvinnor; rätten till ett värdigt liv, rätten att fatta beslut om sina egna kroppar, rätten att få existera på samma premisser som männen.

Som alla vet innebär inte ett abortförbud att inga aborter genomförs.

Istället utförs osäkra aborter som kan leda till allvarlig sjukdom eller död. Varje år läggs tusentals, framför allt fattiga, kvinnor in på sjukhus på grund av komplikationer efter att ha gjort abort på olagligt vis.

Människorättsorganisationer beräknar att upp till en halv miljon aborter utförs varje år i hemlighet.

Dessa kvinnor riskerar fängelsestraff om de blir påkomna. Även kvinnor som egentligen har laglig rätt att göra abort idag blir på olika sätt ändå nekade det.

En 11-årig flicka som blivit våldtagen av sin farmors partner och blev gravid skulle egentligen haft full rätt att få göra abort, men blev ändå nekad av läkare som hittade en massa ursäkter. Till slut tvingades flickan genomgå ett akut kejsarsnitt, något väldigt traumatiskt och ingenting en 11-åring som redan är traumatiserad ska behöva genomgå.

Det här är åttonde gången som ett lagförslag som legaliserar abort presenteras. I år är det dessutom parlamentsval i Argentina, och det mest logiska och populistiska för politikerna skulle vara att rösta igenom lagförslaget för att vinna röster. Rörelsen för en legalisering av abort är enorm och har ett stort stöd bland befolkningen.

Att abort kommer att legaliseras i Argentina är många säkra på, frågan är bara när. Om en omröstning sker i parlamentet i år finns det en god chans att det röstas igenom, men skulle det inte gå igenom kommer rörelsen inte att ge upp, utan kan kanske till och med bli ännu större och starkare.

Kampen underifrån i Argentina är en förebild för rörelser i hela världen. De som kämpar i Argentina vägrar ge upp och de drar lärdomar från tidigare kamptillfällen.

Tack vare den starka kampen kommer abort förr eller senare legaliseras i Argentina.

Den 29 maj genomförde facken i Argentina dessutom en ny massiv generalstrejk mot regeringen Macris förödande åtstramningspolitik, som kastat ned rekordmånga, 14 miljoner av landets invånare, i fattigdom. ■

Ombildningar planeras i Framtiden – rusta för protester och motstånd

I

Framtidens mötesbord pekar med rätta ut att boendesegregationen i Göteborg är omfattande. I Göteborg finns stadsdelar där andelen hyresrätter är 80-92 procent och andra delar av staden där situationen är den omvända, alltså domineras av villor och bostadsrätter.

Den självvalda segregationen, de välställdas reservat för stadens överklass, ägnas inte mycket tid åt i rapporten. Istället är det områdena med majoriteten hyresrätter som rapporten fokuserar på. Rapportförfattarna pekar på segregationen i Göteborgs ”utvecklingsområden”.

Men områden kan inte vara segregerade, det är städer som är segregerade och att då inte väga in hela staden och dess mest segregerade områden i de rikas villakvarter avslöjar att det bara är en politiskt beställd rapport för ombildning.

Några förslag på att ombilda bo-

stadsrätter till hyresrätter eller bygga hyresrätter i villareservaten finns inte med i rapportens slutsatser.

Rapporten slår fast behovet att det byggs både bostadsrätter och egnahem i utvecklingsområden, men också att hyresrätter ska ombildas till bostadsrätt. Målet är att andelen hyresrätter inte ska överstiga 6570 procent år 2035. Precis det som Framtiden och andra aktörer redan slagit fast i ”Framtidens Hjällbo”.

Politikerna har insett att det saknas vilja till ombildningar och istället försöker de hitta vägar för att ändå möjliggöra det. En modell som tittas på är att osålda lägenheter som boende inte vill köpa ska övertas av det kommunala bostadsbolaget som i sin tur hyr ut dem i andra hand till hyresgästerna. Därmed skulle hyresgästerna inte ha grannen som hyresvärd, utan allmännyttan som i sin tur sitter i bostads-

Bostadsrätter till varje pris är AB Framtidens melodi. Upp till kamp!

rättsföreningen. Detta skulle vara att flytta makten ännu längre bort från hyresgästerna.

