Offensiv 1361

Page 1

1 AUGUSTI 2019 / # 1 361 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Sittstrejk mot utvisningar

10 5

Foto: Clara Bell

Ta strid mot homofobi och högern

– läs mer på sid 3, 5, 6, 7

Asylrätt för hbtqi-flyktingar Avslag av hbtqi-flyktingars ansökan om flyktingstatus fortsätter. Flyktingarna riskerar tvångsutvisningar till våld och förföljelse, eller ett liv som papperslösa.

Offensiv har intervjuat RFSL:s asylrättsjurist Aino Gröndahl som forskar om Migrationsverket och domstolarnas beslut om avslag.

6-7

Hbtq+-kamp internationellt

12

Metoo-konvention räcker inte

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Uppladdning för gruvkamp


OFFENSIVS STÅNDPUNKT

1 AUGUSTI 2019 # 1 361

2

VAD SÄGER KRONRASET OM SVENSK EKONOMI?

MILJARDER OCH ÅTER MILJARDER

D

en 31 juli 2014 kostade en USA-dollar sex kronor och 80 öre. Idag, fem år senare, kostar den 9 kronor och 50 öre. Vad beror det på och vad säger det om svensk och global ekonomi?

I grunden handlar kronraset om regeringarnas och riksbankens politik efter den stora finanskrisen 2008-09. Riksbanken har sänkt räntan till minus och köpt värdepapper för enorma belopp. Riksbankens balansomslutning har ökat från cirka 200 miljarder kronor till över 900 miljarder kronor. Syftet med har varit att stimulera ekonomin och undvika de värsta konsekvenserna av en ekonomisk kris. Riksbanken har därför inte agerat för att stärka kronan. Resultatet av låg ränta är att kronan faller, då den blir mindre attraktiv att använda i affärer och av valutaspekulanter. Samtidigt har USA:s centralbank, Federal Reserve, höjt räntorna, vilket gjort att dollarn ökat i värde. Samtidigt har regeringarna dri-

Foto: Riksbanken

Kronans ras mot andra valutor har fortsatt i år. I OECD:s 30 länder är det bara den turkiska liran som sjunkit mer, rapporterade Dagens Nyheter i veckan. Att kronan sjunkit med så mycket gentemot dollarn, euron och pundet är att jämställa med en mycket kraftig devalvering, på över 30 procent. Devalveringar har historiskt använts av svenska och andra regeringar för att stimulera exporten – svenska varor blir billigare utomlands – och strama åt det egna landets ekonomi – varor från utlandet blir dyrare. Vanliga hushåll drabbas av kronraset genom höjda priser på importerade livsmedel och andra varor.

vit igenom en hård åtstramning av de offentliga utgifterna, i kommuner, landsting och i statliga myndigheter som Försäkringskassan. Det har ytterligare påverkat kronans värde. Enligt kapitalistisk ekonomiska teori ska lägre kronkurs öka export och investeringar, samt skapa fler jobb. Men den svenska ekonomin följer idag inte detta mönster. ”Svenska företag kan sälja till reapris”, säger SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist till DN. Han varnar för att detta istället håller tillbaka investeringarna. ”Om produktionen går upp måste fler anställas och då stiger priserna. Tyvärr tror jag inte det har fungerat så.” Detta bekräftas av KI senaste prognos, som talar om en inbromsning i tillverkningsindustrin. Globalt är denna särskilt tydlig i den teknologiska industrin (mobiltelefoner) och biltillverkningen. I Sverige minskar byggandet trots den stora bostadsbristen. Konjunkturinstitutet tror att den svenska ekonomin växer med 1,4 procent nästa år efter 1,8 procent i år. Det skulle bädda för fortsatt

åtstramning, höjd arbetslöshet och att riksbanken måste fortsätta den nuvarande kursen. Världsekonomin är tydligt på väg att bromsas upp, en risk som ökat kraftigt med handelskriget mellan USA och Kina. Centralbankerna i USA och euroområdet återupptar undantagspolitiken med låga räntor. Krispolitiken i Sverige och internationellt under 2010-talet har försämrat beredskapen och möjligheterna att agera mot en ny kraftig nedgång. Detta förstärks av den växande nationalismen hos kapitalister och borgare, särskilt uttryckt genom Trumps politik. Arbetar- och vänsterorganisationer, inte minst fackföreningarna, måste stå för en verklig kursändring. För en politik som låter banker och storföretag betala, som upphäver privatiseringar och åtstramning av välfärden, som sätter miljö och klimat främst. Kronans fall är ett av flera uttryck för kapitalismens inbyggda instabilitet. Alternativet är kamp underifrån, för demokratisk socialism.■

J F

anuariavtalet mellan S-MP-regeringen, Liberalerna och Centern lovade upphöra med alla försök att bromsa de privata vinsterna i välfärden. Svenskt Näringsliv och deras politiker bedrev en hård hets för att få behålla guldkalvarna. Nu cashar Wallenbergs bolag Investor in 2,8 miljarder kronor på att sälja Aleris, ett av de stora vårdbolagen med 11 000 anställda. Köpare är riskkapitalbolaget Triton.

acebook är skenbart gratis, men bakom ytan finns idén om att med hjälp av logaritmer kartlägga våra ”behov” och tillfredsställa dessa med annonser. Nyhetsbyrån Breakit uppskattar Facebooks omsättning i Sverige till två miljarder kronor. redovisningen är dock hemlig, efter alla intäkter går till Irland, som har de lägsta bolagsskatterna i Europa. Eftersom Facebook ”köper” tjänster av sina egna bolag blir den redovisade vinsten minimal och därmed skatterna. I Sverige redovisas 17,4 miljoner vinst och 6.9 miljoner i skatt, sedan 600 miljoner i interna utgifter räknats bort.

V

apenindustrin har aldrig haft bättre dagar än sedan Donald Trump blev president. Han pressar Natoländerna, och även dess allierade som Sverige, att kraftigt rusta upp militären. Trumps nära allierade Saudiarabien och Förenade Arabemiraten hör också till de största köparna. Svenska Saab skryter nu med en order värd 500 miljoner kronor för ammunition till granatgeväret Carl-Gustaf.Ett effektiv vapen mot både fordon och byggnader, hittills sålt till över 40 länder. Vilka de senaste köparna är, är dock hemligt.

D

et går väl knappt att för en sekund slippa reklam – oftast med kändisar – för internets spelföretag och kasinon. I juni tvingades Maltaregistrerade Ninja Casino att stänga efter att ha brutit mot reglerna. Åtta andra bolag har bötfällts, t ex ”Casinostugan”, sedan de exempelvis erbjudit spel på ungdomsmatcher i fotboll. Resultatet av spelbolagens ”frihet” är att spelberoende och spelmissbruk ökar med växande sociala konsekvenser. PAW

En ny marxistisk tidskrift, Socialist World, lanseras av Socialist Alternative i USA. Beställ från Offensiv, 50 kronor inklusive porto.

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447


HBTQ+

1 AUGUSTI 2019 # 1 361

3

Ett nytt Stonewall mot förtrycket Mordet på ryska HBTQ-aktivisten Jelena Grigorijeva kom som en skrämmande väckarklocka inför årets Stockholm Pride. JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

V

i har inte råd att låta Pride vara ett kommersiellt jippo – precis som vid Stonewall Inn för 50 år sedan är kampen avgörande och måste byggas här och nu. Och det är inte bara internationellt som hbtq+-rättigheter är hotades. Ett mörkt blåbrunt moln tornar upp sig i horisonten och framstår som ett allt större hot mot hbtq+-rättigheter och jämställdhet. Sverigedemokraterna, Kristdemokarterna och Moderaterna blir mer och mer ett och samma reaktionära block. I samband med årets Stockholm Pride försöker Moderaterna använda hbtq+-communityt för att slå ett slag för människohandel genom att återigen ta upp frågan om att tillåta surrogatmödraskap. Många hbtq+-aktivister reagerar med avsky och viljan att ta strid mot hotet från högern växer. Moderaternas hyckleri visas bland annat i att stödet för RFLS:s åsikter har fallit bland Moderaternas riksdagskandidater 2018 jämfört med 2014 (och är som vanligt i botten blans KD och SD-politiker). ”Vi vill inte vara deltagare och medbrottslingar i en marknad som utgår från trafficking och utnyttjande av kvinnor och barn. Vi vill inte gå från förtryckta till förtryckare. Som ett kollektiv så