Rapporten har bordlagts två gånger på Framtidenkoncernens styrelsemöten, vilket visar att det är en fråga där politikerna vet att det finns en sprängkraft och ett omfat-

Foto: Bostadsbolaget / CC

en politiskt beställd och genomförd rapport av en grupp politiker inom Göteborgs bostadskoncern AB Framtiden riktad till koncernen uppmanas Framtiden till omfattande ombildningar från hyresrätt till bostadsrätt. Argumenten upprepas om att det är bostadsrätter som kommer minska boendesegregationen i Göteborgs förorter.

Den politiskt tillsatta gruppen har varit verksam i ett år och sett till namnet ”Den politiska arbetsgruppen för blandade boendeformer i stadens utvecklingsområden” är det lätt att förstå hur de kommit fram till sina slutsatser. I gruppen ingår tolv personer, två från Framtidenkoncernens styrelse och två vardera från styrelserna för dotterbolagen Poseidon, Gårdstensbostäder, Bostadsbolaget, Egnahemsbolaget och Familjebostäder med totalt drygt 72 000 lägenheter i Göteborg.

Rapporten som nu ligger på AB

tande motstånd. Vilket beslut som fattas den 4 juni (när tidningen går i tryck) är oklart, men för Hyresgästföreningen handlar det redan om att samla kraft i rörelsen för att stå redo att blåsa till strid mot ombildningar om rapporten godkänns. ■ Carlos Gutierrez

INRIKES

7 JUNI 2019 # 1 354

10

Rädda Barnens rapport visar ökade klyftor Förstärkta inkomstskillnader och försämringar för barnfamiljer som har det sämst.

Det är några av slutsatserna i Rädda Barnens rapport om ekonomisk utsatthet.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

Å

Kort och gott visar rapporten att klyftorna fortsätter att öka i samhället, där de som har det allra sämst ställt får det allt värre och i snabbare takt.

Den säger också det de flesta vet – att klyftorna har ökat successivt sedan 1980-talet: ”De tre senaste årtiondena därefter har inkomstskillnaderna i befolkningen gradvis ökat, oavsett konjunktur och

Foto: CC

rets rapport Välfärd – inte för alla 2019 är en uppföljning av en rapport som gjordes 2011 med samma namn (minus årtalet). Den visar också att ”satsningarna på ekonomisk välfärd riktad mot barnfamiljer avstannat under 1980-talet”.

Det visar inte minst siffrorna om den ekonomiska familjepolitiken och så kallade fattigdomsdämpande effekten. Fram till 2000-talet lyckades den få två tredjedelar ur relativ fattigdom. Mellan 20032009 sjönk siffran från 65 till 42 procent, medan den 2014-2017 ligger kring 35-36 procent.

Att det sjunkit så mycket beror bland annat på att saker som bostadsbidraget och underhållsstödet har minskat i såväl omfattning som betydelse: ”Från slutet av 1990-ta-

let har den omfördelande effekten av samtliga socialförsäkringar till barnfamiljer mer eller mindre halverats. Detta gäller samtliga ersättningsformer, men särskilt de behovsprövade bidragen. En allt mindre andel av den ekonomiska familjepolitiken fungerar numera omfördelande mellan fattigare och rikare barnhushåll.”

Den relativa fattigdomen, som i rapporten definieras av en inkomst på högst 60 procent av landets medianinkomst, har i alla hushåll ökat enormt från början av 2000-talet till och med 2017; från 9,3 procent till 14,9 procent. Och värst är det för barnfamiljer. Andelen barnfamiljer som lever med låg ekonomisk standard uppgick under 2017 till 16 procent.

Barnen drabbas allt hårdare av högerns nedskärningsiver.

vilken politik som styrt. Sverige har under de senaste åren haft en snabbare ökning av inkomstskillnaderna än många andra länder.”

– Att föräldrar kommer i arbete är helt centralt för att bekämpa barnfattigdom. Det får samtidigt inte betyda att staten helt ger upp den ekonomiska familjepolitiken som grundläggande skyddsnät för att säkerställa alla barns rättighe-

ter. Vi vill se att nivåerna i systemet upprätthålls över tid och att urholkningen bromsas, säger Ola Mattsson, Rädda Barnens Sverigechef, på Rädda Barnens svenska hemsida.