motsätter vi oss de regler som det patriarkala systemet tvingar på oss, regler från samma system som alltid diskriminerat oss.” Så skriver 92 organisationer under hasttagen #NotInMyName på initiativ av hbtq+-organisationer i Spanien. I Sverige är surrogatindustrin på offensiven. Moderaternas backar upp med sin reklamkampanj för ”reglerat” surrogatmödraskap som försöker dölja sitt reaktionära budskap genom fake-slagordet ”Min mage. Mitt val. Ert barn.” Men precis som Kajsa Ekis Ekman skriver i Aftonbaldet är de som driver på ”inte kvinnor som kräver ’rätten’ att få ge bort sina barn. Det är industrin och köparna. Surrogatmödraskap räddar inga kvinnoliv. Det har däremot krävt ett flertal kvinnoliv och gjort otaliga infertila.” I länder där ”altruistiskt” surrogamödraskap (utan någon betalning) är tillåtet uppstår istället en svart marknad med betalning under bordet eller påtryckningar på annat sätt. Surrogatindustrin utnyttjar klasskillnader och fattigdom. USA:s första surrogatmor Elizabeth Kane skrev i boken Birth Mother: ”Surrogatmödraskapet innebär inget annat än överföring av smärta. En kvinna lider för att hon inte kan få barn, vilket löses genom att en annan kvinna tar över lidan-

det och aldrig får se det barn hon fött.” Även Sverigedemokraterna har försökt sig på en tafatt flirt med hbtq+-personer genom sitt utspel under Almedalsveckan om att stoppa bistånd till länder där homosexualitet är kriminaliserat. Att SD själv inför valet 2018 konstaterades inte ha stött en enda hbtq+-reform i riksdagen gör det dock uppenbart att utspelet bara handlar om en ursäkt för mer rasistisk splittring. Tillsammans med skandalen i EU-valet kring KD-kandidaten Lars Adaktusson som röstade mot abort 22 gånger tecknas ett mönster. Ett reaktionärt block av antifeminism,

unken familjesyn och motstånd mot hbtq+-personers rättigheter samlas kring SD, KD och M – som i sin tur sporrar nazistiska våldsgrupper. Det betyder inte att resten av de politiska etablissemanget är oskyldiga. Tidigare och dagens S-ledda regering, som skandalöst nog även V har gett sitt stöd, ökar kraftigt klyftorna i samhället, monterar ned välfärden, har stängt gränserna för flyktingar – något som öppnat dörrren för SD och den blåbruna högern. Juridiska rättigheter får också begränsat värde när de inte finns resurser i praktiken, till exemel vad gäller transvården. 50 år efter Stonewall-upproret är

det uppenbart att hbtq+-kampen står inför stora utmaningar och måste organisera sig och kroka arm med andra rörelser. För socialister är det uppenbart att det reaktionära hotet är kopplat till kapitalismen, dess vinstjakt och dess ökade klyftor och kommersialisering av varenda vrå av vårt samhälle, till och med våra kroppar. En socialistisk hbtq+-rörelse innebär att kämpa tillsammans med alla som drabbas av kapitalismens orättvisor och förtryck och slå mot systemet där det får störst effekt – mot deras vinster och rikedomar. De feministiska strejker vi sett senaste tiden, till exempel i Spanien på 8 mars, visar vägen. ■

RS OCH OFFENSIV STÅR FÖR: • Lägg ner adoptionsindustrin. Frivillig adoption till par oavsett sexuell orientering, utan vinstintressen och diskriminering. • Möjlighet till fler juridiska föräldrar än två. Utökad föräldraförsäkring. • Låt hbtq+-flyktingar stanna. Hbtq+-boende i väntan på permanenta uppehållstillstånd. • Massiv upprustning av vården och skolan: inga köer till könsbekräftande vård, psykiatri eller elevhälsa. • Inför tredje juridiskt kön, könsneutrala personnummer och könsneutral föräldralag. • Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar. Bort med sexistiska domare. • Protestera mot homo- och transfobi var än det dyker upp. Massprotester mot nazimen. För en kämpande hbtq+-rörelse. • Nolltolerans mot sexuella trakasserier. Trygga jobb, bra arbetsmiljö och demokratiska arbetsplatser. För kämpande fackföreningar. • Stora satsningar på kvinno-, trans- och mansjourer samt annan vård för utsatta. • Välfärd, bostad och arbete åt alla. Låt banker och storföretag betala. Socialistisk kamp för att avskaffa kapitalismen och de förtryck den upprätthåller.


INRIKES

1 AUGUSTI 2019 # 1 361

4

Intervjuer från sittstrejken på Norra Bantorget

Text och bild: Vilgot Karlsson och Natalia Medina

Mohamed Eqhbal Azimi. När jag frågar Mohamed hur länge han varit i Sverige kommer svaret snabbt utan tvekan i rösten. – Tre år, nio månader och 28 dagar. Mohamed och hans fru har två pojkar och en flicka. – Migrationsverket har inte läst våran ansökan ordentligt utan bara gett oss avslag. Vi

överklagade till domstolen och fick rätt, men sedan fick vi ändå avslag utan att de läst våran ansökan ordentligt. Hur är det möjligt? Det är mina barns framtid de leker med! – Jag saknar en hand och har ett trasigt knä. Jag har tagit mig från Afghanistan för att det inte ska hända dem. Snälla ge oss goda nyheter.

Ahmad Khaled Rezaee med familj, som åkt tåg från Kolsva, Småland för att delta i sittstrejken. De kom till Sverige 2015 och har tre barn, varav två är födda i Sverige. Familjen har fått avslag från Migrationsverket 6 gånger, och säger att de inte förstår hur någon kan hävda att det är säkert att åka tillbaka till Afghanistan. Alla i familjen känner stress och oro över framtiden och hotet att skickas tillbaka. – Vi har bott här i fyra år, och har lärt oss om svenska lagar och regler och svensk kultur. Barnen vill bara gå i skolan, och vi vill bara få stanna här. De berättar att dottern Zamarud Taban har opererats ett flertal gånger och behandlats för bland annat MRSA (meticillinresistenta stafylokocker, en bakterie som är resistent mot antibiotika). De visar läkarintyg

Farkhunda Manin, hennes man och deras 4 barn har fått tre avslag av migrationsverket. De bor i Mariannelund och har varit på sittstrejken en vecka. Barnen är alla födda i Afghanistan. – Migrationsverket ser inget hinder till att vi flyttar tillbaka. Men vi har fiender till familjen som fortfarande är ett hot. Det är stor sannolikhet att de dödar oss.

som varnar mot att utvisa henne till ett land där hon inte kan få vård, men på grund av att hon inte har haft en infektion på sex månader så hävdar migrationsverket att det är okej att lämna Sverige. Hur upplever barnen den här situationen, sittstrejken? – Det är såklart jobbigt för dom att vara här. Den som har små barn hemma kan förstå hur vi har det! Familjen berättar att de har fått ett positivt bemötande från folk som har gått förbi sittstrejken, att många vill förstå varför de sitter där på Norra Bantorget. De uppmanar alla att ge sitt stöd till strejken, och hjälpa till att göra deras rösta hörda.

Gholam Nabi Ramezani har varit på sittstrejken med sin fru och tre barn i 4 dagar. Barnen går i grund-

Sayed Nasir Ahmad Langari är på sittstrejken med sin 10 årige son med autism. De har varit i Sverige i över tre och ett halvt år. – I Afghanistan var jag anställd av staten, när talibanerna attackerade så flydde jag med min son och min fru flydde med våra andra barn. Vi kom ifrån varandra. – I Afghanistan blev min son kallad galen. De kastade sten på honom. Om vi åker tillbaka så är jag rädd att talibanerna kommer

Nasir Zarifi och Sima Golestani åkte från Riddarhyttan till Stockholm och har suttit på Norra Bantorget sedan dag ett. De kom till Sverige 2015 med sina tre barn som alla är födda i Iran. Föräldrarna beskriver hur de lämnade Afghanistan på grund av de svåra levnadsförhållandena och kom till Iran och sedan Sverige. Migrationsverket har gett dem tre avslag och till och med skickat brev med krav på att familjen lämnar Sverige, trots att deras ärende fortfarande är öppet. De har också stött på problem med att de tolkar som har funnits inte har förstått eller kunnat översätta ordentligt på grund av att de talar olika dialekter. – Våra barn behöver mat och medicin. Är det skillnad på våra barn och svenska

skolan och på gymnasiet. Familjen kom till Sverige 2015 och nu har migrationsverket gett dem tre avslag. Gholam drar upp ena byxbenet och visar sin benprotes. – Jag vill att mina barn ska ha en bättre framtid än vad jag fick. De har redan kommit in i samhället och jag vill att de ska fortsätta så. Vi kommer aldrig att åka tillbaka oavsett vad.

att använda honom, utnyttja honom i terrordåd eller använda honom i organhandeln. Migrationsverket säger att det inte finns någon behandling i Sverige och därför behöver han inte stanna här. men läkaren säger att han är beroende av den vård och behandling han får i Sverige. – Han har nedsatt rörlighet i benet, han måste använda blöja och kan inte äta själv. Jag gör allt. Hjälper honom med allt. När vi bodde i Sunne fick jag avlastning från socialen, nu får jag ingen hjälp. Efter att min son fick vård i Sverige så har hans rörlighet ökat. Han kan gå i trappor och äta själv. Förut var han rädd för andra människor nu vill han vara med andra. Här kan han gå i skolan.

barn? Våra barn har samma behov som barn födda här. De går i skolan och talar svenska. Vi kan inte längre bo i Iran, och inte heller Afghanistan, så vart ska vi åka? Barnens morbror dog i Aghanistan, och när vi förklarade det för dem på Migrationsverket så sade de att det inte finns några bevis. Men hur ska vi bevisa det? Vår sista utväg är att sitta här och protestera. Familjen beskriver vardagslivet som psykiskt påfrestande och stressigt, med en ständigt underliggande oro för att utvisas, och barnen är rädda för polisen. – Vi vill bara få möjligheten att jobba och för våra barn att gå i skolan. Vi vill bara få leva här!