Allt färre beviljas sjukersättning

Foto: Britta Berggren

Allt färre får sjukersättning, trots att det ”går bra för Sverige”.

Den allt mer parasitära och utsugande kapitalismen, som piskas på av de etablerade partierna i Sverige genom inte minst januariavtalets ruttenhet, leder allt fler mot rui-

nens brant. I detta system offras allt på profitens altare, säväl barn och arbetare som klimat och välfärd.

Tiden är övermogen för socialism, ett system som ser till att alla de behov som finns i världen idag tillgodoses demokratiskt. För detta krävs utökad gräsrotskamp som länkar samman kämpande grupper och kampanjer i en enad kamp mot högerpolitik och orättvisor. ■

E

sättning för första gången. För två år sedan hade denna siffra sjunkit till drygt 5 500 personer som fick sjukersättning för första gången.

nligt flera källor, däribland SCB:s senaste årsredovisning, går det bra för Sverige. Ändå ökar klyftorna. Arbetslösa och personer med nedsatt arbetsförmåga får svårare och svårare att klara sig ekonomiskt. Sverige har OECD:s hårdaste krav för att få beviljad sjukersättning, det vill säga permanent ersättning på grund av sjukdom.

Riksrevisionen som granskar de statliga myndigheternas arbete föreslog hösten 2018 att villkoren för rätt till sjuk- och aktivitetsersättning skulle ses över i syfte att göra det lättare för individer att få sin ansökan godkänd.

Det har under de senaste 12 åren skett stora förändringar när det gäller möjligheten att få sjukersättning. År 2007 beviljades 41 000 sjuker-

I första hand beror den stora skillnaden på att Alliansens hårdare regler infördes 2008, men Försäkringskassans striktare handläggning har sedan fortsatt och har inte medfört någon minskning på avslagen. I april 2019 kom Riksrevisionens rapport Nekad sjuk- och aktivitetsersättning – effekter på inkomst och hälsa. Där finner man stor påverkan på såväl ekonomi som hälsa för de som nekas sjukersättning.

Det är dags att fackföreningarna på allvar deltar i den växande kampen för en sjukförsäkring som verkligen hjälper. ■ Britta Berggren

Norrbotten: Årsmöte som visade ett aktivt kämpande RS

R

der året, äldrevårdsupproret i Luleå som skakade om Kommunal, klimatstrejker med Fridays For Future, asylkampen med Låt Oss Leva som drivit igenom uppehållstillstånd, antirasism med 2 000 som protesterade mot NMR den 1 maj ifjol och den fortsatta kampen mot nazisterna under valet.

Det har även varit solidaritetsmanifestationer för revolutionen i Sudan och de strejkande hamnarbetarna i Sverige, socialistisk feminism och enighet på 8 mars och pridefestivaler samt skolkampen som nyligen skakat om Socialdemokraterna med de största demonstrationerna i Luleå på många år.

Nu riktas blicken mot den kamp som ständigt blossar upp inom olika delar av samhället, störst av allt för klimatet och offentlig service: skola, vård, omsorg och boende. Det som knyter samman kampen är dels den högerpolitik som förs och ligger bakom, dels de växande stämningarna om att måttet är rågat, nedskärningspolitik och utarmning av inlandet har gått för långt.

Rättvisepartiet Socialisterna i Norrbotten siktar in sig på ett år av arbete för att bygga grunden för ett nytt arbetarparti för allas vår och planetens frihet och framtid. ■

RS Norrbotten

RS Norrbotten har varit med i massor av kamp det senaste året.

Foto: RS Norrbotten

ättvisepartiet Socialisterna Norrbotten höll i helgen årsmöte och studiedag. Dagen fylldes av utåtriktad aktivitet, perspektiv för länet och samkväm.

På mötet konstaterades att ett hektiskt år ligger bakom oss, från valkampanj till en uppsjö nya rörelser och protester. Året börjades med en stagnerande stålindustri och en begynnande kris av historiska proportioner för socialdemokratin som fortsatt att såga på den gren man sitter på i och med skolnedläggningarna i Luleå, vilket har väckt högljudd kritik inom S. Deltagarna fick rapporter från en rad olika kamper som förts un-

Boden:

Pride och kampen för frihet och socialism Tid: Tisdag den 11 juni kl 18.00.

För mer info: 070-231 99 10.

Vad vill socialisterna?

Lövgärdet Tid: Tisdag den 11 juni kl 18.00.

Plats: Mejramsgatan.

För mer info: 073-501 21 37.

Luleå:

Vad vill socialisterna?

Hammarkullen Tid: Onsdag den 12 juni kl 18.00.

Plats: Sandeslätt.

För mer info: 073-501 21 37.

Stockholm:

För info: 079-340 59 97.

Pride och kampen för frihet och socialism Tid: Tisdag den 11 juni kl 18.00.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sthlm Norra För mer info: 070-990 38 40.

Sthlm Södra För mer info: 073-509 06 84.

Haninge

Res motstånd mot nedskärningar i välfärden Tid: Torsdag den 13 juni kl 18.30.

Plats: Haninge kulturhus.

För mer info: 070-874 79 12.

Borås:

Umeå:

V

i kom riktigt nära målet med 75 495 insamlade kronor, drygt 94 procent av målet på 80 000 kronor. Västsverige slutade månaden med hela 30 058 kronor, motsvarande nästan dubbelt det lokala målet (187 procent).

Västsverige var den region som gjorde bäst ifrån sig, följt av Mellansverige och Stockholm med 82 respektive 80 procent.

Maj månad har också varit en viktig månad för Offensiv. Efter en ordentlig satsning på att utöka antal läsare och prenumeranter har vi sålt 4 691 lösnummer och 264 prenumerationer.

Nu har ekonomikampanjen för juni månad kommit igång och som alltid kommer sommar-

Sundsvall: Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

För info: 073-373 33 61.

Örebro:

Göteborg:

Malmö-Lund:

månaderna att vara en stor utmaning för vår ekonomi då många är på semester. Vi kommer att behöva extra stöd med såväl deltagande på aktiviteter som bidrag. Kan du vara med när vi är ute på gator och torg – hör gärna av dig!

Alternativt kan du skänka en slant direkt till ekonomikampanjen. Swisha till 123-240 32 85, sätt in det på PlusGiro 87 96 49-2 eller sms:a ”Offensiv 100” till 72550. Tack! ■

Procent av mål

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

100 år sedan bildandet av Kommunistiska Internationalen Tid: Onsdag den 12 juni kl 18.00.

Plats: Yxhammarsgatan 8-10.

För mer info: 070-396 47 83.

Vad vill socialisterna?

Angered Tid: Tisdag den 11 juni kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Snubblande nära målet

Norrbotten

2 595 kr

Västerbotten

Totalt

94% 75 495 kr

Mellannorrland

25 862 kr

Mellansverige

30 058 kr

Sydsverige

310 kr

Svaret är socialism

För info: 073-740 39 54.

För info: 070-885 44 86.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

Rusta upp välfärden

3 305 kr

Västsverige

Södertälje:

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

1 315 kr

Stockholm

För info: 070-536 43 17.

Klimat- och miljöhot

550 kr

BRÄNNANDE

7 JUNI 2019 # 1 354

Allt värre för Luleås välfärdspersonal

Luleå kommun har Time care som schemaläggningsprogram. Det förvärrar personalens arbetsmiljö.

ANN-CHRISTIN HOLMSTRÖM

offensiv@socialisterna.org

För många känns det svårt att kun­ na påverka schemat för att få en dräglig fritid. Pressen att behöva arbeta över eller komma in på ledig dag är stor. Just inom hemtjänsten är vikariebehovet stort och få vill arbe­ ta där. Arbetsmiljön är inte optimal: många besök, cykla eller gå om man inte har körkort, stressen att hitta och hinna till ”kunderna” är stor.

Vid sjukfrånvaro får hemtjäns­ ten inte alltid in vikarier och då måste ordinarie personal stanna kvar eller komma in på ledig dag och täcka upp. Får de ingen vikarie kortas besöken ner och persona­ len gör det mest nödvändiga, men problemet är att de äldre då inte får den hjälp som de behöver. De har

Foto: Lars Bjersing

P

ersonalen lägger in ”önske­ schema” och efter nån vecka ska personalen ”diffa” – det betyder att man ska gå in och kolla sina arbetspass och ändra eller ta bort pass om det behövs. Har man dagar då man inte kan jobba eller vill vara ledig ska det vara möjligt att få igenom detta, sen låser sche­ mastödsenheten schemat och gör en sista kontroll och ser att alla pass är täckta för just den verksamheten.