1 AUGUSTI 2019 # 1 361

5

Uppladdning för gruvkamp Anders Sunnas konst riktar skarp kritik mot behandlingen av samer.

Under helgen hölls ett läger i Gállok/Kallak i Jokkmokk mot fortsatt kolonialisering av Sápmi och mot de gruvplaner som fortfarande kan bli verklighet. Kampen mot planerna på en ny gruva på renbetesmarken i Gállok och för ett gruvfritt Jokkmokk har pågått i sex år, vare sig kapitalister eller aktivister har gett upp och nu laddas det upp för fortsatt och upptrappad kamp för lokalbefolkning och klimatet. RAYMOND STOKKI

rs.lulea@socialisterna.org

V

id kanten av malmkroppen samlades klimataktivister, gruvmotståndare och lokalbefolkning under helgen. Guidade rundturer, tal, musik, konst, dokumentärfilmning och diskussioner fyllde helgen. I väntan på regeringsbeslutet om en bearbetningskoncession för

företaget Beowulf Mining att bryta järnmalm i Gállok/Kallak laddade aktivister för vad som kan komma, en nytändning i fajten mot gruvbolagen. Konstnärer peppade med solidariska kulturinslag från hiphop om klimatfrågor, gruvor och storföretag till spraymålning med Anders Sunna vars konst visade

Foto: Raymond Stokki

Liv Shange Moyo talade om kampen i Sydafrika och klimatkampen.

skarp kritik mot svenska statens behandling av samer och framförallt renägare. Samtal om innebörden av en eventuell gruva, vad som kan och bör göras i kampen mot gruvbolagen och för lokalbefolkningen, jämförelser med andra klimatkamper och sociala frågor. En tydlig antikapitalistisk prägel fanns närvarande då många har insett att samhället inte kan fungera om vi fortsätter som idag, som en aktivist uttryckte det ”vi måste förändra samhället, vi kan kalla det revolution”. Under fredagen fanns dessutom tre filmteam, från tre olika länder, på plats. Liv Shange Moyo från Rättvisepartiet Socialisterna talade om

Försvarar hbtqi-flyktingar

M

igrationsverkets utredningar av asylsökande hbtqi-personer har stora brister. Det leder till omänskliga beslut om avslag, som kan sluta i tvångsutvisningar eller ett liv som papperslös. Aino Gröndahl är RFSL:s asyl-

rättsjurist och har lång erfarenhet från att ha företrätt hundratals hbtqi-flyktingar. I sitt examensarbete 2012 analyserade hon vilka kriterier Migrationsverket och domstolarna ställer för att bevilja flyktingstatus för hbtqi-asylsökande. Just nu arbetar hon med en ny rättsanalys av Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas avslagsmotiveringar för hbtqi-asylsökande. Denna presenteras senare i höst, men är också tema på ett seminarium under Pride i Stockholm. – Det finns två vanliga avslagskategorier. Den första är då Migrationsverket anser att personen kan söka skydd i hemlandet, att myndigheter där kan ge effektivt och godtagbart skydd. Dessa avslagsmotiveringar används ofta för

hbtqi-asylsökande från länder som gränsar till Europa, men även Sydoch Latinamerika och vissa länder i Asien, säger Aino Gröndahl. – Den andra är trovärdighetsbedömningen. Då handlar det oftast om hbtqi-flyktingar som kommer från länder där det står klart att hbtqi-personer förföljs och riskerar fängelse, kroppsbestraffningar eller avsättning, och att myndighetsskydd därför är uteslutet. Det är ofta länder i Afrika, Mellanöstern och vissa länder i Asien. Den asylsökande måste göra sannolikt att hen tillhör samhällsgruppen hbtqi-personer, och därför behöver internationellt skydd. Aino Gröndahl berättar att trovärdighetsbedömningen ofta bygger på stereotypa föreställningar.

Gruvbolaget Beowulf Mining är ute efter Gallok.

erfarenheter från gruvarbetarnas kamp i Sydafrika och den växande klimatkampen runt om i Europa. Hon poängterade att dessa olika kamper inte bara vävs samman av gruvfrågan utan tog även upp om kapitalisternas rovdrift på människa och natur. Tor L. Tuorda, lokal aktivist och aktiv i nätverket Gruvfritt Jokkmokk informerade om den tilltänkta gruvan med dagbrott och gruvdamm. Gruvdammen med sandmagasin fyllt av giftiga restprodukter från gruvan är en osäker historia, ett dammbrott skulle kunna förgifta vattentäkterna för Luleå och Boden samt dra med sig befintliga vattendammar nedströms som skulle dränka de båda kuststäder-

– En av mina slutsatser i rättsanalysen är att det numera är ett uttryckligt krav att personen ska ha genomgått ”en inre process” i och med insikten om sin sexuella läggning eller könsidentitet. Den sökande ska sedan redogöra för denna process på ett otroligt detaljerat sätt, reflekterande och känslomässigt. Det finns även förväntningar om känslor av skam och skuld. Aino Gröndahl ger två exempel på hbtqi-asylärenden som hon har haft: – En pojke från Uganda som flydde ensam till Sverige som 15-åring, berättade under utredningen att han blivit kär i sin bästa vän. Utredaren, som också var beslutsfattare, frågade hur han då känt och pojken svarade att han känt glädje. Utredaren menade att det inte var trovärdigt att han känt glädje över en kärlek som var förbjuden i hans hemland. – En annan av mina klienter, en asylsökande från Bangladesh, berättade under utredningen att

na. Förutom att exploateringen av Sápmis kulturlandskap, världsarvet Laponia och naturtillgångarna i norra delen av Sverige så poängterar nätverket Gruvfritt Jokkmokk den skeva minerallagen och om hur liten del av en gruva som faktiskt går tillbaka till samhället. Minerallagen anger mineralavgiften 2 promille där tre fjärdedelar tillfaller markägaren, markägaren får därför 1 500 kr för varje miljon av det beräknade mineralvärdet och staten endast 500 kr per miljon. Under helgen knöts nya kontakter och trots den dystra stämningen på grund av hotet om en gruva så peppades många inför en eventuell ny blockad och andra kampåtgärder om gruvplanerna sätts igång. ■

han vid ett tillfälle berättat för sin mamma att han var homosexuell. Det betraktades inte som trovärdigt av utredaren, som också talade om att 16-17 år var en ”sen ålder” att inse sin homosexuella läggning i Bangladesh. – Tyvärr händer det ofta att utredarnas frågor inte är objektiva, utan består av subjektiva och värderande påståenden. Migrationsverkets och domstolarnas bedömningar har hårdnat efter skärpningen av svensk flyktingpolitik 2015-16. – De som tvångsutvisas hamnar i fruktansvärda förhållanden. En hbtqi-barnfamilj som utvisades till Ryssland utsattes för precis allt de sagt till Migrationsverket skulle hända dem, bara några dagar efter utvisningen. De lyckades fly till Nederländerna och beviljades asyl bara efter ett par veckor, berättar Aino Gröndahl. ■ Per-Åke Westerlund


HBTQ+

1 AUGUSTI 2019 # 1 361

6

Puerto Rico: Homofobisk guvernör tvingas avgå

Två veckors folkliga massprotester tvingade den homfobe och sexistiska guvernören att avgå.

Puerto Ricos guvernör Ricardo Rosso tvingades avgå efter en veckas massdemonstrationer mot hans homofobiska uttalanden. När texterna läckte ut i början av juli mobiliserade först hbtq+-aktivister och feminister till protester, som sedan följdes av massiva demonstrationer mot regeringen. Socialist Alternative i USA (Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation) delade ut flygblad på spanska och engelska på demonstrationerna. Här är texten, något bearbetad: SOCIALIST ALTERNATIVE (CWI:s sympatisörer USA)

E

n politisk jordbävning har drabbat Puerto Rico med flera dagar av enorma protester som krävde den korrupta, homofobiske guvernören Ricardo Rossellos avgång. Detta kom efter publiceringen av hundratals textmeddelanden där Rossello och elva topptjänstemän skämtade om

att mörda San Juans borgmästare Carmen Yúlin Cruz, spred homofoba så kallade skämt och skämt om döda kroppar som staplades upp efter orkanen Maria för två år sedan. Den politiska krisen har orsakat oro i amerikanska styrande kretsar: ”Puerto Rico är i kaos, och fortsatt instabilitet är ett stort hot,” varna-

Transpride i Tel Aviv samlade 1 000 deltagare.

Israel/Palestina: Tel Aviv transpride

O

mkring 1 000 demonstranter, huvudsakligen unga, deltog i transparaden för andra året i rad i Tel Aviv. Några få minuters promenad från evenemanget och två dagar tidigare blev en transtonåring knivhuggen utanför ett hbtq+-ungdomshärbärge. Barbariskt och dagligt våld mot transpersoner är bara en del av en verklighet av diskriminering i skolor, inom sjuk- och hälsovårdssystemen, på arbetsplatserna, ifråga om bristande tillgång till bostäder m m. Socialist Struggle Movement-aktivister (CWI i Israel\Palestina) deltog i paraden med paroller som: Transfobi och rasism är samma våld | Judar och araber kämpar mot transfobi | Transfobin börjar inom regeringen | Kamp för livet och mot regeringen, m m. ■

de Washington Post på fredag (19 juli). Den folkliga revolten fortsatte med tiotusentals som gick ut på gatorna över ön i över två veckor. Ön är mitt i en förödande 13årig lågkonjunktur som har lett till att hundratusentals har tvingats lämna Puerto Rico för fastlandet. Puerto Rico är ett självstyrande territorium som tillhör USA. 2017 förklarade regeringen att territoriet var ekonomiskt bankrutt. Enligt en ny studie från Harvardunversitetet dog 5 000 människor till följd av orkanen Maria och hundratusentals fortsätter att drabbas av brist på grundläggande nödvändigheter, inklusive boende. Skadorna från orkanen beräknas till mellan 90 och 120 miljarder dollar. USA-regeringens icke valda finanspolitiska övervakningsnämnd har fortsatt med obevekli-

ga nedskärningar, privatiseringar av energi, skolor och telekom och åtstramningar som drastiskt sänkt levnadsstandarden för miljoner. Statistiken är chockerande: mer än 44 procent av arbetare och unga lever i fattigdom. Den så kallade återuppbyggnaden är ett fullständigt misslyckande. Trump hävdar att USA:s regering ”skickade 92 miljarder dollar” till ön. I verkligheten godkände Washington 42 miljarder dollar, och av dessa skickades endast 14 miljarder dollar, varav det mesta hamnade i fickorna på den korrupta eliten. Innan den senaste skandalen med Rossellos texter hade regeringen drabbats av ytterligare en korruptionsskandal, då sex högt anställda tjänstemän greps efter att 15,5 miljoner dollar hamnat hos

politiskt närstående entreprenörer mellan 2017 och 2019. Folket i Puerto Rico måste ha rätt att kontrollera sitt politiska och ekonomiska öde, inklusive rätten att besluta om verkligt oberoende och en egen stat utan manipulation och inblandning från Washington D.C. och Wall Street. Mer än 100 år av kolonial handelspolitik, manipulation av valutor och skulder, samt komplexa skatteregler utformade för att gynna USA:s industri och rika investerare överlämnade Puerto Ricos öde till Wall Street och Donalds Trumps rasistiska och arbetarfientliga regering. Arbetare reser sig för att slåss mot Wall Street och president Trumps reaktionära idéer runt om i USA. Socialismen blir populär bland miljoner ungdomar som letar efter ett alternativ till kapitalismen. Miljoner människor i USA har familjeband till och rötter i Puerto Rico. Vi måste organisera tillsammans och vi behöver en strategi för att besegra åtstramningar och för ett socialistiskt alternativ. Vi behöver en strategi som utgår från att miljardärsklassen kommer att trampa på våra rättigheter, levnadsstandard och planeten i strävan efter vinst. Endast styrkan hos arbetare i USA, Puerto Rico och internationellt – organiserade och förenade – kan förändra världen och besegra kapitalismens katastrof:

• •

• •

Solidaritet med befolkningen i Puerto Rico! Organisera massprotester för solidaritetsstöd för folket i Puerto Rico i stora städer i USA! För en enad kamp. För en oberoende arbetarkommission för att undersöka korruption! För arbetarkandidater i lokala val. Inga privatiseringar! Inga nedskärningar! För full nödhjälp till den pågående krisen i Puerto Rico. Avskriv skulderna! Offentliga jobb och investeringar i grundläggande infrastruktur! Banker och storföretag i offentlig ägande! ■

Polen: våldsam attack mot Pride

I

många västländer har Pride blivit ett firande, en fest. Men på många platser i världen handlar det fortfarande om en kamp för livet. När Prideparader hålls i länder som genomsyras av religiös konservatism är det vanligt med brutala attacker och att polisskydd saknas för demonstranterna. Ett exempel på ett sådant land är det katolska Polen, där hbtq+rörelsen marscherade genom staden Białystok för första gången, den 20 juli. Marschen attackerades hårt av olika våldsamma gäng, innan den ens hann börja. Uppsamlingsplatsen var torget längs gatan Skłodowska, och dit hade de våldsamma gängen också sökt

sig för att ”protestera” mot Pridemarschen. Aktivister blev misshandlade, oavsett ålder. En del av ”motdemonstranterna” var maskerade, och de använde sig av rökbomber, flaskor och ruttna ägg som de kastade på folk. Plakat revs sönder, kränkande ord skreks överallt och konstant. En del var klädda som typiska nynazister men de flesta var vanliga människor. Däremot bestod de nästan enbart av män. Arga och hatiska män. En del med radband och kors, en vanlig syn i det katolska Polen. Deras agerande är inte heller något som den katolska kyrkan i Polen skulle fördöma, snarare tvärtom. Ärkebiskopen ha-

de tidigare i juli sagt att han inte kan tillåta att marschen går igenom Białystok. Detta är en viktig anledning till det hat som visades mot marschen. Men marschen fortsatte trots allt motstånd, outtröttligt, modigt och envist. När de nådde sitt mål var de fortfarande omringade av hat, trots polisens närvaro. De som var uppklädda började byta om och regnbågsflaggor gömdes undan, för att man skulle vara säkrare på vägen därifrån. Men trots starka motgångar genomfördes marschen som planerat, ett stort och viktigt steg för hbtq+-rörelsen i Polen. ■ Louise Strömbäck


1 AUGUSTI 2019 # 1 361

7

Kamp har tvingat fram en lag mot diskriminering av hbtq+-personer i Brasilien.

– Gemensam kamp är det bästa sättet att stoppa hbtq+-fobin, skriver Hailey Kaas.

Brasilien: En socialistisk syn

på kriminalisering av hbtq+-fobi

Brasilien är det land där det dödas flest hbtq-personer i världen. I årtionden har hbtq+-rörelsen kämpat mot diskriminering och våld. Den 13 juni beslutade landets högsta domstol att kriminalisera diskriminering mot hbtq+-personer genom att utöka tillämningen av lagen mot rasism. Kommer detta att innebära en lösning?