För att ”hjälpa och förenkla” för schemastöd har chefen gjort färdiga helgpass som personalen ska läg­ ga. Tanken bakom Time care – att personalen ska lägga sina scheman själva och kunna ha en fritid – för­ svinner därmed alltmer. Det kom­ mer färdiga pass som ska läggas in och det styrs mer och mer uppifrån.

I hemtjänsten finns det ingen tid utsatt för att lägga sitt schema, utan det ska göras på ”övrig tid”. Resul­ tatet blir att en del gör schemalägg­ ningen på sin fritid och de som inte kan får ett färdigt schema i handen.

Det råder ingen tvekan om att välfärdens anställda måste samlas till gemensamma nätverk för kamp och demonstrationer.

en tid för sitt besök av en anled­ ning. Kommunen har gjort en pri­ oriteringslista som ska användas vid personalbrist. Städ, tvätt och dusch tas bort. Utevistelse är också ett moment som plockas bort vid personalbrist. Detta händer regel­ bundet inom hemtjänsten.

Som personal är man tvungen att springa fortare, tänka flera steg framåt och hjälpa kollegor eller tim­ vikarier som är där för första gång­ en. Att hinna tanka bilar, bilvård, lägga schema, dokumentera med mera är arbetsuppgifter som ska gö­ ras på tid som ”blir över” under da­ gen. Men det finns inte tid; ofta står bilar otankade fredag eftermiddag.

Arbetstiden kan variera, men när helgen kommer jobbar perso­ nalen från fredag-måndag efter­ middag uppåt 38 timmar. Det kan

Även i omsorgen (av funktionsned­ satta och missbrukare) kan de job­ ba över 40 timmar på en jobbhelg.

De har även journätter i sin verk­ samhet, vilket innebär att vissa timmar är obetalda under natten. Även om personalen måste arbeta under dessa timmar får de ingen ersättning. ”På sex veckors sche­ maperiod är 40 timmar obetalda”, säger en kommunanställd. Sådana slavvillkor är något Kommunal måste ta strid mot omedelbart!

Inom äldreomsorgen arbetar man varannan helg och om man

vill ha semester under andra ti­ der på året än under juni, juli eller augusti ska personalen täcka upp för varandra. För att hålla kostna­ derna nere ska vikarier inte tas in.

Om semester beviljas åker man på att arbeta flera helger på rad inn­ an eller efter sin semester. Många känner att det inte är värt att ta se­ mester för man får slita hårt innan eller efteråt.

När behovet ökar på en enhet tas det inte alltid in extra personal, utan det ska först lösas med befint­ lig personalstyrka. Personal om­ beds att hjälpa andra avdelningar och det resulterar i att avdelningar enbart har en personal vissa tider.

Personalen upplever att stress­ relaterade anmälningar har ökat.

Mindre antal personal ska utföra fler och fler arbetsuppgifter, och känslan av otillräcklighet är stor.

Det måste till en bättre arbetsmiljö där stressrelaterade arbetsuppgifter plockas bort eller ändras. Kommu­ nal borde kräva och vara beredd att strejka för en minimibemanning som inte kan ändras i besparings­ syfte. Då kan man inte dra ner på personal för att göra besparingar.

Det måste finnas rätt möjlig­ heter till att ge en bra omvårdnad.

Personalen måste få tillbaka sche­ maplaneringen till grupperna, det behövs 6 timmars arbetsdag för att minska sjukfrånvaron.

Besparingarna inom äldreomsor­ gen måste upphöra. Det måste till mer pengar till äldreomsorgen från staten. Det finns pengar – förstat­ liga banker och storföretag. Bort med privata aktörer som tar ut vinst på bekostnad på våra barn och gamla. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

bli 10 timmars pass varje dag hela helgen. Personalen är trött, det är hög sjukfrånvaro på vissa grupper och personal uttrycker att de inte orkar arbeta så mycket. ”Man or­ kar inget när man kommer hem”, är en vanlig kommentar.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna. org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.