V

i måste ta i akt två olika element i vår bedömning. Å ena sidan, att i den nuvarande svåra situationen för hbtq-personer har detta steg positiva element. President Bolsonaro vann valet i fjol med öppna attacker mot hbtq-personer, kvinnor, svarta och sociala minoritetsgrupper i allmänhet. En av de mest ökända och sprid-

da ”fake news” under kampanjen gick ut på att anklaga hbtq+personer för att vilja stimulera barn till att ha sex. Bolsonaro sökte stöd hos de mer konservativa och religiösa skikt som såg rättigheter för hbtq+-personer som ett hot mot den ”traditionella familjen”. Hbtq+-personer och andra förtryckta skikt spelar en viktig roll i motståndet mot regeringens at-

tacker mot arbetarnas rättigheter. Kriminaliseringen av hbtq+-fobin är ett resultat av kampen och hjälper att åter få temat på tapeten. Att det sker under en regering fientlig mot oss är inte oansenligt. Å andra sidan, är det viktigt att komma ihåg att rättssystemet i landet har misslyckats med att ge något svar på de sociala problemen. Antalet personer i fängelserna har fördubblats på kort tid, men utan att minska kriminaliteten. I stället ser vi en politik som syftar till att kriminalisera de fattiga, främst svarta. Dessutom har inte heller kriminaliseringen av rasismen hjälpt till

med att komma åt den strukturella rasismen i landet. Brasilien är också det land där polisen dödar flest personer i världen, främst svarta. Så vi har inga illusioner om att kriminaliseringen av hbtq+-personer kommer att rucka på den maktstruktur som råder i landet, där domstolarna representerar främst de rika mot den arbetande majoriteten, vilket inkluderar oss hbtq+personer. Samma högsta domstol friade för några månader sedan Bolsonaro, då han anklagades för rasism i solklara uttalanden. Vi måste ta det faktum att vår kamp lett till denna seger, även om det är begränsat, för att stärka den

fortsatta kampen för mer rättigheter för hbtq-personer inom utbildningen, sjukvården, mot polisdiskriminering, för jobb och rätt till pension. Vi menar att det är genom gemensam kamp för rättigheter som vi bäst kommer att bekämpa hbtq+fobin. Vi tror inte att våra och alla andra arbetares rättigheter ryms inom ramarna för det kapitalistiska samhället. Även om vi kan vinna några rättigheter, är de inte beständiga så länge systemet kvarstår. Vi socialister tror på att det behövs kamp för ett annat samhälle, där fattigdom och våld verkligen bekämpas. ■ Hailey Kaas

Irland: Transpride tillbaka till kamprötterna Den 6 juli ägde Dublins andra årliga Trans Pride-parad rum, som utgjordes av ett kort utomhusmöte med en påföljande demonstration och ett avslutande utomhusmöte. Det rådde trots regnet en väldigt positiv atmosfär.

U Foto: Clara Bell

Trans Pride i Dublin vill föra rörelsen tillbaka till sina radikala rötter.

ppskattningsvis 1500-2000 anslöt för att delta i det communitygräsrotsledda evenemanget som hade en starkt antikkapitalistisk röd tråd och en stor bredd på talarna, som tog upp ett stort antal ämnen, med en del särskilt kraftfulla bidrag från transaktivister i Direct Provision och från Resandecommunityt som talade om sina egna erfarenheter och om nödvändigheten av att alla förtryckta kämpar tillsammans Flera talare beslyste den ödesdigra bristen på transhälsovård,

med väntetider som har ökat från 22 månader till 3 år och indikationer på ett stopp för den bröstkirurgi för närvarande finns tillgänglig, vilket innebär att i en nära framtid kommer all slags könsbekräftande kirurgi behöva göras utomlands. Ett antal talare från Intersex Ireland talade också om behoven inom intersexcommunityt. Trans Pride fick stort stöd från allmänheten likaväl som från fackföreningarna med en officiell talare från Unite, ett antal fackföreningsdemonstrationer, officiella solida-

ritetsuttalanden från brittiska TUC (brittiska LO) och Dublin norras avdelning av INTO (ett lärarfack). Trans Pride försöker, organiserad som ett antistorföretagsevenemang, föra priderörelsen tillbaka till såväl sina radikala protest- och antikapitalistiska kamprötter som till att vara en samlingspunkt för transcommunityt. Evenemanget markerade 50 år av kamp sedan Stonewallupproret, och känslan av det nu som då är tid för en radikal förändring uttrycktes av en talare från Trans Equality Network Ireland (Irlands transjämlikhetsnätverk), som sade att ”transrevolutionen kommer, ta inte nej för ett svar!” ■ Thomas White


Byråkratisk U 8

1 AUGUSTI 2019 # 1 361

värld. Vi kommer att tillhandahålla ytterligare information och analys av vår interna debatt och kris, inklusive publicerandet av de viktigaste interna dokumenten i dispyten, inom en snar framtid.

kupp stoppar inte

CWI-majoriteten Byråkratisk kupp stoppar inte CWI-majoriteten från att bygga en stark revolutionär socialistisk international

E

n minoritet inom CWI har med byråkratiska metoder tvingat fram en beklaglig och skadlig splittring i världens största och mest inflytelserika revolutionära socialistiska organisation, Committee for a Workers International (CWI). De senaste 8 månaderna har CWI skakats av viktiga debatter. Dessa debatter har uppstått ur en komplicerad världssituation, där kapitalismen har avslöjats, ekonomiskt, socialt och ekologiskt, som parasitär och dess institutioner till största delen har misskrediterats samtidigt som de flesta arbetar- och vänsterorganisationer och deras ledare internationellt inte klarat av utmaningen. Som resultat har arbetarrörelsen i allmänhet ännu inte på ett avgörande sätt satt sin prägel på händelserna.

Djärva initiativ eller konservatism i tanke och handling

Å

andra sidan har levnadsförhållanden för arbetare, ungdomar, kvinnor, flyktingar och andra skikt i samhället pressat många att börja agera. När det handlar om massrörelser mot specifika former av förtryck (sexism, rasism, hbtq+-förtryck m m) har dess ledningar ofta präglats av ideologisk förvirring och olika grader av borgerligt och småborgerligt inflytande. CWI:s majoritet och dess medlemmar anser att bästa sättet att övervinna denna förvirring är att delta som den mest dynamiska och programmatiskt klaraste delen i dessa rörelser där man tydligt drar en linje mellan vår arbetarklasstrategi och andra politiska trender. Den tidigare dagliga ledningen för CWI, som genomfört en byråkratisk kupp i organisationen (majoriteten i det internationella sekretariatet, IS, och minoritetsfraktionen den samlade kring sig), visade en brist på tilltro inför att ingripa i dessa rörelser. De betonade oron för att våra medlemmar skulle berusas av en småborgerlig identitetspolitik och andra ”främmande idéer” i dessa rörelser och föredrog, med deras egna ord, att ”stå kvar” och vänta på händelser inom den officiella arbetarrörelsen. De angrep våra sektioner i Irland och USA, som med framgång lett massrörelser med arbetare, kvinnor och ungdomar, vunnit segrar samtidigt som de höjt den revolutionära socialismens fana på ett principfast och flexibelt sätt, för att ”kapitulera inför småborgerlig identitetspolitik”. Majoriteten anser att en sådan inställning skulle, långt ifrån att skydda arbetarklassens socialistiska principer, lämna våra medlemmar oförberedda och småborgerligt inflytande outmanat i några av de viktigaste massmobiliseringarna i vår epok. Dessutom har dessa rörelser ofta karaktäriserats av ett starkt deltagande från arbetarklassen och uttrycks i allt högre grad i arbetarklassens strejker, till exempel med strejker mot sexism som genomförs över hela världen från USA till Sydafrika. Då massrörelser antar nya och innovativa former runtom i världen, ofta men inte alltid utanför den officiella arbetarrörelsens strukturer, har marxister som på ett en-

ergiskt sätt ingripit i dessa rörelser med ett socialistiskt klassperspektiv stämplats av CWI:s minoritetsfraktion som att de ”vänder ryggen åt fackföreningarna”. Majoriteten i IS (IS – ett ledande organ valt av CWI:s internationella exekutivkommitté, IEC) har varit drivande i denna minoritetsfraktion. CWI-majoriteten har tvärtemot dessa anklagelser en strategisk men flexibel orientering gentemot fackföreningarna, där vi vunnit avgörande segrar i kamp har det ibland resulterat i ledarroller i fackföreningar i många länder.

Demokratiska traditioner

A

tt genomföra debatter på ett demokratiskt sätt har alltid varit en del av CWI:s rika traditioner. Tidigare har vi haft viktiga debatter om Europa och införandet av euron, vissa populistiska högerpartiers karaktär, den kinesiska regimens klasskaraktär och många andra frågor. Vi anser att dessa debatter och utbyten stärker den politiska förståelsen hos alla deltagare. Baserat på den revolutionära arbetarrörelsens och dess organisationers traditioner har CWI i sina stadgar och hos dess medlemspartier ett antal inbyggda garantier som skyddar dess medlemmar mot ledarnas eventuella odemokratiska agerande. Alla ledande poster är valda och kan avsättas, ingen vald post ger någon materiell vinst och var tredje år väljer en världskongress, bestående av valda delegationer från de nationella sektionerna, en internationell styrelse, IEC. IEC leder CWI mellan dessa kongresser och utser ett internationellt sekretariat (IS) som fungerar som en daglig ledning. Ingen nationell sektion eller kombination av några sektioner kan på egen hand ha så många representanter så att de kan dominera en världskongress. Om en tredjedel av IEC:s medlemmar kräver att ett IEC-möte ska genomföras har IS den konstitutionella skyldigheten att göra så. Revisorer väljs under världskongressen för att kontrollera ekonomin o s v.

Men hur demokratiska reglerna än må vara anser vi att i en marxistisk organisation är inte reglerna den främsta garantin för en sund demokrati utan förekomsten av kritiskt tänkande arbetande och unga medlemmar som är beredda att ställa ledarna till svars samt har en politisk förståelse och skolning som möjliggör ett meningsfullt deltagande i alla viktiga diskussioner. CWI, precis som vilken annan organisation som helst, är inte immun mot fenomen i samhället, inklusive framväxten av konservativa skikt och byråkratism. Under våra 45 års tillvaro har vi tvingats strida mot dessa fenomen på olika nivåer och för det mesta har vi kunnat rätta till dem utan alltför stor skada. Det har emellertid vid tillfällen krävt att politiskt medvetna medlemmar ingripit mot en degenererad central ledning för att säkra CWI:s program. Så var fallet när CWI:s stora majoritet reste sig mot ledningen kring Ted Grant 1992 och så har olyckligtvis varit fallet med ledningen runt Peter Taaffe detta år. Byråkratiska övergrepp mot våra demokratiska stadgar har aldrig kunnat hindra CWI:s medlemmar att fortsätta bygga sina sektioner och internationalen. CWI:s majoritet, enad och intakt i 35 länder runt om i världen, kommer att fortsätta kämpa för en socialistisk

En byråkratisk kupp

ngefär halvvägs genom en överenskommen politisk diskussion och debatt har en minoritetsgruppering, baserad kring majoriteten i CWI:s internationella sekretariat (IS) och ledningen för Socialist Party i England och Wales, deklarerat i en artikel på hemsidan socialistworld.net (en värdefull resurs som stulits från majoriteten av CWI:s medlemmar) den 25 juli att man under en konferens tagit ”beslutet att ombilda Committee for a Workers International” och ”samla en världskongress 2020 bestående av CWI-sektioner och grupper som försvarar CWI:s program”. Vad detta innebär i verkligheten är att de bildar en ny organisation öppen endast för den minoritet som stödjer deras ledning. Det är ett steg som tagits utan några hänvisningar över huvudtaget till någon av CWI:s existerande demokratiska strukturer. I verkligheten utgör detta ett byråkratiskt utspel utan någon politisk eller organisatorisk legitimitet. Under processen har denna gruppering även illegitimt lagt beslag på CWI:s kollektiva materiella, ekonomiska och politiska resurser (inklusive dess internationella hemsida och de flesta konton i sociala medier) mot majoriteten av dess sektioners och medlemmars klara vilja. Av 45 länder där CWI har organisationer har denna grupp endast majoritet i sju. Den byråkratiska kupp som deras handlingar representerar utgör en tydlig brytning med hela sektioner och medlemmar i Österrike, Australien, Belgien, Brasilien, Kanada, Kina, Cypern, Tjeckien, Grekland, Hongkong, Israel/Palestina, Irland, Italien, Elfenbenskusten, Mexiko, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Quebec, Rumänien, Ryssland, den spanska staten, Sudan, Sverige, Taiwan, Turkiet, Tunisien och USA såväl som en majoritet av medlemmarna i Tyskland och Sydafrika som motsätter sig deras planer. Till detta kan läggas att fler än 100 medlemmar har uteslutits i England och Wales, som utgör en majoritet av aktivister i mer än ett dussin nyckelstäder, för att de stödjer CWI:s majoritet. Dessa tvingas nu börja återbygga CWI:s styrkor i England och Wales. En speciell kongress för SP den 21 juli godkände en resolution som anförde att anhängare av CWI måste agera utanför Socialist Party och fick höra ”adjö och skönt att slippa er” av partiledningen från talarstolen.

I

En allt snabbare byråkratisk degenerering november 2018 inledde det internationella sekretariatets majoritet, då det hamnade i minoritet i det organ som valt dem, IEC, ett våldsamt fraktionsgräl. Med början i en kampanj med förvrängda och sekteristiska fördömanden av Socialist Party i Irland skapades en politisk berättelse som anklagade CWI:s stora majoritet för att ha brutit med socialismens och marxismens grundläggande principer – speciellt orienteringen gentemot arbetarklassen som den kraft som ska leda samhällsomvandlingen. Under ett möte för IEC i november 2018 där IS-majoriteten förlorade omröstningen lanserade de en minoritetsfraktion inom CWI (kallad ”Till försvar för ett arbetarklass-, trotskistiskt CWI”). Omedelbart därefter började IS-majoriteten ignorera den demokratiska och politiska legitimiteten hos det organ som valt dem. IEC hade enhälligt gått med på att inleda en årslång politisk debatt om de grundläggande politiska frågorna som minoritetsfraktionen fört fram, inklusive att IEC återigen skulle träffas i augusti 2019 och att en världskongress – det högsta beslutande organet som består av delegater från nationella sektioner – skulle organiseras i januari 2020. IS-majoriteten försökte omedelbart torpedera denna överenskommelse, bojkotta organisationskommittén för kongressen som utsågs att övervaka debatten. De deklarerade därpå att CWI:s demokratiska strukturer var illegitima på grund av närvaron av ”fundamentala politiska skillnader”. Detta utgjorde ett öppet förkastan-


1 AUGUSTI 2019 # 1 361

CWI fortsätter

D

enna byråkratiska sekteristiska splittring har lyckats förvirra och fått många ärliga arbetarklasskämpar att spåra ur, ett allvarligt avbräck för CWI. Men som ordspråket lyder: Sörj inte, organisera! Förutom en oansvarig byråkratisk lednings kriminella handlingar har denna kris för vår organisation visat det motsatta: att CWI är en sund och levande organisation där en majoritet har kunnat ställt sig upp mot en arrogant byråkratisk degenerering och bibehållit enigheten hos en stor majoritet av vår international trots att man var tvungen att ställa sig upp mot några av de ledare som haft mest auktoritet. CWI-majoriteten är enad, intakt och har betydande kapacitet att kämpa i mer än 30 länder över hela världen. Vi är fast beslutna att diskutera och debattera för att dra alla lärdomar från den kris vi genomgått om hur vi ska bygga ett ungdomligt, demokratiskt och mäktigt världsparti som tillägnas kampen för en socialistisk revolution. I denna stund ingriper vi i de explosiva händelserna i Puerto Rico, Hongkong, Sudan och på andra håll. Vi kommer snart att lansera en internationell hemsida och andra publikationer. Vi uppmanar alla medlemmar inom CWI och arbetare och ungdomar i alla länder att diskutera med och gå med oss! ■

Provisoriska kommittén för CWI IEC-majo-

riteten: Stephen Boyd, Eric Byl, Danny Byrne, Tom Crean, Andre Ferrari, Cedric Gerome, Sonja Grusch, Vincent Kolo, Claire Laker-Mansfield, Andros Payiatsos, Per-Åke Westerlund

Ge ett ekonomiskt stöd till CWI-majoriteten. Swish: 123 240 32 85 PG: 87 96 49-2 Märk med ”CWI”.

Hongkong på gränsen till

generalstrejk Masskampen i Hongkong, med drag av revolution, fortsätter att trappas upp. På allt fler arbetsplatser förbereds vad som kan bli en partiell generalstrejk måndagen den 5 augusti. PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

M

ed snart två månader av massdemonstrationer växer rörelsen snarare än att avta. I lördags deltog 200 000 i en demonstration som förklarats ”olaglig” av myndigheterna. På flygplatsen genomfördes en manifestation med 15 000 deltagare, från piloter till markpersonal och andra. Arbetare på MTR och tjänstemän på regeringskansliet protesterar mot polisvåldet och riktar skarp kritik mot chefsminister Carrie Lam. I den stora demonstrationen i helgen var uppemot hälften maskerade och kanske 10 000 unga var utrustade med hjälmar, gasmasker och pinnar för att skydda sig mot polisattacker och tårgas. Vad som började som protester mot utlämningslagen är allt mer en utmaning mot de styrande i Hongkong och därmed även Xi Jinping och regimen i Peking. Den största demonstrationen, med två miljoner deltagare den 16 juni, kom som ett svar på polisens grova våld mot unga demonstranter utanför Hongkongs ”parlament” onsdagen innan, då 60 demonstranter skadades och elva arresterades. Huvudkravet blev att Carrie Lam måste avgå. Rörelsen är utan formella ledare och sprids/leds via meddelandeappar på in-

ternet med 10 000-tals deltagare. Pandemokratiska politiker och fackliga ledare som intervjuas i media släpar efter rörelsen och försöker begränsa den. Än så länge är stämningen att allt fokus ska ligga på de fem krav som formulerades i juni: • utlämningslagen måste skrotas, • Carrie Lam måste avgå, • regeringen ska backa från att tala om ”upplopp”, • en oberoende utredning av polisvåldet, • alla som gripits ska friges. Reaktionära styrkor som gynnar regimen agerar också. Söndagen den 21 juli utförde ett hundratal vitskjortade gangsters en våldsam attack vid en tunnelbanestation mot demonstranter, reportrar och resenärer. Minst 45 personer skadades då gängmedlemmar använde metall- och bambustavar mot passagerare som lämnade tunnelbanetåg sent på kvällen. Minst två offer drabbades av allvarliga skador. Attacken riktades mot massproteströrelsens hjärta, de unga aktivisterna, för att skada och skrämma. Poliser på plats ingrep inte. Men svaret lät inte vänta på sig. Den stora demonstrationen i lördags var ett svar på våldet och marscherade förbi platsen för attacken. Demonstranterna känner att rörelsen fortsätter att utvecklas, här finns även slagord som ”Vår tids revolution”. Slagord om strejk och att sprida kampen till Kina, som hade lite stöd i juni, får nu ökat gehör. Frågan är hur regimen i Peking kommer att hantera detta. Xi Jinping har vägrat gå med på Carrie Lams begäran att få avgå, av rädsla för effekterna av avgången. Det skulle vara ett svaghetstecken och uppmuntra mer kamp, inklusive i Kina. Det finns också en offentlig diskus-

sion ifall Peking kommer att använda militär för att slå ner rörelsen. Den kinesiska armén har 6 000 soldater i Hongkong, som skulle kunna förstärkas. Men en massiv repression som 1989 skulle slå tillbaka mot regimen. Även de västmakter, inklusive USA, som håller en låg profil om Hongkong, skulle tvingas att hota med åtgärder eller kraftigt förlora i trovärdighet. Arbetare och unga världen över skulle reagera. De ekonomiska och politiska konsekvenserna skulle bli enorma. Det håller än så länge tillbaka regimen. Socialist Action, CWI i Hongkong, avslutade sitt flygblad i söndags med dessa ord: ”Socialist Action har från början förklarat att endast en revolutionär kamp mot KKP:s diktatur, som med nödvändighet måste spridas till Kina, kan åstadkomma verkliga förändringar i Hongkong. Detta kan endast uppnås genom att vinna de kinesiska massornas öra snarare än, som vissa demonstranter verkar tro, ha fokus på åtgärder för att provocera fram ilska i KKP-regimen (den är redan arg). En verkligt enad kamp mellan massorna i Hongkong och Kina måste tydligt baseras på att utmana KKP:s miljardärsstyrda diktatur och det kapitalistiska och imperialistiska system som den upprätthåller. Ett massarbetarparti behövs för att koppla de demokratiska kraven i den nuvarande rörelsen i Hongkong till behovet av att helt bryta med kapitalismen i Hongkong och Kina, som upprätthåller diktaturen.” ■

Foto: Wikimedia Commons / Baycrest

de av all ansvarsskyldighet gentemot IEC som utsett dem. Den demokratiska processen i en arbetarklassorganisation, som är speciellt viktig vid tider för debatt och motsättningar, övergavs helt och hållet. IS majoritet konstaterade uttryckligen att de inte kunde delta i något möte där de kunde ställas inför nyval (som de kallade ”regimförändring”) i en demokratisk omröstning. Den överväldigande majoriteten inom CWI, som försvarade arbetarklassdemokratins grundläggande principer, avfärdades som ”konstitutionella fetischister”. IS-majoriteten, med kontroll över hundratusentals dollar av CWI-medlemmarnas pengar, blockerade också en av världskongressen vald revisor från att få tillgång till organisationens kassaböcker i en uppenbar förberedelse att sticka med dessa pengar, vilket de nu tycks ha gjort. Detta orwellska beslut att ”ombilda” en organisation, mot dess enda existerande demokratiska strukturs vilja, utgör en byråkratisk kupp. Konfiskeringen av en organisations kollektiva tillgångar på denna grund är speciellt avskyvärt. Samtidigt som alla grupper och medlemmar har rätt att dra sig ur CWI och upprätta en separat enhet kommer alla organisationer som fötts på grundval av dessa metoder att präglas av vanära i arbetarrörelsen. Detta byråkratiska synsätt utgör en total brytning med den demokratiska kultur av diskussioner och debatt som hittills existerat inom CWI som sett oräkneliga interna debatter och diskussioner som förts på ett demokratiskt sätt, med en ledning säker nog att argumentera för sina idéer utan att tillgripa byråkratiska åtgärder.

9


SOLIDARITET OCH GEMENSKAP

marxism & trotskism

Sedan en välkänd hbtq+-aktivist, Jelena Grigorjeva, mördades i Sankt Petersburg sprider sig rädslan. Vilken roll spelar staten i homofobin? – Det är välkänt faktum i Ryssland, att president Putin är beundrare av den ryska vit makt-filosofen och Hitlersupportern Ivan Ilyin. Men naturligtvis är inte någons personliga preferenser själva orsaken till statlig homofobi. Den verkliga orsaken är de facto-nyliberal politik. Utgifterna för utbildning, pensioner, hälsovård etc minskas för att ”oligarkerna”, storföretagen, ska få mer. Den statliga homofobin är en av åtgärderna för att stärka den traditionella familjeformen som institution, som i sin tur ersätter förstörd social välfärd. För sju år sedan antogs de första homofobiska lagarna i Ryssland. – Dessutom ser den ryska regimen de konservativa inslagen, som extremhögern, ryskortodoxa kyrkor, kosacker, etc, som en stödreserv i kampen mot en demokratisk rörelse. Enligt vår synvinkel är mordet på Grigorjeva en terrorhandling mot demokratiska delar av samhället.

ka pi so tal ci is al m is vs ti sk kli pl mat an ,

en tt rä jk re st

På RS sommarläger kommer Oleg Knyazev från Socialist Alternative i Ryssland att hålla i flera intressanta punkter. Dels ”Tjernobyl – 30 år sedan stalinismens meltdown” och dels kampen mot den alltmer despotiska Putin idag.

ra va rs fö

en ng to ig e b s r nä eser r

#me too & k amp en

iskt solidar pris!

Repressionen ökar med fler hundra arresteringar, inklusive våra kamrater. Varför nu? – Det sker en allvarlig kamp kring valet till Moskvas Duma (stadsfullmäktige). Valkommissioner, som de facto är under kontroll av Moskvas borgmästare och den ryska regeringen, förhindrade oppositions kandidater från att registrera sig för valen med det löjliga argumentet att de skulle ha förfalskat namnunderskrifter. Svaret blev en explosion av ilska bland de mest aktiva Moskvaborna. Cirka 20 000 personer demonstrerade den 20 juli. Därefter arresterades oppositionskandidater. Förra lördagen var det ”otillåtna” protester i Moskva med flera hundra arresterade och brutalt polisvåld. Vi deltog och krävde inte bara att kandidaterna måste få registrera sig, utan också att ändra själva systemet. De politiska fångarna måste släppas, upphäv de byråkratiska hindren (100 underskrifter utan passinformation borde räcka), lika villkor för alla kandidater. Nu finns det en chans att protesterna kommer att fortsätta nästa lördag. Förra veckan hade Socialist Alternative sitt sommarläger som med 60 deltagare blev det största någonsin. Berätta om era planer för resten av året. – Naturligtvis kommer vi att fortsätta agitera för vårt demokratiska och socialistiska program i sociala och politiska protester. Vi kommer att fortsätta kampen för kvinnors och hbtq+-personers rättigheter. Kampanjen ”300 rubel i timmen och facket” (som är kopplat till vår internationella kampanj för att öka minimilönen) kommer att trappas upp. Nu börjar också förberedelserna för seminariehelgen ”Socialism 2019” med teman om en demokratisk och socialistisk värld.

På Rättvisepartiet Socialisternas sommarläger får du höra Caroline Louisa Vincent som bland annat ska tala på temat ”What Brexit” och ”CWI 45 år”. Hon har varit politiskt aktiv i Socialist Party England och Wales sedan 2011 och är nu med och bygger upp den nya sektionen av CWI. Hon har speciellt kampanjat mot nedskärningar inom sjukvården. Är Boris Johnson, Tories nya partiledare, en ny Trump? – Boris Johnson ses som Storbritanniens svar på Trump, och det finns säkra likheter i och med att han är superrik, rasistisk och sexistisk. Det finns många exempel på rasistiskt språk som han använder. Den senaste kontroversen var när han sa att kvinnor som bär burka ”går runt och ser ut som brevlådor”. En kommentar för att så split och trycka ner, speciellt med tanke på att det ökade antalet hatbrott, särskilt mot muslimska kvinnor, sedan Brexitfolkomröstningen. I valkampanjen 2005 sa han att ”En röst på Tory kommer göra att din fru får större bröst och ökar dina chanser att äga en BMW” – han glömde uppenbarligen att kvinnor också röstar! Tror du att Brexit kommer snart nu? – Det konservativa partiet har imploderat sedan EU-folkomröstningen, det har aldrig varit svagare. De kom på femte plats i valet till EU-parlamentet, deras sämsta valresultat på över 200 år! Theresa Mays oförmåga att leverera Brexit – efter att ha missat två tidsfrister – ledde till hennes avgång. Boris Johnson avser att genomföra Brexit till varje pris, innan den nya tidsfristen den 31 oktober, med eller utan en överenskommelse. Trots dessa hot verkar det fortfarande osannolikt att Boris Johnson skulle kunna genomföra denna populism, om en omedelbar Brexit, särskilt om han planerar att hålla ihop det konservativa partiet. Hur ska socialister i England och Wales svara på denna politiska situation? – Det finns en förvirring inom vänstern om hur man ska reagera på situationen – vissa inom Labour – särskilt den blairitiska högern – har pekat på idén om en ”folkets omröstning” eller en andra EU-folkomröstning som lösningen. Jeremy Corbyn har nu gett efter för denna press och stödjer uppmaningarna till detta, trots faran detta innebär med ökad tillväxt för den yttersta högern. Istället vore en verklig ”folkets omröstning” ett nytt allmänt val. En Corbynledd regeringen, om den väljs med en djärv socialistisk politik, skulle kunna peka ut en väg ut ur Brexitkaoset på grundval av ett stopp för välfärdsnedskärningarna. Corbyn borde högljutt stå för en sådan kampappell, mobilisera arbetarklassen och alliera sig med fackföreningarna för att bygga en massrörelse som kunde sparka ut Boris och Tories.


Det politiska tempot och kamprörelserna har intensifierats under årets gång. Sommarlägret är möjligheten att tanka ur den politiska reservoaren inför höstens fortsatta kamper. Rättvisepartiet Socialisterna erbjuder en lägergård full med socialistiska diskussioner, filosofiska fördjupningar, historiska återblickar, aktivism, smidande av planer, kollektiv matlagning, kampsånger, bad och bastu – till det solidariska priset av 1 300 kronor för heltidsarbetande och 700 kronor för resten. OBS: mat och resor ingår i priset. Barn till lägerdeltagare deltar gratis och det finns barnverksamhet parallellt med mötena. Anmäl ditt deltagande idag: rs@socialisterna.org eller tel 073-509 06 84.

Låt det regna bidrag Som förväntat har det gått ganska trögt för ekonomikampanjen under juli månad då många är lediga. Än så länge har vi fått in 6 994 kronor och sålt 284 lösnummer samt 13 stycken prenumerationer. Med ett par dagar kvar i skrivande stund finns det fortfarande tid att avsluta månaden med bättre resultat, så vi får avvaktas till nästa vecka innan vi kan rapportera de slutgiltiga siffrorna. Traditionellt har augusti månad markerat en

Boden: För mer info: 070-231 99 10.

Luleå: För mer info: 073-053 68 84.

Umeå: För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

vändpunkt för vårt ekonomiarbete och förra året lyckades vi exempelvis klara drygt 118 procent av målet. Det är sådana resultat som vi måste satsa på nu efter sommartrögheten. Hjälp oss med att komma igång redan nu! Det enklaste sättet att skicka ett bidrag är genom att swisha valfritt belopp till 123-240 32 85. Alternativt kan du sätta in det på PlusGiro 87 96 49-2 eller SMS:a “Offensiv 50” till 72550. Tack!

Stockholm/Haninge: För mer info: 070-874 79 12.

Örebro: För info: 070-536 43 17.

Södertälje: För info: 073-740 39 54.

För mer info: 070-227 42 21.

Borås:

Uppsala:

Göteborg:

För info: 072-200 08 13.

För mer info: 073-501 21 37.

För mer info: 070-396 47 83.

Västerås:

Malmö-Lund:

För info: 073-740 39 54.

För info: 070-885 44 86.

Eskilstuna: För info: 073-373 33 61.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna. • Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu! • Avveckla kärnkraften. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna. • Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. • Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga. • För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar. • Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla. • Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar. • Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor. • Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala. • Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. •D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. • Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala. • Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion. • Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen


BRÄNNANDE

1 AUGUSTI 2019 # 1 361

Metoo-konventionen räcker inte

Foto: Natalia Medina

FN:s arbetsorganisation ILO firade sitt 100-årsjubileum i juni med att för första gången på åtta år anta en konvention – det var konventionen mot våld och trakasserier som kallats för Metoo-konventionen. Förbättrade lagar och avtal som förhoppningsvis kommer ur detta måste användas av fackföreningar världen över för att initiera kamp i frågorna. ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

D

et sexuella våldets roll i könsmaktsordningen visas av den nya stora omfångsundersökningen från Folkhälsomyndigheten i Sverige. 42 procent av kvinnorna och 9 procent av männen har upplevt sexuella trakasserier någon gång, 39

procent av kvinnorna har upplevt sexuella övergrepp. 7 procent av kvinnorna har utsatts för våldtäkt – vilket 1 procent av männen har utsatts för. Folkhälsomyndigheten skriver att mest framträdande i studien är de stora könsskillnaderna, utöver våld och trakasserier

Gå med i

så vad gäller sexköp och bruk av pornografi. Kvinnor saknar oftare intresse för och njutning av sex, får mer sällan orgasm. Män uppger att de aldrig eller sällan kan säga nej till sex. Även om ILO-konventionen vill rikta sig mot alla sorters trakasserier och våld på arbetsplatserna så är det ett framsteg att det könsbaserade våldet speciellt uppmärksammas. Informella sektorn, tillfälliga jobb och även kunder/patienter (och annan tredje part) räknas med – i alla aspekter ska arbetslivet vara fritt från våld och trakasserier. Ett annat viktigt framsteg är att effekterna av våld i hemmet tas med och konventionen förespråkar att

offer av sin arbetsgivare ges rätt till ledighet, flexibel arbetstid och annat stöd. Initiativet togs 2015, alltså innan Metoo, men arbetet med konventionen snabbades på tack vare upproret. – #metoo innebar bland annat att ingen, varken arbetsgivare eller medlemsstater, med trovärdigheten i behåll kunde påstå att detta inte var något problem. Det sparade oss mycket tid och energi, säger Lise Donovan, jurist på TCO och facklig representant i förhandlingarna till tidningen Feministiskt Perspektiv. Sex regeringar röstade emot kon-

ventionen: Ryssland, Singapore, El Salvador, Malaysia, Paraguay och Kirgizistan, samt flera av arbetsgivarrepresentanterna. Det står dock redan glasklart att rutiner och riktlinjer i diskrimineringslagen inte hjälper. Diskrimineringsombudsmannen har granskat arbetsgivare inom bygg och anläggning, hotell och restaurang samt IT-branschen. Av 481 granskade företag var det 401 som hade brister i riktlinjer och rutiner, värst var det inom bygg. Inför vårbudgeten gick samordningen för de 65 svenska Metooupproren (fast de kallar sig upprop) ut i en gemensam debattartikel som pekade på hur otillräcklig regeringens satsning på 45 miljoner kronor för att bekämpa mäns våld mot kvinnor är. De citerar bland annat representanter för kvinnojourerna som ställer sig frågan ”Varför fungerar inte alla satsningar och politiska åtgärder som gjorts de senaste åren?”. Svaret heter kamp. Det är brist på kamp. Metoo bröt ut för att fackföreningarna inte gjorde sitt jobb och aktivt drev alla fallen med sexuella trakasserier. Mobilisera medlemmar att med strejk om så krävs pressa arbetsgivare att agera. Själva agera. Nu har samordningen för Metoo också somnat in. Rättvisepartiet Socialisterna står för att det behövs en kämpande arbetarrörelse som tar kamp mot sexuella trakasserier och homofobi på största allvar. Åtgärder som mer demokrati på arbetsplatserna, säkra anställningar, ökad personaltäthet – minskat arbetstempo, höjda löner och avskaffad lönediskriminering skulle med hjälp av kämpande fackföreningar och massiva kvinnorörelser minska sexuella trakasserier och våld. Full jämställdhet kräver en socialistisk samhällsomvandling för en grundläggande omfördelning av makt och ekonomiska resurser.

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också! Foto: Clara Bell

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna. org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.